vingslag - Kyrkslätts svenska församling
VINGSLAG 2-2013 Biskopen kommer! Viveca Lahti: – Det går att förändra världen! Margareta Strömberg och kyrkan Prästgården från forn tiden till vår tid AKTUELLT Biskopsvisitation den 22–24 november Program för alla församlingsmedlemmar: Lördag 23.11 kl. 15 Konsert i Haapajärvi kyrka Susann Joki, sång Karuby skolas kör, dirigent Susann Joki Anton Kukkonen, cello Mikaelikören, dirigent Susann Joki Kerstin och Per-Olof Munck, sång med ackompanjemang Hanna Noro, flöjt Henrico Stewen, orgel Ina Söderlund, violin Biskop Björn Vikström, andakt Fritt inträde. Glögg och pepparkakor efter konserten. Söndag 24.11 kl. 12 Högmässa i Kyrkslätts kyrka Predikan av biskop Björn Vikström Kyrkslätts kammarkör medverkar Därefter kyrkostämma med lunch i församlingshemmet. Hjärtligt välkomna! Familjerådgivningscentralens tjänster Kyrkslätts kyrkliga samfällighet och Kyrkslätts kommun har sedan 1989 tillsammans burit det ekonomiska ansvaret för Familjerådgivnings centralen i Kyrkslätt. Under hösten har kommunen diskuterat möjliga inbesparingar och föreslagit att avtalet sägs upp. Kommunstyrelsen tog ställning mot förslaget, och fattade i stället beslut om att förnya avtalet. Förhandlingarna om nytt avtal kommer i gång så fort det är praktiskt möjligt, med sikte på ett nytt avtal redan för nästa år. Till familjerådgivningscentralen kan man söka sig för att få stöd och hjälp vid kriser i parrelationen eller familjen eller i andra kriser. Samtalen är konfidentiella och avgiftsfria. Tidsbokning per telefon säkrast måndag, onsdag och fredag kl. 13–14, tfn 0400 229 346. Advents- och jultidens program: s. 15 Övriga gudstjänster och evenemang: s. 16 samt www.kyrkslattsvenska.fi och Kyrkpressen! 2 Biskopens hälsning Till medlemmarna i Kyrkslätts svenska församling! D et är med nyfiken förväntan som jag ser fram emot att få besöka församlingen i samband med biskopsvisitationen 22–24 november. Syftet med en visitation är att ge församlingens anställda, förtroendevalda och medlemmar en möjlighet att utvärdera den egna verksamheten och rutinerna kring beslutsfattande och förvaltning. En viktig del av besöket är också att lyssna på hur personalen mår och trivs med sitt arbete, samt stöda en kontinuerlig utveckling av arbetslaget. Även om man gör ett gott arbete finns det alltid orsak att fundera över prioriteringar och utvecklingsmöjligheter, för att församlingen skall kunna förverkliga sin grunduppgift att hjälpa människor till en trygg förtröstan på Gud i livets olika skeden. Dessutom erbjuder visitationen möjligheter för mig och de andra i visitationsföljet, d.v.s. domkapitlets prästassessor Anders Laxell, notarien Clas Abrahamsson och stiftssekreterare Margareta Puiras, att bekanta oss med bygden och dess invånare. Vi kommer bl.a. att träffa elever från lågoch högstadiet samt gymnasiet. Förr i världen kunde biskopen förhöra ele verna, men i dag är det främst elever na som ges tillfälle att ställa knepiga och angelägna frågor till biskopen. På söndag kl. 12 avslutas visitationen med högmässa och efterföljande visitationsstämma, där alla församlingens medlemmar har möjlighet att ställa frågor och framföra önskemål. Jag ser fram emot många inspirerande möten och viktiga samtal! Björn Vikström, biskop i Borgå LEDAREN: INNEHÅLL: Visitation och visit Biskopsvisitationen är aktuell 2 LEDAREN: Visitation och visit 3 Prästgården i Kyrkslätt från forntiden till vår tid 4 ”Det går att ändra världen!” Intervju med kyrkofullmäktiges ordförande Viveca Lahti 8 E n biskopsvisitation i dag handlar mera om en visit. Biskopen kommer på besök för att bli bekant med församlingen och för att stöda och uppmuntra. Samtidigt får församlingen chansen att träffa sin biskop och fortsätta att be för honom vilket man gör varje söndag i högmässan. I kyrkans tradition har man liknat biskopsvisitationen vid ett besök av Gud själv. En liten intressant detalj är att det tänds ett eget ljus för biskopen. När det är fest brinner sex ljus på altaret. Det sjunde är det osynliga Kristusljuset men under visitationen tänds detta ljus för att hedra biskopen. Och kanske också för att påminna om att han är Kristus ställföreträdare. Gud kommer också ibland på besök. Visserligen är han ju alltid närvarande, han som håller allt i sin hand. Men ibland kommer han så nära att det blir lättare att upptäcka honom och lära känna honom. Den tiden brukar kallas ”besökelsetid”. Jesus talar om en sådan besökelsetid när han närmar sig Jerusalem och börjar gråta över staden. Han säger: ”Om du denna dag hade förstått, också du, vad som ger dig fred! Men nu är det fördolt för dig.” Jesus ser stadens förstörelse för sin inre syn och säger varför det kommer att ske: ”… eftersom du inte förstod att tiden var inne för Guds besök.” (Luk. 19:41– 44). Gud kommer på visit, hälsar på. Det grekiska ordet för besök, episkopé , kan betyda visitation. Benämningen biskop, episkopos, kommer från detta ord. Gud har massor med tålamod för att nå oss människor och ”ge oss fred”. Han öser sina välsignelser över oss människor för att vi skall förstå hur mycket han bryr sig om oss. Det har han också gjort med oss i Finland och hela västvärlden. Men hur gick det sedan? Aldrig förr har vi varit så rika och aldrig förr har vi vänt Gud ryggen som vi gör idag. Får man tro Jesus är följden given: Ofreden breder ut sig. Och ofriden. Med våld och krig som följd. Egentligen betyder episkopé att vända blicken, intresset mot något. Ordet skopé har vi i t.ex. teleskop och mikroskop. Att bättre kunna se, betrakta, iaktta, något som intresserar. Gud kommer alltså till oss, är intresserad av oss, ser på oss med oändlig kärlek. Vår olycka är att vi inte kan eller vill uppfatta den blicken och därför vänder Gud ryggen. Kan Kyrkslätts svenska församling få en besökelsetid? Inte bara nu när biskopen kommer och hälsar på, utan också i fortsättningen. Det får kanske bli allas vår bön. Så att vi alla skulle vända om till Gud och ta emot honom i våra liv med allt vad det kan innebära av innerligare gudstjänster och brinnande engagemang för våra medmänniskor. Det var ju det som änglarna sjöng den första julnatten: ÄRA I HÖJDEN ÅT GUD OCH PÅ JORDEN FRED. Lars-Henrik Höglund, kyrkoherde Dagklubbens hösthälsning 10 Musikaktuellt: Konsert i Haapajärvi 11 Margareta Strömberg och kyrkan 12 De vackraste julsångerna 13 Den första jultablån Berättelse av Monica Heikel-Nyberg 14 Advents- och julprogram 15 Verksamhet efter jul 16 Pärmbild: Prästgården. Foto Yvonne Sandström VINGSLAGS REDAKTION: Lars-Henrik Höglund, chefredaktör och ansvarig utgivare Sheila Liljeberg-Elgert, redaktör Richard Elgert, layout Maria Borg-Karlsson, redaktionssekreterare Redaktionens adress: Kyrkslätts svenska församling PB 26, 02401 Kyrkslätt Tryckeri: Ab Forsberg Rahkola Oy ISSN 0786-4868 Redaktionsråd: Sigbritt Backman Tove Fagerholm Jonas Hermansson Sheila Liljeberg-Elgert Guy Nordström 3 Prästgården i Kyrkslätt – Prästgården i Kyrkslätt är bostad för den svenska församlingens kyrkoherde. På många andra orter används prästgården inte längre för sitt ursprungliga ändamål. Då kyrkoherde Bo Ekström gick i pension beslöt man renovera prästgården. R enoveringen har pågått sedan 2012 och beräknas bli klar inom 2013, då den svenska församlingens kyrkoherde Lars-Henrik Höglund med familj kan flytta in och tända ljusen i prästgården. Inför renoveringen utfördes arkeologiska utgrävningar av vilka det framgår att det för över 5 000 år fanns en boplats på den nuvarande prästgårdens område. Om prästgården i Kyrkslätt finns det få upplysningar från äldre tider. Man vet att resande på 1500-talet tog in i prästgården som låg nära en allmän väg, d.v.s. landsvägen mellan Åbo och Viborg. Sedan gammalt var det sockenbornas skyldighet att bygga och underhålla prästgården. Redan 1296 stadgas i Upplandslagen om prästens löneförmåner och om att sockenborna skulle bygga och underhålla åtminstone sju byggnader på prästgården. 28 byggnader på 1600-talet I slutet av 1600-talet inventerades och mättes prästgården i Kyrkslätt. Enligt inventeringsprotokollet fanns det 28 byggnader på gården, bl.a. biskopsstugan, frustugan, borgstugan, en välvd källare, bagarstuga, kaplansstuga, sexton uthusbyggnader, två rior och en gammal stugbyggnad. Det var tekniskt lättare att bygga och underhålla mindre hus. Därför byggde man en mängd små byggnader för olika behov och ändamål. Med tanke på resande som övernattade i prästgården var det också bra att det fanns flera mindre bostadshus. Prästgården var egentligen en stor 4 bondgård där det behövdes många byggnader för olika ändamål. År 1695 inlämnade prästerna i Nylands och Tavastehus län en beskrivning av sina Kyrkobols tillstånd Och lägenheter samt relationer om dessas åtkomst. Kyrkoherden i Kyrkslätt Isak Hermainen skrev om sin församling och prästgård. Hans redogörelse är rätt kortfattad. Han berättar att det finns 152 familjer och hemman i Kyrkslätt och redogör för prästgårdens åker och äng. Hermainen uppger att tertialen (tredje delen) av spannmålstiondet uppgår till 43 tunnor och 9 kappar. Han skriver att hans föregångare, den ena efter den andra, har njutit halva tiondet, vilket bekräftats med åtskilliga kungliga brev. Då Isak Hermainen tillträdde tjänsten upphävdes rätten att njuta halva tiondet. Orsaken var antagligen att det vid denna tid började finnas allmänna gästgiverier som resande kunde ta in på. De kungliga brev som kyrkoherden hänvisar till återfinns i samlingen Handlingar rörande finska kyrkan och presterskapet, utgiven av K.G. Leinberg. Av brevet från den 6 juli 1575 framgår att prästgården haft betungande gästning av konungens krigsfolk och därför får kyrkoherden njuta halva tiondet i stället för en tredjedel, vilket varit det normala. De från forntid till vår tid Foto Sigbritt Backman senare breven bekräftar att kyrkoherden får njuta halva tiondet. I breven från 1640, 1652 och 1672 betonas att prästen sitter i (= bor vid) en stor allmän väg och har stor gästning. Kyrkoherdens lön bestod delvis av den avkastning han fick av jordbruket. Prästgårdens ägor var stora, ca 700 tunnland*. Kyrkoherdarna i Kyrkslätt ansökte därför av häradsrätten om rätt att få grunda torp på prästgårdens område. Samuel Salovius, kyrkoherde 1737– 1752, grundade Hauckas torp 1749 och Christian Limnell, kyrkoherde 1754– * 1 aln 1 tunnland = ca 59 cm = ca 0,5 hektar Till prästgården hörde också områden som låg utanför Gesterby. Av kartan över Dörakall torp 1780 framgår att torpet gränsade till Kattholm och Estby. Foto Sigbritt Backman 1779, grundade Dörakall 1756 och Lill-Hauckas 1759. Senare tillkom ännu torpen Stenkulla och Piippola. Då torparna gjorde två dagsverken i veckan kunde prästgården odlas av dem. På bostället behövdes endast en dräng. Under Salovius tid byggdes på prästgården ett större bostadshus med sal och två kamrar. Salen i det nya huset var nio och en fjärdedels aln* bred och tretton alnar lång vilket blir ungefär 40 kvadratmeter. Salovius efterträdare Christian Limnell lät redan 1772 uppföra ett nytt bostadshus med sal, tre rum, kök och förstuga. → 5 Prästgården år 1910. Foto Kyrkslätts hembygsförenings arkiv Prästgården byggdes 1836 Det nuvarande bostadshuset på prästgården byggdes 1836, då Abraham Wessell var kyrkoherde i Kyrkslätt. Uppdraget att bygga prästgården gavs på entreprenad åt rusthållaren Adolf Henrik Nyberg på Abras i Överby. Församlingsborna gjorde 640 fotdagsverken som kunde bytas ut mot hästdagsverken, som motsvarade två fotdagsverken. Det nya bostadshuset på prästgården omfattade åtta rum på nedre botten och två rum på vinden. Rummen gjordes 5 ½ aln höga invändigt med 15 tum tjocka trossbottnar och två tum tjocka golvbräden samt sju tum tjock fyllning i mellantaket. Byggnaden blev färdig den 1 september 1838 och brädfodrades 1839. Rusthållare Adolf Henrik Nyberg fick den 9 oktober 1839 motta entreprenadsumman 1870 riksdaler riksgälds, och för brädfodringen 224 riksdaler riksgälds samt för 55 stockar till brädfodringen 64 riksdaler riksgälds. 6 Drygt tio år senare fick Nyberg ansvara för byggandet av en stenladu gård på prästgården. Det egentliga arbetet utfördes som dagsverken av församlingsborna. Ladugården, nuvarande Lyan, blev färdig den 23 oktober 1851. Enligt en matrikel över prästgårdar i Finland som utgavs 1885 hade prostgården eller kyrkoherdens prästgård 34 tunnland åker och 108 tunnland äng. Man sådde 17 tunnor och skördade 110 tunnor spannmål, medan potatisskörden uppgick till 90 tunnor. Kreatursstammen omfattade 15 kor, fem hästar och 20 får. 520 dagsverken i året Prostgårdens torpare utförde tillsammans 520 dagsverken i året och dessutom 120 hjälpdagsverken i skördetiden. Till torparnas uppgifter hörde också att för kyrkoherdens räkning göra 20 stadsresor i året. Det betydde att torparna fick föra varor från prästgården till staden eller åka till staden för att där uträtta ärenden och kanske göra uppköp. År 1932 utbröts flera torp från prästgården, bl.a. Piippola, Haukas och Dörakall. Deras sammanlagda areal var ca 90 hektar. Prästgårdens återstående areal uppgick då till 228 hektar. Kaplanens boställe För församlingens kaplan fanns en skild prästgård på Finnsbacka. Kaplanen bodde tidigare i kaplansstugan på kyrkoherdens prästgård. År 1682 fick den dåvarande kaplanen Daniel Hagerus Kattholm i närheten av Estby som boställe och församlingen erbjöd sig att hjälpa Hagerus med att uppföra byggnader på Kattholm. Han tyckte dock att gården låg för långt från kyrkan och anhöll i stället om att få bygga på Finnsbacka väster om kyrkan. Finnsbacka blev på 1690-talet förordnat till kaplansboställe. Kaplanens prästgård Finnsbacka var mindre än prostgården. I matrikeln över prästgårdar uppgavs år 1885 att kaplansgården hade 17 tunnland åker och 44 tunnland äng. Gården saknade Kaplansbostället Finnsbacka omkring år 1930. Huset byggdes på 1840-talet och revs på 1960-talet. Foto Kyrkslätts hembygdsförenings arkiv skog och hade inga torp. Spannmålsskörden uppgick till 56 tunnor och potatisskörden till 60 tunnor. Kaplanen hade 4 hästar, 8 kor och 15 får. På 1840-talet lät kaplan Zidbäck uppföra ett bostadshus som under slutet av 1800-talet förstorades. Byggnaden fanns kvar efter Porkalaparentesen. Men den stod tom och blev utsatt för så allvarlig förstörelse att församlingen ansåg sig tvungen att riva den. Kyrkoherde Eric Henricson skriver i boken Kyrkan efter Porkala att han hade önskat att kaplansgården kunde ha använts som prästgård för den finska församlingen som bildades 1963. Arkeologiska utgrävningar På grund av den förestående renoveringen utfördes hösten 2012 arkeologiska utgrävningar på prästgårdens område. Man visste att den plats där prästgården nu finns för 5 000 år sedan var en udde vid en havsvik som sträckte sig mot nordost om nuvarande Gesterby. Vid tidigare utgrävningar hade man hittat rester av en boplats med keramik från Kiukais och Pöljä yngre stenålderskulturer ca Den välvda jordkällaren nämns redan i en förteckning över prästgårdens byggnader från slutet av 1600-talet. Foto Sheila Liljeberg-Elgert 2300 –1500 f. Kr. Vid utgrävningarna 2012 hittade man keramik som vittnar om bosättning redan under kamkeramikens tid, ca 3600 –3200 f.Kr. Man hittade också yngre keramik, s.k. Morby eller Paimio keramik, från omkring 1000 f.Kr. till 300 e.Kr. De människor som bodde där prästgården nu ligger levde av jakt och fiske. Vid utgrävningarna hittades fiskben av gädda och mört samt ben av säl och sjöfågel. Sigbritt Backman Källor: Uudenmaan lääninhallituksen kanslian arkisto Hi:1 muut sisällön mukaan järjestetyt asia kirjat 1695. Tavastehus landsarkiv. Leinberg, K.G. Handlingar rörande Finska kyrkan och prästerskapet 1-4. Jyväskylä 1892. 7 ”Det GÅR att ändra världen!” Viveca Lahti, med y rkesbakgrund bl.a. inom Folktinget, är nyvald ordförande för gemensamma kyrkofullmäktige i Kyrkslätt. Hon efterträder Eva Lindberg, som har flyttat från o rten. ”Jag bestämmer över mitt liv” V iveca och hennes man Matti bor i ett charmigt gammalt hus som kallas Villekulla, uppe i backen ett stenkast från kyrkan och torget. Tomten hette tidigare Bergkulla och det gula huset byggdes av kyrkvaktmästare Bergström i slutet av 1800-talet. Viveca och Matti har två barnbarn, dottern Minnas flickor Linnea 6 år och Anna 3 år, Minnas familj bor i Stockholm. I sonen Villes familj i Helsingfors väntas tillökning i början av nästa år. I Kyrkslätt har paret Lahti bott se dan 1975. – Några månader innan Minna föddes köpte vi en liten etta i Gesterby. Vi fick en ”aravabostad”, en liten tvårummare i Gesterby när andra barnet Ville kom. Senare flyttade vi till en fyrarummare i Finnsbacka. Vi hade nästan inga möbler, men det fanns massor av utrymme för barnen, den mindre kröp och den andra sprang, minns Viveca. I slutet av 1980-talet såg Viveca en annons om att huset där hon nu bor var till salu. Viveca och Matti köpte huset. De fick rådet att ”ta en caterpillar och riv kåken”, men började renovera i stället. – Vi gjorde mycket själv, utom badrummet och taket i övre våningen. Det här är ett jättefint ställe mitt i byn, det enda som fattas är sjöutsikten. Huset ligger ju på ett berg, lika högt som kyrktaket. En gammal karta visar att fattighuset fanns här på 1800-talet. Ännu ett renoveringsobjekt har kommit till, barndomens sommarställe på Sommaröarna i Esbo. – Min mamma var tvungen att sälja sin holme, men när min kusins 8 – De bostadslösas natt gav en kick – så här mycket folk är det i kyrkan bara vid jul. Det visar att man kan nå dem som inte annars har kontakt med församlingen, säger Viveca Lahti. holme höll på att gå på auktion köpte vi den. Huset var i dåligt skick, så vi renoverade det också, konstaterar Viveca, som också egenhändigt har restaurerat gamla möbler. Praktiskt lagd och händig – Jag är den praktiska hos oss, medan Matti är bra på att bära och flytta saker. Pappa lät mig och min syster göra allt möjligt. Det är bra att inte göra så stor skillnad på pojkar och flickor, för alla slags kunskaper behövs. Pappa var händig och han och mamma gjorde på sin fritid påskhäxor, jultomtar och troll som sedan såldes. Det var nyttigt att lära sig att göra saker med händerna.Vårt matbord var alltid fullt med tomtar och troll, hantverket gav smöret på brödet. När jag i 20-årsåldern jobbade på Pohjola gjorde jag spargrisar av pappersmassa på ballonger och sålde dem. Mamma och pappa hade skilt sig och jag var den enda som hade inkomster, för mamma var sjuklig. Viveca blev student från Helsingfors Aftonläroverk, Aftis, som vuxen. – Jag tog mig själv i nacken, för jag förstod att det är jag själv som bestämmer över mitt liv och kan påverka det. 1974 blev jag förvaltningssocionom från Svenska social- och kommunalhögskolan. När Soc & Kom gick ihop med Helsingfors universitet kunde jag fortsätta studierna utan inträdesförhör. Jag hörde till den första gruppen som blev pol.mag. 1987. Vi var 10–12 stycken som studerade från kl. 9–22 varje onsdag vid sidan av jobbet. Det var väldigt roligt att studera! – Jag har studerat i etapper och jobbat samtidigt. Det har varit bra med teori och praktik på samma gång. Från 1976 och 8 år framåt var jag bostadssekreterare i Esbo. Sedan gick jag en facklig nordisk kurs och tillbringade 6 veckor i Genéve för att studera ILOs arbete (Internationella arbetsorganisationen). Kursen ledde till att Viveca ville vidga vyerna yrkesmässigt. Vägarna ledde vidare till Finlands svenska arbetarförbund, där hon var ombudsman och förbundssekreterare. Givande Folktingsjobb – Jag rände land och rike kring, barnen vände sig till Matti med allt praktiskt och jag var den som kom hem med karamellpåsen. Sedan fick jag jobb på Svenska Finlands Folkting och stannade där 19 år. Jag kände Svenskfinland och hade sett de språkliga aspekterna och problemen. Folktingsjobbet var roligt och givande. Jag hade hand om alla utbildningsfrågor från dagis till universitet och var sekreterare för utbildningsutskottet och social- och hälsopolitiska utskottet. Det var stora arbetsfält. Efter min pensionering är jobbet uppdelat på två personer. Viveca berättar också att grundskollagen på 1990-talet ändrades, så att var man än bor i Finland har man rätt att gå i skola på finska eller svenska. Men var skulle man kunna grunda svenska ◄ Under De bostadslösas natt 17.10. uppträdde artisterna, bl.a. Amadeus Lundberg, i en nästan fullsatt kyrka. ▼ Deltagarna i paneldebatten: fr.v. Ulf Kjerin, Hannu Valtanen, Paavo Riihitammela, Jens Gellin, Seija Rundelin, Vesa-Pekka Sainio, Kari Hujanen och Sari Myllynen. Foton Timo Hormio skolor i finska trakter? Folktinget skickade brev till svensk- och tvåspråkiga familjer i periferin och till kommunerna. Folk tog kontakt och små svenska skolor växte upp i Jyväskylä, Lahtis, Tavastehus och Halikko. Dessutom finns ”gamla” svenska skolor i Uleåborg, Björneborg, Tammerfors, Varkaus och Kotka. Bravurnumret: en ordbok – Det går att ändra världen! Utvecklingen var positiv, vissa kommuner var lite svåra, men de insåg fakta. Jag har jättepositiva minnen av Folktinget! Bravurnumret är en ordbok med ord som behövs i sjukvården på finska och svenska. – År 2004 blev jag akut opererad på Jorv. Där låg biträdande folktingssekre teraren och pep ”Päivää – goddag”, men ingen svarade ”Goddag”. I sängen bredvid låg en 90-årig svensk tant som svarade ”Kyllä, kyllä” på personalens frågor, fast hon inte förstod någonting. Då berättade jag att hon inte kunde finska alls. Det ledde till att ordboken gjordes. En studerande från Diakoni- institutet frågade om Folktinget var intresserat av hennes slutarbete om ord som används på sjukhus. Resultatet blev en ordbok som används på HNS, ÅUCS och i Vasa. När jag blev bråckopererad på Jorv i somras skrev jag ner på vilket språk jag blev behandlad. Jag var glatt överraskad över att så mycket gick på svenska. – Men man ska vara aktiv själv också, betonar Viveca. Man får inte verka ”köckig”, man ska skapa en positiv stämning. Undervisningen i svenska borde börja redan i dagis eller på tvåan i lågstadiet. Världen blir hela tiden mer mångkulturell, enspråkighet funkar inte. Aktiv förtroendevald Församlingen då? När kom den in? – Som barn var jag med i Tölö kyrkas barn- och ungdomsverksamhet, men det föll bort senare. Men min farfars bror Gösta Nyman var kaplan i Kyrkslätt på 1920–1930-talet. Också i min mammas släkt har det funnits flera präster. Arbetarföreningen i Kyrkslätt, där Viveca är aktiv, diskuterade i tiden församlingsvalet. Hon ställdes upp som kandidat till församlingsrådet och Lasse Streng till kyrkofullmäktige på den gemensamma svenska listan. – Vi är så pass få att vi måste kunna samarbeta. Språket förenar, det är viktigt att jobba tillsammans. När Lasse Streng inte mera ställde upp föreslogs Viveca som kandidat till fullmäktige. I dag är hon medlem i församlingsrådet och kyrkofullmäktige. När Eva Lindberg flyttade utsågs Viveca till ordförande i kyrkofullmäktige till slutet av år 2014. – Förtroendemannaförvaltningen är nog rätt byråkratisk, konstaterar hon. I kyrkofullmäktige är möteskulturen försiktig, jag har upplevt möten där ingen ber om ordet! Ändå har vi möten bara fyra gånger i året. Lite jobbigt har det varit att bekanta sig på djupet med kyrkolagen och förordningarna. Men jag försöker mitt bästa! Det heliga på folknivå De bostadslösas natt i oktober med program både utanför och inne i kyrkan har inspirerat Viveca. Massor av människor samlades utanför kyrkan. Också paneldiskussionen med beslutsfattare och programmet inne i kyrkan hade en stor publik. – De bostadslösas natt gav en kick – så här mycket folk är det i kyrkan bara vid jul. Det visar att man kan göra saker på ett annorlunda sätt och nå dem som inte annars har kontakt med församlingen. Det här kan man utveckla med olika teman med kyrkan i centrum och ta ner heligheten på folknivå. Det här är en positiv sak som inte heller kostade speciellt mycket. Och att kunna nå så här många människor som säkert också behöver tröst – det vänder upp och ner på allt. Sheila Liljeberg-Elgert 9 Hösthälsningar från dagklubben i Lyan Aliina. Mums! sa Hugo. Yvonne Sandström tog bilderna. Barnen i Lyans dagklubb grillade korv en vacker höstdag. I alla dagklubbarnas verksamhet deltar totalt ca 30 barn. De leker, pysslar, gör utflykter till skogen och gör kyrkobesök. Klubbdagen avslutas ofta med en saga. Noah och Johan. Aliina, Alice och Noah. Aliina och Alice. Vill du vara med i jultablån? Flickor och pojkar, kvinnor och män i alla åldrar behövs! Anmäl ditt intresse att delta i årets jultablå senast 2.12, tfn 040 350 6072, e-post kyrkslatts.svenska.forsamling@evl.fi Uppge namn, ålder och telefonnummer så tar vi kontakt! Jultablån framförs på Julbönen med små och stora 24.12 kl. 14.30 i Kyrkslätts kyrka. Välkommen med! 10 Konsert i Haapajärvi kyrka I samband med biskopsvisitationen ger våra kantorer och celebra gäster en konsert i Haapajärvi kyrka på lördag 23.11 kl. 15. Biskop Björn Vikström håller andakt. Anton Kukkonen Anton Kukkonen började spela cello vid Kyrkslätts musikinstitut under ledning av Mariann Herzegh. Åren 1992–1997 studerade han för Csaba Szilvay i Östra-Helsingfors musik institut. Hösten 1997 fortsatte han sina cello-studier vid Sibelius-Akademins ungdomsavdelning och från och med hösten 2000 vid Sibelius-Akademins solistiska avdelning. Anton Kukkonen har varit solist med Helsingfors juniorstråkar och har illsammans med sin pianistbror Jonas Kukkonen uppträtt i över tio europeiska länder. Duo Kukkonen spelade också i finalen i Kuhmos internationella duotävling år 1998. I Finland har Anton Kukkonen uppträtt på festspelen i Åbo, Helsingfors och Nådendal och han var Sibelius-Akademins representant på nymusik-symposiumet i Santa Fe i Förenta Staterna våren 2009. År 2010 avlade Kukkonen sitt cellodiplom vid Sibelius-Akademin med högsta poäng och blev musikmagister. För tillfället jobbar han som stämledare i Tammerfors Stadsorkester och uppträder aktivt på kammarmusik evenemang. Kerstin och Per-Olof Munck Kerstin och Per-Olof har sjungit och spelat sedan barnsben och musiken är en kär hobby för dem båda. Kerstin sjunger med i Kyrkslätts Kammarkör alltsedan 1970-talet. Hon har även deltagit i Operaföreningens stora operaproduktioner samt medverkat i Evitskog revyerna ett flertal gånger. Hon anlitas även flitigt för olika soloframträdanden. Per-Olof har spelat, dirigerat, sjungit, komponerat och arrangerat musik under årens lopp. Han är spelman för Kyrk slätts folkdansare samt musikledare och ordförande för Kyrkslätts spel- män. Både Kerstin och Per-Olof är med i sånggruppen VisLa. Hanna Noro MuM, kantor Hanna Noro har studerat musik vid Sibelius-Akademin och vid Åbo konservatorium. Hon är en mångsidig kyrkomusiker som har jobbat som kantor i flera olika församlingar i Nyland, bl.a. i Kyrkslätt svenska församling under åren 2006– 2008. Hennes nuvarande arbetsplats är Karis finska församling. Anton Kukkonen Henrico Stewen Henrico Stewen avlade sin solistexa- Per-Olof och Kerstin Munck men i orgelspel i Amsterdam. År 2009 fick han doktorsgraden från SibeliusAkademin. Hans doktorsavhandling The Straube Code: Deciphering the Metronome Marks in Max Reger’s Organ Music publicerades av Sibelius- Akademin år 2008. Hans CD-skiva med orgelmusik av Max Reger, som inspelades i Thomaskirche i Leipzig (Motette 2010), blev beviljad en Echo Klassik år 2011. Mera info på www.henricostewen.tk Susann Joki Susann Joki blev klar med sin musikmagisterexamen från Sibelius-Akademins kyrkomusikavdelning år 1995. Hon är kantor i Kyrkslätts svenska församling och fungerar även som sånglärare i Sjundeå musikförening. Hon har haft operaroller i akademiska operaproduktioner och medverkat i Nyslotts operakör år 2000. Hon har sjungit Elenas roll i Porkalaoperan och Ainikkis roll i Operaföreningens produktion Världens ljus (Maailman valo). Susann Joki har uppträtt som solist med ett flertal körer och orkestrar runtom i Finland. I över tio års tid har hennes viktigaste sånglärare varit Louis Manikas. Hanna Noro Henrico Stewen Dessutom deltar Ina Söderlund på violin samt Mikaelikören och Karuby skolas kör i konserten. Hjärtligt välkomna till konserten! Susann Joki 11 Margareta Strömberg och kyrkan För Margareta Strömberg är kyrkan en självklar och omistlig del av livet. Av sin mormor lärde hon sig att det hörde till att gå i kyrkan. Varje söndag knöt mormor på sig kyrkduken, en vit sidenduk sommartid, svart duk vintertid, och så tog hon något av barnbarnen i handen och vandrade till kyrkan. Ofta var det Margareta som satt i kyrkbänken och lät blicken vandra över de märkvärdiga målningarna i Ingå kyrka. M argareta föddes i Ingå 1937. Hennes mormor kom från Kyrkslätt och i Degerby bodde en stor del av släkten innan evakueringen. I dag besöker hon gärna Degerby kyrka för familjegravarnas skull på kyrkogården. När Margareta började i Svenska Flicklyceet i Helsingfors bodde hon hos familjebekanta som också gärna gick i kyrkan. Då följde Margareta med och Berghälls kyrka blev hennes kyrka. Mitt i livet, år 1976, flyttade Margareta till Kyrkslätt och började åka tåg till jobbet. Från sin nya bostad kunde hon varje söndag lyssna till hur kyrkklockorna kallade till högmässa. KOM, KOM klämtar klockorna. Och så blev Kyrkslätts kyrka också Margaretas kyrka. Fortfarande hör hon klockringningen. Det betyder inte att hon alltid går till högmässan, men gudstjänsten är närvarande i hennes tankar. Klockringningen är samtidigt en påminnelse att bli stilla och lyssna inåt. Gärna lyssnar Margareta på gudstjänsten i radion. Eftersom hon är tvåspråkig väljer hon fritt bland kanalerna. Margareta kom att få en djupare kännedom om församlingarna i Kyrkslätt än vad hon medvetet hade planerat. En dag när hon samlade ihop tidningar till returlådan gled en tidning på golvet och öppnade sig. Margaretas blick föll på en platsannons. Kyrkslätts församlingar sökte en bokförare till ekonomikontoret. 12 – Kyrkobesök ger styrka. Själen vilar i härlig musik och fridfull stämning. Gudstjänsten tar en knapp timme – har vi inte tid att unna oss det? säger Margareta Strömberg. Foto Maria Borg-Karlsson – Jag kände det som Guds finger visning, säger Margareta. Det var meningen att det var hit jag skulle komma. Jag tror på en högre ledning, den finns om man är mottaglig för den. Ekonomikontoret liknar vilket kontor som helst, men naturligtvis knöts starka band både till den svenska och den finska församlingen i Kyrkslätt. De som jobbade inom församlingarna blev ju arbetskamrater och med dem trivdes Margareta från första stund. Varför går man i kyrkan? – Man behöver en kyrklig tradition att bygga på, tror Margareta. När man redan som barn kommit in i den kyrkliga liturgin känns det naturligt. Människan behöver en plats där man kan stilla sig. Man behöver inte vara rädd för att man inte vet hur man ska uppföra sig, liturgin är så tydlig, ingen behöver tro att man gör bort sig. Nattvarden är också till för alla. Man behöver inte känna sig besvärad om man får vänta nedanför altarringen. Alla är välkomna. Ingen ställer frågor. Genom att gå till nattvarden kommer man närmare församlingsgemenskapen. – Kyrkobesök ger styrka. Själen vilar i härlig musik och fridfull stämning. Gudstjänsten tar en knapp timme – har vi inte tid att unna oss det? Man kan gärna gå till kyrkan också utanför gudstjänsttid. Kyrkorummet är en stilla plats där man mår gott av att sitta en stund. En del människor tycker att bibel texterna är föråldrade. De talar inte till vår tids människor. Det håller Margareta inte med om. Det är kyrkostyrelsen som väljer söndagens texter, det är prästen bunden av. Men prästen kan lyfta fram texten så den möter nutidsmänniskans behov. – Våra präster i Kyrkslätt är duktiga på att anknyta bibeltexten till dagens samhälle. Vad vi alla verkligen behöver är tröst och nåd. Det får vi i kyrkan om vi verkligen lyssnar. Behöver kyrkan förändras? Det tänker Margareta ofta på. Allt är statt i förändring, all förändring är inte nödvändigtvis till det bättre. Kyrkans förändringsprocess sker långsamt, ibland blir man förargad över denna långsamhet. Men Margareta tycker att det är fel taktik att skriva ut sig när man blir arg på kyrkan, då kan man ju inte påverka. – Inte betyder saken mycket om man bara i vrede skriver ut sig. Då sätter man sig själv först och jag försöker bekämpa själviskhet, säger Margareta och tillägger: – Mycket okunskap ligger bakom kritiken mot kyrkan. Vi som betalar vår medlemsavgift, kyrkoskatten, är med om att bestämma. Tolerans och respekt för människan saknas i vår tid. En gammaldags ämbetssyn har bromsat i kvinnoprästfrågan. Det har gjort mig bedrövad. Jag är tacksam över att det finns präster som välsignar regnbågspar. En dialog med oliktänkare borde ständigt föras. Ökad kunskap om andra religioner behövs. Margareta tycker att man får tänka fritt inom den evangelisk-lutherska kyrkan och fritt säga sin åsikt. Kyrka och samhälle har alltid gått hand i hand, det är ett historiskt faktum, påpekar Margareta. Vi har en folkkyrka, inte en statskyrka, det tycks många glömma bort. Vi har också en kyrka som vill vara till för alla. Därför är man inom församlingen öppen för idéer som gör trösklarna lägre. Varför känns tröskeln så hög för många när det gäller att delta i församlingens verksamhet? Det har Margareta länge funderat på. Själv har hon sedan pensioneringen 1996 tagit aktivt del i verksamheten i Oasen. Men i höst får ”Tovning och De vackraste julsångerna har blivit en kär jultradition bland finländarna. Varje år fylls kyrkorna med finländare som får julstämning av att sjunga tillsammans. Samtidigt kan man hjälpa utsatta människor via Finska Missionssällskapets arbete på olika håll i världen. D e kollektgåvor som i år samlas in går till att hjälpa funktionshindrade barn. Finska Missionssällskapets arbete bland funktionshindrade hjälper människor som på grund av sitt funktionshinder är speciellt utsatta. Av världens 1 miljard människor med funktionshinder bor cirka 80 % i utvecklingsländer. Största delen av dem lever under fattigdomsgränsen. I många länder upplevs funktionshinder som ett straff och som något skamligt. Finska Missionssällskapet försöker i sitt arbete förbättra funktionshindrade barns ställning och hjälpa dem att få hälso vård. Sällskapets arbete styrs av en litteratur” klara sig utan Margaretas bokpresentationer. Rörsaneringar i bostadsområdet tvingar henne att under hösten bo i Degerby. Då får hon återknyta kontakten till Degerby kyrka. Framtiden är svår att sia om – Det skulle gå bättre om kyrkan slapp alla dessa tyckare som egentligen inte vet vad de talar om. Kyrkan har en framtid. Alla skriftskolläger ger en grogrund för att kyrkan ska fortleva. Traditionen för unga människor till kyrkan till konfirmation, vigsel, dop och jordfästning. Man måste vara optimist. Man måste tänka på vad man får – inte hela tiden på vad som kostar, säger Margareta. Tove Fagerholm De Vackraste Julsångerna i Kyrkslätt Söndag 15.12 kl. 16 i Masaby kyrka Annandag jul 26.12 kl. 16 i Kyrkslätts kyrka Trettondagen 6.1.2014 kl. 12 i Haapajärvi kyrka kristen människosyn som innebär att varje liv är unikt och värdefullt i sig självt. Inför Gud är vi alla jämlika och har rätt till ett människo värdigt liv och rättvist bemötande. Visste du att.... De vackraste julsångerna har sjun gits sedan år 1973 då Finska Missionssällskapet presenterade en allsångsidé som församlingarnas kantorer kunde förverkliga för att stöda missionen. Dåvarande organisten i Åbo svenska församling, Gunvor Helander, var med och utarbetade konceptet på svenska. 13 Den första jultablån... Den heliga Franciskus ville en gång visa för byborna i en liten bergsby hur det var i Betlehem, den första julen. Men att ställa upp en julkrubba i verkliga livet, med riktiga människor och envisa åsnor är inte så enkelt, det vet alla som har kämpat med julfestprogram. Alla vet inte vad det handlar om, eller varför de skall vara med. Några gruffar och sätter sig på tvären – som till exempel oxen... J ag vet faktiskt inte varför jag är här. Som oxe ville man helst få vila om natten, men min herre Johannes dräng har lett mig ut ur fähuset mitt i mörka natten. Mig och åsnan, som husbonden brukar rida på när han skall ut till markerna och se till att skörden bärgas ordentligt på hans åkrar. Ute är det mörkt. Över byn lyser en stor stjärna klart, men dess ljus syns knappt bland alla facklorna. Det ser ut som om alla människorna i vår by har samlats här, och varenda en bär på en fackla eller åtminstone ett ljus. Jag försöker rycka mig loss, men det går inte. Drängen håller hårt i repet och tvingar oss fram mot ljusskenet. Har han då ingen tanke på att eld är farligt, att en fackla kan sveda ens päls eller bränna i svansen? Där framme ser jag grannens småpojkar, de busarna, närmare vill jag inte gå. 14 Kanske de igen tänker kasta stenar på mig då ingen ser? Men mitt in i folkmassan måste vi. Och så sätter tåget sig i rörelse, alla är på väg mot samma håll, mot ett nytt hus vid randen av min herres åkrar, strax utanför byn. Varför har han byggt ett nytt uthus här ute? Och med stenväggar och golv? Ingenting för vanliga oxar, inte. Men här ska vi tydligen in. Åsnan och jag får lägga oss bredvid den nya krubban, som är fylld av det finaste hö. Men äta, det får vi inte, drängen tjudrar oss så att maten är precis utom räckhåll. En liten flicka skyndar fram med borste och skyffel för att städa upp efter åsnan, som inte förstår att bete sig. Det här liknar verkligen inget stall jag har sett! Människorna har ställt upp sig längs väggarna med sina ljus. De sjunger, och deras röster som stiger och sjunker får mig att dåsa till. Nästa gång jag ser upp står det två människor längst fram, en man och en kvinna. Och ett litet barn har de lagt i krubban, rakt i maten. Men inget vatten har de minsann. Jag känner plötsligt hur törstig jag är, och hur repet skaver när jag försöker lägga mig tillrätta. Och jag lyfter mulen mot taket och brölar, långt och utdraget. Mööööö, jag vill tillbaka till mitt gamla skjul. Barnet i krubban gnäller oroligt. Då stiger sången högre, liksom för att överrösta mig, och människorna vid dörren viker åt sidan för en liten man i vita kläder. Med några steg är han framme vid mig, och stannar. Hans röst liknar ingenting jag har hört: ”Stilla dig, oxe, i natt är den heliga natten”. Stämman är mjuk som lenaste blomblad. ”Du har fått gåvan att vara med och se hur det var i stallet en gång, den natt vår Herre Jesus kom till världen.” Om någon herre Jesus vet jag ingenting, jag känner bara min egen husbonde. Men när mannen i de vita kläderna talar känns det så underligt inom mig. Som om jag plötsligt skulle minnas något jag en gång varit med om. Ett annat stall, och en annan sång, inte av människoröster men av änglar... Jag tystnar och ser uppmärksamt på mannen som nu har ställt sig framför krubban och tagit upp en bok. Hans röst fyller hela stallet, ja hela världen när han läser: ”Och det hände sig vid den tiden, att från kejsar Augustus utgick ett påbud...” Barnet i krubban har tystnat och ser med klara ögon på mannen. Franciskus ansikte strålar, som om han bar på ett ljus inom sig. Och hans glädje smittar av sig, den får alla människorna i stallet att stråla klarare än vaxljusen de bär i händerna, och allting är helt annorlunda och samtidigt välbekant. Och jag fylls av en visshet, just så här måste det ha varit en gång, den heliga natten som Franciskus talade om. Den natten när änglarna sjöng under stjärnan, och himlen landade i ett stall. Monica Heikel-Nyberg Teckning Richard Elgert Advent och jul 2013 Adventsbasar Lö 30.11 kl. 10–13 i församlings hemmet i Kyrkslätts centrum, till sammans med den finska församling en, för privatpersoner och föreningar. Försäljning av handarbeten och bakverk. Lotteri. Buffé. Reservera försäljningsbord à 10 € via Birgitta Lindell tfn. 050 376 1489 eller birgitta.lindell@evl.fi senast 22.11! Julandakter för småbarn Familjer som inte är med i någon av församlingens grupper är också välkomna! Ti 10.12 kl. 9.30 i Kyrkslätts kyrka med Monica Heikel-Nyberg och Susann Joki Ti 10.12 kl. 10.15 i Kyrkslätts kyrka med Monica Heikel-Nyberg och Susann Joki To 12.12 kl. 9.15 i Haapajärvi kyrka med Monica Heikel-Nyberg och Henrico Stewen Ti 17.12 kl. 9.30 i Masaby kyrka med Monica Heikel-Nyberg och Susann Joki Adventstiden Första söndagen i advent Julkonsert Ti 10.12 kl. 19 Kyrkslätts Damkörs Julkonsert i Masaby kyrka. Medverkande: Solister: Catharina, Aurora, Olivia och Sabina Kyllönen Orgel och piano: Agnes Goerke Dirigent: Timo-Juhani Kyllönen Programblad 10 € inkl. glögg och pepparkakor. Hjärtligt välkomna! To 12.12 kl. 13–15 i församlings hemmet. Alla är hjärtligt välkomna! Luciadagen Juldagen onsdag 25.12. Julgröt Fre 13.12 kl. 17.15 tvåspråkig Lucia-andakt med kröning av Lucia i Kyrkslätts kyrka. Lucia skrider nerför klockstapelns trappor kl. 18. Arr. Kyrkslättnejdens Ungdoms förbund. Tredje söndagen i advent Sö 15.12 kl. 12 högmässa i Kyrkslätts kyrka. Lars-Henrik Höglund, Susann Joki. De vackraste julsångerna Sö 15.12 kl. 16 i Masaby kyrka. Lars-Henrik Höglund, Susann Joki. Fjärde söndagen i advent Sö 22.12 kl. 12 högmässa i Kyrkslätts kyrka. Monica Heikel-Nyberg och Susann Joki. Söndagsskolornas julfest Julen på gravgårdarna Självständighetsdagen Fre 6.12 kl. 11.30 kransnedläggning vid hjältegraven. Kl. 12 tvåspråkig gudstjänst i Kyrkslätts kyrka. Aino-Karin Lovén, Johanna Siltala, Susann Joki och Henrico Stewen. Andra söndagen i advent Sö 8.12 kl. 12 högmässa i Kyrkslätts kyrka. Aino-Karin Lovén, Henrico Stewen. Julfest för utvecklingshämmade Ti 10.12 kl. 18 i f örsamlingshemmet i Kyrkslätts centrum. Festen är tvåspråkig och gemensam för den finska och svenska församlingen. Välkomna! Julafton tisdag 24.12. Kl. 13 Julbön med små och stora i Veikkola församlingshem. Monica Heikel-Nyberg Kl. 14.30 Julbön med små och stora i Kyrkslätts kyrka med jultablå. Monica Heikel-Nyberg Kl. 15.30 Julbön i Kyrkslätts kyrka. Monica Heikel-Nyberg Kl. 17 Julbön i Haapajärvi kyrka. Monica Heikel-Nyberg Sö 1.12 kl. 12 högmässa i Kyrkslätts kyrka. Monica Heikel-Nyberg, Susann Joki. On 4.12 kl. 18.30 i församlingshemmet i Kyrkslätts centrum Julhelgen Under julhelgen kan ljus tändas på gravgårdarna i Kyrkslätt, även till minnet av anhöriga som är begravda på andra orter. På nya begravningsplatsens utvidgning i centrum finns en plats utmärkt med granris och brinnande ljus. På Haapajärvi begravningsplats kan ljuset lämnas på muren till minneslunden. Kl. 6 Julotta i Kyrkslätts kyrka. Lars-Henrik Höglund Kl. 8 Julotta i Haapajärvi kyrka. Lars-Henrik Höglund Annandag Jul torsdag 26.12. Kl. 16 (OBS tiden!) De vackraste julsångerna i Kyrkslätts kyrka. Lars-Henrik Höglund. Ingen högmässa i Kyrkslätts kyrka kl. 12. Nyårsdagen tisdag 1.1. Kl. 18 (OBS tiden!) högmässa i Kyrkslätts kyrka. Aino-Karin Lovén. De vackraste julsångerna Trettondagen må 6.1 kl. 12 i Haapa järvi kyrka. Lars-Henrik Höglund, Susann Joki. Samlingsplatsernas adressuppgifter: Kyrkslätts kyrka, Stallbacken 1 Masaby kyrka, Tinavägen 4 Haapajärvi kyrka, Träkyrkovägen 20 Församlingshemmet, Församlingsvägen 1 Oasen, Prästgårdsbacken 11 C Lyan, Prästgårdsbacken 5 Röda Stugan, Prästgårdsbacken 9 Hörnan, Sockenstugustigen 2 Mikaeligården, Doktorsstigen 5 Gesterby lopptorg, Silverhagen 6 Stor-Raula Marthagård, Evitskogsvägen 150 Veikkola församlingshem, Sportstigen 1 Sjökulla skola, Sjökullavägen 285 15 Efter julpausen börjar verksamheten enligt följande: Dagklubbarna: Ti 7.1 kl. 9–12 i Lyan Ti 7.1 kl. 9–11.30 i Röda Stugan Ti 7.1 kl. 9–12 i Masaby kyrka Eftis startar ti 7.1. Föräldra-barn-grupperna Ti 7.1 kl. 9.30–11.30 i Lyan To 9.1 kl. 9.30–11.30 på Stor-Raula Söndagsskolorna Lö 8.2 kl. 10–11 i Lyan Sö 9.2 kl. 12 i Kyrkslätts kyrka / Församlingshemmet Klubbar för skolelever On 15.1 i Sjökulla skola Innebandy kl. 17.30–19 Träslöjd kl. 19–20 Stick- och virkcafé Alla onsdagar med start 15.1 kl. 18 i Oasen. Grupperna i Oasen Måndagsgruppen må 13.1 kl. 10–13 jobbar för missionen i församlingen. Info: Gunne Pettersson 0500 462 243 Tisdagsgruppen ti 14.1 kl. 10–14 jobbar för diakonin i församlingen. Info: Birgitta Lindell 050 376 1489 Seniorgruppen – samtalsgrupp för män börjar må 13.1 kl. 13.30–15 på Mikaeligården, Doktorsstigen 5. Därefter varannan måndag. Info: Birgitta Lindell 050 376 1489 Kontaktgruppen börjar ti 14.1 kl. 14 –15 i Service centralen, Rågränden 3 (Ingångs aulan vid hissen till bostäderna). Därefter varannan tisdag. Samtal, sång, handarbete för den som vill, kaffe m.m. Info: Gunne Pettersson 0500 462 243 Tovningsgruppen börjar ti 28.1 kl. 17–19.30 i Oasen. Därefter 11.2, 25.2, 11.3, 25.3, 8.4 och 22.4. Vi tovar ylle, diskuterar böcker och får veta mera om Kyrkans Utlandshjälp. 16 Bibelgruppen börjar ti 7.1 kl. 18.30 –20 i församlingshemmet, Församlingsvägen 1. Därefter varje tisdag. Vi läser ett kapitel och diskuterar de frågor som känns aktuella. Nya medlemmar välkomnas! Slöjdgruppen börjar lö 18.1 kl. 13–16 i Sjökulla skola. Därefter varannan lördag. Biltransport kl. 12 från församlings hemmet i Kyrkslätts centrum. Behöver du skjuts från annan plats, kontakta Rune ”Stakan” Lith tfn 0500-687 023. Nya medlemmar välkomna! Sång och bön Må 20.1 kl. 18.30 i koret i Kyrkslätts kyrka. Därefter varannan måndag t.o.m. 26.5. OBS! Ingen samling 17.2. Öppet hus Måndag 20.1 kl. 12–14 i Kantvik, Korsbergsvägen 7. Kom in på en kopp kaffe och träffa andra daglediga. Info: Birgitta Lindell tel. 050 376 1489 eller birgitta.lindell@evl.fi Missionsbasar Söndag 26.1.2014 kl. 14 på StorRaula. Camilla Skrifvars-Koskinen berättar om handikappade barns situation i världen. Församlingsträff Torsdag 6.2 kl. 12–14 i församlingshemmet. Gunne Pettersson berättar om sin resa till Guatemala. Kvinnodagen Program i Masaby kyrka lördag 8.3 kl. 9.30–13. Fullständig information om verksamheten på www.kyrkslattsvenska.fi Gemensamt Ansvar startar Söndag 2.2 öppnas Gemensamt Ansvar -insamlingen. Kl. 10 är det tvåspråkig gudstjänst i Kyrkslätts kyrka. I församlingshemmet berättar Gunne Pettersson och Kaarina Tynkkynen om sin resa till Guatema la, som är det utländska målet för insamlingen år 2014. Sopplunch samt försäljning av second hand -produkter – saker med patina. Välkomna! GA-insamlingar: Prisma lördag 8.2 kl. 10–16 torsdag 13.2 kl. 15–18 torsdag 27.2 kl. 15–18 fredag 28.2 kl. 15–18 torsdag 6.3 kl. 15–18 City-Market lördag 8.2 kl. 10–16 K-Market, Masaby torsdag 6.3 kl. 15–18. Du kan också göra en inbetalning på Gemensamt Ansvar-kontot: Sampo bank FI81 8000 1600 0516 51, referens 305 352 Diakonimottagning utan tidsbeställning Öppen mottagning torsdagar kl. 9–11 i Oasen, Prästgårdsbacken 11 C. Mottagning i Masaby och Veikkola församlingshem: Kontakta Gunne Pettersson tfn 0500 462 243 Diakon Gunne Pettersson tfn 0500 462 243 eller gun.pettersson@evl.fi Diakonissa Birgitta Lindell tfn 050 376 1489 eller birgitta.lindell@evl.fi
© Copyright 2024