4/12 ÅRGÅNG 36 Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB Sista DoggyRapport Tiderna förändras och sedan 1977, då Doggy-Rapport skapades, har det hänt mycket för Doggy som idag är ett dotterbolag till Lantmännen. I den hårdnande konkurrensen på marknaden för hundoch kattmat måste vi på Lantmännen Doggy se över varje investerad krona. För oss är det absolut viktigast att utveckla och lansera nya produkter samt ständigt uppdatera vår produktion för att fortsätta att hålla en bra kvalitet. Vi har därför fattat beslutet att inte fortsätta ge ut Doggy-Rapport. Detta är tyvärr vårt sista nummer. Biblioteket av Doggy-Rapport kommer att ligga kvar på www.doggyrapport.se. Vi kommer också att på bozita.com och doggy.se att med jämna mellanrum presentera nya rön och intressanta artiklar i Doggy-Rapports anda. För dig som vill fortsätta fördjupa dig så kommer Doggy-Rapports anda att leva kvar. Lena Myrenius, vår tidigare samarbetspartner, tar över med den nya tidskriften Om Hund&Katt. Fyra nummer per år kommer att ges ut. Om du vill fortsätta att läsa en tryckt papperstidning erbjuds detta mot en prenumerationsavgift på 200 kr. Första numret publiceras på www.omhundokatt.se i mars 2013. Där kan även anmälan göras redan idag. Det är alltid tråkigt när man kommer till vägskäl och måste skiljas åt. Vi vill varmt tacka dig som trogen läsare och hoppas att du följer det vi publicerar på våra hemsidor. På återseende, Anette Rosengren VD Lantmännen Doggy INNEHÅLL 4/12 n URINVÄGAR: Hjälp, min katt kissar blod! Veterinär MIA NILSSON redogör för problem i urinvägarna. Sid. 25 n ANTIBIOTIKA: Antibiotikaresistens - är det försent? Veterinär MARIA KARLSSON diskuterar ett aktuellt och akut problem. Sid. 29 n MAG-TARMKANALEN: Gaser i magen hos hund. Veterinär LINDA TORESSON förklarar flatulens och vad det kan bero på. Sid. 30 n SAGT & GJORT Sid. 32 Katter tycker om upphöjda platser där de kan vila och hålla koll på omgivningen. Det minskar stress hos katten, en av de bakomliggande orsakerna till problem med urinvägarna. Foto: Mia Nilsson. Hjälp, min katt kissar blod! FLUTD (Feline Lower Urinary Tract Disease) är ett samlingsnamn för ett flertal sjukdomar i urinvägarna. Feline idiopatisk cystit (FIC) är den vanligaste av de sjukdomar som ingår i FLUTD. Veterinär MIA NILSSON redogör för en diagnos som påverkar både katten och dess ägare. P roblem i de nedre urinvägarna drabbar cirka fem procent av våra katter. Dessa problem samlas under diagnosen FLUTD – feline lower urinary tract disease, ett samlingsbegrepp som täcker flera olika sjukdomar vilka alla ger samma symtom. Cirka hälften av de katter som drabbas får återfall inom ett år. Det är alltså sjukdomar som innebär mycket lidande, för både drabbade katter och för djurägare. Den allra vanligaste orsaken (mer än 60 procent) är feline idiopatisk cystit (FIC), det vill säga en inflammation i blåsväggen som inte har någon känd orsak. Det är denna sjukdom som artikeln i första hand kommer att ägnas åt. Hon visar också hur man genom miljöberikning kan minska stress och därmed förekomsten av sjukdomen. DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 4 De vanligaste symtomen är att katten urinerar ofta och det finns blod i urinen. Då katten ofta känner trängningar och obehag är det också risk för att de urinerar på olämpliga ställen. Ofta sitter katten länge på lådan och försöker urinera, ibland utan att det kommer något eller bara ett fåtal droppar. Andra orsaker till blod i urinen är •urinsten, •urinpluggar, • cancer och •infektioner. De två sistnämnda förekommer framför allt hos äldre katter över tio år, till skillnad mot FIC som framförallt förekommer hos unga och medelålders katter. Urinstenar och -pluggar orsakar cirka 10-20 procent av FLUTD-fallen och kan drabba katter i alla åldrar. De förebyggs främst genom att ge katten mycket vatten och ett välbalanserat kvalitetsfoder (våtfoder eller uppblött torrfoder). FIC Feline idiopatisk cystit (FIC) kallas ibland även feline interstitiell cystit på grund av likheterna med denna sjukdom hos män25 URINVÄGAR Ett urinprov är en viktig del i utredningen av blodig urin. Foto: Lisbeth Karlsson. niskor, vilken framför allt drabbar kvinnor. I likhet med sjukdomen hos människor har man hos katt inte hittat en bakomliggande orsak. Forskning bedrivs på många plan och hos de djur som drabbas har man sett flera avvikelser, i både urinblåsan och övriga delar av kroppen. Man har letat efter bakomliggande orsaker, såsom virus, men än så länge inte hittat några. Man har däremot sett olika förändringar i urinblåsan, bland annat en lägre andel glykosaminoglykan än normalt. Glykosaminoglykan är ett ämne som hjälper till att skapa ett skyddande slemöverdrag i urinblåsans vägg. Man har också sett att nerverna i urinblåsan hos drabbade katter är överkänsliga och lättare reagerar både på fysiska och kemiska stimuli. Mycket forskning har koncentrerats runt urinvägarna eftersom symtomen kommer därifrån, men på senare tid har man upptäckt att FIC är en sjukdom som påverkar mycket mer än bara urinvägarna. Man har sett att katter med FIC har betydligt högre koncentration av adrenalin och andra katekolaminer (hormoner som fungerar som signalämnen i det centrala och perifera nervsystemet) i blodet och att dessa ämnen ökar betydligt mer hos FIC-katter än hos friska katter när de utsätts för stress. Katekolaminer är ämnen som normalt är med i vårt stressresponssystem. En aktivering av detta system kan leda till att det ytliga cellskikt som täcker bland annat blåsväggen blir lättare genomträngligt, vilket kan orsaka lokal inflammation och retning av de lokala nerverna. Då stressresponsen i 26 kroppen ofta kan ge upphov till eller uppkomma på grund av andra sjukdomar i kroppen, så är det vanligt att katten samtidigt har andra sjukdomar och symtom. Förekomst Man har genom studier hittat flera riskfaktorer för att utveckla FIC. Innekatter, flerkattshushåll, övervikt, utfodring med mestadels torrfoder, nylig flytt är alla faktorer som gör att katten lättare drabbas av sjukdomen. Sjukdomen förekommer lika ofta hos honkatter som hos hankatter, men den obstruktiva, mer akuta/livshotande varianten drabbar nästan uteslutande hankatter. Sjukdomen debuterar oftast hos unga och medelålders katter. Hos äldre katter som utvecklar urinvägssymtom bör man därför snabbare gå vidare med att undersöka för andra bakomliggande sjukdomar (njursjukdom, urinstenar, cancer). Diagnos Som nämnts tidigare kan en katt med FIC ofta ha andra, samtida sjukdomar. Veterinären bör därför undersöka katten noggrant. Beroende på symtom och undersökning bör man utreda för även andra möjliga problem. Symtom på andra sjukdomar som man ska vara uppmärksam på är till exempel •hosta, •nysningar, •kräkningar, •hårbollar, •diarré, • slickar av sig päls på magen, • tappar mycket päls, • rinnande ögon, • aggressivitet och • nervöst beteende. Eftersom FIC är en komplex sjukdom där kroppens reaktion på stress spelar en central roll, så är det viktigt att se helheten för att kunna behandla katten på bästa sätt. Själva urinvägarna ska självklart också undersökas, framförallt om symtomen återkommer. Först och främst ska man kontrollera urinens densitet för att se om katten får i sig tillräckligt med vatten. Det är även viktigt att undersöka om urinsedimentet (fällning i urinen) innehåller kristaller och om det finns tecken på en infektion. Om veterinären upptäcker tecken på en infektion i urinen ska en bakterieodling göras för att veta vilken antibiotika man ska välja som behandling, eftersom det blir allt vanligare med resistenta bakterier. Odlingen ska göras på urin som veterinären tagit ut sterilt från kattens urinblåsa med hjälp av en spruta eller via kateter (rör som förs in i urinblåsan via urinröret). Urin som man tar från lådan är ofta förorenad med bakterier från urinutförselsgången eller från lådan även om denna görs ren innan. Det är ovanligt med urinvägsinfektion hos katter som är under tio år. Det har gjorts flera studier där man undersökt katter med symtom från urinvägarna och andelen katter med urinvägsinfektion varierar från under två procent till 22 procent. Min erfarenhet på Regiondjursjukhuset Helsingborg är att vi mycket sällan ser urinvägsinfektioner, såvida katten inte har urinstenar eller nyligen har haft en kateter. Det vill säga, det finns sällan anledning att använda antibiotika. Vid återkommande problem bör man också undersöka urinvägarna med hjälp av ultraljudsundersökning eller röntgen. En ultraljudsundersökning är känsligare för att hitta mindre grus eller stenar än vad en röntgen är, dessutom kan man med ultraljud se om det finns polyper eller tecken på cancer i blåsan. Behandling Med eller utan behandling så försvinner symtomen hos 85 procent av FIC-patienterna efter två till tre dagar, men det är vanligt med återfall. De katter som till största del äter torrfoder har flest återfall. Det är därför viktigt att få katter med symtom från de nedre urinvägarna att dricka mer vatten. Det finns olika sätt att åstadkomma detta. Det lättaste och mest effektiva är att gå över till burkmat och gärna med extra vatten på. Man har även sett att katter dricker mer om det finns vatten tillgängligt på flera ställen i bostaden. Dessutom är det många katter som tycker om rinnande vatten och då har mycket glädje av en vattendrick- DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 4 URINVÄGAR fontän för katter. Vissa katter vill ha sitt vatten smaksatt. Man kan då göra små istärningar med räk- eller tonfiskspad som man lägger i vattnet. En del katter går även med på att få sitt torrfoder uppblött eller att fiska upp torrfoderkulor från en skål/fat med vatten i. Alla katter är individer och man får experimentera sig fram till vad som får den egna katten att dricka mer. Vid den akuta episoden med urinträngningar och blod i urinen har katten ofta ont. Det finns olika smärtstillande mediciner till katter som veterinären kan ordinera. Det viktiga är att man inte använder smärtstillande medicin som är avsedd för människa, eftersom flera av dessa är direkt giftiga och livsfarliga för katter. Eftersom man på senare tid har fokuserat allt mer på den stressrespons som ser ut att ligga bakom FIC så har behandlingen börjat inriktas mot att minska stress och oro för katten, både genom medicin och genom att ändra deras livsmiljö. Studier har visat att man tydligt minskar FIC-skoven genom att berika kattens miljö. Syntetiska feromoner (signalämnen) är en version av de feromoner som katter utsöndrar från körtlar i ansiktet. Genom att stryka sig mot föremål i sin närmsta omgivning sänder katten indirekta signaler till sig själv, via feromonerna, att omgivningen är trygg och säker. Syntetiska feromoner finns att köpa, antingen i spray eller som doftavgivare vilka sätts i vägguttag. Det finns också ett kosttillskott, Zylkéne, som är gjort på mjölkprotein. Detta kan hos vissa katter minska stressresponsen. För de svårare tillfällena där problemen återkommer flera gånger per år kan det ibland bli nödvändigt att prova antidepressiv medicin. Dessa har även visat sig ha en smärtstillande effekt genom att nerverna inte blir lika känsliga för retningar. Exempel på sådan medicin är Saroten och Clomicalm. Eftersom det inte är helt ovanligt med biverkningar ska detta alltid göras i nära samråd med den behandlande veterinären. Det allra viktigaste för att minska stress hos katter är att gå igenom deras nuvarande situation och se om det finns något i miljön man kan ändra. Detta gagnar självklart inte bara katter med urinvägssymtom utan alla katter kan dra fördel av att få en mer stimulerande och trygg omgivning. Speciellt viktigt blir det för innekatter som har blivit tvungna att anpassa sig efter våra mänskliga behov. Om det finns möjlighet att låta katten gå ut, så är det en fördel, eftersom FIC sällan förekommer hos katter som är ute flera timmar per dag. Vad är då ett stressfritt hem för en katt? Ett stressfritt hem tillgodoser kattens be- En omväxlande och stimulerande miljö där katten till exempel utmanas i fodersöket är positivt för kattens hälsa och minskar stressen. Foto: Mia Nilsson. hov, sett ur kattens synvinkel, vilka kan vara väldigt olika från våra behov. För att designa ett ”paradis” för innekatter krävs fantasi och att man förstår kattens normala beteende. Som grund bör man erbjuda katten en miljö som håller den borta från rädsla och stress och som ger någon form av daglig rutin, så att katten känner att den har en sorts kontroll över sin situation. Katter sover cirka 15 timmar per dygn. Det bör därför finnas varierande ställen där katten kan sova och komma bort från stressfaktorer som höga ljud, hundar, and ra katter i hushållet, utekatter som går fram till fönster, små barn etcetera. De behöver även utsiktsposter, gärna på lite höjd, runt om i bostaden, där de kan känna sig trygga från människor och andra djur. Kattens arv som både rovdjur och bytesdjur gör att de tycker om att klättra för både observation och säkerhet. Det är viktigt att de har platser där de bara kan ”hänga” och slappna av på, till exempel uppe på bokhyllor, stolar, kattsängar och katthammockar. Ett tips är att lägga en filt ovanpå kylen, där brukar det vara DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 4 varmt och skönt att ligga och sova. Om det finns flera katter i hushållet är det viktigt med flera viloställen där katterna vid behov kan vara avskilda från varandra. I naturen förflyttar sig katter på olika sätt under nästan en timme varje dag. Genom ramper, trappor och andra klättermöjligheter kan man tillgodose detta behov. Några exempel är höga klösställningar, fristående skåp, bokhyllor och garderober där katten kan vila eller gömma sig. För den mer avancerade katten kan man fästa en bit heltäckningsmatta på en vägg för att ge katten en utmanande klättringsmöjlighet. Katter som lever utomhus spenderar mellan fyra och sex timmar varje dag åt att jaga, det vill säga att leta efter, förfölja, fånga och äta byten. Att ha mat stående framme eller att ge några mål per dag lämnar därför katten ett tomrum på cirka fem timmar och 50 minuter varje dag. Att göra måltiden intressant med burkmat kan vara svårt, men med torrfoder finns oändliga möjligheter, det är bara fantasin som sätter gränser. Det finns allt fler aktivitets- och foderanord27 URINVÄGAR ningar till katter på marknaden, men om man vill spara på ekonomin så finns det mängder av saker man kan göra hemma. Torrfoder kan placeras ut på olika ställe i hemmet, både högt och lågt. Man kan lägga foderkulor i en tom hushållspappersrulle och låta katten försöka få tag på dem, skära några hål i en skokartong och lägga mat i den, placera torrfoder i tomma äggkartonger, göra hål i en petflaska och hälla mat i den eller varför inte göra det till ett kvällsnöje att sitta framför datorn eller TV:n och kasta torrfoderkulor till katten, som den kan jaga eller gå runt och plocka upp efterhand. Det kan tyckas svårt att få katten att använda dessa saker till att börja med. Tricket är att börja lätt och sen försvåra. Till exempel att lägga maten nära vanliga skålen i början, så att katten lär sig leta, använda stora hål på aktiveringssakerna och sen successivt göra det svårare. Om man har flera djur bör dessa inte äta tillsammans utan helst i olika rum eftersom katter föredrar att äta sin mat utan sällskap av andra husdjur. Att kunna utföra sina behov i en trygg miljö är en annan viktig aspekt för katten. Som tumregel ska man ha så många kattlådor som man har katter, plus en låda. Lådorna bör placeras på ett lugnt och stilla ställe som inte är i närheten av mat, vatten eller viloplatser. Kattlådor med tak kan fånga odörer och ger inte katten möjlighet att hålla utsikt över eventuella faror, vilket gör att många katter inte föredrar dessa. När det kommer till kattgrus/strö finns det många olika sorter att välja på och det är bara att prova sig fram till vad den egna katten tycker bäst om. De flesta föredrar dock ett fint, oparfymerat grus. Social kontakt är viktig för katter, men det ska vara på deras villkor. Det gäller därför att vara lyhörd för deras signaler och inte tvinga dem att kela. Ge katten möjlighet att inleda kontakten. När man vill införa en ny katt eller annat husdjur i hushållet, så finns det riktlinjer med rekommendationer på hur man gör det på bästa sätt på www.fabcats.org. Denna hemsida innehåller också många andra bra råd för kattägare. Att klösa och tugga tillhör kattens naturliga beteenden. Erbjud gärna flera olika klösmöjligheter, både vågräta och lodräta, gärna i närheten av kattens viloställe eftersom katter ofta vill sträcka på sig och klösa när de har sovit. För att undvika att katten tuggar på växter så är det bra med kattgräs, dessutom är det ett bra sätt att sysselsätta dess doft- och smaksinne. För att få mer mental stimulering behöver katten sysselsättas. Vissa katter har glädje av att leka med varandra medan andra behöver bli stimulerade av sina ägare. Precis som på alla andra områden är katter väldigt individuella 28 Aktiveringsleksaker med mat kan ge innekatter något att göra de 4-6 timmar som de i naturen normalt hade använt till jakt. Foto: Mia Nilsson. när det kommer till lek. Vissa katter gillar bollar, andra möss och en del gillar saker på snören som rör sig. De flesta tycker om lekar som simulerar en jakt med riktiga byten i rörelse. Laserpekare är populära men lite omdiskuterade i kattkretsar. Om de används bör man ge katten belöning i form av lite mat eller kattgodis, så att den får en lyckad jakt. För att sysselsätta doftsinnet kan man använda leksaker med kattmynta, men kan också ta in nya saker från naturen– trä, stenar och ofarliga växter. Katten behöver också stimulera hörseln. Leksaker med ljud kan fungera eller varför inte kombinera med en visuell stimulering genom att ha ett öppet fönster med kattnät där katten kan titta och lyssna på fåglar och annat som händer utomhus. För att katten ska bli mentalt stimulerad behövs förnyelse. Man ska därför inte ha samma leksaker framme jämt utan då och då förvara dem utom synhåll så att de inte förlorar sitt nyhetsvärde. Sammanfattning Man kan konstatera att urinvägsproblem hos katter är en mycket komplex sjukdom. Framtida forskning kommer hjälpa oss att förstå bakomliggande orsaker bättre och på så vis förbättra behandlingsstrategierna för dessa katter. Det vi vet idag är att stress spelar en stor roll och det är därför extra angeläget att förbättra livsmiljön för dessa katter. Alla katter har unika beteenden och behov. Därför krävs en grundlig genomgång av den sjukdomsdrabbade kattens fysiska och sociala mil- jö för att på bästa sätt lägga upp en plan för hur man förbättrar just den kattens omgivning och därmed minskar stressen. Mia Nilsson Leg. vet. MIA NILSSON är specialist i hunden och kattens sjukdomar samt ansvarig veterinär för kattmottagningen på Regiondjursjukhuset i Helsingborg. Lästips Varför gör katten så? – Sarah Heath The cat’s house – Bob Walker och Frances Mooney Lär känna din katt – Claire Bessant Litteratur Westropp et Buffington. Lower Urinary Tract Disorders in Cats. Ettinger et Feldman Veterinary Internal Medicine. 7th edition, 2069– 2085. Houston. Diagnosis and Management of Feline Lower Urinary Tract disease. Standards of care. September 2002 Vol 4, No 8. Buffington. Idiopathic cystitis in Domestic Cats – Beyond the Lower Urinary Tract. J Vet Intern Med. 2011; 25:784–796. Ellis. Environmental Enrichment, Practical strategies for improving feline welfare. J Feline Med Surg. 2009; 11: 901–912. Buffington et al. Clinical evaluation of multimodal environmental modification (MEMO) in the management of cats with idiopathic cystitis. J Feline Med Surg. 2006; 8: 261–268. Herron. Environmental Enrichment for In door cats. Compendium: Continuing Education for Veterinarians. Dec 2010; 32: no 12. DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 4 ANTIBIOTIKA Antibiotika-resistens – är det för sent? Sverige är ett tryggt land att leva i. Vi har enligt veterinär MARIA KARLSSON en hög välfärd tack vare vår tillgång på rent vatten och avlopp och mat av god hygienisk kvalitet. Gemensamma skattesubventioner ger alla tillgång till högkvalificerad sjukvård och den höga kunskapsnivån och vårt geografiskt isolerade läge gör att spridningen av olika farsoter är låg. V i är trots det inte skonade från farsoten med antibiotikaresistenta bakterier. De finns i vårt samhälle och på våra sjukhus. De finns också på djursjukhusen. Ännu är förekomsten förhållandevis blygsam bland våra sällskapsdjur men de antibiotikaresistenta bakterierna har fått fäste och riskerar att försvåra behandlingar samt att spridas till ägare, personal och till andra hundar. Gener (arvsanlag) som gör bakterier resistenta mot antibiotika finns naturligt hos bakterier i miljön. De resistenta bakterierna lever ett fridsamt liv tillsammans med andra bakteriestammar. Det är när vi skapar nya överlevnadsförutsättningar vilka gynnar bakterier med resistensgener som de ökar i antal. Bakterierna har också förmågan att dela med sig av sina gener till andra bakteriestammar. Produktionen av antibiotika sker ofta i låglöneländer. Avloppsvattnet renas i särskilda anläggningar innan det skickas ut i närliggande vattendrag. Mätningar på det renade vattnet visar dock att innehållet av olika antibiotiska ämnen är extremt högt. Detta får förödande effekter på de bakterier som finns i miljön. De känsliga bakterierna slås ut. De starka, som har gener som gör dem resistenta mot antibiotika, överlever och rustar sig med fler resistensgener. Människor som badar eller tvättar i det antibiotikaförorenade vattnet blir själva förorenade. Bakterier som är resistenta mot antibiotika kommer via vattnet och maten in i tarmen och förändrar det fina ekosystem som tarmfloran utgör. Så länge dessa människor håller sig friska kommer de att i det tysta dela med sig av sin nya bakterieflora genom att leva tätt tillsammans utan rinnande vatten eller fungerande avloppssystem. Blir man sedan sjuk och behandlas med antibiotika som dödar många olika bakteriestammar (så kallat bredspektrumantibiotika) kommer de antibiotikaresistenta bakterierna att överleva och förökas, medan övriga antibiotikakänsliga stammar slås ut. Det är verklighet idag. Människor dör i infektioner som orsakats av bakterier vilka är resistenta mot de flesta tillgängliga anti- biotikasorterna eller av biverkningar från de ämnen som kan användas. I utvecklingsländer raderas hela spädbarnsavdelningar ut på grund av sådana infektioner. Av oss som åker till Thailand på semestern kommer varannan hem med multiresistenta bakterier i tarmen. Om vi håller oss friska kommer vi i de flesta fall att på ett naturligt sätt att bli av med dem, men om vi blir sjuka och behöver antibiotika riskerar vi att få en multiresistent bakterieinfektion som inte går att behandla. Det är också verklighet idag. De multiresistenta bakterierna har kommit till Sverige för att stanna. Vi kan inte utrota dem. Men vi behöver minska deras möjligheter att spridas i samhället och på våra sjukhus. Det angår oss alla! Vi gynnar spridning av de resistenta bakterierna genom att använda antibiotika och via bristande hygien – såväl på sjukhusen som på äldreboenden, dagis, skolor och hemma. Att tvätta och desinficera händer, isolera smittförande patienter, bryta smittkedjor och våga avstå från antibiotikabehandlingar är i och för sig gammal kunskap, men det är de vapen vi har att ta till. Vi har inga nya typer av antibiotika som kan ta upp kampen mot bakterierna. Och vi kommer ändå att förlora igen och igen – det har historien visat. Antibiotikaresistens är en fråga som prioriteras av regeringen. I november 2012 möttes experter från alla statliga verk tillsammans med andra som är insatta i de här frågorna för att tillsammans ta upp kampen. Socialminister Göran Hägglund talar om resistens som mänsklighetens ödesfråga. Det låter dramatiskt, men våra samhällens hälsa vilar på förutsättningen att kunna behandla våra bakteriella infektioner med antibiotika. Var en medveten konsument Köp kött från länder med låg användning av antibiotika i djurhållningen så minskar du risken för att du får resistenta bakterier. Pris och kvalitet på djurhållningen är ofta sammanlänkade. Undvik helt att köpa varor som innehåller bakteriedödande medel, till exempel disktrasor och diskmedel som innehåller ämnet triclosan. Lämna ett ekonomiskt bidrag till en hjälporganisation De utländska antibiotikafabrikernas omfattande utsläppsproblem är allas angelägenhet. Vi behöver bidra med pengar och kompetens. Berätta för andra om antibiotikaresistens Alexander Fleming upptäckte penicillinet för nästan hundra år sedan. Det har räddat livet på ett stort antal människor och djur att kunna behandla bakterieinfektioner med antibiotika. Men det behöver användas på rätt sätt. Inte som förebyggande behandling. Inte för säkerhets skull. Utan enbart när vi vet att fördelen med behandlingen vida överstiger riskerna för ett ökat antibiotikatryck. Fleming varnade för överanvändning redan i sitt tal vid Nobelprisutdelningen 1945: “The more we use them, the more we lose them”. Han var långt före sin tid när han förutsåg riskerna med överanvändning. Ödestimmen är slagen. Vi behöver samarbeta regionalt, nationellt och globalt för att nå samsyn kring hur vi ska bromsa resistensutvecklingen. Din medverkan behövs – för våra barns och barnbarns möjligheter att behandla sina bakteriella infektioner i framtiden. Maria Karlsson Åtgärder Vad kan vi göra själva? Kan vi påverka spridningen av antibiotikaresistens? Vi kan alla bidra: Chefveterinär MARIA KARLSSON är specialist i hundens och kattens sjukdomar samt arbetar vid Djursjukhuset Gammelstad. Ifrågasätt antibiotikareceptet Som hund- och kattägare kan du hjälpa till genom att fråga veterinären som skriver ut antibiotika varför ditt djur ska behandlas och om det går att slippa. Varje utebliven behandling är viktig för att minska antibiotikatrycket på vår vanliga bakterieflora, både i djuret såväl som i miljön. Om ditt djur behandlats flera gånger med antibiotika, be om en remiss för bedömning av patienten hos en specialist. När du själv är patient eller föräl der – fråga doktorn om det verkligen är nödvändigt med den antibiotikakur som skrivs ut. DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 4 29 M A G - TA R M K A N A L E N i magsäcken. När maten brutits ner till mycket små beståndsdelar tas dessa upp i tunntarmen. Om det fanns stora mängder bakterier i tunntarmen skulle bakterierna ta upp en del av näringen och därmed konkurrera med hundens egen kropp om näringsupptaget. Detta är en av anledningarna till att kroppen försöker hålla en låg bakteriehalt i tunntarmen. I sista delen av tunntarmen har nästan all näring tagits upp av kroppen. I denna del av tunntarmen är bakteriehalten betydligt högre och den ökar ännu mer i grovtarmen. Fibrer och gasbildning Ökad mängd gas i magen är ett vanligt symtom hos patienter med kroniska magtarmbesvär. Denna patient har efter framgångsrik behandling av kronisk tarminflammation inga besvär med gaser längre. Foto: Linda Toresson. Gaser i magen hos hund De flesta djurägare märker knappt att deras hundar släpper sig mer än någon enstaka gång. För en del djurägare är det däremot ett större problem. Den medicinska termen för processen när denna gas kommer ut ur ändtarmen är flatulens. Veterinärer möter ibland djurägare som söker vård för att försöka komma till rätta med sin hunds gasiga mage. Veterinär LINDA TORESSON, specialist i internmedicin, förklarar flatulens lite närmare. A ll gas som kommer ut ur magtarmkanalen har antingen svalts ner när hunden äter eller bildats av bakterier i hundens mag-tarmkanal. Gas kan inte bildas av hundens egna celler - det finns inga däggdjursceller som kan det. Glupska hundar som kastar i sig maten kan svälja ner en hel del luft samtidigt. Den svalda luften kommer upp igen när hunden rapar eller så transporteras den genom mag-tarmkanalen och kommer ut genom ändtarmen. Större delen av den 30 gas som pressas ut ur hundens ändtarm bildas dock av bakterier i mag-tarmkanalen när dessa bryter ner osmälta kolhydrater. Bakteriehalten i mag-tarmkanalens olika avsnitt Mängden bakterier i hundens mag-tarmkanal ökar utmed vägen från magsäck till ändtarm. I magsäcken är pH (surhetsgraden) normalt väldigt lågt. Det låga pH:t gör att ytterst få bakterier kan leva där. Magsaften är därför i det närmaste steril. I första delen av tunntarmen är bakteriehalten också låg. Detta beror på att det sura maginnehållet töms i tunntarmen och att bukspottkörteln bildar antibakteriella ämnen som utsöndras i samma del av tarmen. Dessutom driver tarmrörelserna nedbruten mat och bakterier i riktning mot ändtarmen, vilket är ytterligare ett sätt för kroppen att minska bakteriehalten i de övre delarna av tunntarmen. I tunntarmen bryts maten ner till olika näringsämnen med hjälp av enzymer. En viss del av nerbrytningen sker redan Mat som innehåller mycket kostfibrer är svårare att smälta. Fibrer kan ge ökad mättnadskänsla eftersom de ökar volymen på maten. De ger även en långsammare passagehastighet i mag-tarmkanalen, vilket också kan bidra till ökad mättnadskänsla. Fibrer kan inte spjälkas av hundens maltsmältningsenzymer och därför inte heller tas upp direkt som näring. Bakterier i grovtarmen kan dock bryta ner vissa fibersorter till fria fettsyror som hunden sedan till viss del kan ta upp som näring. Utan bakteriernas hjälp skulle inte hunden kunna utvinna näring ur dessa fibrer. Fibrer kan vara positiva för grovtarmens funktion hos både hundar och människor. De kan bidra till en gynnsam bakterieflora i tarmen och kan hjälpa hundar som har problem med förstoppning och en del andra sjukdomstillstånd. När bakterier spjälkar fibrer i tarmen bildas gas, framför allt kvävgas men även metan- och vätgas. Små mängder svavelväte bildas också och det är främst det som ger en obehaglig doft. Mer fibrer i maten kan generellt leda till ökad gasbildning, även om det är stor skillnad på hur olika individer reagerar på fibrer. Fullkornsvetemjöl är exempel på en ganska vanlig ingrediens i hundfoder som är svårsmält och kan ge gasbildning hos hund. Detta är helt normalt och kan lätt avhjälpas med att man byter foder till ett med lägre fiberhalt. Foder där kolhydratkällan till större del utgörs av till exempel ris är mer lättsmälta. Onormal gasbildning Om man byter till ett lättsmält foder och hunden även efter en övergångsperiod fortsätter att vara flatulent tyder det på att antingen nedbrytningen eller upptaget av fodret i tunntarmen inte fungerar normalt. Lättsmälta kolhydrater som skulle ha spjälkats och tagits upp i tunntarmen hamnar då i grovtarmen, där bakterier bryter ner kolhydraterna och bildar gas. Det är samma sak som händer laktosintoleranta människor – de kan inte bryta ner kolhydraten laktos, vilket gör att laktos DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 4 M A G - TA R M K A N A L E N istället bryts ner i grovtarmen och mängden gas i mag-tarmkanalen ökar. Kronisk tarminflammation är hos hund den vanligaste orsaken till bristande förmåga hos tunntarmen att ta upp näringsämnen (malabsorbtion). Det kan också vara ett övergående problem som uppstår efter en akut infektion eller inflammation i mag-tarmkanalen. Även när bukspottkörtelns funktion är nedsatt, så kallad exokrin pankreasinsufficiens (EPI), händer det att näringsämnen inte bryts ner fullständigt. Bukspottkörteln producerar normalt en mängd enzymer som ska spjälka maten i mindre beståndsdelar. Vid EPI produceras mindre än tio procent av den normala mängden matspjälkningsenzymer, vilket leder till att maten inte bryts ner tillräckligt. Eftersom tunntarmen inte kan ta upp stora partiklar förs dessa ner till grovtarmen och bryts ned av bakterier som bildar gas under spjälkningen. En annan anledning till onormal, ökad gasbildning är en ökad förekomst av bakterier i tunntarmen. Som tidigare nämnts ska mängden bakterier i tunntarmen vara förhållandevis lågt. Vid vissa sjukdomstillstånd kan bakteriemängden öka. Detta kan bland annat ses hos hundar med EPI, eftersom den stora tillgången på osmält mat gör att bakterier i tunntarmen får mer näring och kan öka i antal. Vid EPI bildar bukspottkörteln inte heller tillräckligt med antibakteriella ämnen. Det leder också till att bakterierna i tunntarmen kan växa till. Även hundar med kroniska tarminflammationer får förändringar i tunntarmens bakterieflora, vilket kan leda till ökad gasbildning. Glutenintolerans Gluten är ett protein som finns i flera olika sorters spannmål. Glutenintoleranta människor kan inte bryta ner gluten, vilket ger skador på tarmludd och slemhinna i tunntarmen. Exakt hur skadorna i tarmen uppstår är inte helt klarlagt, men glutenintolerans klassas i dag som en autoimmun sjukdom. Kroppen utvecklar skadliga antikroppar mot ett kroppseget ämne, i detta fall enzymet transglutaminas som binder till glutenmolekylen. När immunförsvaret i tarmen reagerar mot gluten hos en drabbad person startar en inflammation som förstör tarmluddet och därmed drastiskt minskar ytan på den slemhinna som ska ta upp näringsämnen. Detta kan ge upphov till olika symtom som diarré, magknip, trötthet, ökad gasbildning i tarmen med mera. Den ökade gasbildningen uppstår enligt samma mekanismer som beskrivits tidigare – den skadade slemhinnan i tunntarmen har ett minskat upptag av kolhydrater. När dessa ofullständigt nedbrutna kolhydrater kommer i kontakt med tjocktarmens normala bakterieflora bildas gaser. Katter har mindre problem med gaser i magen än vad hundar har. Detta beror troligen både på skillnader i sammansättningen mellan hund- och kattfoder, liksom naturliga skillnader i tarmfloran mellan katt och hund. Foto: Kajsa Toresson. Kan hundar med gasig mage vara glutenintoleranta? Om man som djurägare känner till glutenintolerans hos människa är det lätt att tänka att den gasiga hunden är glutenintolerant. Glutenintolerans är dock extremt sällsynt hos hund. Ett tillstånd som är väldigt likt människans glutenintolerans finns dokumenterat hos irländsk setter i Storbritannien samt en fallrapport från Kanada med tre närbesläktade irländska settrar. Dessa hundar får omfattande skador på tarmluddet som liknar de man ser vid glutenintolerans hos människa. Glutenfri kost leder till att skadorna läker. Tillståndet skiljer sig dock en del från människans glutenintolerans, bland annat genom att de drabbade hundarna inte har förhöjda antikroppshalter mot gluten eller enzymet transglutaminas. Detta syndrom är ärftligt hos irländsk setter, men i det närmaste bortavlat. Det finns också teorier om att glutenkänslighet hos soft coated wheaten terrier kan bidra till utvecklingen av allvarliga tarm- och njurskador som kan ses hos den rasen, men det finns inte tillräckliga vetenskapliga bevis för att kunna dra den slutsatsen. Många hundar med foder allergier, foderintolerans eller kroniska tarminflammationer kan reagera negativt på mat som innehåller gluten, men då är andra mekanismer än äkta glutenintolerans inblandade. Vad kan man göra åt det? Har man en hund som kastar i sig maten och sväljer mycket luft kan det vara bra att till exempel sprida ut maten över en större yta, till exempel en bakplåt, eller ge en del av maten i en aktiveringsboll eller liknande för att motverka detta. Om hunden upplevs som väldigt ”fisig” bör DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 4 man läsa innehållsförteckningen av hundens foder noga. Innehåller fodret en hög andel fibrer – byt till ett mer lättsmält foder med lägre fiberinnehåll. Om hunden trots detta inte blir bättre eller verkar påverkad på något annat sätt, till exempel bajsar oftare än en normal hund (mer än tre gånger per dag), har lös avföring, dåligt hull, kräks ofta eller verkar tröttare än normalt ska man söka veterinär för att utreda detta. Ökad mängd gas i magtarmkanalen är ibland ett av de första symtomen på kronisk tarminflammation. Linda Toresson Leg.vet. LINDA TORESSON är specialist i hundens och kattens sjukdomar samt internmedicin. Hon är medicinsk chefveterinär på Regiondjursjukhuset i Helsingborg. Litteratur Damniet, S.C. Gluten-sensitive enteropathy in a family of Irish setters, Can. Vet. J. Volume 37, December 1996, 745–746. Hall, E.J., German, A.J. Diseases of the small intestine. Ur Ettinger, S. J. and Feldman, E. C. (Redaktörer),Textbook of Veterinary Internal Medicine. WB Saunders, Philadelphia, 2010, Sjunde upplagan, volym 2, 1526–1572. Rumessen, J.J. Hydrogene and methane breath tests for evaluation of resistant carbohydrates. Eur. J. Clin. Nutr. 1992 Oct; 46 Suppl. 2:S77–90. Suchodolski, J.S., Xenoulis, P.G., Paddock, C.G., Steiner, J.M., Jergens, A.E. Molecular analysis of the bacterial microbiota in duodenal biopsies from dogs with idiopathic inflammatory bowel disease. Vet. Microbiol. 2010 May 19; 142(3–4): 394–400. Washabau, R. J., Strombeck, D.R., Buffington, C.A., Harrold, D. Evaluation of intestinal carbohydrate malabsorbtion in the dog by pulmonary hydrogen gas excretion. Am. J. Vet. Res. 1986 Jun; 47(6): 1402–1406. 31 Göteborgs postregion Porto betalt Port payé P 410197400 B sagt & gjort Träckprover viktig del i kartläggning av dvärgbandmask Under 2011 upptäcktes för första gången dvärgbandmask hos räv i Sverige. En omfattande provtagning inleddes och fler infekterade rävar hittades. kan användas istället för att ta in hela rävar. Detta spar kostnader och innebär en mer praktisk hantering. Övervakningen av parasitens spridning kan därför ske på ett kostnadseffektivt sätt. K Kartläggning artläggningen och övervakningen av dvärgbandmasksmitta genomförs i år (2012) genom att med hjälp av Sven ska Jägarförbundet samla in träckprover från rävar i hela Sverige. Man vet ännu inte vilka svenska gnagare som skulle kunna vara mellanvärd för parasiten och spela en roll i dvärgbandmaskens livscykel i Sverige. Som en del av övervakningen samlar man därför ändå in och analyserar gnagare av de arter som man anser det troligt att rävar fångar och äter. Ny diagnostisk metod Analysmetoden PCR (Polymerase Chain Reaction) används för att undersöka om det finns dvärgbandmaskägg i träckprov. Det har tidigare inte funnits någon PCR-metod som fungerat på träckprov. Istället har ELISA-metoden använts för träck, men den metoden används bara i Schweiz. På senare år har PCR-metoden utvecklats av Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) och en noggrann utvärdering av metoden har pågått en längre tid. Nu finns det en känslig PCRmetod som används vid SVA, där träck Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB Ansvarig utgivare: Anette Rosengren Veterinärmedicinsk konsult: Leg. vet. Lena Myrenius I redaktionen: Fil.dr. Ann-Katrin Haraldsson Agronom Monica Ocklind Redaktionssekreterare: Emelie Nilsson Redigering: Karli Ord och Bild Förfrågningar om tidningen, artiklar i tidigare nummer m.m. besvaras gärna av tidningens redaktionssekreterare! För signe- 32 Resultat från tidigare års övervakningar, liksom resultat från årets pågående insamling och analyser av rävspillning uppdateras och kompletteras regelbundet på SVA:s webbsidor, www.sva.se. Som privatperson är det lätt att informera sig om vilka områden som anses vara smittade. Avmaskning I nuläget finns det inga rekommendationer från SVA om hur man ska avmaska sina hundar om man bor i områden där dvärgbandmask har påträffats. I Sverige är förekomsten av parasiten mycket låg. Vill man vara extra säker kan man välja att avmaska sin hund om den kommit åt att äta smågnagare. Om hunden regelbundet kommer i kontakt med smågnagare kan man avmaska den regelbundet var 28:e dag med avmaskningsmedlet prazikvantel. Jordbruksverket rekommenderar att man avmaskar hundar som kommit i kontakt med smågnagare utomlands. På kontinenten är parasiten betydligt mer vanlig än i Sverige. Lena Myrenius rade artiklar svarar författaren. För osignerat material svarar redaktionen. För insänt, ej beställt material ansvaras ej. Artiklar och bilder i Doggy-Rapport får endast återges med redaktionens tillstånd och efter överenskommelse i varje enskilt fall med upphovsmannen, författaren och/eller fotografen. I sammanhanget skall det klart framgå från vilket nummer av Doggy-Rapport artikeln är hämtad. För närmare upplysningar – tag kontakt med redaktionssekreteraren! Läsarservice: Tidigare nummer av DoggyRapport kan beställas och kostar då 20 kr (med reservation för att vissa nummer inte längre finns i lager). Fotostatkopiering av artiklar: 2:50 kr/sid. Samlingspärm: 32 kr. För varje beställning utgår en expeditionsavgift på 10 kr. Moms ingår. ISSN: 1400-6650 Uppfödare! Du är väl medlem i våra uppfödarklubbar? Klubb Doggy för dig som använder Doggy och Doggy Professional. Läs mer på: www.klubbdoggy.se Tel. 0322-66 65 97 Bozita Breeders Club för dig som använder Bozita, Bozita Robur och Bozita Feline. Läs mer på: www.bozitabreedersclub.com Tel. 0322-66 65 98 Lantmännen Doggy är produkt-, miljö- och kvalitetscertifierat enligt ISO-standard. Postadress: Doggy-Rapport, Doggyvägen 1, 447 84 Vårgårda Telefon: 0322-66 65 00 Från utlandet +46 (0)322 66 65 00 Telefax: 0322-66 65 80 Hemsida: www.doggyrapport.se E-mail: dogpost@doggy.se Produceras av Prinfo Vårgårda AB, Box 45, 447 22 Vårgårda. DOGGY-RAPPORT • 2012 • ÅRGÅNG 36 • NR 4