Predikan 2:a söndagen i advent 2012 Himmelriket är som ett senapskorn. Matt 13:31-34, 2 årg. Tema: Guds rike är nära. Ärende: Himmelriket är här och nu. Förutsättning: Sankt Lars kyrka. Adventskonsert med Chourus lin, fullsatt kyrka! Liknelsen om senapskornet och surdegen 31Han lät dem höra en annan liknelse: ”Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. 32Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.” Han använde också en annan liknelse: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.” 33 Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem. 34 Känner du doften av senap? Eller doften av julkorv? Jag brukar i alla fall alltid ha senap till julkorven och gärna rotmos till det. Hm, så gott. Mat är gott och det hör liksom till nu, vi träffas och äter och bjuder på det vi har. Julen är en tid fylld av mat. Även om alla inte har någonting att äta. Det där lilla vi kan göra, kan ge betydelse. Du kan ge plats för det i ditt liv, av egen vilja. Jesus ger oss bilden av senapskornet, det där lilla fröet som kan växa upp och bli till ett stort kraftigt träd. Ett träd fyllt med grenar som ger en vacker trädkrona. Och där får alla himmelens fåglar plats, plats för att bygga bo och sjunga sin vackra sång. Det är som om trädet inte är fulländat förrän alla är på plats! Jesus ger oss en bild av vad himmelriket är. Kristendomen var från början, bara ett litet frö, som växte oanat mycket. Det var några fiskare som samlades runt Jesus och faktiskt hörde och lyssnade på vad han sa. De följde honom och kristendomen skapade sina första hemförsamlingar, runt matbordet. Det bildas fler församlingar och kristendomen blir som religion spridd över hela världen. Det kommer även hit till Sverige och till Linköping. Vårt kyrktorn är uppfört år 1177. Det är längesedan. Jag drabbas alltid av denna hisnande känsla, att i nästan 1000 år har människor samlats här i kyrkan för att sjunga, be och fira gudstjänst och göra det runt altarbordet vi kan se ner genom glasskivan i mittgång av S:t Lars kyrka! Så länge har människor delat samma längtan efter en gemenskap, trygghet och med en förhoppning av att få erfara himmelriket. Det glädjande är, att himmelriket finns här mitt ibland oss. När vi hör sångerna är det som alla ni körsångare är just himmelens vackra färgsprakande fåglar. Ni har olika toner i olika stämmer som klingar i balanserad samklang. Det är fantastiskt. Hur skulle det vara om ni alla var solister? Tråkigt gissar jag! Eller bli helt tokigt eftersom ni inte lyssnar på varandra, det skulle låta falskt, eller kanske göra ont i våra öron? Körsång handlar så mycket om att tillsammans göra helheten. Ni är beroende av varandra, på samma sätt som alla vi människor är beroende av varandra. Vi blir sjuka när vi är ensamma och isolerade. Vi behöver värme, kärlek, gemenskap och omsorg. Därför behöver vi uppmuntran att dela med oss av det! Det gör ni med er körsång, men vi kan även göra det med mat och samvaro! Det där lilla senapskornet kan bli en starkt god ärtsoppa, eller en ge en indiskgryta sin smak. Fundera på vad du kan ge av dig själv, är det en kollekt, eller är det att plötsligt prata med grannen som du inte hälsat på tidigare? Eller är det att ge en bistånd till en organisation, eller se en medmänniskas tårar i mörkret? Det där lilla senapskornet kan genomsyra allt och smaken kan jag känna länge! Det är som kristen tro. Det är många före mig som har bett och trott och det ger mig styrka när jag behöver det, när jag sviktar eller tvivlar. När vintermörkret kommer så finns det ljus att tända som sprider värme. Sången ljuder igen inte p g a av mig utan genom att Gud kom först till oss som ett litet oskyddat barn och ska komma åter igen till oss. Anna-Carin Gabelic, präst S:t Lars församling 2012-12-09 anna-carin.gabelic@svenskakyrkanlinkoping.se