1. No category

U T G I V E N AV C O R N E L I S V R E E S W I J K S Ä L L S K A P E T • Å R G Å N G 1 1 • D E C E M B E R 2 0 1 0
Flyttning av museet räddar
Cornelissällskapets ekonomi
Lokalhyra och drift av museet i Gamla Stan kostar Cornelis Vreeswijksällskapet ca 300 000 kr om året. Styrelsen har därför beslutat att flytta samlingarna till andra lokaler med betydligt lägre hyreskostnader.
V
i var mycket glada och stolta
när vi kunde inviga museet i
augusti 2000, säger Silas Bäckström. De tre första åren fick vi ett
driftsbidrag från Stockholms stad
på 125 000 kr om året, något som vi
hoppades skulle fortsätta. Men sedan dess har vi inte fått något bidrag,
utan fått finansiera verksamheten
med egna medel. Detta har inneburit
att vi inte kunnat satsa på andra aktiviteter till nytta för minnet av Cornelis och till glädje för medlemmarna.
– I början drygade vi ut inkomsterna med att ta entréavgift, men
sedan några år är det fri entré. Det
har i och för sig resulterat i att antalet
besökare stigit från 5 000-6 000 till ca
20 000 om året men å andra sidan inte
betytt någon kassaförstärkning.
Flyttningen av museet kommer att
ske under våren 2011. Målet är ett
Visans Hus i Stockholm där Cornelismuseet kommer att finnas tillsammans med utställningar om Carl Michael Bellman och Evert Taube.
– Samlingen i Visans Hus blir inte
bara ett ekonomiskt lyft för Cornelissällskapet. Att kunna presentera
Cornelis Vreeswijks liv och verk i det
Hans-Erik Dyvik Husby, en av många
besökare på Cornelismuseet. (Foto: Inger
Eklund)
sällskapet innebär också att helt nya
besökargrupper kommer att nås av
information om vår skald, säger Silas
Bäckström.
n
Minnesvärd minneskväll
Årets konsert till minne av Cornelis Vreeswijk blev i flera avseendeen
minnesvärd. Flera representanter för den nya svenska visgenerationen
framträdde med personliga tolkningar av konsertföremålets visor. Lägg
därtill att tre nya tonsättningar av hans dikter uruppfördes.
Det var i hög grad tjejernas afton vilket bilden till vänster är ett bevis
på. Sittande flankeras CajsaStina Åkerström av duon Lise&Gertrud
och bakom dem står kvällens minnestalare Åsa Lindeborg.
(Foto: Lasse Jansson)
Läs mera om Minneskonserten på nästa uppslag.
Informationsmöte om museiflytten
Måndagen den 10 januari anordnar Cornelis Vreeswijksällskapet
informationsmöte om flyttningen av Cornelismuseet. Mötet äger rum på
Kjellaren Sten Sture på Tyska Brinken i Stockholm med början kl 19.
Årets minneskonsert en av de bästa
Tre nya tonsättningar uruppfördes
FoTo: lasse Jansson
Begreppet ”förtätad stämning”missbrukas stundtals. Men som beskrivning på atmosfären i Katarina kyrka vid
årets konsert till Cornelis Vreeswijks minne är det mer än passande. Den skulle också kunna beskrivas som
andaktsfull när CajsaStina Åkerström framförde ”Jag ger dig min morgon” som ”en hälsning från en polare
som också satt på Freden en hel del…”
D
etta var tjejernas afton. Fyra
unga kvinnor med olika indirekta kopplingar till Cornelis kompletterade med manliga
musikaliska beledsagare av högsta
kvalité gav de två fullsatta katedralerna full valuta för entréavgiften.
Fred Åkerströms dotter CajsaStina är
nämnd men Sarah Riedel och duon
Lise&Gertrud bör också nämnas i
samma andetag. Lägg därtill Åsa
Lindeborgs minnestal som framhöll
Cornelis Vreeswijks ständiga aktualitet. Läs hela talet här intill! Men
en Cornelisafton kräver också ”ung
man med gitarr”, en uppgift som i år
fylldes av Dan Viktor.
Som sig bör stod både nya och
mera välkända tolkningar av Cornelis´ visor på programmet, liksom
verk av Victor Jara, Fred Åkerström,
Ulla-Karin Nyqvist och George Riedel. Av den sistnämnde uruppfördes
tre tonsättningar av Cornelisdikter
av Georges dotter Sarah tillsammans
med pappan, trumpetaren Jan Allan
och pianisten Carl Bagge: ”Se, här
dansar Fredrik Åkare”, ”Vaggvisa”
och ”Ta hit ett piano! sa Jan Johansson”.
2
Far och dotter Riedel, Georg och Sarah, uruppförde tre nya tonsättningar av
Cornelis´ dikter.
”Felicia adjö” och ”Veronica” – ´en
av världens vackraste visor´ – tolkades innerligt av CajsaStina Åkerström ackompanjerad av BackaHans Eriksson, bas, och Anders
Lundqvist, piano.
”Morbror Frans” från skivan Poem,
ballader och lite blues och ”Bibbis visa”
från skivan Tio vackra visor och Personliga Person fick personliga tolkningar
av duon L&G.
Mest trogna mot originalen denna
kväll var Dan Viktors framföranden
av ”Balladen om herr Fredrik Åkare
och den söta fröken Cecilia Lind”
från Grimascher och telegram och
”Fredrik Åkares morgonpsalm” från
Narrgnistor. Han anförde också den
traditionsenliga avslutningen ”I natt
jag drömde något som…” (Visor och
oförskämdheter).
I sanning en minnesvärd minnesn
kväll!
Cornelisbladet Nr 4 n 2010
”Cornelis är aktuellare än nånsin”
Talet till Cornelis Vreeswijks minne hölls i år av Åsa Lindeborg som är kulturredaktör på Aftonbladet och
ingår i juryn för Cornelispriset.
J
ag går ofta genom Katarina kyrkogård, mest för att morsa på
Cornelis. Vi är många som gör
det. Varje dag smyckas gravstenen
med olika hälsningar: cigaretter, stämskruvar, mynt, snäckskal, armband
av plast. En pava med några centiliter
bottenskyla åt den självförbrännande,
ständigt törstige, artisten. Jag brukar
klappa stenen och berätta nåt som jag
tycker att vi båda behöver veta. Jag
har sedan länge slutat generas över
detta mitt förmoderna, osvenska, förhållande till någon jag aldrig kände
men heller aldrig har slutat sakna.
När jag är glad lyssnar jag på Cornelis. Likaså när jag är ledsen. Känner jag mig ensam, är kärlekskrank
eller vill höra en rolig skröna, spelar
jag Cornelis. Vacklar jag i mitt skrivande är han min bästa vän, som får
de allvarsamma kraven på solidaritet
och rättvisa att låta som karnevalesk
samba.
Med sin omväxlande och rika produktion har Cornelis gjort låtar för
alla och envar, men genom hela hans
vis- och poesiskatt pulserar en radikalism som ofta förbises av dem som
sätter ihop best of-plattorna eller av
dem som gör biograffilm. Okänd är
till exempel låten ”Till Riksbanken”,
en satir som träffar socialdemokratin
lika mycket som kapitalet. De flesta
kan några rader ur ”Brev från kolonien” (som Cornelis avskydde att
sjunga), men få är bekanta med hans
tolkningar av Victor Jara.
Mycket har hänt
Det är mycket, jag vågar påstå allt
för mycket, som har hänt sedan
Cornelis dog 1987. När Cornelis
levde var det fortfarande en självklar
rättighet att vissa likt Polaren Per var
tvungna att gå till Socialen, liksom
att det fanns en Social att gå till. På
Cornelis tid fanns det några inom
borgerligheten som skilde ut sig,
genom att äga ett visst mått socialt
samvete. I dag är det samfällda etablissemanget humanismens främsta
fiender. Vem hade inte velat höra
Cornelis spela en visa i valstakt om
Arbetslinjen?
Kravet på språktest för svenskt
Cornelisbladet Nr 4 n 2010
herr Cornelis Vreeswijk behärskade
svenska språket, bestämde han sig
för att behålla sitt holländska pass.
Och den som tror att en statligt sanktionerad litteraturkanon är medlet att
göra ”svenskar” av alla förortsbarn,
bör veta att Cornelis som nyanländ
trettonåring fick betyget ”med beröm
godkänd” i svenska – efter flitig läsning av Fantomen.
Med visor som ”Cylinderhatt”
är Cornelis aktuellare än nånsin –
”visst”, sjunger han, ”visst är vi alla
lika, men somliga är rika”. Bara att
konsekvent tilltala alla ”medborgare” är ett attentat i tider när klassamhället inte längre kan maskeras med,
som Cornelis skriver, ”kostymer av
demokratiskt snitt”. Orden från 1973
om USA:s massaker i Vietnam, ur låten ”Till Jack”, kan tyvärr lika gärna
gälla för Irak, Afghanistan och Palestina:
Nu kommer morgonen
över ruinerna
och genast startar man
grävmaskinerna.
Säg varför är det sånt gråt och skrik?
Man räknar lik. Man räknar lik.
En lika aktuell låt, skriven med glimten i ögat, finns också den på LP:n
Istället för vykort. ”Kalla mig Hans, sa
Hans Majestät, på danshaket Alexandra”, sjunger Cornelis, och fortsätter:
… nä du sa Hans den damen e min
ty hon är både folklig och fin
hennes pokal skall vandra
på danshaket Alexandra
Åsa Lindeborg.
medborgarskap var en gång en verklighet som drabbade Cornelis. När
myndigheterna krävde intyg på att
Det är en lika ofattbar som smärtsam
insikt att Cornelis inte blev äldre än
femtio år. I dag skulle han ha fyllt
sjuttiotre, inte heller det någon ålder,
och vi är många som uppvaktar honom på våra egna sätt. Cornelis’ grav
här utanför är en anslagstavla av
hemligheter och uppmaningar.
En kväll för några år sen, när jag
besökte graven hade någon lagt en
lapp med den trösterika besvärjelsen
”I himlen finns ingen timlön”. Vad
jag har skrivit på min lapp i dag vill
jag inte avslöja här, men jag vet att
fler än Cornelis kommer att läsa den.
n
3
”Cornelisfilmen skildrar människan oc
Text och bilder: Lasse Jansson
Ja, så var den äntligen klar att visa, filmen om Cornelis.
Ett antal specialvisningar innan den egentliga premiären gjorde att några
av de innersta inblandade kunde få se hur regissören Amir Chamdin
hade uppfattat och behandlat vår nationalpoet.
D
en 8 november hölls en visning
för de verkligt viktiga personerna.
Där hade undertecknad inget att
hämta.
En besökare träffade jag dock något senare. Advokaten Anders Petrus, som så framgångsrikt förvaltat
det ekonomiska arvet efter Cornelis,
tyckte:
– Efter de första 10-12 minuterna
tänkte jag: ”Va fasen, skall det vara
så här i nästan två timmar … då vet
jag inte - men då kom visan om ´Mördar Anders´ och då lyfte det hela till
oanade höjder av kvalitet och sen var
det bara en helt underbar film.”
Vid förhandsvisningen för folk från
Metronome träffade jag Hans-Erik
Dyvik Husby som spelar huvudrollen och fick höra att han var mycket
nöjd med såväl filmresultat som bemötandet från allmänheten.
Några mindre kända besökare
hade samma uppfattning och bröderna Rongedal log ikapp och verkade
mycket nöjda.
Vid en av förhandsvisningarna
hade ett antal medlemmar i Cornelis
Vreeswijksällskapet möjlighet att se
filmen innan den allmänna premiären och där lyckades jag få ett kort
samtal med en riktig kännare av vår
hjälte:
Publiken strömmade till på premiären.
4
Agneta Brunius, konstnär, författare och tillika TV-producent, var
nära vän till Cornelis och gjorde 1986
TV-dokumentären Balladen om den flygande holländaren om honom.
På frågan om vad hon tyckte om
filmen svarade hon:
– Jag gick till biografen med en viss
oro, faktiskt. Skulle de ha fallit för det
filmiskt lättköpta i Cornelis´ liv, lagt
för stor vikt vid ytan och skandalerna? Men jag måste säga att regissören
gjort filmen på allvar, verkligen försökt skildra Cornelis som människa
och diktare. Och det räcker för mig.
– Sen finns det en del övrigt att
önska med andra prestationer, men
det spelar mindre roll. Och tekniskt
var det en mycket välgjord film.
En statist som på grund av bekantskap med regissören fick vara med
bland publiken i det som på Gärdet
i Stockholm skulle föreställa Köpenhamnskonserten såg visserligen inte
sig själv men tyckte ändå att filmen
var ett mästerverk.
I samband med premiären i Gävle
passade Sällskapets avdelning där att
visa upp sig. I premiärbiografens foajé delade man ut information om Cornelis Vreeswijksällskapet. Sandvikenbandet Den hopplösa orkestern och
Personliga Persson gjorde succé med
ett urval av Cornelis´ produktion.
Bosse Stenhammar.
Filmens huvudrollsinnehavare tillsammans med hustru
I Sundsvall samlades 45 personer
till en förträff inför filmpremiären.
Don Quixotes spelade Cornelislåtar
och dessutom ingick fika i entréavgiften. Det hela avrundades med att så
gott som alla gick för att se 21-föreställningen av filmen.
Personligen får jag lov att säga att
rent filmiskt och bildmässigt är filmen
ett konststycke av mycket hög kvalitet, även om rollprestationerna i vissa
delar lämnar en del övrigt att önska.
Agneta Brunius.
Bröderna Rongeda
Cornelisbladet Nr 4 n 2010
och diktaren” Cornelisfilmens soundtrack
innehåller originalmusik
från hans skivinspelningar
I ett bergrum i Kumla hittade Warners originaltejper från Cornelis
Vreeswijks skivinspelningar. Material som skulle visa sig ovärderligt
när det gällde att skapa tidstypisk musik till filmens soundtrack. Det
visade sig också att man fann tidigare outgiven musik som nu finns
med på det soundtrack från filmen som Warners givit ut.
med hustrun Gro.
Jag träffade ju aldrig Cornelis personligen men under 23 års medlemskap i Cornelis Vreewijksällskapet
har jag ändå fått lära känna honom
så pass mycket att jag kan säga att
filmen om Cornelis är ett mästerverk
och den som älskar hans musik, men
inte vet eller bryr sig så mycket om
personen bakom, ändå kan se filmen
som en musikfilm av yppersta klass.
n
Det var magiskt att lyssna på de gamla tejperna, säger Cornelisfilmens regissör
Amir Chamdin.
N
är teknikern Janne Hansson tryckte på startknappen
på de gamla rullbandarna
från Metronometiden var det som
att bokstavligen sitta i en tidsmaskin, berättar filmen regissör Amir
Chamdin. Vi förflyttades 40 år tillbaka i tiden och jag kände det som
om jag satt precis bakom Cornelis
och såg honom rätta till mikrofonstativet eller byta ställning på pallen som knarrade till. Han harklade
sig, någon ropade tagning, och så
satte de igång. Någon minut senare
kanske en tvärflöjt halkade på en
ton, eller så missades ett ord, och så
avbröts musiken med lite småprat
innan en röst ropar ”Omtagning!”
och de börjar igen.
na Rongedal.
Cornelisbladet Nr 4 n 2010
– Det var magiskt. Och för mig
som regissör ovärderligt. Det var
ett måste att återge den stämningen
i filmen för att åskådarna skulle få
uppleva samma sak.
Totalt gick man igenom ca 300
inspelningstejper, var och en på
60 minuter och man fann tidigare
outgivet låtmaterial. Dessutom en
lång rad alternativa tagningar av
klassiker som t ex ”Ångbåtsblues”.
Så bland det 20-tal sånger som återfinns på soundtracket är flera alternativa tagningar, vissa med sångpålägg av Hans-Erik Dyvik Husby.
Musiken från filmen kan köpas
från Cornelissällskapet. Se sista sidan.
n
5
Dan Viktor underhöll på alla turnékvällarna. (Foto: Lena Öberg).
Lyckad turné
Sista veckan i november genomförde Cornelis Vreeswijksällskapet i samarbete med ABF en informationsturné
från Ronneby i söder till Vilhelmina i norr. De övriga turnéstoppen gjordes i Hagfors, Gävle och Södertälje.
P
rogrammet på dessa Cornelis­
träffar bestod dels av Sällskapets ordförande Silas Bäckström som berättade minnen av
poeten, trubaduren och människan
Cornelis samt om Cornelissällskapets
verksamhet, dels trubaduren Dan
Viktor som bjöd på valda delar ur
Cornelis’ produktion.
På Maxim i Gävle var det utsålt när
turnén mellanlandade där:
– Det blev en helt magisk kväll,
där vi fick veta mycket om Cornelis
som hittills varit okänt, berättar Lena
Öberg i Gävleavdelningen.
– Publikintresset var stort på samtliga platser, berättar Silas, och jag tror
det är mycket viktigt att Sällskapet
på det här viset presenterar sig i olika
delar av landet. Förhoppningsvis kan
det leda till både fler medlemmar och
nya lokalavdelningar.
n
6
Silas Bäckström berättade minnen om Cornelis’ och informerade om Sällskapets
verksamhet. (Foto: Anneli Wikström)
Cornelisbladet Nr 4 n 2010
Två veteraner har gått bort
Cornelis Vreeswijksällskapet har sorg. Två av Sällskapets veteraner, Bo Holmberg och PerAlbin Hansson har under hösten gått bort med bara en månads mellanrum.
D
en 24 oktober avled Cornelis Vreeswijksällskapets mångårige styrelsemedlem och vice
ordförande Bo Holmberg. Han somnade in
lugnt och stilla på Ersta sjukhem efter en kort tids
sjukdom.
Bosse var en sann Cornelisvän och en eldsjäl
som under sina år i styrelsen gjorde Sällskapet
många stora tjänster. Genom sitt stora kontaktnät
både kommunalt och i olika intresseorganisationer
beredde han väg för samarbetsprojekt som Sällskapet haft stor glädje och nytta av.
Hans betydelse för guide- och museiverksamheten inom Sällskapet kan inte heller överskattas.
Så sent som i samband med Cornelisdagen i år
fanns Bosse i främsta ledet bland alla de frivilliga
krafter som medverkade i genomförandet och det
är svårt att fatta att han inte längre finns bland oss.
Samtidigt som vi djupt beklagar hans bortgång
går våra tankar till hans maka Anne-Marie och deras barn.
Nästan på dagen en månad efter Bo Holmbergs
död gick en annan av Sällskapets veteraner, Per-Albin Hansson, ur tiden efter en längre tids sjukdom.
Han var Cornelis Vreeswijksällskapets sekreterare
under sju år och tog bl a initiativet till Cornelisbladet, vars förste redaktör han var.
Per-Albin var en eldsjäl i Sällskapet, och skötte
kontakterna med både medlemmar och artister.
Hans aldrig sinande ström av vitsar och skämt om
tillvaron och lockade till många skratt. Saknaden
är stor bland artister och medlemmar efter denna
glädjespridare.
n
Bo Holmberg
(Foto: Lasse
Jansson)
Cornelisbladet Nr 4 n 2010
Ur ögonvrån
En gul hund sprang bland gravarna
en tisdag i november.
Vi for från det ena till det andra
listigt skrattande –
Månntro man bedrog sig?
För det kan inte vara allvar.
Men allvar är det.
Någon dör,
lämnar mersmak efter sig.
(Ur En handfull gräs, 1970)
Per-Albin
Hansson
(Foto: Lasse
Jansson)
7
Posttidning B
Cornelisbladet
Ankargränd 1
111 29 Stockholm
Erbjudande!
Cornelisfilmens
soundtrack
till Sällskapets
specialpris
150 kr
+ porto
”Vi förflyttades 40 år tillbaka i tiden och jag kände det som om jag satt precis bakom Cornelis
och såg honom rätta till mikrofonstativet eller byta ställning på pallen som knarrade till. Han
harklade sig, någon ropade tagning, och så satte de igång. Det var magiskt.”
(Cornelisfilmens regissör Amir Chamdin om arbetet med filmens soundtrack.)
Cornelis Vreeswijksällskapet kan nu erbjuda
detta unika material till specialpris inför julen
Skivan kan beställas per e-post sallskapet@cornelis.se.
Leverans sker mot faktura. Utförlig information om innehållet och arbetet med produktionen finns på sid 5.
Cornelis Vreeswijksällskapet
Besöksadress:
Trångsund 8, Stockholm
Postadress:
Ankargränd 1, 111 29 Stockholm
Telefon: 08-667 73 65
Fax: 08-663 27 23
8
E-post: sallskapet@cornelis.se
Hemsida: www.cornelisvreeswijk.se
PlusGiro: 474 94 81-0
Bankgiro: 5779-6377
Cornelis Vreeswijk Museet
Öppet tis-fre kl 11-16.30 (lunchstängt
13.30-14), lör-sön kl 12-16.
Förbokade gruppvisningar enligt ök.
Styrelse:
Ordförande: Silas Bäckström
Tomas Bolme
Johan Kellokumpu
Suppleanter: Christina Hellberg,
Tina Wilhelmsson, Fredrik af Trampe
Cornelisbladet
ISSN 2000-5989
Ansvarig utgivare: Silas Bäckström
Redaktör:
Per-Erik Sjösten, per-erik@pesj.se
I redaktionen: Lasse Jansson
Tryck: Prinfo Ystads Centraltryckeri
Cornelisbladet Nr 4 n 2010