Musik - Svenska Missionskyrkan
u n a x ä v ◆ u G h c o t e v i n, L a k r y K m o Mer d TEMA MUSIK: Lovsång, läsarsång, babysång och Bach Musiken är kyrkans livsluft ◆ Möt Sven-David Sandström 3 ◆ Andrahandsval i Mariestad 16 ◆ Om omvändelse till och från 18 nr 8 maj-aug 2010 Musik – något att hitta hem till Under åren familjen bodde i New York gjorde vi som alla andra – vi hittade våra favoritställen. Och dem höll vi oss till. Egentligen tror jag att det handlade om bekvämlighet. Det gällde att hitta sin blomsteraffär, sin kemtvätt, sin kvarterskrog, sin allting. För utbudet är ju oändligt. Alla dessa val kan förstöra vardagen för den allra lugnaste och den mest strukturerade. Därför hittar man ”sin”, ju snabbare desto bättre. Min musikfavorit fanns på södra Manhattan, i Greenwich Village. Stället heter ”Arthurs” och ligger på Grove Street. Jazzen vällde fram på ”Arthurs” och vi var tillsammans i musiken, alla vi gäster, utan att veta det minsta om varandra. Det var likadant i First Baptist Church på 115:e gatan. En alldeles vanlig kyrka i Harlem, där organisten, Marvin, kompade pastor Washington igenom hela predikan, söndag efter söndag på en gigantisk hammondorgel. och jag tror att det är ungefär så här också i kyrkor och kapell i Sverige, när människor samlas kring musik. För visst är det nåt lite halvt magiskt runt alla körer och orkestrar i vår kyrka? Visste du att tjugo tusen människor möts varje vecka i Missionskyrkan för att sjunga och spela tillsammans. Åldrarna i körer och orkestrar skiftar och alla känner inte varandra. Men glädjen i musiken – den förenar. Nog känner man det när man läser det här numret av Växa.nu! Nog känner man att musiken saknar gränser, att den ska byggas utav glädje och att det är avundsvärt att ha hittat en kreativ och smittande gemenskap! Mitt i den stora och varma gemenskap som vi vill lyfta fram i den här tidningen finns också en lysande stjärna. Sven-David Sandström, kompositören som omvandlar sin barndoms bilder till stor musik. Nu senast i Messiah. Jag hör till dem som hävdar att husdjur tar fram de goda sidorna i oss människor. Och jag tror att strängmusik, jazz, gospel och klassiskt gör precis detsamma. Så: LEVE MUSIKEN! Och tack till alla er som sjunger och spelar och skriver musik så att alla vi andra kan smittas och inspireras av värmen, gemenskapen och budskapet som finns i er musik! Vill du berätta något från din horisont? Kontakta oss gärna på vaxa. nu@missionskyrkan.se Gunilla Hjelmåker kommunikationschef chefredaktör växa.nu 2 växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 nr 8 Innehåll maj-aug 2010 T e m a : Musik gruppen för yr Omslagsfoto: St la kring den gam Bruk ssånger om l Dahlin, ån vänster: A xe tramporgeln. Fr h Jan Mat tsson oc Lena Wohlfeil, tafsson. Magdalena Gus lin. Foto: Axel Dah . 3 ositör . . . . . . p m o k n e v a Porträtt Sven-David Sandström, välkänd och framgångsrik svensk kompositör yrkan och bakgrund i frik berättar om sin ik skapande r för hans mus vad den betyde idag. . 6 darvänligt . . n ä v n a – r e g n Bruksså eptet, möt en a i konc Läs om idéern h ta del en användare oc h oc e ar iv kr ts lå av en bjudsång . . 12 ggare . . . . . . y b ro b m so k t Musi nska disktrikte ellansve Körsångare i M rna och delade korsade gränse sång” i Hela världens ”Kvintessens – ndska a. Och i värmlä Leksands kyrk perstar” Su t ris ”Jesus Ch Fr ykerud blev hela bygden et t ”event” för nd . . . . . 14 la p p a L ll ti ) (s Emma drog Läs om Töck sforstjejen som följde en g ingivelse och så lla fa a pusselbitarn på plats . . . . . . . . . 16 . d n a h ra d n Affärer i a eln har strålande hand Second Handr till Mariestad dä tider. Följ med r och lje tik tar emot, sä ”Kyrkornas” bu . ål örande ändam skänker till välg . . . . . . . . . 20 t? e d r ä d a v – Lovsång rna i id, en av deltaga l Arv Frågan ställs til ekt: Lovsång. oj equmenias Pr Sven-David Sandström är en av Sveriges mest framgångrika kompositörer av konstmusik. Numera ägnar han sig helst åt sakral musik. Foto: Arne Hyckenberg Barndomens bilder blir stor musik – Sven-David Sandström tonsätter Bibeln E IK TE NS avkastande växthus för svenskt musikliv. Många av de musiker, artister och sångare som idag fl itigt frekventerar musikscener av olika slag har sin bakgrund just där. En av dem är Sven-David Sandström. Måhända inte lika lätt igenkänd på gatan som många av populärmusikens ikoner, men en sann kändis inom sin genre, som är konstmusiken. Få nutida svenska kompositörer har nått samma ryktbarhet. I vår har han åter varit högaktuell N SI K T A Och ändå inte, visar det sig snart vid ett samtal med tonsättaren själv. – Bilderna därifrån bär jag med mig, liksom tron på musikens förmåga att bära ett budskap, säger han. Kyrkan – och inte minst frikyrkan – har i vårt land visat sig vara ett rikt M OT A Jag lämnar Berwaldhallen, glad och upplyft efter att ha svepts med och in i tonerna av det nyskriva oratoriet ”Messiah”. Mannen bakom verket är Sven-David Sandström och jag tänker: Nog har han kommit en lång väg från de enkla läsarsångerna i baptistkapellet där han växte upp. och då just med Messiah, som uppförts på några olika platser, bland annat Berwaldhallen i Stockholm. Helst hade nog Sven-David Sandström sett att Storkyrkan i Stockholm, precis som tanken var från början, varit platsen för uppförandet. Men ett kungligt bröllop kom i vägen och Storkyrkan stängdes för storstädning och uppfräschning. Fortsättning nästa sida ➤ växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 3 ➤ Han avslöjar att han numera helst arbetar med sakral musik. Han har flera verk med bibliska motiv bakom sig, bland andra operan Batseba som bygger på Torgny Lindgrens roman med samma namn. För närvarande är han också, på uppdrag av Stockholms stift, sysselsatt med att skriva musik till kyrkoårets samtliga söndagar, där han följer den treåriga cykel som kyrkoårets texter rör sig i. – Det är speciellt. Även om många av mina verk har bibliska motiv så är det en stor skillnad på att skapa musik ämnad för scenen, till exempel en konsert eller en opera, och att göra musik som ska användas i gudstjänster, säger han och ger sig in i ett resonemang om musiken som förkunnelse med samma mål som till exempel predikan. – Ibland har jag till och med lekt med tanken att låta musiken bli till en hel gudstjänst. Jag tror det skulle fungera. Musiken kan i sig själv förmedla budskap. Därför är det med glädje han tackat ja till Stockholms stift som beställt kyrkoårsmusiken, trots att han är medveten om att den typen av musik faktiskt har lägre status än annat han gör, och han konstaterar att det inte direkt lockar fram något intresse hos kulturskribenterna. – Dessutom är det sämre betalt, tillägger han med ett litet leende. Barndomen i Borensberg Vi återvänder till barndomens kapell, beläget i Borensberg och knutet till den rörelse som då hette Örebromissionen. Där växte Sven-David upp som enda barnet i en familj där pappa var urmakare och församlingsledare. Mamma var organist och man får anta att det är från henne de musikaliska anlagen kommer. – Pappa urmakaren har nog bidragit med noggrannhet i hantverket, konstaterar Sven-David. Han kunde sitt med ett urverk och fila tills det var helt perfekt. Själv kan jag sitta med mina toner och fila tills det blir precis så perfekt som jag har tänkt mig. Men det var de enkla andliga läsarsångerna och strängmusiken som var 4 växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 Foto: Arne Hyckenberg Musik till kyrkoårets texter Sven-David Sandström har under våren varit aktuell med en helt ny tonsättning av de texter som Händel byggde sitt Messiasoratorium på. Sandströms ”Messiah” uppfördes bland annat i Berwaldhallen i Stockholm. hans musikaliska föda på den tiden. Och några andra musikaliska drömmar vågade han knappast formulera ens för sig själv då. Men självklart kunde han inte dölja sin musikalitet, bland annat spelade han trumpet . Flytt till Stockholm Efter gymnasiet var det dags för militärtjänst. För hans del, liksom de flesta frikyrkofostrade unga män på den tiden, så blev det vapenfri tjänst som brandman. Han kom till Arlanda och i Stockholm blev han kvar. Till en början sökte han sig till Korskyrkan i Stockholm, en miljö som både var lik och olik den han kom ifrån. Det var samma andliga tradition, men mycket större och därmed också rymligare för olika uttryck. Här mötte Sven-David musikledare som var musikaliskt utbildade och själv deltog han, självlärd som han var, i musiklivet i församlingen. Men någonstans inom honom hade drömmen börjat ta form – drömmen om att komponera. Och ett och annat stycke blev också verklighet hemma på rummet – ett resultat av konstnärens oemotståndliga drivkraft. Sven-David ville ändå ha utbildning och ”verktyg” och i bakhuvudet fanns tankarna på att söka sig till ”Ackis”, det vill säga Musikaliska akademin, numera Musikhögskolan i Stockholm. Fakta: Sven-David Sandström 1968–1972 Kompositörsutbildning på Kungl Musikhögskolan 1985–1995 Professor i komposition, Musikhögskolan 1994 Startar tonsättarskola i Visby 1999–2009 Professor i komposition vid universitetet i Bloomington, Indiana, USA. Några verk: 1972 Through and Through 1979 Requim – de ur alla minnen fallna 1988 Cellokonsert 1994 High Mass 1998 Staden (opera) 2001 Jeppe – den grymma komedin (musikalopera) 2006 Ordet (oratorium) 2008 Batseba (opera) 2009 Messiah kvar sitt medlemskap i barndomens frikyrkoförsamling i Borensberg. – Och det är jag glad för, säger han. Jag har ännu inte haft någon anledning att gå ut. Men aktiv församlingsmedlem är han knappast, varken där eller någon annanstans. Men han har ett okomplicerat förhållande till sin bakgrund och konstaterar bara att den tillhör det liv han har. Politiskt aktiv Men det tog emot. Inte av rädsla för att inte duga, utan rädslan för att såra sina föräldrar. – Jag visste att de skulle bli besvikna på mig, säger han. Att utbilda sig för att spela på det som betraktades som ”världens estrader” var inte riktigt bra. Men det är också på sin plats att påpeka att föräldrarna med tiden uttryckt mycket stolthet och glädje över sonens framgångar. – Mamma följde med mig på operan och njöt, säger han. In på Ackis Det kom att dröja till 1968 innan SvenDavid Sandström sökte sig till Ackis. Han klev direkt in på kompositörslinjen utan att, som de flesta andra, först ha gått igenom en musikerutbildning. Nu hade också hans frikyrkliga identitet hamnat allt mer i bakgrunden, trots att han, om han hade varit intresserad, säkert hade funnit många med samma bakgrund i Ackis-miljön. – Men jag tänkte inte ens så längre, säger han. Något behov av att demonstrativt bryta med sin uppväxt har han aldrig haft. Faktum är att han än idag har ” Ibland har jag till och med lekt med tanken att låta musiken bli till en hel gudstjänst. Jag tror det skulle fungera. I samband med studierna tog konsten och musiken alltmer över engagemanget. Men också politiken. Det var 1968, ett år som för alltid kommit att förknippas med studentrevolter och demonstrationer. – Vi var oerhört politiskt aktiva under den perioden, säger Sven-David Sandström. Vi ordnade seminarier på skolan och försökte sprida de politiska idéerna. Allt det där fick dock sitt slut. – Det var väl så att det var svårt att försvara varför svenska folket skulle finansiera den verksamheten hos oss som var antagna för att få musikalisk utbildning, säger han. Hans eget politiska engagemang tonades också ner och musiken fick allt fokus. Efter sina år som student behöll Sven-David Sandström kontakten med musikhögskolan, nu som lärare och under tio år, från 1985 till 1995, innehade han en professur i komposition. I mitten av 90-talet startade han en tonsättarskola på Gotland och de senaste tio åren, fram till förra året, har han verkat som professor vid universitetet i Bloomington, Indiana, USA, en prestigefylld tjänst som han fick bland 400 sökanden men nu alltså, trots ett livslångt förordnande, ändå lämnat och återvänt till Sverige. ”Kallad” Han är idag till åldern pensionär men fortfarande verksam i full skala. De senaste åren har hans skapande alltmer kommit att handla om sakral musik, något som han säger sig vara driven till på ett sätt som han inte riktigt hittar ordet för. Men han säger inte emot när jag föreslår ”kallad” som ett alternativ. Hans hustru, Anne-Marie Lysell som själv är musiker har också uppmuntrat honom i detta. – Håll på med det där, du, brukar hon säga till mig. Det är du bra på. Beställning på ett nytt Messias- oratorium fick han inför Händelåret 2009 (250 år efter Händels död). SvenDavid Sandströms reaktion på den beställningen var att det var en konstig tanke, omöjlig att genomföra. Det var ju inte bara det att Händel redan gjort det. Det var ju också ett av de mest välkända, och mest spelade verken i sin genre. Knappast någon har väl undgått den mäktiga Halleluja-kören. – Hur skulle folk kunna undvika att jämföra och relatera till detta, tänkte Sven-David Sandström och hur skulle han själv kunna frigöra sig från Händels tolkning. Frågan växte dock till en utmaning, och det som han först tyckte var ett problem började han se som en tillgång. Han studerade Charles Jennings texter som Händel använde, bibeltexter som formats till ett libretto och han slogs av hur bra det var och att ny musik skulle kunna förse texten med nya ingångar för lyssnarna. Bilder från barndomen Resultatet blev alltså ett helt nytt musikverk, men med samma gamla Messias-berättelse, som drar genom julens evangelium, påskens passionsdrama, uppståndelsen och slutligen Uppenbarelsebokens textmässiga crescendo – en hyllning till Lammet på tronen. Har han då fått nya associationer och bilder till de välkända texterna under sitt arbete med Messiah? – Nej, det är fortfarande samma bilder, de som jag har med mig från barndomen, säger han. Vid frågan om han bearbetat dem på något djupare sätt tvekar han lite med svaret: – Kanske är det just det jag gör i musiken. Jag vet inte, säger han. När detta skrivs har hans Messiah mött sin publik i USA – i Oregon där det uruppfördes – och tre gånger i Tyskland. I Sverige är det publik i Gävle, i Uppsala och Stockholm som fått förmånen denna vår. Slutkörens spröda ”Amen” följer mig när jag lämnar konserten. Och det är inte utan att jag skänker en tacksamhetens tanke till de söndagsskollärare och predikanter som i flanellograf och ord gav bilderna som i sin tur blev till stor musik. Kerstin Klason växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 5 Brukssånger bygger modern sångskatt Låtskrivare som bidrar till Brukssånger har möjlighet att vara med i en skrivarträff som brukar hållas på Kuvarp, en gård belägen någonstans i västgötaskogarna. Här är deltagarna vid senaste mötet. Från vänster: Lasse Mellergårdh, Lars Liljemark, Lena Wohlfeil, Axel Dahlin, Anna Birgersson, Birgitta Eriksson, Staffan Skarrie, Foto Nisse Würth Johanna Svensson Enqvist, Per-Inge Lidén, Ulla Marie Gunner, Linda Jansson, Nisse Würth, Jan Mattsson Användarvänligt. Det är själva filosofin bakom det koncept av musikutgivning som går under namnet Brukssånger och som drivs av Svenska Missionskyrkan. Rent praktiskt handlar det om ett lösbladssystem att abonnera på för en relativt billig penning. På köpet får man också rätten att kopiera sångerna och noterna för församlingsbruk, och slipper alltså krångel med att köpa varje enskild kopia från rättighetsinnehavaren. En kopieringsrätt som gäller så länge man är abonnent. Ursprunget till Brukssånger kan stavas Jan Mattsson, en musicerande och låtskrivande pastor i Göteborg, som ofta framför sina egna sånger i olika sammanhang. Allt som oftast har han då mött människor som frågat om lov att använda hans material. 6 växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 ” Själva verksamheten är en levande, kreativ process från början till slut. Jan Mattsson har varit generös nog och gått dem till mötes, men den relativt stora efterfrågan gjorde att han sökte ett mer organiserat sätt att hantera det hela på. Så föddes idén till Brukssånger som dels betyder tillgång till nya sånger på ett enkelt sätt, dels en möjlighet för textförfattare och tonsättare att få spridning på sina verk. I början av 2000-talet drev Mattsson projektet på egen hand, men i sökandet efter lämplig samarbetspartner, så landade det hela hos Missionskyrkan. Uppmuntra nya låtskrivare Och där ligger det fortfarande. Tillsammans med just Jan Mattsson, som har en liten deltidstjänst, är det Lena Wohlfeil, musikkonsulent hos Missionskyrkan som är ansvarig för Brukssånger. De två ingår dessutom, tillsammans med två andra ledamöter i en styrgrupp, som bland annat bedömer vad som kan bli en Brukssång. I styrgruppen fi nns en god åldersspridning från 50-talet och framåt vilket gör att de kan bedöma sångerna utifrån sina olika referensramar och därmed få en bra variation. Själva verksamheten är en levande, kreativ process från början till slut. Det handlar om att uppmuntra och inspirera nya låtskrivare och locka fram dem genom att erbjuda chansen att få sina verk spridda och uppförda. Många låtskrivare tar också den chansen och en hel del når ända fram till utgivning, för att slutligen utmana musikledare, körer och bänkfolk i kyrkorna att göra sitt bästa av dem. Såväl församlingar som enskilda kan bli abonnenter på Brukssånger. För en summa strax under 400 kronor per år får de alltså tillgång till 20 nya sånger, uppdelade på två leveranstillfällen – höst och vår. Det sker genom ett enkelt e-postmeddelande som berättar att sångerna fi nns digitalt tillgängliga för nedladd- ning på Brukssångers egen hemsida som abonnenten når via personliga inloggningsuppgifter. Den som vill kan få dem på vanligt papper med posten, men då får man räkna med ett extra tillägg som ska täcka tryckkostnader, porto och andra omkostnader. Sångerna som distribueras är försedda med noter och ackord. En del med en enkel melodislinga, andra med körsättning för stämsång. En del fi nns också arrangerade för blåsmusik. En del sånger, som snarare är allsånger än körsånger, kan man få i behändigt A5-format som kan sättas ihop till ett häfte. Den relativt blygsamma abonnemangsavgiften, som alltså också innebär begränsad kopiering, räcker inte för ersättning till upphovsmännen. Den relationen regleras i ett avtal där upphovsmännen medger kopieringsrätt i denna, begränsade, utsträckning. De säljer inte rätten till sina verk, utan bara för användning i just det här syftet. Men en förmån kommer ändå upphovsmännen till del om de vill. Varje år inbjuder Brukssånger till skrivardagar där det bjuds på kost och logi och – inte minst – en härlig, kreativ miljö och gemenskap som inte sällan resulterar i nya fräscha sånger till samlingen. Sprids vidare Hittills har Brukssånger mest, av naturliga skäl, utnyttjats av församlingar inom Missionskyrkan, även om det fi nns exempel på kyrkor inom andra samfund, till exempel Svenska kyrkan som gärna använder dem. För den som vill få sina sånger och melodier prövade för utgivning är det givetvis fritt fram för vem som helst. Numera ingår Brukssånger även i studieförbundet Bildas så kallade verktygslåda. Därmed ökar förstås möjligheten att kunna sprida sångskrivarglädjen i allt vidare kretsar. Lena Wohlfeil, musikkonsulent i Svenska Missionskyrkan: Hur står det till med musiken i kyrkan? – Jo tack, bra. Den lever och utvecklas på många håll i en kreativ och tillåtande miljö. Det har alltid sjungits mycket i frikyrkorna och så är det fortfarande. Stilarna har varierat genom åren och idag används alla möjliga genrer i våra kyrkor. Den traditionella psalmsången till orgel och körsången får dela plats med såväl rock, pop, jazz och visa. Finns det gränser för musiken i kyrkan? – Ja, men då handlar det snarare om texterna än om själva musikstilen. Orden är viktiga, vi måste ju tänka på vad vi vill förmedla, och alldeles särskilt i gudstjänsten. Men det kan ju ändå spänna över ett stort fält, med sånger som speglar livets alla olika områden. När det gäller vem som utövar musiken i kyrkan så har vi idag öppna dörrar. Musiker och sångare går ut och in och spelar överallt där tillfälle ges. Där är vi idag och det tycker jag är positivt. Vad är bra med musiken i kyrkan? – Att den kan förmedla kyrkans budskap på ett sätt som träffar människors hjärtan. Men också att den är kontaktskapande. Vem som helst kan vara med. Du behöver ju inte vara medlem för att sjunga i kören eller komma med ditt barn till babysången. På det sättet blir ju mötet med kyrkan ganska odramatiskt och kan ibland leda till ett större engagemang. Vad önskar du för musiken i kyrkan framöver? – Det jag just nu skulle önska är att staten skulle inse kyrkornas betydelse ” Musiken gör mötet med kyrkan ganska odramatiskt och kan ibland leda till ett större engagemang. – Frikyrkans musik har betydelse för hela kulturlivet, menar Lena Wohlfeil, musikkonsulent i Missionskyrkan. Kerstin Klason FAKTA: Svenska Missionskyrkan Sångarförbund Svenska Missionskyrkan Sångarförbund (SMS) är en organisation där samtliga körer och andra konstellationer av sångare ingår, allt från babysång till pensionärskörer. Sångarförbundet har idag drygt 17 000 medlemmar. Svenska Missionskyrkan Musikkårer (SMM) organiserar blåsmusikkårer och andra blåsargrupper. SMM har drygt 1 000 medlemmar. Både SMS och SMM anordnar kurser och inspirationsdagar för sina medlemmar och arbetar med utbildning för nya sång- och musikledare. Mer information om Svenska Missionskyrkans musikverksamhet finns på www. missionskyrkan.se för både kulturlivet här hemma och när det gäller musikexporten som man gärna talar om. Nu är det så att det statliga kulturstödet till kyrkornas musikarbete kommer att dras ner. För Missionskyrkans sångarförbund betyder det att stödet minskar från 110 000 kronor per år till 85 000 kronor per år. Det kan jämföras med de nära 2 miljoner som Sveriges körförbund, med ungefär lika många medlemmar som vårt sångarförbund, får. Det beslutet speglar en allvarlig brist när det gäller kunskapen om frikyrkornas musikarbete. Kanske fi nns det också fördomar om att den musiken bara är till för sitt eget begränsade och interna sammanhang. Den som tittar sig omkring ska upptäcka att det överallt i symfoniorkestrar, i skivstudior och på scener runt om i Sverige och världen fi nns musiker och artister med rötterna i frikyrkan. Hur har det blivit så? – Jag tror det beror på att frikyrkan är en kreativ, musikalisk miljö. Det är lätt att till exempel starta en kör eller sånggrupp. Och engagerade ledare hittar ofta många och nya möjligheter för att uppmuntra människor, både inom och utom kyrkan, att delta. Dessutom fi nns det utrymme för unga människor att musicera ”på riktigt”. Inte bara krampaktigt spela upp på musikskolans avslutning för mamma, farmor och några kompisar utan faktiskt uppträda för en bredare publik. Dessutom är kyrkorna ofta generösa med att upplåta lokaler och ibland också instrument för repetitioner och musicerande. Självklart ger det resultat, inte bara för sångarglädjen i allmänhet utan också för talanger att utvecklas för att sedan gå vidare. Kerstin Klason växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 7 Lasse Mellergårdh, låtskrivare: Han har huvudet fullt a Sång och musik har alltid varit en stor del av Lasse Mellergårdhs tillvaro. Hans uppväxtmiljö präglades av detta och han har knappast några bilder från den tiden där inte musiken ingår. I vuxen ålder har han inte bara fortsatt att sjunga och spela i olika sammanhang, utan också komponerat egna melodier. – Jag har hela huvudet fullt av musik, säger han. Lasse har aldrig satsat på musikskapande som yrke. I stället valde han som ung en bana som pastor och har varit verksam i flera församlingar. Idag har han bytt inriktning och arbetar som arbetsförmedlare i Gislaved, där han bor. Lasse Mellergårdh såg länge sig själv som framför allt musikskapare. – Att också skriva texter var för mig en omöjlig tanke, säger han. Men för cirka fyra år sedan började behovet av att uttrycka sig också i ord pocka på uppmärksamhet, ett behov som förmodligen hörde ihop med hans vilja att använda sånger med ord och budskap som han verkligen kan kalla sina, sådant som relaterar till hans eget liv. Att få komma till skrivarträff på ” Att få umgås tillsammans med andra med liknande intresse och erfarenheter betydde mycket. Kuvarp blev en förlösande upplevelse för Lasse i det avseendet. På frågan om hur han kom i kontakt med Brukssånger svarar han att han ”halkade in på ett bananskal”. Mer precist handlade det om att han, via en musikerkontakt, fick ett erbjudande om att följa med till gården Kuvarp och Brukssångers skrivarträff där. – Att få umgås tillsammans med andra med liknande intresse och erfarenheter, att dela tankar om skaparglädje och skaparångest och utnyttja den kreativa miljön betydde mycket. Första sången Den första Brukssången med Lasse Mellergårdh som upphovsman kom som ett resultat av den Kuvarpssamlingen. Den heter ”Lilla Frö” med musik av Mellergårdh och text av Linda Jansson. Att koppla ihop textskapare med tonsättare är nämligen en av Brukssångers idéer. Men nu har också texterna börjat trängas med tonerna i huvudet på Mellergårdh. I vår har ännu en Brukssång förmedlats till abonnenterna. Den he- ter ”Nu är tid att sjunga” och här står Lasse bakom både text och musik. Att få med en sång i Brukssånger är också ett litet bevis på att den håller en viss nivå kvalitetsmässigt, vilket Lasse Mellergårdh uppskattar. – Det sker ju en rejäl gallring bland bidragen som kommer in. Det är alltså inte bara att skicka in och vänta på utgivningen. Kultur måste få kosta För Lasse Mellergårdh passar Brukssångers koncept väl för att få spridning på sina sånger. För honom är det inte primärt att tjäna pengar på dem, vilket ju också är en förutsättning för Brukssångers arbetssätt. Men när det är sagt så vill han gärna markera att det är upphovsmannens eget val att ställa sitt verk och sin verksamhet till förfogande. – Jag tycker det är viktigt vi i kyrkor och församlingar också förstår att kultur, vare sig det är musik, bild eller ord måste få kosta. Kerstin Klason Läs mer på www.brukssanger.se Elisabeth Marklund, användare: Vardagsnära texter betyder mest I Selångers församling, och speciellt i Granloholmskyrkan, är Brukssånger flitigt förekommande Kantorn, Elisabeth Marklund, med bakgrund i Missionskyrkan, har hittat till denna moderna sångskatt. Hon använder den gärna i sin Antijantekör, som alls inte är en vanlig kyrkokör utan hör hemma i den alltmer vanligt förekommande ”Alla kan sjunga”-genren. 8 växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 – Som körledare har jag ett stort ansvar för vad jag ber mina körmedlemmar förmedla, säger hon. Bruksånger har ett vardagligt och människonära tilltal som jag tycker om och som körmedlemmarna också har lättare att göra till sitt eget och våga stå för, säger hon . Till en början var det Jan Mattssons sånger som hon kom i kontakt med och lärde sig uppskatta. Det ledde sedan vidare till Brukssånger som hon nu har en prenumeration på. När Elisabeth Marklund ska beskri- va vad hon uppskattar med konceptet Brukssånger så är det texterna hon framför allt lyfter fram. – Men självklart är det också värdefullt att få tillgång till kopieringsrätten, säger hon. Det blir annars en ganska dryg utgift att förse en kör med noter. Visserligen har hon, som anställd musiker i Svenska kyrkan, budgetutrymme för att köpa noter, och det gör hon också. Med sin bakgrund i Missionskyrkan, som ideellt arbetande musiker har dock lätt att förstå att det t av musik Lasse har aldrig satsat på musikskapande som yrke. I stället valde han som ung en bana som pastor och har varit verksam i flera församlingar. Här intill kan du ta del av en av hans Brukssånger: ”Nu är tid att sjunga” med noter och allt. (Tryckt med tillstånd av Foto: Privat upphovsmannen). betyder mycket för den typen av församlingar. – Numera är det ju också väldigt enkelt att plocka hem både text och noter från Brukssångers hemsida och sedan trycka upp det antal exemplar man behöver. Dessutom går det ju att lyssna på sångerna där. – Brukssånger känns så ”generöst”, säger hon. Man kan till exempel få hjälp med att arrangemang för kör, vilket annars kan vara rätt komplicerat för oss som inte gör sådant själva. Olika sammanhang Förutom sin Antijante-kör så använder Elisabeth också Brukssångerna i en verksamhet som kallas ”Sjung för För Elisabeth Marklund, kantorn i Selångers församling, och speciellt i Granloholmskyrkan, är Brukssånger flitigt förekommande. Foto: Privat hälsan”. I den gruppen arbetar hon tillsammans med församlingens diakon och där är musiken mer ett medel till att må bättre. Under den senaste tiden har hon också arbetat med en konfi rmationsmässa med Brukssånger med Jan Mattsson som upphovsman. Variation viktig Men självklart är också variation viktig när man arbetar med musik, både för körsångare och församling och Brukssånger är inte det enda valet för Elisabeth Marklund. – Senast var det musikalen ”Befriad”, en riktig 70-talsklassiker i ny utgivning som vi tog oss an, säger hon och berättar att hon också använder noter utgivna av andra förlag. Men Brukssångerna tycks både hon och kören ha ett särskilt förhållande till. Och när några körmedlemmar i julas besökte en grannkyrka för att lyssna på en julkonsert så meddelade de, nästan lite förnärmat, att grannkören använt en av ”deras” sånger. Det är ett gott betyg, menar Elisabeth. – De har verkligen tagit sångerna till sig. Kerstin Klason växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 9 Musikal – den ultimata gudstjänsten Lars Widéll arbetar som pastor och musikkonsulent i Västra Götalandsdistriktet av Svenska Missionskyrkan. Men han hör inte till dem som bara sitter och administrerar vid ett skrivbord utan deltar aktivt i musiklivet i Skara där han bor. Han är bland annat upphovsman till 18 musikaler, många av dem har han arbetat med i församling och han leder också ett storband. Här berättar han om hur de olika musikformerna både befrämjar församlingsliv och skapar nya kontakter. 10 växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 I många församlingar av olika storlekar sätts det upp musikaler som är riktade till såväl barn, ungdomar och äldre. Åtskilligt med material släpps på olika förlag men här och var gör man också egna musikaler vilket blir en god grund för skapandeprocessen. Olika sinnen Man kan med fog påstå att musikalen är den ultimata gudstjänsten. I den fi nns budskap för olika sinnen som rörelse, sång, musik, drama, konst, recitation, reflektioner med mera. Att göra dekor, sköta ljud och ljus samt framställa kläder engagerar dem som inte har rent musikaliska uppgifter. I musikaler fi nns oftast ett varierat musikaliskt tonspråk. Fler och fler upptäcker också glädjen att sätta upp musikaler där olika åldrar medverkar. Dessa generationsöverskridande projekt blir alltid mycket uppskattade, både av åhörare och medverkande. Helhetstanke I en församling kan man till exempel ha fred och rättvisa som tema under en termin. I olika grupper tas frågor upp till samtal och bearbetning. Att göra musikal kring temat lyfter hela projektet. Förmedlande av kunskap Musikalen kan vara generationsöverskridande. ” Inom kyrkans värld behövs utmaningar och nytänkande också inom musikens område. Foto: Jonas Törnkvist Storband, en framtidsverksamhet. Foto: Lars Widéll Storband blåser liv i musiken Lars Widéll jobbar med musikaler som Foto: Jonas Törnkvist gudstjänstform. kan ske på ett underhållande men ändå engagerande sätt. Projektkör I ett samhälle som i mycket präglas av brist på tid, inte minst för yngre familjer kan ett projekt och deltagande i en projektkör hålla det musikaliska intresset vid liv. Musikalen kan också vara en öppning för inte vana körsångare till att fortsätta med sitt utövande. Inom kyrkans värld behövs utmaningar och nytänkande också inom musikens område. Lars Widéll Blåsmusik har alltid haft en framskjuten plats i frikyrkligt musikliv. Idag är det främst två typer av orkestrar som florerar: Brass Band och Symphonic Band. I ett Brass Band finns bara bleckblåsinstrument och slagverk medan ett Symphonic Band förutom bleckblås och slagverk också innehåller träblåsinstrument som till exempel klarinetter, flöjter och saxofoner. Det är inte ofta man kan se 13-åringar ha en meningsfull fritidssysselsättning tillsammans med 75-åringar men så är fallet i en musikkår. Det ställer naturligtvis högre krav på varierad repertoar och respekt för varandra. Många är de som kan berätta om att just musikkårsverksamhet fått vara vägen in i en församlingsgemenskap. Upp och ner inom kyrkans värld går många unga musikanter vidare och får musiken som sitt yrke. Svensk blåsmusik håller bra internationellt. På andra ställen har arbetet dalat och man har fått lägga ner verksamheten efter många år vilket skapat stor sorg hos riktiga entusiaster. Vi skall veta att det fi nns personer som åker 30 mil för en övning. Storband Det fi nns inte många storband i kristen regi. En väg till att lyfta blåsmusiken och bryta ny mark är att komplettera den traditionella musikkårsverksamheten med just storband. Även här kan olika generationer mötas och unga rockmusikanter komma in ett ensemblespel som tilltalar dem. Storbandsrepertoaren är mycket stor och idag fi nns en hel del mer traditionell kyrkoton arrangerad. Lars Widéll Under 60-80 talet blomstrade musikkårsverksamheten och gör så fortfarande på åtskilliga håll. Ur musikkårer växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 11 Från öst till väst, från syd till nord: Hela världen sjöng i Leksand… Körsångarna från hela Mellansvenska distriktet fyllde Leksands kyrka med sång. Brobyggande var nyckelordet när musikansvariga I Missionskyrkans Mellansvenska distrikt började fundera över hur man dels skulle samla sångare inom distriktets egen verksamhet, dels hitta vägar till andra lokala körer. Man landade i Kvintessens – Hela världens sång, ett musikverk av Anders Nyberg, med rötter i Dala-Floda och i Sydafrika. Musikverket innehåller musik från fyra väderstreck gestaltad genom de fyra elementen. I mötet föds något nytt; Kvintessensen – det femte elementet – mötet, helheten blir större än summan av delarna. En föreställning i förundran, glädje, solidaritet och mod. Buren av kristen tro som förenar och utmanar till samhörighet ” You have the power – We have the power… med olika folk och med den jord som vi alla bebor. Bakom det hela ligger ett stort arbete. Överallt i distriktet har körer introducerats och övat in musiken. Leksands missionsförsamling tog på sig ansvaret att stå värd för evenemanget, som fick ta Leksands kyrka i anspråk för att rymma det hela. Den 20 mars var det dags och det gungade rejält när de långt över 200 sångarna släppte loss i en världsomspännande sång: You have the power – We have the power… Rikedom Solisterna som medverkade är komna från fyra väderstreck och visar i sig Anders Nyberg, hemmahörande i Dala Floda och i Sydafrika, är upphovsmannen bakom körverket Kvintessens – Hela världens sång. ... och i Frykerud återuppstod ”Jesus Christ Superstar” Jesus Christ Superstar så som den utspelade sig i Fageråshallen, Frykerud I värmländska Frykerud finns en gospelkör med varierande antal medlemmar. Oftast sjunger man traditionell gospel men ibland står Jesus Christ Superstar på programmet och då växer kören. på den rikedom som nu möts i vårt land. Sofia Sandén, Sverige, Rostam Mirlashari, Iran, André Delang, Sydafrika, Simone Moreno, Brasilien. Vi tas med i en upptäcksfärd världen runt där varje väderstreck, introduceras av en poetisk text där elementen jord, luft, eld, vatten talar till oss. Samtidigt som det gestaltas av dansaren Martin Karlsson och tolkas med ett karaktärsinstrument. Så tågar kören ut och i takt till bufärdsmarsch från Malung och den fantastiska texten: Jorden är ljusets bästa vän! Ljuset föraktar inte den! Jorden är ljusets bästa vän med en doft av himmelen! Text: Göran Strömner/Kerstin Klason Foto: Ingvar Sundell eller kostnader försvinner på vägen. Minst 100 000 kronor har kören förmedlat hittills och de har gått till lite olika ändamål. I år handlar det om tandvård för de elever som behöver få hjälp med det. Många delaktiga Den bildades 1993 och redan då framfördes en egen version av Andrew Lloyd Webbers välkända rockmusikal första gången och sedan har det blivit cirka 35 framföranden. Den 17 och 18 april i år var det dags igen, då Neighbourhood Gospel, framförde en konsertversion i Fageråshallen. Neighbourhood Gospel, består av sångare och musiker från trakten med hemmabas i Frykeruds SMU och Frykeruds missionsförsamling. Liksom flera gånger tidigare genomfördes konserterna till förmån för en skola och ett elevhem i byn Ciresu i Karpaterna i Rumänien. – I och med att vi har varit delaktig i hjälpprojektet vid tidigare tillfällen vet vi att varenda krona går till Ciresu skola, säger Annika Söderström som är producent. Inga avgifter För att kunna genomföra konserterna krävs inte bara duktiga körsångare. Måna andra är delaktiga i arbetet, när golvet ska täckas med papp, scenen ska byggas, stolar ska bäras ut och in, få ljud och ljus att fungera som planerat och, inte minst, servera mat under den intensiva sångarhelgen. Neighbourhood gospel sjunger förstås även traditionell gospelmusik inspirerade av bland annat Solid gospel och Oslo gospel. Uppskattade konserter ges både i närområdet och på andra håll. Det har också blivit en tradition att inleda gospelåret med en gospelkonsert i Frykeruds kyrka (Svenska kyrkan) på nyårsdagen. Då fylls den stora kyrkan nästan till bristningsgränsen. Text och foto: Anders Bernspång Hundra mil mot norr på e Hundra mil hemifrån och ändå hemma. Så känner Emma Lövang som flyttat från Värmland till Lappland för att ”Gud vill det”. Värmländska Emma Lövang tvekade inte att ta ett hundramilakliv rakt norrut för kärlekens skull – kärleken till den lilla orten Malå i Lappland. Att kompisen Frida redan fanns där betydde förstås en del, men när Frida snart flyttar söderut stannar Emma kvar ”hemma” i Malå. Här berättar Emma om hur alla bitar föll på plats, precis som om flytten norrut var förberedd redan innan hon förstod det. Emma Lövang kommer från Töcksfors i västra Värmland, på gränsen till Norge. De flesta håller nog med om att den värmländska dialekten är särpräglad och bred. Därför är det fascinerande att höra hur Emma efter bara ett år i Malå faktiskt pratar Malåmål. När hon nyligen påbörjade ett vikariat som körledare i Umeå (20 mil söderut) 14 växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 fick hon kommentaren: ”Det hörs att du kommer norrifrån”! Vi tar det från början: Emma föddes för 22 år sedan i Töcksfors och växte upp med föräldrar och två syskon. Hennes familj var med i Missionskyrkan, och på sitt första scoutläger bestämde sig Emma: – Jag var 10-11 år och bara tänkte att ”nu är det jag, nu är jag kristen för min egen skull och inte för mammas och pappas”. Efter studier med musikinriktning på gymnasiet gick Emma bibelskola i Mariannelund, där hon bland annat blev ledare för skolkören. Där lärde hon också känna Frida Morén från norra Västerbotten. Frida brukade vara ledare på SMU:s nyårsläger i Hemavan, och 2008-2009 fick Emma chans att vara med och dela den uppgiften, något hon såg fram emot. – Då tänkte jag att det bara var ett läger, men innan jag åkte sa min pastor lite klurigt: ”Undrar vad Gud har tänkt med det?” Emma ler och tillägger: – Det fick jag bli varse senare! Var redan på väg Redan på nyårslägret kände Emma att hon hörde hemma häruppe. – Det var som en dragning, en känsla av att här skulle jag nog vilja vara, försöker Emma förklara. Det konstiga var att jag nog redan var på väg utan att veta det själv. Jag hade nämligen bestämt mig för att göra något annorlunda vårterminen 2009, och förvarnat butiken där jag arbetade om att jag inte ville jobba mer än några helger. Planen var att göra någon resa, hälsa på kompisar och så, och redan på hemvägen från nyårslägret kom jag på att jag inte hade något som hindrade å en ingivelse mig från att hälsa på uppe hos Frida – Men jag har aldrig varit orolig för i Malå. min inkomst, säger Emma. Jag har I februari ifjol tillbringade Emma en tänkt att om Gud verkligen vill att jag vecka i Malå. Hon fick åka skoter, gril- ska vara här så får det ordna sig – och la korv och träffa nya människor. Hon det har det verkligen gjort. Jag har inte beskriver det som en toppenvecka. haft något annat val än att lita på Gud, – Jag minns det som soligt och fint, och de pengar jag har fått in har verkmen Frida säger att det var mulet hela ligen varit välsignat dryga. veckan, skrattar Emma. Redan då tänkte hon att hon skul- Drömmen le kunna flytta norrut – någon gång. Men ju mer hon tänkte på det desto Nyligen blev Emma erbjuden ett visnabbare ville hon göra slag i saken. kariat som körledare – i Umeå, När hon kom hem till Töcksfyra timmars bussresa från fors kände hon vad hon Malå. ville, men hon lovade – När jag kontaksig själv att inte fatta tades om vikariatet Jag är inte en något beslut före tänkte jag: ”Vilket person som planerar så måndagen. fantastiskt jobb långt framåt, men jag tror – Det kändes – om det hade nästan som att varit i Malå!” så här: Mina rötter är kvar jag var hemma Men tack vare i Töcksfors, men framtiden på besök, och på att jag bara jobmåndag morgon bar deltid kan jag har jag nog mer kunde jag inte hålla veckopendla, så i Malå. mig längre. Jag ringdet fungerar jättebra: Jag har ett roligt de Frida och sa: ”Jag ska flytta till Malå.” jobb men får ändå bo kvar där jag vill vara. Församlingsmedlemmarna i Malå Omhändertagen Missionskyrka har alltid varit måna Emma packade sin bil och styrde om att Emma ska trivas, bjudit hem norrut utan att ha allt det praktiska henne på mat, gett henne en slant och varit allmänt stöttande. Det finns inte ordnat. – Jo, lite jobbigt var det nog för mina så många jämnåriga i församlingen föräldrar. Mamma blev förvånad och (kärnan består av ett tjugotal pensiotyckte att det gick lite väl snabbt, men närer), men det verkar inte spela nåpappa tänkte: ”Om vår Herre har tagit gon roll för Emmas trivsel. Församlingen är som en familj och hand om mig så ska han nog ta hand kompisar har hon även utanför den, om mina barn också.” Så blev det. Samma dag som Emma berättar hon och erkänner samtidigt började leta lägenhet ringde Frida och att drömmen är att få jobba i församsa att hon hade hört om en ledig lä- lingen i framtiden, helst som unggenhet. Jobb var inte lika akut, Till en domsledare med musikinriktning. början hjälpte hon Frida, som delat sin Via sitt jobb på skolan vet tonåringar i tid som ungdomsledare mellan Malå Malå vem hon är och vad hon står för, Missionskyrka och i Övre Norrlands så kopplingen mellan skola och fördistrikt. Att jobba ideellt var Emma samling känns given. När Emma flyttade upp till Malå var van vid sedan tidigare, och nu fick hon bland annat hjälpa till på tonår i kyr- planen att stanna åtminstone ett halvkan och som kamratstödjare på skolan år. Hur tänker hon nu om framtiden? – Jag är inte en person som planerar i Malå. Via en annan kompis fick hon tips om att skriva upp sig på lärarvika- så långt framåt, men jag tror så här: rielistan, och en vecka senare fick hon Mina rötter är kvar i Töcksfors, men sitt första vikariat. Det har blivit tim- framtiden har jag nog mer i Malå. mar i alla möjliga ämnen, även i favoritämnet musik, och alltifrån dagis till Text: Irene Strålberg Komvux, men mest på högstadiet. Foto: Leif Henningsson ” Ont i hjärtat? D et har gått en del år sedan jag satt mitt i natten på Bollnäs tågstation. Ute rasade den hälsingska vintern med 25 minusgrader. Det var några dagar innan jul och jag satt där på småtimmarna och väntade på ett varmt tåg som skulle ta mig hem till ett varmt hem med en varm, väntande fru. Jag var helt ensam där på stationen förutom en av Bollnäs uteliggare. Han satt inne i den varma stationsvärmen för att inte frysa ihjäl. Vi började prata med varandra, vi sade några ord om kylan och om tåget som snart skulle komma. Så kom mitt tåg och vi skildes åt, men hela den tågresan så repeterades orden inom mig från Johannes första brev (3:17–18) ”Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning. Då förstår vi att vi är sanningens barn.” Jag fick anledning att fundera kring om jag är en person som stänger mitt hjärta för andras behov? Den natten dividerade jag med mig själv fram och tillbaka som vi ofta gör. J ag fick också, den där natten, svaret på en fråga som jag under nästan hela mitt kristna liv hade kämpat med. Hur vet man att man verkligen älskar Jesus? Mellan 14 och 20 år var den här frågan helt akut. Att ingen tycktes kunna svara på den var nära att knäcka min tro. Hur vet man att man älskar Jesus egentligen? – det var min ständiga fråga. Alltså teoretiskt visste jag att han dog på korset för mig. Att jag fick alla mina synder förlåtna tack vare det. Att jag är på väg mot en himmel, helt och hållet tack vare Jesus och hans kärlek och ändå, trots all den kunskapen, så skapade det knappt några känslor hos mig. Borde inte också jag vara så där störtförälskad i Jesus som alla andra tycktes vara? Men det är faktiskt så att den som älskar sin medmänniska älskar Gud själv. Gud kräver naturligtvis inte att jag själv skall ta hand om hela världen, men det han längtar efter i mitt liv är att jag skall få ont i hjärtat för min omgivning. Gud älskar när du offrar av din egen bekvämlighet för en annan människas skull. Då njuter Gud. Numera vet jag att jag älskar Jesus för att jag vill göra hans vilja. Jag vill göra det Jesus vill. Jag klarar det inte alltid – det är oviktigt, men jag vill alltid – det är viktigt. Krönika Patric Forsling generalsekreterare equmenia växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 15 Alla kläder som ska säljas i butiken tvättas. En företagare i Mariestad gav ett udda men välkommet bidrag – en lastpall med tvättmedel. T.v: Christian Stigsson (t v) är nytillträdd föreståndare för butiken i Mariestad. Här tillsammans med Clas-Göran Höög, ordförande butikens styrelse. Gull-Britt besöker ofta ”Kyrkornas”, ibland för att handla, ibland för att skänka. Många bruksföremål byter ägare i Second hand, men också en och annan pryl som bara är rolig. T.h: Butikens 700 kvadratmeter är väl utnyttjade. ”Kyrkornas” i Mariestad: E – För 10-15 år sedan ville man inte berätta att man handlat på Second hand, åtminstone inte kläder. Men nu är det inga problem, säger Christian Stigsson, som är föreståndare för Kyrkornas Second Hand-butik i Mariestad. Butiken har ett bra läge i en före detta bilverkstad vid Stockholmsvägen som går rätt igenom Mariestad. Den är känd och etablerad som ”Kyrkornas” i dagligt tal, och har en stadig ström av besökare de fyra dagar i veckan man har öppet. Jag vandrar omkring i den mer än 16 växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 700 kvadratmeter stora butiken bland kläder, böcker, husgeråd, leksaker, elektriska prylar... Många skänker saker. Och det är ofta bra saker, säger Clas-Göran Höög, som är ordförande i butikens styrelse. – Man har lärt sig vad som går att sälja och vad som bör slängas direkt. Det händer väl att vi får slänga saker också, men det är inte så ofta. Ökad försäljning Att det har varit dåliga tider märks inte på tillströmningen av kläder och prylar, vilket man kanske skulle kunna tro. Det har kommit in lika mycket som vanligt, säger Clas-Göran Höög. – Men det märks på att försäljningen ökat. Vi hade ett fantastiskt 2009. Butiken drivs av de fyra församlingarna i Mariestads Ekumeniska Råd – Missionsförsamlingen, Baptistförsamlingen, Pingstförsamlingen och Svenska kyrkan/Mariestads församling. Den startade 1994 och verksamheten växte snabbt. Lokalerna blev för trånga, så redan efter tre år flyttade man till större. Förutom föreståndaren finns här ett antal anställda på lönebidrag, som arbetar med att iordningställa saker som kommer in, och se till att allt flyter som det ska. – De kommer in i arbetslivet och Många varor skickas till andra länder. Här är säckar och lådor som väntar på transport till Estland. Kyrkorna i Estland står för transporten – det görs med lastbilar som kört frakt till Sverige och som annars skulle gå tomma tillbaka. T.h: Ett gäng glasflaskor kan nästan bli till ett konstverk när de samlats på en hylla. Lennart Persson är möbelsnickare och ser till att de möbler som kommer in är i fullt fungerande skick innan de säljs. : Ett givande samarbete de gör ett bra jobb för oss. Och det är viktigt socialt, inte minst, säger ClasGöran Höög. Både köper och skänker Bland hyllorna med prydnadssaker träffar jag Gull-Britt. Just idag letar hon inte efter något speciellt, men hon besöker butiken då och då. – Tavlor har jag köpt några stycken. Men det finns alltid en del nytt. Liksom de andra kunder jag talar med i butiken denna vårlördag har hon ingen anknytning till någon församling. – Men jag vet ju vilka som driver det, och det är tilltalande. Och det ” Det känns bra att veta att det går till välgörande ändamål. känns bra att veta att det går till välgörande ändamål. – Jag lämnar gärna in saker också, understryker hon. Intäkter till projekt De fyra kyrkorna har var sin period om två månader i ett schema, då intäkterna går till ett projekt som församlingen bestämt. För de övriga månaderna fattas gemensamma beslut. Omsättningen har stadigt ökat, och 2009 översteg omsättningen tre miljoner. Det som kommer in går inte bara till försäljning. En gång i månaden går en lastbil till Estland, Litauen el- ler Rumänien. Det görs i samarbete med PMU (Pingstmissionens utveckligssamarbete) och Baptistunionen i Estland, som Svenska Missionskyrkan har ett samarbete med. – Alla kläder som kommer in sorteras in för att antingen säljas, skickas till PMU eller Estland eller till lump, berättar Christian Stigsson. Men vi har också ett system med datummärkta prislappar. Hänger ett plagg för länge i butiken utan att säljas, kan det skickas iväg istället. Text och foto: Michael Anderson växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 17 Den omoderna helgelsen V em vill höra om en Gud som har förväntningar på oss? Vem ids att tro på en Gud som vill att vi ska förändras? Vem orkar följa en Frälsare som önskar se förvandlade människor? Ja, kanske fler än vi tror! Idag är det politiskt korrekt att tala om en Gud som älskar oss förbehållslöst. Gud beskrivs som den outtröttligt älskande Guden som älskar oss precis som vi är och som inte kan annat än älska oss. Och det är verkligen inget dåligt budskap! Den Guden är vi kallade att berätta om så länge vi lever. Och vi behöver ständigt göra nya avklädda möten med en Gud vars kärlek är hisnande stor 18 växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 ” Helgelse är att bli sant och naturligt mänsklig. Ett klättrande neråt – till tjänst på marken och omtumlande rik. Förkunnelsen om Guds omätliga nåd och gränslösa kärlek präglade 1800-talets pionjärer. I denna mylla växte väckelsen och vårt samfund skapades. Men väckelsens budskap stannade inte där. Det fanns en fortsättning. Inte en fortsättning som motsade talet om Guds kärlek, men som fördjupade budskapet. Risken fanns nämligen att talet om nåden till slut kunde kännas lite jolmigt. Att orden om Guds kärlek blev uddlösa. Men vad var då fortsättningen? Jo, det kallades helgelse. Och det handlade om en kallelse till lärjungaskap och efterföljelse, en förväntan om att Guds villkorslösa kärlek skulle väcka en vilja i människorna att allt mer likna den helige Guden. Att vilja stå upp till kamp emot ondska och djävulskap. Tjänst på marken Helgelse talar vi nog inte så ofta om idag. Kanske vi inte behöver leta så länge efter orsakerna till det. För det första är det lätt att helgelseivern skapar koncentration kring petitesser och futtigheter. Vi stirrar oss blinda på bagatel- Rune W Dahlén, teol dr och lärare på Teologiska Högskolan Stockholm berättar i växa.nu om den kristna trons grunder i serien Trons DEF. Tidigare artiklar: nr 1 (aug 2008): Tro nr 2 (nov 2008): Jesus nr 3 (feb 2009): Anden nr 4 (maj 2009): Treenigheten nr 5 (sep 2009): Dopet nr 6 (dec 2009): Nattvarden nr 7 (mars 2010): Bibeln ler och ser inte att världen går under. En ond makt försöker få oss att tro att det inte fi nns någon synd, och om vi inte går på den lögnen försöker samma onda makt att låsa fast oss vid småsaker som döljer de verkliga pro- Nya testamentet innehåller många uppmaningar om hur vi ska leva. Allt ifrån bergspredikans bud till pastoralbrevens principer. I kyrkohistorien har dessa uppmaningar tolkats lite olika. Luther menade att de fanns där för att driva oss till Kristus och hans nåd. Ingen kan leva efter Bibelns bud. Vi blir förtvivlade och ger upp, men det är då vi ser att räddningen fi nns enbart i Kristus och vad han gjort för oss. Vi förmår inte göra något – mer än att skynda till Jesus. Calvin, den andre store reformatorn betonade helgelsen mer tydligt. Bibelns ord är till för att följas. Hela vårt liv är en kallelse att lära och lyda, att bli verkliga lärjungar. Kanske är det som det brukar vara i de teologiska fighterna, nämligen att sanningen spirar någonstans emellan kombattanternas frejdiga fältrop. Jag tror det. Jag tror att vi är kallade till efterföljelse och lydnad och att vi alla med Andens hjälp kan komma ett stycke på den vägen. Men det gör oss inte mer frälsta eller mer älskade, och vi når aldrig fram till fullkomningen. Till slut Trons DEF Rune W Dahlén Gud vill helga När Jesus hade förlåtit människor kunde han säga: Gå nu, och synda inte mer. Det fanns alltså en förväntan om att livet skulle levas annorlunda efter mötet med Jesus. Synden bryter ner den enskilde och bryter sönder relationer. Att Gud förlåter oss synden är nåd, men det är också nåd att han vill hjälpa oss att inte längre leva ett destruktivt liv. En nåd att han vill helga oss. ❧ Inspirerande om förändring ÄS Jim Wallis Agenda för en hoppfull värld (Libris) Jim Wallis är en uppskattad och välkänd författare och talare. Han har fört upp ett offentligt samtal om tro och politik på agendan i USA, men är också TI mycket engagerad i sociala, miljö- och rättvisefrågor. Jim Wallis deltar vid Missionskyrkans, Baptistsamfundets, Metodistkyrkan och equmenias konferens Utmanad i Örebro 13-16 maj. Tyvärr finns inte mycket utgivet på svenska, men Agenda för en hoppfull värld, som utgavs på svenska hösten 2008 är väl värd att läsas! Den ger inspiration och hopp för alla som tror att det finns möjlighet att arbeta för förändringar. L Uppmaningar får vi ändå kasta oss i Frälsarens famn och inse att vi är förlorade utan honom och hans kärlek. Helgelsen är inget vi bör jaga. Vi har den redan i Kristus som är vår helighet (1 Kor 1:30). Helgelse är aldrig att härma, utan förvandlingen sker inifrån genom att vi tar emot den Helige i vårt hjärta. Men sedan är vi kallade att gestalta denna helighet i vårt yttre liv, i kamp mot alla frestelser och förförelser. Jesus talar ofta om omvändelse och i Petrus första predikan på Pingstdagen förkunnar han: Omvänd er! Det är viktigt att betona att omvändelsen i första hand är en omvändelse till Någon, nämligen Jesus. Men det är inte alldeles oviktigt att också påminna sig att det är en omvändelse från något. Jag tror att vi i församlingarna på nytt borde samtala om vad detta ”något” är. Hjälpa varandra att se var vår tids frestelser fi nns. Och att hjälpa varandra att inte falla för frestelserna. P S! blemen. Medan helgelse snarare är att få perspektiv och blick för helheten, att genomskåda och ta itu också med den synd som vi lärt oss att älska och som gjort oss bekväma. För det andra kan jakten på helgelse få oss att bli överandliga. Vi tar oss i kragen och lyfter oss i håret tills vi förlorar fotfästet. Risken fi nns att vi inte bara knäcker oss själva utan också vår omgivning. Att helgelsen blir ett projekt för sig, utan hjälp från den Helige Guden. Medan helgelse snarare är att bli sant och naturligt mänsklig. Ett klättrande neråt – till tjänst på marken. Funktionshindrens teologi Jean Vanier, Stanley Hauerwas Ömsint liv i en våldsam värld Översättning: J Carlsson (Cordia) ”Wall Street är en avkrok. Världens centrum är ett gruppboende vid en bygata där det sista kaféet sedan länge är stängt och igenbommat”, skriver Tomas Sjödin i förordet till den här boken. Teologen Stanley Hauerwas har i många år reflekterat över den teologiska innebörden av funktionshinder, och Jean Vanier är grundare av L’Arche, ett nätverk av kommuniteter med människor med och utan funktionshinder. Enligt Jean Vanier föds snart inga barn i Frankrike med Downs syndrom, eftersom de avlägsnas med abort. Vad betyder det för förståelsen av och acceptansen för människor med intellektuella och andra handikapp? Populär Lewis i pocket C S Lewis Kan man vara kristen? Översättning: Felix Larsson (Libris) Kan man vara kristen, eller Mere Christianity, tog sin början som en serie föredrag i brittiska BBC under andra världskriget. Sedan har det kommit att bli en av C S Lewis mest lästa böcker. Några år efter krigsslutet kom den ut i svensk översättning och har sedan dess getts ut i fler upplagor. Till sommaren 2010 kommer den ut som pocketutgåva i en ny svensk översättning. Michael Anderson Teol Dr och lärare Teologiska Högskolan Stockholm växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 19 emma tänker: Jag hoppas vi får se mer av personer som, likt Arvid, tänker till kring musiken i våra kyrkor, vad vi förmedlar och hur det framförs. Kanske är det Arvids namn vi kommer att läsa under de nya sångerna i psalmboken om några år? Gud vill att vi ska lovsjunga honom, han har inte sagt att det skall vara på ett speciellt sätt när det kommer till musik i våra kyrkor, han vill att vi ska vara kreativa och upphöja honom på alla de sätt vi kan, om det är genom ett trumsolo, en lugn sång eller en orgelpsalm. Alla kan inte gilla all sorts musik. Men vi måste respektera och erbjuda utrymme. Musik är en otrolig möjlighet att nå människor, det finns inget som berör så mycket som musik gör. Så tänk en gång till när ordet lovsång dyker upp. Vad är lovsång i ditt liv? Hur lovsjunger du Gud? Lovsång är inte en genre som ”de unga sjunger”, lovsång är tillbedjan, upphöjning av vår Gud! 20 Lovsång – irriterande eller berörande De ungas sångstil! Tradig upprepning! Ärar Gud! Ordet lovsång får människor att reagera på olika sätt. Den stora frågan är: vad är egentligen lovsång? Jag träffade Arvid Elenäs för att prata om just lovsång. Arvid kommer från Örbyhus, är 18 år och läser sista året på estetisk linje på gymnasiet. Han är med i Missionskyrkan, aktiv i församlingens musikliv och för honom är lovsången otroligt viktig. Han är en av dem som hösten 2009 skickade in sin lovsång till equmenias Projekt: Lovsång och har precis varit på Karlskoga folkhögskola där han spelat in sin lovsång tillsammans med andra som är med i projektet. Arvid beskriver sin lovsång som en överlåtelsesång på svenska och att det viktigaste med lovsången är att förmedla Gud och beröra människor. Hur kommer det sig att du är med i projekt lovsång? – Jag hörde om projektet på equmenias riksstämma och på Hönö och blev sugen på att skicka in min låt. Det är något helt pionjärt, denna möjlighet har inte erbjudits, eller funnits tidigare. Det är ett verkligt bra sätt att få nya kontakter. Roligast var mötet med människorna i projektet. Vi fick chansen att fördjupa oss i ämnet lovsång och gå in i varandras låtar och hjälpa till med sång och instrument. Det var roligt att spela in i studio också. Det är inte första gången Arvid spelar in i studio. Han har turen att vara med i en församling som verkligen satsat på musik, de har fått pengar för att bygga en studio, där Arvid har spenderat mycket tid och spelat in en hel del musik. Är lovsång en egen genre – en speciell sorts musik? – Nej, och det är det som är så trist, att det blivit en sådan uppdelning i församlingarna mellan till exempel psalmer, körsång och lovsång. Lovsång är att ära Gud, det måste inte vara på ett speciellt sätt. I Projekt: Lovsång har vi flera olika sorters lovsånger, en punklåt, några psalmer, alla låtarna är väldigt olika. Vad är lovsång för dig? – Det är mitt sätt att förmedla Gud. Ibland är det svårt att skriva lovsång, då är det helt blankt. växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 – Lovsång är mitt sätt att förmedla Gud, säger Arvid Elenäs, en av låtskrivarna som medverkar i Projekt: Lovsång. Mina sånger bygger på händelser i livet. Lovsång är något jag alltid kommer att bära med mig, jag brinner för att lovsjunga Gud. Varför är musik är ett så känsligt ämne i våra kyrkor, tror du? – Jag skulle göra vad som helst för att ändra det. Jag blir bara less på det. Det är synd att det är så galen uppdelning, känns bara fånigt. Anledningen är förmodligen att alla har sin personliga relation till musik och hur man sjunger till Gud. Alla har en åsikt om musik. En sak jag skulle vilja göra är att förnya psalmboken. Ta in nya sånger, ta bort gamla ”dåliga”. Det fi nns så många konstiga texter som jag har väldigt svårt att förstå. Text och foto: Emma Gunnarsson PROJEKT: Lovsång equmenias musikstag såg ett behov av nya lovsånger i våra församlingar och bestämde sig för att försöka hitta och uppmuntra unga låtskrivare runt om i vårt land. Resultatet blev Projekt: Lovsång och under hösten 2009 skickades det in många fler låtar än förväntat. Hanna Ekstedt, musikkoordinator på equmenia, har drivit projektet. Inom kort kommer alla lovsångerna finnas på equmenias hemsida för nedladdning för spridning och användning i församlingarna. Framöver hoppas equmenia att liknande projekt kan genomföras där begåvningar inom flerområden i församlingarna kan lyftas upp. Vad var det du hörde? B ibeln och livet är fullt av berättelser om hur Gud varje dag vill tala till oss – ge oss tilltal, Andens ledning – kalla de vad du vill. Ofta är det just i löjligt vanliga samman- hang Gud talar. Alldeles för vanliga för att vi skall tro att han har något att säga oss där. Jag tänker på en profet som hette Jeremia. En dag passerar han en verkstad han säkerligen passerat massor av gånger förut, en krukmakareverkstad. Och plötsligt ser han – ser hur krukmakarens varsamma händer formar leran. Ibland misslyckas krukmakaren. Då börjar han om, formar ett nytt kärl så som han vill ha det. ”Skulle jag inte kunna måndagsmorgon på väg till skolan? Ibland är Guds röst ljuv, andra gånger ställer den till det för oss. Jag stod en dag i handelsträdgården, när jag liksom tänkte/ fick en oro/inte kunde komma ifrån – det är svårt att exakt beskriva hur ett tilltal låter – men plötsligt bara visste jag att jag inte skulle köpa några perenner. Och förstod att Gud menade att nästa sommar skulle vi inte vara kvar . D et var inte alls vad jag ville höra, men vi flyttade. Det var kämpigt. Men, med det facit jag nu har i hand, är jag så innerligt glad att jag faktiskt hörde det där tilltalet och gick på det. För så gör Gud; ”leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära” (Ps 23:3). Hur kan vi öva oss att uppfatta tilltalet? Jag tror förväntan är en av nycklarna. Stillhet en annan. En dam jag mött kom ”onödigt” tidigt till gudstjänsten. Varför? ”Jamen, tänk om det är i första psalmen, som Gud vill tala till mig idag! Om Gud vill det och jag knappt hunnit sätta mig – hur troligt är det att jag uppfattar Hans röst då? Jag vill vara redo! ” Jag lärde mig mycket av henne! Foto: Juan Croatto E n kall januarimorgon står en man i keps och spelar Bach på fiol vid en tunnelbanestation. Under den timme han står där passerar ungefär 2 000 människor mannen och musiken. Hur många stannar till för att lyssna? Sex stycken. Några passerande lägger i farten lite mynt i hans hatt, sammanlagt blir det ungefär 250 kronor. När han slutar spela och packar ner fiolen applåderar ingen. Ingen säger tack. Obemärkt går han iväg... för att senare ta på sig fracken, packa upp samma violin (värd 25 miljoner kronor) och spela på en utsåld konsert för människor som i snitt har betalat 700 kronor för att lyssna till hans musik. Killen i keps var Joshua Bell, en av de skickligaste violinister i vår tid. När jag läste om detta ruskades jag om. Milde himmel! Med facit i hand hade jag såklart stannat och njutit. Problemet är att i livets villervalla har vi aldrig facit i hand. Livet går i direktsändning och här ges inga repriser. Så många gånger marscherar jag fram, instängd i mina tankar, mina projekt och bekymmer. Och missar skönheten, godheten, samtalen, vänskapen och äventyren som fi nns där jag inte förväntar mig. Ännu sorgligare blir det när jag tänker på hur många gånger Gud velat säga mig något, påminna mig något, använda mig i något – och jag ångat förbi, döv och stängd. göra med er /…/ som denne krukmakaren gör, säger Herren. Som leran i krukmakarens händer, så är ni i min händer”. (Jer 18: 1–6). Vilket tilltal – i en verkstad, en fabrik! D et är så häftigt att Gud ger oss tilltal just där vi är, att de inte är reserverade för konferenserna. Så ofta spelar Gud sitt tilltals fiol för oss. Stannar vi upp? Lyssnar vi? Vad ser du när du är på jobbet? Förväntar vi oss tilltal en regnig Vilken förväntan! Damen visste att det är stressen som gör oss döva. Sök stillheten inuti. Det betyder inte att sitta still på en stol hela dagen, så man är beredd om Gud vill ge ett tilltal, men att någon eller några gånger om dagen svepa sig i tystnaden med Gud. ”Var stilla inför Herren, vänta på honom.” Ps 37:7. N är jag var tonåring på läger läste vi ofta i kör på morgonen (faktiskt!): ”Han väcker var morgon mitt öra, Han väcker det till att höra på lärjungavis” (Jes 50:4) Det är en underbar bön att börja dagen med! Strunta i alla Guds toner du missade igår, idag är en ny dag! Idag får vi lyssna! Vi krånglar så ofta till det för oss. Tilltal är mycket enklare än vi tänkte. Ofta begriper vi kanske inte ens att det var en hälsning från himlen, vi bara tänkte på henne som vi inte sett på länge och ringde upp, vårt hjärta rördes av en nöd och vi skickade mer pengar än vi tänkte, vi hörde oss själva säga ja till en uppgift vi aldrig tyckte var vår stil. Så tror jag att Gud talar: genom tankar och hjärtan. Tänk att få leva livet i förväntan på hans tilltal – vilken resa! ❧ Tilltal Britta Bolmenäs Pastor i Tibro Missionskyrka växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 21 smått & got t ◆ s m åt t & g o t t ◆ s m åt t & g ot t ◆ småt t & g ot t ◆ småt t & g ot t ◆ smått & gott ◆ smått & go Missionskyrkan frågar ut partiledarna Redan 1968 inleddes en tradition i Missionskyrkan med utfrågningar av de politiska partiernas ledare inför valet. Det var predikanten John Hedlund som gjorde detta under sina ”korstågsmöten”. Alla partier representerade Alla riksdagspartiernas ledare kommer, och det blir dessutom konserter och annat under perioden 20 augusti till 5 september. Mer info: www.vargardamote.se Foto: Michael Anderson Foto: Privat Det har blivit en återkommande och uppmärksammad tradition. De senaste valen har Torbjörn Bastås hållit utfrågningarna på Öland. Inför valet 2010 tas stafettpinnen över av Torsten Åhman och platsen blir Tångahallen i Vårgårda. Missionspastorn Per-Inge Lidén tog motorcykeln till systerkyrkans församlingsgrupper i Kongo-Kinshasa. Församlingssafari på motorcykel Medan vi andra frös och skottade snö tillbringade pastor Per-Inge Lidén från Skåre i Värmland sex vinterveckor, ofta på motorcykel, i Luozi, Kongo-Kinshasa. Där finns en systerkyrka, med församlingar på sju olika platser i distriktet. Med motorcykelns hjälp tog han sig fram till de ofta otillgängliga byarna för att möta folket. I Värmlands Folkblad berättar han om sina erfarenheter och konstaterar: ”Här i Sverige har kyrkan det svårt. Där växer den ständigt. 22 växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 Det är inspirerande att vara i den miljön, där kyrkan spelar en stor roll i samhället.” Ömsesidigt behov Trots att det finns ett stort hjälpbehov i Kongo-Kinshasa så menar Per-Inge Lidén att behovet är ömsesidigt. ”Vi behöver varandra. De behöver pengar till solceller, skolmat och sjukhusmaterial. Vi behöver deras idéer, engagemang och känsla av solidaritet. Jag tror nästan att de kan hjälpa oss mer än vad vi kan hjälpa dem. Nästa steg i samarbetet ska förhoppningsvis ske redan i sommar. Då ska en pastor komma hit och lära oss lite afroliv.” Britta Hermansson kommer att medverka med personliga reflektioner vid de partiledarutfrågningar som Torsten Åhman gör i slutspurten inför valet 2010. Valtema för scouter När Övre Norrlands distrikt bjuder in till scoutläger i sommar så är det höstens val som inspirerat: ”Valen 2010”. Under den rubriken kommer flera teman med olika aspekter av val att rymmas såsom demokrati, valfrihet, valbarhet med mera. Dessutom kommer det att handla om de personliga val man gör och vilka effekter och konsekvenser det får. Det första valet för lägerkommittén, ett gäng entusiastiska och drivande scoutledare från Norrlandsdistriktet, var att förlägga lägret till Norrbotten med motiveringen att det var på tiden, eftersom lägret de senaste åren hållits i Västerbotten. Deltagare från norr Man räknar med deltagande av SMU-scouter från Norr- och Västerbotten. Dessutom är barn och ungdomar från orter som inte har någon scoutverksamhet men är intresserade inbjudna, liksom scouter från Norge och Finland. åt t & gott ◆ s m ått & g o t t ◆ s m åt t & g o t t ◆ småt t & g ot t ◆ sm åt t & g ot t ◆ smått & gott ◆ smått & gott Missvisande om Kongo I nr 6 av ”växa nu” (dec 2009-feb 2010) kan vi läsa följande rader om missionsarvet i Kongo: ”År 1909 trängde Johan Hammar, missionär från Svenska Missionsförbundet […] igenom skog och stäpp för att nå in i Kongo med det kristna budskapet. Det var inte bara en fysisk barriär att tränga igenom. Det var också en kulturell och religiös – med uråldriga trolldomsriter och starka band för den enskilde till stammen och dess oskrivna regler”. Jag häpnar över ordvalen och undrar om texten i själva verket är från 1909 och inte från 2009? Återigen, som så ofta sker i vårt samhälle, presenteras Afrika, i det här fallet Kongo, som något ogenomträngligt, farligt och irrationellt, och inte ett ord nämns om att dessa så kallade ”trolldomsriter” (ett olyckligt ordval som leder helt fel i associationer) ingick i ett komplext, och för kongoleserna rationellt, system av trosföreställningar som på många sätt förstås också var till hjälp och stöd för människor. Och de ”starka banden för den enskilde till stammen” utgjorde också på många sätt en trygghet, då släktskap gav individen tillhörighet och en position i samhället. Forskning visar att bilden av Afrika som ges i skolböcker och medier till största del fortsätter att vara negativ och extremt stereotyp, och här har vi som kyrka och missionsorganisation ett ansvar att inte bidra till reproduktionen av den här typen av föreställningar. Ord vi använder, både i tal och skrift, påverkar våra tankar och föreställningar och jag hoppas innerligt att redaktionen för ”Växa nu” framöver reflekterar kring vilken bild som ges genom de ord som skrivs. Kristina Helgesson Kjellin, Svenska Institutet för Missionsforskning Svar: Hej Kristina. Tack för din reaktion på min artikel i Växa.nu. Texten är mycket riktigt från 2009, men de inledande orden är ett försök att skildra hur det kan ha känts för Johan Hammar år 1909. Att det var fysiskt svårgenomträngligt att ta sig fram till Madzia är rimligt. Att Johan Hammar och hans efterträdare hade att tränga igeom en kulturell och religiös barriär, präglad av bland annat trolldomsriter framhöll Kongokyrkans (Èglise Evangélique du Congo) ledare i sina högtidstal. Visst kan det vara så att bilden av Afrika i mångt och mycket är stereotyp. Firandet i Madzia, i vilket texten tar sin utgångspunkt, hade dock en historisk prägel, med fokus på 1909. I övrigt har jag försökt ge en bild av hur kyrkan i Kongo fungerar idag. Michael Andersson, redaktör Växa.nu växa◆nu Växa.nu, Box 6302, 113 81 Stockholm Chefredaktör och ansvarig utgivare: Gunilla Hjelmåker, gunilla.hjelmaker@missionskyrkan.se, tel 08-674 07 48 Tf Redaktör för detta nummer: Kerstin Klason, kerstin.klason@missionskyrkan.se, tel 08-674 07 00 Redaktör (sjukledig): Michael Anderson, michael.anderson@missionskyrkan.se, tel 08-674 07 38 Layout detta nummer: Joakim Strandh Växa.nu ges ut av Svenska Missionskyrkan i samarbete med equmenia och distribueras som bilaga till Sändaren samt i Svenska Missionskyrkans olika distrikt. Den kommer ut fyra gånger per år. Se även www.växa.nu (www.vaxa.nu) E-post till tidningen: vaxa.nu@missionskyrkan.se Svenska Missionskyrkan/SMU i Övre Norrlands distrikt Distriktsexp. i Skellefteå, tel: 0910-77 90 68 www.on.missionskyrkan.se Svenska Missionskyrkan/SMU i ÖrebroVärmlandDal Distriktsexp. i Karlstad, tel: 054-19 61 70 www.ovd.missionskyrkan.se Svenska Missionskyrkan/SMU i Södra Götalands distrikt Distriktsexp. i Hässleholm, tel: 0451-38 19 30 www.sg.missionskyrkan.se Svenska Missionskyrkan/SMU i Västra Götaland Distriktsexp. i Alingsås, tel: 0322-67 22 90 www.vg.missionskyrkan.se Svenska Missionskyrkan/SMU i Mellansvenska distriktet Distriktsexp. i Gävle, tel: 026-18 46 54 www.msv.missionskyrkan.se Svenska Missionskyrkan/SMU i Mälardalen Distriktsexp. i Stockholm, tel: 08-641 65 98 www.md.missionskyrkan.se equmenia Rikskansli, tel: 08-545 915 30 www.equmenia.se Svenska Missionskyrkan/SMU i Östra Götalands distrikt Distriktsexp. i Jönköping, tel: 036-16 50 35 www.og.missionskyrkan.se ISSN 2000–5008 växa.nu nr 8 ◆ maj – aug 2010 23 Missionsgåvan – gör det enkelt att ge Enkelt, långsiktigt, ansvarsfullt Pengarna rullar in under semestern också! ”Autogiro – enklare kan det inte bli” Läs mer på www.missionskyrkan.se
© Copyright 2024