1. No category

NUMMER 14
Våren 2012
UTGIVET AV
GLASBRUKSMUSEETS
vara eller icke vara
2
Surte Glasbruk blir film
Filmskapare Anders
Lundin vill genom sin
film berätta den verkliga historien bakom
Surte Glasbruk.
Den fascinerande historien om det gamla brukssamhället Surte går långt tillbaka i tiden. På Glasbruksmuseet finns många minnen väl bevarade, men Anders Lundin som själv vuxit upp i området, är säker på att det finns mer att
berätta.
Han har just påbörjat sin film som väntas bli klar nästa sommar, Surte Glasbruk – the movie.
Som liten lekte han i de vita sanddynerna uppe vid Surtesjön. Det han inte visste då, var att den
sanden tillsammans med soda och kalk, var beståndsdelar i de glas han drack sin saft ur. Intresset
för sin hemorts historia kom för bara några år sedan och nu har han bestämt sig för att skildra historien om glasbruket som lades ner för över 30 år sedan. I filmen vill han ge alla som har något
att berätta chansen att komma till tals.
Ännu finns det människor kvar som var med när det begav sig. Det kan vara personer som
jobbade på bruket, eller levde i samhället. Jag vill komma i kontakt med så många som möjligt
som har något att berätta. En dröm hade varit att till exempel hitta en gammal dagbok från den
tiden. I filmen vill jag skildra hur det verkligen var, säger Anders Lundin.
Kulturförening
Han driver ett medieföretag i Göteborg och kommer att ta hjälp av några av sina medarbetare i
arbetet med filmen, men för övrigt filmar han och redigerar allt själv.
Idén fick han för ett halvår sedan och han har ägnat mycket tid åt att gräva fram delar av historien.
I Surte finns en kulturförening vid namn Bruksongar som består av människor som var med
på tiden då bruket var igång. De träffas regelbundet på museet för att umgås och prata om sina
upplevelser från en svunnen tid. Förhoppningen är att några av dessa personer ska vilja vara med
i filmen och dela med sig av sina berättelser.
– För att komma i kontakt med fler har jag startat en blogg på Internet där alla som vill är
välkomna att höra av sig om små och stora händelser, allt är av betydelse. Tanken är att filmen
sedan ska säljas på museet och kanske även i andra butiker på orten. Överskottet kommer att gå
direkt till Glasbruksmuseet. Jag kanske även kommer att kontakta SVT och se om de skulle vilja
sända den. Jag vill vinkla filmen så att den även blir förståelig för människor utanför Ale.
Han har som önskemål att filmen ska avslutas med att man startar igång den gamla klockan
som en gång hängde på inspektionsbyggnaden vid bruket. Där stod alla bruksarbetare förr och
väntade på att skiftet skulle börja.
3
SURTE KYRKA 1912-2012
Från Surteglimtar, december 1953
En resande som kommer vägen utefter
per bil eller cykel, stannar ofta när han
kommer fram till Surte kyrka. Han är alltid av den uppfattningen att den är mycket gammal– kanske från medeltiden. Utseendet bedrar. Han blir därför mycket
förvånad när han får höra att kyrkan inte
är mer än omkring 40 år gammal. År
1910 kom emellertid till Surte en ung,
mycket energisk prästman. Det var Ivar
Rhedin, då vice komminister och säkert
väl ihågkommen av äldre Surteborna. Det
var lång väg till Nödinge, där församlingens kyrka låg. Rhedin tyckte därför att
något måste göras för att det största befolkningscentrumet inom församlingen skulle få en egen kyrka och säkert var det en gammal önskan i Surte att få en kyrka.
Kyrkan är helt och hållet byggd med insamlade medel. Rhedin kunde konsten
att sätta fart på arbetet. En kyrkoförening bildades. Insamlingslistor utsändes och
resultatet av arbetet visade sig snabbt. På kort tid hade så mycket pengar insamlats
att de förberedande arbetena på kyrkans uppförande kunde sättas igång. Tomt
ställdes gratis till förfogande av Glasbruket. Platsen är den bästa tänkbara, vid
landsvägen mittemot järnvägsstationen. Läget av kyrkan blev sådant, såsom initiativtagaren uttryckte sig på 40-års jubileet, ”Att den skulle så att säga ligga mitt i vägen för folket.”
Arkitekt till kyrkan är den kände kyrkobyggaren Sigfrid Ericsson, Göteborg.
Han ritade kyrkan att uppföras i fornnordisk stil och med tanke på att få fram billigt
byggnadsmaterial. Det blev också bönderna i Skårdal , som i huvudsak fick stå för
byggnadsmaterialet. Som en var vet, så är murarna uppförda av kullersten. Och det
var böndernas gärdsgårdar av sten, som således kom till användning. Och det gick
åt mycket sten så att gårdarna i Skårdal blev nästan fria allt vad gärdsgårdar heter.
Hela kyrkans yttre erinrar om forntiden. Väggarna äro hållna i pärlgrå ton.
Några plåtrännor för takvatten finns inte. De äro av trä. Allt samverkar till det ålderdomliga utseendet, så man blir inte alls förvånad över främlingens uppskattning
av kyrkans ålder.
Även kyrkans inre präglas av forntiden. De stora kraftiga tvärbalkarna äro
vackert målade med slingor i stil med vad som återfinnes å de gamla runstenarna.
De stora takkronorna inne i kyrkan äro utförda i hamrat järn och med drakhuvuden, vilket ytterligare förstärker den gammaldags karaktären.
4
Altaret prydes av ett vackert krucifix omgivet av en halvbåge – ett vackert träsnideri utfört av numera framlidne bildhuggaren Henry Nilsson i Göteborg.
På halvbågen finnes de fyra djuren, som stå omtalade i Uppenbarelseboken.
Men även Surtes egen bildhuggare är representerad i det, att de vackra träsniderierna i ramen runt den ena av nummertavlorna är utförd av den gamle bildhuggaren
Carl Friberg.
År 1912 kunde kyrkan invigas och om undertecknad ej minns fel så var det första söndagen i advent, som kyrkan första gången kunde tagas i bruk. Och nog var
det mycket märkvärdigt, särskilt för de yngre och barnen, som tidigare sällan eller
aldrig hade tillfälle att komma till kyrkan. Kyrkan omramades av vackra gamla ekar,
som gjorde sitt till att försköna kyrkan.
Så gick åren. Och nog trodde vi alla på Surte att någon förändring härvidlag ej
skulle ske. Men utvecklingen går ej att hejda. Det skrevs 1953. En autostrada skulle
byggas genom och förbi samhället. Fordringarna voro stora. Ett stort intrång på
kyrkans tomt var absolut nödvändigt. Åt väster stoppade järnvägen med stationshuset. Så därifrån fanns ingen hjälp att hämta. Kyrkan måste släppa till mark och även
en bit av portalen få tagas.
Nu kunde man märka hur kär egentligen kyrkan blivit för Surteborna. När
sprängningarna i berget började och de vackra ekarna fingo falla för de moderna arbetsmaskinerna, började folk ruska på huvudena och undra huru i all världen sådant kunde få ske. Särskilt gällde det de gamle, som, bott på platsen sedan kyrkan
byggdes. Många ville ha ett synbart minne från kyrkan såsom den var innan
”förstörelsen” kom. Jag har hört att tidningskiosken vid järnvägstationen sålde ut
sitt lager av vykort på kyrkan och var tvungen att försöka få tag på ytterligare kort
för att kunna tillmötesgå folkets önskan att skaffa sig ett vackert minne av kyrkans
forna utseende.
Och nog såg det sorgligt ut med det söndersprängda berget och den skadade
portalen. Men allt efter vad tiden gick visade sig att det dock fanns en lösning att
läka såren.
För att få draga vägen så nära kyrkan hade Vägförvaltningen fått förbinda sig
att uppföra en stenmur, uppmurad av kullersten i stil med kyrkan. Idén till denna
omformning av kyrkans närmaste omgivning fick förre kommunalingenjör KarlErik Johnsson, som av kyrkorådet fick i uppdrag att på papperet närmare utforma
sin tanke.
Ritningarna förelades kyrkans arkitekt för granskning och godkännande. Nu
när arbetet på muren utefter vägen är slutfört med trappan upp mot kyrkan synes
det nästan som om Kyrkans utseende mer kommer till sin rätt och någon förlust ej
gjorts även om de vackra gamla prydande träden saknas. Det blev som någon yttrade vid inspektionen av det slutförda arbetet :”Vi får vara glada åt att det blev som
det blev. Det kunde blivit mycket värre.”
5
I sanningens intresse får även sägas ifrån att Vägförvaltningen och de som närmast svarat för arbetet ej lämnat någon möda osparad för att mildra verkningarna
av nutidstrafikens stora krav på goda vägar. I skrivandes stund är ej arbetet ännu
slutfört med en lägre mur med staket å kyrkans södra sida, men vad vi nu kunna se
kommer även detta arbete när det blir färdigt göra sitt för att förhöja kyrkans skönhet.
Nu kanske någon undrar :”Allt detta arbete kommer väl inte att spårlöst gå förbi kyrkokassan. Det har säkert kostat grova pengar.” Ja det har det gjort. Häromdagen träffade jag en av Vägförvaltningens ingenjörer, som från landsvägen tog arbetet i betraktande, och jag passade då på att fråga honom vad han trodde arbetet
skulle kosta. Han nämnde en mycket stor summa.
Och då jag av gamla räkenskaper visste vad kyrkan kostade i uppförande år
1912 med bänkar och all övrig inredning, sade jag att det är ju nästan lika mycket
som kyrkan på sin tid kostade i uppförande, Kyrkan kostade nämligen i uppförande
knappt Kr. 25.000 :-, så nu kan Ni räkna ut ungefär vad ändringarbetet med muren,
trappan och räcke utanför kyrkan kostade. Nu kan jag trösta Surteborna att alla
dessa omfattande arbeten ej kostat oss ett öre. Och det var ju ej heller meningen.
Ja, det var något om Surte kyrka och dess korta men därför ej mindre intressanta historia.
Från Surteglimtar
December 1953
Denna artikel är insatt i tidningen på begäran av Ulla Henriksson, som hade en förkortad version. Men jag tyckte den hela artikeln passade bättre.
Ja, nu fyller kyrkan 100 år och åter igen byggs det om på vägen utanför. Järnvägsstationen är borta likaså kontoret och pylonerna. Denna gång behövde man
inte släppa till någon mark. Men man har varit förutseende och gjort om entrén
som numera är från sydöstra sidan.
När jag förra året besökte kyrkan blev jag lite besviken. Hade väntat mig min
gamla kyrka med träbänkar och lite mörkt utseende. Men nu var det ljust golv och
nya bänkar. Även utsmyckningen var annorlunda. Tiden går framåt och utvecklingen kan ju inte stoppas, som det nämns i texten här ovan. Men besviken blev jag i
alla fall. Så har ni inte besökt kyrkan och har som jag, minnet kvar av vår gamla kyrka så gör ett besök och upptäck denna nya inredning.
Göran Teiler
Redaktör
6
KONSTUTSTÄLLNING
med verk av Surtekonstnärer, 1 sep—2 okt
En av vårens studiecirklar hade som syfte att
inventera konsten på Glasbruksmuseet. Det
handlar om en mängd skulpturer, målningar
och konsthantverk som skänkts till museet och
till Bruksongar. Vanligtvis smyckar dessa verk
museets kontorslokaler och sammanträdesrum.
Man beslutade att anordna en konstutställning med ett antal av verken under hösten,
kompletterad med inlånade tavlor som idag
finns i privat ägo.
Det blev en mycket lyckad utställning och
den var öppen alla dagar utom måndagar. Ett
antal ”bruksongar” ställde upp och såg till att
utställningen kunde hålla öppet även utanför
museets ordinarie öppettider.
Idoff Rosin. Skulptur
Rolf Pihl. Gard d´Bonnieux, Frankrike
Margaretha Bertling. Place du Tertre, Paris
Maj-Lis Schäfer. Skärgårdsmotiv, Bohuslän
Christina Odebo. Surtemotiv
7
Foton från Per-Göran
Kihls arkiv
8
9
JULMARKNAD
LÖRDAG
10 december 2011
10
Foton: Rolf Gustavsson
GUIDNING PÅ
GLASBRUKSMUSEET
Vi; Solgerd, Rolf, Bertil och Nils, har
haft glädjen att få möta, informera och
visa runt besöksgrupper på Glasbruksmuseet, det gångna året. Det har varit varierade grupper, från grupper på ca 20
personer, till en utbildningsgrupp i
svenska för invandrare, som bestod av 3
fullsatta bussar. Dessa kom med ca 2 timmars mellanrum.
Vi brukar börja med att Rolf och Solgerd visar en film, sammanklippt av gamla filmer som P-G Kihl spelade in under
sin aktiva tid på Bruket.
Därefter brukar Bertil ta över och ge
en beskrivning av Glasbrukets hela historia från starten 1862 fram till den tragiska nedläggningen 1978. Den beskriver de Bertil Lundgren och Nils Svensson
olika ägarna med deras ledare, kopplingar
med andra glasbruk och Brukets övergång från manuell tillverkning till den maskinella tillverkningen. Bertil brukar avsluta sina föredragning med en sång han själv
har skrivit. Den beskriver Glasbruket från start till nedläggning och har mottagits
med applåder.
Efter Bertil tar Nils över och beskriver byggnationen av bostäder för de anställda. Fram till 30-talet hade det uppförts 15 st hus i varierade storlek. I ett av husen,
Borgen, fanns det fyra tvårumslägenheter, i övrigt var det enrumslägenheter. I huset Sibirien, hade man inrett en matsal för Brukets tjänstemän i husets vänstra gavel. I dess östra gavel ,en trappa upp, bodde Brukets sjuksköterska och i en angränsande lägenhet fanns en mottagning, där även distriktsläkaren hade mottagning
torsdag em. På en bergsplatå norr om Borgen, byggde Bruket en stilig skolbyggnad,
som var klar 1902. Denna stiliga byggnad totalförstördes dock vid en brand mars
1942.
Trycket på större lägenheter var stort och 1937 började man bygga de s.k. Nybyggena, 6 st hus med 8 st tvårumslägenheter i varje hus. Varje lägenhet skulle få
egen toalett, men den placerades tyvärr i källaren. Idag finns endast de s.k. Nybyggena, Sibirien (Liljedalshuset), Sigtuna och Granhäcken. Uthuslängorna mellan de
två sistnämnda har rivits, huskropparna har byggts samman, renoverats och moderniserats. På grund av fastighetens längd, har Surtehumorn döpt den till ”Ormen
Långe”. Nils nämner också något om den tragiska händelsen den 29 sept 1950, Surteraset.
Vi har haft roligt på dessa ”träffar”, men vi saknar eleverna från våra skolor här
i kommunen.
Rolf, Solgerd, Bertil och Nils
11
Från ”BRUKSONGAR FRÅN SURTE”. Vi har nu blivit 45 st som finns med på
denna grupp på Facebook. Kanske är detta kommande versionen av ”Bruksongar”? I
alla fall når vi alla de som bor runt om i Sverige och resten av världen och som har
mängder av minnen från Surte. På följande sidor har jag plockat inslag av foton från
Yngvor Blomström, Monica Olaisson, Marita Karlberg, Jouko Ahto-Eklöf, Maj-Britt
Knudsen och Anders Lundin.
Karl-Erik och Ingegerd Henriksson m. sonen
Karl-Ingemar, Holger och Ingeborg Ahlqkvist, Alice Blomström, Maj-Britt o Gunnar
Karlsson. Foto taget av Elon Blomström vid
Lysevattnet.
Mjölktanter och
arbetare
12
Till vänster: Äldste Glasblåsaren Karl-Johan Kaufeldt
fyller 93 år. GP 26/8– 49 (Tidningen kostade 15 öre)
I mitten Ronny ”Rost” Olaisson
Barnkalas. Överst Marita Karlberg,
Margareta Karlsson, Håkan Olofsson.
Nederst Kent ”Bullen” W, X, Lasse
Persson
13
Höstens aktiviteter
Julfesten
Slakt och uppskärning av marsipangris
Musiken stod Kent och Torstens trio för
Musikkväll med allsång
Bengt Henriksson med sina systrar. Bengt
höll i lotterierna
Föreläsning
Besök av Gunnel Holmér från Smålands museum. Gunnel pratade om invandring till Kosta och skall göra en avhandling om invandring till Surte Glasbruk. En mycket intressant föreläsning
och Gunnel lovade att komma tillbaka
och rapportera om hur arbetet går.
Gunnel Holmér och Göran Teiler
14
Redaktionens sida
Har ni förslag på aktiviteter för kvällsträffarna eller andra idéer
mottages alla sådana hjärtligt. Förslag till denna skrift är vi tacksamma för också!
Vi har en förslagslåda i Bruksongars lokal
(Surte Glasbruksmuseum)
I dessa moderna tider kan ni även mejla mig:
Göran Teiler e-post: teiler@swipnet.se
Märk mejlet med Bruksongar
Hemsida: bruksongar.dinstudio.se
E-post: info@bruksongar.dinstudio.se
Saknar du ett trevligt utflyktsmål? Varför inte göra ett besök
på Surte Glasbruksmuseum och kanske avsluta med en fika på
Lisas Kafé? Öppettider: Tis - fre 11-15, sön 12-15.
Modell av gammal vanna så som de såg ut när glaset blåstes ”för hand”
15
Ansvarig utgivare:
Redaktörer
Bo Sandberg
Göran Teiler
Jouko Kangasoja
STYRELSEN
Ordförande
Vice ordf.
Sekreterare
Kassör
Övriga medl.
Bo Sandberg
Josef Barsi
Kerstin Öberg (f. Andersson)
Margot Kangasoja (f. Olsson)
Monica Pihl (f. Jonsson)
Inger Mårtensson (f. Nyberg)
Göran Teiler
Styrelsesuppl.
Monica Bertling
Annette Kullander (f. Göbel)
Barry Asplund
Studieorg.
Lisbeth Börjesson
Bertil Lundgren
Vår adress är:
Bruksongar
Box 2074
445 02 SURTE
Hemsida: bruksongar.dinstudio.se
E-post: info@bruksongar.dinstudio.se
16