16 17 ``Allt är svartbyggen, det är min lilla hämnd på
16 DOKUMENT VIKBO FORTSÄTTNING FRÅN FÖREGÅENDE SIDA V kbo gård utanför Köp ng var örsäkrad ör 20 000 kronor pengar som så smån ngom de ades u Men när den ende över evande rån o ycksp a sen Anna Andersson som n e ägde mer än de k äder hon hade på s g ersa es med 3 000 kronor ansågs de vara räck g Hon fick en vrän a e er maken Axe på 33 kronor månaden De sänk es 25 kronor när Anna b ev pens onär D rek e er ka as ro en v e många Köp ngs rak en göra en nsam ng örmån ör de e er evande och kon ak er ogs med kyrkoherden Knu W k und örsam ngen Men kyrkoherden var n e a s p gg på de u an örk arade en dn ngs n erv u a m ären redan ova skö a den de en Så de b ev ngen nsam ng Däremo skänk es eksaker och dockor å aår ga Inger som u m s he a s n am Fredag 22 oktober 2010 ’’ Allt är svartbyggen, det är min lilla hämnd på svenska staten som rev vår gård. Rune Andersson RUNE HÖLL LÖFTET nt Väst andas ön ett stenkast rån katastro p atsen hö Rune Andersson s tt ö te t s n mor e ter V kbokatastro en Här byggde han en stuga däre ter några t – a t d utan att råga om t stånd ”A dr g vet nte e ter vad som nträ ade den där oktoberdagen 1960” Fo o ennye Osbeck De efterlevandes ersättn ng e er snarare br s på en ans änd g sådan nådde o en ghe ens us örs några år e er hände sen ”En skanda ” menade några av äne s r ksdagsmän som s u yckades å mynd ghe erna a ge u en ex ra ersä n ng anhör ga några av dödso ren Rune Andersson m nns a änkorna mor Anna och Jenny (e er Verner Söderkv s ) fick 5 000 kronor vardera men a 1 500 kronor omgående drogs ska Han fick s ä v en usen app kompensa on ör a han v ngades a ed g rån obbe och s ä e ägna flera veckor a br nga ordn ng öröde sen V kbo sam a hand om s n mor och brorsdo er – A var så äv a e änd g e erå säger han Av en slump kom han a äsa en dn ngsar ke mer än 25 år e er ka as ro en I den nämndes a en änsassessor v d namn Nor ng d g u se s ör a h ä pa anhör ga o ren – Jag b ev oerhör örvånad den mannen hade ag a dr g hör av Rune åk e där ör änss yre sen bad a å a a med änsassessorn och fick beskede a han var död sedan änge – De var nog ur ör honom svarade Rune upprör B tterheten har v sserl gen ma a s med åren men respek en ör v ssa mynd ghe er ör orades samband med flygka as ro en Särsk de som berör V kbo gård – Jag hö ö e m n mor a bygga en ny s uga v d s öns s rand Sedan byggde ag en v nke byggnad och en bas u Jag byggde även en s uga n m n son Jan-O o och Car na Han ys nar sedan kommer eende – Ve du a är svar byggen De är m n a hämnd på s a en De sku e a dr g a a honom n a begära s ånd – De hade u n e ”dom” när de rev gården på V kbo B erhe en r k ar s g dock n e mo p o en Magnusson – Han hörde v sser gen a dr g av s g e er hände sen men om p ane s mo or ys - 17 Fredag 22 oktober 2010 ANNA ANDERSSON örk arade en nterv u em år e ter traged n att hon ha t en ”a a t ders kar maken Axe ” FOTO PRIVAT TOMMA LÖFTEN Jur d ska byrån nom Försvarets c v örva tn ng ovade t dn ngs nterv uer att göra a t ör att reg era ”ersättn ngsprob emet” som det uttrycktes Anna Andersson erhö 34 kronor månaden vränta e ter s n make Axe När hon b ev pens onärer sänktes be oppet t 25 kronor månaden PÅ BBLAT SE Läs mer på webben U drag rån n erv u med Anna Andersson em år e er raged n V kbo e v där han n e örmå a sör a s na anhör ga – Jag har svår a grå a e er raged n Is ä e har han mes var örbannad när han änk på V kbo var b er – För 50 år sedan anns nga kr sgrupper dag ka as de u n så or någon skada e finger MISTE SIN FAR Ann Sofie Peterson m nns att brandb ar passerade hennes sko a senare kom hennes mamma ambu ans Ann Sofie fick en ugnande spruta sedan hämtade de storasyster Maud Fo o ennye Osbeck nar och p ane or sä er a g dflyga så är de u n e p o ens e Rune Andersson 80 år b ckar baka på Ann Sof e Peterson tänder a d e us ör s n pappa Gus a Jonsson v d graven på årsdagen ör ka as ro en Hon var bara å a år vd hände sen och har endas vaga m nnen rån den den – Jag var sko an och såg brandb ar och ambu anser åka örb Senare kom mamma en av ambu anserna och hämade m g Jag fick en ugnande spru a nnan v häm ade m n sys er Maud Ma ma- Eko nyheter 1960 T dn ngen SE besökte Rune Andersson på V rgatan Köp ng under o ycksdagens kvä och rad on rapporterade om den ruktansvärda traged n Det var tyst rummet när den över evande Anna Anderson v d köksbordet tog s g ör pannan och hennes barnbarn nger som m st he a s n am örsökte örstå vad som hänt Övr ga rummet är Rune Andersson hans hustru Mar anne och sonen Jan O o FOTO TIDNINGEN SE sko an och sk u sades mormor Köp ng Pappans död b ev en raged där AnnSofie upp ever a mynd ghe erna n e gav am en h ä p e er s öd Lan bruke Laggarbo fick avveck as och am en fly ade n en ägenhe Ko sva Sorgen b ev än yngre när sys ern omkom som onår ng en rafiko ycka några år senare nger 58 år är den som ha svåras a bearbe a sorgen under de 50 gångna åren – Hände sen har präg a he a m v men ag har n e orka d sku era den o en g Jag har n e ve a b örkn ppad som ”V kbo-Inger” Där ör önskar hon or arande bara vara Inger de här repor age Hon var å a år när hon sk ckades sko an Bro den där ok obermorgonen 1960 Mor och ar och asys er Lena sam armor Anna och ar ar Axe s annade hemma ör a a u med röskande Hon m nns a arbror Rune häm ade henne sko an a hon fick en ugnande spru a armen på äkars a onen och a hon e erå örenades med armor och kus nen Jan-O o hemma Runes ägenhe He a hennes am V kbo hade radera s u nger faller grå under sam a e på ars ukv s en de hus som byggdes upp på samma husgrund där gården V kbo s od ram o yckan – M na adop v örä drar byggde en sommars uga på den här husgrunden och här har ag br nga mycken r d sedan dess Gården har unn s m n am å a ’’ Jag blir fortfarande berörd när jag hittar skärvor av porslin i trädgården. nger genera oner a sedan s u e av 1700- ae och ag v n e överge den Hur de b r ram den de år hennes barn å bes ämma Även om o yckan präga hennes v har hon ändå unn ro här u e V kbo – bara någon k ome er rån r dsparad se Sundänge Men v ss hon b r or arande berörd av a em o år e er hände sen finna små ege b ar och pors nskärvor rån de gam a huse Värs är a d årsdagen den 26 e ok ober – M nnen b r ör s arka och ag grå er Is ä e har Inger de senas e åren ag ed g rån obbe bege s g med s n man V kbo gravarna på kyrkogården ”V kbogrannar” som or arande kan berä a om upp eve ser rån ka as ro en fick svara på några rågor Svare b ev a F ygs aben n e har pengar a ge u ör ändamå e Däremo kunde hon söka pengar rån en särsk d ond Kunga onden Inger har däre er sök ersä n ng var e år och har då kompensera s ör ör orad arbe s ör äns den 26 ok ober På sdag ar hon med ung h är a ed g gen För t o år sedan og hon s g mod a skr va e brev F ygs aben – Jag undrade om de kunde kompensera m g ör ör orad arbe s ör äns den här dagen Hon örk arade oms änd ghe erna och ULF ENEROTH ■ 0221 365 54 u ene o h@ ng ess se Bbl/AT s tidigare artiklar om katastrofen TORSDAG 21 OKTOBER 2010 ONSDAG 20 OKTOBER 2010 12 Onsdag 20 oktober 2010 13 Onsdag 20 oktober 2010 DOKUMENT VIKBO Tragedin inte bara en slump KÖPING. Det är den värsta svenska flygkatastrofen med civila dödsoffer på marken, och i nästa vecka är det 50 år sedan sju människor dog runt ett köksbord i Vikbo gård vid Sundänge utanför Köping. Ett övergivet A32 Lansen i glidflykt över västmanländska skogar kraschade rakt in i boningshuset. I 50 år har den tragiska händelsen alltid betraktats som ”osannolik”, en slump. Bärgslagsbladet/Arboga Tidning kan avslöja att slumpen visserligen varit en faktor, men att Flygvapnet i sin information mörkade och ljög kring avgörande omständigheter bakom katastrofen som därmed heller aldrig nått offentligheten och blivit allmänt känt. Bärgslagsbladet/Arboga Tidnings Ulf Eneroth berättar nu historien om vad som egentligt hände. I DAG: HAVERIET 14 DOkUMENT VIKBO Köping. Grannarna kom tidigt till Vikbo gård i Sundänge utanför Köping. De kom för att hjälpa familjen Andersson att tröska det sista av skörden. Som arbetslag hjälpte de alltid varandra, och nu var det Anderssons tur att få besök. Ingegärd Andersson var tacksam, precis som hennes man Erik. 1958, två år tidigare, hade de tagit över gården från Eriks föräldrar Axel och Anna, som bodde kvar på övervåningen. När grannarna Agne Pettersson, Verner Söderkvist och Gustaf Jonsson efter ett första arbetspass torkat svetten ur sina pannor bjöds de in för dagens första fikapaus i det ombonade gårdshuset. Erik Andersson hade även sina föräldrar vid köksbordet samt sexåriga dottern Lena. Alla utom en kom nu att dricka livets sista koppar kaffe och ett glas saft. ”Filip Blå 3, motorstopp, jag måste hoppa norr om Köping någonstans”. Fältflygare Uno Magnusson anropade sin flottilj och utnyttjade planets överskottsfart för att stiga till 2000 meter. Farten dämpades till 350 kilometer i timmen och han hoppade. A32 Lansen vände nosen nedåt och försvann genom det täta molntäcket ur hans åsyn. DeT heRRelösA lAnsenPlAneT glidflög i drygt 15 kilometer innan det under den sista kilometern först kapade trädtopparna söder om Västlandasjön, studsade på ett stenröse i kanten av en åker, ändrade riktning, skalade av och antände taket till en ladugård innan det med kraft rände rakt in i boningshuset där sju personer fanns runt ett köksbord. Den åttonde, Anna Andersson, överlevde då hon minuterna tidigare tackat nej till påtår och istället vandrat till tvättstugan 50 meter bort. fikade runt köksbordet, och händelsen blev för många närstående ett sorgligt trauma som de burit på genom hela livet. De har känt sig ensamma och bortglömda av myndigheter, nonchalerade av flygvapnet. Till det kan läggas det upplevda sveket när myndigheter inte levt upp till de tidigt utlovade, rimliga ekonomiska ersättningar för den smärta och förstörelse som det svenska flygvapnet förorsakade. Lantgården i Vikbo totalförstördes, och tre hårt drabbade familjer i byns granngårdar kom de följande åren att ge upp sina lantbruk som en direkt följd av katastrofen. OFFRens AnhöRIgA hAR genom livet förlitat sig till den information om olycksorsaken som tidningar rapporterat efter kontakter med Flygstabens dåtida presstjänst. Men informationen till media filtrerades och några för Flygvapnet besvärande omständigheter i haverirapporten kom att friseras, förvanskas och mörkas. JAg hAR läsT haverirapporten som förvaras på Krigsarkivet i Stockholm. Med förvåning ser jag att Flygvapnet tillät A32 Lansen att flyga, trots vetskapen om att planet långt före katastrofen utanför Köping var behäftat med allvarliga brister. Starka krafter ville inte se en hel flotta med Lansenplan stå kvar i flyghangarer. Så när fältflygare Magnusson gav sig iväg på den ödesdigra flygningen i slutet av oktober 1960 fanns redan beslut om att åtgärda bristerna, utan att det genomförts. Reservdelarna låg kvar nedpackade på flygflottiljen F6 i Karlsborg. På TIsDAg I nästa vecka är det exakt 50 år sedan den osannolika flygkatastrofen inträffade. Den värsta någonsin i Sverige där ett havererat flygplan krävt civila dödsoffer på marken. Fem familjer miste anhöriga som TRAGEDINS TIMMAR OCH MINUTER 08.00 Grannar hjälper Anderssons tröska VIKBO GÅRD, FÖRE KATASTROFEN. FOTO: PRIVAT FOTO STORA BILDEN: TAGE BERGGREN/VLT Onsdag 20 oktober 2010 15 Onsdag 20 oktober 2010 Mor Anna överlevde i tvättstugan – sju dog vid köksbordet Grannarna Gustaf Jonsson från Laggarbo, Agne Pettersson från Mossbo och Verner Söderkvist från Maktlösa kommer till Vikbo gård (bilden) för att hjälpa familjen Andersson i Vikbo med att tröska. Arbetslaget ser tröskverket, kopplat till traktorns remskiva, vänta på dem, och deras förhoppning är att slutföra tröskningen av gårdens 28 tunnland under dagen. Inne i huset väntar gårdens ägare Erik Andersson på de hjälpsamma grannarna. Här finns även hans hustru Ingegärd och sexåriga dottern Lena. På övervåningen bor föräldrarna Axel och Anna, som några år tidigare låtit sonen ta över gården och lantbruket. FOTO: PRIVAT ulF eneROTh F ältflygare Uno Magnusson hade lämnat Karlsborg bakom sig, passerat över Vänern, gjort en sväng upp mot Arvika innan Lansenplanet efter drygt 20 minuter närmade sig Kopparberg. Han skulle egentligen inte ha varit i luften den här morgonen, men hans överordnade kapten Ignell vid F6 i Karlsborg hade givit order om en väderspaning för att utröna möjligheten att senare under dagen skicka upp unga flygelever, trots det halvdana vädret. Kapten Ignell hade förtroende för sin förste fältflygare som han tyckte var erfaren, lugn och sansad – om än lite långsam. Uno Magnusson hade rutin efter tretton år av flygning där han bokförts för totalt 2 096 timmar. 478 av dessa timmar hade han suttit i en A32 Lansen och nu skulle han snart kunna räkna in ytterligare 40 minuter. Chefsmekanikern Lundgren ansåg flygplanet vara i gott skick och det var ”B-servat” dagen innan. Dessutom var just det här planet kompletterat med en särskild extratank med bränsle som monterats under flygplanet. Allt tycktes vara helt okey när värnpliktige Nilsson hade tankat Lansen ”Blå K” fullt inför starten. Axel Andersson Erik Andersson FRAM TILL KOppARbERg bjöd inte flygningen på någon överraskning. Kamrer Gösta Persson hörde ljudet och blickade ut genom sitt kontorsfönster vid Kopparbergs verkstad. Han såg hur flygplanet flög lågt i det mulna vädret innan det försvann söderut. Men kort därefter inträffade varje pilots mardröm – att flygplansmotorn inte får bränsle, och jetmotorn blir tyst. Piloten Magnusson hade inte sett något varningstecken på bränsleproblem, och tvingades snabbt ta ett beslut. Ingen flygare överger lättvindigt sitt flygplan som representerar miljonvärden, och hans alternativ bestod i att ta sig till ett flygfält i närheten eller att försök få igång motorn. Magnusson gav upp båda de sistnämnda alternativen, utnyttjade överskottsfarten och tog upp planet till 2 000 meter. Ingegärd Andersson Lena Andersson MANöVERN I LUFTEN uppmärksammades av skogsarbetaren Karl Rutger Jansson som drack sitt förmiddagskaffe tre kilometer norr om Näverkärrets station. Han såg Lansenplanet stiga brant från ganska låg höjd och försvinna upp genom molntäcket med ett ”starkt tjutande ljud”. Han förvånades av att det våldsamma motorbuller som brukar komma sekunder efter snabb stigning denna gång uteblev. Verner Söderkvist Gustaf Jonsson BOnIngshus I RuIneR. Lansenplanet krossade människor och boningshus, och delarna av planet slungades vidare ut på åkern. OsKADD I TVäTTsTugAn. Anna Andersson avstod påtåren vid köksbordet, och gick istället för att tvätta mattor i det lilla huset intill Vikbo gård. Hon såg aldrig Lansenplanet FOTO: TAge BeRggRen/VlT komma, hörde bara den enorma smällen. Och det återstod bara brinnande ruiner av Vikbo gård när hon öppnade dörren. Och alla var döda. Fältflygare Magnusson anropade hemmaflottiljen: ”Filip Blå 3, motorstopp, jag måste hoppa norr om Köping någonstans”. ”Norr om Köping” upprepade han. ”Har fällt huven...”. När han sköt ut sig från Lansenplanet såg han inte marken för det tjocka molntäcket. Men han var medveten om att SUNNE 09.22 09.25 Start Grått flygväder Flygaren taxar ut Tidig morgon vid flygflottiljen F6 i Karlsborg vid Vätterns västra strand. Kapten Ignell ställer efter en första väderspaning in dagens första flygpass för blivande Lansenspiloter. Vädret är för gråmulet, disigt och med låga molnhöjder. Förste fältflygare 33-årige Magnusson startar och Uno Magnusson taxar ut fältflygaren med en A32 Lansen på har en färdbana 6 vid flygflottiljen rutt som F6 i Karlsborg. Kapten går över VäIgnell vill att Magnusson nern och till gör en ny väderspaning Arvika innan för att om möjligt kunna Lansenplaskicka upp flygeleverna net ska vänsenare under dagen. da mot Kopparberg. 09.30 Dagboken berättar om Lenas födelsedag Kaffedags vid Vikbo. Karlarna har kommit in till Anna och hennes sonhustru Ingegärd samt barnbarnet Lena, och sätter sig på pinnstolarna i köket. Hembakt vetebröd, limpa och smör för den som så önskar. När de övriga tar påtår går Anna ut till tvättstugan. Samtalet runt köksbordet kan ha berört Axel Anderssons nyinköpta tv, familjens första. Eller Lenas sexårsdag dagen innan. Allt nedskrivet i Ingegärds dagbok som återfinns efteråt. 09.44 09.48 Bångbro Tomt i tanken Piloten hoppar, planet viker höger Piloten Magnusson passerar Kopparberg, och truckförare Hans Kristiansson vid Bångbroverken, van vid flygplan efter sin tid på F1, ser jetplanet passera på cirka 500 meters höjd. Han märker inget anmärkningsvärt. Piloten ser förvånat att bränslemätaren i huvudtanken snabbt sjunker från full tank mot bottenläge. Bränsleöverföringen från den påkopplade extratanken fungerar inte. Piloten ämnar därför avbryta flygningen och flyga mot F1 i Västerås. Motorn tystnar när planet flyger på 500 meters höjd. Piloten Uno Magnusson meddelar flygflottiljen motorstoppet och förklarar att han tänker lämna flygplanet. Magnusson gör inga återstartsförsök, utan tar upp planet med hjälp av överskottsfarten genom molnen till 2 000 meters höjd. Farten minskar till 350 km/timmen, och Magnusson stänger enligt egen utsago bränslekranarna. Därefter skjuter han ut sig från flygplanet. Han har inte ändrat planets riktning innan han lämnar planet. Kursen är 125 grader, men han ser flygplanet vika av åt höger. 09.49 09.50 KOPPARBERG 17 Onsdag 20 oktober 2010 18 DoKumENT VIKBO Onsdag 20 oktober 2010 19 Onsdag 20 oktober 2010 SKINNSKATTEBERG SKEDVISJÖN KOLSVA SUNDÄNGE LINDESBERG FELLINGSBRO KÖPING KOLSVA KÖPING KARLSTAD GRUMS VÄSTLANDASJÖN HJÄLMAREN ASKERSUND TÖREBODA KARLSBORG MOTALA VÄTTERN SNABBA JoURNALIStER. Köpings-Posten, Bärgslagsbladet och Expressen visade imponerande snabbhet i sin rapportering från olyckan. Katastrofen inträffade strax före klockan 10 på förmiddagen, och redan samma eftermiddag kom tidningarna ut med nyheten. Det här är ändå femtio år före dagens internet med alla nätupplagor! ’’ FORTSÄTTNING FRÅN FÖREGÅENDE SIDA 24 MINUTER I LUFTEN. Piloten Uno Magnusson flög Lansenplanet A32 med numret 32196 i 24 minuter över Vänern och Värmland innan motorn fick haveri. KARTA: ANETTE NARFSTRöM Det har slagit ned ett plan i Vikbo och alla är döda. Din mamma är här i Hagalund.” Gertrud Åkerlund landskapet där nere var skogstäckt och glest befolkat. KALLE WIEVEgg VId Spaboda i Västra Skedvi, som också hade kafferast, hörde en explosion ”som en krevadpistol” ovanför molnen, ovanför Högsjön. Det var Magnussons utskjutning han hörde och några minuter senare såg han en fallskärm med en person driva hårt åt väster under fallet mot marken. Kalle hörde flygplanet, men såg det inte. Han såg heller inte var piloten landade. VId AgNAR SödERSTRöMS Diversehandel i Eriksberg såg affärsbiträdet Per Vestlund, 17 år, flygplanet genom fönstret. ”Egendomligt att det flyger så lågt”, tänkte han när planet tycktes vagga fram med vingarna. Planet fortsatte sin glidflykt söderut och passerade ett annat trösklag som också drack förmiddagskaffe i ett kök i Haga, norr om Västlandasjön. Allan Eriksson var en av dem som hörde planet flyga över dem på låg höjd, och de fem personerna i trösklaget rusade alla ut på gårdsplanen. Därmed kom de att DOKUMENT Torsdag 21 oktober 2010 13 Torsdag 21 oktober 2010 Köping. Flygvapnet medgav för sin haveri kommission att Vikbokatastrofen utanför Kö ping 1960 kunde ha undvikits. Lansenplanet flögs nämligen med felaktig utrustning, vilket Flygvapnet kände till efter ett identiskt haveri långt tidigare. Piloten Magnusson tilläts ändå lyfta med planet, vars reservdelar låg kvar i en låda på flygflottiljen. När tidningar efteråt ville veta olycksorsaken mörkades sanningen. Flygvapnet höll tyst om felen IDAG: MÖRKLÄGGNINGEN ARBOGA ÖREBRO VÄNERN SJÖTORP 12 VIKBO RAMSBERG ARVIKA TRAGEDINS TIMMAR OCH MINUTER 08.00 Onsdag 20 oktober 2010 Herrelöst Lansenplan krossade deras liv Agne Pettersson ■■0221–365 54 ulf.eneroth@ingress.se 16 DOKUMENT VIKBO ANDERS DAhLBERG SAtt i den första brand bilen som kom till katastrofplatsen. Han var nyanställd vid Köpings brand kår, och under färden till Vikbo diskutera des den kommande räddningsinsatsen. – Men vi anade aldrig den fruktansvär da omfattningen, säger Anders. Brandmännen möttes av stark hetta, bränder och utspritt, fräsande aluminium. Det kom ändå som en chock när de för stod att människor funnits i det som åter stod av ett tidigare boningshus. – Vi var många på brandstationen som fick en mentalt jobbig vecka efteråt. följa planet under dess sista minut mot katastrofen. UTE på VäSTLANdASjöN satt Sven Wilhelm Gustavsson och fiskade. Planet flög 200 meter från honom, med ett ”brusande” ljud, och fortsatte på låg höjd över sjön. Han såg förvånat hur Lansenplanet slog ned i skogen bortom den sydöstra stranden, hur en eldkula syntes och ett stort svampliknande moln steg mot himlen. ANNA ANdERSSON HAdE sagt nej tack till påtår, hon ville istället ut till bryggstugan och göra färdigt tvätten. Hon tog med sig en termos och en kaffekopp – och beslutet räddade hennes liv när det herrelösa flygplanet krossade boningshuset och dödade samtliga sju personer runt köksbordet. Inne i bryggstugan hörde hon den fruktansvärda smällen, kröp ihop med händerna över huvudet och trodde att den lilla stugan skulle falla över henne. När hon vågade sig ut möttes hon förödelse och knaster från brinnande, söndertrasade aluminiumdetaljer. Inget mänskligt ljud hördes. Ingen skrek, ingen ropade. Flygbränslet brann på många ställen längs en kilometerlång brandgata som flygplanet plöjt. Det brann vid den första nedslagsplatsen där planet ändrat riktning på stenar som släkten Anderssons förfäder på gården på 1920-talet under stenrensning av åkern valt att inte ta bort. Det brann vid den andra nedslagsplatsen, ladugården, som fått taket avskalat – och så brann det totalförstörda boningshuset, och en närliggande stuga. 09.51 gOdSägARE INgVAR SödERbERg på Västlandaholm tre kilometer väster om sjön hade hört smällen, sett rökmolnet och kastat sig i bilen tillsammans med hjälpredan Sandor Havay. De var inte först till Vikbo, där fanns redan länsskogvaktare Helge Eriksson och hans assistent som jobbat inne i skogen strax intill. Anna Andersson hade tagit stöd mot skogvaktarens axel och runt omkring dem rådde förödelse och utspridda, svårt brända och ännu brinnande kroppar. Ingvar Söderberg identifierade Erik Andersson som var minst bränd, innan han tog sig upp till den brinnande ladugården och släppte ut djuren. En chockad Anna berättade att ”...alla suttit i köket, och alla var döda”. NU gIcK LARMEN i bygden till polis, brandkårer och räddningskårer. Vidden av katastrofen trädde fram. Anna fördes till grannarna Åkerlunds i Hagalund, där Gertrud lyfte telefonen och ringde till Annas son Rune Andersson i Köping. – Din mamma är här, Rune. Det har slagit ned ett flygplan i Vikbo och alla är döda. FORTSÄTTNING PÅ NÄSTA UPPSLAG 09.52 09.54 RUNE ANDERSSoN hAR aldrig glömt tele fonsamtalet. Han anade direkt samban det med de brandkårssirener han hört strax innan, och han och hustrun Marian ne kastade sig iväg i parets lilla folkvagn. Tankarna snurrade, men de åkte aldrig fram till gården i Vikbo. Istället hämtade han mor Anna och kör de till Bro skola där de hämtade brorsdot tern Inger. En åttaårig flicka som på mor gonen lämnat hemmet i Vikbo och som nu förlorat hela sina familj – mor, far och lillasyster samt farfar. – Jag tog Anna och Inger till läkarstatio nen där de fick lugnande sprutor. Han körde dem till sitt hem i Köping och återvände själv till katastrofplatsen. I granngårdarna fick familjer besök av en tröstande kyrkoherde Knut Wiklund och provinsialläkare Harry Hartford som de lade ut lugnande sprutor. bRöLLOpSFOTO åTERFANNS. I ruinerna efter Vikbo gård återfanns det gamla och efter katastrofen svedda bröllopsfotot med Axel och Anna Andersson. 09.58 bRäNdER. Brandmännen från Köping fick hjälp av kollegor från Kolsva att släcka av bränderna. FOTO: TAgE bERggREN/VLT Flygbränslet ”duschade” markerna över mer än ett halv kilometer. 10.00 10.30 10.45 11.10 ”Det tjuter” ”Det störtar i sjön” Explosion Pilot i mosse Larmet går SK 16 spanar Pilot hämtas Chockbesked Lantbrukare Len nart Eriksson, Laksta i Väst ra Skedvi, håller på att tanka sin traktor ute på gården. Ser och hör planet kom ma över över hu vudet, det ”tju ter förskräck ligt”. Karl Georg Pettersson gräver vid sitt torp i Fröänge alldeles norr om Västlandasjön. Han hör ett ”underligt” ljud, ser ett flyg plan likt ett segelflygplan i glid flykt komma på cirka 200 me ters höjd. Det förlorar höjd. ”Det kommer att störta i Västlanda sjön”, tror han. Han ser planet fortsätta över sjön, nära stran den vid Sundänge. Lantbrukare Karl Pet tersson ute på gården i Mossbo, någon kilo meter från Vikbo, hör ljudet av ett flygplan, tycker det låter som en ”flygande tunna” . Han hör ett hackande ljud, hör en explosion, följt av flera knallar och springer till Vikbo. Det brinner för fullt. Piloten driver med sin fall skärm in över en liten tjärn, Högsjön, och han styr mot en mindre mosse. Nedslaget blir mjukt. Brandkåren i Kö ping och rädd ningskåren lar mas. Sju minuter senare går larmet vid brandkåren i Kolsva. Lansen planet har mejat ned skogen under störtningen. Tornet på F1 i Väs terås får beske det från F6 i Karlsborg om att ett flygplan have rerat ”i närheten av Köping”. En SK 16 som redan är i luften ser en brand och anger läget. Rune Andersson mår Första rap inte bra och stan porten från nar hemma från job olycks bet. Han hör redan vid platsen. 10tiden sirener hem Sju döda. ma i Köping och und rar vad som hänt. Se nare ringer telefonen: ”Det har slagit ned ett plan i Vikbo och alla är döda. Din mamma är här i Hagalund”. FOTO: ULF ENEROTH FOTO: HAVERIKOMMISSIONEN Magnusson har brett ut sin fall skärm för att snabbare upp täckas. En spa nande SK 16 ser fallskär men, och pilo ten hämtas av en helikopter och flygs till F1 i Västerås. 7 döda 11.30 Lugnande sprutor Rune hämtar sin chockade mor Anna i Hagalund och åker till Bro skola för att hämta brorsdottern Inger, åtta år. Efter att mor Anna och flickan fått lugnan de sprutor på läkarstatio nen i Kolsva skjutsar Rune dem hem till sin bostad i Köping. Sedan beger han sig åter till Vikbo gård och förödelsen. SLÄcKNINGSARBEtEt pÅGIcK I timmar och Rune Andersson stannade vid Vikbo un der hela eftermiddagen. Han såg hur militären och tidningar, radio och tv vällde in, och hur den ene höga militären efter den andre inspekte rade platsen. MILItÄREN VAKtADE. En sammanbiten överste Henrik Nordström från F1 i Västerås och en kulsprutebeväpnad vakt utanför vedboden dit liken fördes. Militären kallades in för att hålla nyfikna borta från Vikbo gård. Helgen efter katastrofen vallfärdade många tusen människor förbi gården, och bilarnas registreringsskyltar med dåtidens länsbokstäver avslöjade att folk kom från ”halva Sverige”. Kyrkoherden åkte runt och tröstade och läkaren gav ut lugnande sprutor ’’ upptäckte jag många år senare i ett källar fönster i Arboga, säger han. Jag såg familjens speciella järnmortel många år senare i ett fönster i Arboga Rune Andersson om plundringen – Där gick alla fina ”honoratiores” med händerna bakom ryggen, minns Rune. Få tog notis om Runes närvaro, ingen tog hand om de döda. – Alla tycktes vara handlingsförlamade. Rune fick själv med vännen Söderberg på Västlandaholm ordna så att liken un der ett plastskynke kom under tak, att en begravningsbyrå kontaktades och att kis tor bars fram. Förödelsen var total. Vrakdelar, blan dat med familjen Anderssons ägodelar, låg spridda över stora delar av trädgården och ute på närliggande åker. Gården kom de närmaste dagarna att vaktas av militär, men Rune Andersson minns än i dag med avsmak hur männis kor försåg sig av de utspridda prylar som fortfarande var oskadade. – Familjens mycket speciella järnmortel MoR ANNA och hennes barnbarn Inger blev blottställda, och ägde bara de kläder som de bar katastrofdagen. Så när en byråchef från försvarets civilförvaltning två dagar senare kom hem till Rune Andersson, och ställde ned skrivmaskinen på köksbordet för att fylla i rutorna med ersättningskrav, ställde Rune lite försynt en fråga: – Är 5 000 kronor för mycket? Det var för mycket, 3 000 kronor fick det bli. Pengarna som betalades ut omgå ende skulle även täcka den kommande begravningen. RUNE ANDERSSoN ÄGNADE många veckor att reda upp i förödelsen på fädernegården. Han hade inga tankar på att lämna kranföraryrket för att istället ta över fa miljen Anderssons genom sju generatio ner ärvda lantbruk. Däremot lovade han sin mor Anna att bygga henne en ny stu ga på gården. Men nu i backen ned mot Västlandasjön. – Mor tyckte så mycket om platsen, för där brukade korna ligga i eftermiddagens solsken. Hon hade tidigare kunnat se dem från köksfönstret. ANNA ANDERSSoN och åttaåriga Inger bodde till en början hemma hos Rune och Ma rianne i Köping innan de flyttade till en egen lägenhet. Inger trivdes med sin farmor, men kom efter några år till en fosterfamilj med släkt skap till hennes mamma Ingegärd. Fosterföräldrarna reste ett nytt hus på Foto: tAGE BERGGREN/VLt samma betonggrund som det utplånade gårdshuset i Vikbo, och huset har därefter tjänat som ett sommarhus i Ingers familj. Djupt skakad anhörig dog – fler kunde ha suttit vid köksbordet ANNA VALDE Att flytta till egen lägenhet på Hagavägen och levde tills hon fyllde 92 år. Hon tog under många år efter katastro fen sömntabletter för att kunna sova. – I sömnen får jag vara ifred, sade hon i en tidningsintervju fem år efter katastro fen. Från Skaderegleringsbyrån vid Riksför säkringsanstalten erhöll hon en livränta efter sin make på 33 kronor och 40 öre i månaden efter katastrofen. När hon se nare fyllde 67 år sänktes livräntan till 25 kronor i månaden. – Man lär sig att livet kan vara hårt, sade hon. KöpING. Vikbokatastrofen krävde indirekt ett åttonde dödsoffer, berättade Bärgslagsbladet några dagar efter händelsen. Ingvar Eriksson, hjärtsjuk bror till Ingegärd Andersson, ska ha blivit så djupt skakad av tragedin att han avled. Katastrofen kunde ha tagit ännu fler liv. Sjuåriga AnnSofie Jonsson hade nämligen som dag lig rutin att hämta mjölk hemma hos Andersson i Vik bo, och brukade bege sig till granngården i samband med deras förmiddagskaffe. Den här oktoberdagen hann hon inte dit. Lennart Karlsson vid Långmossen kunde också ha hamnat runt köksbordet med en kaffekopp i handen. Han skulle nämligen till Vikbo för att hämta halm, men det planerade förmiddagsbesöket blev aldrig av. Lägg därtill de två anställda vid Lyftinge eldistribu tionsavdelning som den här morgonen skulle leverera och installera en frysbox till Anderssons i Vikbo. Men installationsarbeten i Bro kyrka bedömdes vara mer brådskande, och arbetsordningen ändrades därför i sis ta stund. ■■0221–365 54 ulf.eneroth@ingress.se Läs mer på webben. Fotografen Tage Berggren berättar historien bakom sina bilder från katastrofen. höNS och pLÅtSKRIN. Mitt i kaoset på katastrofplatsen sprang hönsen runt bland alla slangar på gårdsplanen. Överallt fanns krossade möbler, husgeråd och tillhörigheter till familjen Andersson. Mor Anna var bekymrad över att plåtskrinet med 1 500 kronor – pengar som tillhörde syföreningen – förstördes. Det Foto: tAGE BERGGREN/VLt var pengar som samlats ihop för att senare överlämnas till Ersta Diakonianstalt. TRAGEDIN – DAGARNA EFTERÅT De följande dagarna Tidig teori hyschas ned Militären samlar ihop vrakdelar för att senare söka orsaken till olyckan. Det finns tidigt en teori om problem med Lansenplanets bränsleförsörjning, särskilt som indikationer tyder på en upprepning av en tidigare flygolycka med ett Lansenplan. Men det berättas aldrig för journalister och media. (Foto: tAGE BERGGREN, VLt) 30 oktober 1960 Kaos när 10 000 åker till Vikbo Kaos på katastrofplatsen, när nyfikna invaderar Vikbo för att skåda förödelsen. Enligt polisen och medias uppgifter finns 10 000 personer i bilkaravaner ut från Köping och Kolsva. Karavanen slingrar sig fram till stugområdet Sundänge och når sitt mål en kilometer senare i Vikbo. Rune Andersson blir smått förtvivlad när han ser sitt krossade barndomshem invaderas av nyfikna som inte drar sig för det simplaste av människans beteende. Plundring. ”Jag såg själv med egna ögon hur folk stoppade på sig ägodelar från gården.” 4 november 1960 Kungen kondolerar från Italien Kung Gustaf Adolf kondolerar från Italien sitt varmaste deltagande till de närmast anhöriga. Begravningen sker i Bro kyrka, där alla utom Verner Söderkvist begravs. Sorgeakten i en fullsatt kyrka leds av kyrkoherde Knut Wiklund, och ute på kyrkogården spelar Flygets Musikkår Sorgemarsch av Chopin. Ett 100-tal personer från Flygvapnet är närvarande och paraderar i såväl kyrkan som längs kyrkogången. Det är Flygets personal som bär kistorna. (Foto: UtLÅNAt AV ARKIV VÄStMANLAND) ”Flygarna är främlingar...” Signaturen Sven O skrev i Bärgslagsbladet om begravningsceremonin ”Flygarna är som främlingar här i dag. De paraderar unga och allvarliga runt den stora graven och bildar häck längs kyrkogårdsgången. De väller in sex gånger sju stycken i koret för att bära döda till graven. De spelar vid gravsättningen. Men de är alla främlingar eftersom de inte sörjer Axel eller Erik, Ingegärd eller Lena, Agne, Gustaf eller Verner, utan sju offer för ett störtat militär(Foto: UtLÅNAt AV ARKIV VÄStMANLAND) plan”. Bbl/At i morgon: Torsdag 21 oktober 2010 15 Torsdag 21 oktober 2010 Köping. Flygvapnet medgav för sin haverikommission att katastrofen i Vikbo 1960 kunde ha undvikits. Lansenplanet flögs nämligen med felaktig utrustning som upptäckts efter ett identiskt haveri långt tidigare. Fältflygare Uno Magnusson tilläts ändå lyfta med planet, vars reservdelar låg kvar i en låda på flygflottiljen. Axel Andersson, Erik Andersson, Ingegärd Andersson, Lena Andersson, Verner Söderkvist, Gustaf Jonsson och Agne Pettersson räknades in som civila dödsoffer på marken, och kom därför aldrig in i Flygstabens skrämmande statistik för 1960. Det var året då 24 svenska stridspiloter och passagerare omkom i flygkrascher redan före katastrofen i Vikbo, och där den följande månadens tre Lansenhaverier (!) kom att kräva ytterligare tre dödsoffer. Sverige må ha varit nummer tre bland världens militära flygnationer vid den här tidpunkten, men den svenska flygsäkerheten var katastrofal. Haverikommissionens HopmonteraDe bilD av olyckan. Planet plöjde först en cirka 150 meter lång gata genom skogen, kolliderade med marken, ändrade riktning, studsade och kolliderade med ladugårdsbyggnadens tak (1), och krossade 270 meter senare boningshuset Vikbo gård (2). ’’ Bärgslagsbladet och Dagens Nyheter efter vilseledande information från Flygstabens pressdetalj deT hAndlAr Om en Lansenkrasch utanför Kalmar den 12 juni 1959, kusligt likt den som kom att inträffa i Vikbo, 16 månader senare: n Båda Lansenplanen testades med extra bränsletank under flygkroppen. n Båda Lansenplanen hade cirka 25 minuters flygtid fram till motorstopp. n Bränslemätarna i båda planen indikerade felaktigt full tank trots att de tömts. n Båda övergivna flygplanen hamnade i herrelös glidflykt och ”vaggade” genom luften innan de slog ned i bebott område. n I Kalmar slog Lansenplanet ned i marken och studsade rakt in i en ladugård. FÖrSTA TeSTeT miSSlyckAdeS. Juni 1959, första testet med Lansenplan utrustat med extratank för bränslepåfyllning. Det fungerade inte. Planet störtade och studsade... rAkT in i lAdugårdSTAkeT på en BOndgård nOrr Om kAlmAr. Piloten överlevde fallskärmshoppet, och bonden som fanns i ladugården undkom utan skador. Han lär dock ha blivit Bilder: FlygvApneTS hAverikOmmiSSiOn ordentligt överraskad, och chockad, när Lansenplanet slog ned. Men en av bondens kvigor träffades och dödades. n I Vikbo slog Lansenplanet ned i ett stenröse på en åker, ändrade riktning och studsade in i en ladugård. förbud för jaktversionen av Lansen, J32B, med extratank tills vidare. SedAn Skiljer Sig haverierna åt: n I Kalmar dödades en kviga i ladugården, men en vettskrämd bonde hann ta skydd. n I Vikbo dödades sju människor när Lansenplanet, efter att ha träffat ladugården, med våldsam kraft studsade in i ett boningshus. deT vAr mAjOr Sven-Erik Lange som var pilot vid Kalmarhaveriet. Han fick motorstopp under en provflygning med jaktversionen av Lansen, J32B, som för första gången utrustats med en extra bränsletank monterad under flygplanskroppen. Bränsleöverföringen, som tidigare skett endast från vingtankar till den så kallade kroppstanken, skulle nu testas även från extratanken. Det fungerade inte och motorn ”dog”. Major Lange gjorde tre misslyckade försök att starta om motorn innan han hoppade. Haveriet medförde AndrA mOdeller Av Lansen tilläts dock fortsätta flyga med extratank, trots att Flygvapnets egen haverikommission snabbt fann olycksorsaken till haveriet i Kalmar. Det var det nya bränslekopplingssystemet som fallerade. Planets ”huvudtank”, kroppstanken, tömdes på allt sitt bränsle, drygt 1600 liter, utan att det märktes på bränslemätaren som under hela flygningen indikerade ”full tank” . När sedan mätaren slog över till ”tom tank” på några sekunder var det omöjligt att pumpa in mer bränsle från extratanken till jetmotorn. Motorn stannade. Bränsletanken drabbades av så kallad ”hopsugning”. Motorn får bränsle via en kroppstank, och i takt med förbrukningen ska mer bränsle föras över till kroppstanken. Antingen från vingtankar eller, som testades i det här fallet, extratanken. Men här fungerade inte teknikernas konstruktion med extratank. Det blev problem med lufttillförsel, blockerat tryck och bränslefyllda tryckluftsledningar. När kroppstanken inte fick någon påfyllning sögs tankens invändiga gummiduk ihop, en ”hopsugning”. Därmed var major Lange vid spakarna under premiärturen över Kalmar chanslös att starta om motorn. Det var även piloten Magnusson när han 16 månader senare tilläts flyga ett Lansenplan som enligt den tekniska rapporten till haverikommissionen ”i viss grad övertankats”. I kombination av extratank och oförändrat bränslesystem drabbades planet av flyghaveri. FlygvApneTS cheFer TOg därmed en kalkylerad risk. Förbudet att flyga med extratank på jaktversionen av Lansen kvarstod visserligen, men att koppla på en extratank till attackmodellen av Lansen accepterades. Det framkom aldrig till medierna efter haverierna, men var givetvis känt i militära flygkretsar. FORTSÄTTNING PÅ NÄSTA UPPSLAG Flygvapnet testflyger för första gången ett Lansenplan, J32, med extra bränsletank. Men bränslet når inte fram till motorn som slocknar, och piloten tvingas överge planet över Kalmartrakten. Planet studsar in i en ladugård när det störtar. 13 juni 1959 HovrättsråDet arviD ribbing begav sig redan olycksdagen till Vikbo där han konstaterade förödelsen. Som ordförande i Flygvapnets egen haverikommission såg han till att det totalförstörda planet i sina ”tusen beståndsdelar” samlades ihop för att senare granskas i detalj. Fyra månader senare, den 15 februari 1961, signerade han kommissionens rapport, där olycksorsaken angavs vara identisk med det tidigare haveriet utanför Kalmar. Om så skett (modifieringen) hade haveriet sannolikt inte inträffat. kunDe Ha unDvikits. Haveriet kunde ha undvikits, menade såväl Flygförvaltningen som Flygvapnet i sina yttranden. Flygvapenchefen liknanDe Haveri känt. Flygförvaltningen och Flygvapnet medger i yttranden att liknande haverier och tillbud skett redan före katastrofen utanför Köping. fakta mörkaDes. I slutet av maj 1961 informerar Flygvapnets pressdetalj om haverirapporten – men inte ett ord om extratanken. Bärgslagsbladet och Vestmanlands Läns Tidning fick heller inget veta om ett tidigare identiskt haveri, eller att det fanns nedpackade, omonterade reservdelar till planet kvar på flygflottiljen. övertankat. Haverikommissionen i sin rapport våren 1961. En övertankning i kombination med det inom flyget välkända problemet med bränsleöverföringen från planets extratank vållade katastrofen utanför Köping. Tidningarna fick inget veta. flygvapnet lät planen flyga, och flottiljer fick sex månader på sig att montera in reservdelarna I slutet av maj 1961 fick allmänheten via tidningar och media del av den friserade sanning som förmedlades av Flygstabens pressdetalj, dåtidens presstjänst. Den besväranDe omstänDigHeten, flyghaveriet i Kalmar, nämndes aldrig för journalisterna. Istället citerade tidningar ordagrant det felaktiga påståendet att ”...andra haverier som inträffat med flygplanet Lansen torde icke ha förorsakats av just det fel som var för handen i Vikbo-olyckan”. tiDningarna viDarebeforDraDe också mer felaktig information: ”Orsaken till motorstoppet kan ej med säkerhet klarläggas...” Det ska jämföras med hur haverikommissionen formulerade olycksorsaken i sin rapport: ”Haveriet har med största sannolikhet uppstått genom...” Existensen av en extratank som skulle förse planet med mer bränsle och som utgjorde en viktig pusselbit i olycksförloppet, undanhölls helt för tidningarna. Istället förmedlade journalister ordagrant den direkt felaktiga uppgiften om ”...tekniskt fel i överföringen av bränsle från vingtankar till kroppstanken”. tiDningar ocH meDia fick heller inget veta om förbudet att flyga Lansens jaktversion med extratank. Den kritik som Haverikommissionen förde fram i sin rapport, nämligen att modifieringen av flygplanen borde ha genomförts snabbare, nådde heller aldrig ut till allmänheten. – Om så skett hade haveriet sannolikt inte inträffat, skriver en säkerhetsinspek- tör senare i sitt yttrande på uppdrag av chefen för Flygvapnet. Uppgiften har aldrig tidigare blivit offentligt känd, än mindre publicerad. när seDan HaveriutreDningen var slutförd efter flera års diskussioner, yttranden och skriftväxlingar mellan berörda flygmyndigheter – och därmed blivit tillgänglig för den som ville läsa – ja, då följde aldrig tidningar och andra media upp katastrofen. Inom Flygvapnet tycks heller ingen ha haft anledning att vilja ändra på den ”allmänna” historie- och olycksbeskrivning som blev den rådande i återberättandet av katastrofen. Inte ens tidningarnas återkommande felaktiga förnamn på fältflygare Magnusson, Gustav alternativt Gösta, korrigerades. Namnet var Uno. Haverirapporten förpassaDes till att samla damm på en hylla i en källare hos Krigsarkivet i Stockholm, där den nu plockats fram av Bärgslagsbladet/Arboga Tidning som femtio år efter tragedin lusläst de flera hundra sidorna – och även andra haverirapporter och handlingar. Handlingarna avslöjar att tragedin inte enbart var en olycklig slump – utan helt enkelt onödig. Katastrofen i Vikbo hade inte behövt inträffa. Haverikommissionens orDföranDe arviD Ribbing antyder inget om han anser planet flygdugligt eller inte, men ifrågasatte om inte kortare tid än sex månader för modifieringen borde ha anbefallits. Dessutom borde, menar Ribbing, fältflygare Magnusson ha uppmärksammat bränslemätarens felaktiga indikation långt tidigare. Och därmed avbrutit flygningen. PÅ BBLAT.SE Läs mer på webben. Utdrag ur pilotens rapport till haverikommissionen. Flygsäkerhetstjänsten vid F6 Karlsborg svarade på kritiken om den utdragna tiden för att modifiera flygplanen, och skyllde på att flygverkstaden på F6 endast hade plats för tre Lansenplan. Men att det pågick en ombyggnation som skulle skapa mer utrymme för att montera in beslutade reservdelar i planen. – Men vid tidpunkten för Vikbokatastrofen hade vi inte överskridit tiden för genomförandet, sex månader! Kungliga Flygförvaltningen medgav i sitt yttrande om haverikommissionens slutsatser att flygkatastrofen sanno- likt aldrig inträffat om beslutade modifieringar genomförts. Senare formulerade sig chefen för Flygvapnet på samma sätt i sitt yttrande. Flygförvaltningen försvarade sig med att beslutet om respittid på ett halvår tagits efter ”noggrannt övervägande”. Alternativet, ”kort tid”, hade inneburit många markbundna flygplan. ker Hunter har vi haft färre totalhaverier med Lansen – räknat per 100 000 flygtimmar. Dagarna efter krismötet beslutade ändå Flygförvaltningen att genomföra modifieringar av tankluftssystemet inom loppet av tre dagar (!) och uppmanade samtidigt flottiljerna att införa tryckledning till Lansens kroppstank snarast. när katastrofen i Vikbo följdes av ytterligare tre haverier med identiska Lansenplan – och tre dödsoffer – under påföljande månad kallade flygvapenchefen sina högsta medarbetare i landet till ett krismöte. Flygsäkerheten diskuterades, men trots alla ruskiga olyckor försvarade flygledningen Lansenplanet: – Jämfört med tidigare införande av flygmodellerna J29 Tunnan och 34 Haw- n 0221–365 54 ulf.eneroth@ingress.se ulf enerotH FRÅN HAVERI I KALMAR TILL KATASTROF UTANFÖR KÖPING 19 augusti 1959 16 september 1959 19 september 1959 21 mars 1960 2 april 1960 7 juni 1960 20 augusti 1960 6 oktober 1960 Förbjuds Saabförslag ”Modifiera” ”Kartlägg” Tidsfrist Tillåts Godkänns Reservdelar levereras - men blir kvar i lådorna Extra tank Haverikommissionen föreslår att flygning med extratank på flygplan J32 B (bilden intill) förbjuds i avvaktan på vidare prov. Saab föreslår i en rapport till haverikommissionen att en extra luftledning från tankluftssystemet införs till kroppstanken på J32B. Tekniska ledamoten föreslår att Saabs modifiering införs på alla Lansen flygplan, typ 32 A, B och C. Haverikommission vill se en noggrann kartläggning av bränslesystemets funktion. Flygförvaltningen utfärdar order om modifiering på flygplan 32 av Lansen. Den ska ske senast sex månader efter leverans (!) av materiel. Modifieringen tillåts utföras ute på flygflottiljer. Saab meddelar att modifiering eliminerar risken för ”hopsugning”, och föreslår att modifieringen godkänns. Första leveransen av reservdelar för att modifiera Lansenplanen anländer till F6 i Karlsborg. Men i brist på tid och utrymme blir ”reservdelarna” tills vidare kvar i lådorna. Nästa leverans till F6 kommer en månad (22 november) efter katastrofen i Vikbo. Extratank nr 122 (600 liter) monteras den här dagen på fältflygare Magnussons A32 Lansen (bilden) som senare kommer att haverera. Åtta flygningar med extratanken sker dock utan problem fram till olycksdagen. FOTO: SAAB Den tekniska lösningen på bränsleproblemet fanns redan ett år före katastrofen utanför Köping. Ändå dröjde det innan reservdelar levererades ut till flygflottiljer runt om i landet. På F6 i Karlsborg kom första leveransen först på sensommaren 1960, den 20 augusti. Från det datumet hade flygingenjörerna sex månader på sig att montera in dem i flygplanen, men reservdelarna kom aldrig att packas upp före katastrofen den 26 oktober. Det fanns däremot tid att montera fast en extratank på det Lansenplan som fältflygare Magnusson tre veckor senare tvingades överge över västmanländska skogar. Visserligen klarade planet åtta problemfria flygningar med extratanken fram till olycksdagen, men då inträffade en exakt upprepning av Kalmarhaveriet. foto: flygvapnets Haverikommission ’’ FORTSÄTTNING FRÅN FÖREGÅENDE SIDA Det var känt, särskilt som chefer, piloter och teknisk personal efter Kalmarhaveriet, och långt före katastrofen i Vikbo, diskuterat de tekniska problemen med Lansenplanen och tidsschemat för att åtgärda dessa problem. Det fanns till och med delade åsikter om vem som skulle åtgärda problemen och var det skulle ske. Andra haverier med flygplanet Lansen tor de icke ha förorsakats av just det fel som var för handen i Vikbo olyckan. som ger en helt annan bild av katastrofen. Det finns nämligen flera hänvisningar till ett tidigare flyghaveri med identisk orsak, och som vid den här tiden föranlett såväl flygförbud som beslut om modifieringar av felaktig utrustning på Flygvapnets Lansenplan. 18 Stockholm. Med dagens säkerhetstänkande skulle Lansenplanet aldrig ha fått lämna startbanan. Den slutsatsen kan dras efter att den svenske flygvapenchefen Anders Silwer, numera titulerad flygvapeninspektör, diskuterat haverikommissionens rapport med Bärgslagsbladet/Arboga Tidning. – identiskt haveri redan före vikbo-katastrofen Första testet FOTO: SVENSKT PRESSFOTO/SCANPIX 17 Torsdag 21 oktober 2010 Haveriorsaken mörkades 12 juni 1959 mörkades Torsdag 21 oktober 2010 Torsdag 21 oktober 2010 26 oktober 1960 Lansen i glidflykt Katastrofen i Vikbo utanför Köping inträf far. Fältflygare Uno Magnusson skjuter ut sig från sin attackver sion av Lansen, och planet glidflyger 15 ki lometer innan det tar mark och kraschar rakt in i ett bonings hus där sju personer i köket omkommer. 18 november 1960 26 november 1960 30 november 1960 Två haverier Två döda Krismöte Två Lansenplan stör tar samma dag. Pi loten överlever i pla net från F6 i Karls borg men meteorolog assistenten omkom mer. I den andra olyck an överlever såväl pi lot som passagerare när Lansenplanet från F17 i Blekinge får mo torstopp. Nytt Lansenplan kraschar (hög ger). Två dö das när pilo ten efter att ha kommit ge nom molnen mötts av, en ligt tidnings texten, ”en vägg framför planet”. Trollhättans Tidning, 29 november 1960 Flygvapnets ledning i krismö te efter nya haverier med fle ra omkomna. Förtroendet för Lansenplanen är dock fortsatt gott. ”Den närvarande perso nalen uttalade undantagslöst sitt förtroende för FV flygma terial”. Istället införs begräns ningar av flygningar i nedsatt sikt i avvaktan på en noggrann omprövning av gällande väder bestämmelser. Blekings Läns Tidning, 19 novem ber 1960 Maj 1961 Valda delar i haveriutredningen berättas n Döda piloter n ”Lyckade” fallskärmshopp Statistik 1960 förd av Presstjänsten vid Flygstaben Försvarets pressdetalj, dåtidens presstjänst, ger ut lite informa tion kring haveriutredningen kring olyckan i Vikbo utanför Kö ping. Tidningar informeras om troliga olycksorsaken, fel på bränslesystemet, och att piloten är utan skuld till haveriet. När planet utan pilot sakta glider nedåt från 2 000 meters höjd är det en ren slump – ”en på miljonen i dessa glesbebyggda trak ter” – att Lansenplanet ska skada någon person på marken när det störtar. Offren i Vikbo har en fruktansvärd otur som befin ner sig på fel plats vid fel tidpunkt. Flera tidningar, inklusive Bärgslagsbladet, rapporterar att katastrofen inte föranletts av något fel som vållat något tidigare flyghaveri. Ingen väljer heller att granska detta felaktiga påstående. Inte förrän nu. Piloter fick utföra vansinniga flygningar Köping. Svenskt flygvapen var i den här tidseran inte piggt på att låsa sina flygplan till marken. Det bekräftar Bo Widfeldt som är flygexpert och har skrivit en rad böcker om det svenska flygvapnet och alla dess flygplan. – Det var en omvälvande tid, med snabb utveckling av jetdrivna ”rea-flygplan”. Det var ju mitt under Kalla krigets dagar och Sverige hade ett oerhört forcerat program för att hålla sig med ett starkt rustat flygvapen. Bo Widfeldt är välbekant med de flesta svenska flyghaverier, och häpnar emellanåt över hur lättvindigt flygvapnet på den tiden tillät tveksamma flygningar. – Piloter skickades upp med bristfällig utbildning, och gavs knapphändiga, hastiga instruktioner att manövrera flygplan som tekniskt sett inte var färdigutvecklade. Det var flygplan skulle flygas i mörker, på låg höjd, i dåligt väder och allmänt dåliga förhållanden. Det var riskfyllt, och det framgår också av den dystra statistiken över omkomna piloter. Widfeldt minns ett särskilt, upprörande fall: – En pilot på ”repmöte” skickades direkt upp för en nattflygning, fullständigt vansinnigt! Brister, som i dag upptäcks i flygplanen, följs av noggranna, metodiska kontroller. Om så behövs skapas viktigt rådrum – tid – innan planen tillåts flyga igen, menar Anders Silwer. dET vaR andRa tider under Kalla kriget för femtio år sedan, när det svenska flygvapnet fick förlita sig på att vara självförsörjande på avancerade stridsflygplan – att inte köpa avancerad militärtek Han tar emot i Försvarsmaktens kolossala högkvarter ett stenkast från Stockholms stadion, söker upp ett obokat konferensrum, bjuder på kaffe i plastmugg och får ett anlete av förvåning när Bbl/AT:s artikelserie läggs fram på bordet. Anders Silwer har visserligen läst in sig på delar av haveriutredningen kring Vikbokatastrofen, men nu konfronteras han med rubriker om att Flygvapnet mörkat viktig information kring väsentliga delar kring haveriet, med avslöjanden om flygförbud för Lansen med viss utrustning och att beslutade utbyten av felaktig utrustning ännu inte påbörjats när olycksplanet brakade in i köket på Vikbo gård utanför Köping. Han rör inte sidorna på bordet framför sig, utan låter blicken skumma över det material som presenteras. – Jag ser ingen anledning att försvara vad som gjordes inom Flygvapnet för 50 år sedan, säger han. Anders Silwer upprepar sin åsikt i den delen vid ytterligare tillfällen under samtalet. UlF EnEROTH Lansen – dödsfällan i svenska flygvapnet Köping. Flygplanet Saab-Lansen var en veritabel dödsfälla som tilläts flyga i nästan 25 år. När flygvapnet i slutet av 70-talet tog planet ur tjänst hade vart tredje (!) av de 450 tillverkade flygplanen havererat eller brunnit. 95 piloter, navigatörer, meteorologer eller andra medföljande passagerare hade omkommit. Lansen tillverkades i tre modeller under en femårsperiod fram till år 1960. Attackplanet A32A tillverkades i 287 exemplar. Jaktversion J32B med en utvecklad motor tillverkades i 120 exemplar, medan fotospaningsversionen 32C tillverkades i 45 exemplar. Inga andra svenska flygplan har krävt så många dödsoffer under sin tjänstgöringstid. 113 haverier krävde 66 piloters och passagerares liv när de flög attackplanet A23A. 38 haverier krävde 21 piloters och passagerares liv i jaktversionen, J32B. 14 haverier krävde 12 piloters och passagerares liv i fotospaningsversionen 32C. Lägg därtill sju döda på marken i Vikbo utanför Köping. MEn EFTER aTT ha läst haverirapporten reagerar han på dåtidens beslut att ge de svenska flottiljerna sex månader på sig att åtgärda en allvarlig brist i Lansenplanens bränsleöverföring. Än mer anmärkningsvärt finner han att beslutet gällde sex månader från det att flottiljer mottagit (!) reservdelar. – Det innebar att det inte sattes någon tidsgräns när det skulle genomföras, i dag skulle vi aldrig sätta en sådan odefinierad tid, säger han. Antingen åtgärdas problemen omgående, eller också flygs planen med omfattande restriktioner och begränsningar – eller står kvar på marken. Källa: Svenska Vingar 4, In Memoriam av Bo Widfeldt. säKERHETEn annORlUnda idag. Flygvapeninspektör Anders Silwer anser sig inte ha någon anledning att försvara vad som gjordes för m Piloten tog flygtragedin väldigt hårt och begärde avsked en tid efter katastrofen Köping. Fältflygare Uno Magnusson var en rutinerad pilot med över 2 000 flygtimmar när han övergav det flygplan som under sin fortsatta färd vållade katastrofen. Haverikommissionen antydde att han borde ha varit mer uppmärksam med att kontrollera bränslemätaren under flygningen, men chefer inom Flygvapnet kom till hans försvar. 19 Torsdag 21 oktober 2010 Planet borde inte ha fått starta FRÅN HAVERI I KALMAR TILL KATASTROF UTANFÖR KÖPING Kraschorsaken 16 DOKUMENT VIKBO Vi fick aldrig veta sanningen bakom flygkatastrofen i Vikbo utanför Köping. Flygvapnets egen presstjänst undanhöll viktig, och för Flygvapnet besvärande fakta och omständigheter i sin information till tidningar. Det framkommer i Bbl/AT:s granskning inför minnesdagen av katastrofen nästa vecka. Ändå hAr TrAgedin utanför Köping i femtio år betraktats som slumpartad. Osannolik och en följd av olyckliga omständigheter. Tidningar och andra media har lagt allt fokus på att lyfta fram den otroliga slumpfaktorn. ”En risk på miljonen att ett herrelöst flygplan glider 15 kilometer, studsar och ändrar riktning vid nedslaget och krossar ett boningshus där sju personer har förmiddagskaffe.” Ingen tycks ha läst haverikommissionens rapport efter att den blev tillgänglig. Bärgslagsbladet/Arboga Tidning har 50 år efter händelsen letat fram haverirapporten ULF ENERoth ULF ENERoth PÅ BBLAT.SE 14 DOKUMENT VIKBO – Det vore olämpligt att kräva av piloterna att på ett exakt klockslag (tio minuter efter starten hade föreslagits) kontrollera bränslemätaren. Piloterna har ändå tillräckligt med uppgifter under en flygning! Haverikommissionens kritik mot fältflygare Magnusson fick landsfogden i Skaraborgs län, Emil Nyström, att 18 måna- der efter haveriet granska om piloten gjort sig skyldig till tjänstefel. Uno Magnusson hade redan tre månader efter katastrofen i Vikbo valt att lämna flygarkarriären bakom sig genom att begära avsked. Enligt några av hans vänner, som Bbl/AT varit i kontakt med, tog Uno Magnusson händelsen hårt. När tv-bilder från katastrofplatsen kablades ut i Aktu- ellt ville han inte titta, utan fäste blicken i golvet. Han är sedan många år avliden, och hans anhöriga vill i dag inte att händelsen ges ny publicitet. Än mindre vill de kommentera för Bbl/AT vad flygare Magnusson genom åren berättat om det som blev en mardröm. Han deltog inte vid begravningen av offren, och det är obekant om han någonsin besökte olycksplatsen. Fältflygare Magnusson blev efter avslutad flygarkarriär bensinmacksföreståndare, men kom att återvända till sin gamla flygflottilj F6 redan ett år senare. Då för att genomföra sin första, sex veckor långa ”repövning”. Magnusson muckade från repövningen den 3 maj 1962, och dagen efteråt kom beslutet att landsfogde Nyström inte skulle inleda en förundersökning mot den tidigare fältflygarens agerande i flygolyckan. Nyström grundade sitt beslut på att det förelåg ovisshet om bland annat bränslemätarens funktion i det havererade Lansenplanet. UlF EnEROTH Uno Magnusson
© Copyright 2024