Lärarhandledning b) Vänerrummet Kort sammanfattning om innehållet i rummet: Grundtanken med rummet är att beskriva hur Vänern kom till och hur efterföljande naturkrafter, som t.ex. istiden, har format landskapet och lagt grunden för människans resursutnyttjande och kulturyttringar. Mitt i rummet är en båt innehållande en djupkarta över Vänern. Längs högra kortväggen finns moduler som beskriver kontinentaldriften och istiden. Där visas också en tecknad film som beskriver Vänerns tillblivelse. I montrarna på ena långsidan av rummet finns det ett val och ett sälskelett samt en replika av ett människoskelett samt några av våra tidigaste arkeologiska fynd. På långsidan mitt emot finns det montrar innehållande bilder och föremål som berättar om de naturoch kulturbygder som finns runt om Vänern. På bortre kortsida hittar ni träskulpturer och en text som skildrar folktrons tankar om Vänerns tillblivelse. Invid dessa berättas också om den stora Lidköpingsskutan Concordia. Rummet kan du med fördel använda som en portal ut i landskapet och fungera som en introduktion till de övriga delarna i basutställningen. 1 030 Kontinenterna Beskrivning och fakta: För 800 miljoner år sedan kolliderade en kontinent med det landområde vi idag kallar Sverige. Krocken var så mäktig att tusentals meter höga berg uppstod. Bergen kom att försvinna under de kommande årmiljonerna genom att vittra och eroderade till en nästan plan yta. Det är här vi återfinner Vänerns ursprung som en sänka i urberget. Naturens krafter låter inget förbli orört för länge. Sakta men säkert omformades landskapet igen. För 500 miljoner år sedan höjde sig havets vattennivå. Sand, lera och kalkslam tillsammans med döda växter och djur började falla ned till sjöbotten. När havsbotten långt därefter höjde sig över vattenytan sköljdes de mjukare marklagren bort av erosion och kvar står, än idag, våra platåberg runt Vänern. Vänern lämnas dock inte ifred och återigen nalkas en istid, den senaste i raden av många. Denna period kom att formge landskapet till vad det är idag. Det är dock tillgången på vatten, sött som salt, som blev avgörande för hur växtligheten och djurlivet bredde ut sig eller blev isolerat i och runt Vänern. Efter den senaste istiden kom människan. Hon har bara levt en kort tid tillsammans med Vänern. Under denna period har Vänern sett en otrolig utveckling; från de första människorna, iklädda djurhudar, kämpade för sin dagliga överlevnad med små medel och stockbåtar, till en industrirevolution där moderna fartyg nu seglar med tonvis varor på Vänern mellan växande städer. Kort om kontinentaldriften och plattektoniken Redan 1596 började man fundera på om kontinenterna inte alltid varit på sina nuvarande positioner. Då föreslog den nederländske kartritaren Abraham Ortelius i hans tredje upplaga av Thesaurus Geographicus att Amerika, Eurasien och Afrika en gång suttit ihop och sedan har glidit isär "av jordbävningar och översvämningar", och skapat den moderna Atlanten. Som bevis, skrev han: "Vittnesbörd om delningen avslöjar sig själv, om någon tar fram en karta över världen och noga betraktar kusterna på de tre kontinenterna. Det skulle dock dröja mer än 300 år senare innan Alfred Wegener summerade dåtidens forskning och lägger fram en teori om kontinentaldriften. Han menade att alla kontinenter från början utgjort en enda superkontinent, som sedan långsamt drivit isär. Teorin förändras på 1960-talet och benämns nu plattektonik. Världsdelarna beskrivs nu istället röra sig ovanpå ett ”löpande band” snarare än att de är flytande eller drivande. 2 Observera och diskutera: Titta gärna på bilderna om kontinentaldriften och diskutera vad kontinentaldrift är. Se på djupkartan och fundera kring vad erosion är och vad som kan ha slipat ner det enorma berget som en gång låg där sjön Vänern ligger idag. 040 Djupkartan Beskrivning och fakta: Modellen visar Vänern så som våra dykare känner henne. Modellen ger tre gånger förstoring på sjöbotten än på land för att tydligare visa variationerna. Vänern är 107 meter där hon är som djupast och har ett medeldjup på 27 meter. Vänern är Europas tredje största sjö och hon innehåller en tredjedel av Sveriges sötvatten. Vänern med alla sina älvar och bäckar har en tillrinningsyta som är en tiondel av Sveriges totala yta. Modellen visar även tydligt att sjön består av två delar; Dalbosjön i söder och Värmlandsjön i norr. Observera och diskutera: De flesta som bor kring Vänern har någon gång badat, fiskat, seglat eller kanske till och med dykt i Vänern, men det är ingen som helt och hållet känner henne. Det är sällan man befinner sig under ytan och det är ju där som allt vattenliv finns! Fundera över varför botten är så ojämn i jämförelse med landskapet runtomkring som är så plant? Hur kommer det sig att det finns sötvatten i sjön? Hur kan det första djurlivet ha uppstått? Vad mer finns i sjön och vad mer kan finnas på sjöns botten? 050 Från syndaflod till istid Animation Beskrivning och fakta: För 500 miljoner år sedan låg marken här vid ekvatorn och täcktes av ett tropiskt hav. Vi har bevis för det i form av fossiler fint bevarade bland annat i kalkstenen på Kinnekulle. Under de senaste 2,5 miljoner åren har vi haft minst fyra glaciala perioder. Den istid vi oftast pratar om är den sista som varade i 80 000 år. Som störst var isen för 20 3 000 år sedan och då nådde den ner till trakterna av våra dagars Berlin. Isen var ca 4 km tjock. För 18 000 år sedan blev klimatet varmare och isen började sakta smälta och dra sig tillbaka. Dock avstannade smältningen i några tusen år. Resultatet av det kan man se vid Hindens rev. Där ligger det tydliga moränansamlingar. Då isen låg stilla i ca 700 år fanns en havsvik där Vänersborg och Skaraslätten ligger. Resultatet av detta är också den variation av landskap man så tydligt kan se i exempelvis Värmland – skog och Skaraborg – åker. Bevis på havsviken är bland annat de fynd av val och sälskelett man har hittat flera meter ner i leran på Skaraslätten som nu visas i Vänerrummet. Idag tvivlar få på att det skall ha funnits en istid som har format vårt landskap. Annorlunda var det på Linnés tid under 1700-talet. Då, hundra år efter att Newton hade visat att man kunde beskriva naturen med exakt formulerade lagar, kom man att brottas med en mycket svårförklarlig observation nämligen kustlinjernas förskjutningar. Observera och diskutera: Vad kan förklara fynden av val- och sälskelett flera meter ned i leran på Skaraslätten? Vilka spår av istid kan vi se i landskapet idag? Hur kan man förklara att havet och landet en gång har intagit samma landområden? Hur har de olika lagren av sand och kalk på Kinnekulle skapats? 060 Val- och sälskelett I monter: Skelettbitar av val (revben, skulderblad och ryggkotor) samt ett näst intill intakt skelett av säl. Beskrivning och fakta För 9500 år sedan låg markytan runtomkring Naum troligen ett 10 tal meter under ytan av det dåvarande Yoldiahavet. Yoldiahavet kallas så efter musselarten Yoldia arctica, (idag Portlandia arctica), i folkmun även kallad yoldiasnäckan. Yoldiahavet hade sitt utlopp via Närkesundet ut i Vänerbassängen. I söder fanns en landbrygga mellan Sverige och Danmark. I spåren av den tillbakadragande inlandsisen förändras området struktur från att vara bottensediment till att utvecklas till en skärgårdsmiljö. I den då rådande arktiska miljön, som kanske kunde liknas med nutidens Grönland, trivdes många arter vilket kan ses i skelettfynd av både säl och val. 4 Valskelett Skelettbitarna i montern till höger är det första jordfynd av val i Sverige. De grävdes upp i Fjölbrobäcken i Norra Vånga 1705. Den dåvarande Provincial-Medicus i Skaraborg Medic Doktor Johan Moraeus, som var svärfar till Carl Linné, ansåg då att skelettet måste ha tillhört en jätte och skelettet kallades därför ”Jätten från Vånga”. Han donerade skelettet till Skara domkyrka där det visades för allmänheten under några år. 1710 sänder biskopssonen Emanuel Swedberg (senare adlad till Swedenborg) skelettet till Uppsala universitet. Då stod det troligen klart att skelettet inte tillhörde en jätte utan snarare en val. Det dröjde dock ända till 1823 innan uppsalazoologen Lilljeborg beskriver skelettet som tillhörande en dittills okänd art och namnger denna art Swedenborgsvalen. Idag tror man att valen är en mycket nära släkting till grönlandsvalen. Benens kvalitet gör det dock svårt att bekräfta detta med DNA analyser. Senare har man försökt återvända till den ursprungliga fyndplatsen för att försöka bärga resten av skelettet utan att lyckas. Man har dock hittat spår av ytterligare exemplar av Swedenborgsvalen på andra orter i Västsverige. Revben av valen har hittats i ett grustag vid Landerigatan i Göteborg och en bit av en skalle har hittats i ett lertag vid Hulta tegelbruk i Viskadalen. Sälskelettet I Västergötlands Dagblad från den 5 juni 1900 kan man läsa att Lars Petter Karlsson har gjort ett märkligt fynd då han grävde efter mergel, ett kalkrikt material blandat med lera som användes som jordförbättrande medel. Dr. Henrik Munthe, geolog på Sveriges Geologiska Undersökning (SGU), befann sig i Skara den dagen. Han reste omedelbart till Naum och där övertygade han Karlsson att donera fyndet till SGU. Lars Petter Karlsson hade hittat inget mindre än en fullvuxen hona av Grönlandssäl (Pagophilus groenlandica). Sälen monterades och ställdes därefter ut på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Invid sälskelettet 6 meter ner i lerbädden hittades ett skal av Yoldiasnäckan, en art som var så vanlig för ca 9 500 år sedan att Yoldiahavet namngetts efter den. Därför kan vi veta att sälen levde just för 9 500 år sen. Fynden i Vänerområdet kom att spela en central roll för förståelsen av istidens utveckling under 1800-talet. Vetskapen om att havet och landet har intagit samma områden är väldigt gammal, men förståelsen om hur detta gick till tog fart i mitten av 1600-talet. Då insåg man att sten, sand och grus från havsbotten kunde spolas upp på land och 5 genom detta förskjuta strandlinjen (landhöjning). Fynden av val- och sälskelett samt lagerföljden av sten på Kinnekulle stödde teori. Ett problem var dock att vattenminskningen inte var lika överallt på jorden. Det dröjde inte länge innan en ny tanke föds, nämligen att landmassan eller berggrunden kunde höja och sänka sig. Dessa tankar fick ordentligt fotfäste i början av 1800-talet bland annat genom fynden av val- och sälskelett i Sverige. Det föds ytterligare en teori, nämligen att enorma istäcken hade funnits mellan nordpolen och alperna på land och format landskapet till det vi ser idag. Första gången framförs denna teori 1837 av den schweizisk-amerikanske naturforskaren Louis Agassiz. Det är dock först i slutet av 1870-talet som den får stort genomslag och då via Otto Torell’s resor till Spetsbergen. Där man tydligt kunde se hur högt vattnet hade stått och hur uppkomsten av olika markprofiler hade skett. Observera och diskutera: Fundera på vilket sätt som arkeologiska fynd haft betydelse för vetenskapen. Kanske vi har flera kommande teorier om Vänerns tillblivelse? Hur skulle teorierna kunna komma att se ut? Vilka fynd kommer vi att hitta i framtiden? 060 De första människorna I montern: Benharpun funnen på 2 meters djup vid Fästningsudden på Kållandsö. Den representerar ett av de äldsta fynden av människors dagliga liv vid Vänern för 6000 år sen. Kopia av människoskelett. I montern: Spjutspets, svärd och spjutspets av järn hittade i Lidköpingsområdet. Beskrivning och fakta För 14 000 år sedan invandrade människan landvägen via Skåne. Vi vet att människor i ett tidigt skede sommartid bebodde öar i den arkipelag där Göteborg idag ligger. Om de var de första människorna får vi kanske aldrig veta. Människor kan ha levat i Norden före sista inlandsisen men det finns få spår i form av så tidiga lämningar. I en grustäkt norr om Kungälv har man funnit en mammutbete som är åtminstone 36 000 år gammal, förmodligen ännu äldre. Ännu mer sensationella fynd har gjorts i Finland. I en grotta i närheten av Kristinestad i västra Finland har man funnit stenar som är bearbetade 6 på olika vis. Man har också funnit något som kan tolkas som ett trampat jordgolv, och stenar som är påverkade av eld. Fynden är främst geologiskt daterade och är äldre än 70 000 år. Det har antytts att skiktet de legat i kan vara så gammalt som 120 000 år. Några av de tidigaste fynden från Vänerområdet är 8000 år gamla och kommer från Hästefjorden som är en sjö i södra Dalsland. Några av vårt lands äldsta och mest unika fynd från denna tid är bearbetade ben av lo, björn, älg, sångsvan. Benen är bland annat formade till harpun och fiskkrok. Från äldre stenålder finns fynd från Hornborga, som visar att människan åt älg, uroxe, bäver, kronhjort, vildsvin samt fiskar; abborre och gädda. Nästan alla boplatser från äldre stenålder ligger nära den tidens kust/vattendrag. Vänern var redan vid denna tid viktig för transporter eftersom dessa oftast skedde kustnära i småbåtar. Stenåldersyxor av samma typ förekommer runt hela Vänern. På platsen för fyndet av fiskkroken i Dalsland fann man också en yxa av diabas från Halle/Hunneberg, där masstillverkning av yxor fastställts (s.k. Lihultsyxor). Vanligen användes under äldre stenålder flinta importerad från havskusten via vattenvägar. Runt Vänern har man dock funnit en speciell sorts flinta från Kinnekulle. Runt 5000 år f kr började människor vistas mer regelbundet vid Vänerns södra stränder. Man levde då i kringvandrande grupper som flyttade mellan olika boplatser och försörjde sig på jakt, fångst, fiske och genom att samla bär och växter. Redan som samlare och jägare påverkade människorna naturen. De förhistoriska jägarna som bredde ut sig från norr till söder på den amerikanska kontinenten utrotade de större djuren så som jättesköldpaddan, och decimerade de mindre. En teori är att folken vid mexikanska golfen började bruka jorden just för att kunna försörja sig när jakten av denna anledning försämrades. Vid samma tid som människor vid Vänern använde harpunen, för 6000 år sen, börjar människan på olika platser att själva ändra de ekologiska förutsättningarna för sina livsvillkor. Den största förändringen av landskapet innan modern tid inleds - uppodlingen av jorden - den så kallade neolitiska revolutionen. Människan blev bofast, börjar hålla husdjur och odla jorden men jakt och samlande var fortfarande viktigt. Även fiske var viktigt och stockbåtar användes för fiske och för att lägga ut nät. Vid ljusterfiske användes sågtandade djurben på 7 en lång käpp. Vid den här tiden såg Sverige geografiskt ungefär ut som idag – landet hade höjt sig efter istiden. Observera och diskutera: Människors förmåga att omvandla och förhålla sig till naturen har ändrats genom tiderna, fundera på hur. Fundera också om Vänerns sälar blev utrotade av människan? Eller varför har man inte, vad vi vet, hittat bearbetade sälben i Vänerområdet? 070 Folktro – Träskulpturerna Beskrivning och fakta Före kristnandet av Sverige på 1100-talet respektive 1600-1700-talet när vetenskapen slog igenom hade man egna berättelser som förklarade svårbegripliga händelser, bland annat en skapelseberättelse om hur Vänern kom till. - Gudinnan Gefion hade fått blickarna på Odens son (Skjold). Men Oden krävde en stor hemgift i form av land som gudinnan inte hade. Då vände hon sig till kung Gylfe av Sverige. Han lovade henne så mycket land hon orkade plöja med fyra oxar under ett dygn. Gefion var inte dum, utan hon skaffade sig fyra söner med en av de största och starkaste jättarna i Norge. Dom förvandlade hon till fyra oxar och spände dem för plogen. De plöjde ett enormt stycke land som de drog ut i havet. Landmassan blev den danska ön Själland. Där levde sedan Gefion lycklig med Odens son. Gropen efter plöjningen fylldes med vatten – det blev Vänern. Observera och diskutera: Vad är en sägen? Varför trodde man på jättar förr? Visste människorna som levde på 1100-talet att formen på Vänern var så slående likt formen på Själland? Hur kunde de i så fall veta det? 080 Vänerns lustgårdar Beskrivning och fakta De sju montrarna längs rummets ena långsida nämner de rika natur och kulturbygderna runt om Vänern. ”Vid Göta älv” berättar kort om Vänersborg och Trollhättan, ”Marie pärlor” berättar kort om Mariestad och Sjötorp, ”Laxens rike” berättar om Gullspång och Otterbäcken, ”Hos Karl och Kristina” skildrar Karlstad och 8 Kristinehamn, ”Från Å till fjord” berättar om Byälven och Grums, ”På Dal” berättar om Åmål och Dalslands kanal och sist men inte minst ”Mellan slott och grotta” beskriver kort Läckö slott, Kinnekulle och Lidköping. Använd djupkartan i rummet för att enkelt placera vart dessa platser ligger. Vid Göta älv Monter: Vänersborg, 1600-talet, Gravyr ur Suecia et Hodierna. Fridas Bok av Birger Sjöberg. Statyett, kopia av staty i Skräckleparken, Vänersborg. Gamla slusstrapporna i Trollhättan, ca 1850, akvarell. Trollhättefallen för kraftverken, fotografi, ca 1900. Vänersborg (Brätte) Vänersborg kallas också ibland för Lilla Paris och ligger vid Vänerns slut i söder. Vassända betyder just det – Vattnets ända. Liksom flera av Vänerns städer hade Vänersborg en föregångare. Brätte hete den kortlivade staden och den låg i Vassända socken längst in i Vassbotten som viken i sjöns södra ände heter. När Gustaf Vasa skulle befästa området var Huvudnäs, området mellan Dalslandsidan och Göta älv, lämpligare för borg och stad och valde därför att flytta Brätte/Vänersborg dit det ligger än idag. Idag är det Västra Götalands regionhuvudstad. Trollhättan I Vänersborg börjar Trollhättekanal med Karls grav, byggd av Karl den IX, som har haft stor betydelse vid Vänern. Där finns inga fall men det är sug i de hundratals kubikmeter som varje sekund forsar ner mot Trollhättan och sedan ut mot havet. Trollhättefallen kan man nuförtiden bara se och höra under några dagar varje år. Före den stora kraftverksutbyggnaden runt 1910, berättas att ljudet från vattenmassorna var ständigt hörbart ett par mil bort. De stora attraktionerna i dagens Trollhättan är den dramatiska naturen vid älven, de 200-åriga slussarna i kanalen och Olidans kraftverksbyggnad som man kan besöka. Först 1916 blev Trollhättan stad men här har naturligtvis legat bebyggelse och en lång rad sågar och annan industri långt tidigare. Marie pärlor Monter: Halvmodell till segelfartyg från Sjötorps varv. Arbete på Mina av Lidköping i torrdockan i Sjötorp, fotografi, 2007 Mariestad (Vadsbo) Vadsbo var länge Vänerns pärla och Gustav Vasas son hertig Karls stad. Hertigen blev senare kung under namnet Karl den IX. Kungens drottning var den undersköna Maria av Pfalz och eftersom det var 9 brukligt att kungen namngav olika platser efter sig själv eller andra viktiga personer inom kungafamiljen, har flera gårdar och platser fått namn efter hans käresta; Marieholm, Mariefors men framför allt Mariestad. Staden har kvar karaktären av en väl planerad 1600talsstad uppe på åsen. Det är lätt att föreställa sig det folkliv som varit här, men också under vilka små omständigheter en förvaltningsstad fungerade i det gamla Sverige. På en förhållandevis liten yta har hela residensstadens befolkning bott och verkat. Här har alla Skaraborgs läns första försök till allmännytta byggts upp i form av bland annat lasarettet och domkyrkan. Domkyrkan har dock ingen biskop därför att 1647 blev biskopen förflyttad till Karlstad, som också grundlades av Karl. Kyrkan fick ändå ha kvar rangen av domkyrka. Gamla staden består av låga trähus i olika färger, små och större gårdar med olika form och grönska, plank, staket och gator som löper upp och ner där de följer åsens varierande sträckning. Sjötorp I Sjötorp mynnar Göta kanal ut i Vänern. Där finns sedan 1820-talet en reparationsdocka där kanalens fartyg kan tas om hand. Där har man byggt drygt 500 fartyg fram till 1970-talet. Dockan, där man kan torrsätta fartyg, har en genial konstruktion. Vatten tas in från hamnbassängen och båtarna kan helt enkelt flyta in. Sedan släpps vattnet ut i dockans motsatta ända och rinner under gamla landsvägen och ut i Vänern. Kvar står båten på sin köl och arbetet kan börja. Inga pumpar eller tillförd energi behövs och allt fungerar på samma sätt idag. Dockan, kajerna och slussarna är alla byggda av fint huggen sten och gör Göta kanal till ett makalöst minne av 1800talet. Ingenting ansågs vara omöjligt då. Lugnåsberget Är välkänt bland annat för sin rika flora och lummiga lundar, men framför allt för alla de kvarnstenar som brutits här. I berget har ända sedan medeltiden och fram till 1919 brutits och huggits stenar ur gnejsen till väder- och vattenkvarnar som snurrat i hundratusental, inte minst i Västergötland. Hur många får man en uppfattning om när vi vet att det bara på Öland fanns omkring sju tusen kvarnar före elektricitetens genombrott. Kvarnstenarna såldes naturligtvis i hela Sverige men också runt om i Europa, bland annat till Danmark, Tyskland, Holland och Frankrike. Enligt traditionen var det cisterciensermunkar som startade tillverkningen, och kvarnstensbrytningen är ännu ett exempel på den stora påverkan kyrkan haft i landskapet. 10 Laxens rike Monter: Arbeten vid Gullspångs kraftverk, ca 1911, fotografi. Kungörelse över laxfisket. Laxrev, nutida fiskeredskap. Otterbäckens hamn med skutan Carmen av Kållandsö, 1950-talet, fotografi. Flaskmodell, vänergaleasen Mina av Lidköping. Gullspång Laxarna i Gullspångsälven är världens största insjölaxar. Störst av alla är öringen, Gullspångsöringen, snabbväxande och som kan väga upp till 22 kilo. Det är enorma krafter dessa fiskar besitter, fulla av muskler som de en gång använde för att vandra 15 mil upp i vattensystemen ovanför sjön Skagern. Idag är vägen stängd för fiskarna pga. kraftverket i Gullspång. Kraften i Amn, som är älvens gamla namn, är tämjd och pressas ut i ledningar till allt mer energislukande samhällen. Idag minskar den vilda laxen i antal och vi har istället börjat ”odlar” lax för att kompensera bortfallet. Otterbäcken Stängd är ännu inte hamnen i Otterbäcken. Men borta är järnvägen som en gång förband hamnen med Nora Bergslag och Bofors. Runt 1870 var Otterbäcken en gård i utkanten av Amnehärad församling. Men när den nya tiden kom med järnvägar, industriella krafter och kunskap som kunde bygga en djuphamn blev Otterbäcken en nordeuropeisk hamn. Tusentals är de pråmar som släpats fram och åter mellan Otterbäcken och Göteborg. De var fulla med skrot och kol till bruken och på utvägen kom det svenska stålet, inte minst kanoner och granater. Hos Karl och Kristina Monter: Statyett, kopia av staty i Karlstad. Skapad av Herman Reijers. Fartygen Carlstad och Claraelf i Karlstad hamn, 1860-talet. Fotografi; Arbetare vid Albin Motors första fabrik i Kristinehamn, ca 1905. Fotografi; Gjutmodell till Albinmotor, vattenledning. Karlstad (Tingvalla) Karlstad står på grunden av kanske Vänerområdets största marknadsplats genom tiderna, Tingvalla (känd i historieskrivningarna sedan 1200-talet om en handels- och marknadsplats). Många är de handlare från Lidköping som seglat upp hit ända sedan medeltiden. Lidköping fick stadsprivilegier dryga hundra år tidigare. Staden grundlades 1584 av hertig Karl (sedermera Karl IX). Redan 1580 hade Värmland och den nordligaste delen av Västergötland brutits ut ur Skara stift. Hertig Karl bildade ett eget stift och utsåg en egen biskop. Domkyrkan stod klar 1615 (efter 22 års byggnation). 1647 blev biskopen förflyttad från Mariestad till Karlstad. I dag är Karlstad 11 för många människor synonymt med Färjestad, Löfbergs Lila och Sven-Ingvars. Det är också storstan vid Vänern. Ett självklart centrum för Värmland, där staden ligger i Klarälvens delta, på öar i den förgrenade älven. Genom Klarälven avvattnas delar av de norska fjällen och hela Värmland - hela åttio procent av allt vatten som rinner ut i Vänern kommer från Klarälven. Sola i Karlstad (statyetten) är berömd i hela Sverige. Mindre känt är att Sola var en flicka som arbetade på värdshuset i Karlstad, men fick namnet sola då hon alltid var så glad. Hon hette Eva Lisa Holtz och föddes 1739. Självklart står Sola staty i Karlstad. Kristinehamn (Bro) Gustav Vasa hade ögonen på Bro, då han sökte en lämplig plats för ett järnbruk nära en bra utskeppningshamn. Bro var helt enkelt den bro där riksvägen mellan Sverige och Norge passerade älven Varnan. Men det var först hans son, sedermera Karl IX som lät anlägga både hytta och hammarsmedja här på 1570-talet. Han lät också uppföra en kungsgård och gav Bro stadsrättigheter. Men de drogs in samma år och förnyades först under drottning Kristinas förmyndarstyrelse 1642. Det var naturligtvis då staden fick sitt nya namn. Bro/Kristinehamn blev så småningom den viktigaste Vänerhamnen för utskeppning av bergslagens produkter över Vänern. Det var på den tiden Sverige var världsledande producent av stångjärn. Under 1700-talet övertog Kristinehamn Lidköpings roll som den viktigaste Vänerhamnen. Staden hade så många segelskutor som fraktade järn att de var numrerade och fick lasta och lossa i nummerordning. Kristinehamn är östra Värmlands centrum och en gång startplats för järnvägen Inlandsbanan som går genom hela vårt avlånga land till Gällivare. Från Å till Fjord Monter: Vänerskutan Don Carlos i Säffle sluss, ca 1950. Säffle kanal byggdes 1836-37, fotografi. Reklambroschyrer för Seffle Motorfabrik. Br Bruce tillverkade råolje-, tändkulemotorer 1908-1979. Smidestång och spikar från Borgviks bruksmuseum. Spikarna är tillverkade vid Borgviks järnbruk. 1922 levererade hyttan järn för sista gången. Säffle (Knusesund) Redan på 1500-talet hölls marknader på den plats som då kallades Knusesund. I slutet av 1600-talet slogs det fast att Karlstad, Vänersborg och Åmål hade lika rättigheter att bedriva handel i Knusesund. Det finns forntida fynd som talar för att det i Knusesund har varit en centralplats sedan järnåldern. Säffle började växa efter tillkomsten av Säffle kanal år 1837. På 1870-talet började de ledande 12 männen inom det som då var Seffle by att arbeta för att upphöja byn till en köpings status. 1879 kom järnvägen och i november 1881 kom ett kungligt brev som sade att Seffle vid början av år 1882 skulle bli köping. Den 1 januari 1951 fick Säffle stadsprivilegier, och kom också att bli den sista staden i Sverige innan man övergick till dagens indelning i kommuner. Säffle ligger vid Byälvens utlopp i Vänern. De två stora järnåldershögarna mitt i bebyggelsen vittnar om platsens särskilda betydelse. Säffle är också Billerud, skog, timmer, mossar och pappersmassabruk. Utmed Byälven gick troligen under medeltiden en av de stora pilgrimslederna till Nidaros, Trondheim, förbi Nysäter, Gillberga och Glava. Grums Borgviksälven som rinner upp i sjön Värmeln och mynnar i Vänern hette från början Värma. Folket kring älven kallades för värmar. En tolkning säger att Värmland egentligen betyder Värmarnas land och att det var i området kring nuvarande Grums som de allra första värmlänningarna slog sig ner när inlandsisen drog sig norrut. Fisket i älvarna och fjordarna var naturligtvis en riklig källa att ösa ur. Markerna vid Grums är rika på spår och lämningar från både stenbrons- och järnålder. Borgviksforsen utnyttjades redan på 1300-talet för kvarnrörelse och från 1600-talet för järnhantering. Tidvis var Borgviks järnbruk Värmlands största och det var härifrån järn hämtades när självaste Eiffeltornet skulle byggas inför världsutställningen 1889. Det var förstås stort och betydelsefullt för hela bygden och inledde brukets blomstringstid som nådde kulmen kring sekelskiftet 1900. Men järnhanteringen upphörde helt redan 1924 och idag är Borgvik en av Värmlands bäst bevarade bruksmiljöer och ett populärt utflyktsmål. Även Liljedal är ett gammalt brukssamhälle fast med glaset i centrum. Glasbruket i Liljedal var i drift från slutet av 1700-talet till 1917 och en av Skandinaviens mest betydande, med som mest 150 glasbrukare som arbetade i tre hyttor. Produktionen flyttades till Surte i Göta älvdalen. I dag finns ett glasbruksmuseum inrymt i hembygdsgården och där visas bl. a de vackra glaskloten, som fiskarna använde som flöten, och de cirka 800 olika flaskmodeller som tillverkades på glasbruket, bland annat den som stod modell för Absolut Vodkaflaskan. 13 På Dal Monter: Slussen i Buterud, målning signerad CS. Karta över Dalslands kanal. Gamla staden i Åmål, fotografi. När man passerar Dalbobron, utfarten mot Dalsland i Vänersborg, hälsas man vänligt välkommen på Dal. Där börjar nämligen landskapet Dalsland och ofta säger man där lite norskt att de bor på Dal. Dalsland är mångskiftande, med en bördig slätt vid Vänern och otillgängliga trakter mot Norge. Landskapet kallas i isländska och norska sagor för Markerna. Detta fortlever i socken- och gårdsnamnen Nössemark, Ärtemark, Bomarken, Klevmarken och Rävmarken. Dalslands kanal. Dalslands stora attraktion för besökare är utan konkurrens kanalen, Dalslands kanal. Bygget varade mellan 1864 och 1868, under ledning av tidens store ingenjör Nils Ericson. Kanalen omfattar 254 km segelbar farled, varav 12 km grävd eller sprängd kanal med 17 slusstationer och 31 slussar. Den största nivåskillnaden till Vänern är 66 m. De flesta kommer nog ännu för att se akvedukten i Håverud, ett av landets första turistattraktioner. Kanalens historia kan man se närmare i Håveruds kanalmuseum. Åhmula backe/Åmål Åhmula backe, hette platsen innan staden blev till, en marknadsplats i norra Dalsland. Åmål är något alldeles särskilt mitt i glesbygden, en stad med allt som hör därtill. Mest sevärt är den gamla stadskärnan, som trots flera bränder är en av de bäst bevarade 1700-talsmiljöerna Sverige har. Mellan Slott och Grotta Läckö Läckö slott ligger alldeles vid Vänerstranden på Kållandsö. Det korades för några år sedan till svenskarnas favoritslott. I slutet av 1200-talet lät biskop Brynolf Algotsson bygga en borg strategiskt placerad mitt i det dåvarande rika Skara stift. Kanske var landen kring Vänern under medeltiden en skräckfylld utpost i det katolska Europa, där borgen tidvis kunde lämna ett visst skydd för själ och kropp. Borgen fungerade som en rastplats för pilgrimer på sin färd mot Nidaros. Kållandsö, dit Läckö hör idag, var nämligen en anhalt på pilgrimsleden. Många är de platser som varit brohuvuden för den kristna tron runt om i Vänerområdet; Lurö, Hammarö, Botilsäter, Eskilsäter, Gillberga och många fler. Läckö svävar idag som ett vitt sagoslott långt ut i innanhavet Vänern. Slottet som det ter sig idag är till stora delar greve Magnus Gabriel De la Gardies skapelse. När han väl lyckats köpa loss marken från släkten Månesköld satsade han på 14 staden liksom på Läckö. Det skulle bli en stad att visa upp! Han ägde Läckö och den nya staden fram till reduktionen 1683 då kronan drog in allt och Magnus Gabriel de la Gardie blev mer eller mindre barskrapad. Läckö är idag ett märkvärdigt exempel på 1600-talets stormaktstid, då De la Gardie under en tid var den störste vid Drottning Kristinas hov. Häxjakt År 1671 spärrar myndigheterna in Ingierd från Tanum i slottets fängelsehåla, anklagad för att ha utövat trolldom. Vittne efter vittne anklagar henne. Ingierd har uttalat besvärjelser mot flera personer, som senare blivit sjuka. Hur kunde hon få så mycket smör från bara två kor? Ingierd ger svar på tal i fråga efter fråga. Häradsrätten hotar med tortyr, men hon slipper undan vattenprovet för att Vänern är täckt av is. Efter en timmas tortyr tvingas hon erkänna stöld av ull från Per Olssons får, men det är något som hon senare tar tillbaka. Rättegången slutar med att häradsrätten inte vågar döma Ingierd utan lämnar ärendet vidare och år 1672 frikänner Hovrätten henne helt. En lång process som tog år, för att en kvinna vågade svara för sig och sätta sig upp mot överheten. Hade sjön legat öppen vet ingen hur det hela hade slutat. Lidköping Lidköping ligger längst in i Kinneviken, delad i Nyestan och Gamlestan av Lidan. Staden fick sina stadsprivelegier 1446 (som innebar rättigheter att bedriva handel och sjöfart - varifrån inkomster drev in i form av tullar och skatter till medeltidens kungar. Man fick också rättigheter till två frimarknader: Vitesöndag på våren och Mikaelimarknad på hösten). Sedan 1470 har Lidköping haft en rik torghandel på lördagar – senare även onsdagar då gick ”man ur huse”. I takt med den ökade sjöfarten på Vänern, utvecklades Lidköping till en framstående handelsstad för sin tid. Fram till 1580 var Lidköping den enda staden vid Vänern. 1655 fick Magnus Gabriel de la Gardie rättigheten att anlägga ett nytt Lidköping, nära gamla Lidköping. En möjlighet som erbjöds redan hans far Jakob de la Gardie, men denne utnyttjade den aldrig. Jakob de la Gardie var drottning Kristinas gunstling och riksmarskalk medlem i riksrådet. På torget stoltserar det rödmålade Rådhuset som ursprungligen uppfördes som lusthus, eller jaktpaviljong, åt greve Magnus Gabriel De la Gardie på Kållandsö. Efter några år lät han montera ner det och i stället bygga upp det på Nya Lidköpings, Nya stadens torg. Rådhuset är i dag byggnadsminne och ett av de mer tydliga exemplen på De la Gardies byggnader, tillsammans med Varnhems klosterkyrka och många andra i grevskapet. 15 Grevens tid är än idag närvarande i Nyestan, som började anläggas 1671, men av medeltidens Lidköping är det svårt att hitta spår. Men om vi ger oss ner i Lidan stöter vi bland allsköns bråte snart på delar av en rad broar som förbundit stränderna. Här finns också kajer, brofundament och bryggor från de senaste 1000 åren. Kinnekulle Kinnekulle är det bäst kända av Västergötlands platåberg, uppbyggda av sedimentära (avlagrade) bergarter under hundratals miljoner år. Inne i stenen sitter fossil av växter och djur som levde i ett tropiskt hav. Redan på 1700-talet reste en ström av vetenskapsmän, bland dem även Carl von Linné, till Kinnekulle för att studera bergets märkvärdiga geologi och växtlighet. Det är framför allt den kalkrika berggrunden men också det milda klimatet som ger förutsättningar för en så riklig växtlighet. Naturligtvis finns yppigare växtlighet i södra delarna av landet, men det märkliga är de växter, bland annat olika orkidéer, som trivs här i det mycket magra jordtäcket på Kinnekulles kalkberggrund. I slutet av 1800-talet när naturromantiken kom på modet ökade strömmen av besökare kraftigt och redan 1889 kom den första turistguiden om det blommande berget. Carl Klingspor, som ägde Herrgården Råbäck under denna tid tog vara på intresset och lät bygga flera attraktioner, bland annat utkikstornet och turisthotellet. Men ”Kullen” har inte bara upplevts som underskön och romantisk utan också hotfull, inte minst bland sjöfararna som skrämdes av oberäkneliga vindar och farliga vågor nedanför dess fot. Respekten var så stor bland vissa att de inte tordes uttala bergets riktiga namn utan istället gav det smeknamnet Kinnebonden. Någon man talade om i så vänliga ordalag borde ju inte göra en något ont. Husaby Kyrka Vid Kinnekulles fot ligger Husaby kyrka. Mycket talar för att Husaby var biskopskyrka före eller samtidigt med Skara. Hur som helst så liknar den ingen annan, med sina dubbla torn. Ett av tornen har troligtvis varit ett kastell, försvarstorn och är äldre än själva kyrkan. Nära kyrkan ligger källan som gjort platsen känd vida omkring. Enligt traditionen döptes Olof Skötkonung här, landets första kristna kung. Att komma in i detta kyrkorum är att förflyttas 800 år bakåt, till den katolska tiden då våra bygder var en del av den dominerande romersk-katolska kristenheten. Kyrkan har drag som är bortstädade i de flesta andra kyrkor från medeltiden. Triumfkrucifixet sitter på sin plats över valvet mellan koret och långhuset. Man kan också se väl hur dessa båda rum varit åtskilda en gång. Väggarna är fyllda med bilder ur bibelns berättelser. Tillsammans ger allt detta en aning av 16 den kristna mystik som var en del av människornas liv under medeltiden. Grottan Lars Eriksson var Sveriges sista grottmänniska och blev en legend redan under sin livstid. Efter att han blivit av med sin bostad i Husaby bodde han i nära 30 år tillsammans med hustrun Inga i en ”grotta” han byggt i berget nära Husaby. Takhöjden är 1, 75 meter och de två rummen mäter tillsammans nio kvadratmeter. Lasse kom att leva på tjuvskytte och såg till att aldrig bomma sitt byte. Efter det att Inga dött levde han ensam i grottan några år tills han dog 1910. Människor i trakten som inte gillade Lasse skövlade grottan efter hans död, men den renoverades senare av några av hans vänner, för att åter igen förstöras. 1975 renoverades den dock på nytt och är idag ett annorlunda och spektakulärt besöksmål på Kinnekulle. Observera och diskutera: Titta på djupkartan vart de olika städerna/platserna är belägna. Fundera på varför handelsplatser och tidiga bosättningar etablerades just där. Diskutera hur de olika städerna har utvecklats. Vilka förutsättningar behövs för att ett samhälle ska blomstra. Titta på olika exempel. Om eleverna var borgmästare i var sin stad, vad skulle de göra för att mer bli konkurrenskraftiga? 090 Concordia Föremål: Ratt, Torrkompass, Kaffekopp med tillhörande fat, nakterhus (skyddshuv till kompassen) är alla från skutan Concordia. Modellen av Concordia är tillverkad av Carl Fries. Beskrivning och fakta Concordia var en tvåmastskonare, byggd i Sölvesborg 1894 och hemmahörande i Lidköping från 1918. Klockan elva på förmiddagen den 22 oktober 1921 gick Lidköpingsskutan Concordia på Norrmansgrundet utanför Vänersborg. Hon hade dagen innan lastat plank och bräder i Kristinehamn och var på väg mot Faxe i Danmark. På grund av en frisk nordvästlig vind hade man kvällen tidigare sökt nödhamn i Otterbäcken. Tidigt följande morgon avgick man igen, men det blåste friskt och det började snöa. Det blev åtta grader kallt denna oktoberdag och de stod på grund i 23 timmar i bitande kyla och snöstorm. Concordia gled så småningom av grundet, men inte förrän på morgonen dagen efter hittades hon av undsättarna. Det var 17 en fruktansvärd syn: Bland trasiga segel och tågvirke, nerisade plankor och bräder låg två besättningsmän i 20 årsåldern omkomna. ”Vi var väl också mer döda än levande, både kaptenen och jag. Att vi lyckades hoppa ner i undsättningsbåten förstår jag inte”. Citat från ögonvittnet Fries. Observera och diskutera: Det kan vara vanskligt att segla på Vänern. Det är många skepp som har förlist av olika anledningar. Prata gärna om de unga besättningsmännen som ofta var på skutorna. Det hårda livet ombord. Känner ni en gammal sjöman? Bestäm träff och gör intervju. Titta på djupkartan, var tror ni det ligger flest skeppsvrak? 100 Sjöfruns gömma Beskrivning och fakta Är en tunnel som förbinder rum 2 med rum 3 Landgången. I tunneln kan man också komma till Sjöfruns gömma, ett mindre rum med sittmöjligheter, utklädningskläder och animerad filmvisning. Animationen är gjord av andra barn som har närmat sig sägnerna om Sjöfrun. Det finns många olika sägner om Sjöfrun, här i Sjöfruns gömma har du och dina elever möjlighet att ta del av några. Observera och diskutera: Vad är en sägen? Finns Sjöfrun på riktigt eller vad kan det vara som gjort att historier om henne har uppstått? 18