Varför dessa orättvisor? Idag riktas focus inom infrastrukturen på järnvägen, där det framkommit att Trafikverket har misskött underhållet. Slipers som ruttnar, underlaget eroderar bort och spår med rostskador som orsakar rälsbrott. Stora skador som kan orsaka mycket stora olyckor när det sker en olycka där persontåg är inblandade. Här i Jämtland upplever vi alla att det är ett lika eftersatt underhåll på våra vägar. Underhållet är bristfälligt både på de större vägarna E 45 och E 14 och även alla länsvägarna. En väl fungerande infrastruktur är nödvändig för att skapa bra möjligheter för människor att bo och att vara verksamma här i Jämtland. Andelen grusvägar i Jämtland är bland de högsta i landet och av dålig kvalité. Därför är det angeläget att förstärka vägnätet. Under många årtionden har det investerats för litet i grundförstärkning och beläggning i det Jämtländska vägnätet. Dessa brister måste åtgärdas! Det årliga anslaget till vägnätet räcker inte långt. När jag 2013-11-04 träffade Generaldirektör Gunnar Malm här i Östersund diskuterade vi den eftersatta vägstandarden. Undertecknad pekade på många områden som är i stort behov av åtgärder. Gunnar Malm upplyste att hans mål är att se till att alla vägar underhålls så att de förblir i det skick som de blev byggda för. Min replik var blixtsnabb: ”Tack så mycket för detta”. Det innebär att nu stoppar vi alla turister som kommer med sina personbilar. Här gäller endast häst och vagn. Det är nämligen så att dessa vägar som byggdes under 1920-talet till större delen användes av hästtransporter. Ingen hade då hört talas om en långtradare, knappt så det fanns bilar på landsbygden. Vad blir resultatet av denna nedrustning av grusvägnätet i Jämtland, samt övriga Norrland? Kommer det att bli ett område för äventyrlig turism där turisterna får nytta av sina stora 4-hjulsdrivna stadsjeepar? Jämtland har en så vacker och värdefull miljö och den hittar du inte bara efter de stora vägarna. Under 2013 utnämndes länsväg 686 till ”Sveriges sämsta väg” av tidningen Expressen. Inget hedrande betyg. Att det blev just den vägen var tack vare de foton som åskådliggjorde just den sträckan. I själva verket kunde det vara nästan vilken som helst av grusvägarna här i Offerdal som fått utmärkelsen. Materialet i grusvägarna har en stor betydelse när det gäller bärigheten. I Offerdal består materialet till stor del av skiffer vilket är ett material som vid nötning smulas sönder till jord och finfördelad sand. Det är därför knappast lämpligt som väggrus. Offerdal är ett av de områden som har de sämsta förutsättningarna att bygga starka grusvägar. Det finns andra områden i Jämtland där markförhållanden och gruskvalité är mycket bättre. Bärigheten och hållfastheten i en väg är inte endast beroende av grusets grovlek, kvalité och styrka. Ett av de större kraven på bärighet är att vägbanken avvattnas grundligt. Helt uppenbart är att det kostar en del att se till att vägkroppen avvattnas på rätt sätt, men det är ju det bästa och enda sättet för att vägarna skall hålla för belastning. Jag är helt på det klara med att, som jag beskrev ovan, så kostar det en hel del att utföra arbetet. Lika säker är jag på, att om det inte slösades så mycket på allt detta bristfälliga arbete som Trafikverkets utövare Svevia utför på våra grusvägar utan att pengarna satsades på mer varaktiga och riktiga åtgärder skulle standarden öka betydligt. När jag ser tillbaka på dikesgrävning så tänker jag på den dikning som utförts under sommaren 2013 på länsväg 686. Arbetet liknade mest en sandlådelek. I stället för att avvattna området slickade man försiktigt gräset i dikesbotten, och när grävmaskinen kommer fram till en liten sten så gick den runt stenen och lämnade den kvar, trots att hinder och fara vid vägkanten skall undanröjas. Utförandet liknar ett arbete med en spade i dikesbotten och dessutom står vattensamlingar kvar vid sidan av vägen. Detta ser vi som ett slöseri med resurser. Här begär vi i ”Offerdalsbygden i samverkan” att de styrande i Trafikverket inkl. Generaldirektör Gunnar Malm skall komma till oss i Offerdal för att på plats diskutera och förhandla om Trafikverkets regler och tillämpningar som gäller avvattning efter grusvägar. Länsväg 686 jämför vi med många vägsträckor i grannlandet Norge. Efter långa sträckor på den övre sidan på vägen är terrängen starkt lutande ner mot vägen, vilket medför att stora mängder vatten trycker ner mot vägbanken. Att utföra dessa dikesrensningar som jag tidigare beskrivit anser jag vara rent barnsligt! Under kommande sommar planeras det att vägen upprustas med nytt bärlager grus. Detta finner vi helt förkastligt eftersom hela vägkroppen innehåller vatten. Hade denna väg funnits i Norge hade diket på den övre sidan varit upp mot 150 cm djupt för att säkerställa vägens bärighet. Den här vägen är inte unik i området, många andra har liknande problem med avvattning och stillastående vatten längs vägkroppen. Jämtlands län skiljer sig mycket i förhållande till andra län i Norrland. Här finns vägar där det bor folk i stort sett hela området. Efter samtliga vägar finns det skogsägare som är i behov av ett fungerande vägnät året om. Under våren transporteras en stor del av skogens råvaror in till industrin och är i stort behov av bärkraftiga vägar. Som det nu är så är bärigheten så svag inom många områden att den inte håller för ett fullastat lastbilsekipage med tre travar virke på 64 ton. Därför måste virket i många fall skotas fram med lastbil med endast en trave till närmaste väg med hög bärighet vilket både är fördyrande samt påverkar miljön negativt. På många vägar sätts bärigheten ner vilket innebär att all tung trafik stängs av under vissa tider. Hur skall företagare som bor efter dessa vägar kunna utöva sitt arbete när de blir utsatta för denna orättvisa behandling av Trafikverket? Detta är diskriminering! Jämtland är det mest glesbefolkade länet i landet och har flest antal mil statliga vägar. Mer än 50 % bor i landsbygds- eller glesbygdsområden. Övriga Norrlandslänen har en helt annan struktur. Den mesta befolkningen bor längs Norrlandskusten samt efter dalgångarna längs efter de stora älvarna. Det innebär ett mer kompakt vägnät där den mesta befolkningen finns. 7 miljoner kubikmeter timmer avverkas årligen i Jämtlands län. 75 % förädlas utanför länet. Därför behövs bärkraftiga vägar. En stor del av intransporterna sker under vårperioden, eftersom den största avverkningen sker under vintern. Jämtland betalar stora summor i fordonsskatt. Vad får vi tillbaka? Jämtland Befolkning 126.000 Yta 49.443 km2 Väglängd länsvägar 604 mil Vägbelastning 1125 fordonskilometer I nuvarande plan erhålles 477 milj. Kr. Belagda länsvägar 57 % Länsvägar Country rouds 5.069 km. Belagda samtliga vägar 64% Väganslag Länsram period 2010-25, 671 milj. kr. Blekinge Befolkning 151.000 Yta 2.941 km2 Väglängd länsvägar 165 mil Vägbelastning 780 fordonskilometer I nuvarande plan erhålles 487 milj. Kr. Belagda länsvägar 97 % Länsvägar Country rouds 1.336 km. Belagda samtliga vägar 98 % Väganslag Länsram period 2010-25 685 milj.kr. Tabellen är hämtad från Trafikverket där alla vägar finns med. Frågan är varför Blekinge skall få 10 milj. kr. mer än Jämtland/år när Jämtland har ett så stort behov och är så eftersatt? Med samma utveckling framöver kommer vi i allt sämre situation i jämförelse med övriga landet. Anslagen baseras på folkmängd och inte på vägnätets längd, vilket är en ohållbar situation när det talas om ”Hela Sverige skall leva”. Jämtland urholkas mer och mer för varje år. P.g.a. de dåliga vägarna sker utflyttning till de större samhällena och att ingen flyttar till en bygd där slitaget på fordon är enormt och leriga vägbanor. Längs vägarna i Offerdal förekommer periodvis under våren mycket turisttrafik som har med en snöskoter på släp för transport till vår vackra fjällvärld och dess fiskevatten. T.ex. så har 900 personer köpt dagkort för att fiska i Nedre Långan. Det belastar också vägarna. Den största belastningen är alla tunga transporterna (material som vi tidigare tillsänt alla berörda politiker och myndigheter). Det gäller då in-och ut transporter till jordbruken, stora mängder av skogsprodukter, ett väletablerat företag med Offerdals skiffer med leveranser ut i världen och en fiskeindustri. Fakta på detta har tidigare alla berörda politiker erhållit. Vi är ett tålmodigt folk som bor och verkar här men det vore så mycket bättre om vi kunde använda vår energi till att få landsbygden att blomstra istället för att svära över dåliga vägar och laga våra fordon. Dessutom behöver vi bli flera som bor här och bidrar till denna utveckling och då är bra vägar en absolut förutsättning. Vi ger aldrig upp! Göte Thorén projektansvarig i Offerdalsbygden i samverkan. gote.thoren@gmail.com, tel. 070-6028539 Här nedan visas bilder på dessa löjliga diken som trafikverket utförde sommaren 2013 efter utnämnandet ”Sveriges sämsta väg”. Här nedan visas bilder på samma ställe som var samma bottenlösa gungfly som förra sommaren, trots Trafikverkets påläggning av mängder av grus på sträckan ”Sveriges sämsta väg” dock utan resultat. Bortkastade pengar eftersom de inte gör ett riktigt grundjobb. Trots priset i tävlingen- en storpipig ost på 6 kg räckte det inte att laga alla hålen.