1. No category

Kyrkfönstret
från överluleå, gunnarsbyns och sävasts församlingar • 1/11
Orgelelev
sid 2
Lagbygge
sid 7
Redaktören har ordet
det är inte så vanligt att ungdomar i Boden utbildar sig
till kyrkomusiker i Svenska kyrkan. Vad jag minns var det
nuvarande kantorn i Edefors församling Andreas
Markström den som senast antogs i musikhögskolan i
Piteå. Nu hoppas Johannes Bergqvist på att bli antagen.
Håkan Sjunnesson har träffat honom på orgelpallen.
• Anna Karlsson är ett av många exempel på hur man ur
tonårens ungdomssamlingar i Kyrkans Unga blir vänner
för livet. Att sedan en och annan dessutom blir kollegor genom anställning i
Svenska kyrkan är en god bieffekt.
• Hans och Kerstin Engström har satt sig i kyrkbänken i sin kyrka –
Gunnarsbyns kyrka. Får jag passa på att efterlysa tips på personer att placera i kyrkbänken i serien ”från min kyrkbänk”.
• Maare Tamm fortsätter sin serie om livets kriser. Den här gången handlar
det om ungdomen.
När det gäller gudstjänster, samlingar, körer och grupper kan du hitta detaljerade uppgifter i predikoturerna i länstidningarna och annonser i tidningen
Extra liksom på www.svenskakyrkan.se/boden.
Temaannonser och tankerutor finns som vanligt i Boden-Guiden.
På frekvens 98,2 kan du höra sändningar från Svenska kyrkan måndag,
tisdag, torsdag och fredag med start klockan 08.00.
Passar det bättre att få reda på vad som händer i Svenska kyrkan i Boden
genom att prata med någon, är du välkommen att under kontorstid ringa:
Pastorsexpeditionen i Gunnarsbyn, 0924-527 70
Församlingsexpeditionen för Överluleå / Sävast, 0921-775 00
bengt sveder, redaktör
bengt.sveder@svenskakyrkan.se tel: 0921-77 532
Kyrkfönstret
nr 1 • april 2011
Redaktör: Bengt Sveder
Ansvarig utgivare: Hans Johansson
Adress: Kyrkfönstret,
Kyrkgatan 30, 961 34 Boden
E-mailadress till redaktören:
bengt.sveder@svenskakyrkan.se
Telefon: 0921-77 532. Fax 0921-77 548
Upplaga: 13.000 exemplar
Grafisk form och repro: Berling Press AB
Tryck: V-TAB Örebro
Distribution: Posten
Foto sid 1: Joakim Nordlund
Foto: Bengt Sveder – om inget annat anges
eller framgår av sammanhanget)
Webbplats: www.svenskakyrkan.se/boden
Vi gratulerar vinnarna
i det senaste korsordet: Torsten Fredriksson på Bagaregränd, Birgitta
Högström på Prinsgatan. Vinsten utgörs av presentcheck på kyrklunch
(motsv). Sänds per post till vinnarna.
2
Kyrkfönstret nr 1 • 2011
Kyrko
Ensam uppe på orgelläktaren i Överluleå stora stenkyrka
sitter 22-årige Johannes Bergqvist lugnt på orgelbänken.
Hans fingrar flyger fram över ett treradigt klaviatur och ur
orgelpiporna brusar tonerna och får vidare liv i det väldiga
kyrkorummet. Alla hårda ytor i det välvda vita taket, triggar
ljudvågorna att expandera.
johannes bergqvist verkar trivas i
kyrkorummets mäktiga miljö.
– Att vara här är mycket givande och
jag känner mig ödmjuk inför att få använda orgeln och öva inför ansökan till
musikhögskolan i Piteå i april. Hans
ögon glittrar i kapp med de blanka
orgelpiporna. Piano har han spelat i
fyra år. Orgel i två och inte förrän
i somras började han intensivöva inför
antagningen.
– Jag vill verkligen bli kyrkomusiker.
Kommer jag in är det fantastiskt. Det är
min högsta dröm nu. Jag söker in för att
jag vill tjäna gud i musik och sång och
jobba i en församling som kyrkomusiker.
– Och det är klart att det vore häftigt
att få bli konsertorganist, men det får vi
väl se, skrattar Johannes.
Omfattande praktiska intagningsprov
I intagningsproven till Musikhögskolan ska han framföra både sång,
piano, orgel, kördirigering och teori
och i varje kategori finns f lera stora
uppgifter.
– Som blivande kyrkomusiker har
jag en väldig bredd och det är nog det
som är min fördel, resonerar Johannes.
Han började högskolestudier i Lund
med en helt annan inriktning. Under
två år läste han början på en Polkand,
som innehåller ämnen som statsvetenskap, nationalekonomi och juridik.
– Jag hade drömmen att bli diplomat. Jag gillar språk också, men efter två
års studier kände jag att det inte var riktigt min väg. Ämnena passade mig helt
enkelt inte riktigt. Jag försökte hålla i
intresset men jag kände att musiken
drog allt mer. Flera andra omkring
honom tyckte samma sak.
– Musiken kallade mig och nu sitter
jag här och övar så mycket jag kan på
orgeln i Överluleå kyrka och det känns
riktigt bra, skrattar Johannes.
– Både jag och Jill går regelbundet på
nattvardsgudstjänster och andra
gudstjänster. De ger mycket kraft och
energi och är klart viktiga för oss båda,
säger Johannes Bergqvist, som satsar
för fullt på att bli kyrkomusiker.
Jill och Johannes lika med sant
Johannes stora kärlek är Jill och de
gifte sig i somras. Jill läser till lärare och
är färdig till sommaren. Båda har förutom
åren i Lund, tonårstiden i Bodenområdet.
Johannes förebild, vad gäller musik,
är kyrkomusikern Carl Anders Markström, organist i överluleå församling.
– Han är på höjden av sitt musikaliska kunnande och går tyvärr ganska
snart i pension. Därför är jag mycket
tacksam för att jag får ha honom som
lärare med all den erfarenhet han har.
Boden har verkligen fått ut mycket gott
av att ha honom, tycker Johannes.
Gud och tro är viktiga
En kristen tro är Johannes uppväxt i.
– Jag har alltid trott på gud och
egentligen aldrig tvivlat. Nu när jag blivit några år äldre, har jag också utforskat och undersökt min tro mer. Mina
föräldrar är tydliga med vad de tror på.
Men de har inte tvingat på mig någon-
musiken
kallar mig
”
– Gud ger mig styrka och han gör att
livet fungerar. Helt enkel för att jag ska
kunna vara en kärleksfull människa.
– Tron fungerar verkligen också. Det
har jag känt även i lite svårare situationer. Gud är djupare än känslorna och
jag hittar en glädje och en frid i min tro
på gud.
– Det är på en nivå som är svår att beskriva. Han ger ett exempel på känsla:
– Man kan känna frid, trots att det är
kaos.
Uppmuntrande orgelkommentarer
Tidigare har piano varit favoritinstrumentet, men det senaste halvåret är orgeln nummer ett. Grönlunds Orgelbyggeri har byggt det här stora exemplaret och han visar allt man kan göra
med den. Få den att låta på en massa
olika sätt, genom att registrera den i
många variationer. Johannes brukar få
uppmuntrande reaktioner när folk
omkring honom får reda på att det är
just orgel han satsar på.
– Det är kul att börja behärska en
ovanligt instrument och det är egentligen synd att inte f ler spelar, säger
Johannes.
Vad gäller arbetsmarknaden verkar
det hyfsat lovande. En hel del kyrkomusiker går i pension de närmaste åren
och bara i Luleå stift (Norrbotten och
Västerbotten) finns 57 församlingar och
mer än dubbelt så många kyrkor, som
ting egentligen. Det är nog vi barn som
varit frågvisa om den kristna tron och
det är klart att var och en formar sin
egen tro på olika sätt.
Johannes försöker vara praktisk i sin tro:
– Den kristna tron är väldigt vikig för
mig. Jag ber ofta och på så sätt känner jag
att jag kommer närmare gud. Jag upplever också att min tro blir allt starkare.
Under uppväxten har Johannes umgåtts mest med kompisar som inte
varit engagerade i någon kyrka.
– Jag har alltid blivit bemött med
respekt och aldrig behövt försvara mig
på något sätt. Det vet jag att andra kristna
ungdomar får göra.
Känner frid mitt i kaos
Gud är högst personlig för honom.
– Gud är en treenig gud; fadern,
sonen och den helige ande. ”Tre i ett
och en i tre”, som det brukar heta. De
är var och en lika verkliga som du och
jag, förklarar han.
– Min kristna tro fungerar verkligen.
Det har jag känt även i lite svårare
situationer. Gud är djupare än
känslorna och jag hittar en glädje och
en frid i min tro på gud, säger
orgelfantasten Johannes Bergqvist
används för förrättningar och gudstjänster regelbundet.
Tror på ljus framtid
– Gudstjänsten är mycket viktig och
både jag och Jill går regelbundet på
nattvardsgudstjänster och andra gudstjänster. De ger mycket kraft och energi
och är klart viktiga för oss båda! Ibland
får jag också hoppa in och spela på gudstjänster och jag trivs bra i sådana situationer och med de arbetsuppgifterna.
Dop, vigslar och begravningar är
Svenska kyrkans så kallade förrättningar och av dem har han spelat
på dop hittills. Alla mycket viktiga högtider för människor. Och hur människor
blir bemötta på och upplever kyrkliga
högtider, är både en ödes- och framtidsfråga för Svenska kyrkan. Människors upplevelser och bemötande i den
typen av känslofyllda stunder, avgör
vad de tycker om Svenska kyrkan.
Trots att en hel del människor gått
ur Svenska kyrkan efter år 2000, då kyrkan och staten gick skiljda vägar, tror
han att framtiden är ljus.
Församlingsliv i Lund förebild
– Vi kanske måste minska antalet byggnader i kyrkan av ekonomiska skäl, men
jag tror att fler kommer att engagera sig
frivilligt i framtiden och då blir kyrkan
förhoppningsvis mer angelägen för fler.
Han har erfarenhet från Lund av detta.
I S:t Laurentii församling, där han och
många andra var frivilligt engagerade.
– Det var ett mycket levande gudstjänstliv, där folk engagerade sig för att
de ville och utan att få betalt. Det var
väldigt fint, säger Johannes Bergqvist.
text och foto:
håkan sjunnesson
Kyrkfönstret nr 1 • 2011
3
I en serie om ”Livets kriser” kommer Maare Tamm att beskriva olika
utvecklingskriser, dvs. vad som händer när man övergår från ett
livsskede till ett annat. Hon fokuserar på de existentiella aspekterna,
aspekter som har att göra med liv och död, med meningen med livet,
med tro och tvivel, och med de värderingar vi har.
Serien har sex delar: 1 – barndomen • 2 – tonåren • 3 – tidig vuxenålder •
4 – Medelåldern • 5 – pensioneringen • 6 – ålderdomen.
I förra numret av Kyrkfönstret avhandlades de existentiella kriserna
under barndomen. I detta nummer kommer fokus att ligga på
tonårstiden.
Livets kriser
Begreppet ”kris” har blivit populärt i dagens värld. Många
talar om det men det är få som egentligen känner till
innebörden i ordet ”kris”.
att finna sin identitet. Det är under
tonårstiden som den unga människan
börjar fundera över sina inre egenskaper. Vem är jag egentligen? Är jag
sällskaplig eller enstöring, lugn eller
orolig, givmild eller snål? Varför reagerar jag som jag gör? Är jag argsint,
ansvarslös eller helt okey? Det är frågor
som ställs och som oroar. Det är under
denna period i livet som den unga människan söker sin identitet.
Att finna sin identitet är inte lätt.
Tonåringen befinner sig i ett övergångsskede, är på väg att lämna barndomen och att träda in i vuxenlivet. I
detta skede söker den unga människan
efter sin identitet på olika sätt. En del
identifierar sig med olika förebilder –
fotomodeller, romangestalter, idrottshjältar – andra ansluter sig till något
politiskt parti eller någon hjälporganisation. Ytterligare andra söker sin identitet i olika religiösa organisationer. För
4
Kyrkfönstret nr 1 • 2011
de sistnämnda blir ens identitet sammankopplad med gudstro. Den unga
människan får veta att hon är en unik
varelse, skapad av Gud, och oändligt
älskad. Men att känna sig oändligt
älskad är inte något självklart för många
unga. Ofta har man i tonårsåldern en
vacklande självkänsla vilket gör att man
tvivlar på kärleken och tvivlar också på
att vara älskad av Gud. Är jag verkligen
älskad och värdefull i Guds ögon?
frågar många. Här kan en själasörjare
vara till hjälp, lätta på den unga människans tvivel och skapa sinnesro.
Förälskelse
Under tonårstiden uppstår den första
förälskelsen. Förälskelse är en stark
kraft förknippad med lycka och njutning, energi och närhet. Förälskelsen
förbereder oss för kärlek, men där kärleken kan vara livet ut varar förälskelsen
vanligen bara under en tämligen kort
tid. I förälskelsen skiljer sig flickor och
pojkar ofta från varandra. För flickorna
betyder förälskelse i regel romantik,
närhet och intimitet. För pojkarna är
sexualiteten i förälskelsens ofta central.
Varför flickor och pojkar är olika är en
komplicerad fråga som i mångt och
mycket fortfarande är höljd i dunkel.
Men oavsett olikheter kommer under
förälskelsefasen också de ungas könsidentitet att utvecklas. De unga människorna kommer successivt underfund
med vad det innebär att vara kvinna
respektive man i dagens samhälle.
Under denna fas bör de också komma
underfund med sin sexuella identitet.
För en del ungdomar kan det vara
besvärligt. De kan känna sig osäkra om
sin könsroll och kanske också osäkra
om sin sexuella läggning. I religiösa
sammanhang kan en sådan osäkerhet
skapa mycket oro och skuld. Även här
är det viktigt att det finns en själasörjare
som hjälper den unga människan till
en mogen och adekvat könsroll och
sexuell identitet.
Meningen med livet
Vad är det för mening med mitt liv?
frågar många i övre tonåren. Finns det
någon mening överhuvudtaget? Frågandet efter livets mening, efter vad det
innebär att vara människa, vem Gud är
och vad är hans vilja, är en del av det
frågekomplex som sysselsätter många
ungas tankar och känslor under denna
ålder. Frågandet efter livets mening
väcker en obestämd längtan hos de
unga. Denna längtan är som en stor
törst – efter lycka, glädje, framgång,
popularitet. Framtiden ligger framför
de unga som ett oskrivet blad, som ett
löfte om ett djupt och meningsfullt liv.
Febrilt söker ungdomar under denna fas
svar på sina existentiella frågor om
livets mening och mål. Men även om
sökandet är seriöst och allvarligt finns
inga bra svar att ge. Det finns kunskaper
som man kan läsa sig till, kunskaper
som vi kan ge i arv åt våra efterkommande, men när det gäller kunskaper
om livets mening måste dessa upptäckas
på nytt i varje generation. Meningen
med livet måste varje ung människa
vinna genom sin egen livserfarenhet
En och annan tonåring finner dock
inte någon mening med sitt liv. Dessa
upplever att deras liv inte har blivit som
de hade önskat, att deras hemförhållanden är konfliktfyllda eller trassliga,
att skolans krav är svåra att fylla och
mitt i det svåra finner de ingen väg ut.
Då kommer meningslösheten smygan-
de som en objuden gäst och väcker en
diffus oro, en obestämd ångest och
dystert missmod. Depressionen och
meningslösheten finns då nära. De som
i kyrkans sammanhang arbetar med
ungdomar bör vara extra uppmärksamma på sådana problem och hjälpa
de berörda ungdomarna ur det svåra.
Moraliska funderingar
Gott och ont är moraliska angelägenheter som de unga människorna ofta
brottas med. Att gå i skolan innebär inte
endast att skaffa sig kunskaper utan att
anpassa sig till en social värld där ge-
menskap, grupptryck, gängbildning,
mobbning och uteslutning hör till vardagen. I en sådan komplex värld måste
de unga lära att relatera sig till auktoriteter, umgås med sina kamrater, hantera
sina rädslor och lösa konflikter. Detta
är inte alltid lätt och för många kan skolans värld vara en värld som skapar funderingar kring rätt och fel, gott och ont.
När den unga människan vistas i ett religiöst sammanhang kommer även frågor om lag och evangelium att infinna
sig. Kan jag som person leva efter lagen
– de tio budorden – eller känner jag mig
misslyckad när jag inte klarar av det?
Risken är att man fastnar i lagen, och i
ens oförmåga att följa den och kommer
inte vidare till evangeliet som talar om
kärlek och förlåtelse.
Under denna fas vet den religiösa
unga människan att hon bör leva ett liv
som behagar Gud, och hon vet också
att hon inte får tänja Guds toleransgränser alltför hårt. Men var denna
gräns finns vet hon inte alltid. Hon vet
inte alltid hur långt hon kan gå i sin
självständighet utan att det misshagar
Gud. I en sådan situation kan hon känna sig både fri och ofri, självständig och
beroende. Det finns en spänning
Kyrkfönstret nr 1 • 2011
5
‹‹
mellan hennes fria vilja och underkastelsen under Guds vilja. Först under
nästa fas i livet kommer hennes självständighet att få ett större utrymme
och hon börjar förstå att livet är baserat på hennes egen förmåga att göra
moraliska bedömningar. För att lösa sin
fasspecifika kris är det viktigt att de
unga får diskutera sina vardagliga problem om gott och ont, rätt och fel, och
se dem såväl från sitt egen som från
Guds perspektiv.
Tankar om liv och död
Livet och döden hör till de två stora frågorna i människans liv, så också hos
tonåringen. Tonåringen som har vaknat ur barndomens slummer kan älska
livet som aldrig förr, men samtidigt kan
han eller hon också gripas av en djup
ångest inför döden. Motsatserna möts
och förstärker varandra. Nu är tiden inne
att ge sig i kast med mera mogna, metafysiska, filosofiska och religiösa frågor
om liv och död, än dem som sysselsatte fantasin under barndomen. Under
denna åldersperiod kommer de unga
till insikt om att döden är en personlig
angelägenhet som drabbar alla utan undantag. Denna insikt gör att de unga
kan av och till uppleva en personlig
dödsångest. För att kunna hantera sin
dödsångest blir frågorna kring döden
och vad som händer efter döden
speciellt viktiga, och tar de ungas engagemang i anspråk. De skapar hos dem
både nyfikenhet och ängslan och driver dem att ta reda på vad religionen
har att säga om dessa frågor. Religionen
har i alla tider och i alla kulturer varit
den som har hjälpt människan att bearbeta sin inställning till och fruktan för
döden. Så även i dag. I den kristna tron
kan vissheten om att det finns en kärleksfull Gud, i vars armar man faller i
döden, ge en stor trygghet och ett hopp
åt de unga.
Men i dag är i vårt samhälle tron på
Gud starkt underminerad. Det sekulariserade samhället bjuder på andra tankesystem än de religiösa. Så tänker en
del ungdomar att nära-döden-upplevelser är den källa som ger dem en uppfattning om dödens mysterium. Andra
tror på reinkarnation. En och annan
tonåring tror att han eller hon har varit
någon annan i ett föregående liv, en annan person under en tidigare historisk
period. Det kan tänkas att det intensiva grubblandet över döden ger upphov
till dessa olika, ofta gåtfulla upplevelser
och tankar. Men även den kristna tron
ger människan en mångfald av bilder
och metaforer om livet bortom dödens
gräns, och var och en har till uppgift att
förse dessa bilder och begrepp med ett
personligt innehåll och mening.
Ingenmansland
De fyra teman – personlig identitet,
meningen med livet, moraluppfattning,
och tankar om döden – utgör väsentliga delar i tonårstidens existentiella kris.
I denna kris är det mycket som måste
ändras och nygestaltas. Utvecklingen
går mycket snabbt och på några år förvandlas man från barn till vuxen. De
unga känner ofta att de befinner sig i ett
ingenmansland – barndomen som ligger bakom en och vuxenålders plikter
framför en. Detta gör att de upplever att
det är bråttom att ta itu med och lösa
sina livsproblem. Därför präglas denna
fas i livet av mycket sökande, funderande
och drömmande. När den unga människan slutligen har lyckats att bearbeta
sin existentiella kris blir hon en mognare och mer harmonisk människa,
redo att bli vuxen.
Ordet ”kris” kommer från det grekiska ordet ”krisis”
och betyder en avgörande vändning, en plötslig förändring eller ödesdiger
rubbning. Människor som utsätts för yttre eller inre påfrestningar som är
större än normalt genomgår en kris. En kris har två aspekter, å ena sidan
finns det en risk eller fara, å andra sidan finns det också en möjlighet att
kunna handskas med den och att lära sig av den. Kris är således inte endast
något negativt utan också en möjlighet till mognad, till andlig fördjupning,
och till att kunna förändra sina värderingar.
6
Kyrkfönstret nr 1 • 2011
Nu bygger
vi laget
Alla som har sysslat med lagsporter vet att det är viktigt
att ”bygga laget”. Varje lagmedlem har sina speciella
uppgifter och funktion. Nu under vinterhalvåret kan man
på tv se VM i handboll, bandy, skidskytte och längdskidor,
bara för att nämna några sporter. Vissa av dem är
egentligen individuella – andra är rena lagsporter.
ständigt lagbygge Jag skulle vilja
säga att kyrkan, från stund till annan,
alltid är i färd med att ”bygga laget”, både vad gäller anställda medarbetare
som frivilliga medarbetare. Jag är i skrivande stund inblandad i åtminstone tre
rekryteringar, förhoppningsvis är två
avklarade när detta går i tryck. Men att
anställa medarbetare är ju bara en del
av församlingsbygget. Ännu vikigare är,
som jag ser det, vårt behov att låta frivilliga medarbetare ta plats, komma
med idéer och få möjlighet att ta ansvar
i sin egen kyrka.
En utmaning
Därför skulle jag vilja ge var och en av
oss alla som läser detta en utmaning.
Utmaningen består i att tänka över vad
som vi skulle vilja göra. På vilket sätt vi
skulle vilja bidra till församlingsbygget?
Vad skulle du vilja göra i din kyrka?
Utmana dig själv och utmana de anställda i församlingen – tillsammans
kan vi forma och bygga vår kyrka för
den tid vi lever i och för framtiden och
dela gemenskapen inför Guds ansikte.
Jag vill avsluta med en textrad från
psalm 791 i den svenska psalmboken,
”Du passar in i själva skapelsen, det
finns en uppgift just för dig…”.
Välkommen att dela gemenskapen i någon av församlingarna i Svenska kyrkan
i Boden!
hans johansson, kyrkoherde
0921-77 543
hans.johansson@svenskakyrkan.se
Kyrkfönstret nr 1 • 2011
7
Närradion fyller 25 år
i år. Svenska kyrkan i
Boden har varit med
från starten. Ola
Larsson, 50, är en av
entusiasterna som
gör radio.
– Jag lägger ut en
text, sedan får lyssnarna tänka själva,
säger han.
8
Kyrkfönstret nr 1 • 2011
Radio i 25 år
klockan 17.30 onsdagen den 24
februari 1986 sändes Svenska kyrkan
sitt första program i Bodens närradio.
Vid den tiden var Sune Ahlnander
kyrkorådets ordförande och han fick
förslaget om närradio presenterad för
sig och han nappade direkt. Tanken var
att nå ut till fler unga lyssnare. I dag sänder Svenska kyrkan i Boden närradio
fyra dagar i veckan med början klockan åtta. Jullov och sommarlov tar man
uppehåll men annars så rullar det på
året runt.
Brinner för närradion
Ola Larsson arbetar inom omsorgen
och han brinner för att göra radio.
– Ja, så kan man nog uttrycka det.
Det är fantastiskt kul och en hobby
som jag verkligen stortrivs med, säger
han.
Bodens närradio är en så kallad
paraplyorganisation (föreningsradio)
där Svenska kyrkan i Boden är en av
sju aktörer. Närradion har lokalerna i
Kyrkans Hus i Boden och dit kommer
Ola Larsson en gång i månaden för att
göra sitt 30 minuter långa program
”I tankesmedjan med Radiola”.
– Just i dag tänkte jag ta upp den
hårdnande attityden inom idrotten.
Jag pratade med en läkare som gjorde
mig uppmärksam på det kroppsspråk
som allt f ler använder när de gör mål
eller vinner. Knutna nävar. Hårda
blickar mot motståndare. Spelare som
kastar sig mot plexiglas och vrålar.
Meditativa program
Programmen blir näst intill meditativa
och det kommer inte som någon chock
när han säger att en av förebilderna är
den näst intill legendariska radiomannen Kjell Alinge som alltjämt gör sitt
Eldorado.
– Jag gillar hans sätt att tala till mig
som lyssnare. Jag försöker också att
väcka tankar men ofta kan jag bara
lägga ut meningar eller frågeställningar, sedan får lyssnaren fundera. Ibland
kan man som lyssnare också behöva
lite tid så jag brukar säga att vi ofta är
bättre i repris, säger han och ler.
Radiopris
I kyrkans radiolag ingår inte bara Ola
Larsson utan där ingår bland annat
Ingemar Tapper. Tapper började sin
radiobana som 70-åring och han har nu
sänt drygt 60 program där marschmusik varit det centrala temat. Ingemar
Tapper är gammal militär och han har
också stor och bred kunskap inom det
militära, något som han också delat
med sig av till läsarna under de cirka
15 år han har varit verksam.
För sitt arbete är han en av tio som
har fått ta emot ett unikt radiopris i
samband med närradions 25-årsjubileum. En annan profil är radiomannen
och rikskändisen Thomas Deutgen,
som började sin radiobana på Bodens
närradio.
Tal och musik hänger ihop
Närradion når i stort sett samtliga i Bodens kommun. Ola Larsson lägger stor
vikt vid att musik och tal ska ”hänga
ihop” och just den här förmiddagen har
han bland annat med sig en platta med
isländska favoritartisten Björk.
– Jag har en bred musiksmak och
det är väldigt skoj att sitta och leta
musik som ska passa. Jag försöker
hitta musik som väcker tanka och
känslor, säger han.
Arbetet med närradion är helt och
hållet ideellt.
– Det är bara lusten till radioskapandet som driver mig, berättar han.
Han tycker också att det är viktigt
att det finns f ler röster och f ler alternativ till den kommersiella radion.
Han beskriver hur en av hans döttrar
reagerat när hon suttit och lyssnat på
Radio Rix.
– Det kom så spontant när hon sa
”men pappa, de säger ju ingenting.
Rösten går i ett men de säger absolut
ingenting”. Som pappa blev jag jätteglad när jag hörde henne säga det,
berättar han.
Lyssnarreaktioner
Eftersom radion har en så pass lokal
prägel träffar han ofta sina lyssnare ute
på stan. Det händer rätt ofta att människor kommer med synpunkter och det
kan vara allt från valet av musik till förslag angående kommande program.
Ola Larsson är en lågmäld sympatisk person som verkligen brinner för
att göra radio. Så här långt har det blivit cirka 25 program och han säger att
han gärna gör 25 till.
– Det är så fantastiskt kul och jag är
glad att jag hittat en hobby som ger
mig så mycket. Det här skulle jag inte
vilja vara utan och jag riktigt längtar
till nästan program, säger han.
TEXT OCH FOTO: JOAKIM NORDLUND
Frekvens: 98,2 MHz
Måndagar
08.00–13.30 Månadslångsändning
Tisdagar
08.00–13.30 Månadslångsändning
Torsdagar
08.00–10.00 Veckosändning
Fredagar
08.00–10.00 Veckosändning
Cirka 450 sändningstimmar per år.
Anropssignatur: NRÖF – uttalas
”eneröef ”.
Kyrkfönstret nr 1 • 2011
9
På hösten 1987 klev en 14-årig tjej in genom dörrarna till Hedgården – det som idag heter Mikaelskyrkan. Hon skulle
konfirmeras. Det var ett självklart val – inte på grund av tryck hemifrån eller för att hon var speciellt intresserad av
religiösa funderingar, utan kanske mer därför att ” alla andra gör det” .
SVENSKA KYRKANS UNGA –
Grund för livslång vänskap
hon var ingen mönsterkonfirmand –
lärde sig säkert inte mest av alla ungdomar kunskapsmässigt, var både fnittrig
och surrig på träffarna och tyckte inte
att det var speciellt kul att ”tvingas” gå i
kyrkan heller. Men någonting fick henne ändå att ta sig igenom hela konfirmandtiden och någonting fick henne
även att vilja fortsätta som ledare efter
konfirmationen. För det var ju så kul att
få åka på läger.
För att åka på det allra längsta och
roligaste lägret behövde hon gå en
ledarutbildning som församlingen ord-
10
Kyrkfönstret nr 1 • 2011
nade och dessutom vara aktiv på kyrkans ungdomskvällar. Om detta var
förutsättningarna – ja, då var hon beredd att satsa för att få åka på läger!
Fortfarande fanns inga religiösa motiv
eller ens funderingar utan bara ett accepterande av att allt det där med Gud
och Jesus följde med på köpet…
att den faktiskt hade en grund i att alla
trodde på och litade på samma sak – Gud.
Och nu var faktiskt även hon med i detta tänk och i denna övertygelse. Under
åren i ungdomsgruppen så träffade hon
några av sina bästa vänner, vänner som
hon förmodligen aldrig skulle ha mött
i skolan eller i andra sammanhang heller.
Äkta vänskap
Någonstans där på vägen hände något… något som fick henne att inse att
den gemenskap och vänskap som fanns
bland kyrkans ungdomar var äkta – och
21 år senare
Nästan 21 år senare kom jag tillbaka till
Överluleå församling, nu som anställd
församlingspedagog med förhoppningen att kunna ge vidare samma
känslor till ungdomar idag som jag fick
som ny konfirmand och deltagare i församlingens ungdomsgrupp. Det handlar om tacksamhet över alla relationer
med människor och all erfarenhet från
mina år som ideell konfirmandledare i
kyrkans regi som till viss del driver mig
att arbeta med och för ungdomar. För
mig har mina år som ungdom i församlingen inneburit att jag fått växa som
människa och fått känna mer och mer
förtroende och att människor litar på
mig och mitt kunnande. Det betydde
otroligt mycket för mig. Det är också
den känsla som jag vill förmedla till våra ungdomar idag.
När jag ser mig omkring på min
arbetsplats så ser jag flera av de ledare
som jag hade när jag var ung, ledare
som betytt otroligt mycket för mig. Jag
ser också några av de vänner jag lärde
känna under min tid i ungdomsgruppen – nu är vi inte bara vänner utan också kollegor. Det visar för mig vilken
stark växtplats kyrkans barn- och ungdomsverksamhet är. Flera av mina
arbetskamrater vittnar om samma sak,
de har en liknande historia som jag och
har fortfarande kvar många vänner från
sin tid i kyrkans ungdomsverksamhet
– vänner som finns kvar trots långa avstånd, brokiga livsöden och olika yrkesval.
Världens bästa jobb
Jag säger ofta att jag har världens bästa
jobb! Det menar jag verkligen för jag får
arbeta med det som betyder mycket för
mig – den kristna tron – och jag får
göra det tillsammans med dem som ligger mig varmt om hjärtat – ungdomar.
Det centrala kristna budskapet – kärlek och respekt för din medmänniska –
är en röd tråd genom alla våra grupper.
Många av våra ungdomar kommer från
trygga hem, med föräldrar som bryr sig
och som har en stabil tillvaro. Men det
finns också en del som inte har denna
grundtrygghet med sig i bagaget. Vi
kanske fångar upp en och annan ungdom som är ”på glid” genom att de
kommer till oss på fredagskvällarna
istället för att hänga på stan och då är
vi glada och tacksamma över det.
Trygghet
Ungdomsverksamheten är en viktig
och prioriterad fråga i Överluleå församling – om vi inte får med oss ungdomarna så har vi ingen församling i
framtiden – men det som känns än mer
viktigt är att ge ungdomarna trygghet,
en känsla av gemenskap med andra
och att känna sitt eget värde för att i sin
tur kunna behandla sina medmänniskor med kärlek och respekt.
Min önskan är att om 20 år få höra
någon från dagens ungdomsgrupp säga
att de minns sin tid i kyrkan med stor
glädje och att de fortfarande räknar de
vänner de träffade då som sina närmaste! Om någon sedan vill vara med
och sprida de goda orden och känslorna vidare genom att arbeta i kyrkan så
är det en fantastisk bonus!
TEXT: ANNA KARLSSON
FÖRSAMLINGSPEDAGOG
0921-77 531
Skapelsens frö
Ägg är lika självklart till påsk som midsommarstång till
midsommar. Vi målar och äter ägg, vi hänger
prydnadsägg i påskris och vi får pappersägg fulla med
godis. Påsken, denna märkliga högtid då hönorna
värper ägg fyllda med godsaker.
Oavsett trosinriktning är ägg en
symbol för liv. Det finns f lera föreställningar om hur världen skapats ur
ett ägg. Vid skapelsen rämnade världsägget och dess båda halvor blev till
himlen och jorden. Inom kristendomen symboliserar ägget återuppståndelse och hopp. Jesus besegrade
döden genom att uppstå efter korsfästelsen. Även i det judiska påskfirandet
är ägget centralt, hårdkokta ägg på påskbordet symboliserar judarnas hårda liv
i Egypten innan uttåget, äggen ska
doppas i saltat vatten, som symboliserar tårar.
Att påsken förknippas med så pass
mycket ägg har f lera orsaker. Dels
beror det på äggets kristna symboliska budskap och dels på att ägget,
redan innan kristendomen gjorde
sitt intåg hos oss, var en del av vårblotet, den hedniska offerhögtid, som
firade vårens ankomst. Men framförallt beror det på att hönsen började
värpa ordentligt igen efter vintern vid
den här tiden på året. Fram till reformationen, då Sverige var katolskt,
fick man inte äta ägg under den 40
dagar långa fastan som föregick påsken utan alla ägg som hönsen värpte
lagrades för att sedan ätas upp när
fastan var slut.
Skrock om ägg
Gammal vidskepelse säger att man ska
krossa skalet på ägget ordentligt för att
om troll eller häxor fick tag i ett helt
äggskal kunde de använda det i sina
trollkonster och vända dessa mot
människor och djur på gården. Det
händer att man grävde ner ett ägg i
varje hörn av åkern, för att det skulle
bli en god skörd. Ägg var också bra om
man ville bli av med en sjukdom, då
skulle man röra vid ett ägg som var
värpt på långfredagen och sedan på
påskaftonen gräva ner det i en
myrstack och hålla sig därifrån tills
myrorna ätit upp ägget. Om barn åt
ägg utan att kunna uttala ordet, så var
risken stor att de skulle börja stamma.
Urtida konst
Bruket att färga ägg för att antingen
själv äta upp dem eller för att ge dem
som gåva är mycket gammalt. Den
mest kända äggmålningstraditionen
torde vara den som ännu frodas i
Ukraina och Polen. Där vet man att
berätta att konsten att måla ägg har
rötter flera tusen år bakåt i tiden, långt
före Kristi födelse. De folk som levde i
den region som idag omfattar Ukraina,
Skandinavien och de länder som ligger på ungefär samma breddgrader
dyrkade solen. Solen värmde deras
jord, bostäder och liv. Man dekorerade
sina ägg med olika natursymboler
som valdes för firandet av solens återkomst. När så kristendomen gjorde
insteg flyttade man helt enkelt över de
förr så hedniska sedvänjorna till firandet av den nye guden och äggmålningstraditionerna levde vidare.
Måla fast djävulen
Huzulerna, som lever i Karpaterna i
östra Centraleuropa, tror att världens
öde hänger på äggmålarna. Så länge
som målning av påskägg förekommer,
så länge kommer världen att existera.
Den dag då ingen längre målar några
ägg kommer djävulen i en skräckinjagande orms skepnad att ta över världen. Ännu är ormen fjättrad med
tunga kedjor vid en klippa. Varje år
skickar ormen ut sina hantlangare för
att ’kolla läget’ och när de återvänder
får de berätta vad de sett och hört. Om
endast några få målar ägg lossnar några av ormens kedjor och djävulen anar
att hans frihet är nära. Å andra sidan,
om målarnas antal har ökat sedan föregående år, så fjättras han än hårdare
i sitt fängelse.
Äggmålandet är en form av vaxbatik. Unga målar med mycket vitt och
flera tomma fält då deras liv ännu är i
sin linda. De som är äldre ska ha ägg
med mörkare färger och rik ornamentering då deras liv rymmer en
rikedom av upplevelser. Samma gäller när man ska ge bort ägg som gåva
– man väljer ägg efter mottagarens
ålder. Ytterligare en regel att minnas
är, att kvinnor aldrig får ge en man ett
ägg som saknar mönster endera på
toppen eller på botten då det tolkas
som att hon önskar se honom skallig.
Idag färgar och målar vi ägg med
alla sorters färger och motiv. Den
som vill experimentera med att färga
med vad som kan finnas i köksskåp
eller ute i naturen kan prova med
olika sorters lökskal eller gurkmeja
som ger gul färg, rödbetsskal som gör
äggen röd-bruna, blåbär som gör
dem blå-grå eller björklöv som gör
dem ljusgröna. Genom att surra blad
och blommor runt äggen innan man
kokar dem kan man skapa fina
mönster på äggen.
TEXT: LOTTIE RASMUSSON
kyrkguide
Kuriosa
I England anses det ofint att hugga av toppen på ägget, istället knackar
man försiktigt sönder skalet. Denna sedvänja kommer från tiden efter
den franska revolutionen då många franska aristokrater flytt till England
undan giljotinen. Britterna ville spara fransmännens nerver genom att
inte ”halshugga” äggen.
Enbart i Sverige äter vi idag lite drygt 2 000 ton ägg under påskveckan. Det är dubbelt så mycket som under en vanlig vecka. Under själva
påskafton mumsar vi i oss upp till 6 miljoner ägg i timmen, alla godisägg
oräknade.
Kyrkfönstret nr 1 • 2011
11
Från min
kyrkbänk
Hans och Kerstin Engström bor i byn Valvträsk.
Deras kyrka står i Gunnarsbyn.
Det är snart 46 år sedan bröllopsmarschen ljöd när de
gick tillsammans längs altargången.
– I den här kyrkan har vi upplevt både glädje och sorg,
säger Hans Engström.
Hans var så nervös när han gifte sig, att han glömde
handskarna hemma, avslöjar Kerstin leende.
ute är det 25 grader kallt men inne i kyrkan är det däremot varmt och
behagligt. Strimmor av solljus fyller
kyrkan och de frostbeklädda kyrkfönstren får vackra och spännande
mönster. Kyrkan bär fortfarande spår
efter den keltiska gudstjänst som nyligen hållits i samband med en utbildning kring de rättvisemärkta varor som
säljs i församlingshemmet. Hans och
Kerstin Engström tänder några ljus och
sätter i ljusbäraren, sedan sätter de sig
ned i en av bänkarna.
Vigselkyrka
– Vi har en fin kyrka, säger Hans och
ser sig omkring.
12
Kyrkfönstret nr 1 • 2011
Än i dag kan de minnas giftermålet
trots att det snart har gått 46 år.
– Hans var så nervös att han glömde handskarna hemma, säger Kerstin
och ler.
– Det var en speciell dag. Det var fullt
i kyrkan. Hela släkten och de som stod
en allra närmast var här, säger Hans.
I dag har de två vuxna barn och sex
barnbarn. Båda barnen har vigts i kyrkan och samtliga sex barnbarn har
döpts där. Varje år pågår också, precis
som i de flesta andra församlingar, konfirmationsverksamhet.
Vid en köttsoppsmiddag i Valvträsk
dryftades gamla minnen och några berättade om konfirmationstiden. Hans
Engström berättade att han aldrig hade
konfirmerats.
– Jag sa väl nått i stil med att det skulle
ha varit roligt, säger han.
Prästen Mogens Amstrup och hans
hustru Lena Malm satt i samma rum.
– Mogens nappade direkt när han
hörde det. Det visade sig att det var
f lera andra som inte heller hade konfirmerat sig och plötsligt var vi fem
stycken, berättar Hans.
Vuxenkonfagrupp
Det startades en vuxengrupp som
den nu pensionerade prästen Karl
Fredriksson ledde. Under hösten och
våren hölls konfirmationsundervisning i form av samtal och Hans
Engström är glad att han tackade ja.
– Vi tog olika stycken ur bibeln som
vi samtalade kring. Det var fina samtal.
Nu fick vi tillfälle att prata och då insåg
jag att det fanns mycket som man kan
överföra på sånt som händer och sker i
vår egen vardag, säger han.
En lördag i mitten av juni var det
dags för konfirmation.
– Det var en lördag mellan pingst
och midsommar. Det var verkligen jättefint. Alla fem satt här framme. Det var
högtidligt, säger Kerstin.
– Sen är det många som har sagt att
de ångrade att de inte tog chansen att
vara med, inflikar Hans.
Under åren som gått har de träffat släkt
och vänner i kyrkan och tillsammans har
man delat såväl glädje som sorg.
Forsolyckan 1995
Utanför kyrkan står minnesstenen som
restes sommaren 2002 till minne av de
åtta människor som omkom i forsolyckan 1995.
– Det är det jag har starkast minne
av. Många av ungdomarna som omkom var ju vänner till våran Ann-Charlotte, säger Kerstin.
– Det var ju barn som varit i hemmet
vårat sedan de var små. Vi kände i stort
sett alla, säger Hans.
De beskriver hur kyrkan och framförallt församlingshemmet blev en
naturlig mötesplats dit de själva och
andra sökte sig.
– Det föll sig som naturligt. Det
fanns ett stort behov av att träffas och
prata och Kalle Fredriksson som var
präst hanterade det väldigt fint, säger
Hans.
Högst kyrkovalsdeltagande
När man nämner Gunnarsbyns församling är det svårt, för att inte säga
omöjligt, att inte nämna prästen
Mogens Amstrup. Under den tid som
han varit verksam som präst kan man
nog konstatera att engagemanget för
kyrkan har växt. Ett bevis på det är att
Gunnarsbyn är den församlingen i stiftet som har haft högst valdeltagande
i de två senaste kyrkovalen.
Bygdens marknadsförare
– Vi har världens bästa präst i Gunnarsbyn. Han och Lena är fantastiska. Hon
är ju präst i Råneå men vi betraktar henne ändå som våran, säger Kerstin och
skrattar.
– De är helt fantastiska att ta hand
om andra människor. När jag träffar
Mogens tänker jag inte på honom som
präst i första hand för han finns med i
stort sett överallt. Han är marknadsförare av bygden, han är verksam i Folkets Hus, i Råek, i brandkåren och han
finns med i annat också. Han har också
en förmåga att engagera andra. Det han
gör är inget åtta-till-fem-arbete. Det är
beundransvärt, säger Hans.
Båda är starkt emot tanken att göra
en enda stor församling av Överluleå,
Sävast och Gunnarsbyn.
- Allt det fina som har byggts upp
handlar om närvaro och personligt
engagemang. Skulle det bli en sammanslagning så skulle vi kanske få en
präst som hade Boden som bas och
som kom hit ett par dagar i veckan,
säger Kerstin.
Efter en timme reser vi oss upp ur
kyrkbänken , tar på oss jackorna och
går ut i det kalla och fantastiskt vackra
vintervädret.
Efter samtalet med Hans och
Kerstin Engström inser jag att kyrkan
i Gunnarsbyn ändå är så mycket mer
än bara den här vackra byggnaden.
TEXT OCH FOTO: JOAKIM NORDLUND
OMFATTANDE VERKSAMHET I Gunnarsbyn finns kyrkan med i det mesta som händer och sker. Eller vad sägs om följande…
• Jazzcafé: Tillsammans med Nestors
café i Överstbyn arrangeras musikkvällar 1-2 gånger per månad under
sommarperioden.
• Gym: Församlingen har betalat tio
procent av etableringskostnaden
för byns gym.
• Hållbara bygder: Stort omdaningsarbete med miljötänkande i
centrum – i samarbete med Älvskolan och Råek. Man kan bli första församling i landet som certifieras.
• Kaféet: Kaféet i församlingsgården
är öppet dagligen. En mötesplats
som drivs helt på ideell basis.
• Älgjaktsgudstjänst: Inför älgjakten
brukar speciella utomhusgudstjänster anordnas.
• Skotergudstjänst: Under vårvintern
brukar speciella utomhusgudstjänster anordnas.
• Scoutverksamhet: Cirka 15 ungdomar deltar i scoutverksamheten.
• Lucköppning: Varje dag från 1–24
december smyckas ett fönster hos
någon i församlingen. Sedan träffas
man där för att fika och sjunga.
• Rättvisehandel: I församlingsgår-
den finns en rättvisehandel med
mellan 1200 och 1400 artiklar i sortimentet. En av landets fem största.
• Hembesök: Prästen Mogens Amstrup besöker människor i deras
hem. Han försöker ta en by i taget.
• Familjemiddagar: En gång varje
månad lagas det mat (till självkostnadspris) i församlingsgården. I
dag kommer cirka 70 barn dit med
sina föräldrar.
• Körverksamhet: – Kantorn Pernilla
Selberg-Östlund har som mest hållit igång fyra körer. Ett tag sjöng 10
procent av alla församlingsmedlemmar med i någon kör.
• Sponsring av idrottsklubben: På
ryggen på idrottslagets tröjor står
det ”Mot högre höjder – Gunnarsbyns församling”.
• Taizéandakter: En stillsam meditativ andaktsform som framför allt
har vunnit gehör bland yngre.
• Internationellt engagemang: Församlingen har tagit emot stipendiater samt studiearbeten som berör
allt från keltiska gudstjänster till
befrielseteologi.
Kyrkfönstret nr 1 • 2011
13
Sänd in lösningen till: FÖRSAMLINGSEXPEDITIONEN, KYRKGATAN 30, 961 34 BODEN senast 21 april.
De tre först öppnade rätta lösningarna vinner presentcheckar till kyrkluncher. Vinnarna får besked per post – förutom att namnen publiceras
i Kyrkfönstret, vilket väl är en ära i sig eller hur?
Namn: ________________________________________________________________________________
Adress ___________________________________________________________ Postnr:__________________________________________
14
Kyrkfönstret nr 1 • 2011
Mitt i kallaste vintern börjar
kyrkogårdspersonalen planera
sommarens planteringar.
Vintertid på kyrkogårdarna
Medan snön täcker kyrkogårdarna planeras det inför sommaren. Nu har också hela
Skogskyrkogårdens anläggningar konverterats från direktverkande el till bergvärme.
under vinterhalvåret kan man luras att tro att arbetet på kyrkogårdarna
ligger lågt när inga gräsmattor ska klippas eller blommor vattnas. Men det är
snarare tvärtom. Det är nu allt underhållsarbete ska ske. Man servar maskiner och reparerar inventarier. Snöröjning är såklart en återkommande
uppgift. Gravgrävningen är också mer
tidsödande vintertid.
I år är första vintern som man kan
nyttja det om- och tillbyggda garaget
på Skogskyrkogården. Ett utrymme i
garaget är avsatt för jordförvaring så att
man under vintern ska förhindra tjälstycken i jorden och därmed minska
risken för sättningar i gravarna.
– Helt kan man aldrig undvika det,
men på det här viset blir risken mindre,
förklarar kyrkogårdsföreståndaren Ingvar Öberg.
Maskinbyten
En genomgående tanke i kyrkogårdsarbetet är att samordna och byta maskiner mellan kyrkogårdarna i så stor
utsträckning som möjligt. Gunnarsbyns
kyrkogård hade en mycket gammal
traktor som byttes mot en större och
betydligt bättre från Skogskyrkogården.
Till Skogskyrkogården införskaffades
istället en ny Wille C55. Bytet gjorde
stora skillnader i effektivitet och
arbetsglädje på båda platserna.
Bergvärme
I linje med församlingens miljöarbete
strävar man efter att få bort den direktverkande elen i så många anläggningar
som möjligt. På Skogskyrkogården är
nu både den nya personalbyggnaden,
garaget och kapellet konverterade till
bergvärme.
Sommarplaner
Mitt i kallaste vintern påbörjas också
planer och upphandlingar inför sommaren. Alla växter som ska köpas in
upphandlas. Nytt för i år är ett antal bevattningskar som är på väg till Lundagårds kyrkogård.
– Det började med att det fanns ett
– Det är svårt att redan nu se vad vi
sparar på det, men om man jämför med
Mariakyrkan i Sävast där de sparar
omkring 100 000 kronor per år sedan de
införde jordvärme räknar vi med att vi
kommer att tjäna in investeringarna på
Skogskyrkogården inom ganska kort
tid, säger Ingvar Öberg.
säkert 100 år gammalt gjutjärnskar vid
Överluleå kyrka. Det har gjutits av och
nu kommer flera sådana att placeras ut
på Lundagård för bevattning av gravarna. Tanken är att man ska kunna fylla
vattenkannorna med ljummet vatten
från karen, säger Ingvar Öberg.
Dialog med besökarna
Ingvar Öberg ser kyrkogårdarna som
en plats där man ska kunna stanna till
och koppla av en stund. Tillsammans
med övrig personal vill han ha en
öppen dialog med besökarna och ta till
sig önskemål och förslag.
I tidningen Kyrkfönstret har vi i flera
nummer tillbaka lyft fram vad som sker
på kyrkogårdarna och belyst aktuella
frågor.
– Jag vill säga att vi är väldigt glada
och tacksamma att läsarna har hörsammat det vi har tagit upp och vill också
tacka för den positiva respons vi får,
säger Ingvar Öberg.
TEXT OCH FOTO: ANNA BERGSTRÖM
KYRKOGÅRDSFAKTA
Överluleå församling har fyra
kyrkogårdar i sitt ansvarsområde:
• Gamla kyrkogården vid
Överluleå kyrka
• Lundagårds kyrkogård
• Skogskyrkogården
• Gunnarsbyns kyrkogård
Parkering – sker på anvisad plats om
man inte är rörelsehindrad. Vintertid
vädjar personalen speciellt att man
ska undvika bilkörning på
kyrkogårdarna på grund av höga
plogkarmar och skymd sikt.
Telefon – Be kyrkogårdspersonalen
om hjälp att ringa från deras kontor
om ni behöver ringa färdtjänst.
Skottning vid gravar – Vintertid
undviker man snöskottning mellan
gravarna för att inte förstöra
gräsmattorna. Vill du som anhörig
skotta själv får du givetvis det.
Behöver du hjälp är det bara att
kontakta personalen, så hjälper de till.
Ljus till ljusbärarna – På Skogskyrkogården och Lundagårds kyrkogård
säljs ljus till ljusbärarna i
personalbyggnaderna.
Kyrkfönstret nr 1 • 2011
15
Glad Påsk?
Hur kan vi önska varandra ”Glad Påsk” när så
mycket under påskhelgen handlar om mörker,
död och sorg? Hur kan vi glädjas när Guds son
hånades, plågades och till slut dog en smärtsam
död uppspikad på ett kors?
många tänker att korset är dödens symbol, men i
kyrkan är det en påminnelse om livet. Ibland kan vi se
tre olika sorters kors i kyrkan.
Långfredagskorset
Det första kan man kalla långfredagskorset eftersom
det bär en bild av den korsfäste Jesus. Budskapet i det
korset är att Gud själv tar på sig det onda så att vi människor inte behöver göra det. För oss innebär det att vi
får förlåtelse när vi uppriktigt ber om den och blir befriade från skuld.
Påskdagskorset
Det andra korset är påskdagskorset som känns igen
på att det är tomt. Ibland hänger det ett tygstycke på
korset som en påminnelse om att Jesus kropp inte
finns kvar i graven längre – han har uppstått från döden och även vi får löftet om uppståndelse efter vår
död.
Segerkorset
Det tredje korset kan kallas segerkorset och där avbildas inte Jesus som korsfäst utan som en kung som
vunnit över döden. Ofta håller han händerna välsignande över oss som står framför och det får påminna
oss om att Gud inte har lämnat oss – han finns där vid
vår sida och vill hjälpa och leda oss genom livet.
16
Kyrkfönstret nr 1 • 2011
Korset en viktig symbol
Korset är en viktig symbol för att vi ska minnas att Jesus dog för vår skull och även en symbol för att hedra
avlidna, men det är också en symbol för liv och glädje.
Jesu uppståndelse är den största glädje som världen
sett. Därför är det den största skatt en kristen kan bära med sig i vardagen. Genom att bära ett litet kors i
fickan eller vid hjärtat blir vi hela tiden påminda om
att Jesus Kristus besegrat döden.
Påskglädje
Detta innebär också att påskens budskap ÄR glädje:
• Glädjen över hoppet,
• Glädjen över kärleken och
• Glädjen över livet.
Därför kan vi med ännu större kraft och frimodighet
önska varandra en riktigt ”Glad Påsk”!
Det goda är starkare än det onda.
Kärleken är starkare än hatet.
Ljuset är starkare än mörkret.
Livet är starkare än döden.
Segern är vår genom Honom som älskar oss.
TEXT: ANNA KARLSSON
Anna Karlsson
Bor: Med sambo och 7-årig dotter i Södra
Svartbyn.
Läser: Just nu ”Smärtans hus” av Jo Nesbö.
Gillar deckare och särskilt polisromaner…
Det är nog så långt från mitt vanliga, normala liv man kan komma.
Lyssnar: Gärna på melodiös rock och svensk
musik med bra texter.
Tycker om: Att sjunga, att träffa nya människor, oväntade presenter och att ”bara vara”.
Plats som ligger mig varmt om hjärtat:
Stiftsgården i Rättvik och fjällgården i Jäkkvik
– vackra ställen båda två!