1. No category

Nr 1 2010
STORMURBLADET
Medlemstidningen för Ryttargruppen Stormur - lokalförening i Svenska Islandshästförbundet
STORMURBLADET 1-2010
1
STORMURBLADET
Rosen går till…
Medlemstidning för Ryttargruppen Stormur.
Redaktionens adress: tidningen@stormur.nu
Redaktör: Ewa Kuylenstjerna
tidningen@stormur.nu
Text Ewa Kuylenstjerna
Foto Sonia Eriksson
Ansvarig utgivare: Göran Fernsund
goran.fernsund@compassmc.com
Layout: Sonia Erikson, webmaster@stormur.nu
Redaktionen ansvarar inte för åsikter eller
synpunkter i insänt material om så inte direkt
anges.
Tävlingsgruppen som varit så flitiga
och organiserat två stora tävlingar
under vintern, både inomhus på Stora
Rickeby och utomhus på Vallentunasjöns is - och genomförde den! BRA
JOBBAT!
Omslagsbild: Muska från Smara, foto Sonia
Eriksson
och till…
Nina Keskitalo som höll en så intressant och lärorik clinic i samband med
årsmötet!
Innehåll
Redaktörens ruta
Ordförande har ordet
Lappdalsmästerskapen
Årsmötet
...............3
...............4
...............5
...............6
Noterat från Ninas clinic
Rapport från årsmötet
Inomhustävlingen på stora Rickeby
...............9
Nadia och Faxi på tävling
Första hjälpenkurs
Istölt som gjorde skäl för sitt namn
.............14
.............16
Mikaela Tjärn och Trölli tävlar
Kurs i kroppsspråk
2
.............19
STORMURBLADET 1-2010
Redaktörens ruta
Hej igen Stormuriter!
Nu äntligen gör vi en omstart med det nya Stormurbladet i digitalt
format. Här kommer ett vinternummer som jag hoppas ska inspirera
till många flera fina bidrag i kommande nummer.
Under denna fantastiska vinter har det tävlats både ute och inne. Det
får vi förstås läsa om.
Vi får också en rapport från årsmötet och ett sammandrag av Nina
Kestitalos clinic.
Vad kan man göra för en olycksdrabbad medmänniska? Mycket, om
man lärt sig hur man gör! Vi är ju obotliga optimister vi människor:
”det händer inte mig” tänker väl de flesta. Men livet är ju sånt att alla
drabbas på ett eller annat sätt av en olycka själv eller är med om att
någon annan råkar illa ut. En av vinterns kurser, som finns att läsa om
är den utmärkta HLRkursen, Hjärt- och LungRäddning, som genomfördes med tyvärr allför få deltagare.
Även en kurs med syfte att lära sig kroppsspråka med sin häst får vi
läsa om.
Tack vare att tidningen nu distribueras digitalt kommer den att kunna
innehålla många bilder av våra charmerande islandshästar, så vi förväntar oss att få massor med artiklar och berättelser med foton, så att
nästa Stormurbladet blir riktigt innehållsrikt. Det är ju vi medlemmar
som skriver bladet.
Hör gärna av Er om vad ni tycker och vad ni skulle vilja läsa om i
bladet, till: tidningen@stormur
Vi hörs!
Ewa
STORMURBLADET 1-2010
3
Ordförande har ordet
Så är nu det första Digitala Stormurbladet
här! Stormurbladet kommer att innehålla reportage och artiklar medan aktuell information om
Stormur kommer att finnas på vår nya hemsida.
Mars 2010
Vi har en ny spännande säsong framför oss
med massor av aktiviteter.
Stormur har i januari genomfört en Inomhustävling och en Istölt på Vallentunasjön i februari. Håll utkik på hemsidan efter mer informaStormurs årsmöte, som hölls på Örnäs, var i
år mer välbesökt än vanligt. Före årsmötet hölls tion.
en Clinic för Stormurs funktionärer och efter
mötet intogs middag med mingel.
Om du vill göra en insats för Stormur, hör av
dig till styrelsen och/eller till någon i våra aktivitetsgrupper. Vi behöver alla hjälpas åt för att
Nya namn i 2010 års styrelse är Caroline Verutveckla vår förening. Alla kan hjälpa till med
nier, Karolina Holmberg och Henrik Moe.
något, så tveka inte att ta kontakt.
Jag vill passa på att tacka Helene Larsson för
gott arbete för tiden i styrelsen.
Glöm inte att betala in årsavgiften så snart
som möjligt.
Vill även speciellt tacka Alexandra Rashem
som under de senaste 2 åren fungerat som kasHa en härlig vår efter en lång vinter!
sör trots att hon för länge sedan har avsagt sig
önskar
uppdraget. Nu har Stormur äntligen fått en ny
Göran
kassör, Henrik Moe.
Göran njuter på Vinurs rygg.
4
STORMURBLADET 1-2010
Lappdalsmästerskapen
Text och foto Ewa Kuylenstjerna
På morgonen den 12 dec, en strålande vinterdag, samlades ett ansenligt antal ryttare
och hästar för att starta i uttagningarna i
Lappdalsmästerskapen 2009. Det var både
privat- och skolhästar som tävlade i grenarna
maskerad, fyrgång, V5 och tölt, T7.
Efter välbehövlig lunchpaus var det dags
för de spännande finalerna i V5 och T7. Till
A-final i fyrgången hade Linea /Tigge, Lisa/
Fàkur, Emma/Hremsa, Sofie/Bessi, Kicki/
Jafna, Hanna/Vilja och Anna/Màni kvalificerat sig och till A-finalen i T7 hade Sophie/
Andvari, Lisa/Fàkur, Caroline/Bliður, AnAnna på Màni knep andra plats i V5.
dreas/Brynjar, Emelie/Skuggi och Bea/Bakki
kvalificerat sig.
Medan solen försvann avverkades de sista
varven i tölten och prisutdelningen skedde i
strålkastarnas sken. Det var ändå tydligt att
många av ryttarna var riktigt glada och nöjda
med sina prestationer.
Hästarna kunde se fram emot en extra morot
och vi andra åkte hem efter en fin dag och en
väl genomförd tävling som var klar på utsatt tid
- på minuten!
Granen Lisa på Fákur vann maskeraden före
polisen Wilma på Stienur.
STORMURBLADET 1-2010
Emelie utsågs till kursverksamhetens mest
framgångsrika elev, här på favoriten Skuggi.
5
Årsmötet
Årsmötet var ett riktigt trevligt och välbesökt evenemang med fullt program hela eftermiddagen.
Först höll Nina Keskitalo en intressant, lärorik och pedagogisk Clinic där hon med generositet
delade med sig av sina inridnings- och träningsmetoder. Tyvärr var det för mörkt för att ta några
bilder, då vi var utomhus, men Åsa har varit vänlig att dela med sig något av vad hon fick ut av
Clinicen.
Så hölls årsmötet som, förutom de obligatoriska agendapunkterna, innehöll ett antal spörsmål
som stöttes och blöttes, som Kia återger här. Därpå följde en härlig middag med trevligt umgänge. Det är ju många av oss som inte har tillfälle träffas utanför tävlingsbanorna så ofta och
knappt känner igen varandra utan hjälm...
Noterat från Ninas clinic
Text Åsa Kärrman
Den 16 januari, i samband med årsmötet, bjöd
Stormur in till clinic med Nina Keskitalo på
Örnäs. Nina berättade om träning av hästar från
föl till tävlingshäst. Vi fick se en 8-månaders
hingst, två 4-åringar på olika nivå (den ena
halvbror till Berserkur), en 5-åring på töltträning och så satt Nina upp på sin nya tävlingshäst, den högt bedömde hingsten Ardur; en
ljudlig suck hördes från åskådarna. Efter en
värmande fikapaus visades en sjuåring och så
kom Julia Lindmark på Svipur. Nina instruerade och beskrev de olika hästarnas behov och
förmågor. Nina visade också markarbete med
sin vackra lusitanohingst skimmeln Quatzo,
som gjorde mer spektakulära övningar inklusive courbette och ett fint levadeförsök. Slutligen
satt Nina upp på sin läckra mörkbruna lusitanohingst Odalisco, som är utbildad i svår dressyr.
Då fick vi bl.a lära oss att om man vill göra en
övergång från passage till piaff så spänner man
bara magmusklerna… Hur enkelt som helst!
Här är några av Ninas tips och tänkvärda ord,
som jag lade på minnet:
* Efter avskiljningen får fölen lära sig att
ledas i grimma och lyfta hovarna innan de
släpps på lösdrift
* Unghästarna börjar ridas i rundpaddocken,
men de ska ut på vägen så fort som möjligt
eftersom de inte klarar att hitta balansen på
volt. I början får de följa efter en kompis i
den gångart de väljer själva.
* Det är mycket viktigt att ryttaren har bra
balans!
* Hästen måste vara lösgjord och ta förhållningar innan man börjar med tölten.
* Spända travtaktiga hästar som höjer huvudet vid tölt måste man ge eftergift direkt,
inte hålla i.
* Arbeta med bakbensaktivitet genom att
ändra tempo och ändra form
* Jobba grundligt i skritt
* Ryttaren får akta sig för att begära för
mycket av hästen olika moment. Om hästen jobbar på efter förmåga och ryttaren
ändå inte är nöjd… hur kul är det då att
anstränga sig och känna harmoni. Jobba i
korta moment och växla mellan uppgifterna
* Ryttaren ska ställa relevanta krav på hästen
* Eftergiften är A & O
* Börja alltid ridpasset med att kolla att hästen är lydig för hjälperna. Det gäller även
innan man rider ut.
En del tränare har rykte om sig att vara tuffa
t.o.m. ”elaka”. Men vem är det egentligen som
är ”elak”? Den som låter hästen få olater eller
den som arbetar med att få bort dem?
Hästens dröm är att gå i flock och beta, inte att
vinna VM. Det gäller att få hästen med sig och
göra sin egen dröm till hästens dröm.
Det är inte säkert att din häst har det bäst hos
dig. Om ni har alltför olika ambitioner är det
bättre att byta häst.
Ett stort tack till Nina och hennes medhjälpare!
6
STORMURBLADET 1-2010
Karolina Holmberg pratar med Mikaela
Tjärn.
Engagerat styrelsesamtal.
Gesa Helmfrid, Ulrica Torsell och Lisette Öberg.
Helene Larsson hjälper till med serveringen.
Pia Vilén med diplomet, Årets Stormurit, i sällskap med Mari Andersson, Lena Ahlefelt, Anna
Pers och Nadja Calmerin.
STORMURBLADET 1-2010
7
Rapport från årsmötet
Text Kia Holmquist
Foto Ewa Kyulenstjerna
Årsmöten är en händelse som får allt för få av
våra medlemmar ur husen, en svinkall januarikväll. Vilket är synd, eftersom det är där vi
kan berätta om arbetet vi bedrivit under året,
grunden för de beslut vi fattat och få återkoppling från er. Alltså beslöt vi att göra årets möte
till något som ”bara inte kunde missas”. Klok
och nyttig clinic med Nina Keskitalo inledde
dagen, åtföljt av gratis – och god – middag till
alla de som arbetat som funktionärer under
året. Och visst blev det fullt i Örnäs Café!
Ordförande Göran Fernsund gav en övergripande resumé över året, åtföljt av representanter för respektive utskott som kompletterade
rapporteringen.
Stormurbladet i pappersform lades ner av
ekonomiska skäl. Vi har valt att satsa på en ny
hemsida och elektroniska utskick, som både
sparar miljön och klubbens pengar. Men det
gör också oss mer snabbfotade informationsmässigt, då ledtiderna från nyhet till att den enkelt kan nå medlemmarna blir betydligt kortare
än tidigare. Hemsidan är nu på plats, den är enkel att uppdatera och expandera och vi märker
att vi alla i styrelsen har fått ett större engagemang i och ansvar för innehållet på den. Vi
är medvetna om att många saknar tidningen i
brevlådan och vi är ledsna för att vi inte kan
göra både och. Nu kommer tidningen elektroniskt istället. Men vi ska heller inte glömma
bort att en anledning till nedläggningen var
ständig brist på material till tidningen. Många
vill ha den, men få bidrar till den. Genom att
nu publicera den på hemsidan är vi inte beroende av utgivningsdatum, ett visst sidantal
etc., vilket gör oss mer flexibla.
Tävlingarna utöver ovanstående har gått bra
och samtliga genomfördes som planerat. Efter
inledande problem med för få funktionärer, har
den trenden vänt, vilket vi är mycket glada för.
Fritidsgruppen har anordnat ritter för medlemmarna under året, bland annat till Djurgården,
Brottby och Domarudden. Tyvärr fick distansritten ställas in p.g.a. för få anmälda.
Klubbens ekonomiska facit efter 2009 blev
en vinst på drygt 33 000 kronor och styrelsen
beviljades ansvarsfrihet av medlemmarna.
Styrelsemedlemmen Helen Larsson avböjde
omval och istället valdes Karolina Holmberg
och Caroline Vernier in, liksom Henrik Moe
som blev vår nya, mycket efterlängtade kassör.
Årets Stormurit, Pia Wilén hyllades välförtjänt,
liksom den på kvällen ej närvarande Årets tävlingsprofil, Jenny Göransson.
Tack för ett trevligt år 2009 och välkomna till
ett nytt Stormurår!
Tillsammans med grannklubbarna Eidfaxi
och Vallfari anordnades en nationell tävling – Kia Holmqvist och Ordförande Göran Fernsund.
Svealandsmästerskapen - i Eskilstuna, som var
mycket lyckad. Ambitionen är att samarrangera
den fler gånger om vi får till logistiken.
8
STORMURBLADET 1-2010
Inomhustävlingen på stora Rickeby
Text: Maria Macklin
Foto: Maria Macklin och Ewa
Kuylenstjerna
En kall snötäckt vinterdag gick inomhustävlingen på Stora Rickeby gård nära Arlanda av
stapeln. Stefanie skulle tävla Gammur i fyrgång
och tölt och Frakki skulle delta i unghästklassen. Det var en spännande dag där vi skulle
få se om Stefanies träning av Gammur skulle
ge något bra resultat på tävlingen men även
hur vår unghäst Frakki skulle reagera på att
åka transport, byta miljö och tävla för första
gången.
Vi hade checkat in hästarna dagen innan för
att tjäna lite tid och hitta bästa vägen dit från
Genas Salomea Islandshästar i Närtuna där vi
har hästarna inackorderade.
Dagen började inte så bra för när vi kom fram
till tävlingsplatsen råkade vi stanna bilen med
hästsläpet på den glashala vägen och kom
sedan inte framåt igen, bara bakåt. Men som
tur var lyckades vi backa in på parkeringen vid
ridhuset och kunde lasta ur hästarna där. Nu
kunde vi pusta ut att vi lyckats ta oss dit helskinnade trots halkan.
Utanför ridhuset var det full aktivitet med hästtransporter som anlände och folk som stod och
pratade. Själv träffade jag många vänner som
jag inte sett på länge och som det var roligt att
få prata med en stund.
Tävlingarna startade med fyrgång för seniorer
och vi hann se flera fina ekipage innan det var
dags för oss att gå till hagen och hämta Gammur och förbereda honom inför hans första
start i fyrgång ungdom. Frakki var duktig och
blev inte orolig när vi tog ut Gammur ur hagen
och försvann iväg med honom. Stefanie gjorde
i ordning Gammur och red sedan iväg för att
värma upp medan jag gick tillbaka till ridhuset.
Nu hade tävlingen dragit ut lite på tiden och det
blev en försening på femton minuter och det
blev en lite väl lång uppvärmning för Gammur.
Det är alltid svårt att planera tid vid tävlingar,
men det är lika för alla.
Stefanie trotsade kylan och red envist
tävlingen i kavaj och vita ridbyxor så
strax innan insläppet i ridhuset var jag
där och hämtade jacka, halsduk och
termobyxor för att sedan gå in och
sätta mig på läktaren.
Stefanie på Gammur och Liselotte på Halastjarna.
STORMURBLADET 1-2010
Gammur och Stefanie gjorde en fin
visning i fyrgången och fick poängen
5,63 vilket var bra med tanke på att
Gammur kändes lite trött i första starten. Det är också lite typiskt Gammur
som ofta är lite morgontrött och inte
alltid gillar att motionera på sin sovtid efter frukost. Efteråt fick Gammur
gå tillbaka till Frakki i hagen vilket
resulterade i lite dålig tidsplanering
från vår sida då Stefanie nästan höll på
att missa prisutdelningen i fyrgången.
Hon hann dit i alla fall – om än lite
sent. Stefanie hade kommit på andra
plats efter Liselott på Halastjarna som
9
fått fina 5,90 poäng i fyrgången. Det blev prisutdelning utan häst för Stefanies del och dags
att ladda om för nästa gren.
En kort paus senare var det dags för seniorernas tölt. Vi hade gärna hunnit se fler ekipage
men tyvärr hann vi inte se så många innan det
var dags att gå och göra ordning Gammur för
ungdomarnas tölt. Nu blev det lite kortare uppvärmning och Gammur hade vaknat till liv efter sin lite tröga start. I töltgrenen var han mer
taggad, gick jämnare och visade mer energi
vilket resulterade i 5,83 poäng av domarna. Det
räckte till vinst i ungdomarnas tölt och Stefanie
fick en ännu stoltare mamma på läktaren.
Efter prisutdelningen i tölten där Stefanie fick
sin blågula rosett blev det lunch i kafeterian
och tid att prata med vänner igen. Men tiden
gick snabbt och det blev snart dags för femgången. Nu fick vi tid att sitta på läktaren och
titta på tävlingarna en stund. Det var många
trevliga ekipage som tävlade och vi njöt av att
se de fina hästarna.
och jag var mäkta stolt över både honom och
Stefanie efteråt. Jag var också extra glad för att
det blev en positiv upplevelse för Frakki och att
han hade klarat det alldeles utmärkt utan större
problem.
Vilken dag det hade varit! Stefanie hade ridit
bägge hästarna fantastiskt bra och så bra att
även domarna hade uppmärksammat det och
gav henne hederspriset för sin goda ridning.
Med en tår i ögat tog Stefanie emot hederspriset och det var Stefanies mest uppskattade pris
för dagen!
Detta blev en dag att minnas – en kall vinterdag, i trevlig atmosfär, en välarrangerad tävling
av Stormur med många fina hästar!
Näst på tur var Frakki som Stefanie
skulle tävla i unghästklassen. Jag
var spänd på hur han skulle reagera
på allt nytt på en tävlingsplats, och
framför allt hur han skulle reagera
på publiken på läktarens långsida.
Det måste ju vara en första gång för
allt och nu med facit i hand så gick
allting väldigt bra. Frakki var ganska
spänd och gnäggade en hel del i den
nya miljön. Under uppvärmningen
på vägen var han lite okoncentrerad
och lyssnade inte riktigt när Stefanie
skulle stanna honom i galoppen och
nedtagningen från galoppen blev rätt
lång.
Väl inne i ridhuset på tävlingen var
han dock mycket lyhörd för hjälperna och visade villigt sin trevliga
tölt och galopp. Publiken på läktarlångsidan verkade han inte heller
bry sig speciellt mycket om. Frakki
fick totalt 5,60 poäng för sin visning Stefanie på Frakki.
10
STORMURBLADET 1-2010
Jag och Faxi på tävling
Text: Nadia Calmerin
Den 31 januari hade Stormur anordnat en
inomhustävling utanför Märsta. Jag hade i ett
svagt ögonblick av tävlingslust (eller hjärnsläpp?) raskt anmält mig till tre tävlingar på
en gång när jag en kväll satt och gick igenom
tävlingar som jag skulle kunna vara med i. Det
kändes roligt att det fanns en tävling så tidigt
på året och att det var inomhus skulle ju kunna
vara ytterligare en bonus, tänkte jag.
Den första gången vi tävlade var det stekhett
och soligt och det var inget vidare faktiskt. En
tävling i januari kändes betydligt mer uppfriskande!
Nu är det ju så att när man sitter framför datorn
hemma så känns inte allt så läskigt och datumet
då tävlingen faktiskt ska äga rum, känns väldigt avlägset. Sen går tiden väldigt snabbt och
plötsligt och så har det blivit dags och då känner man sig inte ett dugg förberedd. Hästen går
plötsligt mycket bättre i det varv som man inte
valt till tävlingen, han fattar fel galopp, kan inte
trava rent och trilskas i största allmänhet. Helt
oplanerat infinner sig möten och åtaganden på
arbetet som man bara måste genomföra och
tiden tycks inte räcka till för att träna så mycket
som man vill. Eller så skiner solen helt enkelt
bara den dag då man tänkt rida på volten, snön
gnistrar och allt är så där ljuvligt vackert och
det slutar med att man rider ut i stället.
Ja, det finns tusen ursäkter men en dag så kommer obevekligen det datum då man ska tävla.
Jag och Faxi har bara tävlat en gång tidigare
i öppen klass, så jag hade inga större förväntningar. Jag vet att han kan, men det är värre
med mig. Jag är en typisk ”storhästryttare”
och har ridit halvblod sen jag var 13 och en del
araber och quarterhästar men jag är nybörjare
på islandshäst.
Faxi är faktiskt den första och enda islandshäst
som jag har ridit (förutom en turridningshäst
för många år sedan) och det här med tölt är ju
så svårt! Men det är väldigt, väldigt roligt och
en riktig utmaning!
Faxi är min allra bästa vän och kompis. Jag har
bara haft honom i två år, men det känns som
om det inte fanns en tid innan honom. Jag ska
inte gå in på den historien nu men det är lite
lustigt att vi fann varandra; han är det bästa
som har hänt mig (näst efter min familj) och
varje dag med honom är fantastisk. Han får
mig att må bra, helt enkelt.
Den sista tiden har han känts kanonfin och det
har gått riktigt bra på lektionerna för Ann-Mari.
Det känns faktiskt som om jag börjar få lite
Nadia och Ljósfaxi värmer upp.
STORMURBLADET 1-2010
11
kläm på det här med tölt också. Nu kan jag åtminstone känna när han går i takt och vi börjar
också få ordning på formen.
Nu talar jag om arbetstölten, för när det gäller
den ökade tölten har jag stora problem!
När vi är ute och rider hemma på vägarna runt
Järvafältet kan vi få till de mest fantastiska
ökningar i tölt, enligt mig, vill jag tillägga…
Har han dessutom en kompis bredvid som han
kan tävla med så kan jag lova att det går undan!
Men annars – inte.
Jag fattar helt enkelt inte hur man gör. Antingen släpper jag honom för mycket och då kör
han upp huvudet och rollar eller så håller jag
tillbaka honom och då ökar han inte tillräckligt.
Men det är väl bara att träna. Skam den som
ger sig!
När jag började rida islandshäst (Faxi) tyckte
jag att det gick så himla snabbt! Jag var van
att rida på halvblod i lugnt, samlat tempo och
det var en viss skillnad mot att forsa fram på
den här lilla turbomaskinen! Och vad svårt det
var att på en JÄTTEbana hålla tempo, takt och
form samtidigt med flera andra hästar som triggar upp farten och tävlingsinstinkten!
Jag gillar visserligen fart och fläkt men det ska
vara jag som bestämmer tempot. Jag kan väl
säga att jag och Faxi ibland har skilda åsikter i
den frågan…
missöden och lastade av. Eftersom vi skulle
starta kl. 09:30 så var det nästan dags att sadla
på direkten och börja rida fram. Faxi verkade
vid gott mod och jag sadlade, tränsade och satt
upp. Vi tog oss fram till en paddock men insåg
ganska snart att det inte var läge att rida fram
där. Om man inte ville pulsa i en halv meter
snö…
Red fram på vägen och Faxi kändes ganska
samlad och lugn. Annars är just det vårt största
problem: Faxi blir extremt taggad och framåt
med andra hästar... Det kan ju låta bra men då
ska man betänka att Faxi i vanliga fall har en
enorm vilja och framåtanda. Lyckas man tygla
det hemma på banan så går han kanonfint –
men på en ovalbana och med en massa andra
hästar… nja, det blir lite för mycket av det
goda.
Tiden gick snabbt och snart var det dags! Jag
tror inte att Faxi fattat att vi var på tävling när
vi red in i ridhuset. Vi har inget ridhus hemma
på Molnsätra, men vi brukar åka på kurs i ett
ridhus ibland så han trodde nog att det var dags
för lektion.
Underlaget var Paddex och det kändes väldigt
ovant och grusigt, har aldrig ridit på det inomhus. Dessutom var det ganska hårt och fruset i
hörnorna.
Målet med tävlingen var framför allt att han
skulle lyssna på mig och att det skulle kännas
kontrollerat.
Arbetstölten funkade ganska bra ändå. Faxi
var lugn och sansad och lyssnade på mig. Jag
försökte att tänka på vad Ann-Marie lärt mig:
”Black and Decker, Black and Decker”, håll
takten! Håll upp hans huvud! Få honom att
lyssna!
Så kom då tävlingsdagen och som tur var, var
jag inte ensam från vårt stall. Mitt lokalsinne är
inte det bästa så det kändes skönt att ha vänner
med som hittade. Julia skulle tävla sin unghäst
Ari för allra första gången men verkade inte
ett dugg nervös. Själv var jag i stallet kl. 06:30
och irrade runt som en yr höna och packade,
mockade, gav mat och kopplade på transporten.
Faxi trilskades lite innan vi fick på honom
men sen gick det bra. Vi kom fram utan några
Yes, det funkar, tänkte jag och det kändes
faktiskt bra. Sen sa domarna till om trav och
då gjorde jag något som jag inte har gjort förut
på tävling: jag väntade in Faxi och fick honom
att lyssna på mig innan vi satte iväg i trav.
Tidigare har jag slutat rida när vi kommer in på
banan och nästan bara åkt med. Traven kändes
sådär, fick inte till de där riktiga längningarna
som jag vet att han har. Dessutom kändes han
lite ojämn, men det vet jag ju att han kan vara
12
STORMURBLADET 1-2010
ibland i höger varv. Jag hade valt höger varv
för att få till rätt galopp, eftersom jag hade fått
felfattning på min första tävling i vänster varv
och det spökar för mig fortfarande. Jag vågar
inte välja vänster varv, fast jag vet att han har
bättre tölt i det varvet.
Sen var det skritt och han har en fantastisk
skritt men det är inte ofta han får visa den eftersom han har alltför bråttom. Nu kändes han rätt
lugn och jag tänkte att jag låter honom få fria
tyglar så att han får slappna av och det gjorde
han med besked! Han frustade och trampade
under sig rejält.
Jag andades och försökte tänka på det jag hade
lärt mig på en kurs i centrerad ridning. Försökte få honom att lyssna och vila i stegen med
hjälp av min andning och sätet.
Så var det dags för galopp, fick till en fin fattning men sen är det ett litet sto som kommer
ångande bakom Faxi och det kan han ju inte
låta passera obemärkt! Plötsligt är det som att
han fattar att det är tävling och att matte är satt
ur spel och alltså kan man springa på obehindrat och TÄVLA!!
Faxi sätter fart och jag hinner tänka: hoppas
vi inte går omkull nu i hörnan. Det gör vi inte,
men det känns inte helt hundra… Vi ångar på
och ibland lyssnar han och ibland inte...
Tack och lov säger speakern att det är dags för
ökad tölt men samtidigt vet jag att vi kan hälsa
hem. Jag kan ju inte ökad tölt.
Får till en ökning, tror jag. Annars är det inte
mycket att hänga i julgran. Skäms nästan lite
och tar hand om min häst och lastar in honom
i transporten. Samtidigt är jag ganska nöjd
med arbetstölten men jag vågar inte lita på min
magkänsla att det faktiskt kändes bra. Kanske
har jag fel. Faxi har i alla fall varit duktig och
får ett äpple som han älskar och som är hans
belöning efter alla pass som har gått bra.
stallkamrater. Ari har gått bra, tycker Julia och
Ulrika. Han kändes lugn och stadig. De har ju
inte jobbat med ökad tölt ännu så där har han
inget att hämta, annars har han känts bra, så de
är nöjda. Kul!
Tycker att Julia är en cool 14-åring, jämfört
med denna 40-åriga tant som låter tävlingsnerverna bestämma…
Jag går ut för att höra om domarkommentarerna har kommit men får höra att de dröjer men
att resultatet har kommit upp. Går ut och ser att
vi har kommit FYRA! Poängen är 5,23, wow,
jag som trodde att vi hade kommit sist! Och Ari
hade det också gått bra för.
Sen kommer domarkommentarerna och det är
jätteroligt att läsa: Samtliga domare har gett oss
kommentarer om fin form på arbetstölten och
äntligen får vi poäng 5,5 och 5,0 för tölten. Galoppen har vi fått 6,0 och 5,5 för men den största överraskningen är skritten, där vi har fått en
7:a! Äntligen har han visat sin fina skritt! Jag
vet ju att han kan!
Den ökade tölten var ju en katastrof och den
inställningen delade två av tre domare, den
tredje ger mig 5,5 för den ökade tölten. Man
kan undra när han/hon fick syn på den tölten?
Vi åkte hem ganska omgående och Faxi fick
sin hink och sen fick han komma ut i hagen och
rulla sig och leka med kompisarna. Jag tror att
han var ganska nöjd med sin dag! Och på det
hela taget så var jag också ganska nöjd. Det är
härligt att åka iväg och tävla med sin häst. Jag
ser det som en träning för oss tillsammans som
ekipage och partners. Ibland går det bra och ibland går det mindre bra. Huvudsaken är att man
har roligt! Vi tävlar mot oss själva och sätter
upp mål utefter våra mål och förväntningar.
Så vi syns på tävlingsbanorna!
Sätter också på mig mer kläder eftersom jag
håller på att frysa ihjäl. Går in och tittar på
de andra. Äter en toast och pratar med mina
STORMURBLADET 1-2010
13
Vendela och Litfari pustar ut.
Per-Erik på Hrísungur värmer upp.
Liselotte och Halastjarna vann V2U.
Första hjälpenkurs
Text: och foto Sonia Eriksson och Ewa
Kuylenstjerna
Klick, klick, klick hörs det rytmiskt, så puuhh,
puuhh, så klick, klick igen, 30 gånger… jobba
på! Vi sitter på knä och gör omväxlande kompressioner och ger konstgjord andning till en
docka. Det är rätt ansträngande, tänk om det
vore på riktigt – då skulle man behöva hjälp!
Det är det sista viktiga momentet i Stormurs
kurs : ”Första hjälpen med hjärtlungräddning och skallskador”. Vi är 12 deltagare som
14
lyssnar ivrigt till vad Kicki Crilfe Jönsson har
att lära ut. Hon berättar lugnt och pedagogiskt
hur man bör agera när olyckan är framme för
att kunna hjälpa en medmänniska efter bästa
förmåga.
Vi får göra flera praktiska övningar under
dagen så att vi verkligen får känna på handlaget praktiskt. Fast nog känns det ändå som om
man borde öva på detta ofta för att det ska sitta
någorlunda.
Ridning är ju tyvärr en sport som faktiskt är
ganska olycksdrabbad så det finns verkligen
STORMURBLADET 1-2010
anledning att lära sig hur man ska göra om
olyckan är framme. Finns det t.ex. någon sjukvårdslåda i ditt stall och var står den? Ryttare
rör sig ju också mycket ute på vägarna och
kan då passera en olyckssituation, där man kan
hjälpa till att t .o.m. rädda liv.
För att få öva ordentligt, tränar vi två och två
på att vara skadade respektive omhändertagande. Jag ligger utslängd på golvet medan
Ulrika försöker prata med mig och känner efter
pulsen. Är jag medvetslös eller har jag svimmat? Jovisst vaknar jag till när Ulrika pratar
vänligt med mig. Ulrika bedömer hur läget
är, om jag är så allvarligt skadad att hon ska
larma 112 efter ambulans eller om jag verkar
må bra efter omständigheterna. Som tur är har
jag både andning och puls, är vid medvetande
och varken blöder eller är i chock. Då är det
dags att kontrollera om jag har ont någonstans.
Ulrika känner igenom min kropp efter eventuella benbrott eller andra osynliga skador. Så är
det min tur att få öva på Ulrika, handgripligen,
mycket lärorikt!
GE INTE DRYCK TILL EN CHOCKAD PERSON! PÅ MED FILT och HÅLL VÄRMEN,
STANNA HOS PERSONEN.
Vi får också instruktioner om vad vi ska göra
om någon kan har råkat ut för en skallskada.
Om en olycka är framme och en ryttare faller
STORMURBLADET 1-2010
av, så kan hästarna bli oroliga och då är det
viktigt att be alla ryttare sitta av (en så självklar
sak som kan vara så svår att komma på just
då). Sedan är det dags att titta på den som har
skadat sig genom att göra en lägesbedömning.
LÅT HJÄLMEN SITTA KVAR VID
FALLSKADOR - det kan vara en nack- eller
skallskada.
Om den skadade kräks eller har minnesluckor
ska man larma 112 efter ambulans. Om det inte
verkar vara så allvarligt, ska man vara uppmärksam det närmaste dygnet. Den skadade
ska därför inte lämnas ensam.
Vi fortsätter med att lägga mer eller mindre
snygga tryckförband över imaginära sår. Vi
dunkar i ryggen och klämmer till över magen
för att kunna hantera stopp i luftvägarna och få
ut legobitar eller annat som hamnat i fel strupe.
Så är det dags för det avslutande momentet
hjärtlungräddning. Vi får se en instruktionsfilm
och får sedan öva på en docka. Varma och pustiga efter den tuffa övningen och många glada
skratt är så kursen över.
Tack Kicki för en nyttig och instruktiv kurs som
alla borde gå!
15
Istölt som gjorde skäl för sitt namn
Text: Kia Holmquist
Projekt- & tävlingsledare
Foto: Sonia Eriksson
Planeringen har pågått länge, nästan under
ett halvår. Upprinnelsen var en förfrågan från
Vallentuna Kommun, som råkade ha en islandshästfrälst anställd i sina korridorer. ”Är ni
intresserade av istölt på Vallentunasjön”? Inte
kan man säga nej till det erbjudandet. Tölt på
lätt sviktande sjöis, mitt inne i samhället och
med Vallentunas vackra natur omkring sig.
Självklart! Sa vi, innan vi riktigt visste vad vi
svarade på.
Engagemanget från kommunen har varit helgjutet. Undertecknad har ritat upp ovalbanor
och passrakor, collecting ring och framridningsbana för intresserade och kunniga grabbar
från fritidsförvaltningen, d.v.s. de som äger de
stora plogmaskinerna och annat bra att ha. Vi
har pratat praktiska saker och opraktiska dito.
Vi har provgått isen, mätt upp den och konstaterat att ”isen – den håller i alla fall”.
Anmälningarna rasade in, radiointervjuerna
avlöste varandra och allt såg faktiskt riktigt
stabilt ut. Ända tills SMHI gick ut med en klass
två varning dagarna innan allt skulle gå av
stapeln… vad gör man? Man tar sig för pannan och konstaterar att det inte går att flytta
datum, för det är som att arrangera om tävlingen. Ställer vi in nu, med 50 cm is på sjön för
första gången på många år, då lär vi sannolikt
aldrig få igång en istöltstradition i Vallentuna.
Alltså tog vi ett djupt andetag och beslöt att
hålla banan i ypperligt skick, så fick var och en
avgöra om de kunde köra till tävlingsplatsen
eller inte. Det var också, precis som vi gissade,
mycket olika hur ovädret hade drabbat Mellansverige under natten. Vi hade deltagare som
körde från Dalarna (heja Gardar!), från Sala
och från Gnesta. Medan andra var insnöade
och inte kunde ta sig ut från stallplan, bara en
halvtimmes färd från tävlingsplatsen. Enköping
verkade ha fått massor av snö under natten och
ingen plogning av vägarna. Så med ett stort
manfall och heroiska insatser från funktionärer
och ryttare på plats när det piskade nedfallande
is i ansiktet på oss, så genomförde vi vår första
Åsa Andersson har precis fått sin rosett för vinsten.
16
En frusen ryttare får sin armbindel innan ridningen.
STORMURBLADET 1-2010
istölt. Vi var nog många som inte behövde peela ansiktet på några år efter att ha stått ute på
isen i blåsten några timmar.
När undertecknad rasade ihop i soffan med ett
bra rödvin på kvällen, tänkte jag ”aldrig mer”.
Morgonen efter, när solen sken igen och blåsten var ett minne blott, då började tankarna på
nästa års istölt. Någon hävdade att det inte varit
så hårt väder i Vallentuna på 23 år. Det lät förtröstansfullt. Tredje lördagen i februari 2011,
då kan ni planera in en härlig hästfest i Vallentuna. Denna gång med is enbart under hovarna,
inte i ansiktet.
Sigfus Sigfuson på unghingsten Mökkvi från
Åleby.
Den väl inbyltade publiken var glad trots det kalla vädret.
Mikaela Tjärn och Trölli tävlar
Text: Mikaela Tjärn
Jaha, så hade man anmält sig till istölten på
Vallentunasjön den 20 februari. Mest faktiskt
för att få en spark där bak och ta sig ut och
rida i kylan och snön, Trölli och jag…
Sen såg jag ju såklart fram emot en härlig dag
på isen, strålande sol, vindstilla, grillad korv
och varm choklad tillsammans med härliga
islandshästvänner.
Träningen rullade på ganska bra, det är svårt
utan ridbana och en massa snö ute i skogen.
Det inbjuder inte direkt till finlir. Ett par helger
innan tävlingen var jag och red helgkurs för att
sätta det sista på plats och kanske få hjälp att
reda ut några av våra små problem. Kursen var
till stor hjälp och jag var mer taggad än någonsin.
Men, så kom väderrapporterna veckan innan
tävlingen skulle gå av stapeln… Snöstorm!
STORMURBLADET 1-2010
Klass två varning! Hua! Jag bestämde mig ändå
för att avvakta och ha is i magen, men jag var
ganska orolig för att det inte skulle gå att ta sig
dit. Vädersiterna Yr, Klart och SMHI besöktes
flera gånger om dagen veckan innan. Det såg
inte bra ut, men ju närmare lördagen vi kom så
skulle snön komma allt senare på dagen! Jag
kände mig lite positivare och tränade på. Dagen
innan fick vi veta att tävlingsgruppen är ett tufft
gäng som inte räds lite snö och vind. Tävlingen
blir av!
På kvällen innan packade jag bilen och skulle
köra upp och parkera framför huset så jag
skulle slippa köra upp för backen på morgonen
om det skulle komma lite snö under natten…
Tji fick jag, bilen rörde sig inte en millimeter!
Transporten stod i baklut och lyfte upp kroken,
vilken gjorde att bakhjulen, som är drivande på
min bil nästan hängde i luften. Så det var bara
att väcka sambon klockan 07.00 och be honom
komma ut och putta, vilket han gjorde utan att
knorra! Vilken karl!
17
inte garanterad en rosett… Hm, då får jag väl
skärpa mig och rida då!
Allt gick bra och vi fick de poäng som jag hade
hoppas på! Mellan klasserna dansade vi för att
hålla värmen.
När jag ridit mina två klasser kastade jag in
hästen i transporten och körde hem honom för
att stressa tillbaka för att se elitryttarna rida, vi
hann precis för se hur det ska se ut på riktigt!
Jaja, det är bara att träna ett par år till!
Nu hade det börjat snöa ordentligt och det var
svårt att se ordentligt. Men oj så häftiga våra
små ”lurvar” kan vara, så mycket kraft!
Hem och mocka stallet och försöka få tillbaka
värmen i kroppen.
Det som jag minns nu är alla härliga människor
som med ett leende tog sig an dagens uppdrag!
Gardar Gíslason på Prins från Knutshyttan
vann femgången ELIT.
Tack alla som brinner för våra hästar och som
ger sig ut i ur och skur i sann Isländsk anda!
Jaja, nu var vi iallafall på väg. Vägen var i bra
skick och jag var inte orolig en enda gång. Väl
på plats parkerade jag bredvid alla de andra
FEM hästsläpen.
Jaja, tänkte jag, då är jag iallafall garanterad
en rosett, någon måste ju vara ungdom!
Incheckning och veterinärbesiktning gick
utan problem. Satte på hästen sadel och
träns och gav oss ut på isen för att se om han
skulle våga gå på isen, inga problem sa han,
det här är toppen!
Jag hoppade av och snackade liten med min
hejarklack som vågat sig ut i stormen! Dom
hade till och med skrivit en liten hejarramsa!
Tack mina härliga vänner för stöd och support!
Några fler tappra själar dök upp och vi blev
sex startande i mina klasser. Alltså var jag
Gardar på Prins och Eyvi på Múska.
18
STORMURBLADET 1-2010
Kurs i kroppsspråk
Text och foto: Annika Sikander
Sex förväntansfulla deltagare samlades en strålande marsdag i ridhuset på Rickeby Gård för
att under två dagar lära oss konsten att kommunicera med hästar. Kursen hölls av Ellen Ofstad
som är en av Skandinaviens mest populära
hästhanteringstränare och hängiven sin uppgift
att lära människor hästträning med mjuka och
positiva metoder.
Ellen började kursen med att visa och berätta
om hur våra kroppsrörelser och riktning påverkar hästens rörelser och riktning. Hon lärde
oss hur vi hela tiden ska tänka oss hur vi går
i cirklar och se efter vart våra fötter pekar.
Många gånger trodde vi, när vi själva provade,
att vi gick i riktning mot hästens bakdel för att
driva den framåt, när vi i själva verket riktade
fötterna i riktning snett framför hästen och på
så sätt istället stoppade den.
Vi fick också lära oss hur vi skulle bjuda in
hästen till oss och hur hästen såg ut när den
frågade om den fick komma till oss. Det senare
var inte så lätt att uppfatta och vi var många
som missade flera inbjudningar. Målsättningen
var att uppmärksamma när hästen frågade om
den fick komma till oss och att vi då skulle
svara ja genom vårt kroppsspråk. När hästen
väl kom emot oss skulle vi ta emot den. Efter
detta skulle vi bjuda in hästen att följa oss vid
sidan vilka turer vi än tog. Jag fick träna på
Mikaelas häst som faktiskt följde mig som en
hund. Jag kände mig mäkta stolt och föll pladask för Trölli.
När det var dags att ta in våra medhavda hästar
i ridhuset vägrade min lilla Glória att kliva över
tröskeln till ridhuset. Senaste gången hon gick
in i ett okänt stall väntade tandläkaren på henne
så den här gången tänkte hon inte ta några
risker. Ellen fick då ett lysande tillfälle att visa
hur hon arbetar med hästar som är rädda. Ellen menar att man inte ska tvinga dem att göra
saker som de är livrädda för men man ska be
att de åtminstone försöker. Glória försökte och
försökte och ville verkligen men vågade inte.
Vi ställde henne då att vila i en hage alldeles
utanför för att försöka lite senare. Där stod hon
och hade långtråkigt så när jag hämtade henne
senare så gick jag bara rakt in i ridhuset och
hon följde med utan att tveka. Ellen berättade
att när en häst varit så spänd och rädd som
Glória varit så brukar den gäspa när den väl
börjar lugna ner sig. Det tog inte lång stund
förrän Glória började gäspa och det fortsatte
hon med en bra stund. Efter att hon övervunnit
denna rädsla var det inga problem med att få
in henne i ridhuset följande dag. Till och med
lastningen fungerade.
Två väldigt lärorika dagar var till slut till ända.
Fantastiskt att se hur man påverkar hästen med
sina egna rörelser.
Ellen och Glória till höger med resten av kursdeltagarna på kursen.
STORMURBLADET 1-2010
19
Med Stormursteg mot våren!
Bilderna ovan är från Istölten på Vallentunasjön 20 februari. Foto Sonia Eriksson.
Snöiga ridlektioner på stall
Dyvinge veckan innan jul. Instruktör Jenny Mukka har tagit bilderna. Ekipagen är Inger Westin på
sin fux Teitur och Carina Roth på
sin svarta pålle Andvari.
20
STORMURBLADET 1-2010