Saker att ta upp i SKI-rapport – ”manual”
1/35 SKI Språk, kultur, identitet Ett samarbetsprojekt mellan Malmö Museer, Malmö, Sverige, Nationalmuseum, Köpenhamn, Danmark, Aboa Vetus & Ars Nova, Åbo, Finland, Kulturhistorisk Museum, Universitetet i Oslo, Norge och Narsaq Museum, Narsaq, Grönland. Finansiering: Nordisk Ministerråd: Museikommittéen och Kulturfonden 2/35 SKI – Språk, kultur identitet De senaste åren är det många museer som börjat arbeta aktivt för att locka nya grupper till sina institutioner. Vi, som arbetar på museerna, vill engagera fler människor i det som vi tycker är viktigt, spännande och intressant. Och vi har också alltmer fått i uppdrag att nå fler människor. Det visar sig många gånger att det inte är så lätt. Museerna måste konkurrera med så många andra medier, fritidsintressen och krav som människor har på sig. Och vi har heller inte alltid de rätta kunskaperna för att kunna vända oss till nya grupper på ett sätt som blir meningsfullt. I SKI-projektet har det handlat om att rikta pedagogiska satsningar till personer som kommit nyligen till våra respektive länder, som håller på att lära sig ett nytt språk, och till personer som annars inte skulle komma till museerna. Poängen är att våra erfarenheter i projektet ska kunna användas av andra museer som vill arbeta på liknande sätt. På så vis hoppas vi som jobbat med SKI i Malmö, Oslo, Narsaq, Köpenhamn och Åbo att vi kan ge värdefulla tips som kan göra det lättare för fler att uppfylla de nya uppdragen. Malmö i april 2007 Sofie Bergkvist Intendent, Malmö Museer Deltagande institutioner och kontaktpersoner Malmö Museer, Birgitta Petrén, projektledare, birgitta.petren@malmo.se Box 406 SE-201 24 Malmö Skoletjenesten Nationalmmuseum, Merete Staack, merete.staack@natmus.dk Fredriksholms kanal 12 DK-1220 Köpenhamn K Narsaq Museum, Rie Oldenburg, narsaq.museum@greennet.gl Box 177 GL-3921 Narsaq Aboa Vetus & Ars Nova-museot, Minna Hautio, minna.hautio@aboavetusarsnova.fi Itäinen Rantakatu 4-6 FIN-20700 Åbo Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo, Per Rekdal, p.b.rekdal@khm.uio.no Box 6762 NO-0130 Oslo 3/35 Inledning SKI – språk, kultur, identitet är ett nordiskt samarbete mellan Malmö Museer, Malmö, Nationalmuseum, Köpenhamn, Aboa Vetus & Ars Nova museum, Åbo, Kulturhistorisk Museum, Universitetet i Oslo och Narsaq Museum, Narsaq. Malmö Museer tog initiativ till projektet 2005 efter att ha upplevt ett behov av att utveckla och förbättra pedagogiken gentemot personer som kommit till Sverige från andra länder. Malmö Museers pedagoger testade redan 2004 att bjuda in SFI-studenter (språkundervisning för invandrare) till museet för att ha sin undervisning i museets lokaler. Detta fungerade bra, och pedagogerna och SFI-lärarna enades om att fortsätta 2005 med ett pilotprojekt där museets pedagoger medverkade aktivt vid besöken. I samband med detta kontaktades de nordiska samarbetsparterna. Det visade sig att behovet av att rikta satsningar mot grupper som annars inte kommer till museerna i så stor utsträckning fanns på flera håll. De fem deltagarmuseerna har lite olika ingångar till samarbetet. Museerna har också använt sig av lite olika metoder i arbetet med att göra våra museer tillgängliga för invandrare och personer som annars inte kommer till museerna. Däremot har det visat sig att vårt arbete har lett till liknande erfarenheter om vad som verkligen fungerar. Att vi är många institutioner på flera platser i Norden med ganska skilda förutsättningar gör våra erfarenheter extra intressanta. Den här rapporten beskriver både metoderna och vilka de viktigaste erfarenheterna är. Den är en källa för tips till andra som vill arbeta på liknande sätt. Det är viktigt att motivera våra erfarenheter och metoder på ett bra sätt. Därför gjorde jag inför skrivandet av rapporten en undersökning av vad som finns skrivet om att lära sig ett andraspråk med allt vad det innebär, dels utifrån pedagogisk forskning, dels sociologisk och kulturvetenskapligt. Min tanke var att reflektera över sambanden mellan språk, kultur och identitet för att på så vis se om de tankar vi haft i det här projektet stämde överens med vad den samtida vetenskapen anser viktigt just nu. Det innebär att några av de begrepp och idéer vi haft i projektet problematiseras och ibland ifrågasätts i rapporten. Även dessa diskussioner kan bli en hjälp för andra som vill arbeta med liknande frågor, att bli medveten om olika perspektiv på vår gemensamma ambition. Rapportens upplägg I det följande presenteras projektet utifrån formella kriterier som samarbetsparter, mål, och målgrupper. Därefter diskuteras begreppen språk, kultur och identitet och hur vi har förhållit oss till dessa begrepp i projektet. Efter detta följer en genomgång av vad respektive museum konkret har arbetat med för att uppnå målen, vilka metoder som har använts och hur aktiviteterna motiveras. Denna genomgång följs av de erfarenheter som gjorts i projektet. Erfarenheterna kopplas till de teoretiska diskussionerna och sist finns ett antal konkreta tips på hur museer kan förbereda sig inför att arbeta med liknande målgrupper, vilka metoder som fungerar och vad pedagogerna särskilt behöver tänka på. Presentation av samarbetsparterna: Aboa Vetus & Ars Nova, Åbo I Rettigska palatset verkar i dag museerna Aboa Vetus och Ars Nova. Denna fascinerande helhet utnämndes år 1997 till Europas näst bästa museum. Aboa Vetus (Det gamla Åbo) är museets kärna och ett medeltida stadskvarter hittades av en 4/35 tillfällighet i samband med renoveringen av Rettigska palatset. Museet Ars Nova (Ny konst) baserar sig på Matti Koivurinta-stiftelsens samling och ger en heltäckande bild av 1900-talskonsten. Den består av över 500 verk av stora namn inom modern konst både i Finland och utomlands. www.aboavetusarsnova.fi Kulturhistorisk Museum, Universitetet i Oslo Kulturhistorisk museum (KHM) har Norges største samlinger av norske og antikkens oldsaker, middelalderens kirkekunst, mynter, betalingsmidler og etnografiske gjenstander fra hele verden. En del av samlingene er utstilt i Historisk museum og i Vikingskipshuset som permanente museumsutstillinger. Utstillingene er laget for å skape interesse for og formidle kunnskap om Norges eldste historie og verdens kulturer. Gjennom utstillingene ønsker museet også å presentere forskning, undersøkelser og fagkunnskap som finnes ved museet. www.khm.uio.no Malmö Museer Malmö Museer är södra Sveriges största museum och arbetar för att integrera ämnesområdena kulturhistoria, natur, teknik och sjöfart. Malmö Museer speglar kulturarvet i kombination med nutiden genom samhällsaktuella utställningar, i debatter och programverksamhet. Med målsättningen att förnya basutställningarna och tillgängliggöra de stora samlingarna. Malmö Museer har för närvarande 100 anställda. www.malmo.se/museer Narsaq Museum, Narsaq Narsaq Museum er et av de yngste i den i forvejen unge grønlandske museumsverden, godkendt som berettiget til tilskud fra Hjemmestyret i 1985 og først i 1990 med fuldtidsansat leder. Museet har til huse i Kongelige Grønlandske Handels Bygninger, smukt placeret i det gamle miljø omkring havnen. Museets udstillinger er således indrettet i nogle af byens ældste huse, der stammer tilbage fra anlæggelsen af Narsaq i 1830. Museets permanente afdelinger omfatter introduktion til lokalhistorien, med hovedvægten lagt på industrialiseringen, temaudstillinger om bl.a. kajakker og nordboerne, interiørudstillinger fra forskellige tider og sociale lag, samt et mindehus for digter, præst og maler Henrik Lund.I 2005 fik museet særudstillingslokaler i byens nyåbnede kultur- og miljøhus ”A-21”. Narsaq museum har en fastansat leder og detidsansat medhjælp. www.narsaq-museum.org Nationalmuseum, Köpenhamn Nationalmuseum er Danmarks ældste og største museum og har til huse midt i Køpenhavn i et kongeligt palæ fra 1700-tallet, Prinsens Palæ. Museets faste udstillinger spænder over tusinder af år og bringer publikum rundt i det mest af verden. Nationalmuseets danske udstillinger byder på en rejse gennem mere end 10 000 års Danmarkshistorie. En historie, der begynder for 15 000 år siden med de første rensdyrjægere, forsætter gennem oldtiden over middelalderens og renæssacens univers til enevældens standssamfund med bønderne i bunden af pyramiden. Tidsrejsen afsluttes med ungdomsoprøret i 1960’erne og årtusinskiftets informationssamfund. www.natmus.dk Kontakterna mellan samarbetsparterna har skett i första hand via mail och telefon. Tyvärr har vi inte haft möjlighet att träffas mer än i ett tidigt uppstartsskede. Det hade naturligtvis varit bra för projektet om vi hade kunnat ha en ordentlig diskussion innan projektet och utbyta erfarenheter på nära håll efter projektet. Våra ekonomiska resurser var dessvärre för knappa för detta. Likaså har jag i den här rapporten varit hänvisad till 5/35 de dokument som museerna producerat i projektet och till mailkontakt som källor för beskrivningar och analyser. Mål Projektets samlade mål beskrevs så här i ansökan till Nordisk Kulturfond i augusti 2005: 1. Att göra våra nordiska museer till attraktiva och engagerande kunskapskällor för unga och unga vuxna med annan bakgrund än den traditionellt nordiska. 2. Att genom fortbildning av museipedagoger samt vid produktion av utställningar, stärka museernas pedagogiska kompetens avseende SKI (Språk, kultur, identitet). 3. Att stärka samverkan mellan museer, Skolverk och SFI (Språkträning för invandrare) utbildningar i de nordiska länderna. 4. Att genom externa samarbeten med andra kultur- och undervisningsinstitutioner, utomstående experter, konstnärer, m.fl. ge bredd och fördjupning åt arbetet med SKI på museerna. 5. Att skapa pedagogiska förlopp på museerna för att underlätta kulturförståelse och en interkulturell dialog, särskilt för användare i åldrarna 12-25 år. 6. Att motverka rasism genom att göra våra institutioner till mötesplatser där en interkulturell dialog och demokratiska tankegångar samt aktivt medborgarskap kan befrämjas. Målgrupper: Den övergripande målgruppen för projektet är museianvändare med annan bakgrund än den traditionellt nordiska och mångkulturella grupper där majoriteten är representerade i åldrarna 12-25 år. De fem museerna har med sina olika förutsättningar valt att specificera en anpassad målgrupp för just sitt museum och situationen i regionen/landet. Aboa Vetus & Ars Nova – museum i Åbo har arbetat med klasser med både elever med invandrarbakgrund och finska elever i åldrarna 12-16 och med vuxna grupper, 19-25 år i blandade grupper med finsk och invandrarbakgrund. Kulturhistorisk museum, Oslo samarbetade med s.k. mottagningsklasser för vuxna och ungdomar i ungdomsskola och ”videregående” skola (gymnasiet), dvs. åldersgruppen 14 till 18 år. Lärarna var också en viktig målgrupp. I nästa fas kommer även introduktionsklasser för nyanlända vuxna invandrare att delta. Malmö Museer riktade sig till förberedelseklasser i högstadieskola, dvs. elever i åldrarna 12-15 år; s.k. IVIK-klasser (Individuella programmet Introduktionskurs) på gymnasiet, som har elever mellan 16 och 19 år; och SFI-studenter mellan 19 och 25 år som läser på Komvux. Gemensamt för dessa elever är att de relativt nyligen flyttat till Sverige och håller på att lära sig svenska. Grönland har andra förutsättningar än de övriga museerna eftersom där knappt finns några invandrare förutom danskar. Därför valde de att vända sig till grupper som traditionellt inte använder museet. Narsaq museum arbetade dels tillsammans med Piarersarfik-linien under STI-skolan (en yrkesförberedande kurs) och deras elever från 16 6/35 år och uppåt. Dels med räk- och fiskefabriken Royal Greenland, där inte alla medarbetare har ”boglige forudsætninger” och några har lässvårigheter. Nationalmuseum i Köpenhamn delade in sin målgrupp på ungefär samma sätt som i Malmö och Åbo. Folkskolelever i åldern 12-15 år; elever i gymnasiet i åldern 15-19 år; elever i språkskolor för invandrare i ålder 18-25 år. Eleverna i de klasserna var nyinflyttade till Danmark och tvåspråkiga. Språk, kultur, identitet Vad menar vi egentligen med det här projektets titel? Jag kan erkänna att jag själv blev förvirrad när jag första gången kom i kontakt med titeln SKI – Språk, kultur, identitet. Det är lätt att bara skumma förbi orden, för de låter ju ganska bra. De låter som något som museer ska hålla på med och de låter som att de har med varandra att göra. Samtidigt kan alla tre orden betyda ganska många olika saker, beroende på i vilket sammanhang de används och vem som uttalar dem. Kanske får också vi som arbetat i projektet olika associationer beroende på vilket land vi jobbar i och om vi pratar norska, svenska, danska, finska eller grönländska. Vilka definitioner fungerar för oss när vi arbetar med personer som kommer från andra länder på våra museer? Hur förhåller sig begreppen till varandra? Och hur påverkar vår användning av begreppen vad vi faktiskt gör i vårt arbete? Jag har utgått från begreppen på svenska eftersom jag inte behärskar tänkbara konnotationer på de andra språken. En definition av språk ser ut så här: Språk är ett medium för kommunikation. Begreppet har två nära sammanbundna, men ändå separata betydelser; dels syftar det på det mänskliga språket som fenomen, dels syftar det på enskilda språk, kommunikationssystem för en avgränsad grupp människor. Språk är hierarkiska system. ( http://sv.wikipedia.org) Vad betyder då det här för oss? Så som jag uppfattar det använder vi oss av språk i båda betydelserna i vårt projekt. Å ena sidan handlar om det om att eleverna som kommer till oss ska lära sig ett nytt språk – nya ord, ny grammatik och nytt uttal. Å andra sidan vet vi att det handlar om väldigt mycket mer. Alla museerna har i sina projektbeskrivningar skrivit att det också handlar om sådant som synsätt, värderingar och möjlighet till reflektion. Många tycker också att museerna har särskilda förutsättningar för att bidra till den typen av kunskaper. I böcker som handlar om att undervisa elever i sitt andraspråk beskriver också en del författare att den traditionella synen bland många lärare är att eleverna å ena sidan måste lära sig ord och grammatik och å andra sidan kultur (jfr. t.ex. Gagnestam, 2005). Kultur i sin tur kan betyda otroligt många olika saker. Ibland pratas det om ”finkultur”. Då menas sådant som konst, teater, opera, litteratur osv. Museer räknas ibland in i finkulturen. I språkundervisningen brukar ”kulturdelen” av att lära sig ett lands språk ofta dessutom handla om fakta om landet, t.ex. samhällsförhållanden, historia, levnadssätt osv. (Gagnestam, 2005). Kultur ses då som något bundet till nationen, något enhetligt, som kan studeras och läras in. Det blir också möjligt att prata om t.ex. svensk kultur, kulturmöten och invandrares kulturer. Det har tvistats om hur mycket av språkundervisningen som ska utgöras av ordkunskap, grammatik och uttal respektive hur mycket som ska handla om kultur i den här bemärkelsen. 7/35 Ett annat sätt att se på kultur som är vanlig inom olika kulturvetenskaper, är som en process. Då är kultur något som människor skapar hela tiden, och som förändras, förhandlas och omprövas. Kultur kan inte vara enhetlig eller homogen med det här synsättet. Snarare brukar det talas om att kultur är konstruktioner som bygger på en föreställd gemenskap (Andersson, 1992). T.ex. är nationen en föreställd gemenskap. Det blir då inte viktigt för språklärare att undervisa om landets samhällsförhållanden, levnadssätt, litteratur osv. I stället betonar t.ex. Christensen att språklärare bör ”utrusta inlärarna med redskap för att få tillträde till och kunna analysera vilka kulturella praktiker och innebörder de än möter, vilken status de än må ha i ett samhälle.” (citerad i Gagnestam 2005:68) Även när det gäller identitet brukar begreppet ofta förklaras på två sätt. Den ena är en personlig identitet som är det som utmärker en person (utseende, personlighet osv.). Det andra synsättet är en social identitet som består av de olika grupper en individ tillhör – sociala, ekonomiska, rasmässiga, etniska, religiösa, politiska osv. I SKI-projektet har vi använt den andra betydelsen av identitet. Men även den delen av identitetsbegreppet kan tolkas på lite olika sätt. Etnologen Oscar Pripp delar in den sociala identiteten i en objektiv identitet och en subjektiv identitet (Pripp, 2004). Den objektiva identiteten är hur omvärlden kategoriserar och förstår individen utifrån dels den sociala identiteten och den personliga identiteten. Den subjektiva identiteten är hur individen upplever sig själv och presenterar sig utifrån hur hon upplever att omgivningen bedömer henne. Han menar att det finns en maktrelation mellan den subjektiva och objektiva identiteten. Det handlar om vem som har tolkningsföreträde i denna relation – omvärlden eller individen själv. Det kan vara bra att fundera över och ta ställning till hur vi själva använder begreppet för att på ett medvetet sätt genomföra de förändringar av vår verksamhet som vi vill göra, i det här fallet involvera nya grupper i museiarbetet. Många gånger tror vi att vi kan göra väldigt mycket på museerna. Att vi kan förändra människors värderingar, kultursyn och få dem att stärka sin identitet t.ex. Vi förutsätter i synnerhet att personer som kommer från andra länder har ett särskilt behov av att reflektera över sin identitet. När det gäller den mer traditionella museibesökaren talar vi sällan om att de har behov av att fundera och diskutera sina identiteter. Pripp refererar till sociologen Hassan Hosseini-Kaladjahi som beskriver en ”minoritetsinriktad modell” för integration. Den innebär att majoriteten hittar brister hos minoriteten som måste åtgärdas för att integration ska ske. Problemen ligger alltså inte hos ”oss” utan hos immigranterna själva. Det rör sig t.ex. om att invandrare beskrivs ha bristande kompetenser – inte kan språket tillräckligt bra, har dåliga kunskaper i historia, inte behärskar det demokratiska systemet osv. Det leder, enligt den minoritetsinriktade modellen, till arbetslöshet som skapar segregation som ytterligare försämrar kompetensen osv. Det här sättet att beskriva integrationsproblemen är vanlig t.ex. i den svenska regeringens olika utredningar om integration, liksom i medier. Det är också ganska lätt att hitta exempel på ett sådant synsätt i våra olika dokument och projektplaner inför SKI-projektet. ”De [ett stort antal unga vuxna med annan bakgrund än den traditionellt nordiska] har stora problem att tillgodogöra sig undervisningen, ofta med anledning av bristande språkkunskaper och kunskaper om det samhälle de gärna skall bli en del av […]. Detta leder till dålig självkänsla, stora svårigheter vid vidarestudier, sämre resultat vid arbetssökande, sämre ekonomi och segregation.” (Ansökan till Nordisk Kulturfond 2005) 8/35 ”…formålet med undervisningen i historie /er/ at styrke elevernes historiebevidsthed og identitet og øge deres lyst til og motivation for aktiv deltagelse i et demokratisk samfund.” (Nationalmuseums projektförslag 2005) ”Mange kommer fra land med dålig utviklede demokratiske tradisjoner og har følgelig også ofte liten egentlig forståelse för de begreper – det ”språk” som knytter seg til demokratisk praksis.”(Kulturhistorisk museums projektförslag 2005) ”…det /museet/ hjälper till att få invandrare att stärka sin ställning och få dem att känna sig hemma i det finska samhället.” (Aboa Vetus & Ars Nova-museets projektförslag 2005) Vi förutsätter alltså att personerna som kommer till oss har olika brister – brister i språket, bristande kunskaper, brister i historiemedvetenhet, brist i motivation, brist i förståelsen för den demokratiska praxisen. De behöver dessutom känna sig mer hemma i våra länder och vi som museer kan hjälpa dem med detta. Enligt Pripp är problemet med de här resonemangen att de utesluter majoritetens medverkan till segregation. Det behöver alltså inte vara fel på våra ambitioner. De kanske till och med ger resultat. Problemet är att väldigt många liknande satsningar på att hjälpa, utbilda och stödja invandrare motiveras på samma sätt. Och även om uppsåtet är väl menat, kan det för dem som utsätts, enligt Pripp, uppfattas som kränkande, och till och med rasistiskt. Konsekvensen är att segregationen kvarstår eftersom de som har tolkningsföreträde i analysen av situationen (majoriteten) framstår som bättre och minoriteten som sämre. Maktrelationen blir kvar. Därför måste vi bli mer medvetna om hur det vi gör på museerna är en del av ett större sammanhang. Annars riskerar vi att våra insatser bidrar till gemensamma effekter som exkluderar i stället för inkluderar. När jag har tittat närmare på projektplanerna inför SKI-projektet kan jag ibland hitta en viss medvetenhet om vår egen roll. T.ex. tycker sig Kulturhistorisk museum i Oslo se att man även inom majoriteten tenderar att göra generaliseringar när det egentligen handlar om individuella uppfattningar, och att det därför finns behov av att lära nya tankesätt och begrepp även för majoriteten (Kulturhistorisk museums projektförslag). Aboa Vetus & Ars Nova framhåller också att det är viktigt att bryta mönstret som kategoriserar grupper endast i termer av etnicitet, eftersom det kan få personer att känna sig exploaterade och exotiserade. Detta var ett av syftena med delprojektet Färgkod som beskrivs närmare i bilaga 1. I den gemensamma ansökan till Nordisk Kulturfond skriver vi också ”Många nordiska museer är idag ofta inte anpassade till dessa målgruppers behov och är inte ’användbara’ för dessa målgrupper. Många museer har dåliga kunskaper i hur de kan vara folkbildande för nyinflyttade och har ofta en svag samtidsanknytning.” Men framför allt blir det tydligt i de rapporter som skrivits efter projektet, att vi intar en mer ödmjuk hållning och också ser att vi själva ibland saknar kunskaper. En poäng med den här rapporten är ju just att erbjuda fler museer del av de erfarenheter och kunskaper vi tillägnat oss i projektet.Vad har de olika museerna gjort? 9/35 Museerna har valt olika metoder för att nå våra gemensamma mål, men några kriterier kan sägas vara gemensamma. Det var att klasserna skulle komma flera gånger till museet, att de i förväg skulle få en ordlista, och att besöken skulle innehålla både teori och praktik. Detta avsnitt beskriver hur de olika museerna arbetat mer konkret. Avsnittet är baserat på museernas egna rapportering om sitt arbete. För en mer detaljerad beskrivning av varje besök, se bilaga 1-5). Aboa Vetus & Ars Nova – museet Aboa Vetus & Ars Nova – museet i Åbo har sedan starten 1995 arbetat mycket med pedagogik på sitt museum. De har även tidigare riktat pedagogiska projekt mot invandrargrupper, både barn och vuxna. De prioriterar att alla projekt blir utställningar i någon form. Del av den 10x3 m stora målningen i projektet Färgkoden. Efter utställningen donerades bilden till Röda Korssets mottagingshem för flyktingar i Finland. Foto: Elisa Fabeni I SKI-projektet har de valt att arbeta med tre delar som riktat sig till de olika åldersgrupperna. Varje åldersgrupp bestod av en eller flera klasser av ganska olika sammansättning som kom till museet mellan tre och elva gånger. För att vara säker på att barnen (i upplägget ”På främmande grund” som nästan alla var på lågstadiet) kunde förstå en av museets kärnberättelser, om den unge pojken Matti, översattes de viktigaste delarna av texten till deras modersmål innan de kom till museet. Matti är en fiktiv person, en sin tids ”invandrare” som under medeltiden flyttade från landet till staden. När barnen kom på besök till museet, visade det sig att de flesta barnen kunde finska redan relativt bra, vissa kunde det riktigt flytande. Bara några enstaka barn, som hade kommit till Finland alldeles nyss kunde inte språket. De hjälptes av sina lärare och skolkamrater från samma språkgrupp. Uppläggen byggde på att eleverna kom till museet mellan 3 – 11 gånger inklusive pressvisning och vernissage av utställning och att de arbetade vidare i skolan med temat och uppgifter de fick av museet. 10/35 1. På främmande grund? (för åldersgruppen 9-16 år) 2. Samtidigt någon annanstans (för årskurs 7-8) 3. Färgkoden (för 19-25 åringar) Varje grupps tema avslutades med en utställning som visades för allmänhet och uppmärksammades av lokala medier. 1 (bilaga 1) Kulturhistorisk museum, Oslo På Kulturhistoriska museet i Oslo började deltagandet i projektet med att samla information om fältet ”krysskulturelle verdiuenigheter” och om vad de kallar ett ”dialogmateriale for ett kulturelt mangfoldig demokrati”. Museet i Oslo poängterar där att man försöker se majoritetens och minoritetens identiteter som likställda. Det handlar då inte om att minoriteter ska integreras in i samhället, utan att integration är ett gemensamt projekt i ett mångkulturellt samhälle. Materialet har bearbetats till utkast till olika pedagogiska upplägg för skolor. Museets medverkan i SKI-projektet har försenats av internt motstånd mot att arbeta med politiska och aktuella frågor i den pedagogiska verksamheten. De upplägg som tagits fram testas under våren 2007, varför det blir svårt att säga så mycket om dem i den här rapporten. Ett av uppläggen bygger på ett samarbete med hiphop -gruppen Minoritet1 vars texter ”kommenterer ungdommens forhold til ulike kulturelle identiteter og ikke minst problematiserer hvordan grupper med ulike identiteter bruker ulike varianter av norsk, ikke minst ulika ungdomskulturer som bl.a. i innvandrer-rike stadsdeler bruker såkalt kebab-norsk”. Uppläggen i övrigt är: 1. Vikingatidens hedersbegrepp- och praxis. 2. Hip hop-gruppen Minoritet1 diskuterar språk, identitet och demokrati med skolklasser 3. ”Disrespect”-tävling Hiphop i Oslo Det tredje upplägget provas först inom ramen för de två övriga, för att se om det fungerar som ett eget upplägg senare. Längre fram avser museet att utifrån resultatet av de pedagogiska uppläggen skapa en enklare vandringsutställning tillsammans med klasserna som deltar. (bilaga 2) Malmö Museer På Malmö Museer började SKI-projektet ta form våren 2004, då ett samarbete startade med SFI-undervisningen på Komvux. Detta samarbete utvecklades och förändrades under 2005 då museet tog initiativ till det nordiska samarbetet. Under 2006 har sammanlagt 11 klasser besökt museet vid fem tillfällen var. Vårens och höstens arbete var strukturerade på lite olika sätt. Vårterminens besök utgick från vad museets 1 Det bör påpekas att Aboa Vetus & Ars Nova-museet har gjort en stor insats för att elevernas resultat som ska synas i många sammanhang. Alla tre målgrupper gjorde var sin utställning som visades för allmänheten, men projektledningen har också spritt erfarenheterna från projektet till bland annat finska Utbildningsstyrelsen, lärare i Finland, lärarstuderanden från London University, Finlands Museiförbund, British Council genom en artikel i en artikelserie om Community art m.m. 11/35 pedagoger och utställningar kunde erbjuda, medan höstterminens verksamhet hade ett sammanhållande tema: Staden. Det handlade om stadens (Malmös) historia, natur, miljö och människor idag. Pedagogerna försökte också knyta besöken till museets olika verksamheter, så som dokumentation, utställningsproduktion, osv. Varje besök innehöll halva tiden teori och halva tiden praktik. Klasserna fick inför varje besök en ordlista. Under höstterminen fick de även en kortare lättläst text om det ämne som besöket skulle handla om. De fick en uppgift att försöka lösa under eller efter besöket. Inför besöken på vårterminen gjordes besök i klasserna på deras skolor. Inför höstterminen hölls i stället en lärarträff där lärarna fick utförlig information om upplägget, temat och vad de behövde tänka på. På höstterminen var en viktig del också skapandet av egna tankeböcker som användes vid de olika besöken. Boken tillverkades vid första besöket av en gammal bok med hårda pärmar där sidorna revs ut och ersattes med egna pappersark som bands in för hand. Utsidan dekorerades och efter varje besök fyllde eleverna i innehållet i böckerna. Efter alla träffar arrangerades en avslutningsfest för alla klasser. Det blev en slags boksläppsfest för dagböckerna. Bästa omslag, bästa innehåll samt originellast bok fick pris och en elev från varje klass fick berätta något om besöken eller om sin favoritplats i Malmö. Vårterminens besök hade följande innehåll: 1. Slottets kvinnor 2. Medeltidens människor 3. Pengar och handel, historiskt och nu 4. Miljö – fiske – Östersjön 5. Teknik – på gott och ont 6. Utställningen JAG 7. Zenit 8. Vikingatema 9. Träff i Beijers Park 10. Kaffe är mer än bara kaffe 11. Mölleträdgården Vissa upplägg besöktes av flera klasser, medan andra bara av någon enstaka klass. Sammanlagt besökte varje klass museet fem gånger. Sex klasser deltog. Betonggjutning med KomVuxklass i Malmö. Foto: Aila Petersson, Malmö Museer Höstterminens besök handlade, under temat Staden, om: 1. Mölleträdgården 2. Djur i staden 3. a) Bussguidning i Tidernas stad b) Oljekatastrof och skinngarvning c) Hemliga rum på slottet Malmöhus 4. Leva i två världar – människorna i staden 5. Malmö och vattnet Alla klasser deltog här i samma upplägg, förutom tredje besöket då olika klasser hade olika upplägg. (bilaga 3) 12/35 Narsaq museum, Narsaq Grönland är ett land där naturen ingår som en viktig del av befolkningens liv och vardag. Därför har Narsaq museum satsat särskilt på otraditionell information om bärkraftigt utnyttjande av naturens resurser med utgångspunkt i naturens betydelse för grönländsk identitet och kultur. Detta har gjorts genom att använda ett annorlunda utställningsspråk utan så många ord. Museet har arbetat med förutsättningen att begreppet språk kan ses som museernas språk, alltså de metoder som används för att förmedla musernas budskap. Det behöver då inte alltid röra sig om ord, utan likaväl bilder, scenografier osv. Museet har lagt vikt vid att använda lite text, ha förklarande bilder och försöka ha personal som kan följa med besökarna i museet. Målgruppen har deltagit i skapandet av ett treårigt konstprojekt, ”Ateqqi”, som på Grönländska betyder återanvändning. Genom att involvera lokalbefolkningen i att samla skräp och avfall och använda det till nya produkter, souvenirer och underhållningsmaskiner, var poängen att gå i dialog med nutidens grönländska konsumtionssamhälle och synliggöra Grönlands internationella miljöansvar som del av världen. Ateqqi 2005 handlade om den forntida fångstkulturen och det nutida slit- och slängsamhället och hur det sätter spår i landskapet. Professionella konstnärerna låg bakom projektet, som fortsatte även efter att konstnärerna slutat. Under 2006 hette projektet Eqqavivoli – Tivoli. Namnet är sammansatt av det grönländska ordet för skräp/eqqavik. Avfallsmaterial användes för att tillverka underhållnings(tivoli-) maskiner och priser med hjälp av besökare, som framför allt var skolans år 5- till 10-klasser, liksom personer från Piarersafiklinien och arbetslösa, som kände till museet från projektet 2005. (Fabriken Royal Greenland har stoppat räkproduktionen med stor arbetslöshet i byn som följd). Förberedelserna pågick i en vecka. Själva tivolit hölls under helgen. Om mulighederne for affaldssortering illustreret vid piktogrammer. Ateqqi 2006, Narsaq. Foto: Narsaq Museum Aktiviteterna hölls i kultur- och miljöhuset A-21. De var mycket välbesökta och blev omtalade både i tryckta och elektroniska medier. Narsaq Museum upplever en stor uppmärksamhet för projektet i hela landet. Projektet har ruckat på uppfattningar kring vad ett museum kan arbeta med och visat att samhällsaktuella frågor kan vara något som ett museum ska arbeta med. (bilaga 4) Nationalmuseum, Köpenhamn För Nationalmuseets del började tankarna på ett SKI-projekt redan 2004 i arbetet med ”medspilsteaterforløbet ”Vikingernes møde med den arabiske verden”. Museets pedagoger har arbetat med medspilsteater i 25 år och fokuserade i just detta förlopp på kulturmötet som skedde för 1000 år sedan och jämföra det med kulturmöten som sker 13/35 idag. Eleverna kläs som vikingar, får nya namn och spelar ett rollspel ute bland museets samlingar. Våren 2006 startade Nationalmuseet ett projekt där fyra mottagningsklasser har deltagit i längre undervisningsförlopp. Klasserna kom till museet vid tre tillfällen om vardera fyra timmar. Varje besök byggdes upp kring variation av praktiska och teoretiska uppgifter. Museet poängterar styrkan i att kunna visa och röra det pedagogen talar om, att föremålen förstärker möjligheten att tillägna sig språket. Undervisningsformen som används kallar museet för dialog- och föremålsbaserad och används även i övrig pedagogisk verksamhet. Klasserna fick inför varje besök en ordlista med bilder och övningar anpassade till upplägget som förbereddes tillsammans med lärarna. Innan själva undervisningsuppläggen planerades gjorde museets pedagoger ett besök på de olika skolorna för att diskutera ämnena med klasserna. Under besöken uppmuntrades eleverna att berätta och förklara. Elever arbetar med vikingatema på Nationalmuseum. Foto: Else Marie Gert Nielsen Religion och religiösa föreställningar var en röd tråd genom museibesöken. De tre besöken handlade om: 1. den religiösa världsbilden under bronsåldern 2. Vikingatiden när övergången från asatro till kristendom sattes igång 3. De fyra stora världsreligionerna Särskild vikt lades vid mötet mellan islam och kristendom. (bilaga 5) Poängen har här varit att visa på den spännvidd som funnits i de olika ämnen som tagits upp. Erfarenheter I det här avsnittet kommer jag att ta upp de viktigaste erfarenheterna som gjorts i projektet och relatera dem till de teoretiska diskussionerna ovan. Det visar sig att de metoder som har fungerat bäst är de som satt vår egen roll och tänkesätt på prov. När vi inte bara har fokuserat på brister hos vår målgrupp, utan även varit beredda på att utmana oss själva. Då har ett ömsesidigt utbyte mellan museet och eleverna skett, och intresset och engagemanget blivit stort. Erfarenheterna handlar dels om det språkliga. Det rör sig då om ganska konkreta frågor som vilka förberedelser som varit viktiga, hur man talar med klasserna osv. Vilka metoder fungerar bra och vad är bra att tänka på? Det handlar dels också om mer om långsiktiga lärdomar pedagogerna dragit av arbetet och om inställning och attityd i viss mån. Detta får betydelse för vilka perspektiv som fungerar. Hur etableras en god kontakt med klassen och när blir eleverna motiverade och engagerade? De här två kategorierna har mycket med varandra att göra och är i SKI-projekt beroende av varandra. 14/35 När det gäller erfarenheter kopplade till språkinlärningen fanns redan från början några idéer som museernas pedagoger ansåg viktiga när vi lade upp våra respektive besök. Det var att klasserna skulle komma flera gånger till museet, att de i förväg fick en ordlista, och att besöken skulle innehålla både teori och praktik. Bakom de här kriterierna låg erfarenheter av tidigare pedagogiskt arbete, både med klasser där många elever håller på att lära sig ett andraspråk och andra klasser. Det går också att hitta belägg för sådana idéer i teorier om pedagogik. T.ex. är det välkänt att det gynnar inlärningen att använda många sinnen (se bl.a. Benckert, 2000). Tanken med att låta eleverna arbeta med något praktiskt vid varje tillfälle var just ett försök att stimulera flera sinnen. Både lärare och elever har i utvärderingar talat positivt om de praktiska inslagen. Det fanns på Nationalmuseet en oro för att t.ex. utklädning skulle uppfattas som barnsligt bland de äldre studenterna. Det visade sig i efterhand att så länge museet inte presenterar aktiviteten som något barnsligt uppfattar inte heller studenterna det som barnsligt. På Aboa Vetus & Ars Nova gjordes en liknande erfarenhet. I delprojektet På främmande grund? fanns en grupp vars deltagare var 13-16 år. Det som museets trodde skulle kunna vara för barnsligt, visade sig i själva verket vara mycket engagerande. En person från gruppen fortsatte senare i delprojektet Färgkod eftersom han så gärna ville komma tillbaka till museet. Det är naturligtvis ändå viktigt att tänka på att anpassa den praktiska aktiviteten efter gruppen, så gott det går, och framför allt att aktiviteten har ett uttänkt syfte. För exempel på olika aktiviteter, se respektive museums beskrivning av sina upplägg (bilagor 1-5) Klasserna fick ordlistor innan besöket med ord som förekom i upplägget. I Malmö märktes det efter första terminen att förberedelserna behövde få ännu mer plats. Därför utökades förberedelserna till att även innehålla en kort lättläst text och ibland en bild om ämnet som skulle behandlas, liksom en uppgift inför och efter besöket (för exempel på sådana utskick, se bilaga 6). Lärare har också efterfrågat ännu mer förberedelser, så detta går att utveckla hur mycket som helst, enligt de resurser och möjligheter museet har. Även museipersonalen måste förbereda sig, bl.a. genom att lära känna eleverna och deras förutsättningar. Det har också varit viktigt att eleverna ska besöka respektive museum flera gånger. Poängen med det har varit att de efter en termin ska känna att museet är en plats som de känner till och vet lite om 2 . Någon klass i Malmö ifrågasatte i början, enligt en utvärdering, att de skulle besöka museet så många gånger, men enligt läraren såg de fram mot besöken sedan de hade varit där några gånger. Även i Åbo var någon klass skeptiska till en början, men redan vid andra besöket var de betydligt mer engagerade och flitiga, och när sommaren kom med ett uppehåll i projektet var många elever besvikna. Det verkar som att upprepade besök påverkar motivationen positivt. Upprepning i sig är, enligt t.ex. Benckert (2000) viktigt för att elever ska göra nya ord till sina och använda dem i nya sammanhang. En erfarenhet som är mycket viktig, och som är svår att egentligen förstå innan man har träffat klasser med nyinvandrade elever, är att vara konkret och tala långsamt och tydligt. Det borde vara enkelt att använda ett enkelt språk. Men faktum är att det är Det kan påpekas att detta är ett ideologiskt laddat synsätt som förutsätter att museerna står för något positivt och önskvärt som eleverna bör lära sig att tycka om. Det är ytterligare ett exempel på hur vi ser brister hos eleverna i första hand (brist på motivation) som måste åtgärdas. Det är också ett uttryck för en fostrande hållning gentemot eleverna – att bli goda, demokratiska, (och i det här fallet) svenska medborgare. För en djupare diskussion av denna fostrande ambition i Sveriges sfi-undervisning, se sociologen Marie Carlssons avhandling Svenska för invandrare – brygga eller gräns? (2003) 2 15/35 svårare att tala på ett lätt sätt än på ett svårt. Många som arbetar på museer är vana att använda relativt komplicerade ord och uttryck. Det är också lättare att ta med för mycket information än för lite. Därför är det väldigt viktigt att vara precis och fokusera på några få saker i stället för många långa, komplicerade skeenden. Denna lärdom är möjligen svår att förbereda. Till viss del handlar det om att möta klasser och lära sig hur man ska tala, och hur mycket information som kan vara med i ett besök. Men det går också att förbereda sig genom att läsa pedagogisk litteratur om detta. Råd för att skriva lättlästa texter, kan t.ex. vara inspirerande. Studenterna Karin Sandberg, Sara Spånning Westerlund, Karin Wejderot har i en studie från Mälardalens Högskola (2004) anpassat och provat ut texter med elever som studerar SFI. De påpekar att det inte finns några speciella riktlinjer för hur man skriver lättläst för invandrare och att invandrare är väldigt olika sinsemellan, men några slutsatser kunde de dra utifrån sina utprovningar. Dessa är bland annat: - Använd korta meningar. - Svåra begrepp måste förklaras, skrivas med en lättare synonym eller tas bort. - Vissa svåra ord är viktiga att ha kvar eftersom man behöver känna igen dem i andra sammanhang. - Långa sammansättningar ska helst skrivas om. (Sandberg, Spånning Westerlund, Wejderot 2004: 39) Till dessa råd kan läggas att det oftast är bättre att använda ett internationellt ord, som kan verka svårt än att använda långa uttryck. T.ex. är just ”internationell” bättre än ”från många länder”. Vidare kan många vanliga småord vara svåra. I svenskan handlar det om t.ex. knappt, drygt, såvida osv. Sammansatta ord är svåra, liksom fasta uttryck (t.ex. i stort sett) och förstås idiomatiska uttryck. (Enström och Holmegaard, 1993) Det är också mycket viktigt att vara konkret. Detta kan underlättas genom att visa föremål och bilder medan vi pratar om dem. Föremålen och omgivningarna på museet kan underlätta associationer och kommunikation eftersom de aktiverar flera sinnen samtidigt, som nämnts tidigare. Men det handlar också mycket om att pedagogen har förmåga att ge många exempel och relatera till sådant som eleverna känner till. Ett personligt livsöde är mer konkret än t.ex. en politisk eller ekonomisk process. Genom att använda sig av elevernas närmaste omgivning och vardagliga situationer, når man oftast längre än genom att tala på ett abstrakt sätt om en historisk epok. När det gäller analfabeter, som Narsaq museum arbetat specifikt med, är museets erfarenhet att det bästa är att inte använda text överhuvudtaget. I stället illustreras det som museet vill säga helt och hållet med bild, foto, tecknade serier och naturligtvis föremål och rekvisita. Eftersom analfabetismen uppfattas som lite skamlig är det också där viktigt att alla får samma behandling, dvs. att man inte använder sig av endast tecknade serier för analfabeter och texter för andra. Genom att överraska i utställningarna och använda humor har museet möjlighet att fånga personer som annars inte skulle ta innehållet till sig. Även om besökarna inte kan skriva, har de flesta med rätt inspiration förmågan att fundera kring identitet och användning av historien. Vikten av att kunna anpassa språket och informationen till eleverna är svår att förstå i förväg. Men både Malmö Museer och Nationalmuseet märkte det särskilt tydligt när någon pedagog utan SKI-erfarenhet gick in tillfälligt under något besök. Både elever och lärare klagade då över att personen talat för fort, använt för många svåra ord och att det hade varit svårt att hänga med i sammanhanget. Därför är det oerhört viktigt att utveckla denna specifika kompetens på museer som vill arbeta med liknande målgrupper och se till att kompetensen behålls om museerna ska kunna arbeta 16/35 långsiktigt och med kontinuitet. Kunskaper om att uttrycka sig lättförståeligt är dessutom väsentligt i flera av museernas verksamheter, i produktion av utställningstexter, i information och marknadsföring och i dokumentationsverksamhet. Känslornas pedagogik ”Man kan bara lära det som man känner för” hävdar ekosofen Arne Naess (Naess 1999). De allra flesta människor är intresserade av ett fåtal frågor och ämnen och dessa bör vara utgångspunkten i undervisningen. Naess menar att känslor måste få ett större utrymme i våra skolor, snarare än mätbara kunskaper och abstrakta ämnen. Förundran och kunnande går hand i hand, säger han vidare och efterlyser en ”känslornas pedagogik”, som i stället för utbildning handlar om ”inbildning” Det grundläggande i hans pedagogiska syn är att man bara kan lära sig något som man känner för. Om lärare (och föräldrar) verkligen vill lära känna den värld dagens unga lever, måste de förstå vad ungdomar föraktar och vad de är positivt intresserade av, anser Naess. Flera av museerna i SKI-projektet har märkt att det är avgörande att eleverna känner sig motiverade för att verksamheten ska lyckas. Att eleverna förstår varför de ska besöka museet och delta i våra program. När det har funnits möjlighet att göra besök ute på skolorna i klasserna och berätta om projektet har det varit ett tillfälle att förklara syftet med deras deltagande i projektet. Det har också varit ett sätt att få ett första grepp om elevernas egna förutsättningar. Det är först när man träffat gruppen som man har en chans att kunna anpassa språk och innehåll till just de eleverna. Detta kan ske även under besöken på museet, även om det kanske tar någon extra träff innan man får den kontakten med eleverna. Att möta dem på deras eget område är också ett sätt att visa nyfikenhet och respekt inför deras värld. Det finns flera exempel från projektet när elever verkligen känt sig engagerade. Vid en närmare titt på vad det är som har engagerat, så är det ju sådant som knyter an till elevernas egen verklighet. I Åbo fick eleverna till exempel lukta och smaka på kryddor från medeltiden. Barnen kände igen flera av dem hemifrån och berättade gärna om egna minnen och erfarenheter av dem. En pojke från Afghanistan som var analfabet och nästan inte förstod någon finska alls fick en positiv upplevelse när pedagogen visade en mungiga. Han kände igen instrumentet och kunde spela för klassen. I Malmö blev ett besök på tekniska museet intressant därför att det kopplades till elevernas vardag. De fick själva berätta om teknik i sina liv, utifrån exempel i en utställning. Historisk teknikutveckling diskuterades utifrån om tekniken är bra eller dålig. T.ex. flygkonsten som gett oss möjlighet att resa över jorden har också gett oss bombplan. Detta relaterade i högsta grad till elevernas egna erfarenheter. I Köpenhamn upplevde man, vidare, att en flicka som var mycket intresserad av musik, fångades särskilt när hon fick sjunga solsången. En av de viktigaste erfarenheterna som gjorts i Oslo är att det inom museet behövs en större kunskap om samtida förhållanden, för att kunna möte eleverna på bästa sätt. Precis som i Naess resonemang om dagens unga, måste museerna bli bättre på att förstå den värld som nyanlända invandrare lever i, möta dem som människor med intressen och fantasier och ta tillvara det i vårt arbete. De kanske viktigaste erfarenheterna från SKI-projektet 2006, anser jag är att museipersonalen måste vara förberedd och ta del av elevernas förutsättningar, liksom att det är viktigt att aktiviteterna känns meningsfulla. Detta knyter an till diskussionen kring att problematisera även majoriteten liksom till Arne Naess resonemang om 17/35 känslans pedagogik. Vi kan inte utgå från att vi ska förändra vår målgrupp utan att själva fundera över vår egen roll och vår egen förförståelse. Vi måste i stället utgå från att de vi möter i våra projekt är fulla av kreativitet, känslor och nyfikenhet, som är värd att tas på allvar. Och vi måste vara tydliga med varför vi gör det vi gör, både för oss själva och för vår målgrupp. Avslutande reflektioner I mitt arbete med att skriva den här rapporten har jag utgått från vad de olika museerna har sagt att de vill göra och varför de vill göra det. Jag har kopplat dessa resonemang till teorier om vad språk, kultur och identitet kan stå för och hur vi använder begreppen. Därefter har jag gått igenom vad museerna har gjort med sina planer i förhållande till projektets mål och till teorier från pedagogik, kulturvetenskap och filosofi. Hur vi tänker på kultur kan vara en nyckel till att lyckas med projekt som riktar sig till människor som kommer från andra länder. Jag tycker mig se en ambivalens hos museerna när det gäller hur kulturbegreppet används. Å ena sidan finns en förståelse för ett dynamiskt kulturbegrepp, en förvissning om att kultur är något föränderligt och heterogent. Å andra sidan finns en praktik och tal om praktik som motsäger detta. Där talar vi om kulturmöten och t.ex. svensk kultur kontra invandrarkultur, som om dessa är avgränsade enheter. Med en sådan syn tycks det som att projektets mål är att övertyga eleverna om vår egen historiesyn, att kunskaper om Nordens historia är nödvändiga för att bli integrerade. Antagligen underlättar det att förstå sin nya plats om man vet hur människorna som bor där tänker på sitt land, men synsättet är etnocentriskt och osynliggör allt som inte handlar om brister hos invandrarna. Det går att skönja en öppenhet inför nya synsätt, ett intresse för att lyssna på elevernas situation, förutsättningar och önskemål. Denna öppenhet märks särskilt efter att projektet genomförts. Då har vi själva också lärt oss något. 3 3 Projektledaren och pedagogen på Aboa Vetus & Ars Nova beskriver några lärdomar så här: ”Tre saker som jag trodde att jag visste men som det visade sig att jag dock inte hade insett: 1. Invandrare kommer till Finland på många olika grund: de kan vara flyktingar, men de kan också komma hit på grund av arbete eller äktenskap eller båda. En av mina grupper var särskilt heterogen. Där fanns det barn av såväl mycket förmögna föräldrar som kommit till Finland för att jobba som experter inom teknologiindustri och sen fanns det också flyktingbarn och barn vars mammor hade gift sig med finska män. Alla var de från olika bakgrunder men de hade alla flyttat hit från andra länder och kände sig lika vilse. 2. Barnens historia avslutas inte med att de kommer till Finland. De är inte enbart invandrare, utan deras historia kommer i fortsättningen att bli en blandning av olika kulturer. Detta kom särskilt tydligt fram när jag frågade en grupp av kurdiska barn (de flesta av dem hade varit här länge och de yngsta hade även fötts här) vad ”denna doft är” medan jag lät dem dofta på en kanelpåse. Det doftar jul, var den första associationen. Jag kände mig en ”aning” dum när jag inte hade tänkt på det, att även om dessa muslimbarn inte firar jul, har de dock erfarenhet om det i form av pepparkakor och diverse, som hör till den nordiska julen. Julen har alltså blivit deras historia och kultur också. 3. Barn, och särskilt ungdomar vill inte bli associerade och kategoriserade som invandrare. De flesta invandrarungdomar vill vara ”mera finska än finska”. Jag gjorde ett misstag med att skriva på inbjudningskortet av Samtidigt någon annanstans ”Denna utställning är gjord av invandrarungdomar på Perno Skola”. Eleverna tyckte inte om det. De skulle hellre att jag skrivit ”ungdomarna på 8B”. Detta var en av orsakerna till varför det nästa projektet ”Färgkod” gjordes särskilt med blandade grupper och inte enbart invandrargrupper. (I början, när jag skrev ansökningen, hade jag också tänkt att det skulle göras med enbart invandrare.) Nu, när jag planerar mitt nästa projekt, som ska handla om mentalt handikappade, har jag med avsikt sökt pengar för en blandad grupp av olika ungdomar och barn, inte enbart handikappade.” 18/35 Jag tror att museer som vill börja arbeta specifikt gentemot nya grupper måste börja med att på allvar fundera varför man vill göra det och var man vill komma. Dessa funderingar måste vara grundligare än bara att ”vi vill nå nya grupper”, ”stärka nyanländas identitet” osv. Som jag ser det finns det tre huvudsakliga ställningstaganden att fundera över. Är syftet språkligt i första hand, att lära invandrare nya ord, grammatik och uttal? Eller vill vi fostra dem till en viss kultursyn, historieuppfattning osv. som påminner om vår egen? Eller handlar det slutligen om att vidareutveckla metoder för museet, bredda museets verksamhet genom att lära nya perspektiv och synsätt av de nyanlända? Oavsett vad museet väljer är det viktigaste att verkligen ha funderat, eftersom strategierna bör bli lite olika beroende på vad man vill göra. Kanske vill vi göra lite av varje. Det viktigaste är dock att vi är ärliga mot oss själva med vad vi kan göra, har kompetens till, och är ärliga mot vår målgrupp så att det är tydligt varför vi vill locka dem till oss. 19/35 Några konkreta råd Innan projektet startar: Bestäm ett syfte. Varför vill ni göra det och vart vill ni komma? Är syftet språkligt, handlar det om en slags fostran, eller handlar det om att utveckla metoderna på museet och lära nya perspektiv och synsätt? Fundera över museets roll och personalens egen förförståelse. Diskutera t.ex. användningen av begreppen kultur och identitet och hur ni tänker på det. Ser ni kulturen som något avgränsat och att det går att jämföra olika kulturer med varandra? Eller ser ni kultur som en konstruktion som förändras och förhandlas konstant? Vilken betydelse får det för vad ni vill göra? Och vilka signaler sänder museet därmed till omvärlden? Förbered pedagogerna, bl.a. genom att lära känna eleverna och deras förutsättningar. Besök t.ex. grupperna i deras hemmiljö (skola). Förklara syftet med och sammanhanget för deras deltagande i projektet. Under projektet Grupperna bör komma flera gånger till museet. Upprepade besök påverkar motivationen positivt. Låt förberedelser ta tid. Ge gruppen en ordlista i förväg. Gruppen kan även få text, bild och uppgifter att göra i förväg. Besöken bör innehålla både teori och praktik. Det gynnar inlärningen att använda många sinnen. Visa alltid respekt för gruppen. Lyssna på deras reaktioner och var beredd att göra ändringar under projektets gång. Teoridel: Var konkret och tala långsamt och tydligt Fokusera på några få saker Ge många exempel och använd vardagliga situationer Relatera till sådant som eleverna känner till. Ta hjälp av råd om att skriva lättlästa texter: - Använd korta meningar. - Svåra begrepp måste förklaras, skrivas med en lättare synonym eller tas bort. - Vissa svåra ord är viktiga att ha kvar eftersom man behöver känna igen dem i andra sammanhang. - Långa sammansättningar ska helst skrivas om. - Använd internationella ord - Undvik småord och sammansatta ord. Praktikdel: Anpassa den praktiska aktiviteten efter gruppen. Aktiviteten ska ha ett uttänkt och relevant syfte. Gruppen kan få uppgifter att arbeta vidare med i klassen. 20/35 Efter besöken: Utvärdera och ge feedback till grupperna. Erfarenheterna hjälper till att förbättra nya upplägg. Generella råd Att arbeta med nya grupper på museerna kräver kunskaper och kompetensutveckling. Det är viktigt att projektet är väl förankrat i ledningen och har tillräckliga (personella) resurser. De kunskaper som finns måste upprätthållas så att det finns en kontinuitet i arbetet med de pedagogiska satsningarna mot nya grupper. 21/35 Källförteckning Tryckta källor Andersson, B, 1992: Den föreställda gemenskapen. Reflektioner kring nationalismens ursprung och spridning. Göteborg: Daidalos. Benckert, S, Hur man kan arbeta med svenska som andraspråk med yngre elever, några exempel. I: Att undervisa elever med Svenska som andraspråk – ett referensmaterial. Stockholm: Skolverket Carlsson, M, 2003: Svenska för invandrare – brygga eller gräns? Syn på kunskap och lärande inom SFI-undervisningen. Lund: Studentlitteratur. Enström, I & Holmegaard, M, 1993: Ordförråd och ordinlärning. I: Cerú, E. (Red.) Svenska som andraspråk. Mera om språket och inlärningen, Lärarbok 2. Stockholm: Natur och Kultur. Gagnestam, 2005: Kultur i språkundervisningen. Lund: Studentlitteratur. Naess, A: 1999: Livsfilosofi. Ett personligt bidrag om känslor och förnuft. Stockholm: Natur och Kultur. Pripp, O. 2004: Den segregerande välviljan – kultur som makt. I: Olofsson, M (red.) Symposium 2003. Arena andraspråk. Stockholm: HLS Förlag Pripp, O och Öhlander, M, 2005: Kulturbegreppets användningar och sociala betydelser. Paper från ACSIS nationella forskarkonferens för kulturstudier, Norrköping 13-15 juni 2005. Publicerad elektroniskt på www.ep.liu.se/ecp/015/ Pripp, O. 2004: Det måste vara något annat. I: Invandrare och minoriteter, nr 1, 2004, s 37-39 Sandberg, K, Spånning Westerlund, S, Wejderot, K. 2005: Prova din text – en rapport om textanpassning och utprovning för olika målgrupper. Utgiven av centrum för lättläst i samarbete med Institutionen för Innovation, design och produktutveckling vid Mälardalens Högskola, Eskilstuna. http://www.lattlast.se/pub/4182/provadintext.pdf Otryckta källor Ansökan till Nordisk Kulturfond för SKI-projektet. 31 augusti 2005, Malmö Museer Projektförslag, Nationalmuseum, Köpenhamn Projektförslag, Kulturhistorisk Museum, Oslo Projektförslag, Aboa Vetus & Ars Nova, Åbo Projektförslag, Narsaq museum Projektförslag; Malmö Museer Evaluering af Undervisningsforløb for M3 klasser på Nationalmuseet, februar-juni ’06 Delrapport / SKI, Aboa Vetus & Ars Nova –museet, Åbo, Finland Delrapport SKI, Malmö Museer, oktober 2006 Delrapport, SKI Kulturhistorisk Museum, Universitetet i Oslo, 8 desember 2006 Eqqaavivoli – Dagsrapport, Narsaq Museum, 5-13 august 2006, http://www.sv.wikipedia.org 22/35 Bilaga 1 Upplägg besök Aboa Vetus & Ars Nova, Åbo På främmande grund: Museiguidningen baserade sig på ”Mattis berättelse” och kompletterades med många interaktiva etapper, där barnen kunde delta i Mattis värld genom att göra själv, höra och smaka på saker. Några elever skapade ett Kurdistan i miniatyr, som blev en del av utställningen ”På främmande grund?” i Åbo. Foto: Sari Leppänen Den första etappen var hos vitrinen med leksaker. Där finns det ett snurreben, som är en mycket universell leksak. Många av barnen kände till grundprincipen av snurrebenet och alla fick göra sig en sådan. I samma vitrin finns det också en medeltida barkbåt, som är anknuten även till Mattis historia. Efter att ha bekantat sig med tekniken att tälja bark, fick barnen göra sin egen barkbåt. Vid vitrinen där det berättades om dyrbara importvaror diskuterades kring Åbos ställning som en internationell handelsstad under medeltiden och vad dessa kontakter betydde för folk i staden. Genom dessa handelsrutter fraktades kryddor, salt, torkade frukter, tyg, vin, glas och annat till Åbo. Barnen fick lukta på små påsar som var fyllda med kryddor och försöka identifiera dem. Därefter fick de smakprov av torkade fikon. Betalningsmedel diskuterades också och då tog man fram rävpälsen. Efter museibesöket gick eleverna till verkstadsrummet där de tillverkade läderpung och sitt eget rävspel i lera. Den brändes senare till keramik och barnen målade dem färdigt i skolan. I skolan fortsatte eleverna och lärare temat med att tänka på de sakerna som eleverna känner igen i Åbo och vad som de tycker är väldigt olikt och främmande, jämfört med sina resp. hemländer. Som resultat blev olika teckningar, målerier, skulpturer, mm. som kunde användas i utställningen. Utställningen På främmande grund? öppnades 31.5.2006 och den var öppen för publik ända fram till 10.9.2006. Med utställningens namn vill vi betona faktumet, att vi alla ibland känner oss som på främmande grund när vi möter saker som vi inte känner. I utställningen, som berättar om ungdomarnas känslor kring detta ämne och beskrivningar om de saker som de fick lämna tillbaka när de flyttade hit, kan vi finska tittarna ibland känna sig som om vi vore på främmande grund. Det är inte alltid klar vem som är på främmande grund och när – allting är relativt och beror på den ifrågavarande situationen. Det är därför titeln är avsedd med ett frågetecken. 23/35 Samtidigt någon annanstans: Ungdomarna kom till Aboa Vetus – museet för att uppleva, hur livet var i Åbo 600 år sedan. Därefter fick de i skolan söka information i böcker om kulturen i deras tidigare hemländer och etniska grupper 600 år tillbaka i tiden. De fick som uppgift att göra ett konstverk, som på något sätt avbildade deras kultur då och göra en miniatyrmodell av ett hus eller liknande byggverk 600 år sedan. Dessa två teman valdes på grund av att byggnaderna är någonting som är påverkade av klimatet och de material som finns tillgängliga i resp. områden och konst däremot beskriver etnicitet på ett lite friare sätt. De första problemens om vi mötte var det att definiera konst. Många tolkade det som officiell konst och de tyckte att deras kunskaper inte är tillräckliga. Men vi berättade för dem att konsten finns överallt – i hemtextilier och smycken och mattor, vilket gjorde det hela mycket mera handgripligt. De tog fram detaljer i kläder, broderingar och till och med afrikanska tatueringar som uttryck av konst och etnicitet och gjorde målningar av det. Ibland var det lite svårt att hitta information om vissa områden, som Ruanda och Filippinerna, men vi lyckades till slut. Husmodeller och konstverk presenterades för publikum i en utställning Samtidigt någon annanstans, som öppnades i museet 14.9.2006. Färgkoden: Ungdomarna kom till museet för att bekanta sig med projektet och varandra samt se på en konstutställning i Aboa Vetus. Utställningen var en grupputställning av unga prominenta konstnärer och några av konstverken berättade mycket om färger och känslor samt staden och hur vi ser på den och dess olika fenomen. I första träffen hade vi även tolkar med, för vi ville vara helt säkra att ungdomarna vet vad projektet kommer att innebära. Vi gjorde också några övningar kring färg: vi berättade om de färger som vi avskyr och de som vi tycker om och tänkte på orsakerna till det. Ungdomar fick välja bland färger i färgkartor (som man får i måleriaffärer) de färger som väcker mest känslor (positiva och negativa). De fick också med sig klistermärken i olika färger samt en tom kalender där de skulle klistra en klistermärke varje kväll och välja färgen på klistermärk enligt ”vilken färg som dagen hade” enligt dem. I andra mötet några veckor senare studerade vi dessa färgkalendrar och berättade om våra färgval och vad färgen menade. Då målade vi också texter och bilder på T-skjortor. Ungdomar var riktigt entusiastiska i det och ville knappt höra av efter två timmar. På tredje mötet filmade vi ungdomar på video när de berättade om bildernas och texternas mening. Vi började också planera nästa uppgift, som var att måla en stor väggmålning tillsammans. Den blir ungefär 10 x 3 m stor och blir en del av utställningen som ska öppnas 7.12. på museet. Efter att utställningen tar slut på vårvinter 2007 ska vi donera målningen (som är målat på lösa skivor) till grupphemmet. Vi vill också göra oss synliga i staden och planerar att ha en ”reklamkampanj” på bussar eller i kaféer. Reklamer består av bilder som ungdomarna tar av varandra och sina nya handmålade Tskjortor. 24/35 Bilaga 2 Upplägg besök Kulturhistorisk museum, Oslo 1. Vikingatidens hedersbegrepp och praxis Vikingatidens hedersebrepp och praxis sammenlignet med praxis av i dag. Undervisningen foregår i Vikingskipshuset, der bl.a. Osebergskipet var graven til en kvinne av høy rang. Elevene tar på seg tidsriktige drakter og dramatiserer hvordan vikingetidens kvinneroller ga ulike valgmuligheter, f.eks. i forhold til arrangerte ekteskap versus "bruderov" (dvs. de elskende flyktet og flyttet sammen mot begge foreldres vilje). Vi dramatiserer også en ung mann av god families forsøk på å bygge opp sin ære og makt gjennom gaver og vold og om hvorfor alt går galt for ham til slutt (en faktisk historie fra sen vikingtid i Norge). Etterpå diskuteres hvordan vikingtidens praksis og verdisystemer har relevans for dagens personer med ulik kulturell bakgrunn (inkludert majoritetenes), og ikke minst fremheves at selv vikingtidens kvinner og menn hadde langt flere valgmuligheter enn en først tror. Opplegget er blitt møtt med begeistrede tilbakemelinger fra elever og lærere, og vi har søkt om kommunale midler slik at vi kan lønne flere pedagoger for å ta i mot flere klasser enn vi kan nå. 2. Hip hop-gruppen Minoritet1 diskuterar språk, identitet och demokrati med skolklasser. I dette opplegget er fokus på å løse opp etniske identitetsrammer og heller se på hvilke muligheter som ligger i en ungdomskultur som er mer opptatt av individuelle særtrekk, der opprinnelseskultur bare er ett av mange elementer. Minoritet1 ser på det gjennomførte hybridsamfunnet som et mulig normalsamfunn, der deltagelsen i samfunnets viktige saker er basert på en forståelse av hybriditet som det selvfølgelige. Ikke alle elever og lærere er enige og diskusjonene har vist seg å være krevende fordi problemstillingen lett blir for abstrakt, så dette opplegget må det arbeides mer med. Rappare i Oslo 3. ”Disrespect”-tävling Det tredje upplägget provas först inom ramen för de två övriga, för att se om det fungerar som ett eget upplägg senare. "Disrespect"-tävlinger er ikke bare vanlig i rapmiljøer i dag, men var også en mye brukt form i vikingtiden, der det gjaldt å gjøre narr av sin motstander på en frekk og elegant måte. Poenget med disrespect-tävlinger er å bringe frem konflikter på en "tillatelig" måte, det gir en anledning til å snakke om det forbudte. Og i vårt tilfelle gir det anledning til å trekke frem de krysskulturelle uenigheter som det ellers kan være vanskelig å snakke om. 25/35 Bilaga 3 Upplägg besök Malmö Museer Våren 2006 Slottets kvinnor: Delvis traditionell visning av Malmöhus slott, men med särskild tonvikt vid kvinnor med anknytning till slottet i stället för kungar och prinsar. Handlar om hur livet på slottet kunde se ut i olika tider, från de danska drottningarna och prinsessorna under 1500-1600-tal till några kvinnor som varit fängslade när slottet användes som fängelse under 1800-talet och andra kvinnors öden däremellan. Fokus på personliga berättelser.Den praktiska aktiviteten varierade med olika klasser. Några klasser fick möjlighet att prova 1600-talskläder; några klasser fick lukta, smaka och skriva om kryddor som använts i 1600-talets matlagning i relation till diskussion kring lyxvaror. De två högstadieklasserna fick i uppgift att skriva en egen lag med gåspenna. Medeltiden: Visning av medeltidsutställningen. När var medeltiden, kristnandet av Sverige, handel, stadens framväxt och brott och straff, men framför allt ett försök att få eleverna att förstå att folk inte var konstigare än vi på medeltiden. Eleverna fick i uppgift att föreställa sig att de var drottning under 1500-talet och skulle skriva en egen lag. Pengar och handel: Visning i medeltidsutställningen med fokus på handel men med kopplingar till idag och hur vi använder pengar idag, skillnader och likheter. Praktisk aktivitet: Tillverka silversmycken. Miljö – fiske – Östersjön: Visning i akvariet, levande fiskar. Målet var att eleverna efter besöket skulle minnas tre saker 1. Vad är Östersjön/Öresund 2. Varför har torsken försvunnit och vad kan vi göra åt det? 3. Något om gäddan. Vi avslutade också med att ge tips på vad de själva kunde göra för att förbättra Östersjöns och Öresunds miljösituation. Praktisk aktivitet: Röka och smaka fisk. JAG: Teaterguidning i utställningen JAG om unga killar. Vad tänker, tycker och berättar unga grabbar om framtiden och drömmarna, om manlighet, hemmahörande, om skolan, viljan att slippa bråk och om kärleken. Teatergruppen Teaterdelegationen spelade en föreställning i utställningen baserad mycket på deras egna erfarenheter av att vara ung och de funderingar de hade då. Praktisk aktivitet: Värderingsövningar och diskussion kring manlighet tillsammans med teaterpedagoger. Klassen var delad i halvklass. Zenit: Mänskliga rättigheter. Besök på Zenit, Sidas förmedlingsverksamhet för unga. Diskussion kring mänskliga rättigheter i synnerhet i relation till nedläggningshotet för Hermodsdalsskolan. Hur kan vi påverka? Vilken rätt har vi att påverka? Praktisk aktivitet: Värderingsövningar Teknik: Visning på Tekniska museet och utställningen Självklarheter samt u-båten U3. Vad är teknik? När är den bra och när är den dålig? Fokus på teknik i vår vardag. Eleverna fick även berätta om en teknisk uppfinning som betydde mycket för dem. 26/35 Praktisk aktivitet: Experiment med u-båtsmodell. Förutom att lära sig något om fysik – krafter och hur en u-båt fungerar var detta ett sätt att öva samarbete. Vikingatema: Kort introduktion till vikingatiden, när, var och hur? Tyngdpunkt på den praktiska aktiviteten – ro vikingabåten Guttorm i vallgraven runt slottet. Tre grupper tävlade mot varandra, vilket också var en övning i samarbete och lagarbete. Kroppens språk: Om likheter och skillnader mellan djur och människor, hur vi kommunicerar med hjälp av kroppen på olika sätt. Flera mindre praktiska moment integrerade i besöket. Träff i Beijers Park: Beijers park ligger centralt i östra delen av Malmö och är ca 100 år gammal. Parken är en miljöpedagogisk satsning som visar exempel på hur man i staden kan öka den biologiska mångfalden t ex genom en nyanlagd våtmark, skog med multnande trädstammar där olika insekter och fåglar trivs och en damm med grodor och fisk. Temat för dagen var Människa och miljö: Hur människan på ett positivt sätt kan planera in grönområden i staden och ta efter naturens tjänster. Vi tittade på träd, våtmarken och växter för att diskutera vad de har för betydelse för människan och miljön. Med på träffen var en högstadieklass. Klassen hade förberett sig tillsammans med sin lärare genom att prata kring följande begrepp och ord: Ekologi, ekosystem, medicinalväxt, våt, våtmark och haikudikt. Uppgift och aktiviteter: Varje elev fick en foto- och skrivuppgift. I parken skrev de sedan en haikudikt med inspiration från naturen. Under tiden gjorde vi upp eld och grillade pinnbröd. Kaffe är mer än bara kaffe: Hösten 2006 öppnar utställningen ”Kaffe är mer än bara kaffe” på Malmö Museer. För att få in ytterligare researchmaterial och eventuella föremål bjöds SKI- klasserna in för ett samarbete under våren. Träffen leddes av projektets pedagog och en intendent från dokumentationsenheten som då arbetade med att ta fram material och föremål till den kommande utställningen. Hon berättade om utställningen, frågade om deltagarnas kaffevanor och visade olika föremål från museets samlingar. Med utgångspunkt i utställningsarbetet hade träffarna följande ingångar och teman: Kaffets ”mytiska” upptäckt Kaffevanor i olika länder Kaffet och miljön Handla KRAV-märkt Praktisk aktivitet: Under träffarna fick alla vara med på en enklare kaffeprovning bestående av ett rättvise- och miljömärkt kaffe samt ett konventionellt odlat kaffe. Deltagarna fick i uppgift att bedöma kaffet och skriva ner smakupplevelser. Hösten 2006 Religion och nyttoväxter i Mölleträdgården: Detta tema utgjorde sista träffen för två av klasserna på vårterminen och första träffen för höstterminens klasser. Intill Malmö Museer ligger den gamla Slottsmöllan med tillhörande Möllebostad. Intill bostaden fanns buxbomshäckar, grusgångar, stenläggningar och en till nyligen 27/35 förfallen kryddträdgård som vittnade om dåtidens självförsörjning. Trädgården har under tre års tid odlats upp med olika teman av Malmö Museer i samarbete med olika föreningar och ABF. 2006 stod de fem världsreligionerna i fokus för odlingen. I trädgårdens olika delar bildade växter med anknytning till religion och tradition en vacker enhet. I trädgårdens minsta del presenteras nyttoväxter från boken Zatar och Ingefära en bok om växter, odlingstips och huskurer. Boken bygger på en dokumentation från stadsdelen Rosengård. Den berättar om de boendes kunskap om växter och odlingar på Rosengård. Eftersom odlingen och växterna inte hade vuxit upp under våren besöktes den av två av projektets då sex klasser innan avslutningen på skolterminen. Höstterminens fem klasser besökte alla trädgården. Praktisk aktivitet: På vårterminen upptogs halva tiden av träffen av praktiskt arbete i form av cementgjutning. På vårterminen ägnades i stället halva träffen åt att tillverka de dagböcker som sedan följde eleverna hela terminen. De tillverkades av en gammal bok med hårda pärmar, där sidorna rivits ut och ersatts med nya sidor, som eleverna själva band in. Böckerna dekorerades med tyg och färg. Foto: Johanna Rylander Djur i staden: Gruppen började med att titta på djur utanför slottet: Vi pratade om djur i luften (fladdermöss, fåglar och insekter), djur i vallgraven (fiskar, vatteninsekter och sköldpaddor) och djur på vallen (fåren). När vi stod uppe på vallen diskuterade vi också skillnaden mellan stad, land och park. När man står på vallen och tittar ut över Malmö ser man nästan bara träd, parkernas stad. Efter utevistelsen gick vi en tur genom museets naturhistoriska utställningar, inklusive akvariet, och fokuserade då på djur man kan finna i staden. Uppgift: Avslutningsvis gick vi till Studiesalen där eleverna fick arbeta med att para ihop rätt ord med rätt föremål. T ex päls, näbb, klo, saltvatten, sötvatten, igelkott, skata, vinge, fjäder osv. Eleverna fotograferade och skrev in orden i sina arbetsböcker. Bussguidning: Besöket byggde på en anpassade version av den guidning på en busslinje i Malmö, som har utvecklats i samband med den nya basutställningen Tidernas stad som ska öppna i april 2007. Gruppen reste med en guide utmed en del av sträckan i de gamla industrikvarteren i Malmö, och promenerade tillbaka mot museet genom stadsdelen Gamla Väster. Eleverna fick i uppgift att fundera över en favoritplats i Malmö som de fick skriva om i sina dagböcker. 28/35 Oljekatastrof/skinngarvning: Då fisk spelat en central roll i Malmö stads historia så planerades en lektion som handlade om hur fisk kan användas på ett annat sätt än att bara som mat. Nämligen användningen av skinnet. Klassen fick höra om hur fiskskinn kan garvas och användas. Sedan genomfördes ett praktiskt moment där eleverna själva skrapade fiskskinn med skedar och därefter oljade in dem. Av fiskskinnen tillverkades sedan s k ålaskrikor, ett slags instrument som ”skriker” med hjälp av harts. Den andra delen av lektionen handlade om vad som sker vid en oljekatastrof. Eleverna fick genomföra ett experiment med vatten, fågelfjädrar och olja för att själva få känna på hur svårt det är att rengöra oljeskadade fåglar. I den del fanns också en diskussion kring katastrofproblematiken, vad händer egentligen vid ett oljeutsläpp? Fiskskinnbitar och fjädrar kunde sedan klistras in i elevernas SKI-böcker. Hemliga rum på slottet: Träffen om slottets hemliga rum handlade om Malmös historia i allmänhet och om slottets historia i synnerhet. Slottet har alltid varit en viktig plats för staden men dess funktion har förädrats många gånger genom århundraderna beroende på vem som innehaft makten. Eleverna fick följa med på en rundvandring i slottets många rum, från de stora vackra kungliga festsalarna till de mörka trånga fängelsehålorna. Det övergripande temat för rundvandringen var makt. Vem har haft makten, vilka har skapat platsens olika funktioner, vad har denna makt inneburit för de männsikor som varit med och skapat historien om slottet Malmöhus. Uppgift: Elverna ombads att fundera kring begreppet makt och ställa sig frågan om de själva har någon makt. Vidare skulle de fundera på vad se själva skulle vilja förändra om de hade makten att bestämma. Eleverna fick därefter skriva ner sina tankar på ett handgjort papper med gåspenna och bläck. Leva i två världar: Utställningen Leva i två världar handlar om hur det är att leva som ung rom, same respektive jude i Sverige idag. Den är skapad i nära samarbete med unga människor från dessa grupper som tagit fram innehållet i utställningen tillsammans med formgivare och projektledare. När eleverna går från utställningen skulle de i stora drag ha koll på: Vad är samer? Vad är romer? Vad är judar? De ska även ha en uppfattning om varför utställningen heter Leva i två världar, och vad det kan innebära för olika människor att leva i två världar, samt då det är möjligt ha reflekterat över om de själva lever i två eller flera världar ibland. Uppgift: Smaka på mat från romskt, samiskt respektive judiskt kök. Beskriva vad det smakar. Berätta om sin egen favoritmat, skriva recept eller bara beskrivning. Malmö och vattnet: Besöket handlade om hur Malmö alltid varit beroende av vattnet och hur malmöborna från Malmös bildande och fram till idag använt vattnet på olika sätt. Pedagogen pratade om hur vattnet förenade Skåne med Danmark på den tid då Skåne tillhörde Danmark och hur det förändrades när Skåne blev svenskt; hur senare den framväxande industrin använde vattnet som avlopp fram till hur dagens människor med jordbruk, industrier och fiske utarmar havet. Besök i medeltidsutställningen samt akvariet. Uppgift: Rensa, röka och smaka sill. Ta reda vad några fisksorter heter på elevernas respektive språk, Diskutera vad vi som privatpersoner kan göra idag för att förbättra situationen i Östersjön och Öresund. 29/35 Bilaga 4 Upplägg Narsaq museum, Narsaq, Grönland I forbindelse med et af A-21s store projekter i 2006 havde man inviteret de to grønlandske kunstnere Nuka K. Godtfredsen og Inuk Silis Høegh, samt eventmanager Sofia Fischer og eskimolog Lisbeth Valgreen til Narsaq for at lave et nyt og anderledes genbrugsprojekt. Projektgruppen besluttede sig for, at nøgleordene for årets projekt skulle være: Ansvar - kreativitet – bevidsthed - sjov Med fokus på disse nøgleord udarbejdede gruppen et projektforslag, der bestod i, at der i samarbejde med byens befolkning (børn, unge, gamle og alle andre, der vil hjælpe til) skulle laves et skraldetivoli, som fik navnet ”Eqqaavivoli” (en sammensætning af det grønlandske ord for ”skrald” og tivoli). I løbet af en uge skulle der produceres både forlystelser og præmier til det afsluttende tivoli i weekenden d. 12.-13. August 2006. Alle materialer skulle, så vidt det kunne lade sig gøre, bestå af genbrugsting fra folks hjem og dumpen. Lørdag d. 5. August: Der blev gjort indledende øvelser til den kommende uge for at få et overblik over projektet. Gruppen aftalte hvorledes der skulle gøres reklame for projektet, hvilke folk, vi skulle have fat i osv. Der blev lavet et tv-indslag, der eventuelt skulle bruges til senere reklame for projektet. Mandag d. 7. August: Den første ”rigtige” arbejdsdag, hvor byens befolkning kunne få lov at komme ned og lege med. Der kom ca. 10 børn, der sammen med Sofia og Lisbeth fik produceret rasler, blyantholdere, uro, ”pulaartut” og hørebøffer. Samtidig fik Inuk og Nuka startet godt op med 3 maskiner (forlystelser): Dåsekast, ringspil og straffesparksspil. Tirsdag d. 8. August: Denne dag blev brugt til at arbejde videre på både præmier og maskiner. Der kom ca. 5 frivillige voksne, der hjalp til med præmier, og der blev derfor lavet en hel del forskellige ting bl.a. masker, lysestager, sparebøsser, rammer og legetøj. Både ringspillet og straffesparksmålet blev færdiggjort, og en ”elefantmaskine” blev påbegyndt. Derudover blev der udnævnt en frivillig til at organisere modeshow med genbrugstøj, og der blev aftalt med skolen, at interesserede 8.-10. klasseelever kunne komme et par timer hver dag. Onsdag d. 9. August: Onsdagen blev brugt til at følge op på projekterne fra tirsdag: Basketspil, elefantmaskine og ”hvor-hård-kan-du-slå-maskinen” blev alle lavet færdig i dag. Samtidig blev der produceret en hel del præmier af frivillige. Også modeshowet fik samlet en stor gruppe piger og kvinder sammen, der med stor iver gik i gang med at lave/pynte genbrugstøj. Som de foregående dage blev også torsdagen brugt på at forberede både præmier, maskiner og modeshow. Af maskiner blev fremstillet/færdiggjort: Hvalros (sæt-halenpå), kæmpe pulaartut og et lykkehjul, mens der blev påbegyndt to nye maskiner: En tombola og bowling.7. klasse fra Narsaq Skole kom og lavede præmier. Dette forløb over al forventning, og eleverne fik lavet mange rigtig flotte præmier. Derudover kom 30/35 der en hel del børn om eftermiddagen og forberedte både præmier og modeshow med hjælp fra husets personale og frivillige voksne. Af praktiske ting kan nævnes: Der blev fremstillet en oversigt over de materialer/genbrugsting, som præmierne er lavet af, og der blev udarbejdet et pointsystem til tivoliet (poletter af æggebægre). Om eftermiddagen kom KNRjournalisten Judithe Peilmann, der lavede et indslag om projektet til KNRs radioavis. Som afslutning på dagen blev der ryddet op og gjort klar i det store rum til opsætning af maskiner. Projekt Ateqqi – Genbruksnegere, Narsaq. Foto: Narsaq Museum Fredag d. 11. August: Dagen blev brugt til at gøre de sidste maskiner og boder helt færdige. Oversigt over maskiner: 1. Basketspil af gamle malespande og net 2. Keglespil af dåser 3. Ringspil 4. Elefantmaskine af træplader og rør 5. Kæmpe pulaartut af store dukker 6. Bowling af gamle bøjer 7. Hvalros – sæt-tanden-på-maskine 8. Fodboldmål af en gammel plade med fiskenet bagpå. 9. Tombola af gammel plasticdunk Derudover blev der skaffet mandskab til boderne, organiseret musikunderholdning, afholdt generalprøve til modeshow og en lang række praktiske ting. 31/35 Lørdag d. 12. August: Den store dag! Det var dagen, hvor et års planlægning skulle løbe af stabelen. Alle medarbejdere mødte ind nogle timer før for at ordne de sidste ting (fx kagebod, vekslepenge, pointsystem o.lign.). Inuili (Grønlands levnedsmiddelskole) sponsorerede 5 store kager, mens Susie (A-21s cafebestyrer) havde lavet to. Kl. 12 holdt Nuka åbningstale på grønlandsk og Lisbeth på dansk, hvorefter Rie skulle ramme basketkurven for at kunne erklære Eqqaavivoli for åben. Da hun ikke ramte første gang, måtte hun have hjælp af andre – et symbol på, at man skal hjælpes ad for at få fjernet affaldet i byen... Kurven blev ramt, og Eqqaavivoli åbnede. Dagen forløb bedre end forventet! Der kom omkring 100-150 mennesker, og heraf en hel del børn, der prøvede alle forlystelserne. Alle så glade ud, og børnene hyggede sig hele eftermiddagen. Kl. 15 lavede 7 piger genbrugsmodeshow og dansede for publikum. Det var en stor succes. Derefter holdt boderne åbne en halv times tid igen, hvorefter et lokalt orkester underholdt. Kl.16 lukkede boderne, og pointpoletterne kunne veksles til præmier. Næsten alle børn fik en præmie, og der var trøstepræmie til de uheldige. Derefter underholdt et lokalt band med musik og sang. Søndag d. 13. August: Lørdag blev fulgt godt op af søndag. Der var igen stort fremmøde af både børn, teenager og voksne, og alle hyggede sig. Da erfaringer fra dagen før viste, at en lille gruppe børn på 5-10 ikke havde penge til at prøve forlystelserne, besluttede vi i fællesskab, at den sidste time skulle være happy hour – og dermed gratis for alle. Igen afsluttedes dagen med uddeling af præmier og musik af et lokalt band. 32/35 Bilaga 5 Upplägg besök Nationalmuseum, Köpenhamn Bronzealder – 1. Besøg a) Velkomst med introduktion til Nationalmuseet. b) Præsentation af eleverne med oplysning om alder, hvor længe den enkelte havde været i Danmark og nationalitet. Under introduktionen blev der lavet en kobling til museumsgenstande fra elevernes hjemlande. c) Undervisning i Danmarks bronzealder med hverdagslivet og religion som fokus. Undervisningen foregik i et undervisningslokale, hvor eleverne havde mulighed for at røre ved genstande og iklæde sig kopier af dragter fra bronzealderen. Udover at bruge genstande og udklædning, blev der også brugt diasshow i undervisningen. d) Praktisk opgave: Kobberspiraler(formes til fx fingerring eller ”hattenål” til at sætte i tøjet). Vi havde fortalt eleverne om solens betydning i religionsdyrkelsen i bronzealderen og her fik de muligheden for selv at lave et smykke i den form. e) Flere praktiske opgaver der fungerede som en blanding af sproglige øvelser og mere praktiske opgaver. - Arkæologen arbejder – her blev eleverne præsenteret for en kasse fyldt med genstande fra oldtiden og de skulle nu gætte hvad de forskellige genstande er ud fra en række mulige ord skrevet på et stykke papir og derefter skulle de selv skrive ordet. - Frottager – opgave hvor eleverne selv skulle lege arkæologer og arbejde med kopier af helleristninger. f) I forbindelse med undervisningen om bronzealderens religion blev eleverne omvist i samlingerne. Emnevalget og omvisningen gjorde det blandt andet muligt at introducere eleverne for en del af den danske kulturkanon, Solvognen. Her fik eleverne en introduktion til Solvognen og dens mulige funktion. Herefter skulle eleverne folde guldbåde af ”guld”papir, så de lignede kopier af et offerfund fra bronzealderen. g) Som afslutning lavede vi en ofring af guldbådene og lærte eleverne en gammel sangleg, som er en hyldet til solen. Vikingetid - 2. Besøg a) Velkommen tilbage på museet b) Introduktion til samfund og dagligliv i vikingetiden i undervisningslokale med genstande fra oldtiden. Oplægget blev bygget op omkring information og fortællinger, som hele tiden var funderet i billeder fra diasshow, præsentation af genstande og redskaber, som eleverne kunne røre ved og mulighed for udklædning i vikingedragter. c) Praktisk opgave: runearmbånd. Eleverne var blevet introduceret til vikingetidens skrifttegn, runer og skulle nu selv lave et armbånd, hvor de skulle skrive deres navn med runer. d) Præsentation af elevernes medbragte genstande – hvad er typisk dansk? e) Asatro i vikingetiden præsenteres med udgangspunkt i et vægmaleri i undervisningslokalet, som forestiller den nordiske gudeverden. f) Introduktion til trosskiftet i Danmark, overgang fra flere guder til én gud illustreret ved genstande i samlingerne. Som afslutning på dette besøg havde vi udfærdiget en såkaldt ”skattejagt”, hvor eleverne på egen hånd skulle bevæge sig rundt i museets mange samlinger og finde genstande og besvare spørgsmål som opfølgning på undervisningen. Skattejagten er udformet med billeder til at 33/35 illustrere teksten, så den sprogligt ikke er for vanskelig. Til de elever, som behersker det danske sprog bedre, er der indsat faktabokse, som handler om nogle af genstandene. Det er ikke nødvendigt at læse faktaboksene for at gennemføre skattejagten. Skattejagten indeholder således to elementer: gentagelse af undervisningsoplæggene og mulighed for på egen hånd at begive sig rundt i Nationalmuseets univers af genstande. De fire verdensreligioner -3. Besøg a) Velkommen for sidste gang i denne omgang på museet b) Gennemgang af de grundlæggende trosforestillinger i de fire verdensreligioner med særlig vægt på initiation, ritualer og ligheder og forskelle i vores særligt indrettede undervisningslokale. Lokalet rummer et væld af genstande og dragter som er knyttet til forskellige kulturer og religiøse praksisser. For at appellere til flere sanser og så vidt muligt give eleverne et helhedsindtryk, trådte de ind i undervisningslokalet til en duft af røgelse og lyden af kirkeklokker. Her satte vi nu med udgangspunkt i forskellige genstande ord på religionernes udtryk, etik og verdensopfattelse sammen med eleverne. c) Tur rundt i samlingerne (hovedsageligt Etnografisk Samling, Børnenes Museum og Middelalder- og renæssanceafdelingen) hvor vi lagde vægt på forskelle i trosforestillinger på tværs af geografiske områder og historien. På Nationalmuseum i Köpenhamn fick eleverna vid sista tillfället göra en personlig utställning med ett eget föremål som betydde något speciellt för dem. Foto: ElseMarie Gert Nielsen Sidste del af dagen gik nu med at eleverne skulle opbygge deres egen personlige udstilling ud fra en privat medbragt genstand, en genstand som havde særlig betydning for dem og fortalte noget om dem. Eleverne skulle selv skrive en tekst, hvor de skulle give udtryk for, hvorfor de havde valgt den pågældende genstand, og hvad den symboliserer for dem. Herefter skulle hver elev fremlægge teksten mundtligt for de andre. Dette skulle give eleverne mulighed for at få talerum, at reflektere over hvad en udstilling er, arbejde med sproget både skriftligt og mundtligt og ende med at turde dele en del af deres personlige historie med deres klassekammerater og os. Konkret fik de enkeltvis stillet en ”montre” til rådighed samt diverse pynt, skriveredskaber og papir til udsmykning og udfærdigelse af genstandstekster. 34/35 Bilaga 6 Uppgift och ordlista Malmö och vattnet nu och då Vatten är viktigt för Malmö. För många hundra år sedan blev Malmö en stad för att det låg nära vattnet. Människorna fiskade sill som fanns utanför Malmö och seglade till länder på andra sidan havet. Men fisken tog slut. Då hade människorna ingen fisk att äta eller sälja. På 1800-talet började industrier smutsa ner vattnet. Idag släpper människor ut gifter i havet. Men vi behöver fortfarande vattnet. Vi ska prata om Malmö och vattnet från 1300-talet till idag. Och vi ska också prata om vad NI kan göra för att vattnet ska må bättre. Sill finns det mycket av i havet . Torsk finns det lite av i havet. Uppgift 1. Vi ska rensa, röka och smaka fisk. Vi hjälps åt att göra detta. Skriv gärna i din bok hur vi gjorde och hur det smakade. 2. Skriv något i din bok som du vill göra för att vattnet runt Malmö ska må bättre. 35/35 Ordlista abborre avlopp beroende erövra hamn handel industri jordbruk kanal miljöproblem pigg (som i ”Torsken har en pigg under hakan”) röka ( som i ”röka fisk”) segla sill smutsa ner tobak torsk tull tunna, tunnor utsläpp vatten
© Copyright 2024