Axelkopplingar

6 Axelkopplingar
6.1 ALLMÄNT
En axelkoppling är avsedd att överföra vridmoment mellan två i linje eller nästan i linje liggande roterande axlar.
Vridmomentet i axlarna är lika stort, men varvtalsskillnad kan förekomma vid slirning eller hel urkoppling.
I sin enklaste och kanske ursprungligaste form fungerar kopplingen som en skarv på axeln. Detta är en uppgift,
en annan är att förbinda två axlar, som inte nödvändigtvis är perfekt i linje med varandra. Ett sådant fel måste då
kunna tas upp av kopplingen.
Axelkopplingar kan ha en mängd olika funktioner och egenskaper. Med tanke på detta brukar kopplingar
uppdelas i tre huvudgrupper med underrubriker, nämligen:
1.
2.
3.
Icke urkopplingsbara kopplingar
•
Vridstyva
•
Vridelastiska
Urkopplingsbara
•
kopplingarkopplingar med manöverorgan
•
frigångskopplingar
Vridmomentbegränsande kopplingar
•
icke styrbara
•
styr- och reglerbara
6.2 VAL AV AXELKOPPLING
Det är viktigt inte minst av kostnadsskäl att, om den inte redan finns, skapa en vettig internstandard, som med ett
fåtal typer täcker de flesta kopplingsbehoven inom ett företag/anläggning.
Finns inte någon standard eller skall en ny standard utarbetas - det kanske finns anledning att omarbeta den
befintliga - bör följande faktorer beaktas.
•
Typ av koppling
•
Typ av rörelse
•
Krafter och moment
•
Driftfaktorer
•
•
Varvtal
Dimensioner, vikt
•
Miljö
•
Uppställning och demontering
•
•
•
Utbytbarhet
Livslängd
Kostnad
Ej urkopplingsbar
Urkopplingsbar
Vridmomentbegränsande
Radiell och axiell förskjutning
Vinkelbrytning
Vridmoment
Böjmoment
Axiella och radiella krafter
Startfrekvens
Inkopplingsfrekvens
Drifttid
Omgivningstemperatur
Masströghetsmoment
Beräkningsmetoder
Balansering
Axelhål
Utrymme
Korrosiv
Slitande
Temperatur
Explosiv
Horisontella eller vertikala axlar
Uppriktning
Passningar
Lätt att byta förslitningselement
Faktorer som påverkar
Faktorer som påverkar totalkostnad
150
6.3 TYP AV KOPPLING
Ej urkopplingsbara kopplingar behåller efter monteringen en mer eller mindre flexibel
men obruten överföring av rotationsrörelsen. Förbandet löses endast i samband med demontering för reparation
el. dyl.
De vanligaste kopplingarna för pumpar är någon form av flexibla kopplingar, som kan ta upp kvarstående fel
från uppriktning. Det finns dock exempel på användningsområden för fasta kopplingar. Ett exempel är
skålkoppling, som används för att underlätta demontering.
Figur 6.1 Exempel på skålkoppling
Ett annat är långaxliga pumpar och omrörare - figur 6.2 - där man av utrymmesskäl vid demontering måste
"skarva" axeln. Tillverkningstekniska skäl gör också att man vill "skarva" långa axlar. Den vanligaste
kopplingen för dessa fall är skiv- eller flänskopplingen.
Figur 6.2 Långaxlig pump
För att underlätta demontering och service på maskinerna är en s k "spacer"-koppling att föredra, figur 6.3.
Genom att demontera kopplingen kommer man åt att arbeta med respektive maskin utan att behöva flytta dessa.
151
Figur 6.3 Förenklad demontering med spacer-koppling
För speciella pumpinstallationer används urkopplingsbara och vridmomentbegränsande kopplingar. Exempel är
centrifugalkopplingar för avlastad start vid användning av en direktstartad kortsluten motor.
Hydrodynamiska kopplingar kan användas för avlastad start och varvtalsreglering, se vidare avsnitt 8.13.
6.4 UPPRIKTNINGSFEL
De typer av rörelse eller förskjutning mellan två axlar, som kan förekomma är av tre slag enligt figur 6.4,
nämligen:
Dessa förskjutningar kan förekomma var för sig eller tillsammans. Kopplingsleverantören ger uppgifter på hur
stora dessa förskjutningar maximalt får vara, som regel var för sig.
Det är viktigt att veta hur stora förskjutningarna får vara vid en kombination och hur max tillåtna värden
förändras med varvtalet och överfört moment, Se figur 6.5
Figur 6.4 Typ av rörelse
152
Figur 6.5 Vinkelfel, kombination axial-radialfel.
Livslängden på både koppling och maskiner påverkas också av snedställningen. Hur mycket livslängden på
maskinen förändras kan bedömas först efter uppgifter på hur stora de återförande momenten och krafterna
blir vid en viss snedställning. Oftast talas enbart om hur stor snedställning de olika kopplingstyperna tål,
när det istället borde undersökas vilken koppling maskinen tål vid en viss uppriktningsgrad, figur 6.6.
Figur 6.6 Förhållandet förskjutning/kraft
6.5 KRAFTER OCH MOMENT
En axelkoppling är normalt konstruerad för att belastas med ett vridande moment. I vissa fall kan en koppling
belastas med böjmoment samt axiella och radiella krafter. För fasta kopplingar utgör detta normalt inget
problem, men för övriga typer bör dessa belastningar undvikas eller vara mycket små. Speciella arrangemang
kan eventuellt utformas. Det är lämpligt att rådfråga leverantören i varje enskilt fall. Undantag finns. Ett exempel
på detta är membrankopplingar, som kan ta upp radiella krafter och bära t ex långa mellanaxlar.
6.6 DRIFTFAKTORER
Vid storleksbestämning av flexibla kopplingar och även vid andra kopplingstyper är det vanligt att utvärdera en
viss driftfaktor eller säkerhetsfaktor, som framför allt tar hänsyn till typ av drivande och driven maskin och
sällan till driftsförhållanden.
Svårigheten att använda sådana driftfaktorer ligger i den subjektiva värderingen av de aktuella maskinerna, som
skall kopplas ihop.
153
Ett annat problem är, att tillverkaren inte redovisat grunddata för kopplingen, utan bara lämnat en
rekommendation om största tillåtna belastning. Vilka dolda marginaler eller faktorer, som finns, är okända för
köparen.
För att objektivt kunna jämföra olika kopplingar och framför allt kunna göra en mer realistisk beräkning, har en
ny metod utarbetats, där hänsyn tas till:
Startfrekvens, temperatur, drivande och driven maskins masströghetsmoment, normalmoment och
maximalmoment.
Denna metod har presenterats i en tysk kopplingsstandard med beteckningen DIN 740, som förutom
beräkningsmetoden innehåller en dimensionsstandard. I vissa stycken kan denna standard tyckas överarbetad,
medan den i andra underlåtit att ta med några viktiga faktorer.
Den ena är, hur en tänkbar snedställning av axlarna påverkar kopplingen. En faktor baserad på hur stora
uppriktningsfelen får vara i % av maximalt tillåtna fel, skall kunna anges.
Den andra faktorn som skall tas hänsyn till är vibrationsnivån hos de båda maskinerna, åtminstone vid
hastigheter över 1,5 - 2 mm/sek. Notera att för pumpar kan tillåtas upp till 4,5 mm/sek, vilket ungefär motsvarar
balanseringsgrad Q 16 enligt VDI 2060.
De olika faktorernas storlek och betydelse för kopplingsvalet varierar med de konstruktiva
skillnaderna mellan olika typer varför beräkningsgång och angivna värden i DIN 740
måste användas med viss försiktighet och leverantörens anvisningar måste gälla.
En mycket väsentlig sak i sammanhanget, som beaktats för lite och som i många fall är dimensionerande, är hur
startmomentet kan se ut för en kortsluten asynkronmotor vid direktstart. Mätningar, som gjorts visar, att
omedelbart - ca 0,04 sek - efter tillslag erhålles en momenttopp, som ligger mellan 6 - 10 ggr normalmomentet, i
vissa fall ännu högre. De verkliga maxmomenten ligger alltså betydligt över vad som anges i motorkatalogerna.
En viktig faktor för kopplingsberäkningen är förhållandet mellan motorns och drivna maskinens svängmoment
och kan beskrivas av följande samband:
Ekv 6.1
Svängmomentet för en pump kan anges i % av motorns och som riktvärden kan följande siffror användas:
2-polig motor
4-polig motor
6-polig motor
0,04 - 0,2 x Smo
0,25 - 0,6 x Smo
0,6 - 3,2 x Smo
154
Sättes dessa siffror in i formeln och antas samtidigt att Mi = 6 - 10 - Mn (normalmomentet) erhålles i de sämsta
fallen:
Mk 4-polig motor
Mk 6-polig motor
=
3,8·Mn
= 7,6·Mn
Slutsatsen blir att försiktighet måste iakttagas vid storleksberäkning av kopplingar utsatta för direktstart. Framför
allt då den drivna maskinen har ett stort svängmoment. Finns dessutom glapp någonstans i transmissionen koppling eller växel - kan ännu högre toppmoment uppnås orsakade av accelerationskrafter.
6.7 VARVTAL
Med ökat varvtal ökar centrifugalkrafterna. Kopplingens material och tillåtna periferihastigheter måste
beaktas. Maximal tillåten periferihastighet för t ex gråjärn är 35 m/sek. En icke allsidigt bearbetad koppling
kräver statisk och dynamisk balansering vid betydligt lägre varvtal än en allsidigt bearbetad för
undervikande av skadliga vibrationer.
En kopplings massa är oftast ganska liten i förhållande till de roterande massorna i den drivna och drivande
maskinen. För pumpar gäller att förhållandet kopplingsvikt/rotorvikt är ungefär 0,02 - 0,08. Följaktligen
har obalans i kopplingen normalt mindre inverkan på lagringar och vibrationer än obalans i själva
huvuddelarna. Helt utan betydelse är det dock inte.
Följande samband gäller:
Ekv. 6.2
Exempel:
En allsidigt bearbetad koppling kan antagas ha en balansgrad - utan dynamisk balansering - motsvarande Q 16 Q 40 - enligt VDI 2060, vilket motsvarar ca 0,08 mm tillåten centrumförskjutning vid 3000 r/min. Finns en
koncentricitetstolerans för axelhålet i navet, som ligger på 0,05 mm, erhålles i värsta fall en centrumförskjutning
som är 0,13 mm. Detta är inte på något sätt onormalt. I många fall når enbart koncentriciteten detta värde. Denna
centrumförskjutning
ger vid 3000 r/min en obalanskraft, som är ca 12 N per kg kopplingsvikt. En koppling för 50 kW kan väga 10 15 kg, betydelsen av en god balans är mycket stor. Vid högelastiska gummielementkopplingar med mellanaxel
kan obalansen förstärkas ytterligare p g a egensvängningar. Viktigt är också om balansering skall ske med hel,
halv eller utan kil beroende på hur motparten balanseras.
6.8 DIMENSIONER, VIKT
Tidigare har nämnts betydelsen av små dimensioner och låg vikt för att svängmomentet skall bli litet samtidigt
som obalanskrafterna minskar. I vissa extrema fall används lättmetallegeringar för att hålla vikten nere.
Samtidigt som kravet på små dimensioner/överfört moment finns, så finns också kravet, att kopplingen skall
kunna klara stora variationer i axeldiameter, av både kostnads- och standard skäl.
155
6.9 MILJÖ
Korrosiv och slitande omgivning kan påverka kopplingens livslängd genom onormal förslitning av
ingående element. Stark kyla eller värme kan påverka kopplingens hållfasthet och elasticitet hos ingående
material. Olja, kemikalier och ozon kan helt förstöra gummielement. En koppling helt av metall t ex
membrankoppling är i de flesta sådana fall den enda lösningen. Processindustri erbjuder som regel en
mycket dålig miljö ur kopplingens synpunkt.
I vissa typer av industrier t ex petrokemisk, raffinaderi och olje- och gastankers ställs krav på gnistfria
kopplingar. En membrankoppling t ex kan göras gnistfri genom att membranen görs av monel och övriga
delar i kopplingen av brons.
Figur 6.7 Gnistfri koppling
Ett annat sätt att klara explosionsrisken, framför allt ombord på fartyg, är gastäta skott- eller
däcksgenomföringar, bestående av 2 st plantätningar med vätskespärr emellan, samt bälg som har till
uppgift att ta upp snedställningar. En sådan gastät genomföring måste sedan kompletteras med gnistfri
axelkopplingar.
6.10 UPPSTÄLLNING OCH DEMONTERING
För att erhålla maximal driftsäkerhet och för att underlätta montering och underhåll är det av vikt att
anslutna maskiner är stadigt uppställda helst på gemensamt och stadigt fundament. Dessutom finns det
normer för hur en koppling skall förses med beröringsskydd, ANSI B15.1 och BS 1649. I vissa fall måste
kopplingen byggas in bakom ett sprängskydd, som skall kunna stå emot ett eventuellt kast av kopplingen
vid haveri.
Ett bättre sätt är att välja en kastsäker koppling, som har tillräckliga styrningar, enligt figur 6.8.
Figur 6.8 Kastsäker koppling med styrningar
156
Uppriktning av kopplingar - egentligen axlarna, som kopplingen skall förbinda - skall ske så noggrant som
möjligt. Ekonomiskt möjlig får faktiskt en perfekt uppriktning anses vara, eftersom uppriktningen kan påverka
både drifts- och underhållskostnader högst avsevärt. Se avsnitt 6.13 om metod för uppriktning av axlar.
Hänsyn måste tas till:
Axlarnas temperaturutvidgning, glidlagrade elmotorers magnetiska centrum - axiella vibrationer - och
rörspänningar.
Ett bra sätt att förenkla uppriktningsförfarandet är att välja en koppling med mellanaxel, eftersom utrymme för
att komma åt att arbeta med maskinerna erhålles, utan att behöva flytta dem. Detta innebär, att kanske enbart
kontroll av uppriktningen medför att en omriktning inte behöver göras.
Inom petrokemisk industri och raffinaderier föres protokoll på uppriktningen. Den kontrolleras och noteras före
drift och efter drift innnan pumpen tas in eller isär för renovering. På samma föredömliga sätt göres en
uppriktningskontroll av heta pumpar efter varmkörning.
För kardankopplingar gäller att vinkelförskjutningen skall vara jämnt fördelad mellan de båda knutarna för att
undvika ojämn hastighet. Dessutom bör en kardankoppling alltid rotera med en liten snedställning.
När det gäller fastsättning av naven på axeln uppstår som regel konfliktsituation. Navet skall sitta fast och helst
ta upp en del av vridmomentet för att avlasta kilförbandet, samtidigt som det skall vara lätt att demontera. Praxis
för navfastsättning följer motoraxlarna, där passningen vanligen är H7/k6 - lätt drivpassning - upp till 48 mm
diameter. Över 55 mm väljes helst H7/m6 -drivpassning.
Skälet till en hårdare passning är att kilhöjden minskar med ökad diameter från att ha varit 12,5 av diametern vid
24 mm axel till endast 6 % vid 100 mm axel. Denna minskning bör också kompenseras med ökade navlängder.
Vanligt när det gäller elmotorer är att kilen inte går ända fram till axeländen, vilket ytterligare ökar påkänningen
på kilen och måste kompenseras med ökad navlängd.
Demontering av kopplingshalvor fordrar som regel hårt arbete, som skulle kunna underlättas betydligt, om
motor, pump och kopplingsleverantörer försåg sin utrustning med lämpliga fästen och dylikt för avdragare. På
elmotorer kan ett borrat och gängat hål i axeländen enligt figur 6.9 erhållas mot merkostnad. Detta borde vara
standardiserat.
Figur 6.9 Demonteringshål på elmotoraxel
Andra fastsättningsmetoder är ett rent krympförband, bomförband eller någon form av spännhylsa. Spännhylsor
används i första hand för kedjehjul och repskivor, men kan vara ett gott alternativ även för axelkopplingar i mån
av utrymme.
157
Figur 6.10
Exempel på spännhylsor.
De flexibla elementen måste vara lätta att köpa och byta eller reparera. Att de skall kunna bytas utan att
maskinerna eller kopplingsnaven behöver rubbas är en självklarhet.
6.11 LIVSLÄNGD
Kopplingens livslängd påverkas av en mängd olika faktorer, som varierar med kopplingens konstruktion. En
faktor, som påverkar framför allt kopplingar med gummielement, är den omgivande miljön.
En bågtandkopplings livslängd beror till stor del på hur smörjningen sköts och att rätt smörjmedel med hänsyn
till omgivningstemperatur etc används.
Uppriktningen påverkar livslängden för alla kopplingar, oavsett konstruktion och fabrikat.
För vissa typer av installationer kan det vara lämpligt att kopplingen utformas så att en viss nödmedbringning
sker, om ett element går sönder i den.
För andra installationer kan det vara nödvändigt med en vridmomentbegränsande koppling med brytande
funktion.
Regelbundet återkommande tillsyn och kontroll av uppriktningen och flexibla element enligt tillverkarens
rekommendationer är viktig. Det är väsentligt, att sådana instruktioner hamnar hos rätt personal.
Tyvärr saknas ofta metod eller regel för att bedöma förslitningsgraden.
6.12 AXLARS UPPRIKTNING
Allmänt
Flexibla axelkopplingar används normalt för att överföra vridmoment mellan roterande axlar när axlarna inte
nödvändigtvis är perfekt uppriktade. Det bör noteras att en flexibel koppling inte är någon ursäkt för dålig
uppriktning. Noggrann uppriktning är väsentlig i syfte att uppnå maximal driftsäkerhet samt att minska service
och underhåll.
Det talas mycket om perfekt uppriktade axlar, men tyvärr uppnås detta sällan beroende på värmerörelser och
formförändringar orsakade av rörspänningar samt sättningar i stativ och fundament etc.
158
Korrekt kopplingsuppriktning kan uppnås genom ett flertal metoder beroende på typ av utrustning och vilken
noggrannhet som fordras. Att använda mätklockor anses vara den mest noggranna metoden. Antingen genom att
göra avläsningar på ändplanet och periferin på ett nav eller genom att använda periferimetoden, där mätningar på
periferin på båda kopplingsnaven görs samtidigt. Den senare metoden är att föredra, eftersom hänsyn, ej behöver
tas till axiell rörelse hos axlarna. När denna metod är invand kan uppriktningen utföras båda snabbt och
noggrant.
Perferimetoden
Många applikationer i processindustrin innebär uppriktning mellan pumpar och elmotorer, pumpar och turbiner
etc och vanligast är att justera den drivande till den drivna enheten.
När kopplingsnavet är monterat på axeln skall den i idealfallet vara koncentrisk med axeln, men detta uppnås
sällan beroende på tillverkningstoleranser mellan nav och axel. För att förhindra att excentriciteten påverkar
uppriktningen är det praxis att rotera de två naven tillsammans. Detta kan göras genom att en gängad axel är
fästad i navens skruvhål.
1. Montera indikatorklockorna enligt fig nr 6.11 och var noggrann med att mätspetsarna hamnar parallellt
och över axlarnas centrumlinjer. Lämpligt material för klockstativet är ø 12 - 15 mm rundstång. Detta
bör vara tillräckligt för att förhindra instabilitet och därmed avläsningsfel upp till ca 250 mm avstånd
mellan axeländarna. Om det uppstår avläsningsfel p g a att stativet är instabilt dra ifrån två ggr
avläsningsfelet från skillnaden mellan 3M och 3P. Se figur 6.12
Figur 6.11 Montering indikatorklockor
0
2. Märk båda naven i 90 intervaller från utgångsläget - noll-läget - för indikatorklockorna.
3. Båda klockorna skall nollställas i toppläget. Innan några avläsningar noteras flyttas motorn eller den
drivande enheten horisontellt till ett så centrerat läge som möjligt. Drag sedan fast den ordentligt, detta
ger då en noggrannare avläsning. Rotera naven sakta tillsammans och notera avläsningar i 90°
intervaller som visas i figur 6.12. OBS: Alla avläsningar skall göras från ett och samma håll och från
den drivande sidan sett, figur 6.15.
159
Figur 6.12 Märkning av naven i 90°-intervaller. Notering av indikatoravläsningar.
Exempel på vertikal uppriktning
Vertikal justering - genom att lägga shims under fötterna eller stativet - skall göras före horisontell uppriktning.
1. Ta ett vanligt fall där en elektrisk motor - nav M - skall uppriktas mot en pump - nav P - och
indikatoravläsningarna - tagna från motorhållet - är enligt figur 6.12.
2. Avläsningarna visar att axel M är snedställd i förhållande till axel P och vice versa, men avsikten är att
bara flytta motorn för att justera felet.
3. Notera de vertikala avläsningarna
1M=0
1 P =0
3 M = 3 mm
3 P = -3,4 mm
Figur 6.13 Axlarnas centrumlinjer enligt avläsningar punkt 3.
4.
Eftersom 3P är -3,4 mm så tycks motorn ligga 3,4 delat på 2 = 1,7 mm för lågt - 3,4 mm är det totala
axelkastet. Bestämning av det relativa läget för axlarnas centrumlinjer samt bestämning av
underläggens storlek kan göras grafiskt. Se figur 6.6.
Om motorns höjs 1,7 mm genom att sätta in shims under fötterna F1 och F2 figur 6.15 så skulle
avläsningarna och det relativa läget mellan motor och pump bli så som visas i figur 6.14. Vid detta läge
skall inga shims sättas dit och inte heller någon justering göras därför att med en fortsatt enkel uträkning
så kan slutjusteringen för vinkel- och vertikalfelen göras i en operation.
OBS: Den bit som motorn måste höjas - i detta fall 1,7 mm - skall noteras eftersom den kommer att
användas i slututräkningen.
160
5.
Antag att motorn höjts 1,7 mm, 3M2 i figur 6.11 skulle nu läsas -0,4 mm eller, hänvisande till
utgångsavläsningen, (3M 3P) 3,0 - 3,4 = -0,4. Om de ursprungliga mätningarna hade visat att motorn
låg för högt så skulle 3M2 ha ett plustecken och shims hade behövts tas bort från F 1 och F2 för att
korrigera detta fel.
6. Tidigare noteringar och följande mått C = 155 mm F1 = 236 mm F2 = 472 mm, se figur 6.15 är tagna
från ett praktikfall.
OBS: Måtten C, F1 och F2 kan med tillräcklig noggrannhet mätas med hjälp av en stålskala.
Figur 6.14 Avläsningar och centrumlinjer efter höjning av motorn 1,7 mm.
7. För att erhålla motorns lutning per mm divideras 3M2 delat på 2 med C.
8. Multiplicerar måtten F1 och F2 med motorns lutning enligt punkt 7 erhålles erforderlig shimsning för
att korrigera motorns lutning.
Fot: F 1 x 0,0013 = 236 x 0,0013 = 0,3 mm
Fot: F 2 x 0,0013 = 472 x 0,0013 = 0,6 mm.
9. För att justera motorns lutning är det nödvändigt att ta bort 0,3 mm shims under F 1 och
0,6 mm under F2. Lutningsuträkningarna gjordes med tanke på att motorn hade höjts 1,7
mm därför blir slututräkningen 1,7 - 0,3 =1,4 mm 1,7 - 0,6 = 1,1 mm.
Hade motorn lutat uppåt och motorns centrumlinje sänkts så hade slututräkningen blivit
-1,7+0,3=-1,4mm resp -1,7+0,6=-1,1 mm.
F 1 antages ha höjts 1,7 - 0,3 = 1,4 mm
F 2 antages ha höjts 1,7 - 0,6 = 1,1 mm
Detta är ännu en fördel med denna metod då man väljer tjockleken på shimsen i förväg.
Figur 6.15 Definition av mått
161
Horisontell uppriktning
1.
När den vertikala justeringen är utförd justeras den horisontella snedställningen av motorn. Den
justering i mm som kommer att behövas kan beräknas på samma sätt som tidigare genom att använda
avläsningarna 2 M och 4 M resp 2 P och 4 P. Efter att ha gjort denna beräkning och fått fram det värde i
mm som motorn behöver flyttas horisontellt måste indikatorklockorna användas som hjälp. Därför finns
det ingen anledning att göra beräkningen, utan motorn flyttas i sidled på vanligt sätt och riktas med
direkt hjälp av indikatorklockorna.
2. Slutligen innan motorn fästes kontrolleras avstånd mellan axeländar efter kopplingstillverkarens
måttabell. Förutsatt att allting har gjorts tillräckligt noggrant, avläsningarna och beräkningarna är
riktiga, så bör en kontrollavläsning ge ett max-axelkast av 0,1 mm. Denna snedställning är fullt
acceptabel för de flesta utrustningar. Erfordras en noggrannare uppriktning kan det vara nödvändigt
med ytterligare finjustering.
Figur 6.16 Grafisk metod för bestämning av underläggs storlek shims.
6.13 LITTERATURFÖRTECKNING
Mekanresultat 72003 Axelkopplingar, Produktinformation utgiven av Sveriges Mekanförbund innehåller en
mängd uppgifter om kopplingar de flesta med beteckningssystem och inbyggnadsmått.
DIN 740 en kopplingsstandard med fastlagda beteckningssystem och inbyggnadsmått.
Användes ofta till pumpar utförda enl ISO 2858 och är lämplig vid uppläggning av egen standard för att
underlätta hantering, lagerhållning etc.
162