Ungdom i Malawi - Globala gymnasiet
ACHINYAMATA Vad det innebär att vara ungdom i Malawi 1 Publisher: Matilda Lövgren Muli bwanji! Detta är hälsningsfrasen som man hör var ungdom säga i södra Malawi. Tidningen Achinyamata, som betyder just ”ungdomar” på chichewa, har som syfte att beskriva, synliggöra och visa livet som dessa ungdomar lever. Genom de artiklar, essäer och reportage som finns här att läsa vill vi som ligger Copy editor: Zea Dumas-Peterson bakom tidningen förmedla de livsberättelser vi samlat på oss under vår tid i Malawi. Dessa berättelser som dels varit upplyftande, dels vittnat om svåra utmaningar, visar alla den starka drivkraften och viljan som präglar så många av de unga människorna vi mött. Vi vill dela detta med dig som läsare och hoppas att det väcker nyfikhet, intresse och att du kanske även ser dig själv i texterna. Editor: Josefin Danielsson Hoppas att det blir en givande och spännande läsning! *alla citat som nämns i texterna är originellt på engelska eller chichewa Innehållsförteckning Reporter: Molly Zelmerlööw Sigander • ”Utbildning utom räckhåll”...............................................3 • ”Lika men ändå så olika”..................................................4 • ”Ungdomar i olika kretsar”...............................................6 • ”Organisernde ungdomar sprider kunskap”......................9 • ”We must do it”................................................................10 • Timveni child and youth organisation..............................11 • ”Motgångar den gemensamma nämnaren?”....................12 2 Utbildning utom räckhåll I Malawi, ett låginkomstland i södra Afrika, har enbast omkring halva befolkningen genomfört en grundskolutbildning. Detta är ett faktum som innebär stora svårigheter för landet. I dagsläget kommer Malawi inte att uppnå millenniemål 2 som handlar om att alla ska ha genomfört en grundskoleutbildning till och med år 2015. Achinyamata granskar de bakomliggande faktorer som ser ut att hindra milleniemålet från att Studerande elever i Malunga, Zomba distrikt bli en verklighet. En svårighet uppstår på en nationell nivå när en stor del av befolkningen inte har en genomförd grundskoleutbildning. Unicef förkunnar om att andelen barn som började i grundskolan mellan åren 2007 till 2009 var 91 procent. Dessa siffror tycks peka på en positiv situationen. Dock är bör man inte fira i förväg då man måste ta hänsyn till att andelen barn som fullföljer hela grundskoleutbildningen är avsevärt lägre än den kvot som börjar i skolan. En artikel i den brittsika tidningen The Guardian beskriver att procenttalet ungdomar som stannar i skolan fram till klass 8 - vilket är den sista årskursen - är 58 procent för pojkar och 45 procent för flickor. Faktumet att ett relativt högt antal barn skrivs in på skolan döljer det stora problemmet att oerhört många av dessa inte går en utbildning som varar mer en ett par år. ! Det finns flera sårbarhetsfaktorer som kan tänkas ligga bakom svårigheten i att slutföra en grundskoleutbildning. En av dessa är behovet av arbetskraft i jordbruken. Landguiden förkunnar om att nio av tio människor i Malawi försörjer sig på jordbruk. För att kunna försörja sig genom detta krävs det mycket arbetskraft ute på fälten. Många familjer i Malawi har inte råd att undvara denna arbetskraft genom att låta sina barn gå i skolan. Barnens värde som medhjälpare ute i jordbruket prioriteras i många fall framför värdet av deras utbildning. ! Ett annat tänkbart skäl till varför unga hindras i strävan att utbilda sig är de kostnader som ofta tillkommer när man börjar i skolan. En sådan kostnad är så kallade, ”development funds”, en slags avgift skolelever betalar som går till diverse behov som skolan har för att fungera. Det kan till exempel handla om pengar till att laga Mariam Kayuni, 28 år toaletter eller att hyra säkerhetsvakter. ! Denna avgift är inte obligatorisk men det händer att barn blir diskriminerade mor i skolan om de inte kan betala avgiften. Så var fallet med Mariam Kayuni, 28 år, som beskriver att det var detta som fick henne att avbryta sin skolgång. När hon inte kunde betala development funds blev hon som följd illa behandlad av 3 lärarna. När hon inte längre kände sig välkommen slutade hon till sist gå till skolan. Utan en fullföljd skolgång försvann Mariams dröm om att bli en sjuksköterska och hon blev kvar i livet som jordbrukare. ! Unga möter onekligen stora utmaningar varje dag när de försöker ta sig till skolan, få en meningsfull utbildning och förbättra sina livsvilkor. I och med möjligheterna som utbildning medför är det en enorm ovärderlig tillgång för unga, ett konkret redskap för många att ta sig ur fattigdom. Dessvärre, pekar den aktuella verkligheten i Malawi på att detta är en tillgång som alltför många unga inte har möjlighet att tillvarata. Än så läge förblir alltså en fullgjord utbildning utom räckhåll för en stor del av Malawis ungdomar. Zea Dumas-Peterson Lika men ändå så olika Hon, 14 år och planerar att bli en bra mamma. Han, 12 år och planerar att utbilda sig vidare. De går 8th grade i primary school i Malunga village, Malawi. De har på sig skoluniformer och inget med deras kläder avslöjar vilka de är. Hon, från en fattig familj och har i stort sett gett upp hoppet på vidareutbildning. Han, från en familj med lite mer pengar och planerar att studera vidare på högre nivå. Hur påverkas deras möjligheter skolgången? Joyce Sibale och Vincent Banda gillar båda att läsa. På fritiden hänger de med sina vänner, spelar fotboll eller netball. Med sina vänner diskuterar han skolarbete eller om någon av hans vänner sett något roligt som den vill dela med sig av. Med sina vänner diskuterar hon skolan och hur de ska respektera de äldre. De båda ungdomarna är lika varandra men samtidigt så olika. Joyce och Vincent delar med sin av sina livssituationer. Joyce berättar att det är svårt att fokusera på lektionerna när hon inte fått i sig någon frukost. Hon bor ihop med sin mamma och äldre syskon. Som yngst kan hon inte nämna åldern på sina syskon, hon berättar att det vore brist på respekt av henne att fråga om åldern. Hennes pappa dog när hon var yngre och hon förklarar att hon skulle ha behövt kärleken från sin pappa. De har en trädgård som hela familjen hjälper till med. Där odlar de majs och pengarna de får in säljer de för att köpa andra varor. Ibland har de barn som kommer från rikare familjer med sig bröd på rasten, ibland delar de med sig, ibland inte. ”Om man är fattig så måste man vara med de fattiga. Om man är rik så hänger man med de som är rika”. Vincent berättar att hans pappa jobbar på Univerity of Zomba. Han är alltid hemma på helger och Vincent säger att alla barn behöver sina pappor. Hans bror som är 18 år är klar med skolan och vill nu börja jobba. Vincent gillar att gå i skolan och lära känna nya människor, fånga idéer och lära sig nya saker. Han berättar att familj betyder att bo ihop med syskon, pappa och mamma. Ibland mamma, pappa och adopterat barn. Han 4 berättar att när man är familj så delar man på hushållsarbete och idéer. Hans mamma gör sitt bästa varje morgon så att han ska få något att äta innan han går till skolan. De är uppväxta i samma by på landsbygden i Malawi. Deras liv är lika varandra men samtidigt olika. Hon har inte möjligheten att kunna drömma om det som Han kan drömma om. Hon berättar att hon ville bli sjuksköterska när hon var yngre, men utan secondary school som kostar pengar är det inte möjligt. Att någon NGO ska hjälpa med skolavgiften är för mycket att hoppas på, därför har hon gett upp den drömmen. Hennes dröm idag är att bli en bra mamma som kan ge sina barn bra med mat. Han med möjligheterna att kunna drömma gör det också. Han berättar att han vill kunna lämna landsbygden för stadslivet för att där kunna hitta ett jobb. Att läsa vidare till och med secondary school berättar han är möjligt då hans pappa arbetar och kommer alltid kunna stödja honom med skolavgift. Deras liv är i grunden så lika men möjligheterna i deras respektive liv avgör hur de sedan blir så olika. De är bara 12 och 14 år och resonerar och drömmer de om det liv som är möjliga för dem. De möjligheterna de har är de medvetna om och planerar utifrån dem, trots den unga åldern. Hon vet att hon inte kan bli en sjuksköterska med de förhållandena hon lever i idag. Han vet att han kan bli något större och kommer kunna jobba för att han lever i de förhållandena han lever i idag. De kommer från samma by, går i samma klass, bär likadana kläder men ändå är de så olika. Hon, 14 år och medveten om sina möjligheter. Han, 12 år och medveten om sina möjligheter. Idag lever de två olika liv som liknar varandra. I framtiden planerar de helt olika liv. Joyce Sibale, 14 år Vincent Banda, 12 år Molly Zelmerlööw Sigander 5 Ungdomar i olika kretsar 6 ”bad circles” som vi hört så många tala om, men istället får jag det enkla svaret: ! - Jag är här bara för att dricka öl. För att vara lycklig. RAFIQ MALOKOTELA Samhället gör ingenting för ungdomarna, säger Rafiq medan han för mungiporna neråt i ett uttryck av förakt. Förut fanns det ungdomsgårdar i området dit unga kunde komma för att utbyta idéer, diskutera eller bara hänga. Nu är de borta och ungdomarna har ingenting att göra, berättar han. Han ser detta som det största hotet för ungdomar i Malawi idag och menar att det är därför de börjar dricka. Han själv började för att känna en större tillhörighet till en grupp. ! - När vi dricker tillsammans så skapar vi vänskapsband, berättar Rafiq. Han ler lite smått och slänger ett öga bortåt dit hans vänner sitter. De har nu somnat på verandan. ! - När jag tänker på unga så tänker jag att de är envisa, dricker, röker och inte respekterar äldre. De är en mix av allt det där. - Det finns två grupper. Vissa gör det för njutning, andra gör det för att de inte har annat att göra; för sällskapet. ! Bakom halmklädda hyddor i Wadi Village, Malawi, bakom staket och förfallen skog sitter en samling män. En samling män drickandes hembrännd sprit och öl. I Malawi används alkoholen som medel för att ta sig igenom vardagen i fattigdom och för ungdomen Rafiq Rafiq Malokotela är det den verklighet han lever i. Rafiq anser att man är ungdom mellan 10 och 40 år. Att alla de åren är år av utmaningar, prövotider och mental omognad. Först mellan 39 och 40 kan man förstå och därmed ta egna beslut och bli mognare. Innan dess måste man lyssna på de äldre och visare, vars syn på ungdomar är att de endast dricker öl och skapar oväsen - en syn Rafiq inte håller med om. De dricker. Klockan är 11.15 och stämningen är påtagligt trevlig bland männen. Rafiq Malokotela en av många unga män i Malawi - berättar för oss att hans dröm är att bli en affärsman och sälja chips på den livliga marknaden här i Zomba distriktet. Rafiq Malokotela, ungdom av okänd ålder med röda flip-flop och solblekta jeansshorts, hade alla förutsättningar för att ta sig upp i livet och ut ur fattigdomen. Men när hans far inte längre kunde betala skolavgifterna fanns det inget annat för Rafiq att göra än att börja ta ”Ganju-arbete” hos rika personer som trädgårdsarbetare. Under sin uppväxt har Rafiq - likt många andra barn och ungdomar i Malawi - inte haft chansen att influera det liv han lever. Allting har centrerats kring föräldrarnas tolerans och intolerans samt deras finansiella situation, vilken på senare år har grovt försämrats hos majoriteten av hushållen i Malawi på grund av devalveringen av valutan Kwacha. I Malawi är det inte ovanligt att reflektioner kring sin nuvarande situation inte uppstår; att den bara accepteras då många ser den som någonting konsekvent och oföränderlig. Rafiq hade en stor möjlighet till förändring, men i den situation han befinner sig i nu ser han själv inget större hopp. ! - Jag hoppas att jag kommer klara mig bra, säger han och reser sig upp med långsamma rörelser. Nu vill han återgå till sina vänner. Vi lämnar platsen med en olustig känsla. ! ! - Varför dricker du? Frågar jag Rafiq när vi sitter på verandan utanför hans kompis mammas hus inom mig hoppas jag få en lång och invecklad utläggning kring varför han har hamnat i dessa Matilda Lövgren 7 av familjemedlemmar eller gamla traditionella värderingar, gör det svårt för unga att ta plats. ELSON MKWINDA Vad anser du vara det som gjorde att du lyckades ta dig dit du är idag? Kelvin Mkwinda biter sig i underläppen och funderar. ! - Kyrkan uppmuntrade mig att höra Guds budskap, säger han tillslut. Den återgav mig hopp. Han säger även att kyrkan var det som höll honom från att hamna i ”bad-circles”. Det var ett ställe där man kunde prata om problemen man mötte. Han ser ner i det mörka bordet med myror krypandes. Runt, runt. Det finns även ungdomsorganisationer, som YODEO, fortsätter han. Men många ungdomar vet inte att de finns här. Det är så dyrt att marknadsföra sig själva i Malawi. Det är problematiskt. Kelvin Mkwinda är en ungdom som lever i ett samhälle som försummar ungdomars position som maktfaktorer. ! - Äldre tror att ungdomar inte kan uppnå något. De tror att unga inte kan göra någonting. Därför kan de inte uttrycka sig. Med en frustrerad röst berättar han att detta är traditionellt baserade åsikter, men också någonting som bara är. Som ingen reflekterar över. Och med enbart äldre personer i regeringen oroar sig Kelvin över Malawis framtid. De dör och det nya folket behöver kunskap, säger han. ! - Ungdomarna behöver uppmuntras och utvecklas - de är de framtidens ledare! - När du är ung måste du ha visioner. Vad du vill bli. Vad vill du uppnå. Du måste se vad du vill för dig själv... ! Innanför betongväggar, till springljuset från de smutsiga fönsterrutorna sitter jag, Molly, Josefin och Zea tillsammans med ungdomen Kelvin Mkwinda. Han ställer frågan hur vår vision inför framtiden ser ut. Våra ansikten stelnar. På framtiden har ingen av oss reflekterat, än mindre skapat en vision kring. Det är någonting man som ung måste ha, säger han. Utan visioner är livet meningslöst och ett meningslöst liv är hopplöst. Trots detta görs ingenting för ungdomarna i Malawi. Ungdomsorganisationerna stängs ner, regeringen missköter deras potential, skolor motiverar inte barnen att stanna och de traditionella levnadssätten hålls hårt på. Men Kelvin är optimistisk. Han ser förändring. ! - Ungdomar idag tillhör en era av energi, fokus och stolthet! De är ledarna för Malawi och de kan tillförse landet med hopp om förändring. Vid ung ålder försvann en viktig person i Kelvin Mkwindas liv. Hans far dog, lämnandes honom och hans familj på fem barn och en fru. ! - Jag blev uppfostrad av min mamma (...). Det var svårt att förlora en förälder. En man borde förlita sig på sin far. Trots motgångarna lyckades Kelvin ta sig till gymnasiet och sedan vidare till universitet. Han berättar att det berodde på det stöd han fick hemifrån av sina föräldrar samt på det finansiella stödet han fick av sin morbror. ! - Uppmuntran är viktigt! Om du är utan stöd bör du visualisera för dig själv, säger han medan han gestikulerar med sina händer en stor rörelse tvärsigenom luften. I Malawi finns det dock större faktorer som hindrar ungdomar att klara sig i samhället och ta sig upp till en högre utbildning. Finansiella och sociala problem, så som förlusten Kelvins synsätt på världen är ovanlig för unga i Malawi. De flesta accepterar sina situationer och ser de som någonting som inte kan ändras. Kelvins unika situation med ekonomiskt och mentalt stöd har lett honom till det skede som han är vid idag. Hans visioner hjälpte honom hit, vill han avsluta. Matilda Lövgren 8 Organiserade ungdomar sprider kunskap I byn Malunga har ungdomsorganisationen YODEO sina lokaler i ett vitt, kantstött lerhus. På ett gräsfält spelar ungdomar fotboll och några yngre barn leker i skuggan av ett träd. Det här är en plats där unga i byn kan mötas och göra aktiviteter- helt utan att alkohol och droger riskerar att dras in i bilden. Det stora användandet av alkohol och droger är ett problem hos unga i Malawi och Keston Sande, 22 år, är en av ungdomarna som genom YODEO är engagerade i arbetet för att minska konsumtionen. Förmedlar information Genom både diskussioner och diverse verksamheter sprider Keston och hans kompisar kunskap om missbruk, smittsamma sjukdomar och mänskliga Keston Sande, 22 år rättigheter till andra ungdomar. -Vi brukar gå till närliggande byar för att med egna ögon uppleva problemen som finns, för att sedan sprida vidare kunskaperna på olika kreativa sätt. Det kan handla om att berätta historier, göra skådespel eller sånger, säger Keston. Det är inte bara unga i deras egen ålder som tar del av deras arbete utan även vuxna har visat intresse. De bjuder in till sina uppvisningar genom att sätta upp lappar i närområdet. Organisera sig mot ’‘bad circles’’ YODEO har hjälpt Keston att hålla sig borta för vad han kallar för ’‘bad circles’’, det vill säga dåliga vanor som han menar är vanliga när ungdomar i fattigdom faller för grupptryck, börjar dricka alkohol och använda droger. - Mina vänner har sett vad YODEO har betytt för mig och i flera fall har det resulterat i att flera av dem blivit en del av organisationen, säger han. Ekonomiska problem Trots att det anordnas många aktiviteter är YODEO beroende av bistånd på 1500 Kwacha (en summa på omkring 25 kr) i månaden, vilket inte är hållbart för att verksamheten ska kunna fungera i framtiden. Lösningar har varit att ta in en medlemsavgift på en lika stor summa, men eftersom flera av ungdomarna lever i fattigdom så är det få som kan betala. - De som inte har pengar att betala får bli medlemmar ändå. Men detta är ett problem som måste åtgärdas, säger Keston. Josefin Danielsson 9 fler. ”We must do it” säger Mercy och river sig på nageln. Vi har nu kommit in på ämnet om att Mercy skäms över sitt yrke. Hennes attityd ändras nu. Hon lägger armarna i kors och vänder blicken från oss mot baren. Hon verkar obekväm i situationen och ryggar tillbaka när hon tittar på männen. Mercy har tre syskon, två yngre och ett äldre. Det är för att kunna försörja dem hon säljer sig. Hon berättar att männen som är hennes kunder ibland blir våldsamma. Hon slår aldrig tillbaka. ”We must do it” Att växa upp föräldralös i ett fattigt land utan på något sätt att kunna försörja sig själv eller sin familj på är svårt att föreställa sig. Vad finns det för alternativ för att kunna överleva? Hur går det så långt att man tvingas sälja sig? Vi träffade två prostituerade unga kvinnor och lyssnade på deras berättelse. När vi stiger av bussen når musiken våra öron. Glad malawiansk musik. Till vänster syns en fyrkantig byggnad där ett tiotal ungdomar hänger. Rakt framför oss är klubbens hjärta. Väggarna på byggnaden är gröna och över ingången formar bokstäver ordet ”Carlsberg”. Himlen är kolsvart, allt som syns runt oss är ljuset från baren. Vi är alla fyra unga kvinnor från vår projektgrupp, med oss har vi en lärarinna, vår tolk samt två chaufförer. Detta för att göra ett besök på nattklubben Tilonjere Night Club som ligger på landsbygden i ett fattigt Malawi där alkoholmissbruk är vanligt. Vi är alla nervösa och spända över besöket. Vi sätter oss på läskbackar som står på högkant och vår lärarinna köper cola åt oss. Chaufförerna håller sig i bakgrunden som livvakter och stämningen är spänd i den höga musiken. Fulla män med öl i sina händer kommer fram och flirtar med oss. Vi är alla lika nyfikna och spända när den första prostituerade kvinnan kommer fram till oss för att bli intervjuad. Tilonjere Night Club Den andra unga kvinnan vi intervjuade, Jaquelyn Simengwa knäböjer med ett leende när hon hälsar på oss. Ett sätt att visa sin respekt på. Vi, ovana vid denna gest ler endast tillbaka. Hennes fina kläder blir lätt dammiga av jorden på den torra marken. Hon har på sig ett beige linne som avslöjar de muskulösa axlarna. Skärpet i midjan som föreställer en blomma markerar hennes midja och de åtsittande jeansen visar hennes välformade ben. Hon introducerar sig först på engelska men orden försvinner bort i musiken. Det är då vi lär oss att hennes föräldrar dog när hon var 4 år. Hennes händer rör sig beskrivande när hon pratar med vår tolk, hon ser oss stint i ögonen och försvinner aldrig med blicken. Bestämt berättar hon sin historia. Jaquelyn är 19 år och började prostituera sig när hon var 17 år för att kunna försörja sin dotter. Med läppglanset rullandes i händerna berättar hon att hon inte har någon relation med fadern till hennes barn. ”När jag ber männen om pengarna slår de mig ibland. Hon frågar oss sedan om vi vill se ärren från när hon blivit knivskuren. Hon är vacker. Hennes flätade hår är slarvigt hopsatt i en knut i nacken. Hennes ledsna ögon och krökta rygg visar att hon är skygg. Musiken dunkar vidare, nu någon sorts techno. Inne på klubben dansar männen. Mercy Chizimu är endast 17 år. Det går fort för Mercy att öppna sig för oss. Hon ger korta, raka svar. Kanske är hon nervös? När hon berättar att båda hennes föräldrar gick bort när hon var sex år tittar hon ner i marken och kliar sig i det hårt flätade håret. Runtom oss låter musiken fortfarande. I tre år har den unga kvinnan jobbat här varje kväll i veckan. Mercy har ungefär två till tre kunder per natt, ibland mindre, ibland 10 Vi tvekar men säger försiktigt att ja, om hon vill visa. Hon ställer sig lugnt upp, flyttar på läskbacken i mitten av cirkeln och knäpper upp sina jeans. Blickarna i gruppen börjar flyga. Hon drar lugnt ner byxorna och vänder vänster lår mot oss där vi ser ett tydligt ärr. Hon vänder sedan rumpan mot oss, stringtrosorna döljer ingenting, för att visa oss ett mindre ärr i svanken. Hon visar inga tecken på att vara ledsen eller upprörd, utan är ganska lugn och har ett lätt leende på läpparna. Jaquelyn avslutar med att fråga om det är någonting vi kan göra för henne för att hjälpa henne ur sin situation. Stämningen blir tung och ingen svarar direkt. Matilda säger att om vi ska vara ärliga finns det ingenting vi kan göra för att hjälpa henne personligen. Hon nickar förstående men hennes leende är borta. Molly Zelmerlööw Sigander Timveni child and youth organisation På engelska betyder Timveni ’‘hear us out’’, vilket är ett passande namn för en plattform vars syfte är att ge unga en chans att höras av beslutsfattarna i Malawi. Timveni har funnits sedan 2006 och vi har talat med grundaren, Philip Kamwendo. Varför valde du att starta Timveni? - För att Malawi ska utvecklas som land är det viktigt att unga tillsammans organiserar sig för att kunna påverka både sin egen situation och samhället i stort. Problemet är att många unga saknar kunskap om vilka möjligheter de har. Okunskapen har i sin tur resulterat i en uppfattning av unga som oinformerade och inkapabla att ta del i samhällsdebatten. Genom Timveni tänker vi Bild tagen på Timveni i huvudstaden Lilongwe komma i bukt med problemet via en radio- och tv-kanal, med syfte att skapa engagemang, förståelse och en möjlighet att höras av de vuxna i samhället. 11 Hur är programmen uppbyggda? - Ungdomarna står själva för innehållet. Det kan vara debatter, utbyte, tankar och idéer och berättelser om något man varit med om. Vi har många ungdomar som kommer hit och politiker och NGOs har visat intresse för plattformen, vilket är en betydelsefull respons för oss. Hur ser framtiden ut för unga i Malawi? - Unga i Malawi bör vara ledande i förändringen av Besök Timvenis hemsida för mer information: http://www.timvenimw.org/ Timveni finns även på facebook: Timveni media landet och jag tror att det behövs fler plattformar liknande Timveni. Skolan är en plats som har stora möjligheter att göra unga medvetna och detta bör därför satsas mer på. Josefin Danielsson Motgångar den gemensamma faktorn för unga? Det är svårt att ge en entydig definition av vad det innebär att vara ungdom i Malawi. Det står klart att det är många faktorer som spelar in; det handlar om olika livsförhållanden, bakgrunder och personliga egenskaper som formar hur unga människors verklighet ser ut. Ytterligare något som spelar in på hur denna realitet ter sig är om ungdomarna lever på landsbygden eller är uppvuxna i städer. I jakt efter att undersöka vad det är som skiljer olika ungdomar liv åt och vad som för de samman fick jag tillfälle att prata med Natasha Kalenga och Ruth Mwanza. Dessa två kvinnors tankar kring livet som unga, kvinnliga malawier gav mig en mer allsidig bild av den malawiska ungdomens tillvaro och bidrog även med en inblick i två unika individers livsval och vägen dessa lett till. ! Den Zambiska musiken som spelar på radion bryts då och då när bilen guppar fram på en särskilt ojämn grusväg. Så småningom planar vägen ut, musiken återgår till en jämn melodi och jag börjar närma mig min slutdestination som är ungdomsorganisation Timvenis kontor, där jag bestämt träff med Ruth och Natasha. En kort biltur utanför hjärtat av huvudstaden Lilongwe ligger kontoret, belägen bland stora villor och grönskande palmträd. Väl genom metallporten som öppnas av en uniformklädd portvakt glimtar en avlång byggnad med en färgglad fasad. När jag kliver ut ur bilen möts jag av den fuktiga värmen som jag lärt mig är ofrånkomlig i Malawi. Jag stiger tacksamt in i byggnaden vars fläktande svalka förkunnar om att AC:n - luftkonditioneringen - är i full gång. Jag står i dörröppningen och ser mig en aning försagt omkring i 12 lokalen men behöver inte känna mig vilse länge då jag snart möts jag av två unga kvinnor som glatt hälsar mig välkommen. Natasha Kalenga och Ruth Mwanza är anställda på Timveni och jobbar med olika projekt som driver ungdomsfrågor. Vi sätter vi oss tillrätta i Ruths lilla kontor och jag bjuds på te, som betraktas som något av en lyxvara i Malawi. ! Jag behöver inte vara i dessa kvinnors närhet länge för att konstatera för mig själv att de är en stark kontrast till de kvinnor jag mött under min tid på den malawiska landsbygden. Dessa kvinnor klär sig typiskt ”västerländskt”, Natasha i slitna vita jeans och en rosa tröja och Ruth i skinny jeans och en blus som skulle kunna komma från vilken svensk H&M som helst. ! Både Natasha och Ruth berättar att de har Natasha Kalenga och Ruth Mwanza universitetsexamen, något som på en gång särskiljer de åt från många andra unga malawier som inte har möjligheten att studera på universitetsnivå. Kvinnorna uppvisar också en öppenhet som jag inte mött hos de flesta kvinnor jag kommit i kontakt med i Malawi. Redan efter en kort stund börjar Natasha prata om sitt förhållande med en ex-pojkvän som resulterade i att hon blev gravid. ”You know it was extremely exciting, all hot and passionate!” säger Natasha och skrattar till när hon på detta ohämmade vis talar om den inledande spänningen i förhållandet. Här finns inget av det förbehåll att tala om sex som verkar prägla normen i Malawi. ! Natashas leende försvinner när hon talar vidare om hur förhållandet tog en annan vändning när hon blev med barn och hennes pojkvän beordrade henne att göra en abort. ”Jag sa till honom att det inte är han som har rätt att bestämma vad jag ska göra, det är bara jag som kan bestämma det”, säger Natasha och markerar det hon säger med tvära handrörelser. Hon stod fast vid sitt val och idag har hon en ettårig son, Charles. ”Jag kunde inte vara en bra mamma i det förhållandet, Charles hade aldrig lärt sig respektera kvinnor när han såg hur jag lät hans pappa behandla mig”, berättar Natasha. I samma anda beskriver hon vidare att många flickor växer upp i hem där de får se sina mammor bli slagna och illa behandlade och att de lär sig att kvinnor inte kan göra något åt det, att det är så det ska vara. ”Det har aldrig varit ett alternativ för mig”, säger hon med eftertryck, ”jag tänker kämpa och kämpa tills jag inte kan kämpa något mer”. När jag frågar henne varifrån hon tror sig fått denna inre styrka att stå upp för sig själv svarar hon direkt att det är från hennes mamma, som även varit en viktig förebild för henne. ! Här stämmer Ruth in och beskriver att detta sätt att tala ut är ovanligt för kvinnor i Malawi. ”Kvinnor i Malawi är svaga. Inte för att vi vill vara det, utan för att vi blir tillsagda att vara det”, säger hon och fortsätter att berätta att kvinnor som talar ut ofta möter många motgångar. ”Om folk bara hörde oss sitta här och prata om sex och aborter skulle de säga att vi var fula i munnen, men jag ser inget fel i att vi har åsikter om sådant. Jag tänker fortsätta säga vad jag tycker för det är så jag är som person och det tänker jag inte förändra för någon”, säger Ruth och får ett starkt medhåll från Natasha. 13 ! Gång på gång under vårt samtal slås jag av dessa kvinnors enorma styrka och överväldigas av de motgångar de tagit sig genom. Genom dialogen med Natasha och Ruth har jag utan tvekan fått en mer nyanserad bild av ungdomars liv i Malawi men när jag till slut tackar för mig och åter begett mig ut i den kvävande värmen slår det mig att Natasha och Ruth, trots sina olika livsförutsättningar, har stött på många liknande problem som beskrivits av andra ungdomar som jag träffat. Skilda bakgrunder och personliga egenskaper ger utan tvekan upphov till att ungas verkligheten ser olika ut i Malawi men trots detta verkar det ändå finnas en gemensam nämnare i de utmaningar som unga brottas med. Natasha och Ruth må klä sig i H&M-liknande kläder, studerat på universitet och vara härligt frispråkiga men svårigheten i att höja sin röst, att bli tagen på allvar av sin omgivning och att bli respekterad som kvinna, verkar dessvärre vara saker som de flesta unga i Malawi måste brås på, vilka bakgrunder de än har. Zea Dumas-Peterson 14
© Copyright 2024