1. No category

Årg 33 nr 1-2
mars 2014
Sidorna
4-5
”Att komma halvvägs till himlen”
GOTSKA SANDÖNS
HEMBYGDSFÖRENING
Valberedning
Box 1168 621 22 Visby
Bankgiro 5405-1438
Hemsida www.gsh.nu
Användarkod till bilddatabasen: gsh
Kontaktpersoner
Per Öberg
Sture Dahlbom
Lisa Jönsson
Stockholm Bengt Hedberg
Södertälje Birger Svanteson
Göteborg Klas Terngren
Lösenord dito: Madam2008
08/859515
08/55062411
031/912979
Styrelse
Ordförande: Sofia Hoas
0498/267179
Sofia.hoas@gotlandsmuseum.com
Sekreterare: Inger Öberg
0498/223758
Inger.oberg@gotland.se
Kassör: Bengt Öberg
0498/223758
Bengt.oberg@se.gt.com
Ledamöter: Siv Mattson
073/6224275
Siv_mattsson@live.se
Korrespondensansvarig:
Magnus Lepschi
073/9227699
Magnus.lepschi@lansstyrelsen.se
0498/262000
Matrikelförare: L a Hansson
Lisa.h@telia.com
Träffansvarig: Ninni Gahnström
073/5788288
Ninni.gahnstrom@gotlandsmuseum.se
Adjung. bygg: Sigge Stenbom
0498/224528
INNEHÅLL:
SIDAN
Rapport från ön
3
Han har botanik-kurser
4-5
Sandö-stenar i retur
6-7
Kallelse årsmöte, nytt om tidskriften 8
Ny upphandling, nya medlemmar
9
Om Folke Sjögren, Sandövän
10-13
Biskopen vinschas iland
14-16
Här bodde Lillja och hans Ida
17
Blackstadius och Gumskullen
18-20
Ejderungen
21
Årets turlista
22
Kalendarium, Sandö-kvällar,
redaktörens avsked
23
Hälsning till Sandö-personalen
24
is
Museikommitté
Museet: Ninni Gahnström smkl
Foto: Johan Öberg
Försäljning: Malin Göthberg
Ulrika Blom
Madeleine Björngren
073/5788288
0703/846888
0705/212754
0498/296215
070/4238666
Årsavgifter i föreningen:
Enskild medlem
200 kronor
Ständig medlem 2 500 kronor
Informationskommitté
Matrikel/smkl: Lisa Hansson
Tidskrift: Ola Sollerman
Datasupport: Per Jönsson
Korrekturläsare: Bitte Boström
Hemsida: Tiina Mänty
Pressklipp: Laila Yttergren
0498/262000
0498/216858
0498/262000
0498/50053
0730/773355
0498/242192
Vilka lägervärdinnor som kommer att arbeta denna säsong har länsstyrelsen inte
riktigt klart med än. Naturligtvis hoppas vi
på gamla bekanta! Det är också tid att börja rekryteringen av en ersättare till Dan
Broander. Han fyller nämligen 61 år och
efter 27 år på ön tänker han gå i pension.
Det kommer inte att bli någon lätt uppgift
att hitta någon med ett lika brett kunnande
som han besitter.
När jag lämnade ön för en vecka sedan
var marken vit av snö, jag hoppas det var
det sista vi såg av den. Jag tror att de flesta
längtar efter knoppar och fågelkvitter nu,
eller?
Jag och de andra tillsynsmännen önskar
er medlemmar, gamla rävar som nya
nyfikna, varmt välkomna till ön och årets
säsong!
ytt år och snart en ny säsong. Stararna har anlänt till Fyrbyn, och
havssörnarna tumlar om varandra
på Bredsand.
Bokning och turbåt kommer att fortsätta
som vanligt i år, men till nästa år skall avtalen ha upphandlas på nytt. Det är förresten många upphandlingar som behöver
göras, en ny stor gummiflotte, en traktor
och en bil.
Vi har redan fått byta en av bilarna till en
ny, fin. En annan båt till sjöräddningen har
också inhandlats. Dock blev vi tvungna att
köpa en provisorisk båt. Den skall vi precis ta i bruk efter en del uppgraderingar
och reparationer. Det kommer även att bli
ett nytt servicehus till lägerplatsen.
Någon platschef har ännu inte utsetts så
alla beslut fattas av avdelningschef AnnaLena Fritz inne på länsstyrelsen.
N
Per
Annonspriser:
Helsida
1500 kronor
Halvsida 1000 kronor
Kvartsida 500 kronor
Bygg-och markvårdskommitté
Bygg smkl: Sigge Stenbom
0498/224528
Per Öberg
070/6771253
Fredrik Blom
0498/296215
Birger Svanteson
08/55062411
Markvård smkl: Christina Walles
0241/61651
Dan Broander
0498/225918
Bokningssamordnare: Siv Mattson
073/6224275
Revisor och suppleant
Revisor: Kenneth Ljungkvist
Revisorsuppleant: Birgitta Örtbrant
OMSLAGSBILDEN:
Norra fyren på en akvarell av Folke
Sjögren. Folke, som bodde flera år på
Sandön där hans far var fyrvaktare, avled i fjol och hans dotter tecknar nu ett
porträtt av honom i Sandö-tidningen.
Det illustreras med några av Folkes akvareller från ön.
2
Nya Sandö-båten, ännu kvar i
Visby.
Foto:OLA
SOLLERMAN
3
Mattias som lär om växter på Sandön
”Som att komma
halvvägs till himlen”
- Det var som att komma halvvägs till himlen!
Så beskriver Mattias Iwarsson från Uppsala sitt första möte med Gotska Sandön.
Inte minst var det Sandöns biologiska sevärdheter som väckte hans förtjusning –
och som efter mer än 20 år fortfarande gör det.
Mattias är nämligen den som leder de årliga botanik-kurserna på ön, och han är
väl den som allra bäst känner Sandöns flora. I midsommar är det dags för ännu en
sommarkursvecka åt Folkhögskolan på Gotland.
trädgården i Uppsala och han har i nära tio
år arbetat vid Centrum för biologisk
mångfald på SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. Han är också konsult och guide
och håller föreläsningar, och huvudämnet
är vad man kallar systematisk botanik; artbestämning, artindelning, namnsättning.
Gotland är i inget nytt för Mattias. Redan
som liten var han där med sina föräldrar
och hans första jobb var som 17-årig guide
på Stora Karlsö där hans intresse för botanik fick näring. Efter det har han upplevt
många, många semestermånader på ön,
därav tio års sommarboende i Klintehamn.
Han är medlem i Gotlands botaniska förening och har varit med om flera omfattande inventeringar på ön.
Mattias Iwarsson, 65, är kunnig inte enbart
på Gotska Sandöns växter. Han har en 50årig erfarenhet av natur och växter, han
har i 25 år varit intendent på Botaniska
Drastisk början
Däremot var Sandön en ny bekantskap för
Mattias när hans kollega, botaniklektorn
Mattias Iwarsson som i mer ön 20 år
lärt ut om Sandöns natur.
4
Olle Olsson, ringde
honom en dag 1988
strax före kursstart!
Olle Olsson hade i
ett 15-tal år haft botanik-kursen på Sandön, men nu hade
han drabbats av en
hjärtattack strax innan årets kurs skulle
börja. Alltså behövde
han snabbt en ersättare och ringde därför Mattias.
-Jag tänkte i två sekunder och sen sa jag
ja, men på villkor att
jag skulle få hålla
kurserna också i fortsättningen, berättar
Mattias.
Så blev det också
och sedan dess har
Mattias varit ledare
för Sandö-kurserna
så gott som varje år
och i många år i samarbete med den gotländske historikern
Tommy Sundberg.
Ett år missade Mattias på grund av sjukdom, en annan sommar blev kursen inställd av andra skäl.
Ändå har det blivit
över 20 år som kursledare på ön och rap- Deltagarna i en av de populära botanikkurserna på Gotska
porter till Gotlands Sandön. Ledaren Mattias Iwarsson hittar du uppkrupen i trädet
uppe till vänster.
Foto: MATILDA ANDERSSON
Flora-projekt!
Till midsommar är det alltså dags igen har kurserna blivit mycket populära och
och för den som vill vara med gäller det det kan vara lite svårt att få plats.
OLA SOLLERMAN
att hålla sig framme. Särskilt på senare tid
5
Sandö-stenar i retur
”Straffa oss inte mer”
Straffa oss inte mera nu”, står det i brevet.
Vem brevet är ställt till är förstås lite
oklart. Sandö-gubben, kanske? Brevet är
adresserat ”Receptionen vid vandrarhemmet på Gotska Sandön”.
Flaskpost flyter iland allt som oftast,
många från Baltikum. Några av dem ser
du på bilderna här intill. En avsändare har
till och med sänt med frimärke för att få
svar.
Svar får de inte alltid. Men tillsynsmannen Rune Högberg berättar hur han för en
tid sedan hittade ett brev som per ballong
kom från en skolklass i Spånga.
- Jag skrev ett svar och berättade lite om
Sandön. Sen fick jag minst tjugo julkort,
ett från varje elev i klassen…
OLA SOLLERMAN
Det skrivs ju mängder av post,
främst vykort förstås, från Sandön.
Men det kommer också en hel del
post till ön. Flaskpost, brev flygande
per ballong och vanlig post per postverket.
Några av de här breven innehåller stenar
som besökare tagit med sig från ön. Man
får ju inte plocka med sig sten från en nationalpark, men somliga kan inte låta bli.
Men det sägs att man då kan ”straffas” av
några högre makter, och därför föredrar en
del att sända tillbaka stenarna och hoppas
på förlåtelse.
De här breven är inte alldeles ovanliga
och ett av de senare ser du på bilden här
nedanför. ”Hej! Förlåt nu har det börjat
hända för mycket, du får tillbaks dessa.
”Det har börjat
hända för
mycket...
Stenar i retur i
plastpåse.
6
Ett av breven med Sandö-stenar i retur. Förlåt, skriver Jesper, 8 år, och Majken, 4.
En hel del
flaskpost
kommer
från Baltikum, som
den här
från en
skolklass i
Litauen.
Fler exempel
på flaskpost.
Ryska,
polska,
svenska.
Kolla returfrimärket i
flaskan.
7
Vill du ha tidskriften
digitalt?
Nu kan du få denna tidskrift digitalt.
Du ändrar från pappersutgåva till digital genom att sända e-post till
matrikel@gsh.nu
Kallelse Årsmöte 2014
Lördagen den 22 Mars klockan 17.00
Plats: Toftagården
Mat serveras efter årsmötet till ett pris av 100 kr
Nu blir det 2 tidskrifter
om året!
För att underlätta ideella arbetsinsatser har styrelsen beslutat att minska
antalet utskick av tidskriften.
Vi hoppas på 2 späckade nummer, lika
vackra och intressanta som vanligt!
I år ger vi ut detta nummer nu i mars
och nästa kommer ut runt den 1 december.
Från 2015 planerar vi utskick kring
1 maj och 1 december.
Anmälan till:
inger.oberg@gotland.se
Påminnelse
Tel: 0704-47 77 35
Om ni är fler medlemmar i samma
hushåll kan ni lätt ändra så att ni erhåller 1 tidskrift istället för flera.
Sänd bara e-post till matrikel@gsh.nu
Välkomna!
8
Dags för upphandling
och nya Sandö-skyltar
Ny skyltning, nya föreskrifter och kanske
nya aktörer för Sandö-besökarna. Det är något som är på gång från Naturvårdsverket
och länsstyrelsen.
Det är i år sista året för de avtal som gäller
med Resestugan och Sandö-båten, och alltså
skall ny upphandling göras. Det sker i konkurrens med andra, och hur det kommer att
gå lär vi inte få veta före sommaren.
I de nya förskrifter som skall tas för natio-
2876
2877
2878
2879
2880
2881
Torbiörnsson Winbor
Arne Goldberg
Ylva Johansson
Susanna Rennmark
Camilla Bengs
Bengt Birgersson
nalparkerna kan möjligen ingå visst stöd för
båttrafiken till Sandön som brottas med ekonomiska problem. Inget är dock avgjort. Föreskrifter är inte detsamma som skötselplan.
Den nya skyltningen gäller skyltar vid
hamnarna i Fårösund och Nynäshamn och
på lägerplatsen ute på ön. Det blir både skyltar gemensamma för alla nationalparker,
och särskilda Sandö-skyltar. Också skyltarna vid stigarna på ön skall ersättas.
adress saknas
Klintehamn, ständig medlem
Fårösund
Norrköping
Tyresö, ständig medlem
Göteborg
9
Till minnet av
en Sandö-vän
Året år 1932 och
Folk Sjögren går i
skolan på Sandön.
Här ses han sittande i mitten,
flankerad av tvillingarna Tage och
Ture Ekman.
Bakom står lärarinnan Asta
Svensson och Folkes syskon Kalle
och Rut Sjögren.
Föreningens
bildarkiv.
Någon minns nog den härliga historien om tjuren på Gotska Sandön, en historia
som Folke Sjögren med hjälp av egna illustrationer berättade om i Sandö-tidningen juni 2010. Folke, vars far var fyrvaktare på Sandön, gick bort i fjol och här nedan tecknar hans dotter Annette hans minne. Vi illustrerar med några av Folkes
fina akvareller från Sandön.
”Folke föddes i Börstils församling1924.
Han gick bort våren 2013. Han var enda
barnet till Albert och Linnea Sjögren.
En stor konstnär, visionär och nautisk
kunnig person har gått ur tiden
De fyrplatser som hans far Albert tjänstgjorde på var bland annat Gotska Sandön,
Landsort, Måsknuv och Östergarnsholm.
Familjen kom till Gotska Sandön 1927
och Folke gick i skolan på ön.
Han berättade om sina minnen från Sandön och en del historier var fantastiska att
höra, folk var skrockfulla, och det pratades om flera gubbar som gick igen.
Han fick sin inspiration till att måla fartyg på dessa platser där havet och stränderna var hans bästa tidsfördriv. Fascinationen av sina barndomsminnen från fyrplatser kom att följa min far genom hela
hans liv. Han satt för det mesta med pennan i hand och målarskrinet bredvid sig,
den ena akvarellen efter den andra kom
till.
Familjen lämnade Gotska sandön 1933
de bodde och verkade där i 6 år. När en
tjänst som fyrvaktare på Landsort blev ledig så lämnade de ön utan saknad, de triv10
Folke Sjögren bodde sex år på Sandön
där pappa Albert var fyrvaktare.
des inte något vidare berättade min far.
Han började i tidiga år att teckna och måla. Det fortsatte hela hans liv. Det var inte
bara en hobby utan en livsstil där han
ständigt letade motiv och kunskaper.
I hans hem har det varit många nautiska
föremål och ett mycket gediget bibliotek i
detta ämne. Matrummet var hans gunnrum där matbordet var av sjödränkt ek och
i taket hängde det en kardanupphängd
Han var lyckligt gift i 57 år innan hans
fru Nora gick bort. Själv blev han 88 år
och verksam in i det sista. Han efterlämnade barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Annette Castenhag
dotter till Folke Sjögren
.................................................
Folke har berättat:
Det fanns en häst på ön, Svarten, och när
han hörde signalen från båten som kom
med proviant stack han i väg och gömde
sig. Han var lat och visste att det vankades
arbete. Det var nog tungt att dra proviant i
sanden, och det tog ett tag innan de hittade
honom.
Farmor berättade för oss barn, att Svarten
var tjuvaktig. När hon hade bakat en sockerkaka och ställt den i fönstret för att svalna, så smög han sig fram till fönstret och
åt upp den. Jag kan tänka mig att det blev
ett himla liv.
lampa. På ena väggen finns en stor målning i akryl av fartyget Aurora som sitter
fast i isen och besättningen försöker få
loss henne. Målningen finns tryckt på
bokpärmens utsida till boken ”På grund
förlist”, utgiven 2009, som han var en
tredje part i.
Folke skrev boken ”Skeppsporträtt”, som
blev mycket uppmärksammad. Det blev
många artiklar och teckningar i olika tidskrifter som han var med och bidrog till,
både när det gäller kunskaper och med föreläsningar och inte minst flera utställningar som kom till.
De som kände honom viste att det han
åstadkommit genom livet har varit mycket
speciellt. Han var en levnadsglad person
och hade lust till mycket och gjorde resor
till Frankrike med husbilen. Han ägde en
Laurinkoster som han gärna seglade till
Gotland med.
Folke arbetade några år i Geneve med utbildning inom FN och i hans yrkesverksamma liv utarbetade han svets-och verkstadsteknik.
Se Folkes bilder
på nästa sida
11
Här är
några av
Folkes
bilder
”Hamnplatsen Bredsands udde” har Folke skrivit på den
här bilden, och det måste gälla båthuset fast det är svårt att
känna igen sig idag. Det främre huset är ju borta.
Här låg tre ryska kanoner på Folkes tid. Stora bilden till
höger visar lotsångaren Stockholm.
12
13
Tore Furberg berättar en historia
Då biskop Anderberg
måste vinschas iland
på Gotska Sandön
Biskoparna på Gotland har gärna besökt
Gotska Sandön. Gunnar Hultgren skrev
skriften om Sandö-kapellet, och den biskop som var mest engagerad i Sandön
var Algot Anderberg som inte bara skrev
den läsvärda boken ”Ytterst i havet”
utan också var en flitig besökare på ön.
Även Tore Furberg var mycket på Sandön,
inte minst gjorde han flera ”präst-veckor”
där. Han deltog också vid kapell-jubileet år
2000, men då hade han slutat som biskop
och flyttat till Uppsala varför han fick resa
ut till ön via Nynäshamn.
Här berättar Ture Furberg om en händelse
på Sandön som han inte själv var med om
utan som han fått sig berättade både av Olof
Palme och Ragnar Edenman:
”Tre tillträdande chefer på Gotland år
1980 kom från Västerbottens län. Generalen
Lars Wahlgren kom från Åsele, där pappan
var jägmästare. Landshövding Lars Westerberg kom, liksom biskopen Tore Furberg,
från Skelleftehamn. Pappa Westerberg var
smältverksarbetare vid Rönnskärsverken,
och familjen bodde på Killingön, inte långt
från S:t Örjans kyrka och prästgård där min
pappa August Furberg var präst.
Lars Westerberg började som ung att arbeta
som elektriker på Rönnskär och engagerade
sig tidigt i facket. Han gifte sig med Lotten
från Kåge, och vigselförrättare var August
som några år tidigare hade konfirmerat
Lars.
Lotten och Lars bosatte sig i den lilla
vindsvåningen till det hus där hans föräldrar
bodde. Så småningom skulle de bo i betydligt rymligare residens. August var också
dopförrättare i familjen och Lotten talade
ofta om min pappa som ”farbror Furberg”.
Lars avancerade snabbt inom fackföreningsrörelsen. Han blev ombudsman inom
Metall och invald i kommunala politiska organ. Han blev till sist vice ordförande i LO.
Han drabbades tyvärr av hjärtproblem och
måste ta det lite lugnare. Han blev utnämnd
som landshövding och blev som sådan
mycket uppskattad, men han dog dock efter
några få år i tjänsten.
Mötte ”pojkarna”
Min fru Ingeborg och jag bjöds rätt ofta till
middag på residenset, ibland tillsammans
med ”pojkarna”, det vill säga landshövdingens politiska och fackliga kompisar med
fruar som bodde sommartid på Gotland.
Flera av dem var kända regeringsledamöter
men i en klass för sig stod Olof Palme som
ju bodde på Fårö.
Vid ett tillfälle uppträdde Palme på resi14
Det har sagts att det skulle finnas en bild av hur biskop Anderberg vinschades från båten. Men den finns inte i föreningens bildarkiv, däremot denna från ungefär samma tid,
1959. Härses biskopen i en jeeptillsammans med sjöfartsrådet Jac Nyman.
denset i en mycket skrynglig mörk kostym.
När han höll tacktalet vid middagen kände
han tydligen ett behov att förklara skrynkligheten. Han berättade då att han köpt kostymen i New York till en minneshögtid i
FN över Dag Hammarskjöld. Sedan blev
kostymen hängande i en garderob i Stockholm, den åldrades och hamnade till slut i en
påse med trasmattemateriel som togs till
Fårö för att överlämnas till en kvinnlig granne. När Palme nu bjöds till middag hos
landshövdingen hade han inte med sig någon kostym utan fick fiska upp den gamla
skrynkliga ur trasmattspåsen.
Palme ville tydligen i sitt tal erkänna biskopens närvaro vid middagsbordet. Han
berättade därför i sitt tal historien om när
biskop Algot Anderberg en gång på grund
av sjögången hade haft svårt att ta sig iland
på Gotska Sandön. Man fixade då till en
vinsch-anordning av något slag. Hur det
gick till i detalj vet man väl inte.
Ministern var med
Jag frågade vid ett tillfälle Ragnar Edenman
om detta. Han hade tidigare varit statsråd
och därefter landshövding i Uppsala, och
hade själv varit med på resan till Sandön
och bevittnat biskop Anderbergs svåra
landstigning på ön.
Edenman var då ecklesiastikminister med
högsta ansvaret för skolväsendet i Sverige.
På Gotska Sandön var ”doktorinnan” Gunhild Carlsson lärare. Hon var dotter till den
välkände prosten Ekström i Falun och änka
efter en läkare på Gotland. Lärarfrågan var
alltså löst men problemet var att det fanns
bara ett fåtal barn på ön. Biskop Anderberg
älskade Gotska Sandön och ville att skolan
skulle vara kvar. Han ville nu försöka påver15
ka högste chefen i den riktningen och bad
honom resa dit för att själv kunna sätta sig
in i situationen.
Med ”vinschningen” var det kanske så, sa
Edenman, att man hade fäst en lina från båten vid ett träd eller något annat fast föremål
på stranden och låtit biskopen sitta i någon
sorts bärstol som halades i land. I land kom
han i alla fall.
Vid den morgontidiga ankomsten till ön
hade man genast gått upp till fyrmästare
Hörlin för att äta frukost. Man lyssnade också på morgonnyheterna på radion. En
chockartad händelse hade inträffat: Dag
Hammarskjöld hade avlidit under ett FNuppdrag i Afrika.
Man samtalade om denna fruktansvärda
nyhet och efter en stund reste sig biskop Anderberg i sin fulla ståtlighet, ställde sig mitt
på köksgolvet och anmodade fyrmästaren,
som också var styresman på Gotska Sandön,
att kalla samman öns befolkning till kapellet. Så skedde också och Edenman var
märkbart rörd när han berättade om det sätt
biskopen genomförde denna minnesgudstjänst som hölls i Gotska Sandöns kapell.
Det var säkert den första minnesgudstjänsten som hölls över Dag Hammarskjöld.”
TORE FURBERG
tember 1961, och när biskop Anderberg höll
första minnesgudstjänsten höll han sannolikt sin sista gudstjänst på Gotska Sandön,
åtminstone som biskop. Han slutade nämligen sin biskopstjänst det här året och efter
en tids sjukdom avled han 1963. Han besökte dock Sandön några gånger även sedan han slutat som biskop.
Beträffande vinschningen hade Edenman
helt rätt i att det fanns en båtsmansstol
som man vinschade iland nödställda från
fartyg, och då brukade man mycket riktigt
fästa linan i något träd. Men hur det egentligen gick till när biskop Anderberg vinschades kan Sandöns siste fyrmästare
Hans Hörlin berätta närmare om:
- Jag var visserligen inte där själv, men
Anderberg brukade ofta berätta om den
här händelsen – han tyckte det varit roligt.
Jo, han vinschades mycket riktigt från båten men inte direkt i land utan ner i den
roddbåt som då användes vid läktringen.
Sen såg fyrgubbarna till att båten med biskopen kom iland på rätt sätt. De var experter på att få i land en båt utan att den vattenfylldes. Man väntade några sjöar, sen i
precis rätt minut gick någon ut och spände
fast båten i en lina till bandtraktorn som
genast satte fart och drog upp båten innan
nästa sjö kom.
OLA SOLLERMAN
Sista gudstjänsten
Så långt biskop Furberg. Av Hammarskjölds
död kan man förstå att det här hände i sep-
Tel. 20 28 00
KUNSKAP PÅ KÖPET
16
Fax 20 28 01
Här bodde Lillja och Ida
Bilden till höger dök för en tid sedan
upp på Facebook. Den tillhör Erik
Melander i Australien, ättling till
Madam Söderlund och med god
kontakt med Bengt och Johan
Öberg, även de ättlingar till madam.
Bilden är från Specksgränd i Visby,
en gränd som från Specksrum leder
till Strandgatan. På baksidan står
”Moster Idas hus på Strandgatan”.
Moster Ida är den Ida Halling som
var hushållerska hos legendariske
fyrvaktaren Frans Oscar Lillja på
Sandön. Lillja var gift men hade en
kärleksaffär med Ida, brorsdotter till
Lilljas fru Sopha.
När Lillja gick i pension 1895 hade
Sophia dött och han och Ida flyttade
till Visby. De bodde vid Strandgatan
48, idag nummer 40.
Den gamla bilden togs utanför huset Specksgränd 3. Varför just där vet vi inte, kanske bodde en av damerna på bilden där.
Lilljas och Idas hus är istället grannhuset, till vänster på bilden. Av damerna på bilden är
hon längst till vänster okänd. Kanske bodde hon där. Därefter kommer Ida själv, Carolina
Ahlqvist och Idas syster Maria Halling, gift med Sandö-fyrvaktaren Hjalmar Söderlund.
När bilden är tagen vet vi inte. Ida var 1915 70 år och bilden togs kanske något år senare.
Lillja och Ida bodde här från 1896. Han levde till 1915, därefter står Ida som ägare fram till
sin död 1919.
Ida skrev ett testamente där hon skänkte huset
till systern Maria och hennes man Hjalmar.
Men de flyttade aldrig dit utan bodde kvar vid
Ava på Fårö. De sålde tydligen huset i Visby
direkt, och ny ägare blev urmakaren Gustaf
Johansson. Sedan dess har huset haft många
ägare och är idag sommarbostad.
OLA SOLLERMAN
Lilljas och Idas hus vid Strandgatan 40
idag. Gaveln på Specksgränd 3, skymtar
till höger.
PS Det finns delade meningar om vilket hus
som var Lillias. Erik Melander tror att det var
huset som damerna står utanför och inte hörnhuset, men det tror jag är fel.
17
Blackstadius och
hans Gumskullen
-Vilken fin bild jag hittat på ett bildantikvariat i Stockholm. Ett träsnitt av
Gumsholmen, men det skall förstås vara
Gumskullen på Sandön.
Så berättade Björn Höglund från
Fårösund vid Sandö-föreningens årsmöte
i fjol. Det gällde ett träsnitt gjort efter en
akvarell av Johan Zacharias Blackstadius.
När Björn säger att bilden är fin får han
medhåll av självaste Albert Engström. I sin
Sandö-bok skriver Engström just om den
här bilden:
”En annan Sandöälskare var konstnären
Johan Zacharias Blackstadius, som bodde
på ön en tid. Jag äger ett rörande minne från
hans vistelse där, ett landskap föreställande
Gumskullen, målad från öster. Han har prytt
ramen med stjärnor av Sandösand. Stjärnorna äro tecknade med lim över vilket han
Träsnittet som Björn Höglund fyndade på ett bildantikvariat. Det är gjort efter en
akvarell av J Z Blackstadius.
18
Får och
geten på
Sandön,
har
Blackstadius
skrivit
på den
här bilden.
Tydligen
fanns
bara en
get på
ön.
strött sanden. Dessutom har han efterlämnat
en liten bok med fårstudier, bra och ärligt
tecknade som det mesta denna verkliga artistnatur gjorde, en glad, god och anspråkslös människa, som levde endast för sin
konst utan spår av ärelystnad.”
Björns fynd från antikvariatet är alltså inte
originalet, den akvarell som Engström skriver om, utan ett träsnitt gjort efter den. Snittet är signerat S Engberg.
Bilden har publicerats några gånger, först i
Svenska Familjejournalen 1881, i Ohléns
bok Gotländska bilder från förra seklet 1965
och nu senast i den av Sandö-föreningen utgivna boken med Frans Oskar Liljas dagbok. Men bilderna i de två senaste böckerna
är hämtade just från Svenska Familjejournalen, och bilden finns inte i Sandö-föreningens annars så omfattande bildarkiv.
Däremot finns i bildarkivet 15 bilder av
Blackstadius, alla från 1875, samma år som
bilden av Gumskullen. De är hämtade från
Blackstadius eget skissblock som finns bevarat på Landsarkivet i Visby. Vi visar några
av bilderna här intill.
Vem var han?
Vem var då denne Blackstadius som Albert
19
Engström blev så förtjust i? Jo, han var född
i Falkenberg 1816 och dog i Stockholm
1898. Han var uppmärksammad målare och
grafiker och använde sig gärna av historiska motiv, bland annat från nordisk folktro.
Han var också lärare vid det som idag heter
Konstfack och han reste runt och restaurerade kyrkor, vad vi vet dock inte på Gotland.
Han målade också flera altartavlor i kyrkor.
Om hans Sandö-besök vet vi inte särskilt
mycket, och vad vi känner till skrev han
själv inget om besöket. Däremot berättar
Lillja i sin dagbok om honom. Midsommardagen 1875 heter det:
”På fm varit
besök i fyrmästarbostaden – främmande
herr
Blackstadius
John Zacharias Blackstadius, Sandö-besökare
1875.
EJDERUNGEN
et hände den 4 juni 2006. Nedtecknat i
en dynsänka nära Bredsand, Gotska
Sandön, den 6 juni 2006.
Vi kom från Ryssdalen via Las Palmas och
närmade oss Beckrevet. På håll såg vi hur en
ejderflock – ådor och ungar – gick ut i vattnet. När vi nådde fram till stället där de legat
fick vi se en liten unge som förtvivlat kämpade mot bränningarna. Alla andra – vuxna ejdrar och ungar – guppade omkring kanske
tjugo meter från strandkanten. Ungen pep
förtvivlat, medan vi såg på och kände oss
handfallna inför naturens hårda villkor. I luften kretsade tärnor, måsar och trutar.
Så länge vi stod där kunde vi antagligen
hindra måsar och trutar att ta ungen, men den
orkade inte ta sig över vågorna. En gång
lyckades den ta sig ett stycke ut, men vågorna sköljde den obönhörligt tillbaka mot
stranden, där den försökte springa upp mot
dynen. Vi bestämde att försöka hjälpa den ut,
men på land var den snabbfotad. Erik, Bengt
och jag omringade den, Bengt fick tag i den
och bar den bort till vattnet där han kastade
den utåt. Väl där ute började den simma –
men åt fel håll och avståndet till flocken växte. Snart blev vågorna för starka igen och
ungen sköljdes på nytt upp på land. Den
sprang iväg till dynkanten och försökte gömma sig där.
å länge vi stod där skulle förstås inte ejderflocken komma tillbaka och de flesta
gick vidare. Jag stod kvar, liksom Ulla
och Birgitta, undrande vad som vore bäst att
göra. Jag bestämde mig för ett nytt försök att
hjälpa ungen att komma närmare sina fränder, men den var för snabb på land. Den
slank undan och sprang ut i havet, lyckades
komma ut några meter, där den simmade frenetiskt – men åt alldeles fel håll. Medan den
D
”Norra fyren på Gottska Sandön” har Blackstadius skrivit på den här blyertsteckningen
från 1875 hämtad ur Sandö-föreningens bildarkiv.. Den ger ju en bra bild av hur kalt det
var på sanddynerna på den tiden.
Ett utdrag ur
Blackstadius
skissblock där
han tecknat
Madam Söderlunds stuga och skrivit
namnet Ferdinand (madamens son).
(artist i målning) samt fru Pehrsson (barnmorska).
Även 27 juni skriver Lillja om honom:
”Fruntimren bjudna af herr Blackstadius kl
11 fm på kaffe i tältet”.
Blackstadius finns representerad i Stadsmuseet, Nationalmuseum och Nordiska mu-
seet i Stockholm, i Göteborgs konstmuseum
och i Falkenbergs hembygdsmuseum.
Så visst var det ett fint fynd Björn Höglund
gjorde i antikvariatet – han gav en femhundring. Men, som han sa:
-Synd att det inte var akvarellen.
OLA SOLLERMAN
20
S
21
pep hjärtskärande simmade den längs stranden, bort från sin flock. Ute på vattnet låg
några trutar, livsfarliga för små ejderungar.
Men ännu en gång sköljde vågorna den lilla
ungen mot land och i bränningarna hade den
ingen kontroll. Där tog jag den. Den sprattlade
lite och det lilla hjärtat bankade intensivt (ja,
fåglar har hög puls), men jag lade en hand
över huvudet på den och då lugnade den sig
en aning. Det var som att bära själva livskraften i mina händer. Det hade nu blivit ganska
långt, kanske 100 meter, bort till det ställe
där ejderflocken alltjämt guppade på behörigt avstånd från land.
ag gick ut i vattnet tills vattnet stod mig
halvvägs upp på låren och så kastade jag
ungen. För andra gången i sitt unga liv
flög den utan att kunna flyga själv och plaskade i, fortfarande några livsavgörande meter från flocken. Ytterligare två vågor måste
den ta sig över. Den försvann i en våg, dök
upp på nytt, gled över ännu en våg och var
nästan framme. Jag såg en åda komma ungen
till mötes – den var framme bland de sina, sin
mamma och sina syskon i den relativa trygghet som en ejderunge kan känna. Jag gjorde
tummen upp och önskade den lycka till.
Birgitta sa att ungen hade vänt sig om och
tittat efter mig, innan den följde med ådan.
Jag undrar om den fortfarande lever. Jag
hoppas det, fast jag vet att ejderungar har
små utsikter att bli vuxna. Den fick i alla fall
en chans till. Undrar om den kommer ihåg
något efteråt, ifall den överlevt.
Nu sitter jag i en dynsänka vid Västra sidan.
Det blåser ganska kraftigt, men här i sänkan
är det lä och solen skiner från en molnfri
himmel. Vågorna skummar och fräser,
vräker sig oupphörligt mot stranden.
J
ANDERS SCHAERSTRÖM
Kalendarium 2014
TIDSKRIFT
nr 1-2 utkommer
ÅRSMÖTE
22 mars
FAGNING
torsdagen 8 maj- fredag 16 maj
BYGGVÅRD
fredag 16 maj - fredag 23 maj
MUSEIVÅRD
PLANERING
onsdag 21 maj - söndag 25 maj?
juli
SLÅTTER
söndag 27 juli - söndag 3 augusti
augusti
HÖBÄRGNING
söndag 3 augusti - söndag 10 augusti
BYGGRESA
onsdag 13 augusti - onsdag 20 augusti
november
SANDÖKVÄLLAR
lördag 15 november, Visby, Spånga
december
TIDSKRIFT
nr 3-4 utkommer
mars
maj
Sandökvällar i Stockholm och på Gotland lördag 15 november
Subventionerat pris på middag och samkväm med andra Sandövänner. Närmare information om tid och plats och anmälan kommer på hemsidan i höst. För Spånga gäller
som vanligt Värsta allé, tid kl 18.30. Bildvisning och mat, 125 kr. Anmälan senast 12
nov till Bengt Hedberg bbb@naturproduktion-bh.se eller 08-859515. Ange namn och
tel nr. Har ni frågor kontakta någon i styrelsen.
Välkomna!
REDAKTÖRENS AVSKED. Det här är ett tack och
farväl från Sandö-tidningens redaktör. Det här numret av tidningen blir mitt sista. Jag
tycker det är dags att sluta, dels av åldersskäl, dels för att jag gjort tidningen i så många
år, men framför allt för att ge plats för yngre krafter med nya och friska idéer.
Jag var med och gjorde tidningen redan vid tiden kring 1990. Då var vi ett gäng som
ännu klippte och klistrade för att få ihop en tidning, men sedan drygt 20 år tillbaka har
jag ensam gjort tidningen hemma i min dator. Samlat materiel, skrivit och fotograferat
mycket själv, redigerat och sen lämnat resultatet färdigt att tryckas.
Jobbigt ibland men mest roligt, roligt. Och förhoppningsvis har en och annat uppskattat tidningen.
Jag är gammalmodig nog att tro på papperstidningen och att den fortfarande spelar en
roll. Jag tror att tidningen betytt och betyder mycket för Sandö-föreningen och dess
medlemmar. Därför hoppas jag att tidningen skall fortsätta även som papperstidning
och jag önskar kommande redaktör lycka till.
Visby februari 2015
Ola Sollerman
Mångårig redaktör för Sandö-tidningen
22
23
Avs: Gotska Sandöns
hembygdsförening
c/o Jönsson
Stenkumla Bertels 328
621 95 VISBY
Meddelande från allmänheten
Till Sandöns Fyrpersonal
Farväl du tjusande lilla ö,
du vänligt susande park, adjö,
I gröna dungar med myrors kräl
och fiskarungar - farväl, farväl!
Farväl I tallar på skuggig plan,
från Er jag knallar, är nu i sta´n,
I kära stränder med mås och säl
och rädda änder - farväl, farväl!
Farväl I skutor, med tjäradt däck
och fönsterrutor, som fått en knäck,
I smäckra snipor, som seglat väl,
och tobakspipor - farväl, farväl!
Farväl, I biffar, som dukats fram!
I kära "priffar" med stora slam I glada klubbar förutan gräl
och toddygubbar - farväl, farväl!
H.
Denna hälsning till Sandöns fyrpersonal var införd i Gotlands Allehanda den
4 oktober 1895. Tidningens första sida bestod då enbart av annonser men bland
dem, under rubriken Meddelande från allmänheten, stod dessa verser att läsa.
Vem denne H var vet vi inte, men uppenbarligen någon som gästat ön och haft
några goda dagar där ute.
INGEGERD FYLKINGER