lämnar man stora spår efter sig
Aderton perspektiv på polisarbetet När man går i stora skor lämnar man stora spår efter sig –1– Polisyrkeshögskolan Studiematerial för Polisyrkeshögskolans inträdesprov 2014 –2– Aderton perspektiv på polisarbetet När man går i stora skor lämnar man stora spår efter sig –3– Redigerat av Marko Vesterbacka När man går i stora lämnar man stora s Aderton perspektiv Polisyrkeshögskolan Studiematerial för Polisyrkeshögskolans inträdesprov 2014 skor spår efter sig på polisarbetet Innehåll Till läsaren 10 Saara Asmundela Från översättare till konstapel – som akademisk yrkesbytare hos polisen 15 Anu Haikansalo Så typiskt polisen! 25 Anna-Kaisa Heinämäki Förebyggande hör till kärnan i polisverksamheten 39 Jutta Helenius Den som skriver förhörsberättelser går en balansgång mellan olika strävanden 51 Heikki Hiilamo På jakt efter en slipad diamant – hur en koncis och tydlig text blir till 79 Maritta Jokiniemi Fiktiva poliser och verkligheten 91 Elina Katajamäki Kjempe bra! – som utbytesstuderande vid polishögskolan i Norge 113 Henna Kelloniemi Polisen bakom ryktet137 Joonas Konstig Författaren ljuger och talar sanning153 Minna Laukka Från maktens vakthund till lagens väktare 173 Pekka Loikkanen Ett rutinfall185 Jussi Majanen Uppdrag 34203 Jussi Majanen Det mest krävande uppdraget?211 Markku Nyman Polisen möter, förhör, skriver – ett psykologiskt perspektiv 221 Mikko Pelttari En berättelse om redaktörer och deras berättelser 243 Jouni Perttula Vägen från fältpolis till expertuppdrag 269 Elina Saksala Möten vid mikrofonen287 Marko Vesterbacka Känn din läsare311 –6– “Rättsläkarens berättelse om den mördade kvinnan som trots de knappa förhandsuppgifterna klarade sig till följd av det arbete som utredningen gjorde.” – –7 7– – –8– “Medan människorna undrade över kroppen som flöt där med ryggen bar, dit poliserna kom för att undersöka.” – –9 9– – Till läsaren N är alla författarna till den här boken hade slutfört sitt arbete var det dags att fundera på ett namn för boken. Jag hade nog under arbetet med redigeringen haft tid att läsa igenom varje artikel flera gånger, men nu föresatte jag mig att läsa hela boken från början till slut. Skulle jag hitta någon tanke hos någon av författarna som också delades av de andra författarna? Skulle jag hitta ett yttrande som beskriver andan i hela boken? Jag började vid A, Saara Asmundelas artikel Från översättare till konstapel. Jag fick lov att läsa hela två meningar innan jag hittade namnet på boken. ”När man går i stora skor lämnar man stora spår efter sig.” Varför namnet kändes så träffande lämnar jag till läsaren att fundera över. Jag lämnar också en hel del annat till läsaren att fundera över. Orsaken är syftet med den här bokens existens. Boken har framför allt gjorts som förhandsläsning inför Polisyrkeshögskolans urvalsprov. I urvalsprovets skriftliga uppgifter bedöms sökandenas förmåga att tänka, läsa och skriva på ett undersökande sätt. Också andra läsare kan sannolikt hitta mycket intressant i boken, men den är nog skriven med tanke på de sökande och inträdesproven. *** Bokens underrubrik ”Aderton perspektiv på polisarbetet” poängterar både perspektivens mångfald och deras begränsning. Det finns aderton perspektiv i stället för ett enda ”riktigt”. Å andra sidan är de bara aderton, trots att man skulle kunna hitta tusentals andra perspektiv inom den finländska poliskåren. När jag samlade författarna utgick jag ifrån att även andra än poliserna själva kan ha viktiga och intressanta synpunkter på polisens arbete. Slutresultatet är att hälften av författarna är poliser och hälften övriga. En del av dem som inte är poliser arbetar inom polisförvaltningen, men några intar andra observationsplatser i samhället. Jutta Helenius är universitetslärare och forskare, Heikki Hiilamo professor i socialpolitik och undersökan- – 10 – de journalist, Joonas Konstig författare, Mikko Pelttari vetenskapsredaktör och Elina Saksala producent, redaktör och författare av faktaböcker. Alla har skrivit en artikel som antingen direkt eller indirekt behandlar ämnen som är väsentliga för polisarbetet. De poliser som bjudits in som författare är på den yngre sidan, alla utom en har utexaminerats under 2000-talet. Alla är i en ålder att de fortfarande kunde söka in till polisutbildning ifall de inte redan var poliser. De har varit i tjänst mellan noll och femton år. Elina Katajamäki, som pryder bokens omslag, är den yngsta. Hon blev polis hösten 2013. De flesta är äldre konstaplar, men bland dem finns också en överkonstapel och en kommissarie. Hälften har skaffat sig arbetserfarenhet huvudsakligen på fältet, resten huvudsakligen genom utredningar. Alla artiklar innehåller på något sätt ett kommunikations- och interaktionsperspektiv. Författarna har fått tillstånd och också en skyldighet att modigt behandla sitt tema på sitt eget sätt. Det har de också gjort på ett förtjänstfullt sätt. Några av dem tonar ned sin egen person i bakgrunden, men andra för fram sitt ”eget jag”, berättar om sina erfarenheter och sin egen syn på saken. Artiklarna är också av olika omfång och representerar olika genrer: här finns mycket fritt formulerade reflekterande essäer, upplevelserika hågkomster och polemiska skrifter. Här finns också en dagbok (Katajamäki), små avhandlingar och till och med en artikel som mycket disciplinerat följer de formkrav som ställs på vetenskapligt skrivande inom branschen (Helenius). Som redaktör för boken har jag snarare gått in för att framhäva brokigheten än för att gallra i spektret av artiklar. Författarna har exempelvis tillämpat olika logik i hur de har lagt upp källförteckningarna, vilket uttrycker olikheterna i utbildningsbakgrund och vanor. I vissa av artiklarna finns det inte någon egentlig källförteckning, utan läsaren erbjuds i stället tips på vidare läsning. *** Jag tackar alla skribenter. Jag fick med de – 11 – skribenter jag önskade – jag behövde inte fundera på ersättare. Ni tog emot utmaningen och svarade på den mer än väl. Boken blev er egen. I samma andetag vill jag också tacka tre andra personer utan vilka boken hade sett helt annorlunda ut. Mika Rautanen vid Taitotyö Fenen har stått för bokens visuella utformning. Fotografierna i boken är till största delen tagna av informatören vid Polisyrkeshögskolan Anna Byckling, som också har stått för anskaffningen av de övriga fotografierna. De övriga illustrationerna i boken är gjorda av bildkonstnären Mikko Ylinen. En grupp tidigare sökande har utan att veta om det deltagit i boken med en eller ett par meningar. Jag har samlat felsägningar i sammandrag som skrivits i ett inträdesprov för en tid sedan, där skribenten säger något annat än vad han eller hon avsett. De här cirka tjugo ”oavsiktligheterna” har placerats mellan artiklarna och sex av dem åtföljs av Mikko Ylinens bildtolkning. – Om någon läsare undrar vad skribenterna velat säga kan läsaren söka fram nummer 1/2009 av tidskriften Murharyhmä, och i den artikeln av rättsläkaren Ursula Vala. Där berättar Vala om en död kvinna vars kropp en sommardag hittades i en havsvik, om utredningen av brott mot liv och om brottets händelseförlopp som klarlades vid utredningen. En viktig roll i bokens uppkomst spelar också vår projektgrupp som har berett reformen av inträdesproven. Alla medlemmar i gruppen har i olika skeden påverkat innehållet i artikelsamlingen. En del har också läst manuskriptet till boken helt eller delvis och gett värdefulla kommentarer. Tack alltså till Juha-Matti Huhta, Marjatta Kauramäki, Topi Loikkanen, Markku Nyman och Jouko Pohjoismäki. Ett speciellt tack till ordföranden för vår grupp, Lotta Parjanen, som anförtrodde redigeringen av artikelsamlingen till mig. Jag tackar också ledningen för Polisyrkeshögskolan, särskilt rektor Kimmo Himberg och utbildningsdirektör Petri Alkiora, som trodde på idén och möjliggjorde sammanställningen av artiklarna. *** Mellan artiklarna i boken finns det många samband, likheter och skillnader som den sökande ska hitta. I stället för att jag som redaktör för boken skulle ha pekat på och understrukit de här sambanden med förklarande inledningsord, genom gruppering av artiklarna, mellanrubriker och andra invanda sätt, har jag gått in för att göra tvärtom. Artiklarna har jag ordnat i alfabetisk ordning efter författarna. Det finns inga mellanrubriker. De här inledande orden tar också strax slut. Utan desto vidare förklaringar skickar jag dig, bästa läsare, på en förhoppningsvis givande forskningsresa i ett nätverk av stigar som öppnar sig genom artiklarna. Polisyrkeshögskolan i Tammerfors den 2 december 2013 på alla de medverkandes vägnar Marko Vesterbacka – 12 – “Man måste tillkalla polis, för inte skär man väl upp någons hals i ett vanligt dödsfall.” – 13 – – 14 – Saara Asmundela Från översättare till konstapel – som akademisk yrkesbytare hos polisen Äldre konstapel Saara Asmundela blev polis 2009. Hon arbetar som vice gruppledare i gruppen som arbetar med våld i nära relationer vid Helsingfors polisinrättning. Före polisstudierna hade Asmundela avlagt filosofie magisterexamen med engelsk översättning och tolkning som huvudämne. Asmundela har erfarenhet av översättningsarbete, undervisning i engelska och vägplogning. När man går i stora skor, lämnar man stora spår efter sig F ör ganska exakt tio år sedan höll jag som ordförande för ämnesföreningen ett tal på institutionen för översättningsvetenskap vid Helsingfors universitet i samband med inskriptionen. ”Kun isolla kengällä astuu, jää iso jälki” (När man går i stora skor lämnar man stora spår efter sig), började jag. Jag talade frimodigt om den akademiska friheten och dess avigsida, ansvaret. Ordleken kommer från min morfar, liksom också en annan folklig visdom som jag spann vidare på i mitt tal: ”Kun lumeen kusee, siihen tulee reikä.”(När man pissar i snön blir det ett hål) Jag talade om att handlingar alltid har konsekvenser. Högstämt uppmanade jag mina studiekamrater att låta bli att vältra sig i den akademiska friheten men att ta ansvar för sina val. Efter att jag hållit talet fortsatte jag till min föreläsning för att studera konsekutivtolkning, textning, språkvård och textanalys. Fyra år senare drog jag som polisaspirant på mig den blå overallen i cellrummet i den dåvarande Polisskolan och började på riktigt förstå vad det är att bära – 15 – ansvar i arbetet och hurdana följder mina kan säga att jag då visste just någonting handlingar i värsta eller i bästa fall kan få. om polisens arbete. Jag studerade till poJag kan inte säga att mitt yrkesbyte lis med någorlunda framgång, blev färbyggde på noggrant överdig och fick genast tjänst Jag upplevde inte att vägande. Närmast berodde på fältet. Efter ett par år jag bytte ner mig, det på stundens ingivelse. flyttade jag över till utredfrån en akademisk Som nyutexaminerad filoningen, och nu utreder jag bransch till yrkessofie magister genomgick som huvudsyssla familjeskola, utan att jag jag frivillig militärtjänst för våldsbrott mot vuxna och flyttade från en gekvinnor, och efter att jag barn och verkar som vice sällsyssla till en ansprungit i skogarna med gruppledare för en familryggsäck på ryggen i tolv nan – även om jag inte jevåldsgrupp. kan säga att jag då månader kändes det svårt visste just någonting att återvända till arbetet *** om polisens arbete. vid skärmen på översättningsbyrån. Arbetet var inDe akademiska yrkena har tressant i sig och arbetsplatsen utmärkt, sin egen högstämda charm. Tankearbete, men det kändes meningslöst att översätta kreativitet, vetenskapande, ett högre tänbruksanvisningar. Jag saknade starkt en kande, alltihopa är ädla och fina saker. I känsla av meningsfullhet i arbetet. Unstudierna inom översättningsvetenskap der de sista veckorna av militärtjänstvar det akademiska ändå ibland lite frusgöringen hittade jag ansökningsguiden trerande. Trots storstilat tal kändes det till Polisskolan på bordet i vår stuga. Jag som om jag inte fick tag i det riktiga libeslöt att utan vidare funderingar pröva vet – och om vi tangerade något konkret min lycka. Den stod mig bi och ett par kändes det konstgjort. Under studietiden månader efter hemförlovningen väntade satt jag och lyssnade på ett föredrag där ett tjockt kuvert från Hervanta på mig på en forskare som nyss fått sin doktorstambursgolvet. avhandling godkänd berättade om sitt Att byta bransch kändes som ett orforskningstema. Hon hade i åratal studentligt hopp ut i det okända. Övergångderat texterna på brödpåsar och anaen från översättare till polis underlättades lyserade dessa med översättnings- och en aning av att mina band till den akadespråkvetenskapliga metoder. Det är klart miska världen kändes ganska lösa. Yrket att jag beundrade hennes långsiktiga ensom översättare, tolk och lärare, som jag gagemang i saken, men jag hade svårt att hade studerat till, var närmast hantverk, se vad forskningen hade för praktisk bearbete som man lär sig genom att göra tydelse. det. Jag upplevde inte att jag bytte ner I polisarbetet har jag sedan kommit i mig från en akademisk bransch till yrkeskontakt med verkligt handgriplig konkreskola, utan att jag flyttade från en gesällti. Jag har grävt upp lillajulsfirare ur snön syssla till en annan – även om jag inte och kuskat dem till värmen på tillnykt– 16 – ringsstationen, återbördat stulen egendom till den ursprungliga ägaren, räddat en vingbruten mås från lidande och stängt in en brottsmisstänkt bakom järndörren till hans cell. När det är som bäst i det här jobbet ser man genast spåren av sitt arbete och får omedelbar feedback. Det vore ändå fel att påstå att allt jag gör som polis känns viktigt och värdefullt. När jag skriver ut en böteslapp till en seriesnattare som genast river sönder den, förhör en person som slår sin make eller maka för femte gången inom ett år eller får det n:te åtalseftergiftsbeslutet i följd av åklagaren i ett brottsmål som jag själv har utrett, då får jag nog leta med ljus och lykta efter meningsfullheten. I mitt föregående arbete var jag i huvudsak ordbrukare. I mitt nya arbete varken ville eller kunde jag göra mig kvitt språket. I översättaryrket lärde jag mig se språket som betydelseinnehåll och tolkningar, och som sådant behandlar jag det också som polis. Polisen tar en bit verklighet och formar en mening av den. Meningen ska sedan till läsaren förmedla den del av verkligheten i så oförändrad form som möjligt. Förmågan att skilja det väsentliga från det oväsentliga och att uttrycka sig exakt framhävs. Polisens språk förblir i högsta grad levande. Beskrivningen av gärningen angående en bot, observationer antecknade vid en djurskyddsinspektion, grunder för gripande, rapportdelen i en brottsanmälan antecknad i villervallan under ett stressigt veckoslutspass, nyanser i en förhörsberättelse – de här är polistexter, som vid behov exempelvis i domstolen – 17 – I polisarbetet har jag sedan kommit i kontakt med verkligt handgriplig konkreti. Polisen tar en bit verklighet och formar en mening av den. Meningen ska sedan till läsaren förmedla den del av verkligheten i så oförändrad form som möjligt. styckas och skivas och hackas allt till skildär människan är som mest sårbar. Som jetecknen och de minsta betydelseinnemotvikt till allt härjande ska man kunna hållen. väga sina ord när man står och väntar på Enligt polislagen kan en ambulansen tillsammans Situationskänsla och polis gripa en person för att med en man som ögonförmåga att anpassa skydda denna mot allvarlig blicket förut i djup ångest sig till varje uppkomfara som direkt hotar livet, har tänt eld på sitt hår, elden kroppsliga integriteten mande kommunikations- ler när man måste berätta situation är väsenteller hälsan, ifall personen för en ung kvinna som liga. inte kan ta hand om sig öppnar dörren med en själv och faran inte kan avbaby i famnen att hon för lägsnas på annat sätt eller man inte kan en timme sedan blivit änka. skydda personen med andra metoder. I Situationskänsla och förmåga att anfolkmun kallas sådana gripanden vanlipassa sig till varje uppkommande komgen fyllegripanden. Gripandet måste ske munikationssituation är väsentliga. Ena på lagenliga grunder och dessa ska anstunden gräver man i fickorna på en man tecknas bland uppgifterna om gripandet. som hamnat under metrotåget för att I Helsingfors hade en sådan motivering utreda hans identitet och i nästa skriver för en tid sedan sammanfattats i två ord: man ut en böteslapp för körning mot ”Saknar förmåga.” Den som gjort grirött ljus, när ett akut trafikbrott inträffar pandet och motiverat det på det sättet när man är på väg för att registrera en kan få svårt att förklara för laglighetsöanmälan om utredning av dödsorsak. I vervakaren hur gripandet av den ifrågavartdera fallet ska man agera ändamålsvarande personen följde polislagen. Man enligt och sakligt. Personen som har unska verkligen kunna stå för sina ord. derlåtit att följa trafikljuset kan inte och I teorin hade jag kunnat ansvara för bör inte heller veta att konstapeln som människoliv när jag översatte bruksanskriver ut böterna för en stund sedan har visningen till en respirator eller när jag stått inför en illa sargad människokropp. korrekturläste installationsguiden för en Med den som gjort sig skyldig till trafikelapparat. Som polis måste jag emellerförseelsen är man igen i en ny kommunitid under varje arbetspass acceptera att kationssituation, och polisen hanterar sin vad som helst kan hända när som helst. eventuella traumatiska upplevelse på anEventuellt våld eller till och med död nat håll och annat sätt. Emellanåt kräver ligger alltid i luften när jag drar på mig behärskningen av de egna känslorna och skyddsvästen och fäster vapenhölstret av vad man visar utåt en stor flexibilitet. vid bältet. Å andra sidan måste man vid För en klient hos polisen kan mötet behov vara beredd att också själv ta exmed ordningsmakten vara en unik, trautrema krafttag. matisk eller terapeutisk upplevelse. Jag Man bör ändå samtidigt själv kunna träffar klienter varje arbetsdag, men en välja sina ord också i sådana situationer medborgare råkar knappast ansikte mot – 18 – ansikte med polisen mer än en gång under sitt liv. Det här glöms ibland bort när arbetet bokstavligen har blivit vardag för en själv. När jag som yngre konstapel praktiserade trafikövervakning träffade jag under en blåsrazzia en medelålders manlig förare som inte gick med på att blåsa i alkometern. Hans reaktion förvånade mig. Efter en kort stunds ordbrottning berättade han att orsaken var hans motvilja mot kvinnliga poliser. När jag försiktigt frågade mera berättade han att han för en tid sedan hittat sin pappa död i dennes bostad. Den kvinnliga medlemmen i den polispatrull som kom till platsen hade först av allt frågat mannen: ”Var det du som först hittade det här kadavret?” Ett enstaka ordval hade under ett känsligt ögonblick träffat honom under bältet, och alla kvinnliga poliser förvandlades till okänsliga tölp. Jag bad om ursäkt för min kollega, och till slut blåste mannen i alkometern – med resultatet noll – och gasade iväg, förhoppningsvis lättare till sinnes. Min värdefullaste lärdom från den razzian torde handla om polisyrket överlag, inte så mycket om själva trafikövervakningen. Det skämtas om försvarsmakten att man alltid har bråttom till att vänta. Polisen har inte alltid så bråttom, men vänta får man nog och ofta tillsammans med en klient. Jag har tillbringat timmar med gripna eller fängslade som ska föras till rättegång eller transporteras, mentalt sjuka människor som ska tas in för vård mot sin vilja och med våldtäktsoffer på rättsmedicinska institutionen under nattens timmar. Kanske de viktigaste stun– 19 – Det här glöms ibland bort när arbetet bokstavligen har blivit vardag för en själv. derna av väntan och tidsfördriv har varit situationskänsla och förmåga att tolka timmarna med patrullkamraten i polisbien annan människa, men bäst lär man sig len. Också en tjänsteman kan vara förnog genom livserfarenhet och arbete. vånande naken och sårbar Jag studerade engelIbland är den bästa när han eller hon är trött ska som huvudämne och kommunikationen att eller har upplevt något exmina studier har verkligen vara tyst. ceptionellt, överraskande inte gått till spillo. Det är eller uppskakande under ett emellertid lönlöst att tro uppdrag. Ibland är den bästa kommuniatt man skulle klara sig med engelska allkationen att vara tyst. Humorn har sin tid och överallt. Det sägs också att det plats både tillsammans med kollegorna vanligaste främmande språket är dålig och ibland med klienterna, och ett gaengelska. Seppo Räty berättade en gång ranterat sätt att få kommunikationen att från en tävlingsresa att ”När jag for till löpa bättre är att vara sig själv. Ibland förAtlanta beslöt jag att jag jävlar inte tamedlas betydelser bara genom ett tonfall lar ett ord engelska på hela resan – jag eller en min. Under studietiden intervjuska klara mig på finska”. Många som är ade jag för ett föredrag en kvinna som födda utanför Finland har tagit samma blivit offer för våldtäkt. Hon berättade attityd när de har kommit till Finland. En att hon efter det skedda ringt till poliryss vill tala ryska och en rumän rumänsen och osäkert uppgett att hon ”kanske ska. Också dålig engelska kan vara en hade blivit våldtagen”. Polismannen som avlägsen dröm. Med engelska kommer svarade hade bestämt uppmanat kvinnan man visserligen ofta framåt, men den att söka sig till ett sjukhus och talat om öppnar inte alla dörrar. Därifrån måste att en patrull var på väg. Kvinnan sade man kryssa fram på något annat språk, att hon aldrig skulle glömma polisens med en kollegas hjälp, med gester eller röst. Redan tonfallet hade gjort klart för med hjälp av tolk. henne att man tog henne på allvar. En översättare är professionell på in*** terkulturell kommunikation, men det är också polisen. Vad annat än ett möte Det är svårt att tänka sig vad jag vore mellan kulturer kan det vara fråga om utan mina tidigare studier och hurdan när en polis försöker förhöra en reprejag skulle vara som polis utan min utbildsentant för den organiserade brottsligheningsbakgrund. Jag studerade språk, skriten som valt linjen ”inga kommentarer” vande, talande och kommunikation meleller tilltalar en man som lever på gatan lan människor i fem år. De här sakerna och har tillbringat årtionden med flaskan är ständigt i centrum också i mitt arbete i handen? Klienterna är emellanåt från som brottsutredare. Polisens arbetsprofil en så annan värld och kultur att man får är så mångfasetterad att man egentligen anstränga sig för att försöka förstå deras har nytta av vilken arbets- och livserfadagliga liv. Man kan visserligen studera renhet som helst. På min egen kurs fanns – 20 – det bland annat en skogsarbetare, en flamencodansör, en ekonom och en butiksförsäljare, och jag påstår att var och en kunde utnyttja sina egna erfarenheter på något område av studierna, i inlärningen i arbetet och själva arbetet. En av finesserna i polisarbetet ligger i att man med samma grundexamen kan arbeta med de mest olika uppgifter: som huvudsyssla kan man pensla fingeravtryck och dammsuga fibrer, rida till häst på Helsingfors gator, åka båt på Saimen, läxa upp fartdårar eller utreda utlänningsärenden, våldsbrott eller ekonomiska brott. Lateralt avancemang begränsas egentligen bara av den egna förmågan, lämpligheten och intresset. Man hinner byta också senare och många gånger, och som polis kan man på sätt och vis göra flera olika karriärer inom en. En tidigare examen eller tidigare studier kan också fungera som språngbräda för lateralt och vertikalt avancemang. Polisens arbete består i hög grad av problemlösning av olika grad: vad kan jag göra i den här situationen, vad bör jag göra, på vilka grunder, vad är det mest ändamålsenliga, det lindrigaste eller minst skadliga sättet. Samtidigt ska man analysera och observera situationen, omständigheterna och de närvarande personerna. Ibland har man tre sekunder på sig, ibland tre månader. Jag tror att högskolestudierna har gett mig färdigheter för ett sådant problemlösningstänkande. Särskilt i brottsutredningar, där arbetet som bäst är mycket självständigt och kräver ett uppmärksamt men också kreativt grepp, har man fördel av att ha lärt sig att söka kunskap, se or– 21 – Klienterna är emellanåt från en så annan värld och kultur att man får anstränga sig för att försöka förstå deras dagliga liv. En tidigare examen eller tidigare studier kan också fungera som språngbräda för lateralt och vertikalt avancemang. sakssamband, förhålla sig kritiskt till vad man läser och hör och ta tag i inkonsekvenser men också koncentrera sig på det väsentliga. De tidigare studierna tränar de här färdigheterna, men inte lär man sig dem heller bara genom att slita byxbaken på skolbänken. När jag hör ljud från trappuppgången av en man som slänger omkring möbler i sin bostad i ett tillstånd av delirium och vet att någon måste gå dit, och att den som ska göra det är jag, ger inte den akademiska slutexamen mycket tröst. Det vore lätt att tänka att allt jag tidigare gjort har styrt och lett mig till den här punkten. Redan fattade avgöranden borde man inte bedöma enligt resultatet. Ett avgörande är antingen bra eller dåligt oberoende av vart det leder. I varje fall har jag via ett antal krokvägar blivit brottsutredare, och ångrar ingenting av vad jag hittills har gjort. Slumpen eller min egen vilja kan leda mig till många nya utmaningar, och sådana råder det inte brist på i det här arbetet. Lärandet fortsätter, och utmaningarna i arbetet gör en emellanåt ödmjuk. Ansvaret är kännbart och tynger ibland, men å andra sidan får jag uppleva den meningsfullhet i arbetet som jag har varit ute efter. Jag är stolt över mitt arbete och min yrkeskår. Polisen går i stora skor och lämnar stora spår efter sig. • LÄS MERA • • Dobelli, Rolf 2012: Selkeän ajattelun taito. Lettland: Helsingin Sanomat. Ellonen, Noora m.fl. 2013: Rikostutkinta lapsiin kohdistuvissa väkivalta- ja – 22 – seksuaalirikoksissa. Tammerfors: Polisyrkeshögskolan Myllylä, Markku 2010: Maisteripoliisi. Akateemisen poliisin identiteetin rakentuminen ja ammattiin sitoutuminen. Pro gradu-avhandling. Tammerfors universitet. “När polisen kom undersöktes platsen, men det gick inte att få reda på kvinnans personuppgifter trots att det var en solig sommarlördag.” – –2323– – – 24 – Anu Haikansalo Så typiskt polisen! Anu Haikansalo har arbetat som lärare i finska och kommunikation vid Polisyrkeshögskolan sedan 2010. Haikansalo är filosofie magister och specialyrkeslärare. Hon skriver en doktorsavhandling om speciella drag i polisbefälets språkbruk. I den här artikeln behandlar jag det språkbruk som är typiskt inom poliskulturen utifrån hur det ser ut för en civil som jag själv som är inriktad på språkforskning. Först presenterar jag mina tolkningar om poliskulturens karaktär och reflekterar över dem med forskning som behandlar det här ämnet. Efter det fortsätter jag genom att belysa begreppen diskurs och genre. Min avsikt är att fundera på varför en viss typ av språkbruk är vanligt inom polisen: Vad vill man framhäva med språkbruket? Vilka funktioner, det vill säga vilka syften, har de språkliga valen? Till slut framför jag ett önskemål om att blivande poliser utvecklar sin språkmedvetenhet och lär sig känna igen de krafter inom gruppen som styr dem. *** När man går i stora skor, lämnar man stora spår efter sig Då jag för lite över tre år sedan tillträdde tjänsten som lärare i finska och kommunikation och steg in genom dörrarna på Polisyrkeshögskolan steg jag in i en ny kultur och ett nytt språk. Samtidigt som – 25 – jag försökte förstå former, värderingar och barlaster från det förflutna inom poliskulturen skrattade jag åt konstigheter i ordförrådet och hötte med fingret åt de omständiga strukturerna. Blåögd som jag var försökte jag arbeta med det här språket som med andra språk och försökte böja det efter min vilja. Jag märkte snart att vissa sätt och drag inom språkbruket var en så stark del av den här kulturen, av kulturens praktik och språk att jag var maktlös mot dem. Det sätt som poliskulturen och läroanstalten som utbildar poliser har att språkligt beskriva och skapa sättet att vara polis kändes till en början häpnadsväckande gammalmodiga för mig. Jag blev vänligt mottagen och lärde känna många trevliga och kloka personer men jag stötte också på sexism förklädd till gentlemannaskap, formell stelhet inför förmännen, homofobi, rasism och könsrollsindelade kommunikationssituationer. Jag har inte någon annanstans varit så medveten om mitt kön och mitt utseende som i den här omgivningen. Jag mötte också både frispråkig humor och ett språkbruk som var komiskt byråkratiskt, där åtgärder vidtogs av personer. Då jag läste undersökningar om poliskulturen märkte jag att också personer som var visare än jag hade gjort liknande observationer. Timo Korander har räknat upp bland annat yrkesmässig isolering, inbördes solidaritet, hegemonisk maskulinitet, moralisk och politisk konservatism, pragmatism och hierarki som typiska drag för poliskulturen1. Mycket förenklat är den ty1 Korander 2004, 4 piska representanten för poliskulturen alltså en familjecentrerad människa som uppskattar manliga saker, understöder högern, som trivs med sina arbetskamrater även på fritiden, vet sin plats i kommenderingskedjan och har ett praktiskt arbetssätt. Poliskulturen beskrivs i forskningen som maskulin och att vara polis beskrivs som något väldigt könsbundet2. Man producerar kulturell uppskattning med språket och redan valet av ord har stor betydelse. I verkligheten är sättet att uttrycka sig i ord fullt av val. I vilken som helst situation där man använder språk finns det någon ideologi bakom valen.3 Det här kulturella sättet att producera betydelser och det virrvarr av betydelser som blir slutresultatet kan benämnas diskurs. *** Vi ser alltså på diskurserna, som de ovan nämnda små världarna av kultur och språk kallas i olika vetenskaper. De suger hastigt med sig den som stiger över tröskeln – människan har ett naturligt behov att bli socialiserad och bli en del av oss. I några år kunde jag också se polis(läroanstalts)diskursen ur en utomstående persons perspektiv, tills jag en dag upptäckte att jag verkställde planer och välsignade beslut. Tänkesättet förändras, språket förändras, arbetssättet förändras. Polisens diskurs formas av alla de praktiker där språket används. Kulturen som producerar språk och som produceras med språket påverkar diskursen. Utkris2 Honkonen 1999, 168 3 Heikkinen 2012, 17. – 26 – talliserade tänkesätt, värderingar, attityder och antaganden skapar en gemensam diskurs och definierar de språkliga val som görs inom den. Polisens diskurs formas till exempel av de ovan nämnda kulturella särdragen såsom en stark hierarkisk struktur, maskulinitet och konservatism, samt olika vi-och-de-konstellationer. Kulturellt godkända språkbruksformer föds enligt Pierre Bourdieu i sociala kamper som görs med tiden, i dem bestäms det vem som har lov att tala på ett visst sätt i en viss situation4. Man kan se det som att diskursen har en funktion som skapar gruppsamhörighet: med en gemensam diskurs skiljer man sig från andra grupper. I det här sammanhanget kan man också tala om en gruppdiskurs, då det gemensamma språket och arbetssättet ses som en symbolisk faktor som skapar samhörighet i gruppen. Timo Korander talar om en stark kod poliser emellan, där också bruket av ens eget språk ingår5. Yrkesspråket är en väsentlig del av koden. Enligt Pirjo Hiidenmaa lyfts yrkesspråket vanligtvis inte fram alls i studierna, utan språket anammas vid sidan av att man lär sig de professionella kunskaperna6. Enligt Matti Mälkiäs och Jari Stenvalls ord är ”yrkesspråket ofta ett starkt integrerat och naturligt sätt att strukturera den egna branschens yrkesverklighet”7. Trots att polisen har som mål att skapa en bild av en enhetlig polis finns det meningsskiljaktigheter och motsätt4 5 6 7 Bourdieu 1991, 38 Korander 2004 Hiidenmaa 2000, 28 Mälkiä & Stenvall 1997, 34 – 27 – Jag mötte också både frispråkig humor och ett språkbruk som var komiskt byråkratiskt, där åtgärder vidtogs av personer. I verkligheten är sättet att uttrycka sig i ord fullt av val. I vilken språkbrukssituation som helst står det en något slags ideologi bakom. Man kan se det som att diskursen har en funktion som skapar gruppsamhörighet: med en gemensam diskus skiljer man sig från andra grupper. ningar inom kulturen som avspeglas på hela landets som den enskilda medborgadiskursen och via den på språkbruket. rens ärenden bereds på myndighetsspråk. Polisens motkraft i olika situationer är Man skriver meddelanden, fattar beslut, klienterna, juristerna och de civila, för att rapporterar, handleder och förhandlar.”9 nämna några. Jag har också uppfattat att Ibland har ordet myndighetsspråk en nedet finns motsättningar mellan manskagativ klang, då menar man ett språk som pet och befälet, mellan fältverksamheten är komplicerat och svårtolkat. Gemenoch utredningsverksamheten och mellan samma drag för polisgenren skapas av män och kvinnor. Likadana observatioden grupp av drag som är typisk för det ner om spänningar mellan olika grupper språk som polisen använder. Polisspråhar också gjorts inom den ket innehåller många drag svenska poliskulturen.8 som är typiska för myndigTrots att polisen Polisdiskursen innehålhetsspråk och lagspråk. Å har som mål att ler således inte bara ett ena sidan är målsättningen skapa en bild av enhetligt språkbruk. För att vara entydig och samen enhetlig polis de här sätten som inom manhängande, å andra sifinns det meningsdiskursen används för att skiljaktigheter och dan är det ett intetsägande göra språkliga val används spel med svåra begrepp. motsättningar inom till exempel inom språk- kulturen som avspeg- Det finns alltså flera genforskningen benämningen rer inom polisdiskursen. las på diskursen och genre, det vill säga texttyp. Genrerna har gemenvia den i språkbruI olika situationer väljer samma drag, men också ket. man olika sätt att använda olikheter. Till exempel är språket och ibland styr det sannolikt att den som genren också hur vi beter oss i en speutreder ekonomisk brottslighet använcifik situation eller hur vi tolkar den. der ett annorlunda språk och en annorlunda vokabulär än poliser på fältet. Den *** förstnämnda skriver mycket i sitt arbete och anpassar sig till specialspråket och Vad vet man om polisspråkets genrer? uttrycksformulären i sin bransch för att Ett gemensamt drag för allt polisspråk är vara trovärdig. Den förmodade läsaren åtminstone det att allt språk som produför den personens texter är troligen en ceras i arbetet är myndighetsspråk. Instiåklagare som är specialiserad på ekonotutet för de inhemska språken definierar misk brottslighet. Tillsammans delar de det så här på sin webbplats: “Myndigden gemensamma terminologin och till hetsspråk är ett språk som myndigheter och med den juridiska stilen. Den senare och de som erbjuder offentliga tjänster av de ovannämnda talar däremot främst i använder i sina arbetsuppgifter. Såväl sitt arbete och lär sig använda rätt sätt att 8 Stenmark 2005 9 Mitä virkakieli on? Läst 19.10.2013. – 28 – kommunicera med olika människor. De som läser de korta texter han eller hon producerar är främst de utredare som utreder saken, det vill säga andra poliser, ibland också åklagaren. Det finns alltid en praktisk orsak bakom de språkliga valen. Genre är ändå inte ett klart avgränsat begrepp. Sett ur ett snävt perspektiv kan genre betyda olika typer av skrivna texter som till exempel till sin form eller sitt uttryckssätt är på ett visst sätt: då skulle polisgenrer till exempel kunna vara promemoria, förhörsberättelse (se Jutta Helenius artikel i den här samlingen) och pressmeddelande. Sett ur ett brett perspektiv kan genre ändå betyda skrivet och talat språk som varierar i olika situationer eller som aktiveras då ett specifikt tema behandlas. Genren råder i bakgrunden för både texter och samtal, genren styr produktionen och också förståelsen av dem: samtalspartnern, situationen eller personens ställning i hierarkin påverkar språket. I förordet till verket Genreanalyysi beskrivs genre på följande sätt: “Genrer, det vill säga texttyper, är väsentliga i allt umgänge mellan människor. De styr hur vi handlar i olika situationer och hur vi tolkar varandras språkliga och övriga beteende. Å andra sidan ändrar vi kontinuerligt genrerna genom vårt eget handlande. Vi lever vårt dagliga liv och de här typerna lever i oss.”10 Också genrerna i sig själv har luddiga gränser: det går inte att exakt definiera vilka drag, strukturer eller enskilda ord som förekommer i en viss genre. Det är 10 Heikkinen m.fl. 2012, 11. – 29 – Polisspråket innehåller många drag som är typiska för myndighetsspråk och lagspråk. Å ena sidan är målsättningen att vara entydig och sammanhängande, å andra sidan är det ett intetsägande spel med svåra begrepp. snarare fråga om typiska drag – genren intressant drag i cop speak är att det ser utformas enligt den struktur eller enligt väldigt likadant ut i polisgenrerna i olika det språkbruk som är typiskt för den. språk. Marko Vesterbacka har beskrivit Genrerna innehåller naturaliseringar, det cop speak som allt sådant polisspråk som vill säga normer och vederskiljer sig från standardtagna sätt att uttrycka saker språket och som har förGenrerna innehåller som utvecklats via socialiändrats till ett självändamål naturaliseringar, sation. En stor del av genoch som inte ens polisen det vill säga normer rerna är sådana att den som själv kan finna någon vettig och vedertagna sätt använder dem sannolikt förklaring till. ”Cop speak att uttrycka saker känner igen dem trots att är uttryck och skrivsätt som utvecklats via gränserna är luddiga11. som har blivit manér.”14 socialisation. Världen textualiseras, Som egna genrer inom det vill säga den byggs allt polisspråket kunde man mer upp av texter. För att klara sig i ett utöver det urskilja till exempel en förvalttextsamhälle måste man vara genremedningsgenre och en genre för daglig inforveten, man måste bli medveten om att mation samt en manskapsgenre, en genre människorna varierar sitt språkliga och för användning av maktmedel och en sitt övriga beteende på ett ändamålsengenre för ekonomisk brottslighet. Jag har ligt sätt enligt situationen och enligt sina ändå under den senaste tiden varit särskilt mål. Förmågan att känna igen genrer intresserad av befälsgenren som är överär en del av textkompetensen.12 Mänlappande med flera andra genrer. Utmärniskor använder genrer kontinuerligt i kande för befälsgenren är att den direkt sitt eget liv och påverkas av dem även verkar sträva efter att vara byråkratisk. om vi i praktiken ofta tar genrerna för givet utan att vara medvetna om de*** 13 ras inverkan . Ofta märker inte människan det som är närvarande överallt. Låt oss se närmare på det sätt att använAv polisgenrerna är det första man komda språk som jag i den här texten kallar mer att tänka på och det som är lättast att befälsgenre. Den grupp som använder känna igen det så kallade cop speak som är genren består av polisbefälet, det vill säga en språkform som fungerar med bland befäl som arbetar med förmans- eller exannat överordnade begrepp och yrkespertuppgifter, eller polisens “aristokratisvokabulär. Fältpatrullen kan till exempel ka elit” som genomgått en universitetsutregistrera ett vardagsuppdrag så här: På bildning15. Gruppen är dock inte jämnplatsen har en mansperson observerats. Patrulstark utan det finns flera olika typer av len har stigit ur fordonet och utfört gripande. Ett språkanvändare inom den. Jag har ändå lagt märke till vissa typiska drag och na11 Heikkinen & Voutilainen 2012, 36 12 Heikkinen & Voutilainen 2012, 18. 13 Heikkinen & Voutilainen 2012, 18. 14 Vesterbacka & Pajarinen 2008. 15 Honkonen 1999, 171 – 30 – turaliserade uttryck i de språkliga val som befälet gör. Nedan finns två korta exempel på texter som är skrivna av skribenter som representerar polisbefälet. Textprov A är ett avsnitt ur ett mognadsprov som skrivits i samband med befälsstudier, textprov B är ett utdrag ur ett YH-examensarbete. A. Under arbetet med lärdomsprovet upptäckte jag att polisstationens personal saknade tillräckligt kunnande om hur man tar emot en asylansökan och att använda olika myndigheters datasystem för att ta emot ansökan. Avsaknaden av kunnande var på så sätt mångfasetterad. Målet med examensarbetet var att öka personalens kunnande och att hjälpa personalen att klara av anhängiggörandet av asylansökan och de åtgärder som i början hänför sig till det. B. Ändring av rättsområdet i begäran på grund av att det är fel myndighet som ber om det, kan inte vara möjligt enligt det här betraktelsesättet. Om man avhåller sig från uppfattningen att rättshjälp endast kan vara information som den judiciella myndigheten besitter, betyder det att begreppet judiciell myndighet borde förenhetligas. Å andra sidan, med det ovan behandlade i beaktande, kan man tolka det som att förenhetligandet sker i form av ovan nämnda meddelanden och förbehåll då staterna ansluter sig till avtal. Språket i exemplen ovan är i princip felfritt, men det finns ändå något speciellt med uttryckssättet i dem. Enligt mina observationer är typiska drag för befälsgen– 31 – Ofta märker inte människan det som är närvarande överallt. I och med att de får mer erfarenhet och ren en viss typ av utpräglat byråkratiskt att deras yrkesidentitet blir starkare ändspråk, idétäthet i meningarna (mycket ras också läkarnas språkbruk så att det fakta och många tunga ord i en mening) och en omständlighet orsakad av långa formas enligt genren, det vill säga yrkesspråket.17 meningar och satsmotsvarigheter. SärEtt intressant begrepp i skilt i det skrivna språket det här sammanhanget är förekommer många geJag hävdar också stilisering som anneriska substantiv, det vill att bruket av säga överordnade begrepp myndighetsspråk inom vänds inom sociolingvistiken och som innebär att (person, prestation, verksambefälsgenren i viss språkbrukaren för att skapa het), inskott, attributkedjor, mån är ett resultat postpositioner (i förhål- av ett medvetet val: sociala betydelser på ett stereotypt sätt efterliknar lande till, på initiativ av, från med hjälp av språket ett språk som är typiskt för något håll, från den synvinkeln, vill man markera en person eller grupp. Enför någons del) och juridiska att man skiljer sig ligt Vesa Heikkinen är vissa pronomen (ifrågavarande, från manskapet, det texttyper mer uppskattade ovan nämnda). Dragen är i vill säga de vanliga än andra inom gruppen. huvudsak desamma som poliserna. Man tar också gärna ingrevanligtvis beskriver dåligt dienser till sin egen text från myndighetsspråk. de texter som hör till de här uppskattade Varför väljer då befälet drag av förvaltgenrerna.18 Kan man då tänka sig att beningsspråk, juridiskt språk och myndigfälet stiliserar och efterliknar juristernas hetsspråk i sitt språk? Vad har den här språkbruk för att få social status? genren för funktion? Vill man med mynJag hävdar att bruket av myndighetsdighetsspråket ge ett intryck av trovärspråk inom befälsgenren i viss mån är ett dighet och professionalitet? Ett sådant resultat av ett medvetet val: med hjälp av fenomen har observerats i utvecklingen språket vill man markera att man skiljer av läkarnas yrkesidentitet. Genom att ansig från manskapet, det vill säga de vanlivända en språkform som är godkänd av ga poliserna. Myndighetsspråket ses som gruppen visar läkaren att han eller hon är en viktig del av befälstjänstemannens kompetent och att han eller hon är en del profession och rollidentitet. Den som av yrkeskåren. Jenni Viinikka presenterar läser texter som befälet skriver i arbetet i sin pro gradu-avhandling observationer är ofta en annan polis eller en jurist, så gjorda av sociologen Frederick Erickson, det är naturligt att använda ett gemenenligt dem kan medicinstuderande i börsamt språk. Det verkar ändå vara svårt att jan av sin karriär skriva patientjournaler avstå från den byråkratiska polisgenren. på ett sätt som på sina ställen avviker Då man i slutskedet av befälsstudierna från det typiska språkbruket för läkare16. 16 Erickson 1999, 119–124 17 Viinikka 2012, 36–37. 18 Heikkinen m.fl.. 2012, 110. – 32 – skriver mognadsprov utgående från examensarbetet är de byråkratiska konstruktionerna och ordvalen närvarande också i de texterna, trots att texten uttryckligen borde vara lättbegriplig. I min doktorsavhandling som jag har inlett arbetet med har jag för avsikt att utreda hurdan befälsgenren är. Hurdan är processen som gör att man socialiseras till genren? Är myndighetsspråket ett uttryck för osäkerhet, ett slags dimridå som ska ge ett intryck av yrkesmässighet? Min avsikt är att i mognadsprov som skrivs som avslutning för befälsexamen med hjälp av (kritisk) diskursanalys framför allt granska hur rollidentiteten, polismässigheten, ett språkbruk och språkliga konventioner som blivit naturliga genom yrket märks som typiska exempel på betraktelsesättet, strukturerna, uttrycken och ordförrådet. Jag är också intresserad av hur och varför myndighetsspråket också förekommer i texter som inte är myndighetstexter utan som skrivs utanför polisarbetet i rollen som studerande. Mitt mål är att bilda en uppfattning av hur polisens gruppdiskurs ser ut, att beskriva konventionerna och genrerna av polisens myndighetstexter samt att få klarhet i situationen kring befälstjänstemännens språk. Jag har också för avsikt att utreda om språk- och genremedvetenhet på ett kraftigare sätt kunde tas med i Polisyrkeshögskolans läroplaner. *** Ovan har jag beskrivit polisspråket ur ett diskurs- och genreperspektiv och visat på egna observationer och ställt frågor gäl– 33 – är myndighetsspråket ett uttryck för osäkerhet, ett slags dimridå som ska ge ett intryck av yrkesmässighet? Enligt mina observationer är typiska drag för befälsgenren en viss typ av utpräglat byråkratiskt språk, idetäthet i meningarna (mycket fakta och många tunga ord i en mening) och en omständlighet orsakad av långa meningar och satsmotsvarigheter. lande befälsgenren som jag funderar på. I början av artikeln hotade jag att avsluta artikeln med en vädjan om hur viktigt det är att vara språkmedveten. Så tänker jag också göra men först ska jag berätta en liten anekdot. För ett tag sedan hördes det knackande ljud från andra sidan arbetsrummet och sedan ett smärtfyllt utrop från min kollega: “Nej! Det här är så typiskt polisen!” Den stackars mannen hade försökt leta efter enkel vardaglig information om det interna nätverket vid vår läroanstalt, och i stället för svar hade han fått framför sig normerande lagparagrafer om saken, så som det ofta går inom den här diskursen. Kollegans reaktion är ett bra exempel på medvetenhet. Trots att han har trasslat in sig kanske till och mer ännu mer än jag i diskurshärvan som omger oss som arbetar inom polisförvaltningen har han inte blivit blind för den och ser inte alla diskursens drag som givna och naturliga. En sådan här diskurs-, genre- och språkmedvetenhet önskar jag också att blivande poliser har. Ingenting går att utveckla om man inte är medveten om de krafter som påverkar den egna verksamheten och blir varse om de värderingar och ideologier som gömmer sig djupt i diskursens struktur. Det är viktigt att stanna upp och fundera på hur våra observationer om världen, våra människorelationer och vår kommunikation konstrueras av språkliga val i olika sammanhang; hur språket påverkar oss och hur vi kan påverka med hjälp av språket. KÄLLOR • • • • • • • – 34 – Bourdieu, Pierre 1991: Language and symbolic Power. Cambridge, Harvard University Press. Erickson, Frederick 1999: Appropriation of voice and presentation of self as a fellow physician: aspects of a discourse of apprenticeship in medicine. I verket Srikant Sarangi, Celia Roberts (red.) Talk, work and institutional order. Discourse in medical, mediation and management settings, s. 109–143. Berlin, Mouton de Gruyter. Heikkinen, Vesa 2012: Diskurssi. I verket Vesa Heikkinen, Eero Voutilainen, Petri Lauerma, Ulla Tiililä & Mikko Lounela (red.): Genreanalyysi – tekstilajitutkimuksen käsikirja. Helsinki, Gaudeamus. Heikkinen, Vesa & Voutilainen, Eero 2012: Genre − monitieteinen näkökulma. I verket Vesa Heikkinen, Eero Voutilainen, Petri Lauerma, Ulla Tiililä & Mikko Lounela (red.): Genreanalyysi – tekstilajitutkimuksen käsikirja. Helsingfors, Gaudeamus. Hiidenmaa, Pirjo 2000: Työ ja kieli. I verket Vesa Heikkinen, Pirjo Hiidenmaa & Ulla Tiililä: Teksti työnä, virka kielenä. Helsingfors, Gaudeamus. Honkonen, Risto 1999: Poliisi ja opintoviikon metsästys. Koulutus poliisimiehen elämässä. Tammerfors, Tammerfors universitet. Korander, Timo 2004: Poliisikulttuuri. Poliisiammatin ja tutkimuk- • • • • • sen väline. Oikeus 2004:1, s. 4–24. Oikeuspoliittinen yhdistys Demla ry & Oikeus- ja yhteiskuntatieteellinen yhdistys ry, Helsingfors. Mitä virkakieli on? Institutet för de inhemska språken. Finns att läsa på: http://www.kotus.fi/index. phtml?s=4222. Läst 19.10.2013. Mälkiä, Matti & Stenvall, Jari 1997: Kielen vallassa. Näkökulmia politiikan, uskonnon ja julkishallinnon kieleen. Tammerfors, Tammerfors universitet. Stenmark, Henric 2005: Polisens organisationskultur. En explorativ studie. Umeå Universitet. Akademisk avhandling. Vesterbacka, Marko & Pajarinen, Maija 2008: Kirjoittaminen poliisin työssä. Hyvä ja huono poliisikieli. Kompendium. Tammerfors, Polisyrkeshögskolan. Viinikka, Jenni 2012: Kuoleman kielissä. Pro gradu -avhandling. Helsingfors universitet. – 35 – – 36 – “Polisen börjar utreda om ett brott eller den dödas identitet har att göra med saken.” – 37 – – 38 – Anna-Kaisa Heinämäki Att förebygga hör till kärnan i polisverksamheten Överkonstapel AnnaKaisa Heinämäki arbetar som gruppchef för den förebyggande verksamheten vid Birkalands polisinrättning. Heinämäki blev polis 2001. Efter det har hon också avlagt en magisterexamen i samhällsvetenskaper 2006 och en magisterexamen i administrativa vetenskaper 2013. Heinämäki har många förtroendeuppdrag. Hon är styrelsemedlem i Tammerfors mödra- och skyddshem (Tampereen ensi- ja turvakoti), stadsfullmäktigeledamot i Tammerfors och suppleant i riksdagen. När man går i stora skor, lämnar man stora spår efter sig D et är en regnig fredagskväll. Kvällen är ovanligt lugn och den polispartull som är på jobb har för en gångs skull tid att titta in i den lokala ungdomslokalen dit man många gånger har bett dem komma. Patrullen stiger in genom dörren. Stämningen elektrifieras. Många förbryllade och ivriga, men också misstänksamma, frågor kastas ut i luften: ”Varför är ni här?” ”Vad har hänt?” Det är ett typiskt mönster. Man uppskattar och litar på den finländska polisen. Polisen uppfattas ändå som en tvångsorganisation som genom befallningar och tvång bekämpar de faror som hotar samhället och individen. Polisens kärnuppgift anses sålunda vara mycket fokuserad på kontroll. Även de uppgifter som fastställs i 1 § i polislagen (872/2011) uttrycker den reaktiva och kontrollerande karaktären hos polisens kärnuppgifter. Polisens uppgift är att trygga rätts- och samhällsordningen, upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att förebygga, avslöja och utreda brott och föra brott till åtalsprövning. Utöver dessa uppgifter – 39 – stadgas dock att polisens uppgifter också elverkan med medborgarna och intresinkluderar upprätthållande av säkerhesentgrupperna. Målet med verksamheten ten i samarbete med andra myndigheter är att skapa säkerhet och en känsla av säsamt med samfund och inkerhet samt att minska och Närpolisverksamheten förebygga brottslighet och vånarna. kan också Denna samarbetsförordningsproblem. På så karaktäriseras som pliktelse lades till polisens sätt upprätthålls också den polisens allmänna uppgifter 2001. I det skedet positiva och trovärdiga verksamhetsfilosofi. hade polisen redan långa säbilden av polisen. Närpokerhetssamarbetstraditioner lisverksamheten kan också som sträckte sig flera årtionden tillbaka karaktäriseras som polisens allmänna i tiden. Därmed utvidgades inte poliverksamhetsfilosofi. Polisen måste finsens egentliga uppgifter i och med den nas nära, vara närvarande, tillgänglig och föreslagna lagändringen, utan man ville tjänstvillig. genom att nämna säkerhetssamarbetet Förutom att närpolisverksamheten är betona uppgiftens betydelse som en del en verksamhetmodell som genomsyrar av polisverksamheten. I regeringens prohela polisverksamheten, avser man med position (RP 34/1999) om ifrågavarande begreppet också det konkreta säkerhetslagändring motiverades tillägget på fölsamarbetet med lokala sammanslutningjande sätt: ar. I organisatoriska termer pratas då ofta om polisens förebyggande verksamhet. NärPolisens uppgift kan ofta karaktäriseras polisverksamheten som fokuserar på den som densamma som hos en expert inom egentliga förebyggande verksamheten säkerhetsbranschen; man strävar efter att har typiskt varit en del av arbetsuppgifmed olika metoder främja säkerheten i terna för särskilt utnämnda poliser. För området genom att i tillräckligt hög grad sådana närpolisuppgifter har titlar som beakta säkerhetsförväntningarna och -beskolpolis, ungdomspolis, områdespolis, hoven hos invånarna i varje område samt och på senaste tid även nätpolis, använts. varje områdes särdrag. Med modellen för Polisen löser då säkerhetsproblem, svarar närpolisverksamhet, som polisens grundpå respons, gör besök, informerar och läggande verksamhet kallas, strävar man undervisar. Målet är att i samarbete med efter att avlägsna orsaker till brottslighet andra parter avlägsna orsaker till brottsoch störningar i vardagen samt att förutselighet och störningar i vardagen samt att ende påverka dem genom ändamålsenliga förutseende påverka dem genom ändametoder. målsenliga metoder. Trots den förebyggande verksamheMed närpolisverksamhet har man traditiotens stabila karaktär har en viss ”allmännellt avsett den verksamhets- och tankepolisiär” karaktär betecknat verksammodell som genomsyrar hela polisverkheten. Det förebyggande arbetet har samheten och vars kärna utgörs av växtypiskt gjorts av de poliser som utsetts – 40 – till närpoliser och som samtidigt åtminstone i viss mån har gjort också fält- och brottsutredningsarbete. De har ansvarat för det mångfaldiga spektrumet av säkerhetssamarbete på praktisk nivå inom polisinrättningen eller en viss kommun. Verksamhetsmodellen har haft sina fördelar, men det har ställvis funnits brister gällande högklassig och framgångsrik utveckling av den förebyggande verksamheten. Grovt tillspetsat kan man konstatera att det säkerhetssamarbete som förutsätts enligt 1 § i polislagen har inneburit talrika kaffedrickarklubbar och företagsamma samarbetsparter. Alltför ofta har verksamheten inneburit slitsamt arbete för att sköta utryckningsuppdrag och olika möten i mellanterrängen utan en samlad helhet eller valda tyngdpunkter. Då har resultaten av verksamheten naturligtvis haltat och målen varit dunkla. Enligt min åsikt ligger problemet i synnerhet i hela styrningen av den strategiska nivån för den förebyggande verksamheten. Den förebyggande verksamheten uppfattas som viktig, men dess organisatoriska plats har likväl funnits mer i marginalen än i kärnan av polisverksamheten. Verksamheten har beklagligt ofta vilat på enskilda närpolisers axlar och i praxisen på mikronivå. Då har den förebygganade verksamheten blivit en fristående del från annat operativt polisarbete. Verksamheten måste ledas med eftertanke och fördjupa sig i valda tyngdpunkter. Utan dessa element individualiseras den förebyggande verksamheten och dess betoningar med enskilda poliser och blir inte en fast del av organisationens strukturella helhet. Verksamhetens – 41 – Den förebyggande verksamheten uppfattas som viktig, men dess organisatoriska plats har likväl funnits mer i marginalen än i kärnan av polisverksamheten. lösryckthet konkretiseras när man löser en, utvecklingen av informationsteknik, små vardagliga säkerhetsproblem på lobristen på tillgängliga resurser och nya kal nivå. Följande berättelse är ett exförväntningar på säkerheten gör att man empel på en situation från är tvungen att förändras. När jag inledde det verkliga livet: I stadens Även den snabba informin poliskarriär i västra del har det uppremationsgången och medipade gånger förekommit början av 2000-talet as makt utmanar polisens var polisens yttre skadegörelse på det lokala ställning som samhällets kommunikation köpcentret. Närpolisen har primära och uppskattade ofrånkomligt dålig. diskuterat saken med samsäkerhetsmyndighet. I och manslutningarna, skolan med realityserier på TV och invånarna i området. Man beslutade och aktivare informering av polisen har att följa med situationen. Man försökte polisen och säkerhetsfrågorna invadeta reda på vem som hade orsakat skarat medborgarnas vardagsrum och kafdegörelsen. Samtidigt fick utryckningsfepausdiskussionerna på arbetsplatsen patrullerna flera larmuppdrag i området på ett helt nytt sätt. I detta synnerligen eftersom lokala ungdomar vandaliserade snabba utvecklingsförlopp har det funolika platser. Polispatrullen sjasade bort nits mycket positivt. När jag inledde ungdomarna från området utan att ta min poliskarriär i början av 2000-talet upp deras identitetsuppgifter. De olika var polisens yttre kommunikation ofrånpolisuppgifternas information och inkomligt dålig. Man kommunicerade utåt tressen möttes inte för att lösa det lokala endast i övervägda situationer. Kommusäkerhetsproblemet. nikationen var reaktiv och grundade sig på enskilda händelser. Polisinrättningens *** webbsidor byggdes upp enligt den tidens krav – kryddade med byråkratisk gråhet. Den förebyggande verksamheten är nuNu är det virtuella miljön en central del förtiden viktigare än kanske någonsin av växelverkan. Dialogen är som bäst öptidigare. Öppen, tillgänglig och interakpen och kvick. Förr i världen, när mörktiv kommunikation betonas när polisorret började sänka sig på lördagskvällen, ganisationen och dess verksamhetsmiljö gick en lätt tillgänglig och uppskattad förändras och tidsanvändningen, befolknärpolis på torget. Nutidens närpolis lägningsgrupperna och livsstilarna splittras. ger ut kvällens nyheter till ett oräkneligt Nuförtiden är frågor om säkerhet inte antal människor på de sociala medierna. endast lokala utan även riksomfattande Inom några sekunder kommer responoch globala. Samhällets utveckling utmasen när läsarna ifrågasätter, utmanar, krinar också polisverksamhetens traditiotiserar och berömmer. nella former. Brottlighetens globalisering Utvecklingen har även sina skuggsidor. och organiserade karaktär, förändringar i Informationsgångens snabba tempo är befolkningsstrukturen och lagstiftningen utmaning för polisverksamhetens le– 42 – gitimitet och för växelverkan som bygger på korrekta uppgifter. Polisen fungerar i första hand genom råd, befallningar och uppmaningar. Enligt min erfarenhet bottnar detta djupt i den finländska polisens yrkesidentitet. Till dynamiken i växelverkan mellan polisen och kunderna hör i extrema situationer emellertid också de maktmedel som polisen använder. Det är inte ovanligt att en brottningsmatch med en besvärlig kund kommer upp på YouTube snabbare än i polisens brottsinformationssystem. Den sociala kontroll som de sociala medierna upprätthåller är onekligen en effektiv rättsväktare, men betjänar inte alltid den förtroendeskapande växelverkan mellan polisen och medborgarna. Utifrån de videosnuttar som ses på datorskärmen är det lätt att göra snabba bedömningar (eller benådningar) av den finländska polisens tjänsteuppgifter. Då hamnar faktumet att polisen i sina arbetsuppgifter dygnet runt möter hela människolivets spektrum lätt i skymundan. Den mänskliga livet böjer sig inte för en svartvit konstellation av gott och ont, rätt och fel. I den virtuella världens snabba kommunikationspraxis är det dock lätt att skapa absoluta sanningar utifrån en femton sekunder lång videosnutt. *** Unga har traditionellt varit det operativa centret för den förebyggande verksamheten. Även olika program för brottsbekämpning på strategisk nivå och kommunernas säkerhetsplaner fokuserar på ungdomar. De ungas välfärd är en – 43 – Nu är det virtuella miljön en central del av växelverkan. Informationsgångens snabba tempo är en utmaning för polisverksamhetens legitimitet och för växelverkan som bygger på korrekta uppgifter. investering för framtiden. Även polisen tet och observationen av fenomen måste medverkar gärna i detta byggtalko. I synske där de unga finns och samlas. För att nerhet läroanstalterna är viktiga samarpolisens säkerhetssamarbete ska lyckas betspartner för polisen. De krävs ett naturligt medOlika subkulturella representerar en institution iekunnande, växelverkan identiteter som fostrar hela generatiooch virtuellt pendlande. I upprätthålls i ner åt gången. Tack vare bästa fall kan styrningen gemenskaper i den samarbetet med läroanstalav denna helhet tjäna povirtuella världen. terna finns en hel ålderslisen och hela verksamklass tillgänglig och synlig. hetsmiljön. Till exempel Vi befinner oss dock i ett brytningskan den närpolispatrull som tittar in på skede vad gäller polisens traditionella roll ungdomsgården i realtid få information som laglighetsfostrare. Bakom pulpeten om förestående gängslagsmål som man sitter inte längre en enhetlig grupp och rekryterar deltagare till via Facebook. lyssnar på polisens budskap om laglighet, Närpolispatrullen förmedlar informatioutan spektrumet av olika kulturer och nen vidare till den lokala polispatrullen utgångspunkter är brett. Medan de stora och nödvändiga intressentgrupper. Tack och enhetliga subkulturer som ungdomar vare den obehindrade kontakten med inskapat ännu på 1980-var lätta att definietressentgrupperna och polisens virtuella ra, så har de nu ersatts av många mindre pendlande kan man avstyra den hotfulla och synnerligen heterogena grupper av situationen. unga. Därmed har även olika ungdomsEn ytterligare evig spänning i växelverstilars synlighet i gatubilden ökat explokan mellan polisen och ungdomarna är sionsartat. Enligt en lång rad polisers den vuxna befolkningen som upprepade erfarenhet kommer det här fram i poligånger definierar den nya unga generasens operativa arbete genom att det har tionen som mer problematisk än den en lugnande effekt på gatubilden. Ungföregående. En generation som i folks domar rör sig inte längre i staden i stora uppfattning blir allt mer utslagen, använgrupper, utan deras livsstilar präglas av der mer rusmedel och begår mer brott. tillhörighet till mindre subkulturer. Detta Polisen figurerar i mellanterrängen melfenomen ger dagens ungdomar mer utlan nya fenomen och föreställningar om rymme. Grupptrycket är inte längre lika säkerhet. Utifrån responsen från medstort som tidigare. borgarna är bilden av situationen i samUr polisverksamhetens synvinkel krähället ändå tröstbringande. Ungdomars ver förändringen dock bättre förståelse störande hängande framför den lokala än tidigare för de ungas subkulturer. OliSiwan är en evig favorit bland medborka subkulturella identiteter upprätthålls i garresponsen som kommer till polisen. gemenskaper i den virtuella världen. DetHärifrån är det ännu en lång väg till en ta har också utmanat polisverksamhetens situation där ungdomarna utgör ett riktraditionella former. Säkerhetssamarbetigt hot mot samhällsfriden. – 44 – Polisens förebyggande verksamhet måste emellertid kunna se längre än till mopedpojkarna utanför närbutiken. Det är ett faktum att vi bor i ett land, som bli allt mer mångkulturellt, i utkanten av Europa. Växelverkan måste byggas i den riktning där motsättningar mellan olika befolkningsgrupper snarare rivs ner än byggs upp. I den här utvecklingen spelar polisen en betydande roll som utövare av offentlig makt på gränsytan i människors vardag. Man måste ha kunskaper om fenomen och kulturer och en förmåga att skapa nätverk med de parter som traditionellt har varit objekt för myndighetsverksamhetens ensidiga kontroll. I Finland har olika befolkningsgrupper ännu inte funktionellt radikaliserats mot varandra eller myndigheterna. Det finns dock försiktiga tecken på en sådan utveckling. En våldsam radikalisering uppstår av missnöje och ojämställdhet i samhället. Negativa upplevelser förstör den allmänna ordningen och säkerheten i form av farligt våld och i extremfall genom terrordåd som en del av den internationella brottsligheten. Utvecklingsförloppet utlöses av små störningar och symtom i vardagen. Det är just i sådana här lindriga symtom på lokal nivå som polisens förebyggande verksamhet måste ingripa mer systematiskt än tidigare. Lokalpolisens verksamhet har dock haft en synnerligen reaktiv karaktär. När det bråkas någonstans åker man till platsen och genomför sitt uppdrag genom kontrollmetoder. Det här är i och för sig kärnan i polisverksamheten och så ska det vara i fortsättningen också. I polisarbetets vardag måste man emellertid också röra sig i – 45 – För att polisens säkerhetssamarbete ska lyckas krävs ett naturligt mediekunnande, växelverkan och virtuellt pendlande. Växelverkan måste byggas i den riktning där motsättningar mellan olika befolkningsgrupper snarare rivs ner än byggs upp. Det är just i sådana här lindriga symtom på lokal nivå som polisens förebyggande verksamhet måste ingripa mer systematiskt än tidigare. av information och analys av informaen sådan riktning att förtroendeskapande tion inom organisationen och med olika med eventuella radikala specialgrupper intressentgrupper. ligger i centrum av den operativa verksamheten. Man måste kunna identifiera fenomenen Man måste identifiera * * * den traditionella bakom enskilda problem närpolisens roll och Polisen syns på ett allt och uppgifter. möjlighet att utmångsidigare sätt. Polisens Förtroende skapas inte genom hemlig efterforsk- vecklas som en del av resurser blir emellertid allt ning och kontrollmetoder. kriminalunderrättelsen knappare i och med nedoch den övergripande skärningar på grund av Ensidig kontroll förstyvar brottsbekämpningen. statsförvaltningens proden sociala växelverkan och duktivitetsprogram och ökar lätt polariseringen i förändringar i verksamhetsmiljön. Samsamhället. Företroende skapas genom tidigt är säkerhet på modet. Med det gör öppen växelverkan där den lokala poman business och politik. Verklig säkerlisen har ett ansikte och verkligen vill het och en känsla av säkerhet smälter lätt verka med de lokala specialgrupperna. samman till en subjektiv uppfattning om Dessa specialgrupper kan bestå av till en otrygg miljö. En minskad känsla av exempel andra eller tredje generationens säkerhet utkristalliserar sig som ett krav invandrarungdomar med starka symtom på att polisen ska vara synlig och följa eller en högerextremistisk gruppering. I medborgarna. Polisens närvaro ses som bästa fall skapas en fungerande växelveren lösning på det säkerhetsunderskott kan mellan gemenskaperna och myndigsom uppstått i samhället. Den klichéarheterna. För att förebygga en våldsam tade bilden av en gladlynt (när)polis som radikalisering måste man på ett mångsitraskar omkring på gatan och sätter pli digare sätt koppla ihop den förebygganoch ordning på folk representerar en de verksamheten vid polisinrättningen myndighet vars makt och betydelse i närmed befattningsbeskrivningarna hos de samhället och det urbana stadsrummet poliser som har dessa uppgifter. För att man vill klänga sig fast vid. kunna identifiera radikaliseringar förPolisens synlighet och närvaro utgör utsätts att varje polis, och även polisens en pelare i säkerheten i vardagen, men samarbetsparter, lärare, sociala myndiginom polisorganisationen måste man heter och aktörer inom tredje sektorn, också kunna se längre än så. Det är har djupare kunskaper. Man måste idenmycket viktigt att vara närvarande och tifiera den traditionella närpolisens roll synlig samt diskutera lokala säkerhetsfråoch möjlighet att utvecklas som en del av gor med medborgarna. Men samtidigt är kriminalunderrättelsen och den övergridet nödvändigt att man i säkerhetssamarpande brottsbekämpningen. Den nutida betet avancerar mot en djupare profesnärpolisverksamheten måste grunda sig sionell sakkunskap. De professionella på problemlösning, systematiskt utbyte – 46 – kraven på arbetet uppfylls inte utan särskild förtrogenhet med övergripande säkerhetsfrågor. Det måste på polisinrättningsnivå finnas substans att fungera som övergripande expert i specialfrågor som gäller säkerheten vid läroanstalter, mångprofessionella nätverk, säkerheten i miljön, brottbekämpningsprojekt, kulturell mångfald och olika befolkningsgrupper. Detta lyckas endast om den förebyggande verksamheten får en tillräckligt central roll i den strategiska och operativa styrningen. Om den inte får det så kan det i och med nedskärningar inom statens produktivitetsprogram i värsta fall gå så att den gamla närpolisverksamheten, som stödjer sig på gammal praxis och inte ger någon avkastning på kapitalet, körs ner. Det skulle vara ofördelaktigt om det kunskapsmässiga kapital om samhälleliga säkerhetsfrågor som polisorganisationens medlemmar går omkring och bär på inte skulle kunna utvecklas och utnyttjas fullt ut till förmån för hela samhället. • • • • • KÄLLOR • • • Alasuutari, Pertti (2007) Yhteiskuntateoria ja inhimillinen todellisuus. Tammerfors: Tammer-Paino Oy. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av polislagen (RP 34/1999 rd). Immonen, Seppo & Vuorinen Matti (2005) Kihlakuntauudistus, poliisitoiminta ja turvallisuusyhteistyö. Polisyrkeshögskolans med– 47 – • delanden 41 Helsingfors: Edita Prima Ab. Koskela, Hille (2009) Pelkokierre. Pelon politiikka, turvamarkkinat ja kamppailu kaupunkitilasta. Tammerfors: Esa Print Oy. Lähipoliisitoiminnan strategia. Lähipoliisitoiminnan ja turvallisuusyhteistyön kehittämisen strategiset linjaukset ja tavoitteet 2010. Polisyrkeshögskolans publikationsserie. Peak, Kenneth & Glensor, Ronald (1999) Community Policing & Problem Solving. Strategies and Practices. U.S.A: RR Donnelley and Sons Comapany. Räty, Minttu (2002) Maahanmuuttaja asiakkaana. Tammerfors: Tammer- Paino Oy. • Sainio, Maria (2012) Poliisin ennalta estävän toiminnan nykytila. Polisbefälsexamen PPT16. Polisyrkeshögskolan. Salasuo, Mikko & Poikolainen, Janne & Komonen, Pauli (2012) Katukulttuuri. Nuorisoesiintymiä 2000-luvun Suomessa. Ungdomsforskningssällskapets publikationer 124. Helsingfors: Hakapaino. Virta, Sirpa (1998) Poliisi ja turvayhteiskunta. Lähipoliisi turvallisuusstrategiana. Polisyrkeshögskolans undersökningar 1/1998. Helsingfors: Oy Edita Ab. – 48 – “Vid obduktionen av kvinnan framgick det att hon var som när hon levde, och kvinnan hade halsen uppskuren.” – 49 – – 50 – Jutta Helenius Den som skriver förhörsberättelser går en balansgång mellan olika strävanden Jutta Helenius är lektor i finska vid Tammerfors universitets språkcentrum. Hon har också varit timlärare i finska vid Polisskolan och vid Polisyrkeshögskolan. Helenius är filosofie magister. Hon skriver sin doktorsavhandling om polisens förhörsprotokoll. Som bisyssla erbjuder Helenius utbildningar i språkvård och skrivande via sitt eget företag. När man går i stora skor, lämnar man stora spår efter sig E n förhörsberättelse är en verkningsfull och samhälleligt viktig text eftersom den hör till kärnan i förundersökningsprocessen1. En väsentlig del av en förundersökning utgörs av förhör och de förhörsberättelser som skrivs under dem. Under förundersökningen ”utreder man 1) brottet, de omständigheter under vilka det begåtts, den skada det förorsakat och den nytta det har gett, vilka parter som ingår och andra omständigheter som behövs för att man ska kunna besluta om åtal”2. Man kan anta att många vanliga finländare i något skede kommer att ha att göra med en förundersökningsprocess och den förhörsberättelse som ingår i den, åtminstone som målsägande eller vittne. Förundersökningen är det första skedet i en straffrättslig utredning av ett brott, straffprocessen, där polisen samlar och lagrar bevismaterialet för åtalsprövningen och rättegången. Till bevisanskaffningen hör förhör och annan bevisning samt bevisanskaffning, såsom 1 Bl.a. Leppänen 2004 2 Förundersökningslagen 1987, 5 § – 51 – artikeln för att poängtera polisens ställexempelvis kriminalteknisk undersökning som den myndighet som skriver ning, identifiering och olika slags rekonförhörsberättelsen. Myndighetstext betystruktioner.3 Utöver förundersökningen der i det här sammanhanget en myndighör åklagarens åtalsprövning och rättehetstext, som kan definieras som en text gången i domstolen till straffprocessen.4 som producerats av en myndighet (reEnligt 40 § i förundersökningslagen presentant för förvaltning1987 ska man som avslutMed den en) för ett specifikt änning av förundersökningförhörsberättelse damål Myndighetstexten en göra ett protokoll över som ingår i baserar sig på vissa kutydet material som samlats förhörsprotokollet mer för skrivande, sätt att in, ifall det är motiverat dokumenterar producera och konsumera med tanke på den vidare man alltså text samt på förvaltningsbehandlingen. I förunderbrottsutredningen. och samhällsideologier8, sökningsprotokollet ska som också påverkar hur förhörsprotokollen och texterna förändras. I myndighetstexter redogörelserna för olika undersökningskan man dessutom urskilja vissa särdrag, åtgärder inkluderas. Dessutom ska de såsom en viss specialbranschs vokabudokument och bandupptagningar som lär; oklarhet i fråga om relationerna melsamlats i undersökningen inkluderas, lan ord; riklig användning av substantiv, ifall man kan anta att de har betydelse verb, adjektiv och räkneord; atypisk ani fallet. Med den förhörsberättelse som vändning av språkliga val, exempelvis så ingår i förhörsprotokollet dokumenterar att man syftar på funktioner med subman alltså brottsutredningen5. I vissa fall stantiv eller uttrycker befallningar med är förhörsberättelserna det enda beviset i påståendesatser; text som bygger på målet6: med hjälp av språkvetenskap kan andra texter samt knappt med text som man skaffa bevis lika väl som förstöra vägleder läsaren9. dem. I sådana fall bör förhörsberättelJag kommer i den här artikeln att besen innehålla material som kan bindas skriva en förhörsberättelse som myntill brottet, alltså bland annat den fördighetstext. Dessutom kommer jag att hördas självständiga och exakta beskrivtangera frågor kring produktionen och ning av hur brottet utförts, något som konsumtionen av texter. bara han eller hon kan känna till och utiDet har gjorts undersökningar som från vilken han eller hon kan förknippas 7 gäller förhörsprotokoll och -berättelser, med brottet på ett bindande sätt . exempelvis av kommunikationen mellan Jag använder begreppet myndighetstext i förhörsledare och brottsmisstänkta un3 Valtonen 2005, 141. der förhör10, informationsanskaffningen 4 5 6 7 Lager 1994, 182–183 Ellonen m.fl. 1996, 7 Gregory 2000, 25 Ellonen m.fl. 1996, 7 8 Kankaanpää 2007a 9 Heikkinen 2007; Heikkinen m.fl. 2000, 14 10 Karstinen 1998 – 52 – vid förundersökningar11, kvaliteten på förundersökningar12 och dokumenteringen av förundersökningar13. Förhörsprotokollen har till största delen undersökts ur en juridisk synvinkel14. Förundersökningen med de tillhörande dokumenten tjänar främst åtalsprövningen, men den hör också till förberedelserna för en eventuell rättegång. *** Förhöret kan beskrivas som en institutionell kommunikationssituation mellan två människor, där man strävar efter att skriva förhörsberättelsen så att den ingår i förhörsprotokollet. I den förundersökning som ligger till grund för förhörsberättelsen strävar man efter att utreda ”om det finns tillräcklig orsak att väcka åtal för ett misstänkt brott”15 Förundersökningen med de tillhörande dokumenten tjänar främst åtalsprövningen, men den hör också till förberedelserna för en eventuell rättegång16. Därför måste texterna vara lättfattliga, konsekventa, markerat entydiga och neutrala. Numera ska förhörsberättelsen också tåla tid och användning i många slags sammanhang, eftersom texter som lagrats i datasystem senare kan utnyttjas som inslag i andra texter. Förhörsberättelsetexterna utgår från förhörssituationen och den berättelse som man då fått av den som förhörs. I vissa fall kan man göra en video- eller annan inspelning av förhöret och därmed också av berättelsen. Inspelningarna omvandlas vanligen till text ord för ord enligt vad som sägs.17 Förhöret kan beskrivas som en institutionell kommu11 Kostiainen 2002 12 Leppänen 2004 13 Valtonen 2005 14 Se Karstinen 1998, 10 15 Käsikirja esitutkintapöytäkirjan laadinnasta 2010, 1 (Handbok för upprättande av förundersökningsprotokoll 2007) 16 Käsikirja esitutkintapöytäkirjan laadinnasta 2010, 1 (Handbok för upprättande av förundersökningsprotokoll 2007) 17 Vesterbacka 2007, 5. – 53 – nikationssituation mellan två människor, bok ur bakfickan på hans byxor. – – där man strävar efter att skriva förhörsberättelsen18 så att den ingår i förhörsEfter det använde jag kortet på flera olika protokollet. Förhörssituationen är dessställen. Jag köpte till exempel tobak och utom en slags förhandling mat, som jag sedan till stor del sålde vidahandling om innehållet i förhörsberätre och också använde lite själv. – – När 19 telsen , eftersom texten är ett resultat av jag betalade med kortet skrev jag ägarens samarbetet mellan förhörsledaren och namn på kvittot och visade hans identiden som förhörs. Texten formas under tetspapper på varje ställe där de frågade förhöret från tal till skrift. Målet är en efter identitetspapper i samband med bekonsekvent, entydig berättelse som har talningen.22 godkänts av den förhörda. Förhörsberättelsen ska skrivas ut ”så Förhörsberättelsen ska alltså ha en benoggrant som man kan anta är av bestämd form och vara användbar för att tydelse i fallet”20. Både under förhöret förundersökningsprocessen ska vara och vid utskrivningen bör man fästa särsmidig och av god kvalitet. Ur polisens skild uppmärksamhet på de brottsrekvisynvinkel är det viktigt när man skriver sit, som ”händelseförloppet eventuellt ut berättelsen att brottsrekvisiten blir realiserar”21. I följande avsnitt av en förantecknade så klart och noggrant som hörsberättelse är beskrivmöjligt23. En förhörsbeUr polisens synvinkel ningen av brottsrekvisiten rättelse av en bestämd är det viktigt tydlig: form tjänar bäst också ett när man skriver ut flertal instanser eller målberättelsen att Jag tog kortet av en man personer, såsom kunder, brottsrekvisiten på Sampogatan. Mannen poliser, åklagaren, olika blir antecknade så kom emot mig och knufaktörer inom rättsprocesklart och noggrant som fade mig två gånger mot sen, representanter för möjligt. bröstet och pratade om medierna och allmänhenågon dörrvakt. Mannen ten. En del av dem som var ganska full och inte vet jag vad det läser förhörsberättelserna får texten på var för en dörrvakt han pratade om. Jag grund av sin ställning, och andra har tyckte att jag hade rätt att slå honom i tillfälle att läsa den när handläggningen huvudet en gång och mannen föll genast i rätten är över. Förundersökningsproomkull. Då kom jag på att ta hans plåntokollen med förhörsberättelserna blir vanligen offentliga när handläggningen har inletts, ifall där inte finns sekretess18 Karstinen 1998, 47 19 Karstinen 1998, 38 belagt material. 20 Käsikirja esitutkintapöytäkirjan laadinnasta 2010, 14 Förhörsberättelsen kan karaktäriseras (Handbok för upprättande av förundersökningsprotokoll 2007) 21 Käsikirja esitutkintapöytäkirjan laadinnasta 2010, 14 (Handbok för upprättande av förundersökningsprotokoll 2007) – 54 – 22 Tammerfors, förhörsberättelse 20a) s. 2. På finska 23 Polisintervju 1, s. 2; intervju 2, s. 3; intervju 4, s. 3. På finska som en ganska stabil och standardiserad genre, eller textart. Förrättandet av ett förhör och utskrivandet av berättelsen styrs av förundersökningslagen24 och förordningen om förundersökning och tvångsmedel25. Anvisningar om hur berättelsen ska skrivas finns också Handboken om upprättande av förundersökningsprotokoll (Käsikirja esitutkintapöytäkirjan laadinnasta 2010). Med anvisningarna vill man förenhetliga upprättandet av förundersökningsprotokoll och därmed bland annat förhörsberättelserna. Åtalsprövningen och domstolsförhandlingarna blir snabbare och enklare tack vare ett enhetligt utskrivningsförfarande och det här är viktigt med tanke på rättsskyddet för dem som är föremål för förundersökning.26 Den polisorganisation som skriver, förmedlar och använder texterna är därmed ett typiskt exempel på en yrkesgemenskap där man behöver ganska stabila textarter. Texterna kan ses som resultat av ett ”förmodligen stabilt, reglerat institutionellt arbete som stöder sig på praxis”27. Med hjälp av textarterna kan man utföra olika uppgifter inom polisorganisationen, och de ifrågavarande textarterna tjänar också andra organisationer, såsom domstolsväsendet. En förhörsberättelse är ur författarens synvinkel en intressant typ av myndighetstext också därför att den enskilda åtalsprövningen och domstolsförhandlingarna blir snabbare och enklare tack vare ett enhetligt utskrivningsförfarande. 24 Förundersökningslagen 1987, 22-39 § 25 Förordningen om förundersökning och tvångsmedel 1988, 12–18 § 26 Käsikirja esitutkintapöytäkirjan laadinnasta 2010, 1 (Handbok för upprättande av förundersökningsprotokoll 2007) 27 Heikkinen m.fl. 2000, 11 – 55 – utskrivaren av berättelsen hör till den enskild skribents roll och via den forma begränsade myndighetsgemenskapen. hans eller hennes text. För yrkesgemenMyndighetsgemenskapen kan delas i tu, skaper är den stabila formen hos genifall man föreställer sig polisorganisatiorerna viktig, eftersom man med hjälp av nen som en gemenskap på en viss nivå den garanterar kontinuiteten och jämoch den enskilda polisinrättningen som förbarheten i de gemensamma förfaranen gemenskap på en viss nivå. Språkbrudena31. I vissa polisinrättningar kan man ket och kommunikationssituationen är exempelvis ha för vana att genomföra kopplade till olika språkbruksgemenskaförhören främst i form av fritt berättan28 per . I socialiseringen till vissa gemende, och då kommer skribenten mycket skaper, i det här fallet till polis-organisparsamt, om ens det, fram i texten. Det sationen respektive -inrättningen, är det finns också mer omfattande tecken på att egentligen fråga om att anamma en viss fritt berättande både nationellt och in29 genremedvetenhet . ternationellt gynnas mer än förfarandet Ovanför gemenskaperna finns de lamed frågor och svar32. Om man följer gar och förordningar som styr sättet att fråga–svarmodellen kommer skribenten skriva förhörsberättelser. De begränsar fram i texten genom de frågor han eller i någon mån gemenskapernas inflyhon ställer. Man kan exempelvis skriva tande på texterna, efterut en brottsmisstänkts som förhörsberättelserna förhörsberättelse som fritt Det här är viktigt måste följa anvisningarna berättad, och i slutet av med tanke på och bestämmelserna om berättelsen kan det finns rättsskyddet för texten och hur den ska ett fråga–svarpar: dem som är föremål framställas. Lagarna är för förundersökning dessutom kopplade till F: Vad skulle du ha gjort med För yrkesgemenskaper andra lagar och övriga den egendom som du stulit? är den stabila författningstexter samt till S: Inte hade jag någon plan för formen hos genrerna system såsom etik, moral, egendomen i det skedet.33 viktig, eftersom 30 politik och ekonomi . man med hjälp av Handboken om uppden garanterar *** rättande av förunderkontinuiteten och sökningsprotokoll34 ger jämförbarheten Även om det inom en anvisningar om att en i de gemensamma gemenskap är ändamålsbrottsmisstänkt och ett förfarandena. enligt att framställa och vittne först ska höras geanvända genrer av stan31 Solin 2006, 79. dardform kan gemenskapen påverka en 32 Karstinen 1998, 109; Johnson 2007, 86 33 Åbo, förhörsberättelse 1, s. 3. På finska 34 Käsikirja esitutkintapöytäkirjan laadinnasta 2010, 19, 20 (Handbok för upprättande av förundersökningsprotokoll 2007) 28 Luukka 2000, 151 29 Luukka 2000, 81 30 Heikkinen 2008, 52 – 56 – nom fritt berättande, och att man efter det ska ställa preciserande frågor. Man kan emellertid i praktiken avvika från det här om förhörsledaren anser det vara ändamålsenligt i en viss typ av förhörssituation. Situationen påverkar förhörsledarens avgöranden avsevärt, eftersom det under förhöret, trots förberedelser och anvisningar, kan komma fram många slags överraskande omständigheter som förhörsledaren snabbt ska kunna reagera på. Att leda ett förhör är som att ”köra rally utan kartläsare”35. Med tanke på brottsutredningen ingår förhöret i den taktiska undersökningen, liksom bland annat förfrågningar och preliminära tillrättavisningar36. Förhöret har också ett klart mål i en förhörsberättelse som uppfyller formbestämmelserna och möjliggör åtalsprövning. I sin myndighetsroll måste polisen överväga vilken slags strategi som ska följas för att målet ska nås. Valet av strategi påverkar hur förhörssituationen framskrider och hur förhörsberättelsen utformas. Enligt undersökningar37 kan polisen medvetet välja strategi beroende på om utredningen gäller ett massbrott eller ett allvarligt brott. Förhörsledaren bestämmer förhörsstrategin38 med sitt val, exempelvis kommunikations- eller förhörsstilen, typen av frågor, användningen av frågor i förhållande till fritt berättande av den förhörda, den mängd information som ges den förhörda, tidsfördelningen mellan de obligatoriska delarna av förhöret 35 36 37 38 Att leda ett förhör är som att «köra rally utan kartläsare” Polisintervju 2 Karstinen 1998, 110 Bl.a. 18 Karstinen 1998, 111 Bl.a. Hahn & Schicht 1992 – 57 – och eventuellt upprätthållande av soförsta nivån de lagar och förordningar ciala relationer eller sättet att registrera som styr all verksamhet, på andra nivån förhörsberättelsen39. Förhörsstrategin de riktlinjer för organisationens verkär intimt förknippad med samhet som styr valet av situationen. I praktiken förhörsstrategi och andra Valet av strategi kan man byta förhörsstraval och på tredje nivån med dess olika tegi under förhörets gång den praxis som styr utdelfaktorer påverkar ifall förhörsledaren bedöskrivandet av förhören vid den omständighet mer att situationen kräver respektive polisinrättning. att samma det. Om den som förhörs Nivåerna kan överlappa förhörssituation exempelvis talar väldigt varandra. kan leda till mycket och ologiskt eller två ganska olika om den som förhörs för*** förhörsberättelser. söker dominera förhöret kan polisen byta ut det fria En förhörsberättelse kan berättandet mot fråga–svarmodellen.40 till karaktären beskrivas som en dialog, Valet av strategi med dess olika deleftersom en individuell förhörsberättelse faktorer påverkar den omständighet att för en dialog som text både med praxis samma förhörssituation kan leda till två för förhörsberättelserna och med andra ganska olika förhörsberättelser. Det maförhörsberättelser42. Utifrån det här kan terial som skrivs ut från förhöret väljs man i förhörsberättelserna undersöka också ut och det utvalda materialet bevilka ingredienser texten består av och arbetas och tolkas enligt godkänd praxis textens förhållande till den praxis som är i gemenskapen. De finns liknande drag i förknippad med förhörsberättelserna43. vissa myndighetstexter, bland annat när Genrerna skiljer sig från varandra enligt beslut om förmån skrivs ut41. Polisen hur öppet de utnyttjar andra texter44. har alltså frihet att välja förfaringssätt Förhörsberättelserna kan utnyttja andra som påverkar förhörssituationen och texter, och förhörsberättelsens samband förhörsberättelsen, men gemenskapen med förundersökningen har en inverställer vissa gränser för den här friheten. kan på hur mycket texten i sista hand Det ovan beskrivna draget har också bekan utnyttja andra texter. Naturligtvis tydelse med tanke på förhållandet melär användningen av lagtexter i viss mån lan förhör och makt. Det här temat beobligatorisk. Lagarna kan grupperas i handlas senare i artikeln. skrivna och oskrivna, och man klassifiGemenskapen påverkar på många cerar exempelvis omständigheterna och nivåer rollen hos den polis som skriver medlen för skrivandet som hörande till förhörsberättelsen. Grovt taget har vi på 39 Karstinen 1998, 111 40 Polisintervju 1, s. 2. På finska 41 Tiililä 2008 42 T.ex. Solin 2006, 73 43 Solin 2006, 74 44 Solin 2006, 83 – 58 – de oskrivna lagarna45. Den blankett för förhörsprotokoll som ska användas vid utskriften av förhör signalerar att texten är förknippad med förundersökningsprocessen. På blanketten och i textdelen kan man parallellt med den förhördas berättelse urskilja exempelvis delar av lagtexter, såsom uppgifter om den förhördas ställning och hänvisningar till den förhördas rättigheter och skyldigheter. Den nya förundersökningslagen (22.7.2011/805) som träder i kraft i början av 2014 ökar mängden lagtexter i början av förhörsberättelserna ytterligare, eftersom det så kallade skyddet mot självinkriminering avsevärt förstärks46. Skyddet mot självinkriminering innebär att en misstänkt inte behöver berätta sådant för polisen för vilket den misstänkta kan dömas. Utöver den förhördas berättelse och delar av lagtexter kan texten innehålla frågor i fet stil och anteckningar av förhörsledaren, som gäller händelser som avviker från förhöret. Sådana händelser kan vara förändringar i omständigheterna under förhöret, identifiering och rekonstruktionsåtgärder, förevisande av bevismateriel för den som förhörs eller avbrytande av ett förhör. Förhörsberättelsen kan dessutom utgöras av textfragment. Förhörsberättelsen behöver alltså inte alltid vara en enhetlig text.47 I förhörsprotokollet ingår i själva verket två berättelser som kompletterar varandra: I förhörsprotokollet ingår i själva verket två berättelser som kompletterar varandra: den förhördas egen, en berättelse som har skrivits ut enligt vad den förhörda har sagt, och en berättelse om förhöret: förhörsberättelsen och de uppgifter som har antecknats om hur förhöret framskrider. 45 Solin 2006, 395 46 Förundersökningslagen 2011, 10 § 47 Käsikirja esitutkintapöytäkirjan laadinnasta 2010, 22 (Handbok för upprättande av förundersökningsprotokoll 2007); Vesterbacka 2007, 31. – 59 – den förhördas egen, en berättelse som sådan form att en förhörsberättelse kan har skrivits ut enligt vad den förhörda ingå i en större helhet. Samma vittne kan har sagt, och en berättelse om förhöret: ha förhörts flera gånger, och hans eller förhörsberättelsen och de uppgifter som hennes förhörsberättelse kan ingå i ett har antecknats om hur förhöret frammer omfattande förundersökningsproskrider48. Inskjutet i den förhördas fria tokoll, som också innehåller förhörsbeberättelse kan därför finnas en anteckrättelser från andra vittnen och så vidare. ning som beskriver hur förhöret framIbland kan det i en individuell förhörsskrider och som åtskiljs från texten geberättelse finnas en hänvisning till en nom fet stil, såsom ANTECKNAS: En tidigare förhörsberättelse. Då diskuterar serie med identifieringsbilder av män som pasolika förhör på sätt och vis med varandra sade in på signalementen visades för vittnet49. eller bildar ett kontinuum. Så kan det gå eller ANTECKNAS: Adressen till huset när en som till exempel är misstänkt för som beskrevs av den hörda är Hämeenkatu egendomsbrott förhörs flera gånger och 2050. den misstänktas beskrivning av brottet Dialogen med de övriga texterna kan preciseras för varje förhörsberättelse. I 51 vara öppen, exempelvis direkta citat ur följande exempel preciseras utredningen det den förhörda berättar, eller indirekt, av skulden i ett fall av grov stöld i varje såsom anknytningar till förhörsberättelse. lagtexter. Dessutom kan Dialogen med de det i texten finnas uppgifJag förnekar min skuld till övriga texterna kan ter förknippade med förnågot som helst brott i det här vara öppen, exempelvis undersökningslagen som fallet53. direkta citat ur det är antecknade i första perden förhörda berättar, son singularis: Jag har blivit Jag vill ändra min tidigare föreller indirekt, såsom upplyst om min ställning samt hörsberättelse. Jag erkänner att anknytningar till om mina rättigheter och skyljag varit medhjälpare i R. T:s lagtexter. digheter i det här förhöret52. I stöld.54 polisorganisationens texter håller man i allmänhet uppgifterna Jag förnekar att jag begått en stöld igår så nära uppgiftskällan som möjligt, och kväll i kiosken Linnantupa på Mäendärför syns eventuella dialoger mellan takusenkatu. Jag kan inte vara den som texter. Dialoger mellan texter kan också utfört den här gärningen eftersom jag inte förekomma i förhörsberättelserna i en var i Linnantupa igår.55 48 Vesterbacka 2007, 32. 49 Tammerfors, förhörsberättelse 16e) s. 2. På finska 50 Åbo, förhörsberättelse 22 s. 2. På finska 51 Förhörsberättelsen är i princip den förhördas referat i första person singularis 52 Helsingfors, förhörsberättelse 32 s. 2. På finska – 60 – Jag vill ändra min tidigare förhörsberättelse och jag erkänner att jag gjort mig 53 Tammerfors, förhörsberättelse 18a) s. 2. På finska 54 Tammerfors, förhörsberättelse 18b) s. 1. På finska 55 Tammerfors, förhörsberättelse 18c) s. 2. På finska skyldig till stölden på det sätt som jag senare berättar – –56. En förhörsberättelse är som texthelhet resultatet av ett samarbete och en slags förhandling mellan förhörsledaren och den som förhörs. *** Förhörsberättelsen är en text med många funktioner. Det är typiskt för många myndighetstexter. Förhörsberättelsens viktigaste uppgift är att svara på vad och hur den som förhörs har berättat om sakerna under förhöret57. I det här avseendet är det fråga om huruvida texten kan användas i åtalsprövningen och delvis i förberedelserna för en eventuell rättegång. Förhörsberättelsen ska dessutom vara utskriven på det sätt som den förhörda avsett och önskat58: berättelsen bör vara ett slags ändamålsenligt referat av en medborgare utskrivet av en myndighet. Om det är fråga om en enkel brottsmisstanke kan förhörsberättelsen vara kort: Jag erkänner att jag har utfört ifrågavarande brott – –. Jag lade tobaken i papperskassar som jag tagit i affären och gick ut utan att ha betalat. Jag hade ingen avsikt att betala, för jag hade inte råd att betala tobaken. Jag hade tänkt röka upp tobaken själv, jag erkänner inte att min avsikt var att sälja ciggarna vidare.59 I ett sådant fall är utskrivandet av förhörsberättelsen en slags administrativ åtgärd, och den förhörda kan uppleva att han eller hon har blivit hörd i egen sak. För läsaren tar sig uppgiften i viss mån uttryck i en text som liknar den förhörda. Den som förhörs har möjlighet att besluta om han eller hon godkän56 57 58 59 Tammerfors, förhörsberättelse 18d) s. 1. På finska Vesterbacka 2007, 7. Vesterbacka 2007, 7. Helsingfors, förhörsberättelse 41 s. 2. På finska – 61 – ner berättelsen som förhörsledaren har enligt 39 § i förundersökningslagen rätt skrivit ut som ett referat av det han eller att vara den som väljer. En förhörsbehon muntligen berättat. rättelse är som texthelhet resultatet av Handboken om uppett samarbete och en slags En förhörsberättelse rättande av förunderförhandling mellan förär som texthelhet sökningsprotokoll60 ger hörsledaren och den som resultatet av ett följande anvisningar om förhörs. Dessutom utövar samarbete och en granskning, korrigering den som skriver förhörsslags förhandling och undertecknande av en berättelsen som myndigmellan förhörsledaren förhörsberättelse: ”Den het offentlig makt samoch den som förhörs. protokollförda berätteltidigt som han eller hon sen ska omedelbart efter tjänar den som förhörs. att förhöret avslutats ges den förhörda för granskning. Man ska fråga den för*** hörda om berättelsen är korrekt utskriven. I förhörsprotokollet ska man också Framställningen av texten och själva anteckna en sådan begäran om rättelse texten är förknippad med makt. Det här eller tillägg till utskriften som inte har framhävs eftersom det är fråga om text lett till ändring i protokollet. Protokollet som framställts i en institutionell miljö.63 får inte ändras efter att den förhörda har I den här artikeln tangerar jag endast granskat det och de begärda rättelserna den makt som och tilläggen har gjorts.” Den förhörda, är förknippad med framställningen förhörsledaren och ett eventuellt förav texten och själva texten. En förhörshörsvittne ska tillsammans underteckna berättelse uppstår under en förhörssiförhörsberättelsen och -protokollet61. tuation där maktkonstellationen mellan Genom att underteckna berättelsen förhörsledaren, dvs. en myndighetsrevisar den förhörda att han eller hon har presentant, och den som förhörs, dvs. godkänt den, och på basis av detta kan en medborgare. Som kommunikation man dra slutsatsen att de väsentliga dekan ett förhör klassificeras som asymlarna av berättelsen har skrivits ut på det metriskt trots att förhörsledarna strävar sätt som den förhörda avsåg62. Ur den efter en jämlik diskussion bland annat här synvinkeln har den förhörda makten genom att dua den som förhörs enligt att antingen godkänna protokollet som allmänna artighetsnormer och situatiosådant eller kräva ändringar, dvs. rättelnen64. Den som förhörs ska vara närvaser eller tillägg. Han eller hon har alltså rande vid förhöret65, och under förhöret ställer förhörsledaren frågor som han el60 Käsikirja esitutkintapöytäkirjan laadinnasta 2010, 23 ler hon ska svara på. Dessutom beslutar (Handbok för upprättande av förundersökningsprotokoll 2007) 61 Käsikirja esitutkintapöytäkirjan laadinnasta 2010, 23 (Handbok för upprättande av förundersökningsprotokoll 2007) 62 Pölönen 2003, 340 – 62 – 63 Se också Galdia 2008, 15–16. 64 Karstinen 1998, 154 65 Förundersökningslagen 1987, 22 § förhörsledaren bland annat om vilka ämnen som ska tas upp och om vad som är väsentligt i samtalet66. Polisen använder eventuellt ett fackspråk vilket tillsammans med den exceptionella situationen kan öka ojämlikheten i förhörssituationen. Under förhöret innehar förhörsledaren expertmakten eftersom han eller hon vet hur straffprocessen framskrider och har mer kunskap om omständigheterna i samband med förhöret än den som förhörs67. Förhörssituationens symmetri kan variera under förhöret. Många poliser håller ett så kallat församtal, småpratar med den som ska förhöras en stund före det egentliga förhöret68, och i det skedet är parterna jämlika. Den som förhörs kan emellanåt vara den mer dominerande deltagaren.69 I det skede när förhörsobjektets personuppgifter kontrolleras dominerar förhörsledaren samtalet. Förhörsledaren bär också totalansvaret för att förhöret lyckas, och det påverkar hans dominerande roll under förhöret. Det är också på förhörsledarens ansvar att se till att förhörsberättelsen löper enligt vad den förhörda berättar, att man i berättelsen antecknar det som är väsentligt med tanke på åtalsprövningen och att situationsledningen är i hans eller hennes händer.70 Förhörets framskridande styrs dessutom av dess karaktär. Exempelvis i omtagningsförhör försöker man oftast precisera den tidigare er66 67 68 69 70 Det är också på förhörsledarens ansvar att se till att förhörsberättelsen löper enligt vad den förhörda berättar, att man i berättelsen antecknar det som är väsentligt med tanke på åtalsprövningen och att situationsledningen är i hans eller hennes händer. Karstinen 1998, 150 Karstinen 1998, 150 Polisintervju 1, s. 2; intervju 2, s. 2; intervju 4, s. 2. På finska Karstinen 1998, 149 Karstinen 1998, 150 – 63 – hållna förhörsberättelsen, och den som förhörs är svarande71. Maktförhållandena under ett förhör är emellertid inte helt entydiga. Den som förhörs har en möjlighet att utöva makt om han eller hon exempelvis vägrar att redogöra för annat än sina personuppgifter, dvs. vägrar att ge något material till förhörsberättelsen. Han eller hon kan gå med på att endast svara på frågor och vägra berätta fritt. Dessutom kan den som ska förhöras be att få en advokat. Ibland kan han eller hon till och med hota förhörsledaren med våld och på så vis försöka störa förhörsledarens arbete. Den som förhörs kan också vägra godkänna den färdiga förhörsberättelsen, dvs. vägra underteckna dokumentet.72 Maktkonstellationen avspeglas i den text som ska skrivas under förhörets gång. Förhörsledarens kommunikationsförmåga, de frågor han eller hon ställer, ordvalet och betoningarna påverkar berättelsen. Därför har förhörsledaren en egen andel i innehållet i förhörsberättelsen73. Arten av de frågor som ställs under förhöret påverkar i hur hög grad den förhörda redogör för sina egna synpunkter, och ”vems berättelse det i själva verket är och hur tillförlitlig den är”74. Frågan om vem som så att säga äger berättelsen har också diskuterats inom den internationella rättslingvistiken. I en studie av kanadensiska brottsfall75 hade man i de misstänktas bekännelser sett tecken på att alla de uttalanden som skrivits in i förhörsberättelserna i deras namn inte var deras egna. Bland annat tydde vissa drag som avvek från den kanadensiska engelskan och drag som är typiska för polisspråket på det här76. Dessutom hade de brottsmisstänkta utsatts för fysiskt våld för att få dem att underteckna förhörsberättelserna77. Man bör emellertid understryka att studierna behandlar kanadensiska brottsfall från 1970- och 1980-talen och rättsprocesser främst med tanke på bevisföringen. Det är problematiskt att tillämpa studier av det kanadensiska rättssystemet på vårt land, eftersom våra rättssystem är olika78. De instruktioner och lagar som styr ett förhör avviker från varandra, och förhörets ställning i brottsutredningen och rättegången varierar i olika länder79. I 24 § i förundersökningslagen 1987 i Finland har följande antecknats om hur man ska bemöta en som ska förhöras: ”Den som förhörs skall behandlas lugnt och sakligt. För att få fram en bekännelse eller ett uttalande i viss riktning av den förhörde får inte användas medvetet oriktiga uppgifter, löften eller förespeglingar om särskilda förmåner, uttröttning, hot, tvång eller andra otillbörliga medel eller förfaringssätt som påverkar den förhördes beslutsfrihet, viljestyrka, minne eller omdömesförmåga.” 71 72 73 74 75 76 77 78 79 Karstinen 1998, 109 Karstinen 1998, 153 Ellonen m.fl. 1996, 8 Ellonen m.fl. 1996, 43 Gregory 2000, 219 – 64 – Gregory 2000, 19-20 Gregory 2000, 19 Karstinen 1998, 8 Karstinen 1998, 8 *** Det är möjligt att i förhörsberättelsen samtidigt införa juridiska uttryck, allmänspråkliga element och eventuellt talspråk, eftersom de gör texten både lämplig för förundersökningsprocessen och typisk för den förhörda. Det finns många röster i en förhörsberättelse. När man betraktar en förhörsberättelse som representant för en myndighetstext kan man observera en riklighet i material och röster80. För skribenten är förhörsberättelsen en utmanande text. Skribentens arbete påverkas av den lagstiftning som gäller ett förhör, men samtidigt ska skribenten så genuint som möjligt fånga den förhördas röst. Förhörsberättelsen ska vara klar och tydlig, enhetlig och neutral till uppbyggnaden och ordvalen för att uppfylla de krav åklagaren, advokaten, olika parter och redaktörerna ställer på texten. Man kunde tänka sig att olika genrer kommer fram i förhörsberättelsen81: ”texterna innehåller – – inbördes olika och till och med motstridiga element, som kan ha många slags funktioner”82. Det är möjligt att i förhörsberättelsen samtidigt införa juridiska uttryck, allmänspråkliga element och eventuellt talspråk, eftersom de gör texten både lämplig för förundersökningsprocessen och typisk för den förhörda. Här aktiveras samtidigt ett dokument som hör till straffprocessen och möjliggör åtalsprövning och en enskild medborgares berättelse om en gärning eller en händelse. Aktiveringen av olika genrer i samma text står emellertid i någon slags konflikt med ett betraktelsesätt där varje genre bara har en (huvud)uppgift. 80 Flera röster i förvaltningstexter t.ex. Kankaanpää 2007b, Tiililä 2007 81 Heikkinen & Voutilainen 2012, 36. 82 Solin 2006, 87 – 65 – Med tanke på straffprocessen är det väsentliga att förhörsberättelsen är användbar. Därför antecknar man saker betydligt mer detaljerat och med flera upprepningar i texten än i myndighetstexter i allmänhet. Man kan exempelvis beskriva en viss händelsekedja på följande sätt: gäller utredningar av ekonomiska brott med omfattande sakinnehåll eller omtagningsförhör kan största delen av texten i förhörsberättelsen bestå av frågor och svar84. I huvudsak håller skribenten ett avstånd till texten, men – som undantag till andra myndighetstexter – kan skribenten uppträda i texten antingen direkt ifall han eller hon ställer frågor, elVi gick till affären enkom för att stjäla ler indirekt ifall det gäller en anteckning korgar. Vi hade båda cyklar och det ryms som ”En paus i förhöret hålls klockan 4 korgar per gång på vardera. I den här 10.00–10.15.” Fet stil används också för affären kommer man att skilja åt frågorna och direkt ut i parkeringsanteckningarna från den Man strävar efter hallen från flaskrumförhördas berättelse85. att förstärka den met. Jag gick in genom Man strävar efter att förhördas röst genom flaskåterlämningsluckan förstärka den förhördas att skriva i första och öppnade järndörren röst genom att skriva i person singularis. till flaskrummet, därifrån första person singularis. jag alltså kom till parkeAv samma orsak kan det ringshallen. När vakten kom till platsen finnas talspråkliga ordval (kuski, sytkäri hade jag redan tagit 5korgar till parkeför chaufför, tändare)86 ringshallen och Takala hade två. Takala i en text som representerar sakligt allbörjade springa iväg och jag stannade mänspråk, ifall det är ändamålsenligt. kvar med vakten för att vänta på polisen. Talspråkliga ord och uttryck skrivs på Polisen kom ganska snabbt och förde mig allmänspråk (kilomiäs > kilomies, punane 83 till polishuset. > punainen)87. Hela satsbyggnader, ordformer, stavningar och utfyllnadsord på Strävan att framhäva den förhördas talspråk rekommenderas bara i direkta röst tar sig uttryck exempelvis i textens citat88. Också dessa används mer än i uppbyggnad, i sättet att behandla sakinmyndighetstexter i allmänhet, eftersom nehållet och i språkdräkten. En förhörsde direkta citaten ger läsaren en bild av berättelse är vanligen en hel text, men den förhörda och livar upp texten. När den kan ibland bestå av textfragment. man strävar efter att i texten använda Texten framskrider i allmänhet som ett den förhördas egna uttryck eller ordvafritt berättande i första person singula84 Polisintervju 4, s. 2. På finska ris, och däremellan kan det finnas avsnitt 85 Vesterbacka 2007, 31. med fråga–svarpar. När det exempelvis 86 Exemplen Vesterbacka 2007, 6. 87 Exemplen Vesterbacka 2007, 15. 88 Vesterbacka 2007, 6. 83 Åbo, förhörsberättelse 39, s. 2. På finska – 66 – len från någon yrkesbransch tjänar det naturligtvis samma uppgift. Av ovan nämnda orsaker kan man i förhörsberättelserna urskilja uttryck av bland annat följande slag: En förutsättning för både förhörsberättelsen och undersökningsintervjun är att deltagarna samarbetar och förhandlar. Kuski ei vastannut meille – – (Chaffarn svarade inte)89. Menimme sinne sitten koko porukalla – – (Vi gick sen dit med hela porukkan)90. Olen ryypännyt kaksi kuukautta putkeen, joten en oikein osaa sanoa (Jag har supit två månader i sträck, så jag kan inte riktigt säga)91. *** Förhörsberättelsen påminner till vissa delar om en undersökningsintervju, så undersökningsintervjun kan tolkas som en genre som ligger nära förhöret. Genrerna uppstår i liknande situationer, och både intervjun i samband med förhöret och undersökningsintervjun har informationsinhämtning som mål. Temat för båda situationerna är också känt för deltagarna innan själva intervjun börjar, men i förhören handlar det alltid om ett misstänkt brott. Man gör i huvudsak en åtskillnad mellan strukturerade och ostrukturerade undersökningsintervjuer enligt hur färdigt och bindande intervjufrågorna är formulerade92. De förhör som baserar sig på en förhörsstrategi 89 90 91 92 Helsingfors, förhörsberättelse 17 s. 2. På finska Tammerfors, förhörsberättelse 12a) s. 2. På finska Tammerfors, förhörsberättelse 10b) s. 2. På finska Tiittula & Ruusuvuori 2005, 11; Hirsjärvi m.fl. 2007, 203 – 67 – påminner om strukturerade intervjuer i baserar sig på människors tal i bestämda det avseende att man i förhören kan utsituationer. I båda fallen formas talet nyttja vissa på förhand planerade frågor till skrift i ett annat sammanhang. Förnär man använder fråga–svarmetoden. hörsberättelsen skrivs vanligen ut under En förhörssituation kan förhöret, medan en underFörhörsberättelsen emellertid också framskrisökningsintervju kan tolskrivs vanligen da på ett sätt som liknar kas i text genom att man ut under förhöret, halvstrukturerade tematranskriberar talet i eftermedan en intervjuer. Då behandlar hand96. En intervju kan undersökningsintervju man bestämda teman, och rapporteras i efterhand gekan tolkas i text frågorna kan variera mera nom att man förlitar sig på genom att man till formen än i strukturebandningen, men en förrade intervjuer. Dessutom transkriberar talet i hörsberättelse som skrivs efterhand. kan ett förhör genomföras ut från ett förhör ska ges som en ostrukturerad intill den förhörda för godtervju, och då berättar den förhörda fritt kännande genast efter förhöret97. Det om det som behandlas, men han eller finns också noggranna instruktioner i hon styr inte ensam utformningen av inrikesministeriets anvisningar för hur situationen.93 granskningen av ett förhörsprotokoll En förutsättning för både förhörsbeoch -berättelse ska gå till98. rättelsen och undersökningsintervjun är En förhörsberättelse och en underatt deltagarna samarbetar och förhandsökningsintervju påminner om varandra lar. Man kan urskilja vissa roller hos också med tanke på utskrivarens uppgifdeltagarna i förhör och intervjuer som ter. Den förhörda eller intervjuade kan förblir permanenta under situationen. i en halvstrukturerad eller ostrukturerad De arbetar i roller som förhörsledare intervju tala mycket, delvis ologiskt och och förhörd, om sekundära saker, men det är utskriintervjuare och intervjuad eller invarens skyldighet att skapa en tät och formationsinhämtare och informalogisk text som koncentrerar sig på det 94 tionsgivare. Det är möjligt att jämföra väsentliga innehållet. Vardera situatioförhörssituationen med en berättande nen har nått sitt mål om slutresultatet till intervju95, om den behandlar den förstörsta delen är typisk för den förhörda hördas upplevelser, iakttagelser och eller den intervjuade och en text som handlingar i en viss situation. Förhören godkänts av dem. Det är ganska vanligt behöver inte bandas eller tas upp på vi96 Käsikirja esitutkintapöytäkirjan laadinnasta 2010, 14 deo, men undersökningsintervjuerna (Handbok för upprättande av förundersökningsprotokoll 2007), Tiittula & Ruusuvuori 2005, 16 brukar bandas. Förhör och intervjuer 97 Käsikirja esitutkintapöytäkirjan laadinnasta 2010, 23 (Handbok för upprättande av förundersökningsprotokoll 2007) 98 Käsikirja esitutkintapöytäkirjan laadinnasta 2010, 23 (Handbok för upprättande av förundersökningsprotokoll 2007) 93 Om olika intervjuarter t.ex. Tiittula & Ruusuvuori 2005. 94 Tiittula & Ruusuvuori 2005, 14 95 Tiittula & Ruusuvuori 2005, 12 – 68 – att ta om förhör eller koppla in dem i en kedja av förhör, men intervjuer upprepas inte nödvändigtvis eller kopplas ihop med andra intervjuer. En förhörsberättelse kan läsas som en berättelse om förhöret: texten kan här och där presentera uppgifter för läsaren om hur förhörssituationen utvecklas, såsom övergångar mellan fritt berättande och fråga–svarmetoden, om pauser och om framförd bevisning. *** En förhörsberättelse kan beskrivas som en myndighetstext med många ingredienser och röster. Texten ska till formen följa lag och förordning och vara användbar med tanke på åtalsprövning, förberedelse för eventuell rättegång och många läsares behov. Utöver lagens och förordningens röst ska också den förhördas röst vara närvarande i texten. En förhörsberättelse kan läsas som en berättelse om förhöret: texten kan här och där presentera uppgifter för läsaren om hur förhörssituationen utvecklas, såsom övergångar mellan fritt berättande och fråga–svarmetoden, om pauser och om framförd bevisning. Textens uppbyggnad, sättet att behandla sakinnehållet och språkdräkten uttrycker förhörsberättelsens karaktär. Berättelsen kan bestå av text skriven i första person singularis, med ställvisa fråga–svarpar eller anteckningar som beskriver händelser som avviker från förhöret. Texten kan också bestå av fragment. Om utskrivaren använder första person singularis ställer han eller hon sig i bakgrunden, men kan indirekt komma fram via anteckningar eller direkt ställda frågor. Förhörsberättelsen följer i huvudsak ett sakligt allmänspråk, men det kan finnas talspråkliga uttryck, direkta citat eller en specialbransch vokabulär i texten för att förstärka den förhördas Det kanske mest karaktäristiska draget i en förhörsberättelse är just den spänning som uppstår mellan de olika utgångspunkterna och strävandena, där det officiella och det inofficiella möts. – 69 – röst. Utskrivarens verksamhet och text förhörsberättelsen är ett exempel på hur påverkas också av gemenskapen inom iakttagandet av formbestämmelserna polisorganisationen och polisinrättåterspeglas i texten. Bakom tillkännaginingen som fördelar sig på nivåer. Den vandet ligger 29 § i förundersökningslamaktkonstellation mellan myndigheten gen 1987, där det står: ”Den som föroch medborgaren som är kopplad till hörs skall före förhöret underrättas om situationen visar sig i texten som olika sin ställning vid förundersökningen.” strukturella och språkliga drag. Bakom tillkännagivandet ligger dessutIfall man betraktar ett förhör och en om 30 § i förundersökningslagen 1987, intervju som genrer påminner de om där det står: ”Innan förhöret inleds skall varandra. Gemensamma den som förhörs underrätFlera erfarna drag är bland annat det på tas om sin rätt att tillkalla förhörsledare förhand planerade inneförhörsvittne.” karaktäriserar hållet och uppbyggnaden Uttrycket om att texten förhörsberättelsen som kan urskiljas i texten, ska ”motsvara den försom en kompromiss bearbetningen av det tahörda” är relativt. Det kan som uppstått som lade till skrift och en förvariera exempelvis enligt ett resultat av väntning på en text som brottstyp, brottsbetecksamarbete. är karaktäristisk för och ning och den förhördas godkänd av den förhörda ställning. Flera erfarna förrespektive den intervjuade. hörsledare100 karaktäriserar förhörsbeDet kanske mest karaktäristiska drarättelsen som en kompromiss som uppget i en förhörsberättelse är just den stått som ett resultat av samarbete. Det spänning som uppstår mellan de olika här draget kan synas i texten exempelvis utgångspunkterna och strävandena, där som en balansgång mellan officiellt och det officiella och det inofficiella möts. inofficiellt språkbruk: Spänningen skapas av att utskrivaren ska följa formbestämmelserna, sträva efter Vi drack ölet hos en kaveri som jag bjöd att framställa en text som motsvarar den på öl101. förhörda, följa gemenskapens praxis och fatta olika avgöranden i förhörssituatioJag erkänner att jag gjort mig skyldig till nen. Allt detta avspeglas också i texten. stöld och samtycker till medling. Jag är Att formbestämmelserna iakttas kan också beredd att ersätta de skador jag orsynas i texten exempelvis på följande sakat handelsmannen.102 sätt: Jag har blivit upplyst om mina rättigheter och skyldigheter innan förhöret inleddes. Mellan skogen och gångvägen finns ett 99 Jag behöver inget förhörsvittne. Det tillkän100 Polisintervju 1, s. 2; intervju 2, s. 2; intervju 3, s. 2; intervju nagivande som antecknats i början av 4, s. 2. På finska 101 Åbo, förhörsberättelse 24 s. 2. På finska 102 Åbo, förhörsberättelse 39, s. 2. På finska 99 Helsingfors, förhörsberättelse 1, s. 1. På finska – 70 – litet dike där jag föll framstupa. I det skedet hörde jag polisbilarnas sirener och trodde att hundarna var efter mig. När jag föll ramlade kassalådan i diket och sedlarna spreds omkring och det fanns också sedlar som fastnat i kassaskrinet. Jag ryckte hastigt åt mig en bunt sedlar och började springa längs gångvägen mot Nikinväylä.103 Förhörsberättelsen framställs alltså som text under mycket olika krav och förväntningar. Gemenskapens praxis kan delvis basera sig på de anvisningar och bestämmelser som getts om utskrivningen av ett förhör. Sådana ligger också bakom olika frågor i samband med förhörsberättelserna och indikatorer på olika sätt att inhämta information: Har du något att anmärka på om hur förhöret löper? – Nej.104 På frågan om den terrängcykel som var i min besittning när jag blev fast idag så kan jag säga att jag stal den för omkring två veckor sedan på en höghusgård nära Trätorget105. Avgöranden i samband med den konkreta förhörssituationen syns ofta i texten, eftersom texten har som syfte att förmedla inte bara förhörsberättelsen utan också berättelsen om förhöret som situation: ANTECKNAS: Den förhörda visades en fil som polisen beslagtagit på brotts103 Tammerfors, förhörsberättelse 18d1), s. 1. På finska 104 Helsingfors, förhörsberättelse 14c), s. 12. På finska 105 Åbo, förhörsberättelse 8, s. 2. På finska – 71 – platsen106. • ANTECKNAS: Den förhörda har påmints om vittnets skyldighet att hålla sig till sanningen107. • En förhörsberättelse kan som genre karaktäriseras som ganska stabil och standardiserad. Det finns en strävan att ge bestämmelser och anvisningar för hur texten ska framställas, dvs. om förhörssituationen, även om det är fråga om en ”ostandardiserad, individuell, delvis oförutsebar situation”108. Förhörsberättelsen framställs alltså som text under mycket olika krav och förväntningar. För utskrivaren är det här en krävande, men också inspirerande utgångspunkt – vem vet vad man får uppleva under rallyrutten? • Texten baserar sig fritt på artikeln Kuulustelukertomus viranomaistekstinä i webbpublikationen Genreanalyysi – tekstilajitutkimuksen käytäntöä. Kotimaisten kielten keskuksen verkkojulkaisuja (Institutet för de inhemska språkens webbpublikationer) 29, Helsingfors 2012. En del av exemplen i den här artikeln härstammar från det textmateriel som ska ingå i författarens doktorsavhandling, som är under arbete. EXEMPELMATERIAL • Polisintervju 1 (2013). Intervjurapporten är i författarens besittning. Polisintervju 2 (2013). Intervjurapporten är i författarens besittning. Polisintervju 3 (2013). Intervjurapporten är i författarens besittning. Polisintervju 4 (2013). Intervjurapporten är i författarens besittning. Textmaterial (på finska) • • • Helsingfors: Offentliga förhörsberättelser av misstänkta för ekonomiska brott och vittnen2007–2008. Det finns sammanlagt 49 förhörsberättelser, 27 av misstänkta och 22 av vittnen. Materialet är i författarens besittning. Tammerfors: Offentliga förhörsberättelser av misstänkta för ekonomiska brott och vittnen 2007–2008. Det finns sammanlagt 118 förhörsberättelser, 94 av misstänkta och 24 av vittnen. Materialet är i författarens besittning. Åbo: Offentliga förhörsberättelser av misstänkta för ekonomiska brott och vittnen 2007–2008. Det finns sammanlagt 47 förhörsberättelser, alla av misstänkta. Materialet är i författarens besittning. KÄLLOR Intervjumaterial (på finska) • 106 Tammerfors, förhörsberättelse 17c), s. 3. På finska 107 Helsingfors, förhörsberättelse 23, s. 2. På finska 108 Ellonen m.fl. 1996, 48 – 72 – Förordning om förundersökning och tvångsmedel 17.6.1988/575. Databasen Finlex: http:// www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1988/19880575. Refererad • • • • • • 11.10.2013. Johnson, Alison (2007). Collecting evidence: calls to the emergency services and first encounters with witnesses and suspects. Police interviews – from talk to text and text to talk. I boken An introduction to forensic linguistics: language in evidence. Coulthard, Malcolm & Alison Johnson (red.) (2007). The Routledge Handbook of Forensic Linguistics. Routledge. London & New York. s. 80–87. Ellonen, Erkki, Eija Karstinen, Eija & Veli-Eino Nykänen (1996). Kuulustelutaktiikka. Polisens läroboksserie 1/96. Inrikesministeriet, polisavdelningen. Helsingfors. För undersökningslag en 30.3.1987/449. Databasen Finlex: http://www.finlex.fi/sv/laki/ ajantasa/1987/19870449. Refererat 11.10.2013 För undersökningslag en 22.7.2011/805. (gäller från den 1 januari 2014) FPA:s lagtjänst (på svenska): http://plus.edilex.fi/ kela/sv/lainsaadanto/20110805 Refererat 23.9.2013. Galdia, Marcus (2008). Oikeuskielen pragmaattiset aspektit. I boken Richard Foley, Tarja SalmiTolonen, Iris Tukiainen &Birgitta Vehmas (red.): Kielen ja oikeuden kohtaamisia. Heikki E. S. Mattilan juhlakirja (Jubileumsbok för Heikki E. S. Mattila). Talentum. Helsingfors. s. 13–29. Gregory, Michael (2000). Doing – 73 – • • • • • • forensic linguistics. – I boken Eija Ventola (red.): Discourse and community. Doing functional linguistics. Gunter Narr Verlag.Tübingen. s. 19–27. Hahn, Gerald & Günther Schicht (1992). Vernehmungsstrategie. Überlegungen zum Strategiebegriff. Kriminalistik 46 (5). s. 291– 294. Heikkinen, Vesa, Pirjo Hiidenmaa & Ulla Tiililä (2000). Teksti työnä, virka kielenä. Kotimaisten kielten tutkimuskeskuksen julkaisuja 116 (Institutet för de inhemska språkens webbpublikationer). Gaudeamus Helsingfors. Heikkinen, Vesa (2007). Mitä se selkeä suomi oikein on? Inledningsanförande vid seminarium om myndighetsspråk 28.2.2009. http://www.kotus.fi/ index.phtml?s=2211 Refererat 11.10.2013. Heikkinen, Vesa (2008). Miten ymmärtää hallintolain kielipykälää? I boken Richard Foley, Tarja Salmi-Tolonen, Iris Tukiainen & Birgitta Vehmas (red.): Kielen ja oikeuden kohtaamisia. Heikki E. S. Mattilan juhlakirja (Jubileumsbok för Heikki E. S. Mattila). Talentum. Helsingfors. s. 47–63. Heikkinen, Vesa & Eero Voutilainen (2012). Genre – monitieteinen näkökulma. I boken Vesa Heikkinen, Eero Voutilainen Petri Lauerma, Ulla Tiililä & Mikko Lounela (red.): Genreanalyysi – tekstilajitutkimuksen käsikirja. – 74 – • • • • • • Gaudeamus Helsingfors. s. 17–47. Hirsjärvi, Sirkka, Pirkko Remes & Paula Sajavaara (2007). Tutki ja kirjoita. 13., delvis förnyad upplaga. Tammi Helsingfors. Kankaanpää, Salli (2007a). Virkatekstitkin voivat muuttua. Anförande vid seminarium om myndighetsspråk 28.2.2007. http://www.kotus.fi/ index.phtml?s=2237 Refererat 11.10.2013. Kankaanpää, Salli (2007b). Hallinnon lehdistötiedotteiden kieli. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 1086 (Ederingar av Finska Litteratursällskapet). Suomalaisen Kirjallisuuden Seura (Finska Litteratursällskapet). Helsingfors. Karstinen, Eija (1998). Keskustelusta pöytäkirjaksi. Kuulustelijoiden ja rikoksesta epäiltyjen viestintä poliisikuulustelussa. Poliisiammattikorkeakoulun tutkimuksia 2/1998. Polisyrkeshögskolan Esbo. Kostiainen, Erva (2002). Esitutkinnan tiedonhankinta. Tapaustutkimus tiedonhankinnan käytännöistä, rooleista, ongelmista ja tiedonlähteistä poliisin esitutkinnassa. Pro gradu-avhandling. Tammerfors universitet. Institutionen för informationsforskning. Tammerfors. Käsikirja esitutkintapöytäkirjan laadinnasta (2010) (svensk version Handbok för upprättande av förundersökningsprotokoll • • • • • 2007). Inrikesministeriet Polisavdelningen. Helsingfors. http:// www.poliisi.fi/poliisi/home.nsf/ ExternalFiles/Liite_esitutkinta_ ptk/$file/Liite_esitutkinta_ptk. pdf. (svensk version http://www. poliisi.fi/intermin/images.nsf/ files/b774ac71b58db23ec22574e 80043caff/$file/forundersprot_ handbok_26112007.doc Refererat 11.10.2013. Lager, Irma (1994). Lainkäytön pääasiat. Lakimiesliiton Kustannus (Juristförbundets förlag). Helsingfors. Leppänen, Markku (2004). Poliisin esitutkinnan laatu. Licentiatarbete. Tammerfors universitet. Institutionen för administrativa vetenskaper. Tammerfors. Luukka, Minna-Riitta (2000). Näkökulma luo kohteen: diskurssintutkimuksen taustaoletukset. – I boken Kari Sajavaara & Arja Piirainen-Marsh (red.): Kieli, diskurssi & yhteisö. Jyväskylä universitet. Centrum för tillämpad språkvetenskap. Jyväskylä. s. 133– 160. Pölönen, Pasi (2003). Henkilötodistelu rikosprosessissa. Suomalainen lakimiesyhdistys (finska juristföreningen). Helsingfors. Solin, Anna (2006). Genre ja intertekstuaalisuus. I boken Anne Mäntynen, Susanna Shore & Anna Solin (red.): Genre – tekstilaji. Tietolipas 213. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura (Finska Lit– 75 – • • • • • teratursällskapet). Helsingfors. s. 72–95. Tiililä, Ulla (2007). Tekstit viraston työssä. Tutkimus etuuspäätösten kielestä ja konteksteista. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 1108 (Ederingar av Finska Litteratursällskapet). Suomalaisen Kirjallisuuden Seura (Finska Litteratursällskapet). Helsingfors. Tiililä, Ulla (2008). Perusteltuja päätöksiä? Etuuspäätökset kirjoitettujen ja kirjoittamattomien lakien ristipaineessa. I boken Richard Foley, Tarja Salmi-Tolonen, Iris Tukiainen & Birgitta Vehmas (red.): Kielen ja oikeuden kohtaamisia. Heikki E. S. Mattilan juhlakirja (Jubileumsbok för Heikki E. S. Mattila). Talentum. Helsingfors. s. 395–415. Tiittula, Liisa & Johanna Ruusuvuori (2005). Inledning. I boken Liisa Tiittula & Johanna Ruusuvuori (red.): Intervju. Tutkimus, tilanteet ja vuorovaikutus. Vastapaino. Tammerfors. s. 9–21. Valtonen Marjo Rita (2005). Tapaustutkimus poliisin esitutkinnan dokumentoinnista: asiakirjahallinnan näkökulma. Avhandling i informationsforskning. Tammerfors universitet. Institutionen för informationsforskning och interaktiva medier. Tammerfors. Acta Elektronica Universitatis Tamperensis 492. http://tampub.uta.fi/ handle/10024/67536. Refererat 11.10.2013. Vesterbacka, Marko (2007). Kuu– 76 – lustelukertomuksen kirjaamisesta. Kompendium. Polisskolan (fr.o.m. 1.1.2008 Polisyrkeshögskolan) Tammerfors. “Personen hade ett djupt skärskår i halsen vilket var dödsorsaken.” – 77 – – 78 – Heikki Hiilamo På jakt efter en slipad diamant – hur en koncis och tydlig text blir till Heikki Hiilamo är professor i socialpolitik vid Helsingfors universitet. Hiilamo är också känd som undersökande journalist. Innan han inledde sin vetenskapliga karriär arbetade han som journalist på Uusi Suomi och Rundradion. Hiilamo har publicerat flera verk och undersökningar om bland annat Finlands anskaffningar av jaktplan, banker och tobaksindustrin. Hiilamo är ekonomie magister (1988), politices doktor (2002) och filosofie doktor (2007). När man går i stora skor, lämnar man stora spår efter sig P å årskurs tre fick min son i uppgift över sommaren att bygga ett miniatyrhus. Under sommarens gång funderade vi kring olika alternativ, men ett efter ett rann de ut i sanden vartefter att slutet på sommarlovet närmade sig. Sista veckoslutet innan skolan skulle börja satt vi i solnedgången på bryggan på landet. Jag föreslog för min son att vi skulle gräva upp lera under bryggan och bygga huset av det. Hela kvällen lång grävde vi med händerna upp lera som vi lade på en träskiva. Efter det skapade vi stommen av pinnar, formade leran kring den, jämnade ut ytan och gjorde taket av pinnar och gräs. Till slut hade vi ett stadigt litet lerhus. Detta beskriver de olika skedena som gäller vid vetenskapligt skrivande: man gräver upp byggmaterial ur bottengyttjan med bara händerna, sammanställer det, skapar en stomme och bygger en berättelse runt den. Till en början har man endast en grå massa, till slut ett rätvinkligt hus. Jag har övat vetenskapligt skrivande sedan slutet av 1980-talet. Jag använder – 79 – nat banker och Hornet-jaktplan. ordet öva eftersom skrivandet är en av Redan på Uusi Suomi märkte jag att de krävande färdigheter man aldrig kan ekonomiska ämnen var lära sig nog om. Mina Jag lade också märke mitt specialområde. Före första artiklar publicerades i tidningen Contactor som till att jag försökte den stora depressionen i gavs ut av studentkårerna dölja bristande fakta början på 1990-talet var vid Tekniska högskolan med skickligt ordbruk. den ekonomisk journalistiken ganska outvecklad och Helsingfors handelsoch tam. Den påminde om sportjournahögskola. Vid den tiden var jag 22 år. I listik, där man snarast skriver om hurbörjan var det personliga uttrycket vikdan framgång lagen eller individerna har tigare än innehållet. Jag försökte vara utan att kritisera. Ett mera kritiskt grepp kreativ och originell i skrivandet. Conhade krävt djupare analys och att man tactors dåvarande chefredaktör, Jari Sasatte sig in i komplexa frågor. Men jag rasvuo, gav mig rådet att det inte är nödvar intresserad av sådana frågor och jag vändigt att varje mening är en bomb. Jag gynnades också av det att jag hade avlagt lade också märke till att jag försökte dölmin första examen vid Helsingfors hanja bristande fakta med skickligt ordbruk. delshögskola, där mitt huvudämne var Efterhand blev jag allt mer intresserad internationell affärsverksamhet. av artiklarnas innehåll och bakgrundsarMitt mål som skribent var och är helt betet. enkelt att skapa handling. Det är inte Jag arbetade på dagstidningen Uusi möjligt om mottagaren inte förstår mitt Suomi när flaggskeppet för Finlands budskap. Jag försöker inte väcka känslor varvsindustri, Wärtsilä Marinindustri, eller minnesbilder, jag vädjar till förnufgick i konkurs hösten 1989. Konkursen tet och till logiskt tänkande. Detta föresulterade i en räkning på flera miljoner rutsätter att berättelsen hålls tydlig och för skattebetalarna. Jag hade ofta fallet förståelig. i tankarna och jag samlade material och ringde upp källor. Till slut gjorde jag upp *** ett blandat diagram av händelserna, ett sådant som jag tänkte att polisen gör i På 1990-talet började jag arbeta med en samband med stora ekonomiska brott. doktorsavhandling inom socialpolitik Jag ville utreda vem som hade gjort och efterhand övergick jag från jourbort sig och var. Jag fastnade dock gansnalistik till forskning. Hoppet var förka snabbt och visste inte hur jag skulle vånansvärt stort. Konventionerna vad komma vidare. Jag saknade tillförlitliga gäller skrivprocesser, intressen och skkällor liksom andra uppgifter. Jag fick rivsätt är helt olika inom journalistik och emellertid till stånd en kolumn som vetenskap. skapade lite diskussioner. Senare börjaInom vetenskapligt skrivande uppstår de jag också hitta tillförlitliga källor. Jag tydlighet och logik av sig själv. Till veskrev artiklar och böcker om bland an– 80 – tenskapens spelregler hör att begreppen definieras i början av forskningen och att man därpå inte längre avviker från dem, samt att framläggningen alltid är densamma: inledning, forskningsfråga, material och metod, analys och slutledningar. Uppsättningen fungerar men är ganska tråkig. När jag började skriva vetenskapliga texter märkte jag att jag automatiskt varierade begrepp för att undvika tautologi. Det tog mig länge att inse att man i vetenskapliga texter alltid hänvisar till samma saker med samma begrepp – utan att bry sig om tautologi. I själva verket lämpar sig en sådan praxis också för annat skrivande, om det är fråga om att förenkla en invecklad sak. Härnäst kommer jag att reflektera över hur man utifrån ett invecklat ämne kan skriva en tydlig och förståelig text. Må det gälla forskning, journalistik eller till och med polisarbete, skrivprocessen kan koncentreras till tre olika skeden. I det första skedet samlar man material som svar på en viss forskningsfråga, för ett reportage eller en förundersökning. I det andra skedet struktureras materialet till en preliminär version av händelsernas gång. I det tredje skedet finslipas berättelsen och den får sin slutliga form. Det tog mig länge att inse att man i vetenskapliga texter alltid hänvisar till samma saker med samma begrepp – utan att bry sig om tautologi. I själva verket lämpar sig en sådan praxis också för annat skrivande, om det är fråga om att förenkla en invecklad sak. *** Att samla material är ofta roligt och spännande. Det handlar om motgångar och om att övervinna hinder, stunder av hopplöshet och insikter, vilka dock präglas av en viss sorglöshet. När man har tillräckligt med material vet man att – 81 – slutresultatet ligger nära till hands. I detningsresa och resultaten var till slut ta skede behöver man emellertid inte bemycket enkla att sammanfatta. kymra sig för dess struktur. Min gladaste stund vad *** Från första början gäller informationsinkändes det som om hämtning i forskningssJag tror att utmanande skhistorien skulle uppstå kedet är förknippad med rivprojekt kräver mycket nästan på egen hand. boken som jag skrev om omedvetet arbete. Redan en finländsk diplomat under informationsinsom räddade flyktingar i Chile. Jag råhämtningen funderar skribenten mer kade se ett utlåtande av en svensk dipeller mindre medvetet på strukturen lomat i finsk television, en intervju som på sin ännu infantila berättelse. Denna hade spelats in strax efter att mannen struktur styr emellertid också inforhade utvisats ur Chile i december 1973. mationsinhämtningen. I bästa fall föds I intervjun nämnde den svenska diplostrukturen i samband med informationmaten att det endast var Finlands charsinhämtningen – bitarna faller på plats gé d’affaires i Santiago som hade hjälpt på egen hand. honom att rädda flyktingar i Chile. Jag Andra gånger är materialet dock så beslutade mig för att ta reda på vem perkrävande och ämnet så odefinierat att sonen var. inget annat hjälper än att spadvis samFrån första början kändes det som om la material utan att exakt veta vad det berättelsen skulle uppstå nästan på egen egentligen kan resultera i. Problemet är hand. Letandet efter den okända hjälten just det att berättelsen inte ännu är färblev berättelsens stomme, som omfattadig. Man måste finna en synvinkel gende händelser somförutom i Santiago om att gräva djupt i materialet. även utspelade sig i Helsingfors, Berlin Hösten 2000 bad Mervi Hara, verkoch Stockholm. Det var tacksamt att resamhetsledare för Finland’s ASH r.f., konstruera händelserna eftersom man mig att skriva en rapport om vad tokunde sammanställa pusslet genom att baksbolagens interna dokument berättakombinera det samtida personers kom de om tobaksindustrins åtgärder för att ihåg med arkivkällor. Det fanns mycket förhala tobaksregleringen i Finland. Nåallmän information om Chiles politik, gra år tidigare hade det i en amerikansk militärkupp och militärdiktaturen att tilldomstol fattats ett beslut som ledde till gå, men flyktingarnas erfarenheter var offentliggörande av miljontals av tosämre kartlagda och Chiles solidaritetbaksbolagens interna dokument. srörelse och diplomaternas verksamhet Tobaksdokumenten kommer från beännu mindre. Men det fanns ändå previsföringen vid rättegångar om tobakens cis tillräckligt med information – inte hälsorisker, under vilka en part kan be för lite men inte heller för mycket. Jag den andra framställa all för rättssaken antecknade materialet under min forskväsentlig information. Dokumenten in– 82 – nehåller redan tidigare kända dokument, så som publicerade undersökningar och deras sammanfattningar, marknadsföringsmaterial och kopior på tidningsartiklar. Den intressantaste delen av tobaksdokumenten består av bolagens samt deras PR- och advokatbyråers interna dokument. Där ingår bland annat intern och extern brevväxling, promemorior, planer, förhållningsregler, strategipapper, avtal och betalningsverifikat. Dokumenten kunde endast sökas med hjälp av sökord. Det var inte möjligt att bekanta sig med mapparna förutom genom att rekonstruera dem i efterhand. Dokumenten ger inte alltid en noggrann beskrivning av händelsernas förlopp. Exempelvis är det svårt att urskilja planer från egentliga beslut och utkast från verkliga promemorior eller protokoll. Dokumenten är dock autentiska i det avseendet att deras upphovsmän knappast kunde föreställa sig att dokumenten skulle kunna offentliggöras och således återger de en oredigerad och historisk bild av industrins verksamhet. Framför mig hade jag samtidigt en skattkammare och ett bottenlöst kärr. Arbetet som började år 2000 är fortfarande ofullbordat. Jag har publicerat ett flertal rapporter, tidningsartiklar, vetenskapliga artiklar och till och med en doktorsavhandling om ämnet, men fortsättningsvis återvänder jag med några månaders mellanrum till Philip Morris och British American Tobaccos webbarkiv för att söka på sökordet Finland och fundera på om nya dokument kunde ändra bilden av tobaksbolagens roll i motståndet mot tobaksregleringen i Finland. Andra gånger är materialet dock så krävande och ämnet så odefinierat att inget annat hjälper än att spadvis samla material utan att exakt veta vad det egentligen resulterar i. Man måste finna en synvinkel genom att gräva djupt i materialet. – 83 – *** I slutet av 1980-talet studerade jag ett läsår vid universitetet St. Bonaventure I radio var det någon som beskrev avsi USA. Jag lärde mig om skrivande av lutningen på äventyret av professor Russell Jandoli Jandolis viktigaste en av serievärldens kanssom redan då var nästan lärdom var dock att ke kändaste reporter, dvs. 70 år. Jandoli underströk skrivande är ett Hergés Tintin, i boken vikten av intressanta histyngre arbete än att Tintin i Amerika:, på föltorier – han tog exempel gräva ett dike. jande sätt: från sitt eget liv: han hade ”Det har skett en dramatisk jobbat som krigsreporter vändning i fallet Tintin. Denna unga, kända och som barn hade han blivit biten av och sympatiska journalist --- har dykt upp och en hund med rabies. En intressant hisarrangerat arresteringen av gangsterligan i Chitoria är en sådan som kan säljas med cago direkt från sitt tillhåll. --- Vi är säkra en mening: ett barns erfarenhet av att på att hela Amerika är tacksamma mot denne ha överlevt ett bett av en rabiessmittad tidningsman Tintin.” hund eller en ung mans återkomst från Som barn läste jag Tintin från pärm ett bombningsuppdrag när endast ett till pärm. De urskilde sig från andra flygplan från skvadronen återvände. En tecknade serier genom att på något vis av våra övningsuppgifter var att skriva vara mer raffinerade och till och med en släktberättelse. Det var en utmärkt mer sannolika berättelser. Tintin var uppgift för att jag märkte att det fanns journalist och ingen hjälte med pistol. mycket sådant att berätta om mitt eget Böckerna utstrålar myten om hjältejourland och min egen släkt som tilltalade nalisten vars arbete inbegriper ständigt personer vid universitetet St. Bonavenresande, äventyr, faror och skurkjakt. ture, som också var långt borta från sina De onda urskiljs snabbt från de goda hem. och blir till slut straffade. Journalisten Jandolis viktigaste lärdom var dock har oändlig tid att undersöka och följa att skrivande är ett tyngre arbete än att med fallet, utan att behöva bry sig om gräva ett dike. Jag kommer alltid ihåg tråkiga rutiner som att skriva. I själva Jandolis undervisning när jag närmar verket minns jag att Tintin aldrig skulle mig slutet på materialinsamlingen och ha skrivit en artikel. ska börja sammanställa den preliminära Informationsinhämtning kan i bäsversionen. Jag tycker att det är det allra ta fall bjuda på äventyr men därefter är tyngsta skedet under skrivprocessen. man tvungen att återvända till en tom Man sitter på en formlös massa material skärm. Framför en ligger skrivprocessom borde få någonslags form. sens mest krävande skede. Jag kan inte exakt säga vari svårigheterna att skapa en preliminär version – *** first draft – ligger. Det kan vara fråga om att man under processen måste hålla – 84 – en väldig mängd detaljer i minnet och man hela tiden rädd är att glömma något väsentligt. Dock möts ens till hälften medvetna tanke om berättelsens struktur och verkligheten i det skede då man börjar bearbeta materialet. Kanske materialet inte får den form som man hade tänkt sig? Kanske innehåller materialet en annan och bättre form som väntar på att bli upptäckt? Med andra ord, när man som skribent arbetar med materialet är man tvungen att granska sina egna fördomar gentemot det som materialet i själva verket berättar. Vid vetenskapligt skrivande underlättas utarbetandet av en preliminär version av att man vanligtvis har skrivit ett abstrakt av forskningen. Abstraktet beskriver forskningens huvudhandling. Samma praxis lönar sig också vid övrigt skrivande. Förenklat är det fråga om att skriva hela historian i en mening. I min Chilebok försökte jag att endast svara på en fråga: Var Finlands chargé d’affaires i Santiago en hjälte eller inte? I mina artiklar om tobaksindustrin har jag också alltid eftersträvat att endast finna svar på en fråga: Hur har tobaksindustrins lobbning sett ut i Finland? Hur har tobaksindustrin manipulerat läkarvetenskapen under rättegångarna i Finland? Hur hade den internationella tobaksindustrin smusslat in sitt meddelande via mindre tobaksbolag i Norden? Många säger att de skriver abstraktet först när allt annat är färdigt. Så kan man också göra. Jag tycker dock att det är bra att redan i inledningsskedet skissa upp den form som man tänkt ge materialet. Sedan kan man ge sig i kast med materialet och till slut Med andra ord, när man som skribent arbetar med materialet är man tvungen att granska sina egna fördomar gentemot det som materialet i själva verket berättar. Jag tycker att det dock är bra att redan i inledningsskedet skissa upp den form som man tänkt ge materialet. – 85 – återvända till abstraktet och göra nödlipa en text förutsätter extrem koncentvändiga ändringar. ration. Först i detta skede går det att se Man kan också underlätom texten är logisk och På sådant vis kunde ta skapandet av den preliförståelig. Det är emelarbetet delas in i minära versionen med lertid fråga om ganska hanterbara bitar. hjälp av en innehållsförsimpla trick: skriv kapitlets teckning och mellanrubviktigaste sats i början, riker. De fungerar som ett slags skelett håll meningarna tillräckligt korta, ankring vilket man efter hand kan väva vänd inte passiv och undvik upprepning. muskler genom att klippa ut och klistra Problemet är dock det att skribenten in textstycken. Enligt egen erfarenhet snabbt blir blind för sin egen text. Man tycker jag att det är nödvändigt att anvkan visserligen lämna den i några dagar ända sig av en sådan här teknik om det och komma tillbaka till den och redigera handlar om ett omfattande skrivprojekt med nya ögon. Dock är en kollega eller – exempelvis en hel bok. någon helt okänd person som tar sig tid Jag använde mig av den här tekniken att gå noggrant igenom och kommenför första gången när jag skrev en bok tera texten till större hjälp. Under årens om Skopbanken (Säästöpankkien Keslopp har jag allt mer börjat njuta av att kus-Osake-Pankki) 1994 och 1995. Jag finslipa en text. När det första utkastet namngav filerna utgående från bokens är färdigt kan man lägga arbetet åt sidan kapitel och samlade relevant informatinågra dagar. Därefter är det trevligt att on i respektive fil: transkriberade interåtervända till datorn med en kaffekopp vjuer samt tidningsartiklar och avsnitt och gå genom texten. Jag är en morgonfrån böcker. På sådant sätt kunde arbetet människa, vilket betyder att jag är som delas in i hanterbara bitar. effektivast under morgonens första timEn gång klippte jag också helt konkret mar. Därför försöker jag att utföra det berättelsen i bitar som motsvarade stormest krävande skrivarbetet på morgoleken på kapitlen och ordnade om dem nen. på golvet. Ett annat alternativ är att läsa Under mitten av 1990-talet arbetade genom texten och namnge varje kapitel. jag några år som TV-redaktör. Det anUtifrån dessa rubriker är det enkelt att sågs vara ett ytligt yrke eftersom reporhitta rätt logisk struktur för texten. tagen ofta var korta och bilderna ansågs tilltala känslorna mer än förnuftet. På *** TV är det viktiga inte det som sägs utan hur det sägs. Utöver skrivandets börda lärde gamle Med tanke på skrivandet var tiden i herr Russell Jandoli ut att skrivandet är Rundradions tjänst mycket lärorik. Å ena att skriva om. Texten ska finslipas tills sidan retade det mig att så mycket mateden glänser. Den preliminära versionen rial förblev oanvänt och att reportagen kan tvingas fram med våld men att finsglömdes bort så fort efter sändningen. – 86 – I ett TV-reportage har mottagaren inte möjlighet att återgå till något som sagts tidigare om meddelandet blivit oklart (i dag finns visserligen Yle Arenan, men det är sällan någon som orkar kontrollera saker där). Med andra ord ska ett TVinslag skrivas ytterst tydligt och logiskt. I praktiken kan detta sammanfattas till: kill your darlings! Onödiga detaljer ska lämnas bort, även om det allra svåraste var att leta reda på just dem. Det är nödvändigt att avstå från klipska uttryck och påhittiga anekdoter om de leder in på sidospår. Hela texten ska tjäna endast ett enda syfte: att hålla läsaren fängslad till berättelsens sista mening. På Rundradion arbetade jag med ett program som hette A-Mok. Under förberedelserna för ett visst program började jag rota i det så kallade Rapap-fallet. Rapap var ett aktiebolag som grundats av Skopbanken (Säästöpankkien Keskus-Osake-Pankki) som ”placeringsklubb” för fackföreningscheferna och finansierades av Skopbanken och som senare gick i konkurs. Fackföreningscheferna försökte utnyttja sin ställning för att komma undan sina placeringsäventyr utan förluster. Fallet hamnade också hos polisen och åklagaren men fördes dock aldrig vidare till domstol. Däremot konstaterade åklagaren i sitt beslut om åtalseftergift säreget att det i det aktuella fallet var fråga om ett bästa broderförfarande som är etiskt tvivelaktigt men inte därmed allena lagstridigt. I detta fall tog det länge att ”gräva upp leran”. I början gick det inte att hitta bolagets dokument i handelsregistret och ingen gick med på en intervju. Ef- Den preliminära versionen kan tvingas fram med våld men att finslipa en text förutsätter extrem koncentration. Hela texten ska tjäna endast ett enda syfte: att hålla läsaren fängslad till berättelsens sista mening. – 87 – ter ett tiotal telefonsamtal hittade jag till slut en före detta delägare i bolaget som förfogade över bolagets dokument. Jag skaffade också i egen besittning en viss skuld, med hjälp av vilken jag blev delägare i Rapap Oy:s konkursbo. Boförvaltaren gick dock inte med på att överlåta bolagets delägarförteckning åt mig – förrän jag återtog min klagan mot honom som jag gjort till Finlands advokatförbund. Jag samlade på mig hyllmetervis av material om fallet – dokument, intervjuinspelningar, filmmaterial, kopior av böcker och tidningsurklipp. I TV-programmet användes endast material för två minuter. Jag var besviken men min journalistkollega tröstade mig med orden: det var en finslipad diamant! LÄS MER Heikki Hiilamos verk som nämns i artikeln enligt publikationsår: • • • • Aavelasku. Dokumenttikirja vuosisadan suomalaisesta asekaupasta. Like 1994. (Tillsammans med Simo Siploa) SKOP. Lyhyt historia. WSOY 1995. Neitsytsaarten salaisuus. Like 2001. Kieltämisen ammattilaiset. Tupakkayhtiöiden strategiat tupakkalainsäädännön estämiseksi Suomessa. Finland’s ASH r.f., Läkarens sociala ansvar rf 2001. – Rapporten är tillgänglig också som pdf-publikation: http://www.suomenash. – 88 – • • • fi/binary/file/-/id/1/fid/179 (på finska). Valheen mesenaatit. Suomi tupakkateollisuuden manipuloiman lääketieteen näyttämönä. Finland’s Ash r.f., Läkarens sociala ansvar rf 2004. The Fear of Losing out. Tobacco Industry Strategies in Finland 1975–2001. Institutionen för vårdvetenskap vid Tammerfors universitet 2007. – Doktorsavhandlingen är tillgänglig också som pdf-publikation: http://tampub.uta.fi/handle/10024/67737. Kuoleman listat. Suomalaisten salainen apu Chilen vainotuille. Otava 2010. “Mysteriet tätnade när det i magsäcken hittades dödliga mängder sömntabletter och snålsoppa, enligt undersökaren.” – 89 – – 90 – Maritta Jokiniemi Fiktiva poliser och verkligheten Maritta Jokiniemi är forskare vid Polismuseet. J okiniemi är filosofie magister och bibliotekarie till sin utbildning. Hon har också varit amanuens vid institutionen för etnologi vid Jyväskylä universitet och skrivit historieverk. När man går i stora skor, lämnar man stora spår efter sig B rott och utredningen av dessa har fascinerat människor i århundraden och fiktiv kriminallitteratur i olika former är i dag ett populärt tidsfördriv. På Polismuseet öppnades våren 2013 specialutställningen ”Polisen i fiktionen”. Den presenterar hur den finska fiktiva bilden av polisen inom litteratur, film och tv har format medborgarnas föreställningar om polisen och polisens arbete. Utställningen tar avstamp i 1800-talets smädedikter och tar åskådarna med sig på en resa fram till dagens mångsidiga produktion. Utställningen är ett resultat av många års brainstorming och har övertygat dem som gjorde utställningen om att polisyrket är ett populärt, om inte rentav det populäraste, yrket i fiktionen. I planeringsskedet fanns det snarare för mycket material än för lite. Verkens och produktionernas popularitet, det vill säga försäljnings- och tittarsiffror, fungerade som kriterium för urvalet. Ju mer en bok har lästs eller en film har setts, desto större påverkan har den haft på föreställningarna om polisens arbete. – 91 – Kassila, kom ut i början av 1960-talet. Under utställningen får man även Också Reinikainen är en tv-favorit från höra polisers syn på fiktiva polisgestal1970- och 1980-talen. ter och den bild som skapas av polisens Rauno Repomies från animationssearbete. Bland annat har Polismuseets rien Pasila från 2000-talet är en nyare museikontaktpersoner vid polisinrättfavorit. I synnerhet bland unga är Pasila ningarna och kriminalöverkommissarie populär och 2010 fick serien Venla-priJuha ”Hermo” Rautaheimo och äldre set för bästa komediserie. kriminalkonstapel Eerika Palomurto vid Helsingfors polisinrättning intervjuats. *** Dessutom berättar de förI synnerhet på fattande poliserna Marko 2000-talet har ”I denna kaotiska värld Kilpi, Mikko Karppi och kriminalförfattarna har människor ett behov Pasi Lönn om hur de har ökat i antal och att läsa om saker som rekombinerat polis- och förspektrumet av der upp sig”, konstaterade fattararbetet. persongestalter Leena Lehtolainen i en inMedborgarperspektivet utvidgats. tervju med tidningen Akhar man fått av Finska tuumi år 2004 och fortsatdeckarsällskapet och gete: ”Att läsa deckare är också ett säkert nom en omröstning om favoritpolisgesätt att få uppleva mycket onda saker.” stalten på Facebook. Deckarsällskapet Deckarna kan alltså uppfattas som sagor representerade dem som läser mycket för vuxna, där typiska teman är kampen och via Facebook ville man få ”vanligt mellan det goda och det onda. Finlänfolks” åsikter om gestalternas popularidarna läser och köper både inhemsk tet. och översatt kriminallitteratur i rekordEnligt Facebook-omröstningen uppmängd. År 2010 publicerades över 70 skattas sinne för humor och slagfärdigböcker som klassades som deckare och het också hos den fiktiva polisen. Överav de mest sålda verken handlade näslägsna favoritpolisgestalter var Reinikaitan hälften om brott. Deckarna är även nen och kommissarie Palmu. På tredje de mest lånade böckerna i biblioteken. plats kom kanske aningen överraskande I synnerhet på 2000-talet har kriminalPalmus medhjälpare, överdetektiv Väinö författarna ökat i antal och spektrumet Kokki. Fjärde blev kommissarie Jansav persongestalter utvidgats. Det här är son i tv-serien Raid. Resten av rösterna inte endast ett finländskt utan även ett fördelades jämnt mellan de olika polisinternationellt fenomen. gestalterna. Det är i själva verket ganska Med två exempel kan man visa att överraskande att vinnarna var ”gamla personer med polisbakgrund har haft favoriter” som funnits med i årtionden. en central betydelse för den inhemska Mika Waltaris första verk om Palmu pukriminallitteraturens utveckling. Krimiblicerades i slutet av 1930-talet och Palnaldetektiven Hugo Nousiainen som mu-filmerna, som regisserats av Matti – 92 – arbetade i Viborg publicerade sitt debutverk ”Murhattiinko hänet?” (”Mördades han/hon?”, på finska) år 1945. I förordet till verket skrev han: ”Efter att ha följt både utländsk och finländsk thrillerlitteratur har jag gjort den iakttagelsen att författaren är yrkesman endast i skriftlig bemärkelse. Den verkliga kännedomen om brottsutredning fattas i så gott som alla fall.” (citatet översatt av denna artikels översättare) Författaren lovade att det i hans bok inte finns något som den finländska polisen inte skulle ha kunnat råka ut för i kampen mot den undre världen. Nousiainen publicerade dessutom verken ”Hälytys murtoryhmään” (”Alarm till inbrottsgruppen”, på finska) 1947 och ”Yöpäivystäjät” (”Nattjourerna”, på finska) 1949. Den sistnämnda var en av de första inhemska polisromanerna där hela polisinrättningen intog huvudrollen i stället för endast en polishjälte. Nousiainens ”Yöpäivystäjät” hamnade också på via duken. Edvin Laine regisserade filmen ”Yhden yön hinta” (”Priset för en natt”) 1952. Neorealistiska och halvdokumentära amerikanska kriminalfilmer (film noir) var förebilder till filmen. Laine sade att han med sin film hedrade de finländska poliserna som gjorde ett nödvändigt och farligt arbete trots att de ofta var hatade och utsattes för skämt. Arbetsgemenskapen var det centrala i filmen. Det finns inga enskilda hjältegestalter. I filmen arbetar arbetsgemenskapen harmoniskt mot ett gemensamt mål, en säker stad. Poliserna fick också ett civilt liv i filmen; en är en ung kriminaldetektiv som Med två exempel kan man visa att personer med polisbakgrund har haft en central betydelse för den inhemska kriminallitteraturens utveckling. – 93 – väntar sitt första barn och en annan är Blues” där man följer med livet på den en redan erfaren kriminalpolis som har fiktiva polisstationen på Hill Street, som stora drömmar för sin studerande son. ligger i en stor industristad med okänt Filmen eftersträvade en namn. KriminallitteratuJoensuu ökade dokumentär karaktär och ren hade länge rykte om uppskattningen den spelades in i samarsig att vara billig kioskav inhemsk bete med Helsingfors politteratur. I Finland fick kriminallitteratur. lisinrättning. Tidningen kriminallitteraturen vänta Suomen Poliisilehti skrev på litteraturkritikernas så här i en förhandsrecension av filmen uppskattning ända till 1970-talet. Matti 1952: ”– – filmen är ovanlig också i det Yrjänä Joensuus (1948–2011) debutverk avseendet att man strävar efter att pre”Väkivallan virkamies” (”Våldets tjänssentera polisens arbete i en konstruktiv teman”, på finska) vann den nordiska anda. – – Vårt lands poliskår i sin helkriminalromantävlingen 1975. Joensuu het är skyldig den som gjort filmen ett arbetade som polis 1973–2006, största tack eftersom det som filmen visar för delen av tiden som brottsutredare på tittarna berör och upprör.” Filmen nådvåldsroteln vid Helsingfors polisinde medelmåttig publiksuccé under sitt rättning och i slutet av sin karriär som framställningsår. brandorsaksutredare. Joensuu publiceraFilmkritikerna tyckte om filmens halvde sammanlagt 12 verk, som karaktärisedokumentära karaktär – den spelades ras av ett starkt grepp om samhället och in på en riktiga brottsplatser i Helsingen realistisk beskrivning av världen av fors och som statister användes poliser våldsbrott. I böckerna finns inga hjältar, från Helsingfors. Sommaren 1952 delutan vanliga människor med sin glädje tog ”Yhden yön hinta” som första finoch oro. Den centrala gestalten är den ländska film i filmfesten i Berlin. Trots känsliga och mänskliga överkonstapel att Nousiainens verk och filmen som Timo Harjunpää, som balanserar mellan gjordes på basis av det inte blev popuarbete och familj. lära i Finland kan de på goda grunder Joensuu ökade uppskattningen av injämföras med bland annat amerikanen hemsk kriminallitteratur. Han var kanEd McBains kriminalromaner om 87:e didat till Finlandia-priset två gånger och distriktet, som började komma ut på fick statens litteraturpris samt priset 1950-talet. Verkens händelser utspelar Årets ledtråd (Vuoden johtolanka) flera sig i en storstad som heter Isola och som gånger. Nomineringarna till Finlandiapåminner om New York. Deckarserien priset var det mest synliga beviset på blev det grundläggande verket för en ny att deckaren hade blivit kvalitetslittestilart: den moderna polisromanen som ratur. De poliser som intervjuades för utspelar sig i en stad. Senare anammades utställningen Polisen i fiktionen ansåg samma stil i tv-produktionerna. I Finatt polisskildringen i synnerhet i Joland visades på 1980-talet ”Hill Street ensuus första verk var utomordentlig, – 94 – realistisk och sanningsenlig. Till exempel Juha Rautaheimo konstaterade att han i Joensuus första verk kände igen sig i arbetsgemenskapen vid Helsingfors polisinrättning och att det beskrev poliskollegornas arbete mycket väl. Då man går framåt i bokserien blir persongestalterna och stämningen i böckerna dystrare vilket också skildrar hur Joensuus egen världsbild förmörkades. Den uppskattade polisförfattarens dysterhet har också fått många poliser att konstatera att man ”med en sådan mentalitet inte klarar av göra polisens arbete”. Enligt poliserna sjunker böckerna för långt ner i den kriminella själens avgrund och beskriver inte längre polisarbetet på ett realistiskt sätt. Joensuus litterära meriter är emellertid obestridliga och hans popularitet är gedigen, om än aningen kontroversiell. I deckarna har poliserna lika många åsikter som det finns poliser. *** De mest sålda inhemska deckarförfattarna under 2000-talet har varit Leena Lehtolainen, Seppo Jokinen, Harri Nykänen, Matti Rönkä och Jarkko Sipilä. Jokinens Sakari Koskinen, Lehtolainens Maria Kallio och Sipiläs Kari Takamäki är poliser med ett stort hjärta, även om de ibland bli irriterade och frustrerade på systemet. De tar med sig läsarna in i polisens mångsidiga vardag och olika arbetsgemenskaper. Läsaren får också bekanta sig med deras civila liv, med de glädjeämnen och sorger det innebär. Det är lätt att identifiera sig med gestalterna eftersom de kreativa författarna har försett dem med influenser från det – 95 – verkliga livet. Lehtolainens verk inför ett deckare och lyckade polisskildringar. Att kvinnoperspektiv i en arbetsgemenskap författaren har polisbakgrund ursäktar som anses vara manlig. inte heller att berättelsen Ofta konstaterar Nykänens Eero Jansson inte ”drar” eller går framåt poliserna också att och Rönkäs Teppo Korpå ett trovärdigt sätt. Juha ingen skulle orka honen är snarare arbetsRautaheimo nämner som läsa en realistisk gemenskapens rebeller sin favorit Jarkko Sipilä, och alltför noggrann som går sin egen väg och vars böcker är realistiska beskrivning av som besitter en av en de och har ett högt tempo. polisarbetet, viktigaste resurserna för Sipiläs bakgrund som krieftersom det är så poliser: sinne för humor. minalreporter ger ett djup tråkigt. Den ena avfyrar sarkasoch garaterar en korrekt tiska kommentarer med terminologi. Bland de fineftertanke och den andra är en första ländska deckarförfattarna finns många klassens ”pratkvarn”. redaktörer: Jarkko Sipilä, Harri NykäI deckarna har poliserna lika många nen och Matti Rönkä är de mest kända åsikter som det finns poliser. Åsikterna exemplen. och preferenserna delar sig. Vad gäller Å andra sidan säger Rautaheimo att litteraturen känns det som om de oftare också en fullkomligt överdriven text förlåter små inkonsekvenser och feltilltalar honom. Harri Nykänens Raidaktigheter än till exempel i tv-serierna. böcker och tv-serien som är baserad Förklaringen till det här är kanske delvis på dem passade honom som handen i att (den rörliga) bilden i och med sin uthandsken. Den roliga och fungerande förlighet är obarmhärtigt genomskinlig dialogen samt den sarkastiska beskrivi sina brister, fel och inexakthet medan ningen av det byråkratiska systemet uten läsare som läser texten själv visualisegjorde enligt hans åsikt mycket njutbar rar och fyller luckorna ”rätt” utifrån den läsning. egna informationen och verklighetsbilFörfattarna Marko Kilpi, Mikko Karpden. pi och Pasi Lönn arbetar i huvudsak som Grunden för allt är en bra berättelse poliser. De skriver alla under påståendet som håller intresset uppe. Ofta konstateatt polisarbetet ger idéer och inspiration, rar poliserna också att ingen skulle orka men att en exakt beskrivning av polisarläsa en realistisk och alltför noggrann betet inte kan tillämpas i deckarna. Hänbeskrivning av polisarbetet, eftersom det delserna och persongestalterna måste är så tråkigt. Visserligen kan man fundevara sådana att de inte som sådana kan ra på om det egna yrkesjagets syn på tråkopplas till verkligheten. Berättelsen kighet är samma som en vanlig medbormåste vara tilldragande och spännangares. Poliserna säger också att ”civila”, de. Det är möjligt att använda utvalda det vill säga personer som inte har en verkliga händelser, men varje författare bakgrund inom polisen, kan skriva bra plockar ut den ”bästa delen” och ändrar – 96 – den till en fiktiv fungerande berättelse med sin egen stil. Även poliser tycker att det är en trevlig fritidssysselsättning att läsa deckare. En alltför realistisk berättelse kan också få polisen att tappa intresset för boken. Det konstaterar bland annat äldre kriminalkonstapel Eerika Palomurto. Vardagsrealism får man uppleva alldeles tillräckligt på det egna jobbet, så på fritiden orkar man inte längre läsa om sådant. Därför kan poliser kanske förhålla sig mer kritiskt till polisfiktion än vanliga medborgare. Detsamma gäller säkert också andra yrkeskårer som beskrivs fiktivt. Händelserna och persongestalterna måste vara sådana att de inte som sådana kan kopplas till verkligheten. *** De första tv-sändningarna i Finland ägde rum år 1957. Tv-apparaterna blev snabbt vanliga – år 1969 fanns det en miljon TV-licenser i landet. Yle och MTV producerade program på två kanaler. I mitten av 1960-talet tittade finländarna på utländska polisserier: tyska ”Rikosmuseo kertoo” (”Das Kriminalmuseum”), brittiska ”Kommissarie Maigret” (”Maigret”) och amerikanska ”De omutbara” (”The Untouchables”). Den inhemska produktionen företräddes av den av MTV producerade polisserien Susikoski i fyra delar, med manus av Mauri Sariola. På utställningen Polisen i fiktionen presenteras den fyradelade tv-filmen ”Kahdeksan surmanluotia” (”Åtta dödsskott”) från 1972, med manus och regi av Mikko Niskanen, som den första betydande tv-produktionen med polis– 97 – tema. Utgående från tv-serien gjordes das skulle leda till ett långt och konseockså en förkortad film med samma kvent händelseförlopp. Jag insåg att det namn. I Niskanens film låg ett helt problemfält i hade polisen en central bakgrunden till detta”, Utgående från förunroll, även om den inte dersökningsmaterialet berättade Niskanen om hade huvudrollen. sin film (citatet översatt från polisdråpen i Filmen är delvis baserad av denna artikels översätPihtipudas får man på verkliga händelser. År tare). Mottagandet var emellertid en annan 1969 dödade en 33-årig översvallande, filmen fick bild av händelserna småbrukare i Pihtipudas Jussi-priset både för bästa än i filmen. fyra poliser som efter en regi och bästa manliga anmälan hade kommit för huvudroll. Niskanen tillatt arrestera honom. Enligt de förhandsdelades också statens filmkonstnärspris uppgifter som polisen fått visste man Valtion elokuvataiteilijapalkinto år 1972. att förövaren hade skjutit i sitt hem och Tv-dramat framhävde omständigheterdärför hade poliserna utrustat sig med nas betydelse och huvudpersonen sågs både tjänstevapen och Suomi-maskinsom ”offer” för dem. Arbetslösheten på pistol. Det tragiska dråpet är det enda i landsbygden, marginalisering samt klyfsitt slag i den finländska polisens historia tan mellan beslutsfattare och det vanliga – aldrig har så många poliser dött unfolket var aktuella teman som togs upp. der ett tjänsteuppdrag på samma gång. Poliserna som förverkligade makthavarI nutidens termer skulle man prata om nas beslut var offerlammen i dramat. massdråp. De konstnärliga meriterna i NiskaNiskanens film blev färdig endast tre nens film är obestridliga. Filmkritikerna år efter polisdråpen. Filmen bör betrakvalde den som en av de tio bästa finländtas mot bakgrunden av den politiska ska filmerna till enkäten för Yles nyhekulturen under tidperioden. Samhällsdeter år 2012. Den senaste internationella batten blev livligare i slutet av 1960-talet utmärkelsen var när filmen visades på och tv fick sin del av kritiken. I synnerNew Yorks Museum of Modern Art het de utländska serierna kritiserades (museum för modern konst) i oktober för att vara våldsamma och orealistiska. 2013. Tidningen The New York Times I Yles informativa programpolitiska publicerade en ingående recension om kungörelse från 1966 fastställdes telefilmen, där den ansågs vara strålande. visionens uppgift som ”att erbjuda en I recensionen påstod man till och med världsbild som baserar sig på korrekta frimodigt att Niskanens film var en föuppgifter och fakta” (citatet översatt av rebild till kriminalserierna ”The Wire”, denna artikels översättare). Man måste ”Breaking Bad” och “The Killing”. I alla framkalla debatt och presentera olika, ovan nämnda produktioner granskas också radikala, åsikter. brott ur olika perspektiv. De orsaker ”Jag visste direkt att skotten i Pihtipusom eventuellt kan lett till händelserna – 98 – synas också ur förövarens synvinkel. Utgående från förundersökningsmaterialet från polisdråpen i Pihtipudas får man emellertid en annan bild av händelserna än i filmen. I en ungefär tio minuter lång scen filmas dråpet av poliserna som en trött, orolig och panikslagen mans gärning, som skedde genom skottlossning på långt avstånd. När mannen ser att poliserna närmar sig huset skjuter han de fyra första skotten inifrån huset, de följande två från gården och de två sista skotten hör man endast ljudet av. Endast efter de första skotten visas hur en del av offren faller till marken och en del försöker krypa undan för att gömma sig. Slutligen filmas på långt avstånd hur mannen sticker in vapnet i en snödriva bredvid ett av offren och går längs en stig till grannhuset. Enligt förundersökningsmaterialet inbegrep gärningen detaljer som inte stödjer förövarens panik eller oro. De grymmaste delarna av gärningen kommer inte fram i filmen. De fyra poliserna gick efter varandra längs en snöig stig mot huset. Mannen öppnade eld med sin Sako-studsare (kaliber 7x33) från farstufönstret när poliserna var på cirka 50 meters avstånd. Två av poliserna föll ner på stigen, den tredje föll till vänster om stigen och den fjärde tog skydd bakom en gran. Mannen fortsatte skjuta, gick till slut ut och sköt en konstapel som låg på marken och den som försökt fly till döds i arkebuseringsstil på nära avstånd medan offren ännu levde. Efter att poliserna dödats stack mannen ner sitt vapen bredvid det offer som dödats först. Utifrån de tomma hylsor som hittades Det finns också skäl att diskutera fiktionens ansvar i de fall där verkliga händelser behandlas eftersom fiktionens sanning lätt blir den ”allmänna” sanningen för den stora publiken. – 99 – kan man dra slutsatsen att åtminstone konstnärlig frihet modifiera sanningen tio skott avlossades. Varför slutade inte godtyckligt. Man måste komma ihåg att förövaren med den grymma gärningen det i verkliga livet inte endast är de som utan fortsatte tills alla poliser säkert var dödas som faller offer för brott mot liv, döda? Svaret på den här frågan förblir utan även offrens och förövarens anhöi all sin obegriplighet för evigt en gissriga och närmiljö. I dråpen i Pihtipudas ning. lämnade till exempel de omkomna VeikMannen dömdes till livstids tukthusko Riihimäki (53 år) efter sig en sörjande straff för avsiktligt dråp av fyra persofru och ett barn, Onni Saastamoinen ner. Han frigavs 1982 efter benådning (37 år) fru och ett tre månader gammalt av presidenten, det vill säga efter cirka spädbarn, Pentti Turpeinen (33 år) fru 12 års fängelse. År 1996 begick mannen och fyra barn och Mauno Poikkimäki ett nytt brott mot liv då han dödade sin (31 år) fru och två barn. exfru. Han dömdes som förstagångsförbrytare eftersom det hade gått så lång *** tid sedan livstidsdomen. Manusförfattarna Då uppstod en livlig dePå 1980-talet gick ungeJussi Tuominen batt om benådningen av fär en fjärdedel av finlänoch Neil gärningsmannens livstidsdarnas fritid åt till att titta Hardwick laddade dom. Det ansågs att den på tv. Den nya kanalen Tammerforskonstapeln av fiktionen skapade bilMTV3 köpte program av full med den av den skyldiga som utländska produktionsbondförnuft och ett offer för samhållet i för bolag. Man kunde redan situationsintelligens, hög grad hade påverkat titta på satellit kabel-tv, tack vare vilka beslutet om frigivning. det kom allt fler program, han klarar av även Niskanen hade troligtvis man ”zappade” mellan krångliga situationer. bekantat sig med polisens kanalerna med fjärrkonförundersökningsmaterial. trollen och kunde se proEn konstnär åtnjuter naturligtvis konstgrammen på nytt på videon. Utländnärlig frihet och Niskanens film är ett ska polisserier hittade in i finländarnas lysande exempel på fiktionens påverkan vardagsrum. Den tyska serien ”Den och kraft. Med hjälp av fiktion är det lätt gamle deckarräven” (”Der Alte”) fick att framhäva den synvinkel man vill eller en trogen tittarskara och amerikanska tona ner väsentliga fakta från verklighe”Spanarna på Hill Street” (”Hill Street ten. Det finns också skäl att diskutera Blues”) och ”Miami Vice” var förebilder fiktionens ansvar i de fall där verkliga inom sin genre. I Finland producerades händelser behandlas eftersom fiktiotv-spänning på basis av deckare. Åke nens sanning lätt blir den ”allmänna” Lindman regisserade ”Harjunpää och sanningen för den stora publiken. Man kalla döden” (1983) och ”Harjunpää kan inte genom att enbart hänvisa till och antastaren” (1985), som baserar sig – 100 – på Matti Yrjänä Joensuus böcker. Matti Kassila använde sig av Pentti Kirstiläs gestalt brottsutredare Hanhivaara i filmen ”Farväl, herr president” (”Jäähyväiset presidentille”) (på tv 1989), likaså gjorde Anssi Mänttäri i tv-filmen ”Isku vasten kasvoja” (”Ett slag i ansiktet”, på finska) och ”Jumalia ei uhmata” (”Man trotsar inte gudar”, på finska) (1988). I dessa filmer spelades Hanhivaaraa av Antti Litja. Efter komedieserien ”Tankki täyteen” (”Tanken full”, på finska) skapades på TV2 spin-off-komediserien ”Reinikainen”, av vilken det utkom en pilotdel och 15 avsnitt. Den gemytliga och repliksnabba ordningskonstapeln Artturi Sakari Reinikainen spelades av Tenho Saurén. Gestalten skapades som en motpol till ”idiotpoliserna” i de gamla inhemska farserna. Satiren riktades nu mot byråkratin i stället för mot polisen. Manusförfattarna Jussi Tuominen och Neil Hardwick laddade Tammerforskonstapeln full med bondförnuft och situationsintelligens, tack vare vilka han klarar av även krångliga situationer. Vid planeringen och utarbetandet av komedin bekantade manusförfattarna sig med Tammerfors polisinrättning och dess personal. Andra polisgestalter som figurerar i serien var den svenskspråkiga konstapel Ek som pratar finska långsamt, den pessimistiska och lite olyckliga äldre konstapel Hautamäki, den allvarligt lagda konstapel Jänkälä samt konstapel Kataja, som går omkring och småsjunger på speciell ”engelska” och anser sig vara en kvinnokarl. Tiden i arbetsrummet blev Mången polis har konstaterat att Reinikainen är alla tiders bästa PR-man för polisen. Polisen funderade för sig själv på vad Reinikainen skulle göra i en sådan situation. – 101 – lång för överkommissarie Rautakallios, verkliga situationer kommer fram. En men fasaden hölls oklanderlig: ”Inte av dem handlar om en polis som på sin skulle man annars bli överkommissarie.” fritid åkte stadstrafikens buss. En beru(citatet översatt av denna artikels översad man störde en ensam kvinnlig passättare) Komedin förde med sig en rad sagerare och lyssnade inte på kvinnans lustigheter som levde länge. vädjan om att han skulle flytta sig till en Reinikainen är i kiosken för att spela på lotannan plats. Polisen funderade för sig to: Nog har man ju förr också vunnit fyrtio med själv på vad Reinikainen skulle göra i en en mark. Försäljaren: Åhå. Vad gjorde du sådan situation. Sedan drog han till sig med en sån förskräcklig summa? Reinikainen: fyllots uppmärksamhet genom att i äkta Nå största delen gick till brännvin och kvinnor. Reinikainen-stil säga: Och sen gick resten till onödigNå morjens bara, det är nu Så småningom heter (citaten har översatts av så himla mörkt såhär på hösförändrades denna artikels översättare). ten. Man kan ju knappt se vad Komedin följdes av 2,4 berättelserna och man som finns framför en. Jag satt började redan lösa miljoner finländare. Den och funderade vad det där är för brott som teamarbete. vann Venla- och Telvisen bekant karl och tänkte att priserna bland annat för jag skulle komma och kolla vad roligaste finländska tv-program. Reiniden där Pena sitter här och pratar om med en kainen blev folkets favorit och platsade så nätt flicka (citaten har översatts av denna som hjälte för både poliser och fyllon. artikels översättare). Serien har kommit i repris många gångMan kan nästan gissa att mannen i er och det verkar som om populariteten fråga inte var Pena eller någon annan håller i sig. bekant till berättaren men den kvinnliga Mången polis har konstaterat att Reipassageraren fick vara ifred när ”komnikainen är alla tiders bästa PR-man för pisarna” började försöka dra sig till polisen. Tammerfors polisinrättnings minnes varifrån de skulle kunna tänkas tidigare informatör Seppo Rantanen känna varandra. ordnade inspelningarna av Reinikainenserien vid polisinrättningen. Enligt ho*** nom närmade sig Reinikainen relationen mellan polisen och medborgarna. PoÅr 2000 kunde man i Finland välja prolisen var inte längre en tigande gestalt gram på fyra kanaler, 56 timmar om med bister uppsyn som gick omkring dagen. Internet invaderade hemmen mitt på gatan och inte sade ett knyst och tv-tittandet slutade öka. Det kom förrän situationen krävde det. Reinikaifortsättningsvis allt fler utländska serier. nen använder på ett utmärkt sätt ett av År 2010 hade alla huvudkanaler sina polisens effektivaste maktmedel, ”munegna polis- och kriminalserier. Serierna lädret”. Inom polisen snurrar flera beupprepade ofta gamla hjälteberättelser, rättelser där Reinikainens inverkan på där hjälten skyddade samhället från det – 102 – onda. Så småningom förändrades berättelserna och man började redan lösa brott som teamarbete. Poliserna beskrevs nu som individer med känslor och bakgrund. Samhället var dystrare än förut. Det onda fick inte alltid vad det förtjänade, särskilt inte i de svenska serierna ”Beck” och ”Wallander”. Fiktiva inhemska serier på 1990-talet var bland annat Peter Lindholms ”Från far till son” (”Isältä pojalle”), och Åke Lindman fortsatte med serien om Harjunpää. På 2000-talet gjordes fler serier för tv-kanalerna, och poliserna hade en central roll. Dessa är bland annat ”Kylmäverisesti sinun” (”Kallblodigt din”, på finska), ”Kriminalpolis Maria Kallio”, ”Gränsfall” (”Rajatapaus”), ”Rikospoliisi ei laula” (”En kriminalpolis sjunger inte”, på finska), ”Tappajannäköinen mies” (”En mördares utseende”, på finska), ”Virta” och ”Roba”. I dag har varje finländare en tv-apparat inom räckhåll. Den har gjort världen mindre och också ökat kännedomen om lokal kultur. Ända från början har de inhemska dramaserierna lockat många tittare i Finland. De har återspeglat sin tid och skapat en bild av finländskheten. De serier som har upplevts som sanningsenliga och vars människoöden det har varit lätt att identifiera sig med har varit populärast. Kriminalserien ”Raid”, som utkom 2000 i tolv avsnitt blev tittarnas och kritikernas favorit. Berättelsen, med regi av Tapio Piirainen och manus av Harri Nykänen, utspelar sig i vår tid: näringslivet leds av multinationella bolag och brottligheten är organiserad. Utöver polisen Seriens huvudpersoner är poliser, men i centrum för intrigerna står inte endast brott, utan också polisens arbete med mänskliga relationer. – 103 – rotar även den undre världens ”goda inte alltid på sin plats. typ” Raid (Kai Lehtinen) i skumma afI huvudrollen för dramaserien ”Norrfärer. Seriens andra huvudperson är den sken” (”Taivaan tulet”) finns äldre konför paragrafer likgiltiga, till och med stapel Rauni Väänänen, som återvänder anarkistiska, poliskommissarien Jansson från Esbo till sina hemtrakter i Kemi(Oiva Lohtander). Mannen har ordnade järvi som ordningspolis och för att reda anletsdrag, är fåordig och har en cynisk ut sitt eget förflutna. Livet är annorlunda humor. Tillsammans med än i söder och den manliga Poliserna kritiserar äldre konstaplarna Hopo lappländska miljön förhålde fiktiva poliserna (Pekka Huusko) och Suler sig först förundrande för deras brist på sisaari (Kirsti Väänänen) till den kvinnliga polisen. mänsklighet. borrar sig Jansson djupt Hon måste förtjäna samin i korruptionens värld. hällets uppskattning. RauVägen mot sanningen försvåras av den ni har till en början ett hårt grepp men småaktiga chefen, biträdande polismäslär sig att använda sitt psykologiska öga i tare Hakala (Tuula Nyman). År 2000 arbetet. Hon får vägledning i den nordvann ”Raid” fyra Venla-priser: för bästa liga praxisen av polischefen, den gemytdramaserie, manus, regi och manliga huliga människokännaren Kauko Junni, vudroll (Oiva Lohtander). och patrullkamraten, den ensamstående ”Pasila” är en humoristisk tecknad senaturälskande ”polishannen” Aimo Pelrie för vuxna. Den hade premiär 2007. toniemi. Seriens huvudpersoner är poDen datoranimerade tv-serien ger en liser, men i centrum för intrigerna står satirisk bild av polisens vardag. Det var inte endast brott, utan också polisens meningen att det endast skulle komma arbete med mänskliga relationer. en säsong av Pasila, men eftersom den Kemijärvis landskap, seriens intriger blev så populär så görs den fortfaranoch överskridandet av gränsen mellan de. På inrättningen löses brotten av den fiktiva och den verkliga världen ”yngre kommissarie” Kyösti Pöysti, ett har fått cirka 1,3 miljoner tittare ”på neurotiskt geni som alltid suger napp, kroken”. På den riktiga polisstationen i förutom när han dricker brännvin och Kemijärvi vid polisinrättningen i Lappoch kysses. Hans bästa kompis är den land känner man i dramat igen den äkta enda vettiga personen på inrättningen; andan av gott polisarbete, även om det den flexibla yngre konstapel Tommi inte i alla avseenden fungerar likadant i Neponen, som har familj. Den mest fiktionen som i verkligheten. Den fjärde manhaftiga till sitt beteende, en riktig säsongen av serien gjordes under våren ”macho”, är den kvinnliga konstapeln och sommaren 2013. År 2008 tilldelades Helga. Rutinarbetet i Pasila sköts ”draregissören, manusförfattaren och skådematiskt” av den filosoferande Pekka spelaren Kari Väänänen priset SpecialRoutalempi. Gammeltidens polismäsVenlan för Norrsken-produktionen. tare Rauno Repomies medicinering är – 104 – *** Utredningsplatsen är alltid en erfarenhet som måste upplevas med alla sinnen. Den känslan är svår att förmedla i fiktionen, konstaterar många poliser. ”Inte slår jag varje dag en kund i huvudet med en stol, inte ens varje vecka.” Så sade äldre kriminalkonstapel och författare Mikko Karppi, som arbetar med utredning av ekonomiska brott, i en intervju. Denna humoristiska och provocerande kommentar beskriver alldeles utmärkt polisernas syn på polisserier och gapet mellan det verkliga livet och fiktionen. För dramats och spänningens skull skapas i polisserierna, och i synnerhet vid förhörstillfällena, aspekter som inte riktigt är verklighetstrogna: utpressning, hot och till och med våld. Villfarelserna och oriktigheterna i tv-serierna är också det som irriterar poliserna mest. Fokusen på action och de elementära felen i tillvägagångssätten i tv-serien påverkar också medborgarnas föreställningar om polisens arbete mest. Fiktionen blir obemärkt ”sanningen” eller åtminstone ger den upphov till starka föreställningar om hur polisen agerar. Leo Gullsten, som blev vald till årets polis 2008, konstaterar att en av de största illusionerna från polisserierna är uppfattningen om att man skulle få tvinga människor att prata. I praktiken går det snarare till som en avslappnad kaffebordsdiskussion. Polisens uppgift är att genom utredningar hitta sanningen, inte att börja döma folk. Poliserna kritiserar de fiktiva poliserna för deras brist på mänsklighet. Poliserna görs stränga och hårdhudade; den varma humorn och omtanken saknas. Enligt många poliser skulle man i det verkliga livet inte lyckas utreda ett enda fall framgångsrikt även i verkligheten möter polisen i sitt arbete människolivets största och tyngsta tragedier samt tidvis ofattbar ondska. – 105 – om man förhöll sig lika bryskt mot de ten möter polisen i sitt arbete människomisstänkta som i serierna. Dessutom är livets största och tyngsta tragedier samt de fiktiva poliserna ofta tidvis ofattbar ondska. Dessutom förmedlar ”pratmakare”. I verkligheNär poliser får frågan om tv-serierna en bild ten har polisen tystnadsvad som får dem att klara av att situationen plikt, vilket betyder att poav att till exempel utreda framskrider snabbt. lisen inte avslöjar detaljer i ett rått brott mot liv, går händelserna så som de gör svaren i samma riktning: i polisserierna. I verkligheten uppför vi Arbetet består i att samla bevis så att faloss korrekt och vill inte chockera motlet kan utredas så snabbt som möjligt. parten med häftiga detaljer. Det är det huvudsakliga målet som ef”Det första liket man ser glömmer tersträvas. Den information och de färman aldrig, det stannar för evigt kvar på digheter som erhållits genom utbildning näthinnan”, berättar kriminalöverkomoch erfarenhet tas i bruk och bidrar till missarie Juha Rautaheimo, som i tiotals framgång i yrket. Det här innebär naturår har arbetat på våldsroteln vid Helligtvis inte att en erfaren utredare skulle singfors polisinrättning. Han funderar vara känslolös, men de egna känslorna också länge på hur ”sterila” brottsfalkan läggas åt sidan på ett professionellt len i polisserierna är. Saken sköts enkelt, sätt. snabbt och till och med rutinmässigt. En Stödet från de närmaste arbetskampolis som går till en utredningsplats går raterna och ”polishumorn” kommer igenom många olika tankar, sinnesförockså fram upprepade gånger. Den sistnimmelser och känslotillstånd. Ett erfanämnda beskrivs bland annat på följanret proffs tränade öga har förmågan att de sätt: härsken, fräck, vulgär, smaklös observera allt möjligt, men en oerfaren – men den hjälper en att klara sig. Även konstapel påverkas alltid av upplevelsen många andra yrken har en viss humor och den fastnar i minnet. I synnerhet som bara den egna kretsen känner till, självmord och brott mot barn innebär och som för en utomstående kan kännas många slags känslor, också för en erfaolämplig och tvivelaktig i situationen. ren polis. Utredningsplatsen är alltid en Frispråkigt ”käbblande” är ingalunda ett erfarenhet som måste upplevas med alla självändamål, utan det är en del av yrkessinnen. Den känslan är svår att förmedla språket och ett sätt lätta upp en ångesti fiktionen, konstaterar många poliser. fylld situation. Polisernas fritid och eftervården efter *** tunga fall lyfts bättre fram i polisserierna från 2000-talet, dock endast i förbifarI polisserierna frossar man ofta i hårreten och antydningsvis. I synnerhet de sande detaljer i samband med brott mot utländska seriernas hårdhudade polisliv och skapar på det sättet en spännande veteraner som tål allt känns synnerligen intensitet i berättelsen. Även i verklighemekaniska och kalla. Å andra sidan så – 106 – går man ofta efter ett tungt arbetsskift – både i polisserierna och i verkligheten – och tar några och går igenom situationen tillsammans med arbetskamraterna. Även svårigheter i familjelivet beskrivs i serierna, och att kombinera polisarbetet med familjeliv är inte alltid lätt i verkligheten heller. Den populära amerikanska tv-serien C.S.I. har i hög grad påverkat föreställningarna om teknisk brottsutredning. Tittaren får till exempel ofta en sådan uppfattning att vid en husrannsakan anländer befälet, det vill säga kommissarien och överkommissarien, först till platsen. I verkligheten är går det inte alls till på det sättet. Risken för kontamination glöms också nästan helt bort i serien: de kvinnliga utredarna kommer trippande i högklackade skor och med håret fladdrande till utredningsplatsen och endast ett par gummihandskar används som skyddsutrustning. ”Det behövs inte mer än en nysning så är utredningsplatsen full av DNA som inte hör dit”, konstaterar Juha Rautaheimo. Dessutom förmedlar tv-serierna en bild av att situationen framskrider snabbt. Det finns endast att fall att undersöka, medan poliserna i verkligheten kan utreda många olika fall samtidigt. I serien används topptekniska metoder och de saker man letar efter hittas snabbt. Enligt Rautaheimo kan en erfaren fingeravtrycksundersökare med sin lupp ibland lösa fallet bättra än en DNA-analys. Poliserna stöter ibland på sådana situationer där folk har tillägnat sig felaktiga eller vilseledande tillvägagångssätt på grund av utländska polisserier. En per- I själva verket följer poliser knappt ens de bra realitytv-serierna om polisarbete eftersom arbetet erbjuder alldeles tillräckligt av den verkligheten och man inte har lust att återvända till den också på fritiden. – 107 – son som förs till häktet kan säga åt ordningspatrullen att han eller hon har rätt till ”ett telefonsamtal”, och en patrull som kommit för att lugna ner en hemmafest kan krävas uppvisa tillstånd till husrannsakan. Dessutom är det betydligt mindre action i den finländska polisens arbete än polisserierna ger sken av. Polisens arbetsdag omfattar många vardagliga och mindre spännande rutiner, till exempel att skriva förhörsprotokoll och olika rapporter. Den här delen av polisarbetet syns emellertid knappt alls i polisserierna eftersom man där lyfter fram de delar som är bäst lämpade med tanke på spänningen. Man åstadkommer spänning genom att svinga med en bös�sa på stan och med bilar som exploderar i bakgrunden. Mikko Karppi konstaterar också att skjutande med bössor inte är en så vanlig del av det dagliga polisarbetet ett det skulle kunna kallas rutin eller att man gör det automatiskt utan att tänka på saken. Vapenhot förekommer mycket sällan. På grund av det egna yrkesvalet tittar polisen alltså synnerligen kritiskt på fiktionsserier med polistema. Under de senaste åren har det kommit fler realitytv-serier som presenterar olika yrkens, till exempel polisens, räddningsverkets eller sjukhusets, vardag. Många tror att poliserna mer än gärna tittar på dokumentärprogram om det egna arbetet. I själva verket följer poliser knappt ens de bra reality-tv-serierna om polisarbete eftersom arbetet erbjuder alldeles tillräckligt av den verkligheten och man inte har lust att återvända till den också på fritiden. Serien Poliisit (Poliserna, på finska) på kanalen Jim har nått ett berömvärt antal tittare. Serien är har också förstärkt förståelsen för hur människonära polisens arbete är. Under ett arbetsskift möter polisen människors glädje, bekymmer, sorg och hat – arbetet går inte endast ut på vansinneskörning med bil och användning av maktmedel. Poliserna har ett aningen motstridigt förhållande till reality-serier om det egna yrket. En del ser dem till och med som förebyggande verksamhet, medan en del endast anser att de endast plockar ut de roligaste delarna av polisarbetet. En äldre och mer erfaren polis önskade att serien Poliisit också borde få sin del av de torra rutiner som hör polisarbetet till. Som exempel nämnde han alla datasystem som ständigt förnyas och hur jobbigt det är att använda till exempel resehanteringssystemet M2 och skriva resefakturor. Visserligen var han inte nödvändigtvis övertygad om att tittarnas intresse skulle vara tillräckligt stort för att följa med detta, i synnerhet inte när det kontinuerliga censurerande ”piip”ljudet skulle överrösta polisernas irriterade svordomar. TILL KÄLLORNA – 108 – • • Utställningspublikationen Poliisi fiktiossa Deckarförfattare: http:// www.poliisimuseo.fi/poliisi/poliisimuseo/home.nsf/files/CC573F 51E27883C5C2257B6E002B13A B/$file/Dekkaristi_netti.pdf. Facebook-omröstningen Unohda faktat – keskity fiktioon: http:// • • • • www.poliisimuseo.fi/poliisi/poliisimuseo/home.nsf/PFBD/0B54 D3E09F26529FC2257937001CD 7AB?opendocument. Det nationella audiovisuella arkivets databas Elonet: http://www. elonet.fi/. Webbsidan ”Verkligheten är mycket annat än polisserier” http://www.poliisisarjat.fi. Arvas, Paula: ”Hugo Nousiainen: realistinen poliisin työn kuvaaja 1940-luvulta.” – Publicerad på Arvas blogg Dekkarihylly 24.9.2010: http://dekkarihylly.blogspot. fi/2010/09/hugo-nousiainen-realistinen-poliisin.html. Hale, Mike: ”Follow the Tracks of the Crime Drama. Mikko Niskanen’s ‘Eight Deadly Shots’ May Seem Familiar.” The New York Times 13.10.2013. – Publicerad på The New York Times webbsidor 11.10.2013: http:// www.nytimes.com/2013/10/13/ arts/television/mikko-niskanenseight-deadly-shots-may-seemfamiliar.html?_r=1&. – 109 – “Saken höll på att gå i sämre riktning ur polisens synvinkel. Man hittade många olika ämnen i kroppen och dessutom i magsäcken” – 110 – – 111 – – 112 – Elina Katajamäki Kjempe bra! – som utbytesstuderande vid polishögskolan i Norge Äldre konstapel Elina Katajamäki utexaminerades som polis hösten 2013. Hon arbetar inom den långvariga brottsutredningen på Borgå polisstation vid polisinrättningen i Östra Nyland. Innan sin poliskarriär studerade Katajamäki till filosofie magister och har arbetat som redaktör på bland annat Polis-tv. Katajamäki är premiärlöjtnant i reserven. Hon har tjänstgjort i Afghanistan inom den militära krishanteringen. När man går i stora skor, lämnar man stora spår efter sig Ä ven om polisens arbete är starkt bundet till den inhemska lagstiftningen, betyder det ändå inte att man inte kan få bra idéer från andra håll i världen. Polisyrkeshögskolan är med i Nordcop-samarbetet som årligen låter nordiska polisstuderanden delta i utbytesprogram i de andra Nordiska länderna. Den här dagboken berättar om min tid som utebytesstuderande i Norge våren 2013. Måndag 8.4. På Oslo flygplats möttes vi av en tjänsteman från den internationella avdelningen vid Politihøgskolen i Norge. Han tyckte att det var syndatt vi från Finland, jag och Jan, inte hade anlänt redan på söndagen som de övriga utländska studerandena. Han berättade att han hade skickat en begäran om saken till kontaktpersonen vid Polisyrkeshögskolan i Finland. Kanske informationen hade ändrats på vägen, för man hade meddelat oss att vi absolut inte kan resa före måndagen eftersom ingen skulle möta oss tidigare. På grund av den sena ankomsten hann vi – 113 – det med undantag av att alla var lika förinte vara med om öppningsföreläsningargade över löpningen i uppförsbacke en. I utbildningscentret i Kongsvinger i morgonkylan. En annan kanske mera träffade vi utbildare, kursens ledare och trovärdig åsikt var att man med morgonövrig personal. Efter att vi bytt tjänsjoggningen ville hålla ordning på kursen. tekläder och ätit lunch kvitterade vi ut Åtminstone lönar det sig inte att vara våra vapen. Strax stod hela kursen på 60 uppe sent, och i synnerhet inte festa, ifall personer längs gymnastiksalens väggar man vill orka upp kring klockan sex och och repeterade vapengrepp med oladspringa i länkskor i uppförsbacke. Discidade vapen. Alla hade likadana vapen, plinen fanns med i småsamen gosse, så hanteringen kerna också på andra sätt: kan variera mellan olika När den finska morgnarna och övningländer. När den finska popolisens vapengrepp arna efter lunchen började lisens vapengrepp sitter i sitter i ryggraden på samlingsplatsen, där ryggraden kan man inte så kan man inte så där vi inom lagen ställde oss där bara bli av med dem. bara bli av med dem. i led gruppvis och ledets Eftersom det är svårt att ledare rapporterade för omskola muskelminnet, kursledaren att alla är på plats. Efter det kände man sig mindre skicklig när man fick vi några givakt-ledig-kommandon försökte lära sig de norska versionerna. och anvisningar om den kommande Utbytesstuderandena äter på polisövningen. För den som genomgått den yrkeshögskolans bekostnad, men de finska värnplikten och polisutbildningen norska studerandena äter till självkostpåminde kursen mera om den förra än nadspris. De betalar 4–6 euro per gång den senare. för måltiderna. Tydligen är det just priUnder den första hela kursdagen kunset som tvingar matsalen att se till att de vi tillämpa vapengrepp och ställningmaten som bjuds är utomordentlig. I anar som vi lärt oss samt praxis ur verknat fall lockar närbutikens käk mera än ligheten, då hela dagen gick till pistollunchkön. skjutning. Utbildarens attityd var härlig: det var fart på kursen, det var muntert Tisdag 9.4. och sporrande. Utbildaren tjafsade inte i De norska studerandena kunde lägga onödan, men visade nog exakt vad som fram två synvinklar på varför man i det skulle komma därnäst. Det gjorde ingoperativa lägret vaknar klockan 6.15 enting att jag bara förstod ungefär vart varje morgon och tar en joggingtur. Enfemte ord av vad han sade. ligt den första ståndpunkten är det fråga Under den första dagen sköts långt om att kursdeltagarna gör något tillöver tvåhundra skott. Hylsorna skulle sammans. Man fick inte springa ner för man naturligtvis plocka upp själv från backen man joggade till varje morgon den våta och tinande marken. Krypaninnan alla hade kommit upp. Men det det på skjutbanan bevisade att vattenfanns just ingen känsla av gemenskap i – 114 – tätheten i den finska polisens fältoverall inte är riktigt av samma klass som de norska kollegornas mundering. Den är av tekniskt tyg, består av två delar och är endast avsedd för övningar. Den har framställts av landets stolthet, Helly Hansen. Trots att dagen hade börjat tidigt och innehållit massor med frisk luft, orkade de flesta dessutom motionera på kvällen. Träningssalen hade standardutrustning, men det fanns inga lediga stänger eller en plats för marklyft. Lyckligtvis kom inte riktigt alla studerande dit samtidigt, för det var redan nu ganska trångt. För den som genomgått den finska värnplikten och polisutbildningen påminde kursen mera den förra än den senare. Under den andra hela dagen på skjutbanan trädde skillnaderna till den finska polisens skjutövning fram tydligt. Onsdag 10.4. Under den andra hela dagen på skjutbanan trädde skillnaderna till den finska polisens skjutövningar fram tydligt. Medan våra övningar i första hand koncentrerar sig på att kunna förutspå situationer i arbetslivet, var målet med norrmännens övning klart skjuttestet som lägerdeltagarna hade framför sig. I Finland skjuter man nivåprovet innan man börjar sin arbetspraktik, men i Norge först några veckor före utexamineringen; före det är det lönlöst att drömma om att använda vapen. Man får inget jobb innan man avlagt ett godkänt nivåprov för både pistol och maskinpistol. Vi utförde alla skjutningar klädda i tunga skyddsvästar. Motiveringen var att den norska polisen drar på sig den tunga skyddsvästen när den hamnar i en situation där vapen kommer att användas. Visst anstränger vi oss också för att göra så, men den största skillnaden är att – 115 – medan den finska polisens vapen alltid finns i bältet, finns den norska polisens vapen för det mesta i ett låst fack i tjänstebilen. Därifrån tas de fram vid behov och då kan man samtidigt också plocka med sig den tunga västen. Efter skjutningarna plockades några tusen hylsor upp från banan. Trots att en del av gänget klart undvek att plocka hylsor, klirrade de in i lådan i en sådan takt att vilken städfirma som helst skulle ha anställt det här laget! Efter föreläsningen gick vi ut på den asfalterade gården för att öva hur man kastar Stop stick. Efter spikmattorna gav lärarna oss tre småbilar per grupp och en laminerad vägbotten. Av bilarna skulle de två polisbilarna och den flyendes bil placeras i filen så att användningen av Stop stick skulle ske på det taktiskt sett mest smidiga sättet. För en del av grupperna gick det uppenbarligen bättre än för andra, men ur finsk synpunkt verkade det konstigt hur snäv syn poliser som studerat i tre år hade om Torsdag 11.4. stoppandet. Tankegången kan beskrivas För första gången nämndes den tunga som tagen ur den civila världen, för forskyddsvästen inte i dagsprogrammet eldonen placerades vid vägkanterna och ler i dagsedeln. Under början av veckan inte så att sikten och därmed också den har skuldrorna och ryggen fått vänja sig egna och utomståendes säkerhet maxivid västen. Vi hade framför oss undermerades. Här var vi tvungna att skjuta in visning i taktik och vårt lag packades in i lite finska synpunkter, vilket också enligt en skåpbil. Vi fördes till ett industriomlärarna visade sig vara rätt. Felet ligger råde cirka tio kilometer längre bort där säkert inte hos studerandena, men visst polisen hade en tom industrifastighet är det intressant att man inte har berättat för utbildning. om användningsprincipen Dagen började med en Här plockar norrmännen för spikmattan för studelektion med temat Stop rande som redan har varit poäng, för genom sin stick, dvs. den version av ute i arbetslivet i ett år. användbarhet och spikmatta som norrmänFörmiddagens andra enkelhet slår Stop nen använder för att stop- stick vår motsvarande kontroll vari case-övningpa bilar. Här plockar norrar. Deras enkelhet förgrunka med glans. männen poäng, för genom bryllade oss som har fått sin användbarhet och enen finsk utbildning, för kelhet slår Stop stick vår motsvarande svårighetsgraden i uppgifterna för de grunka med glans. Till föreläsningen norska tredjeårets studerandena mothörde också lagstiftning om användsvarade den som vi har som uppgifter ning av maktmedel. Det lät så underligt under det första året: varje uppgift hade bekant när nödvändigheten, försvarligsamma innehåll, en man med labilt psyheten och ändamålsenligheten av maktke som hade en kniv i handen. Det är medel nämndes i slutet av polislagens aldrig lätt att möta en person som viftar paragraf om användning av maktmedel. med ett eggvapen, men i de här exem– 116 – plen hade man byggt upp situationen så att objektet vid var och en av de tio kontrollerna gav upp sitt vapen nästan genast på order. Under eftermiddagens studiehelhet behandlades polistruppens rörlighet. Avsikten var att nå målet tryggt. När vi rörde oss i den tunga skyddsvästen med ett långt vapen kunde vi finländare inte låta bli att tänka på värnplikten med den skillnaden att i polistaktiken är avståndet mellan personerna en armslängd i stället för de militära fem metrarna. Eftermiddagen använde vi till att smyga i skydd av i byggnader och skogen. För oss finländare var det mest exotiska att ligga på sidan som sälkutar och skjuta från liggande ställning. Fredag 12.4. Ingen kunde garanterat låta bli att märka att det var den första lägerveckans sista dag. Atmosfären var ledig genast från morgonen trots att den kvinnliga konstapeln som ledde vår morgonjoggning hade oss att göra armhävningar halvvägs! Dagsprogrammet var bekant för vårt lag: vi stegade mot pistolbanan bakom skolan. Vi sköt från 20 meter nästan hela dagen för vi hade det norska nivåprovet framför oss på måndagen. De två tidigare skjutningsdagarna hade gett oss en aha-upplevelse om det norska tjänstevapnets avtryckare, och träffarna började sitta just där de skulle. Om skottet i en bra skjutning fås till stånd genom ett pressande avtryck som kommer som en överraskning, så får man med det norska tjänstevapnet vänta på denna överraskning lite längre än med dess finska kollega. För oss finländare var det mest exo– 117 – tiska att ligga på sidan som sälkutar och bergs köpcentrum på sitt veckoslutsproskjuta från liggande ställning. Till det gram. Norrmännen gillar shoppingresor norska nivåprovet hör till den östra grannen, för Konditionstesten är förutom skjutning från prisnivån där är låg jämdock hårdare. liggande ställning också fört med den norska och tidsbegränsad skjutning sötsaksurvalet ofattbart. kombinerad med en löpningsspurt på Följaktligen hade cirka 90 procent av 50 meter. Så sprang vi alltså fram och alla bilar på parkeringsplatsen norsk retillbaka längs skjutbanan i våra skyddsgisterplåt. På kvällen åt ett norsk-finskt västar som fick oss att likna skalbaggar. gäng glatt tortillor fyllda med svensk Ibland orsakade antingen språkbarköttfärs och såg på manliga filmer. riären eller de egna vanorna munterhet: plötsligt skulle man skjuta mot den neSöndag 14.4. dre delen av måltavlan, ”fötterna”, och Eftersom det inte fanns något bedet här förstod man inte, eller om man stämt program för söndagen hade vi tid förstod, kom man inte ihåg. Det var hälatt ta en titt på den norska polisutbildsosamt att märka hur inriktad man är på ningen. att träffa mitt i måltavlan. Norge har fyra polisskolor, i Oslo, Vapeninspektionen skedde som unBodö, Kongsvinger och Stavern. Man der värnplikten då man skulle visa upp söker till skolorna en gång om året gevapnets pipa för utbildaren efter rengönom en gemensam ansökan för alla skoringen innan man packade den för vecklor. Det är svårast att få en studieplats oslutsförvaring. Efter att vi gett bort på skolan i Oslo på grund av det stora vapnen gick största delen av kursdeltaantalet sökanden och lättast till skolan i garna hemåt eller ut i Oslonatten. UtbyBodö tack vare dess nordliga läge. Drygt tesstuderandena stannade kvar med sina 700 studerande inleder årligen studierna matlådor, mitt på en norsk åker i Kongsvid skolan. vinger. För att kunna bli polis ska man vara norsk medborgare och minst 20 år eller Lördag 13.4. fylla 20 det år man ansöker. Körrätt av Utbildningscentret tystnade för veckkategori B är ett krav liksom i Finland, oslutet då merparten av studerandena dessutom ska man ha god hälsa och var hemma. Knappt tio av oss tillbringuppfylla både syn- och hörselkraven. ade dock veckoslutet i Kongsvinger. En Man får inte finnas i brottsregistret och lat morgon och en lugn dag behövdes, de personliga egenskaperna ska lämpa för under veckan hade takten varit insig för polisens arbete. Det är nästan tensiv och vi skulle ha två likadana vecksom att välja finska poliser. Konditionsor framför oss. testen är dock hårdare. En del av studerandena hade ett beUtbildningen i Norge är treårig. Av sök på den svenska sidan i Charlottende tre åren tillbringar man det första året – 118 – i skolan och studerar, det andra arbetar man på någon av Norges polisstationer och det tredje är man i skolan igen. I skolan studerar man ungefär samma saker som i Finland, det första året består nästan bara av teori. Läroämnena i skolan är bl.a. sociologi, juridik, straffrätt, brottsutredning, psykologi och förebyggande polisarbete. Det tredje året är också mycket teoribetonat med undantag av det operativa lägret. Först under det andra året, när man jobbar, övar man för första gången vapenhantering och skjutning, och bara i några dagar. Till skillnad från Finland har poliser under arbetspraktiken inte rätt att använda vapen under tjänsteuppdrag. Först under det tredje året ordnas detta tre veckor långa operativa läger där man skjuter nivåproven för pistol och MP5. Till skillnad från Finland har poliser under arbetspraktiken inte rätt att använda vapen under tjänsteuppdrag. Måndag 15.4. Det snöade under veckoslutet. Det kom över tio centimeter snö. På söndagskvällen byttes snöfallet till regn, så när måndagsmorgonen grydde hade joggningsleden blivit en isig skridskobana glaserad med sörja och skjutbanan hade förvandlats till en plaskdamm. Norrmännen hade lägrets dittills mest spännande ögonblick framför sig. Luften under skjutbanans skyddstak var alltså tjock av dimma men också av nervositet när skjutningarna för pistolens nivåprov skulle börja. Den klibbiga dimman som vädret orsakade fastnade på skyddsglasen så det störde. Enligt utbildaren var det fråga om – 119 – en så viktig händelse att man ville gaoch sedan packade vi in oss i bilar och rantera en total koncentrationsfrid för körde till industriområdet igen. Till den norrmännen genom att finska inlärningen hör Jämfört med det flytta finländarna till läkofta övningar i praktiska finska nivåprovet är taren medan testperioden ”handarbetsfärdigheter” i pågick. Friden kunde ha testet ganska fjärran mindre avsnitt. Däremot från arbetslivet, störts av att det inte fanns presenterade utbildarna eftersom man för det tillräckligt med mellanvägi den norska modellen mesta skjuter mot gar och därmed skjutplatsituationen och genast tid. ser som behövs i testet. efter det satt man igång Under uppvärmningen på allvar. Efter utbildarinför skjutprovet rann vattendropparna nas exempel övade vi alltså hur man i vackert ner för norrmännens Goretex, praktiken griper en person från en bil. medan den finska overallen sög i sig Incidenterna började mycket lugnt och allt vatten som samlats på marken. Såvi väntade på att takten skulle bli allt lunda förargade det oss inte alls att få snabbare mot slutet. lämna skjutområdet under testperioden, Vi gick igenom incidenterna under byta till torra kläder och torka den våta en och en halv timme utan att de blev utrustningen före eftermiddagens övväsentligt svårare. Det svåraste för stuningar. derandena var att motstå jaktinstinkten Något om nivåprovets svårighetssom övningen väckte också då objektet grad avspeglas i att 11 av de 59 kurstidvis uppträdde helt lugnt. I stället gav deltagarna inte klarade provet. Jämfört man efter och rev i ett nafs ut den medmed det finska nivåprovet är testet gangörliga personen med ett grepp om ska fjärran från arbetslivet, eftersom ärmen. Ur finsk synvinkel var det mest man för det mesta skjuter mot tid. Både speciella att norrmännen hade arbetat vi och de norska studerandena tyckte redan ett helt år och nu gick vi igenom att den finska modellen försvarar sin dessa övningar som nästan helt går ut plats i en jämförelse mellan det finska på samtal. Vi försökte emellanåt fråga och norska nivåprovet. Det är nämligen vad man gör om personen verkligen inte meningen att polisen ska skjuta så inte vill komma ut ur bilen, men vi fick många skott som möjligt på kort tid, inget annat svar än ”vi sätter in gas och utan han eller hon ska hellre skjuta ett väntar”. bra skott och observera effekterna. Den Efter en och en halv timme började norska undervisningsmodellen verkar utbildarna avsluta övningen, sade att det innebära att man från en kort föreläsvar allt och att det gått bra. Sedan insåg ning övergår direkt till case-övningar. de att vi hade ännu en timme kvar. Vi reSå när vi hade ätit lunch lyssnade vi peterade precis likadana övningar, men först på en föreläsning om hur man ska ivern hade försvunnit som heliumet ur agera när man har att göra med fordon en förstamajballong på midsommar. – 120 – Tisdag 16.4. På tisdagens program fanns något som för oss finländare var ”något helt annat”: skjutning med MP5-maskinpistol. I Norge får man utbildning i MP5, empefem, och den delas ut till alla poliser för man vet aldrig när MP5 är det bästa vapnet. Logiskt, jovisst, men ologiskt med tanke på att poliserna under övningarna inte ändå får bära eller använda vapnet. På skjutbanan fick varje studerande låset till MP5:an, som utbildarna förvarade skilt från vapnen vi fått. På det här sättet var det möjligt för studerandena att förvara vapnen i sina rum för att öva hantering på egen hand. Med MP5:an skjuter man från stående, knästående och liggande ställning. Övningen började från 20 meter så att skyttarna skulle vänja sig vid det nya vapnet. När vi vant oss efter de första skotten övergick vi till 50 meter. Från det här avståndet sköt vi från liggande och knästående ställning, för de är betydligt stadigare och när avståndet växer blir det viktigare för en träff att skottet är lyckat. Till slut sköt vi på tid och det som eleverna hade lärt sig testades. Om man hade lagt råden vi fått under dagens lopp bakom örat kunde man inom den utsatta tiden skjuta skotten precis i tavlan. Till den finska inlärningen hör ofta övningar av praktiska ”handarbetsfärdigheter” i mindre avsnitt. Däremot presenterade utbildarna i den norska modellen situationen och genast efter det satt man igång på allvar. På tisdagens program fanns något som för oss finländare var ”något helt annat”: skjutning med MP5-maskinpistol. Onsdag 17.4. När det andra laget bekantade sig med MP5:ans hemligheter övade vårt lag taktik under denna speciellt långa dag. På förmiddagen övade vi framryckning i grupp. I praktiken innebar detta att den – 121 – cirka fem personer starka gruppen föri lag. Den ena av utbildarna hade rollen flyttade sig säkert i led från punkt A till som objekt och tog också ibland med sig punkt B. Cirka tre timmar elever som medhjälpare. av förmiddagen övade vi I övningen ingick den För den synpunkten framryckning med 360 fick jag ett särskilt ur finsk synpunkt kanske graders pistol- och MP5hittills egendomligaste tack och den finska täckning. situationen. Det norska studerandens kanske Den första uppgiften laget hade med vapenhot omotiverade rykte var att anpassa gruppens tvingat det knivviftande som taktisk tänkare framryckning så att siste objektet till marken och ökade. mans säkerhet bibehålls. en ur patrullen gick för att När farten var vettig, ökasätta på honom handbodes svårighetsgraden genom att ändra jor. Samtidigt pekade den andra fortfaomgivningarna. Vi övade teknik i korrande med sitt vapen på objektet som låg ridorerna i vårt bostadshus och det blev helt lugnt på marken och frivilligt hade svettigt för en finne i overall och tung gett ifrån sig kniven. En patrullkamrat väst. I synnerhet i det skedet då vi tog fanns också i samma skottlinje. Jag vänmed skölden som norrmännen använtade mig verkligen att utbildaren skulle der, steg graderna inne i overallen. lyfta fram saken i sin feedback, men den Under pausen berättade en av utblev inte ens omnämnd, däremot prisabildarna sin jättelånga historia om hur des prestationen för att den som helhet framryckningstaktikerna under hans var lyckad. karriär har visat sig vara guld värda. Det Saken måste dock tas upp med förförargade att man inte förstod höjdslaget att kanske patrullkamraten skulle punkterna i berättelsen på grund av den ha kunnat sätta sitt vapen i hölstret och svåra dialekten. Inte kunde man skratta sedan vid behov till exempel brotta obpå rätt ställe heller. jektet till marken. Det skulle i vilket fall Om vi under taktikövningen med som helst ha varit helt omöjligt att anbilen hade orsak att klaga på bristen på vända skjutvapen i den situationen då torrträning, så fick vi efter lunchen torrpatrullkamraten befann sig precis där träning med råge. Hela eftermiddagen objektet var. För den synpunkten fick rörde vi oss i grupp till dörrar som vi sejag ett särskilt tack och den finska studedan öppnade. Det som gjorde övningen randens kanske omotiverade rykte som speciell var att svårighetsgraden faktiskt taktisk tänkare ökade. inte steg. På kvällen skulle det ha varit skönt att Torsdag 18.4. vila, men efter middagen hade man reHela torsdagen gick igen åt till grepserverat ännu ett undervisningspaket på pet om MP5:ans kolv. Den gråa norska 3,5 timmar om att gripa en person vid himlen släppte ifrån sig regn och visa en bil. Var och en fick göra två övningar av erfarenheten kunde vi be att få låna – 122 – regnkläder av de norska studerandena. De norska kollegerna kan inte låta bli att förundra sig över vår utrustning och i synnerhet dess brister i vädertålighet. Här kommer alltså hälsningar till Polisstyrelsen: det sku va kul med regnkläder! Det var lätt att identifiera sig med den tjocka Michelinmannen när man ovanpå overallen och regnkläderna dessutom drog på sig skyddsvästen. Det finns två modeller av den tunga västen. Den nyare har redan så många rörliga delar och olika skydd att den är svårare att klä på sig och använda. Från västens stomme hänger framplattan, underlivsskyddet, ärmdelarna, nackskyddet och halsskyddet separat. När man försöker kombinera allt detta med skjutställningen står man inför en verkligt tuff uppgift. Svårigheterna framhävs när skytten är relativt småväxt. Om man lägger till den tidsbundna skjutningen i ekvationen är resultatet rappa svordomar när man försöker placera vapnets ända innanför halsskyddet för att skjuta liggande, på knäna och stående. Eller alternativt böja nacken så att man överhuvudtaget ser igenom siktet. Dessutom lyfte nackskydden hörselskydden från öronen. Men eftersom man var tvungen att använda hörselskydd av kåptyp, oberoende om de fungerade eller inte, måste man också ha proppar för att öronen skulle vara ordentligt skyddade. Det dubbla skyddet gjorde det visserligen ännu besvärligare att förstå uppgifterna på norska. Men det var ingen fara: hela resan har visat att man kan göra en förbluffande mängd saker rätt fast man inte förstår ens hälften av de givna anvisningarna. De norska kollegerna kan inte låta bli att förundra sig över vår utrustning och i synnerhet dess brister i vädertålighet. Det finns två modeller av den tunga västen. Den nyare har redan så många rörliga delar och olika skydd att den är svårare att klä på sig och använda. – 123 – Fredag 19.4. des med handen, för där någonstans på Industriområdets övningsbyggnader, hundra kilometers avstånd fanns Oslo framryckning och spaning i grupper på och Majorstua polisstation. två eller tre personer. Vi började med patruller på tre män och inträngning i Lördag 20.4. rum. Fram mot slutet av förmiddagen Skiftet med Oslopolisen började ryckte vi fram i patruller genom en bana klockan 24 med ett inledande möte där som skulle föreställa en bostad medan brottsanmälningar som registrerats unhandledarna följde våra rörelser. I det der den senaste tiden granskades nogsista skedet lades dessutgrant. Bilderna av dem om ett objekt och lite temsom var misstänkta för Dagen som verkade po till. Med detta testades brott, speciellt narkotikaväldigt lång om gruppen hade grepp brott, visades alltid när såkulminerade i att vi om tekniken och huvudet dana fanns tillgängliga. fick nycklarna till en på skaft. Min egen patrull bestod skåpbil. I eftermiddagens övav två erfarna konstaplar, ning testades vi på det vi en man och en kvinna i lärt oss tidigare: framryckning i patrull, medelåldern. Konstaplarna och matspaning i byggnad och gripande av en säcken lastades i bilen. Det visade sig person ur en bil. Prestationerna bedömvara klokt att ha med matsäck, för vi bedes och endast en kortfattad feedback sökte inte stationen under natten. gavs om dem. Dessutom bestod efterDen första åtgärden var att spärra av middagen av rengöring av den blåa träen gata. Den livligaste restauranggatan i ningspistolen och MP5:an och samtidigt stadsdelen Majorstua stängdes av för anlekfulla tävlingar i hur man tar isär och nan än taxi- och servicetrafik så att det sätter ihop ett vapen. glada festgänget inte skulle bli överkört. På eftermiddagen gjorde vi planer Avstängningen minskade dessutom på över hur man sköter en belägringssituabullret som skulle ha orsakats av bilar tion. Den norska utbildaren var intressesom med dunkande basar kör i cirklar. rad av hur situationen skulle framskrida På den avstängda gatan var det bra i Finland, men det blev nog ingen landsatt patrullera till fots och så förflöt tre kamp, för vår taktik liknade mycket den timmar. Allt emellanåt släckte vi små som norrmännen har. Det blev i alla fall ansatser till slagsmål och en skojare fick ett poäng för Finland, den mjuka skyddstillbringa en god stund i handbojor när skölden eller ”floppy disken” väckte i de en ordningsvakt ville göra en brottsannorska kollegerna avundsjuka ”varför mälan om misshandel. Enligt de närvahar inte vi” -kommentarer. rande var det dock främst ordningsvakDagen som verkade väldigt lång kultens ego som hade tagit skada. minerade i att vi fick nycklarna till en De rumänska ficktjuvarna orsakar skåpbil. Den ungefärliga riktningen visaOslopolisen en massa huvudbry. De – 124 – fungerar i par eller grupper så att en eller flera snattar festfolkets egendom inne i baren medan kontaktpersonen väntar avskilt utanför. Bytet förs ut i flera repriser och när kontaktpersonen ser polisen försvinner han ut i natten. Snattaren som blivit fasttagen i baren har alltså inte på sig stöldgods. Dylika misstänksamma fall försökte vi också klara upp, men resultatet var inte upphittade smarttelefoner, utan en rumänskfödd rattfyllerist. Rattfylleristen fördes till en jättestor kombination av polisstation och polishäkte där poliserna inom Osloregionen betjänas av en egen läkare. Utöver blodprov gjorde läkaren noggranna test på den misstänkte för att mäta reaktionshastigheten. Det vimlade av folk byggnaden när det kom in både förvirrade personer och rattfyllerister. Patrullens manliga medlem förhörde den misstänkta genast, och förhöret började med precis samma information om den misstänktas rättigheter som i Finland. Och som vi är vana vid från Finland var resultatet av det långa arbetsskiftet en präktig hög med papper. När vi hade släppt rattfylleristen var klockan redan nästan fyra på morgonnatten och Oslo tystnade. Vi åt vår matsäck i Oslopolisens operationscentrum som är som en liten nödcentral som bara delar ut polisuppdrag. I Finland har ”principen med en lucka” förädlats fint. Däremot är 112 i Norge endast för polisen, 113 för ambulans och också brandkåren har sitt eget nummer, 114. Natten skiljde sig från den finska polisens veckoslutsnatt på bara två sätt: vapnen fanns bakom lås och bom och Patrullens manliga medlem förhörde den misstänkta genast och förhöret började med precis samma information om den misstänktas rättigheter som i Finland. Och som vi är vana vid från Finland var resultatet av det långa arbetsskiftet en präktig hög med papper. Natten skiljde sig från den finska polisens veckoslutsnatt bara på två sätt: vapnen fanns bakom lås och bom och alla pratar norska. – 125 – alla pratar norska. tidsgränser för påklädning av ny mundering. Efter det andra och tredje klädbytet Söndag 21.4. var luften full av frustrering allt medan Efter att ha varit vakna hela natten utbildarna jävlades om felaktiga klädval. verkade Oslomorgon vacker. Endast Efter det sista klädbytet var alla klädmorgonmålets pris drev ett moln framda i fältmundering plus en tung skyddsför solen. Om maten är dyr i Finland så väst. Kursen delades i två grupper och är den chockerande dyr i Norge. för varje grupp valdes en ledare ut som Oslos sevärdheter fanns i centrum fick i uppgift att snabbt organisera grupmedan internatet låg nära skolan vid en perna i funktionsberedskap. När grupaffärsgata i ett dyrt och flott bostadsomperna hade bildats fick de veta vilket råde. Därför hoppade vi uppdrag de skulle utföra. över turistmålen. Burger Enligt ordergivningen påMan måste nämligen Kings pannkakor smakade gick det en lägerskola på ibland kunna gå in bra innan skåpbilen styrde den närliggande skjutbagenom en dörr fast mot Kongsvingeråkern nan och man hade hört ingen svarar på och den sista lägerveckan. skott därifrån. Grupperna knackningarna. ryckte fram mot målet så Måndag 22.4. som de hade blivit underEfter den rutinmässiga morgonjoggvisade under lägret, med beaktande av ningen fortsatte dagen med nivåprovet de taktiska synvinklarna och säkerheten. för MP5:an. Under provet kunde vi Spänningen tätnade när vi närmade oss slänga av oss den finska overallen och målet, men just när vi skulle skrida till ta en tupplur eftersom vi var befriade verket blåstes övningen av och färden också från det här testet så att norrmänfortsatte till klassrummet där vi hade en nens stressnivå inte skulle stiga. lektion i hur man förbereder sig för olika Efter lunchen övade vi saker vi redan situationer. lärt oss på lägret, men det fanns också På lektionen fick vi också veta orsanytt. Vanligtvis hör kofotar och andra ken till utrustningsruletten. Avsikten inbrottsverktyg till polisens kunders arvar att skapa tryck och irritation i stusenal, men den här gången hanterades derandena och på detta sätt simulera en de av polisen. Man måste nämligen ibverklig stressituation. Man ska kunna land kunna gå in genom en dörr fastän koncentrera sig på polisens arbete också ingen svarar på knackningarna. om man bär på en psykiskt tung ryggEfter middagen hade vi undantagsvis säck, till exempel problem hemma. Dem kvällsprogram. Och gosse, vilket proska man kunna hantera så att man också gram! I Finland skulle det här väl kallas sköter jobbet. klädcirkus. Vi kom till samlingsplatsen i I slutet av lektionen hade vi en disfältmundering utan väst eller utrustning. kussion där övningssituationen och Utbildarna började dela ut order och verksamheten efter den analyserades. – 126 – Uppfattningen om det psykiska välbefinnandets betydelse är uppenbarligen samnordisk, kanske till och med global, för det fanns inga skillnader mellan den finska och den norska diskussionsmodellen. Tisdag 23.4. Tänk att man måste resa från Finland, från landet som haft alldeles för mycket erfarenhet av skolskjutningar, ända till Norge för att få vara med om en övning i ämnet. Huvudutbildaren i skjutning höll öppningsanförandet vars tema var allvarligt och berörde båda nationerna. Medan man inte kan tala om den finska kriminalhistorian utan att nämna skolskjutningarna i Jokela eller Kauhajoki, har norrmännen massmordet i Utøya i färskt minne. Utbildaren poängterade att i Norge gäller den första patrullens regel: den närmaste patrullen går till platsen oberoende av sammansättning. Det lät bekant. Gruppen studerande hade delats i två delar så att av 15 studerande bildades patruller på två konstaplar. Vi fick ett uppdrag via radion: skjutning pågick i en byggnad. Utrustade med en pistol och två MP5:or gav sig patrullen av för att utföra uppdraget. När vi hade kommit fram till dörren började vi höra rop och smällar. Vapenmannen skymtade i övre våningen och ropande, skrikande och blodiga människor sprang emot och försökte få kontakt med polisen. Vår patrull sprang till övre våningen och på trappans första avsats låga den första döda. Först efteråt insåg jag att också alla ”döda” hade skydds- Avsikten var att skapa tryck och irritation i studerandena och på detta sätt simulera en verklig stressituation. Medan man inte kan tala om den finska kriminalhistorian utan att nämna skolskjutningarna i Jokela eller Kauhajoki, har norrmännen massmordet i Utøya i färskt minne. – 127 – glasögon på sig. Under det aktiva skedet föregående gruppen feedback. Dessvar situationen så verklig att man inte utom fanns det tillräckligt många obens märkte skydden: kompisarna som serverande ögon som såg allt och man man lärt känna under de fick feedback om allt man I den här övningen, två veckorna hade omgjorde. Därtill spelade utvandlats till oidentifierba- som under hela lägret, bildarna i nästan alla övvar ett jättestort ra offer. Det hördes mera ningar rollen som objekt, antal utbildare rop från övre våningen dvs. de fungerade som närvarande. och människor kom emot målfigurer. Studerandena oss, men till slut nådde vi kunde för det mesta konförövaren i en smal korridor och han centrera sig på att lära sig av varandras stoppades med ett skott. prestationer i stället för att spela målfiI organiseringen av övningen hade gurer. Utbildarna var inte bara från den man satsat på att den var autentisk och här skolan, utan man hade samlat ihop audiovisuell. Konstgjort blod, civilklädem bland utbildare i användningen av der, fina rollprestationer och de öronbemaktmedel från inrättningar i hela Nordövande ropen resulterade i att man inte ge. behövde leta efter verklighetskänslan. I Efter förmiddagens erfarenheter veruppdraget var avsikten faktiskt att jaga kade eftermiddagen lite banal. Den tio en skolskjutare. Det var lärorikt att få personer starka gruppen hade i uppdrag testa sitt eget kunnande och sin insikt att isolera ett hus där en person med om situationen, som i sin kaotiskhet var vacklande psyke vistades. Den vapenföravsevärt mera krävande än en enda sisedda personen fick inte släppas ut från tuation som vi haft framför oss i polisutområdet dit den lokala snabbinsatsgrupbildningen. När vår egen halvpluton var pen skulle anlända inom tio minuter. redo övergick vi till skådespelarkompaLedningsuppgiften växlade mellan niet för att skrika och jämra oss. studerandena. Prestationerna varierade, Bedömningen av övningen var övermen på norskt vis var det mycket svårt lag att den var lägrets bästa och vi finlänatt ge kritisk feedback. Ibland var det dare ville riktigt gå fram till utbildaren till exempel jobbigt att se var spaningsoch tacka för en väl organiserad övning. positionerna och personerna var placeI den här övningen, liksom under hela rade. En enda rörelse kunde avslöja dem lägret, var ett jättestort antal utbildare och de visste inte hur man utnyttjar det närvarande. Detta var utmärkt: Ingen skydd som terrängen och byggnaderna onödig tid spilldes på logistiken eftergav. Alldeles för ofta var en kollega att som studerandena inte behövde hämta, hamna i skottlinjen. bära och ta isär varje föremål som hörde Övningen, att springa i positionerna, till övningen. För det andra fanns det så var bekant från värnplikten. Trots att det många utbildare som gav feedback att blev olidligt varmt i overallen, då vi hade när de andra utförde en uppgift, fick den på oss både en lätt och en tung skydds– 128 – väst, var det garanterat svettigare i den norska rocken sydd av pakistanskt getskinn. Dess stil hade anammats direkt från 1980-talet. Medan kokarden på den finska polisens keps är fäst med kardborrband och löstagbar, är den norska polisens kokard guldglänsande, sitter fast och är av metall. Utbildaren frågade en flicka varför hon inte som de andra hade vänt kokarden mot nacken utan lät solens reflektion avslöja den. Svaret var att det inte går att vända skärmen i nacken eftersom hästsvansen inte ryms under den. Detta fick till och med den alltid så uppmuntrande norska utbildaren att höja på ögonbrynen – och med all anledning. Jobben var ganska enkla, men de största skillnaderna mellan norrmännens och finländarnas verksamhet fick vi se i hembesöket. Onsdag 24.4. För första gången under lägret verkade dagen som ett utfyllnadsprogram. I förmiddagens övning gjorde vi i praktiken samma som vi gjort hela föregående eftermiddag. I förmiddagens övning både grep och isolerade vi objektet. Prestationen tog totalt en timme och de som hade ledningsuppgifterna drog mest nytta av den. Vi som hade placerats på observationsplatserna hukade i våra buskar och till denna dag vet jag inte hur vår grupp lyckades med sin prestation. När isoleringen och gripandet hade utförts i svåra höghusomständigheter två gånger, fick utbildarna bråttom att hitta på mera program. Så fort det fanns en lucka i programmet kunde man ju öva framryckning med gruppen. Vi hade ryckt fram i korridorerna i vårt logi så många gånger att om det blev elavbrott skulle vi garanterat ha en planritning – 129 – över alla hörn i korridoren och varje lunda var feedbackens art förväntad. dörrhandtag inristad i hjärnan. Hittills hade vi inte heller hört från en Under eftermiddagens övning utnorsk mun att ”det gick så jävligt långförde vi ett gripande från samt”. bil, gripande av en beru- Hittills hade vi inte Efteråt var vi tvungna heller hört från en sad med våldtendenser att verkligen jämföra lanorsk mun att ”det och ett hembesök. Jobben garna och alldeles riktigt: gick så jävligt var ganska enkla, men de i den norska polislagen långsamt”. största skillnaderna mellan finns som första uppgift norrmännens och finlänatt skydda människor. darnas verksamhet fick vi se i hembesöDen finska polisen ser på saken från ket. en lite annan synvinkel, då det är viktiUppdragsordern var att tränga in i hugare att förebygga en farlig gärning elset där mannen i huset hade misshandlat ler händelse. Att rädda liv är en fin och sin fru men där det redan hade varit tyst i värdefull sak men är inte något som har 15 minuter. Patrullen började rycka fram skrivits rakt ut i den finska polislagen. mot huset utrustad med sköldar, vilket Norrmännen förklarade senare att enavvek från finsk praxis. Mannen i huset ligt den norska polisens tankemodell ska kom emot i dörren, skölden kastades i polisen gå in oberoende av hur farligt backen och så började brottningsmatett ställe är, för polisen har alltid på sig chen. Objektet, en kraftig studiekamrat, en lätt skyddsväst. Man ska alltså utan erbjöd ett rätt hårt motstånd för patrulatt blinka vara redo att dö för de andra len, men snabbt hade vi honom i schack. och också vara redo att ta till lite förhasUtbildarnas feedback var spännande tade lösningar för att rädda människoatt höra, för enligt dem borde man ha liv. Inte tvekar man i Finland heller att störtat in i huset omedelbart när också gå på uppdrag. Trots det känns det som den andra länken i handbojorna var låst. att man med lite övervägande och taktik ”Polisens viktigaste uppgift är att rädda kan öka arbetssäkerheten avsevärt. För människoliv”, var utbildarens lära. Den den här tankegången tar Finland alltså finska polisen anser att man för all del hem poängen. inte ska förringa brådskande hjälp, men Som avslutning på kvällen styrde näsnär man har blivit van vid att förebygten hälften av kursen, inklusive utbildargandet av en brottslig gärning och arna, kosan till den svenska sidan för att betssäkerheten har första prioritet, hör shoppa. Torsdagen skulle avslutas med det inte till praxis att med flygande fana en fest i kurscentret och stadens cenensam störta in i objektbostaden där en trum. Och för detta behövdes billigare aggressiv person påstår att det möjligen alkohol från Sverige. även finns en annan farlig person. UtbilEfter shoppingresan som avslutning darna vid kontrollerna hör till de mest på kvällen hade vi kvar vår föreställning temperamentsfulla i utbildargänget, såom den finska polisutbildningen. Den – 130 – avslutades med en video om användningen av maktmedel. Den var troligtvis till och med lärorik, för största delen av publiken kände inte till vilka effekter gasspray har. I många övningar här har objektet fallit som död till marken efter att fått lite spray på sig. Det var nyttigt att visa hur funktionsförmågan blir långsammare av gasen, men att den inte försvinner helt. Mest förvåning väckte dock videon där studerandena blev utsatta för elpistol. Apparaten väckte stort intresse då den norska polisen inte använder den. Efteråt var vi tvungna att verkligen jämföra lagarna och alldeles riktigt: i den norska polislagen finns som första uppgift att skydda människor. I den finska studerandens ryggrad har tanken att du fungerar i en verklig situation på samma sätt som du tränar etsats fast. Torsdag 25.4. Atmosfären under morgonjoggningen var mera avslappnad än normalt, för kursen sjön på sista versen. Vi utförde case-övningar på basnivå hela dagen. Avsikten var att testa om vi hade anammat teorin. I en uppgift fanns det grunder för beredskap att använda skjutvapen men så gjorde vi inte. Detta måste vi ur finsk synvinkel ifrågasätta något i vår feedback. Utbildarnas svar på feedbacken var att vapnen sannolikt nog skulle hämtas från bilarna, men på grund av tidsbrist gjorde vi det inte. Men varför öva att använda en metod som ändå inte används i verkligheten? I den finska studerandens ryggrad har tanken att du fungerar i en verklig situation på samma sätt som du tränar etsats fast. Under hela dagen var atmosfären mera avslappnad än normalt. Man kunde märka på kursdeltagarna och till och med utbildarna att tankarna började röra sig kring kursens avslutnings– 131 – fest som skulle gå av stapeln på kvällen. konstruktiva greppet höll i sig. Skratt präglade hela dagen och vid en Efter att vi ätit lunch och tagit avsked del av kontrollerna fick studerandena förde en abonnerad buss en del av gängagera kapellmästare för et till flygplatsen och Oslo, verksamheten där. Såklart en del åkte hem i sina egna Studentutbytet i skulle man då prova hur bilar. För norrmännen Norge var höjdpunkten många polisstuderanden innebar måndagen början i mina studier. man får in i en personbil. på en hård prövning: under Åtminstone åtta. de följande två veckorna Efter middagen höll lägrets ledare ett skulle de före utexamineringen ha prov anförande där han påminde oss om att om användning av maktmedel, fysiska vi är polismän och att uppförandet på prov och lämna in sina lärdomsprov. kvällens fest ska vara därefter. Till slut Många norrmän kom för att kramas tvättade vi bilarna vi använt och putsade och var ledsna över att den finska flagalla övningspistoler. Som kvällsprogram gan inte längre skulle finnas bland dem i hade studerandena arrangerat en föreskolan på måndagen. ställning om utbildarna och utbildarna hade komponerat ett videomontage on *** lägrets händelser. Studentutbytet i Norge var höjdpunkten Fredag 26.4. i mina studier. Jag kan rekommendera Det som blev kvar för den sista dagen det för alla som utan att blinka har mage var återlämning av utrustning och ett att påstå att de förstår det svenska språfeedbackmöte. En del av gänget var lite ket väl; i annat fall blir utbytet besvärligt tröttare än andra morgnar, men den sexbåde för studeranden och utbildarna. tio personer starka norska skaran tog tag Dagarna är långa och fysiskt krävande, i feedbackmötet med otrolig intensitet. men sådana dagar lämnar också de bästa Det genomfördes så att studerandena minnena. Under morgonjoggningen var under en dryg halvtimme diskuterade det roligt att märka att konditionen ökapunkt för punkt enligt ett givet schema: de och få känslor är bättre än den man vad hade varit verkligt bra, kjempe bra, får vid frukostbordet efter duschen. och vad kunde man utveckla. En studeDet var en erfarenhet som öppnade rande ledde mötet och en gjorde anteckögonen för hur man på så olika sätt ningar. Efter detta trädde kursens ledare kan sköta sina polisuppgifter i ett annat in i klassen och den som gjort antecknordiskt land och hurdana betraktelseningarna presenterade punkterna för sätt det erbjuder. Bäst konkretiserades honom, och sedan diskuterade vi. Kurskillnaden när man jämförde de båda sens ledare blev som vanligt lite frustreländernas polislagar. Medan den finska rad över en del av feedbacken, för riktigt polisens främsta uppgift är att upprättallt gick inte att genomföra, men det hålla den allmänna ordningen och sä– 132 – kerheten samt att förebygga och utreda brott, är den norska polisens främsta uppgift att rädda liv. Detta utgör en stor skillnad i synsätten när man talar om texter på lagnivå. Trots att det i den finska polislagens förarbeten konstateras att den allmänna ordningen och säkerheten också sträcker sig till individnivån tolkningsmässigt, nämner den finska polislagen inte räddning av liv som främsta uppgift. Kanske man i Finland tänker att denna aspekt liksom kommer på köpet när polisverksamheten är förstklassig. Flera gånger motiverade både studerandena och utbildarna agerandet, som vi såg som jäkt och som kunde ifrågasättas ur arbetarskyddssynpunkt, med att polisen ska gå in i en farlig situation eftersom polisen har skyddsväst och det hör till arbetsbeskrivningen. Det är säkert så, men man kan ändå inte annat än känna stolthet över det finska sättet att agera, som är effektivt och poängterar arbetarskyddet: uppdragen blir alltid skötta och poliser skadar sig sällan. I Norge var det också förbryllande hur gammalmodig polisens utrustning var. De enorma radioapparaterna, som också vi använde i utbildningen, är fortfarande vardag på de mindre stationerna. Dessutom verkar den norska polisen i ett delvis öppet radionät som vem som helst kan lyssna på. Datatekniken i våra polisbilar kan våra norska kolleger bara drömma om, trots att de enligt många mätningar lever i världens rikaste land. Tur att man i Finland djärvt har provat ny teknologi också för myndighetsbruk. De norska studerandena lyssnade Det var en erfarenhet som öppnade ögonen för hur man på så olika sätt kan sköta sina polisuppgifter i ett annat nordiskt land och hurudana betraktelsesätt det erbjuder. – 133 – ofta förtjusta på hur polisutbildningen i Finland är organiserad. I synnerhet var det pragmatiska greppet intressant och också övertygande, då vi med vår utbildning som grund kunde ge träffande observationer om taktikerna och hur de skulle iakttas. Man får hoppas att detta inte går förlorat i Finland i och med reformen av polisutbildningen i Finland. Om man ställer de största skillnaderna i utbildningen på sin spets, kan man säga att hur trevligt det än är att veta att man inte ska se en japan i ögonen, är det ännu finare att kunna verka så att en patrullkamrat inte står i skottlinjen för det egna vapnet. Trots att det är intressant att söka och överväga just skillnader, tror jag nog att den finska och norska polisen har mera gemensamt. Vi har en lagstiftning som värdesätter människo- och individrättigheterna och en polis som verkar i enlighet med detta. Våra läggningar är likartade, även om norrmannen åtminstone under utbildningen uttrycker sitt ärende i något positivare ton än finländaren. Polisuppdragen visade sig vara likartade, likaså problemen med vilka vi brottas. Varken för den finska eller den norska polisen är det främmande att metoderna som används ska vara nödvändiga, försvarbara och ändamålsenliga. LÄS MER • Elina Katajamäkis blogg på polisens webbplats (på finska): http://www.poliisi.fi/poliisi/ blog_ek.nsf. – 134 – “En bild som trycktes i tidningen gav resultat, eftersom ett par som var bekant med offret tog kontakt och berättade att han var frisör. Polisen undersökte frisersalongen i fråga och därifrån hittade man till offrets hem. I husrannsakan blev det klart att offret fått en ny vän via frisersalongen.” – 135 – – 136 – Henna Kelloniemi Polisen bakom ryktet Äldre konstapel Henna Kelloniemi utexaminerades som polis hösten 2007. Hon arbetar som kommunikationschef vid polisinrättningen i Lappland. Kelloniemi är också konstmagister. Innan poliskarriären har hon arbetat som journalist på bland annat Yle Lapin Radio. När man går i stora skor, lämnar man stora spår efter sig ”A ha, är du den där mystiska kvinnan som alltid skickar den där feedbacken?” Den frågan ställde en av mina arbetskamrater då det klarnade att jag vid sidan av mina andra uppgifter också ansvarar för hanteringen av responsposten vid vår polisstation. Det finns ganska många av oss mystiska kvinnor och män i den här förvaltningen. Det finns yrkesfolk inom förvaltningen och förundersökningen och inom olika stöduppgifter som ofta sköter sitt arbetsområde ofta så obemärkt att de andra inte riktigt vet vad som ingår i personens arbetsuppgifter. Ofta är de här personernas arbetsinsats inte synlig som mätbara resultat, men tack vare dem rul�lar den normala polisverksamheten på från dag till dag, så att poliserna på fältet och brottsutredarna får koncentrera sig på att göra sitt eget jobb. Alltid innebär huvudansvaret för något specialuppdrag ändå inte att ingen annan skulle ha mycket att göra med saken. Själv ansvarar jag på heltid för kommunikationen vid vår polisinrättning. När jag blev anställd 2008 kom det många – 137 – slags reaktioner: ”Så bra, nu slipper de riktiga poliserna göra det där onödiga kommunikationsarbetet ” eller ”Just så, ännu en polistjänst tas bort från fältet”. De här kommentarerna är båda fullt förståeliga om den som kommenterar inte vet vad alla vi mystiska män och kvinnor inom förvaltningen i verkligheten gör. Men när förståelsen blir större kan var och en brinna för också andra slags uppgifter och ansvar än det som är grundstenen i vår förvaltning, det vill säga det normala polisarbetet. Under studietiden vid universitetet och efter det arbetade jag som radioreporter på Yle Lapin Radio och på några mindre radioredaktioner. Den här värdefulla arbetserfarenheten har jag stor nytta av i mina nuvarande uppgifter inom kommunikation. Inte minst därför att jag tack vare mina tidigare arbetsplatser känner journalister som jag också nuförtiden har mycket att göra med under mina arbetsdagar, och för att jag känner till arbetssättet på en radioredaktion. Då jag var yngre provade jag också på många andra typer av arbete. Ändå fann *** jag inte min plats någonstans där jag arbetade. Jag kom till en fas där jag så att Min egen väg till polis gick först via stusäga ville ha ”ett riktigt, gammalt hederdier i mediekultur. Någon ligt yrke”. När de gamla gång under tiden vid unitanterna frågade vad jag Men när förståelsen versitetet funderade jag på arbetar med önskade jag blir större kan om jag riktigt var på rätt att det skulle finnas ett var och en brinna plats, då jag låg på golvet enkelt svar och att jag inte för också andra i ett köpcentrum och föskulle behöva förklara allt slags uppgifter och revisade en experimentell jag skulle kunna göra, då ansvar än det som performans som hörde till jag har konstmagisterär grundstenen i vår studierna i studiehelheten examen i utbildningsproförvaltning, det vill i olika konstformer, då jag grammet i audiovisuell säga det normala lyssnade på en flera timmediekultur. Den här vilpolisarbetet. mar lång föreläsning om jan att få ”ett riktigt yrke” punkten och strecket på kom också av att jag inte kursen i estetik eller då jag med ögon riktigt kunde föreställa mig på någon arstora som tefat satt på kursen i vetenbetsplats utgående från mina kunskaper skapsfilosofi utan att förstå ett ord. och förmågor eller svagheter. ”Vad ska Ändå gav magisterexamen i ämnet Medjag bli då jag blir stor” växte till ett allt ievetenskap vid Lapplands universitet en större eko i mitt huvud. strålande grund för framtiden – förståDå började jag fundera på en av mina elsen om mediernas historia och kultur drömmar från barndomen – tänk om jag och det breda fältet med många möjligskulle bli polis? Polis är ett uppskattat, heter är värdefull kunskap i mitt nuvarespekterat yrke med gott rykte. Någonrande arbete. stans inom mig fanns en känsla av att jag – 138 – ville ha ett arbete där jag betjänar människor och där jag på riktigt kan vara till hjälp. Min närmaste krets uppmuntrade mig och jag bestämde mig för att jag ansöker till skolan bara en gång. Om jag inte blir antagen med en gång glömmer jag hela saken. Jag blev kallad till skolan och inledde studierna i Tammerfors på Polisskolans kurs 108 i augusti 2004. Genast i början av mina studier sade många av lärarna att det tack vare min utbildningsbakgrund kommer att finnas mycket användning för mig inom polisförvaltningen och att jag inte kommer att bli kvar i det normala polisarbetet. Själv var jag ganska bestört. Det var ju precis det jag ville göra, ”riktigt” polisarbete! Jag hade inte tänkt särskilt mycket på att polisförvaltningen kunde behöva mig för några specialuppdrag just på grund av min utbildnings- och arbetsbakgrund. Så klart förstod jag att jag hade nytta av mina erfarenheter då jag blev antagen till skolan, men jag hade ännu inte förstått alla mina möjligheter. Och egentligen var det bra så. Jag fokuserade på mina studier och ville lära mig vara en god och yrkeskunnig polis. Men senast då jag skrev mitt examensarbete om att kontrollera polisens rykte förstod jag ändå att jag på allvar skulle ha mycket att ge den här förvaltningen inom kommunikationen. Inom mina studier hade jag särskilt satt mig in i hur föreställningar och image bildas, och inom polisens kommunikation höll man på att lägga i en helt ny växel. Och så blev det så att jag ganska snart efter att jag blev utexaminerad fick min första fasta tjänst just med kommunika- Under studietiden vid universitetet och efter det arbetade jag som radioreporter på Yle Lapin Radio och på några mindre radioredaktioner. Den här värdefulla arbetserfarenheten har jag stor nytta av i mina nuvarande uppgifter inom kommunikation. Då började jag fundera på en av mina drömmar från barndomen – tänk om jag skulle bli polis? Polis är ett uppskattat, respekterat yrke med gott rykte. Någonstans inom mig fanns en känsla att jag ville ha ett arbete där jag betjänar människor och där jag på riktigt kan hjälpa. – 139 – tionsuppgifter vid polisstationen i Rohela polisens rykte i Finland. Den här vaniemi härad. Och jag har fortfarande resan ledde till att jag snart upptäckte samma jobb. Det är klart att jag sitter med i konklaatt mycket har ändrats ven som utarbetar komJag skulle inte kunna under resans gång, både munikationsstrategin för vara mer nöjd med inom förvaltningen och i hela polisförvaltningen. hurdana möjligheter mig själv, och jag har lärt Till följande i tur stod att polisen i Finland har mig mycket i det här arsätta mig in i att ge anvisgett mig. betet, ibland också genom ningar för situationer som försök och misstag. Min kräver effektiverad komarbetsuppgift var ny vid polisstationen munikation inom polisen, att planera en och det tog sin tid innan arbetsbeskrivhandbok för polisens kommunikation, ningen formades. Reformen av polisens att planera och sätta upp polisens nätraförvaltningsstruktur i början av 2009 dio samt att planera och vara medlem i sammanslog häradens fem polisinrättberedskapsgruppen för den riksomfatningar till en, och då utnämndes jag till tande kommunikationen. kommunikationskoordinator på helDet är fantastiskt hur speciella plattid vid den nya polisinrättningen. Från ser jag kommit till och hur intressanta början av 2014 sammanslås polisinrättoch utmanande arbetsuppgifter jag fått ningar igen och det blir en polisinrättframför mig redan nu, trots att jag inte ning i Lappland för hela landskapet som har mer än några år av karriären bakom till ytan täcker nästan halva Finland. Jag mig. Jag skulle inte kunna vara mer nöjd har äran att arbeta som kommunikamed hurdana möjligheter polisen i Fintionschef vid den nya polisinrättningen land har gett mig. Min tanke då jag sökte i Lappland. till Polisyrkeshögskolan var att jag vill ha Då jag för första gången drog på mig ett arbete där ingen dag är lik den andra. uniformen och fingrade på skaftet på Det här har hållit streck ända från börmitt nya tjänstevapen som jag nyss tagit jan, om ändå på ett helt annat sätt än jag ur förpackningen anade jag nog inte vart hade tänkt mig. vägen skulle leda för den här lapplandsflickan. Ganska fort efter att jag inlett *** mitt arbete med kommunikationsuppgifter fick jag en inbjudan att i söder tala Jag har stora skor att fylla och ibland har inför en stor grupp personer som ansvajag behövt fylla ut dem med hö för att de rade för polisförvaltningens kommuniinte ska trilla av. Men under den här hänkation; många av polisens befäl var med. delserika resan har jag genom att iaktta Trots spänningen samlade jag mig själv polisförvaltningen och genom mina och talade energiskt om hur viktig den egna erfarenheter lärt mig att polisens interna kommunikationen är och om goda rykte, som jag alltid uppskattat och hur varje polis för sin del ansvarar för som jag ansett vara sanningsenligt, inte – 140 – kommer av sig självt, och alla som arbetar inom vår förvaltning måste arbeta för ryktet. Ett gott rykte kommer nämligen av att vi alla gör de uppgifter som hör till polisen på rätt sätt och enligt planerna och också berättar om det för andra. Att skapa ryktet och att kontrollera det är en långsiktig och planerad verksamhet som påverkar de tolkningar som människor gör om oss – det påverkar hurdan föreställning människorna har om oss. Utgångspunkten för allt vi gör borde vara klar för alla som arbetar inom polisförvaltningen varje dag då vi kommer till jobbet. Allt utgår från den första paragrafen i polislagen, och det måste jag påminna mig själv om då och då. Varför vi gör det här jobbet och varför alla funktioner som stöder det grundläggande polisarbetet också finns: ”Polisens uppgift är att trygga rättsoch samhällsordningen, upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att förebygga brott, reda ut brott och sörja för att brott blir föremål för åtalsprövning. Polisen arbetar för att upprätthålla säkerheten i samarbete med andra myndigheter samt med sammanslutningarna och invånarna i ett område. Polisen skall även utföra andra uppgifter som enligt särskilda stadganden åligger polisen samt inom ramen för sina uppgifter lämna var och en den hjälp han behöver.” Här väcks oundvikligen frågan om vad polisens kommunikation har för roll i förhållande till den här grundläggande uppgiften. Målet med polisens kommunikation är att de historier och erfarenheter som berättas om oss är bra och sanningsenliga – att polisen har ett Jag har stora skor att fylla och ibland har jag behövt fylla ut dem med hö för att de inte ska ramla av. Polisen behöver inte konkurrera med någon om sitt rykte, som till exempel företag måste, eftersom det endast finns en polis i Finland. Det underlättar ändå allas vårt arbete mycket om vi har ett gott rykte. – 141 – bra rykte. Polisen behöver inte konkurnågon form av tillhygge och var ovillig rera med någon om sitt rykte, som till att träffa läkaren. När vår patrull anlände exempel företag måste, eftill platsen verkade situaOch det är av stor tersom det endast finns en tionen vara besvärlig. Då betydelse att det polis i Finland. Det underhände något intressant. varje enskild polis lättar ändå allas vårt arbete Då vi ställde oss bakom gör antingen stöder mycket om vi har ett gott dörren och mannen öppeller försvagar vårt rykte. nade dörren en aning såg rykte. Medborgarna känner han mig på utsidan och oss bra och kulturen inom på samma gång ändrades polisens kommunikation har de senaste hans min. Jag upptäckte att det var fråga åren ändrats mycket i en mer öppen om en klient som jag redan träffat unriktning. Det underlättar att genomföra der något uppdrag några veckor tidigare. kommunikationen i praktiken. Våra Mannen blev så glad över att se mig att värderingar – rättvisa, yrkesskicklighet, han helt och hållet glömde sin aggressiserviceprincipen och arbetshälsa – är på vitet och släppte tillhygget ifrån sig. rätt plats och det finns skäl att värna om Han hade varit en ganska utmanande vårt rykte i ljuset av de här värderingarklient redan förra gången, men då hade na. Vårt mål, det vill säga vår grundlägjag haft tålamod att förklara grundligt gande uppgift och våra värderingar bilvad vi gör och också annars förhållit mig dar alltid utgångspunkten och ramarna lugnt och vänligt till honom. Den här, för att kontrollera ryktet. Och det är av uppenbarligen positiva, föreställningen stor betydelse att det varje enskild polis som mannen hade fått av polisen rädgör antingen stöder eller försvagar vårt dade följande möte med konstaplarna. rykte. Den finska polisens rykte består Och tänk vilken bild de andra som var av vad vi gör, hur vi ser ut och hur vi på på plats fick av polisen: grannarna och olika sätt kommunicerar utåt. Tillsamambulansmännen såg att det enda pamans förmedlas de här till observatiotrullen behövde göra var att infinna sig ner och tolkningar av medborgarna och på platsen för att läget skulle lugna ner olika intressentgrupper. Tillsammans sig. Och allt hängde bara på ett kort bildar dessa polisens rykte. möte som en polis orkade sköta på rätt Jag minns en gång då vi patrullerade i sätt genom att använda effektiv kommuområdet vid polisinrättningen i Övre Sanikation. volax härad och vi fick ett larm från en privatbostad. I bostaden fanns en man *** som borde ha förts till en läkare för bedömning på grund av sina psykiska proPolisens rykte skapas då konstaplarna blem. Ambulansmännen hade inte kommöter människor i olika situationer. Unmit in i bostaden eftersom mannen var der de här mötena skapar det polisen gör aggressiv och härjade i bostaden med och kommunikationen som sker på olika – 142 – sätt en samverkan som blir grunden för hur klienten eller intressentgruppens representant tolkar polisen i hela Finland. I alla situationer där konstaplarna har att göra med andra människor befinner de sig också i en kommunikationssituation. Det egna beteendet, hur polisen är till sitt yttre samt tjänsteuniformen och i vilket skick utrustningen är kan antingen främja eller försvaga polisens rykte och pålitlighet. Då jag patrullerade med en konstapel hamnade vi nästan utan undantag varje gång i besvärliga situationer med klienterna under varje arbetsskift. Det här blev tungt då man redan på förhand visste att skiftet med polisen i fråga skulle bli utmanande. Sammandrabbningarna med klienterna berodde vanligen på att den här polisens kroppsspråk och ordval irriterade klienterna. Konstapeln var stöddig trots att han var liten till sin storlek och tilltalade alltid klienterna på ett ovänligt och kritiskt sätt. Hela hans yttre utstrålade förakt mot klientens val av livsstil och de val klienten gjort. Det här ledde oundvikligen till en situation som inte ens en lugn patrullkamrat kunde påverka, då patrullens andra hälft kommunicerade med att ”ropa” så högt. Och så brottades vi. Den andra ytterligheten bland arbetskamraterna var de som ”förstår sig till döds”, att arbeta med dem var lika tungt eftersom arbetsuppgifterna blev ett enda ältande och debatterande med klienterna. Polisen måste med hela sitt yttre kunna visa, till exempel då det gäller en person som är misstänkt för brott, att vi inte godkänner personens gärningar och Polisens rykte skapas då konstaplarna möter människor i olika situationer. – 143 – att vi har egna tydliga arbetssätt enligt *** vilka ärendet sköts, utan att nedvärdera, underskatta eller förakta I ljuset av gällande lagar Det är viktigt att personens mänsklighet eloch direktiv är varje polis informationen från ler rättigheter. ansvarig för att informera Vi poliser glömmer ofta arbetstagarna löper i om de saker som gäller alla riktningar: till att något av våra möten den egna arbetsbeskrivde underordnade, till med en medborgare kan ningen inom den egna förmännen och till vara den enda gången förvaltningen. Det här kollegorna som utför som medborgaren i fråga framkommer redan i och samma arbete. personligen möter en pomed att kommunikation lis. Då bildar den här perär en viktig del av planesonen hela sin uppfattning om polisen ringen och förverkligandet av olika proutgående från det där enda mötet. En jekt och planer som hör till vårt arbete. vanlig mormor i en stuga träffar inte Det är viktigt att informationen från nödvändigtvis någonsin en polis, eller arbetstagarna löper i alla riktningar: till kanske bara en gång i sitt liv. de underordnade, till förmännen och Utöver medborgarna bedömer också till kollegerna som utför samma arbete. representanterna för intressentgrupper Om man ens tänker tanken att jag kanpolisens rykte utgående från egna och ske borde berätta om det här för någon andras erfarenheter och utifrån den inannan betyder det att det finns ett behov formation som medierna förmedlar. av kommunikation. Och när det finns Om man inte har egna erfarenheter av ett behov finns det skäl att förmedla inpolisen bildar man hela sin uppfattning formationen. utgående från föreställningar eller kanNär det gäller extern kommunikation ske utifrån andra människors berättelfinns det skäl att komma ihåg att det ser. Människor bildar sina uppfattningar finns vissa personer som ansvarar för bland annat utgående från den informakommunikationen och pressmeddelantion som syns i medierna och via andra den inom polisförvaltningen. Till exeminformationskanaler. Polisen bygger pel är det endast undersökningsledaren också själv upp de här föreställningarna eller dennes förman i respektive fall som via sina egna informationskanaler och ansvarar för att informera om en föruninformationsmetoder, som till exemdersökning. En konstapel som gör norpel i tv-serier, med pressmeddelanden, malt polisarbete kan ändå till exempel ge i sociala medier, på webbplatser eller intervjuer till medierna om polisens arvid möten med medborgarna. Därför är bete på ett allmänt plan, så länge polisen kommunikation en mycket vidare och inte avslöjar några av polisens taktiska mångsidigare sak än endast pressinforarbetssätt. Självklart kan en konstapel mation, vilket det i synnerhet tidigare som fått uppdraget av ett högre organ har uppfattats vara. även möta många situationer då han – 144 – eller hon är i en kommunikationssituation utanför förvaltningen. Det största ansvaret den enskilda polismannen har är ändå att lyckas med den interna kommunikationen, man berättar och delar information alltid då det finns behov av det och ibland också för säkerhets skull. I polisens kommunikation ingår anvisningar, lagar och bestämmelser och det underlättar konstaplarnas hantering av arbetet och ger förståelse för kommunikationsprocessen om man är insatt i dem. Varje polis bör hålla ögon och öron öppna så att vi genast är redo då vi upptäcker stora skillnader mellan verkligheten och de uppfattningar som medborgarna eller intressentgrupperna har om polisen. Det är bedömning och kontroll av polisens rykte, för varje polis har också möjlighet att påverka situationen genom att berätta vidare om sina observationer. Varför skulle vi inte ingripa och påverka polisens rykte på ett positivt sätt, då det både finns möjlighet och medel för att göra det i stället för att låta andra definiera vårt rykte? Man kan påverka människornas föreställningar om polisen med ett genomtänkt samarbete med medierna och andra intressentgrupper. En betydande faktor som under de senaste åren inverkat mycket på de föreställningar som formats om polisen är de finländska dokumentära tv-serierna och programmen som visats på tv-kanalerna. Målet har varit att via programmen förmedla en sanningsenlig bild av polisens verksamhetsmiljö och uppgifter och att öka polisens synlighet och att vara närvarande på de När det gäller extern kommunikation finns det skäl att komma ihåg att det finns vissa personer som ansvarar för kommunikationen och pressmeddelanden inom polisförvaltningen. Det största ansvaret för den enskilda polismannen är ändå att lyckas med den interna kommunikationen, man berättar och delar information alltid då det finns behov för det och ibland också för säkerhets skull. Man kan påverka människornas föreställningar om polisen med ett genomtänkt samarbete med medierna och andra intressentgrupper. – 145 – platser där medborgarna finns. Särskilt het. I brotts- och olyckssituationer kan dokumentärerna har konstaterats påverdet redan finnas bilder på nätet trots att ka föreställningarna bland polisen fortfarande bara är Faktainformation i annat ur rekryterings- och på väg till brottsplatsen. rätt tid finns där yrkesvalssynpunkt. Det har forskats om att medborgarna är, för den första bilden är på närykten och ”jag har *** tet inom 30 sekunder om en känsla av att”det händer något ovanligt information sprids nu I den västerländska kultui närheten av en större snabbare än någonsin. ren har de sociala medimänniskosamling. erna och andra funktioner Det här är redan verkpå nätet fått en allt större roll. För mig, lighet också i Lappland. På en liten ort och för många andra i min ålder och på en avsides väg skedde ett dödsfall till äldre tror jag, är internetvärlden en plats följd av att en bil körde av vägen. Innan dit man går medvetet och som är avskild räddningsmanskapet hann till platsen från ”den verkliga världen”. Jag har ändå hade redan en förbipasserande ortsbo förundrats mycket under den senaste tifotograferat olycksbilen. Brandkåren den över att de unga inte längre upplesom kom till platsen bad personen raver någon sådan gräns. Smarttelefoner dera bilderna från sin mobiltelefon och och pekdatorer som hela tiden finns personen skulle göra det. Ändå var de med förenar nu människorna med interförsta bilderna av olycksbilen på Facenet och olika plattformar för sociala mebook nästan samtidigt som polisen kom dier på ett helt annat sätt än ännu för tio till platsen. Personen som laddade upp år sedan. Bland de unga finns redan en bilden tänkte över huvud taget inte på åldersgrupp som kallas digitalt infödda. att man kunde känna igen den omkomna De har inte levt utan någon typ av maortsbons bil på bilderna och att de anhönick som ger åtkomst till nätet. De läser riga ännu inte fått besked av myndigheinte papperstidningar, ser inte program terna om att en person som för dem var på teve och lyssnar inte på radio. De gör kär hade dött. Tänk vilken chock det är allt det här via nätet. Information och att läsa om saken på Facebook. nyheter letar de fram på webben och får Sådana här situationer är svåra att konvia sina vänner på sociala medier, till extrollera. Men det finns många saker som empel Facebook. polisen kan vara förberedd på också då Det här sätter också press på myndet gäller nätet. Det sker redan många digheternas kommunikation. Faktainbrott på nätet och därför är det bra att formation i rätt tid ska finnas där medpoliserna utbildar sig om nätets egenborgarna är, för rykten och ”jag har en domliga värld. Vanligast torde nätbedräkänsla av att”-information sprids nu gerier, ärekränkningar i sociala medier snabbare än någonsin. Sociala medier och sexualbrott vara. Därför finns det är ofta ett steg före polisens verksamockså nätpoliser vid polisinrättningarna – 146 – som hör sig för och letar efter information, handleder människor och löser brott som sker på nätet. I stora krissituationer, då människornas informationsbehov växer kraftigt, har sociala medier konstaterats vara ett bra hjälpmedel för att sprida information. Då kärnkraftsolyckan i Fukushima i Japan hände slutade telefonförbindelserna mycket fort att fungera. Det gick ändå att utreda situationen för de finländare som befann sig i Japan – via Facebook. Jag var själv med i en stor beredskapsövning för polisen, där ett delområde var kommunikation. Och har man sett på maken, precis då övningen skulle börja kraschade polisens egna nätförbindelser på grund av ett tekniskt fel. Till en början kom vi inte in i något av polisens system och kunde till exempel inte skicka pressmeddelanden med polisens egna publiceringssystem. Det här bekräftade min tro på att det är mycket viktigt att polisen finns med i sociala medier. Redan bara för att ha ett reservsystem som inte så lätt går i lås om våra egna system kraschar. Antalet användare för plattformar inom sociala medier såsom Facebook och Twitter har räknats redan på förhand och bakom dem finns så stora pengar att de inte har råd med stora systemstörningar. I ljuset av tankarna jag presenterat ovan är det fint att polisen i Finland då den här artikeln skrivs redan har över 197 000 följare på Facebook. Räknar man med de lokala polisinrättningarnas egna profiler och deras följare är det en enorm resurs som vid behov kan an- Och man ska inte underskatta vilken betydelse sociala medier har då vi vill ge råd och anvisningar till medborgarna och då vi vill berätta om pågående fenomen ur polisens synvinkel. – 147 – vändas även i krissituationer. Man ska bemärkelse och då jag förstod polisens inte heller underskatta vilken betydelse exceptionella roll på ett djupare sätt sociala medier har då vi vill ge råd och upplevde jag till och med ångest – poanvisningar till medborgarna och då vi lisen, också jag, måste vara perfekt och vill berätta om pågående vi har inte råd att göra fel fenomen ur polisens syneftersom vi hela tiden är Alla gör fel och vinkel. I sociala medier under lupp. Hur kan jag ibland så stora kan polisen också vara vara en perfekt människa att det orsakar lite mindre officiell och både dag och natt, under en rykteskris inom dela också lättare material både helger och vardagar? polisen. Om ändå på ett ledigare sätt. Ändå Men där är det fina med ryktet i grunden är spekulerar inte heller poatt kontrollera ryktet och i sin ordning går lisen på nätet eller berätplaneringen av förutseskadorna direkt, tar struntprat som om det ende kommunikation: när ärligt och utan att var fakta. För polisen är vi alla långsiktigt har arbedölja att reparera alltid polisen. Därför ska tat för kommunikationen med mindre kostnader. det yrkesmässiga och måloch värnat om polisens medvetna greppet också i rykte finns det också utinternetvärlden vara en likadan hedersrymme för misstag. Även en polis är en sak som den övriga polisverksamheten. människa och människan är mänsklig. Alla gör fel och ibland så stora att det *** orsakar en rykteskris inom polisen. Om ändå ryktet i grunden är i sin ordning Innan jag blev utexaminerad polis tänkte går skadorna direkt, ärligt och utan att jag att polis är ett yrke som respekteras dölja att reparera med mindre kostnader. och som värdesätts högt i Finland. Jag En gång då en konstapel hade betett sig visste att också jag då jag blev polis skulmycket olämpligt på sin fritid och hänle få en viss status som är annorlunda delsen orsakade en stor medieuppstånän den andra har. Jag kommer alltid att delse hörde jag ordern ”polera skölden” var polis på gott och på ont, oberoende från polisens högsta ledning. Polisens av vad som händer i mitt liv. Jag förstod sköld hade fått en fläck, men vårt rykte ändå inte hurdant arbete man hela tiklarade det eftersom det är ovanligt med den måste göra för den finska polisens liknande fall. Skölden var lätt att polera goda rykte och vad som kontinuerligt i det här fallet. Det var mycket lättare än görs. Jag förstod inte att jag anslöt mig en rostig sköld som redan från tidigare till en grupp där varje medlem borde se varit smutsig, och vars öde ingen hade åt samma håll med samma gemensamintresserat sig för. ma mål i sinnet: vilka vi är och varför Då något som ursprungligen benämnts vi finns. I något skede, då jag började som ett mysterium undersöks grundligt förstå min egen förvaltning i en vidare och man kommer till ursprungskällan, – 148 – visar det sig vanligtvis vara en rätt så naturlig och mycket begriplig sak. Så är det också då det gäller existensen av mysteriemännen och -kvinnorna. Vi, som i huvudsak arbetar med kommunikation, delar mer än gärna med oss av kommunikationens glädjebudskap. Vår uppgift är att leda, koordinera och utbilda så att det inte svävar något kommunikationsmysterium inom vår förvaltning. Kommunikation är en naturlig del av polisarbetet och med den når vi målsättningar och fäller murar. Det kan också andra än en flicka från Lappland konstatera. LÄS MER • • • • • Korpiola, Lilly: Kriisiviestintä digitaalisessa julkisuudessa. Infor 2011. Polisens verksamhet i sociala medier (webcasting) http://qsb. webcast.fi/c/customers/customers_2010_0312_poliisi_sosiaalisessa_mediassa/. Handbok i kommunikation för polisen: http://www.poliisi.fi/ poliisi/home.nsf/files/POLIISI_ viestintakasikirja_v090511/$file/ POLIISI_viestintakasikir ja_ v090511.pdf. Polisens kommunikationsstrategi: http://www.poliisi.fi/ poliisi/home.nsf/files/POLIISI_ viestintastrategia_painettu/$file/ POLIISI_viestintastrategia_painettu.pdf. Polisens kommunikations- – 149 – • strategi (webcasting): http://qsb. webcast.fi/c/customers/customers_2010_0312_poliisi_viestintastrategia/. Henna Kelloniemis blogg på polisens webbplats: http://www.poliisi.fi/poliisi/blog_hr.nsf. – 150 – “Till den här storyn hörde också en annan person som är städare till yrket och vän och till stor nytta för den här kvinnan, för städaren hade bil och med bilen kom man från ett ställe till ett annat.” – 151 – – 152 – Joonas Konstig Författaren ljuger och talar sanning Författaren Joonas Konstig har publicerat novellsamlingen Ahneet ja viattomat (2008, De giriga och de oskyldiga, på finska) samt romanerna Kaikki on sanottu (2011, Allt är sagt, på finska) och Totuus naisista (2013, Sanningen om kvinnor, på finska). Vid sidan av sitt författarskap undervisar Konstig skapande skrivkonst vid Kriittinen korkeakoulu (Kritiska högskolan) och Helsingfors universitets utbildningscenter Palmenia. Konstigs artikel bygger på en föreläsning som han höll på kursen för förhörslära vid Polisyrkeshögskolan hösten 2013. När man går i stora skor, lämnar man stora spår efter sig M itt jobb är att ljuga. Jag är författare, så min arbetsbeskrivning är att slå blå dunster i ögonen på läsaren. Läsaren ska inte bara tro på det jag skriver, utan också uppleva det så starkt att han eller hon kan leva sig in i det och bli rörd av det: skratta, gråta, och efter att ha läst boken sakna dess karaktärer. I det följande ger jag författarens synvinkel på lögnen. Jag börjar med att beskriva vilka metoder författaren använder för att skapa intrycket av att berättelsen är sann. Därefter talar jag om vad som i sista hand är sant i litteraturen och vad det spelar för roll. *** Vi börjar med personerna. Av personerna ser man bara toppen av isberget i boken. På samma sätt som största delen av isberget är under ytan, får man endast se en del av allt som författaren vet om personerna. Författaren skapar en karaktär och försöker blåsa liv i den. När han vet hur den fiktiva personen upplever allt, – 153 – vad han eller hon anser om saker och diametralt olika åsikt. Författaren måste ting, vaknar karaktären till liv och skrigöra så, för ingen tror ju på karaktärer ver sina egna repliker själv, som han inte ens själv anutför sina handlingar själv. ser vara trovärdiga. När man skriver en Författaren står bredvid Det som gäller persoscen där personerna och ser på: aha, jag borde nerna, gäller också världen grälar om något, ska ju ha gissat att min person gör i berättelsen. Man bluffar författaren kunna så där… Men innan man med detaljerna. Regeln är gå in i båda så att kan nå hit ska man skapa ju onödigare, desto bättre. han känner till deras hela personen från början Om personen sätter sig, argument för allting till slut. När föddes han, kan han helt enkelt sätta när gick han i skolan, när och kan motivera dem. sig på en ”stol”, eller så träffade han sin blivande han kan sätta sig på en maka, när var han med om en krock och ”träbänk” eller ”mörkbrun plaststol som bytte jobb. Jag ritar till och med bilder hade ben av metall”. Om vi vill få stolen av dem och gör planritningar av deras att leva kan vi ge den en historia och ett bostäder, eller klipper ut en bild ur tidväsen. Personen kan sitta på en träpall ningen och tänker: så där ser han ut. som han köpte på en auktion i Folkets En gång i tiden försåg en kollega sin hus i oktober 1992 och först senare när karaktär med Cooper-resultat och VO2han slipade stolarna märkte han att det maximum trots att de inte nämndes i stod Sort Sem under sitsen. Personen tar boken. stolen till en antikhandel och handlaren Ju fler dylika levande detaljer författaberättar att den kommer från Seminarieren har på lager om sin karaktär, desto skolan i Sordavala. lättare är det att blåsa liv i personen. Då Stolen är plötsligt mera verklig än enkan författaren vid behov slänga in trobart en stol. Den har ett helt liv. värdiga detaljer i berättelsen. De slängs Jag ska ge flera exempel på detaljer in hit och dit och så uppstår en illusion som får berättelsen att leva. av att de aldrig tar slut. På det här sätI en amerikansk nutidsroman gjorde tet föds illusionen att personen existerar, en av personerna en enkel observation eftersom det under hans eller hennes omherrskjortor. Dyra skjortor ser bättlevnadstid har hunnit hända skenbart re ut än billiga. De glänser inte, för det oändligt med saker. skulle vara billigt på något sätt, utan de När man skriver en scen där persoär på något sätt belysta inifrån. En liten nerna grälar om något ska författaren observation, som dessa i bästa fall är, kunna gå in i dem båda så att han känner men skjortorna ser annorlunda ut efter till deras argument för allting och kan det: just det, så är det ju, varför har jag motivera dem. Av detta följer att förfatinte fattat det där tidigare? taren på sätt och vis tar parti för var och James Joyce hade en kvinnlig karaktär en av sina personer också då dessa är av som i förbifarten berättar hur hennes – 154 – dotters man arbetar vid hamnstyrelsen. Mannens arbetsplats är inte väsentlig: vi ser inte hela typen eller hans arbetsplats, men den skapar en intressant bild av talaren. Utom att bilden av hennes släkt plötsligt är mera fullkomlig, karakteriserar den också kvinnan för vilken det är viktigt att nämna att hennes svärson har ett ansvarsfullt arbete. I Lukasevangeliet i Bibeln träffar vi Sackaios. Jesus är på väg till staden Jeriko och en man vid namn Sackaios vill se honom. Men Sackaios är kort, så han klättrar i ett fikonträd för att se över folkmassorna. Jesus passerar och säger ”Sackaios, kom ner från trädet”. Sackaios kommer ner. Det är allt. Det att Sackaios är kort eller att han klättrar i ett träd har ingenting med berättelsen att göra. Det är en helt oväsentlig och ”onödig” detalj och ger därför ett kraftigt intryck av att det verkligen har gått till så här, för varför skulle den gode aposteln gå och hitta på något så onödigt och komiskt? Allt detta bygger på att detaljer är arbetsdryga för hjärnan, kognitivt tunga. Att hitta på saker, i synnerhet detaljer, och speciellt onödiga och överflödiga detaljer, är svårt för en lögnare. Lögnaren måste också annars göra dubbelt hjärnarbete: hur gick det på riktigt till och hur vill han påstå att det gick till. Hjärnans arbetsbörda ökar när man försöker lägga på minnet vad man har påstått. Därför ska man lägga händelsekedjan noggrant på minnet och bearbeta den levande inom sig, visualisera den och det bästa skulle vara att börja tro på den. En dålig lögnare lämnar lätt bort de onödiga detaljerna och onödiga skedena Att hitta på saker, i synnerhet detaljer, och speciellt onödiga och överflödiga detaljer, är svårt för en lögnare. Lögnaren måste även annars göra dubbelt hjärnarbete: hur gick det på riktigt till och hur vill han påstå att det gick till. – 155 – och koncentrerar sig på det väsentliga. att presentera sin sak, började 1800-talets realistiska författare levandegöra Han eller hon gallrar och distanserar, på ett noggrannare sätt. Det blev som gör alltså precis fel. i Dostojevskijs roman IdioVi antar att du försenar ten: Den dåliga lögnaren, dig från jobbet och måste ”Denne nye herre var en hitta på en vit lögn som precis som den dåliga högrest man i femtioårsåldern författaren, fastnar förklaring. Det är bättre eller till och med mera, ganska i klichéer. att hitta på en mera osankorpulent med ett högrött pusnolik och exakt lögn än en sigt ansikte inramat av tjocka vanlig. ”Bilen startade inte” eller ”Det grå polisonger och mustascher och med stora, livar rusning” är sämre än ”Jag bor på tet utstående ögon. Hans gestalt skulle ha varit Drumsö, och Drumsö bro hade lyfts, så ganska ståtlig och respektingivande om det inte jag måste vänta en kvart medan en båt hade funnits något förfallet, luggslitet och avseglade under bron” (Och vilken båt!) sigkommet, rentav litet sjaskigt över den. Han ”Mitt barn är sjukt” är inte en lika bra var klädd i en gammal livrock med nästan utförklaring som ”Vi har i vardagsrummet slitna armbågar; linnet var också solkigt, man sådana där gamla breda fönsterbräden – kunde se på honom att han var van att gå så vårt hus är från 50-talet – och min pojke här härhemma. På nära håll luktade det lite hade klivit upp på ett och ramlade hubrännvin om honom; men hans sätt att röra sig vudstupa ner”. Händelsen rör dessutom var effektfullt, en smula utstuderat och han beupp känslor, den distraherar alltså uppmödade sig tydligt att göra ett värdigt intryck.” märksamheten från förseningen. KliMen mera är inte alltid bättre. Också chéer avslöjas lätt. Om man ber männisden här skildringen är tung att läsa. Den kor att först tänka på en färg och sedan sysselsätter läsaren, tar rysligt mycket ett verktyg, är det första de i allmänhet utrymme och avbryter handlingen. kommer att tänka på rött och en hamDetta märkte novellernas mästare Anmare. Författaren ska försöka undvika ton Tjechov. Tjechov övergav sättet där dessa ”som man först kommer att tänka handlingen stannar när en ny person träpå”-saker, och i stället hitta på mera särder in i rummet för den tid den nya peregna och personliga saker. Den dåliga sonen skildras i detalj. Så här undervisalögnaren, precis som den dåliga förfatde Tjechov sin kollega Maksim Gorkij: taren, fastnar i klichéer. ”Ni har så många definitioner att läsarens observationsförmåga får arbeta hårt och han *** blir trött. Det är klart att när jag skriver Detaljrikedomen är en aspekt där litte’mannen satte sig på gräsmattan’, så är det raturen har utvecklats. Författarna har klart eftersom det är tydligt och inte kräver nåunder århundradena blivit exaktare när gon koncentration. Däremot är det svårförstådet gäller att skildra saker. Då greve X på eligt och tungt för hjärnan om jag skriver: ’en 1700-talet bara trädde in i rummet för lång smalbröstad medellång man som har röd– 156 – brunt skägg sätter sig ljudlöst och skyggt, blickande ängsligt omkring sig, på en gräsmatta som trampats ner av flanörer.’ Det sjunker inte in i medvetandet, och det ska en skönlitterär text göra, på en sekund.” Jag tycker att Tjechov har helt rätt. Att skapa det första intrycket, vilket är naturligt för en människa, kräver nu orimligt hjärnarbete av läsaren och det liksom avbryter läsandet för målningspausen. Tjechovs egen lösning var att sammanfatta: ”I naturskildringar ska man gripa tag i små detaljer och gruppera dem så att det uppstår en bild när man sluter sina ögon... Inom psykologin likaså enskilda fenomen. Gud bevare för fraser.” (Citaten översatta av denna artikels översättare.) Vad är det alltså som är ett karakteristiskt drag hos varje människa? Ett kan vara nog. Det är bra för observeraren att vara ytlig. Är det i karaktärens utseende: ansiktet, kläderna, kroppen? Eller i rörelserna och den icke-verbala kommunikationen? Eller är det i personens sätt att tala? I allmänhet räcker det med en liten levande detalj för att få personen att leva och skilja sig från andra. Här hjälper det om författaren är ytlig: att kunna analysera människans ansikte i delar (hurdana ögonbryn?), känna kroppsspråkets signaler och till exempel vilka olika typer av herrockar det finns: använder han anorak, skepparrock, harrington, trenchcoat.… Författaren har alltid med sig en anteckningsbok, alltså också en fysisk anteckningsbok, dit han antecknar observationer för att senare använda dem i en bok. Några utdrag ur mina egna anteck- I allmänhet räcker det med en liten levande detalj för att få personen att leva och skilja sig från andra. – 157 – ningar: tal? En väsentlig del av det är observationen av hur kognitivt tung lögnen är. – Under shortsen ser man en asfaltDet är nämligen också jobbigt att tala. tatuering på knäet. I samtalsforskningen använder man – I bussen, en kvinna luktar solkräm i begreppet ”talakt”. Det är ett nyttigt september. begrepp för den som skriver en dialog. – När hon sitter gnider hon skons Tanken är att tal är handling. Bara tal är gummisula mot golvet så att det hörs lätt om vi inte samtidigt behöver proskrapande ljud. ducera talets innehåll: det är lätt att läsa – En storvuxen kvinna som talar med högt, men att skapa något nytt att säga en desto högre, flickaktig röst. är tyngre. Eftersom vi i allmänhet har – En medelålders kvinna som klär sig i planerat i förväg vad vi vill säga, är tal avslöjande toppar som för att annonsera samtidigt tankearbete: vi är tvungna att att man ännu kan ha sex med henne. omvandla våra tankar till konkreta ord. – I bussen en man i smutsig, vindtät Tal är alltså simultantolkning av tankar, jacka, spindelnätstatuering på halsen, eröversättning av tankar och känslor och bjuder artigt grannen Metro-tidningen. attityder och all möjlig dunkel tyckenskap Varför finns behovet att vara så bra? Viltill ord. Samtidigt borde dessa ord vara ken är bakgrunden? sådana att en annan människa förstår Vissa observationer av människan är dem ur sin egen utgångspunkt. Lyssnasådana som kommer först så småningren gör en annan simulom. När vi känner persoVarför behovet att tantolkning: han eller hon nen bättre kan vi utkristalvara så bra? Vilken jämför dessa ord med sina lisera till exempel någonär bakgrunden? egna tankar och känslor, ting om excentriciteten i attityder och erfarenheter hans tankar eller känslor när han eller hon försöker eller natur. Dostojevskij skildrade en anförstå och placera dem. nan bifigur i Idioten, Ferdysjtjenko, på I allmänhet kan man lyckas ganska bra ett utmärkt sätt så här: om man har tid och god vilja och tåla”Senare fick fursten veta att det här var en mod. Men om tankarna är lite ostrukman som till varje pris försökte vara originell turerade också för en själv eller om sioch spirituell, men nästan aldrig lyckades med tuationen är stressande och konfliktfylld detta. På vissa människor gjorde han rentav ett kan talakten redan på det sättet belasta obehagligt intryck, något som han uppriktigt tankekapaciteten ganska mycket. Man sörjde, men han gav ändå inte upp.” talar om s.k. kognitiv belastning: hur myck*** et något konsumerar centralprocessorns kapacitet. Under tryck är talarens kapaJag tar flera exempel på hur man skapar citet hårt pressad. verkligheten, i det här fallet hur man beLitteraturen lever på konflikter, för skriver tal. Hur ska man skriva trovärdigt om det inte finns några schismer mellan – 158 – karaktärerna uppstår inget intressant att läsa. Alltså när två personer i en scen i en bok eller ett skådespel eller en film talar är de i allmänhet rätt mycket kognitivt belastade. Därför borde dialogen bygga på så mångfalt enklare block än skriften. När jag skriver tal använder jag tar jag begreppet ”intonationsenhet” som är lånat från samtalsforskarna till hjälp. Intonationsenheten är en kort, enkel spökaktig tankeklump. Den innehåller en tanke eller känsla, ett meddelande. Talet organiseras kring dessa intressekärnor. De är oklara och primitiva känslo-intelligens-fysiska tankeassociationer som vi gör både aktivt och reaktivt, dvs. som reaktioner på en annan diskussionsdeltagares ord. Talet är att klä dessa enheter i ord i en social situation. ”Din jacka ser så härligt varm ut” innehåller en intonationsenhet som grundar sig på en observation av killens jacka. ”Den här e tjock, men jag ha känt mig lite flunsig” innehåller två intonationsenheter: jackans tjocklek och en beskrivning av hälsotillståndet som en förklaring till tjockleken, (flunsig). ”Nä för fan, det regnar ute” innehåller två intonationsenhet: den förra är talarens slutsats att då det regnar blir jag strax våt när jag går ut och det är tråkigt. ”F’låt men jag borde hämta regnrocken när de e sånt hundväder där ute” är redan svårare prat. Det innehåller en observation av regnet som har fått epitetet ”hundväder” och av detta dras slutsatsen (borde hämta regnrocken), samt en ursäkt att talaren måste avlägsna sig för att hämta sin jacka. Tankearbetet är färdigt men har liksom gömts i bakgrun- Under tryck är talarens kapacitet hårt pressad. – 159 – den och dess slutresultat, som filats ner kognitiva kapaciteten med följden att till en sats, blir synligt. Ett dylikt utlåtanpersonernas prat borde bli lidande. Det de är mera arbetsdrygt ur går mot enklare konstrukSituationens kognitiv synpunkt. De extioner: huvudsatser, inga spänning sliter tra orden ”där” och ”sånt” subjunktioner. Konkret, på den kognitiva används för att lätta upp inte abstrakt. Till exempel kapaciteten en kompakt sats och göra lämnas adjektivattributen med följden att den mera konkret. Talbort: ”Den röda bilen” är språket är löst och ledigt, personernas prat borde ännu tillräckligt konkret, bli lidande. för saker uttrycks mera men ”den förbannade biledande än i det kompakta len” är redan svårare och skrivspråket. Nya intonationsenheter ”bilen som är ett bevis på globaliseringmåste länkas samman genom att omge en” är nästan omöjligt. dem med tyngdlösa uttryck. Vanliga *** utfyllnadsord utgörs av konnektorerna (och, eller, men…), tomma uttryck (likHur mycket författaren än anstränger som, si, alltså, öö…) eller hänvisningar sig för att omvandla sin fantasivärld så till tankeprocessen (ja vet int›, ibland att den känns verklig, finns det alltid tänker jag att…). den sortens människor som tycker att Den sociala situationen är som mest romanen aldrig är tillräckligt sann. Att intressant när det ingår kamp och risk i eftersom romanen är bara uppdiktad är den. Människorna vill se bra ut och vill det bättre att läsa till exempel biografier att deras eget budskap slår igenom i rätt eller historia, för de är åtminstone helt belysning. Denna belastning kommer sanna. Stämpeln ”Baserad på fakta” på ovanpå själva talakten. Ju mera spänbokens eller filmens pärm är ett säljarning det finns i situationen, desto mera gument för dessa människor (de är ofta belastning. En intensiv dispyt med en män). Senast hörde jag detta påstående antagonist om något viktigt är mycket i en intervju med Noel Gallagher från stressande. Därför halkar den ofta in på rockbandet Oasis: han lär åtminstone bara vrål och koncentreras till förolämpinte slösa tid på några enfaldiga påhitningar och fraser, till exempel ”nog kan tade romaner. jag det här” eller ”nog känner man dig”. Och varför inte. Men man måste ge Man får stöd av hjälpmedlen i tänkantvå invändningar om detta. det, exempelvis generaliseringar och ste1) Det som är ”sant”, är ofta mångtyreotypier och fraser som ”du gör alltid digt och mycket svävande. så där”, ”just typiskt för dig” eller ”för 2) En påhittad berättelse kan paradoxsådana som er”, och till slut övergår man alt nog vara mera sann än en historia direkt till känslorna som är lätta: ”Dra åt med verklighetsbakgrund. En uppdiktad skogen din – – – !” historia kan vara lärorikare än en sann Situationens spänning sliter på den berättelse. Detta är i själva verket me– 160 – ningen med fiktionens hela existens: att vara bättre än verkligheten. Den första invändningen. I vår tid har man för vana att problematisera sanningen mycket långt. Humanisterna tycker om att påstå att det inte finns absoluta sanningar och också om det finns, kan vi inte känna till dem. Allting är så relativt. I postmodernismen har relativismen en modern riktning som anser att inget sätt att se verkligheten och den omgivande världen är desto riktigare än det sätt att se som en annan människa eller annan kultur har. I våra ögon är vår egen medicinska vetenskap en lika stor sanning som medicinmannen i en traditionell stams ögon. Världen ”är uppbyggd socialt”, dvs. hur vi ser världen beror på hur vi har för vana att tala om den i vår kultur. Jag beskrev detta synsätt sarkastiskt i min roman Totuus naisista : ”Tror du på fakta?” ”Gör inte alla det?” ”Oj nej. Oj nej nej nej... Fakta är jättegammalmodigt nuförtiden. Fakta är segelbåtar. Man skrockar lite åt dem. Man förhåller sig ironiskt. ’Fakta’ (rektorn markerade citationstecknen med sina fingrar). Numera finns det sanningar av många slag, sanningarna är synpunkter, och det väsentliga är hur dessa synpunkter utnyttjas politiskt. Allting är politiskt tycker dessa eftersom de har fått en politisk utbildning. Du har kanske fått... en juridisk eller ekonomisk utbildning, eller? Jo. Nå, det betyder att allt som du säger kan användas mot dig eftersom du representerar makten, och därför är det verkliga syftet med dina ’fakta’ bara att berättiga att ditt levnadssätt fortgår 1) Det som är ”sant” är ofta mångtydigt och mycket svävande. 2) En påhittad berättelse kan paradoxalt nog vara mera sann än en historia med verklighetsbakgrund. – 161 – och att du hålls vid makten. Du tas inte Tidvis till och med tvingar författaren läpå allvar. F’låt, jag hoppas förstås att du saren till denna ovisshet trots att läsaren inte tar illa upp.” gärna skulle få visshet om Riktigt så här långt ut i vad som verkligen hände. Inte har vi ju i relativismens kärr behöver Ett tidigt exempel på livet heller något vi lyckligtvis inte gå. Antidetta är den japanska försäkert sätt att biotika fungerar på riktigt fattarens Ryūnosuke Akutränga in i andra bättre än bären från det tagawas novell I buskaget människors huvud. magiska trädet. Men också (1922). Novellen består av i litteraturen förekommer sju på varandra följande det mycket smartare skepticism mot monologer, vittnesmål för en polischef. sanningen än detta. Det har redan länge Varje talare berättar turvis sin egen vervarit på modet att använda point-of-viewsion av händelsekedjan där man hittat tekniken i stället för den allvetande berättaen död man i skogen. Först berättar helt ren. Den allvetande berättaren innebär utomstående ögonvittnen vad de vet, att det i boken finns en berättare som sedan framför kvinnan, som var i den vet vad som verkligen har hänt och vad dödade mannens sällskap, sitt vittnesmål varje person tänker, och berättaren kan Efter det erkänner den misstänkta möroch vill förmedla detta till läsaren. Med daren sitt brott, men hans version avvipoint-of-view-tekniken får vi veta enker på ett avgörande sätt från både kvindast varje persons begränsade uppfattnans vittnesmål och den dödade manning om händelserna. Sålunda erbjuds nens version. Den lyckas man få från läsaren bara synpunkter och inte klara andra sidan graven via ett medium. Den riktiga och felaktiga svar och lösningar slutgiltiga sanningen om händelserna får på frågor. Händelseförloppet berättas avgöras av läsaren och är gömd i busendast ur en persons synvinkel eller turkaget. Akutagawas novell är en djävulsk vis ur de olika personernas synvinklar gåta som skildrar mycket väl hur mänoch varje karaktär vet bara det som han niskorna pratar strunt, antingen bara för eller hon kan veta. Hans eller hennes att de kommer ihåg fel eller för att bli version av sanningen filtreras och silas sedda i bättre dager. genom honom. *** Visst är ju detta mera realistiskt än den gammalmodiga, gudomliga allvetande Den moderna litteraturen känner också berättaren. Inte har vi ju i livet heller nåtill den opålitliga berättaren. Den opålitliga got säkert sätt att tränga in i andra mänberättaren är en sådan point-of-viewniskors huvud. person som inte erbjuder en pålitlig och Sålunda erbjuder litteraturen ofta olika verklig bild av det som hände. Lovar personers synpunkter och författaren du att berätta sanningen, hela sanningplacerar inte en framom en annan, utan en och inget annat än sanningen? Den han låter läsarna dra sina egna slutsatser. – 162 – opålitliga berättaren begår mened. Han är ett besvärligt trick för läsaren. Läsaren måste vara mycket påpasslig för att märka att karaktären ljuger för honom, eftersom läsaren såklart ofta inte har något annat sätt att få ett grepp om verkligheten än den information som berättaren förmedlar. Den opålitliga berättaren kan ljuga för läsaren för att komma i bättre dager, han kan också vara direkt sinnesrubbad. Sålunda är de ofta till exempel brottslingar – såsom pedofilen Humbert Humbert, berättaren och huvudpersonen i Vladimir Nabokovs roman Lolita. Alternativt kan de visa sig vara direkt galna, såsom seriemördaren i Brett Easton Ellis American Psycho eller till exempel löjtnant Takala i Paavo Rintalas Fjärrpatrullen. I krigets larm tycks han ha tappat kontakten med verkligheten. Ibland kan den opålitliga berättaren bara låta bli att berätta riktigt hela sanningen. Hemingways karaktärer kan till exempel låta bli att berätta något som är pinsamt för dem – så som sanningen om sin manlighet. Så gör Jake Barnes, huvudperson i romanen Och solen har sin gång. Han har blivit sårad i kriget på ett förargligt ställe. En dylik berättelseteknisk lucka kan vara ett mycket effektivt förstulet sätt att ange något. Läsaren vandrar på sätt och vis i berättandets skog, men vaknar plötsligt till av att han eller hon har kommit till ett kalhygge. Det är nu något som fattas här: Varför berättar den om sina tankar i ett tidigare skede, men låter nu bli i en liknande situation? Finns det någon orsak till detta? I novellen Berg som vita elefanter av samma Den opålitliga berättaren kan ljuga för läsaren för att komma i bättre dager, han kan också vara direkt sinnesrubbad. Ibland kan den opålitliga berättaren bara låta bli att berätta riktigt hela sanningen. – 163 – författare råkar en man och en kvinna i för att få sig själv att verka sämre eller gräl när de diskuterar en operation. Ingmindre trovärdig eller mera suspekt. endera vill säga högt att Ett trick att nå sanningoperationen är en olaglig Instinkten säger att en bakom karaktärerna är abort. att som ovannämnda Henu borde här finnas De beror mycket på inmingway betona negationågot, men det finns stinkten om man upptäcknen. När kvinnan i slutet inte. er en opålitlig berättare elav novellen Berg som vita ler berättelseteknisk lucka. elefanter tillfrågas om allt Instinkten säger att nu borde här finnas nu är bra efter grälet, säger hon: ”Jag något, men det finns inte. Vad låter man har det bra. Mig fattas det ingenting. nu bli att berätta och varför? Jag har det så bra.” Att säga samma sak Berättarens opålitlighet kan upptäckas tre gånger tyder starkt på lögn. En gång med ett par trick: skulle ha varit nog. – Berättarens utlåtanden är motstridiga sinsemellan, eller han påstår ett men *** gör annat. – Den moral som berättaren erbjuder Det om berättarna och om hur de föravviker från det normala. För honom vränger sanningen. Men om sanningen är det till exempel naturligt att tolvåriga är svävande och subjektiv, hur skulle det flickor vill ha sex och att man kan ha sex vara om vi kämpade mot detta genom med dem, precis som Lolitas berättare att skriva en roman som helt på riktigt hade. grundar sig på verkliga händelser? Då – Berättaren berättar historier som borde ju allt vi skriver automatiskt vara helt enkelt inte är trovärdiga. Det är sant, eller hur? svårt för oss att tro att löjtnant Takala Författaren blandar alltid in mycket hela tiden antastas av lottor som mycket fakta i sin fiktion. Då behöver man inte aggressivt kräver sex av honom – alltså hitta på så mycket, vilket alltid är en enligt Takalas egna ord. Eller att berätlättnad, och det kan vara trevligare för taren kan säga till en annan karaktär att läsaren att känna igen verkliga händelhan dödat någon, som Patric Bateman ser och personer inne i boken. Om jag i American Phsyco, men det blir inga påbehöver en bostad för huvudpersonen, följder av detta: inga samvetskval för kan det vara lättare att använda killens honom själv och ingen annan reagerar egen bostad än att bli arkitekt och planeheller. Vår erfarenhet av världen avviker ra den från början själv. Dessutom kan med andra ord från berättarens version. man undvika fel: i ett faktiskt hus är all– Eller berättarens version avviker ting som det ska vara i ett hus, men i ett från de andra karaktärernas version. Bepåhittat hus kan den öppna spisen vara rättarens version är i allmänhet fördelakplacerad på fel ställe eller så kan man tigare för honom själv. Få ljuger förstås glömma helt och hållet att man skrivit in – 164 – en spis i boken. Bakgrundsarbetet är mycket viktigt för skribenten om han på ett trovärdigt sätt vill skildra liv och världar som inte är hans egna. Jag placerade till exempel en del av min roman Kaikki on sanottu i den fredsbevarande operationen i Afghanistan. För detta läste jag en trave böcker och tiotals nätsidor om Afghanistan och det fredsbevarande arbetet. Jag intervjuade flera olika fredsbevarare/soldater och lät dem läsa texten för att upptäcka fel. Fredsbevararna hade ett rättesnöre som var värdefullt också för författaren: intervjua inte bara en och lita på dennes ord, utan intervjua många och bilda utgående från detta en uppfattning om vad som är sant. Att blanda ihop verkliga händelser med påhittade kan dock ibland vara farligare än att hitta på allt från början. Om man ändrar på ett faktum, kan det påverka de andra. Jag kan nog skriva om en verklig kvinna, men jag vill maskera henne så att hon inte känns igen. Därför gör jag en stor och tjock kvinna liten och slank, blondinen blir brunett. Men där kan man göra ett sådant misstag att man skriver ett sådant liv för den lilla blondinen som närmast passar en stor brunett. En av den senaste tidens stora skönlitterära hittar är norrmannen Karl-Ove Knausgårds Min kamp. Romansvitens idé är att Knausgård skildrar hela sitt liv, allt som det verkligen skedde. Han skriver alltså sin biografi och avslöjar hela sanningen om sig själv. Läsaren förstår dock mycket snabbt att gränsen mellan fakta och fiktion är mycket flytande. Knausgård skildrar Författaren blandar alltid mycket fakta in i sin fiktion. Då behöver man inte hitta på så mycket, vilket alltid är en lättnad, och det kan vara trevligare för läsaren att känna igen verkliga händelser och personer inne i boken. – 165 – sina barndomsminnen in i minsta detalj: *** samtalen replik för replik, vilka kläder I vilket fall som helst glömmer männisvar och en hade på sig, vem som just kor mycket snabbt det som är ”sant”. Vi då gick förbi på gatan. Detta kräver ett hittar på nya historier som delvis ersätter fenomenalt fotografiskt minne. I praktidet som verkligen hände. Vi bedrar oss ken är det helt klart omöjligt. Alltså: det själva. Man kan till exempel läsa sin gamär påhittat, fiktion. Sålunda är läsaren la kalender och inte minnas vissa häntvungen att fundera hur mycket som är delser alls. Man kommer inte ihåg gamla påhittat och vad som eventuellt är sant. kompisar som man någon gång haft ett Vad som helst kan vara påhittat. Boken nära förhållande till men som man inte är alltså inte sann. ens bryr sig om att träffa numera. Den En av de mest kända exemplen på fakegna uppfattningen om en själv har förtabaserade romaner är Truman Capotes ändrats, historien om en själv, historien Med kallt blod (1966). Det är en skildom hurdan jag är. Den gamla kompisen ring av ett familjemord som tilldrog sig hör inte till mitt liv längre eller till huri verkligheten på 1950-talet. Capote har dan jag tycker att jag är, så kompisen blir undersökt och registrerat alla dess detalbortglömd. jer samtidigt som en exceptionellt flitig Min vän berättade nyligen att han plabrottsutredare och undersökande journerade en resa till Grand Canyon. Jag nalist. Allt påstås vara sant i boken. Men sade att jag hade varit där julen 1990. vilka fakta har Capote tagit med i berätJag mindes att det hade varit lite snö på telsen, vilka inte? Låter han bli att berätmarken. Hemma måste jag kolla i gamla ta något gott eller något illa om sina kafoton hur det hade varit. raktärer? Varför? Om han Inte fanns det någon snö Skribenten kan skildrar diskussioner, hur vid Grand Canyon. Men inte undvika att sanna är dessa i verklighedagen då vi pratade om strukturera sanningen ten? Kan författaren låta resan fanns det ett tunt genom att välja vad bli att utnyttja frestelsen lager snö på marken. Så att lägga till små drama- han tar med, vad låter här blir ”sanningen” omhan bli. tiska detaljer som ”skulle blandad. passa” i scenen och skulle Enligt vad jag förstår är förbättra den? poliserna experter på att veta hur mänSkribenten kan inte undvika att strukniskor glömmer händelser och ersätter turera sanningen genom att välja vad dem med andra och förklarar bergsäkra han tar med, vad låter han bli. Och hur att så här gick det till. kan vi veta att skribenten inte fabulerar? Alltså, den första invändningen: vad är Allt bygger i sista hand på att vi i slutändå sanning och hur kan vi ens nå den. dan bara tror och litar på att författaren Skribenten blandar alltid ihop sanning talar sanning. Vi kan inte veta det. och sådant som är påhittat. Mycket ofta – 166 – har sådant som man trott vara verkliga händelser också i mina böcker varit påhittade och vad man trott vara påhittat har verkligen hänt. *** Från detta kommer vi till den andra invändningen till påståendet att verkliga händelser är bättre än påhittade. Min invändning är att visst ska ju en påhittad bok vara bättre än en sann berättelse. En bok är en självständig helhet. Dess fördelar kommer fram. Det att berättelsen har skett i det verkliga livet och IRL, in real life, som man numera säger, är sekundärt med tanke på hur bra berättelsen är. Kan så vara eller kan också inte vara så. Aristoteles undervisade redan i sin Om diktkonsten att en trovärdig lögn är bättre än en verklig händelse som inte är trovärdig. Livet är fullt av händelser som man inte kan skriva in i en bok för att de är för klichéartade och inte trovärdiga. Det sägs att de som utvecklade kunskapsspelet Trivial Pursuit hade ett kriterium när de utvecklade frågorna: när spelaren hör svaret borde han eller hon få en sådan där aha-upplevelse, aha, just så, de borde man ju ha vetat. Jag tycker detta sammanfattar den effekt som konsten borde ha. Antingen reagerar man direkt på något i boken, eller så är det inte förrän senare som man inser att, nä sjutton, på något sätt har jag vetat det, men ändå har jag inte vetat. Att det där är sant. Så där går det. Litteraturen strävar efter hyperrealism, eller bättre än realism. Det finns ju I vilket fall som helst glömmer människor mycket snabbt det som är ”sant”. Mycket ofta har sådant som man trott vara verkliga händelser också i mina böcker varit påhittade och vad man trott vara påhittat har verkligen hänt. – 167 – ring. Varför händer allt detta och vilka en logisk konflikt i det här. Att vara mera är påföljderna för karaktärerna? Dessa sant än det sanna. Den behöver inte ens erbjuder ett synsätt av hur människan nödvändigtvis realism. Att överdriva fungerar och hur världen sarkastiskt eller att paroGår det till så här, fungerar. Den här karakdiera kan vara speciellt skulle det kunna göra tären måste dö, den här beskrivande, på samma det? måste få leva. Den här ska sätt som en karikatyr kan bli kär i den här, den här ha större likhet än en reaska få hjälp, den här ska inte få det. listisk porträttmålning. I karikatyren kan man se människans karakteristiska drag *** tydligare än i ett uppstyltat porträtt: just det, han har ju sådana där ögonbryn, en Den japanska författaren Yukio Missådan där panna, en sådan där näsa... jag hima hade för vana att söka inspiration har inte märkt det tidigare, men just så där är för sina berättelser från tidningarna: när det ju! han läste om något säreget brott försökFenomenet är likadant som den tidite han fundera vad som hade lett till det. gare observationen av skjortan, att dyra Sedan skrev han berättelsen ur förövaskjortor ser ut som om de var belysta rens synpunkt med avsikt att få läsaren inifrån. Skjortorna ser annorlunda ut efatt identifiera sig med denna. I romanen ter det. Sjömannen som föll i onåd hos havet dödar Jag tycker nämligen att viktigare än ett gäng pojkar en man, styvfar till en av om något är faktiskt och IRL sant, är pojkarna. Berättelsen är ett försök att dess sanningsenlighet. Är romanen sanfå en förklaring till hur och varför detta ningsenlig, det vill säga: trovärdig, geskulle ha kunnat hända, att få läsaren att nuin, möjlig, sannolik, får den läsaren att se sakerna ur dräparnas synpunkt. identifiera sig, beskrivande. Går det till så Här ligger skillnaden mellan konst här, skulle det kunna göra det? Identifieoch underhållning: underhållningen särar läsaren sig och sin egen upplevelse av ger oss det vi redan vet; konsten säger livet i boken? Är jag sådan här, är mina oss det vi inte ännu vet att vi vet. Unvänner det, skulle jag kunna vara det om derhållningen säger det vi vill. Konsten jag hamnade i samma situation? Lite på säger sanningar som ibland är obehaglisamma sätt som i problemet med den ga. Därför är konsten ibland irriterande, opålitliga berättaren. Om författaren orsakar protester: eftersom konsten inte skildrar en karaktär som beter sig på säger det vi redan vet. Om jag skriver annat sätt än den enligt vår uppfattning tusen romaner om hur nazisterna var kunde, är berättelsen inte trovärdig. ondskefulla eller att mobbning i skolan Idén är att fräckt påstå att författarens är fult, ger den oss ingenting nytt fast synsätt har betydelse. Att han kan erdet skulle vara hur sant som helst. Men bjuda något slags världsbild och världsom konsten till exempel kan skildra en förklaring. Romanen är en världsförklanazist och en mobbare så att läsaren – 168 – förstår sakerna ur dennes synpunkt, då har ju konsten gett oss något nytt. Den har bara inte smickrat oss lika inställsamt som underhållningen gör, viskat i örat att jo jo, du har nog rätt, sitt bara där och njut... Den har utmanat oss som våra bästa vänner gör: krävt något av oss och på så sätt kunnat undervisa oss något. Litteraturen undervisar oss i konsten att identifiera oss. Den som läser polisförfattare Marko Kilpis roman Elävien kirjoihin (Bland de levande, på finska) får till exempel leva sig in i hur det känns att vara en brottsling som försöker göra bättring: Pike ser på samma förortsmiljö som läsaren som kommer från en trygg medelklass, men med helt andra ögon. Min svärfar växte upp i en mycket högerinriktad familj, och han berättade att han först då han läst Väinö Linnas Här under polstjärnan lärde sig att förstå den motsatta sidans utgångspunkter. Och den dystra framtidsvisionen om världen efter en kärnkatastrof i Cormac McCarthys roman Vägen fick också mig, den före detta anarkisten, att verkligen uppskatta det organiserade samhället. Liksom trogna vänner kan också böcker förarga oss emellanåt, men de lämnar oss ändå inte ensamma mitt i vår ilska. Därför är konsten ofta irriterande och den känns farlig. För att låna konsultspråket: konsten för oss in i den obekväma zonen, för det är där som utvecklingen sker. Man hamnar i konflikt med konsten och man får lust att debattera. Och till slut är man tvungen att medge att det ligger något i den i alla fall. Det är ju så det går. För mig är de viktigaste böckerna sådana som en gång i tiden Här ligger skillnaden mellan konst och underhållning: underhållningen säger oss det vi redan vet; konsten säger oss det vi inte ännu vet att vi vet. Men om konsten till exempel kan skildra en nazist och en mobbare så att läsaren förstår sakerna ur dennes synpunkt, då har ju konsten gett oss något nytt. – 169 – har väckt sensation. Jag har identifierat sanningar i dem som jag inte har känt till tidigare eller inte har velat vidkännas. Först senare har jag varit redo för dem. Det är mycket värdefullare än om boken är baserad på verkliga händelser eller inte. Blir den sann för läsaren? Ger den en verklig bild av människan, mig, världen? Är den sanningsenlig? Är det så det går? Så här kan författaren berätta sanningen även om han ljuger. • TILL KÄLLORNA • • • • • • • • Akutagawa, Ryūnosuke: Metsän peitossa. Övers. Jukka Kemppinen. – Novellen publicerades på Kemppinens blogg 6.5.2006: http://kemppinen.blogspot. fi/2006/05/metsnpeitossa.html. Aristoteles: Runousoppi. Övers. Paavo Hohti. I verket Retoriikka; Runousoppi. Gaudeamus 2012. Capote, Truman: Kylmäverisesti. Övers. Tauno Tainio. Tammi 2000. Dostojevski, Fedor: Idiootti. Övers. Lea Pyykkö. Karisto 2009. Ellis, Brett Easton. Amerikan Psyko. Övers. Erkki Jukarainen. Tammi 2000. Hemingway, Ernest: Ja aurinko nousee. Övers. Jouko Linturi. Tammi 2001. Hemingway, Ernest: Vuoret kuin valkoiset norsut. I samlingen Ensimmäiset 49 kertomusta. Övers. Kalevi Nyytäjä. Tammi 2001. – 170 – • • • • • • • • Kilpi, Marko: Elävien kirjoihin. Gummerus 2011. Konstig, Joonas: Kaikki on sanottu. Gummerus 2011. Konstig, Joonas: Totuus naisista. Gummerus 2013. Knausgård, Karl-Ove. Taisteluni. Ensimmäinen kirja. Övers. Katriina Huttunen. Like 2009. Linna, Väinö: Täällä Pohjantähden alla 1–3. WSOY 2008. McCarthy, Cormac: Tie. Övers. Kaijamari Sivill. WSOY 2008. Mishima, Yukio: Kunnia on katkera juoma. Övers. Eeva-Liisa Manner. Otava 1971. Nabokov, Vladimir. Lolita. Övers. Eila Pennanen & Juhani Jaskari. Gummerus 2011. Rintala, Paavo. Sissiluutnantti. Otava 1963. Troyat, Henri: Anton Tšehov. Övers. Irene Sorsa & Martti Anhava. WSOY 1987. “De hade blivit vänner och städerskan hade utnyttjat henne när denne varit på ärende med bilen eftersom kvinnans lik inte hade en sådan.” – 171 – – 172 – Minna Laukka Från maktens vakthund till lagens väktare Äldre kriminalkonstapel Minna Laukka utexaminerades som polis 2011. Hon arbetar på Utredningsavdelningens linje för brott mot liv och annan allvarlig brottslighet vid Centralkriminalpolisen. Laukka är sedan tidigare medianom. Före sin karriär inom polisen arbetade hon som journalist. Laukka var brottsoch rättsreporter på IltaSanomat åren 2006–2008. När man går i stora skor, lämnar man stora spår efter sig J ag kommer ihåg att jag var 16 år när jag första gången tänkte på polisyrket som ett möjligt yrkesval. Dock hade jag ända sedan högstadiet varit fascinerad av skrivande och journalistiskt arbete. Jag var särskilt intresserad av kändisar och det som får människor att eftersträva kändisskap. När vi under sista året i gymnasiet blev tvungna att börja fundera vad vi ville bli när vi blev stora, beslöt jag mig för att söka till yrkeshögskola och studera till journalist. Beslutet avgjordes antagligen av att det krävdes arbetserfarenhet, vilket jag inte hade tillräckligt av. Jag började studera journalistik vid yrkeshögskolan i Uleåborg. Studietiden drogs ut till fem år i stället för fyra. Under hela studietiden sommar- och deltidsjobbade jag och jag var på utbyte i Shanghai. Jag var fortsättningsvis intresserad av kändisvärlden och jag skrev mitt slutarbete om problematiken i lagstiftningen gällande offentliga personer. Jag tänkte att jag skulle bli underhållningsjournalist. Efter att jag utexaminerades fick jag jobb på Ilta-Sanomat – 173 – söka till polisutbildningen. Det hade och flyttade till Helsingfors. Jag blev inte hänt något särskilt på arbetet men dock inte underhållningsjournalist jag var 27 år och visste att utan inrikesreporter, och jag sannolikt skulle ångra inom kort blev brottsJag ville gräva och rättsområdet mitt djupare, undersöka och mig om jag inte försökte. Jag började i all tystnad ansvarsområde. Jag var utreda sanningen. träna och pluggade under ivrig för mitt arbete efsommarlovet på materiatersom det kombinerade let till inträdesprovet. Motivationen var skrivandet och polisbranschen. på topp eftersom jag hade bestämt att Jag arbetade som brotts- och rättsjag bara söker till utbildningen en gång. reporter på Ilta-Sanomat i två och ett Jag hade berättat om min ansökan för halvt år. Under den tiden hände det några poliser jag kände och de uppmycket, bland annat två skolskjutningmuntrade mig att göra det. ar och det upprörande mordet i Ulfsby. När jag gick till inträdesprovet visste Polisarbetets hela spektrum med att bejag att jag hade förberett mig så gott jag söka brottsplatsen och intervjua mänkunnat. Jag visste att de informationsanniskor var vardagsmat. Också underskaffnings- och kommunikationsfärdigsökande journalistik var en del av mitt heter som jag anammat som reporter säarbete, och jag undersökte bland annat kert skulle vara till nytta, men i inträdessexuellt utnyttjande av barn som sker provet ingick många andra delområden via internet som fenomen. såsom fysiska och psykologiska tester Som reporter hade jag möjlighet att och intervjuer. Det var många deltagafölja med brottsmål från början till re på inträdesprovet och jag funderade rättssalen och ända till domstolens slutpå om jag skulle bli utvald ur den stora giltiga beslut. Journalistens arbete går gruppen. Under intervjuerna frågade dock till största delen ut på att följa med man flera gånger om jag verkligen sökte från sidan via källor, och som journalist till utbildningen eller om jag var ute efter hade jag aldrig möjlighet att vara med i material för en artikel. det som egentligen hände på andra siHösten 2008 fick jag veta att jag hade dan avspärrningsbandet. Även om jag blivit antagen till utbildningen. Jag hade i regel var nöjd med mitt arbete växte bara berättat om ansökningsprocessen sig önskan att se och uppleva mera för för några personer så min uppsägning stor. Jag ville gräva djupare, undersöka kom som en överraskning på jobbet. och utreda sanningen. Det var mycket vemodigt att lämna arbetet eftersom jag gillade mitt jobb och *** arbetsgemenskapen. Vissa sade att det var en modig lösning men själv upplevEn vanlig vardag våren 2008 gjorde jag de jag det inte så. Enligt mig är det upmig redo för att gå till jobbet. Då slogs penbart att en person bör försöka uppnå jag plötsligt av tanken att nu ska jag – 174 – sina drömmar och mål så länge det är realistiskt. Jag var intresserad av att utreda allvarliga brott och av det tillhörande tankearbetet. *** Kommunikation och skrivande är polisens viktigaste redskap. Redan när jag sökte till polisutbildningen visste jag att jag ville bli brottsutredare. Jag såg fältarbetet som en spännande och fartfylld del av polisarbetet men jag såg mig aldrig själv ute på fältet i overall, i alla fall inte på en lång tid. Jag var intresserad av att utreda allvarliga brott och av det tillhörande tankearbetet. Redan under min tid som reporter tyckte jag att outredda brott mot liv och försvinnanden var de intressantaste brottsmålen. Därför var det klart att jag skulle söka till Centralkriminalpolisen vars så kallade ”Mordgrupp” har specialiserat sig på dylika fall. Men före det stod jag inför stora förändringar. Jag packade ihop mina saker och lämnade Helsingfors och för första gången i mitt liv var jag utan ett egentligt hem. Jag bodde tillsammans med två andra kvinnor som närmade sig trettio i en kollektivbostad på Polisyrkeshögskolans internat. Jag var studerande igen, även om jag fortfarande betalade tillbaka på de tidigare studielånen. Ett år på skolan gick mycket snabbt och det var en trevlig tid. Livet fylldes av träning och studier som till största delen bestod av teoretiska föreläsningar, men även av insiktsfulla praktiska övningar. I mina tidigare studier hade jag känt mig tvungen att studera många olika saker som aldrig skulle beröra mitt eget arbete men den här gången var studierna mycket motiverande eftersom allting var fast – 175 – förankrat i det blivande yrket. är en av hörnstenarna i utvecklingen av Under studietiden märkte jag att jag yrkeskunnigheten, eftersom polisens arhade nytta av mitt tidigare arbete i många bete till största delen består av praktiskt saker. Kommunikation arbete som man inte kan och skrivande är polisens Kännedom och tolkning lära sig enbart via böcker. av lagstiftningen är viktigaste redskap. Att inI mordgruppen fick jag däremot grunden för tervjua människor avviker arbeta med en av Finlands hela arbetet. på många sätt från förhör mest legendariska brottsmen målen är desamma: utredare, kriminalöveratt få människor att berätta väsentlig inkonstapel Markku Tuominen. Markkus formation. Kännedom och tolkning av järnhårda yrkesskicklighet som finslipats lagstiftningen är däremot grunden för i tiotals år tillsammans med käck humor hela arbetet. Också kommunikation i och otroliga sociala färdigheter gjorde alla dess former har blivit en viktig del direkt ett stort intryck. Även om manav polisens arbete. Utbildningen kom nen under sin karriär hade utrett de mest inte med några stora överraskningar kända fallen i Finlands kriminalhistoria men jag hade egentligen aldrig tänkt på och sett allt tänkbart och mera, intressevilken lagstiftningsdjungel polisen arberade han sig alltid för nya saker, brottstar i. mål och människor. Om och om igen var han den första som var redo för ett *** uppdrag och nya äventyr. Hans öppenhet och goda humör var smittande. I Jag gjorde arbetspraktiken vid polisintuffa situationer var Markku tuff men rättningen i Västra Nyland. Mitt första alltid rättvis. Det var häpnadsväckande arbetsskift som polis var naturligtvis att följa med hur människor nästan längett spännande ögonblick eftersom min tade efter att berätta saker för honom, egentliga färd mot att bli polis började medan andra inte skulle ha fått någon då. Efter tre månader ute på fältet var information. Det var först tack vare hodet dags för en tremånadersperiod inom nom jag förstod på hur många sätt en brottsutredning. I det här skedet var polis kan sköta sitt arbete. det möjligt att söka till en andra prakMed min arbetspartner har vi färdats tikperiod, det vill säga till en så kallad till olika delar av landet, ibland på tu fältperiod inom Rörliga polisen eller man hand, ibland i större grupper för Centralkriminalpolisen. Jag sökte till att utreda brott mot liv, försvinnanden, Centralkriminalpolisens ”Mordgrupp” tidvis har det handlat om ekonomiska och till min glädje fick jag platsen. brott och utredning av dödsorsak. Från I varje arbetsgemenskap finns det en första början gav Markku mig mycket väldig mängd tyst kunskap som unga ansvar och de intressantaste uppdragen kan lära sig mycket av. Att inhämta läroch han brukade konstatera att det var dom från mer erfarna arbetskamrater min tur att visa upp mig. Han berömde, – 176 – uppmuntrade och gav respons. Under våra färder skulle jag ha kunnat lyssna på hans intressanta historier från hans karriär i all oändlighet. Via Markku har jag lärt mig massor om såväl människor som brottsutredning. I polisiärt arbete är arbetspartnern inte vem som helst. Under tolv timmar långa arbetsdagar bakom ratten i ”maijan” eller kommenderingar till främmande orter eller främmande länder hinner man berätta en och annan historia. Man hinner bekanta sig med livssituationer och djupa tankar. När man lär känna den andras sätt att handla, följer uppgiftsfördelningen på uppdragen oftast ett naturligt mönster. Arbetspartnern är en person i vars händer man kan lägga sitt liv på varje arbetsskift . På varje uppdrag, i varje stund. Det är ingen obetydlig sak. När min arbetspartner gick i pension var det mycket som for med honom. Utredning av grova brott är framför allt teamarbete. Ingen är oersättlig och ingen löser brott på egen hand. Ett bra utredningsteam är som ett band där alla spelar tillsammans, eller ett lag där alla spelar mot samma mål. Alla har egna roller vars storlek varierar från fall till fall. När en utredning påbörjas tilldelas brottsmålet förutom en utredningsledare, en huvudutredare och en ”vääpeli”, vilka bildar grunden i ifrågavarande fall genom att planera undersökningen, fördela uppgifter och hantera informationen som man skaffat. Fallets andra så kallade taktiska utredare förhör personer, utför husrannsakan, analyserar information, håller kontakt med anhöriga och så vidare. Utöver taktiska utredare I varje arbetsgemenskap finns det en väldig mängd tyst kunskap som unga kan lära sig mycket av. I polisiärt arbete är arbetspartnern inte vem som helst. Utredning av grova brott är framför allt teamarbete. Ingen är oersättlig och ingen löser brott på egen hand. – 177 – spelar tekniska brottsutredare som untaurangen i nedre våningen eller så går dersöker brottsplatsen samt personalen man till ett nytt matställe för omväxlings vid kriminaltekniska laboratoriet som skull. Lediga dagar går för det mesta åt undersöker prover tagna från brottsplattill att tvätta och ladda sina batterier. sen en viktig roll. Vid CentralkriminalNär brottsutredningens aktivaste polisens kriminaltekniska laboratorium skede är över, frigörs utredare till anfinns expertis på högsta nivå när det dra arbetsuppgifter och några utredare gäller undersökning av blodspår, vapen fortsätter med utredningen. Huvudutreeller ljud- och handstilsprover. Dessdaren är till slut den som sammanstälutom har polisen kontakt med många ler förundersökningsprotokollet och olika instanser utanför polisen, så som som tillsammans med utredningsledaren åklagare, advokater och socialarbetare. fortsätter att arbetar med fallet även efArbetet kräver alltså samarbetsförmåga ter att de andra utredarna har överförts i såväl den egna utredningsgruppen som till andra fall. i många andra sammanhang. Man ska också komma ihåg att polisen är en lin*** jeorganisation där man arbetar i enlighet med de linjedragningar och föreskrifter Det som för den stora publiken, via som ges av cheferna. bilden media ger, ser ut som ett intresI början av en brottsutredning kan sant och spännande brottsfall, är alltid vissa saker vid exempelvis ett brott som lämnat djupa I media lever ett informationsinsamling spår i någon människa och och teknisk undersök- brottsmål ofta endast som ofta raserat flera liv. några dagar, polisens ning bara göras en gång, Framför allt är det viktigt arbete fortsätter så undersökningarna i det för brottsoffren att brotdock ännu lång tid inledande skedet kräver tet utreds och att fallet efter det. resurser och långa arbetsfår ett slut i domstol. Det dagar. I media lever ett bästa och mest givande brottsmål ofta endast några dagar, poögonblicket är naturligtvis när arbetet lisens arbete fortsätter dock ännu lång är gjort och den tid som använts till att tid efter det. I veckor, månader eller år. samla pusselbitarna, vilket ibland kan Långvariga arbetsresor förutsätter förha tagit mycket lång tid, börjar bära utom stöd hemifrån också rutiner i en frukt och då man i ett så kallat hoppny miljö. I världens alla hörn finns varlöst fall börjar se ljuset i slutet av tundagen. Någon kan finna glädje i att vinneln. Ibland kan den avgörande impulterbada på morgnarna, någon tillbringar sen i ett fall exempelvis utgöras av en timmarna efter arbetsdagen på gym, nåviktig observation från en privatperson gon joggar för att bekanta sig med nya eller någon persons berättelse. Ibland omgivningar. På kvällen utbyter man nyfår man inga tips alls och då fortskrider heter med gänget runt matbordet i resutredningen enbart på basis av polisens – 178 – egen informationsinhämtning. En av de bästa sidorna med mitt arbete är dess omväxlande natur. Varje fall är unikt och man kan aldrig veta vad den gryende dagen för med sig. Ett fall kan föra brottsutredaren till landets eller världens ände under lång tid för att undersöka och utreda ovanliga fall. Mina arbetskamrater har tillbringat långa tider, till och med ett år och längre, på arbetskommenderingar utomlands, till exempel för att identifiera offer eller undersöka folkmord. Jag har själv också samlat på mig ett årligen varierande antal resdagar i hemlandet, men också utomlands. Jag anser att en brottsutredares viktigaste egenskaper är förmåga att se långsiktigt, kommunikationsförmåga och förmåga att se sammanhang. Också en gemensam vilja att utreda brott är viktig. När det talas om polisyrket betonas ofta den fysiska aspekten. Även på utredningssidan kan det dyka upp situationer som kräver fysisk ansträngning och användning av maktmedel men övertalning är ändå polisens mest krävande gren. En god fysisk kondition är också viktig för att man själv ska orka i yrket som stundvis kan vara psykiskt tungt. Ibland när en utredning är som aktivast kan man ha fallet i tankarna även på fritiden, men med tanke på att man måste orka på lång sikt är det viktigt att separera arbete och fritid. Det viktigaste värdena för polisen som helhet är opartiskhet, rättvisa och jämlikhet. Utbildning och erfarenhet ökar yrkeskunnandet. Man bör veta vilka redskap polisen har till sitt förfogande Det som för den stora publiken, via den bild media ger, ser ut som ett intressant och spännande brottsfall, är alltid ett brott som lämnat djupa spår i någon människa och som ofta raserat flera liv. En av de bästa sidorna med mitt arbete är dess omväxlande natur. Varje fall är unikt och man kan aldrig veta vad den gryende dagen för med sig. En av de största utmaningarna i en brottsutredares arbete är att få en människa att tala, oavsett om det är fråga om en brottsmisstänkt person, målsägande eller ett vittne. – 179 – och kunna utnyttja dem. I brottsutreda*** rens arbete är det viktigt att kunna hantera olika datasystem och andra tekniska Jag upplever att den livserfarenhet och redskap, men det är ändå människor mognad som åldern för med sig gynsom begår och utreder brott. En av de nar polisen på många sätt, exempelvis största utmaningarna i i utmanande kommuJag upplever att den en brottsutredares arnikationssituationer. livserfarenhet och bete är att få en mänEftersom polisens uppmognad som åldern niska att tala, oavsett drag är mångsidiga har för med sig gynnar om det är fråga om en man också ha nytta av polisen på många sätt, brottsmisstänkt person, olika utbildningar och exempelvis i utmanande målsägande eller ett arbetsbakgrund. Till vittne. Alla är inte alltid kommunikationssituationer. exempel kan en yrkesvilliga eller modiga nog man från IT-branschen att tala. Därför betonas förmågan att bli en utmärkt IT-utredare hos polisen. kommunicera i möten med människor Polisen behöver också olika slags mänoch man måste kunna anpassa sig efniskor och personligheter. Olika utseter situationen. Det kan handla om en enden, olika etniska bakgrunder, olika mordmisstänkt person, den mördades språkkunskaper och kompetenser. Jag anhöriga, en person som traumatiserats tycker inte att alla behöver stöpas i på grund av våld i familjen eller ett sexusamma form eftersom klienterna också ellt utnyttjat barn. Dock har man alltid är olika. Ibland får jag frågan om hur att göra med en människa. Under ett det känns att vara kvinnlig polis. Jag anförhör får förhörsledaren aldrig synligt ser att kön inte spelar någon roll. Det bli frustrerad eller förivra sig. En skicklig viktiga är hur man kommunicerar och förhörsledare är en kunnig debattör och agerar. lyssnare. Ett bra förhör byggs vanligtJag har själv upplevt hur tidigare utvis upp genom förtroende. Man får inte bildningar och yrken har varit till nytta i ljuga. Förundersökningslagen fastställer polisarbetet: erfarenhet att tilltala mänockså att förhörspersonen ska bemöniskor, skrivfärdigheter, förmåga att intas lugnt och sakligt. För att få fram en hämta och hantera information, kännebekännelse eller ett uttalande i viss riktdom av straff- och rättsbranschen samt ning av den förhörde får inte användas förmågan att delta som kommunikamedvetet oriktiga uppgifter, löften eller tionsproffs i polisens kommunikation. förespeglingar om särskilda förmåner, Som reporter har jag läst tusentals siuttröttning, hot, tvång eller andra otilldor av förundersökningsprotokoll som börliga medel eller förfaringssätt som skrivits av brottsutredare och som ofpåverkar den förhördes beslutsfrihet, fentliggjorts i samband med att rätteviljestyrka, minne eller omdömesförgången har börjat. Genom dem såg jag måga. för första gången vilka delar ett förun– 180 – dersökningsprotokoll består av. Jag har till exempel sett hurdana brottsanmälningar, inledningar och förhörsberättelser brottsutredare skrivit, vilka olika typer av bilagor som hör till förundersökningsprotokoll och hur de i sin helhet ser ut och vilka polisen lämnar till åklagaren och via denne till domstolen. Som reporter hade jag också möjlighet att följa flera fall i rättssalen. Via dem fick jag se vilka detaljer åklagare och de misstänktas advokater använder i domstolsförhandlingarna. När bevismaterialet inhämtats sakenligt och i tillräcklig omfattning, desto bättre framgång hade åtalet. Om den misstänktes försvar däremot hittade hål i undersökningen var det desto enklare att rubba åtalet, eftersom en misstänkt inte får dömas skyldig om det råder rimligt tvivel. Man bör dock komma ihåg att all information som polisen inhämtar enligt lag inte är offentlig för journalister eller allmänheten, så som bilder på avlidna personer, obduktionsprotokoll, sexualbrottmål och sekretessbelagda tvångsmedel. Jag har försökt utnyttja min tidigare erfarenhet i mitt nuvarande arbete så gott jag kunnat vid förhör och då jag skrivit förundersökningsprotokoll så att förundersökningen ska vara så grundligt, tillförlitligt, rättvist och heltäckande gjord och dokumenterad som möjligt. Jag får ofta frågan om jag kunde gå tillbaka till journalistyrket eller om jag längtar tillbaka. Det enkla svaret är att jag inte skulle kunna återvända. Ibland kan jag för ett ögonblick sakna något, men det gäller snarare mina före detta arbetskamrater än jobbet. Jag har aldrig Eftersom polisens uppdrag är mångsidiga har man också ha nytta av olika utbildningar och arbetsbakgrund. Polisen behöver också olika slags människor och personligheter. Olika utseenden, olika etniska bakgrunder, olika språkkunskaper och kompetenser. – 181 – någonsin ångrat mitt beslut. Jag har ett arbete som motiverar mig varje dag och i vilket jag känner att jag har goda möjligheter att vidareutbilda mig. Om jag ibland längtar efter helt nya utmaningar, är polisbranschen full av olika arbetsuppgifter från informationsinhämtning till internationella uppdrag. Eftersom polisarbetet innehåller allt mellan liv och död har arbetet också delvis ändrat mitt förhållningssätt till livet och lärt mig åtminstone en sak: Man bör inte låta goda och viktiga saker bli osagda eller ogjorda. Livet är fullt av överraskningar, stundvis även för många, och man kan aldrig vara säker på att man får en chans till att säga eller göra det man ville. Minna Laukkas blogg på polisens webbplats: http://www.poliisi.fi/poliisi/ blog_ml.nsf. LÄS MER Minna Laukkas artiklar om de fall hon undersökt i årsböckerna Pohjolan poliisi kertoo: • • • • • • ”Kauppakeskus Sellon murhat.” Pohjolan poliisi kertoo 2011. ”Törkeä taikatemppu.” Pohjolan poliisi kertoo 2011. ”Hukkumiskuolemat Suomessa 2010–2011.” Pohjolan poliisi kertoo 2012. ”Namusetä muutti nettiin.” Pohjolan poliisi kertoo 2013. ”Asianajajan murha Kotkassa.” Pohjolan poliisi kertoo 2014. ”Arkusjärven arvoitus.” Pohjolan poliisi kertoo 2014. – 182 – “Polisen hittade frisörens blod i städarens bostad, och senare i förhören erkände denne brottet.” – 183 – – 184 – Pekka Loikkanen Ett rutinfall Äldre kriminalkonstapel Pekka Loikkanen utexaminerades som polis hösten 2012. Han arbetar som utredare vid polisinrättningen i Östra Nyland. D et dagliga utredningsarbetet har ibland beskrivits som brottsutredningens löpande band. Det kommer fall från höger och vänster, och man hinner inte ens nödvändigtvis börja med det föregående fallet innan följande fall redan landar på bordet. Brådska och prioritering är bekant för alla utredare. Ofta hinner man göra bara det nödvändigaste med fallen, och det finns inte tid att tänka och fundera som det gör i deckarna. Fallet måste så fort som möjligt fås tillbaka på det löpande bandet och vidare mot åtalsprövning. Trots att högen av fall där misshandelsfall och stölder väntar blir rutin för utredaren, kan ett rutinärende ibland visa sig vara något helt annat när utredningen framskrider. *** När man går i stora skor, lämnar man stora spår efter sig Under mellandagarna vid jul satt jag på morgonmöte på kontoret. Morgonmötet inleder arbetsdagen, till kaffet går man igenom de nya fall som kommit in till kontoret under det föregående – 185 – Nu verkade fallet enkelt utgående från dygnet och de personer som gripits anmälan. Förutom tolkjobbet fanns misstänkta för brott. Arbetsskiftets tillräcklig grundläggande förman delar ut fallen till information antecknad. I utredarna och det finns Motsvarande fall en klädbutik som låg i ett gott om fall för alla på kommer in för arbetsskiftet. Jag minns utredning så gott som stort köpcentrum hade en försäljare upptäckt en inte hur skiftets förman varje dag. man som stal kläder och beskrev fallet då jag fick som köpcentrets vakter det, men sannolikt nämnefter en springtävling hade gripit och des åtminstone orden ”utlänning” och överlämnat till polispatrullen som kal�”stöld” vid kaffebordet. Motsvarande lats till platsen. Den gripna var klädd fall kommer in för utredning så gott rätt så varmt, för under hans egen som varje dag. Då jag läste polisanmäjacka hade man hittat tre andra jackor lan som polispatrullen som kommit till som det fanns skäl att misstänka att platsen skrivit kunde jag inte undvika var stulna. Som kronan på verket hade att tänka att det är fråga om ett rutinfall man hittat en magnet lämpad för att avoch att den största utmaningen komlägsna larmanordningar. Polispatrullen mer att vara att hitta en bra tolk. Särskilt hade fört den gripna till polishäktet för då ordningspolisens patrull i samband att invänta förhör. I hörnet på den utmed anmälan hade skrivit en hälsning skrivna polisanmälan hängde en plasttill utredaren: ”Talar varken engelska påse som var fäst med ett gem, i påsen eller savolaxdialekt – tolkjobb!” fanns en magnet som var stor som en Nivån på polisanmälningarna variehalv knytnäve. Utgångspunkterna för rar. Ur en bra anmälan framgår grundutredningen var bra. Den misstänkte läggande information om det missvar gripen och den stulna egendomen tänkta brottet: vad, var och när det har hittades i händerna på den misstänkte, hänt, vem som är parter i fallet och hur så i praktiken det fanns det tillräckligt man får kontakt med dem, vad parterna med bevisning för en dom. har berättat om saken och vad polisen Polisens datasystem är viktiga arhar hunnit göra åt saken innan anmälan betsredskap i polisens verksamhet. gjorts. En del av anmälningarna landar Tidigare förbrytelser och andra klienthos utredaren med förklaringar skrivna kontakter med polisen berättar hurdan på gula självhäftande lappar. På de här person man har att göra med. Ju mer lapparna får utredaren läsa varför det ”bakgrund” personen har, desto bättre inte fanns tid för att skriva en bättre bild får utredaren om sin klient innan anmälan just då, varför det inte finns förhöret. Den här gången var resultanågra kontaktuppgifter till parterna tet ändå skralt: den gripne hade inga och varför anmälan överhuvudtaget är tidigare brott och det fanns inte helpå en sådan nivå att utredaren först får ler någon annan information om den reda ut vad polisen har gjort åt saken. – 186 – gripne i datasystemet. En noggrannare granskning visade ändå att en person med nästan samma namn hade blivit gripen för motsvarande gärningar och hade fått inreseförbud. En jämförelse med fotografiet i registret på mannen som fått inreseförbud och den gripnes pass bekräftade vad jag redan hade hunnit misstänka. Aljeksander hade blivit Aleksander. Trots att det i polisanmälan fanns tillräckligt med information antecknad för att utföra ett förhör beslöt jag mig ändå för att ringa försäljaren som upptäckt stölden. Försäljaren berättade om sina observationer och utöver det som redan stod skrivet i anmälan hade försäljaren också ny information. Försäljaren misstänkte att tjuven hade haft en kamrat med sig och att samma personer också hade stulit från en annan butik i samma kedja. Tjuvarna i den andra butiken hade kommit undan men försäljaren i butiken hade sett bilen de använde och skrivit upp registernumret. Försäljaren lovade utreda saken och ringde också snart tillbaka för att ge mig registernumret. Polisen har rätt att av företag och andra myndigheter få den information som behövs för att utreda ett brott. Oftast får man information från företagens eller myndigheternas datasystem som polisen har fått användarrättighet till. I annat fall utreds saken direkt med företaget eller med en annan myndighet. Av de förfrågningar som nu gjorts framkom det att Aleksander hade anlänt till Finland med båt några dagar tidigare. Med samma båt hade också Polisens datasystem är viktiga arbetsredskap i polisens verksamhet. Ju mer «bakgrund» personen har, desto bättre bild får utredaren om sin klient innan förhöret. – 187 – två andra intressanta personer anlänt, endast på antaganden, utan man måste Vladimir och Mihail. Särskilt intresockså få bevis i fallet. Det var dags att sant blev det på grund förhöra Aleksander. Slutsatsen var att av att männen hade haft Att förhöra är det det sannolikt fanns med sig en bil med samgrundläggande verktyget flera stölder. ma registernummer som inom brottsutredning. I försäljaren berättade om förhöret antecknas den tidigare. förhördas berättelse om saken så att Vladimir och Mihail var så att säga vissa formföreskrifter beaktas. Innan gamla bekanta för polisen. Mihail hade förhöret måste man berätta för den bara några veckor tidigare åkt fast för som förhörs bland annat om hans eller snatteri, och i signalementregistret hennes situation i förundersökningen fanns ett färskt fotografi av honom. och om de rättigheter och skyldigheter Också Vladimir hade setts snatta i Finsom hör till situationen. Man måste land ungefär en månad tidigare, men meddela den som är misstänkt för ett det fanns ingen bild på mannen. I en brott vilket brott den är misstänkt för. noggrannare utredning visade det sig Förhöret antecknas i förhörsprotokoländå att trots att Vladimir fortfarande let som granskas i slutet av förhöret tillvar Vladimir så hade han bytt eftersammans med den förhörda och som namn. Vladimir hade tidigare samma år efter eventuella ändringar underteckstulit saker i Finland tillsammans med nas. Formföreskrifterna är en viktig Aleksander och båda männen hade fått del av förhöret och det ska antecknas inreseförbud på grund av egendomsi protokollet att de följs. Om det inte brott. har antecknats att formföreskrifterna följts kan förhörsberättelsen försättas *** i användningsförbud i den kommande rättegången. Utan de här anteckningAleksander hade alltså den här gången arna kan man i rättegången ifrågasätta kommit till Finland med två andra män om man berättat för den förhörda om som hade kriminell bakgrund. Aleksandennes rätt till juridiskt biträde och om der hade åkt fast för stöld och hans denne verkligen förstår att ett erkänmedbrottsling hade kommit undan. Binande av ett brott i förhören kan leda len som männen använde hade obsertill en dom i rättegången. verats i samband med en annan stöld. Den som är misstänkt för brott har Slutsatsen var att det sannolikt fanns ingen sanningsplikt under förhöret, så flera stölder. Några dagars byte för ett den misstänkta får ljuga, berätta en så”proffs i branschen” kan vara värt fledan version som han eller hon vill om ra tusentals euro, så det fanns skäl att händelserna eller låta bli att berätta nåundersöka saken lite noggrannare. En gonting. Utredarens mål är så klart att utredning kan ändå inte byggas upp få den misstänkta att berätta om saken – 188 – på ett sanningsenligt sätt, men man kan inte tvinga den som förhörs till det. Enligt förundersökningslagen är det förbjudet att hota och tvinga eller att ge felaktig information åt den som förhörs. Utredaren ska alltså utföra förhöret i en anda av rent spel. Formföreskrifterna är ändå bara en del av förhöret. För att utreda ett brott är det viktigt att få den misstänkta att berätta saker så att man kan jämföra riktigheten i det med andra omständigheter som man känner till. Om den misstänkta vill erkänna sin gärning ska han eller hon säga något annat om sin gärning än att bara erkänna den. Den som begår ett brott kan berätta detaljer om sin gärning som en oskyldig inte kan känna till. Om den misstänkta nekar till brottet måste man i förhöret utreda sådana saker som kan hjälpa till att bekräfta berättelsen som sann eller falsk. Ett bra nekande är alltså bättre än ett dåligt erkännande. Förhöret börjar vanligen med fritt berättande. Då jag med tolkens hjälp hade berättat för Aleksander om den gärning han misstänktes för och om de rättigheter och skyldigheter som gäller för en person som misstänks för brott bad jag honom att med egna ord berätta vad han visste om saken. Aleksander svarade kort att han stulit de jackor som han hade på sig då han greps och att han tagit loss larmanordningarna från dem med magneten som han hade med sig. Efter det här ställde jag några frågor om hur han kommit till Finland, om avsikten med resan och om hans tidigare besök i Finland. Aleksander Att förhöra är det grundläggande verktyget inom brottsutredning. Den som är misstänkt för brott har ingen sanningsplikt under förhöret, så den misstänkta får ljuga under förhöret, berätta en sådan version som han eller hon vill om händelserna eller låta bli att berätta någonting. För att utreda ett brott är det viktigt att få den misstänkta att berätta saker så att man kan jämföra riktigheten i det med andra omständigheter som man känner till. – 189 – berättade att han kommit till Finland som används. Det var alltså dags att ensam med båt med avsikt att titta på diskutera med undersökningsledaren. krockskadade bilar som Undersökningsledaren Aleksander hade ändå försäkringsbolagen säljer. kan samtidigt leda utrednågon orsak att ljuga Aleksander berättade att ningar av hundratals fall, om just det. han bedriver affärsverkså han eller hon har ofta samhet där han köper inte koll på detaljer eller krockskadade bilar i Finland och för resultaten från de senaste förhören i dem till sitt hemland för att reparera fallen. Därför börjar mötena med unoch sälja dem vidare. Av någon anleddersökningsledaren vanligtvis med att ning hade Aleksander ändå den här utredaren kort sammanfattar fallet och gången förvillat sig till att stjäla kläder de åtgärder som utförts. Samtidigt som och berättade att han var mycket ledsen man har sitt eget möte kan två andra för det. Aleksander berättade också att utredare vänta vid undersökningsledahan hade inreseförbud, men att han på rens dörr, så man måste fokusera på det grund av sina bilaffärer trots det måste väsentliga i saken. Vilka är de väsentbesöka Finland med jämna mellanrum. liga omständigheterna i fallet och vad Aleksander berättade att han övernatvill man att undersökningsledaren ska tade hos en bekant som bor i Finland, ta ställning till. Jag presenterade fallet men han ville inte uppge namnet på för undersökningsledaren och vi var av den bekanta. samma åsikt om att det fanns skäl att få Trots att jag visste att Aleksanders beVladimir och Mihail till polisstationen rättelse om att komma ensam till landet för förhör och att man borde genomföinte stämde ville jag inte ännu i det här ra en rannsakan i deras bil för att hitta skedet säga något om saken till honom. den stulna egendomen. Saken försvåAleksander hade ändå någon orsak att rades av att vi inte visste var männen ljuga om just det. Som en misstänksam befann sig. Undersökningsledaren gav polis misstänkte jag att den här orsaken order om att båda männen och bilen kunde ha något att göra med hans kamde använde skulle efterlysas. Att bli fast raters kriminella verksamhet. utgående från en efterlysning hängde ändå på tur. *** För att utredningen av brottet inte endast skulle bero på tur måste man Utredaren ansvarar för utredningen hitta en ”början” att ta fasta på. Tre av sitt eget fall och för att genomföra kraftiga män tillbringar knappast sina förundersökningsåtgärderna. I utrednätter i en personbil under kalla vinterningen kan man ändå inte gå sin egen nätter, så de måste ha något övernattväg hur mycket som helst, utan underningsställe. En rundringning till olika sökningsledaren bestämmer om större övernattningsställen i Södra Finland inlinjedragningar och om de tvångsmedel leddes och vid en campingplats fick vi – 190 – napp. Ett sällskap som stämde överens med beskrivningen hade några dagar tidigare hyrt en stuga på campingområdet och inkvarteringen var betald ännu för följande natt. Det var dags för ett möte med undersökningsledaren igen. Personer som är misstänkta för brott returnerar mycket sällan på eget initiativ stulen egendom till polisen. Av den anledningen är rannsakningar i de misstänkta personernas bostäder och bilar åtgärder som görs varje dag. Precis som vid förhör är rannsakningar bundna till formföreskrifter. Avsikten med rannsakan måste delges till den som är mål för rannsakan och i regel måste man också visa ett skriftligt förordnande om rannsakan innan den görs. Den person i vars hem man gör en rannsakan måste få en möjlighet att vara närvarande vid rannsakan. Ett protokoll om rannsakan måste upprättas. I protokollet antecknas både sådana omständigheter som gäller att formföreskrifterna har följts och de omständigheter som framkommit i rannsakan. Undersökningsledaren bestämde att männen skulle gripas ifall de påträffades vid campingområdet och att en rannsakan skulle genomföras i stugan och bilen som de använde. Om männen inte syntes till vid campingområdet skulle vi vänta på dem. Vi kunde ändå inte vänta i oändlighet på männen eftersom det tills vidare bara fanns rätt så ringa brott att utreda och utredningen ändå skulle genomföras på ett kostnadseffektivt sätt. Då vi kom till campingområdet konstaterade vi att stugan var tom. Vid Undersökningsledaren kan samtidigt leda utredningar av hundratals fall, så han eller hon har ofta inte koll på detaljer eller resultaten av de senaste förhören i fallen. Trots att det inte fanns något gemensamt språk var de gripnas reaktioner väldigt talande. – 191 – campingområdets reception kunde de ras och patrullerna åkte iväg för att föra ändå berätta att stugans nyckel inte de andra till polisstationen. hade returnerats, så vi Redan i början av rannMan kan skaffa bevis misstänkte att männen sakan stod det klart att för brott på flera ännu sannolikt skulle vi hade ett stort byte i sätt. återvända till stugan. Efvåra händer. Trots att det ter några timmars väntan fanns saker för tusentals kom bilen som männen använde till euro i stugan fanns det verkliga bytet i campingområdet och två män gick in i Vladimirs och Mihails bil. Bilen var från stugan. En stund senare körde också en golv till tak fylld med väskor och kassar annan bil fram till stugan, ur den gick som var fullpackade med splitternya flera personer in i stugan. kläder och skor. Vi hade tagit fast mänVi visste inte exakt hur många personen i sista stund, för i bilen fanns också ner som fanns i stugan, så vi bad ordbiljetter till en båt som gick till Tallinn ningspolisens patruller att komma och samma kväll. Utredningsmässigt var hjälpa oss. Då patrullerna anlände gick situationen bara i början. Trots att de vi in i stugan där vi fann fem personer. misstänkta var gripna och ett byte för Jag kände genast igen Vladimir och Micirka trettiotusen euro var beslagtaget hail i gruppen. Trots att det inte fanns saknades bevis för brott. något gemensamt språk var de gripnas Man kan skaffa bevis för brott på reaktioner väldigt talande. Ingen undflera sätt. I den tekniska utredningen rade varför polisen kom till deras stuga, kan man hitta spår som bevisar att den utan alla betedde sig mycket lugnt och misstänkta befunnit sig på brottsplatsade inte ett ord. Polisen hade däremot sen. Med teletvångsmedel kan man visa mycket att fundera på. På stugans golv att en mobiltelefon som tillhör en perlåg öppna kappsäckar där det låg tiotals son som är misstänkt för brott varit i jackor förpackade i plastfolie. På sängdet område där brottet begåtts vid tidarna fanns flera plastkassar med kospunkten för brottet, eller att de missmetikprodukter och parfymer. På bortänkta varit i kontakt med varandra. den fanns olika verktyg och söndersDet kan finnas upptagningar från en lagna tjuvlarm. Det verkade som om vi övervakningskamera eller annat bevisavbröt packningen av bytet. material om gärningen. Man kan hitta Avsaknaden av ett gemensamt språk stulen egendom som den misstänkta försvårade kommunikationen, men innehar. Vittnen kan berätta om sina med en kombination av engelska och iakttagelser om dem som begått brotkroppsspråk gjorde vi det tydligt att tet. De som begått brottet kan själva hela gruppen skulle föras till polisstaberätta om sina gärningar i förhör. Nu tionen gripna misstänkta för brott. En hade vi ändå fått tag på en serie buav de gripna stannade kvar i stugan för tiksstölder som hade gjorts mitt under att följa med rannsakan som skulle göjulens reaförsäljning. På grund av den – 192 – stora mängden folk var det därför onödigt att ens drömma om vittnen, upptagningar från övervakningskameror eller teknisk bevisning. Teletvångsmedel är å sin sida möjliga att använda endast i grövre brott, så av dem hade vi inte heller någon nytta. Kläderna saknade individuella identifieringsuppgifter som hade kunnat visa att ett specifikt klädesplagg kom från en specifik butik. Endast förhören av de misstänkta återstod. Vi måste få männen att tala. Innan förhören fanns det ändå mycket pappersarbete att göra. För rannsakningsprotokollet borde all egendom katalogiseras och framskridandet av rannsakan dokumenteras på ett sådant sätt att det i efterhand på ett tillförlitligt sätt går att bevisa vilket beslagtaget föremål som upphittats var. De gripna personernas riktiga identitet borde utredas och personerna registreras i signalementregistret. Den stulna egendomens ursprung borde utredas. Det var än en gång dags för ett möte. Undersökningsledaren beslöt att jag fortsätter med Aleksander, Vladimir och Mihail och att trion och sakerna som kom med den andra bilen skulle överföras till en annan utredare. Vi skulle också få hjälp av andra utredare. Trots arbetsfördelningen och den extra arbetskraften skulle vi ha mycket att göra. Förhören är ofta de intressantaste åtgärderna inom brottsutredningen och deras betydelse för att lösa brottet är ofta avgörande. ändå finns det inte endast ett rätt sätt att genomföra ett förhör eller en patentlösning som skulle fungera i alla situationer. *** Förhören är ofta de intressantaste åtgärderna inom brottsutredningen och deras betydelse för att lösa brottet är – 193 – ofta avgörande. Ändå finns det inte envar i Finland. dast ett rätt sätt att genomföra ett förMihail var däremot mycket spänd och hör eller en patentlösning nervös. Mihail berättade I de misstänkta som skulle fungera i alla att bara en del av sakerna personernas situationer. Alla som föri bilen är hans och att han berättelser fanns hörs är olika. Där en omeköpt dem av asylsökande ändå motstridigheter delbart vill erkänna sitt som bor i Finland och och omständigheter brott ljuger en annan så som säljer varor utansom polisen kunde mycket som möjligt och för butikerna. Han hade påvisa att var lögn. en tredje vägrar att säga absolut inte stulit några någonting alls. Det finns saker och om det fanns också olikheter mellan förhörsledarna. stulna saker bland hans saker hade han Någon utreder ett ärende på ett ledigt i alla fall inte medvetet köpt sådana. sätt med humor, medan en annan förUtgående från de första förhören hör strängt på ett tjänstemannamässigt stod det så kallad ”seinäkiisto”(total sätt. Förhörsledaren måste ändå kunna förnekelse) på pappret, det vill säga alla anpassa sig till olika förhör och anpassa misstänkta nekade till allting. I de misssig enligt personen som förhörs. Ändå tänkta personernas berättelser fanns ska man inte ta på sig en roll, det bästa ändå motstridigheter och omständigslutresultatet får man oftast genom att heter som polisen kunde påvisa att var vara sig själv. lögn. Rederibolagets passagerarlista viI förhöret följande dag efter gripansade att alla tre personer hade kommit det var Vladimir glad och berättade till Finland tillsammans. Också de anglatt att han kommit till Finland med dra utredningsåtgärderna som utfördes sin vän Mihail för att köpa krockskadasamtidigt som förhören gav resultat. de bilar som försäkringsbolagen säljer. Försäljaren som upptäckt den första Förutom att de tittat på bilar hade de stölden förhördes som vittne, och utidessutom under flera dagar gått i olika från fotografier som visades under förbutiker. Vladimir nekade tvärt till att höret identifierade hon med säkerhet han skulle ha gjort sig skyldig till något Vladimir som varit i butiken då stölbrott, men berättade att Mihail under den ägde rum. Försäljaren kunde också resan hade köpt stora mängder saker identifiera vissa jackor som hittats i bisom nu fanns packade i deras bil. Vladilen som stulna från deras butik, för den mir hade däremot bara gått i butikerna nyaste modellen såldes ännu inte någon och inte själv köpt någonting. Vladimir annanstans och jackornas prislappar hade dessutom träffat sin gamla behade hittats avklippta i butikens provkanta Aleksander på parkeringsplatsen rum. Lyckan var med oss också i en antill en av butikerna, men det var frågan nan butik. Försäljaren som observerat om en ren tillfällighet; innan mötet visregisternumret berättade att avklippta ste Vladimir inte ens om att Aleksander prislappar också hittats i butiken och – 194 – varor som motsvarade prislapparna hittades i männens bil. Spiken i kistan var videoupptagningen från övervakningskameran i butiken. Aleksander, Vladimir och Mihail marscherade på rad i butiken. Med hjälp av straffprocessuella tvångsmedel kan man trygga brottsutredningen. Med dessa lagstadgade medel kan man till exempel ingripa i en persons frihet eller egendomsskydd. Undersökningsledaren hade redan beslutat om att gripa och anhålla dem som var misstänkta för brott och att beslagta den egendom som de innehade. Vi var ändå i en situation där tiden för anhållande inte skulle räcka till för att utreda de brott som skulle utredas. De misstänkta hade fått en chans att klargöra saken i förhöret, men alla tre hade använt sin rätt att inte medverka i att utreda sin egen skuld. De misstänktas berättelser var motstridiga och två av de misstänkta innehade en biljett som gjorde det möjligt för dem att lämna landet. Utifrån bevisen hade de misstänkta sannolikt gjort sig skyldiga till flera stölder, och om de var fria skulle de kunna försvåra utredningen av ärendet till exempel genom att komma överens om likadana berättelser om händelseförloppet. Undersökningsledaren beslöt att föreslå för domstolen att de misstänkta skulle häktas. Tingsrätten beslöt att häkta Aleksander, Vladimir och Mihail. Den som är häktad kan be om att bli frisläppt av domstolen två veckor senare, så häktningen garanterade åtminstone två veckor tid för utredningen. För Mihails Särskilt då det gäller tvångsmedel som har med friheten att göra är det vanligt att de misstänkta försöker ”köpslå”. – 195 – del behövdes det bara fem minuter till det inte så enkelt att avgöra skillnaden det här. Trots att det inte är meningen mellan sanning och lögn. Ibland föratt häktningen ska pressa hörs samma misstänkta den misstänkta känns en flera gånger och man får Det är lättare att flera veckor lång period avslöja lögnen utifrån flera gånger följa med av rannsakningsfängelse hur den misstänkta beden misstänktas sällan särskilt lockande. ter sig under förhöret. berättelse. Genast efter häktningsNågon gång har jag i de sammanträdet meddelade här situationerna tyckt att Mihail att han ville klargöra sin egen del jag upptäckt fysiska reaktioner då den i fallet. misstänkta berättar en modifierad sanSärskilt då det gäller tvångsmedel som ning, men även då har lögnen slutligen har med friheten att göra är det vanligt avslöjats först då den misstänkta berätatt de misstänkta försöker ”köpslå”. tat hur saker och ting verkligen är. Det ”Blir jag frisläppt om jag erkänner?” är är lättare att avslöja lögnen utifrån den en av de vanligaste frågorna som ställs misstänktas berättelse. Berättelsen kan på fel sida om förhörsbordet. Utredavara inkonsekvent, detaljerna stämmer ren kan inte pressa den misstänkta med inte nödvändigtvis överens med de hot om att denna förlorar sin frihet, detaljer som polisen utrett eller berätmen det är inte heller möjligt att belöna telsen kan ändras stup i kvarten. Ofta ett erkännande med att han eller hon blir minnet också sämre för den som blir frisläppt. Också Mihail var intresförhörs efterhand som frågorna blir allt serad av sina chanser att bli frisläppt mer otrevliga ur hans eller hennes synefter ett erkännande. Jag berättade för punkt. Det här är ändå inte säkra sätt Mihail om de fakta som påverkar saatt avslöja lögner, för man kan inte rå ken. Polisen hade beslagtagit mycket för om man verkligen inte minns. egendom som misstänktes vara stulen Oberoende om han hade ljugit eloch det fanns tre misstänkta. Det var ler inte i det första förhöret var det en en bra början att berätta om sin egen helt annan Mihail som kom till det andelaktighet men de andras delaktighet dra förhöret. Den spända och nervösa måste också klarna på något sätt. Först mannen hade blivit avslappnad och efter det kan polisen överväga att frige hjälpsam. I de följande förhören berätde misstänkta. tade Mihail i detalj om de olika skedena Vi skulle också få hjälp av andra utrei deras resa och om deras besök i olika dare. Trots arbetsfördelningen och den köpcentrum. De hade åkt på resa med extra arbetskraften skulle vi ha mycket tomma kappsäckar och utöver huvudatt göra. stadsregionen hade de varit ända till ”En människa som ljuger tittar allLahtis. I butikerna hade männen vantid åt vänster” har jag hört att är ett av ligtvis delat på sig och träffat varandra kännetecknen för att ljuga. Tyvärr är igen då de kommit tillbaka med sitt byte – 196 – till bilen. Var och en hade packat sitt byte i sin egen väska, så det var därför lätt att rikta det straffrättsliga ansvaret. Utredningen pågår också utanför förhören. Allteftersom trions rutt och tidtabeller klarnade kunde man göra förfrågningar i de rätta butikerna. Svinn som passade in på de tre männens byte började dyka upp. När utredningen framskred klarnade också faktumet att det inte skulle gå att hitta ägarna till all egendom. Också Vladimir och Aleksander ville ge ett samarbetsvilligt intryck av sig själva. Vladimir erkände att han var med och stal den gången Aleksander blev fast. Aleksander erkände för sin del att han stulit varor från butiken där försäljaren hade sett registernumret på deras bil och där övervakningskameran hade bandat in besöket. Ingendera av männen visste något om ursprunget till den övriga egendomen som hittats i bilen. Vladimir påstod till och med att alla saker tillhörde Mihail. Som erfarna män i branschen erkände de båda alltså endast det som de hade fått bevis om. När klientrelationen blir längre blir den som förhörs vanligen bekant också annars än via förhören. Ofta är det just i dessa samtal utanför förhören där man bygger upp det förtroende som gör att fallen blir utredda. Att använda tolk medför också praktiska problem. *** När klientrelationen blir längre blir den som förhörs vanligen bekant också annars än via förhören. Rannsakningsfängelse kan vara i veckor eller månader, då utredaren ofrånkomligen måste sköta olika löpande ärenden med rannsakningsfången. Det kan till exempel vara fråga om läkarbesök, domstolens sammanträden eller möten med nära anhöriga. Ofta går man bara för att – 197 – småprata med rannsakningsfången elbevis för brotten att det inte skulle finler höra sig för hur han eller hon har nas några beaktansvärda misstankar om det. Trots att man i förhöatt de inte var skyldiga. Vladimir beslöt sig ren är på olika sidor om Jag berättade för Mihail för att gripa efter bordet kan man utanför om Vladimirs berättelse, det sista halmstrået förhören småprata i god att alla saker i bilen skulle och ändra sin anda om helt andra saker. tillhöra Mihail. Mihail gilberättelse. Ofta är det just i dessa lade inte att man försökte samtal utanför förhören sätta hela skulden på hans där man bygger upp det förtroende axlar. Mihail började i detalj räkna upp som gör att fallen blir utredda. Nu var vilka saker var och en av männen hade problemet bara att det inte fanns något stulit och var de hade stulit dem. Mänggemensamt språk. Alla ärenden måste den stulna varor var ändå så stor att skötas med hjälp av en tolk. Mihail inte kunde berätta ursprunget Att använda tolk var en utmaning till mer än en del av sakerna. Nu fanns också i förhören. Förhören måste alltid det ändå fler trumfkort till de följande antecknas med tillräcklig noggrannhet, förhören. för det kan bero på en mening eller till Aleksander inledde sitt förhör med och med en enskild ordform som sagts att berätta att han inte har något att til�under förhöret om personen döms i lägga till den tidigare berättelsen och rätten eller inte. När förhöret är utfört nekade till att han hade stulit något anvia en tolk kan den misstänkta i rätten nat än de varor han redan berättat om. påstå att tolken tolkat fel eller att han Jag förklarade situationen för Aleksaneller hon förstått frågan som tolken der. Det hade berättats för polisen i tolkat på ett annat sätt. Ofta kan utandra förhör som hade med saken att redaren inte göra annat än lita på tolgöra att Aleksander också hade stulit kens yrkeskunskap i tolkningarna. Att andra saker. Efter en liten stunds tystanvända tolk medför också praktiska nad började jag räkna upp butiker och problem. Förutom att tolkningen gör saker som stulits från dem. Aleksanatt den tid som behövs för förhöret blir der funderade en stund och konstatemångdubbelt längre ger det också tid rade att det var lönlöst att förneka. För åt den som förhörs att fundera på sina några enskilda första butiker orkade svar. En misstänkt som trasslar in sig i Aleksander berätta om enskilda stulna sina förklaringar hinner fundera ut nya saker, tills han tydligen konstaterade att förklaringar för bristerna i sin berätspelet var förlorat. Aleksander uppgav telse medan tolkningen pågår. att alla saker som fanns i hans väskor För Mihails del började fallet klarvar stulna och han ville inte säga något na. De förklaringar som Vladimir och mer om saken. Aleksander gav om saken verkade inte Kvar fanns bara Vladimir. Den leentrovärdiga, men man måste få sådana de Vladimir fortsatte ännu att förneka – 198 – allt. Jag berättade att hans medbrottslingar hade erkänt sin egen delaktighet och att polisen också hade fått veta om hans förehavanden. Utan resultat. Vladimir misstänkte i det närmaste att polisen ljög för honom eller att hans kompisar för polisen endast berättat det som polisen ville höra. Jag räknade upp flera butiker för Vladimir och frågade om Vladimir har varit i de här butikerna och stulit saker från dem. Vladimir berättade att han besökt flera butiker med nekade till att ha stulit någonting från dem. Vladimir hade ändå uppenbarligen bedömt trovärdigheten i sin berättelse och konstaterat att den var svag. Efter förhöret bad Vladimir om att få penna och papper till sin cell så att han skulle kunna klargöra saken i nästa förhör. Jag hann redan hoppas på att Vladimir till det sista förhöret skulle ha med sig en lista på saker han stulit, men förgäves. Vladimir beslöt sig för att gripa efter det sista halmstrået och ändra sin berättelse. Vladimir berättade att en del av väskorna i bilen nog var hans och att det också fanns saker som han stulit bland sakerna. Vladimir räknade upp alla butiker jag nämnt i det föregående förhöret och berättade att han stulit en mössa från en butik, handskar från en butik och mindre värdefulla saker också från de andra butikerna. Största delen av sakerna som fanns i hans väskor berättade Vladimir att han hade fått av en landsman som han inte kände och som hade betalat Vladimir för att föra sakerna till sitt hemland. Enligt Vladimir kom sakerna från reaförsäljningarna Vladimir visste säkert att en berättelse utan detaljer inte är pålitlig, så jag fick en mycket noggrann beskrivning av hur, när och var sakerna hade överlämnats. Slutligen föll Vladimir offer för sin egen finurlighet. – 199 – och han hade inte tidigare nämnt om det här uppdraget eftersom han inte ville dela sitt arvode för transporten med sina kamrater. Vladimir visste säkert att en berättelse utan detaljer inte är pålitlig, så jag fick en mycket noggrann beskrivning av hur, när och var sakerna hade överlämnats. Slutligen föll Vladimir offer för sin egen finurlighet. Förutom att han ändrat sin berättelse var det också en annan sak som gjorde att hans berättelse inte var trovärdig. Trots att det inte direkt gick att bevisa att hans berättelse om transportuppdraget var falsk kunde en av detaljerna han berättade inte på något sätt stämma. I ett tidigare förhör hade han erkänt en stöld som hade ägt rum på den motsatta sidan av huvudstadsregionen bara tjugo minuter efter det påstådda överlämnandet av sakerna. Den här detaljen försökte Vladimir ändra på ännu i rättegången, men inte ens tingsrätten ansåg att Vladimirs berättelse var trovärdig. Männen dömdes till slut till fängelsestraff för över trettio stölder. Efter att de frigetts återvände männen tomhänta till sitt hemland, till och med kappsäckarna som de haft med sig dömdes förverkade till staten som hjälpmedel vid brott. Att utreda fall tycker jag är det bästa med kriminalpolisens arbete. Ett utrett brott ger en känsla av att ha lyckats och ger tro på ens eget kunnande, men man kan också lära sig av de fel man gjort. Att utreda lär man sig sist och slutligen endast genom att utreda och ofta lär man sig det genom försök och misstag. Utredningen av varje fall börjar från noll. Trots att alla fall inte alltid blir utredda drivs en bra utredare ändå framåt av intresset för att utreda brott. De tekniska och taktiska färdigheter som behövs i arbetet kan man lära sig, men det viktigaste är utredarens egen motivation. Den måste finnas hos utredaren. Aleksander, Mihail och Vladimir heter egentligen något annat. LÄS MER – 200 – • Luuppala, Jarmo: ”Myymälävarkaat anastivat röykkiöittäin arvotavaraa.” – Publicerad på Iltalehtis webbplats 29.1.2013: http://www.iltalehti.fi/uutiset/2013012916610909_ uu.shtml. “Via en kvinna hade offret blivit bekant med en mansperson, på grund av det hade kvinnan blivit svartsjuk och börjat planera att döda den avlidna.” – 201 – – 202 – Jussi Majanen Uppdrag 34 Äldre konstapel Jussi Majanen blev polis hösten 2005. Efter att han blivit utexaminerad arbetade han som nödcentralsoperatör vid Birkalands nödcentral, tills han 2007 gick över till fast arbete inom polisens fältarbete. Majanen arbetar i fältgruppen i Kangasala vid polisinrättningen i Birkaland. Han tog licens för fältledare 2009. Majanen har också arbetat som utbildare för nödcentralsoperatörer vid Polisyrkeshögskolan och har deltagit i utbildningen vid polisens grundkurser. Majanen har merkonomutbildning sedan tidigare (1995). Innan poliskarriären arbetade Majanen som försäljare i en sportbutik och som reseledare i Egypten och Grekland. När man går i stora skor, lämnar man stora spår efter sig N är du väljer polisyrket, väljer du på samma gång att dagligen arbeta med rusmedelsmissbrukare. Det finns normala vuxna som super på veckosluten och som förändras till totalt andra människor efter några öl. Det finns periodsupare som kanske lever ett helt normalt familjeliv, men som då en period infaller super i två veckor utan att tänka på sin familj, sitt arbete eller på någon annan vardaglig sak. Det finns så kallade uteliggare eller nergångna alkoholister som supit i åratal. Det finns knarkare som är svårt drogberoende och som sätter i sig eller till och med sprutar in allt som kan göra dem omtöcknade i huvudet och som tar bort de vardagliga bekymren ens för en liten stund. Det finns också allt yngre flickor och pojkar som polisen möter och som firar veckoslutet i berusat tillstånd. Oberoende av vilken grupp de här rusmedelsmissbrukarna kommer ifrån kan du vara säker på att du kommer att möta dem dagligen i vartenda skift då du utför polisarbete. De, om några, är polisens stamkunder. Många klienter har man att – 203 – göra med så ofta att man minns deras har också de sina bekymmer. De består namn redan då man ser dem. Efter att av helt andra saker, men de ska tas på ha kört och lett hem dem lika stort allvar som våra Behandlar vi en svårt börjar man också ha ett bekymmer. Ett gammalt starkt minne av vilken de- alkoholiserad man som talesätt tycker jag beskrisupit i flera veckor ras hemadress är. Bland ver våra bekymmers kapå samma sätt som dem finns också de vars raktär på ett träffande sätt. en nykter, välklädd födelsedatum man komOm vi skulle sätta alla våra kvinna som vi möter mer ihåg efter att de har bekymmer i en gemensam vid platsen för en tagits i förvar och registrehög och jämförde dem, så krock? rats många gånger. skulle alla i slutändan vilja Uppdrag 34, ett så kallat ha sina egna bekymmer alkisjobb, börjar vara till och med för rutillbaka. tinmässigt efter att man har gjort de här Behandlar vi en svårt alkoholiserad jobben i några år. Med bil till platsen, man som supit i flera veckor på samma öppna dörrarna, människan in i bilen sätt som en nykter, välklädd kvinna som och köra till finkan. En snabb säkerhetsvi möter vid platsen för en krock? Just kontroll vid finkan och en fråga om häldet. Varför bemöter vi dem inte på samsotillståndet – ”har du sjukdomar som ma sätt? De har ju helt samma människräver medicinering?” – och personen kovärde. leds för att lägga sig på en gul madrass. Varenda nergången alkoholist och Många säger att de inte bryr sig särnarkoman har också någon gång haft en skilt mycket om de där alkisarnas och oskyldig barndom. Varenda en av dem knarkarnas öden. Borde man? har haft en öppen framtid i början av sitt De som använder de här rusmedlen liv. Något har bara drivit dem till den där är också människor. De har helt fullt situationen. Någonting har fått dem att samma värde som vi som lever ett norta till flaskan eller till att använda droger. malt vardagsliv. Tyvärr hör inte längre en Vad det är, det vet vi inte då vi möter väckning klockan sex till deras vardag. dem som poliser. En del av dem vet det Inte för att jag själv älskar när väckarinte själv heller. En del vet, men vill inte klockan ringer, men nog ger den rutiner prata om det, och inte angår det egentlioch på det sättet en trygghet i vardagen. gen oss heller. Deras liv innehåller inte bekymmer i Alltid då och då, närjag kör en svårt arbetet och de behöver inte fundera på alkoholiserad person till förvaringslokaom de hinner hämta sina barn från dagis lerna för berusade, kommer jag att tänka före klockan fem. De står inte i kön på på de här människoödena. Vad var det stormarknadenklockan 17 på måndag som gick fel och i vilket skede? Har perefter jobbet med ett skrikande barn unsonen jag kör en familj och var är de ander armen. höriga? Finns det längre någon som bryr Även om de inte har de här bekymren sig, då människan ligger i diket i höstreg– 204 – net med avföring i byxorna. Om ingen annan bryr sig, så borde vi som poliser åtminstone bry oss. Det betyder inte att man behöver bära de här människornas bekymmer och öden på sina egna axlar, men vi kan åtminstone alltid visa dem respekt. Den lilla stunden av mänsklighet, den lilla uppmärksamheten mot dem kan också ge dem ljus i deras beklämmande vardag. Det betyder inte att man behöver bära de här människornas bekymmer och öden på sina egna axlar, men vi kan åtminstone alltid visa dem respekt. *** Förra sommaren åt jag på en hamburgarrestaurang med min sambo. Medan vi åt våra måltider satte sig ett ungt par, en man och en kvinna i ungefär tjugoårsåldern, vid ett bord nära oss. Mitt emot dem satte sig en rätt så kraftigt berusad utslagen person som började prata med dem. Redan efter en liten stund blev den unga mannens ton mycket arrogant. Han frågade skrattande: ”Varför styr spriten dig? Vet du vad du på riktigt borde göra?” Han fortsatte på samma linje med en rätt så hög och arrogant röst. Jag förde skräp till papperskorgen bredvid dem och mitt blod rent ut sagt kokade. Jag kom att tänka på motiveringen för domseftergift ur den gamla strafflagen kunde inte behärska sig, men jag lyckades ändå hålla munnen stängd. På hemvägen diskuterade jag situationen vi sett med min sambo och hur dum den där unga mannen gjorde sig på en offentlig plats. Hur kunde han veta vad den där alkoholisten hade för bakgrund? Antagligen hade den där mannen varit i arbetslivet förut, precis som vi andra. – 205 – Han skulle till exempel ha kunnat ha en Jag medger själv att man ibland melledande position på en bra arbetsplats. lan arbetskamraterna också kan ha en Gjorde alkoholismen kanmycket svart humor om ske att han förlorade arklienterna. Man ska ändå Tänk om den där betsplatsen, eller kom alkomma ihåg att humor är personen, nästa koholismen in i livet efter en svår genre och då man morgon då han vaknar, att han förlorat sin arbetsanvänder humor i polisminns att han blev plats? Fick han månntro arbetet måste man kunna nedvärderad och plötsliga problem med sin välja tiden och platsen för kallad skitbyxa? psykiska hälsa, och bördet. Man ska alltid komma jade medicinera den med ihåg att vi är likvärdiga alkohol? Gick han igenom en smärtsam inför lagen och att samma också borde skilsmässa och började bedöva smärtan gälla i bakre delen av polisbilen. Alkohomed alkohol, ända tills han inte längre lism är en av de vanligaste sjukdomarna kunde sluta? Det här kan ju inte någon i det här kalla nordiska landet. I klorna av oss veta. på den är många tyvärr ganska maktlösa. Man kan inte heller veta om den där Jag minns ett fall från en tidigare somunga mannen på platsen kanske är i mar, då en numera före detta konstapel samma situation om flera år. Livet för leddes från under en buske till polisbioss åt olika håll. Står jag ännu innan penlen. Bakom sig hade han än en gång flera sionsåldern framför finkan och ställer dagars supande och utgående från stansamma fråga till den där unga mannen? ken hade hans byxor också blivit våta Varför styr spriten dig, så här efter skilsav annat än av morgondaggen. ”Nog är mässa, psykiska hälsoproblem och efter den här alkoholismen en fruktansvärd att du har förlorat ditt arbete? Kanske sjukdom”, lyckades mannen säga då vi har också den unga pojkens attityd förhjälpte honom stiga in i bilen. Där taändrats då, där vid dörren till finkan. lade tre konstaplar. Två hade en torr och Vi talade om fallet ovan och om allprydlig blå overall, ett fast arbete, familj männa attityder med min kollega. Han hemma och hobbyer. En hade träningsberättade om ett motsvarande fall, där byxor som var våta av urin, en arbetsen väktare som ringt nödcentralen hade plats han förlorat på grund av alkohoväntat med den berusade tills polisen lism, en trasig familj efter en skilsmässa kom till platsen. Vakten hade konstateoch en kropp som var tärd av alkohol. rat till polispatrullen att ”här är den här Där stod vi vid bilens bakdörrar. Alla skitbyxan”. Varför måste man kalla den likvärdiga. där berusade personen skitbyxa inför polisen? Tänk om den där personen, nästa morgon då han vaknar, minns att han blev nedvärderad och kallad skitbyxa? – 206 – Jag medger själv att man ibland mellan arbetskamraterna också kan ha en mycket svart humor om klienterna. Man ska ändå komma ihåg att humor är en svår genre och då man använder humor i polisarbetet måste man kunna välja tiden och platsen för det. – 207 – – 208 – “Städaren hade bjudit sin vän på middag som kryddats med sömnmedel.” – –209 209– – – 210 – Jussi Majanen Det mest krävande uppdraget? Äldre konstapel Jussi Majanen blev polis hösten 2005. Efter att han blivit utexaminerad arbetade han som nödcentralsoperatör vid Birkalands nödcentral, tills han 2007 gick över till fast arbete inom polisens fältarbete. Majanen arbetar i fältgruppen i Kangasala vid polisinrättningen i Birkaland. Han tog licens för fältledare 2009. Majanen har också arbetat som utbildare för nödcentralsoperatörer vid Polisyrkeshögskolan och har deltagit i utbildningen vid polisens grundkurser. Majanen har merkonomutbildning sedan tidigare (1995). Innan poliskarriären arbetade Majanen som försäljare i en sportbutik och som reseledare i Egypten och Grekland. Kun isolla kengällä astuu, jää iso jälki P olisens yrke ute på fältet är mycket varierande. Det finns många uppdrag som kan skötas rutinmässigt och som inte kräver just någon fysisk eller psykisk ansträngning. Det finns också uppdrag som kan kräva såväl god fysisk som psykisk kondition. Sedan finns det sådana uppdrag som inte utgör någon som helst fysisk belastning men som kräver mycket bra psykisk kondition. Alla konstaplar som arbetar på fältet kommer en gång under sin karriär att stöta på någon form av våld. Under utryckningar möter man järnstänger, bobollsträn, knivar och även skjutvapen. Man förbereder sig för dessa situationer med olika taktiker och tekniker och allt som oftast kan situationerna lösas genom att prata. Poliser som arbetar på fältet är säkert tvungna att någon gång under sin karriär använda fysiska maktmedel för att bryta ner motståndet. Största delen av oss är i något skede tvungna att ta till någon form av maktmedel. Någon av oss blir tvungen att rikta sitt vapen mot en människa, någon blir även tvungen att avfyra det. Att skjuta är alltid det yttersta – 211 – maktmedlet och jag kan bara föreställa *** mig hurdant kval en konstapel är tvungen att genomgå inom sig efter en sådan Det dödsbud som jag kommer bäst ihåg händelse. Ett av de mest krävande poskedde för flera år sedan under min tid lisuppdragen är emellertid ett uppdrag på fältet i det som då var Kumo härad. där vi inte möter våld och inte behöver Jag letade efter fallet i polisens system klä på oss taktisk skyddsutrustning. Det för min artikel men jag är ett uppdrag under vilket Det är ett uppdrag hittade till mitt förtret enytterligare patruller inte som varje polis får bart en sammanfattning tillkallas. Under detta uppnågon gång under sin av det. Tydligen hade det drag används inte fysisk karriär. redan arkiverats. Efter att kraft och man gör inga imha suttit en stund vid daponerande stormningar. torn insåg jag att jag inte behöver någon Uppdraget kräver råg i ryggen, mod och brottsanmälan för att komma ihåg fallet extremt god kommunikationsförmåga. . Jag behöver varken minneslappar eller Det är ett uppdrag som varje polis får stödord. Jag kan lika väl skriva om det ur någon gång under sin karriär. Enligt mig eget minne så som jag kommer ihåg det är ett av polisens mest krävande uppdrag och jag kommer väl ihåg det, även om att lämna dödsbud. Naturligtvis kan jag det snart var tio år sedan. Fredagen den bara tala för mig själv, men jag tycker att 21 januari 2005 var jag på nattskift vid det till och med är det mest krävande polisinrättningen i Kumo härad. I papolisuppdraget. Det är ett uppdrag som trullen ingick utöver mig vår gruppchef man säkerligen aldrig vänjer sig vid, men överkonstapel Tapani Härkälä. Vi var å andra sidan är det bra så. I det skedet den enda patrullen i vårt område. Skiftet då en persons död och bortgång inte hade börjat klockan sju på kvällen och längre berör är det något som är väldigt det skulle pågå till sju på morgonen. Effel. En människas död kan i vissa fall sist ter natten skulle jag ännu köra 100 kilooch slutligen till och med vara en lättnad meter hem och sova och återhämta mig för de anhöriga. Det kan hända att en efter nattskiftets påfrestningar. Kvällen person redan länge har lidit av en allvarhade varit en normal fredagkväll, och relig sjukdom och med anledning av detta dan i början av skiftet hade det börjat till och med själv har önskat påbörja snöa kraftigt. Visserligen kommer jag den sista färden. I vilket fall som helst är efter en så här lång tid inte ihåg alla uppdöden alltid slutlig och att möta den är drag under den där vanliga kvällen, men alltid en speciell händelse. Varenda en av under natten fick jag ett telefonsamtal oss har nära och kära vars bortgång besom dramatiskt förändrade nattskiftet. rör oss. Döden berör varje människa på Efter midnatt ringde fältchefen från poolika sätt, därför är mötet med den alltid lisen i Loimaa till vår patrulltelefon och unik och kräver varje gång ett personligt berättade att det hade inträffat en allvaroch ödmjukt grepp. – 212 – lig olycka i deras område, där flera människor hade omkommit. Det verkade som att alla personer i det ena fordonet som var inblandat i trafikolyckan var från samma lilla by. Fältchefen i Loimaa berättade att vårt uppdrag skulle vara att lämna dödsbud om alla de som omkommit, eventuellt ännu under natten. Jag genomfors då av tanken att det förhoppningsvis tar så länge att utreda olyckan och parterna i den att detta tunga uppdrag skulle överföras på morgonpatrullen. Efter midnatt ringde telefonen på nytt och det sades från Loimaa att alla förutom en av personerna hade identifierats och att en bild av en flicka skickas till oss per e-post så att vi skulle kunna ta den med och identifiera flickan på hennes eventuella hemgård. Vi funderade på e-postmeddelandet och övervägde om vi skulle kunna visa bilden på ett lik med eventuellt svåra huvudskador för någon. Den femtonåriga flickans ansikte var dock prydligt och rofullt. Överkonstapel Härkälä tog reda på kyrkoherdens telefonnummer och ringde honom. Kyrkoherdens fru svarade i telefonen och undrade om det verkligen lönar sig att väcka kyrkoherden så här efter midnatt. Härkälä sade att nu är det fråga om ett sådant ärende att hon får lov att väcka kyrkoherden och be honom ta telefonen. Vi kom överens med kyrkoherden om att träffas i församlingshemmet. Vi skrev ut de omkomnas hemadresser från befolkningsdatasystemet och körde mot byn som snart skulle fyllas med sorg. I församlingshemmet samtalade vi med kyrkoherden och gjorde upp en plan på hur vi skulle gå till väga. Polisen skulle Jag genomfors då av tanken att det förhoppningsvis tar så länge att utreda olyckan och parterna i den att detta tunga uppdrag skulle överföras på morgonpatrullen. – 213 – bara berätta fakta, vad som skett och var, att jag kommer ihåg dem som om det och kyrkoherden skulle sköta de eftervar i går. Jag kommer ihåg vädret under följande åtgärderna och den andliga efnatten, husen och en del av vägarna i tervården. Vi gav oss av till det första byn. Jag förmår ännu i dag på något vis huset. Den döde pojkens far bröt ihop förnimma den nattens atmosfär. Några helt och hållet. Pojkens mor lyckades på besök passerade som i en dimma. I varje något sätt behärska sig och samtala med hem var mottagandet lika förkrossande. oss. Jag kommer ihåg hur hjärtskärande Människorna anade oråd redan vid dörfaderns gråt var. Jag undrade hur jag ren när de efter midnatt i mörkret såg själv skulle klara ännu fem likadana sitvå poliser med mössan i handen acktuationer. Det andra huset låg en bit utompanjerade av kyrkoherden som alla anför byn. I snöblandat regn körde vi in kände. På vägen till det sista huset stod på gården. Vi knackade på dörren och det klart att de två sista offren tillhörde inifrån hörde vi hur familjen väcktes av samma familj. En 17-årig pojke och en hunden. Fadern i familjen öppnade dör15-årig flicka. Å andra sidan var det sista ren. Kyrkoherden berättade om trafikohuset kanske det lättaste att besöka eflyckan och överkonstapel Härkälä precitersom jag då redan visste att vi skulle ha serade händelseförloppet, som också för fullbordat denna tunga uppgift när detta oss ännu var delvis oklart. Fadern brast i var över. Naturligtvis var familjen i det gråt och till dörren kom familjens dotter sista huset också förkrossad. Familjens som naturligtvis också började gråta. två yngsta barn låg och sov medan vi Där stod vi i dörröppningen i mörkt, samtalade med föräldrarna. Barnens kallt snöblandat regn, och jag visste inte mor och far berättade att de redan på hur jag skulle vara i min overall. Jag något sätt hade anat det värsta. De hade kommer ihåg hur fadern genom gråten inte hört något från barnen. Föräldrarna sörjde över hur pojkarna följande morhade läst på text-TV om en allvarlig gon skulle ha haft en avolycka och hade därefter görande futsalmatch, men Jag förmår ännu i dag försökt ringa barnen men att hälften av lagets med- på något vis förnimma bådas telefoner hade varit lemmar hade omkommit i den nattens atmosfär. avstängda. Modern hade olyckan. Familjens dotter lämnat ett telefonmeddefrågade oss om vi kunde komma tillbaka lande åt dem båda och gått och lagt sig. efter sju när modern återvänt från nattNu hade hon vaknat till den värsta väckskiftet. Dottern sade att de inte kommer ningen en person kan få. Jag har flera att kunna berätta för modern vad som gånger gått igenom det där uppdraget hänt. Hur hemskt det än kändes konstamed mina kollegor. När det talas om terade Härkälä faktum att vi ännu hade tunga polisuppdrag och speciella hänmånga hem som vi inte besökt och att vi delser hänvisar jag ofta till händelserna inte skulle kunna återvända. Ögonblick under ifrågavarande natt. Det är säkert och detaljer har etsat sig fast i minnet så ett av de polisuppdrag som jag aldrig – 214 – kommer att glömma. Uppdraget har aldrig dykt upp i drömmar men har etsat sig fast i minnet. Att tala om saker och gå igenom dem är en del av debriefingen. I polisyrket lyckas det som tur är bra vid kaffebordet. Under ett skift har vi tolv timmar på oss att tala med patrullkamraten om saker. Då hinner man ge utlopp för såväl arbetsstress som personliga saker. Det är alltid enkelt att vara klok i efterhand. Efteråt är det alltid enkelt att med tiden fundera på vad som gick snett och vad som gjordes rätt. Den natten gjorde polisen och kyrkan tillsammans, enligt mig, det som kunde göras. Patrullerna i det andra området skötte områdesundersökningen och andra praktiska uppgifter som hörde till den. För oss återstod den fysiskt lättaste uppgiften men enligt mig den psykiskt mest krävande, att möta nära anhöriga som har förlorat det allra käraste, sitt eget barn. Vi utförde arbetet med ödmjukhet genom att berätta sanningen och delta i sorgen. Annat kunde vi inte göra. Senare har jag funderat på hur professionellt överkonstapel Härkälä agerade då han kom på att genast ringa byns kyrkoherde om vad som hänt och få denne att delta i uppdraget. Inte visste vi ju om någon familj var troende, men i en sådan situation är det knappast någon som ifrågasätter varför en kyrkans man är med. Kyrkan är ju en organisation som oftast har hand om situationen som följer och är närvarande vid dödsfall. Kyrkoherden kunde också genast informera om vad som följer, han berättade att församlingen genast på morgonen skulle ordna en minnesstund och framför allt kunde han Jag har flera gånger gått igenom det där uppdraget med mina kollegor. När det talas om tunga polisuppdrag och speciella händelser hänvisar jag ofta till händelserna under ifrågavarande natt. Den natten gjorde polisen och kyrkan tillsammans, enligt mig, det som kunde göras. – 215 – ge stöd åt anhöriga och kollektiv tryggvårt perspektiv var ett normalt uppdrag, het under den där kalla och bistra morvar i hennes ögon mycket fint skött och gonen. * * * Fastän jag berättade att man kändes i sorgens stund som en fin gest. I aldrig vänjer sig vid att lämna dödsbud, polisarbetet hör tacksamhet från allmänblir man självsäkrare och samlar på sig heten inte till vanligheterna. När man får redskap som underlättar när man ska ta del av det, känns det mycket angesköta en sådan uppgift. Det viktigaste nämnt. Speciellt om det har varit fråga enligt mig är att vara närvarande och att om ett uppdrag som krävt finkänslighet kunna empatiskt delta i människans och som varit svårt på sitt eget sätt. sorg. Det är ju inte fråga om ett normalt polisärende utan man ska ta tid på sig att *** lämna dödsbud. Uppgiften ska göras i lugn och ro. Man ska inte ropa budet Några veckor innan jag skrev denna arfrån dörren och smita ut. På ett sådant tikel skulle jag igen lämna ett dödsfall. uppdrag får man aldrig ha bråttom. Då En 86-årig man hade dött efter midnatt vi den vintern på morgonen efter dödsi sitt hem på grund av en långvarig sjukolyckan lämnade dödsbud till modern dom. Den här gången fanns det inget som förlorat en son i trafikolyckan är ett behov att lämna dödsbud eftersom den bra exempel på hur unik en sådan hänavlidnes 83-åriga fru fanns i lägenheten delse är. Vi ringde till kyrkans dödsbudsoch själv hade funnit sin man död i badjourhavande och bad denne komma rummet. Medan vi väntade på bårbilen med och tillsammans steg vi alla tre in i samtalade vi med kvinnan om livet och en tvåa i ett våningshus. Vi berättade för döden, om det förflutna och framtiden. modern om olyckan och att sonen omFrun berättade att hon och hennes man kommit. Vi berättade att kvinnan som skulle ha firat 60 år tillsammans den var med oss var kyrkans representant vintern. Vi pratade om livets upp- och och att hon vid behov stannar en stund nedgångar som anhopats under dessa år. talar om saken med moEfter en stund anlände två Det viktigaste dern. Kvinnorna stannade likbärare. När vi skulle gå enligt mig är att i bostaden och vi gick bort beklagade vi än en gång vara närvarande och för att fylla i brottsanmäsorgen. Frun undrade hur att kunna empatiskt lan. Jag tycker att uppdrahon skulle orka på egen delta i människans get gick sakligt till, men hand i framtiden. Den sorg. utan någon större känsla äldre likbärarens ord till av att ha lyckats. En vecka den avlidnes fru var: ”Ni senare hittade jag en lapp från modern. i orkar nog, ni orkar nog, ni är en stark min postlåda på arbetsplatsen Modern kvinna.” Själv förundrades jag lite av orville förmedla sitt tack för att dödsbudet den. Visserligen ska man ingjuta hopp hade skötts så fint och för deltagandet i för framtiden i nödens stund, men hur hennes stora sorg. Uppdraget som från kan en likbärare veta hur stark en män– 216 – niska är? Hur kunde han veta om frun skulle orka i all sin sorg? Ett annat exempel på tvivelaktiga ordval kom för en tid sedan ur en praktikants mun. När patrullen avlägsnade sig från platsen beklagade en äldre konstapel än en gång sorgen och visade sitt deltagande. Också en yngre konstapel deltog i sorgen och hävde ur sig: ”god fortsättning på dagen trots allt!” när patrullen gick ut. Jag använder själv samma fras men snarast då när klienten stiger ur polisbilen med en liten böteslapp i handen. Jag anser att det lämpar sig att säga vid en bötfällning eller kanske när man lämnar en lindrig krock, men jag skulle aldrig använda frasen efter att jag lämnat ett dödsbud eller tar farväl av den avlidnes anhöriga. Och jag skulle inte heller använda det på något annat uppdrag heller där döden är närvarande. Det är alltid svårt att hitta de rätta orden när man lämnar dödsbud. Som tur är kan man på ett sådant uppdrag tillämpa samma ideologi som til�lämpas på många andra polisuppdrag: det finns inte endast ett korrekt sätt att utföra ett uppdrag, utan man väljer det sätt som är det bästa möjliga enligt ens egen uppfattning. Alla har och får ha egna sätt att uttrycka sig på men på särskilt känsliga uppdrag är det skäl att noga överväga sina ordval. Låt oss återgå till det äldre parets hem en stund. Tillsammans med likbäraren klädde vi av den avlidne och lade honom på bår medan frun väntade i rummet intill. När vi var redo att bära den avlidne till bilen gick jag ännu efter frun så att hon kunde ta farväl av sin avlidne man. I vardagsrummet stod två konstaplar och två Uppdraget som från vårt perspektiv var ett normalt uppdrag, var i hennes ögon mycket fint skött och kändes i sorgens stund som en fin gest. – 217 – likbärare alldeles tysta runt den avlidne. Den avlidne låg övertäckt på båren så att ansiktet var synligt under överdraget. Den gamla damen böjde sig ner ännu en gång intill sin man och smekte varsamt hans kind och sade följande: ”Farväl min kära xxxxx, hoppas vi ännu ses en dag. Tur att du fick gå bort i lugn och ro hemma. Du var alltid en bra man till mig, även om jag inte alltid kom ihåg att säga det. Färdas väl på din sista resa.” Mitt hjärta kändes tomt, som om en sten tyngde mot mitt bröst. Jag svalde för att jag var så rörd. Det kan hända att den yngre likbäraren som såg på mig såg tåren i min ögonvrå, men vad gör det. När det i sinom tid blir dags att gå bort, är det väl just på ett sådant sätt som man själv skulle vilja gå. Smärtfritt i ditt eget hem med dina nära och kära. Om någon uttalar likadana ord vid min dödsbädd så kan jag säga att jag levt ett gott liv. LÄS MER • • Kiiski, Kimmo K.: Poliisin rooli kuolemansyyntutkinnassa. 2., ny upplaga. Polisyrkeshögskolans läroböcker 18/2009. Poliisiammattikorkeakoulu 2009. – Publicerade även som pdf-fil: https://www3.cepol.europa. eu/xmlui/bitstream/handle/123456789/6489/Oppikirjoja%2018.pdf ?sequence=1. Serkamo, Rosanna: ”Menetin kolarissa kaksi teini-ikäistä lastani.” – Publicerad på tidningen Me Naisets webbsida: http://www. menaiset.fi/artikkeli/ajankohtais– 218 – ta/ihmiset/menetin_kolarissa_ kaksi_teini_ikaista_lastani. ”Han bjöd sin frisörvän på en måltid, rester av måltiden hittades senare tillsammans med en efterrätt spetsad med sömnmedel i hans mage.” – 219 – – 220 – Markku Nyman Polisen möter, förhör, skriver – ett psykologiskt perspektiv Markku Nyman arbetar som psykolog vid Polisyrkeshögskolan där han gör personanalyser. Nyman är magister i samhällsvetenskaper och psykologie magister till utbildningen. Han har arbetat som psykolog och forskare de senaste 15 åren och av dem har han till största delen arbetat med personanalys och utvecklings-, väglednings- och utbildningsuppgifter inom branschen. Nyman handleder också, har mottagning och gör effektivitetsforskning. Efter sin värnplikt arbetade Nyman cirka sex år som utbildare inom försvarsmakten. Han har också arbetat bland annat inom handel, som städare, som Gallupintervjuare, bilchaufför och ordningsvakt. När man går i stora skor, lämnar man stora spår efter sig ”D et kan finnas erotiska vibrationer mellan människor oberoende av om någondera letar efter en ny partner eller inte. Vibrationerna, som det finns mera av i vissa möten och mindre av i andra möten, är batteriet för de erotiskt laddade situationerna, en källa till psykologisk interaktion. Kroppsspråket kan avslöja förändringar i vibrationerna, dolt eller helt öppet visat intresse. På samma sätt bygger också en bra förhörsledare upp utgångspunkten för interaktionen på fungerande lagbundenhet. Också mellan förhörsledaren och den som förhörs finns det alltid vibrationer, spänningar, som båda parterna åtminstone i början av förhöret på alla sätt försöker dölja. Förhörsledarna är nog medvetna om att de försöker läsa tecken på någon svag punkt i den förhördas beteende. Då de upptäcker sådant försöker de utreda vad den svaga punkten möjligen kunde vara. Orsaken kan vara dåligt samvete, rädsla för att bli fast för att ljuga, eller att ge ett falskt vittnesmål som någon krävt. Nästan alltid handlar det om faktorer som har att göra med att ljuga. Ofta glömmer ändå förhörsledarna att också den som förhörs kan försöka hitta en sådan svag – 221 – I punkt i förhörsledarens beteende som den kan den här artikeln begrundas sambananvända för att uppnå sina egna mål. Särskilt det mellan tänkande, språk, interskickliga på det här är grova brottslingar, ekoaktion och att skriva i polisarbetet nomiska brottslingar och sexualbrottslingar. ur en psykologisk synvinkel. Artikelns Förhörsledaren kan ha gjort sin hemläxa författare har fått stöd från flera persoslarvigt. Han eller hon kanske inte har tagit ner då han gjort bakgrundsarbetet för ordentligt reda på vad som dittills har framtexten. Diskussioner med dem som gör kommit i fallet som utreds, utan kommer överdet vardagliga polisarbetet, de som varit lägsen och högfärdig till förhöret och ger samtiåklagare och med Polisyrkeshögskolans digt utrymme för att låta högmod gå före fall. lärare har belyst det breda ämnesområEtt överlägset och byråkratiskt beteende ger alldet på ett mångsidigt sätt. Ett särskilt tid möjligheter till den som förhörs att utnyttja tack till lektor Mikko Ylikangas som i 35 det. Då kan förhörsledaren inte längre kontrolår arbetat som polis, och som med sin lera situationen, utan den förhörda tar över förlånga erfarenhet av att arbeta som CKPhöret. Om situationen så kräver kan den som utredare och lärare i förhörskunskaper förhörs börja spela förolämpad, också i annat samarbete han eller hon kan visa att den har lett författaren till ett Ju mer skarpsynt inte känner någon form av förundersökande tänkande, förhörsledaren troende för förhörsledaren som till att möta och att förstå är, desto större inte lyssnar eller ens försöker människor. möjligheter har förstå, eller kan hota med att Författaren svarar enhan eller hon att kontakta en advokat eller göra sam för den syn som prekomma till ett bra ett klagomål hos en myndighet. senteras i texten, för de slutresultat. Ju mer skarpsynt förhörslebetoningar som valts och daren är, desto större möjligheför eventuella fel. I valet av ter har han eller hon att komma till ett bra infallsvinklar torde arbete och forskning slutresultat. Med en känslig kontakt är det både inom säkerhetsbranschen – inom lättare att bevara samtalskontakten också i en försvarsmakten och polisen – och inom svår situation, och det gör det möjligt för förarbete med yrkesval, mental hälsa och hörsledaren att få den mentala kontrollen över fångvård inverka. De empiriska forskförhöret. Från den utgångspunkten kan man ningsresultat som rapporteras i artikeln börja spela schack, dölja sina verkliga avsikgrundar sig på den forskning som förter, linda in den som ska förhöras i ett nät av fattaren gjort i sitt arbete vid Polisyrkesobservationer och till slut driva den som förhörs högskolan med studenturvalet och som till en situation där det åtminstone inte längre stöder bedömningen vid varje ansökfinns möjligheter att göra några motdrag. I en ningsgång och å andra sidan forskning förhörssituation behövs inte alltid ett schack som stöder processen och utvecklingen matt, en väl byggd och dokumenterad kedja av av metoder. drag visar sanningen.” Det är klart att en så omfattande temahelhet inte kan avhandlas ens i omfatLektor Mikko Ylikangas tande läroböcker, för att inte tala om i – 222 – en kort artikel. Efter att ha gjort en litteraturöversikt konstaterar den här författaren att det skulle behövas en lärobok på finska om tänkande, språk, interaktion och produktion av polistexter, då det inte ens på de andra huvudspråken inom undervisningen går att hitta en lämplig titel för det här området. Naturligtvis finns det många böcker som betonar förhörsteknik och att avslöja lögner, likaså böcker med handledning om att skriva polistexter. I den här artikeln ges först en översikt av hurdana psykologiska egenskaper som i medeltal karaktäriserar de sökande som klarat sig bra i skrivuppgifterna i polisutbildningens urvalsprov – blivande producenter av polistexter, förhörsledare och brottsutredare. Efter det granskas några områden inom polisarbetet och särskilt brottsutredning, som är intressanta i psykologiskt hänseende – umgänge med människor, att skaffa information, tänkande och att producera innehåll till en viktig produkt i polisarbetet, förundersökningsprotokollet. Till en början ska det kort belysas för läsaren om författarens vetenskapsfilosofiska preferenser, som påverkar de synvinklar och sätt att behandla saker som författaren har. Psykologi som vetenskap placerar sig, också efter att betydelsen av neurovetenskaper blivit starkare, mellan naturvetenskaper och samhällsvetenskaper, delvis på grund av den mångförgrenade traditionen och forskningsområdena som blir mångsidigare inom psykologivetenskapen, och den mångfald av metoder som är en följd av dem. Den filosofiska ramen för författarens tänkande De empiriska forskningsresultat som rapporteras i artikeln grundar sig på den forskning som författaren gjort i sitt arbete vid Polisyrkeshögskolan med studenturvalet och som stöder bedömningen vid varje ansökningsomgång och å andra sidan forskning som stöder processen och utvecklingen av metoder. – 223 – formas av instrumentalism och (realisgenomgå en reform. Provet i att skriva tisk) pragmatism. De här betraktelsesätresumé som varit med tidigare förblir ten tillåter att empiriskt ungefär som tidigare: den bevis används då begrepp sökande får vid provtillfälUtgående från en definieras och motiveras i let en artikel att läsa, och analys av materialet granskning på metanivå i har 45 minuter på sig att till urvalsprovet psykologisk bedömning. sätta sig in i artikeln och kan man konstatera Det pragmatiska grepatt skriva ett referat av att provuppgifterna pet lyfter fram praktisk den. Däremot har den maockså på ett mer funktionalitet eller nyttigterialbaserade uppsatsen omfattande sätt het som kriterier för att som hittills funnits med lyfter fram goda försvara att idéer, tankar, ersatts av det mångsidiga utvecklingsförmågor modeller och teorier, samt essäprovet som består av med tanke på allt det stöd de fått i den emett betydligt mer omfatpolisarbete. piriska prövningen. Då är tande material än tidigare. förhållandet till informaStörsta delen av materialet tion, begrepp, modeller och metoder in– det vill säga den här artikelsamlingen strumentalistiskt: man ska gynna praksom du läser just nu – läser den sökande tiska resultat och positiva förändringar på förhand, en liten kompletteringsdel som förenklar problemlösning och å andelas ut först vid provtillfället. dra sidan metoder som ökar förståelsen Bedömningen och poängsättningen mellan människor. av de här skrivuppgifterna har varit, och är också i fortsättningen, baserade *** på de krav som man vet att är viktiga i skrivarbetet. Utgående från en analys ”Först måste man lära sig att känna sig själv av materialet till urvalsprovet kan man innan man kan utvecklas till en bra förhörskonstatera att provuppgifterna också på ledare.” ett mer omfattande sätt lyfter fram goda utvecklingsförmågor med tanke på allt Mikko Ylikangas polisarbete. Även om det sker förändringar i polisens verksamhetsmiljö och I den här delen granskas utgående från uppgifter är det uppenbart att de färdigempiriska bedömningsresultat sådana heter och egenskaper som de sökande psykologiska egenskaper som stöder nuförtiden har också i fortsättningen framgång i arbetet som polisskribent. I stöder framgång i urvalsprov, utbildning urvalsprovet för Polisyrkeshögskolans och vidare i polisarbetet. grundexamensutbildning bedöms de Av den helhetsrepertoar av språk som sökandes utgångsläge för att utvecklas polisen använder i sitt arbete kan man som skribenter på det sätt som krävs i till en början konstatera att variationen polisarbetet. När det här skrivs i slutet i det praktiska talet är mycket bred beav hösten 2013 håller urvalsprovet på att roende på uppgifternas karaktär, på de – 224 – situationer som finns till hands och de händelser som ska utredas och särskilt beroende på de personer som är sammankopplade med dem, deras roller och verksamhet. Det är svårt att hitta en arbetsuppgift eller ett yrkesområde – om man bortser från skådespelarens och språklärarens arbete – som skulle kräva lika stor användning av olika varianter av tal, stilarter och röstanvändning av en yrkeskunnig person. En förberedande intervju torde vara den vanligaste formen av tal som polisen använder för att närma sig människor som är parter i situationer eller händelser som ska utredas och undersökas. Redan förmågan att närma sig och att intervjua väldigt olika människor i olika situationer förutsätter att polisen har ett genuint allmänt intresse för människor och psykologisk förståelse om hur människan fungerar. Särskild nytta har man av socialt mod och förmågan att ta kontakt, av förmåga att lyssna och så klart av situationskänslighet och flexibilitet – av att ha blick för spelet. Språklig kompetens i sig är till nytta. Det behövs också en vilja att utveckla de nämnda färdigheterna, även om polisarbetet i sig självt är som gjort för att stärka alla de här färdigheterna inom interaktion. När man granskar den grupp som oftast klarat sig bäst i urvalsprovets skrivuppgifter konstaterar man att kvinnorna oftare än männen har placerat sig i toppen. Den här välkända omständigheten kring språklig skicklighet stämmer överens med forskning som gjorts på annat håll. Den språkliga skicklighet som mäts med psykologiska metoder är förståeligt nog den starkaste faktorn som förklarar Det är svårt att hitta en arbetsuppgift eller ett yrkesområde – om man bortser från skådespelarens och språklärarens arbete – som skulle kräva lika stor användning av olika varianter av tal, stilarter och röstanvändning av en yrkeskunnig person. – 225 – skillnaderna i poängen som de sökande sannolikheten att den sökande hamnar fått i skrivuppgifterna. I urvalsprovet bland den sämsta femtedelen. Till unförväntas det att den söderkända helhetsprestakande kan producera kontioner av skrivuppgifterna Ur den psykologiska sekventa framställningar har de underkända sökanbedömningens genom att använda det dena också konstaterats ha synvinkel har givna materialet och att förhållandevis låg nivå på skribenter som den sökande kan behandla de språkliga färdigheterna skriver tydligt, men sitt ämne på ett logiskt och slutledningsförmåtänker och uttrycker sätt. De som klarat sig bäst gan, liksom impulsivitet, sig flexibelt och i uppgifterna som mäter överdrift och en tendens som inte är onödigt psykologisk slutledningsatt hitta på saker. Samtiförmåga och konsekvens formbundna, klarat sig digt finns det skäl att uppär också i större utsträck- bättre än medeltalet märksamma att också ett i urvalsprovets ning än medeltalet repreför schematiskt och stelt skrivuppgifter som senterade i den femtedel sätt att fungera har varit mäter grundläggande som var bäst på skrivupptill nackdel för den sökanfärdigheter i att gifterna. de med tanke på att klara Grundläggande dygder sig i skrivuppgifterna. skriva polistexter. hos en skribent är att utResuméuppgiften simutrycka sig tydligt och att lerar med sin form skrianvända en konstruktion som gör det vande av polistexter i praktiken och mälätt att använda informationen. Ur den ter effektivt praktiskt skrivande under psykologiska bedömningens synvinkel tidspress. Det är ingen överraskning att har skribenter som skriver tydligt, men särskilt språkligt kompetenta sökande tänker och uttrycker sig flexibelt och med god stresstålighetsförmåga och som inte är onödigt formbundna, klarat starkt operativt minne har fått högre posig bättre än medeltalet i urvalsprovets äng i resumén. skrivuppgifter som mäter grundlägDe psykologiska observationer som gande färdigheter i att skriva polistexter. grundar sig på analysen i urvalsprovet Däremot har impulsivitet och överdrifkan sammanfattas enligt följande: såvitt ter som kommer fram i den psykologiska skrivuppgifterna i urvalsprovet verklibedömningen och på så sätt en eventuellt gen signalerar den sökandes förmåga outvecklad självbild oftare än medeltalet och färdigheter för att utvecklas som lett till att den som svarar på frågorna i skribent av polistexter, är det till fördel skrivuppgifterna i bedömningen hamnat för att bli en god polisskribent om den bland den sämsta femtedelen. På samma sökandes starka sidor också är sätt har en tendens att hitta på saker och en förhållandevis förhöjd likgiltighet om – självkännedom och tillräckliga färallmänna normer som framkommit i de digheter för att utvecklas och är tillpsykologiska uppgifterna inverkat på räckligt ödmjuk – 226 – – tillräcklig språklig begåvning och slutledningsförmåga – tillräcklig förmåga att tåla stress och emotionell balans – tillräcklig förmåga att komma ihåg och rapportera noggrant om sina observationer – ett disciplinerat förhållningssätt till regler och normer utan schematisk stelhet i interaktionen och i sitt sätt att uttrycka sig. Det är bra att lägga märke till att de ovan behandlade psykologiska egenskaperna som hänger ihop med att klara sig bättre än medeltalet i skrivuppgifterna ökar chanserna för att klara sig bra i urvalsprovet redan innan den egentliga psykologiska helhetsbedömningen är gjord, eller innan de psykologiska lämplighetspoängen har getts. Vi ser att man får fram flera av individens egenskaper som är viktiga inom allt polisarbete på ett effektivt sätt redan med hjälp av en skrivuppgift som är gjord för ändamålet och som förutsätter att man producerar text på ett tydligt och logiskt sätt under tidspress. Det är ingen överraskning att särskilt språkligt kompetenta sökande med god stresstålighetsförmåga och starkt operativt minne har fått högre poäng i resumen. Vi ser att man får fram flera av individens egenskaper som är viktiga inom allt polisarbete på ett effektivt sätt redan bara med hjälp av en skrivuppgift som är gjord för ändamålet och som förutsätter att man producerar text på ett tydligt och logiskt sätt under tidspress. *** ”I grundanmälan skrivs endast de saker som observerats objektivt – osäkra observationer antecknas inte som säkra och man fyller inte i luckor där observationer saknas!” Mikko Ylikangas Polisens uppgift är att på ett så objektivt sätt som möjligt utreda en händelse som polisen fått order om att utreda eller som – 227 – polisen tagit för utredning. Poliserna i tet, och effektivitet och stresstålighet i den första patrullen blir tvungna – ofta situationer som på många sätt kan vara under stor arbets- och belastande. Den informatidspress, medan de föltion som polisen samlar Att registrera jande arbetsuppgifterna in på brottsplatsen eller anmälan är en redan väntar – att anteckpå platsen för händelsen uppgift som ur na all väsentlig informa- rättssäkerhetssynpunkt utgör en grund för alla tion på platsen för hänåtgärder och handlingar är ytterst viktig och delsen eller brottsplatsen som polisen producerar skapar en grund för och att omedelbart eller för förundersökningen, senare avgöranden. ofta först i slutet av sin åtalsprövningen och en jäktiga arbetstur göra en eventuell rättegång i fallet. grundanmälan om händelsen. Anmälan Det är också viktigt att poliserna ska noggrant svara på frågor som gälsom arbetar på ”fältet” är medvetna ler händelserna och omständigheterna, om hur viktig deras insats är för helhepå ett objektivt och pålitligt sätt. Av ten i brottsutredningen. Den egentliga grundanmälan ska det framgå vad som brottsutredningen kommer ofta igång har hänt, var och när samt vem som har utgående från den polisanmälan som gjort det, på vilket sätt, med vad och varden första patrullen gjort. Med hjälp av för, såvitt man känner till de här sakerna förhören och ofta också resultaten av när anmälan registreras. Av anmälan ska den tekniska utredningen försöker man det också framgå vilka personer som sedan leta efter mer och exaktare svar har varit inblandade, som vittnen eller på frågorna vad, var, när, vem, hur, med eventuellt ännu oklara roller (alltid är det vad och varför. till en början inte alls klart vem som till Brottsutredaren borde ha en hypotes exempel är offer för ett misstänkt brott, om vad som hänt som styr arbetet och vem som är misstänkt eller ögonvittne). som kompletteras och preciseras i takt Anmälningarna kan klassificeras i Rmed att utredningen framskrider. Det och S-anmälningar. Härnäst behandlas här är mycket väsentligt särskilt i omfatfrämst R-anmälningar, det vill säga potande fall, och den slutliga omfattningen lisanmälningar om brott. Polisen gör på fallet kan man ofta inte veta på fördessutom S-anmälningar, det vill säga hand. Ofta formas bilden av händeldiverse anmälningar, som man inte missserna utifrån polisanmälan som brottstänker att är anslutna till något brott. offret, målsäganden, gjort (som polisen Att registrera anmälan är en uppgift som tagit emot anmälan har registrerat) som ur rättssäkerhetssynpunkt är ytterst eller utifrån det egentliga förhöret. I viktig och skapar en grund för senare ekonomiska brott kan det också finnas avgöranden. Av den enskilda polisen skatte- eller särskilda revisionsberättelkräver den här uppgiften pålitlighet, ser till förfogande. I mindre brottsfall är objektivitet, opartiskhet, noggrannhet, det lättare att få en bild av händelserna, omsorg och disciplin i det dagliga arbesärskilt om man har fått säkra observa– 228 – tioner av ögonvittnen eller om gärningsmannen har erkänt. Om fallet som utreds omfattar flera olika gärningar med flera olika personer inblandade eller till och med flera affärsföretag, kan det underlätta för utredaren att placera betydelsefulla datum och händelser på en tidslinje, i kronologisk ordning allteftersom saker och ting klarnar eller allteftersom man får bevis för dem. Så här uppkommer en utredningsplan. Också de hypoteser och frågetecken som styr utredningen kan finnas på den här tidslinjen. Då man skriver sammanfattningen av förundersökningsprotokollet, inledningen, kan man på så sätt använda den färdiga utredningsplanen som byggts upp utifrån pålitliga bevis och som kompletterats under utredningen. Att förbereda och genomföra en utredning kräver att utredaren samtidigt har precision och ett kreativt, flexibelt tänkande. Utredaren måste hela tiden i sitt arbete komma ihåg att utredningens slutprodukt, förundersökningsprotokoll, är en handling som grundar sig på pålitliga fakta och information, och som garanterar rättssäkerheten och som inte är någon deckarberättelse. Att förbereda och genomföra en utredning kräver att utredaren samtidigt har precision och ett kreativt, flexibelt tänkande. *** ”Anpassa ditt eget beteende enligt vad du vill få ut av interaktionen när du möter människor.” Mikko Ylikangas I det här avsnittet begrundas på ett allmänt plan några fenomen som har att göra med förhörstaktik och på så sätt också fenomen som har att göra med – 229 – socialpsykologi. Utredarens sinne rör lysningen eller på grund av att händelsig mellan intuitiv kreativitet och kritisk sen skedde traumatiserande plötsligt noggrannhet: Det krävs och överraskande, eller på att man är noggrann och grund av ögonvittnets synUtredarens arbete disciplinärt kritisk mot förmåga, någon omstänkräver utöver den misstänkta gärningen dighet som gäller en annan psykiska styrkor och då man uppmärksamfunktionsförmåga eller också en nödvändig mar och antecknar den bepå grund av att ögonvittgrundinställning i visning man fått om den. net var i berusat tillstånd. allt polisarbete: Det behövs kreativitet Vissa psykiska egenskaen strävan efter och förmåga att flexibelt per, tillstånd och brister rättsinnighet, använda det man lärt sig i funktionsförmågan kan ärlighet och efter och upplevt, samt en omöka mottagligheten för att arbeta för fattande intuitiv förståelse social påverkan och också sanningen. för människors verksamför förhörsledarens oavhet då man producerar siktliga suggestioner och hypoteser och utredningsfrågor. I samkan göra att vissa personer blir opålitband med brottsfall är de här klassiska liga som vittnen och opålitliga som pergrundläggande frågorna: vem och varsoner som ska förhöras. Ibland kan ett för. ögonvittne som känner den misstänkta Om utredaren endast är bunden till vilja hämnas på den misstänkta eller been teori om händelsen kan opålitliga skydda en annan person som den vet att uttalanden från ögonvittnen väsentligt är gärningsmannen. De här och många försvaga rättssäkerheten eller leda till andra omständigheter som försvårar att förundersökningen avslutas för tiutredningen betonar de krav som finns digt. Från ögonvittnespsykologin vet vi på att utredaren är kritisk, omsorgsfull, att många vanliga människor, som inte opartisk och uthållig. Utredarens arbete vanligtvis har att göra med polisen, uppkräver utöver psykiska styrkor också en lever polisen som en sådan auktoritet nödvändig grundinställning i allt polisaratt de direkt utgår ifrån att den person bete: en strävan efter rättsinnighet, ärligsom polisen tagit fast sannolikt är skylhet och efter att arbeta för sanningen. dig. Delvis på grund av samma orsaker Det är bra att kunna anpassa sig enligt kan människan skämmas för att hon elde goda reglerna för allmänt umgänge ler han eventuellt inte med säkerhet kan i olika interaktionssituationer och att minnas saker som konstaterats vara så uppmärksamma samtalspartnern som här viktiga, och därför kan människan en individ. Å andra sidan styrs all social ge ett säkrare uttalande än den verkliga verksamhet till stor del av allmänhetens minnesbilden. osynliga regler och normer. I interakDet är allmänt känt att ögonvittnenas tionssituationerna är de här bland annat sinnesförnimmelser kan vara mycket så kallade scheman och skript. opålitliga till exempel på grund av beScheman är kedjor eller cirklar av indi– 230 – videns observationer, tolkningar, beslut och gärningar. I social verksamhet är schemat en modell i människans sinne för att observera, tolka och förstå. Det strukturerar den observerade informationen och inverkar på beslutsfattande och verksamhetsstyrning. Å andra sidan kommer schemat från den sociala verksamhet som individen redan är en del av. Det är en inlärd generalisering som ger förutsägbarhet och mening åt individens upplevelse. Skripten är ett slags manus för hur en viss social situation framskrider. All institutionaliserad social verksamhet, det normativa lämpliga beteende som blivit en vana och andra människors och samhällets beteende – i extremfall just rättsinstansens och polisens – som upprätthålls i oss skulle på ett allmänt plan kunna demonteras till manus för situationer och händelser, skript. Ändå kan man inte glömma den individuella, kreativa omväxlingen och i synnerhet inte den växande kulturella verksamhetens variation i en verklighet som blir allt mer internationell. Skriptet är ett analytiskt begrepp, inget direktiv för beteende i en social aktörs ficka, även om vi kan studera de här mycket noggrant ur olika handböcker då vi reser utomlands till en annan kultur. Det är klart att schemana och skripten och deras inverkan på beteendet inte är oberoende av individens andra egenskaper, motiv, värderingar och attityder. De skript som individen – liksom ögonvittnet eller också polisen – kan se som självklarheter kan komplettera minnesluckorna. Ett vittne kan göra det han eller hon sett logiskt, det vill säga kom- De skript som individen – liksom ögonvittnet eller också polisen – kan se som självklarheter kan komplettera minnesluckorna. – 231 – plettera de luckor som vittnet upplever Polisens förundersökningsarbete sikatt de verkliga observationerna har gett tar på att klargöra händelserna och att upphov till. Scheman som man på olika anteckna dem, eller på annat pålitligt sätt sätt tillägnat sig eller som följer vissa dokumentera dem. Det här förutsätter värderingar eller attityder kan orsaka att de som vet någonting om händelomedveten och oavsiktlig press på att serna som utreds talar och ger informatolka händelserna på ett sätt som strider tion, även om man å andra sidan allt mer mot verkligheten och leder till ett beslut kan använda tekniska metoder av CSIatt säga mer om händelserna än vad man typ som är kända från tv-serier. Polisen har iakttagit. Intriger som använder sig måste ändå få personer som är mycket av de här grundläggande begreppen om olika och som har olika ställning i förobservation och tänkande hållande till händelserna med överraskande vändsom undersöks att tala. Polisen måste ändå ningar känner vi igen från Det här kan hända både få personer som är deckarna. Man har antagit i mer inofficiella samtal mycket olika och som att Agatha Christies popusom liknar mer en intervju har olika ställning laritet har att göra med en och i det verkliga förhöret, i förhållande till särskild förmåga att skapa där de formföreskrifter händelserna som överraskande intriger som man måste följa i Finland undersöks att tala. strider mot de sociala anär skrivna i förundersöktagandena, men ändå anningslagen. Där stadgas vända en liten grupp av misstänkta med bland annat hur den som förhörs ska logiskt motiv. På samma sätt kommer bemötas: lösningen till läsaren i till exempel Matti Yrjänä Joensuus intriger ofta utanför Den som förhörs skall behandlas ramarna, utanför den vanliga sociala lugnt och sakligt. För att få fram en kognitionens område, även om läsaren bekännelse eller ett uttalande i viss i deckaranda har tillgång till många tips riktning av den förhörde får inte som gör det möjligt att göra rätt slutledanvändas medvetet oriktiga uppning under berättelsens gång. gifter, löften eller förespeglingar om särskilda förmåner, uttröttning, *** hot, tvång eller andra otillbörliga medel eller förfaringssätt som på”Förhörsledaren måste lita på sig själv på samverkar den förhördes beslutsfrihet, ma gång som han eller hon på alla sätt måste viljestyrka, minne eller omdömesundvika att förolämpa den som blir förhörd förmåga. som människa, vilket skulle avsluta förhöret Ett förhör får hållas mellan och försvåra utredningen av händelserna. klockan 22 och 7 endast om: 1) den som ska förhöras ber Mikko Ylikangas om det, 2) fallet utreds vid summarisk – 232 – förundersökning, när den som skall förhöras enligt 6 kap. 3 § är skyldig att genast stanna kvar eller infinna sig, eller 3) förhöret inte kan skjutas upp utan att äventyra utredningen av brottet. Den som förhörs skall ges tillfälle till regelbundna måltider och tillräcklig vila. Bara för att förhöret ska lyckas krävs det mycket för att få till stånd en viktig förutsättning, en fungerande dialog: förhörsledaren måste vara genuint intresserad av olika människor och villig att förstå verkligheten ur den förhördas synvinkel. De finns naturligtvis mycket likheter i att intervjua människor och i förhöret som följer strikta formföreskrifter, men å andra sidan finns det också klara skillnader mellan dem. Skillnaderna kan man lägga märke till bland annat i frågorna, i placeringen av tidpunkten och i betoningarna av temana. I engelsk litteratur som behandlar förhörsteknik betonar man till exempel att där man i en intervju eventuellt är mycket flexibel och beaktar den förhördas personlighet är det utmärkande särskilt för det ackusatoriska förhöret (med språkligt, ickeverbalt eller implicerat skuldbeläggande eller tvivelaktigt innehåll eller metoder) att skaffa information med hjälp av mer direkta eller slutna frågor eller genom att använda åtminstone övertalning, antydanden eller insinuationer. Då polisen intervjuar eller förhör parter ska polisen klara av att skapa förutsättningar som tjänar syftet med att skaffa information. Att lyckas med att intervjua och förhöra förutsätter att polisen kan få till stånd en dialog som är gynnsam för informationsförmedling. I det här sammanhanget ser man ofta att den svåröversatta termen ”rapport” används i den engelska litteraturen. för att hänvisa till ett begrepp som innehåller – 233 – tanken om ömsesidigt förtroende och intresserade av människor och mångsirespekt som gör samspelet möjligt. Det digt arbete samt har så att säga prosoär klart att ett sådant här förhållande inte ciala egenskaper: de är redo att hjälpa kan uppkomma om förhörsledaren inte och stöda andra människor. De här färsträvar efter att förstå den som ska fördigheterna bedöms på flera sätt redan i höras. Förhörsledarna utvecklas också samband med utbildningsvalen. ofta till verkliga allmänDen ovan konstaterade psykologer i sitt arbete. stresståligheten ska inte Bara för att förhöret ska De människor som blir misstolkas med tanke på poliser har en stark lyckas krävs det mycket arbetet som förhörsledare. naturlig förmåga för att få till stånd en vikDet är inte fråga om att att tåla olika tig förutsättning, en fungvara byråkratisk eller tuff, stressfaktorer. erande dialog: förhörslevilket hindrar användningdaren måste vara genuint en av information på mikintresserad av olika människor och villig ronivå i interaktionen. Om den som föratt förstå verkligheten ur den förhördas hörs inte reagerar på förhörsledarens tal synvinkel. För att uppnå de här färdigeller på de reaktioner som föds i början heterna krävs både personlig flexibilitet av samspelet, sker det ingen interaktion och å andra sidan uthållighet att lyssna eller överföring av information i verkligoch förmåga att på ett professionellt heten, åtminstone inte på ett sådant sätt sätt hålla sina personliga känslor utansom är optimalt för förhörssituationen. för de saker som utreds. Ur psykologins I vissa polisuppgifter, i särskilda operaperspektiv är det här kanske det största tiva situationer, kan man också ha nytta kravet som polisarbetet ställer på indiviav att vara tuff, men i förhörssituationer den – vissa anser till och med att det är behövs hellre öga för spelet och känsligorimligt. Det är viktigt att polisorganisahet – i den meningen att man kan förtionen kan möjliggöra personalens välnimma observationer och reaktioner. mående och ork genom gott ledarskap, Det icke-språkliga, kroppsliga eller arbetshandledning och andra tillvägahalvspråkliga kommunikationen – som gångssätt. gäller bland annat intonation, betoning Utgångspunkten är att polisen måste av ord och pauser – innehåller informatåla stress och särskilt social mångfald tion som i huvudsak överförs omedvesom man möter på olika sätt, och socitet, men ändå påverkar det som syns, alt tryck. Trycket kan framträda uttrycksom framkommer som gärningar och ligen i en förhörssituation, som annars ordval i vårt beteende. Förhörsledarna också på många sätt är känslig och kriutvecklas i att på ett medvetet sätt antisk särskilt med tanke på den informavända sig av sådan här information, tion man vill ha av den som förhörs. De också omedvetet. En liten del av bemänniskor som blir poliser har en stark folkningen är så att säga naturliga genier naturlig förmåga att tåla olika stressfakeller ”trollkarlar” (wizards) på det här torer. Vanligen är poliserna utåtriktade, området. Forskning visar att poliser som – 234 – är specialiserade på täckoperationer och på att observera människor är speciellt skickliga på att tolka och använda sig av kroppsspråk. Också vissa temperament eller personliga fallenheter visar sig vara fördelaktiga med tanke på det här området inom kommunikation som en del av att utvecklas som förhörsledare. De här färdigheterna är en sådan emotionell känslighet som inte försvagar funktionsförmågan och en vid flexibilitet i tänkandet och verksamheten. Enligt forskning är poliser som är specialiserade på täckoperationer och på att observera människor speciellt skickliga på att tolka och använda sig av kroppsspråk. ändå gäller samma allmänna lagbundenheter för interaktion för förhörsledaren som för den som förhörs. *** ”Förhörsledaren måste förstå den som förhörs – man behöver inte godkänna.” Mikko Ylikangas För att utvecklas som förhörsledare är en förmåga att anpassa sitt eget beteende efter den aktuella samspelspartnern en fördel – också det här är en del av en vidare flexibilitet. Det samma gäller förmågan att förstå människor som sociala, kulturella och psykologiska varelser. Det verkar vara så att människor som lyckas använda icke-språklig kommunikation är starkt medvetna om sin omgivning och i större utsträckning än medeltalet i realtid kan avbilda sin respektive verksamhetsmiljö som grund för sin verksamhet. De här personerna är till sin karaktär mer medvetna om de finstämda drivkrafterna som gäller umgänge och sociala situationer. Ett sådant drag kopplas ofta ihop med att vara inåtriktad, introversion, så det är inte förvånande att också sådana som är introverta och använder sina naturliga egenskaper ofta blir förhörs– 235 – ledare då förhörsledarens arbete kräver allmänhet. Å andra sidan borde förhörskoncentration och uthållighet. ledaren skaffa så mycket bakgrundsinEn skicklig förhörsledare kan använda formation som möjligt om personen sig av språkliga, halvspråkliga och ickesom ska förhöras, också här allt mer och språkliga färdigheter i sin mer grundligt ju viktigare egen kommunikation i en sak och förhörsmöte det Enligt vissa förhörssituation. Ändå är frågan om. gäller samma allmänna uppfattningar har man En oskyldig som förlagbundenheter för inter- plockat bort några av hörs reagerar vanligtvis – de vita spelpjäserna aktion för förhörsledaren och fullt ”psyko-logiskt” redan innan spelet som för den som förhörs. förståeligt – positivt till börjar. Det här betyder att inforatt polisen som träffar mation som kommer som honom eller henne för en överraskning och överförsta gången vet många raskande reaktioner från den som försaker om honom eller henne och därhörs reflekteras på förhörsledaren och för verkligen förstår den som förhörs. kan också få särskilt en dåligt förberedd På motsvarande sätt är det betydelseförhörsledare att vackla i sin ställning fyllt på ett förhörstaktiskt sätt, också här som ledare av diskussionssituationen. med grund i vardagstänk förståeligt, att Av den anledningen är det nyttigt att fören person som förhörs som på riktigt hörsledaren har så mycket pålitlig inforär skyldig kan bli förvånad då han eller mation som möjligt både om händelsen hon märker hur mycket man känner till som utreds och om personen som förom honom eller henne redan innan det hörs. Den här informationen kan man egentliga förhöret. De informationskälockså sträva efter i förhöret, men ju mer lor som kommer fram i förhöret återbetydelsefullt förhör det är fråga om, kommer till den här utgångspunkten desto bättre måste förhörsledaren för– till det om personen faktiskt är skylbereda sig inför förhöret. Här kan man dig eller oskyldig – och som en skicklig som stöd utnyttja den ovannämnda tidsoch väl förberedd förhörsledare kan dra linjen, och i allmänhet det, att förhörslenytta av. daren mot bakgrunden av annan information har bildat sig en uppfattning om *** vad som har hänt innan händelsen eller serien av händelser som ska utredas och ”Förhöret är som en schackmatch, där man som är föremål för uppmärksamheten genom flera spel strävar efter målet med små och vad som har hänt efter det. Också steg, genom att på förhand så långt som möjligt i det här förberedande arbetet stöder räkna ut vad den som förhörs kommer att svara förståelsen, som ökar i takt med erfarenpå vilken fråga.” heten, för hur människor vanligen fungerar i olika situationer och hurdana de Mikko Ylikangas sociala situationernas skript, manus, är i – 236 – Mikko Ylikangas utmärkta jämförelse mellan ett förhör och en schackmatch ger på ett träffande sätt uttryck åt olika betraktelsesätt i förhörsmötet. Precis som i schack är den personliga stilen och förmågan att variera den också viktiga i förhöret då man möter olika människor. Å andra sidan styrs båda funktionerna av mycket strikta regler. Den förnyade lagstiftningen som definierar den misstänktas ställning, och som också garanterar den misstänktas rättigheter, har på nytt definierat – på ett metaforiskt sätt – ”spelredskapens” funktioner och möjliga ”drag” på ett betydelsefullt sätt. Enligt vissa uppfattningar har man plockat bort några av de vita spelpjäserna redan innan spelet börjar. Det här ställer ännu större krav än tidigare på framtidens brottsutredare och förhörsledare att hantera olika betraktelsesätt och förhörsstrategier, utan att glömma sin egen personliga stil. Fortfarande bekantar sig också schackspelarna med den kommande motståndarens stil och spelhistoria, vilket ger dem möjlighet att förutse det som kommer och minska möjligheten för överraskningar. Början av schackspelet är jämförbart med början av interaktionen, där den riktning som spelet byggs upp på i stor utsträckning bestäms, samt de roller som parterna med sin egen personlighet tar eller förtjänar. I mitten av spelet – som i utredningen kan betyda upp till flera tiotals förhör – byggs anfalls- eller försvarsställningarna för spelets utgång delvis upp genom uppoffringar. Också förhörsledaren måste alltså klara av att gå så djupt in i interaktionen att han eller hon ur in- Också förhörsledaren måste alltså klara av att gå så djupt in i interaktionen att förhörsledaren ur interaktionen, utan att ge upp strategiskt viktig information, kan få information som främjar utredningen av saken. – 237 – teraktionen, utan att ge upp strategiskt viktig information, kan få information som främjar utredningen av ärendet. I slutet av spelet eller i de sista förhören använder förhörsledaren – som inte ska ses som en aggressiv anfallare särskilt på så sätt att förberedelserna, det vill säga förfrågningar och bakgrundsarbetet, är gjort med omsorg och mitten av spelet har spelats klokt – information som förhörsledaren fått i förhöret och på annat sätt och genom att bygga upp bevis för en logisk och pålitlig slutledning, som den förhörda borde kunna svara på eller ge en egen logisk lösning. Precis som en skicklig schackmästare flera drag innan spelet är slut kan veta hur spelet logiskt kommer att framskrida och sluta, kan också en skicklig förhörsledare på det här sättet i sitt eget slutspel använda de förutsättningar han eller hon skapat i mitten av spelet, den information som producerats under förhöret och ofta också bevis som skaffats på annat sätt enligt den logiska och tidsenliga ordningen som förhörsledaren planerat. På samma sätt som i schack försvagar förlorad kontroll över sina känslor, att bli provocerad eller förolämpad, på ena eller andra sidan, möjligheterna att lyckas. Förhörsledaren måste känna sig själv, vara redo att utvecklas som människa och i sitt yrke. På samma sätt borde man också vara förberedd på att polisen och rätten inte alltid vinner i det verkliga livet. Att klara sig med den här motstridigheten är en viktig faktor i allt polisarbete för att uppleva att arbetet är meningsfullt och för personens välmående, också i uppgiften som utredare och förhörsledare. Polisen ser och upplever samhällets och mänsklighetens alla sidor i sitt arbete. De som blir poliser är mycket motiverade och hängivna personer som vill främja den vardagliga säkerheten, tjäna det som är rätt, hjälpa människor och samhället i sitt arbete. Att starkt förbinda sig till målsättningarna i sitt arbete kan också orsaka förståelig cynism, särskilt om man anser att man har blivit ensam utan tillräckliga redskap att försvara de här värderingarna. Språkliga färdigheter och interaktionsförmåga är till fördel då man behandlar och dekonstruerar de många belastningsfaktorer som oundvikligen hör till polisens arbete. Förmåga att diskutera och sätta ord på erfarenheter är också en förutsättning för polisens eget välmående och den egna arbetsförmågan. TILL KÄLLORNA – 238 – • • • • Ekman, Paul. Telling lies: Clues to Deceit in the Marketplace, Politics, and Marriage, W.W.Norton New York, 2009. Ellonen Erkki, Eija Karstinen & Veli-Eino Nykänen: Polisens läroboksserie 1/96. Inrikesministeriet, polisavdelningen, Helsingfors. För undersökningslag en 22.7.2011/805. (gäller från den 1 januari 2014) FPA:s lagtjänst (på svenska): http://plus.edilex.fi/ kela/fi/lainsaadanto/20110805. Holmes, Warren D. Criminal Interrogation: A Modern Format for Interrogating Criminal Suspects Based on the Intellectual • • • Approach, Springfield, Illinois, 2002. Pihlström, Sami. Structuring the World: The Issue of Realism and the Nature of Ontological Problems in Classical and Contemporary Pragmatism, Acta Philosophica Fennica 59, Helsingfors, 1996. Pihlström, Sami. Pragmatism and Philosophical Anthropology: Understanding Our Human Life in a Human World, Peter Lang, New York, 1998. Vesterbacka, Marko & Maija Pajarinen: ”Avoin mieli ja rikas kartta. Rikosylikonstaapeli Juhani Huotarin näkökulmia kuulustelutaitoon. Kirjoitelman lähdeaineisto 2011– 2013 / Poliisin perustutkintokoulutuksen valintakoe.” Warelia 2010. PDF-fil finns att ladda ner på adressen http://vesterbacka. net/warelia/avoin_mieli_ja_rikas_kartta.pdf. – 239 – – 240 – “Som mordvapen använde städaren blåbärskvarg blandad med sövande medel samt en vass kniv.” – 241 – – 242 – Mikko Pelttari En berättelse om redaktörer och deras berättelser Mikko Pelttari är redaktör på tidningen Yliopisto. Pelttari har studerat vid Tammerfors universitet med filosofi som huvudämne. Därtill har han studerat informationsvetenskap och mycket annat. Före sitt nuvarande arbete har Pelttari bland annat redigerat den filosofiska tidskriften niin &näin, varit värd för ett diskussionsprogram på radiokanalen Radio Moreeni i Tammerfors och rätat upp gravstenar på Kalevankangas begravningsplats. När man går i stora skor, lämnar man stora spår efter sig D et har alltid varit lätt att identifiera sig med detektiv Virta. Visst låtsas han vara lite förmer än andra när hans fina utbildning eller litterära begåvning kommer på tal. Han är ändå mänsklig: empatisk, öppen och gör misstag. Detektiv Virta är från en annan värld än sin närmaste chef, kommissarie Frans J. Palmu. Enligt den tjurskallige Palmu är spontant resonemang det enda som behövs i polisarbetet. Fantasi, psykologi, intuition och annat liknande är bara meningslösa och egentligen farliga egenskaper. Och om det här ämnet orkar Palmu predika. Till hans trosbekännelse hör: ”Det är bara att samla fakta, orubbliga realiteter, sätta dem i rätt sammanhang och sedan dra nödvändiga slutsatser utgående från dem. Det är allt!” (citatet översatt av denna artikels översättare)1 Den principen visar Palmus grundkaraktär: han är jämt och ständigt onödigt oeftergivlig och högfärdig. Och inte är det väl allt; det måste finnas något annat 1 Waltari: Komisario Palmun erehdys (Kommissarie Palmus misstag, på finska), s. 8. – 243 – dagstidning så skulle det viktigaste sakockså i kommissariens arbete. Och vad innehållet redan ha fått vänta alltför då ”det är bara att samla fakta”? Det är länge. Det kommer nu. I mitt arbete ganska arrogant att förvänta sig att det som redaktör har jag lärt mig att journapå något sätt skulle vara lätt att samla listik handlar om följande. orubbliga realiteter, sätta dem i rätt samJournalisten letar efter viktiga saker, berättar manhang och till på köpet kunna dra varför de är viktiga och gör dem intressanta. nödvändiga slutsatser. Det är ändå inte läge att glömma PalJag vet inte mer om polisens yrkesimus principer. De saker som journalistidentitet eller arbetspraxis än det som ken betraktar som viktiga Palmu och andra lagväkmåste grunda sig på fakta, tare i litteratur och rörlig Då man sitter med så samlande och testande bild har lärt mig. Prinett tomt papper cipförkunnandet av Mika framför sig måste man av orubbliga fakta utgör kärnan i arbetet. EmelWaltaris surpuppa tilltalar först fundera på vad lertid är inte ens de mest mig av andra orsaker. Det som är viktigast. obestridliga fakta vanligtskulle nämligen med små vis2 intressanta, om de är modifieringar kunna til�lösryckta. Därför behöver en bra jourlämpas på till exempel reportrar. Till exnalist övning i att se sambanden melempel så här: lan saker och fantasi för att skapa nya Det är visst bara att samla orubbliga synvinklar. Journalistik som träffar mitt fakta, sätta dem i rätt sammanhang och i prick får läsarna att tänka och ryckas sedan dra nödvändiga slutsatser utgåmed. ende från dem. Men det är ju först där allt I den här texten talar jag ur journabörjar! listens professionella perspektiv, främst Den här texten handlar om journaur en personlig synvinkel. Jag kommer listik och journalisternas arbete. Det i korthet att ta upp vad journalistik är, jobbet börjar med ovan nämnda insamvad journalisten gör och varför man ska lande av fakta, och efter det börjar man ta journalistik på allvar. I synnerhet om skriva. Då man sitter med ett tomt papman arbetar med det. per framför sig måste man först fundera Polisen utgör ett viktigt kugghjul i den på vad som är viktigast. Journalister prademokratiska samhällsordningen. Det tar ofta om ”artikelns höjdpunkt”, med är också journalistik som tar sig själv på vilket man avser att texten inleds med allvar, och i allra högsta grad dessutom. det främsta och intressanta sakinnehållet. Något som man vill betona. I det här *** avseendet skiljer sig en journalistisk text ofta från deckare: det är ingen bra idé att spara det stora avslöjandet till sist, utan 2 Den tidigare redaktionschefen för tidningen Helsingin Sanomats det måste skrivas ut innan läsaren har elektroniska tjänster, Paula Salovaara, sade på en föreläsning i början av oktober 2013 att det på HS:s webbsidor finns fyra temaområden tröttnat och vänt på bladet. som alltid intresserar folk: dinosaurier, nazister, astronomi och Om det här hade varit en artikel i en värmepumpar. – 244 – Journalistiken kallas för den fjärde statsmakten. Under årens lopp har i särskilt journalisterna själva lekt med den tanken. Pratet om statsmakterna bottnar i den idé som baronen Montesquieu presenterade på 1700-talet om att det är skäl att hålla de tre samhälleliga maktutövarna – den lagstiftande makten, den politiska verkställande makten och den juridiska dömande makten – åtskiljda3. Också den finländska demokratin grundar sig på den här indelningen, även om de tre makterna inte är helt och hållet separerade från varandra.4 För lagstiftningen ansvarar den genom folkval valda riksdagen, inom vilken man bildar statsrådet, som verkställer statens politik. Rättsväsendet, det vill säga allt från dem yngre konstapeln till domaren i högsta domstolen, utövar den dömande makten och övervakar att lagenligheten förverkligas. De tre traditionella statsmakterna fastställs i tredje paragrafen, ”parlamentarism och fördelning av statliga uppgifter”, i grundlagen: Polisen utgör ett viktigt kugghjul i den demokratiska samhällsordningen. Det är också journalistik som tar sig själv på allvar, och i allra högsta grad dessutom. Den lagstiftande makten utövas av riksdagen, som också fattar beslut om statsfinanserna. Regeringsmakten utövas av republikens president samt statsrådet, vars medlemmar skall ha riksdagens förtroende. Den dömande makten utövas av obero3 En djupgående finskspråkig artikel om Montesquieu finns i den elektroniska encyklopedin filosofia.fi: http://filosofia.fi/node/5286. (Läst 17.10.2013) 4 Statsrådet, mer vardagligt regeringen, ansvarar inför riksdagen, så de är inte helt oberoende av varandra. – 245 – ende domstolar, i högsta instans av högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen.5 som helst kan bli journalist eller grunda till exempel en tidning. Gällande de andra statsmakterna är tillvägagångssättet mer reglerat. Yttrandefriheten De tre formerna av maktMan kan inte bli domare, är fundamentet i en utövning skiljs från varanåklagare eller polis utan en liberal demokrati, dra för att möjligheten till reglerad eller specialiserad och denna grund missbruk ska minska. En utbildning, och staten har ger journalistiken riksdagsledamot kan inte en stabil monopolställning utrymme i samhället. dela ut böter, och polisen i polisbusinessen. kan inte stifta lagar. Eftersom man får framJournalistiken kallas för den fjärde föra, sprida och ta emot åsikter och anstatsmakten eftersom man tänker sig att dra meddelanden utan att någon hindrar dess uppgift är att övervaka de tre andet är journalistiken folkets röst obedra, som maktens vakthund. Journalistik roende av vad man sprider: politiska omnämns inte i grundlagen, men i den kommentarer, kåserier, virkningstips, tolfte paragrafen skapas förutsättningar personskildringar, skvaller om kändiför den: sar, statistikanalyser eller mästerprov av den undersökande journalistiken. Det är Var och en har yttrandefrihet. Till yttranklart att det vore genomskinligt banalt defriheten hör rätten att framföra, sprida att kalla all journalistik politisk. Ändå är och ta emot information, åsikter och anjournalistiken också i sig en samhällelig dra meddelanden utan att någon i förväg kraft. 6 hindrar detta. Redan det faktum att det existerar massmedia och den journalistiska proI Finland får man framföra och sprida fessionen8 som svär att de är oberoende information, åsikter och andra meddekan ses som en demokratiserande sak. landen utan att någon i förväg hindrar Maktens vakthund skulle bara vara en detta. I samma sammanhang nämns att knähund om makthavarna inte skulle yttrandefriheten också omfattar likvärvara tvungna att ta den i beaktande. Även diga möjligheter att ta emot dessa meddeom alla statsmakter i teorin kan räknas landen. Yttrandefriheten är fundamentet som demokratins stöttepelare så är de i en liberal demokrati7, och denna grund egentliga makthavarna för journalisterger journalistiken utrymme i samhället. na också objekt för ständig granskning Det fastställs också att var och en har och misstankar. Bara en liten misstanke yttrandefrihet, vilket innebär att vem 5 Finlands grundlag: http://www.finlex.fi/sv/laki/ ajantasa/1999/19990731. (Läst 20.10.2013) 6 Se ovan. 7 Ett demokratiskt samhällssystem där makthavarna måste respektera lagarna och grundlagen ger medborgarna stora friheter. 8 Med profession avses enligt Pietilä (2012) ett yrke som är ansett med tanke på människolivet och som kräver specialiserade kunskaper, färdigheter och utbildning. Exempelvis polisyrket är en profession. Jag kallar också journalistik för en profession eftersom arbetet, även om det inte ställer några utbildningskrav, i dagens samhälle kräver mångsidiga färdigheter som i synnerhet universitetsstudier kan bidra med. I det avseendet är det specialiserat. – 246 – om att en politiker eller polis sysslar med lurendrejeri gör att journalisten blir deras motståndare, eller åtminstone borde bli det. Frågade polisen efter papper på grund av hudfärgen?9 Var det nödvändigt att använda maktmedel? Kom polisen undan vid åtalsprövningen? Frestelsen att missbruka sin makt minskar med rädslan att avslöjas. Utan fungerande massmedia skulle demokrati därför vara något helt annat än demokrati.10 Den politiska dimensionen hänger redan ihop med det journalistik överlag är. Frågan om hur bra den fjärde statsmakten lyckas sätta pli på de tre andra är en empirisk fråga som är upp till journalisterna och medierna själva. Det är givetvis inte så att allt som anses betydelsefullt och viktigt ur samhällets perspektiv skulle vara politiskt. Bevare mig väl, största delen är inte det. Och det är kanske inte vettigt att kräva att all journalistik, eller ens all bra journalistik, ens på något sätt ska ha betydelse för samhället. Det viktigaste är att journalistiken ändå alltid skulle kunna vara politisk. Till följd av grundlagens paragraf om yttrandefrihet lämnar lagstiftningen för det mesta journalistiken i fred. Yttrandefrihetslagen11 förtydligar masskommunikationens ansvar och definierar till Bara en liten misstanke om att en politiker eller polis sysslar med lurendrejeri gör att journalisten blir deras motståndare, eller åtminstone borde bli det. Frestelsen att missbruka sin makt minskar med rädslan att avslöjas. 9 Diskrimineringsnämndens förbud mot etnisk profilering: http://www.syrjintalautakunta.fi/sv/nyheter/1/0/ diskrimineringsnamnden_forbjod_diskriminering_pa_grund_av_ etnisk_bakgrund_i_samband_med_kontroll_av_resedokument. (Läst 30.10.2013) 10 Vehkoo (2011), s. 114–, behandlar på ett bra sätt idén ur ett nutida perspektiv. 11 Lagen om yttrandefrihet i masskommunikation: http://www. finlex.fi/sv/laki/alkup/2003/20030460. (Läst 22.10.2013) – 247 – exempel källskydd12. Yttrandefriheten vakar att de av nämnden fastställda Jourbegränsas av strafflagen: journalisten nalistreglerna16 iakttas. Reglerna består måste i synnerhet beakta paragraferav 35 punkter och en bilaga i fem punkna om ärekränkning, integritetsskydd, ter som särskilt behandlar kvaliteten på olovlig observation och olovlig avlyssnätpublikationer. Nästan alla massme13 14 ning samt grov hets mot folkgrupp . dier har skrivit under ONM:s grundlägDen stora idén bakom yttrandefrihegande avtal och därmed förbundit sig ten är avsaknaden av förhandscensur. till dess regleringar. Vem som helst kan Yttrandefrihet innebär göra en anmälan vid missinte att man får säga vad tanke att någon har brutit I Finland tillämpas som helst och det anses mot god journalistisk sed. journalistisk okej i samhället. YttranPå basis av anmälan fatsjälvreglering. defrihet innebär heller inte tar nämnden ett enhälligt att alla budskap skulle vara beslut om överträdelse av likvärdiga. I Finland är folk fria att också spelreglerna. Det medium som fått ett ge uttryck för sin dumhet. Enkelt sagt: fällande beslut måste visa överträdelyttrandefrihet ger folk möjlighet att säga sen genom att utan dröjsmål publicera det man har att säga utan att någon hinONM:s resolution. Från och med bördrar det. jan av 2014 förutsätter ONM dessutom Vem övervakar själva vakthunden då? att antalet personer som nås av rättelsen I Finland tillämpas journalistisk självska stå i proportion till hur allvarligt felet reglering. Det innebär att hela journaär. Ett väsentligt sakfel i en stor artikel listikfältet – redaktörer, förläggare och klaras alltså inte upp med en liten rättelföreträdare för lekmän – bildar ett organ se. Även fel på nätkanaler måste genast som kallas Opinionsnämnden för massmedier, komma till kännedom så att man inte som övervakar den finländska informalockas att i tysthet redigera eller radera tionsförmedlingens värden.15 artikeln. Opinionsnämnden för massmedier Självregleringen fungerar eftersom intresserar sig inte för lagen. Det överbåde redaktörer samt förläggare och huvudredaktörer har förbundit sig till den. 12 Enligt källskyddet kan journalisten eller utgivaren på Den beskriver ramarna för alla parters källans begäran låta bli att nämna ursprunget till den publicerade verksamhet och fastställer minimikraven informationen om situationen eller meddelandets karaktär kräver för god journalistik. Och utgör ett stort det. Källskyddet kan i vissa fall upphävas i en domstol: http:// stöd för hela pressens och den enskilda www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2003/20030460#L4P16. (Läst 22.10.2013) redaktörens arbete. Även om lagen lämnar journalisten i 13 24 kapitlet i strafflagen: http://www.finlex.fi/sv/laki/ ajantasa/1889/18890039001#L24. (Läst 22.10.2013) fred, så är journalistreglerna stränga. De sätter upp spelreglerna för journalistens 14 11 kapitlet i strafflagen: http://www.finlex.fi/sv/laki/ ajantasa/1889/18890039001#L11. (Läst 22.10.2013) 15 Vehkoo (2011) behandlar också det sociala internet, bloggvärlden och nätgemenskaperna som journalisternas övervakare, det vill säga som en femte statsmakt. Det finns fog för den idén. 16 Journalistreglerna finns på nätet på adressen http://www. journalistiliitto.fi/se/spelregler/journalistreglerna/. (Läst 17.10.2013) – 248 – professionella ställning, sätt att skaffa fram information, den intervjuades rättigheter, behandling av felaktig information och integritetsskydd i den offentliga debatten. Journalistreglerna gäller ett område som inte berörs av lagen i och med att de drar upp grova riktlinjer för vad journalistik är, hurdan den borde vara och enligt vilka ideal den ska fungera. Med tanke på demokratin är det viktigt att massmedia håller ett visst avstånd till makthavarna. En fungerande självreglering bidrar till att upprätthålla denna viktiga klyfta.17 Med tanke på demokratin är det viktigt att massmedia håller ett visst avstånd till makthavarna. En fungerande självreglering bidrar till att upprätthålla denna viktiga klyfta. *** När jag gick i lågstadiet var min käraste bok WSOY:s Stora Världsatlas. Jag läste så att pärmarna lossnade och tejpade sedan fast dem. När Sovjetunionen föll ritade jag in de nya gränserna med en blyertspenna. I boken presenterades först varje område med en stor världsdelskarta och efter den kom mer detaljerade kartor. De roligaste var specialkartorna i slutet av boken, där man bland annat lärde sig att kopra är en viktig exportvara för staterna vid Stilla havet. Jag hade ingen aning om vad kopra var.18 Jag tycker fortfarande mycket om kartor. Nuförtiden beundrar jag ofta den rörande tydliga kartan över Helsingfors metro. 17 I Storbritannien pågår för närvarande en diskussion om ifall regleringen borde lagstadgas. I Danmark är regleringen obligatorisk för pressen samt för radio-och TV-kanaler. 18 Kopra är enligt Wikipedia den frövita som kokosmjölken i en kokosnöt stelnar till vid mognad: http://sv.wikipedia.org/wiki/ Kopra. – 249 – Finlands enda metrobana går från saken i fråga.20 Journalistens yrkesskickGräsviken och förgrenar sig i öster till två lighet är en viktig del av journalistiken, ändstationer. Vartannat tåg kör till Nordoch den omfattar gallring – en strävan sjö och vartannat till Mellungsbacka. efter att i informationsöverflödets kaos Kartan över Helsingfors metro är en rak förmedla någonting processerat och ansträcka som förgrenar sig i vändbart till allmänheten. två delar strax före den höJournalistik är visserligen Både inom gra kanten. Sträckan delas informationsförmedling, journalistiken och in i stationer och det finns men inte endast informakartografin strävar siffror som visar hur länge tionsförmedling. Precis man efter att pressa det tar att röra sig mellan som med kartor producedet allra viktigaste stationerna. Från vänster: rar journalistiken någonoch väsentligaste Gräsviken. 2 min. Kamting till en viss publik och innehållet ur saken i pen. 2 min. Järnvägstorget. för ett ändamål. Publiken fråga. 1 min. Kajsaniemi... och ändamålet kan vara Metrotåget kör genom många olika. OrganisaHelsingfors, och kartan utgör en miniationers eller samfunds tidningar (till tyrmodell och en häftig förenkling av exempel Finlands naturskyddsförbunds detta. Kartan beaktar inte kurvorna, statidning Luonnonsuojelija, församlingstionernas olika utgångar, det geografiska tidningar) är riktade till en viss publik, avståndet eller att tåget mellan Sörnäs tidningarna Erä eller Naistutkimus till och Fiskhamnen åker ovan markytan. personer som förenas av ett visst inDen som har gjort kartan har valt att ta tresse. Tidningen Skeptikko strävar efter med två saker av alla alternativ som var att propagera för ett vetenskapligt tanmöjliga. Kanske för att de i det här samkesätt, medan tidningen Spektr som rikmanhanget är viktiga, nyttiga och intrestas till ryskspråkiga hjälper vår snabbast santa för allmänheten. växande befolkningsgrupp att anpassa Utöver att kartorna är tjusiga har de sig till vårt land. också ett samband med journalistiken. Inte ens allmänna publikationer, såAmerikanen Jay Rosen, professor i joursom Aamulehti eller Suomen Kuvalehti, kan nalistisk och journalist, presenterar i sin antas vara riktade till alla, om de inte bok What are Journalists for? en rad bra samtidigt vill förlora hela sin särprägel.21 frågor. En av dem är: Om tidningarna gjordes för alla, skulle Går journalistik snarare ut på att göra kartor än att fotografera?19 Både inom journalistiken och kartografin strävar man efter att pressa det allra viktigaste och väsentligaste innehållet ur 19 Rosen 1999, s. 292–293. 20 Det här gäller också bildjournalistik, avsikten med den här förenklingen är inte på något sätt att nedvärdera fotografiers betydelse eller yrkesskickligheten inom fotojournalistiken. 21 Till exempel kulturredaktioner, som strävar efter att göra kulturjournalistik också för dem som inte hör till deras publik, går snabbt vilse. Samma gäller idrottsredaktioner som plötsligt börjar ändra sin profil för att nå en större publik. Redaktören Johanna Vehkoo har sagt att det lönar sig att göra tidningar för deras läsare. Ett utomordentligt tips. – 250 – de alla se helt likadana ut. Det är kanske något sådant man kan se om man jämför några kommersiella TV och radiokanaler sinsemellan. Informationsförmedling i sin enklaste form innebär att det i världen händer någonting som journalisten filtrerar till en nyhet som når publikens medvetande. Det finns emellertid drag som överskrider denna enkelhet. Skulle inte journalistiken kunna, såsom Kauko Pietilä uttrycker saken, vara ”någonting sådant där många, ofantligt många, på ett speciellt sätt uppnår inbördes växelverkan och umgänge?” (citatet översatt av denna artikels översättare)22 Då skulle journalistiken inte endast betjäna folket genom skrämselmetoder riktade mot direktörer, utan också genom den där delade upplevelsen som den erbjuder sin publik. Den betydelse som nyheterna halv nio har för finländarna kan inte bestridas. Det sägs att författaren George Orwell definierade journalistiken som ”publicering av sådana saker som ingen vill att ska publiceras” (citatet översatt av denna artikels översättare). Enligt Orwell är tryckning av saker som tilltalar alla bara ett sätt att vårda sin offentliga bild, det vill säga PR. Tanken är polemisk, men har en poäng. Också i sin allra mest omfattande utsträckning kan journalistik bara göras för sina läsare. Journalistreglerna nämner inget om att villkoret för god journalistik är att någon alltid ska bli sårad, men å andra sidan kan försöket att behaga eller fria till läsarna strida mot den journalistiska andan. I den andra Enligt Orwell är tryckning av saker som tilltalar alla bara ett sätt att vårda sin offentliga bild, det vill säga PR. 22 Pietilä 2012, s. 272–299. – 251 – punkten23 i journalistreglerna står nämligen följande: som händer i Big Brother-huset, skulle jag tycka att det var betydelsefullt för samhället. ”Avgöranden om innehållet i inJag tror ju mer var och en förstår och formationsförmedlingen ska fattas får ut av det som händer omkring en, på journalistiska grunder. Denna desto bättre är samhället. Av konst, vebeslutanderätt får inte under några tenskap, konsumentprodukter, aktuella omständigheter överlåtas till någon diskussioner, idrott eller fast av den där utanför redaktionen.”24 politiken. Det går endast att behandla de här sakerna tillsammans med andra, och Den här punkten innebär en försäkran god journalistik är som om oberoende. Beslut får en vägkarta över hurdana Jag tror ju mer var inte fattas av annonsörer, perspektiv man sätter på och inte ens av förläggare och en förstår och får saker. Ju bättre journalisut av det som händer eller finansiärer. Besluten tik, desto mer mångsidigt, omkring en, desto får inte heller dikteras av månghörnigt och bättre bättre är samhället. personer som intervjuas samhälle. Och det är väl eller av informationskäldet som det är fråga om lor. Den interna makt som inom journalistiken. Man må lägga till ges åt redaktionen är både en betydelseångest, om det går så långt: kunskap är full frihet och en anmärkningsvärd samockså makt. Och den tillhör folket. hällelig makt.25 Den makten går i två riktningar. Mass*** medierna är å ena sidan fria att vara modiga, men å andra sidan fattar de All journalistik måste alltid grunda sig vid varje publiceringsbeslut alltid också på fakta, och på sådana fakta som jourmotsvarande negativa beslut: Vad förnalisten kontrollerat. Också Journalistblev osagt i den här artikeln? Vad har reglerna fäster särskilt mycket uppmärkinte nämnts över huvudtaget? Att samla samhet på sanningsenlighet: folket kring gemensamma samtalsämnen är en samhällelig makt, oberoende 8. Det är journalisters plikt att sträva efter av vad dessa samtalsämnen är. Om tiden sanningsenlig informationsförmedling. ningen Helsingin Sanomat i kolumnen 10. Journalister bör kontrollera uppgifter på ledarsidan bara rapporterade om vad så väl som möjligt – även om de har publicerats tidigare. 12. Journalister ska förhålla sig kritiskt till informationskällorna. Detta är särskilt viktigt i kontroversiella frågor, eftersom nyhetskällorna kan syfta till egen vinning eller till att skada andra. 23 ONM undviker medvetet att använda ordet ”paragraf ” för att betona att Journalistreglerna inte är någon lag. 24 http://www.journalistiliitto.fi/se/spelregler/journalistreglerna/. (Läst 17.10.2013) 25 Än en gång konstaterar jag att all journalistik inte alltid är motiverad ur ett samhälleligt perspektiv eller mer än endast ett purt nöje. Det är oerhört viktigt att trivas med journalistiken, men i den här texten får detta komma i andra hand. – 252 – Fakta och att ständigt och upprepade gånger kontrollera dem är journalistens livslina. Skrivfel eller linjer i fel storlek som slunkit med i den tryckta texten är alltid irriterande. Om det har kommit med ett sakfel i tidningen, känns det riktigt förargligt. Det finns dock knappast en journalist som inte har knapprat in ett sakfel som gått i tryck. När man gör mycket, klantar man sig mycket. Det viktiga är att lära sig av sina misstag. När man en gång har skrivit i en kolumn att Descartes26 sade något klokt för ”över fyra århundraden sedan”, är man därefter noggrann med årtalen. När man i brådskan en gång med stora bokstäver på tidningens innehållsuppslag har knåpat ihop journalisten Heta Muurinens namn, även om man menade pedagogen Heta Tuominen-Soini, har man till sitt förtret fått namnneuros. Jag vet det av erfarenhet. Fakta är grundstenen som journalisten börjar bygga på. Med journalistens ögon kan man se att världen består av både storyer och berättelser. Med story avser jag här händelseförloppet. En berättelse är igen en presentation av dessa händelser. Även om story och berättelse vanligtvis är termer som förknippas med fiktionen, kan man dra nytta av dem också för att förstå journalistiken. I slutet av klassiska deckaropus samlar detektivhjälten alla berörda för att lyssna på en berättelse som han med sin makalösa intelligens har pusslat ihop utgående från spridda bevismaterial. Journalistarbetet kan många gånger gå samma väg eftersom journalisten inte ens nära på alltid varit närvarande i händelsernas Det går endast att behandla de här sakerna tillsammans med andra, och god journalistik är som en vägkarta över hurdana perspektiv man sätter på saker. Med journalistens ögon kan man se att världen består av både storyer och berättelser. 26 Rene Descartes 1596–1650 var en betydande filosof, men hans vetenskapligt aktiva tid började först år 1618. – 253 – centrum, alltså i själva storyn. jan av texten kan formas om med hjälp Därför fördjupar man sig i berätav narratologisters28 begrepp: telser, som det kan finnas hur många som helst av för samma story. En del av Journalisten observerar de viktiga storydem kan presentera perspektiv som går erna och skriver en intressant och sann hand i hand med storyn berättelse utgående från dem. och bekräftar varandra, Man lär sig att medan en del kan strida Journalistens viktigaste skriva genom att mot varandra. Man måste arbetsredskap är kunskap skriva, av storyerna identifiera haltande berätsom samlats genom mycklär man sig att telser och sträva efter att et varierande övning. Man utarbeta berättelser fastställa sanningsenliga måste ha en förmåga att genom att läsa och tolkningar i en story som leta efter information, anagöra. påverkar i bakgrunden. lysera den och omforma Journalistiken undersöden till en text. Erfarenhet ker alltså berättelser och strävar efter att är det allra viktigaste, men även utbildhitta sanningen och intressanta synvinklar ning är till stor hjälp. Universitetsstudier i den story som göms bakom dem. Probidrar till att man lär sig att behandla dukten av journalistiken är å sin sida en källor, analysera uttalanden kritiskt och ny berättelse om samma story, en berätse ett steg längre, även om man kan lära telse som tack vare journalistens yrkesetik sig dessa färdigheter annars också. och -skicklighet borde tillföras betydelse. Journalistiken utnyttjar mångahanda Journalisten tvingas förhålla sig tukällor, handlingar, personer, undersökdelat till sanningen. Å ena sidan måste ningar. Man får inte glömma möten och man ha som utgångspunkt att förhålla böcker trots att internet har revolutiosig skeptiskt till alla berättelser: undra, nerat informationssökningen.29 Man lär fråga, även om man redan är säker på att sig att skriva genom att skriva, av stoman vet. Å andra sidan måste journalisryerna lär man sig att utarbeta berätten tro på att han eller hon eventuellt har telser genom att läsa och göra. Då man hittat en story. Man får inte låta sig bearbetar lär man sig att ställa frågor. När segras av den relativistiska tanken27 om man en gång publicerar en artikel i vilatt alla berättelser skulle vara inbördes ken man absolut borde ha utrett ännu likvärdiga. en sak, kommer man redan nästa gång i Det pratas ofta om storyer och berättelser i allmänhet, och orden har i vardagsspråket inte den innebörd som definieras här. Funderingarna om vä28 Narratologi är teori och forskning om berättelser och sentligheter i journalistens arbete i börberättarstrukturer. 27 Relativism: tanken om sakers relativitet. Här epistemologisk relativism, det vill säga kunskapsrelativism: sanning och kunskap beror het och hållet på ur vilket perspektiv man ser på saken. 29 Det är bäst att inleda all informationssökning på Wikipedia. Där får man en helhetsbild. Man måste givetvis ta med andra källor, men det är en bra metod att alltid jämföra information från olika platser med varandra. – 254 – håg det.30 En del av färdigheterna är igen praktiska kuggfrågor, som man bara måste veta för att kunna veta. Vilken information är offentlig och var hittar man den? Till vilket kontor ska man gå om man vill ha information om börsbolagens innehav?31 I omtvistade frågor blir källornas pålitlighet och mångsidighet särskilt viktig, och likaså journalistens omdömesförmåga. Från vilken instans kommer informationen? Är den till någons fördel? Vem har nytta av den? Vem betalar och varför? De två viktigaste ledtrådarna vilka man kan följa för att bedöma källornas tvivelaktighet är pengar och makt. Genom att kontrollera dem kan man åtminstone undgå att bli en spelknapp som makthavarna utnyttjar. Och alltid när en makthavare – en politiker eller till och med en polis – pratar, måste man vara ytterst noggrann. Det är inget personligt med det. Journalisten jämför också snarare sin instinkt med en pålitlig polishund än med en vakthund som skäller vid kanten av sitt revir. När man får upp spåret på att en maktutövare gjort något fel måste man börja föra oväsen och blotta tänderna. Och alltid när en makthavare – en politiker eller till och med en polis – pratar, måste man vara ytterst noggrann. Journalisten jämför också snarare sin instinkt med en pålitlig polishund än med en vakthund som skäller vid kanten av sitt revir. När man får upp spåret på att en maktutövare gjort något fel måste man börja föra oväsen och blotta tänderna. *** Jag har aldrig arbetat på dag- eller nyhetsredaktioner. Att jag överhuvudtaget 30 Ett utomordentligt verk som stöd för kritiskt tänkande för vem som helst är kanadensaren Normand Baillargeons Älyllisen itsepuolustuksen pikakurssi (En snabbkurs i intellektuellt självförsvar, ej översatt till svenska). 31 Information om värdepappersinnehav fås från det värdeandelssystem som Euroclear Finland Ab upprätthåller på adressen Urho Kekkonens gata 5 C, 8 vån., Helsingfors. En mycket viktig form av offentlighet både för journalisten och polisen. – 255 – halkade in i journalistyrket (eller profesmänt betydelsefullt utanför vetenskapen? sionen) var delvis en slump. När skadan Vilket resultat måste allmänheten bli redan var skedd sökte jag mig slutligen medveten om? Vad är endast bedårande medvetet till vetenskapsjournalistiken. intressant ur ett intellektuellt perspektiv? Vetenskap är ett särartat objekt för Vetenskapsjournalisten går tillsammans journalistiken. Journalisterna och forsmed vetenskapsmännen i enad front för karna möter liknande etiska resonemang den vetenskapliga världsbilden och det när de kommunicerar med det omgikritiska synsättet. God vetenskapsjourvande samhället. Båda yrkesgrupperna nalistik är en samhällelig, men givetvis är ständigt tvungna att ta itu med den spontan, fortsättning på vetenskapen. inre diskussionen om den egna rollen, Fastän vetenskap kan verka självtillom var gränsen mellan journalisten/ räckligt i den egna kretsen, är inte heller forskaren och den privata den fri från berättelsernas medborgaren går.32 Att makt. Det finns saker som Felaktiga fullständigt tona ner sig anknyter till berättelserna, föreställningar rotar själv är onödigt att kräva orden eller vetenskapens sig djupt, om de bara ens av det hårdaste vetenideal, och som journalisten berättas ofta och på skapsfolket. Både journamåste vara noggrann med. rätt sätt. lister och forskare styrs av Christofer Columbus en inre reglering, journaskepp Niña, Pinta och Sanlisterna har journalistreglerna och forsta Maria anlände den 12 oktober 1492 till karna har många slags forskningsetiska det amerikanska fastlandet som de första koder. Bägge bottnar i sanningsenlig”européerna”, om vikingarna inte räknas. hetens och oavhängighetens ideal och Det sägs att Columbus mål var att hitta bägge behandlar yrkesetik som en färsjövägen till Indien, och han har fått rykte dighet att fatta rätt beslut med tanke på om sig att vara en kallblodig våghals. Inte branschen33. Vetenskapens egna bedömendast för att han vågade ge sig iväg på ningssystem34 underlättar journalistens en så lång sjöresa, utan också för att han arbete, vilket också behövs. Åtminstone trotsade sin tids allmänna föreställning när en humanistisk journalist skriver en om att jorden är platt. Den här storyn är artikel om medicin eller kosmologi. garanterat bekant. Till vetenskapsjournalistens arbete hör Exemplet om Columbus visar hurdan visserligen också annat än att komma kraft bra och gripande berättelser har. med nyheter om nya resultat. Vad är allFelaktiga föreställningar rotar sig djupt, om de bara berättas ofta och på rätt sätt. Historieforskarna tror starkt att också 32 För diskussioner om ämnet, se till exempel Clarkeburn & Mustajoki 2007 s. 252. största delen av folket redan då visste att jorden var rund. I själva verket antog 33 Jfr. föregående s. 22–. filosofen och teologen Thomas av Aqu34 Inom vetenskapen används kamratbedömning: experterna i branschen bedömer andra forskares namnlösa arbeten innan de ino redan på 1200-talet att hans läsare publiceras. Med anonymiteten strävar man efter att hindra att annat såg det som en självklarhet att jorden är än vetenskapliga argument påverkar bedömningen. – 256 – rund35. Idén om okunskapen hos Columbus samtida föddes på 1800-talet i romantikens begrepp ”den mörka medeltiden”. I själva verket lever föreställningen om den mörka, miserabla och stillastående medeltiden fortsättningsvis stark i vår kultur.36 Den mörka medeltiden är en klyscha, och klyschor förstärker föreställningar. Upprepning skapar sanningar också i fråga om enskilda ord, och med dem måste man vara ännu mer noggrann eftersom påverkan av enskilda ord är mer lågmäld och lömsk. Därför måste man vara en så petnoga ordryttare när man skapar sin text, att man själv också blir irriterad. Det vardagliga språkbruket myllrar av ord som bär med sig dolda betydelser. Det är bra att sträva efter att bli medveten om dem. Exempel. Det är onödigt att upprepa den mansdominerade ordningen genom att prata om vetenskapsmän eller lagkarlar, när man kan prata om forskare och jurister. Man måste fästa uppmärksamhet vid adjektiv som ofta hänger samman med kön eller samhällsklasser. När en kvinna väljs som direktör till en hög tjänst, kallar man henne kvinnlig direktör.37 Manliga direktörer pratar man mer Upprepning skapar sanningar också i fråga om enskilda ord, och med dem måste man vara ännu mer noggrann eftersom påverkan av enskilda ord är mer lågmäld och lömsk. 35 Med Google-sökningen ”Thomas aquinas flat earth” hittar man många hänvisningar till ämnet ur olika vinklar. Som tumregel kan nämnas att när både sidor som främjar ”kristlig vetenskap” och skeptikerforum (eller oppositionella läger i någon spektakulär debatt överlag) är ense om något, kan man redan försiktigt lita på ifrågavarande faktum. Observationen Thomas av Aquino, Summa Theologiae Ia, 1,5. 36 Till exempel den betydande paleontologen och historikern Stephen Jay Goulds artikel om ämnet finns också på nätet på adressen http://www.inf. fu-berlin.de/lehre/SS05/efs/materials/FlatEarth. pdf. (Läst 23.10.2013) 37 T.ex. Rantala 2011. – 257 – sällan om. De fattiga uppmuntras att delta betyder inte att den skulle sammanhänga i samhället genom att man förminskar med den andra. Om det förekommer deras nuvarande ställning, medan direkfler depressionsdiagnoser hos ateister än törer igen uppmuntras genom premier. Är hos troende kan man inte dra slutsatsen det fråga om samma uppmuntran? att depression hänger ihop med gudlösDet krävs också noggrannhet i fråga het. Det måste man bevisa separat. Den om vetenskapstermer som här typen av fel ser man har spritt sig till det allmänofta i vetenskapsnyheter. Då är jämlikhet na bruket. Till exempel orEtt annat ur journalistiinte god, utan lat det ”naturlig” har fått en kens synvinkel svårt vetenjournalistik. kraftig moralisk underton. skapsideal som måste iaktNaturlig innebär i det alltas är objektivitet. Inom männa språkbruket ofta någonting bra vetenskapen strävar man efter utarbeta och rekommendabelt, men i vetenskapen testsammanställningar så att resultaten har det ingen sådan innebörd. Natur är inte påverkas av var eller av vem testet med vetenskapens ögon fri från värden. görs. Då man forskar om människor kan Ett annat bekant exempel från vardagen man öka objektiviteten genom att ha ett är när temperament eller sinnesstämstort antal försökspersoner och tester, ningar färgas med medicinska termer. transparens, ett slumpmässigt urval av En personer som är försjunken i tankar deltagare och användning av kontrollär ”autistisk”, medan en livlig person grupper. har ”ADHD”. Det lönar sig givetvis att i Journalistreglerna nämner objektivijournalistiken avstå från tekniska benämtet, jämlikhet, jämvikt och helhetsomningar inom psykopatologin om man fattning sammanlagt exakt noll gånger. vill undvika att främja medikalisering38. Inte en enda gång. Det här betyder inte Samtidigt som vetenskapsterminologin att journalistiken inte borde sträva efter luckras upp och blir rörig kan det också att se på saker ur en neutral och allmän ge antydningar om att vissa helt normala synvinkel. saker skulle vara onormala eller sjuka. En sådan jämlikhet att två motsatta När man gör nyheter om vetenskap ändar ges likadana möjligheter kan till måste man vara på det klara med de meexempel i valutfrågningar och vid andra todologiska grundbegreppen. När man debattillfällen vara ett praktiskt sätt att få tolkar forskningsresultat måste man fram åsiktsskillnader och motiveringar. förstå skillnaden mellan korrelation och Allmänt taget är dock punkt 8 i journakausalitet. Korrelation innebär att X och listreglerna, kravet på sanningsenlighet, Y sker samtidigt, medan kausalitet visar mycket viktigare än jämlikhet. en orsak–verkan-relation. Det faktum Jämlikheten strider nämligen mot sanatt en sak sker samtidigt som en annan ningsenligheten i de fall där de motsatta ståndpunkterna inte är likvärdiga. Då är 38 Medikalisering innebär att sjukdomar och medicin, och även jämlikhet inte god, utan lat journalistik. medicinska begrepp, sprider sig till nya områden i det omgivande Här man ta exemplet med klimatförändsamhället. – 258 – ringen som lyfts fram som en tragisk klassiker för vetenskapsjournalistiken. Den interstatliga klimatpanelen IPCC som består av experter har nu publicerat fem omfattande sammanställda rapporter om klimatförändringen. Den vetenskapliga delen av dem femte rapporten publicerades i september 201339. Forskningsresultaten har blivit mer precisa sedan den föregående rapporten, och man har fått ny information särskilt om havens betydelse i den globala förändringen40. Vetenskapens centrala budskap har oberoende av preciseringarna varit klart redan över 20 år: klimatet värms upp i farlig takt och människan är till stor del skyldig till det. Ändå kommer varje rapport som en överraskning. Det finns förstås alltid motstridande åsikter inom vetenskapen, och det går inte att tysta ner dessa eftersom vi har yttrandefrihet. Under 2000-talet har media ändå jämnt tagit fram ”balanserande” synvinklar där den vetenskapliga konsensusen har ställts jämsides med marginella synpunkter som förnekar klimatförändringen41. Det är inte fråga om att man inte ska vara kritisk till klimatförändringen, den övervägande majoriteten av forskarna är mycket kritiska mot den egna forskningsbranschen, och de som inte är det är dåliga forskare. Det är Man har lyckats trivialisera klimatförändringen till en inre kamp mellan de politiska partierna eller någon slags trosfråga, och massmedierna är inte oskyldiga till den här utvecklingen. 39 http://www.ipcc.ch/report/ar5/wg1/#.UmQ2O7tFRJU 40 ”Ocean warming dominates the global energy change inventory. Warming of the ocean accounts for about 93% of the increase in Earth’s energy inventory between 1971 and 2010 with warming of the upper (0–700 m) ocean accounting for about 64 %of the total.” http://www.climatechange2013.org/images/uploads/ WGIAR5_WGI-12Doc2b_FinalDraft_Chapter03.pdf. s. 3–3. (Läst 26.10.2013) 41 Vetenskaplig konsensus innebär att det inom en vetenskapsgren eller flera vetenskapsgrenar råder enighet i någon fråga. Se nedan. – 259 – snarare fråga om att det inte finns någon faller att hjälpa vetenskapen att höras i vetenskaplig symmetri mellan de motstriden offentliga debatten. diga ståndpunkterna om klimatförändringen. Visst kan man tro att det vid åsk*** väder är Zeus som kör sin Varje ord bär med kärra, men inte håller man Journalister är språkarbesig betydelser och några seminarier om det tare och därför måste de på fysikinstitutionen. Man komma ihåg att ord aldrig bakgrundsantaganden. har lyckats trivialisera kliär bara ord. Språket förmatförändringen till en inre ändras när det används kamp mellan de politiska partierna eller och i samma veva luckras betydelser och någon slags trosfråga, och massmedierna värden som språket bär på upp. Varje är inte oskyldiga till den här utvecklingen. ord bär med sig betydelser och bakUr journalistens synvinkel är det önskvärt grundsantaganden. Eftersom repetition att när IPCC publicerar sin sjätte rapport, ökar nya sanningars kraft har ett sådant vars grundläggande innehåll kommer att här smittande språkbruk43 en tendens att gå i samma riktning som de andra, men reflektera majoritetens värden och föresom kommer att vara mer precis och anaställningar. Största delen av rösterna är lyserad än förut, så kommer den vetenmajoritetens röst. skapliga konsensusen redan att vara också Journalistiken har ofrånkomligen själv den allmänna konsensusen42. Lite som också alltid en röst och en ståndpunkt. när helige Thomas redan på 1200-talet Oberoende av vilket ämne texten berätantog att hans läsare visste att jorden var tar om eller vilket ändamål den har. Det rund. Det finns nog annars också tillräcktorde vara klart att största delen av jourligt med arbete för journalisten när det nalistiken pratar ur medelklasstadsbons kommer till journalistik angående klimatperspektiv, med rösten av en utbildad förändringen. Frågan om på vilket sätt stadsbo i arbetsför ålder som hör till man borde förbereda sig för och hur man medelklassen: största delen av journaborde förhålla sig till klimatförändringen listerna och en betydande del av deras är långt ifrån lika klar som den fysikaliska läsare räknar sig till den här gruppen. bakgrunden till fenomenet. Här döljer sig ett visst problem. YttranVetenskapliga rön är nämligen vetendefriheten borde inte ligga endast i den skapliga rön. Den demokratiska debatlyckligt lottade befolkningens händer, tens och beslutsfattandets uppgift är att även om en mycket liten del av rösterna bestämma hur man ska förhålla sig till i den allmänna debatten de facto försvadem. På vetenskapsjournalistikens lott rar dem som inte själva har någon röst i massmedia. Fattiga, arbetslösa, färgade, 42 En undersökning som kartlade 11 944 vetenskapliga artiklar om knarkare, alkoholister, sjuka, galna, enklimatförändringen kom fram till det resultatet att av alla artiklar som samma, gamla, unga, homosexuella, trotog ställning till huruvida klimatförändringen i någon mån orsakats av människan, var 97 procent av jakande åsikt. Det här är vetenskaplig ende, personer som tror på något annat. konsensus. http://iopscience.iop.org/1748- 9326/8/2/024024/ article. (Läst 23.10.2013) 43 T.ex. modeord, nya benämningar på saker. – 260 – Medan journalistreglernas krav på sanningsenlighet förkunnar om motiverade synvinklar oberoende av ämne, uppmuntrar yttrandefriheten i sig sina förespråkare att sörja för vars och ens yttrandefrihet. Maktens vakt- eller spårhund ska alltså inte endast vara snabb med att avslöja missförhållanden. Journalistikens produkter är nya berättelser, ett nytt språk, de skapar en ny värld. Vakten måste också spetsa språköronen för hurdan den nya värld den själv skapat är. Journalistiken, om man antar att den ska tas på allvar, har mycket att göra med värden. Att journalistiken tas på allvar skulle kunna betyda att dess uppgift inte är att skuffa någon till marginalen, utan att ge även de röstlösa en röst. Och journalistikens uppgift är inte att bekräfta den rådande situationen, utan att utmana den. Då stärks yttrandefriheten och demokratin. Man måste nämligen vara rädd om demokratin. Den är inte nödvändigtvis så stark som man skulle kunna anta. Medan jag skrev det här lät Storbritanniens konservativa premiärminister David Cameron i ett tal förstå att tanken på förhandscensur inte är omöjlig. Han började fundera på begränsningarna i pressfriheten i synnerhet efter tidningen Guardians nyheter om den information som Edward Snowden läckt ut om USA:s säkerhetsmyndighet NSA:s omfattande nätspioneri. Premiärministern ansåg att det som Guardian, som profilerar sig som en liberal-vänsterorienterad kvalitetstidning, gjorde var skadligt för världen.44 Jag påpekar att detta alltså ägde rum år 2013 i Storbritannien och inte någonstans i Journalistikens produkter är nya berättelser, ett nytt språk, de skapar en ny värld. Vakten måste också spetsa språköronen för hurdan den nya värld den själv skapat är. Och journalistikens uppgift är inte att bekräfta den rådande situationen, utan att utmana den. Då stärks yttrandefriheten och demokratin. 44 http://www.reuters.com/article/isUSL5N0II2WQ2013 1028?irpc=932. (Läst 28.10.2013) – 261 – Kuba eller Kina. Journalisten har, och ska ha, värderingar Det finns värden som är karakterisoch åsikter precis som alla andra. I sitt tiska för journalisten och som liksom vardagliga liv kan journalisten till och kommer med arbetet. De hänger ihop med ha mycket partiska åsikter i mycket med värdesättande av demokrati, resomstridda frågor. Det har åtminstone pekterande av källor, handlingsoffentligjag. Man måste kunna lita på att jourhet, öppenhet i beslutsfattandet, datanalisten verkar för sanningsenligheten, skydd och liknande. väljer att göra nyheter om viktiga ämnen Även om det kan finnas många peroch lyfter fram de väsentliga sakerna i sonliga åsikter om Edward Snowden, dem. Yrkesvärdena måste gå hand i så har han med tanke på journalistiken hand med de personliga. och offentligheten gjort ett mycket värDet verkar emellertid som om värdefullt arbete. Samma gäller WikiLeaks dena och åsikterna lever samtidigt ledargestalt Julian Assange och Chelsea som både överskattning och förnedManning, som dömdes till ringstillstånd. Å ena fängelse för att ha läckt insidan verkar det som om Journalisten har, och formation till WikiLeaks. allas rätt till värderingar ska ha, värderingar Då de gjorde och möjligoch åsikter respekteras och åsikter precis gjorde informationsläckor jämbördigt, ”var och en som alla andra. försvarade de ovan nämnhar rätt till en åsikt” inneda värden, som också är bär att man ska tåla vad viktiga för journalistiken, genom att som helst utan att argumentera emot. bokstavligen sätta hela sitt liv som inSamtidigt anses värdena på något sätt sats. Camerons skrämmande uttalande vara smutsiga, till exempel om värdena visar åtminstone att Guardian har lyckats i journalistens arbete har påverkat skriexemplariskt med sin uppgift som vaktvandet av artikeln, kan det tänkas att arhund. tikelns budskap har befläckats. Journalisten Elina Grundström, gästMed fenomenet sammanhänger det professor i journalistik vid Tammerfors krav man regelbundet får höra om att universitet 2013, ställde följande fråga i journalisterna borde komma fram med tidskriften Suomen Lehdistö: sin partiståndpunkt. Den kändaste personen som framfört kravet torde vara ”[V]ad minskar i slutändan tidningMatti Apunen, tidigare chefredaktör för ens trovärdighet mer: journalister tidningen Aamulehti och nuvarande disom har åsikter om samhället eller rektör för Näringslivets Delegation.46 journalister som endast skriver koJag understöder absolut idén om att lumner om cykling och barnskötjournalisterna fungerar som exempel i sel?” (citatet översatt av denna artikels översättare)45 46 http://www.hs.fi/kulttuuri/artikkeli/Apunen+pyyt%C3 %A4 45 http://www.suomenlehdisto.fi/blog/2013/09/09/valtatakaisin-toimittajille/.(på finska) (Läst 20.10.2013) %C3%A4+Journalistiliitolta+apua+toimittajien+puolue kannan +selvitt%C3%A4misess%C3%A4/1135260782991 (på finska) (Läst 20.10.2013) – 262 – fråga om öppenhet. Jag är ändå misstänksam mot Apunens förslag eftersom jag inte vet vad ett sådant utredningsarbete skulle berätta om. Innebär partiståndpunkt föregående omröstning eller medeltalet av alla omröstningar eller bara partitillhörighet? Det är klart: mitt beslut om var jag lägger min röst har å ena sida att göra med värden och å andra sidan med realpolitiska frågor. Men jag måste fråga: vad kan röstningsbeteende berätta om värden? Problemet i en sådan här diskussion är att man ofta brukar föreställa sig värden som någon oberoende egenskap. Att kärnan i människans egen mänsklighet skulle bestå av relativt bestående värden som existerar oberoende av vad som sker. Då skulle det vara naturligt att tänka att människan kan bedömas utgående från hennes hypotetiska värden. Om journalisten har röstat på Samlingspartiet eller Socialdemokraterna ska också allt annat som han eller hon gör dömas enligt ifrågavarande partiprogram. Det är klart att tanken är minst sagt märklig. I bakgrunden döljer sig emellertid ett ur journalistens synvinkel särskilt snedvridet bakgrundsantagande: att politik skulle handla om värden. Partierna odlar gärna denna tanke eftersom dagspolitiken, som är full av kompromisser, handlar om förhandlingar, vinster och förluster. Det är bättre branding om den offentliga bilden av partiet förknippas med fasta förkunnanden om värden än med det dagliga slitandet. En betydande fråga är: vad har värdena för värde om man inte gör något med dem? Varför skulle värden vara mer betydelsefulla än handlingar? Ett ypper- En betydande fråga är: vad har värdena för värde om man inte gör något med dem? – 263 – ligt stiltips som ofta upprepas för journalisten skulle kunna fungera också som ett inre rättesnöre. Om jag säger mig vara en jaktplanspilot, motsvarar berättelsen inte min verkliga story. Det är enkelt att kolla upp saken. En berättelse om handlingar utan verklig Förklara inte, visa. förankring är tom. På samma sätt är alltså berättelser om värden utan handlingar Säg inte att den intervjuade är något, besom stödjer dem tomma, så varför skulle rätta vad personen gör. Personen är inte journalisten intressera sig för oväsentligt lång, hans hatt snuddar vid dörrkarmen. prat? Man måste tillämpa källkritik också Han är inte glad, han skrattar. när man talar om värden. Gällande Elina Ett språk som ger en mer direkt preGrundströms iakttagelse som jag tidigare sentation är mer levande ett som belånade skulle kunna sägas: det borde även skriver egenskaper, och läsaren hänger av journalisten krävas handlingar som lyflättare med. Genom att visa kan man ter fram deras värden. också bättre uppnå sanningsenlighetens Jag har i mitt arbete fått privilegiet att värden. skriva om många ämnen som har luggit Vi går tillbaka till narratologin en mig varmt om hjärtat, sådana som enligt stund. Vi människor har berättelser om min åsikt är viktiga, och det är redan i varför vi agerar som vi agerar. I bakgrunallra högsta grad ett värdeval, avslöjanden till dessa finns en story, händelser de. Jag hoppas förstås att läsarna förstår som skett eller inte skett i en livshistoria. att det bakom tidningar och nätredaktioStoryn torde alltid vara densamma, men ner finns människor som har ett motiv det kan finnas många berättelser, och för sina handlingar. Värden och motiv journalistens uppgift är att hitta de som som inte är dåliga i sig. Genom att läsa är intressanta och sanningsenliga. och fundera på de texter jag skrivit kan Det kan inom journalistiken vara vikman bedöma de värden som styr mig i tigt att prata om värden, om det anknyter mitt arbete. Eller genom att fråga. till storyn, handlingarna. Poliserna har sedan Man måste tillämpa Om det handlar om Pen2001 använt sig av en etisk källkritik också när tti Linkola skulle det vara ed, som utmärkt listar man talar om värden. absurt irrelevant att säga principerna för öppenhet ”Linkola säger sig vara en och opartiskhet: naturvän”, men det vara vettigt att prata om de otaliga val han gjort för miljöns Jag lovar att efter bästa kunskap och förskull. En berättelse om bara värden utan måga alltid och under alla omständigheter stöd från bakgrunden går ändå ofta hem uppföra mig så att det är förenligt med eftersom det är svårt att ifrågasätta värpolisens anseende. Jag respekterar allas den. Varför strida emot om en politiker rättigheter och människovärde. Jag ansäger sig ”tycka om barn”? Själv skulle vänder mina polisbefogenheter på det sätt jag lämna sådant oskrivet om det inte som lagstiftaren har avsett. Jag lyder mina finns några handlingar som bakgrund förmäns order och är beredd att möta de till det sagda. faror som är förknippade med polisyrket. – 264 – Jag är öppen och främjar försonlighet. Jag är pålitlig och hjälpsam och bidrar till att stärka sammanhållningen inom yrkeskåren. Jag är rättvis och beaktar hela arbetsgemenskapens bästa. Så här vill jag tjänstgöra som polis.47 Jag hoppas förstås att läsarna förstår att det bakom tidningar och och nätredaktioner finns människor som har ett motiv för sina handlingar. De här är alla saker som rättsystemet också måste högakta för att vara likvärdigt och rättvist. Den idealistiska detektiv Virta skulle garanterat ha ansett att eden är förpliktande och visat den högaktning. Kommissarie Palmu å sin sida skulle ha gett sjutton i den: man har ingen nytta av fina tal och värden i det logiska brottsutredningsarbetet. Det bästa är att välja den gyllene medelvägen i sitt förhållningssätt. Eden avslutas med orden ”Så här vill jag tjänstgöra som polis.” Där är man uppriktig. ”Jag vill” är, åtminstone i journalistens öron, ett mycket mer trovärdigt påstående än ”jag är”. Att vilja är ett steg mot att göra, och utan handlingar är värdena bortkastade. KÄLLOR • • • Baillargeon, Normand: Älyllisen itsepuolustuksen pikakurssi. niin & näin 2011. Clarkeburn, Henriikka & Mustajoki, Arto: Tutkijan arkipäivän etiikka. Vastapaino 2007. Cook, John et al.: ”Quantifying the consensus on anthropogenic global warming in the scientific literature”. Environmental Re- 47 http://www.poliisi.fi/poliisi/home.nsf/0/8513B9763 4BFF2 D8C2256BC7002C3C44?opendocument. (Läst 20.10.2013) – 265 – • • • • • • • • search Letters vol. 8, no. 2, 2013. http://iopscience.iop.org/17489326/8/2/024024/article. Läst 23.10.2013. Grundström, Elina: ”Valta takaisin toimittajille”. Suomen Lehdistö 9.9.2013. http://www.suomenlehdisto.fi/blog/2013/09/09/ valta-takaisin-toimittajille/. Läst 18.10.2013. Gould, Stephen Jay: ”The Late Birth of a Flat Earth”. Publicerad i verket Dinosaur in a Haystack: Reflections in Natural History, ss. 38– 50, New York: Three Rivers Press 1997. På internet: http://www. inf.fu-berlin.de/lehre/SS05/efs/ materials/FlatEarth.pdf. Läst 23.10.2013. Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC): Fifth Assessment report (AR5). The Physical science basis. http:// www.ipcc.ch/report/ar5/wg1/#. UqLKWcydDEY. Läst 15.10.2013 Journalistreglerna 2011. Opinionsnämnden för massmedier http://www.journalistiliitto.fi/ pelisaannot/journalistinohjeet/. Läst 17.10.2013. Lahtinen, Mikko: Montesquieu, Charles Louis de Secondat de. http://filosofia.fi/node/5286. Läst 17.10.2013. Merrill, John C. & Odell, S. Jack: Philosophy and journalism. Longman 1983. Pietilä, Kauko: Journalismi ammattina. Gaudeamus 2012. Polisens etiska ed. http://www. poliisi.fi/poliisi/home.nsf/0/85 – 266 – • • • • • • • • • 13B97634BFF2D8C2256BC70 02C3C44?opendocument. Läst 20.10.2013. Pöppönen, Hannu: ”Apunen pyytää Journalistiliitolta apua toimittajien puoluekannan selvittämisessä”. Helsingin Sanomat 11.10.2010. http://www.hs.fi/ kulttuuri/artikkeli/Apunen+pyy tää+Journalistiliitolta+apua+toi mittajien+puoluekannan+selvit tämisessä/1135260782991. Läst 20.10.2013. Rantala, Pälvi: Sukupuoli ja tasa-arvo journalismissa. Tapaus Lappi. Lapplands universitet 2011. http:// www.doria.fi/bitstream/handle/10024/72510/Rantala_Sukupuoli_ja_tasa-arvo_journalismissa_DORIA_2.pdf ?sequence=4. Läst 23.10.2013. Rosen, Jay: What are journalists for? Yale University Press 1999. Finlands grundlag. http:// www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/1999/19990731. Läst 18.10.2013. Suuri Maailmanatlas (Stora världsatlasen). WSOY 1990. Tuomas Akvinolainen: Summa Theologiae. På engelska på internet http://www.newadvent.org/summa/1001.htm. Luettu 23.10.2013. Vehkoo, Johanna: Painokoneet seis! Kertomuksia uuden journalismin ajasta. Teos 2011. Waltari, Mika: Komisario Palmun erehdys. WSOY 1940. Zelizer, Barbie: Taking journalism seriously. News and the Academy. Sage Publications 2004. “Dessutom fick poliserna klart för sig hur allt hade gått till, en städare som kunde sitt yrke städade upp lokalen efter måltiden, med påföljden att de oberörda invånarna inte såg när den kraftiga städaren bär ut den döda kvinnan i sin bil.” – 267 – – 268 – Jouni Perttula Vägen från fältpolis till expertuppdrag Kommisarie Jouni Perttula verkar som koordinator för Birkalands säkerhetskluster. Perttula blev polis 1998. Han har främst arbetat med uppgifter på fältet, både som fältman och som fältledare. Perttula avlade underbefälsexamen 2004 och befälsexamen 2011. Innan poliskarriären byggde Perttula hus. Han blev husbyggare från yrkesskola 1993 och arbetade efter värnplikten som timmerman 1994–1996. När man går i stora skor, lämnar man stora spår efter sig M in jobbmobil ringer. Räddningschefen Seppo Männikkö vid Birkalands räddningsverk berättar om de nyaste vändningarna i sitt projekt, som siktar på tryggt boende för seniorer. Projektet ser ut att framskrida fint: man håller på att lyfta upp boendetryggheten på en ny nivå, bland annat genom säkerhetsutbildning för personer inom vårdarbetet och genom att utveckla en ny teknisk innovation, en flyttbar sprinkleranordning. Efter samtalet börjar jag förbereda följande möte med styrgruppen för Birkalands säkerhetskluster. Föredraget för forskningsseminariet om den inre säkerheten borde också bli färdigt före morgondagen. Hur kommer det sig? Jag är ju polis och eftersom jag har befälsutbildning bör jag för stunden vara antingen allmän chef eller utredningsledare vid polisinrättningen. Hur i all världen har jag hamnat i de här uppgifterna? *** – 269 – Jag utexaminerades som polis 1998 och PR-arbete och möten med människor, fick efter min examen ordinarie tjänst utan vi utförde en mängd olika grundsom äldre konstapel inom läggande polisuppgifDet är inte alltid det dåvarande Helsingfors ter under arbetsdagarna. så lätt att få centrums polisdistrikt. Uppgifterna bestod bland fotfäste bland folk ”Roban” var redan känd annat av trafikövervaknär man är klädd för mig sedan tidigare, för ning, och den begränsades i tjänsteuniform, jag hade utfört den fältinte bara till övervakning särskilt för en praktik på ett halvt år som av den lätta trafiken. Vi oerfaren polis. hörde till studierna där. utförde bland annat traFältarbetet i Helsingfors fikövervakning av motorvar mycket händelserikt och intressant fordon på Brunnsgatan. Bilister som kör för en landepojke som mig. Jag trivdes mot rött ljus under rusningstid måste i mycket bra på Roban. De många frivarje fall stanna antingen vid följande tidsmöjligheterna i Helsingfors var en eller vid därpå följande ljus. Jag minns garanti för att jag och min hustru skulle fortfarande bilisternas förbluffade miner trivas i staden också efter arbetstiden. när vi med våra cyklar gick och knackade Jag minns med särskild värme sommapå förarens fönster och bad honom elren 1999, då jag arbetade som cykelpolis. ler henne köra till sidan medan vi skötte På cykel hade jag en helt annan bild av skrivarbetet. staden än bakom vindrutan. De stunder Jag minns också ett fall där en kvinna som gjorde störst intryck på mig var de började fly från mig på cykel när jag bad många dagliga mötena med både stadshenne stanna på grund av en trafikförbor och turister. Jag kan nästan säga att seelse. Efter några hundra meters ”jakt” arbetet som cykelpolis var en slags höglyckades jag accelerera förbi kvinnan skola där jag fick öva mig i att bemöta och jag tvingade henne att stanna genom olika slags människor. Det är inte alltid att preja henne och ge henne order. Jag så lätt att få fotfäste bland folk när man trodde situationen var över, men tji fick är klädd i tjänsteuniform, särskilt för en jag. Kvinnan kom på benen och börjaoerfaren polis. Utöver trevliga pratstunde nu fly till fots. Jag hann snabbt upp der måste man också svara på frågor, henne, men hon försökte fortfarande den ena svårare än den andra, och bli slita sig från mitt grepp. När situationen måltavla för känsloutbrott hos männishade lugnat sig bad jag kvinnan uppge kor som är besvikna på polisverksamsina personuppgifter. Hon uppgav dem, heten eller samhället överlag. Som tur men i samband med ”sökförfrågan” är är inställningen till polisen i Finland framgick det att personuppgifterna inte i huvudsak mycket positiv och största stämde. Då berättade kvinnan att hon delen av responsen var då och är också aldrig kommer att uppge sina riktiga nu positiv. personuppgifter för mig. Det återstod Arbetet som cykelpolis var inte bara inte några andra alternativ än att anhålla – 270 – kvinnan med stöd av polislagen och föra henne till polisstationen. Jag trodde i det här skedet med anledning av kvinnans beteende att hon säkert var efterlyst i samband med något brott. På polisstationen visade sig att kvinnan hade ett körkort, och så fick vi reda på hennes riktiga personuppgifter. Till vår förvåning hade kvinnan inga anteckningar i registren. Till slut berättade hon att orsaken att hon försökt fly och att hon ljugit om uppgifterna var att hon inte ansåg att polisen hade några slags befogenheter att stanna henne när hon cyklade, än mindre att be om hennes personuppgifter. Det här är ett bra exempel på polisarbetets natur: när som helst kan vad som helst hända fullständigt oväntat. I Helsingfors centrum kommer man snabbare fram korta sträckor på cykel än med bil under rusningstid. Vi är faktiskt ofta som första patrull på plats vid brådskande beredskapsuppdrag. Jag var också med om att från cykelsadeln ta fast en tjuv som flydde till fots. Sådana gripanden i farten hade vi tränat på många gånger under grundkursen för cykelpoliser, och det var fint att kunna praktisera lärdomen också med en riktig ”skurk”. Ett gripande på cykel går i praktiken till så att man innan man möts i farten flyttar sig till den ena sidan av ramen så att man står med den fot som är närmare ramen på pedalen. Innan man tar fast personen hoppar man av cykeln och det egentliga fasttagandet sker springande. Cykeln fortsätter sin egen väg, tills den ramlar eller stöter mot något hinder. Det här leder förstås till vissa begränsningar i Som tur är inställningen till polisen i Finland i huvudsak mycket positiv och största delen av responsen var då och är också nu positiv. – 271 – hur gripandet kan genomföras. en vän att en tjänst som äldre konstapel I Helsingfors lärde jag mig av min menhöll på att bli ledig på polisinrättningen i tor Pasi Kotro att man inte Vammala härad. Jag sökte Under inga kan utföra polisarbetet tjänsten och efter urvalomständigheter med sammanbitna tänder sprocessen fick jag en kalfår det uppstå och alltför allvarligt, vågar lelse att tillträda tjänsten en situation där jag säga ”med alltför stor i Vammala. En av mina klienten upplever att tjänstenit”. En liten glimt chefer var ledsen över att i ögat hjälper framför allt polisen föraktar honom jag slutade. När jag lämeller henne. att orka med tungt arbete, nade in min uppsägning men ofta hjälper den ockkostaterade han att jag på så att lösa svåra situationer på ett positivt min kommande arbetsplats kommer sätt. Man måste visserligen komma ihåg att få glömma polisarbetet totalt och att humor framför allt är en konstart, att mina karriärmöjligheter kommer att och att den inte passar i alla situationer. vara så gott som obefintliga. Han tänkte Med humor kan man befinna sig i en felsäkert att polisens huvudsakliga uppgift aktig situation, eller med felaktig humor i ett lantligt distrikt som Vammala är att på rätt plats, en rakt motsatt effekt mot äta munkar och dricka kaffe. vad man önskade. Under inga omständigheter får det uppstå en situation där *** klienten upplever att polisen föraktar honom eller henne, eller en situation där Jag arbetade flera år som skolpolis i klienten på grund av något polisen säger Vammala vid sidan av mitt egentliga poeller gör riskerar att tappa ansiktet. Hur lisarbete. Arbetet som skolpolis var inte som helst satte jag redan då som mål att något planerat, utan jag hamnade där av varje klient jag möter ska gå från varje en slump. Min dåvarande chef, kommissituation vid gott mod. Alltid lyckas det sarie Pauli Pitkäkoski, bad mig hålla spoförstås inte, eftersom vi när vi utför våra radiska lektioner med trafik som tema tjänsteuppdrag emellanåt måste ingripa i i de lokala lågstadierna. Jag märkte att medborgarnas rättigheter på ett ganska jag småningom hamnade i en situation kraftigt sätt. Men om exempelvis en klidär skollärarna började be skolpolisen ent som fått fortkörningsböter på tusen Perttula komma till telefon för att avtala euro stiger ur bilen med ett tack, kan om kommande skolbesök. Underbefälsman konstatera att mötet var lyckat och studierna 2003–2004 gav mig en chans målet denna gång har uppnåtts. att utveckla det lokala skolpolisarbetet. Som jag redan konstaterade tidigare Det fanns ett uppenbart behov av uttrivdes jag mycket bra i Helsingfors. veckling, eftersom materialet var ganska Det civila livet förde mig emellertid gammalt och inbjudan att besöka skoefter precis ett års arbete i Helsingfors lorna närmast berodde på lärarnas egen tillbaka till mina rötter. Jag hörde då av aktivitet. Det här innebar i praktiken att – 272 – jag besökte vissa skolor ofta och andra skolor inte alls. Jag skrev en avhandling för underbefälsstudierna med rubriken ”Utveckling av polisens trafikfostran för grundskolans årskurser 1–6 i Vammala härads polisdistrikt” Huvudinnehållet utgjordes av en kartläggning av farliga platser, som jag sedan tog upp i alla lågstadier i häraden. Det blev på stadens och kommunens ansvar att åtgärda de här platserna i praktiken, men de farliga platserna utnyttjades både i polisens och i lärarnas trafikundervisning. Som en del av avhandlingen utvecklade jag ett system vars mål var att möta varje elev/ åldersgrupp två gånger under årskurserna 1–6. Jag gjorde också nnytt undervisningsmaterial i stället för de gamla stordiorna. Materialet innehåller bland annat en presentation av polisen, teman kring trafikundervisning och rättsfostran enligt nivån och utbildningsbehovet hos varje åldersgrupp. Jag tog bilder och gjorde korta videosnuttar om olika trafiksituationer i ”levande livet” som material för presentationen. De nya materialen gjorde undervisningen meningsfullare och jag tror att också eleverna fick ut mera av undervisningen genom dem. Mitt aktiva grepp om skolpolisarbetet och utvecklingen av det fick också erkännande, jag fick ”hederstiteln” skolpolis i Satakunta 2004. Att träffa barn och unga exempelvis i samband med skolbesök är ett mycket viktigt arbete. Utöver upplysningen är skolbesöken ett naturligt sätt att bekanta sig med de lokala barnen och ungdomarna. Och framför allt är det viktigt Underbefälsstudierna 2003–2004 gav mig en chans att utveckla det lokala skolpolisarbetet. – 273 – att barnen och ungdomarna får bekanta utvidgades till hela västra Birkaland. sig med polisen i positiva tecken. Jag Trots motiverande uppgifter började har under fältarbete otaemellertid studieivern igen Och framför allt liga gånger varit tvungen sticka fram sitt huvud. är det viktigt att att ingripa i ungdomarnas Kanske också lusten att barnen och ungdomarna göranden. För att uppnå avancera i karriären fick får bekanta sig med ömsesidigt förtroende i mig att söka mig till polispolisen i positiva de här situationerna har befälsstudierna. Befälsstutecken. det varit oerhört värdefullt dierna avläggs i två delar. om de här ungdomarna A-delen, omkring ett halvt har haft att göra med polisen redan tidiår, avläggs som heltidsstudier och Bgare, exempelvis i samband med skolbedelen vid sidan av det egna arbetet i den sök – alltså just i de här positiva tecknen. takt som de egna resurserna medger. Jag Utöver arbetet som skolpolis har jag kom in på utbildningen och avlade pounder årens lopp varit med i många anlisbefälsstudierna 2009–2011. När jag dra arbetsgrupper och samarbetsprohade avlagt A-delen i december 2010 jekt, exempelvis i det lokala missbruåtergick jag till överkonstapeltjänsten på karprojektet och i den kommunala säpolisstationen i Sastamala vid Birkalands kerhetsplaneringen som ordförande för polisinrättning (före detta Vammala hätrafiksäkerhetsarbetsgruppen. I sådana rads polisinrättning) som ledare för fältgrupper verkar poliserna i allmänhet i gruppen. olika expertroller inom polisverksamI början av 2011 ombads jag komma heten, alltså som professionell inom sin till Polisyrkeshögskolan och vikariera egen bransch och kompletterande andra för läraren (en kommissarie) för trafikyrkesgruppers kunnande. teamet som fått studieledigt. Det halva året som lärare var en intressant och *** lärorik upplevelse. Trots att jag inte har lärarutbildning tror jag att de färdigheEfter underbefälsstudierna har jag sedan ter i att uppträda och kommunicera som slutet av 2006 i min tjänst som överkonjag fått genom mitt tidigare polisarbete stapel arbetat som ledare för fältgrupgav mig redskap för läraruppdraget. Jag pen och som fältchef, med undantag av har alltid varit särskilt intresserad av trabefälsstudierna och den senaste periofikövervakning och -säkerhet och också den på två och ett halvt år vid Polisyrdet gav mig färdigheter för jobbet som keshögskolan. Jag kan uppriktigt säga att trafiklärare. jag har trivts mycket bra i mitt arbete. En Det halva året gick fort och jag återextra utmaning i uppdraget som fältchef vände till mitt ordinarie arbete i Sastautgjorde fusionen av polisinrättningen i mala. Jag hann inte vara länge i SastamaVammala härad med Birkalands polisla heller, för hösten 2011 blev jag igen inrättning 2009, då fältledningsområdet ombedd att komma till Polisyrkeshög– 274 – skolan. Den här gången gällde det inte lärarjobb, utan en förutredning för ett samarbetsprojekt planerat för Birkaland, Birkalands säkerhetskluster. Initiativtagare till projektet var ett möte som sammankallats av Birkalands landskapsdirektör Esa Halme och till vilket representanterna för de tio centrala säkerhetsaktörerna hade bjudits in. Halme frågade vid mötet om man kunde få ut mer nytta i Birkaland av att intensifiera samarbetet mellan säkerhetsaktörerna och samla dem på ett funktionellt sätt. Under mötet konstaterades det att en exceptionellt omfattande skara säkerhetsaktörer har koncentrerats till Birkaland, och därför såg man många möjligheter till att utveckla samarbetet. För att den goda idén inte skulle stanna på tankestadiet beslöt man vid mötet att genomföra en förutredning, finansierad av Birkalands förbund, för att kartlägga säkerhetsklustrets sammansättning, innehåll och verksamhetsmöjligheter. Polisyrkeshögskolans rektor Kimmo Himberg som var på plats lovade utse en person att göra utredningen, och den som valdes var jag. Medan jag har skrivit den här artikeln har jag dragit mig till minnes och funderat över min karriär. Som jag berättade här tidigare, konstaterade min chef när jag lämnade Helsingfors för Vammala att man i ett landsbygdsdistrikt får glömma polisarbetet, och att även karriärmöjligheterna är obefintliga. När jag nu reflekterar över min drygt 15-åriga arbetshistoria kan jag konstatera att sanningen ändå har visat sig vara en annan. Min karriär har gått från äldre konstapel Trots att jag inte har lärarutbildning tror jag att de färdigheter i att uppträda och kommunicera som jag fått genom mitt tidigare polisarbete gav mig redskap för läraruppdraget. Medan jag har skrivit den här artikeln har jag dragit mig till minnes och funderat över min karriär. – 275 – till kommissarie. I huvudsak har jag både skulle ha fått. Praktiska exempel på resom fältman och som fältledare arbetat sultaten av det konkreta samarbetet är med fältuppdrag som på många sätt vade kompetensnätverk som pågår och rit utmanande, men vid sivad de åstadkommit, vilket Genom samarbete dan av dem har jag också jag berättar mer om lite sekan vi också fått delta i många andra nare. åstadkomma en sådan intressanta projekt och Med styrgruppens stöd verkningsfullhet som uppdrag. Kanske ingenhar man bland annat starvi annars inte hade dera av oss, min chef eller tat Insta Innovation och gjort. jag, kunde föreställa sig då den virtuella övningsmilvid ingången av 2000-talet jön, projektet Joint Virallt vad polisarbetet i dag kan omfatta tual Training Environment (JoViTE), och i vilken riktning arbetet håller på att utvecklad i samarbete mellan myndigförändras. heterna. Syftet med projektet är att utveckla en virtuell övningsmiljö avsedd *** för myndighetsövningar i ledarskap med flera myndigheter. Systemet har testats Med kluster avser man i allmänhet en under hösten 2013 i tre olika myndiggeografiskt närstående grupp som har hetsövningar på olika håll i Birkaland. ett gemensamt intresse, i det här fallet Närmast polisverksamheten ligger den alltså säkerhet. Samarbetet som utveckvirtuella värld som skapats i omgivninglats kring ett säkerhetskluster ska inte en kring Tammerforshuset, där man tävla med redan existerande samarbetsövade sig i situationsledning av republiformer, utan fördomsfritt gå in för ett kens presidents jubileumsmottagning på nytt slags regionalt verksamhetssätt för självständighetsdagen. säkerhetssamarbetet. Syftet har i huSäkerhetsklustret har byggts upp i sin vudsak varit att samla regionens säkernuvarande form i fyra skeden, av vilka hetsaktörer och bygga en bro för samdet första var förutredningen. I det anarbetet mellan de olika aktörerna. Detta dra skedet beslöt styrgruppen för Säär viktigt, för vi tror att ett brett samkerhetsklustret att inleda det egentliga arbete gör det möjligt att rikta aktörskonkreta samarbetet uppmuntrad av regruppens kunnande och expertis så att sultaten från förutredningen. I det tredje vi kan åstadkomma en bättre säkerhet. skedet gjorde jag en undersökning av I säkerhetsklustret finns ett betydande affärsverksamhetsmiljöerna och -förutintellektuellt kapital samlat, och genom sättningarna inom säkerhetsbranschen. att utnyttja det på ett flexibelt sätt når vi I det fjärde skedet utredde jag vilken roll praktiska lösningar på de säkerhetsfråden tredje sektorn och organisationerna gor och -problem som uppstår. Genom inom den har som delfaktor i säkerhetssamarbete kan vi också åstadkomma arbetet. en verkningsfullhet som vi annars inte Betydelsen av organisationernas sä– 276 – kerhetsarbete kommer enligt min undersökning att öka i framtiden. Organisationerna har en viktig roll bland annat när det gäller det förebyggande arbetet. Organisationerna anses också ha en mycket stor potential att medverka i samarbetet mellan säkerhetsaktörerna. Samarbete förutsätter partnerskap, där man engagerar sig för att uppnå ett visst ändamål och resultat. En av dem jag intervjuade konstaterade: ”Vårt gemensamma mål är en höjd säkerhetsnivå – oberoende av om du är tjänsteman eller inte.” Medan jag byggde upp säkerhetsklustret fick jag vid sidan av koordineringsarbetet ständigt arbeta med forskning och utveckling. Mitt arbetsrum ligger behändigt nog i Polisyrkeshögskolans FUI-enhet (FUI = forskning, utveckling och innovation). Samarbetet med specialforskaren Vesa Huotari har på ett fruktbart sätt förenat min praktiska poliserfarenhet med Huotaris vetenskapliga tänkesätt. Utöver vad vi åstadkommit i praktiken har vi också under olika skeden publicerat saker skriftligt. Närmare uppgifter om publikationerna finner du i källförteckningen. Mina arbetsuppgifter i säkerhetsklustret har legat ganska långt ifrån det traditionella polisjobbet. Poliserfarenheten har emellertid utgjort en nödvändig bakgrund: utan den hade jag inte klarat av de mångahanda utmaningar som det här utvecklingsarbetet har medfört. Jag har också haft oersättlig nytta av min chefsutbildning. Trots att jag för närvarande inte har en chefstjänst har jag ändå ständigt fått använda mina chefstalanger bland annat för att kunna motivera Betydelsen av organisationernas säkerhetsarbete kommer enligt min undersökning att öka i framtiden. Organisationerna har en viktig roll bland annat när det gäller det förebyggande arbetet. – 277 – aktörerna i nätverket och leda frågor. chen. I nätverket kan man förmedla säLedning av nätverk består faktiskt ofta kerhetsbudskap på två nivåer, både föreav att man indirekt påverkar verksambyggande och i realtid. heten inom nätverken. Till ledningen Ett budskap i realtid kan förmedlas av nätverk hör också att rikta verksamexempelvis om en tjuvliga som rör sig heten mot överenskomna mål. I säkerinom ett område, om förövarnas signahetsklustret har de här målen uppnåtts lement och om vad som intresserar dem. av kompetensnätverk som har samlats Med hjälp av kommunikationen kan kring olika teman. I varje nätverk har köpcentrum och vaktföretag göra sig vi samlat sådana experter som krävs beredda inför en sådan liga genom att för att lösa det aktuella problemet elintensifiera övervakningen. Även polisen ler få saken att avancera, kan allt bättre inrikta sin och varje nätverk har sin övervakning så att brottsJag har också haft egen ordförande. Teman lingarna kan gripas. Här oersättlig nytta av för nätverken har hittills har polisen bland annat min chefsutbildning. varit följande: företagslyckats i form av gripansäkerhet, förbättring av den av smarttelefontjuvar. seniorernas boendesäkerhet, framförSom exempel på förebyggande komhållning, logistik och stormar, forskning munikation kan jag nämna den rapport och utbildning kring säkerhet, nätverk om de mest stulna produkterna och proför förmedling av säkerhetsinformation duktgrupperna som sammanställs varje och kompetensnätverk för den tredje månad. I september 2013 registrerade sektorn. Jag kommer inte här att desto polisen i Birkaland 268 snatterier. Toppnärmare beskriva innehållet i alla nätrodukterna var i ”attraktionsordning” verk, men om samarbetspotentialen kan alkohol, livsmedel, kläder, kosmetik och jag nämna att det för närvarande finns bränsle. Livsmedelssnatterierna verkar över hundra aktörer i nätverken. Efvara en växande trend, och frågan har fekterna och nyttan är inte bara lokala, väckts i mitt sinne om den ekonomiska vilket bevisas av att nätverket för boennedgången ökar livsmedlens attraktion desäkerheten bland seniorer, nätverket som byte. för företagssäkerhet och nätverket för förmedling av säkerhetsinformation har *** valts till riksomfattande pilotprojekt vid inrikesministeriet. Nätverkssamarbetet har öppnat mina Det kompetensnätverk som ligger ögon allt mer för att polisen inte kan närmast den praktiska polisverksamhelösa säkerhetsproblemen i samhället ten är nätverket för förmedling av säkerensam. Säkerhetsproblemen är mycket hetsinformation, där vi har byggt upp invecklade och mångdimensionella och ett informationsförmedlingsnät mellan därför behöver vi ett brett samarbete av polisen och aktörer inom handelsbransnätverkstyp för att lösa dem. Man måste – 278 – också acceptera det faktum att all visdom inom säkerhetsbranschen inte bor på polisinrättningen. Alla aktörer i säkerhetsklustret har mycket kunskap och kompetens, vilket kompletterar polisens kompetens på ett avsevärt sätt. Om vi vill åstadkomma effekter i samhället är nätverksbildning i själva verket det enda sättet och möjligheten att uppnå målet. Samarbetet mellan polisen och övriga säkerhetsaktörer har långa traditioner. Samarbetets betydelse har framhävts under årens lopp, och 2001 skrevs samarbetsskyldigheten in på lagnivå i första paragrafen i polislagen, enligt vilken polisen ska verka för säkerhetens upprätthållande i samarbete med övriga myndigheter och med organisationer och invånare i området Samarbetets betydelse har också understrukits i många nationella och internationella undersökningar och rapporter. Jag nämner som exempel programmet för den inre säkerheten ”En tryggare morgondag”, där det konstateras att vardagstryggheten uppstår genom ett systematiskt, planenligt och öppet nätverkssamarbete. Det gemensamma bekymret för alla aktörer, de allt knappare resurserna, har också lett till ett behov av att intensifiera samarbetet. Jag tror att polisen i framtiden utöver sitt grundläggande arbete allt mer kommer att verka i olika expertuppdrag, exempelvis i anknytning till säkerhetssamarbetet. Jag har hört sägas att polisens viktigaste egenskaper ”förr i tiden” var en stor kroppshydda och ett otrevligt utseende. Enligt legenden var de här egenskaperna också de enda inträdeskraven till Polisskolan. Hos framtidapoliser be- I nätverket kan man förmedla säkerhetsbudskap på två nivåer, både förebyggande och i realtid. Nätverkssamarbetet har öppnat mina ögon allt mer för att polisen inte kan lösa säkerhetsproblemen i samhället ensam. Det gemensamma bekymret för alla aktörer, de allt knappare resurserna, har också lett till ett behov av att intensifiera samarbetet. – 279 – höver vi i stället för massiva muskler och in på brottets bana. Redan en ung peren barsk framtoning framför allt samar- son som gått vilse kan medföra en stor mängd arbete för olika betsförmåga, kommuniJag tror att polisen kationsförmåga, förmåga myndigheter. Det är inte i framtiden utöver ovanligt att en person gör till vidsynt tänkande och sitt grundläggande sig skyldig till hundra olika förmåga att uttrycka sig arbete allt mer brott på ett år. När man på ett begripligt sätt både kommer att verka i räknar kostnaderna för muntligt och skriftligt. olika expertuppdrag, undersökning, åtalsprövVisst ska polisen också exempelvis i ning, rättsbehandling och sköta om sin fysiska konanknytning till fängelsetid i de här fallen dition, inte minst för att säkerhetssamarbetet. blir summorna mycket själv orka. Numera behöstora. Enligt helhetsstraver man de fysiska egenskaperna särskilt i fältarbetet. Men bara tegin 2012–2015 kan kostnaderna för en med fysiska företräden kommer man utslagen person beroende på hur man inte så långt i dagens samhälle och po- räknar uppgå till en miljon euro. Det lisväsende. Lärandet tar inte slut med att är klart att vi inte löser problemen bara man får polisbrickan, hoppas jag i varje med polismetoder, utan vi behöver brett fall, utan det är en pågående process. Jag och långsiktigt samarbete för att kunna har inte heller själv övergett lärostigen, stöda barnen och ungdomarna. Inom för jag inledde magisterstudier i säker- säkerhetsarbetet finns det sällan några hetsförvaltning vid Tammerfors univer- snabbvinster eller snabba resultat. Agesitet hösten 2013. De här studierna är rande i nätverk kräver därför att varje mycket nyttiga med tanke på mina nu- deltagare förbinder sig till samarbete varande uppgifter, men samtidigt får jag på lång sikt, ser den gemensamma och behörighet för allt mer krävande expert- den egna nyttan och är medveten om och ledarskapsuppgifter inom säkerhets- de praktiska problemen och om hur de kan övervinnas. Det är ändå bra att inse branschen. Målen för nätverksamheten är ofta fö- att en förbättring av säkerheten inte är rebyggande till karaktären.. Problemet kärnfysik. När vi tillsammans åstadkommed den förebyggande verksamheten är mer praktiska saker kan vi nå resultat att det är mycket svårt att mäta resulta- som förbättrar vardagstryggheten. Som ten. Därför finns det en risk att de mins- ledstjärna är det bra att ha ekvationen kande resurserna riktas mot sådant som för nätverksamhet, som avviker från den är lättare att mäta. Jag är ändå med min grundläggande matematiken, nämligen: erfarenhet allt mer övertygad om att var- i samarbete är 1+1 alltid mer än 2. je timme som satsats på förebyggande arbete betalar sig själv förr eller senare. I bästa fall kan arbetet spara människoliv eller hindra att en ung människa ger sig – 280 – KÄLLOR: • • • • • Hos de kommande poliserna behöver vi i stället för massiva muskler och en barsk framtoning framför allt samarbetsförmåga, kommunikationsförmåga, förmåga till vidsynt tänkande och förmåga att uttrycka sig på ett begripligt sätt både muntligt och skriftligt. Kokonaistur vallisuusstrategia 2012–2015 (Strategi för den totala säkerheten). Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland. Finns att läsa (på finska): http://www.intermin.fi/download/39878_Kokonaisturvallisuusstrategia_2012-2015.pdf. Linnamaa, Reija. 2004. Verkostojen toimivuus ja alueen kilpailukyky. HAUS-julkaisuja 1/2004. Helsingfors. Perttula, Jouni. 2012. Avoin Tampere (Tredea) – Pirkanmaan turvallisuusklusterin toimintaedellytysten selvitys. Tammerfors 2012. Finns att läsa (på finska): http://innovatetampere-fi-bin.directo.fi/@Bin/830 596ac5f58f688149c21214c782 4f4/1371189468/application/ pdf/91521/Avoin%20Tampere_ Loppuraportti_Pirkanmaan%20 turvallisuusklusteri.pdf. Perttula, Jouni. 2012. Pirkanmaan turvallisuusklusteri? – Esiselvitys hankkeen toteutettavuudesta. Polisyrkeshögskolans rapporter 99 Finns att läsa (på finska): http:// www.poliisiammattikorkeakoulu. fi/poliisi/poliisioppilaitos/home. nsf/files/1F6EAF493292D121 C22579D1003B7BE1/$file/Raportteja99_web.pdf. Perttula, Jouni. 2013. Kolmas sektori turvallisuuden osatekijänä. Polisyrkeshögskolans rapporter 107 Finns att läsa (på finska): Lärandet tar inte slut med att man får polisbrickan, hoppas jag i varje fall, utan det är en pågående process. – 281 – • http://prettylib.erikoiskirjastot. fi/lib4/src?pbformtype=01001& profileset=pjfi&database=9&seri es=1797-5743&SORT=5 . En tryggare morgondag, Program för den inre säkerheten 2012. Inrikesministeriet Finns att läsa: http://www.intermin.fi/download/35100_322012_STO_III_ swe_final_web.pdf. – 282 – – 283 – – 284 – “Det fanns sömnmedel i maten och när offret hade somnat slog städaren ihjäl henne, släpade till sin bil och förde in i skogen.” – 285 – – 286 – Elina Saksala Möten vid mikrofonen Elina Saksala är producent på Ylen Asiaohjelmat (Yles faktaprogram). Saksala har arbetat på Rundradion sedan 1991 i olika uppgifter: som redaktör, producent och utbildare. Innan Rundradion arbetade hon i filmbranschen, på ett skivbolag och med språkundervisning. Saksala skriver också faktaböcker. Hon har publicerat ett flertal verk, bland annat Asiaa ruudussa – tv-dokumentin anatomia (2008, Fakta i rutan – tv-dokumentets anatomi, på finska) och Ammattina juontaja (2012, Yrke: programvärd, på finska). Till sin utbildning är Saksala filosofie magister med engelsk filologi som huvudämne. När man går i stora skor, lämnar man stora spår efter sig J ag arbetar på Ylen Asiaohjelmat som producent för radioprogram. Yle är ett stort mediehus, vi växelverkar dagligen med tusentals människor med syftet att förmedla information, stämningar och underhållning från medborgare till medborgare. Visst finns det också plats för nyhetsmaterial, musik, drama och dokument från utlandet som komplement till utbudet. Vi samlar, filtrerar, kombinerar, tolkar, kompletterar material som bubblar fram från samhället och hela världen. Vi sänder det vidare i ny form längs många slags kanaler till medborgarna: upp till 95 procent av finländarna använder regelbundet Yles tjänster i en eller annan form, 78 procent dagligen. Denna insamling och bearbetning av information kallas journalism. Proffsen i journalistiken, i synnerhet redaktörerna, skaffar sitt material med alla möjliga metoder, en av de viktigaste är intervjun. I slutet av min artikel återkommer jag till tankarna om hur en bra intervju uppstår. Kommunikation bygger på växelverkan mellan människor – det är alltså den – 288 – stora ramen inom vilken – 287 – i lämpliga förhållanden eller med lite hela cirkusen snurrar, vi börjar alltså där. hjälp emellertid förstenas till fördomar. Växelverkan mellan människorna är Toleransen ersätts av en trång schablon som helhet en mångfacetterad och stii en storlek som hindrar sikten. Männismulerande tilldragelse. Utöver psykolokan ses inte som människa utan som en giska faktorer präglas den av kulturella representant för fel kön, ålder, hudfärg, och språkliga skillnader, generationsras, nationalitet eller religion.” och könsskillnader, hierarkiska och anOlikhet är delvis inlärt och kulturellt, dra faktorer samt tillfälliga förhållanden. i grunden har människorna någorlunSkillnaderna framträder i tonfallet, tillda likadana grundbehov: föda, sömn, talsformen (du eller ni), ordvalet, satstrygghet, närhet… Å andra sidan är vi konstruktionerna, blicken, hållningen födda med ett visst slags temperament och avståndet till samtalspartnern. Jag som påverkar hur vi möskulle inte dua en före detVäxelverkan bygger ter besvikelser, ensamhet, ta president eller universipå respekt för andra oförståelse och ojämlikt tetsrektor utan att denne människor och positiv bemötande eller på motförst tar initiativet. Även nyfikenhet. svarande sätt en godkänom jag lätt använder slang nande blick, uppmuntran och tokiga ordformer i eller ett skämt. En bra uppväxtmiljö kamratliga situationer skulle jag aldrig stärker självkänslan och hjälper oss att göra det i en formell intervju eller när möta andra på ett positivt och berikande jag träffar en ny samarbetspartner på ett sätt. arbetsmöte. Det finns stora skillnader Medmänniskorna är som speglar i mellan kulturerna i hur man tilltalar äldvilka vi granskar och tolkar oss själva. re människor eller främmande personer, Känslan av underlägsenhet kan uppstå hur mycket man behöver småprat (small ur till synes oansenliga tidiga erfarenhetalk) för att förbereda en affärsförhandter av växelverkan som när de upprepas ling eller vilka saker som är tabu. inpräntar en envis uppfattning om oss Växelverkan bygger på respekt för själva i vårt innersta. Men på samma sätt andra människor och positiv nyfikenkan positiva möten i vilket skede som het. Det finns många underliga djur i helst i livet öppna nya dörrar. vår Herres hage och det finns inte allEn god växelverkan utgår helt enkelt tid plats för alla. Med tiden blir ens liv från seder och bruk, från det som var lättare när man tar som utgångspunkt att och en borde ha lärt sig hemma och i försöka lära känna olika människor och skolan: god dag och adjö, tack och var inta attityden att mitt sätt att vara och så god, förlåt… Kan jag hjälpa dig? En leva kanske inte är det enda rätta. Den öppen blick, att ta hänsyn till den andra tidigare huvudredaktören för Helsingin och god vilja räcker långt. Olika religioSanomat, Reetta Meriläinen, skrev så här ner och tankeriktningar förenas globalt i sin kolumn i HS den 8 oktober 2013: av den så kallade gyllene regeln. Den ”Ett nyttigt förhandsantagande kan – 288 – kan uttryckas på många sätt, bland annat så här: ”Gör inte mot andra vad du inte vill att de ska göra mot dig”, eller mera positivt: ”Behandla andra som du själv vill att människorna behandlar dig.” Men världen är inte enkel och kommunikationen fungerar inte som i Strömsö. Girighet, avundsjuka, språkförbistring, ekonomiska intressen, en söndrig telefon och en del andra småsaker gör kommunikationen till en oerhört komplicerad process. Därför har vi krig, ficktjuvar, kärleksbekymmer, dåliga intervjuer och människor som blir sårade. En god växelverkan utgår helt enkelt från seder och bruk, från det som var och en borde ha lärt sig hemma och i skolan: god dag och adjö, tack och vår så god, förlåt… Kan jag hjälpa dig? En öppen blick, att ta hänsyn till den andra och god vilja räcker långt. *** Semiotikern Wendell Johnson har lyft fram ett intressant synsätt om hur otillräckliga de mänskliga språken är och hur begränsat vi uttrycker oss i förhållande till den evigt föränderliga världen: ”Språket är animistiskt och lockar oss att tala om saker som är oförändrade, bestående, likadana, normala, om kvalitet, magiska förändringar, snabba botemedel, lätta problem, och slutgiltiga lösningar.” Enligt Wendell är världen och dess fenomen inte så entydiga som språket definierar dem. Arbetslösheten, vårens ankomst och utvecklingen av Nordafrikas nätkontakter undergår konstant förändring på grund av olika naturprocesser, internationell handel, tillfälligheter, mänsklig växelverkan och brottslighet. Vi har dock ett behov att placera människor och saker i fack: städerna är antingen små eller stora, tv-programmen är underhållning eller fakta och barnen snälla eller stygga. Underkläderna, festkläderna och vinterkapporna har sina – 289 – egna förvaringsplatser. En dylik sorte- det verbala eller språkliga budskaring underlättar kontrollen av föremål pet: vad man säger och tankar. Vi kan inte hela tiden hålla - det paralingvistiska budskapet: hur på och definiera i vilken grad ett hus är man säger (röstens tonläge, styrka brunt eller mörkrött eller en person vi och nyans, talets rytm, hur man träffat finskspråkig eller tvåspråkig. använder pauser, intonationen, om Denna diskrepans mellan världen som man uttrycker tvekan eller känslor undergår kontinuerlig förändring och med rösten, exempelvis suckar, lästelheten i vårt språk är tidvis ett proten, visslingar) blem i kommunikationen mellan män- den icke-verbala eller icke-språkniskorna. Under de senaste 50 åren har liga kommunikationen, exempelvis det ökade välståndet, den allt intensivare kroppsspråket med vilket man också utvecklingen av medierna och framför visar att man lyssnar (blicken, gesallt globaliseringen splittrat vårt samterna, minerna, rörelserna) samt anhälle i allt mindre subkulturer. Framför vändningen av utrymmet och avståndet allt har ankomsten av internet sedan mellan människorna och beröringen. 1990-talet ökat skillnaderna enormt: den yngsta webbgenerationen och den äldre Som helhet anses den icke-verbala diavärdekonservativa delen av folket lever logen under kommunikation vara lika redan ”i helt olika världar”. Det gemenviktig som den språkliga, om inte viktisamma språket är ett relativt begrepp, gare, för om det finns en konflikt mellan eftersom representanterna för dessa orden och det icke-verbala uttryckssätolika sociokulturella grupper har delvis tet, är det den senare som går segrande olika innebörd för samma ord. Vad talar ur striden. Enligt vissa undersökningar man om när man talar om kaka, nerladdkommer man ihåg 50–90 procent av den ning och bokmärke? icke-verbala kommunikaDenna diskrepans Härav följer att såväl tionen, men endast 10–50 redaktörerna som olika procent av den verbala. mellan världen som myndigheter och yrkesfolk Vad avspeglar ditt anundergår kontinuerlig som betjänar allmänheten sikte när du ställer frågor förändring och måste utveckla sin verbala stelheten i vårt språk eller uttalar känslofyllda och icke-verbala kommu- är tidvis ett problem meningar? Om du säger nikation så att olika män”jag ber om förlåtelse” eli kommunikationen niskor förstår budskapet ler ”jag deltar i din sorg” mellan människorna. som det är avsett. Precioch samtidigt ler utan att sion behöver dock inte se den andra i ögonen, innebära att språket är fattigt och sätten blir budskapet starkt förvrängt. Du kan att uttrycka sig torftiga. Vår kommunibetona en viktig del av ditt tal med väl kation består av samverkan mellan flera övervägda handrörelser. När du höjer olika element: ögonbrynen, öppnar munnen lite och breder ut dina händer med handflatan – 290 – uppåt, uttrycker du förvåning. Genom att rynka på ögonbrynen uttrycker du tvivel, likaså om du höjer på ögonbrynen, lutar på huvudet och ser stint eller lite roat på din samtalspartner. Genom att vända dig mot en människa visar du honom eller henne uppmärksamhet eller positivt intresse. Genom att luta dig bakåt kan du ta avstånd från motpartens uppfattningar. Om man jämför de olika medierna har televisionen en speciell förmåga att förmedla känslobudskap: människornas ansikten förstoras i tv-rutan så att till och med varje liten känsloyttring syns för hemmapubliken. Som medium framhäver televisionen människornas utseende, stil, mimik, gester och rörelser. Däremot får talets innehåll mindre uppmärksamhet. Radion betonar för sin del hur människan låter och hur ledig han eller hon är. Sättet att tala och tonläget färgar talets innehåll. Sakinnehållet och dess detaljer förmedlas bäst i skriftlig form, till exempel i de tryckta medierna, eftersom man utöver den egentliga texten kan använda olika tabeller, diagram och foton. För en politiker är televisionen ett utmärkt redskap att skapa föreställningar med, för den framhäver utom utseendet och klädseln också andra gester, så som reaktionsförmåga, verbal talang, leende och ögonkontakt, ledighet, värdighet eller sinne för humor och kroppens sexuella signaler. Samtidigt är den ett rätt skoningslöst medium, för allt det ovan beskrivna kan också falla mot politikern: långsamma reaktioner, en trumpen min, tvekan, tillgjordhet och en mörk uppsyn. Härav följer att såväl redaktörerna som olika myndigheter och yrkesfolk som betjänar allmänheten måste utveckla sin verbala och icke-verbala kommunikation så att olika människor förstår budskapet som det är avsett. Som medium framhäver televisionen människornas utseende, stil, mimik, gester och rörelser. Däremot får talets innehåll mindre uppmärksamhet. Radion betonar för sin del hur människan låter och hur ledig han eller hon är. – 291 – Däremot fungerar djupsinnig visdom och begrundan inte nödvändigtvis i televisionen där svaren ska komma snabbt och smidigt. Undantag är vissa diskussionsprogram eller persondokument. I dem har huvudpersonen gott om utrymme att presentera sina tankar och ventilera tingens samband. öppen hellre än ihopknipen, till och med armarna i en ställning som visar öppenhet – allt detta kommer sig naturligt om man lyssnar koncentrerat på den andra människan. *** Med statusmarkering avses medvetna och omedvetna sätt att använda utrymmet, gesterna, kroppsställningen eller rösten Vårt kroppsspråk avslöjar om vi verklii kommunikationen mellan människor. gen lyssnar eller om vi funderar på vad Simo Routarinne studerat statusmarkevi själva ska säga härnäst. Detta får vi ring som skådespelare och utbildare och alla erfara varje dag. Och just här finns skrivit en bok om ämnet Valta ja vuorodet risk för att diskussionen omvandlas vaikutus – statusilmaisun perusteet (Makt och till ett gräl, om vardera parten bara tjatar växelverkan – statusmarkeringens grunder, på om sitt eget synsätt och inte lyssnar på finska). Trots att statusmarkeringen ofden andres verkliga budskap. Att lyssna tast är omedveten kan man lära sig att är en lika viktig del av kommunikationen utnyttja den medvetet både i hur man som att tala. uttrycker sig och hur man tolkar medNär man lyssnar aktivt intar ögonkonmänniskornas beteende. takten i en central roll. Uppskattning elSocial dominans är ett grundbegrepp i ler förståelse visas med små nickningar statusmarkering. Med den avses sådana och leenden, förvåning icke-verbala och verbala genom att spärra upp ögoVårt kroppsspråk uttryckssätt som två indinen, tvivel genom att böja avslöjar om vi vider använder sinsemelhuvudet lite på sned och verkligen lyssnar lan för att klargöra vilken möjligen genom att kisa eller om vi funderar av de två som är den domed ögonen. Man kan på vad vi själva ska minerande och vilken som följa med talet med små säga härnäst. är den underordnade. Feläten som ”aha, aj, hm, nomenet, som är känt från jaså?” Man avbryter inte djurvärlden, är mera diskret och ofta talaren utan ger snarare små stödande omedvetet hos människor. Statusmartilläggsfrågor med vilka man uppmuntkering är inte ett permanent fenomen rar talaren att berätta mera. Man kan utan relativt och situationsbundet. Vi förstärka lyssnandet genom att sitta eller uttrycker oss på olika sätt när vi möter stå med god hållning: fötterna stadigt på en vän på gatan, vår chef på ett arbetsmarken och båda skinkorna på stolen. platsmöte, som redaktör en politiker En lite framåtböjd ställning, munnen lite eller som myndighet kunden. Men om *** – 292 – vi möter vår chef exempelvis på en fotbollsmatch, beter vi oss på ett annat sätt än i mera officiella sammanhang. Vi kommunicerar oavbrutet våra känslor och attityder via den komplicerade muskulatur som finns för att ge uttryck i vårt ansikte och hela vår kropp. Att bli medveten om och att fördjupa sig i statusmarkering kan hjälpa redaktören att identifiera återkommande beteendemönster och personliga begränsande manér. Detsamma gäller naturligtvis alla som har ett arbete där växelverkan mellan människorna spelar en stor roll. Statusmarkering bygger inte på ålder, samhällsställning eller förmögenhet. Där används både verbala och icke-verbala sätt, och som i all kommunikation har de fysiska icke-verbala sätten den största effekten. Med statusmarkering avses allt det som människor gör eller som de leker med för att dominera eller för att visa underkastelse. Man talar om hög och låg statusmarkering. Alla kan smidigt reglera sitt uttryck som en reaktion på en medmänniskas uttryck. Den anställda ler och slappnar av när chefen pratar gemytligt på kafferasten om sin lyckade weekendsemester. När samma chef lite senare tillrättavisar sin anställda för ett misslyckat projekt, hör denna på och drar samtidigt instinktivt ihop sina axlar och ser försiktigt i ögonen. Routarinne betonar att ju rörligare och flexiblare statusmarkeringen är, desto bättre möjligheter har vi att klara oss i olika situationer där vi växelverkar. Man kan uttrycka hög status med utrymmeskrävande rörelser och ställning: med en långsamt och tydlig gestik, ett Att bli medveten och att fördjupa sig i statusmarkering kan hjälpa redaktören att identifiera beteendemönster som upprepas och personliga begränsande manér. Samma gäller naturligtvis alla som har ett arbete där växelverkan mellan människorna spelar en stor roll. – 293 – exakt och ljudligt sätt att tala, kanske upptagen. t.o.m. med en grov röst. Man kan påDet finns många sätt att förmildra verka den andras beteende med stadig en allt för stark dominerande effekt, ögonkontakt och ett jämnt också då det verkar finMan kan påverka den värdigt uppträdande. Ocknas en ”scenografi” för andras beteende med så yttre faktorer, exempelsituationen, alltså då den stadig ögonkontakt vis trendig klädsel och ett ena parten redan är i en och ett jämnt skrytsamt snobbigt sätt att underordnad ställning: blir värdigt uppträdande. använda pengar låter den tilltalad, ansöker om lån andra förstå att här knusseller söker ett ledigt jobb, las det inte. eller blir förhörd exempelvis i en valPå motsvarande sätt kan man uttrycka utfrågning. Intervjuobjektet eller kunlåg status med ställningar som krymper den kan placeras sittande snett framför, storleken och gesterna, ett försiktigt eller inte rakt mittemot. Det ska inte finnas fogligt sätt att tala, en urskuldande och en öppen dörr eller en massa folk som medgivande uppsyn. Med detta vill man jäktar bakom personen. Kroppsspråket uppmuntra den andra att erövra utrymär medvetet positivt, röstanvändningen met eller att vara välvillig mot talaren. och ordvalen vänliga och så vidare. TvMan kan naturligtvis utnyttja dessa studion är fylld av starka ljus och folk, metoder i nästan vilket arbete som helst det är inte alldeles lätt att känna sig trygg för att berika och effektivisera växeloch avspänd, men alltid när det är möjverkan. Till exempel är ögonkontakt av ligt ska man försöka få intervjuobjektet hög status i sin extrema form ett direkt att känna sig trygg. Också intervjuarens stirrande på motparten. I synnerhet är beteende påverkar: lugn och koncentraett tyst stirrande, när ingendera talar, en tion smittar av sig på den andra parten. kraftig dominerande gest. Eller ta den Statusmarkeringens delar har en beandra ytterligheten att man medvetet nägenhet att kopplas ihop: ställningen låter bli att uppmärksamma den andra påverkar sättet att tala, sättet att tala personen, ser inte alls på denna eller drar kroppsspråket och ögonkontakten. Därsina slutsatser bara genom att inspektera för är det svårt att ändra endast ett drag i kroppen eller armbandsuret. Stolen får sitt uttryck utan att också andra därmed gärna vara högre än motpartens. Den kopplade sätt att uttrycka sig ändras. dominerande parten avbryter de andra Om talaren rör mycket lite på sitt huvud, när han eller hon har något att säga. Den börjar han eller hon använda ett exaktasom uttrycker låg status försöker för sin re språk, mera fullständiga satser, ögondel att ta så lite plats som möjligt, böjer kontakten får en målmedveten riktning. benen under stolen och lägger armarna Hopkopplingen bygger på att männätt i famnen. Såklart försäkrar han elniskans yttre och inre förnimmelser ler hon sig först om att det är lämpligt hänger ihop med varandra. Tänkandet, att sätta sig på stolen och att den inte är attityderna och känslorna påverkar vårt – 294 – uttryck: kroppens ställning, teckenspråket och till exempel rösten. Och tvärtom: om vi trycker ihop axlarna, intar en dyster min och talar sakta med vemodig röst anpassar sig känslorna till denna bedrövlighet. Lär känna dragen i ditt eget fysiska uttryck när du kommunicerar med olika människor: hur använder du utrymmet, hur sitter du, lutar du dig mot den du intervjuar eller lutar du dig ifrån? Ser du personen i ögonen? Vad avspeglar dina miner? Så här kan du medvetet söka ett nytt uttryck, exempelvis undvika osäkra, fäktande rörelser. Se efter hur något så litet som att byta ställning påverkar ditt sätt att tala. När du lärt dig att behärska din statusmarkering kan du avsiktligt få stöd för trovärdigheten och förbättra din växelverkan. Lär dig också att identifiera intervjuobjektets statusmarkering och att dra nytta av denna information. Statusmarkeringens delar har en benägenhet att kopplas ihop: ställningen påverkar sättet att tala, sättet att tala kroppsspråket och ögonkontakten. Se efter hur något så litet som att byta ställning påverkar ditt sätt att tala. När du lärt dig att behärska din statusmarkering kan du avsiktligt få stöd för trovärdigheten och förbättra din växelverkan. *** Nu en bit radiohistoria. Den 28 september 1950 fick radioreportrarna Usko Santavuori och Martti Silvennoinen till stånd ett riktigt medieupptåg, som man skulle säga i dag. De ville behandla polisens verksamhetssätt i sin specialsändning ”Radio tekee murron” (”På bar gärning”). Programmet börjar med Silvennoinens lågmälda rapportering: han står tretiden på morgonnatten i skuggan av en byggnad nära järnvägsstationen i Helsingfors centrum och iakttar omgivningen. Santavuori har för sin del en stund innan med ägarens tillstånd brutit sig in i en maskinaffär med en kortvågs– 295 – sändare och mikrofon på sig. Han har med sig en väska som han plockar ner några föremål från affären i. Efter Silvennoinens introduktion får man höra Santavuori redogöra för hur han bröt sig in och vad han känner medan han väntar på att polisen ska komma. Rundradions tekniker Vuori har tagit plats i en lokal några våningar högre upp för att banda Santavuoris rapport och det andra som händer i affären. Männen har i förväg informerat poliskommendör Gabrielsson om inbrottet, men denne är med på noterna och har inte fört saken vidare. En utomstående märker inbrottet och larmar polisen. Poliserna kommer på drygt tio minuter och Santavuori arresteras ”på bar gärning”. Vi hör hur polisen frågar var Santavuoris medbrottsling finns. Santavuoris försäkran om att han är ensam besvarar polisen med att slå honom. Santavuori ber att de inte ska slå, men smällarna fortsätter. Allt detta bandas alltså. Sedan upphör ljuden i affären och vi hör Silvennoinen rapportera hur männen har kommit ut ur byggnaden och Santavuori knuffas in i polisbilen och förs till stationen. ”God dag, vi är från Rundradion och vi har just kommit från ett referatuppdrag i Forssa och vi hörde på järnvägsstationen om inbrottet…” Martti Silvennoinen gick följande morgon till polisstationen som om ingenting hänt för att göra en radiorapport om inbrottet. Poliserna försäkrade unisont att det under deras karriär aldrig har förekommit misshandel, utom i det fall då brottslingen har försökt rymma eller på annat sätt har uppträtt våldsamt. ”Aldrig, varför skulle vi göra det?” ”Bästa lyssnare. Det iscensatta inbrottet är avslutat. Brottslingen har gripits och polisen har fungerat som vi har rapporterat i detta program. Tjuvens byte blev ganska futtigt.” Under programmets sista minuter försökte redaktörerna förmildra den ruskiga bilden av polisens verksamhet som programmet gav: ”Vi ska alla komma ihåg att den där miljön som polisen hamnade i mitt i den dystra natten verkligen var otrevlig. När polisen rör sig där kan han nämligen aldrig veta när en stor skurks dödande kula träffar målet. Om vi kommer ihåg detta är det lättare att förstå polisens hårda tag.” Finland hade endast en radiokanal 1950 och det skulle gå åratal innan televisionen kom, internet ingick inte ens i de vildaste drömmarna. Också sent på kvällen var det en eller två miljoner radiolyssnare och därför blev uppståndelsen efter programmet enorm. I dag är så kallad reality en av de populäraste programtyperna, alltså faktaunderhållning med manuskript som grundar sig på verkliga livet. Det har gjorts flera olika serier som berättar om polisens arbete. Men skulle man i dag kunna genomföra ett liknande program som ovan? Knappast. För det första skulle polisen knappast vilja vara – 297 – med på noterna på det här sättet för – 296 – att avslöja eventuella oegentligheter i sin egen skara, för det andra skulle det vara mycket oetiskt. Å andra sidan förbjuder 24 kap. 5 § i strafflagen olovlig avlyssning, och det är ju just det det är fråga om i det här programmet. Konceptering betyder att vi beslutar bland annat om vilka frågor som ska behandlas i programmet, handlingen, om det är en direkt eller bandad sändning och vilka element programmet ska innehålla. *** I dag har Yle fyra tv-kanaler och sex radiokanaler. Dessutom finns det i Finland otaliga kommersiella kanaler och inga gränser för det internationella utbudet. Jag producerar program som hör till genren Elämäntapa ja hyvinvointi (Livsstil och välmående) inom programgruppen Asiaohjelmat (Faktaprogram). Sådana är till exempel de finskspråkiga programmen Elämänmenoa, Kansanradio, Eve Mantu, sommarserien Kylillä, personintervjuserierna Tienviittoja samt helgernas extra långa diskussionsprogram. Vi är sex redaktörer i mitt team. Samtidigt som vi producerar dessa program gör vi koncept till de nya programmen som beställts för det följande året för tre kanaler, Radio Suomi, Yle Radio 1 och Yle Puhe. Varje kanal har sin egen stil och sitt eget behov, och å andra sidan definieras en viss målgrupp för varje program. Konceptering betyder att vi bland annat bestämmer vilka frågor som ska behandlas i programmet, handlingen, om det är en direkt eller bandad sändning och vilka element programmet ska innehålla. När man planerar innehåll för elektroniska medier ska man åtminstone beakta programmets genre och medium (radio, tv, webb), programmets element såsom tal, musik, arkivmaterial, grafik, kulis– 297 – ser och dräkter, de uppträdande, stil och rektsändning och uppringarna till stor estetik, programmets bandnings- eller del styr programmets innehåll, går det sändningssätt samt målinte att förutspå slutresulNaturligtvis skiljer grupp. tatet. Å andra sidan blir sig redaktörens Dessa lösningar framgår programmet färdigt med intervjustil mycket exempelvis i språkregistret en gång, ingen efterredifrån program till dvs. i frågan om vi talar ett gering behövs. program. gott standardspråk, akadeTienviittoja är en serie misk jargong kryddad med personporträtt av mänspecialtermer eller bubblande ungdomsniskor som har gjort värdeval i sina liv, slang. Naturligtvis skiljer sig redaktörens till exempel medvetet valt en ny riktning. intervjustil mycket från program till proAvgörandena behöver inte vara stora, gram. Jag tar tre exempel ur program jag men de innehåller funderingar som inproducerat: tresserar publiken. Programmen sänds Elämänmenoa är ett så kallat kontaktsöckenhelger i Yle Radio 1. Hur serien program som sänds varannan vecka i görs och intervjustilen avviker avsevärt Radio Suomi. Programmets teman befrån Elämänmenoa. Redaktören träfrör vardagen: husdjur, trädgårdsskötfar vanligtvis huvudpersonen för varje sel, de äldres välbefinnande, att sluta Tienviittoja-avsnitt under några timröka med mera. I studion sitter utöver mar på en plats som är viktig för denna. redaktören kanalens programvärd och Detta är viktigt för att hitta rätt stämen eller två gästande experter. Publiken ning, men hjälper också huvudpersonen skickar frågor och kommentarer per eatt dra sig till minnes väsentliga saker i post och i direktsändningen tar vi emot sitt liv. telefonsamtal. Redaktören diskuterar i En jämlik växelverkan mellan två vuxprogrammet med uppringarna och exna garanterar den bästa intervjun när perterna. Eftersom temana är vardagliga vi gör personporträtt av det här slaget. är också språket och stilen rätt vardaglig: Ju pålitligare och mera tillmötesgående man talar kamratligt med uppringarna, intervjuobjektet uppfattar redaktören, det är inte fråga om en strikt intervju. desto mera sannolikt är det att han elExperten svarar på uppringarnas frågor ler hon är beredd att tala öppet om sig och kommentarer. Dessutom intervjuar och sitt liv, till och med om smärtsamma redaktören experten för att klargöra personliga minnen. Också i detta fall grundläggande fakta i ämnet. Denna ska redaktören komma ihåg sin roll; han del av programmet planerar redaktören eller hon leder diskussionen i önskad i allmänhet noggrant och skriver till och riktning med sina frågor. Det ska dock med upp de färdiga frågorna. Stilen i finnas utrymme för ett lämpligt antal intervjun är ändå kamratlig och diskusöverraskningar och utlöpare utanför sionsartad. Redaktören skriver programmanuskriptet. Att engagera känslorna är mets manuskript, men då det är en diockså viktigt. ”Vad kommer du ihåg om – 298 – kvällen då du fick beskedet om din brors död?” eller ”Du kom in i fullmäktige så snart du fyllt 18. Hur kändes det?” Tienviittoja-seriens program kräver en rätt arbetsdryg redigeringsfas. Intervjun kan tas i sär och plockas ihop i en annan ordning; den ursprungliga intervjun på två-tre timmar komprimeras till under en timme. Ofta förkortas redaktörens frågor eller utelämnas till och med helt och hållet. Man kan varva med lite musik eller olika bakgrundsljud som vanligtvis har bandats i samband intervjuerna, exempelvis naturljud. Ännu ett tredje exempel: jag producerar tvåtimmars diskussionsprogram i Yle Radio 1 för söckenhelgerna. På långfredagen talade vi om rädsla, midsommaren om finländarnas förhållande till naturen och allhelgonadagen om hur man minns de döda i olika kulturer. I programmet deltar två redaktörer och fyra gäster. Gästerna väljs enligt vilka synvinklar de bidrar med i det ämne som behandlas: konstnären, naturskyddsföreningens representant, reseföretagaren och miljöpsykologen angriper naturtemat på mycket olika sätt. Jag var själv den ena redaktören i midsommarens sändning och redaktören-producenten Ari Meriläinen den andra. Vi skrev ett rätt noggrant manuskript för programmet så att temat hela tiden går framåt och vi fick tillsammans till stånd en helhetsbild av naturens betydelse för finländarna. I ett långt diskussionsprogram av den här typen är det krävande att ge alla lämpligt med utrymme, hålla lyssnarna uppdaterade om vem som talar vid varje ögonblick och framförallt att upprätt- Ju pålitligare och mera tillmötesgående intervjuobjektet upplever att redaktören är, desto mera sannolikt är det att han eller hon är beredd att tala öppet om sig och sitt liv, till och med om smärtsamma personliga minnen. – 299 – hålla dramatiken så att man över huvud sina egna uppfattningar eller antaganden istället för på bra frågor. En intervju taget alls orkar lyssna. Av redaktören kan för all del utformas krävs en intensiv närvaro; som en diskussion, men En intervju kan för diskussionen får inte banatrots det ska redaktören all del utformas liseras till en upprepning ha sin egen roll som den som en diskussion, av självklarheter. Vad som som ställer frågorna som men trots det ska behövs är alltså god interledstjärna. För det är det redaktören ha som vjukompetens, trots det nödvändigt att ha en god ledstjärna sin egen är stilen en annan än i ett förmåga att lyssna och reroll som den som program som A-Talk som agera på intervjuobjektets ställer frågorna. strikt benar ut dagspolisvar. tiken. Gemensamt med Den kanadensiska jourA-Talk är att gästerna uppmuntras att nalisten och utbildaren John Sawatsky, kommentera varandras uttalanden och som också har föreläst i Finland många att diskutera sinsemellan, tonen i vårt gånger, har analyserat tusentals interprogram är snarare filosofisk än förhövjuer och har med hjälpt av dem samlat rande. Dylika långa diskussionsprogram sina centrala teser om intervjutekniken. är sällsynta företeelser i den nuvarande Han fokuserar främst på den undersösnabba medievärlden, vanligtvis förvänkande journalistiken, men metoden kan tar man sig korta och kortfattade uttatillämpas i större utsträckning på olika landen av intervjuobjekten, inte djupsinprogramtyper och intervjusituationer. niga resonemang. Helgdagarnas speciEn av Sawatskys centrala teser är att alprogram utformas till att likna de dimålet i en diskussionen är att utbyta rekta, dvs. de bandas så att längden blir information (exchange information), så nära den slutliga som möjligt, och de medan målet i en intervju är att skaffa redigeras mycket lite, främst avlägsnas information (receive information). I enonödiga upprepningar och fel. lighet med detta har han slipat frågornas form så att de ger så mycket ny informa*** tion som möjligt. Oberoende av kultur har intervjuobRadion och televisionen har gjort injekten vanligtvis tre generella mål för tervjusituationen så vardaglig att alla intervjutillfället: att känna sig trygg, att kan föreställa sig hur man ska uppträda det är trevligt och lätt. Sålunda är interi den: intervjuaren frågar och intervjuvjuobjektets främsta mål att klara sig objektet svarar. Svaret beror på frågan. helskinnad ur situationen utan att göra I en normal diskussion mellan två perbort sig, att ge en angenäm bild av sig soner bidrar däremot båda, dvs. berättar nya saker och uttrycker sin åsikt. Ofta själv och att komma lätt undan. Enligt glömmer redaktören dock sin roll och Sawatsky försöker alla verka enligt dessa koncentrerar sig på att dela med sig av principer. De flesta intervjuobjekten vill – 300 – stanna i sin trygghetszon, berätta på sina egna villkor och lämna konflikter och problem i det fördolda. Redaktören ska å andra sidan hålla sitt mål klart: han eller hon ska veta varför intervjun görs och för vilken publik. Intervjuns strategi, taktik och frågorna sammanställs därefter. Strategin skapar förutsättningarna för hur intervjun framskrider. Taktiken innebär att du utnyttjar tillfället när det erbjuds. Skillnaden mellan strategi och taktik är att den förra är en förberedelse för och den senare en reaktion på förändringar. En god strategi skapar förutsättningar för taktiken. Enligt Sawatsky behärskar journalisterna vanligtvis endast taktiken; en grundlig strategi ger dock mera. Man ska klargöra allt det väsentliga om intervjuns syfte och målsättning när man avtalar om den exempelvis per telefon. ”Jag gör en story om gårdagens intermezzo i riksdagens plenisal. Kan ni ge er uppfattning om händelserna?” I början av intervjun ska man fastslå att intervjuobjektet inte har något emot intervjun. De första frågornas uppgift är sålunda att bekräfta det uppgjorda avtalet. Det kan vara bra att påminna om detta avtal också under intervjun om den inte på annat sätt ser ut att gå i önskad riktning. ”Välkommen till vår direktsändning, riksdagsman Kaukonen. Vi talar alltså nu om gårdagens intermezzo. Ni har tidigare förnekat att man skulle ha brukat våld av något slag. Den nu publicerade videobandningen visar något annat. Kan ni precisera vad det är fråga om?” … senare, om Kaukonen inte hål- Oberoende av kultur har intervjuobjekten vanligtvis tre generella mål för intervjutillfället: att känna sig trygg, att det är trevligt och lätt. Strategin skapar förutsättningarna för hur intervjun avancerar. Taktiken innebär att du utnyttjar tillfället när det erbjuds. Skillnaden mellan strategi och taktik är att den förra är en förberedelse för, den senare en reaktion på förändringar. – 301 – ler sig till saken: ”Veli Kaukonen, berätta att vara stilla, att vänta på explosionen. en gång till hur ni tycker att denna hotDessvärre är förhållandet ofta omvänt, fulla situation uppstod?” redaktören gnistrar och Laddarens uppgift är Svaren beror på frågorintervjuobjektet dämpar: att vara stilla, att na, men en viss fråga kan ”Om jag nu skulle få svara vänta på explosionen. få olika svar. Det påverkas på den där frågan som reav hela intervjuns atmosdaktören ställde…” fär och frågornas ordning och inbördes Det lönar sig att utnyttja bevisbördan: förhållande. Utöver frågorna påverkas om intervjuobjektet presenterar ett påintervjuobjektets psyke av hur han eller stående, ska han eller hon kunna motihon har besvarat de föregående frågorvera det. För en framgångsrik intervju är na: om intervjuobjektet väljer den bedet avgörande om intervjuaren tar fasta stridande linjen, håller han eller hon sig på svaren eller om han eller hon återgår sannolikt till den också om det kommer till sina egna frågor och glömmer att den fram fakta som är lätta att medge. som presenterat påståendet är skyldig Ju tryggare intervjuobjektet känner sig en förklaring. Oftast krävs det endast inför intervjusituationen, desto bättre enkla uppföljande frågor. “Vad menar resultat kan man förvänta sig. I en interdu med…?” eller “Varför?” eller ”Kan vju i vänlig atmosfär är förtroendet från ni nämna något exempel?” Svaren är inbörjan starkt. Om atmosfären är skeptervjuns viktigaste del. De har en enorm tisk, behöver man mera tid för att skriva potential som man kan utnyttja fortgåett avtal, dvs. för att ställa frågorna om ende genom hela intervjun. Man ska samverkan. Intervjuobjektet lutar sig bara komma ihåg att lyssna. bakåt och pantar på svaren. Redaktören kan genom icke-verbal Det lönar sig inte att tvista om klara kommunikation, exempelvis genom att fakta även om intervjuobjektet skulle se personen i ögonen och med en nick tolka dem på ett annat sätt än redaktövisa att budskapet gått fram uppmuntra ren. Det lönar sig också att mjuka upp intervjuobjektet till att precisera sina terrängen genom att i början ta upp fråsvar och berätta mera. Ett lugnt sätt och gor som man kan vara överens om. Om koncentration visar också uppskattning redaktörens attityd hela tiden är den att och intresse. En kort avvaktande tystintervjuobjektet ljuger eller åtminstone nad ger ett överraskande resultat. Stilen döljer fakta, misslyckas samspelet och på samspelet ska dock alltid väljas enligt slutresultatet är i värsta fall en jodå-nejprogramtyp och situation: en strikt valdå-dispyt. Intervjuobjektet är den som utfrågning kräver en annan stil och straberättar storyn och vars uppgift det är tegi än intervjun av ett olycksoffer eller att vara aktiv. Redaktörens uppgift är en ung konstnär Redaktörens närvaro att stöda intervjuobjektets initiativ. Då och intervjustil ”syns” också i radion. känner sig intervjuobjektet tryggt och *** talar mera öppet. Laddarens uppgift är – 302 – Svaren beror på frågorna och därför lönar det sig att satsa på bra frågor. En fråga är en förfrågan om något ärende. Den innehåller två rörliga delar: frågedelen och ämnet, dvs. frågans innehåll. Båda delarna borde vara väl övervägda. Till exempel i frågan ”Vad anser du om sannfinländarnas framgång i valet?” Vad anser du? är frågedelen och sannfinländarnas framgång i valet är frågans ämne. När man skriver frågorna ska man fästa uppmärksamhet vid de båda rörliga delarna, dvs. både frågedelen och ämnet. Enligt Sawatsky kan man finna sju olika orsaker till att frågor misslyckas; han kallar dem redaktörens dödssynder. En kort avvaktande tystnad ger ett överraskande resultat. 1. Frågan saknar frågedel. En fråga utan frågedel är ett påstående och ger alltid ett utmärkt tillfälle att invända, varvid intervjun blir en diskussion. Ju mindre intervjuaren framhäver att han eller hon vet, desto fler nya synvinklar träder fram. Satsen ”Strejken förväntas bli lång.” är inte en fråga. ”Hur lång strejk har ni förberett er på?” utmanar fackbossen att fundera på olika synvinklar. 2. När två frågor ställs efter varandra, saboterar den andra den första. Orsaken till att den andra frågan ställs genast efter den första kan vara en instinktiv strävan att erbjuda intervjuobjektet en lätt reservutgång ur ett knepigt ämne. I allmänhet svarar intervjuobjekten bara på den andra frågan, om den inte råkar vara besvärligare än den första. – 303 – ”Vad beror de ökade bostadsinbrotten i synnerhet i huvudstadsregionen på? Med vilka medel kan man ingripa i brottslighet av den här typen?” Det är lätt för den som svarar att börja utreda allmänna orsaker till egendomsbrott. Om han eller hon dryftar ens lite längre på saken kommer intervjuaren inte ihåg att kräva svar på den senare frågan som kan vara besvärligare. 3. För många ärenden: en bra fråga är öppen och begränsad. Slutna frågor kan besvaras med ett eller några få ord, till exempel ”ja” eller ”nej”. Däremot kan öppna frågor inte besvaras med ”ja” eller ”nej”. De börjar ofta med bokstaven v: vad, varför, var, vem, vilken... Den enklaste konstruktionen i en intervju består av: vad gjorde du, hur och varför? Slutna frågor har sin tid och plats, men en öppen fråga är oftast ett bättre alternativ. Öppenheten höjer kravnivån och tvingar intervjuobjektet att avslöja mera. Det viktigaste är förhållandet mellan frågedelen och ämnet. ”Hur känns det?” är en bra fråga, men den kräver i allmänhet en begränsning, till exempel tidsmässigt: ”Hur kändes det när du hörde den första explosionen?” eller ”Hur kändes det att doppa sig i vaken?” En sluten fråga kan alltid göras om till en öppen genom att ta bort verbet i början och börja med ett frågeord, vad, hur och varför. Till exempel ändras ”Var Merkels bidrag till förhandlingsresultatet betydelsefullt?” till formen ”Hur skulle ni karakterisera Merkels bidrag i förhandlingsresultatet?” En allt för omfattande öppen fråga är exempelvis: ”Vad anser ni om dagens ekonomiska situation i euroområdet?” eller ”Vad gjorde du tidigare?” 4. Frågor med slutet slut. Få fenomen i världen är antingen-eller, de flesta har nyanser. Om vi tar invandring som exempel, är dess orsaker åtminstone kärlek, krig, hungersnöd, arbete, förföljelse, semester och slumpen. Å andra sidan finns det invandrare från hela världen. Det finns alltså ingen grund för att ställa en sluten fråga som behandlar invandringen som helhet: ”Ska man begränsa invandringen av utlänningar?” På motsvarande sätt har följande frågor slutet slut: ”Vanvårdas de äldre i den öppna vården?” eller ”Känner lärarna tillräckligt bra till programmen i de sociala medierna som barnen använder?” Visst fungerar också en sluten fråga om ämnet är samstämmigt med frågedelen: ”Hann du till tåget?” eller ”Känner era lärare till Instagram?” Generellt kan man säga att öppna, enkla, tråkiga frågor ger färggrannare svar än färggranna frågor. Om det finns för mycket färg och annat skräp i en fråga, måste intervjuobjektet först inom sig städa bort överloppsmaterial ur den. Intervjuaren avstår frivilligt från sitt initiativ. Mitt exempel är ur tv-programmet Pressiklubi den 30 september 2011: – 304 – ”Timo Soini, när Du nu vill bli president så måste jag fråga hur det går med partiet om Du blir vald, partiet har ju ingen framtid efter det?” Detta låter helt lämpligt i ifrågavarande program ur Ruben Stillers mun, men i en normal nyhets- eller aktualitetssändning är det inte bra att presentera ett så här starkt påstående. En neutral form skulle vara till exempel: ”Timo Soini, du vill nu bli president. Vilka effekter skulle ditt eventuella val ha på partiet?” Slutna frågor har sin tid och plats, men en öppen fråga är oftast ett bättre alternativ. Öppenheten höjer kravnivån och tvingar intervjuobjektet att avslöja mera. Generellt kan man säga att öppna, enkla, tråkiga frågor ger färggrannare svar än färggranna frågor. 5. Anmärkningar och kommentarer. Ibland kan intervjuaren lägga till kommentarer efter frågan för att låtsas precisera den. Alla extra anmärkningar ger dock intervjuaren en chans att gripa tag i ett sekundärt ämne och styra intervjun från huvudtemat. ”Vilket syfte har euroländernas massiva finansiella stabilitetsmekanism? Motståndarna misstänker att det viktigaste inte längre är att rädda Greklands folk och stat ur konkurs utan att skydda de europeiska bankerna.” Genom att ändra ordningen på dessa satser kan man försäkra sig om att intervjuobjektet besvarar den egentliga frågan. Alternativt kan man först presentera satsen ”Motståndarna misstänker…” och genast efteråt frågan ”Vad anser ni om denna misstanke?” Efter detta kan man dessutom vid behov fortsätta med den första frågan ”Vad är syftet med euroländernas massiva fi– 305 – nansiella stabilitetsmekanism?” 6. Laddade ord. Vissa enstaka ord kan äta upp hela frågan, om de är särskilt betydelsefulla för intervjuobjektet. När man förbereder sig för en intervju ska man minnas att målet är att få svar, inte reaktioner på vissa ord. Vilka ord är då laddade? Det finns inget allmängiltigt svar, för orden beror på personen och situationen. ”Regeringen försöker koncentrera makten på ett sätt som steg för steg omintetgör det självständiga Finland. Hur tänker ni försvara er nuvarande kommunsammanslagningsiver för medborgarna inför valet?” Enligt Sawatsky är de bästa frågorna liksom rena fönster som man kan se bra igenom. Intervjuns syfte är att producera en tydlig, klar bild av en sak. En värdeladdad fråga är som ett smutsigt fönster som man inte kan se ordentligt igenom. Det är inte meningen att människorna fäster speciell uppmärksamhet vid frågan utan vid svaret. På samma sätt borde de inte fästa speciell uppmärksamhet vid fönstret utan vid utsikten som öppnar sig. 7. Överdrift och smicker. Till den journalistiska kulturen hör många överord såsom mirakel, kris, sensationell uppgång, ras, levande legend. Om man blandar in dessa överdrivande ord i en fråga kan svaret halka i fel riktning. Intervjuobjektet vill vanligtvis inte betona sin egen förträfflighet, för de hör inte till god sed. Överdrift skapar ett behov att balanserande undanflykter. Det räcker inte längre med att berätta sanningen, om en överdrift redan har lutat vågen mot den andra ytterligheten. ”När visste du själv att du var bra?” ”Inte vet jag ännu heller, liksom, jag har inte funderat på det sättet att jag skulle vara bra.” – Hellre: ”I vilket skede började din framgång i ishockey se ut som om den kunde bli ditt yrke?” *** En intervju ska planeras väl, den ska innehålla en kartläggning av hur intervjun ska framskrida, dvs. en beskrivning av processen. Den kallas stigen. Utmed stigen ska man utmärka de ställen där intervjuobjektet får ta över bevisbördan. Det lönar sig att fundera på hur storyn kan framskrida och hur intervjuobjektet kan berätta den. Storyns bitar är inte ännu en story och enstaka frågor och svar är inte en intervju. ”Hur förklarar ni SDP:s ökade understöd?” ”Den nya verkställande direktörens årsarvode är cirka 25 procent högre än arvodet som direktören som avgick förra veckan fick. Hur motiverades detta på styrelsemötet?” Ämnet är till exempel en ändring som skett i något ärende eller fenomen. Det är storyns utgångspunkt och målet är att beskriva hur ändringen har skett. I allmänhet lönar det sig att börja med situationen före ändringen. ”Hur många kunder besökte köpcen- – 306 – tret på fredagseftermiddagen?” Efter det en precisering av början av ändringen, till exempel: ”I vilken del av byggnaden skedde raset?” eller ”Vilka affärer fanns i explosionens närhet?” Välj sedan stigen längs vilken det är meningen att själva intervjun ska framskrida. Stigen är en metod att nå målet – målet kan inte nås om metoderna är felaktiga. Metoderna består av frågor: ”Vilka var följderna?” ”Bedömning efteråt: vilka åtgärder borde polisen då ha vidtagit för att undvika dödsfall?” Varje svar ha sin plats i storyn och dess kronologi. Ett förslag till stig: Allt är normalt. Någonting händer. Dramatiska vändningar. Återgång till det normala, eller alltså det nya normala, eftersom det har skett en ändring. I dramat är schemat ”samla, ta isär, korrigera”. I journalismen realiseras dock den sista delen inte alltid eftersom händelsekedjan i allmänhet inte nått sitt slut. Under intervjun lönar det sig att koncentrera sig på strukturen, dvs. att se till att intervjun håller sig på den rätta stigen. Intervjuobjektet får sköta om de små detaljerna och utlöparna. Om intervjuobjektet går framåt för snabbt ska han eller hon stoppas för detaljerna. En bra bromsande fråga är till exempel: ”Vilka andra fanns på plats?” eller ”Hur kändes det?” Programmets natur och tiden man har till förfogande avgör hur många detaljer som får plats. Gå hela tiden framåt på stigen. Att återgå till början mitt i intervjun är mycket klumpigt – och som i trafiken – U-svängar är farliga. Du hålls på stigen med dessa tre köranvisningar: Enligt Sawatsky är de bästa frågorna liksom rena fönster som man kan se bra igenom. Intervjuns syfte är att producera en tydlig, klar bild av en sak. En värdeladdad fråga är som ett smutsigt fönster som man inte kan se ordentligt igenom. En intervju ska planeras väl, den ska innehålla en kartläggning av hur intervjun ska framskrida, dvs. en beskrivning av processen. – 307 – 1. Framåt/bakåt. Om du backar, gör det försiktigt och medvetet. Kom hela tiden ihåg vilken fråga som håller dig på stigen, exempelvis ”Vad hände efter det?” Lyssnaren hänger inte med om inte riktningen är klar. 2. Undvik små gränder och omvägar. De rätta frågorna håller intervjun på stigen. Om frågorna är sådana att kronologin rubbas, blir det svårt att hålla den röda tråden. Avvik inte från stigen bara för att plocka billiga poäng, dvs. glöm sidoteman. 3. Zooma: Det är inte alltid nödvändigt att gå framåt, utan det kan vara på sin plats att precisera någon omständighet. Stanna för att fråga ”Hur?” eller ”Vilken annan information innehöll e-postmeddelandet?” Intervjuns sista del är för städning. Då kan du ta fram sådana viktiga frågor som inte rymdes på stigen. I slutet kan man avvika från stigen och bryta även mot andra regler om man till exempel måste kontrollera ytterligare fakta. I slutet kan man också samla ihop mindre viktiga bitar, såsom aningar som man har kvar: läggsfrågor så att de inte distraherar att avvika från huvudleden. Under städningsfasen kan man också testa ny information eller nya uppfattningar som kommit fram under intervjun. ”Förstod jag rätt att beslutet att dra sig ur projektet fattades i bolagets styrelse?” Sawatskys intervjuteknik kan tillämpas i många situationer. Redan det att man ställer öppna, enkla frågor är en utmärkt utgångspunkt för alla intervjuer. Likaså är det viktigt att komma ihåg intervjuobjektets grundbehov att känna sig trygg. Efter intervjun är det bra att tacka intervjuobjektet och repetera vad intervjun ska användas till och när den publiceras. Håll fast vid dina ord, för i synnerhet i ett litet land som Finland är bibehållandet av förtroendet nyckeln till framgång. Det är sannolikt att du eller din kollega kontaktar denna person en gång till. Det kanske inte blir någon intervju till om du bryter mot spelets regler. När du respekterar andra, respekterar du samtidigt dig själv. LÄS MER ”Ni nämnde här tidigare att partimötet nästa sommar får avgöra om Ni fortsätter. Hurdana planer har Ni med tanke på det kommande EU-valet?” Man ska vara försiktig med dylika til�– 308 – • • Elina Saksala: Ammattina juontaja. LIKE 2012. Simo Routarinne: Valta ja vuorovaikutus, statusilmaisun perusteet. Tammi 2007. “När sorgearbetet var gjort och hade förts till skogen.” – 309 – – 310 – Marko Vesterbacka Känn dina läsare Marko Vesterbacka har undervisat polisstuderanden i finska och kommunikation sedan 2003. Hans ansvarsområde är skrivande, särskilt gällande förundersökning, och interaktiv undervisning. Dessutom utarbetar Vesterbacka urvalsprovens sammanfattnings- och essäuppgifter och bedömer sökandena. Vesterbacka är filosofie magister inom allmän litteraturvetenskap. På fritiden sysslar Vesterbacka med bokredigering och -förläggning. Han har bland annat skrivit biografin Nikru (2007) och ordboken Kunnaxen kiäli (2011). När man går i stora skor, lämnar man stora spår efter sig J ari Tervo använder kärnfulla öppningsfraser i sina romaner. Min egen favorit är Jag dödades under valborgsveckan. Så inleds romanen Till de heligas samfund (1995). Jaget som dödades i valborgsveckan är berättaren i boken och börjar efter detta lakoniska konstaterande minnas mera noggrant vilka händelser som ledde till att döden tog honom. Tervo har sagt att han tycker att man alltid kan gallra bort största delen av en text. Exemplet som Tervo använder är vida känt, och av förståeliga skäl. En gång stympade han öppningsfrasen i en annan av sina romaner till en fjärdedel av dess ursprungliga version. Jag är inte säker på att jag exakt kommer ihåg Tervos ursprungliga fras men den torde ha varit Ulkona satoi sankasti lunta (Ute föll det massvis med snö). Sedan började Tervo radera det överflödiga. Ute – det är ju annars också självklart att det inte kan snöa inne. Alltså kunde Ulkona strykas. Och satoi sankasti lunta – onödigt lång formulering, det finns ett eget verb i finskan det. Alltså förvandlades inledningen till en fras på ett ord: Pyrytti (Snön yrde). – 311 – Min egen undervisning har utvecklats i samma riktning, mot komprimering. När jag för tio år sedan började undervisa i skrivande för polisstuderanden använde jag betydligt fler ord för att uttrycka något väsentligt än vad jag gör nu. Jag berättade mångordigt vad en polistext ska innehålla, hurdant språket ska vara och hurdant det inte ska vara. De läromaterial jag delade ut kunde man senare ha kunnat komprimera till en fjärdedel av det ursprungliga, liksom Tervos fraser. Liksom mina monologer inför klassen. Nu försöker jag berätta de väsentliga sakerna med några ord i början av kursen. Allt som jag därefter talar om försöker jag på något vis härleda från dessa huvudteman. Ändringen grundar sig i huvudsak på att jag har en bättre förståelse för vad som är väsentligt för polisens skrivarbete. *** Denna artikel består av tre delar. I den första delen ska jag försöka efterlikna Jari Tervo och sammanfatta min undervisning i några ord. Här följer tre olika sammanfattningar: Skriv ändamålsenligt. Skriv för dem som texten är av vikt för. Känn dina läsare. Efter att sammanfattningarna har behandlats ger jag ordet åt en som kommer att belysa synvinkeln av en viktig grupp läsare. Det händer lätt att denna grupps synvinkel förbises när polisen koncentrerar sig på ändamålsenligt skrivande som stöder straffprocessen. I slutet av artikeln granskar jag en stund vad som skett ovan. Följde jag mina egna anvisningar för skrivande? Skrev jag artikeln ändamålsenligt? Skrev jag för de läsare som texten är viktig för? Kände jag mina läsare? *** Först: Skriv ändamålsenligt. Det är svårt att säga vad syftet i de flesta texter är. Ta skönlitteratur till exempel: Vad är syftet med en viss romans existens? Eller en tidningsartikel: Varför har en artikel skrivits, vad är dess syfte? Tidningens förläggare kan tänka att artikeln existerar för att man ska kunna sälja reklamplatser bredvid den, så att tidningen får inkomster. Ur läsarens synvinkel kan det vara att han eller hon läser artikeln för underhållning, för att lära sig något eller förstå något fenomen. Men vad gör läsaren med artikeln? Ingenting egentligen, han bara läser den och inget mer. Den kan också finnas olika slags syften. Vad är syftet med en kommentar på Facebook? Att underhålla läsarna/ ge uttryck för sina egna känslor/ge uttryck för sina egna tankar/informera/ upprätthålla vänskap/framstå i god dager osv. Såväl skribenten som läsaren kan samtidigt ha flera olika syften som de själva inte kan sätta i någon prioritetsordning. Skribenter är ofta helt borta vad gäl- – 312 – ler syftet med deras eget skrivande, även när det vore viktigt att vara medveten om syftet. Ett bra exempel är en vanlig populär typ av text – insändaren. Vanligtvis tänker man kanske att syftet med en insändare är att påverka läsaren och få denne att anamma skribentens åsikt. Varför är det så få insändare som får oss att ändra vår åsikt? Skribenterna har inte skrivit dem på ett sådant sätt. Många insändare förblir ett sätt för skribenten att tillfredsställa sina behov av att uttrycka sig: Så, jag fick det sagt! En annan insändares egentliga mål verkar vara att framhäva skribentens egen sakkännedom och kompetens. En tredje insändare är riktad till personer som redan delar skribentens åsikt för att förstärka deras tro på sin sak. En fjärde skribent skriver för att han eller hon helt enkelt njuter av att debattera, en femte för att han vill hälla bensin på elden och provocera. Endast i ett fåtal skribenters texter kan man urskilja ett medvetet och lyckat syfte att inverka på läsarnas åsikt. Myndighetstexter har i regel ett tydligt syfte. Också centrala polistexter görs i något visst syfte och läsarna gör uttryckligen någonting med hjälp av dem: planerar undersökningar, överväger åtal, fattar beslut. När man talar om hur en bra text eller ett gott språk ser ut utgörs problemet ofta av att man talar för generellt: man talar allmänt taget om goda drag i en text, även om exempelvis huruvida just en polistext är bra eller dålig är helt beroende av textens användningsändamål. Ett annat problem är att diskussionen om ett bra skrivsätt domineras av perso- Skribenter är ofta helt borta vad gäller syftet med deras eget skrivande även, när det vore viktigt att vara medveten om syftet. – 313 – ner, med vilkas texter läsaren egentligen använda samma ord för samma sak elinte gör något. Till exempel har många ler om man tvärtom borde sträva efter journalister, författare och förläggare att variera ordvalet. Man kan ta ställning starka åsikter om bra och dåliga texter. till om det lönar sig att i en text använda Kan deras synpunkter tillämpas på poliendast skriftspråk eller om det också sens skrivarbete? Delvis kan de det, och finns ett behov för talspråkliga inslag. delvis inte. Det beror på Inledningen till ett förPolisen behöver dock hur väl anvisningarna undersökningsprotokoll inte fria till läsaren lämpar sig för syftet skrivs helt och hållet och uppmana denne att med polistexterna. Den på välformulerat skriftfortsätta läsa. huvudsakliga utmaningspråk. En förhörsberäten för en journalist och telse som skrivs under författare som skribent är att få läsaren ett förhör kan innehålla såväl skriftspråk att fortsätta läsa. Man måste fånga läsasom arketypiska och talspråkliga uttryck. rens intresse, få denne på kroken och En text som transkriberas från en videounderhålla. Även sakliga ämnen borde inspelning ska skrivas ord för ord enligt göras till spännande berättelser. Framdet som sägs. Allt beror på syftet som för allt måste man akta sig för att tråka texten tjänar. ut läsaren. Polisen behöver dock inte fria En god förståelse för en polistexts antill läsaren och uppmana denne att fortvändningsändamål avhjälper också skrisätta läsa. De flesta läsarna läser polisens vandets ytliga brister. På motsvarande texter för att kunna utföra sitt eget tjänssätt kan det hända att en skribent som tearbete. De är tvungna att fortsätta läsa allmänt taget är bra eller till och med utoberoende av hur tråkig texten är. Föromordentligt bra på att skriva inte nöddelarna och nackdelarna med en sådan vändigtvis alls är lämpad för att skriva text handlar om helt andra saker än att polistexter. Han eller hon kan stå inför fånga läsaren. ett stort arbete att lära sig av med sitt tiLedstjärnan i polisutbildningens kurdigare skrivsätt. Till exempel kan det för ser i skriftlig förmåga är att lära sig en person som i sitt skrivande är van att att skriva ändamålsenliga polistexter, framför allt uttrycka sig själv och skapa brottsanmälningar, förhörsprotokoll, intryck av sig själv vara svårt att lära sig inledningar för förundersökningsprotonya ställningstaganden. Det förutsätter koll, meddelanden, minnesanteckningar en viss ödmjukhet att skriva för en läoch svaromål. Dessa texter har alltid ett sare, för dennes skull. visst syfte, en viss användning, från vilOckså det sätt en utexaminerad polis ken ändamålsenliga lösningar kan härleskriver kan börja förvrängas. Han eller das. Det är motiverat att ta ställning till hon borde i princip veta vilka saker som huruvida man exempelvis bör undvika ska finnas i en text och hur de ska uteller eftersträva tautologi, om man med tryckas, men å andra sidan kan han elandra ord så långt det är möjligt borde ler hon allt mera börja posera, framhäva – 314 – och understryka sin egen yrkesskicklighet i stället för att ödmjukt skriva för sin läsare. Paradoxalt nog understryker han eller hon brist på professionalitet när han eller hon understryker sin professionalitet. Ett verkligt bevis på yrkesskicklighet är förmågan att skriva så bra brukstexter som möjligt. Yrkesskicklighet omfattar också ödmjukhet med hjälp av vilken en skribent exempelvis i ett förhörsprotokoll accepterar att hans eller hennes roll är att förmedla väsentlig information, att fungera som en tillförlitlig länk i en viss kedja. I början av polisutbildningen urskiljs i positiv bemärkelse sådana personer som i sitt tidigare arbete har skolats i att skriva brukstexter. Bland dem finns exempelvis personer som arbetat inom vårdbranschen och säkerhetsbranschen och som har erfarenhet av att skriva rapporter, samt personer från tekniska branscher som är vana att göra dokumentationer och bruksanvisningar. Allt beror på syftet som texten tjänar. Ett verkligt bevis på yrkesskicklighet är förmågan att skriva så bra brukstexter som möjligt. *** Många av mina studeranden har haft erfarenhet av förundersökningar och således också av att skriva förundersökningsprotokoll redan innan de kommit in på polisutbildningen. Personer som har arbetat vid Tullen eller gränsbevakningsväsendet har kunnat vara med om många förundersökningar även om de inte nödvändigtvis har fått någon skolning i att skriva protokoll. Deras insikter härstammar i regel från att ha läst andras protokoll, vilket i sig är ett utmärkt sätt att lära sig. Dessutom har förmän och – 315 – arbetskamrater möjligtvis gett tips om När jag började undervisa vid Polisskrivande. En studerande berättade nyskolan i början av 2003 var en av de ligen att han hade fått ett utmärkt kort första sakerna jag gjorde att beställa en och koncist råd: ”Skriv för åklagaren.” hög engelskspråkiga handböcker i att Det är kärnan när man skriver förunskriva polisrapporter: Writing for Law dersökningsprotokoll. Skriv för åklagaren. Enforcement. Plain English for Cops. Just the Från denna uppmaning kan man härleda Facts. The New Police Report Manual. Renästan alla andra anvisningar. port Writing for Criminal Justice Professionals. Åklagaren är polisens viktigaste läsare. Painless Police Report Writing. I alla böcker Åklagaren läser förundersökningsprotonärmade man sig ämnet från lite olika koll för att kunna göra sitt eget arbete, synvinklar, vilket hjälpte mig att komma och ett välskrivet protokoll underlättar åt kärnan i mitt eget undervisningsdet. Mera tillspetsat kan man säga att arbete. Den sämsta av dem är kanske om man vet hur åklagaden sistnämnda. Trots ren läser och använder Det är kärnan att man i bokens titel låprotokoll, vet man hur när man skriver ter förstå att det handlar protokollen ska se ut. förundersökningsprotokoll. om att smärtfritt skriva Den viktigaste läsapolisrapporter, var den ren för en polis på fältet synnerligen smärtsam att läsa. Orsaken? är vanligtvis brottsutredarna, dvs. en anBoken innehöll otaliga detaljerade skrivnan polis som utifrån det som polisen anvisningar och grammatikregler och en på fältet har skrivit planerar undersökmassa övningar som stödde inlärningen ningen. I det fallet hamnar texten ofta av dessa – men inte en enda ledande också på åklagarens bord, endera som tanke som utgjorde grunden för alla ansådan eller redigerad och kompletterad dra anvisningar. Boken lyckades utomav utredaren. ordentligt bra med att väcka en känsla av Problemet med dåliga protokoll är allvarligt tillkortakommande hos läsaren: ofta en följd av att de inte har skrivits för om man inte kunde anamma och hannågon. Skribenten har bara dokumentetera alla dessa lösryckta och livsviktiga rat sitt arbete som om denne gjort egna regler och anvisningar skulle man inte anteckningar. Efter att ha skrivit färdigt kunna skriva bra polistexter. har skribenten matat in sin text i poliDen mest stimulerande läsningen var sens datasystem som i ett tomrum och The New Police Report Manual, skriven av i värsta fall utan att ens ha brytt sig om den f.d. polisen och senare åklagaren att läsa sin egen text innan den lagrats i Devallis Rutledge. Han hade exakt samsystemet. Den följande länken i utredma råd som det ovan citerade ”Skriv för ningskedjan som ska läsa det orediga alåklagaren”. I sin bok berättar Rutledge stret kan bara skrapa sig i huvudet och hur han brukade läsa polistexter i sitt försöka förstå det oenhetliga och ofärarbete och hurdana texter och uttrycksdiga skriveriet. sätt som uppfyllde hans behov och – 316 – hurdana som inte gjorde det. Rutledge lärdom var ämnad att förstärka polisskribentens tillit till sina egna förmågor: om en polis förstår hur en åklagare läser och använder texten, kan han eller hon skriva bra polistexter. Rutledge är visserligen för enspårig då han menar att man inget annat behöver veta än för vem man skriver. Man måste också kunna skriva tillräckligt bra – tydligt, entydigt, konsekvent osv. Om språket inte lyder skribenten, kan det hända att tanken inte alltid når åklagaren även om skribenten genomgående känner fallet och suveränt behärskar brottsrekvisiten och andra viktiga saker. Skriv för åklagaren är en utmärkt sammanfattning, men samtidigt är det naturligtvis också en tillspetsning. Särskilt om man ser polisskrivandet i ett bredare perspektiv än enbart ur förundersökningsprotokollens synvinkel, kunde instruktionen vara följande: åklagaren är polisens viktigaste läsare. åklagaren läser förundersökningsprotokoll för att kunna göra sitt eget arbete, och ett välskrivet protokoll underlättar det. Om språket inte lyder skribenten, kan det hända att tanken inte alltid når åklagaren även om skribenten genomgående känner fallet och suveränt behärskar brottsrekvisiten och andra viktiga saker. Skriv för dem som texten är av vikt för. Jag tycker att enbart ”Skriv för läsarna” inte alltid är tillräckligt och inte är det riktigt rätt att säga ”Skriv för alla dina läsare”. Polistexter kan mycket väl ha många olika, tillfälliga läsare, men man behöver inte ta dem alla i särskilt beaktande. Därför är det nödvändigt att begränsa sig till ”dem som texten är av vikt för”. Till exempel läser en del av läsarna polismeddelanden som ren nyhetsunderhållning. En del poliser skriver då och då humoristiska meddelanden, och kvällstidningarna länkar till dessa med– 317 – delanden eller publicerar dem ibland i sig domaren i parternas berättelser entidningens pappersupplaga oredigerade. bart genom att läsa dokumenten. Ett litet humoristiskt inSåväl målsägande som Att läsa en skriven slag kan vara på sin plats, de som förhörts som text kan inverka ibland kan det även hjälpa brottsmisstänkta läser också på upplevelsen en trafikupplysning att nå förundersökningsprotoav polisens fram, men inte ska en polis koll i egenskap av sakäförhållningssätt till behöva bara för den skull gare. När polisen skriver dem. försöka underhålla läsarprotokolltexter behandlar kåren. Inte ska man heller han eller hon deras sak, som självändamål försöka behaga språkoch det undersökta fallet kan beröra och stilpolisens överkänsliga språköron. dem mycket djupt på ett personligt plan. Det finns två olika typer av mycket Det är skäl att beakta deras synvinkel viktiga läsare: de som läser polistexnär man skriver protokoll. Man måster för att kunna utföra sitt eget arbete te fundera på hur texten ser ut i deras och de som läser dem på grund av att ögon. Upplevelsen av att bli hörd och de är sakägare. En allmän åklagare tillförstådd beror inte enbart på stunden då hör båda kategorierna. En åklagare är man möter polisen, utan den fortsätter den primära användaren av förunderdå man senare läser dokumenten från sökningsprotokoll och i brottsmål anses detta möte: brottsanmälan och i synneråklagaren vara en av sakägarna. het förhörsprotokoll. Efter mötet återAndra viktiga yrkesläsare, utöver åklavänder förhörspersonen i sina tankar till gare, är exempelvis andra poliser och mötet och de händelser som han eller domare. När huvudutredaren i målet hon diskuterade med polisen. De egna tar emot brottsanmälan är han eller minnesbilderna av det ”som blivit sagt” hon starkt beroende av textkvaliteten. kan ha blivit diffusa. Att läsa en skriven Om målet går vidare till åklagaren och text kan inverka också på upplevelsen av denne beslutar väcka åtal, kan förhörspolisens förhållningssätt till dem. protokoll läsas vid rättegången. Vid en En polis som ser detta som en del av muntlig huvudbehandling läses de inte straffprocessens rutin, eller som arbete utan särskilda skäl, utan personerna på löpande band, bör i all sin koncentrahörs direkt under domstolssammanträtion på fallet alltid komma ihåg denna det. Om de versioner som berättas vid mänskliga aspekt. För många av de perrättegång avviker mycket från berättelsoner som polisen möter vid förhör är serna som antecknats av polisen under det fråga om en unik händelse. Däremot förundersökningen, kan emellertid förbehöver man inte i lika hög grad beakta hörsprotokoll läsas som skriftliga bevis. yrkesläsares känslor, men nog parternas Om muntlig huvudbehandling inte alls känslor. ordnas utan domaren dömer målet vid Med part avses inte enbart målsägare, så kallat skriftligt förfarande, fördjupar mot vilka ett brott eventuellt har begåtts. – 318 – Också de brottsmisstänktas synvinkel är viktig. Polisen är ju opartisk och sköter också de misstänktas sak. Man bör exempelvis tydligt anteckna också sådana saker som dykt upp under förundersökningen som tyder på den misstänktas oskuld. En misstänkt person får inte utan anledning beskrivas i ogynnsam dager i protokolltexter. Man bör inte använda präglande och insinuerande uttryck. En förhörsberättelsetext bör vara fullt förståelig även för andra personer än dem som arbetar med straffprocessen. När en förhörsperson undertecknar ett protokoll, godkänner han med sin signatur att berättelsen har antecknats rätt. Detta är inte möjligt om personen inte helt och hållet förstår texten, dess ordval och fraser. Tiotusentals vuxna finländare har stora svårigheter med att förstå det de läser överhuvudtaget. Bland brottmisstänkta är till exempel antalet personer som lider av lässvårigheter flera gånger större jämfört med hela befolkningen. En text ska således till ordförrådet och meningsuppbyggnaden vara relativt enkel. Mycket svårtydda uttryck och myndighetsspråk kan äventyra förhörspersonens rättsskydd. En del av polistexternas yrkesläsare arbetar utanför polisstyrelsen och rättsväsendet. Polisen kanske inte uppfattar dem på samma sätt som sin egen målgrupp och riktar inte orden enkom till dem, men man bör också vara medveten om dem och deras behov. Ersättningshandläggare på försäkringsbolag är en sådan läsarkår. För dem kan en polisens brottsanmälan vara ett En förhörsberättelsetext bör vara fullt förståelig även för andra personer än dem som arbetar med straffprocessen. En del av polistexternas yrkesläsare arbetar utanför polisstyrelsen och rättsväsendet. – 319 – viktigt dokument när de överväger ermen av en färdigställd nyhet. Viktigast sättningsbeslut. En polis kan till exemär att meddelandet ges i rätt tid och att pel i ett stycke beskriva tillvägagångssätdet innehåller tillräckligt med noggrann tet vid ett inbrott i någon affär och döroch korrekt information. Vid allvarliga rens låsning så detaljerat att det räcker olyckor, så som dödskrockar, är det vikför en ersättningshandläggare för att tigaste att det första meddelandet skickavgöra om objektet uppfyller företagsas till medierna så snart som möjligt. försäkringens villkor för Förutom meddelanden läJag ser polisspråket inbrottsskydd eller inte. ser journalister som specifrämst som ett Även sådana anmälningar aliserat sig på brotts- och verktyg vars uppgift som aldrig går vidare till rättsjournalistik även föråklagaren eller inte ens är att tjäna läsarens undersökningsprotokoll verkliga behov och leder till förundersökning och använder dem som uttrycka saker kan vara av avgörande beinformationsbas i sina noggrant. tydelse för ett försäkringsegna och ibland mycket bolag. omfattande artiklar. Också psykiatrer och psykologer som Man bör heller inte försöka tilltala yrgör rättspsykiatriska bedömningar läser kesläsare, det är tillräckligt att man tar polisens anteckningar. Till exempel vid dem i beaktande och hjälper dem att sinnesundersökningar kan förstahandsgöra sitt eget arbete, speciellt om hjälbeskrivningar från brottsplatsen och pen även gynnar polisen. Det är just förhörsprotokoll ge värdefull tilläggsbland journalisterna som det verkar fininformation om den undersökta personas mycket av de ovan nämnda språknens beteende, karaktär och sätt att tala. och stilpoliserna. Det verkar som att En anteckning som är tillräckligt omfatspråkligt begåvade personer, för vilka tande, detaljerad och beskrivande spelar färska och varierande uttryck och önsen stor roll när man drar slutsatser om kan att behaga läsaren är viktigt, väljs ut en gärningsmans sinnesstämning och till branschen. För dem är hur någonting tillräknelighet. sägs ofta lika viktigt som innehållet i det Också journalister är en viktig läsarsom sägs. De är dessutom mycket måna grupp. Nyhetsredaktörer läser polismedom att påpeka när ett visst ord eller utdelanden och utarbetar nyhetsnotiser tryck har fått för stor spridning och börutifrån dem. Speciellt polisnyheter i grajat kännas slitet. Journalister är expertistidningar i städerna baserar vanligtvis ter på populära uttryck. De irriteras av sin text helt och hållet på polismeddemyndighetsspråkets tungrodda uttryck, landen. Prenumerationstidningar samlar liksom av icke-avvikande uttryck i olika in mera information på egen hand men fackspråk, så som cop speak i polisens även för dem är meddelanden en viktig meddelanden, där det står att ett fordon källa för grundläggande information. kördes av en manlig person vars gripande Ett bra meddelande behöver inte ha forverkställdes av polisen. – 320 – En viss journalist skickade ett sidlångt e-postmeddelande, vars budskap var att användningen av ordet verkställa/genomföra (suorittaa) en gång för alla borde förbjudas inom polisen, till informatören vid Polisyrkeshögskolan. Ordet är så onödigt, irriterande, innehållslöst och kan alltid ersättas mot andra ord: Polisen verkställde avspärrning av området > Polisen spärrade av området. Polisen genomförde husrannsakan > Polisen gjorde husrannsakan. Journalisten motiverade sitt ställningstagande sakligt och detaljerat, all ära till honom i det hänseende. Jag böjde mig dock inte inför kravet. För tio år sedan när jag började undervisa poliser var jag nästan av samma åsikt som journalisten, men åren i polisstyrelsen och särskilt att ha undervisat i förundersökning har dock ändrat mitt perspektiv. Någon kan säga att mitt språksinne har korrumperats när jag verkat så länge i polisstyrelsen. Kanske är det så, men själv tycker jag att det snarare är fråga om något annat: särskilt att överföra uppmärksamheten från språket till innehållet. Jag ser polisspråket främst som ett verktyg vars uppgift är att tjäna läsarens verkliga behov och uttrycka saker noggrant. Det är också fråga om tolerans. Jag tycker att man kan använda verktyget på många olika sätt, så länge det används på ett ändamålsenligt sätt. Jag tycker i allmänhet att språklig mångfald är uppfriskande framför allt. Till denna mångfald tillskriver jag också fraser som sås av yrkeskårer och enskilda språkbrukare och egna etablerade uttryckssätt så länge de inte är så konstiga att de försvårar Jag tycker att man kan använda verktyget på många olika sätt, så länge det används på ett ändamålsenligt sätt. Jag tycker i allmänhet att språklig mångfald är uppfriskande framför allt. – 321 – förståelsen av en text. I motsats till de gångssätt. De flesta manér är en aning flesta journalister har jag börjat uppskatklumpiga och onödiga men för övrigt ta slitna uttryck. Det är ofta motiverat ganska harmlösa. att använda etablerade fraser i polistexAmatörer skriver insändare i tidningar ter, låt vara att de av somliga kan anses där de listar ett par tre ord som irriterar vara platta och tråkiga. dem. Bruket av dessa ord har enligt dem Jag uppmuntrar nog mina studeranspridit sig för långt och är ett tecken på den att hålla fast vid deras egen språkatt hela språket håller på att förfalla. På uppfattning och undvika att ersätta deolika webbforum finns det långa trådar ras naturliga uttryck mot polisjargongvars huvudsakliga innehåll handlar om ens etablerade, mindre naturliga uttryck, att lista irriterande ord (”Säg inte såhär”, så som onödigt cop speak. Jag har också i ”Det finska språkets mest irriterande mina kurser använt någon lektion till att ord” osv.). Jag tycker att sådan fokus på tala om manér i polisspråket och ibland språket ofta är ett tecken på barnslighet. även gjort övningar, där För stort fokus på språDe flesta manér är uppgifterna och andra maket håller också delvis på en aning klumpiga nér har ersatts av normalare att förpesta atmosfären i och onödiga men och färskare uttryck. Desssamhället. Det tycker jag för övrigt ganska utom har jag samlat exemsker ibland när journalister harmlösa. pel på polismeddelanden lyfter fram politikers och och utifrån dem skrivna nyföretagsledares ”klumpiga hetstexter och uppmanat studerandena uttalanden” och ”grodor” på löpsedeln. att lära sig av journalisternas skriverier. En sådan klappjakt är som värst när man Genom att bekanta sig med ändringarna mycket väl vet vad den oskyldiga stackajournalisterna gör får polisen hjälp med ren som pratade bredvid mun menade att identifiera sina egna manér och sålemen man vägrar förstå denne korrekt des lära sig av med onödiga och krångoch kräver att personen avsätts från sin liga formuleringar. Det är vettigare att tjänst eller uppgift. i stället för manliga personer och kvinnliga Poliser har skäl att vara medvetna om personer koncist skriva om män och kvinderas egna normala manér så att man nor; på samma sätt är det vettigare att inte exempelvis använder ett inexakt, skriva att något hände klockan 13.14 än allmänt begrepp när man skulle kunna vid klockslaget 13.14. På samma sätt, bilen använda ett exaktare uttryck. Till exemstörtade från vägen i stället för urspårning av pel är fordon enligt mig ett verkligen dåett fordon från vägen. ligt ordval i polistexter. Om man för en Emellertid har jag aldrig någonsin och läsare berättar att ett fordon krockade kommer inte heller i framtiden att göra med ett fordon kommer läsaren i vilket upp en förteckning över förbjudna ord fall som helst att bilda något slags uppför mina studeranden. Det skulle enfattning av dessa fordon. Om fordonen ligt mig vara ett amatörmässigt tillvägautgjorde något annat än (person)bilar, – 322 – kommer läsarens nybildade uppfattning sannolikt att vara felaktig. Men ordet genomförande, till exempel, bär sist och slutligen inte på något grundligt fel, även om det irriterar en del av läsarna oerhört. Varför är det så viktigt att skriva att polisen gjorde husrannsakan och inte att polisen genomförde husrannsakan? För min del får polisen genomföra om den så vill. På samma sätt får polisen naturligtvis också undvika genomförande. För att kunna skriva för de läsare för vilka texten är av vikt bör man veta vem dessa läsare är och i viss mån även känna dem. *** För att kunna skriva för de läsare för vilka texten är av vikt bör man veta vilka dessa läsare är och i viss mån även känna dem. Därav min tredje sammanfattning: Känn dina läsare. Även om vi i princip skulle veta vem som läser våra texter kan våra uppfattningar om dem vara felaktiga. Det leder exempelvis till onödigt tillgjort och skrytsamt skrivande. Istället för att försöka skriva för våra verkliga yrkeskamrater och hjälpa dem att utföra sitt arbete, koncentrerar vi oss ändå på att försöka uppfylla olika krav samt framföra och skydda vår sakkunskap och professionalism. Intervjuer i enrum med åklagare har varit guld värda i utvecklandet av min undervisning. Jag har frågat dem om hur de konkret använder polisens texter. Vad läser de och i vilken ordning. Vad är viktigt och vad är mindre viktigt. Vad är onödigt, störande och vad gör dem tvungna att be om tilläggsutredning. I fjol på våren fick jag till exempel till min överraskning höra av en åklagare att in– 323 – ledningarna som polisen skriver i föruntjänsteman att han eller hon inte användersökningsprotokollen enligt honom der osakliga och förolämpande uttryck. ofta är helt onödiga i enkla En förhörsberättelse är Intervjuer i enrum brottsmål. Han brukar inte dock ett eget kapitel: om med åklagare har ens ta sig tid att läsa dem, personen som förhörs varit guld värda i utan hoppar direkt till föranvänder förnedrande ututvecklandet av min hörsprotokollen och gör tryck eller berättar att nåundervisning. åtalsprövningen och pregon annan använt sådana, senterar målet i rättegångkan det vara nödvändigt en helt och hållet utifrån dem. Man bör att anteckna dessa uttryck. ”Jaget” som alltså komma ihåg att åklagare allt som pratar i en förhörsberättelse ska dock oftast är snabba läsare och grundligt förhöras även om förhörsledaren i prakskolade för att hitta de väsentliga sakertiken har antecknat berättelsen utifrån na i förhörsprotokoll. De om några läförhörspersonens uttalanden. ser svårtydliga och komplicerade texter Ovan nämnda genomförande kan irrii sitt yrke. För dem är det väsentliga inte tera vissa personer oerhört, men ordet att allt är färdigmalt – även om många förolämpar ingen. Om polisen däremot önskar och uppskattar det – utan att det i ett meddelande, för att inte tala om en som sägs i texten är explicit. brottsanmälan, talar om hur herrarna sinSamma åklagare rekommenderade att semellan tävlade efter att ha avnjutit alkobrottsutredare borde ens någon gång, så hol i parken, kan, i synnerhet ett offer vitt det är möjligt, närvara vid en muntför misshandel, med all rätt anse att ett lig huvudbehandling i tingsrätten och sådant språkbruk ringaktar det skedda följa med handläggningen av de mål de och honom själv. utrett. Där skulle utredaren se hur åklaFör att undvika förolämpande uttryck garen konkret utnyttjar förundersökär man tvungen att leva sig in i läsarens ningsprotokollets text. Om åklagaren situation. Generations- och kulturinte lägger fram en sak som utredaren skillnader kan göra det mycket svårare finner vara väsentlig kan utredaren funatt leva sig in i andras situation: vi kan dera om denna sak hamnat i skymundan inte nödvändigtvis alltid beakta att nåeller blivit oklar på grund av hans eller got ordval som vi tycker att är harmhennes sätt att skriva. löst eller sakligt kan vara förolämpande Man har också nytta av att personligen för någon annan. Tiden ändras också känna och träffa representanter av andra så att det som var passande förut inte viktiga läsargrupper. Det kan hjälpa en alls är lämpligt i dag. Ännu på 1800-taatt välja rätt både vad gäller textens innelet ansågs personer över 60 år vara på håll och dess stil och tonläge. ”slutrakan” i Finland. Om polisen i dag Polisen ska ju bruka ett sakligt språk i ett meddelande misstar sig och kallar då han eller hon talar eller skriver i egenen 75-åring som tappat bort sig i skogen skap av tjänsteman. Det förväntas av en för en ”åldring”, kan många pigga per– 324 – soner i samma ålder ta illa upp. Kriminalöverkonstapel Eija Karstinen skrev på 1990-talet doktorsavhandlingen Keskustelusta pöytäkirjaksi (Från diskussion till protokoll) om hur polisens förhörsprotokoll blir till. Som en del av denna forskning besökte hon ett fängelse för att intervjua brottsfällda personer om hur de hade upplevt förhören och hur de läste protokollen över deras förhör. Under intervjuerna kom det fram att fångarna var missnöjda med hur snävt protokollen var skrivna: exempelvis hade man inte skrivit lika detaljerat om motiven bakom förhörspersonernas gärningar som dessa hade önskat. En förhörsledare som känner till straffprocessens behov kan automatiskt ur förhörsberättelsen gallra bort allt sådant som han eller hon inte anser vara absolut nödvändigt för handläggningen av målet. Fokus på det väsentliga är ett tecken på förhörsledarens yrkesskicklighet men att villkorslöst koncentrera sig på en sak kan däremot vara oprofessionellt ur förhörspersonens synvinkel. Ibland kan det vara klokast att skriva mera mångordigt så att saken som berättaren anser vara viktig blir tillräckligt belyst. Ur brottsoffrets synvinkel är det bra att detta poängteras desto grundligare. Att vara i kontakt med polisen är särskilt svårt för ett offer. För många är ett förhör ett helt unikt, spännande och nervöst tillfälle. Även ordanvändningen vid polisens förhör och i det polisen skriver kan vara helt främmande. För några år sedan besökte jag Brottsofferjourens kontor i Tammerfors för att bättre förstå offrens situation och för För att undvika förolämpande uttryck är man tvungen att leva sig in i läsarens situation. – 325 – att kunna förmedla denna information vara så spänd och nervös att det är skäl till polisstuderanden. Brottsofferjouren att förklara saker två och till och med hjälper målsägande, deras nära anhötre gånger. Till exempel susar rättigheriga och vittnen i exempelvis misshanterna och skyldigheterna lätt förbi som dels- och inbrottsmål, mål gällande våld enbart uppräkningar. Senast i det skedet i parförhållanden och våldtäktsmål. Jag vore det ypperligt att senast berätta om intervjuade Satu Hintikka som då artill exempel Brottsofferjourens tjänster betade som RIKU:s områdesansvarig i som man kan få hjälp och stöd från. Tammerforsregionen. Senare ändrades När en person går ut genom dörren kan Hintikkas titel till regionchef. Hon har denne många gånger påstå att polisen för tillfället ledigt från denna uppgift inte hade berättat om det ena eller andra; och arbetar som projektchef för nätsaker som sagts fastnar inte i minnet när verksprojektet för arbete med sexuellt man är så nervös i en sådan situation, våld, ”VÄLITÄ!”. och också på grund av den tunga uppleSatu Hintikka tar till orda på de fölvelsen kan det vara svårt att koncentrera jande sidorna. Hon redogör för brottssig på saker. offrets perspektiv på mötet med polisen. Det går inte att utifrån en persons yttNär jag lyssnade till Hintikka kom jag till re avgöra om denne behöver stöd för att många insikter om hur klara sig. Det händer ofta Att vara i kontakt ett brottsoffer läser polisatt personen inte orkar ta texter och hur man bättre med polisen är särskilt ytterligare kontakt med svårt just för offret. kunde ta offrets synvinkel någon instans som skulle i beaktande under förhör. kunna erbjuda hjälp. Det är också få som vågar erkänna för en *** myndighet att man är i behov av ytterligare stöd om man blir frågad om sa”Det är inte självklart för människor vad ken. Därför bör polisen informera var exempelvis frågorna ”yrkar ni på straff ?” och en om Brottsofferjouren utan beoch ”kräver ni ersättning?” egentligen hovsprövning. Vid alla brott som ruckat innebär. De är ju viktiga frågor men en på grundtryggheten, så som våldsbrott, målsägande förstår inte alltid alls vad inbrott, hotelser och motsvarande brott, hans eller hennes svar innebär för hela bör man alltid fråga aktivt av offret om processen, om det inte förklaras separat. man får lämna dennes telefonnummer Även om offret naturligtvis vill att måtill närmaste Brottsofferjourskontor. let går vidare kan han eller hon på en En av våra stora klientgrupper är ofsådan fråga spontant svara ”inte var det fer för våld i parförhållanden. Ofta har något”. ”Yrkar ni på straff ?” kan låta våldet i ett parförhållande varit pågåsom ”vill du hämnas?”, ”är du ute för ende och långvarigt och ofta vill persoatt kräva en massa saker?”. nerna berätta hela historien för polisen. Ibland kan en person under ett förhör De förstår inte att det till en början är – 326 – fråga om de händelser om vilka anmälan gjorts, och att man därför borde hålla sig strikt till dem. Det är också ofta svårt att avgöra om dessa händelser skedde nu eller någon annan gång. I offrets huvud är de inte separata händelser utan de är alla en del av samma sak. Det tar tid att nysta upp dessa händelser ur en persons upplevelsevärld. Klienten tror och antar att utredaren nog kan ställa rätt frågor, men så är det inte alltid. Alla saker kommer inte nödvändigtvis fram med en fråga och då kan det hända att väsentlig information går förlorad. Om man frågar om den andra parten varit våldsam, kan svaret lyda ”nja, inte är han våldsam” – men snart kan det ända framgå att den andra har sparkat, slagit och rivit i håret. Även om människor kommer ihåg allt om ett visst enskilt fall, kan det väl hända att vissa saker inte nämns alls. Om någon har fallit offer för misshandel ofta kan det hända att en sådan person förbiser att berätta att han eller hon hotats till livet. För inte ligger det ju något i det, den andra har ju alltid hotat. På samma sätt låter människor bli att berätta exempelvis om att de har varit rädda för att dö, även om det hade varit viktigt att anteckna det med tanke på ersättningarna. Ju hotfullare upplevelser det är fråga om, desto sannolikare är det att människans psyke skyddar sig genom att ”glömma” en del av det som skett. Ibland kan det också kännas som att man skäms för att nämna sådana här saker. Människor reagerar ju på många olika sätt. Det finns sådana som även under förhöret upplever händelserna på nytt Ibland kan en person under ett förhör vara så spänd och nervös att det är skäl att förklara saker två och till och med tre gånger. När en person går ut genom dörren kan denne många gånger påstå att polisen inte hade berättat om det ena eller andra; saker som sagts fastnar inte i minnet när man är så nervös i en sådan situation, och också på grund av den tunga upplevelsen kan det vara svårt att koncentrera sig på saker. – 327 – och berättelsen väller ur dem så att man telsen håller. Detta skulle hjälpa persointe hinner inflika, och den som gör annen att förstå att berättelsen inte ifrågateckningar av förhöret sätts på grund av honom Det skulle vara har fullt upp med att skrieller henne utan på grund skäl att polisen va ner det väsentliga. Seav målets karaktär. under förhöret dan finns det andra som När en person återtydligt berättade hellre skulle undvika hela ger sin berättelse kan det för målsägande att ämnet. De svarar knappt hända att berättelsen är de tråkiga frågorna på frågorna, och bilden ett enda virrvarr i dennes som ställs inte i sig av händelserna kan bli huvud. Berättelsen blir betyder att man inte mycket snäv. ostrukturerad och återges Sedan kan det naturligt- tror dennes uttalanden. i osammanhängande bitar vis vara så att en person när personen först komberättar mycket mångordigt om händelmer ihåg en händelse och direkt efter serna, men att en oerhört viktig detalj det en annan. Om flera människor har hamnar i skymundan. Det är bara för varit inblandade i händelsen, är det ofta svårt att prata om det. Människor tiger vårt att följa med vem som gjorde vad, ofta om till exempel sexuellt våld i paroch förhörsledaren kan blanda ihop vad förhållanden. de olika personerna sagt och gjort. Ju Offrets sinnesstämning kan vara mera kaotisk en berättelse är, desto svåmycket känslig. Efter att ha blivit kränkt rare är det för förhörsledaren att hänga av ett sådant brott kan självkänslan ha med huruvida det var mannen till målsärubbats. Personen kan från början tänka gandes granne som hade sagt något eller att ”det är säkert jag som är misstänkt”. var det ändå den målsägandes mors man Detta är en helt normal reaktion efter en som sagt det. sådan händelse: personen beskyller sig Då kan det vara på sin plats att man själv för allt och tolkar lätt även andras med jämna mellanrum stoppar förhörsord som anklagande. Och eftersom popersonen: ”Ursäkta, förstod jag korrekt, lisen naturligtvis också måste ställa ifråpratade du om den eller den?” Det är gasättande frågor misstänker personen inte alls oartigt om man säger ”ursäkta, hela tiden att man inte tror på honom jag vill kolla om jag förstod rätt”. Detta eller henne. hjälper även förhörspersonen att hitta Det skulle vara skäl att polisen under tråden i sin berättelse som kan vara ett förhöret tydligt berättade för målsäganenda virrvarr. de att de tråkiga frågorna som ställs inte Ett förhörsprotokoll och förunderi sig betyder att man inte tror dennes sökningsprotokollet i sin helhet är en uttalanden. Polisens uppgift är bara att berättelse om en persons liv och uppleundersöka vad som har skett och till det velser, som personen själv återgett. Och hör att frågor som känns tråkiga ställs, det är som sådan förhörspersonen läser att man på sätt och vis prövar om berätberättelsen, en skriftlig berättelse om – 328 – sina egna upplevelser och inte enbart som dokumentation för rättegången. I regel förstår personen inte logiken bakom varför vissa saker i ett förhörsprotokoll har betonats och varför andra saker helt och hållet har lämnats bort. Människor går i efterhand ofta mycket noga igenom förhörsberättelsen och det kan orsaka många olika känsloupplevelser – förundran, förvåning och ibland till och med förnärmelse. Läsningen kan vara direkt chockerande: ”Det här ger helt fel bild, inte berättade jag på det här viset.” Vem som gjorde eller sade det ena eller andra har blandats ihop, eller så har det lagts ord i munnen på förhörspersonen. Av någon anledning har vem som sade vad blandats ihop. Även om det bara finns små och betydelselösa fel, kan en person drabbas av ångest på grund av dem: om det har dokumenterats på det här sättet så måste det nog säkert korrigeras. Det är av stor vikt att allt är antecknat korrekt. Om en person berättar utförligt om sådana saker, som ur polisens synvinkel – inte verkar anknyta till målet för tillfället, kan det kanske vara på plats att åtminstone göra en anteckning i förhörsprotokollet om att kunden har berättat om sådana här saker. Det är ju inte nödvändigt att beskriva sådana oväsentliga saker i detalj men det kan vara bra att nämna allt som lagts fram. Å andra sidan kan det vara problematiskt när förhörsledaren försöker sammanfatta ett långt stycke av förhöret i en mening. Ibland kan en person exempelvis ha berättat detaljerat om någon diskussion och polisen har antecknat Och det är som sådan förhörspersonen läser berättelsen, en skriftlig berättelse om sina egna upplevelser och inte enbart som dokumentation för rättegången. I regel förstår personen inte logiken bakom varför vissa saker i ett förhörsprotokoll har betonats och varför andra saker har helt och hållet lämnats bort. – 329 – kort att det var fråga om ”indrivning av vokat eller motsvarande är närvarande. skulder”. En sådan namnlapp motsvarar Bokstäverna bara flimrar för ögonen inte nödvändigtvis alltid och personen släpper ur Vanliga människor personens egen uppfattsig att ”okej, det här ser vet ju inte hur ett ning utan han eller hon helt bra ut”. Och även om kan tänka ”inte var det förhörsprotokoll bör se man kan läsa texten och ju egentligen det här det ut, utan de tänker att har upptäckt fel, så kräver det är polisens jobb var fråga om, det blev ju det stort mod att peka på att veta hur sådana helt konstigt”. I sådana felen och dessutom besväskrivs och vad som är fall vore det bra att genast ra myndigheten att skriva viktigt. fråga personen: ”beskriom en del av texten och ver det här ordet det du skriva ut den på nytt. Och sade?”. om det ännu därefter finns fel så ska det Även om personen redan under förskrivas om och skrivas ut. höret har möjlighet att läsa igenom sin Det finns alltså många orsaker till varberättelse, kan det väl hända att han elför anteckningarna inte granskas och ler hon inte på eget bevåg kan ifrågasätta korrigeras under ett förhör, och den polisens ordval och uttryckssätt. Vanliga främsta tanken är ”nu är det gjort och människor vet ju inte hur ett förhörsnu ut, tack och hej”. protokoll bör se ut, utan de tänker att Bäst vore det om polisen inte enbart det är polisens jobb att veta hur sådana lät förhörspersonen läsa förhörsprotoskrivs och vad som är viktigt. Därför kollet utan också läste det högt på plats. kan många viktiga saker bli utelämnade Då kan texten granskas både med synen eller oklart antecknade. och hörseln när man går igenom den del Ett förhör är annars också en konstig för del. och förvirrande händelse. Också ordet Att skriva en berättelse utifrån en dis”förhör” kan ge en känsla av att polisen kussion är säkert inte enkelt. Förhörsinte tror på en när de ska ha en på ”förledaren kunde också framföra detta gehör”. Man får associationer till ”förhör nom att säga att det kan ha krupit in fel i av tredje graden” och annat liknande. texten, och tydligt uppmuntra till att texMan blir nervös i en sådan situation. ten granskas. Och om polisen ser att förMan är tvungen att berätta om händelhörspersonen har svårt att koncentrera ser som överlag är svåra att komma ihåg. sig är det desto viktigare att påminna om Sammantaget leder alla dessa faktorer saken. till att personen i första hand bara vill Det lönar sig att säga tydligt och med rusa ut genom dörren. När man ber föreftertryck: ”Läs igenom texten ordenthörspersonen kontrollera anteckningligt. Den kan innehålla fel, men jag vill arna kan det mycket väl hända att han att allt blir rätt och är beredd på att göra eller hon inte förmår fokusera på det, korrigeringar.” Samtidigt kan man ännu speciellt om ingen stödperson eller adfråga om något väsentligt uteblivit: ”Nu – 330 – när du ser det skrivet, kommer du på något annat?” Inställningen är viktig här: man borde meddela med hela sitt väsen att det inte är någon brådska och att det inte är något fel med att påpeka fel i texten, även om det är brådskande. Polisen borde också tydligt säga att om personen ännu i efterhand kommer på något så kan han eller hon ringa polisen. Och om vi har en stödperson med under förhöret, kan denna meddela förhörspersonen att han eller hon i lugn och ro kan läsa och fördjupa sig i texten. Också de följande skedena av processen är oklara för en vanlig människa. Därför är det skäl att ge personen information om hur målet förs vidare och hur tidtabellen ser ut – är det fråga om veckor, månader, ett halvt år eller kanske ännu längre. Ur vårt, Brottsofferjourens, perspektiv vore det bra om förhörspersonen genast fick ta med sig en egen kopia av förhörsprotokollet om det inte finns någon utredningsrelaterad orsak att inte ge det. Då skulle klienten ha ett dokument från förhöret som han eller hon i efterhand kunde använda för att bearbeta upplevelsen. Om personen var oförmögen att koncentrera sig på att granska texten under förhöret, skulle han eller hon då i lugn och ro kunna gå igenom texten hemma och kanske upptäcka att ”vänta, nu har jag kanske sagt fel eller blivit missförstådd”, och kunde vid behov ta kontakt med utredaren innan hela förundersökningsprotokollet går till åklagaren. Visserligen kan man ännu under rättegången göra korrigeringar Inställningen är viktig här: man borde meddela med hela sitt väsen att det är ingen brådska och att det inte är något fel med att påpeka fel i texten, även om det är brådskande. Också de följande skedena av processen är oklara för en vanlig människa. – 331 – men det känns inte bra. Dessutom kan Även om innehållet i förhörsprotomotparten då alltid kvittera korrigeringkollet är välformulerat kan personen till arna med att ”detsades orden kopplasådana konUr vårt, inget om det här under notationer som förhörsleBrottsofferjourens, förundersökningen». Då daren inte hade avsett. Om perspektiv vore det förvandlas det till något man till exempel i brottsbra om förhörspersonen slags jämförande. Nog anmälan antecknat att kligenast fick ta med är det ett viktigt papper enten påstår si och så, kan sig en egen kopia av alltid, även om det inte denne förundrat tänka förhörsprotokollet om läses under rättegången «hurdå påstår, jag berättadet inte finns någon som sådant. de ju vad som hände». Att utredningsrelaterad Ett förhörsprotokoll påstå låter som en påhittad kan vara till stor hjälp för orsak att inte ge det. historia. Om det i anmälan Brottsofferjourens hjälstår att klienten «berättar» pare, eftersom det snabbt ger stödpereller «säger», känns berättelsen neutral. sonen en uppfattning om händelserna. På motsvarande sätt vore det bra om I förhörsprotokollet ser stödpersonen det i anmälans övriga delar, där det hänockså under vilken brottsrubriceringvisas till den misstänktes berättelse, syns epolisen har antecknat händelsen. När att det verkligen är fråga om en beräten person kommer hit och berättar att telse av det som den misstänkte själv han eller hon har gjort en brottsanmälan återgett. Annars kan målsägande lätt är det sällan personen kan säga hurdan uppleva att polisen godkänner den missrubricering polisen har använt. Brottsrutänktes berättelse som sann, även om briceringen hjälper dock genast stödperdet inte är fråga om det. sonen att avgöra om det exempelvis är Då det gäller att skriva inledningen till fråga om ett målsägandebrott. ett förundersökningsprotokoll lönar det Klientens situation underlättas mycket sig för polisen att vara särskilt aktsam om förhörsprotokollet är med i bilden. så att han eller hon inte oavsiktligt beMed hjälp av det behöver personen inte dömer vems berättelse som är den mest försöka förklara allt ända från början för sannolika. Man borde tydligt framföra stödpersonen. Pappret skapar ett tryggt att det är bägge parter som berättar om avstånd mellan stödpersonen och klihändelserna på sitt eget sätt och inte att enten. Diskussioner är också lättare att den ena berättar och den andra påstår. föra om klienten inte är tvungen att ge*** nast genomgå samma känslostorm och stödpersonen behöver inte fråga och Till slut lovade jag att granska min egen gräva efter oväsentliga detaljer. Förhörstext utifrån anvisningarna jag ger polisprotokollet hjälper stödpersonen att exskribenter. empelvis avgöra om det finns behov för Skrev jag artikeln för dem, för vilka en assistent eller inte. – 332 – min text är av vikt? Min artikel har en något ovanlig struktur. Den kan rentav kallas deformerad. Först skriver jag flera sidor med relativt normal text där jag berättar om mina åsikter och erfarenheter. Sedan börjar plötsligt ett flera sidor långt avsnitt om påminner om en förhörsberättelse och som grundar sig på en intervju med en annan person, i vilken endast den intervjuade personens röst görs hörd. Och till slut denna självbedömning. Att växla så här mellan stilar mitt i allt är inte helt vanligt. Något liknande finns närmast inom någon slags experimentell filmkonst och skönlitteratur. Knappast skulle en tidnings redaktionssekreterare ha släppt in en sådan artikel i tidningen. (Som tur är har jag själv redigerat denna bok, så ingen har kunnat säga att en sådan ledbruten skapelse inte kan publiceras.) Jag ville dock skriva just så här, jag ville att artikeln skulle innehålla dessa till sin stil mycket olika element. Jag vågade göra det eftersom jag tänkte att denna text är viktig framför allt för dem som läser artikeln för att förbereda sig för Polisyrkeshögskolans urvalsprov. De är ju tvungna att läsa det här oberoende om de vill det eller ej. Oberoende hurdan struktur texten har så läser de den i vilket fall som helst och även flera gånger. Alltså skrev jag precis en sådan artikel som jag ville. Lyckades jag med att skriva artikeln ändamålsenligt? Syftet var att få mitt budskap kristalliserat i en enda mening som är så lätt som möjligt att komma ihåg. Därför Pappret skapar ett tryggt avstånd mellan stödpersonen och klienten. – 333 – presenterade jag tre meningar om poliperson vars berättelse det handlade om. sens skrivarbete, i vilka jag sammanfatSamtidigt blev det möjligt att använda tade de viktigaste saker mer av intervjupersonens Lyckades jag med som jag själv fått lära mig egna egentliga ordval och att skriva artikeln på ett så litet utrymme uttryck som ofta var exändamålsenligt? som möjligt. Sedan föraktare och åskådliggjorde sökte jag utveckla varje händelserna bättre än de sammanfattning med motiveringar och som polisen skulle ha använt om han eltillräckligt många exempel ivarje avsnitt. ler hon hade skrivit texten i tredje perJag hoppas att läsaren efter att ha läst arson. tikeln lätt kommer ihåg de tre meningar I och med att man kan förbättra hur som sammanfattar min undervisning. bra man kommer ihåg och inse saker Om artikeln är ändamålsenlig, räcker genom inlevelse, tror jag att läsaren efmina motiveringar och åskådliggöranter att ha läst Hintikkas intervju inte lätt den för att göra dessa tre meningar meglömmer vikten av att tänka på offrets ningsfulla och lätta att komma ihåg. synvinkel. Om läsaren någon gång anJag tycker också att (för) långa intertecknar en intervju av en målsägande vjuer är ändamålsenliga. Jag tror att läsom till exempel blivit offer för misssaren med hjälp av Satu Hintikkas behandel, kommer han eller hon kanske rättelse och med noggrann eftertanke att ha bättre förutsättningar att beakta kan leva in sig i offrets situation mycket offrets synvinkel i sitt skrivande. Att läsa bättre än om jag hade försökt förklara Hintikkas intervju hjälper kanske också hurdan synvinkel offret har eller om läsaren att inse vikten av att bekanta sig jag indirekt hade refererat Hintikkas med olika, eventuella läsares synvinklar. intervju med egna ord. I själva verket Enbart viljan att skriva för sin läsare är detta samma sätt som förhörsberäträcker inte om man inte känner dessa telser antecknades på för några årtionläsare. den sedan. Förut brukade man anteckna När jag skrev denna artikel hade jag berättelserna i samma stil som brottsanredan hunnit läsa alla andra artiklar i mälningar: intervjupersonens berättelse den här boken. Jag har med avsikt pratat refererades på myndighetsspråk indirekt om delvis samma saker som vissa ani tredje person. Intervjupersonen säger sig ha dra skribenter. Vissa saker är vi överens gjort det här och det här eller Intervjupersoom, andra inte. Jag har alltså med avsikt nen gjorde så här och så här. I alla fall unåterkopplat till andra artiklar, men jag der de senaste trettio åren har man så har med avsikt låtit bli att berätta vilka vitt jag vet uteslutande använt jag-form. skribenter jag fört en dialog med. Jag Förhörsledare började skriva i intervjuger mina viktigaste läsare, sökanden, i personens namn att Jag gjorde så här och uppgift att begrunda kopplingarna melså här. Således hamnade förhörsledaren i lan dessa artiklar och finna likheter och bakgrunden i texten och fram lyftes den skillnader. – 334 – Lyckades jag med andra ord att skriva ändamålsenligt? Åtminstone styrdes valet av artikelns innehåll och form kraftigt av syftet. Förhoppningsvis motiverade det också den ledbrutna strukturen. Det är ofta ändamålsenligt att använda ett språk som är bekant för läsaren. Jag lät tre läsare som jag känner väl läsa den preliminära versionen av denna text på förhand. De var 30, 35 respektive 40 år gamla. Ordet ’trollata’ (översatt med ’provocera’) var till min förvåning obekant för de två äldre läsarna. Jag beslöt att ordet i detta fall ändå inte skulle ersättas med något annat. Mina läsares kommentarer är ett bra exempel på hur lätt saker och kunskap i ens eget liv börjar kännas som självklarheter. Har jag känt mina läsare? En enskild läsare är naturligtvis snarare en obekant läsare än en bekant. Om läsaren har polisbakgrund är möjligheterna för igenkännande ganska bra. I Finland finns det ungefär 7 500 poliser, av vilka jag har hunnit utbilda cirka 3 000. Som grupp känner jag det yngre gardet i denna trupp ganska väl. Kanske har något studerandeoffer från mina första år som utbildare nu kommit till någon insikt om att jag som novis talat onödigt mycket vid sidan av det väsentliga eller för svårbegripligt då jag talat om väsentliga saker. Än sökanden och andra intresserade läsare då? Genom att läsa urvalsprovens texter och sammanfattningar har jag grundligt bekantat mig med sökandenas tankegång under tio års tid. Kåren av sökanden är naturligtvis – även om den redan är en utvald grupp – mycket Enbart vilja att skriva för sin läsare räcker inte om man inte känner dessa läsare. – 335 – brokigare än den grupp som antas till utbildningen. I och med att polisutbildningen förnyas kan också mångfalden av dem som väljs till utbildningen öka. Åtminstone är det vad vi här vid Polisyrkeshögskolan önskar. Eftersom polisens verksamhetsmiljö förändras kan en person vara en bra polis på desto fler olika sätt. I dag finns det mer utrymme för olika bakgrunder och kompetenser. Det är mycket sannolikt att jag inte känner dig, den enskilda sökanden, sedan tidigare. Men om du har förutsättningarna och om du förbereder dig noga till urvalsprovet, hoppas jag att du i provet uppnår bästa möjliga resultat och att jag får lära känna just dig! LÄS MER Av de engelskspråkiga skrivanvisningarna för polisrapporter har jag fått mest ut av dessa fyra: • • • • Brown, Jerrold G. & Clarice R. Cox: Report Writing for Criminal Justice Professionals. Second Edition. Anderson Publishing 1998. Meier, Nicholas & R. J. Adams: Plain English for Cops. Carolina Academic Press 1999. Rutledge, Devallis: The New Police Report Manual. 2nd Edition. Copperhouse 2000. Thaiss, Christopher & John E. Hess: Writing for Law Enforcement. Allyn and Bacon 1998. Av de få finskspråkiga böcker som behandlar tillkomsten och användningen av polisens förundersökningsprotokolltexter rekommenderar jag särskilt dessa två doktorsavhandlingar: • Karstinen, Eija: Keskustelusta pöytäkirjaksi. Kuulustelijoiden ja rikoksesta epäiltyjen viestintä poliisikuulustelussa. PPolisyrkeshögskolan 1998. • Valtonen, Marjo Rita: Tapaustutkimus poliisin esitutkinnan dokumentoinnista: asiakirjahallinnan näkökulma. Tammerfors universitet 2005. – Finns tillgänglig som pdf-fil på adressen http://tampub.uta.fi/handle/10024/67536. • Det finns en hel del skrivanvisningar, men de är till största delen tråkiga. Jag tycker att sådana böcker där en yrkesskribent berättar om sitt eget arbete är de mest läsvärda med tanke på polisiärt skrivarbete. Dessa två innehåller också många nyttigheter för en polis: • King, Stephen: Att skriva: en hantverkares memoarer. Övers. Tove Jansson Borglund Bra Böcker 2001. – Boken presenteras kort i en Wikipedia-artikel: http:// sv.wikipedia.org/wiki/Att_skriva:_En_hantverkares_memoarer. • Antti Tuuri: Kuinka kirjoitan romaanin. Art House 2004. Jag följer aktivt med några finländska författarbloggar. Jag tycker att de här tre är de intressantaste med tanke på skrivarbete: • Jarkko Sipiläs blogg: http://blogit.mtv.fi/elinkautinen. – 336 – • • Joonas Konstigs blogg: http:// joonaskonstig.com. Marko Hautalas blogg: http:// markohautala.blogspot.fi. – 337 – – 338 – “När man körde in i skogen slängdes kroppen i vattnet.” – 339 – – 340 – – 341 – – 342 – LAYOUT OCH OMBRYTNING: Mika Rautanen/Taitotyö Fenen FOTOGRAFIER: Anna Byckling: s. 14, 24, 38, 50, 90, 152, 172, 184, 202, 210, 220, 242, 268 och 310 Riikka Byckling: pärmbild samt s. 112 Heikki Hiilamo: s. 78 Kimmo Pallari: s. 136 Harri Saksala: s. 286 A Annika Sjöblom: s. 14 ÖVRIGA ILLUSTRATIONER: Mikko Ylinen: s. 8, 110–111, 208, 240, 284 och 338 Polisyrkeshögskolan 2014 ISBN 978-951-815-263-0 (PDF) – 343 – “Trots sina utmärkta färdigheter i städning lyckades polisen hitta bevisen mot denne och mördaren blev dömd.” – 344 –
© Copyright 2024