Bladet-nr-3-2008
Flerskrovsbladet Nr 3 Oktober 2008 www.multihulls.org Sveriges catamaran- och trimaranseglare SCTS OFFICIELLT STYRELSE Ordförande Mats Leander Rönnvägen 16 181 46 Lidingö 070-581 07 68 mats.leander@teliasonera.com Vice ordförande Glenn Linder Olof Palmes gata 20 111 37 Stockholm 08-714 92 00 glenn@ventura.se Sekreterare Janne Palmquist Hodellvägen 6 129 35 Hägersten 08-97 31 66 jan-erik.palmquist@telia.com Kassör Tomas Eriksson John Lundbergs väg 1 810 64 Karlholmsbruk 070-640 03 21 syladybird@telia.com Redaktör Rolf Karlsson Holmes väg 8 187 76 Täby 070-575 63 36 mac@svenskbensinhandel.se Webbredaktör Anders Törnqvist Tomtebogatan 46 113 38 Stockholm 070-420 76 61 anders@trimaran.nu Kryssarkommitté Karl Bertil Wirenstål Svinningevägen 114 184 94 Åkersberga 070-538 54 39 wirenstaal@hotmail.com Kappseglingskommitté Gabriel von Euler Tulevägen 16 181 41 Lidingö 070-643 91 64 gabriel.von.euler@multihulls.org Teknisk kommitté Ingmar Ögren Fridhem 1 760 40 Väddö 0176-545 80 ingmar_ogren@etanet.se ÖVRIGA KONTAKTPERSONER Bottenviken Kent Andersson Skihagestigen 3B Greger Nilsson Förpostvägen 10 941 52 Piteå 945 91 Norrfjärden 0911-121 95 0911-20 05 51 greger.nilsson@sicomp.se Västkusten Bo Rimgren Trädgårdsvägen 5 435 35 Mölnlycke 031-88 65 90 brimgren@volvocars.com Gävlebukten Hans Wigö Stålbogatan 13 806 46 Gävle 026-14 10 07 hans.wigo@hig.se Hanöbukten Bengt Jönsson Sävsångarevägen 6 352 42 Växjö 070-626 87 11 bgt.joensson@telia.com Tekniska kommittén Håkan Pettersson Anders Gudmundsson Håkanssons gata 18 Skogsvägen 6 740 71 Öregrund 263 34 Höganäs 0173-315 58 042-33 01 35 Jollekommittén Håkan Fröjd Alvägen 4A 756 45 Uppsala 0708-54 17 38 Handicat Olle Hansen Himlabacken 10 171 74 Solna 08-85 60 90 olle.hansen@handicat.se Årsboksredaktör Ralf Sass Sågtorpsvägen 70 183 30 Täby 08-792 22 57 ralf@sass.se Da Capo Ingvar Sätterström Smultronvägen 2 196 32 Kungsängen 08-581 736 46 Belo Bo Brink Norra Kustvägen 48 312 71 Laholm 0430-205 41 Valberedning Anders Andermo Björn Grönlund Mats Johansson Turebergsvägen 1 Älgstigen 5 Travarevägen 11 187 32 Täby 183 56 Täby 187 54 Täby 070-722 49 28 070-565 15 55 070-815 15 53 Revisorer Pär Jakobsson Björn Sjöström Stagneliusvägen 43 Laxvägen 30 A 112 57 Stockholm 181 30 Lidingö 08-656 06 34 08-767 53 42 2 anders.andermo@cashtech.se mats@gransegel.se Ordförande har ordet Innehåll Hej alla flerskrovs-freaks! Jag känner mig nöjd. Väldigt nöjd, faktiskt. Efter ett antal år som utnämnd ordförande för vårt förbund kan jag med glädje konstatera att vi alla tillsammans snart är 300 medlemmar. Jag tar det som en inteckning för att flerskrovsintresset är på tilltagande, förhoppningsvis för att fler och fler tycker att vi tillför något som är av värde. Så vill jag att det skall fortsätta vara! Nöjd är jag också med den gångna säsongen som seglingsmässigt hade Grand Final första helgen i oktober. Då genomfördes bastuseglingen. Lite rumphuggen blev den då samtliga efter moget övervägande valde att söka säker hemmahamn innan de utlovade sydliga 14-18 sekundmetrarna skulle komma in över stockholmsområdet. Att det dessutom på fredagens eftermiddag varit så lite vind att vi tvingades gå mycket motor gör väl inte att helgen som sådan går till historien som särskilt spektakulär. Men jag sätter ändå en ära i att likt nestor ”Snibb-Gösta” brukar säga åka ut och stänga skärgårn’. Det minne som kommer att bevaras allra bäst är otvivelaktigt Åland Runt. Jag fullkomligt älskar denna tävling och årets upplaga var i sanning lyckad i alla stycken.. Skulle det gå att arrangera något liknande i Stockholms skärgård? Läs för övrigt Johans trevliga skildring här i Flerskrovsbladet av hur det går till att bli bästa svenska båt Mycket tillfreds är jag även med den nya båten som sekreteraren och jag sedan i våras förfogar över. Drivna av nyhetens behag och med en återuppväckt entusiasm har det tillryggalagts ett försvarligt antal sjömil för det höga nöjets skull, både kappseglingsmässigt och utan tidtagning. I vårt fall har samägandet bidragit med för mig tre positiva egenskaper. Ökad nyttjandegrad för båten, delad arbetsbörda med allt det praktiska och ett lite mindre hål i plånboken. Väl till mods ser jag fram emot hösten. Kvar är fortfarande upptagning och täckning men sedan kan vi se fram emot att kura in på både höstmöte den 22/11 och båtmässa 5-9/11. Vid denna pressläggning har vi ännu inte fått definitivt besked, men vi hoppas kunna få en möjlighet till plats för att kunna informera om och propagera för flerskrovsseglingens fördelar. Klart är, så som jag förstått det, att Lagoon och Multi 23 kommer att vara på plats. Fortsatt trevlig höst och lycka till med övervintrandet! Någon som skall ge sig i kast med isjaktssegling månne, om förutsättningarna infinner sig? Mats Leander Bild omslag Bra gång på Christer Canows Dragonfly 26 på Kålö Race. Bild baksida Ännu en kalasbild från Kålö Race i härligt motljus. Foto: Mats Johansson ”Flerskrovsbladet” är officiellt organ för Sveriges catamaran- och trimaranseglare, ett av Svenska Seglarförbundets klassförbund. Vår främsta uppgift är att sprida kunskap om flerskrovsbåtar och få fler att upptäcka hur fantastiskt det är att segla OVANPÅ vattnet istället för I detsamma. Minimalt djupgående och frånvaro av krängning är ytterligare två positiva faktorer. Och så farten, förstås! Gå gärna in på hemsidan www.multihulls.org som ständigt uppdateras! 3 SCTS Officiellt Ledaren Med ”Adrenaline” i Europa Ulf Haasums trimaranformar Kallelse till höstmötet Diversesidan Förtöj mot berget! Bastuguiden fortsätter Väg din båt! Vi provar Dragonfly 35 Swedish Match i Marstrand ”Maran” på Watski 2star Åland Runt Twostar Archipelago Raid Kålö Race Gran Prix Diverse resultat 2 3 4 6 6 7 8 10 11 12 14 15 16 18 19 20 23 Redaktörens rader Det alster du nu håller i handeln är resultatet av flera medlemmars ansträngningar. Min uppgift som redaktör är att paketera detta på bästa sätt, men redaktionellt bidrar jag inte med särskilt mycket. Och så måste det vara! Flerskrovsbladets kvalitét står och faller med det material som kommer till redaktionen! Mitt upprop om material utanför stockholmsområdet uppmärksammades av Christel Nyqvist som berättade om sin vinst på Watski 2star race. Mer av den varan vore trevligt - intressanta berättelser utanför stockholmsområdet alltså, inte nödvändigtvis segrar... Rolf Karlsson, redaktör Redaktör Rolf Karlsson, 070-575 63 36 Ansvarig utgivare Mats Leander, 070-581 07 68 Redaktionsmail mac@svenskbensinhandel.se. Annonspriser Helsida 2 000 kr, halvsida 1 000 kr och kvartssida 500 kr. Summering av första sommaren med trimaran Flitig skribent är han, den gode Joacim Torkelson, både på Fendern och här i Bladet. Det tackar vi för! Håll tillgodo med hans berättelse om en helt annan segling än vad som är möjligt med kölbåtar. För flerskrovsägare öppnar sig många möjligheter... D e n ko r t a ve r sio n e n ä r : Fantastisk! Dock vill jag förmedla en något längre version. Tiden fram till semestern berättade jag om i det förra numret av Flerskrovsbladet. Där beskrev jag bland annat om hur fantastiskt bemötande jag fått av andra flerskrovsseglare. Man känner sig verkligen välkommen in i detta gäng. Jag hade i ett tidigt skede fantiserat om att årets segelsemester skulle genomföras ute i Europa för att utnyttja fördelen med att ha en trailerbar båt. Började ganska tidigt att försöka få kontakt med diverse marinor och segelklubbar både på Genèvesjön och på Gardasjön. Detta var dock lättare sagt än gjort. Vet ej hur många olika mail jag skickade men har bra koll på hur många svar jag fick. Ett! Å det var på Italienska. Min kunskap i det italienska språket är synnerligen ringa. Vilken tur att Google translate finns. Även om översättningarna blir lite si och så, så kan man i alla fall förstå vad de vill ha sagt i stora drag. Dock fick vi inget svar på huruvida vi kunde få någon plats men väl att vi inte behövde något tillstånd för att segla på Gardasjön. teliga Chiemsee och anlände till Priem några minuter innan 18 då vi visste att de skulle stänga bommen. Väl vid Stippelwerft fick vi ett varmt bemötande av Herr Schröder. Både syrran och jag hade förväntat oss en avsevärt äldre man. Det visade sig vara en man några år yngre än jag själv och jag tror inte det är så många som pratar om mig som Herr Torkelson. Dock förklarade han på ett vänligt och korrekt sätt hur vi kunde använda faciliteterna innan han skulle stänga. 120 mil motorväg kräver tvätt av båten. Det var dock inga problem. Normalt fick inga bilar vara inne på området men det skulle inte vara några problem om vi såg till att vara klara innan kl 09 nästa morgon. Vilket fantastiskt mottagande vi fick! Vi kände oss verkligen välkomna. Dock tyckte säkert en hel del ”locals” att vi är bra knäppa som lämnar skärgården för att köra 155 mil för att segla i en insjö! Jag håller inte med. Det var en fantastisk upplevelse att segla här med bergen som bakgrund. Att vädret var underbart och vattnet 24° gjorde ju inte saken sämre. Medlemmarna Skillnaden gentemot sydtyska Chiemsee var enorm. Där fick vi ett utförligt svar på vilka olika klubbar som fans, vilka sjösättningsmöjligheter samt hur vi skulle gå till väga för att få ett tillstånd samt deras hårda regler vad gäller användandet av motor. Detta gjorde att min syster och jag beslutade oss för att börja resan i Europa vid Chiemsee. Kontakt togs med SCPC (Segel Club Priem am Chiemsee) och Stippelwerft. Där var vi varmt välkomna att ha båten i några dagar. Resan startade i Stockholm för att köra ner till Trelleborg för färja över till Rostock. Det blev en lagom dagsetapp och vi kunde sova gott på färjan. Denna anlände till hamnen vid 06 på morgonen så utvilade började vi vår färd ner genom Tyskland. Autobahn med släp är sådär lagom upphetsande. Dock var ju målet desto mer spännande. Vi närmade och sak- Adrenaline förtöjd vid Chiemsee, färdig att sticka ut. Lite annan miljö än vanligt... i klubben där vi huserade lät oss inte lämna innan vi har deltagit i lördagens klubbmästerskap. Att segla regatta är vi ju inte så svårövertalade på så det blev till att stanna några dagar längre än planerat. Segling har verkligen en annan dimension här. Vem skulle köpa en 34’ Bavaria för att segla i en sjö som är 10x9 km stor i Sverige? Regattan på lördagen var en 6 timmars regatta. Vad som verkligen slog oss med glädjande häpnad var hur trevligt alla på klubben tyckte att det var att vi kom på besök. Vid kvällens anmälan inför regattan ville flera komma fram och prata samt bjuda på öl. Sedan måste jag påpeka att världen inte alltid är så stor! Jag SMS:ade Ulrich (Sv Corsair agenten) för att få reda på ett internationellt handicaptal. Han gav rådet att ringa den tyska agenten. När jag sedan ringer Werner efter att ha kommit in från dagens seglingar så hör jag i luren efter att ha presenterat mig. ” Ja jag står ca 20 m framför dig” Han hade sett Sprinten och frågat runt. Själv var han där för att leverera en Corsair 24:a. Lördagens regatta började tidigt på morgonen med frukost på klubben kl 06.00 sedan skepparmöte kl 08.00 och start kl 09.00. Därefter skulle vi segla runt 2 bojar som låg på vardera sidan om en ö. Bojarna fick rundas från valfritt håll och antalet rundningar under den 6 timmar långa seglingen räknades. Detta gjorde att vägval var en stor faktor beroende på vinden. Mycket kul. Vi gjorde inga större misstag utan det flöt på bra. Vi trodde att vi skulle hinna med en rundning till då regattan tog ett hastigt slut. De har ett väl utbyggt varningssystem med ett stort antal fyrar. Dessa kan blinka med 2 olika frekvenser. Den lägre står för att man skall ta sig till land och den högre frekvensen att man skall söka skydd eller land snarast. Jag har aldrig varit med om ett så snabbt väderomslag! Hysteriskt regn samt minst styv kuling i ett nafs! Jollar kapsejsar i mängder. Dock märktes det att sjöräddningen var van vid detta för de åkte runt och samlade ihop båtar i parti och minut. På kvällen blev det en mycket trevlig tillställning med bayersk mat och dito öl. På söndagen hade vi tänkt att lämna mot Garda men det kän- 4 Här tvättas motorvägsdammet bort... des skönt att få torka sjöställ så vi tog en sightseeing i området. Mycket vackert. Då var det så dags att bege oss vidare söderut mot Gardasjön. Denna sjö har lockat mig sedan 80-talet då jag läste om den i olika vindsurfingtidningar. Det var onekligen en fantastisk känsla att köra sista serpentinvägen ner mot Torbole i den norra delen av sjön. Utsikten var helt enorm. Aldrig tidigare har jag sett så mycket segel på en sjö. Mestadels vindsurfare men mycket olika segelfarkoster. Många var för oss ganska exotiska ex Moth och RC44 (44’racer designad av Russel Coutts). Häftigt att se alla stora syndikaten vara där. Gardasjön är onekligen en seglares dröm! Varje dag börjar med en vind från nord. Då har bergen svalnat av under natten och vinden sveper ner över sjön. Mycket stabila vindar på upp till ...innan det är dags för dagens njutning på Gardasjön... ca 7 m/s. Därefter blir det helt stiltje under någon timma. Då har bergen värmts upp och skapar ett mikroklimat och en vind från syd. Denna vind ”Oran” är avsevärt starkare. Den kulminerar vid ca 16-17 tiden och styrkor på 15 m/s är vanliga. Fantastiskt roligt att ligga och ”halvvinda” på den. Strålande sol, varmt vatten, shorts, flytväst och hård vind - kan det bli mycket bättre??? Det bästa i kråksången är att vinden lägger sig på kvällen. När man har nattat båten sitter man behagligt vid piazzan nere i hamnen och tar en fördrink. Under tiden funderar man på dagens segling samt vilken del av det fantastiska italienska köket man skall prova ikväll. Å dom kan laga god mat! ...som avlöses av kvällen njutning! segelsemester började gå mot sitt slut. Det var verkligen en upplevelse utöver det vanliga att segla på dessa 2 sjöar i egen båt. bland Sprintarna. Vann detta gjorde Thomas Eriksson från Karlshamn. Tackar för priserna skänkta av One Design Center. Hann även under sommaren med att segla en hel del hemma i de svenska farvattnen. Dock var det med glädje jag såg fram emot Ven runt då jag tyckte att det hade varit ett mycket långt uppehåll i regattaseglandet. Jag befann mig tyvärr nere i Madrid när Åland runt gick av stapeln. Hade kontaktat de andra Sprintägarna om att det vore kul att träffas vid Ven. Vi blev 4 båtar anmälda eftersom Christel inte hann hem då hon seglade Hobie 16 EM. Prisbordet var för övrigt ett av de mest gedigna jag skådat på en regatta. En del priser lottades ut, bland annat en sprillans ny diskmaskin från Siemens. Vi skämtade om var man skulle placera den om man vann. Det blev jag synnerligen varse om. En bil full med seglarkläder, verktyg, släp, båt och en DISKMASKIN!!!! Jag kan intyga att det går att få in en sådan också i en bil! Den blev inte min så länge. Jag hade inget behov av den, men Christel behövde en till sommarstugan så vi blev nöjda båda två. Det blev en rejält blåsig tillställning. Samtliga jollekattor fick bryta. Vi hade dock en fantastisk segling även om vi önskade en 3:e person i besättningen i den hårda vinden. Med facit i hand så tror jag vi hade gått fortare om vi revat tidigare. Men man lär sig av sina misstag. Vi hade även ett internt scratchrace Vi hade tänkt åka vidare till Venedig samt till Genèvesjön men blev kvar vid Garda då vi inte trodde att vi kunde få det bättre än så. Mycket nöjda med seglingen begav vi oss hemåt efter 8 dagar vid Riva del Garda samt Torbole. En helt fantastisk Vilken känsla att segla bland bergen med behaglig temperatur och stadiga vindar dessutom. 5 I övriga regattor har det varit en bergochdalbana resultatmässigt. Det har dock varit fantastiskt roligt och jag ser redan fram emot nästa sommars regattor. Joacim Torkelson SWE 73 Adrenaline Om Ulf Haasums trimaranformar En första information om något som bör avnjutas av SCTS medlemmar - och endast av dessa! Nu undrar Du naturligtvis: vafan är detta?! Och Du undrar alldeles rätt! Tillåt mig, i egenskap av mycket tidig SCTS-medlem, att skingra dunklet. Som åtskilliga av Er minns, fanns det för fler år sedan än vi har lust att tänka på, en medlem vid namn Ulf Haasum. Han hörde till gruppen runt Ib Pors Nielsen och hans Pinta. Han arbetade ihop med Ib i Danmark. Han ritade egna konstruktioner, naturligtvis i form av trimaraner, vad annars? Han seglade en tidig Dick Newick över Atlanten från Gran Canaria. Tillsammans med medlem- men och skridskoseglaren Björn Enquist. Han föraktade högljutt Piver, Nicol och en del andra onämnbara tänkare, som ofta fick offra livet för sina idéer. Det var så i början. Stora vingdäck, som även kunde fått en DCtrea att lyfta , det hände en massa, då, i början. Och när det inte hände nånting, gick det ganska sakta. Jodå, folkbåtsseglarna började bli otrevliga och fråga hur det egentligen låg till med den omskrutna farten… Det där visste Ulf av egen bitter erfarenhet. Han hade försökt att segla Piver, läst på om Hedley Nicol och han hade upplevt hur det svartnade för ögonen när Dick Newick drog på. Nu har Du bilden klar, eller hur!? Ulf Haasum visste vad han gjorde. Och han gjorde en förstorad Pinta, som inte låg på näsan och han gjorde, i Newicks efterföljd en tiometers proa, med hjälp av ett slags förlängda Pintautriggare. Och han skrev och ritade i SCTS-bladet. För ganska länge sedan. Ulf finns inte längre, men hans ritningar till storpintan och proan finns kvar, med riggförslag, ideer för roder och centerbord. Jaja, säjer Du, sånt har vi gott om, i SCTS arkiv finns hyllmeter av snilleblixtar som världen borde blivit besparade. Jo, kanske det, Men när det gäller Ulf Haasums tankemöda slutar det inte med detta! Det finns, håll i Er nu, fullständiga formar, proffsbyggda formar, både till Storpintan och Proan, någonstans i den goda staden Karlskrona. Formarna har aldrig använts och väntar på någon eller några, av den gamla goda sortens flerskrovare som gärna tänker fritt och stort. Finns någon sådan kvar? Om så är fallet, hör av Er! SCTS kommer att förses med nödiga upplysningar. Annars blir det, så småningom, soptippen utanför Karlskrona. Och det blir ingen glad av. Foto: Ingrid Martin Med de vänligaste hälsningar! Signar N.Bengtson utriggarexpert och hedersmedlem. Kallelse till SCTS ordinarie höstmöte Tid: Lördagen den 22/11, klockan 13.00 Plats: One Design Center Prästkragens Väg 40 Orminge/Saltsjö-Boo Preliminärt Program Frågan om mötets behöriga utlysande Val av Mötesfunktionärer: Ordförande, sekreterare och 2 justeringsmän Inlämnade motioner och förslag Föredrag Berättelse och bilder. SCTS-mästare 2008 koras Håll utkik på hemsidan lite längre fram för mer detaljer kring föredrag och mötesinnehåll. Bilder och filmer från sommaren kan visas. Har ni något trevligt ni vill visa upp så tag gärna med er materialet. Alla önskas hjärtligt välkomna! Styrelsen 6 Diverse smått och gott Danske Flerskrogsejlere har härmed den stora glädjen att invitera er till IMM vid Langelinie Østmole Position N55.42,200, O12.36,000 I Københavns Havn Denna plats är vald för att ge er en möjlighet att upptäcka det vackra Köpenhamn samtidigt som ni umgås med likasinnade seglare. Fasta programpunkter Torsdag 23 juli kl. 19.00: Invigning av IMM 2009 Fredag 24 juli Kappsegling Långdistans Sightseeing i Köpenhamn Barbecue Internationellt Mölkky mästerskap Lördag 25 juli Kappsegling Kortdistans Watergames Galamiddag med Underhållning Söndag 26 juli Frukost (morgenmad på danska; det danska ordet ”frukost” är lunch på svenska) Avslutning Träffkostnad inkl. hamnavgift 450 DK. Efter 1 juni 600 DK. Galamiddag vuxen 300 DK, ungdom 10-16 år 150 DK och barn under 10 år är gratis. Vi hoppas att ni är många som kommer att uppskatta detta tillfälle, och vi gläder oss inför att se ett nytt rekord i anmälningar till detta IMM mitt i Nordens största ”By” Varmt välkomna! SCTS årsbok – Nu får ni hugga i! För länge sen infann sig iden om att göra en årsbok i SCTS. Iden har legat och grott hos olika medlemmar och har nu mognat. Tanken är att vi skall göra en bok med texter som är lite långsiktigare och tidlösa. Vi kanske kan hitta en gemensam tråd för varje bok. Hur som helst är nog temat i boken som kommer ut år 2009 givet för då fyller föreningen 50 år! Själv är jag inte ens så gammal som föreningen, men jag skulle gärna vilja läsa om flerskrovseglingens födelse i Sverige. Hur började allt? Vad fick man för reaktioner på flerskrovsegling? Vad trodde man? Trodde man att nästan alla skulle segla flerskrov inom 50 år? Vad skedde sen? Gamla Blad? Flerskrovseglingen var ju faktiskt ganska stor i slutet av 60-talet och början på 70 talet på tex. Lidingö Runt. Kan någon berätta varför det dog ut? Hör av dig till mig i sånt fall Var du med då det hela började? Vill du berätta för oss andra medlemmar? Har du kvar material från den tiden? Bilder? Tidningsartiklar? Broschyrer? Äntligen, mina vänner, har jag lyckats åstadkomma en enkel hemsida. Jag hoppas att även du kan finna något av intresse på den. Tacksam för kommentarer och förslag på utvidgningar, kompletteringar, rättelser med mera. Länka gärna till sidan! www.sassdesign.net Jürgen Sass Att segla flerskrov har många fördelar. En av dessa illustreras med denna bild som Jan Törnqvist, skeppare på DF 920 ”Draken”, skickat. 7 Vill du arbeta med årsboken? Intervjua äldre medlemmar? MVH Ralf Sass, årsboksredaktör Sågtorpsvägen 70 183 30 Täby 08-792 22 57 Ralf@sass.se Förtöja med tofflan mot berget Det finns många fördelar med att segla flerskrov, och en av de bästa som vi upptäckt är att förtöja direkt mot land, något som underlättas av sjunkande fendrar. Det var Christer Rygaard på ”Gunpowder” som tipsade om sjunkande fendrar. Ett av problemen att skydda pontonerna när man använder vanliga fendrar är att de flyter – och att flytkraften är stor. Man får ta i ordentligt om man skall pressa ner en fender under vattnet. Ventilationsslang Christer besökte specialisten på gummi, Kuntze, och fick där prova olika ventilationsslangar. Han fastnade för en som används i verkstäder för att kopplas till avgasröret när bilmotorer skall provköras inomhus. Dessa är av högsta kvalitet och håller för tyngden av en bil – och priset blir därefter. Men de fungerade utmärkt. Eget besök Jag åkte till Kuntze för att inhandla sådana själv, men för- säljaren visste inte vad jag pratade om. Han lät mig följa med till lagret där det fanns mängder av olika slangar. Jag lade dem på golvet, klev på dem med alla mina 90 kilo, och om de inte flexade av det antog jag att de skulle hålla också för belastningen av ytterskrov mot en klippa. Jag ville också ha så stor diameter som möjligt – det är inte ofta en klippstrand är helt slät. När jag åkte hem hade jag med mig fem enmeters ventilationsslangar som försågs med lämpliga linor. ningslinorna – och så finns det inget att fästa i. Vi är mycket nöjda med att ha ordentliga pollare på ytterskroven, och det är ytterst sällan vi använder dem på mittskrovet. En annan detalj som irriterade på F27an var att det var knepigt att få dit fendrar där man ville ha dem. På våra tidigare blyfraktare fanns staket så man kunde fästa fendrar precis på önskad plats. Därför beställdes dubbla rostfria byglar på vår 920, en i varje ända av ytterskrovet. Där fästes sedan en lina, och vips kan vi placera våra sjunkande fendrar precis där de behövs. Lina på ytterskrovet – och pollare Min förra båt, en F27, saknade helt pollare på ytterskroven, så det såg jag till att få dit när vår nuvarande båt, en Dragonfly 920, beställdes. Vår erfarenhet från F27an sade att det oftast var där man ville fästa förtöj- In med en toffla Den teknik vi praktiserat mer och mer vid förtöjning är att gå in med ena tofflans för – och ha ankaret som mothåll. En hoppar i land med linorna, kollar om det är möjligt att ligga längsmed – Mer berg än så här behövs inte för att man skall kunna förtöja vid det. Bilden från Gisslingö strax norr om Fejan - och vi ligger i den inre delen av viken som är markerad som enmeters i kortet... 8 vilket det ofta är. Om det sedan finns något att fästa linorna i är lyckan fullständig, särskilt om man kan dra tampen runt föremålet i fråga – det förenklar avsevärt när vi skall lämna platsen. Så monteras sjunkfendrar, ankarbandet slackas och båten läggs på plats. Eventuellt behöver sjunkfendrarna justeras något, och det är enkelt tack vare de längsgående linorna på ytterskrovet. Ankarbandet får ligga kvar utan att fästas utifall vi skulle behöva dra oss ut. Hittills har det inte behövts. Enkelt att kliva i land Nu blir det en barnlek att kliva iland och ombord – och risken att dragga finns inte heller. Det enda vi har upplevt som negativt jämfört med att ligga med fören mot berget är om det kommer motorbåtar och drar upp svall. Dock brukar vi hitta platser dar det knappast är möjligt för dem att vara… Andra året Detta skrivs strax innan årets sista segling, bastuseglingen, varför jag tar mig friheten att summera erfarenheterna från vårt andra år som Dragonflyseglare. För det första känns det allt mer avlägset att gå tillbaka till kölbåt igen, av flera skäl. Grundgåendet har jag redan nämnt, men den största fördelen tycker jag fortfarande är frånvaron av krängning. Varför skall en båt luta? På en kölbåt är det en negativ konsekvens, men lutningen i sig kan väl knappast någon vilja ha? Frånvaro av rullning i svallvågor är också något vi lärt oss uppskatta, vi som skall passera Vaxholm varje gång vi skall ut i skärgården. Till detta kommer farten. Nu har vi vant oss, och tycker snarare att det måste vara något fel de få gånger man seglar kölbåt, så sakta tycker man att det går. Semesterseglingarna får helt andra dimensioner. I år seglade vi norrut, och gick ut vid Arholma för att gå på utsidan av Väddö upp mot Singö. Vi ser en prick i horisonten, och när vi kommer till mitten på Väddö passeras pricken – det är en kölis, en Najad. När vi kommer fram till Svartklubben vänder vi oss om – och ser Najaden som en prick i horisonten igen. Det är svårt att förstå att inte fler seglar flerskrov… skillnad! Det blev en helt ny båt, snäll, lugn och fin – och tryggheten kom tillbaka. Farten upplevde jag som ungefär densamma, och det var många som fick se sig omkörda den dagen – loggen var bara undantagsvis under 10 knop. Våra gäster menade att båten var stadig som ett skepp jämfört med DF 800 – och att hon skulle kunna välta med bara stor och fock bedömde de som omöjligt. Tryggare och säkrare Det första året med båten var det mycket nyhetskänsla, men nu har vi vant oss allt mer. Enklast kan känslan nog sammanfattas som tryggare och säkrare. Ju mer man seglar, ju mer känner man hur mycket båten tål. Efter 30 års kölbåtsseglande ligger det fortfarande och gror i skallen – de kan välta! Låt mig nämna tre av årets episoder som stärkt mig i min uppfattning att det skall mycket till innan det kan bli aktuellt – väldigt mycket! Erfarenhet 2 I vår klubb kappseglar vi varje onsdag, och vid ett av dessa tillfällen hade jag nöjet att segla min gamla F27 som numera ligger i Stocksund inte långt från min hemmahamn Viggbyholm. Den var försedd med nya segel, fathead så jag var förstås spänd på hur den skulle gå. Strax innan start ökade vinden ordenligt när en åskby med kom farande. Att börja ta på sig regnkläder var inte att tänka på – här gällde det att överleva! Halvvind upp till första märket, och kölbåtarna hade problem att hålla kurs – och vi flög fram med vattnet sprutande om lätofflan. Fan, det här funkade ju! Men så kom en ordentlig rökare; hela lätofflan försvann och balkarna tog i vattnet – och farten bromsades upp, helt odramatiskt. Lite släpp i storskotet, och hon reste sig och tog ny fart. Det var en nyttig erfarenhet! Till saken hör att ytterligare en flerskrovare var ute den dagen, Jonas Seweling med sin läckra MyCat, och hon reagerade helt annorlunda. Upp med lovartpontonen i luften, och från vår position såg det betydligt mer riskabelt ut – men undan gick det! Nå, vinden lade sig något resten av racet och efter den inledningen tyckte man att båten stod still när farten minskade till 8-10 knop – på kryssen… Erfarenhet 1 För några år sedan hade jag nöjet att segla Cowes Week på en DF 800 – det var en upplevelse som tidigare refererats i Bladet. I sommar var engelsmännen på besök för att segla 920 i skärgården. De blev stormförtjusta! Sötvatten, ingen ebb eller flod, inga strömmar, inga vågor, förtöja i skyddade naturhamnar och promenera på öar – de kommer gärna tillbaka fler gånger. Dock hade vi ökande vindar sista dagen, och båten blev ohanterlig på kryssen, gick inte över stag utan ville fastna i vindögat hela tiden. Vi var tvungna att släppa på storskotet vid varje slag, och då gick hon snällt över stag. Då tog vi ett rev i storen och rullade några varv på focken. Vilken Erfarenhet 3 Det blåste ordentligt när vi skulle segla ut till GranPrix på fredag eftermiddag, och vi tog ett rev och rullade in focken. I övergången mellan Värtan och Askrikefjärden kom en ordentlig rökare och tryckte ner hela läpontonen under vattnet – det var första gången det hänt på vår båt. Men balkarna var ovanför vattnet så farten minskade inte – och jag märkte heller ingen tendens till att hon skulle doppa nosen eller lyfta mittskrovet. När byn lagt sig reste hon bara på sig och tuffade vidare. Nåja, tuffade och tuffade – det gick undan värre, men det blev inga mer pontondopp den dagen och vid Sollenkroka slogs revet ut och focken rullades ut till hela ytan. Om man betänker att båttypen funnits i mer än 10 år och seglas ofta på betydligt tuffare vatten än i vår skyddade skärgård – och mig veterligen har ingen vält ännu - så säger logiken att det skall f-n till om det skulle ske här! Men logik och känsla är nu inte samma sak… Rolf Karlsson Bilder från olika vinklar som förhoppningsvis ger klara besked om hur förtöjningen ordnats. 9 Bastuguiden fortsätter med Nämdö Tomas Andermo har försett oss med information om ännu en bastu i vår underbara skärgård, och han har lovat att det kommer ännu fler i kommande nummer. Håll till godo! Nämdö är 3 km bred och 8 km lång och ligger utanför Ingarö mellan Runmarö och Nämdö. Där finns affär, krog, museum, jordbruk och en kyrka från 1876. Ön har också mycket fina promenadstigar. får man medlemsstidningen Stångmärket hem i brevlådan samt en mycket fin vänbok. Den kommer en gång om året och handlar om öar och natur i skärgården. Mer info finns på hemsidan www.skargardsstiftelsen.se. Skärgårdsstiftelsen äger idag mark på norra Nämdö där det finns en stor, fin vik som lämpar sig för tilläggning. Bastun ligger längst in i viken. Det går inte att lägga till precis vid bastun, utan man måste gå några hundra meter för att komma dit. Vill du veta mer om bastuanläggningar i skärgården har jag en hemsida där jag löpande lägger information. Surfa gärna in på www.bastuguiden.se. Tomas Andermo Tack skärgårdsstiftelsen för att ni håller denna bastu öppen för allmänheten - och stöd dem gärna genom ett medlemskap. Det kostar några hundralappar om året, och för det PS. Ingmar Ögren meddelar att flerskrovare med fördel lägger till vid stenstranden bara en liten bit från bastun. Han har provat med sin egen båt, ”Banane”. Faktaruta Avstånd från hamn Läge Kvällssol Närhet till vatten Badstege Sandstrand Relaxrum Aggregat Dusch Bokningslista 200-400 m V Ja 5-10 m Nej Ja Nej Ved Nej Ja Betyg 6 (10). Mysigt med kvällssol och en liten sandstrand. Bra med avskilt läge från naturhamnen, men det blir långt att gå och på hösten kan det vara svårt att ta sig tillbaka till båten på grund av mörker. Stigen till stranden - och kölbåten på svaj utanför. Bastun ligger vackert nära viken. Så här ser själva bastun ut på närmare håll. Badstranden i närbild; den verkar utmärkt för barn. Motion är alltid bra - och ett måste för bad i vedeldad bastu... Visst lägger vi gärna en tjuga för ett härligt bastubad? 10 Hur mycket väger din båt? Vet du hur mycket din båt väger? Jaså? Hur vet du det? Har du vägt den? Om inte finns det möjlighet att göra det nu. Hur det går till? Bara läs vidare... En flerskrovsbåts prestanda beror bland annat på vikten; ju lättare båt desto bättre fart, och båtens vikt har betydelse också för ditt SweLYS-tal, precis som segel och rigg. Dock är segel så mycket lättare att mäta – det är knepigare med vikten. Knepigare, men inte omöjligt! För närvarande har nämligen SCTS en våg till låns, och så här gick det till när vi vägde Christer Rygaards Dragonfly 800 ”Gunpowder II”, förra årets vinnare av SCTSmästerskapet. Fyra mätceller Vågen består av fyra mätceller och en centralenhet som automatiskt lägger ihop vikten på varje cell. Det betyder inte att alla fyra måste användas, utan centralenheten noterar bara den cell som inte används med vikten noll. Vi använde oss av tre celler – två bak och en fram. Enkel att koppla ihop Trots att vare sig Christer eller jag använt vågen förut vållade det inga problem att koppla ihop cellerna, slå på strömmen och prova vågen. Alla fyra fungerade som de skulle, så nu var det bara att sätta igång. Först båt+trailer Båten skall vägas i stort sett tom, med segel, motor, rigg och de pinaler som man får ha med vid SweLYS-vägning. Efter lite kånkande och funderande och ytterligare lite kånkande hade Christer plockat ut det som inte får vara med vid vägningen. Nu var det dags för vägning ett, med båten på trailern. När båten sedan var sjösatt skulle trailern vägas, den vikten dras ifrån den första och på så sätt får man fram aktuell vikt som levereras till SweLYS-ansvarige Gabriel som på så sätt får bättre data som underlag för att sätta LYS-mätbrevet. Christer ställer sig på den lediga mätcellen och totalvikten ökade med matchvikten. Finns på nätet Det som får vara ombord vid vägning är reglerat i LYS-regelverket (som finns på SCTS hemsida) och är bland annat ankare, förtöjningslinor, viss mängd motorbränsle etc, och allt det som vägs in måste vara med vid själva kappseglingen. Inget som är med vid vägningen får alltså plockas bort, men man får ersätta med motsvarande tyngre saker utan att nytt mätbrev behövs. Inte så lätt Men hur får man upp trailern på vågcellerna? Ingen del får vara i backen utan allt måste vara på mätpunkterna. Det blev en del baxande med domkrafter och pallningsvirke innan hela trailern kunde vägas med båt och allt, och för säkerhets skull gjorde vi två mätningar från lite olika positioner. Dock stämde de båda resultaten bra med varandra, tack och lov! Bara trailer lättare – på flera sätt… På slutet av dagen när Gumpan blivit sjösatt och riggad vägdes den tomma trailern på samma sätt, och det var förstås betydligt enklare manöver. Vikterna noterades och kommer att finnas med i nästa mätbrevsansökan. Sopstationen! Christer hade vägt sin båt tidigare, men på ett annat sätt. Han körde båt och trailer till närmaste sopstation, ställde ekipaget på den våg som används vid sophanteringen, sjösatte och vägde sedan den tomma trailern på samma sätt. Då slipper man joxa med domkrafter och pallningsmaterial. Fungerade bra Vår erfarenhet av denna vägning var att det fungerade bra trots en del funderande innan första vägningen. Allt måste ju lyftas upp från backen, så utrusta dig med bra domkrafter – och ordentligt med pallningsmaterial att ställa trailern på. Dock har jag en känsla av att större båtar kan innebära mer problem och att det blir betydligt enklare att väga i samband med att båten lyfts ner i vattnet – men det kräver förstås en helt annan våg än den som SCTS disponerar. Exempel på pryttlar som inte får vara ombord vid vägning - och som alltså inte behöver vara med ombord under kappsegling om inte seglingsföreskrifterna säger annorlunda. En av de två aktre mätpunkterna och trailerhjulet i luften. Så här pallades ekipaget upp i framkant och så var hela härligheten i luften. Nu har du läsare fått tre olika tips om hur du kan mäta din båt. Välj fritt, men se till att göra det för att vi skall kunna kappsegla så rättvist som möjligt! Den övre siffran indikerar totalvikten och den under trailervikten. Resultatet, 1092, är båtens vikt. 11 Dragonfly 35 provseglad I samband med semesterresa till Österrike såg redaktören till att passera Skärbäck på . Där finns nämligen Quorning boats som tillverkar Dragonflytrimaraner, och vi passade på att provsegla varvets senaste skapelse, Dragonfly 35. Själva seglar vi en Dragonfly 920 och tycker att den passar oss utmärkt när vi är två, men vi har varit fyra personer ombord och då känns den lite trång inuti när det är dags för nattvilan. 30 års kölbåtsseglande, de senaste 10 i en Maxi 95, gjorde oss bortskämda med innerutrymmet Men att gå tillbaka till kölbåt är det inte tal om! Har man en gång insett flerskrovsbåtens alla fördelar finns det ingen återvändo. Annan målgrupp? Men ett alternativ kan kanske vara att gå upp en storlek? Att få både seglingskänslan, farten OCH innerutrymmet? Spänningen på hur 35an reagerar under segel var stor när vi stod på bryggan i Skärbäck för att ändra detta skepp. Jag tycker att 920 känns stor och stadig när man kliver ombord på den om man jämför med F27an jag hade tidigare, eller för all del Dragonfly 25 eller 800 också. Med 35an tar vi ett kliv till på stabilitetsskalan. Att kliva ombord på den ihopfälld var precis hur stadigt som helst! Men så väger den också det dubbla mot en 920, men segelytan kompenserar inte alls den ökade vikten. Den är också mycket enklare att kliva ombord på ihopfälld än 920, med ett brett skarndäck intill nätinfästningen. Inombordare Vi kastar loss och går ut genom det lilla gattet som begränsar hamninloppet – och som är så smalt att båten inte kommer igenom utfälld. Den trecylindriga dieseln tuffar på tyst och behagligt, och varvsägaren Jens Quorning tar hjälp av bogpropellern för att få den att gå precis dit han vill. En bogpropeller känns som ett måste i trånga passager och låg fart. Med inombordare finns ju inte finessen att koppla ihop motor och roder som man kan göra på 920. Det tål också att nämnas att motorrummet är helt avskilt från resten av båten och ligger längst akterut, bra för allt – utom vikten. Därför ligger vattentankar, batterier och annat tungt så långt fram som möjligt. Elwinsch 35an kan förses med elektriska winschar, och de flesta av de trettiotal som beställts hittills har monterat på en sådan. Det underlättar förstås när man skall fälla ut båten, något som nu går ännu snabbare och enklare än på 920. Det aktre säkerhetsröret som finns på både 800 och 920 har plockats bort på 35an, men det extra staget från fören till främre balkens yttersida finns kvar – och är nu försedd med en pelikanhake istället för den mindre lyckade varianten med vantskruv som var standard på 920. Nu kan inga bultar eller ringar tappas! Upp med seglen Storseglet hissas också det med hjälp av elwinschen, ett tillbehör man säkert lär sig uppskatta med ett storsegel på 65 kvm. Jag undrar när varvet tänker satsa på fathead segel, och Jens ler pillimariskt, sätter foten på bommen och kliver upp för att sätta i sprinten i storseglet – som alltså har fathead! De allra flesta flerskrovsseglare i stockholmstrakten har fathead, något som tydligen gjorde intryck på Jens förra året när han seglade sin gamla 920 ”Greyhound” som nu finns i svensk ägo - med originalsegel - på Archipelago Twostar. Kul att notera att den svenska segelmakare som syr de flesta flerskrovsseglen (läs Gransegel) ligger så långt fram i utvecklingen! Nå, focken rullades ut, motorn stängdes av och så föll vi av och började segla. Dragonfly 35 ihopvikt. Smala ytterskrov och fiffig platta på ankaret att kliva på . Men varför inte två fall på peket för både gennaker och screacher? 12 Lutar mer Vi hade vindar mellan 6 och 10 m/s, och båten var underbart välbalanserad och enkel att styra, precis som 920. 35an var utrustad med ratt i kolfiber, och den tog förvånansvärt lite plats i brunnen och man nådde den bra från alla positioner. I byarna stack båten iväg fint, men med större lutning är vi vant oss vid på 920. Det förklaras av att båten relativt sett är smalare och att ytterskroven också är smalare. Istället är de högre för att få ut samma volym. Enligt Jens tar 35an sjö betydligt bättre än 920 tack vare de smala ytterskroven som verkligen skär genom vågorna, och medgav också att 35an lutar mer än 920 gör. Kryssar fint Vi kryssar oss fram, och det är också lite kölbåtskänsla över slagen. Båten väger 3 900 kg, och tyngden märks. Man kan lugnt låta den glida upp i vind låta focken blåsa över och skota in det mesta innan man faller av på nästa bog – åtminstone i de rådande vindarna. Som mest var vi uppe i nära 11 knop på kryssen, och trots den större lutningen kändes det helt odramatiskt. Gennakern upp På undanvinden tillbaka till varvet sattes gennakern på 115 kvm – med strumpa. Upp med hela korven och sedan dra upp strumpan i topp och fästa tack-linan vid peket. Farten var som mest uppe i nära 14 knop. Gipparna gick också enkelt – falla av till nära läns, dra över gennakern och så gippa storen, precis lika smidigt som på vår 920 - vars gennaker är på 90 kvm. Att bärga gennakern med strumpa var också smidigt. Ner till läns, lätta på tack-lina och skot och dra ner strumpan. Enkelt och smärtfritt. Peket har fått en helt ny design jämfört med tidigare modeller. Nu ligger det i en kanal under däck, lite vinklad, och dras lätt ut när den skall användas. Stagen från pontonerna kan alltid sitta kvar och blir aldrig i vägen. Jag noterade att längden är 1,5 meter – jämfört med 1.75 för 920. Det behövs två gånger fyra vantspridare för att fördela krafterna. Storen winschas Jag har problem att både skota och lyfta vagnen på min 920 när det piper i, och med 65 kvm storsegel var jag nyfiken på hur det ordnats här. Svaret var att skotet leds till winschar på båda sidorna, och att även vagnen sköts med winsch. Något annat vore inte möjlig, enligt Jens. Krafterna på 35an är ungefär tredubbla jämfört med 920. Det omöjliggör att släppa ner vagnen snabbt i en by – den måste winschas, och det tar sin lilla tid. Att justera vagnen på kryss i vår skärgård torde knappast vara möjligt – det ta för lång tid. Men det är ju bra att möjligheten finns. Inuti När båten fällts ihop och ligger på plats igen undersöker vi innandömet, och det är här man märker den stora skillnaden. Full ståhöjd genom hela båten – och jag är 1.87 lång. Hela styrbordssidan är pentry, och på babordssidan finns en generös U-soffa. Kartbord, el-central och navigationsbord ligger vid nedgångstrappan på babordssidan, och när den används sitter man mot färdriktningen. Under sittbrunnen finns en ordentlig dubbelkoj, och toalettutrymmet mellan salong och förpik har dusch som standard - men varmvatten är tillbehör. Förpiken är så stor att man kan stänga dörren till toaletten och ändå ha gott om utrymme för att preparera sig för natten. Allt är gjort med samma utsökta danska hantverkskvalitet. Dyrt, dyrt 35an tillverkas i två varianter, Touring och Ultimate, och det som skiljer är masthöjd – och följaktligen segelyta. Vi provade Ultimate, och om någon så småningom säljs till Sverige så måste det bli Ultimate. Segelytan på Touring skiljer inte mycket från 920 – som väger hälften… Grundpriset för Touringversionen är 259 800, och för Ultimate får man gräva ännu djupare i plånboken och punga ut med 283 700 – Euro, utan moms. Räkna med ytterligare minst 10 000 Euro innan båten är segelklar... Synnerligen elegant inredning, lite av Dragonflys specialitet. Stort och rymligt pentry längs hela styrbordssidan. Sittplatserna till babord är upphöjda vilket ger fin sikt genom fönstren. Rymlig dubbelkoj under sittbrunnen. Notera sittbrunnsbordets placering när det inte används. Eleganta träarbeten, här i förpiken. Brett skarndäck gör det lätt att röra sig på däck. Balkar och nät sitter också relativt högre än på tidigare modeller eftersom ytterskroven gjorts smalare och högre. Storskotskenan. Storen skotas med vinsch på styrbords eller babords sida, och under travaren syns den vinsch som flyttar vagnen. Det innebär dessvärre att den tar tid att justera. Den stora targabågen ger fint stöd för ryggen om man sitter och styr och den kan också fällas upp och ger då stöd för bomtältet. 13 Ett tips för nästa år - besök Swedish Match på Marstrand! Vill du uppleva idrotten segling som åskådare och se världseliten? I så fall rekommenderas ett besök på Marstrand nästa år. Där arrangeras årligen en deltävling i världscupen i matchracing, och under en följd av år har arrangören lyckats få dit den absoluta eliten. Redaktören har varit där två gånger tidigare och fick chansen även i år, och jag blev lika imponerad nu som tidigare. Marstrand är den perfekta platsen för matchracing. Åskådarplatser finns på ett berg där man ser hela tävlingsområdet, precis som om man skulle se en fotbolls- eller hockeymatch, något man inte är bortskämd med som seglingsåskådare. Bra speakers Lägg därtill att det finns högtalare utspridda över hela området med speakers som hela tiden berättar och ger kommentarer om vad som sker på banan. Så har det varit varje år, men kvalitén på kommentatorerna har successivt förbättrats. Förr har man envisats med en ”vanlig” sportkommentator” som förvisso hållit låda, men vars seglings- kunnande varit begränsad. Nu fanns två speakers som visste vad de talade om – samt en extra resurs i en gummibåt på vattnet som tillfrågades i vissa situationer. Ett lyft för oss åskådare. Direktdömning Matchracing har som bekant direktdömning på banan, precis som vilken annan idrott som helst. Den som anser att motståndaren gjort något regelvidrigt viftar med en flagga, och domarbåten svarar direkt med en visselsignal och ett domslut – fria eller fälla. Om det blir en fällande dom måste felande båt snurra ett varv innan mållinjen bryts, och ett fel kan kompenseras av att den andra båten också blir tilldömd ett straff. Därför är det vanligast att felande båt väntar med sin snurr till precis innan målgång, och den extramanövern tog cirka 20 sekunder i Marstrand. Som bekant avgjordes sista seglingen i Americas Cup på det sättet – felande båt snurrade precis innan mållinjen och målgången blev ytterst tight. Inga duvungar Jag var på plats på onsdagen när Round Robin stod på schemat, och 10 båtar fanns att disponera. Det innebar fem högintressanta matcher i varje omgång, och följande seglare fanns på plats: Ben Ainslie, GBR, Paolo Cian, ITA, Sébastien Col, FRA, Peter Gilmour, AUS, Jes GramHansen, DEN, Torvar Mirsky, AUS, Damien Iehl, FRA, Mathieu Richard, FRA, Ian Williams, GBR samt svenskarna Mattias Rahm, Magnus Holmberg och Björn Hansen. Vilket tillfälle att se världens seglingselit agera på nära håll! Som andra sporter Många av matcherna den här dagen avgjordes genom domslut i tighta situationer så domarens roll är viktig – och precis som i alla andra idrotter protesterade ofta seglarna när de tyckte att domarna inte agerade på det sätt som de förväntade. Orten lever upp! Vill man passa på att uppleva Marstrand när det är som bäst är det denna vecka som gäller. Finalerna går alltid en helg, och då är ön knökfull med folk – och vill man bo i närheten måste man fixa rum i god tid. Annars går det bra att vara där på Round Robin också; matcherna är tillräckligt täta där för att man skall få uppleva spännande segling när den är som bäst – och samtidigt slippa att köa till allt man skall företa sig. PS. Traditionell arrangeras Swedish Match första veckan i juli. DS. Tre matcher på samma gång. Ovanligt långt avstånd mellan båtarna på undanvind, medan båda de kryssande valt olika bogar Så här tight brukar matcherna vara och avgöras alldeles innan målgång - spännande in i det sista. Domarbåten ligger strategiskt placerad. Typisk situation innan start - båda vill ha greppet innan man går mot linjen. Domarbåten ser till att allt går rätt till... 14 Watski 2star race Som redaktör blir man lycklig när man får fylliga referat från olika seglingar, och extra glad blir man när de kommer utanför Stockholmsområdet! Här berättar Christel Nyqvist om en övertygande seger. Också små trimaraner är ytterst sjövärdiga! Helsingör den 22 augusti klockan är 9.30. Vackra blågröna sund! Härligt! Vi är 100 båtar till start och mycket förväntningsfulla på kommande race. Eftersom det verkar bli mycket lite vind eller snarare sagt vindstilla stora delar av dagen och kvällen rör sig diskussionerna som vanligt om vinden. Ska den komma och i så fall hur mycket kommer? Och från vilket håll? Vi ska tur och retur till Anholt, 117 sjömil, med 3 timmars mat och vila i Anholts hamn. Ska vi komma tillbaka i tid till det häftiga partyt i Helsingörs hamn lördag kväll? Eller blir tävlingen avkortad pga vindsaknad? De snabbaste kölbåtarna startar kl 12 och därefter är det start var halvtimme. Kl 15.30 är det dags för flerskrovsbåtar att gå ut ur hamnen och göra oss klara för start kl 16. Som tur är så har det börjat blåsa lite, 2-3 m/s. Det är ingen trängsel på startlinjen och ingen tjuvstart i det lugna tempo vi flyter fram i. 14 sjömil längre norrut ligger Hornbäck. På en klar kryss tar det oss 2 timmar att komma dit. Det mest underliga är att min båt ”Maran”, en Corsair 750 Sprint, ligger och håller takten med de övriga som är en Corsair 31, en Dragonfly 920 och en SeaCart. Vi ligger tätt tillsammans. Så här kan vi inte hålla på säger vi till varandra i min båt, låt oss göra ett försök att dra ifrån. Vi beslutar att gå över till den svenska sidan. Den vind som ska komma någon gång ska komma från nordost och då får vi vinden först. OK så kryssar vi över mot svenska sidan. Vågorna här i sundet är korta och ganska höga så vi får stoppvågor mot oss när vi kryssar. För babords halsar går det bra, men för styrbord är pest. Vågorna stoppar oss och vi får falla av för mycket och förlorar fart. Vi går tillbaka till danska sidan och fortsätter norrut. Nu har vi glidit ca 500 meter bakom de tre andra och har blivit sist från att varit 2:a efter SeaCarten som låg först hela tiden ut mot Hornbäck. När vi passerar Gilleleje dör vinden ut igen. Ny taktik, vad gör vi nu? Vi ligger sist utan vind. Vi håller oss i den norrgående strömmen och glider sakta norrut. Vi beslutar att fortsätta kryssa norrut, för om vinden kommer ska den komma från nordost och då får vi den först och kan därefter köra med gennakern ända till Anholt. Sent på kvällen vid kl 21 kommer vinden svagt. Vi kryssar på norrut. Dragonflyn, som nu ligger före oss mot Anholt men långt till väster om oss, ca en sjömil, hissar gennakern. Efter en stund tar de ner den igen och fortsätter kryssa. Corsair 31 gör likadant. SeaCarten ligger först och den ser vi inte längre - det är för mörkt. Vinden tilltar ca 4 m/s den vrider över mot nordost, YIIIPHII. Vi sätter gennakern och är lyckliga och går för 7 knop mot Anholt. Vi ser inte längre våra konkurrenter eller snarare sagt bland alla dessa ljus så vet vi inte vilken lanterna som hör till vilken båt och här är massor av lanternor. På natten blir yrkestrafiken mer påtaglig än på dagen. På dagen ser man båten, vart den är på väg och vilken hastighet den håller. På natten ser man massor av lanternor men det är så svårt att avgöra vart de tar vägen. Flyttar de sig mot mig eller ifrån, öster eller väster och båtarna är jättestora i förhållande till min 7,5 meters båt. Jag syns troligen inte på deras radar heller trots radarreflektor! Natten är alldeles klar så alla dessa lanternor konkurrerar också med stjärnorna. Jag lägger mig och sover och får ca 3 timmars sömn innan min partner, Sören, väcker mig och vill ha lite mat. Vi äter och tittar på gps: en och kollar att allt är rätt. Sedan är der min tur att styra och skota och Sören får sova. Vi rör oss stilla över vattnet som är alldeles klart med några få krusningar. Det blåser inte mycket, allt är stilla och man ser bara stjärnor och lanternor. Det ljusnar vid fyratiden och vi börjar möta båtar som fått sin mat och vila och startat på nytt. Vi tittar oss omkring men kan inte se några flerskrovsbåtar. Vi tar rundningsmärket utanför Anholt, tar ner gennakern och kryssar mot hamnen. Vi blir tvungna att slå och precis när vi slår dyker SeaCarten upp bakom oss, vi trodde den var i hamn! SeaCarten går över mållinjen 1 minut före oss. Corsair 31 håller på och ta ner seglen och passerade mållinjen 9 minuter före oss. Dragonflyn kommer i mål 11 minuter efter oss. Vilket jämnt fält, otroligt på så lång sträcka. Vinden hade verkligen varit fördelaktig för ”Maran”, min lilla lättvindsseglande tös. Seglen var snabbt nere och båten vid bryggan på några få minuter. Vi var hungriga och trötta. Vi fick en fantastiskt god fiskgryta, den godaste jag ätit. Vi fick starttid 8.17 och därefter sov vi till klockan var 8. Resultat Watski 2star race 1. 2. 3. 4. Skeppare Christer Nyqvist Brian Boserup Jan Zeuthen Peter Boldsen Båtnamn Maran Liberty Muleta Creme Fraes Båttyp Corsair Sprint Corsair 31 DF 920 SeaCart 30 LYS 1.34 1.47 1.47 2.14 Seg tid 19.22.33 18.54.37 19.28.16 17.37.58 15 Ber tid 25.57.49 27.47.53 28.37.21 37.44.03 Historiens vingslag. Bilden är tagen från SeaCarten och visar Kronborgs slott i Helsingör - där Shakespeares prins Hamlet bodde. Väckarklockan ringde. Oj vilken fart vi fick upp, ta loss båten, klä oss, starta motorn, hissa segel allt i en enda röra kändes det som, yrvakna som vi var. Vi passerade startlinjen exakt i tid. Nu blåste det bra mycket mer, runt 7 m/s. Vi satte gennakern ut till rundningsmärket därefter var det kryss mot Helsingör. En av mina favoritsysselsättningar är att bada gennakrar och så även denna gång, allt för att höja stämningen och ge mina konkurrenter försprång. Efter 10 minuters gennakerfiske så kom vi äntligen iväg mot Helsingör. SeaCarten såg vi inte längre. Den hade försvunnit så långt bort att vi inte kunde skönja den. Corsairen låg långt framför oss och vi kunde precis se den. Dragonflyn såg vi endast den första sträckan sedan försvann den lite mer norrut än vi gick. Vi var överraskade att vi höll Corsair 31:an. Vi tuffade på i ca 9-11 knop, surfande på de härliga långa vågorna. Både Sören och jag tyckte att båten rörde sig lite knyckigt. Jag kontrollerade alla bultar, fall och skot och konstaterade att det inte var något konstigt där. Vi fick för oss att det var en massa vatten i läskrovet. Vi vågade inte öppna för att titta efter eftersom om det inte var något vatten skulle vi fylla det när vi öppnade luckorna. Om vi gjorde ett slag och fick upp skrovet så skulle vi titta men kom fram till att vi inte kunde tömma det så bra under gång, det fick vara. Utanför Gilleleje försvann Corsair 31. Vi är trötta nu, bara två timmar kvar enligt gps: en, eta 14.27. Jag är lite mer vaken än Sören och jag styr den sista delen mot Helsingör med Sören sovande på trampolinen vid sidan om mig för viktfördelningens skull. Båten är märkligt sned mot läskrovet och jag skulle egentligen behöva ytterligare vikt på lovartskrovet. Vi kom i mål 14.31. Snabbt in i hamn och sova så vi var pigga och vakna inför festen. Dagen efter säger Sören till mig att vattennivån i hamnen har ändrat sig så att båten hänger i förtöjningarna. Det visar sig att vi seglat åtminstone halva sträckan från Anholt med ca 200 liter vatten i läskrovet? Vem vet hur man tätar? Å hur gick det då, undrar kanske någon? Jo, vi vann faktiskt flerskrovsklassen på beräknad tid och seglade dessutom snabbare än DF 920. Det gjorde ju inte festen sämre! Christel Nyqvist Åland Runt på Serenity Årets Åland Runt blev en trevlig tillställning med både fin segling, men kanske framför allt fint arrangerat. Så här upplevde Johan Lidén på Corsair 28an ”Serenity” det hela. Som vanligt så var man ute i sista minuten med planeringen. Jobbet kunde vi med nöd och näppe styra bort så det gick att vara ledig på fredag och måndag. Båten ligger ute vid Gålö så min kusin Per kunde lyckligtvis köra upp båten till Stavsnäs där resten av besättningen mötte upp. Jag och min fru Linda samt min andra kusin Anders (tillika Pers bror) från Göteborg. Det tog ett tag att ta sig ur stan efter ha hämtat Anders och Linda. Vi var nog inte ute vid Stavsnäs förrän kl 6 på kvällen (åkte kl 3) - det är härligt med bilköer. Tanken var att nattsegla, och efter att ha ätit en snabb grillkorv vid grillen så bar det iväg. Vi gick längs farleden vid Möja, norrut mot Norrtälje. Vinden var sydlig som ökade efterhand och vi gjorde väl som bäst en 13-14 knop. Överseglingen gick bra som när som på en latta som hoppade ur, men det fixades lätt med lite grejer från Gransegel. Vi kom fram till Mariehamn tidig på fredag morgon och möttes av den trevliga synen av ett antal flerskrovsbåtar från både Finland, Estland och Sverige. Vi lade oss för att sova lite så att vi skulle orka med dagen. Undertecknad vilade kanske ett par timmar, men låg sen och tänkte på tävlingen. Jag kunde inte riktigt somna om utan gick och kollade på alla båtar istället, mycket trevligt. Efter att ha betalt anmälningsavgiften gick jag på skepparmötet där vi fick höra att starten gick på eftermiddagen för att undvika alla finlandsfärjorna. Vore en skön syn annars, 18 kryssande flerskrov och ett par trixande finlandsfärjor som är på väg in/ut. Vi tog tillfället i akt för att gå på en promenad in till de centrala delarna av fina Mariehamn. En timme innan start gick vi ut för att öva lite, sätta gennaker mm. Vi fick en perfekt styrbordsstart och var bland de främsta när vi kryssade ut från hamnen. Efter att ha kommit ut ur inloppet så kunde vi börja falla lite och dra ut screachern vilket satte fart på grejerna. På skepparmötet så hade de varnat för nåt fiskeredskap vilket gjorde att man inte skulle ligga för nära land. Corsair 31: an tillsammans med Seaon:en skar hårdare än de andra båtarna ut mot havet, medan resten låg längre inåt land, vilket jag i efterhand tror att de tjänade på. Det började mojna en del och det blev en ganska tråkig undanvindssegling. Mot slutet så började det friska i igen, så dags då. Etappmålet Kärringsund var väldigt trevligt. En hamnvärd kom och mötte oss med vattenskoter och förklarade vad vi skulle ligga (bra service), och förtöjda var det bara att ta fram ölen och grillen för att analysera dagens segling. Senare på kvällen gick vi runt och tittade på alla båtar, kul att se Corsair 36: an och även titta på de stora katttorna. En katta som hette Moomin, blev raskt döpt till mumintrollet, den var riktigt cool, ett hemmabygge med kolfibermast (har vi nån bild?). Under kvällen kom resultaten, vi kom på en 10: e plats. Vi blev något förvånade över resultatet eftersom det kändes som om vi hade seglat riktigt bra, men konkurrensen är ju stenhård i flerskrovsvärlden. Dan efter regnade det och var allmänt ruggväder, men vad gör det när det blåser? Vi gjorde ingen kanonstart, men vi var ändå med. Efter att ha seglat ut från bukten och började falla av så kunde vi hissa gennakern, det blev härliga dueller med andra båtar. Senare vred vinden mer mot ost och vi hade mer halvind/ slör. Det blåste precis lagom, och i byarna så var man uppe i 15 knop. I slutet in mot mål så började det mojna och vi hade Mats från Gransegel med sin Dragonfly 920 precis bakom oss. Hela gänget tillsammans vid reserverad brygga. Plus till välförberedda arrangörer! Maffig syn; troligen motorgång mot den framflyttade starten. 16 Seglarna verkade ha trevligt på det gemensamma samkvämet. Så tänker en proffsig arrangör! Vi kände att vi inte riktigt hade farten när det blev kryss och bestämde att vi skulle ha screachern uppe, vilket att gjorde att vi var tvungna att gå mycket lägre. Vi förlorade mycket på det och slutade på en 11:e plats på den etappen. Regnet bara fortsatte men som tur var så hade vi en pressening ombord som vi kunde spänna över båten. Åländska segelsällskapet hade också fixat med partytält och även bastun var på. En rolig grej med hamnen var att det fanns en kiosk som sålde öl, men enligt åländsk lag så får inte kiosker sälja öl, bara butiker. Så ölen fick köpas genom dörren bakom (alltså butiken) inte genom luckan vilket var ett kreativt sätt att kringgå lagen. Senare på kvällen så serverade ÅSS en mustig och god köttgryta! Kvällen slutade i dans, sång och rövarhistorier. Söndagen bjöd på fint väder men ingen vind så tävlingsledningen bestämde att starten skulle flyttas fram vilket gjorde att alla båtar fick köra ca en timme för motor. När starten gick blåste det i princip inget alls och vi låg och guppade i någorlunda samlad trupp. Sen kom åskmolnet och vi låg och fiskade vind med screachern ute och plötsligt öppnade sig himlen samtidigt som vinden kom, men det syntes inte på vattnet pga regnet. Alla blev nog överraskade. Det var första gången som jag lyckades segla ”Serenity” på ett skrov vilket inte var meningen men kul var det. Det dog lika snabbt som det började men regnet fortsatte utan vind ett tag till. Sen låg vi och guppade i hyfsat samlad trupp igen. Men vädret blev bättre och solen började så smått titta fram. Seaon 96:an och Corsair 31:an fick lite vind mellan öarna och gjorde ett ryck. Etappen var tävlingens längsta och vid ett visst ställe så kunde man välja om man vill gå in närmare in mot Åland eller ut mot öppnare vatten. De som var framför oss gick Underbar stämingsbild på hemfärden från Rödhamn tvärs genom ytterskärgården mitt i natten. GPS-plottern ÄR fantastisk! Stort tack till Mats Johansson som försett oss med finfina bilder! ut mot öppnare vatten. Vi tog chansen att gå in mot land bakom en del öar, och där blåste det mer än ute på fjärden (det blåste inte mycket) vilket gjorde att vi tog in på dem som var framför oss, bland annat låg vi nu framför Corsair 36:an som var klart framför oss innan vägvalet. Vi seglade bra och hade en fin spurt med Mumintrollet in i mål. Etappmålet Rödhamn är också ÅSS klubbholme. De hade fixat med varmkorv och öl samt reser- verat finbryggorna för oss och inte minst bastun. Sista seglingen blev mycket lyckad och vi vann faktiskt etappen. Eftersom man i tävlingen räknade totaltiden för alla etapper så blev vi i och med sista seglingen bästa svenska båt på en 4:e plats. Jag kan varmt rekommendera denna underbart trevliga segling och ett varmt tack till ÅSS som gjorde ett superarrangemang till ett trevligt semesterminne. Johan Lidén Resultat Åland Runt 1. Martin Hildebrand 2. Heikki Jürilo 3. Thomas Hongell 4. Johan Lidén 5. Mats Johansson 6. Jörgen Lannerstedt 7. Susanne Eliasson 8. Christel Nyqvist 9. Harald Versteegh 10. Mats Leander 11. Robert Hagström 12. Gabriel von Euler 13. Ronny Haals 14. Örjan Frid 15. Mika Harju 16. Tapio Palva 17. Jukka Kallio 18. Martti Halminen Artikelförfattarens båt fick också komma med på bild, en ynnest som textförfattare ibland begåvas med! Seg nr FIN 85 EST FIN 996 M SWE 204 SWE 16 7 SWE 109 M SWE 58 SWE 279 SWE 4 FIN 70 SWE 11 M SWE 3 SWE 189 FIN 108 FIN 200 FIN 106 FIN 91 M 17 Mättal 1 1.06 1.12 1.1 1.11 1.12 1.2 1.1 1.26 1.26 0.98 1.03 1.25 1.12 1.08 1 0.93 1.14 Seg 1 3.11.14 3.07.37 2.48.52 3.00.34 2.50.53 2.57.23 2.33.43 3.06.23 2.35.18 2.34.02 3.08.05 3.25.45 2.13.23 3.08.12 3.15.21 3.35.46 3.18.53 2.59.43 Ber 1 3.11.14 3.18.52 3.09.08 3.18.37 3.09.41 2.57.23 3.04.28 3.25.01 3.15.41 3.14.05 3.04.19 3.31.55 2.46.44 3.30.47 3.30.59 3.35.46 3.04.58 3.24.52 Seg 2 3.59.42 3.54.04 3.47.36 3.52.06 3.48.11 3.44.20 3.42.12 3.58.19 3.14.39 3.15.36 3.58.55 4.16.42 3.00.33 4.13.31 4.12.31 4.28.34 4.28.12 3.22.47 Ber 2 3.59.42 4.08.07 4.14.55 4.15.19 4.12.59 3.44.20 3-42.12 4.22.09 4.05.16 4.0627 3.54.08 4.24.24 3.45.41 4.43.56 4.32.43 4.28.34 4.09.26 3.51.10 Seg 3 7.21.36 6.44.30 6.25.29 6.26.09 6.38.30 6.35.54 6.08.39 6.30.35 6.04.46 6.13.07 8.26.08 7.13.48 7.09.37 6.29.45 7.22.33 8.09.43 10.00.00 10.00.00 Ber 3 7.21.36 7.08.46 7.11,44 7.04.46 7.22.20 7.23.24 7.22.23 7.09.38 7.39.36 7.50.08 8.16.01 7.2649 8.5701 7.16.31 7.57.57 8.09.43 9.18.00 11.24.00 Archipelago Twostar race Det har hänt mycket på kappseglingsfronten sedan förra Bladet. Här redovisas resultat från de flesta, samt små berättelser och ibland bilder i de fall sådana kommit redaktören tillhanda... 13 flerskrovare kom till start fredagen den 13 juni kl 20.00. Mycket vind var lovat så vi la en bana om 40 distans i mellanskärgården med målgång på Kålö (en av arrangörsklubbens hamnar, red anm). Vinden avtog till mer måttliga styrkor och vi fick en underbar segling runt i mellanskärgården med bitvis farter uppåt 15 knop ackompanjerad av månljus och siluetterna från öar som svepte förbi. Vi fick en härlig bidevindsstart och samtliga drog i väg med bogvattnet sprutande runt pontonerna. Snabbast i väg var familjen Grim med sin Seaon 96. Första båt angjorde Kålö vid tvåtiden på natten och samtliga var i mål inom en timme trots att vi har så många olika typer av båtar och fartpotentialer. Väl framkomna så intogs mustiga drycker och erfarenheter utbyttes. Lördagen var en liggedag och båtvandring och inbördes beundran var en del av temat. Några passade på att bada bastu innan den gemensamma grillmiddagen genomfördes till solnedgången om än skymd bitvis av lite moln. Vi rev av trimaranvisan och givetvis gjorde vi om den till katamaranvisan också. Vi stödhjulsseglare tillägnade text och ljud till våra vänner i sina vingliga kölisar. Söndagen blev en härlig segling med sol och bitvis otroliga rus där undertecknad fick känna på hur en MyCat rusar i väg i dryga 18 knop med bogvatten rykande runt läpontonen Johan Björklund Kappsegling är också att umgås i trivsamma former efter racet - som här vid långbord på Kålö. Som vanligt parkerar flerskrovare på grunt vatten... Resultat Archipelago Twostar race 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. Skeppare Stefan Eliasson Joakim Torkelson Christer Canow Gabriel von Euler Anders Andermo Jonas Seweling Stefan Eriksson Johan Grim Fredrik Edgren Thomas Larsson Jan Törnqvist Emma Röing Jan-Erik Palmqvist Båtnamn SUS Adrenaline Guldfisken Acinonyx Ester Williams Cootik No Kiil Hummingbird Silver Glider Draken Yokozuna Aranea Båttyp LYS DF 26 1.70 Corsair Sprint 1.58 DF 26 1.62 Gepard XL 1.52 DF 800 1.59 MyCat 1.68 DF 800 1.54 Seaon 96 1.82 DF 25 1.71 DF 800 1.60 DF 920 Extreme 1.68 DF 26 1.60 Seaon 96 Crb 1.86 18 Segl tid 1 Ber tid 1 5.48.23 9.52.15 6.44.00 10.38.19 6.35.14 10.40.17 7.11.31 10.55.54 6.50.48 10.53.10 6.37.15 11.07.23 7.18.30 11.15.17 6.07.30 11.08.51 6.43.15 11.29.33 7.01.30 11.14.24 6.46.09 11.22.20 7.29.00 11.58.24 6.09.15 11.26.48 Seg tid 2 Ber tid 2 3.54.01 6.36.08 4.17.45 6.47.15 4.15.37 6.54.06 4.32.25 6.54.04 4.21.47 6.56.14 4.13.57 7.06.38 4.36.25 7.05.41 3.56.30 7.10.26 4.09.05 7.05.56 4.25.48 4.35.10 4.06.00 7.26.33 7.20.16 7.37.34 Pl1 Pl2 Tot 1 1 2 2 2 4 3 4 7 5 3 8 4 5 9 6 8 14 9 6 15 7 9 16 12 7 19 8 13 21 10 11 21 10 13 23 11 12 23 Kålö race sett från vinnarbåten Kålö race seglades i underbart höstväder med svaga växlande vindar och fint väder. Solglasögonen kom till användning mer än sjöstället - vilken kontrast mot Gran Prix! På lördagen var det svag västlig medvind som växlade till medvind efter en stunds enerverande stiltje. Vi låg och guppade i 0,3 knop på östra Saxarfjärden och såg Seaon rusa en bit norrut dit vinden kom åter först. Inte klokt vad fort man tycker andra båtar går när man själv ligger och guppar! Dragonfly 920 (Mats Johansson) satsade på bensingenuan när tidsbegränsningen 18:00 närmade sig. vid Grinda. Dragonflyen kryssade med sin screacher och gick otroligt bra! Det verkade vara ganska jämnt mellan Dragonflyen och Seaonen upp genom Karklöfaret. Sprinten (T-son) närmade sig akterifrån, men till slut kom Seaonens (Jan-Erik Palmquist) vind även till oss. Vi lyckades klämma oss förbi Seaonen och en Dragonfly (Christer Canow) Upp vid gaten vid Delö (skarvön norr om Lådna) var vi första båt framför en X99(?). Därefter gjorde vi olika vägval. Vi gick ut till väster Möjafjärd söder om Träskö-Storö medan alla andra(?) gick norr om. Vi såg beräknad tid i mål pendla mellan 17:50 och 18:10 och seglade i tron att vi eventuellt skulle klara tidsbegränsningen 18:00. Vi fattade efter ett tag att den ena gps-en var inställd på finsk tid, efter Åland runt.... blev det spännande eftersom vi verkade fastna lite bakom lilla ön sydväst Älgö, som vi gick syd om. Här tror jag Seaon tog andra vägen, verkade vara ett bra val. Vi lyckades hålla farten in i mål men det verkade vara åtminstone några kölbåtar framför oss. Väldigt jobbigt att segla i svag vind med motorbåtsvågor - windexen gjorde flera varv och vinden slogs ur seglen. Summa summarum var det en fantastisk helg med varierande vindar. Om det här var sista seglingen för i år var det ett väldigt bra avslut. PS. Jag tycker synd om Mats Leander som hade skadat sig och inte kunde vara med. Krya på dig! Paul Vi seglade hela vägen till Kålö och fick en vindskjuts strax före mål och noterade dagens toppnotering 13 knop, en stor kontrast från stiltjet på Saxarfjärden. Det var en fantastisk syn att segla med alla båtar i solnedgången. Stockholms skärgård är verkligen vacker! Gennakersegling på Acinonyx. Den fyller fint på övre bilden, något som gennakerskotare Anders Andermo kan ta åt sig äran av tack vare engagerat skotande. Skeppare Gabriel ser mer avslappnad ut... Till söndagen blev det mer vind från ost. Det blev medåk i princip hela vägen in till mål. Alla framför oss tog vägen norr om Träskö-Storö medan vi satsade på att det skulle vara bättre vind syd om. Svårt att säga om det lönade sig, men vi kom ifatt de andra båtarna vid Lådna och hade passerat dem i Karklöfaret. Seaon tog samma väg som vi men vi verkade ha haft bättre gång på Möja västerfjärd. Sprinten gick riktigt bra i Karklöfaret men var tyvärr tvungna att ge upp för att hinna med ett flyg. På Saxarfjärden blekte det ur lite och vi gick upp längre norrut. Det verkade inte vara rätt, för nu hade Seaon närmat sig! Nu Olika skärning förekommer på gennakrar. Christer Canows verkar vara helt symmetrisk - jämför med Gabriels. Något att diskutera på höstmötet, måhända? Resultat Kålö race 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. Skeppare Harald Versteegh Jan-Erik Palmqvist Christer Canow Gabriel von Euler Joacim Torkelson Mats Johansson Carl Posse Båt Corsair 31 XTR Seaon 96 CRB Dragonfly 26 Gepard XL Corsair Sprint Dragonfly 920 Dazcat 26 LYS 1.82 1.88 1.59 1.52 1.58 1.58 1.68 Seg 1 04.10.45 04.09.13 05.21.16 05.22.34 04.56.52 DNF 05.03.32 Ber 1 06.50.44 07.01.41 07.39.44 07.21.16 07.02.09 07.38.57 19 Seg 2 04.39.04 04.38.30 05.13.32 05.43.44 DNF 05.26.00 DNF Ber 2 07.37.07 07.28.40 07.50.14 07.43.34 Pl 1 1 2 6 4 3 DNF 5 Pl 2 1 2 3 5 DNF 4 DNF Tot 2 4 9 9 11 12 13 Många båtar på regnigt Gran Prix För oss flerskrovsseglare är det en segling som prioriteras extra mycket – Gran Prix, eller Möja Runt, som i år firade 9-årsjubileum. 22 flerskrovare var anmälda och 20 kom i mål. Årets upplaga var väsensskild från fjolårets då det blåste småspik och många tvingades bryta. I år var det regnet som gjorde det mindre trevligt, men vind hade vi hela tiden. Dock enbart i det lägre registret – men hellre det än överlevnadsäventyret från i fjol. Dessvärre fortsatte det envisa regnandet hela lör- Först i mål vann Vad man däremot kan önska sig på nästa års upplaga, för övrigt 10-årsjubileum då, är för det första att man fortsätter att använda sig av jaktstart, dvs lägre LYS startar först. Men istället för att som nu räkna placering i resultatlisten direkt och enbart efter placering i mål vore dagskvällen varför den i vanliga fall så trevliga kvällen/natten i år blev något mindre trevlig – det blev trångt under seglet på berget och ganska snart tämligen lerigt på marken. Men det är ju inget som arrangören kan rå på. Inte heller de envisa små myggorna… ... och det är ordningen i mål som räknas. Tävlingsledare Kent Wretman informerar på skepparmötet. Blött, blött även när man kommit i mål. Resultat Gran Prix Rorsman 1. Sagerman 2. Piff & Puff 3. Versteegh 4. Palmqvist 5. Berger 6. Lannersted 7. Grim 8. Gawell 9. Karlsson 10. Seweling 11. Bergelv 12. Lidén 13. Monfrino 14. Torkelson 15. Canow 16. Törnqvist 17. Eklund 18. Wirenstål 19. Posse 20. von Euler 21. Pukitis 21. Hedborg Båt BS25 F-18 Corsair 31 XTR Seaon 96 Seaon 96 Corsair 36 Seaon 96 Gepard DF 920 E MyCat Seaon 96 Corsair 28 Corsair 24 Corsair Sprint DF 26 DF 920 E Pinta TRT 1200 Dazcat 26 Gepard XL TC 999 DF 26 LYS 1.98 1.69 1.82 1.88 1.75 1.59 1.82 1.53 1.70 1.68 1.86 1.58 1.49 1.58 1.59 1.64 1.57 1.57 1.68 1.45 1.21 1.65 Måltid 16.07.34 16.07.52 16.27.00 16.29.15 16.30.02 16.32.00 16.32.00 16.34.10 16.35.45 16.35.58 16.39.55 16.39.58 16.41.56 16.44.39 16.48.00 16.48.10 17.02.27 17.09.30 17.09.30 17.10.39 DNF DNF Seg tid 03.06.30 03.37.31 03.41.40 03.37.42 03.52.29 04.14.50 03.46.40 04.25.44 04.04.10 04.06.52 03.50.24 04.24.12 04.39.43 04.28.53 04.30.50 04.24.12 04.48.07 04.55.10 04.40.24 05.15.00 det önskvärt att tiden räknades om så att den verkliga seglade tiden används. Visserligen antar man en seglad tid, men om den inte stämmer så spelar det ingen roll om tiderna räknas om, något som görs enkelt och automatiskt med hjälp av datorprogram idag. På så sätt hålls också spänningen vid liv ända fram till prisutdelningen – det behöver ju inte vara den som går i mål först som vinner. Ber tid 05.32.21 05.30.51 06.03.05 06.08.21 06.06.10 06.04.40 06.11.17 06.05.55 06.13.35 06.13.16 06.25.41 06.15.42 06.15.06 06.22.21 06.27.34 06.29.58 06.47.07 06.57.04 07.03.58 06.51.04 Christer Canow körde konsekvent med screacher, även på kryssen. 20 Startsignal Ytterligare en detalj som skulle underlätta för oss seglare är att få ett tut vid varje start. Det spelar ingen roll hur noga man skriver upp sin starttid och hur noga man kollar sin klocka – man VILL ha ett tut när man startar, det sitter i generna. Och så svårt kan det väl inte vara att göra ett utmärkt arrangemang ännu lite bättre? Proffsbesättning I år hade redaktören problem med besättning – känns det igen?? Min ordinarie rorskvinna, dvs min kära hustru, var uppta- gen av jobb den helgen. Men det löste sig på allra bästa sätt. Som stand in för rorskvinnan kom segelmakare Björn Hägerman från Gransegel, och som gast mönstrade Christer Rygaard på, vinnare av hela cupen förra året. Hans eget kappseglande har minskat drastiskt i år beroende på tillökning i familjen, och därför blev hans uppgift ombord given. Han fick köra skotvagnen efter att ha praktiserat hela våren med en annan vagn, barnvagnen. Skämt åsido var det kul att se vilken fart dessa proffs fick på båten – och samtidigt lite deprimerande att man själv inte lyckas uppnå sammalunda. Jag har ofta undrat över hur hårt man skall spänna bardunerna. Jag har vant mig vid slack i lä nära nog oavsett hur hårt jag tar hem på dem, men nu var slacket obefintligt vilket också gav positiva besked när det gäller höjden på kryssen. Att bardunerna verkligen VAR mycket hårt spända blev jag varse när båten låg i hamn och toaletten ombord skulle besökas. Dörren gick inte att få upp! Efter att bardunerna lossats blev båten ”som vanligt” igen… Stort tack till den tillfälliga Regn och lite vind, men Göran Wallmark och Jonas Seweling på MyCaten ”Cootik” är lika glada för det! Många båtar att segla om är det... 21 besättningen, och välkommen tillbaka en annan gång! Och så håller vi tummarna för att vädergudarna är oss nådiga när vi träffas nästa år för att fira Gran Prix 10-årsjubileum… Så återstår bara att njuta av bilderna från årets segling, alla tagna av Gransegels hovfotograf Mats Johansson som i vanlig ordning åkte runt i fältet med motorbåt och fotograferade. Det tackar vi alla för, och särskilt glad blir man som redaktör när man får massor av härliga bilder att välja mellan... Rolf Karlsson Full koncentration på både styrning och viktfördelning. Ju mindre båt, ju viktigare är det... Johan Lidén kollar koncentrerat på trimmet - och verkar inte helt nöjd. STYRBOOORD!!! Stilstudie av segraren Björn Sagerman - med skotet löst i handen... 22 Diverse resultat Ingmarsö Race 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. Skeppare Gunnar Hansson Mats Johansson Gabriel von Euler Joacim Torkelson Johan Grim Jan Törnqvist Anders Andermo Sebastian Reiz Per Kurcman Båt DF 26 DF 920 Racing Gepard XL Corsair Sprint Seaon 96 DF 920 E DF 800 Seaon 96 Corsair Sprint Namn Tripp Thura Acinonyx Adrenaline Hummingbird Draken Ester Williams LYS 1.64 1.55 1.45 1.58 1.82 1.76 1.54 1.95 1.58 Veloz Seg 1 03.04.55 03.14.40 03.36.24 03.12.48 02.59.41 03.10.57 03.22.32 02.59.27 03.41.38 Mål 1 14.29.00 14.30.00 14.40.44 14.31.10 14.38.40 14.45.197 14.36.50 14.47.30 15.00.00 Seg 2 01.54.05 01.58.10 02.08.35 02.01.38 01.59.01 02.04.49 DNF 01.51.37 DNF Mål 2 13.18.10 13.13.30 13.12.55 13.20.00 13.38.00 13.39.11 13.39.40 Pl 1 1 2 6 3 5 7 4 8 9 Pl 2 3 2 1 4 5 6 DNF 7 DNF Tot 4 4 7 7 10 13 14 15 19 Byxelkroken 1. 2. 3. 4. 5. Skepppare Göran Marström Ole Benckert Berton Augustsson Per Wärn Håkan Mann Båt M20 Corsair 28 R Hobie Tiger Tornado M 20 Seglad 1 05.05.25 07.00.35 06.55.06 05.27.34 04.54.40 Beräknad 1 09.34.11 11.00.19 11.33.13 09.49.37 09.13.58 Seglad 2 02.34.00 03.16.24 03.00.38 10.20.01 Beräknad 2 04.49.31 05.08.21 05.01.39 18.36.02 Totalt 14.23.42 16.08.40 16.34.52 28.25.39 Runt Lidingö 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. Skeppare Urban Dahlberg Björn Sagerman Håkan Fröjdh Jörgen Lannerstedt Jonas Seweling Alex Berger Björn Hägerman Joacim Torkelsson Fredrik Monfrino Mats Leander Johan Lidén Gabriel von Euler Ragnar Söderberg Stefan Lindgren Inga-Lill Karlsson Johan Grim K-B Wirenstål Kristofer Eklund Båt Tornado BS 25 A-cat Corsair 36 My-Cat Seaon 96 Dragonfly 800 Corsair 750 Sprint Corsair 24 Seaon 96 crb Corsair 28CC Gepard XL Corsair 750 Sprint Hobie FX ONE Dragonfly 920 E Seaon 96 TRT 1200 Pinta Båtnamn 193 Tornado 137 16 7 Falcon Crest 300 Cootik 2 Rödluvan 148 Hägring 73 Adrenaline 428 Spigg 4 Aranéa 204 Serenity 11 M Acinonyx 71 Pilgrim 17 Bill & Bull 144 Lieb-Elle 3 Hummingbird 1200 M Handicat 111 M Tarantel 2 Klubb KSSS ÅVA UKF KSSS VIBK LSS TÄBK LSS SSV LSS GÅBK BOBK KSSS LSS VIBK UKF LSS SUB LYS 1.80 1.98 1.88 1.59 1.68 1.75 1.62 1.58 1.49 1.88 1.58 1.52 1.56 1.61 1.67 1.82 1.57 1.59 Seg 01:43:47 01:37:15 01:44:31 02:05:03 02:02:26 01:58:38 02:08:32 02:13:07 02:23:00 01:53:52 02:18:29 02:28:17 02:25:25 02:21:21 02:18:47 02:08:45 02:31:43 02:36:22 Ber 03:06:49 03:12:33 03:16:29 03:18:50 03:25:41 03:27:37 03:28:13 03:30:19 03:33:04 03:34:04 03:38:48 03:45:23 03:46:51 03:47:34 03:51:46 03:54:20 03:58:12 04:08:37 Tjörn Runt 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. Skeppare Stefan Eliasson Kristian Mamsjö Lars Wigerstedt Jonas Dolk Karin Almquist Jonas Frii Erik Wik Johan Lidén Arne Hansson Olof Berensson Gunnar Byröd Håkan Svensson Magnus Åberg Lars Nilsson Robert Jansson Göran Marström Axel Atterfelt Petter Karlberg Båt Dragonfly 26 M 20 A-Cat F 18 F 18 F 18 F 18 Corsair 28 CC Hobie Cat 16 F 18 Dragonfly 920 X F 18 Hobie Cat 16 Hobie Cat 18 Hobie Cat 16 M 20 Hobie FX one F 18 LYS 1.70 1.88 1.78 1.69 1.69 1.69 1.69 1.58 1.43 1.69 1.71 1.69 1.43 1.59 1.43 1.88 1.71 1.69 Seg 05.38.47 05.09.00 05.40.13 06.05.06 06.08.47 06.39.14 06.40.11 07.18.34 08.21.21 07.14.23 07.10.55 07.21.25 10.16.05 09.18.33 11.21.34 DNF DNF DNF Ber 09.35.55 09.40.55 10.05.35 10.17.01 10.23.14 11.14.42 11.16.18 11.32.56 11.56.55 12.14.06 12.16.52 12.25.59 14.40.59 14.48.05 16.14.38 23 Ven runt Skeppare 1. Tomas Ericsson 2. Joacim Torkelson 3. Peter Westerdahl Linus Lindqvist John Eliasson Christel Nyqvist Michael Edler Johan Magnusson Tobias Rådenholt Båt Corsair Sprint Corsair Sprint Corsair Sprint F 18 Tornado Corsair Sprint F 18 F 18 Hobie Cat 18 Seg 2.21.34 2.31.40 2.42.50 DNF DNS DNC DNF DNF DNS Ber 3.45.20 3.59.38 4.12.28 Avsändare: Tomas Eriksson John Lundbergs väg 1 810 64 Karlsholmsbruk Föreningsbrev B Återsändes till avsändaren vid definitiv avflyttning!
© Copyright 2024