Nr. 2, 2012 - BÄR | Biologiska Ämnesrådet
Uppsala naturvetarstudenters tidning BLADET Våren 2012 39:e årgången En resumé ifrån Straffsparken En forskare berättar... En glimt ifrån en fjärran ö, Madagaskar. Tema: Ta steget Ledare På väg, eller rättare sagt på räls! Mot Uppsala. Tåget svischade nyss förbi Kristinehamn och jag tittade ut över ett regnigt, sovande samhälle. Tänk om jag hamnar där? Någon gång i livet kanske jag tänder en liten lampa i ett vardagsrum i en grön stuga i Kristinehamn, och vips svischar Stockholmståget förbi! Vilka steg ska jag följa, välja för att hamna där? Numrets tema väcker alla möjliga tankar och känslor inombords. Första tanken som dyker upp hos mig är kanske; vilket steg?! Det finns ju så många att välja mellan. Detta, om man får kalla det i-landsproblem bör verkligen tas på allvar. Sätt det i ett stort perspektiv. Ska jag utbilda mig till biolog eller ekonom? Ska jag flytta till Lund eller Cusco? Ska jag jobba, tjäna pengar och resa och sen… Eller det lilla perspektivet, ska jag köpa dajm eller japp? Att ta steget kanske inte är det stora, utan att välja vilket av alla tusen miljarder steg. Men vad spännande! Man vet ju aldrig vilken väg de leder in på. Det är väl just det som ger den skräckblandade förtjusningen. tack till faddrarna. Var det någon som gick steget längre under denna kväll måntro? Och mycket mer intressant hittar ni såklart i detta vårnummer. Till allas glädje har Fyskam tillkommit till vår ordförandespalt, väkomna till Bladet! Nu är det kallt och grått ute men jag har hört att värme och sol väntas inom kort så jag har ett råd att ge er kära läsare. Gör som våren, ta steget! Gå ut, sträck er efter solstrålarna och grönska, blomma och skin som själva sola i Karlstad! Lyssna lite på I detta Bladet får vi läsa om hur olika steg har fört människor till nya platser. Vissa tar sig fram genom Afrikas regnskog i jakt på utrotningshotade arter, andra lär sig mer om hur man bland annat samlar insektsbevis från döda kroppar. Vi får även en rapport ifrån Straffsparken, en fest som biolog- och geovetarreccar anordnar som Chefredaktören på räls till Arvika från Köpenhamn. Foto: Ulf Källén 2 skogen i dessa tiden, gammal och vis har den många historier att förtälja för de som lyssnar. /Ingela Källén Innehåll Chefredaktör Ingela Källén bladet@utn.se Redaktionen Marianne Balck Johannes Pohl Alexander Nordstrand Karl Fritzson Linnea Sandell Laine Falklund Helena Dahlén Henrik Thoresson Maria Tranvik Andreas Bundsen Johannes Petrone Wilhelm Osterman Åsa Horgby Aleksander Milenkovic Kelda Stagg Illustratörer: Linnéa Sandell Laine Falklund Stina Hällholm Layout: Ingela Källén Framsida Foto: Wilhelm Osterman Baksida Fotokollage: Helena Dahlén Tryck Eklundshofs Grafiska www.ehof.se Kontakt Bladet c/o IBG Norbyvägen 14 752 36 Uppsala Email bladet@utn.se 4 Straffsparken Kvällen för hjältedåd och 5 skurkstreck Fältbiologerna 6 7 Information Från IBG och studieråden. 8 Vem tog första steget? 12 For Mankind 16 Horoskop 18 Numrets organism 20 Ordfläta 22 Presentation utav GRUS Ordförandespalter BÄR:s, IUPAK:s, GRUS:s & FYSKAM:s ordföranden gör sig hörda. 10 Madagaskar Ett land i lågor i väntan på ljus 14 Vilka steg ska man ta? 17 Our first step towards empathy 19 Panik förebyggs med STOP-regeln 21 Hur känns det att kliva ut ur huset? 23 Kultur 3 Straffsparken kvällen för hjältedåd och skurkstreck Lördagen den 24:e mars var det äntligen dags för reccarna att tacka faddrarna för mottagningen i höstas, det var dags för straffsparken! Detta var en kväll fylld av finbesök från hjältar och skurkar. EBC fullkomligt kryllade av superhjältar i alla dess former, som exempelvis Batman, Catwoman, en hel drös Sailor Moon, Super Marios och Robin Hood. Även skurkar fanns det ett flertal av, såsom Cruella de Vil och Jehovas Vittnen. Eller vänta lite förresten, Jehovas kanske tillhör hjältarna? Kort sagt, uppsjön av fantasifulla utklädnader var stor, maten var god och ljudnivån hög. Detta tillsammans med förstklassig underhållning från arrangörernas sida, av sång och dans, gott sällskap och en stämning på topp gjorde detta till en kväll värd att minnas! För er som av någon anledning missade denna festernas fest, och även för er som trots allt inte riktigt minns vad som hände mellan efterrätten och den där avecen eller vars minnen av bordsgrannens utseende är lite väl vagt, så finns ju alltid bildbevis som kan hjälpa till att skingra den värsta dimman. Detta är ett urval ur vimlet på EBC men vad som senare hände när alla invaderade Norrlands, ja det får ni försöka komma ihåg själva... För vad som hände på Norrlands stannar på Norrlands. 4 /Åsa Horgby Fältbiologerna ute i naturen, inne i miljödebatten För ungefär en månad sedan var jag ute i naturområdet vid Hammarskog för fältbiologernas årsmöte. Årsmötet är så mycket mer än bara ett möte. Utöver just mötet lagade vi mat, umgicks, spånade på vad vi vill göra inom fältbiologerna resterande 2012, var ute i naturen och gick promenader och bara undersökte allt vi kom åt. Natten spenderade vi på naturskolan ute i Hammarskog där det fanns mycket intressant underhållning. Min favorit var fåren som vandrade runt ute i trädgården. Jag gillar djur och får som är gosiga och trycker sig mot en när man kramar dom ligger högt på listan. Under de båda dagarna i Hammarskog lärde jag mig känna igen större hackspett och hasselblommor. Nu ser jag hackspetten nästan dagligen utanför mitt fönster i Flogsta och hasselblommor ofta nu på våren när jag tar en promenad. För er som är insatta i fågelvärlden kanske det låter konstigt att jag först nu lärde mig hur större hackspett ser ut. Men det är just det som är så skönt med fältbiologerna. Inga krav alls; var medlem om du vill och var så aktiv som du själv känner för. Det finns mycket att göra och spridda intresseområden inom fältbiologerna. Lite av det som händer nu framöver är en resa till Gotska Sandön, en fjällvandring, en resa till en fäbod för att lära om odling och flera småaktiviteter inom klubbarna. Fältbiologerna är alltså en förening som drivs ideellt av barn och ungdomar i Sverige. Föreningen bildades 1947 och var då inriktad mer på naturstudier. När miljöproblemen uppmärksammades mer i Sverige blev Fältbiologerna aktuella med sin åsikt i miljödebatten. Vi är en förening som består av ungdomar i åldern 6 till 25 – något år hit eller dit spelar inte så stor roll. Föreningen är uppdelad i olika distrikt och vi här i Uppsala ingår i SUG; Stockholm-Uppland-Gotland. Det finns även olika nätverk inom fältbiologerna med olika inriktningar, exempel på dessa är klimatnätverket och skogsnätverket. Nästan allt fältbiologerna gör, åtminstone politiskt, genomsyras av vår strävan efter ett ekologiskt hållbart samhälle biologisk mångfald. Fältbiologerna mitt inne i miljödebatten. Jag är aktiv inom fältbiologerna eftersom jag som jag redan sagt gillar djur och också eftersom jag aldrig slutar förundras över hur fantastisk vår värld är. Det finns alltid mer att lära och flera av medlemmarna i fältbiologerna kan så mycket mer än jag och bara av att umgås med dem lär jag mig mycket mer. Jag gillar också att det är folk med olika intresseområden och att det finns mycket olika aktiviteter att vara med på – eller att man helt enkelt kan planera en aktivitet själv. Varje torsdag fram till sommaren är det fågelmornar som jag aktivt tänker delta på och i kalendariet på hemsidan finns alla övriga aktiviteter. Du väljer själv om du vill vara medlem och vad du vill göra med ditt medlemskap men jag hoppas att du gör som jag. Att vara fältbiolog är det som gör att jag orkar med när jag ibland tänker på hur miljön och vår värld egentligen mår; det finns fler än jag. Det finns människor som bryr sig, verkligen bryr sig. /Maria Tranvik Ordförande Uppsalas fältbiologer Fågelmorgon vid Övre Föret. Fältbiologerna grundades 1947 och redan då insåg grundarna att allt inte står rätt till med vår natur. Idag, 65 år senare, finns föreningen fortfarande kvar. Det är vårt starka intresse för natur och vår skarpa vilja att ställa saker till rätta i miljön som gör att vi lever vidare, generation efter generation. Bli en del av oss du också. Kontakt: maria_tranvik@hotmail.com 0737762177 Hemsida: www.faltbiologerna.se Bli medlem: Smsa ”FÄ + ditt personnummer” till 72456, det är gratis första året och kostar sedan 50 kronor per år. 5 Annonser och notiser från IBG och studieråden. Kontakt BÄR Ordförande: Martin Larsson nvb-ordf@utn.se Vice ordförande: Michelle Nordkvist michellenordkvist@hotmail.com Studiesocialt ansvarig: Marianne Balck marre85@gmail.com Kassör: Simon Åberg nvb-kassor@utn.se Sir Darwin: Magnus Andréasson nvb-darwin@utn.se GRUS Ordförande: Linnea Pettersson nvg-ordf@utn.se Vice ordförande: Kalle Kjellander kalle.edolf.kjellander@gmail.com Sekreterare: Jane Ihrfors jane.ihrfors@telia.com Kassör: Isabelle Åberg isa_10_91@hotmail.com Bergakung: Nils Melin nilsmelin@gmail.com IUPAK Ordförande: Johan Nilsson nvk-ordf@utn.se Vice ordföranande: Jakob Thorin nvk-sr@utn.se Kassör Kjell Jorner kjell.jorner@gmail.com FYSKAM Ordförande: Pontus Södergren nvf-ordf@utn.se Vice ordföranande: Cecilia Gullström gullanochsindiesel@hotmail.com Kassör: Christian Binggeli christian.binggeli@hotmail.com Festansvarig: Mikaela Dahlström mikaeladahlstrom@hotmail.com IT-ansvarig: Max Isaksson trepunktfjorton@gmail.com UTN www.utn.se Information från IBG Föredrag om rösten som arbetsredskap Den 2a maj kl 13.15–14 kommer Kristina Lund hit och föreläser om hur man kan använda sig av rösten i olika situationer i yrkeslivet (och privat) exempelvis när man blir nervös, arg, upphetsad och hur man med hjälpa av rösten kan öka (respektive sänka) sin trovärdighet i argumentationer etc. Detta seminarium är öppet för alla och sedan finns möjlighet till två workshops tillsammans med föreläsaren den 16e maj. Kandidaterna i årskurs 3 har förtur till dessa eftersom den ingår i kursen Yrkeslivsanknytning, generiska kompetenser i biologi. Anmäl dig till Ingela Frost om du är intresserad av att delta (ingela.frost@ibg.uu.se). Avslutningsceremoni för kandidatprogrammet i biologi/molekylärbiologi I år kommer vi för första gången att hålla en avslutningsceremoni för dem som tar ut sin kandidatexamen. Du som går på kandidatprogrammet i årskurs tre och läser eller har läst självständigt arbete/examensarbete C är välkommen på denna avslutningsceremoni. Den kommer att hållas den 2a juni och du bör anmäla dig så snart som möjligt till Ingela Frost (ingela.frost@ibg.uu.se). Avslutningsceremoni för master-programmen vid IBG I år kommer vår traditionsenliga ceremoni för dem som tar ut masterexamen att hållas i Universitetsaulan den 7 juni. Studenter som har påbörjat sitt masterexamensarbete senast den 1a maj 2012 är välkomna att anmäla sig till Elsbeth Scholtes eller Ylva Lutnaes genom att anteckna sig på de listor de har senast den 20 maj eller per e-post till ylva.lutnaes@ibg.uu.se. Ange ditt program, startår, personnummer och antal gäster du vill ta med (max 2). För mer information om du inte redan fått det från din programkoordinator, kontakta Elisabeth Långström (elisabeth.langstrom@ibg.uu.se). Hälsningar från IBG Uppsala Studentkår www.uppsalastudentkar.nu 6 Annonser och notiser från IBG och studieråden. Kursombudsmöten Se till att din kurs är representerad vid kursombudsmötena som ges två gånger per studieperiod. Tider för mötena finns i kalendariet på IBGs webb. Varje kurs ska välja två svensktalade och två internationella representanter (svenskt möte kl 12.15, engelsktalande möte kl 13.15). Ordförandespalter Hej på er! Såhär i vårsolens sken vill man ju helst av allt bara ligga på gräset och slappa, men ändock har det hänt en hel del i BÄR på sistone. Mest prominent av allt kan ju vara Selektionsfesten som gick av stapeln sent i april och där mat, dryck och underhållning avnjöts i en skön miljö. Dessutom delades ju då Pekpinnen (biologistudenternas pedagogiska pris) ut, och jag kan avslöja att vinnaren av Pekpinnen 2012 blev Tobias Jakobsson! BÄR kommer också att delta, precis som seden bjuder, i detta års forsränning. I skrivande stund har valborg ännu inte tagit plats, men jag misstänker att i läsande stund så har det redan kommit och gått. Därför vill jag i skrivande stund önska rännarlaget lycka till och i läsande stund hoppas jag på att det gick bra! För er som var där men missade vilken flotte som var BÄR:s så kan jag avslöja att det hela var relaterat till anatomistudier på amfibier… Det var det hela från mig för denna gången, nu får ni springa ut i solen och glädjas åt att det snart är sommarlov! Ha det bäst! /Martin Larsson Ordförande i BÄR Kära medlemmar! IUPAK lever vidare utan några större omvälvningar. Vi ser fram emot kemin i baren som kommer att gå av stapeln den 4:e maj på BMC, men det är osäkert om denna spalt hinner gå i tryck innan dess. Förhoppningsvis når ordet de som är intresserade av att komma. Jag tänkte även passa på och berätta att IUPAK har en hemsida, iupak. utn.se. Där finns lite nyheter, några basfakta om IUPAK samt annat spännande material. Jag rekommenderar särskilt att läsa våra legender med spännande berättelser från svunna tider. Vi ses! /Johan Nilsson, Ordförande IUPAK Hemskt mycket hej! Sju-timmars laborationer, pubrundor, fika vid Fyrisån, skitiga korridorer, 24-kronors öl och rosa slott. Det här är nog så nära jag kommer komma riktigt Lady&Lufsen, Kate&Jack, Emil&Alfred sockervaddssötförevigtdin-kärlek. Jag har verkligen fallit som en gabbro för Uppsala utan att kunna göra något åt det. Nyligen när vi hade en tvåveckors separation under påsk kände jag ändå hur skönt det faktiskt hade var att få sakna och längta tillbaka allt som har med Uppsala att göra. Nu är jag mer än någonsin uppöveröronen förälskad i denna stad och studentlivet, och då har inte ens forsfestivalen ännu inte gått av stapeln. Nej, jag vill fortsätta svära över mikroköer, hetsplugga inför tenor med kursare och sy på tygmärken ett bra tag till. Det är viktigt att inte ta vardagen för givet därför ska jag försöka uppskatta varenda dag jag har i denna vitala stad. Särskilt idag. Cykla lugnt! /Linnea Pettersson Ordförande GRUS Hej på er allihopa! För trettio år sedan bildades det en förening på gamla Fysikum. Varför? Därför. Men främst för att en falang studenter ville köpa mer godis och dricka öl tillsammans. Det var naturvetarfysikerna som höll råd och Fysikums Kamratförening såg dagens första ljus. Föreningen har sedan dess verkat för att göra vardagen på Universitetet drägligare för sina medlemmar. Åren gick och FysKam bestod. Men snart räckte det inte längre med öl och godis, fysikerna ville göra stordåd. Med bland annat Ulf Danielsson bakom rodret föddes Naturvetarbalen på slottet och föreningen hade startat den nu vart annat år kanske mest efterlängtade festen. Balen lämnades senare över till UTN. De senaste två åren har jag suttit med ordförandehatten i föreningen och för två år sedan firade vi 30-årsjubileum. Detta visade sig dock vara ett 28-årsjubileum. Men i år försökte föreningen igen och firade det riktiga 30-årsjubileumet genom att återuppliva den gamla fysikmottagningen Kamratskapen. Detta var från den tiden då alla fysiker endast läste matematik första terminen och bestod i en heldag med aktiviteter på våren i samband med att den första fysikkursen startade. / Max Nilsson, Ordförande FYSKAM 7 Vem tog det första steget? På Uppsala Universitet jobbar Per Ahlberg som är professor inom evolutionär organismbiologi och världsledande inom forskning som rör ryggradsdjurens första steg upp på land. Bladet haffade honom och fick en liten titt in i en forskares värld... Vem är du? Jag är professor i evolutionär organismbiologi, det kanske låter lite luddigt men det jag i huvudsak arbetar med är ryggraddjurens evolution. Från grunden är jag paleontolog , född i Stockholm men har spenderat mestadelen av tiden i England fram tills 2003 då jag fick den här tjänsten vid Uppsala Universitet. Så vad gör en professor i evolutionär organismbiologi om dagarna? Just nu sitter jag och försöker pussla ihop skelettbitar från en välbevarad, primitiv tetrapod som levde under Devon för sisådär 374 miljoner år sedan. Sedan fortsätter jag med att jobba upp material av de äldsta nu kända tetrapodfotspåren.. Fotavtrycken som hittades i Polen blev förstasida till vetenskapstidningen Nature och är en klass för sig! De gjordes av en varelse som levde för 395 miljoner år sedan , en tidsrymd så oerhört lång att vi egentligen inte kan föreställa oss den. Pers maskot Per Ahlberg håller i en avgjutning av en bröstfena av den kvastfeniga fisken från Pennsylvania, USA, Devon som är ca 360 miljoner år. Vad är ditt mål, finns det någon fråga du känner att du vill besvara, som t.ex. vilken varelse var verkligen den allra första tetrapoden? Kan man ens hitta denna eller kan man bara komma oändligt nära? Jag ser tetrapodernas uppkomst som en övergångsprocess utan en definitiv startpunkt, det är lite som att fråga ”när börjar sommaren?”.. Det finns inget riktigt bra svar och detsamma gäller nog för tetrapoderna. Jag vill förstå processen, hur fenor blev till tår, hurdana var de här varelserna och hur levde de? Jag tror inte att de såg ut som stora vattensalamandrar som man brukar avbilda dem i skolböcker. Kanske är min uppgift att ändra den bilden… En sista fråga innan Per ska ta tag i pappersjobb, vilket är ditt favoritdjur, du får välja på utdöda och nu livs levande varelser? Det går ej att välja! Det finns ju en så otrolig diversitet och mångfald… Men en unik organism som levde för 420 till 370 miljoner år sedan var Prototaxites. Den liknar inte något annat, ser ut som en trädstam och kunde bli uppemot 8 meter hög. När den hittades visste man inte alls vad det kunde vara, en gigantisk landlevande alg?! Men nu har man sina funderingar på om det kanske kan vara en svamp… Vem var egentligen först upp på land? 8 Illustration: Laine Falklund Upplands Botaniska Förening Program januari-juni 2012 Kom igång-träff Naturnatten Har du glömt allt om växter under vintern och vill komma igång igen? Eller är du nybörjare helt och hållet? Häng med ut så hjälps vi åt att lista ut vad vi ser för växter. Ta med lupp och flora om du har! Kl. 18:00 samling vid parkeringen vid Kung Björns hög. Missa inte att uppleva juninattens leende ihop med UBF på Naturnatten! Håll utkik efter programmet som kommer i slutet av maj! Aktiviteterna utgår från Biotopia. Arrangeras tillsammans med Naturskyddsföreningen m.fl. Onsdag 16 maj Linnés Hammarby Onsdag 23 maj Det är en gammal tradition i att fira Linnés födelsedag med en vårutflykt på Hammarby. Ta med picknick och nyfikenhet! Alexandra Holmgren visar runt i park och hus. Kl. 18:00 samling vid grinden till Linnés Hammarby. Anmäl dig till Alexandra 070-2286903 eller via mail. Floraväktarträffar Tisdag 5 juni Under vintern-våren kommer det att vara en del aktiviteter med anknytning till Floraväkteriet, både för dig som redan är floraväktare och för digg som vill bli. För mer information, se hemsidan www.sbf.c.se/BSU Karta till studiefrämjandets lokaler Portalgatan 2 De vilda blommornas dag Söndag 17 juni Följ med ut i det gröna och bli redo för midsommarens blomsterfest! Den här dagen står de vilda blommorna i fokus i hela Norden. Håll utkik efter en blomstervandring nära dig! Programmet annonseras på www.sbf.c.se Vill du arrangera något - hör gärna av dig! Bli medlem! Medlemsavgiften är 100 kronor om den betalas in före den 1/2, därefter kommer en högre årsavgift att gälla ( se UBFs hemsida). Betalning sker på pg 327956-9. Du får information om alla föreningens aktiviteter samt tidsskriften Daphne två gånger per år. Glöm inte att skriva namn, adress och e-post på avin. Frågor? Kontakta Mora Aronsson, telefon 070-6682682, Alexandra Holmgren, telefon 070-2286903 eller maila upplands.botaniska.forening@ gmail.com. Se också vår hemsida www.sbf.c.se/BSU Alla är varmt välkomna! 9 Madagaskar Ett land i lågor i väntan på ljus Att ett ekosystem hänger på en skör och tvinnad tråd av lättrubbad balans mellan människa och natur, kan vara en överdrift. Men inget ekosystem tål sekel av misshandel. Denna artikel handlar om Madagaskars natur – eller snarare om det som var dess natur. Ifrån ett landskap härjat av eld och rök undkommer inga djur. En kal, monoton och öde utsikt breder ut sig i en ändlös slätt över Madagaskar. Inte ett djur, inte en människa. Madagaskars befolkning bränner inte ned sin regnskog i brist på utrymme att bygga sina hus, eller i brist på plats att odla mat på. Med endast 31 invånare/kvadratkilometer finns det mark att odla på till alla. Till skillnad från många andra platser på jorden, som Indonesien eller Japan, brottas inte Madagaskar med sin befolkningstäthet eller energibrist. All skog som i snabb takt försvinner på Madagaskar, skulle aldrig behövt försvinna. Alla djur som dör ut på Madagaskar, dör ut föralltid och i onödan. Folket här tjänar ingenting på att bränna sin skog. De gör det av vana och kultur. De tror att gräset blir energirikare när det faktiskt i längden blir näringsfattigare, och de tror de måste bevara kontrollen över naturen när det som egentligen sker är, att de för varje kvadratkilometer som de jämnar med marken, glider lite längre bort ifrån att ta vara på någonting unikt och oåterkalleligt. Inför Biotrotters första bussresa väntade vi oss dramatiska landskap och mäktig natur. De melankoliska ord, om den plågade natur som finns på Madagaskar som WWF delat med sig av innan vi åkte, hade vi sedan länge glömt bort. ”Ja ja, vi vet att mycket regnskog försvinner. Och vi vet att många djur hotas. Men nog finns det såklart mycket kvar. Titta bara på naturprogrammen om Madagaskar!”, tänkte vi. De små spillror av natur som finns kvar riskerar att antändas varje år. Det skulle inte förvåna oss om skogstätheten är lägre än i Stockholms innerstad, som ändå har Liljanskogen och Djurgården. Det är rentav löjligt. Det man bevittnar ifrån bussen istället är gräs, gräs och åter gräs. Och kullarna som en gång täcktes av skog, faller enhetligt ihop i jordskred i brist på rötter som stadga åt marken. Snart har största delen av marken används för gott. Den är död för alltid. Riset som odlas i kullarna tar all näring från marken som inte kommer bli bördig igen på hundra år. För varje år som går blir mer och mer mark på Madagaskar obrukbar. Det finns dock en fördel med att djuren som dör ut på Madagaskar inte försvinner på grund av ekonomisk vinst eller befolkningstäthet. Med välanvända resurser och tillräckligt med engagemang ifrån bevarandeorganisationer går allt att förhindra. Allting kan stoppas, utan blodiga konflikter, politiska debatter eller mindre mat åt folket. Precis som med allt bevarandearbete handlar det kort och gott om utbildning. Med utbildning som medel, kan den lilla natur som fortfarande finns kvar räddas. Exempelvis använder sig inte Madagaskars jordbruk befolkning 10 Pygmékungsfiskare. nästan alls av terrassodlingar. Det skulle bevara vattnet som jorden kräver för att kunna odla ris. Men det är bråttom och den onda spiralen är redan i full ruljans; ju mer skog Madagaskar bränner desto mindre mark kommer vara brukbar om ett par år, och då måste mer skog brännas. Lösningar för att göra risodlingarna hållbara finns. Trots allt finns det ljusglimtar. Arbetet som utförs här sker med stort engagemang och ger bra resultat. I norr besökte Biotrotters fyra sjöar som ska vara de sista med skog runt sig (två hade faktiskt bara skog runt halva pågrund av lokalbefolkningens bränder). Här finns tre fågelarter som alla troddes vara utdöda. Senaste återupptäckten var 2006 när madagaskarbrunanden hittades i en population på nio änder i en av sjöarna. Idag har populationen växt till 20-30 individer men det är såklart fortfarande en av världens mest hotade fågelarter. De pengarna vi väljer att donera går till de lokala byarna i området för att förbättra deras välfärd och utbildning. Rödugglan som återupptäcktes 1993, har nu genom effektivt arbete av TPF (The peregrin fund) fått sin status uppgraderad till sårbar från att ansetts vara akut hotad och är nu en av öns mindre hotade fåglar. Bevarandearbetet på Madagaskar ger resultat och förbättrar inte bara förhållanden för de vilda djuren utan också för folket. En viktig del är att integrera lokalbefolkningen och skapa välfärd för att förbättra djurens chans att undgå utrotning. Exempel på när både naturen och byarna gagnar på bevarandearbetet är många och bevisar att människan och naturen inte behöver ligga i konflikt med varandra. (Ni kan läsa mer om detta i våra blogginlägg på www.biotrotter.com) //Biotrotters (Wilhelm Osterman och Joel Lönnqvist) Madagaskarbrunanden är en av de arter som återupptäckts efter att ha trotts vara utdöd en längre tid. Joel o Wilhelm: Joel och Wilhelm reser runt i Afrika och på Madagaskar för att skriva om utrotningshotade arter så som kipunjin, silkessifakan och madagaskarbrunanden. Landskapet brinner. Gräs: Så långt ögat kan se breder grässlätterna ut sig på Madagaskar. Dessa kullar, som en gång var täckta av skog, är idag döda. Det finns varken möjlighet för ny skog att växa här, eller odlade grödor Bild mitten, höger, Silky: Silkessifakan (Propithecus candidus) är akut hotad och anses va en av världens 25 mest hotade primater. Dess främsta hot är de bränder som lokalbefolkningen startar. 11 For Mankind 384,000 kilometers away, Neil Alden Armstrong could survey the snowflake Earth in all its godforsaken splendor. It was curious that the footprint of man was barely visible from afar. Earth might as well have been untouched still, still pristine and primeval… and yet it was not, for Earth was a dying beast. It was a magnificent, improbable creature, beautiful and proud, and it was mortally wounded. And orbiting the Moon, Apollo 11 hanged weightless in gravity’s grip. Armstrong, along with Buzz Aldrin and Michael Collins, were currently the only human beings thus surrendered to the cold vacuum, the unfathomable expanse outside of Earth’s womb. Soon, Armstrong and Aldrin would be the first to set foot upon the Moon. It had once seemed an impossible prospect, a dream, but Armstrong had since seen much of mankind. He had seen Korea point-blank, experienced the cold between nations, and the powers of war that had led to this race for the Moon. It would be a huge leap for mankind. Or so they said. In the quest for greater power, all doings of mankind are huge leaps. Neil Armstrong remembered Apollo 1. 12 12 The Eagle detached from the orbiting space station and initiated the descent towards the surface of the Moon. Through the minimal view-screen in the hull, Armstrong and Aldrin saw the curtain of night slowly swallow the Earth. The darkness of the world was coming to reclaim its land. And Neil Armstrong saw it all with a sudden, tearing jerk of bittersweet emotion, and with an effort he turned away from the wounded visage of the planet and allowed his eyes to fall, once more, upon its single, pale satellite. With small, controlled bursts of the thrusters, the lunar module lowered closer to the moon surface. The moment of the spacecraft touching the ground was barely felt at all, but something new had forever settled in the dust of Earth’s companion. It would be one small step for a man. The landing pads had barely made an imprint on the Moon. Now, upon the white plains of its face, the Eagle stood out as a single speck of dark – the sole imperfection that makes a perfect face. And Earth now belonged entirely to the night. Darkness crept across its round – its last sickle crescent flickered, and was gone. But the Moon still shone in the blackness behind its back. Its light was bright, and it would not wane. /Alexander Nordstrand 13 Foto: Gregory H. Revera 13 Vilka steg ska man ta? Viktiga råd om hur man ska göra för att ta sig framåt delas hela tiden ut av verksamma inom akademin, men ibland kan det vara svårt att sätta råden i perspektiv till hur de faktiskt kan verka direkt positivt. Råd som är indirekt positiva är inte lika eftertraktade. Som tex rådet ”lär dig att skriva ett bra CV” placeras ofta i facket för ”Fantastisk idé! Det måste jag göra. Sen.” För att ge ett direkt exempel på hur ett nätverk kan knytas samman med hjälp av bra timing, ihärdighet och lite streetsmart tänkande så tänkte jag dela med mig av min version på hur man kan ta sig framåt. Såklart finns det flera vägar man kan ta, och varje individ måste spela sina egna kort rätt... Bakgrundråd Det har nämnt det förr och här nämns det igen; det första steget till att lära sig hur sociala och praktiska akademiska system fungerar samt att skapa sitt första nätverk nås genom att aktivt delta i studentstyrelser alternativt studentkåren genom nationsarbete. Och med att aktivt delta menas inte att gå på möten för att systematiskt titta på klockan. Det krävs en grundläggande vilja att vilja påverka och förändra. Lite jävlaranamma. Och det är inte mycket som går upp mot känslan när man inser att man faktiskt påverkar! Arbetslivserfarenhet samt erfarenhet av att ha studerat vid ett universitet utomlands är normalt globalt eftertraktat bland arbetsgivare och handledare, men till skillnad från många andra länder (vad jag har förstått) så värdesätter svenska arbetsgivare till större del även delaktighet i studentstyrelser och studentkårer. Speciellt inom den naturvetenskapliga sektionen verkar denna delaktighet väga aningen tyngre än själva betygsfaktorn. När det gäller att söka stipendium ligger konkurrensen de första åren främst mellan stipendiater innehavande de högsta betygen, men när det gäller resestipendier och andra sk. specialstipendier som riktar sig till studenter längre fram i studietiden är värdefulla meriter just det akademiska nätverket som innefattar delaktighet i styrelser/kår samt kontakter med verksamma inom akademin. En forensisk historia Jag har aldrig varit studenten med höga betyg, jag la all min energi på att vara aktiv i BÄR och IBG-styrelsen samt fixa fester och pubrundor som klubbmästare för det var mycket roligare (och kändes som ett värdefullt drag). Som person är jag extremt lättroad, relativt blåögd, ser oftast inte problem som problem utan som potentiella nya lösningar, och hade ingen som helst aning om vad jag ville bli när jag började biologkandidaten. Sommaren efter första året tog jag Roland Petterssons kurs Brott och Kemi, och blev direkt smittad av hans passion för forensisk vetenskap. Kontakten med Roland ledde till att jag fick lov att leka med eld och tänder på fritiden i ett labb på BMC under höstterminen (moahaha), och senare hjälpa polisen i Uppsala med ett forskningsprojekt gällande tänders värmestabilitet. Under fysiologin bad jag att få göra ett arbete om biologiskt nedbrytande processer efter döden, istället för de rekommenderade rubrikerna. Eggande nog blev jag skrattad åt av dåvarande professorn Olov Tottmar där ett ”nej det är absurbt!” utvecklades till ett ”visst du kan ju försöka, men du kommer aldrig hitta något”. Efter en rad sena kvällar i biblioteket vid akademiska sjukhuset så fick jag ihop ett bra arbete. Förutom en imponerad professor upptäckte jag även att det var som han sagt, det fanns knappast överflödig information om vad som händer vid döden. Så därför tog jag det som ett kall från ovan 14 att det är mitt livs uppgift att ändra detta (sen om jag lyckas eller inte spelar ingen roll, att vara naiv gör en lycklig). Med hjälp av Rolands och Olle Tottmars hjälp kom jag iväg till det framstående forensiska centret vid Simon Fraser University i Canada där jag spenderade tredje året 09/10. Bävert föddes strax innan så han fick åka på sin första långresa. Halvvägs fick jag genom Dr. Gail Andersson (min dåvarande idol som jag såg upp till så pass mycket att jag nog gett ett relativt psycho intryck) nys om den stora konferensen inom forensics, AAFS. Så jag åkte spontant iväg till Seattle våren 2010. I kaffekön träffade jag på en professor vid namn Dr. Jeffrey Tomberlin. Jag uttryckte min admiration för de två forensiska antropologifaciliteterna i USA (människor donerar sina kroppar till faciliteten, som sedan studerar nedbrytningen av kroppen), och det visade sig att han var i kontakt med faciliteten i Texas. Vi bytte visitkort (jag med mitt patetiska visitkort där det står ”student of forensic sciences”, som visat sig vara ett smart drag att trycka upp) och en vecka senare fick jag ett mail om en inbjudan till faciliteten. Jag hade inte pengar att ta mig över men gjorde en mental note. Hösten 2010 började jag på masterprogrammet i Forensisk vetenskap, och den fortsatta kontakten med Roland utvecklades till en praktikplats som assisterande forensiker på Uppsalas tekniska rotel sommaren 2011. Tidigare under terminen sökte jag resestipendie för att kunna besöka faciliteten i Texas, så i juli 2011 kunde jag ta mig dit. Resan bokade jag så att den matchade en internationell forensisk entomologi-konferens, och där träffade jag min nuvarande supervisor Dr. Ian Dadour. På plats bestämdes det att jag i januari 2012 skulle åka ner till Perth för att utföra mitt examensarbete. Det visare sig att Dr. Dadour är FBI faculty member och lär ut till FBI-agenter hur man samlar insektsbevis från avlidna kroppar. Jag fick erbjudandet om att ta kursen Human Remains Recovery Course vid den ursprungliga forensiska faciliteten i Knoxville, Tennessee, tillsammans med agenter spridda över USA. Förutom värdefulla kontakter samt den fantastiska erfarenheten att i ett team lära sig excavera mänskliga kvarlevor, fick jag även möjligheten att föreläsa för Bostons invånare om forensisk botanik; ett steg i processen att etablera en forensisk facilitet i Boston. För att få erfarenhet i hur det fungerar på FBI labb manades jag av FBI-ansvarig att även söka ett betalt 3 månaders internship med frasen ”hör av dig när du söker så kan vi se vad vi kan göra”. Där tar nuläget vid. Sommaren 2012 kommer spenderas vid Uppsala tekniska rotel igen (antagligen obetalt men ”no pain, no gain” som det heter!), och efter det är framtiden oviss. Spännande! Att sätta sig själv i slumpsituationer! Poängen med historien är att det är mycket som handlar om slump, men det gäller att sätta sig i situationer där slump kan inträffa. Är du intresserad av ett ämne? Ta kontakt med föreläsaren och växla några meningar. Googla efter konferenser i ämnet och tryck sedan upp visitkort (ex visitkortsautomaten.com). Tvinga dig själv att ta kontakt med framstående forskare på konferensen. Alla kontakter är bra kontakter. Det är jobbigt i början, med det lönar sig. Gör examensarbete C (även om det inte är uppskattat hos IBG) så att du får erfarenhet av forskning/företagsverksamhet redan i tredje året. Studera utomlands, och ta där kontakt med professorer inom området. Hör efter om deras forskning och om konferenser. Kanske har de en plats för examensarbete antingen för master eller kandidat? Maila företag om du får komma på praktik. Viktigaste av allt, bli aktiv i styrelser och använd dig av denna erfarenhet. Professorer har generellt i Sverige en lägre status jämfört med professorer i andra länder, exempelvis Canada, USA och Australien. Det har varit intressant att studera studenters relation och bemötande till professorer mellan de olika länderna. Det går tyvärr inte att missta sig för den brist på respekt som råder i Sverige gällande studenters bemötande till föreläsare och professorer. Det är väldigt synd, för några av de mest intressanta och givande samtalen jag har haft har kommit av att ha växlat några meningar med äldre professorer, medan personen har fått hjälp att bära tillbaka böcker till kontoret efter kvällskursen tex. Sen är det inte ett kriterium att läraren behöver vara av äldre modell i behov av hjälp att bära böcker såklart för att du ska kunna stjäla några värdefulla minuter av hans eller hennes tid. Det finns många passionerade föreläsare och forskare vid Uppsala Universitet, ta vara på expertisen som finns. Ett inspirerande minne från kandidaten är när Daniel Strömbom efter sista tentan skakade hand med var och en och tackade för att vi deltagit på hans kurs och önskade lycka till. Det är ett steg i rätt riktning för att skapa kommunikation mellan student och lärare. Ingrid Ahnesjös expertis inom DiaNa är otroligt värdefull, det sätter grunderna för redovisningsteknik. Torgny Petterssons lyhördhet till åsikter från BÄR, och guldkornen i lärare som Roland Petterson, Olle Tottmar, Thomas Jeanson, Tobias Jakobson och Daniel Strömbom (och många fler) är sånt som man måste hålla ögonen öppna för. Förutom personligt givande pratstunder kan bemötanden utvecklas till värdefulla karriärsdrag. Trevlig sommar! Och live long and prosper! /Kelda Stagg 15 Horoskop Brachiopoden (22/12-19/1) Var nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser. Glöm bort bekymmer, sorger och besvär. Varje dag kanske inte är bra, men det finns något bra i varje dag! Fyllehunden (21/3-19/4) När det enda verktyg du äger är en hammare så börjar varje problem likna en spik. Björndjuret (20/1-18/2) Du behöver en ny utmaning för att bli av med den där apatiska känslan som följt dig under en längre tid. Undvik dock att simma i engelska kanalen då det skulle kunna sluta illa. Higgspartikeln (20/4-20/5) En inkompetent kurskamrat kommer att göra så du får en massa extrajobb. Försök trycka undan tanken om att göra snuskiga saker mot deras kaffekopp. Katjonen (22/6-22/7) Du har känt dig både rastlös och nedstämd på senaste tiden. En ny kärlek kanske är svaret, men medan du väntar på svaret så är sex ett bra sätt att skapa en hel del bra frågor. DNA-spiralen (23/9-22/10) Idag är en dålig dag att vara sig själv. Låtsas vara någon annan tillsvidare 16 Darwin (23/7-22/8) Vesuvius (19/2-20/3) Rom byggdes inte på en dag, men eftersom du inte bygger Rom så är det dags att lyfta på rumpan och se till att få saker gjorda! Regnbågen (21/5-21/6) Du är en väldigt intelligent och inspirerande person. Ibland är du så smart att du inte själv riktigt förstår vad du säger. Guldgruvan (23/8-22/9) Denna period är det viktigt för dig att hålla fast vid dina drömmar. Eller det vill säga så börjar verkligheten bli lite för mycket för dig så det bästa du kan göra är att fly in i en bisarr fantasivärld. Verkar funka bra för killen i Scrubs så varför skulle det inte funka för dig? Havskrusbäret (23/10-21/11) Du går igenom en jobbig period just nu och borde förmodligen låsa in dig på ditt rum och inte komma ut på ett väldigt bra tag. Skaffa en katt som kan hålla dig sällskap. Efter att noggrant ha studerat stjärnorna och planeternas rörelse så har jag kommit fram till att du till största sannolikhet kommet att vakna imorgon, göra en massa saker och sedan gå och lägga dig igen. Du kommer tyvärr att behöva spendera en del tid med någon som skulle kunna personifiera humorlöshet (är det ett ord?) och bitchighet. Det bästa du kan göra är att ignorera personen och kan du inte göra det så låtsas helt enkelt att den är en anka. Gauss (22/11-21/12) Illustrationer: Laine Falklund Siare: Aleksander Milenkovic Our first step towards empathy Foto: Ulf Källén ”Excuse me, I believe that’s my seat. I’ve booked it.” There is a lady in her thirties who asks the two brothers to move from the seats. They are about six and eight years old and they blush. I immediately rise and ask the lady to take my seat instead, and let the boys sit where they are seated. The lady accepts and the older brother looks up at me. ”Thank you” he says, like I had done a great deed. But honestly, who would not have gotten up to leave their seat at that point? It is not hard to put yourself in the shoes of the two boys. Alone without parents, nervous to be lost and finally have found a free seat where to put your bags and eat your picnic. However, can I justify my act with science? There are many theories of how behaviours of altruism have developed in nature. Altruism, one says, is when we act in a way that helps another individual. There are several examples of this in nature, and three major theories which try to explain them. We have bats who share their catch with other individuals who were less lucky during the hunt. One talks about reciprocal altruism which in short means “I’ll scratch your back if you’ll scratch mine”. Apparently cooperation has been a successful behaviour for these bats. Another example of altruism is seen among wild peacock, where two or more males sing together to attract females. The catch is that only one of the males get to mate with the females. One calls this kin altruism, and argues that an individual can gain fitness by the reproductive success of its’ kin. Then we have heroes among humans, who sacrifice themselves to save other people, without any close kinship involved and without expecting anything in return. We call these people handicapped, or at least Zahavi does. He argues that heroism and self-sacrifice are such wasteful characters that they can be likened by peacock feathers. You have to have good quality genes if you’re able to survive with that stupid a behaviour. I don’t particularly favour any of these theories as an explanation to the rise of human empathy. Empathy, as psychological theory explains it, is an ability to put yourself into another person’s shoes and when that other person suffers you suffer, and thereby are compelled to help him or her. What is needed for this to happen? 1. You have to be able to identify with the person 2. You have to have the experience of suffering. 3. You have to see that you can ease the other person’s suffering. I don’t much care if this ability is written in our genes, and I don’t believe it has to be under the regulation of genes for it to be passed on generation over generation. In contrast, I got very enthusiastic as I read about Daniel Dennet, an American philosopher who discussed natural selection as not only a phenomena in nature but rather as an algorithm by which all systems who have different characters which are inheritable and in which there is a selection can be said to evolve over time. One could apply this algorithm to our language, in which we constantly try new words and pass on our language to our offspring. Richard Dawkins used Dennet’s global algoritm for natural selection in his famous work The Selfish Gene (1976). He introduced the concept of “memes” as comparable with our genes. Memes, he argued, would be any idea or behaviour which we pass on to our offspring and can be selected by the environment in which it dwells. So, why not an empathy-meme? Empathy may not increase the reproductive success of an individual, but as an idea it is contagious. If you are in great pain and someone, the first Homo sapiens sentiens (who knows that others feel) reach out his hand to help you, I am sure you will remember it. And the next time you encounter someone who suffers, you will feel compelled to help that person. Not because it is written in your genes but because you have been in that person’s shoes and you have experienced that you can ease that suffering. I have been frightened. I have felt pain. I have suffered. And I have been helped. How could I not rise to leave my seat when I see those boys anxious looks? Does it make me a hero? No, I believe I’m just contaminated. By a very powerful and compelling meme. Hopefully I sneezed some at that lady. /Linnéa Sandell 17 Numrets organism Tänk dig att du är ute och går på en öppen stäpp. Plötsligt får du en konstig känsla i kroppen, som om någon iakttar dig. Du fortsätter men dina steg blir mer och mer nervösa då känslan eskalerar. Då händer det! En stor, ljusbrun risboll svischar förbi i en sådan fart att du knappt hinner uppfatta den. Den fortsätter bortåt och snart kan man endast skymta den mot horisonten… Har du blivit galen? Rullade det precis förbi en risboll i världens hastighet? Vad kan detta vara egentligen!? Detta fenomen kallas tumbleweeds och som namnet avslöjar handlar det alltså om ”tumlande gräs”. Det finns hos ett antal växter som är lokaliserade i stäpp- och ökenområden och speciellt vanliga är dessa i Nordamerika. Ett tumlande gräs är alltså den delen av växten som växer ovan jord, som har lossnat och förs bort med vinden. Detta händer när växten har vuxit färdigt och torkat ut. Medan den tumlar runt på den vida stäppen eller i den stekheta öknen kan den sprida sina frön, med rätta vindar kan ett tumlande gräs ta sig fram långa sträckor. Det finns ett alternativt sätt för det tumlande gräset att sprida sina frön och det är att när den hamnat i en fuktig miljö då släppa ut sina frön och detta sker mekaniskt då det tumlande gräset absorberar vattnet. 18 Tumbleweed. Foto: Wikipedia Commons Dock är inte själva tumlande gräset en levande organism utan den är död. Men när man ser den där rullande risbollen som far över kullarna får man nästan en känsla av att den känner sig lycklig och fri. På väg mot nya exploateringar! /Ingela Källén Panik förebyggs med STOP-regeln! Vatten: du måste dricka minst två liter vatten varje dygn, annars blir du snabbt orkeslös. Därför ska du dricka mycket och ofta. Ha för vana att alltid kolla urinens färg när du kissar. Den ska vara färglös eller svagt gul. Är den gul eller … oh hemska tanke… brun, så är du uttorkad och MÅSTE dricka mer vatten. I Sverige kan du så gott som alltid dricka vatten från rinnande bäckar färskt, förutsatt att vattnet inte smakar eller luktar konstigt. Tja! Mitt namn är Henrik Toresson, jag är medlem i Svenska överlevnadssällkapet och nu ska du få lära dig några överlevnadstips som en dag kan rädda ditt liv. Jag har testat alla tekniker själv och kan intyga att de fungerar. Det absolut första du ska göra när du gått vilse är att tänka på STOP-regeln (Stanna, Tänk, Orientera, Planera). Stanna och ta det lugnt. Får du panik och börjar springa omkring planlöst kommer du bara gå ännu mer vilse. Tänk igenom din situation. Är du skadad? När kommer folk börja leta efter dig? I Sverige har polisen som mål att hitta alla personer som gått vilse inom tre dagar från att larmet kommit in. Orientera dig i terrängen. Vart är du? Kan du gå tillbaka samma väg som du kom? Planera ditt nästa drag. Ska du försöka ta dig tillbaka till civilisationen eller stanna kvar där du är? Om det dröjer länge innan det blir mörkt bör du förflytta dig, i Sverige brukar det nämligen aldrig vara överdrivet långt till närmaste väg. Gå rakt i en slumpvis vald riktning eller följ en bäck nedströms tills du kommer till en väg som leder till räddning. Om det börjar bli mörkt eller om du är skadad bör du stanna kvar där du är. Om allt är så pass kört att du måste övernatta i skogen så är det dags att tänka på nästa minnesregel: SEVAM (Skydd, Eld, Vatten, Alarm, Mat). Det här är en universell minnesregel vilket innebär att om du kan uppfylla dessa fem kriterier kan du överleva på vilken kontinent som helst i hela världen! Skydd: om du befinner dig ute i ödemarken med en trasig bil eller ett flygplansvrak så ska du helst stanna vid detta. Anledningen är att det är mycket lättare för räddningsmanskapet att få syn på ett stort fordon jämfört med en liten ensam människa som irrar runt i skogen. Dessutom erbjuder bilen eller flygplanet tak över huvudet. Har du inte tillgång till något fordon kan du till exempel sova under en tät gran på en bädd av granris. Eld: elden kan bland annat hjälpa dig att hålla värmen och koka vatten så det blir drickbart. Går du vilse på sommaren kan du dock klara dig alldeles utmärkt flera dagar utan eld. Alarm: för att bli hittad måste du fixa en nödsignal till exempel genom att göra ett stort kryss av pinnar eller stenar som syns från luften. Har du eld kan du slänga en hög med färskt granris på brasan, då bildas en rökpelare som kan ses på flera kilometers avstånd. Har du mobil kan du försöka ringa efter hjälp. Saknar du täckning kan du prova att skicka SMS istället eftersom SMS har längre räckvidd än vanliga telefonsamtal. Mat: ett klassiskt överlevnadsordspråk säger att man klarar sig ungefär tre dagar utan vatten och tre veckor utan mat. Till skillnad mot vad många tror är det alltså väldigt osannolikt att du kommer svälta ihjäl om du går vilse (du kommer väl ihåg att du bör vara räddad inom tre dagar från att polisen börjar leta efter dig). PS! Om du vill känna på överlevnad under realistiska förhållanden kan du gå med i min nya Facebook-grupp ”Masters of Bushcraft” /Henrik Toresson Rinnande bäckvatten brukar vara drickbart färskt. 19 Ordfläta Lös följande ordfläta med hjälp av ledtrådarna till höger. När du löst den får du ett ord vertikalt, skicka in det ordet till bladet@utn.se, senast 24:e maj. Av alla inskickade svar lottas ett ut och vinnaren får ett fint pris. Lycka till! Ledtrådar 1. En gul tellus. 2. Lever i symbios med en viss stekel. 3. Herraccessoar med rund, styv kulle. 4. Typ av körsbär. 5. Söt, myskaktig doft med gul/rosa färg. 6. Frasigt “skal” med orange innanmäte. 7. Syrligt röd, hittas i skogen. 8. Vanlig trädgårdsbuske med taggar. 9. Bild: -----------------> 10.Ofta i vattenkaraffen. 11. Växer på Sicilien. 12. Släkting till blåbär. 13. Saftig och STOR. 14. Bild: ----------------> 15. Odlas i Israel. 16. NATThimlens frukt. 20 Ordfläta: Karl Fritzson, illustrationer: Stina Hällholm & Ingela Källén Hur känns det att ta klivet ut ur huset? Hur känns det egentligen att ta steget ut ur huset? Vilka tankar dyker upp? Bladets utsända Laine Falklund och Helena Dahlén tog reda på vad olika organismer, som befann sig runt Flogsta Höghus tänkte kring detta... Stina, 23 år, studerar: Samhällsvetarprogrammet ”Det är skönt att kliva ut när det är fint väder. Regnar det är det inte lika skönt.” Kerrigan II, 4 veckor, studerar: Fotosyntesen ”Det är kallt och jag utgör en trafikfara!” Anonym, 20 år, studerar: Okänt ”Det känns som ett helvete, se hur det ser ut här! Heimstaden tar inte hand om stället.” Alexander, 20 år, studerar: Teknisk fysik ”Det känns bra, det är bättre luft ute” Cykeln, 3 ½ år, studerar: Inom transportsektorn ”Det är skönt att inte vara så fastlåst i livet, men det är jobbigt med allt jävla glassplitter.” 21 Vilka är GRUS? I förra numret fick vi en presentation utav biologernas styrelse så näst på tur får vi nu en presentation utav geovetarnas styrelse GRUS. Namnet står för Geovetenskapliga Rådet för Uppsalas Studenter. Hej! Jag heter Nils Melin och är klubbmästare inom Geovetenskapliga rådet för uppsalas studenter, kallat GRUS. Posten heter inom studierådet Bergakung, och innebär kort sagt att jag är ansvarig för genomförandet av studierådets festligare arrangemang. Bland dessa finner man allt från större sittningar med släpp till tvspels- och brädspelskvällar, och till min hjälp i allt detta har jag klubbverkets andra hälft Annika “Guldklimp” Aspenberg som är ekonomiskt ansvarig i klubbverket. Nu närmast, den 18e maj, arrangerar GRUS den årligt återkommande naturvetargrillen, där ett studieråd står som ansvariga att arrangera en grillning med aktiviteter för alla studieråd tillhörande ett naturvetenskapligt program på Uppsala universitet. Under höstterminen arrangeras Studierådets 2 största arrangemang, Orogenesen (http:// sv.wikipedia.org/wiki/Orogenes <---- för er som inte vet vad det betyder) och julfesten. Orogenesen är GRUS största fest med 3rätters middag och efterföljande släpp natten lång. Julfesten är en sittning med julbord som arrangeras tillsammans med masterprogrammen där även lärare från institutionen bjuds in att delta. Hejhopp! Jag heter Kalle Kjellander och går andra terminen på geovetenskapsprogrammet. Jag råkar också vara vice ordförande i GRUS vilket kan vara kul att veta. Det mesta jag gör inom GRUS märks inte eftersom det sker bakom ridån. Utöver att jag ska finnas tillgänglig så ofta som möjligt är jag också kort och gott min ordförandes bitch. Skulle ni ha några frågor som ni inte vågar ställa till Linnea så är det bara att kolla med mig. Ha det! /Kalle Kjellander /Nils Melin Hejsan! Jag heter Isabelle Åberg och läser mitt första år på kandidatprogrammet i geovetenskap. Det är jag som står för posten som ekonomiansvarig för GRUS. Jag har alltså hand om GRUS värdefulla pengar där en del av mina uppgifter är att föra bokföring, ge och även ta emot pengar, insättning av pengar på banken m.m. Som ekonomiskt ansvarig har jag koll på vad det är som går att finansiera med GRUS pengar. Om det är något projekt eller något kul som ska genomföras så kan jag kolla upp om det går att genomföra med GRUS pengar eller inte. Undrar ni något om GRUS ekonomi så är det bara att fråga mig! 22 /Isabelle Åberg Kultur Vattenmelon En glimt ifrån Bladets arkiv. Denna dikten kommer ifrån ett nummer som gavs ut 1985. 23
© Copyright 2024