P RO F I L EN p r o fil e n PROFILEN – Ulla Eckerberg En grundbult i allt utvecklingsarbete var att nyheter ska vara till gagn för aveln. Varför blev det vorsteh? I mitten av 70-talet inköptes en strävhårstik, för att bistå med att apportera änder och duvor. På jaktmarkerna fanns även en stam av fasaner. Vorstehns väldokumenterade allroundegenskaper passade bra in på behovet. Vad gjorde att du engagerade dig i SVK? Min man Lennart blev snabbt engagerad i lokalavdelningens styrelse, och jag fann mig snart sköta resultatredovisningen, fixa kaffe m.m. Sedan mitten av 80-talet startade jag egen hund på prov och sedan ”rullade det på”. På köpet träffade vi trevliga likasinnade och fick vänner som vi umgåtts och jagat med i över 30 år! Något som var rätt tänkt, men som blev fel? När de ”särskilda proven” infördes, uppstod en hel del turbulens, där gällande jaktprovsregler åsidosattes på ett flagrant sätt. Flera försökte komma runt regelverket på de mest uppfinningsrika sätt. Styrelsen fick ta till hårda nypor innan överträdelserna ebbade ut. Det var en tuff tid och en och annan tillverkade säkert en s k voodoodocka av mig, för det sved i skinnet ibland! Viktigaste milstolparna i SVK:s historia under din tid? Den viktigaste händelsen har varit delningen av SVK och att SKF bildades för övriga kontinentala stående fågelhundar. Ett fullmäktigebeslut som föregicks av långdragna diskussioner men fick ett bra utfall. 20 | Svensk Vorsteh Namn: Ulla Eckerberg Ålder: 65, nybliven pensionär Familj: Maken Lennart, barn och barnbarn Hundar: En korthårig vorsteh, en hamiltonstövare och två korthårstaxar. Innehar kennel Holavedskogen men har ingen uppfödning längre. Uppdrag: Sekreterare i SVK:s huvudstyrelse 1991–99, ordförande 1999-2003. Har förtroendeuppdrag som ordförande för fullmäktige sedan några år. Ledamot i SKK:s Uppfödar- och Kennelkonsulentkommitté (UKK) sedan 2009. Avgörande betydelse för utvärderingen av jaktproven var införandet av egenskapsbedömningen som sjösattes i början av 90-talet. Jag engagerades till huvudstyrelsen 1991 och hela 90-talet var en dynamisk tid med en aktiv styrelse. Jaktprovsdomarutbildningen utvecklades med såväl teori som praktik och provledarutbildningen infördes. I början av 90-talet bildades Framtidsgruppen med syfte att vidareutveckla verksamheten i ett längre perspektiv. Resultatet blev införandet av fullbruksprovet och mentalbeskrivningen samt exteriörmönstringen. Vidare skapades Riksutställningen. En grundbult i allt utvecklingsarbete var att nyheter ska vara till gagn för aveln. För att genomföra ovanstående fanns behov av likvida medel. Dåvarande ordföranden Berndt Fasth tillsammans med kassören Ulf Aronson lade grunden för en stabil ekonomi. Det är därför glädjande att efterföljande styrelser fortsatt arbetet att bibehålla den ekonomiska stabiliteten. provverksamheten förändras? En fråga som stötts och blötts under en längre tid är också behovet och hanteringen av utsatt fågel för att överhuvudtaget kunna arrangera prov på fältfågel. I olika sammanhang har frågan lyfts beträffande omhändertagande av nya medlemmar. Många har inte längre som mål att skaffa en jakthund att jaga med. Start på jaktprov utgör istället de tillfällen man ”jagar”! Dessa nya förutsättningar bör tas på största allvar. Det är angeläget att fokusera på hur klubbens målsättning ser ut om t ex 5 år. Här finns komplexa frågeställningar kring såväl avelsarbetet som förutsättningarna för lokalavdelningarnas uppdrag som provarrangörer. En tillspetsad fundering är ifall ett hundraårigt arbete att avla fram goda jakthundar ska ersättas med en annan avelsmålsättning som kan tillgodose fler? Det är dags att ta ställning till klubbens färdriktning. Vilka mål anser du SVK bör fokusera på framöver? Som jag ser det har en förskjutning skett till att hundar med ett stort fältsök premieras medan rovdjursskärpan tonats ned. Idag fokuserar vi mycket på goda egenskaper som fälthundar. Om den utvecklingen är bra eller dåligt måste bedömas utifrån hur man jagar med hunden. I takt med att de frilevande fältfågelstammarna minskar finns det anledning att fundera över om vi framöver har möjlighet att arrangera prov med upp mot 150 deltagare. Hur kan Till sist: har vi bättre hundar idag jämfört med för ca 30 år sedan? Svensk Vorsteh | 21