1. No category

SISTA ORDET...
Kära Faddrar!
Tiden bara rusar iväg och nu är det dags för årets sista
fadderbrev. Jag har nu, efter min trevliga Sverigevistelse, varit tillbaks i Honduras i en dryg månad. Det
var verkligen roligt att få möta er trogna faddrar på
hondurasaftonen i Taberg. Jag passade på att ta många
trevliga kort ifrån den kvällen som jag nu uppskattar,
eftersom avståndet är för långt för att kunna träffa er
personligen. För övrigt hade jag tid att besöka familj
och goda vänner runt om i landet.
Igår, söndagen den 18 november, var det interna val
här i landet. Man valde kandidater för presidentpost,
borgmästare och övriga politiska poster inför
presidentvalet nästa år. Allt gick lugnt tillväga och
resultaten verkar vara klara. Det kommer inte bli lätt
för den nya regeringen att ta över ett land som är
skuldsatt över alla resurser. Våldet tilltar och ingen
finner någon lösning på detta svåra problem. Man kan
egentligen inte förstå att någon frivilligt vill ställa upp i
denna valkampanj.
Allt sedan jag kom tillbaka har det varit fullt upp
med aktiviteter. Den 26-27 oktober hade vi läger för
småskolans elever. Glädjen var stor och man tog väl
till vara på de två dagar som lägret varade. Den 2-4
november var det dags för högstadieskolans elever.
Deras läger kunde genomföras tack vare att Hopp
För Honduras Barn bidrog med den största delen av
kostnaden. Lägret hölls på en lägergård några mil
utanför stan och det var extra spännande eftersom det
var en ny miljö. Det viktigaste av allt var att man under
de tre dagarna fick koppla av ifrån de tuffa studier
som de hade veckan innan lägret. De fick istället ta det
lugnt och ägna sig åt sport, tävlingar, vänner etc. Lägret
avslutades med en mycket fin samling vid lägerelden.
Flera utav eleverna beslöt sig för att satsa på ett liv i
gemenskap med Gud. Eftersom det har tagits beslut
om att högstadieskolan kommer att vara stängd under
nästa år var eleverna väldigt tagna av detta och behövde
bli tröstade i sin situation. Ingen kan ju trösta bättre än
vår himmelske Fader. Glädjande är ändå att låg- och
mellanstadiet är kvar.
Nummer 4
En kommitté är tillsatt och kommer att arbeta för att
högstadiet ska kunna göra comeback, så fort ekonomin
tillåter. Detta tillfälliga beslut beror på att det inte finns
ekonomi för år 2013. Vi hoppas nu på att allt detta ska
samverka till något bra och under det kommande året
kunna arbeta fram en bättre studieplan.
Nyhetsbrevet År 2012
Full fart på högstadielägret!
I torsdags hade vi en fantastisk konsert till förmån
för Renacer. Ekonomin för barnhemmet är också
den mycket ansträngd och det behövs ett ekonomiskt
under för att vi ska kunna avsluta året utan allt för stort
underskott. Honduras symfoniorkester med dess ledare,
Jorge Mejia, ställde upp gratis, vilket också Pablo Ortiz
gjorde, en klassisk gitarrist ifrån Costa Rica. Vi fick
låna en stor och fin lokal, även den gratis, så jag tror
att behållningen kommer att bli mycket god. I allt detta
svåra kan vi se hur Gud aldrig överger oss!
I skrivande stund pågår mycket arbete inom våra olika
projekt. Snart är det dags för skolavslutningar och det
brukar alltid firas med fest. Återigen kan vi glädjas
över att många 6-åringar, i Corozal, Suyapa samt
Renacer, nu har en bra grund för att till nästa år kunna
börja i första klass. Det finns inget bättre sätt vi kan
hjälpa den nya generationen med, till ett bättre liv än
deras förfäder har haft, än skola och utbildning. Låt oss
inte förtröttas att satsa allt vi kan för att förändra den
tragiska situationen i Honduras.
Barn samt personal från samtliga projekt inom
Programmas Infantiles önskar er alla en God Jul och ett
Gott Nytt År och ett stort hjärtevarmt tack för allt stöd
under år 2012.
Läs om lägret
Insamlingsstiftelsen
Hälsningar
/Elisabeth
Insamlingsstiftelsen Hopp för Honduras
barn stöder ett mångårigt hjälparbete
bland nödlidande barn i Honduras.
Stommen i projektet är faddrarnas
ekonomiska bidrag och engagemang.
Länsstyrelsen i Jönköping är stiftelsens
tillsynsmyndighet och granskar varje år
de ekonomiska redovisningarna samt att
stiftelsens stadgar efterlevs.
Verksamheten
flera delprojekt, däribland barnbyn
Renacer, skolkomplex med klasser
från förskola till och med gymnasium,
förskola i Corozal, fritidshem i Rincon
samt daghem och förskola i Suyapa,
mödraprojekt i Debora, förtroendebanken, detta också i Suyapa, projekt att
samla före detta Renacer studenter.
På plats i Honduras
Elisabeth Johansson har arbetat som
hjälparbetare i Honduras sedan mer än
40 år och är Hopp för Honduras representant på plats. Elisabeth är initiativtagare och har en övergripande funktion
samt ansvar för barnprojekten.
Att bli fadder
Att vara fadder innebär att månatligt ge
ett valfritt ekonomiskt bidrag till vår
fadderverksamhet. Ditt fadderbidrag används kollektivt för att fördelas mellan
stiftelsens olika verksamheter. Anmälan
skickas via brev, fax eller e-post.
Nyhetsbrevet
Nyhetsbrevet Hopp för Honduras barn
kommer ut fyra gånger per år. Det distribueras fritt till alla registrerade faddrar. Redaktör: Lollo Almquist. Layout:
Ninna Ekstrand. Ansvarig utgivare:Tage
Gamerius.
Arbetet i Honduras har utvecklats till
www.hoppforhondurasbarn.se
HOPP FÖR HONDURAS BARN
Smedjegatan 3, 562 42 Taberg
Tfn: 036-652 30
info@hoppforhondurasbarn.se
Postgiro: 57 75 17-6
BILDER FRÅN FADDERTRÄFFEN
Det årliga högstadielägret gick av stapeln första helgen i november. Tidigt på fredagsmorgonen
samlades lärare och elever på skolan för att ta bussen till lägergården. I år var lägret på en ny plats
ca 2 timmar från Cofradia.
N
är de kom fram ägnades dagen åt att lära känna
den nya platsen, lite lek och några grupparbeten
för att lära känna varandra bättre och få en bättre
samanhållning. På kvällen fick de besök av Aron, som är
före detta missbrukare. Han talade om hur han började
använda narkotika och hur han sedan fick möta Gud
som förvandlade hans liv och där började sin resa ur
missbruket. Historien berörde ungdomarna djupt.
Under lördag förmiddag var det föreläsningar i grupper.
På eftermiddagen var det samarbetsövningar innan det
var dags för den efterlängtade lägerelden, som för övrigt
är höjdpunkten under alla läger. Vid lägerelden samlades
alla för att lyssna till ett starkt budskap, sjunga lovsång
Foto: Daniel Carlsson
och be tillsammans. Flera utav eleverna fick möjlighet att
ta emot Jesus i sina liv och alla fick den kvällen med sig
ett oförglömligt minne. På söndagen var det en samling
för att avsluta lägret innan bussen åter gick hem mot
Cofradia.
Det var en speciell stämning under lägret då många
elever och lärare var ledsna över att högstadiet under
nästa år kommer vara stängt. Men man upplevde ändå
att de 60 elever och de 15 lärare som deltog på lägret
njöt lite extra och verkligen tog tillvara på tiden. De har
många minnen som de tar med sig!
/Louice Almquist
Vad hände sen...?
Under alla år som vi har hjälpt och stöttat barnen i Honduras har hundratals barn och ungdomar kommit och gått
i våra olika projekt. En del bor hos oss under flera år, andra går i skola hos oss i något år och går sen vidare. Vi
har i alla år följt vad som händer på plats, idag, men vad hände egentligen sen? För att stilla nyfikenheten har vi nu
valt att lägga in ett nytt avsnitt i nyhetsbrevet där vi berättar om någon som har fått hjälp i något av våra projekt:
barnbyn Renacer, skolan på Renacer, daghemmet i Suyapa, fritidshemmet i Rincon, förskolan och skolan i Corazal och
mödraprojektet i Suyapa. Vart tog de vägen? Vad gör de idag?
Juana är en ensamstående trebarnsmamma från ett område
utanför Tegucigalpa. Liksom majoriteten av ensamstående
mammor har hon haft det tufft för att få ihop det
ekonomiskt med hyra, mat, hygienartiklar, skola för barnen
m.m. Situationen blev än värre då hon för några år sedan
blev uppsagd från sitt arbete. På den lilla lön hon hade kvar
från sista månaden och några få lempira sedan tidigare,
skulle hon försörja hela familjen och leta jobb.
Fadderträff i Taberg
U
nder årets fadderträff i Pingstkyrkan i Taberg hade
vi äran att få besök av Elisabeth Johansson, vår
missionär i Honduras.
Träffen inleddes med ett musikstycke som Emanuel Silva
spelade på sin fiol. Därefter hälsade, som representant
från styrelsen i Hopp För Honduras Barn, Annica
Almqvist välkommen. Tillsammans med Elisabeth
Johansson ledde sedan vice ordförande, Jan-Åke
Karlsson, oss genom kvällen. De tog oss kortfattat med
från organisationens början på tidigt 70-tal, genom
utvecklingen av alla projekten och fram tills idag.
Jan-Åke delade med sig av minnen och foton från
den resa han gjorde tillsammans med Rafael Fiallos
och Daniel Carlsson till Honduras i våras, som vi
även berättat om i tidigare brev. Vi fick ny och färsk
uppdatering om barnen i våra projekt i Honduras av
Elisabeth, som också hade hälsningar med sig från barn
och personal till alla faddrar. Vi bjöds också på skönsång
av hitflyttande honduranen, Mario Pineda-Almqvist.
Efter en trevlig och informationsrik stund bjöds det sedan
på kaffe och våfflor.
Detta blev ett trevligt tillfälle med härlig gemenskap
och mycket skratt. Och här fick Elisabeth möjlighet att
personligen få hälsa på, och samtala med alla faddrar
som fanns på plats, något hon idag säger var fantastiskt
och som hon värdesätter mycket.
/Louice Almquist
BILDER FRÅN FADDERTRÄFFEN
Arbetssituationen i Honduras är mycket tuff och att hitta
nytt arbete på några dagar är inte lätt. Juana lyckades inte
hitta något nytt arbete och efter ett tag såg situationen för
henne och hennes barn hopplös ut. Hon mådde mycket
dåligt och kunde inte se någon utväg. Det gick så långt att
hon planerade att ta livet av sig själv och sina barn. Hon
hade planerat att tillsammans med maten ta ett dödligt gift
för att få ett slut på lidandet. Men, innan den dagen kom
fick hon kontakt med Elisabeth. Genom mödraprojektet
kunde Elisabeth hjälpa Juana in på en bättre väg.
Under samma tid som Elisabeth hjälpte Juana in i
mödraprojektet fanns det behov av en kokerska ute på
Renacer. Elisabeth kunde erbjuda Juana ett jobb som
kokerska, skolgång för hennes barn på Renacers skola och
ett hyresfritt boende i ett utav de hus som stod tomma på en
av Renacers marker. Juana blev mycket glad och tacksam för
hjälpen, så sedan några år tillbaka bor hon tillsammans med
sina barn i området, jobbar som kokerska och får se sina barn
växa upp i en trygg miljö med möjlighet till bra skolgång.
Såhär säger Juana själv om den hjälp mödraprojektet
gett henne:
- Jag är så evigt tacksam till Gud och de människor
som jobbar med mödraprojektet. Det beslut jag hade tagit
om att förgifta mig och mina barn var den enda utväg jag
såg på våra problem, men Guds kärlek är så stor att Han
till och med ville hjälpa en kvinna som mig. Han har ju
själv övervunnit döden. Jag och mina barn har haft många
saker att brottas med under åren, och några brottas vi med
fortfarande, men det har blivit mycket bättre och jag har
fått min livslust tillbaka. Nu har jag inte bara möjlighet att
försörja mina barn utan får också finnas med i det arbete
som finns med att hjälpa andra hemlösa och utsatta barn.
Det känns fantastiskt att ha fått en sådan andra chans av
Gud. Utan Debora (mödraprojektet) hade det aldrig varit
möjligt!
/Louice Almquist
Foto: Daniel Carlsson
Namn: Juana
Familj: Trebarn, en dotter och två söner
Bor: Cofradia