Torill Helene & Gøran Nordvik Prefiks: TWEB 062 ABCD vise Denne skillingsvisen er kjent fra rundt 1890. ABCD kunne jeg få se, kunne jeg få se kunne jeg få se deg min venn skulle du få se meg igjen. ABCD kunne jeg få se, kunne jeg få se. EFGH kunne jeg få, kunne jeg få, kunne jeg få et kyss av deg skulle du få to igjen av meg. EFGH kunne jeg få, kunne jeg få. IJKLM skjønn er himmelen, skjønn er himmelen, skjønnere er dine øyne blå, men dem kan jeg aldri stole på, IJKLM skjønn er himmelen, skjønn er himmelen. NOPQ akk visste du, akk visste du, akk visste du hvor tungt det er å forlate den man holder kjær. NOPQ akk visste du, akk visste du. RSTUV langt herfra må skje, langt herfra må skje, langt ned i dalene, høyt opp i salene, RSTUV langt herfra må skje, langt herfra må skje. XYZÆØÅ nå må jeg gå, nå må jeg gå, gå i fra deg min venn, gå til min Gud i himmelen, XYZÆØÅ nå må jeg gå, nå må jeg gå. Alperosen Visa om alperosen er opprinnelig tysk fra tidlig 1800-tallet. Den bredte seg til Norden. Den blinde gatemusikanten Wilhelmina Hoffman oversatte den til svensk og solgte som skillingtrykk på 1870-tallet. Det finnes en rekke norske oversettelser som avviker noe fra hverandre, men de ender alle i dødelig utgang hvor to unge ikke kan få hverandre i livet. Høyt på Alpens isbelagte tinde, der hvor ingen mann har satt sin fot, der svaier Rosen for de friske vinde; festet kun i fjellet med sin rot. Ned i dalen vokste opp en blomme, yndig skjønn som Alpens Rose hvit. Og mange beilere til henne komme for å ekte piken huld og blid. Hun var ung, hun var en yndig terne, datter av den rike kjøpmann Bro. Med henne fulgte ingen lykkens stjerne; ti i hennes sjel tok stolthet bo. Dalens yngling henne hånden rekker: «O Alvida, bli min fagre brud! Alt mitt gull jeg for din fot nedlegger; klær deg opp som Alpens Rose prud.» «Nei», hun svarte, «ingen brud jeg bliver, før jeg får det løfte av hans munn, at han meg en Alperose giver, en fjellets blomst av han jeg fordrer kun.» «Hør du Kuno, kan du dette gjøre Da vil jeg evig bli deg tro som brud Herren Gud deg lykkelig vil føre Vil dette lykkes deg, da gå med Gud Kjekt han klatret opp på fjellets side, Nådde dit hvor Alpens Rose stod plukkede en klynge roser hvite og kastet dem ned for Alvidas fot Her Alvida har du disse blommer Tenk en gang en rose hvit som sne Vent Alvida, vent nu snart jeg kommer Å Gud, jeg faller, la din vilje skje Mens han talte slik, hans føtter glider Og han falt med rosen i sin hånd Nedenunder, dypt ved fjellets sider Lå hans legeme, borte var hans ånd Alvida ville flykte redselslagen Men i angeren sto hun ved hans lik Store Gud hva hjelper nu anklagen Og hør på Kuno, hør jeg elsker deg Farvel foreldre, her på livets bølge, og søskende som lykken tar imot. På berget steg hun, falt så ved hans side, der lå hun blodig, kold ved klippens fot. Alvildes fader kommer nu til stede, just som de hen i døden sunket var. Alle bygdens folk med ham begræder; dette dødens unge brudepar. Tenk hvor mange redsler der kan komme bare av kvinnes stolte overmot. Alpens roser er ei lenger hvite; Nei de er farvede i deres blod. Lille Ester Også kjent som «En drankers hytte» og «Så bitter kold blåser nordenvinden» er en skillingsvise skrevet rundt 1850 i Sverige. Den kom med rallarne til Norge. Så bitter kold blåser nordenvinden om stueknuten den sene kveld i stuen sitter så blek om kinden en liten pike ved skorstensheld Den bleke fargen den bærer preget, den vitner tydelig om sykdom nød men hennes fader til kroen drager, forglemmer hjemmet og barnets nød Blott broder Aksel ved vindu sitter i kolde stuen og ser mot skyn og minnes fortiden grym og bitter, fort veksler om for hans indre syn Fast tåren strømmer ved tanker tunge, gråt ikke Ester min søster snill snart kommer pappa og da vår hunger skal være endt, vi får mat i kveld Og broder minns du da mamma levde hva anderledes det var mot nu i kolde vintre vi ei behøvet på pappa vente, men kjære du kom løft meg sett meg ved vindu rede jeg vil så gjerne mot himmelen se kanskje at mamma da vil se ned i fra himmelens stjerner og mot meg le Som før hun gjorde jeg minns så gjerne når hun om kvelden meg sang i søvn se opp du lille, der falt en stjerne, så sagde ofte min mamma øm at når en stjerne fra himmelen faller, en sjel får flytte til Gud i kveld når jeg til mamma går hen da faller vel og en stjerne fra himmelens hvelv Men la meg bror i din favn få hvile her er så koldt og jeg er så trøtt og Aksel tager sin søster lille og i hans favn hun snart slumrer søtt Han sitter tyst der og vugger sakte sin lille søster på sine kne og ser mot himmelen da faller sakte en liten stjerne fra himmelen ned En liten stjerne, så sagde Ester, skal falle ned når jeg går til Gud så tenker broder og straks ser etter, hans lille søster har alt fått bud det trette øyet, den bleke kinnen, ei mere vætes skal av sorgens tår hun frøs ei mer i den kolde vinden, nei hun forklaret for lammet står. Den grymme fader fra kroen drager får se sin lille der ligge død han i sin sjel følte sorg og anger, så Gud fikk frelse fra syndens nød Nu han ei mer på kroen sitter, men ofte lent mot sin vandringstav av anger feller han tåren bitter for enkle korset på Esters grav. Hun ingenting om det her fikk vite, en misjonær som fra syndens vei, den arme dranker fikk frem seg slite, men kjære hvem, hvem skal lede deg ? Du som i syndenes land vil drøye, se Jesus banker på hjertets port, Akk, åpn opp, skynd deg for Gud å bøye, du angre vil hvis det ei blir gjort Titanics forlis Skipet, som ifølge verftet Harland and Wolff i Belfast og det britiske rederiet White Star Line ”ikke kunne synke”, gikk på et isfjell og sank på Jomfruturen 14. april 1912. 1495 passasjerer og mannskap ble borte i det iskalde Atlanterhavet. Det var 31 nordmenn hvorav 10 overlevde. Det største skip på jorden som pløyet bølgen blå, i Syden som i Norden man ei dens maken så. Og skipet dette stolte fikk navnet «Titanic», men stoltheten forvoldte at skipet under gikk. Titanic med sin skare dro på Atlanter'n ut men tenkte ei på fare før døden varslet bud. Dog ingen kunne ane at reisen skulle bli Titanics siste bane, og snart det var forbi. Fra England ut de reiste med damp og fulle seil det høyt mot himlen kneiste på havets blanke speil. Og fullt av passasjerer fra ringe mann til stor, de hadde millionære r og småkårsfolk ombord. Det er ved nattestunder imellom tolv og to på dekket og ned’under er det fulkommen ro. De fleste stille sover, mens andre spiller kort,og ingen tenker over at skipet går for fort. Så ble de plutselig vekket av et forferdelig brag,de farer opp på dekket, er det blitt dommedag? Da foran sig man skuet et selsomt bjerg av is,o ve, o ve, man gruer, det blir nok vårt forlis. De scener som her følger jeg ei beskrive kan, helt overskylt av bølger står Titanic i vann. Og ingen mere håper, men skriker høyt «O Gud!» Kapteinen, Smith, han roper: «Sett alle båter ut!» «Men frels først barn og kvinner, thi så er lov på sjø» Da mange av dem finner så bittert er at dø, og flere frem sig trenger og ville være med, kapteinen veien stenger, skjøt dem i døden ned. Til bunns gikk mange nordmenn og kaptein Smith med dem, og enda flere stormenn gikk nedenom og hjem. Av havets dragsugs malstrøm de hastig rives med, og unge Arne Fahlstrøm gikk og i bølgen ned. Standhaftig stod de kjære, de sank og flyktet ei men sang til Herrens ære «Nærmere Gud til dig» Og kan man synge salmer når man i døden går,med seierns skjønne palmer man hist i himlen står. Lilla vackra Anna Bjørkens vise Bengt Henrik Alstermark, som var prest i Värmland, skrev denne visa rundt 1820 til en ung dame han var meget forelsket i. Det sies at damen ikke responderte på hans varme følelser, og mislikte sterkt denne teksten til henne. Men Lilla Vackra Anna overlevde både Bengt Henrik og hans ulykkelige kjærlighet. Rundt 1840 dukker den opp for første gang i en visebok, og finner sin plass blant folkerepertoaret. Alf Prøysen sang den inn i 1955 og fikk en stor slager i både Norge og Sverige. Zacharias Topelius (1818–1898) finsk redaktør og professor skrev sangen i 1853. Komponisten Lilla vackra Anna om du vill, Höre mej med sjel og hjärta till. Jag är öm och trogen, och till kärlek mogen, tycker om att vara jäv och gill. Lilla Anna, snart flyr dagen bort Livet har blott en och den är kort Liksom spån i strömmen, som en bild i drömmen Hastar mänskan till en bättre ort. Minns du hur vi lekte alla da'r, smekande varann som mor och far. Redde ler' med handen, byggde hus i sanden, ack, hur lätt och lustigt livet var. Snälla Anna när Gud skapte dig, tänkte han helt visst i nåd på mig. Kom att ja mej giva, och min maka bliva, så skall det bli ljust på livets stig. Men den glada tiden snart försvann, jag fick lära tröska och du spann. Du gick vall i skogen, och jag körde plogen, mera sällan sågo vi varann. I en liten stuga ska' vi bo, leva med varann i frid och ro. Lära barnen kära, Gud och kungen ära, det skall bli så roligt må du tro. Blott när sommar'n stod i blomsterkrans, och när julen bjöd oss upp till dans. Kunde vi få råkas, rodna, le och språkas, aldrig någon större glädje fanns. Röda kinder stora ögon blå, vackra händer, nätta fötter små. Rund och vit om armen, blommig full i barmen, det skiall bli nå’nting att titta på. Kärlek sådan oro kallas plä'r, ingen vet just var den skälmen är. Blott att han kan plåga, sätta oss i låga, som på en gång roar och förtär. Sist vi följas åt till himmelen, råka far och mor på nytt igen. Bliva åter unga, börja åter sjunga, Kärleken er livet besta vän Alf Prøysen gjorde Lille vakre Anna kjent og populær i hele Norden med sin plateinnspilling fra 1955. og politikeren G. A. Raab (1844–1914) satte melodien til noen år senere Lilla vackra Anna om du vill, Vid den klara rand av en blommig strand sjöng en björk ibland sina gröna visor, och jag hörde då i hans gren därpå, och så sjöng han en gång så: Nästa afton sken månen på min gren. Så kom åter en, och så kom den andra tyst liksom en hamn, sökte vännens namn i min trogna vita famn. Ack, jag vet, jag vet Mång en hemlighet; Mången flicka grät under mina grenar; mången gosse såg här så varm i håg på den blåa vikens våg. Och min vita stam stod helt allvarsam, och så smög det fram vad de båda skrivit; och de märkte nog ord som stod i skog, och jag såg därpå och log. Klara månen sken på min gröna gren. Och så kom där en som skar namn i barken, och det var blott ett, och han kysste det; det har ingen, ingen sett. Sedan hände så, att de båda två togo miste då och ej kysste — trädet; lilla vän, hur lätt händer icke det? Det har ingen, ingen sett. Nästa kväll så kom där en flicka, som såg sig ofta om och skrev namn i barken; och det var blott ett, och hon kysste det; det har ingen, ingen sett. Men där for ett sken över löv och gren, och ett sus där ven över blad och toppar, och en stjärnas tår föll i vindens spår ned på jordens korta vår. I en sal på hospitalet Elvira Madigan I en sal på hospitalet er en av Nordens mest kjente og kjære skillingsviser. Per Johan Skjærstad mener å kunne spore sangen tilbake til overlege Nicolay Bath ved Namdal sykehus i 1896. Det er imidlertid kilder i Sverige og Danmark som har andre forklaringer. Men sorgtung og vakker er sangen Sangen om linedanserinnen og greven er ført i pennen av forleggeren og reaktøren Joan Lindsröm Saxon (1859 – 1935) og utgitt i 1889. I en sal på hospitalet hvor de hvite senger står lå en liten brystsvak pike mild og god med gyllent hår Alles hjerter vant den lille som hun lå der mild og god bar sin smerte uten klage som et barn med hellig mot Og hun hvisker til sin lege som ved hennes seng han står får jeg komme hjem til påske skal jeg være riktig god. Legen svarer henne stille: Nei mitt barn det knapt jeg tror men til pinse kan det hende du kan komme hjem til mor. Pinsen kom med grønne skoger blomsters prakt i mark og eng men den lille lå der stille fengslet til sin sykeseng. Og når høsten ubarmhjertig rister hennes svake bryst spørger hun engang i mellom: Må jeg komme hjem i høst Legen svarer henne ikke, stryker hennes gyllne hår det er tårer i hans øyne når han vender seg og går. I sin grav nu trygt hun hviler under sneens kolde skrud endt er hennes lange venten hun fikk komme hjem til Gud. Sørgelige saker hender også i vår tid minsann Sørgeligst av alle er nok den om frøken Madigan Ned till Danmark styrdes ferden. Men den tok en sørgelig slutt Ty langt ut i vide verden lengtet de å komme ut Vakker var hun som en engel øyne blå og kinn så rød Slank om livet som en stengel Men hun fikk en grusom død Det tok slutt på deres penger , Ingenting att leva av! For å unngå skjebnens strenger Søkte de sin ro i grav Når hun danset ut på line som en liten lerke glad Hørtes bifallsropet hvine I fra fylte benkers rad Greven løftet så pistolen Siktet lenge før det smalt Skuddet traff Elviras hjerte Knapt hun åndet før hun falt Så kom greve, løytnant Sparre Vakker var han, høy av rang Øyne lyste hjertet banket Heftig var hans elskovsbrann Akk hør her du ungdoms glade Som så sjelden ser deg for At du ei i blod må bade Når du følger hjertets lov Greve Sparre han var gift, ja barn og make hadde han Men fra disse så han rømte Med Elvira Madigan Ack mig hör, Ni ungdomsglada, Tänk på dem och sen Er för Att Ni ej i blod må bada Ock en gång, förr´n Ni dør. Cecilia og rallaren Adjø, farvel for siste gang Den kjente skillingsvisa om Cecilia og rallaren finnes i over hundre varianter på en blanding av norsk og svensk. Fra England kom den til Norden i 1885 under tittelen «There Was a Sailor from Dover». Den første trykte nordiske utgaven er fra 1893. «Adjø, farvel» er en svensk skillingsvisefratidlig 1800-tallet og trykket første gang i 1815. Sangen er kjent i Norge fra 1875. En rallare en rallare, från södra Sverige kom. Han fria till en flicka skön, Cecilia hette hon. Hennes tankar var frimodiga, hennes hjärta stod i brand. Långt för hon stod och tala vid en rasker rallar man. Tro aldrig att jag knyter något kärleksband med dig. Nej du är blott en rallare och jag är flicka fin Nej bort med sånna tankar nej bort med sånt begär, tro aldrig att jag håller en rallare så kär Den rallaren den rallaren han reste bort sin kos, Han reste bort från hemmet och från sin fagra ros. Hans tankar va Cecilia som en gång varit hans, När han och hennes hjärta valt att tro på kärleksliv. Adjø, farvel for siste gang, jeg avskjed med deg tar, nu må jeg reise bort fra deg og du må blive kvar. Akk, pike følg meg ned til strand så skal du skue få, Der gir jeg deg min høyre hand, og vi må skilles så Din kinn er rød som rosen skjær, din munn er sukkersøt, Hver gang jeg dine øyne ser, fryd i min sjel det gjør Ditt hjerte ligner jeg med sne som faller i april, Og kan jeg ei deg mere se, vil jeg ei være til Nu skipet seiler ut fra land og det i største hast, og roret tar vår tømmermann, farvel for siste gang. (teksten kan avvike fra din innspilling) To år de var förgågna, förgångna sju runt ikring, Då faller skön Cecilia i febersjukdom in. Den sjukdomen var blandad med smärta och stor sorg. Allt för hon hade givit den rasker rallar'n korg. Cecilia blev döder och laggder uppå bår, Av gossar blev hon buren, till gravens mörka vrå. I denna mörka boning, i denna kalla grav. Där vilar skön Cecilia, som rallar'n älskat har. Och hör i flickor alla som än ogifta går. Ta emot era gossars anbud när sånt det bjuds uppå, Lår eder högmod falla som i eder finner bo. I gravens mörka boningar, skall sånt ej finna ro. (teksten kan avvike fra din innspilling)