Fattigdom En rättighEtsFråga
Fattigdom En rättighetsfråga EN INTRODUKTION TILL DE EKONOMISKA SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETERNA Innehåll FÖRORD 03 INLEDNING ”Demokrati börjar vid frukostbordet” Rättigheter eller behov? Rättigheter utan diskriminering Fattigdom 04 05 05 06 07 HISTORIK Efter kalla kriget Regionala system 08 08 09 UTKRÄVBARHET Respektera, skydda och uppfylla Miniminivå eller kärninnehåll Möjlighet att utkräva sin rätt? Nationella initiativ Utkrävbarhet i Sverige och Europa 10 10 11 12 13 13 ESK-RÄTTIGHETERNA Rätten till hälsa Rätten till mat och vatten Rätten till bostad Rätten till utbildning Rätten till arbete Rätten till kultur 14 14 15 17 18 18 19 VIKTIGA DISKUSSIONER Globaliseringen Staters utvidgade ansvar Rättighetsperspektivet FN:s millenniemål Transnationella företag Internationella finansiella institutioner ESK-rättigheter i Sverige 21 21 21 21 22 22 23 24 UPPSLAGSDEL: grundläggande begrepp och förklaringar 25 LÄS VIDARE 28 KONTAKTUPPGIFTER 30 Copyright Amnesty International, svenska sektionen 2009. 2 FÖRORD RÄTTEN ATT LEVA ETT VÄRDIGT LIV Under 2009 startar Amnestys globala kampanj Demand Dignity, som i Sverige kommer att heta Fattigdom – en rättighetsfråga. Det övergripande målet för kampanjen är att stoppa människorättskränkningar som låser fast människor i fattigdom. Ett av de viktigaste budskapen i kampanjen är att alla mänskliga rättigheter – ekonomiska, medborgerliga, sociala, politiska och kulturella – är odelbara och ömsesidigt beroende av varandra. Först när alla rättigheter respekteras och uppfylls kan människor leva sina liv utan fruktan och nöd. Men vägen dit är lång. Fattiga och maktlösa människors rätt till ett värdigt liv väger ofta oförsvarligt lätt när de ställs mot ekonomiska intressen, såsom att utvinna råvaror, sjösätta utvecklings- och byggnadsprojekt eller exploatera markområden. Där det sker grova kränkningar av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK), kränks dessutom nästan alltid de medborgerliga och politiska rättigheterna. Det sker genom att människor nekas sin rätt till information, deltagande i samhällslivet, yttrandefrihet och tillgång till rättvisa. Våld, godtyckliga gripanden, trakasserier och ”försvinnanden” drabbar ofta dem som står upp för sina och andras rättigheter. Amnesty arbetar fortsättningsvis mot grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna och det saknas inte exempel på hur stater eller andra aktörer aktivt hindrar människor från att åtnjuta sina rättigheter. Fattigdom – en rättighetsfråga är inte en ”ESK-kampanj”, men den kräver likväl att vi som organisation lär oss mer om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna – och hur de hänger ihop med de rättigheter som vi traditionellt arbetat för. Därför har vi tagit fram detta utbildningsmaterial som vi hoppas att du ska ha användning av. Lise Bergh, generalsekreterare Amnesty International, svenska sektionen Februari 2009 3 INLEDNING Peru: Människorättsadvokater och vittnen utsatta för hot och trakasserier Människorättsadvokaten Doktor Gloria Cano Legua har utsatts för dödshot. Gloraia Canu Legu arbetar för offer som utsatts för de människorättskränkningar som tidigare presidenten Alberto Fujimori nu står anklagad för. Fujimori misstänks ligga bakom flera ”försvinnanden”, morden på nio studenter och en professor samt en massaker vid Barrios Altos. Flera vittnen, jurister, rättsläkare och människorättsaktivister, som arbetar med att kartlägga de övergrepp som begicks mellan maj 1980 och november 2000, har utsatts för både hot och trakasserier. Perus tragiska förflutna måste få ett korrekt rättsligt efterspel. Regeringen har en skyldighet att samarbeta i utredningar om tidigare övergrepp och se till att militären överlämnar nödvändig information. De människorättskränkningar som sker i samband med utredningarna måste utredas. Dessutom måste de vittnen och de som leder de juridiska processerna få stöd och skydd. 2001 inrättades Sannings- och försoningskommissionen som fick i uppdrag att utreda omständigheterna kring de övergrepp som begicks av den peruanska staten, och de väpnade oppositionsgrupperna, Sendero Luminoso och MRTA (Moviomento Revolucionario Túpac Amaru) under den 20 år långa väpnade konflikten i landet. Kommissionen hade också till uppgift att identifiera offren och, så långt det var möjligt, fastställa vem som var ansvarig för övergreppen. Baserat på blixtaktion från 4 januari 2008 UA 05/08, AMR 46/001/2008 Dödsstraffet är enligt Amnestys uppfattning inhumant, ovärdigt och kränker rätten till liv. Kränkningar av medborgerliga och politiska rättigheter sker ofta genom att människor som lyckas nå ut med ett ovälkommet budskap tystas. Till exempel då demonstranter blir misshandlade, tidningar stängs eller företrädare för fackföreningar sätts i fängelse. Inte sällan är det staten som missbrukar sin makt eller helt enkelt undlåter att skydda medborgarna. Övergreppen är ofta synliga och det är relativt lätt att peka ut vem som har ansvaret för att övergreppen kunde ske. Människors rättigheter kan dock kränkas på många andra sätt. Mänskliga rättigheter handlar inte bara om att ha yttrandefrihet och slippa tortyr utan också om rätten till utbildning, mat, vatten, bostad, hälsa, arbete och kultur. När det gäller ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK-rättigheter) sker kränkningarna oftast i det tysta. Staten tar inte alltid aktivt del i kränkningarna och maktmissbruket kan vara svårt att sätta fingret på. De som utsätts för kränkningar av ESK-rättigheter är inte första hand välartikulerade journalister eller välorganiserade demonstranter utan utsatta människor med få möjligheter att göra sig hörda. På grund av sin livssituation kan de vara stigmatiserade eller utstötta av samhället. Tvångsvräkningar och fysiska trakasserier drabbar oftast dem som redan har det svårt. Dessutom förstärks kränkningarna av ESK-rättigheter av att de ofta går hand i hand med andra kränkningar. Kränkningar av maktlösa människors rättigheter är inte spektakulära och syns sällan i media. Politiker behöver ta mindre hänsyn till dem som ingen lyssnar på och som kanske inte ens har rätt att rösta. De som kränks är kanske inte ens medvetna om att de enligt internationella överenskommelser har rättigheter. I många marktvister är det den mäktigare parten som vet hur man utnyttjar eller kommer runt lagen. Det förstärker intrycket av att det som händer är ”rätt” även när det gäller rena bedrägerier. Den som regelbundet blir misshandlad av polisen är naturligtvis skeptisk till rättsstaten. Och nästan ofelbart är det så att kränkningarna inte utreds ordentligt eller att de som drabbats förvägras en rättssäker prövning. Rätten att leva ett värdigt liv innebär frihet från alla sorters kränkningar av mänskliga rättigheter. Ingen ska torteras eller godtyckligt frihetsberövas, leva i hunger eller hemlöshet, lida av sjukdomar som hade gått att förebygga eller bota. 4 ”Demokrati BÖRJAR vid frukostbordet” ESK-rättigheter och medborgerliga och politiska rättigheter är enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna odelbara och ömsesidigt förstärkande. Kofi Annan, tidigare generalsekreterare i FN, visade på just detta när han i ett uppmärksammat tal sade att ”demokrati börjar vid frukostbordet”. ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Det går inte att isolera en rättighet från en annan, de är beroende av varandra. Det blir tydligt om man försöker rangordna rättigheterna. Hur man än gör blir det fel eftersom rättigheterna hänger ihop som en odelbar kedja. Om du inte har mat för dagen, kommer du troligen inte att värdera yttrandefrihet eller föreningsfrihet särskilt högt. Om du inte kan läsa, är det svårare att ta del av politisk och annan samhällsinformation. Om du inte har tillgång till grundläggande utbildning, är det mycket svårare att utnyttja din rösträtt. Utan bostad får du svårt att bePeru: Vilka var offren för våldet? hålla eller få en anställning. Dessutom I augusti 2003 kom Sannings- och försoningskommissionen ut med sin slutliga rapport om de överökar risken för att du ska utsättas för grepp som begicks i Peru under 20 år av väpnad konflikt. Enligt kommissionens rapport dödades eller fysiskt och sexuellt våld och din rätt ”försvann” mer än 24 000 personer mellan år 1980 och 2000. Tusentals människor utsattes för olika till privatliv omöjliggörs. Om du saknar kränkningar som tortyr och misshandel. Många kidnappades och kvinnor utsattes för sexuellt våld. en fast bostadsadress har du i vissa Nigel Rodley, FN:s före detta specialrapportör om tortyr, säger att majoriteten av dem som torteras länder inte ens rätt att rösta. Rättigheter eller behov? Det finns de som menar att ESKrättigheter snarare är mål att sträva emot än ”riktiga” rättigheter. Det är dock viktigt att se och erkänna ESKrättigheter som just rättigheter och inte en ”önskelista”. Ett rättighetsperspektiv innebär att att det finns subjekt – rättighetsbärare - som har vissa rättigheter, vilket medför vissa skyldigheter för staten. inte är politiskt aktiva, utan fattiga människor som misstänks för brott eller misshandlas av andra anledningar. Det finns en tydlig koppling mellan vilka personer som i störst utsträckning riskerar att utsättas för tortyr och ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Amnesty har traditionellt sätt inte uppmärksammat denna koppling. Sanningskommissionens rapport bekräftar länken mellan fattigdom, socialt utanförskap och sannolikheten att utsättas för våld. Mer än 80 % av de dödsfall och ”försvinnanden” som kommissionen behandlat kom från de fattigaste delarna av Peru. 75 % hade Quechua eller någon av de andra minoritetsspråken som modersmål. Utbildningsnivån på de döda och försvunna var långt under medel, 68% av offren hade inte avslutat högstadiet. Kommissionen fastställde att en av de främsta orsakerna till den långa inbördeskonflikten var diskriminering och avsaknaden av tillgång till ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter för de fattiga – särskilt kvinnor och ursprungsbefolkningen. Cirka en halv miljon peruaner från de fattigaste områdena i Peru tvångsförflyttades av såväl statliga myndigheter som beväpnade grupper. 200 000 kvinnor från landsbygden i Anderna och peruanska Amazonas tvångssteriliserades. Många familjer hotades med böter, fängelse eller att inte längre få del av statens matprogrammet.. Den peruanska kongressen beslutade att alla offer under konflikten ska få upprättelse och skadestånd och de skyldiga ska ställas till svars, men processen går långsamt framåt. Det beslutades också att de militärer som står anklagade för brott mot mänskliga rättigheter ska få rättslig hjälp betalad av staten. Men ingen rättshjälp har erbjudits offren för kränkningarna, trots att nästan 70% inte har tillgång Konventionerna* (på sid 25 hittar till juridisk representation. Samtidigt hotas offren, deras anhöriga, vittnen och juridiska ombud och det du en uppslagsdel) som reglerar skyddsprogram som Sanningskommissionen föreslagit har ännu inte tillsatts. Den väpnade konflikten pågick i tjugo år och det var först när våldet började närma sig de med postatens ansvar för ESK-rättigheterna litisk och ekonomisk makt som konflikten började uppmärksammas i media och en opinion mot våldet är uppbyggda på det sättet att stater bildades i Peru och i omvärlden. Vi ser nu samma diskriminering upprepa sig i efterspelet till konflikten. har vissa skyldigheter gentemot sina medborgare. FN:s kommittén för Amnestyrapport AMR 46/004/2006 ekonomiska, sociala och kulturella Peru: Poor and excluded women – Denial of the right to maternal and child health rättigheter* har i sina generella kommentarer* definierat en miniminivå för rättigheternas innehåll, ett så kallat kärninnehåll. Kärninnehållet varierar för varje rättighet och anger den miniminivå som under inga omständigheter får kränkas och som staten därför alltid är skyldig att garantera. 5 ”…utan åtskillnad av något slag på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt” FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, artikel 2:2 Ett exempel är miniminivån gällande rätten till utbildning som omfattar obligatorisk och kostnadsfri grundskoleutbildning för alla, samt att barn inte får undervisas på ett rasistiskt, homofobiskt eller annat diskriminerande sätt. ESK-konventionen anger att staterna, för att trygga rättigheterna, måste utnyttja sina resurser ”till fullo” för att på så sätt se till att rättigheterna gradvis förverkligas ”i sin helhet med alla lämpliga medel”. Det innebär inte att staten är skyldig att ge dig mat bara för att du vill det och hävdar att det är din rättighet. Däremot får staten inte beröva dig din matförsörjning eller hindra dig från att själv skaffa mat. Staten är också skyldig att se till att ingen annan hindrar dig från att skaffa mat. Slutligen, om du av olika anledningar ändå inte kan skaffa mat, är staten skyldig att efter bästa förmåga se till att du får mat. Man brukar tala om att staten är skyldig att respektera, skydda och uppfylla rättigheterna (se vidare sidan 10-13). Peru: HÄLSA - DE RIKAS PRIVELEGIUM Diskrimineringen och kränkningarna av minoriteters och ursprungsbefolkningens rättigheter fortsätter än idag. Trots tillväxt i ekonomin de senaste åren, är Peru ett av de länder i Latinamerika som avsätter minst pengar till hälsovård och investeringarna per person har minskat de senaste åren. Behoven och bristerna är störst på landsbygden, men en studie utförd av en människorättsorganisation 2005, visade att peruanska myndigheter spenderar dubbelt så mycket på hälsovård per person i de rikare delarna landet. Det finns statligt finansierad gratis hälsovård för marginaliserade grupper, men ändå når man inte ut till de fattigaste kvinnorna och barnen. Enligt Perus hälsominister har 6,5 miljoner människor, 25% av befolkningen, inte tillgång till grundläggande sjukvård. Det är många gånger långt till närmsta hälsoklinik och vissa kvinnor vill inte gå till klinikerna då personalen inte pratar deras språk eller tar hänsyn till deras kulturella behov. De kvinnor som inte går på regelbundna graviditetskontroller eller föder sitt barn hemma får böter, trots att det är olagligt. Ett sätt att straffa kvinnorna är att ta ut olagliga avgifter för födelseintyg. Utan dokument blir barnen laglösa och saknar alla rättigheter som medborgare. Diskriminering är ett stort problem även för de som faktiskt får tillgång till vård. - Om du går till hälsocentret dåligt klädd låter de dig vänta längre, och de som anländer senare men är mer välklädda får gå först... Om du klagar, behandlar de dig värre, sade en kvinna från staden Iquitos i Amazonregionen. Rättigheter utan diskriminering En av hörnstenarna när det gäller arbetet för mänskliga rättigheter är principen om icke-diskriminering. Principen återkommer ständigt i internationella dokument om mänskliga rättigheter. Vi är alla människor och vi har alla samma rättigheter. Staterna som anslutit sig* till olika överenskommelser garanterar att rättigheterna i konventionerna ska gälla för alla personer utan åtskillnad av något slag. Oavsett resurser och utvecklingsnivå ska alla stater se till att ingen diskrimineras, vare sig i lagstiftning, policys – eller i praktiken. Om ett land inte har råd att bygga sjukhus i alla regioner, handlar det nödvändigtvis inte om diskriminering. Däremot kan man hävda diskriminering om de politiska besluten innebär att det inte finns några sjukhus i fattiga områden eller i områden där ursprungsbefolkningen bor. Staten har en skyldighet att prioritera och försöka nå de mest utsatta och marginaliserade grupperna och hjälpa dem att förverkliga sina rättigheter. Amnestyrapport AMR 46/004/2006 Peru: Poor and excluded women – Denial of the right to maternal and child health 6 fattigdom Fattigdom är både en orsak till och ett resultat av bristande respekt för mänskliga rättigheter. Ändå beskrivs fattigdom ofta i rent ekonomiska termer. Världsbanken definierar fattigdom på det sättet. Enligt Världsbanken är de människor som har en inkomst under två dollar om dagen fattiga. De som lever med mindre än en dollar betraktas som extremt fattiga. Amartya Sen, en indisk ekonom som fick Nobelpriset i ekonomi 1998, har länge studerat fattigdom. Han menar att fattigdom inte kan beskrivas i hur mycket pengar ett land eller en person har, utan snarare i hur de ekonomiska resurserna används i samhället. Sen visar på fattiga länder där livslängden och livskvalitet är högre än i andra rikare länder. Dessa länder har valt att lägga resurser på offentlig hälsovård, utbildning och infrastruktur. Exempelvis har befolkningen i Kina, Sri Lanka och den indiska delstaten Kerala bättre hälsa, högre utbildningsnivå och livslängd än rikare länder som Gabon och Brasilien. Livslängden är kortare för svarta män i USA:s stora städer än i dessa länder, trots att de svarta männen i USA i genomsnitt har mycket högre inkomst. “Liksom slaveri och apartheid är fattigdom inte naturligt. Den är skapad av människor och kan besegras genom mänskligt handlande. Det är inte en fråga om välgörenhet. Det handlar om att försvara en grundläggande mänsklig rättighet; rätten till värdighet och ett anständigt liv.” Nelson Mandela, Sydafrikas första demokratiskt valda president Det svenska biståndsorganet Sida beskriver fattigdom som ”ett tillstånd där människor är berövade möjligheten att bestämma över sitt eget liv och sin framtid. Brist på makt, val och materiella resurser utgör fattigdomens kärna. Fattigdomen är dynamisk, flerdimensionell och kontextspecifik”. FN:s kommitté för ESK-rättigheter har en liknande definition. Amnesty har ingen egen definition av fattigdom utan utgår stället från de fattigas erfarenhet som kännetecknas av avsaknad av inkomst, otrygghet och bristande säkerhet, exkludering och maktlöshet. Människorättskränkningar är en daglig erfarenhet för människor som lever i fattigdom. Men fattigdom är inte något ofrånkomligt utan ett resultat av beslut som fattas av dem som har makt att påverka människors liv, såsom stater, företag och väpnade grupper. Om fattigdomen ska kunna bekämpas måste människor få möjlighet att aktivt delta i beslut och processer och därigenom erövra sina rättigheter och utkräva ansvar för de människorättskränkningar som den egna regeringen, andra stater eller ekonomiska aktörer och företag gör sig skyldiga till. Hundratals personer i New Delhi deltog i en manifestion på internationella dagen för fattigdomsbekämpning, den 17 oktober 2008. 7 HISTORIK Trots att ESK-rättigheterna ibland beskrivs som ”andra generationens” rättigheter har de i själva verket erkänts i århundraden. Både den franska och amerikanska rättighetsdeklarationen från slutet av 1700-talet innehöll begrepp och tankar om att ”uppnå lycka”, ”jämlikhet och broderskap” samt rätten att bilda fackföreningar och trygga arbetsvillkor. År 1948 antog FN:s generalförsamling den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Det var ett första försök att ge begreppet mänskliga rättigheter universell giltighet. Förklaringen omfattar såväl medborgerliga och politiska rättigheter som ekonomiska, sociala och ekonomiska rättigheter. Förklaringen* ställer även krav på internationella och sociala reformer. För att göra förklaringen rättsligt bindande* diskuterade FN:s generalförsamling under 20 år hur ett internationellt avtal, en konvention, skulle kunna se ut. Det rådande politiska klimatet under kalla kriget gjorde att det dröjde ända till 1966 innan man kunde nå en lösning. Konflikten låg i att man hade olika syn på de olika rättigheterna. I västvärlden betonades att de medborgerliga och politiska rättigheterna var absoluta och omedelbara och därmed utkrävbara i ett rättssystem. De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna däremot ansågs vara avhängiga av de enskilda staternas olika resurser. I västvärlden ansåg man att om människor var fria i ett demokratiskt samhälle så skulle det leda till ekonomisk, social och kuturell utveckling. Länderna i sovjetblocket argumenterade å andra sidan att demokrati och yttrandefrihet var ihåliga begrepp för den som går hungrig. De menade att de ekonomiska och sociala rättigheterna var viktigast för människan som kollektiv och att de måste prioriteras. Resultatet blev att två separata konventioner antogs: den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR). Konventionerna antogs 1966 och trädde i kraft* tio år senare, 1976. Trots att båda konventionerna har samma status och utgår från FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, har fokus i väst och till viss del även internationellt länge koncentrerats till vissa brott mot de medborgerliga och politiska rättigheterna. Tortyr, utomrättsliga avrättningar, ”försvinnanden” och bristfälliga rättegångar har fått stor uppmärksamhet. De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna har i praktiken underordnats de medborgerliga och politiska rättigheterna. Efter kalla kriget Efter Berlinmurens fall 1989 minskade den politiska uppdelningen mellan öst och väst. Vid FN:s konferens i Wien 1993 antogs en deklaration som högtidligt och än en gång slog fast att alla mänskliga rättigheter är odelbara och ömsesidigt förstärkande. Idag är klyftan större mellan nord och syd än mellan öst och väst. Fattigare länder i syd talar om rättvis fördelning inom och mellan länder samt rättvis handel. Under 1980-talet växte en oro fram i de fattigare länderna över att ekonomisk utveckling prioriterades framför rätten till ett värdigt liv. Växande sociala rörelser vände sig mot de många snabba ekonomiska reformprogram och storskaliga infrastrukturprojekt som de internationella finansiella institutionerna, IMF och Världsbanken* förespråkade och som tog lite hänsyn till eventuella sociala konsekvenser för ländernas befolkning. 8 Först på senare år har ESK-rättigheterna fått en mer framträdande roll i västvärlden och de rikare länderna. Detta till stor del tack vare aktivisters och gräsrötters arbete. Det är många aktivister som har blivit fängslade och förföljda på grund av att de kämpat för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Under 1980- och 90-talen började även internationella NGO:s (icke-statliga organisationer) att sluta upp bakom kraven på ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. En växande rörelse uppstod som under senare år kulminerat i globala sociala forum och nätverk där organisationer från det civila samhället träffats för att utbyta erfarenheter och bygga allianser. Många organisationer och aktivister som arbetar med mänskliga rättigheter i fattigare länder i syd har lyft fram de medborgerliga och politiska rättigheter sida vid sida med ESK- rättigheterna. Så skedde exempelvis i Latinamerika efter att många diktaturer fallit under 1980- talet. Några länder, som Sydafrika och Brasilien, har flera ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter inskrivna i grundlagen. I början av 2009 hade 160 medlemsstater i FN ratificerat konventionen om ESK-rättigheter. De mänskliga rättigheternas odelbarhet erkänns idag av de flesta stater och internationella organisationer. Merparten av de internationella konventioner, traktat, protokoll och fördrag som antagits på senare tid har inslag av alla typer av mänskliga rättigheter. Dit hör konventionen om avskaffande av all slag diskriminering av kvinnor, barnkonventionen, konventionen om skydd av migrantarbetare och konventionen om ursprungsbefolkningar. Regionala system Jämsides med utvecklingen av FN:s system för de mänskliga rättigheterna har tre starka regionala MR-konventioner vuxit fram. De amerikanska, de afrikanska och de europeiska konventionerna bildar tillsammans med FN:s system en imponerande uppsättning rättigheter och metoder för uppföljning och kontroll. ESK-rättigheter i de regionala mekanismerna för mänskliga rättigheter har efterhand fått mer tyngd. Utöver den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) som nästan uteslutande fokuserar på de medborgerliga och politiska rättigheterna, finns exempelvis den europeiska sociala stadgan (se vidare nedan). I det interamerikanska systemet finns ett tilläggsprotokoll (San Salvador protokollet) som tar upp ESK-rättigheter och i den afrikanska stadgan, som antogs 1981, har ESK-rättigheter alltid varit utkrävbara inför den afrikanska kommissionen. År 2008 antogs inom Arabförbundet* the Arab Charter on Human Rights, som omfattar såväl medborgerliga och politiska rättigheter som ESK-rättigheter. I Asien håller man på att arbeta fram en regional MR-konvention inom ASEAN*. 9 ”Konventionsstaterna [...] erkänner att, i överensstämmelse med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, visionen om den fria människan som åtnjuter frihet från fruktan och nöd endast kan uppnås om sådana villkor skapas att alla kan åtnjuta sina ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter såväl som sina medborgerliga och politiska rättigheter”. FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, 1966 uTKRÄVBARHET Kränkningar av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter är inte bara en fråga om brist på resurser utan också en fråga om politiska prioriteringar. Människor både kan, vill och har rätt att vara med och påverka den politiska, sociala och ekonomiska utvecklingen. Men som vi har sett begränsas ofta fattiga människors möjligheter att delta i beslut som påverkar deras liv. De får inte tillgång till information och hålls utanför viktiga processer. Stater och andra aktörer försätter fattiga människor i vanmakt och berövar dem möjlighet att agera och göra sina röster hörda. Respektera, skydda och uppfylla Staterna är skyldiga att respektera människors rättigheter och får inte diskriminera någon eller på andra sätt begränsa deras rättigheter och friheter. Staterna ska också aktivt agera för att skydda människor från övergrepp och skapa förutsättningar för att människor själva kan tillgodose sina egna behov. Slutligen har staterna en skyldighet att träda in när en individ eller en grupp av individer av olika skäl inte själva kan förverkliga sina ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är staterna ytterst ansvariga för att mänskliga rättigheter respekteras. Till skillnad från medborgerliga och politiska rättigheter, som ovillkorligt garanteras genom konventionen, så är staterna enligt ESK-konventionen skyldiga att ”gradvis förverkliga rättigheterna i sin helhet”. Man tar alltså hänsyn till att staterna har olika stora resurser att tillgå och att det därför kommer att ta olika lång tid att förverkliga konventionens alla rättigheter fullt ut. Det innebär dock inte att staten kan skjuta arbetet på framtiden. För att uppfylla sina förpliktelser enligt konventionen måste staten använda alla tillgängliga resurser, inklusive bistånd och samarbete med andra länder, om egna medel inte räcker till. Staterna är också skyldiga att ta avsiktliga och konkreta steg för att så snabbt som möjligt förverkliga ESK-rättigheterna. Det kan vara åtgärder som till exempel lagstiftning, reformer, upprättande av handlingsplaner och inrättande av tillsynsorgan. Ett ”gradvist förverkligande” ger alltså inte en stat rätt att låta bli att agera med hänvisning till att man inte har tillräckliga ekonomiska resurser. Genom att titta på hur stor del av en stats utgifter som exempelvis går till militär och försvar kan ofta en sådan hänvisning kritiseras. Statens ansvar ligger inte enbart hos regeringen, utan även på personer som arbetar för staten och på andra sätt agerar för statens räkning. Riksdag och regering ska se till att beslutsfattare och tjänstemän på alla nivåer, på både regional och kommunal nivå, följer statens åtagande i såväl planering, beslut som genomförandet av politiken. Kränkningar kan begås av polis och militär, men också av kommunpolitiker och lärare. Samtidigt som individer ska hållas ansvariga för sina handlingar och brott, är staten alltid ytterst ansvarig för att se till att kränkningar inte sker. Staten har ett tredelat ansvar som kan sägas vara både positivt och negativt. Ansvaret är negativt genom att staten ska låta bli att diskriminera människor eller på annat sätt begränsa deras rättigheter och friheter. Ansvaret är positivt genom att staten aktivt ska 10 agera för att skydda människor från övergrepp och skapa förutsättningar för att människor ska kunna tillgodose sina grundläggande behov. Här inbegrips också skyldigheten att ge individer tillgång till fullständig och korrekt information för att de aktivt ska kunna delta och säkerställa sina rättigheter. Oavsett statens resurser eller om vi talar om medborgerliga och politiska eller ESK-rättigheter har staten alltid skyldighet att respektera, skydda och uppfylla dessa rättigheter. Respektera: Staten har skyldighet att respektera människors rättigheter i sitt eget agerande. Det handlar både om vad staten gör eller undlåter att göra. Staten får alltså inte hindra någon att utöva sin rätt eller beröva någon sina rättigheter. Exempelvis får staten inte hindra strejker, godtyckligt stänga skolor för minoriteter, tvångsförflytta människor utan information, konsultation, juridisk process och erbjudande om ersättningsbostad. Skydda: Staten ska säkerställa att andra, tredje part, inte hindrar någon från att utöva sin rätt, genom lagstiftning och gottgörelse. Det kan handla om att en hyresvärd orättmätigt vräker sina hyresgäster, att företag kränker sina anställdas rättigheter eller att privata skolor och vårdalternativ diskriminerar elever eller patienter. Staten har en skyldighet att ingripa om så sker. Uppfylla: Staten måste skapa förutsättningar för att de mänskliga rättigheterna ska kunna uppfyllas. Den måste tillhandahålla mat om individer inte själva har möjlighet att sörja för tillräcklig föda. Den måste se till att alla barn får gratis grundskoleutbildning och att personer med funktionsnedsättning har möjlighet att försörja sig. Ett annat exempel är att åtalade personer med annat modersmål får tillgång till tolk så att de kan följa med i domstolsförhandlingar. Staterna ska genom intentantionellt utvecklingssamarbete hjälpa varandra för att uppfylla rättigheter. När en stat inte kan garantera sin befolkning grundläggande rättigheter är staten skyldig att begära internationell hjälp. Andra stater är dessutom förpliktigade att utifrån förmåga bistå med stöd. Det kan exempelvis handla om finansiellt stöd, tekniskt bistånd och rådgivning. Miniminivå eller kärninnehåll Kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har utarbetat en miniminivå för rättigheternas innehåll, ett så kallat kärninnehåll (minimum core content). Miniminivån anger vad som under inga omständigheter får kränkas. Till dessa kopplas grundskyldigheter för staten (minimum core obligations). Kärninnehållet varierar för varje rättighet. Kärninnehållet för rätten till hälsa omfattar bland annat tillgång till hälso- och sjukvård, inklusive reproduktiv hälsovård, basmediciner, tillgång till rent dricksvatten och och en miniminivå av säker, näringsriktig mat, mödra- och barnavård samt vaccinationsprogram mot de svåraste smittsamma sjukdomarna. Vad gäller rätten till mat talar ESK-konventionen om den fundamentala rätten att vara fri från hunger, vilket ställer särskilda krav på staten att säkerställa att människor inte svälter. Det gäller även i situationer av naturkatastrofer och andra katastrofer. Rätten till mat kränks när en stat inte uppfyller människors rätt att vara fria från hunger, om staten inte kan bevisa att man utnyttjat tillgängliga resurser maximalt för att uppfylla dessa behov. 11 Indien: Hur domstolen kan agera till försvar av rättigheter Under 2001 led flera stater i Indien det andra och tredje året av torka. Det fanns miljoner ton mat i lager, men ändå svalt stora delar av befolkningen. De åtgärder som myndigheterna införde blev bara slag i luften utan resultat för folket. Så trots att resurser fanns så misslyckades staten med att se till att människor hade tillgång till föda - en klar kränkning av rätten till mat. Till slut tröttnade Bhupinder Nath Kirpal, ordförande för Indiens högsta domstol, och utmanade de ansvariga myndigheterna att agera i frågan: ”Cut the flab somewhere else. Either you do it or I show you how to do it” Som ett svar på en petition från några människorättsgrupper, gav högsta domstolen de olika staterna order om att försäkra att gamla, handikappade, gravida, fattiga män, kvinnor och barn som riskerade svält skulle garanteras mat. Staterna fick också order om att öppna upp matlagren och identifiera de grupper som låg under fattigdomsstrecket och se till att de fick hjälp den behövde i fråga om mat. Domstolen såg därmed till att man i alla fall nådde upp till miniminivån för rätten till mat. Dessutom infördes det obligatoriska middagsmålet för alla barn i skolan, ett viktigt sätt att stöta många barn som inte kunde få ordentlig mat hemma. Utvecklingen av ESK-rättigheter i Indien är positivt exempel på hur man från svåra förutsättningar hittat lösningar genom kreativ lagstiftning. Den indiska konstitutionen gör åtskillnad på fundamentala rättigheter (medborgerliga och politiska rättigheter som är utkrävbara i domstol) och direktiv för statlig policy som vägleder statliga beslut. Men högsta domstolen har använt dessa direktiv för att bredda tolkningen av fundamentala rättigheter. De har tolkat att rätten till liv även inkluderar rätten att förtjäna sitt uppehälle, tillräcklig näring, kläder, boende, hälsa och utbildning. Det innebar att individer nu kunde gå till domstolen om rättigheten blivit kränkt. Möjlighet att utkräva sin rätt? Trots att staternas ansvar och skyldigheter tydligt framgår i ESK-konventionen och i de generella kommentarerna från konventionskommittén, kränks dessa rättigheter dagligen. Men vad händer då om staten inte uppfyller sina skyldigheter och hur kontrolleras detta? Idag finns det ingen internationell mekanism där man kan göra en rättslig prövning av individuella fall där ESK-rättigheter kränkts. Det är just möjligheten att kräva sin rätt i ett juridiskt förfarande som ger rättigheterna sin legala status. Utan domstolsprövning finns risken att staternas skyldigheter bara blir politiska programförklaringar. I diskussionen kring hur ESK-konventionen skulle utformas ansåg många att det var omöjligt att omsätta ESK-rättigheter i lagparagrafer som kan prövas i domstol. En baksida av att ESK-rättigheterna skulle infrias gradvis genom att tillfullo utnyttja tillgängliga resurser blev alltså att det i praktiken varit svårt att utkräva dessa rättigheter. Detta trots att ESK-rättigheterna medför ett antal omedelbara skyldigheter för staten. Som tidigare nämnts är principen om icke-diskriminering en sådan skyldighet. Staten har också en omedelbar skyldighet att prioritera de mest sårbara i samhället. Det betyder att staten aktivt ska söka nå marginaliserade och exkluderade grupper, som möter de största hindren vad gäller att förverkliga sina rättigheter, och att dessa grupper ska prioriteras vad gäller resursfördelning. Slutligen har ESK-kommittén ringat in en miniminivå för rättigheternas innehåll som staten alltid är skyldig att garantera. För medborgerliga och politiska rättigheter finns sedan 1976 ett tilläggsprotokoll* till konventionen som bland annat ger enskilda individer och grupper klagorätt till konventionskommittén om deras rättigheter kränks och de inte kunnat få upprättelse och rättvisa i det egna landet. Den 10 december 2008 antog FN:s generalförsamling enhälligt ett motsvarande tilläggsprotokoll till ESK-konventionen. Protokollet är på många sätt banbrytande då det säkerställer tillgång till rättvisa för dem vars ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter kränkts och som förnekas upprättelse och rättvisa i det egna landet. Detta förutsätter dock att staten ratificerat eller anslutit sig till protokollet. Tilläggsprotokollet, som öppnades för ratificering i början av 2009, träder i kraft först när 10 medlemsstater ratificerat eller anslutit sig till protokollet. Att det i framtiden blir möjligt att pröva individuella fall av kränkningar av ESK-rättigheterna är också viktigt av andra skäl: internationell praxis kan bidra till rättsutvecklingen av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna på samma sätt som exempelvis Europadomstolen för mänskliga rättigheter har bidragit till rättsutvecklingen av medborgerliga och politiska rättigheter. 12 Nationella initiativ Konventionsstaterna är skyldiga att se till att rättigheterna kan prövas i domstol på nationell och regional nivå. Både den europeiska och den interamerikanska människorättslagstiftningen har antagit procedurer för individuella klagomål. Det finns även exempel på hur ESK-rättigheterna är individuellt utkrävbara i domstol på nationell nivå. Sydafrika är ett av de länder som har kommit längst och ESK-rättigheter inkluderades i den nya konstitutionen från 1996. ESK-rättigheter har prövats både i lokala domstolar och i den sydafrikanska konstitutionsdomstolen. År 2001 visade Indiens högsta domstol vägen, då man slog fast att indiska regeringen kränkt rätten till mat. Samtidigt som landet hade ekonomisk tillväxt och fulla matlager, så svalt människor ihjäl på grund av statens prioriteringar. Domslutet som visade att indiska staten försummat sin skyldighet att fördela maten, fick stor genomslagskraft. Utkrävbarhet i Sverige och Europa Sverige har införlivat Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna i sin lagstiftning. Konventionen rör i huvudsak medborgerliga och politiska rättigheter. Europadomstolen kan döma stater för att de inte levt upp till konventionen, och i allmänhet leder ett domstolsförfarande till vite eller annan uppgörelse emellan individen och staten. Den europeiska sociala stadgan som antogs 1961 och reviderades 1996, behandlar ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, främst ur ett arbetsrättsligt perspektiv. Även rätten till bostad finns med, liksom rätt till skydd mot fattigdom och social utslagning. De medlemsländer som ratificerat stadgan är skyldiga att rapportera till den europeiska kommittén för sociala rättigheter. Enligt ett tilläggsprotokoll kan grupper (till exempel en fackförening) uttryckligen komma med klagomål till kommittén. Enskilda personer kan inte klaga till kommittén. Kommittén tar fram en rapport som läggs fram till ministerrådet, vilken i sin tur ger rekommendationer till berörda parter. Abdallah Hsein Bisharat med en portfölj full av beslut och varningsbrev om vräkningar och husförstörelse. Jordandalen, Västbanken. 13 ESK-RÄTTIGHETERNA ESK rättigheterna omfattar rätten till en skälig levnadsstandard och social trygghet. De specifika rättigheterna kan delas in i rätten till mat, hälsa, bostad, utbildning, arbete och rimliga arbetsvillkor och kultur. Det finns ingen inbördes rangordning utan alla rättigheterna är lika viktiga. Peru: Fallet Maria Luz Maria Luz är ung kvinna som talar Quechua och bor med sin mamma och bror sju kilometer från den närmste hälsokliniken i Huarichaca. Familjen bor i ett enrumshus och arbetar allihop i familjens småbruk. Småbruket är deras huvudsakliga inkomstkälla. Maria Luz blev gravid och i slutat av sin graviditet kunde Maria Luz inte gå till varje graviditetskontroll för att det var långt att gå och hon var tung. Den 20 december 2004 så föddes Marias lilla dotter. Barnet kom två månader för tidigt, vilket gjorde att hon inte kunde komma iväg till hälsokliniken. När dottern blev sjuk strax efter att hon föddes, gick Maria med barnet till hälsokliniken och fick böta 50 nuevos (15 US dollar) för att hon inte kommit till kontrollerna och för att hon födde hemma. Läkaren meddelade att barnet var tvunget att åka till ett sjukhus i Huánuco för behandling och att familjen skulle betala 17 nuevos (5 US dollar) för att följa med henne dit. Väl framme på sjukhuset i Huánuco fick Maria bara veta att barnet hade en infektion, men inte hur allvarligt hennes tillstånd var eller hur hon skulle behandlas. Maria fick inte heller träffa dottern. Under tiden hennes dotter var på sjukhus fick Maria sova på en madrass på golvet. Sjukhuset tog betalt för olika mediciner som dottern fick och ville ha ytterligare 500 nuevos (150 US dollar) för en transfusion. När Maria insisterade på att få veta vad som hände med hennes dotter, skrek läkare: – Varför skaffar du barn när du är så fattig, sluta störa oss…ni som är fattiga borde inte ha barn! Den lilla flickan dog 12 dagar gammal. Maria och hennes familj vet fortfarande inte vad som hände. Amnestyrapport AMR 46/004/2006 Rättigheter är inte statiska utan utvecklas efter hand, allteftersom de uttolkas (och prövas). Som tidigare sagts finns ESK-rättigheterna med i FN:s allmänna förklaring och har sedan utvecklats i konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Konventionskommittén har genom årens lopp utfärdat en rad generella rekommendationer som ingående detaljerar och fördjupar förståelsen för rättigheternas innehåll och det ansvar och de skyldigheter de för med sig för staten. Även specialmekanismerna inom FN, däribland de särskilda rapportörerna* är också viktiga när det gäller att utveckla och fördjupa förståelsen för vad rättigheterna konkret innebär i praktiken. Detsamma gäller för andra specialiserade FN-organ som utvecklat de internationella normerna inom deras respektive mandat. När man ringar in vad en specifik rättighet innebär återkommer tre parametrar, att rättigheterna ska vara tillgängliga, åtkomliga och acceptabla. ”Var och en har rätt att åtnjuta bästa möjliga uppnåeliga fysiska och psykiska hälsa.” Konventionen om ekonomiska sociala och kulturella rättigheter, artikel 12 Rätten till hälsa En individs hälsa påverkas av många faktorer, såsom genetisk arvsmassa, vanor och livsstil. Under lång tid rådde det oenighet kring vad rätten till hälsa egentligen innebär. Men år 2000 antog kommittén för ESK-rättigheter en gemensam tolkning av rättigheten och statens förpliktelser. Rätten till hälsa omfattar både rätten till hälso- och sjukvård, och hälsosamma levnadsförhållanden, men även friheten att ha kontroll över sin egen hälsa och kropp. Statens skyldighet att skydda sina invånares rätt till hälsa innebär bland annat staten måste införa åtgärder för att minska spädbarnsdödligheten och främja barnets sunda utveckling. Dessutom ska staten förebygga, behandla och bekämpa epidemiska och endemiska sjukdomar (bland annat genom vaccinationsprogram), yrkessjukdomar samt skapa förutsättningar för att alla kan få läkar- och sjukhusvård vid sjukdom. Staten har också ett ansvar att genom lagstiftning och andra åtgärder se till att människors hälsa inte hotas av andra aktörer. Vid privatisering av sjukvård har staten ändå det övergripande ansvaret för att sjukvården kommer alla invånare till del på bästa sätt. 14 Tillgång till sjukvård är en del av rätten till hälsa, men inte den enda delen. Rätten till hälsosamma levnadsförhållanden som inverkar på individens hälsa ingår också. Dit hör tillgång till rent vatten och avlopp, tillräckligt med mat av god kvalitet, hälsosamma bostäder och arbetsmiljöer. Alla är berättigade till information och utbildning gällande hälsorelaterade frågor, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa. Särskilt utsatta grupper och situationer Hiv/aids är ett av de största hoten mot människors hälsa och kan idag kopplas till en lång rad mänskliga rättigheter, som rätten till hälsa, yttrandefrihet, föreningsfrihet, arbete och utbildning. När rättigheter kränks förvärras spridningen som är störst bland utsatta grupper i fattiga områden. Kvinnor drabbas särskilt hårt. Enligt UNAIDS är en tilltagande ”feminisering” det mest utmärkande för hur aids-epidemin nu utvecklas. I Sydafrika löper kvinnor under 25 år tre till fyra gånger så stor risk att bli smittade som män i samma ålder. Antalet nya fall av hiv-smitta bland kvinnor ökar, samtidigt som den generella spridningen planar ut. Förutom tillgång till hälsovård, har staten också en skyldighet att vara öppen och medveten i sin informationsförmedling. Staten ska enligt kommittén inte heller begränsa tillgången på preventivmedel, vilket idag görs på många ställen i världen. Trots att 450 miljoner vuxna och barn beräknas lida av mental ohälsa i världen, så har frågan om mental hälsa låg prioritet världen över. Mer än 90% av konventionsländerna saknar en policy för psykisk ohälsa bland barn och mer än 40% av länderna har ingen policy gällande mental ohälsa överhuvudtaget. Paul Hunt, FN:s särskilde rapportör om rätten till hälsa, har utvidgat begreppet så att rätt till hälsa även inkluderar sexuell, reproduktiv och mental hälsa. Människor som lider av psykisk ohälsa diskrimineras ofta och nekas samma rätt till utbildning, hälsa, arbete, privatliv, bostad och frihet. ”Var åttonde timme dör en kvinna i Peru som ett resultat av havandeskap eller problem vid förlossningen. 45% av alla som dör i landet är barn under fem år.” Hacia una reforma sanitaria por el derecho a la salud, II National Health Conference, 2005. Amnestyrapport AMR 46/004/2006 Hälso- och sjukvård ska vara Tillgänglig: Det ska finnas tillgång till hälso- och sjukvård som är medicinskt lämplig och som håller vetenskapligt god kvalitet. Det vill säga utbildad personal, sjukhusutrustning, rent dricksvatten, goda sanitära förhållanden, vetenskapligt godkända läkemedel och att mediciner med utgångna bäst-före datum inte används. Åtkomlig: Hälso- och sjukvården måste vara ekonomiskt och fysiskt åtkomlig för alla. Människor måste ha råd att transportera sig till kliniker och sjukhus och ha råd med nödvändiga mediciner. Dessutom ska alla ha rätt att delta i beslutsprocesser rörande hälsofrågor på lokal, nationell och internationell nivå. Acceptabel: Vård, service, varor och information om hälsa ska respektera läkaretik, vara kulturellt lämpliga och ta hänsyn till kön och varierande behov under människans hela livscykel. Rätten till mat och vatten Över 800 miljoner människor lider av kronisk hunger och 160 miljoner barn under 5 år lider av undernäring. Trots att det idag produceras tillräckligt med mat för att mätta världens befolkning, är miljontals människor drabbade av svält. Det är alltså inte tillgången till, utan fördelningen av den mat som finns som är problemet. Undernäring och bristsjukdomar förekommer i såväl rika som fattiga länder. Bristen på rent och säkert dricksvatten är en orsak till många allvarliga sjukdomar och dödar över två miljoner människor varje år, de flesta av dem barn i utvecklingsländer. Om svält och undernäring orsakas av situationer där staten på olika sätt brustit i sina 15 ”Varje man, kvinna och barn, ensamma eller i gemenskap med andra i alla situationer ska ha fysisk och ekonomisk tillgång till tillräcklig mat.” ESK-kommitténs generella kommentar nr 12 skyldigheter gentemot sina medborgare innebär det alltså kränkningar av dessa personers mänskliga rättigheter. Staten är i första hand skyldig att respektera och skydda människors möjlighet att försörja sig själva. Men staten är också skyldig att uppfylla rätten till mat och vatten om förutsättningarna inte finns för människor att själva skaffa mat, till exempel vid extrema väderomslag som slår ut landets matproduktion. Detta kan ske genom att till exempel lagra livsmedel som kan delas ut vid behov. Staten är alltså inte skyldig att dela ut bröd till folket, men man kan kräva att staten griper in med socialförsäkringssystem eller olika typer av fördelnings- eller produktionsreformer. Åtgärderna ska genomföras utifrån varje lands egna förutsättningar. Om tillgångarna inte räcker till har landet skyldighet att begära hjälp från andra länder. Alla konventionsstater har en gemensam skyldighet att förhindra hunger. Zimbabwe: Svält i bakvattnet på landreformer CK är 70 år gammal. Hon bor på en tidigare storskalig kommersiell farm, där hon har arbetat hela sitt liv. När hon pensionerades fick hon en bit land och ett litet stipendium av farmaren som kunde försörja henne och hennes man. Mellan 2000 och 2003 dog CKs alla barn och deras partners i aids. CK fick då ta hand om 12 barnbarn i åldrarna 3- 16 år. Under 2003 års landreformprogram tvingades farmaren ge sig av och landet styckades upp och gavs till nya farmare. CK och hennes familj fick bo kvar i sitt hus, men blev av med sin jordlott. CK lämnades utan möjlighet att försörja sin familj och hon fick inte heller tillträde till myndigheternas matprogram. Den snabba jordreformen, som från början var tänkt att åtgärda den ojämna landfördelningen i landet, lämnade många utan möjlighet att försörja sig. Många nya markägare saknade säd, gödsel, verktyg eller kunskapen om att odla marken. Samtidigt drabbades södra Afrika av torka, vilket ledde till en ännu större brist på mat. Myndigheterna vägrade att ta emot internationellt matbistånd och hungern användes också som ett politiskt vapen. De som ansågs tillhöra de politiska motståndarna blev extra hårt utsatta, då de inte fick tillgång till myndigheternas olika matprogram. Myndigheterna i Zimbabwe har brutit mot sin skyldighet att uppfylla rätten till mat för sina medborgare. Bland de grupper som drabbades hårdast av matkrisen var tidigare lantarbetare som bodde kvar på sin tidigare arbetsplats, men som nu inte längre hade någon besittningsrätt till sin jordlott. Amnestyrapport AFR 46/026/2004, Zimbabwe: Power and hunger – Violations of the right to food Kvinnor är ofta särskilt utsatta Trots att mat och rent vatten är en angelägenhet för hela familjen är det ofta kvinnor som tar ansvar för att laga mat, hämta vatten och för att arbetet ute på fälten. Samtidigt får kvinnorna ofta äta sist och hålla till godo med den mat som finns kvar. Kvinnor står för drygt 50% av världens matproduktion, men äger sällan den jord de brukar. Dessutom tjänar kvinnor generellt mindre än män som utför samma arbete. Arvslagar i många samhällen exkluderar kvinnor och barn och lämnar dem lottlösa när deras män eller fäder går bort. Stater är skyldiga att ta i tu med de här problemen genom ändrad lagstiftning och utbildning. Trots det är det många statliga åtgärdsprogram som förbiser kvinnor och deras rätt till mat. Mat och vatten ska vara Tillgängligt: Mat och vatten ska finnas tillgängligt och det måste finnas fungerade system för produktion, lagring och distribution av mat och vatten. Alternativt ska det finnas möjlighet att själv livnära sig genom att odla på fruktbar mark eller livnära sig på andra naturresurser. Åtkomligt: Mat och rent vatten ska vara åtkomligt ekonomiskt, fysiskt och geografiskt. Detta kan ske genom exempelvis subventioner, särskilda matprogram för särskilt utsatta grupper eller vid extrema situationer genom direkt bistånd Acceptabel: Maten och vattnet måste vara acceptabla. Vattnet får inte vara förorenat. När det gäller kvantitet måste det finns tillräckligt med mat och vatten för att täcka basbehoven, och när det gäller kvalitet måste maten innehålla nödvändiga näringsämnen samt vara fri från farliga tillsatser. Dessutom måste den vara kulturellt acceptabel. 16 Rätten till bostad Boende är en oumbärlig del av ett värdigt liv. Att ha tillgång till en bostad där man kan leva i säkerhet, värdighet och fred är förutsättningen för att man ska kunna åtnjuta en rad andra rättigheter. Oavsett om man är hemlös i Sverige eller Angola, lever man i en utsatt position. Utan bostad är det svårt att behålla eller att få en anställning. Tvångsvräkningar i Kambodja Personens fysiska och mentala hälsa ”Jag förlorade mitt hem, mitt ris och mina ägodelar som kläder och köksredskap. Alla hus brändes hotas, risken att utsättas för fysiskt och ner och förstördes av grävmaskiner och bulldozers. För egen del behöll de den korrugerade plåten sexuellt våld ökar och rätten till privatliv och brädor som var något att ha. De tog till och med vattenkrukor, våra kycklingar och ankor.” omöjliggörs. Allt fler människor lever i osäkra miljöer utan tillgång till ett tryggt hem. Jakten på ekonomisk expansion gör att stora områden med oexploaterad mark på landsbygden och mark som tillhör ursprungsbefolkningar, har blivit värdefull för ekonomiska intressen. Det leder till att människorna som bor där tvingas bort och tvångsvräkningar har tvingat miljontals människor in mot städerna, där de inte har andra möjligheter än att bosätta sig i slumområden. Tvångsvräkningar genomförs ofta med hjälp av våld, ibland utan förvarning i tillräckligt god tid och oftast utan att man konsulterat de berörda eller erbjudit dem skälig kompensation eller ersättningsbostad. Konsekvensen blir ofta förödande och utsatta människor tvingas in i ännu djupare fattigdom och osäkerhet. Sopheap och hennes sex familjemedlemmar, var en av över 1000 familjer som vräktes från Mittapheap by nr 4, i utkanten av Sihanoukville i april 2007. Tidigt på morgonen den 20 april kom polisen beväpnade med AK47:or. Det blev sammandrabbningar mellan polisen och byborna och några timmar senare fick polisen förstärkning av en säkerhetsstyrka på 150 man som förstörde alla bosättningar i byn. Landtvisten startade med att en privatperson, frun till en högt uppsatt tjänsteman, hävdade att marken tillhörde henne. Det fanns inga papper som kunde styrka kvinnans anspråk på marken. Trots det utfärdade myndigheterna ett beslut om vräkning som saknade juridisk grund. Byborna fick ingen möjlighet att bestrida beslutet. Några få familjer som bott där sedan 80-talet fick erbjudande om kompensation på 500 dollar eller ersättningsmark. Byborna tackade nej eftersom erbjudandet inte inkluderade alla och den mark som erbjöds låg långt ifrån havet där byborna hade sin försörjning som fiskare. Familjerna förlorade inte bara sina hem i samband med att byn brändes till marken. Många förlorade alla sina ägodelar och många sina redskap och utrustning de använde för att tjäna pengar som småskaliga fiskare eller strandförsäljare. Detta är en av många rapporter om tvångsvräkningar i Kambodja. Den kambodjanska regeringen underlåter inte bara att skydda befolkningen mot vräkningar, utan har även varit aktivt verksam i att göra folk hemlösa. De utsatta grupperna får antingen väldigt lite information, eller ingen alls, inför kommande vräkning och erbjuds sällan alternativt boende. De lagar som finns används sällan eller godtyckligt och vräkningar sker på order av dem som utövar ekonomisk och politisk makt. Minst 150 000 kambodjaner runt om i landet lever under stor risk att bli vräkta i efterdyningar av marktvister och utvecklingsprojekt. Amnestyrapport ASA 23/002/2008, Rights Razed – Forced evictions in Cambodia Statens ansvar är att genom lagstiftningar och förordningar se till att alla medborgare har tillgång till dugliga och acceptabla bostäder. Och staten bör skydda och förbättra förhållandena i fattiga bostads- och slumområden istället för att förstöra dem. Lämpligt boende/bostad ska vara Tillgängligt: Alla ska ha säkrat besittningsskydd och vara skyddade från godtyckliga vräkningar. Vid tvångsvräkningar och förflyttningar ska en likvärdig ersättningsbostad erbjudas Åtkomligt: Lämpligt boende ska vara åtkomligt för alla utan diskriminering, inklusive för fattiga. De mest sårbara ska prioriteras. Alla måste ha råd med bostad (eller ha tillgång till boende), det vill säga kostnaderna får inte vara så höga att andra basbehov inte kan tillgodoses. Acceptabel: Bostaden ska vara beboelig och det ska finnas tillgång till infrastrukturer för god hälsa, näringsrik mat och service som inkluderar vatten, renhållning och avlopp samt energi. Dessutom måste den vara kulturellt acceptabel. 17 ”Nära en miljard människor kan inte läsa en bok eller skriva sitt namn. Två tredjedelar av dessa är kvinnor. Av de barn som går i skolan beräknas 150 miljoner avbryta sin utbildning innan de nått årskurs fem – två tredjedelar är flickor.” UNICEF Rätten till utbildning Rätten till utbildning är starkt sammankopplad med andra rättigheter. Genom att alla får utbildning förebygger man och minskar riskerna för barnarbete, tidiga eller påtvingade äktenskap och graviditeter. Samtidigt leder utbildning till ökade möjligheter för människor att utöva andra rättigheter såsom rätten till hälsa, bostad och att aktivt delta i samhällslivet. Staten är skyldig att uppfylla allas rätt till fri grundskoleutbildning och att skydda mot diskriminering. Ingen får utestängas på grund av diskriminering och barn får inte undervisas på ett rasistiskt, homofobiskt eller på annat sätt diskriminerande vis. Staten måste också respektera föräldrarnas rätt att fritt välja andra skolor än de som inrättats av offentlig myndighet, om de följer de föreskrifter eller minimistandard som staten har antagit. Att tillhandahålla skolgång för alla är en utmaning för fattiga stater med utspridd landsbygds- och nomadbefolkning. Därför har man (i ESK-konventionen art 14) gjort ett undantag för de stater som inte kan leva upp till kraven på obligatorisk och gratis skolgång för alla barn. Inom loppet av två år efter ratificering ska dessa stater lägga fram en plan med åtgärder som behövs för att man ska bygga ut grundskoleutbildningen. Utbildning ska vara Tillgänglig: Grundskoleutbildning ska vara obligatorisk för alla, oavsett kön och etnisk tillhörighet. Utbildning över grundskolestadiet, däribland teknisk utbildning och yrkesutbildning ska tillhandahållas och vara tillgänglig för var och en. Slovakien: Romska barn diskrimineras i skolan 80 % av de romska barnen i Slovakien går i specialskolor och i klasser för barn med funktionshinder och inlärningssvårigheter. Det är inte barnens individuella förmåga som avgör vilken skola de hamnar i, utan det är barnens ursprung. Romska barn utsätts för allvarlig diskriminering och de förnekas rätt till utbildning. De får en sämre utbildning utan några möjligheter att integreras i vanliga skolor eller att studera vidare på en högre nivå. Slovakiska myndigheter uppfyller inte sin skyldighet att tillhandahålla tillfredsställande utbildning för alla. Det ökar marginaliseringen och fattigdomen i landet och spolierar de romska barnens framtida anställningsmöjligheter. I vissa delar av östra Slovakien är 100 procent av skolorna helt segregerade. Enligt slovakisk lag har föräldrar rätt att välja skola till sina barn och det har lett till att de flesta icke-romska barn har placerats i segregerade skolor. Föräldrarnas val och bristen på transportmöjligheter för romska barn har radikalt minskat interaktionen mellan romska och andra barn i Slovakien. Rätten till utbildning hör ihop med andra viktiga mänskliga rättigheter. Ungefär en tredjedel av den romska befolkningen i Slovakien bor utanför städer och samhällen, med liten eller ingen tillgång till vatten eller elektricitet. - Ett barn som lever i ett skjul utan elektricitet eller rinnande vatten, vet inte hur man spolar en toalett eller använder ett badrum. Barnet har inte lärt sig att hålla en penna eller rita en teckning och talar heller inte slovakiska, men detta ska inte ta ifrån dem rätten att få en ordentlig utbildning, säger Nicola Duckworth, chef för Amnestys avdelning för Europa och Centralasien. Åtkomlig: Grundskoleutbildning ska vara gratis för alla och högre utbildning ska gradvis göras kostnadsfri. Skolor ska finnas åtkomliga var man än bor, utan diskriminering. Principen om icke-diskriminering är central. Det finns många exempel på stater som använt utbildningssystemet för att systematiskt förtrycka och diskriminera eller utesluta olika grupper ur samhället. Acceptabel: Det finns inga specifika riktlinjer för utbildningens innehåll. Generellt ska utbildningen syfta till att utveckla människans personlighet och insikt om deras värde och att stärka respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Men vissa krav finns på att skolan ska tillhandahålla skolmaterial och utbildade lärare. Utbildningen ska också respektera kulturella rättigheter. Rätten till arbete Fler än 1,2 miljarder människor lever idag i extrem fattigdom enligt Världsbankens definition, det vill säga att de livnär sig på under en dollar om dagen. Amnestys rapport EUR 72/001/2007, The Cheq Republic: Still separate, still unequal Rätten till arbete kan delas upp i två delar. Den första delen handlar om rätten att på olika sätt förtjäna sitt uppehälle, till exempel att bruka sin jord utan att bli hindrad. Den andra delen handlar om rättigheter inom arbetslivet och är reglerad i stor detalj, mycket tack vare den internationella arbetsorganisationen ILO. Det omfattar rätt till 18 rimlig lön och andra arbetsvillkor, god arbetsmiljö, ledighet och rätten att bilda fackföreningar och strejkrätt. Staten har en skyldighet att respektera allas rätt att fritt välja sitt arbete, som historiskt sett har sitt ursprung i förbudet mot slaveri. Idag är frågan åter aktuell när det gäller förekomst av tvångsarbete och trafficking – människohandel - som ibland liknas vid modern slavhandel. Statens uppgift är också att se till att ingen utesluts från arbetsmarknaden och att skydda människor från att förlora sina arbeten på orättmätiga sätt. Staten har ingen skyldighet att garantera alla människor jobb, men för att infria sina skyldigheter att uppfylla, måste staten göra vad den kan för att uppnå full sysselsättning. Det kan bland annat innebära att staten utarbetar program för att skapa en jämn ekonomisk och social utveckling. ”Envar har rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning, till rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet” Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel23 Arbete ska vara Tillgängligt: Alla har rätt att efter tillgång fritt välja arbete, utan att bli hindrade eller tvingade, och det ska finnas understödjande strukturer för att möjliggöra tillgång till anställning inklusive lämplig yrkesutbildning och yrkesvägledning. Åtkomligt: Tillgång till arbete ska gälla alla utan diskriminering. Acceptabelt: Alla ska ha trygga och sunda arbetsförhållanden, rätt till lika lön för lika arbete, skälig lön och minimilön, rätt till begränsning av arbetstid och återkommande betald semester, rätt att bilda och ansluta sig till fackförening efter eget val och rätt att strejka. Rätten till kultur Kulturen kan beskrivas med det som omger individers liv i samhället. Kulturen inverkar på alla aspekter av livet, såsom boende, mat, relationen till mark och natur, hälso- och sjukvård, religion, utbildning och konst. Kulturella rättigheter har nära samband med andra rättigheter och överlappas av andra konventioner och internationella regleringar. Yttrandefrihet, mötesfrihet och rätten att delta i det politiska livet är centrala element av de kulturella rättigheterna. Men definitionen av vad kultur är eller vad som är kulturellt lämpligt kan vara svår eftersom en kultur aldrig är enhetlig eller statisk. Kultur har också väldigt olika betydelse för olika vetenskapliga discipliner och i olika sammahang. De kulturella rättigheterna är ibland komplicerade. De kan hamna i konflikt med andra rättigheter. Det finns till exempel en motsättning mellan den enskildes upphovsrätt och rätten att ta del av vetenskapliga framsteg. När det gäller livsviktiga hiv/aids-mediciner kan upphovsskyddet tillsammans med internationella handelsregler om patentskydd och parallellimport komma att stå mot rätten att ta del av vetenskapliga framsteg, rätten till liv och rätten till hälsa. Det kan också vara svårt att diskutera begreppet individuella kulturella rättigheter eftersom kultur ofta kopplas med befolkningar eller grupper. När man tolkar en rättighet måste man alltid ta hänsyn till om den kränker några individuella rättigheter. Med statens skyldighet att respektera och skydda invånarnas kulturella rättigheter kommer uppgifter att genom lagstiftning främja utvecklingen av kultur och skydda utövaren. Staten bör underlätta för kulturell verksamhet genom att tillhandahålla museer, bibliotek, kulturhus eller TV- och radioproduktioner. 19 Rätten till kultur omfattar bland annat Rätten att delta i kulturlivet omfattar alla människor rätt att uttrycka, bevara och utveckla sin kulturella identitet, sin religion, sitt språk och sina traditioner. Men grupper och folks rättigheter får inte stå över individens rättigheter. Ett exempel är kvinno- och barnkonventionen som anger att traditioner och kulturella sedvänjor som är skadliga för kvinnan eller barnet måste avskaffas. Rätten att få del av vetenskapliga framsteg och där staten har en skyldighet att bevara, utveckla och sprida vetenskap och kultur. Staterna är skyldiga att erkänna och uppmuntra de fördelar som följer av internationellt samarbete och förbindelser på vetenskapens och kulturens områden. Rätten till egna verk inom konst och vetenskap, vilket handlar om skyddet av en upphovsmans vetenskapliga eller konstnärliga produktion. Dessutom ska staterna skydda den vetenskapliga och skapande friheten. En mayaidiansk cermoni i Guatemala 2008. Cermonin syftar till att kommunicera med de döda och att stödja arbetet med att gräva upp kvarlevorna av offren för den väpnade konflikten. 20 VIKTIGA DISKUSSIONER Globaliseringen Den ekonomiska globaliseringen har gjort att den absoluta fattigdomen har minskat i många länder men den har samtidigt medfört ökade klyftor både inom och mellan länder. Den ökade kontakten och utbytet mellan länder genom internationell handel, internationell finanspolitik och bistånd, har en verklig möjlighet att förbättra människors levnadsstandard. Globaliseringskritiker menar att det måste ske under mer kontrollerade former så att den verkligen kommer alla till del. Handel och finanspolitik tar sällan hänsyn till mänskliga rättigheter, och ibland gäller detta även bistånd. Statens utvidgade ansvar Staten har ett ansvar att använda alla tillgängliga medel för att gradvis förverkliga ESK-rättigheterna. Om de egna resurserna inte räcker till, måste staten söka hjälp från andra länder i form av bistånd. Men staten har också ett ansvar utanför det egna territoriet och den egna lagstiftningen. En stat kan hållas ansvarig om den agerar i ett annat land och där kränker medborgarnas rättigheter att uppfylla sina rättigheter. Ett exempel är bistånd. Givarlandet är ansvarigt för att biståndspengarna inte används för att kränka mänskliga rättigheter, både på pappret och i praktiken. Ansvaret för att ESK-rättigheter inte kränks ligger i första hand på staten, men alla samhällsorgan har ett ansvar; individer, grupper och företag. I vissa situationer kan det vara svårt för staten att uppfylla sina skyldigheter. Interna väpnade konflikter kan vara en sådan situation, där en väpnad grupp eller en ockupationsstat kontrollerar delar av befolkningen. I en sådan fall är det den grupp som har makten som har ansvaret för att kränkningar inte sker, även om de inte representerar staten. Rättighetsperspektivet Under de senaste tjugo åren har ett nytt sätt att se på människans utveckling tagit fart. En tid satte man ett likhetstecken mellan ekonomisk tillväxt och mänsklig framgång, idag är detta inte lika självklart. Ett rättighetsperspektiv (på engelska rights based approach) innebär att såväl medborgerliga och politiska som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter är relevanta för utveckling, och att utveckling och mänskliga rättigheter hör intimt ihop. Rättighetsperspektiv utgår från att varje individ är en rättighetsbärare. Barra genom att vara en människa har den enskilde människan rättigheter, och dessa rättigheter grundar sig i människans inneboende värde. Rättighetsperspektivet gör en tiggare till en rättighetsbärare, likställd med andra människor. Utvecklingsplaner, biståndsprojekt och ekonomiska reformer måste med ett rättighetsperspektiv förstärka människors rättigheter. Individen är inte ett objekt som genom den godes försorg ska lyftas ur sin förtvivlade situation, utan ett subjekt som med egen makt ska delta i att förändra sin situation och utkräva sina rättigheter. Det innebär bland annat att information och inflytande är en nyckel för alla utvecklingsplaner. En hemlös som får en säng för natten på ett boende har inte fått sin rätt till bostad tillfredsställd. Rättigheter kan inte tillfredsställas tillfälligt, och vara beroende av andra människors donationer och ideella arbete, om staten ska leva upp till sina åtaganden om ett gradvis förverkligande. 21 FN:s millenniemål År 2000 kom FN:s medlemsstater överens om åtta utvecklingsmål för världen som skulle uppfyllas innan år 2015. Millenniemålen är att: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. Fattigdom och hunger ska halveras till 2015 Alla barn ska gå i grundskola 2015 Jämställdheten ska öka och kvinnors ställning stärkas Barnadödligheten ska minska med två tredjedelar till 2015 Mödradödligheten ska minska med tre fjärdedelar till 2015 Spridningen av hiv/aids, tbc, malaria och andra sjukdomar ska hejdas till 2015 En miljömässigt hållbar utveckling ska säkerställas till 2015 Globalt samarbete genom ökat bistånd, rättvisa handelsregler och lättade skuldbördor i utvecklingsländerna Målen har ett antal delmål och indikatorer som på ett tydligare sätt visar vad som menas med att till exempel utrota extrem fattigdom och att minska barnadödligheten. Dessa mål har hamnat i fokus för mycket av det utvecklingsarbete som bedrivs i världen och har blivit en gemensam agenda för den globala utvecklingen och fattigdomsbekämpningen. Amnesty och många andra organisationer menar att dessa mål i grunden är bra, men att det är viktigt att arbetet för att uppnå dem inte leder till att mänskliga rättigheter kränks. Millenniemålen skapades utan att ta med i beräkningen staters skyldigheter att upprätthålla de mänskliga rättigheterna. Det är därför viktigt att stater utgår från de mänskliga rättigheterna i sina ansträngningar för att uppnå dessa mål. Amnesty menar också att i kommande versioner av Millenniemålen som tillkommer efter år 2015 bör mänskliga rättigheter vara en utgångspunkt. Uzbekistan: Skolbarn tvingas arbeta i bomullsindustrin Varje höst stänger myndigheterna skolor över hela Uzbekistan under två månaders tid, och eleverna tvingas ut på fälten för att plocka bomull. Barnen tvingas arbeta minst åtta timmar varje dag och utsätts samtidigt för farligt damm från olika kemikalier och bekämpningsmedel. Surat Ikramov, ordförande för organisationen Uzbekistans grupp av oberoende människorättsförsvarare, säger att barnens rätt till utbildning får ge vika för att liten elit ska kunna göra goda förtjänster. Det är svårt att få fram tillförlitlig statistik över hur många barn som utnyttjas i landets bomullsindustri. Den brittiska organisationen Stiftelsen för miljömässig rättvisa, EJF, beräknar dock att upp emot 200 000 barn tvingas arbeta i landets viktigaste bomullsregion Ferghana. Till skillnad från i många andra utvecklingsländer så är det staten som ligger bakom utnyttjandet av barnarbetare i Uzbekistan. All bomullsexport från landet sköts av tre olika företag, vilka alla kontrolleras av president Islam Karimovs familj. Under Sovjettiden utvecklades Uzbekistan till en ledande region för bomullsproduktion. Men under 90-talet minskade avkastningen på produktionen drastiskt på grund av sänkta världsmarknadspriser. Sedan 2003 har Världsbanken gått in och finansierat flera projekt och beviljat lån till bomullsindustrin, vilket har gjort att bomull återigen är Uzbekistans största exportvara. Amnestypress 2008-01-13, Se även UNICEF, Världsbanken, EJF www.ejfoundation.org 22 Amnesty anser också att det långsiktigt finns ett behov av ytterligare lyfta de större frågor som omgärdar fattigdom. Experter inom mänskliga rättigheter och fattigdom bör ges möjlighet att informera och ge råd till stater kring dessa frågor. Det gäller då framför allt den situation som många kvinnor befinner sig i på många platser i den fattiga delen av världen. Transnationella företag I den globaliserade ekonomin har de transnationella företagen fått allt större betydelse. Transnationella företag verkar ofta i låglöneländer, där arbetsförhållandena är dåliga och det finns små chanser att organisera sig eller där det är förbjudet att bilda oberoende fackföreningar. Produktionsmetoder kan leda till miljöförstöring eller tvångsvräkningar som hotar både rätten till mat och rätten till bostad. Därför ställer allt fler krav på att företagen ska kunna hållas ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter. Idag kan det vara svårt att juridiskt binda ett transnationellt företag till en enskild stat, och företaget kan dessutom flytta sin verksamhet till ett annat land om de stöter på oönskad kritik. Eftersom de människorättskonventioner som finns i första hand är knutna till stater betyder det att företaget rent juridiskt kan komma undan med det mesta. Skyddet av företags verksamhet har stärkts på nationell och internationell nivå, men regelverket för att skydda människors rättigheter gentemot ekonomiska intressen har inte alls utvecklats i samma utsträckning. De transnationella företagen har varit utsatta för stora påtryckningar av både konsumenter och intresseorganisationer för att de trots allt ska ta ett ansvar. Eftersom företagen har mycket att förlora på negativ publicitet kring varor och produktionsförhållanden, finns det ändå företag som tar ett vissta ansvar. Men på internationell nivå finns det inga mekanismer för att juridiskt ställa företag Nigeria: Baksidan av det svarta guldet till svars. ”Om ni fick se min hemby skulle ni förstå. Det är läckande oljeledningar överallt. Dricksvattnet är I statens tredelade ansvar - respektera, förgiftat men folk dricker av det ändå. De har inget alternativ, ingenstans att ta vägen.” skydda och uppfylla - innebär just Anyakwee Nsirimovu, nigeriansk MR-aktivist på Sverigebesök 2003. skydda att försvara sina medborgares I mitten av 90-talet var Shell och oljeutvinningen i Nigeria i fokus. När Ken Saro-Wiwa och åtta rättigheter mot utomstående aktörer, andra aktivister från Ogoni-folket avrättades chockades många. Nigeria är Afrikas ledande oljeprokränkningar av tredje part. Staten kan ducent, men trots det så lever mer än hälften av befolkningen under den extrema fattigdomsgräninte frånsäga sig ansvar om transnatiosen (1US dollar om dagen). Myndigheterna har inte fördelat inkomsterna som de stora oljefyndighenella företag kränker rättigheter i landet, terna har genererat, istället har statens och de stora oljebolagens agerande lett till en ond cirkel av eftersom det är staten som från början våld i Nigerdeltat. har givit företagen tillåtelse att verka De olika folkgrupper som lever i området har i århundraden levt på fiske och jordbruk, men i i landet. Att skydda kan innebära att många fall har jorden nu blivit obrukbar och fisken dött på grund av den miljöförstöring som följt i staten sätter upp regelsystem med ramar spåren av oljeutvinningen. Nya arbetstillfällen skulle kunna vara ett positivt resultat, men merparför icke-statliga aktörers verksamhet och ten av arbetskraften rekryteras från andra delar av landet. De pengar som staten får in från oljan, fastnar ofta hos korrumperade politiker istället för att man bygger skolor och sjukhus. Oljebolagen att man genom kontroll och åtgärder har investerat i viss infrastruktur, men den kommer inte hela befolkningen till del. Den ojämna ser till att dessa regler följs. För fattigare fördelningen har lett till fredliga protester, men också våldsamheter. länder vars statsbudget är mindre än Shell har anklagats för att ha betalat mutor till regeringens styrkor för att de ska hålla den missmånga stora företag, kan detta emellertid nöjda befolkningen i schack. Militärinsatser som ofta leder till övervåld. vara lättare sagt än gjort. Vissa stater har en nationell lagstiftning eller konstitution som kan användas om företagens verksamhet hotar människors rättigheter i det egna landet eller utomlands. Ett exempel är den syafrikanska konstitutionen som slår fast att även juridiska personer kan hållas ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter. Den nigerianska regeringen har det yttersta ansvaret för att garantera befolkningens grundläggande rättigheter, men företagen har också ett ansvar att se till att deras verksamheter inte leder till kränkningar. Bägge parter måste ta sitt ansvar att se till att oljeutvinningen inte leder till kränkningar av mänskliga rättigheter. Amnestyrapport AFR 44/022/2005, Nigeria: Ten years on: injustice and violence haunt the oil Delta Internationella finansiella institutioner De internationella finansiella institutionerna, som Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF), har historiskt sett tagit lite hänsyn till mänskliga rättigheter i sina verksamheter. Länge hävdade båda dessa institutioner att det låg utanför deras mandat att engagera sig i mänskliga rättigheter. Förklaringen löd att det skulle innebära en politisering av deras verksamheter. Men både Världsbanken och IMF har i sina roller som långivare, garanter och genom de ekonomiska reformpaket de föreskriver, stort inflytande över hur stater definierar sin ekonomiska och sociala politik. I förlängningen har de därför en stor inverkan på hur mänskliga rättigheter efterlevs. 23 Under 1980- och tidigt 1990-tal lanserade Världsbanken och IMF så kallade strukturanpassningsprogram. Mottagarländerna uppmanades att skära ner på de offentliga utgifterna inom utbildnings- och sjukvårdssektorn, för att använda en del av statsbudgeten till att betala av på sina internationella skulder och lån. Detta ledde i många länder till att avgifter infördes för social service, såsom vatten, skola och sjukvård - oavsett om människor kunde betala eller inte. Strukturanpassningsprogrammen mötte hård kritik från drabbade grupper, lokala aktivister och internationella intresseorganisationer som agerade utifrån krav på social rättvisa och mänskliga rättigheter. Kritiken och uteblivna resultat har lett till att Världsbanken och Valutafonden själva modifierat sina program. Världsbanken lägger nu in fattigdomsaspekter i sina program, men saknar fortfarande ett uttalat rättighetsperspektiv. Världsbanken anser inte heller att man som aktör har några skyldigheter att beakta mänskliga rättigheter. Flera av de infrastruktur- och energiprojekt som Världsbanken varit långivare till har bidragit till både tvångsförflytningar och miljöförstöring. Vissa storskaliga dammprojekt har fått stor uppmärksamhet då framför allt ursprungsbefolkningen drabbats hårt. Både Världsbanken och IMF är medlemsorganisationer och ”ägs” gemensamt av länderna som ingår. Stater har en skyldighet att respektera och skydda mänskliga rättigheter även utanför landets egna gränser. De är bundna till de olika konventioner de anslutit sig till. Ansvaret ”följer med” länderna även i internationella sammanhang. De ska därför verka för att de förbund, banker, fonder och organisationer där de ingår, i sin tur respekterar och skyddar de mänskliga rättigheterna i sin verksamhet. ESK-rättigheter i Sverige ESK-rättigheter är inte bara en fråga för utvecklingsländer i syd. Kränkningar sker i alla länder – även i Sverige. När FN:s särskilda rapportör om hälsa, Paul Hunt, var på besök i Sverige våren 2008 pekade han speciellt på problemet med rätten till hälsa för papperslösa. Sverige har ratificerat flera konventioner som tar upp rätten till hälsa och har därmed skyldighet att göra allt man kan för att förverkliga denna rättighet för alla - utan diskriminering. Papperslösa personer är bland de mest sårbara och marginaliserade grupperna i Sverige. De är precis dessa människor som internationella mänskliga rättigheter är till för att skydda. Paul Hunt pekar på papperslösas sårbara ställning i samhället och att de ofta måste betala för sjukvård, till skillnad från andra personer som lever i Sverige. Ofta har papperslösa inte råd att söka den vård de behöver eller vågar söka vård då de vistas i Sverige utan uppehållstillstånd. Det kan vara allt från tuberkulos som inte behandlas till utebliven cellgiftsbehandling. Ingen skulle säga att en papperslös person som ställs inför rätta skulle nekas rätten till en rättvis rättegång. På samma sätt kan inte en sjuk person nekas sin rätt till medicinsk vård utan att det utgör en diskriminering av dennes mänskliga rättigheter. Sverige har, liksom alla andra konventionsstater, ett ansvar att gradvis förverkliga ESKrättigheterna. Det finns inte ett land i världen som är ”färdig” med detta, och det är också intentionen med konventionen, att livssituationen för alla människor hela tiden ska förbättras. I det arbetet ska de mest sårbara och utsatta prioriteras. Det är långt kvar tills Sverige inte längre har hemlöshet, eller att människor aldrig blir särbehandlade på sjukhus. Att en rättighet kränks behöver emellertid inte per definition betyda att ett land inte lever upp till sina åtaganden enligt konventionen. Men för den skull kan en kränkning inte rättfärdigas eller bortförklaras. 24 UPPSLAGSDEL grundläggande begrepp och förklaringar Folkrätten Folkrätten är det system som reglerar förhållandet mellan olika stater eller internationella organisationer. Exempel på områden som styrs av folkrätten är internationell postgång, internationell flygtrafik och diplomatiska förhållanden. Även mänskliga rättigheter och humanitär rätt ingår i folkrätten. Kortfattat kan man säga att humanitär rätt - ”krigets lagar” innehåller regler som skyddar människor i krig och väpnad konflikt. De mänskliga rättigheterna reglerar förhållandet mellan staten och enskilda individer. De förklarar både vad staten inte får göra mot människor och vad staten skall göra för människor. Olika typer av internationella överenskommelser De mänskliga rättigheterna finns nedskrivna i olika typer av internationella överenskommelser. Dessa har olika beteckningar beroende på vilken form av skyldigheter de innehåller. Traktaträtten omfattar skrivna avtal som är rättsligt bindande genom att staterna uttryckligen förklarar sig bundna av dem. Konventioner, traktater, protokoll och fördrag är exempel på skrivna, rättsligt bindande överenskommelser. Deklarationer och förklaringar är däremot inte rättsligt bindande. De uttrycker en vilja från staternas sida och är därmed snarare politiskt och moraliskt bindande. En deklaration som får stort genomslag kan ibland ändå anses rättsligt bindande genom den så kallade sedvanerätten. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är ett sådant exempel. Sedvanerätt Sedvanerätt innehåller regler som är en del av en allmän internationell rättsuppfattning som ofta utvecklats över lång tid. De har allteftersom kommit att uppfattas som bindande regler av staterna. Sedvanerätten behöver inte alltid vara nedskriven och kräver inte heller ett uttryckligt medgivande från en stat för att vara rättsligt bindande. Underteckna, ratificera och ansluta sig Genom ratifikation förklarar sig ett land bundet av en konventions regler. Detta görs i de flesta stater av landets lagstiftande församling (som till exempel riksdagen i Sverige). Innan dess har regeringens representanter signerat eller undertecknat konventionen. Undertecknandet kan ses som en avsiktsförklaring och signal om att landet ifråga förbereder ratifikation av en viss konvention. När ett land ratificerat konventionen är staten juridiskt bunden av konventionens innehåll. Länder som inte deltagit i själva utarbetandet av exempelvis en konvention eller ett tilläggsprotokoll kan i efterhand ansluta sig till traktaten. En stat kan reservera sig mot någon av traktatens bestämmelser i samband med ratificering. Reservationen får inte vara så utförliga eller omfatta artiklar som är så centrala att ratificeringen i praktiken blir utan värde. Det krävs att ett visst antal stater ratificerar eller ansluter sig till en konvention innan den kan träda i kraft. Antalet anges i själva konventionen. 25 Protokoll, fakultativt protokoll eller tilläggsprotokoll För att komplettera, eller förändra, innehållet i en konvention utarbetas protokoll. De kallas fakultativa (frivilliga) protokoll eller tilläggsprotokoll. Ett tilläggsprotokoll har samma juridiska status som en konvention för de stater som ratificerat eller anslutit sig protokollet. Staternas skyldigheter Staterna är skyldiga att respektera folkrätten och människorättslagar. Varje land har ett ansvar för att dess åtaganden vad gäller de mänskliga rättigheterna omsätts i nationell lagstiftning. Men det räcker inte med lagar som klargör statens skyldigheter eller som förbjuder vissa handlingar. Det måste också finnas ett fungerande rättssystem (poliser, advokater, åklagare och domstolar) som tillämpar lagarna. Därutöver krävs en mängd andra åtgärder såsom främjande - genom information och på annat sätt - av de mänskliga rättigheterna. Konventionskommittéerna För att övervaka staternas efterlevnad av rättigheterna finns bland annat olika övervakningsorgan. Inom FN har det till varje central konvention kopplats en övervakningskommitté eller konventionskommitté. Varje kommitté består av självständiga experter. De ska övervaka staternas efterlevnad och tillämpning av respektive konventions rättigheter. Det innebär framför allt att kommittéerna granskar de rapporter som staterna är skyldiga att presentera med jämna mellanrum. En stat blir rapporteringsskyldig när den har ratificerat en konvention. Systemet är uppbyggt för att hitta och åtgärda brister i staternas efterlevnad. Enskilda och frivilligorganisationer kan bidra till granskningen genom att lämna in egna rapporter till kommittén som kompletterar den bild som staterna ger. Organisationers skuggrapporter är mycket viktiga eftersom kommittéerna saknar resurser att göra egna utredningar. Efter granskningen av ett lands rapport, som också omfattar utfrågning, sammanställer konventionskommittén sina slutsatser och rekommendationer om nödvändiga åtgärder i en slutrapport. En del konventionskommittéer har också mandat att utreda klagomål från enskilda individer om kränkningar av konventionens rättigheter. Den enskilda klagorätten finns ofta i tilläggsprotokoll till konventionerna. Konventionskommittéerna arbetar också fram generella rådgivande kommentarer om hur konventionens olika artiklar ska tolkas och vilka skyldigheter de medför staten. Ofta finns konkreta åtgärder angivna som staterna bör vidta för att konventionen ska uppfyllas. De rådgivande kommentarerna är inte juridiskt bindande men är vägledande för hur staterna ska tillämpa konventionen. FN:s särskilda rapportörer FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna har flera specialrapportörer som har tillsatts för att granska situationen för mänskliga rättigheter för ett visst land eller ett visst tema. Det finns till exempel särskilda rapportörer för tortyr, utbildning, hälsa, bostad och våld mot kvinnor. Rapportörerna jobbar oavlönat och bygger sina rapporter på besök i olika länder eller utredningar efter att anmälningar kommit in från enskilda personer eller organisationer. Rapportörerna presenterar sina rapporter för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna eller FN:s generalförsamling. ILO Internationella arbetslivsorganisationen ILO, som bildades redan 1919, är ett arbetsorgan inom FN som ska främja sysselsättning och bättre arbetsvillkor i hela världen, samt värna om fackliga fri- och rättigheter. 26 Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) Både Världsbanken och IMF är fristående överstatliga organ som samverkar inom ramen för FN. De bildades 1944 i slutskedet av andra världskriget för att skapa ordning och stabilitet i det internationella finanssystemet. Världsbanken består egentligen av två institutioner – Internationella återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (IBRD) och Internationella utvecklingsfonden (IDA). Världsbanken har 185 medlemsstater. Världsbanken ingår i sin tur i Världsbankgruppen som sammantaget består av fem institutioner. Det gemensamma målet är att främja den ekonomiska utvecklingen och minska fattigdomen i låg- och medelinkomstländer. Detta sker bland annat genom rådgivning, tekniskt bistånd och lån. Internationella valutafonden, IMF, verkar för internationellt finansiellt samarbete, ekonomisk stabilitet, hållbar ekonomisk tillväxt, hög sysselsättning och minskad fattigdom. IMF har tre huvudsakliga uppgifter: övervakning av medlemsländernas ekonomier, villkorad utlåning samt teknisk assistans. IMF har 185 medlemsstater. Arabförbundet Arabförbundet är en regional samarbetsorganisation som bildades år 1945. Från början bestod organisationen av sex medlemsländer: Egypten, Irak, Jordanien, Libanon, Saudiarabien och Syrien. Jemen tillkom samma år. Numera har Arabförbundet 22 medlemsstater. ASEAN ASEAN (Association of Southeast Asian Nations) består idag av tio länder. Huvudsyften är att främja ekonomisk tillväxt, social och kulturell utveckling samt regional stabilitet. ASEAN bildades i Bangkok 1967 av Indonesien, Filippinerna, Malaysia, Singapore och Thailand. Senare anslöts sig Brunei, Vietnam, Laos, Burma/Myanmar och Kambodja. 27 LÄS VIDARE Länkar FN www.un.org FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter www.unhchr.org FN:s kommitté för ESK-rättigheter www2.ohchr.org/english/bodies/cescr FN:s utvecklingsprogram www.undp.org FN:s barnfond www.unicef.org FN:s specialrapportörer www2.ohchr.org/english/issues/index.htm Svenska FN-förbundet om millenniemålen http://www.sfn.se/fn-info/verksamhetsomraden/utveckling-och-fattigdomsbekampning/millenniemalen Regionala institutioner OAS – Organisationen för amerikanska stater www.oas.org Europarådet www.coe.int Afrikanska unionen www.africa-union.org Arbetsgruppen för en MR-mekanism i ASEAN www.aseanhrmech.org Frivilligorganisationer och nätverk Amnesty Internationals sida om ESK-rättigheter www.amnesty.org/en/economic-social-and-cultural-rights CESR - Center for Economic and Social rights www.cesr.org Center on Housing Rights and Evictions, COHRE www.cohre.org ESCR-NET www.escr-net.org International Women’s Rights Action Watch, IWRAW iwraw.igc.org 28 Women’s human rights network www.whrnet.org Association för women’s rights development www.awid.org ActionAid www.actionaid.se www.actionaid.org Human Right Watch www.hrw.org Ekonomiska institutioner Världsbanken www.worldbank.org IMF – Internationella valutafonden www.imf.org Litteratur Human rights for human dignity. A primer on economic, social and cultural rights. Amnesty International 2005. http://amnesty.org/en/library/info/POL34/009/2005/en Allas värde och lika rätt. Gunner och Namly (red). Studentlitteratur 2005. Skriftserier om ESK-rättigheter, 10 delar, Frivilligorganisationernas Fond för mänskliga rättigheter, 2001-2003. Finns att beställa eller ladda ner i pdf-format på www.humanrights.se Lika i värde och rättigheter – Om mänskliga rättigheter, Kristina Hedlund Thulin, Nordstedts Juridik 2:a upplagan 2004 Circle of Rights, Economic, Social and Cultural Rights Activism; A Training Recource, International Human Rights Internship Program and Asian Forum for Human Rights Development, 2000 www1.umn.edu/humanrts/edumat/IHRIP/circle/toc.htm 29 KONTAKTUPPGIFTER Amnestys specialgrupp för ekonomsika sociala och kulturella rättigheterer: Amnestys webbplats ESK-gruppen arbetar med aktioner och kampanjer, utbildningar och seminarier. Vi gör regelbundna utskick om ESK-frågor till vårt nätverk. Genom att lyfta upp ESK-rättigheter och deras förhållande till andra rättigheter hoppas ESK-gruppen att inga rättigheter ska prioriteras framför andra. hetsfråga under rubriken Kampanj. Kontakt: esk@mail.amnesty.se www.amnesty.se/esk Amnestys specialgrupp om KVINNORS RÄTTIGHETER Kvinnorättsgruppen agerar mot all form av psykiskt och fysiskt våld mot kvinnor som bland annat trafficking, könsstympning, hedersmord, våldtäkt i krig och sexuell tortyr. I gruppen finns expertis om kvinnors situation i världen. Vi föreläser, arrangerar och deltar i debatter samt ger ut ett e-postbaserat nätverksutskick åtta gånger per år som innehåller bland annat vädjandefall och nyheter. I våra uppgifter ingår att bevaka, utbilda och informera om kvinnors mänskliga rättigheter och På www.amnesty.se hittar du information om Fattigdom – en rättig- Amnestys specialgrupp för hälsa och sjukvård Hälso- och sjukvårdsgruppen (HSV) arbetar för att människors rätt till hälso- och sjukvård och mot tortyr, orimliga och orättfärdiga straff och dåliga förhållanden i fängelser. Vi agerar bland annat mot dödsstraffet, organhandel, mot kvinnlig könsstympning och för att fattiga länder ska få tillgång till mediciner mot till exempel hiv/aids och tbc. I Sverige arbetar vi för att förbättra undervisningen i etik och mänskliga rättigheter i vårdutbildningarna och arrangerar föreläsningar, seminarier och utställningar. Vi samarbetar med olika vårdinstanser, till exempel de som behandlar tortyr- och traumaskadade och med andra amnestygrupper, till exempel Jurisgruppen och Aktionsgruppen mot dödsstraffet. Kontakt: hsv@mail.amnesty.se om de övergrepp som begås mot kvinnor, samt att delta i Amnestys kampanjarbete mot sådana övergrepp. Vi samarbetar också med andra grupper och specialgrupper inom Amnesty, samt med andra organisationerr som arbetar med kvinnors mänskliga rättigheter. Kontakt: kvinnorattsgruppen@mail.amnesty.se Amnestys specialgrupp om ekonomiska aktörer Amnesty Business Groups huvuduppgigt är att påverka och utbilda svenska företag att ta sitt ansvar för att respektera, försvara och främja Amnestys specialgrupp om fackliga rättigheter Fackliga gruppen arbetar med att främja fackliga rättigheter och protestera mot kränkningar av de fackliga rättigheterna. Gruppens utåtriktade arbete sker främst genom ett nätverk där flertalet medlemmar kommer från fackliga organisationer. Specialgruppen har också ett nätverk som arbetar för medieanställda. Journalister, nyhetsfotografer, författare, redaktörer, poeter och tidningsutgivare kan genom sitt arbete hota auktoritära ledare. Att kämpa för yttrandefriheten är viktigt för Amnesty. Därför är det naturligt med ett speciellt nätverk för sådana fall. mänskliga rättigheter överallt där de verkar. Kontakt: abg@mail.amnesty.se www.amnestybusinessgroup.se AMNESTY INTERNATIONAL SVENSKA SEKTIONEN Box 4719 | 116 92 Stockholm Alsnögatan 11 T: 08-729 02 00 F: 08-729 02 01 E: info@amnesty.se W: www.amnesty.se Kontakt: fackligagruppen@mail.amnesty.se
© Copyright 2024