Klar - Svenska dialekter i media
Masarykova univerzita Filozofická fakulta Ústav germanistiky, nordistiky a nederlandistiky Skandinávská studia Bc. Henrieta Mikleová Attityder till svenska dialekter och utländsk brytning i svenska medier Magisterská diplomová práce Vedoucí práce: Mgr. Alarka Kempe 2014 Härmed intygas att allt material i denna masteruppsats, vilket inte är mitt eget, har blivit tydligt identifierat och att alla källor som jag använder mig av finns i källförteckningen och i bilagorna. Brno, 30 april 2014 ....................................................... Jag skulle vilja tacka min handledare Alarka Kempe för all hjälp, uppmuntran och värdefulla synpunkter som jag fått under skrivandet och hela studierna. Vidare vill jag tacka Eliška för hennes obetalbara vänskap och oändliga tålamod och för att jag har fått möjlighet att förälska mig i det svenska språket. Vidare vill jag tacka Anton, Nina och Sofie för rättningen av uppsatsen och för all inspiraton och hjälp de ger mig hela tiden. Samtidigt riktar jag ett tack till min familj och alla mina vänner som aldrig tröttnar på att stödja mig och för att med deras hjälp kan jag studera och utveckla mig både proffessionellt och personligt. Innehållsförteckning Tabeller ................................................................................................................................. 6 1 Inledning .......................................................................................................................... 7 1.1 Syfte och frågeställningar........................................................................................ 9 1.1.1 Syfte.................................................................................................................. 9 1.1.2 Frågeställningar ................................................................................................ 9 2 Teoretisk bakgrund och tidigare forskning ................................................................ 10 2.1 Dialekt, dialektutjämning och attityder ................................................................. 10 2.1.1 Dialekt ............................................................................................................ 10 2.1.2 Dialektutjämning ............................................................................................ 13 2.1.3 Attityder till dialekter ..................................................................................... 16 2.2 Språk i massmedia ................................................................................................. 19 2.2.1 Språket i radio och TV – tidigare och nu........................................................ 19 2.2.2 Nyhetsuppläsning och nyhetsspråket.............................................................. 20 2.2.3 Dialekt och brytning i massmedierna ............................................................. 21 2.2.4 Attityder till språket i media ........................................................................... 24 2.2.5 Språkvård på radio och TV............................................................................. 26 2.2.6 Den regionala dialekten i regionalprogram .................................................... 27 3 Metod och material ....................................................................................................... 29 3.1 Enkätundersökningar ............................................................................................. 29 3.1.1 Enkät 1 – Massmediernas attityder till dialekter i media ............................... 30 3.1.2 Enkät 2 – Lyssnarnas och tittarnas attityder till dialekter i media.................. 30 3.2 Intervjuer – mediearbetarnas syn på och erfarenheter av dialekter i media .......... 31 3.2.1 Intervjupersonernas upplevelser och erfarenheter med dialekter i media ...... 32 4 Resultat av enkätsvar ................................................................................................... 36 4.1 Enkät 1 – Massmediernas attityder till dialekter och brytning i media ................. 36 4.2 Enkät 2 – Lyssnarnas och tittarnas attityder till dialekter och brytning i media ... 40 4.2.1 Vilka dialekter tycker du man ska använda i media, det vill säga på radio och TV? .......................................................................................................................... 42 4.2.2 Vilken eller vilka dialekter stör dig i media?.................................................. 44 4.2.3 Varför stör dig en viss dialekt? ....................................................................... 46 4.2.4 Vilken eller vilka dialekter vill du gärna höra i media? ................................. 49 4.2.5 Är det acceptabelt med den regionala dialekten i ett regionalt program? ...... 50 5 Diskussion ...................................................................................................................... 53 Referenser........................................................................................................................... 56 Resumé................................................................................................................................ 59 Bilagor Tabeller Tabell 1: Uppdelning av svaren på den första och tredje frågan ......................................... 38 Tabell 2: Procentuell uppdelning av svaren på den första och tredje frågan ....................... 38 Tabell 3: Antal och procentuell uppdelning av svaren på fråga 2 ....................................... 39 Tabell 4: Procentuell fördelning av antalet informanter utifrån kön och ålder................... 40 Tabell 5: Antal informanter: fördelning utifrån kön och ålder ........................................... 41 Tabell 6: Informanternas svar på den första frågan: fördelning utifrån ålder...................... 43 Tabell 7: Antalet informanter som valde svaret “Övrigt” i den första frågan: fördelning utifrån kön och ålder.................................................................................................... 43 Tabell 8: De mest frekventerade svaren på alternativet “Övrigt” i den första frågan ......... 44 Tabell 9: Informanternas svar på den andra frågan: fördelning utifrån ålder ...................... 45 Tabell 10: Informanternas svar på den tredje frågan: fördelning utifrån ålder.................... 47 Tabell 11: Informanternas svar på den tredje frågan: fördelning utifrån kön...................... 47 Tabell 12: Procentuell fördelning utifrån kön och............................................................... 48 Tabell 13: Informanternas svar på den fjärde frågan: fördelning utifrån ålder ................... 49 Tabell 14 Informanternas svar på den fjärde frågan: fördelning utifrån kön....................... 50 Tabell 15: Antalet informanter som har svarat med nej i den femte frågan: fördelning utifrån kön och ålder.................................................................................................... 51 Tabell 16: De nej-svarande informanternas svar på tidigare frågor .................................... 52 6 1 Inledning Det har hänt mycket under de senaste årtiondena när det gäller dialekter, förändring av dess status och attityder till olika dialekter i Sverige. Tidigare hade dialekter så låg status att man fick skämmas över att man var dialekttalare. Dialekter skulle utrotas eftersom de ansågs fula, bondaktiga och personer som talade dem ansågs som okultiverade och obildade. Det var totalt dialektförbud i media. Nuförtiden har dialekterna fått en mycket högre status. Det är inte längre pinsamt att det hörs var man kommer ifrån utan det tillhör personligheten. Man kan tala dialekt i skolorna och det är vardagligt att man får höra dem i TV och radio. Att man fick tala endast standardspråket i TV och radio dröjde kvar längst bland nyhetsuppläsare. Nu sätts det inte några begränsningar på dialekter i nyhetsprogram heller, snarare tvärtom, man försöker öka mångfalden i medierna. Men är det så i praktiken? Tycker man verkligen att det är acceptabelt att läsa nyheter på skånska eller östgötska? Gör man allt inom mediebranschen för att kunna ha den variation som återspeglar samhällets mångfald? Har lyssnare och tittare vant sig vid att höra dialekter från TV och radio? Föredrar de standardspråket eller vill de höra ännu fler dialekter? Vad har man för attityder till utländsk brytning? Vilka dialekter vill man höra i lokalkanalerna? Föredrar man den regionala dialekten i regionala program? Jag blev intresserad av svaren på bland annat dessa frågor när jag började med min forskning. Vad jag har ämnat ta reda på i denna undersökning är vad medieföretagens ställning är till dialekter och utländsk brytning i radio och TV med särskilt fokus på nyhetsuppläsarnas språk. Syftet är vidare att studera radiolyssnarnas och TV-tittarnas attityder till dialekter och bruten svenska i media och orsaken till en eventuell negativ inställning till dem. Dessutom undersöker jag båda parternas uppfattning om dialektbruk i lokalkanaler. För att få mina frågeställningar besvarade och undersökningens ändamål uppfyllt använder jag mig av två metoder: intervjuer och enkätundersökningar. Intervjuer har jag gjort med personer som arbetar på radio och TV för att få en uppfattning av situationen genom deras 7 personliga erfarenheter. Intervjupersoner har jag hittat med hjälp av rekommendationer från bekanta. Jag har även skickat ut två enkätundersökningar, en igen till mediearbetare och en till radiolyssnare och TV-tittare. Enkäterna har jag spridit via mina mejlkontakter och det sociala nätverket Facebook, dessutom har de skickats ut till en av Sveriges Radios lokalkanaler, P4 Jönköpings Publiknätverk (det betyder 900 lyssnare i Jönköpings län). Genom att jämföra resultaten vill jag få en bild över vad som har förändrats under de senaste åren och hur det kan se ut i framtiden vad gäller användning av och attityder till dialekter i media. Tanken var först att bara undersöka nyheternas språk men ju mer jag funderade över vad jag skulle studera desto mer intresserad blev jag av ämnet och desto fler frågor dök upp, och i och med det blev området och temat jag skulle undersöka bredare. Med min undersökning vill jag ge en sammanfattande bild om vad man har för inställning till dialekter inom mediebranschen, vad lyssnare och tittare har för attityder till dialekter och utländsk brytning i TV och radio och om deras åsikter stämmer sinsemellan. Vidare vill jag studera om det går att förutse hur situationen och attityden till dialekter och brytning kommer att se ut i framtiden. Nyckelord: dialekt, attityd, media, språkbruk, nyhetsspråket, brytning 8 1.1 Syfte och frågeställningar 1.1.1 Syfte Syftet med detta arbete är tvådelat. Dels vill jag undersöka medieföretagens inställning till dialekter i synnerhet med fokus på nyhetsuppläsarnas språk. Jag vill studera huruvida attityden har förändrats till dialekter och utländsk brytning inom mediebranschen, både på radio och TV efter att man har bestämt att de ska få höras. Jag vill studera om olika program, framför allt nyhetssändningar, ska fortstätta vara helt dialektfria. Vidare vill jag ta reda på hur det ser ut på lokalkanaler när det gäller användning av dialekter. Jag vill även försöka visa vad lyssnare och tittare har för synpunkter och attityder till dialekter i media. Genom att undersöka och jämföra både medias och folks attityder till dialekter i radio och TV hoppas jag kunna se hur man tänker kring användning av dialekter i massmedierna och om mediearbetare och radiolyssnare/TV-tittare har samma åsikter i ämnet. Till slut vill jag få en bild inte bara över dagens situation utan också över hur det kan se ut i framtiden. 1.1.2 Frågeställningar De frågeställningar jag har utgått ifrån i min undersökning är: • Vilket språkbruk prefererar man hos nyhetsuppläsare och andra medarbetare inom mediebranschen? Är det acceptabelt med dialekter och utländsk brytning? • Finns det någon skillnad mellan nyheterna och andra program vad gäller dialektbruket och attityden till dialekter och utländsk brytning? • Finns det någon skillnad mellan riks- och regionalsändningar vad gäller dialektbruket och attityden till dialekter och utländsk brytning? • Vad har radiolyssnare och TV-tittare för attityder till dialekter och utländsk brytning i media? • Finns det dialekter som stör en i TV eller radio? Varför känns de störande? • Vill man höra den regionala dialekten i regionalprogram? • Hur har synen på dialekter i radio och TV förändrats under tidens gång och hur kan det se ut i framtiden? 9 2 Teoretisk bakgrund och tidigare forskning I detta kapitel beskrivs den teoretiska och historiska bakgrunden till de begrepp som är nödvändiga för min studie. Termerna dialekt, dialektutjämning och attityd till dialekt förklaras. I kapitlet beskrivs också förändringar kring och attityder till dialekter, brytning och nyhetsspråket i massmedierna. Vidare presenteras några tidigare undersökningar i ämnet, både när det gäller dialekter i allmänhet och massmediernas språk. 2.1 Dialekt, dialektutjämning och attityder Först beskrivs det begreppet dialekt utifrån olika synviklar, sedan förklaras dess utjämningsprocess och till slut presenteras forskning och undersökning kring människors attityder till dialekter. 2.1.1 Dialekt Dialekter har alltid varit närvarande i landet, de har vuxit fram ur fornspråket. Man har använt dialekter främst i östra Mälardalen för att skapa skriftspråket. Det skapades bland annat för kyrkans, kungamaktens och domstolarnas behov att kunna ha ett centralspråk. Av centralspråket bildades ett rikstalspråk med ett formsystem som är rättat efter skriftspråket och som strävar efter ett uttal som man använder vid uppläsning av en skriven text. Trots all strävan och regler blev talspråket inte lika normbundet som skriftspråket och därför vi inte kan påstå att det finns något enhetligt rikstalspråk. På grund av detta är det lämpligare att använda termen standardspråk istället för riksspråk eller rikssvenska. Standardspråkets dialektala varianter kallar man lokala eller regionala standardspråk. (Bergfors, 1980:40) Kristina Hagren, forskningsarkivarie, dialektolog vid Dialekt- och folkminnesarkivet på Institutet för språk och folkminnen, berättar att dialektologer ofta får frågan hur många dialekter som finns i Sverige. Att svara på denna fråga är dock inte så enkelt. Svaret beror 10 på från vilket perspektiv vi ser på dialekter.1 Nationalencyklopedin (NE) definerar dialekt som en ”språkvariant som talas av invånarna inom ett avgränsat geografiskt område”. Denna förklaring definerar dialekter ur en geografisk synvinkel och på det sättet förknippas dialekter med geografiska språkvariationer. Geografiska språkgränser uppstår till exempel där skorrande r-ljud går över till rullande r-ljud. När fler språkliga variabler (exempelvis fonologiska – talarens uttal, lexikala – ordval eller särskilda uttryck) ändras vid en språkgräns kallas det för dialektgräns. Att avgöra var olika dialektgränser befinner sig, var en språkvariant slutar och en annan börjar, är inte heller tydligt i varje fall. Dialektgränserna är ofta gamla gränser från olika byar, landskap, det vill säga från olika gemenskaper (Einarsson, 2009:147-148). Radovani (2000) har gjort en sociodialektologisk undersökning bland vuxna svenskar i Tierp, Östersund, Linköping, Trollhättan och Malmö om deras attityder till svenska dialekter. Hon menar med begreppet dialekt att den är både ett avvikande språkbruk om man jämför med standardspråket och att den är ett talspråk som skiljer sig från standardspråket med uttal och intonation. I sin enkätundersökning använder hon termen riksspråk i stället för standardspråk eftersom det verkade mer förståeligt för informanterna som inte arbetade med språkvetenskap. (Radovani, 2000:17). Gerd Eklund, dialektforskare förklarar att enligt dialektforskarna är en dialekt ett eget mindre språk som har ett eget ljudsystem, grammatik, syntax och ord. Därför kan man säga att dialekttalande egentligen är tvåspråkiga. De växlar mellan standardspråket och dialekten likadant som riksspråktalande växlar till exempel mellan svenska och engelska.2 Detta intygar också Hultgrens studie om dialektförhållandena i övre Dalarna (1983) och Thelanders enkätundersökning om användning av dialekt i Mora, Malung och Älvdalen (1979). Eklund tillägger att människors kultur uttrycks bäst i deras egna språk. Därför spelar dialekterna ytterligare en viktig roll i vårt kulturarv. Dialekterna har inte påverkats av riksspråket och reflekterar därmed kulturen genom tiderna.3 Andersson (1985: 62f) har undersökt förhållandena mellan dialekt och standardspråk och 1 Efter samtal med Kristina Hagren, 12.3.2014. 2 Intervju, Gerd Eklund, Helen Andersson, 2002. 3 Intervju, Gerd Eklund, Helen Andersson, 2002. 11 attityder till olika svenska regionala varieteter. Han håller med Bergfors (1980) och förklarar att det är lämpligare att använda begreppet standardspråk istället för riksspråk eftersom det skulle betyda att det finns ”ett enda enhetligt språk för hela riket” och det har man inte i Sverige. Andersson delar upp dialekter i fyra kategorier: − genuin dialekt − utjämnad dialekt − regionalt standardspråk − neutralt standardspråk Vi talar om en genuin dialekt när språket avviker från standardspråket på nästan alla språkliga nivåer, det vill säga fonetiskt, fonematiskt, morfologiskt, syntaktiskt och lexikalt. Språket blir nästan obegripligt för dem som inte kommer från området där man talar den genuina dialekten. Andersson menar dock att obegripligheten inte är den mest avgörande faktorn som gör dialekten till en genuin dialekt. Det är allt färre människor som talar en genuin dialekt och den är kvar framför allt på landsbygden. Denna form av dialekter finner man till exempel på Gotland eller i norra Dalarna. Enligt Andersson hör utjämningsprocessens styrka och de genuina dialekternas hotade ställning ihop med industralisering, urbanisering, befolkningens rörlighet, den allmänna skolutbildningen och massmedias verksamhet. Den utjämnade dialekten talar man i tätorter eller på landsbygden. Hit tillhör till exempel storstadsmålen som göteborgska och malmöitiska. När vi säger att någon talar dialekt på TV eller radio så menar vi den utjämnade dialekten. Den genuina dialekten avviker så pass mycket från standardspråket att programmet bör vara textat för att man ska kunna förstå det. Med regionalt standardspråk anses dialekt som man talar i ett visst dialektområde och alla kan förstå, även de som kommer från ett annat dialektområde. Den förknippas med dialektområdets centrum, till exempel är den sydsvenska varianten av regionalt standardspråk den form av skånska som man talar i Lund. Andersson skriver att det finns 4-5 regionala standardspråk i svenska, beroende på hur man tolkar avvikelserna från standardspråket: − en sydsvensk variant av standardspråket med Lund i centrum 12 − en västsvensk variant av standardspråket med Göteborg i centrum − en uppsvensk variant av standardspråket med Stockholm i centrum − en finlandsvensk variant av standardspråket − en norrländsk variant av standardspråket Den norrländska varianten ingår ibland i den uppländska, därför påstår vissa forskare att det bara finns fyra standardspråk och inte fem. Det neutrala standardspråket är det språk som man ofta kallar för rikssvenska. Genom att man talar standardspråk avslöjar man inte varifrån man kommer. Forskare är dock inte överens om att standardspråket existerar i sig. Vissa säger att standardspråket egentligen inte är annat än den uppsvenska varianten av standardspråket med Stockholm i centrum. (Andersson, 1985:62f). 2.1.2 Dialektutjämning Att det händer många förändringar omkring dialekter är alla dialektologer överens om. Dialekter jämnar ut sig allt mer och kommer att likna standardspråket i allt större utsträckning. Gerd Eklund, dialektforskare, förklarar att framför allt de utpräglade dialekter som Andersson (1985:61) kallar genuina dialekter är hotade.4 Utjämningsprocessen började med att den allmänna skolgången blev införd. På 1840-talet försökte man till och med utrota dialekter för att att skapa en enhetlig rikssvenska, ett rengjort språk. Dialekter hade en väldigt låg status och ansågs som fula. (Thelander, 1996). I skolorna fick man inte tala något annat än bara rikssvenska och det var lärarens uppgift att se till att elever inte skulle använda dialekt. (Birkne, 2011:7). Dialekter ansågs till och med som vulgärspråk, motsatsen till kultur och god smak. (Palmer, 1945). Maj Reinhammar, dialektforskare förklarar att även föräldrarna tyckte att dialekttalande barn var handikappade på något sätt och inte skulle kunna göra stora framgångar i livet om de inte talade rikssvenska.5 Holmqvist (1972:17) visar i sin forskning om dialekttalande elevers skolprestationer i Mora att lärare från 1970-talet påstod att de elever som talade dialekt fick svårigheter i svenska. Elever förstod språket i läro- och läseböcker och i massmedia men hade bara en 4 Efter samtal med Gerd Eklund, 13.3.2014. 5 Efter samtal med Maj Reinhammar, 13.3.2014. 13 passiv tillägnan och hade svårt att återge tankar i tal och skrift eftersom de tänkte på bygdmålet men behövde föra sig på svenska. Holmqvist (1972:17). Skriftspråkens påverkan av talspråket bidrog till standardspråkets uppkomst, vilket i sin tur bidrog till dialektens minskning (Hultgren, 1979:35). Dessutom började befolkningen flytta allt mer under 1900-talet. Ett så kallade ”blandäktenskap” växte också fram. Begreppet ”blandäktenskap” betyder att hushållet inte längre består av personer som talar samma mål utan att det bor tillsammans till exempel en dialekttalande och en standardspråktalande. Här väljs dialekterna bort och man föredrar standardspråket för att kunna göra sig förstådd. Genom att man ger upp det gamla målet kan vi inte tala om dialektutjämning, utan dialekten försvinner snarare helt. (Helgander, 1994:70). Dialektforskaren Maj Reinhammar förklarar att dialekter i sig har fått en högre status idag. Numera skäms man inte över att visa varifrån man kommer utan det tillhör personligheten. Hon tillägger att trots att man försöker bevara sin dialekt förs målen inte vidare från föräldrar till barn på samma vis som tidigare och därför är framför allt de genuina dialekterna i fara och kan så småningom gå förlorade.6 Denna förändring visar också studien av dalmålen. Föräldrarna talar inte längre dialekt med sina barn och därför har unga bara en passiv kunskap av målet och kommer inte att kunna föra det vidare till nästa generation. De regionala, utjämnade dialekterna däremot kommer att bevaras. (Helgander, 1994:70). Emma Wahlund har i sin C-uppsats om markerande drag i norrländska dialekter (2012) studerat och märkt att det finns dialektala drag som har en stor regional utbredning och de dragen verkar vara stabilare när det gäller dialektutjämning. Det vill säga att även om draget är väldigt utpräglat och avviker mycket från standardspråket försvinner det inte i utjämningsprocessen utan lever kvar i målet. (Wahlund, 2012:8) Samma noteringar gjorde Thelander i sin studie i Burträsk (1979b:104-105). Han studerade hur dialekterna skiljer sig mellan tätort och landsbygd. Undersökningens resultat visar att man i högre grad talar dialekt på landsbygden än i tätorten. Det gäller även dem som sällan vistas i tätorten – de talar mindre dialektalt än de som reser dit oftare. Thelander hittade i en annan gemensamma drag i norrländska dialekter som har en stor utbredning och därför klarar de 6 Efter samtal med Maj Reinhammar, 13.3.2014. 14 sig bra i utjämningsprocessen. Han förklarar vidare att på grund av att människor är mer rörliga idag är man inte lika mycket knuten till det lokala och därmed håller de mindre samhällena på att flyta ihop språkligt. (Thelander, 1996:173). Det har också undersökt om dialekttalare är medvetna om deras dialektala drag och former och det har visats att de dialektformer som man använder utan att vara medveten om att det är en dialektal form är också mycket mer tåliga i utjämningsprocesssen. (Pedersen, 1997:234, 238). Svahn och Nilsson, dialektforskare, poängterar att de dialektala former som används som en markör för hemorten eller för en viss social grupp är lika moståndskraftiga och försvinner därmed inte. (Svan & Nilsson, 2012:9). Bergfors (1981), tidigare arkivchef vid Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala, förklarar att dialektutjämning innebär förändring av ordförrådet, formsystemet och uttalet. Gamla, ej längre använda ord försvinner. Nya ord uppkommer, ord från riksspråket ersätter de gamla dialektala orden men med dialektens uttal och böjning. Man kan säga att dialekter ändrar karaktär och kommer att bli närmare standardspråket eller till och med bytas ut mot det. Standardspråket har ofta lokala utmärkande drag vad beträffar ordförråd, böjning och uttal. Särskilt gäller det ordmelodi och satsmelodi som är de mest märkbara dragen och stannar kvar i talet längst även om man flyttar från orten. Bergfors förklarar vidare att om man inte kan göra sig förstådd när man talar sin dialekt byter man till standardspråket. Det kallas för kodbyte. I områden där man talar en genuin dialekt, ett svårföreståeligt mål (sådana finns till exempel i delar av Jämtland, Härjedalen, norra Dalarna, på Gotland) är människor tvåspråkiga. De talar dialekt med sin omgivning, familj, bygrannen och standardspråk med främlingar som kommer från ett annat dialektområde. En annan orsak till kodbyte är när man inte vill avvika från omgivningens språk och genom detta väcka uppmärksamhet och intolerans. Bergfors säger dock att man borde undvika kodbyten eftersom man kan förlora ”mycket av möjligheten att uttrycka sig lätt, snabbt och naturligt”7 och även sin trygghet i språket. Radio och TV, forsätter Bergfors, tvingar inte någon till kodbyte utan massmedierna har en annan viktig betydelse: de ställer till förfogande en norm för dem som behöver byta kod. De första radiomännens språk hade ”en tydlig förankring i det bildade huvudstadsuttalet” och det uppvisade mönstret i etermedierna var centralspråket. Bergfors hävdar att etermedierna påverkar människor och därför bör radio och TV 7 Bergfors, Erik Olof. Radio- och TV-språket: ett mönster för allmänspråket. I: Jonsson, Åke & Lindblad, Inga-Britt (red.), Språket i radio och TV. Umeå: MUM, 1980. s. 43 15 användas för att skapa en positiv attitydförändring till dialekter. Rösterna i medierna ska spegla alla variationer av språket så att människor förstår att det är acceptabelt att tala på många olika sätt, vidare att folk lär sig tolerera de som talar annorlunda och till slut att olika variationer av språket får större tolerans. (Bergfors, 1981:40-43). Att förutsäga hur det kommer att se ut med dialekter i framtiden är inte så enkelt, skriver Kristina Hagren, dialektforskare. Hon tror att de utpräglade dialekterna kommer att utjämnas och bara några få dialektala drag blir kvar (i första hand intonationen). Man kommer inte att behöva anstränga sig för att tala standardspråket eftersom man ändå kommer att bli förstådd.8 2.1.3 Attityder till dialekter Dialekter hänger ihop med sociolekter, som är olika socialgruppens språkbruk. Om man talar om att ett dialektalt drag är fult handlar det då oftast om ett sådant drag som förekommer i en hög grad i den lägsta socialgruppens sociolekt och är ovanlig i högre socialgruppers sociolekter. Draget hamnar högre på den sociala skalan om det inte avviker så mycket från riksspråket och blir placerat lägre om det är mycket utpräglat. (Andersson, 1985: 66). Attityden till en viss dialekt eller språk är i själva verket en attityd gentemot personen man talar med. Det finns många faktorer som kan påverka attityden till en viss dialekt: föräldrar, kompisar, lärare, massmedia. (Einarsson, 2009:35). Det finns två mönster för hur man grundar sina attityder till dialekter. Det ena är ett allmänt mönster, stereotyper som visar att dialekter i västra och nordliga Sverige generellt värderas högre än dialekter från södra och östliga Sverige. (Den östliga dialekten gotländska är dock ett undantag.) Anledningen till att man inte gillar dialekten i Stockholm är att makten genom historien har ofta koncentrerats till regionen runt Stockholm och att man känner sig hotad och underlägsen gentemot stockholmarna. Det andra mönstret är ett egocentriskt mönster. Enligt det har man en delad uppfattning om sin egen dialekt. Det kan bero på att 8 Efter samtal med Kristina Hagren, 12.3.2014. 16 dialekten värderas som mindre bra i skolan där standardspråket eftersträvas, men man talar dialekt med sin närmaste omgivning (med familj, vänner och så vidare), en närmiljö som i vanliga fall betyder trygghet mot en. Det har visat sig att människor i allmänhet inte gillar granndialekterna. De mer avlägsna dialekterna känns mer sympatiska för en än dialekterna i de närliggande områdena. (Andersson, 2004:141). Tidigare attitydundersökningar visar att standardspråket har högre prestige i Sverige än dialekter eller sociolekter. Hultgren (1979:42) erhöll i sin studie om talspråket och dialekter i skolorna positiva värderingar (vackert, fint, bildat) för riksspråket och negativa för dialekter/sociolekter (ful, obildad, vulgär) av informanterna. Radovani (2000) undersökte de dialektala områdena där avvikelsen av språket från standardspråket är så pass liten att man kan tala om en regional variant av detta. Resultaten visar att på dessa orter, det vill säga på orter där dialekten inte avviker mycket från standardspråket, verkar informanterna ha börjat tala mindre dialekt. Hon fick också som resultat att informanterna bedömer standardspråket på statusskalan starkare än den egna dialekten samt att rikssvenskan värderas som noggrannare, mer intelligent och snabbare (Radovani, 2000:96). Om man jämför resultatet med Gotlandsundersökningen ser man att gotländska bedöms som starkare och har en hög prestige i sitt eget område. Både från Radovani (2000:98) och Andersson (1985:141) får man veta att dialekterna i västra och norra delarna av landet har en större värdering än i södra och östra delarna av landet. Mest tycker man om värmländska, göteborgska, dalmål och jämtska. Att man inte tycker lika bra om dialekterna i södra och östra delarna av landet beror på, skriver Radovani (2000:38) att där har urbaniseringen och indrustrialiseringen varit stark den senaste tiden. Hon har också studerat inställningen till bruket av dialekt i olika sammanhang, både i privata och officiella sammanhang. Det var bara ungefär en tredjedel av informanterna som tyckte att dialekten bör begränsas till privata sammanhang eller till de lokala medierna. Dessa informanter föredrar standardspråket i officiella sammanhang. Nästan hälften av de tillfrågade tyckte att dialekterna kan användas helt fritt och i alla sammanhang. Minst tolerant har man varit mot användning av dialekter på universitet eller på politiska möten och mest tolerant vad gäller dess bruk i lokalradio och lokal-TV. En stor andel av informanterna var överens om att det är acceptabelt med dialekter i lokala medier. (Radovani, 2000:38-39). 17 Undersökningen visar att man har tendens att variera språkbruket efter situationen. Dialekten använder man mest i familjen, med vänner, på skoj, på vissa arbetsplatser eller kurser. Nästan tre fjärdedelar av informanterna uppfattar sig själva som dialekttalande och mer än hälften av dem påstår att de använder sin dialekt hela tiden. En del av Radovanis forskning gick vidare ut på att analysera de könsmässiga skillnaderna vad gäller språkbruket. Det visade sig att kvinnor oavsett socialgrupp har starkare tendens till användning av standardspråket och strävar mer efter ett dialektfritt språk än män. Radovanis resultat bekräftar också att äldre kvinnor har ett mer utpräglat lokalspråk än de övriga grupperna. (Radovani, 2000: 42). Radovani (2000) försökte ta reda på om det var någon medveten förändring av informanternas språk mot rikssvenska eller dialekt. De vanligaste motiven till kodbyte var skolan, arbetet eller när man kunde ha svårigheter med att bli förstådd i en annan språklig miljö. Några svarade att rikssvenska lät finare att använda. Informanterna påstod också att de talar mindre dialekt när de befinner sig utanför sin egen grupp. Man föredrar rikssvenska i situationer där man riskerar att bli svårförstådd (exempelvis i samtal med invandrare eller annan dialekttalare). Vidare är standarspråket prefererat i offentliga, formella sammanhang, inom etermedierna på riksnivå och vid anställningsintervjuer (Radovani, 2000:106). Gerd Eklund, dialektforskare, berättar att det har hänt många förändringar när det gäller attityder till dialekter. Man är inte lika negativ mot de olika språkvarianterna som man var på 40- och 50-talet när det var totalförbud mot att använda dialekter i skolorna. Trots de positiva förändringarna anses dialekterna fortfarande som lustiga eller töntiga, ”bonniga” ibland.9 Maj Reinhammar säger att det också händer att dialekt används i reklam för att göra dem roligare.10 Eklund förklarar att det inte finns någon objektiv bedömning om en dialekt är fin eller ful utan det är subjektiva upplevelser som avgör hur man ser på en viss dialekt. Hon tillägger vidare att mångfald är något positivt som främjar utveckling, och det gäller även dialektal mångfald.11 9 Efter samtal med Gerd Eklund, 13.3.2014. 10 Efter samtal med Maj Reinhammar, 13.3.2014. 11 Efter samtal med Gerd Eklund, 13.3.2014. 18 2.2 Språk i massmedia Detta kapitel handlar om språkbruket i media. Först visar jag den historiska bilden av språket i medierna, sedan följer en beskrivning av den nuvarande situationen. Vidare berättar jag om nyhetsspråket och de krav som ställs för nyhetsuppläsare. Kapitlet handlar också om dialekter och brytning i massmedierna och både medias, radiolyssnares och TVtittares attityder till dem. Det finns vidare en beskrivning om vad språkvård på TV och radio är och varför är det viktigt att ha den. Den sista delen i detta kapitel rör lokala sändningar och deras språkbruk. 2.2.1 Språket i radio och TV – tidigare och nu AB Radiotjänst började sina sändningar i januari 1925. Språket i radio var då väldigt formellt och överdrivet vårdat med ”det bildade huvudstadsuttalet”. (Jonsson, 1981:1) Förr i tiden var det högtidligt att lyssna på radio, det var fler som samlades omkring apparaten vid speciella tillfällen. (Mårtensson, 1998:12). Detta återspeglades också i etermediernas språk. Det fanns strikta normer för det offentliga tal- och skriftspråket och det mycket formella språkbruket skapade en skarp distans mellan lyssnare och tjänstemän på radio. (Svensson, 1993:40). Senare blev det mer vardagligt att lyssna på radio och språket i medierna började också förändras. Med spridning av lokalradion kom dialekter också fram så småningom. Åke Jonsson, lärare och forskare inom institutionen för nordiska språk vid Umeå universitet, säger att på 1980-talet var det hallåmännen och nyhetsuppläsarna som hade kvar kravet på att tala rikssvenska och intagningsproven till de tjänsterna var oerhört stränga. Han berättar vidare att han själv var hallåman vid Sveriges radio under 1960-talet. Först klarade han inte det så kallade hallåmansprovet eftersom hans öppna ö-ljud var alldeles för öppna vilket han hade från sin västerbottensdialekt. Han fick träna bort sin dialekt. Trots att det kändes konstigt och konstgjort, förklarar Jonsson, lät han sig inte skrämmas bort från sin dröm och till slut blev han hallåman. (Jonsson, 1985). Lindblad (1985) har i sin studie om lokalradiospråket undersökt lokalradions 19 kontaktskapande funktion. Hon menar att hälsningsfraser, studioprat samt tilltalsorden som du, ni, vi i stor utsträckning används för att etablera kontakt med lyssnarna. Tack vare bland annat detta har den stora klyftan mellan lyssnarna och radiomedarbetarna krympt. Det är därför viktigt att lokalradion är mer beroende än riksmedierna av en god kontakt med lyssnarna för den befinner sig närmare sin publik rent geografiskt. (Lindblad, 1985:28). 2.2.2 Nyhetsuppläsning och nyhetsspråket Enligt Strands forskning, som undersöker hur olika journalistiska former i medierna återger verkligheten, är språket i nyheterna objektivt, enkelt och opersonligt. Dramaturgin i berättelserna är bestämd och dramatiserad, ofta förenklad, samtidigt innehåller den vinkling och konkretisering. (Strand, 1994a:87). Nyhetsspråkets karakteristiska drag utgår från att man vill fylla både informationskravet, kravet på en kritisk granskning och kravet att vara underhållande. Informationskravet ger till resultat en hög informationstäthet som trots allt inte leder till komplicerade meningsbyggnader. Informationstätheten uppnår man genom att använda många susbstantiv (ofta är de en tredjedel av orden i texten) och sådana ord som låter påskina innehållet. Kravet att vara granskande fyller man genom att ställer följdfrågor och ”försöker snärja intervjuoffret”. Att man är underhållande i nyhetssändningar märks tydligast i televisionsdramaturgi. Man försöker variera monologer med samtal med kollegor eller intervjuer med experter. Mer interaktion och ökad dialogisering höjer tydligheten och begripligheten. (Svensson, 1998:153). Trots att analysen visar att språket i nyhetsprogram är bra genom att det används korta meningar med enkel konstruktion och nyhetsuppläsarnas uttal också är utmärkt är det många människor som inte förstår vad som sägs i programmet. Sevnsson undersökningen om lyssnarnas ordförråd visar att begripligheten beror på lyssnarens förhandskunskaper om ämnet i nyhetsprogrammet. Det vill säga om man har förhandskunskaper förstår man nyheterna, om man inte har sådana begriper man inte vad som sägs. (Svensson, 1998:154). Sten Swartling (1980), journalist och tidigare medarbetare vid Radio Östergötland tycker att nyheterna på radion är bara högläsning, vilket varken låter naturligt eller personligt. 20 Enligt honom ska man använda talspråk i nyhetsändningar också. Det handlar om förtroende, lyssnaren kan ”lättare identifiera sig med det man rapporterar.”12. Enligt Swartling är att undvika svåra ord inte det viktigaste när det gäller begripligheten utan man ska ”utgå från lyssnarens verklighet, vara klar i sina formuleringar och tankegångar, ha ett logiskt sätt att bygga upp sin framställning”13. (Swartling, 1980:12-14). Enligt Jonsson (1989:61) är begripligheten det största kravet i nyheterna och att språket är tydligt och klart. Stefan Lundin, språkvårdare vid Sveriges Radio (SR), Sveriges Television (SVT) och Sveriges Utbildningsradio (UR), definerar en bra nyhetsuppläsare som en person som har ett naturligt uppträdande framför kameran och skapar auktoritet och trovärdighet omkring sig. Nyhetsuppläsarens uppgift är att förmedla informationer sakligt och opartiskt, på ett neutralt sätt. Det finns tre krav som definierar nyhetsspråket: det ska vara begripligt, korrekt och levande. Begriplighet i nyhetsspråket betyder ett koncentrerat språk utan onödig information. På den första platsen i nyhetstexten ska den viktigaste informationen stå och informationstätheten i den upplästa texten måste vara mindre än i en skriven text. Språket ska vara korrekt och det gäller både benämningar på samhällsinstitutioner och uttalet av utländska namn. Språket är levande när lyssnare och tittare inte märker att texten är uppläst. En bra nyhetsuppläsare har förmågan att få publiken att tycka att informationen är viktig och betydelsefull även om det handlar om en mindre intressant nyhet. (Andersson, 2002:62). 2.2.3 Dialekt och brytning i massmedierna Riksradions språkgrupp började sitt arbete 1980. Utgångspunkten för deras verksamhet var tanken att språket i medierna har inverkan landets språkbruk. Begripligheten har alltid varit det viktigaste kravet. (Holmbäck, 1981:4). 12 Swartling, Sten. Radio Östergötland – en lokalradiostations språkliga ambitioner. I: Jonsson, Åke & Lindblad, Inga-Britt (red.), Språket i radio och TV. Umeå: MUM. 1980. s. 13. 13 Swartling, Sten. Radio Östergötland – en lokalradiostations språkliga ambitioner. I: Jonsson, Åke & Lindblad, Inga-Britt (red.), Språket i radio och TV. Umeå: MUM. 1980. s. 14. 21 Stefan Lundin förklarar att den stränga policyn med att tala endast riksspråket på TV och radio så småningom har försvunnit och gradvis har det vuxit fram att inte bara medverkande utan också medarbetare kan använda ett språk med en regional färg. Det enda hindret kan vara att man stöter på begriplighetsproblem när man talar dialekt. Policyn var tidigare så sträng att på intagningsproven var man tvungen att tala helt dialektfritt för att kunna bli anställd. Denna policy gällde i första hand nyhetsmedarbetare – sådana som berättade, läste nyheter – och hallåmän, – programpresentatörer som mellan programmen inleder program – och i mindre utsträckning andra medarbetare på TV och radio, medan däremot medverkare hela tiden kunde ha dialekt. När man intervjuade folk i nyhetsprogram var det naturligtvis inte något dialektförbud utan det var de anställda, medarbetarna som skulle undvika att tala dialektalt. Reportager med dialekt har alltid funnits och människor har alltid tyckt att det är både intressant och roligt att få höra dialekt i radio.14 De första medarbetarna med dialekt kom till radion runt 1976-77. Stefan Lundin säger att trots att det handlade om väldigt bra journalister reagerade man genast på förändringarna och dessa ovanliga åtgärder genast. Kring 1980 försvann sedan från policyn de formuleringar som förbjöd dialekt i massmedierna. Ungefär samtidigt byggdes lokalaradion ut i hela Sverige och med det kom frågan om dialekt i ett annat läge. Många radioanställda blev meadarbetare på lokalradion och lyssnarna blev vana vid att höra dialekter. Det var populärt med dialekter på 1970-talet, man kan säga att dialekter upplevde en liten rennässans efter att man hade uppfattat uppfattat dem ganska negativt i många år.15 Dialektologen Kristina Hagren säger också att samtalsstilen i radio och TV har blivit mindre formell de senaste årtiondena. Det märks även vid nyhetsuppläsning men ändringarna är inte så pass stora att själva nyhetsrapporteringen görs på någon utpräglad dialekt (genuina dialekter kan dock förekomma hos intervjupersoner i intervjuer).16 Carina Jönsson, journalist, kallar i sin artikel för Dagens Nyheter (2011) om dialekter i media dialekten för ett varumärke som man använder för att kunna synas och få människor 14 Intervju, Stefan Lundin, 11.3.2014. 15 Intervju, Stefan Lundin, 11.3.2014. 16 Efter samtal med Krisitna Hagren, 12.3.2014. 22 att komma ihåg en bättre eller man kan använda dialekter som stilmedel i musik så att sångerna låter mer autentiska. Hon skriver att tidigare när bara rikssvenska var acceptabelt i medierna värderades dialekterna som ”bonniga” och dialekttalare fick skämmas över sina mål. Nu är det snarare tvärtom, radiotalare och programledare är stolta över sina dialekt och upplever den som ett plus. Man vill visa sin tillhörighet och därmed kan dialekterna ge en trygghetskänsla. Språkvårdaren Stefan Lundin menar att det är en vanesak också när det gäller dialekter i media och med tiden accepterar man nya vanor. Numera är det mest den äldre generationen som tycker att dialekter inte har plats i TV och radio därför att de är vana vid att radio och TV ska vara dialektfri. Trots att dialekterna har fått en högre status tror inte Stefan Lundin att rikssvenska kommer att försvinna. Samtidigt tycker han att det är bra att man kan höra ”standardspråk med regionala varianter” i TV och radio.17 När det gäller brytning på främmande språk är det en liknande utveckling på gång på samma sätt som det har varit med svenska dialekter, förklarar Stefan Lundin. Dialekterna har funnits hos befolkningen hela tiden. Personer med bruten svenska var inte många förr i världen men det blir nu allt fler som kommer som journalister. Man strävar efter att återspegla den kulturella och spåkliga varieteten i medierna, det vill säga samma mångfald som är närvarande i samhället. Därför strävar man efter att välja medverkande av alla slag. Det är viktigt att höra olika variationer av svenskan. (Även nya dialekter växer fram som den så kallade Rinkebysvenskan som man inte kan kalla för brytning eftersom det är ett språk som använder ungdomar i vissa svenska invandrartäta områden.) Det finns inga begränsningar mot utländsk brytning, det mest väsentliga faktorn är förståeligheten och att man talar tydligt. Lundin betonar att begripligheten är det viktigaste för språket i media överhuvudtaget, och det handlar inte bara om uttalet utan också om muntlighet, ordval, tilltal, artikulation, betoningar och tempo. Man har kommit fram till att det fungerar bra med bruten svenska i massmedierna och det kan vara en positiv egenskap att man kommer från utlandet för det hör till personligheten, säger något om personens bakgrund och genom det ökas mångfalden i media.18 Någon period kan det vara fler utländska röster som hörs, en annan period lite mindre men Lundin tror att det går långsamt uppåt. Nyheter ligger kanske lite efter andra program men 17 Carina Jönsson, artikel i Dagens Nyheter, Publicerad 2011-10-24. 18 Intervju, Stefan Lundin, 11.3.2014. 23 det har förekommit personer med utländsk brytning i kortare nyhetssändningar.19 Eva Göransson, språkvårdare nämner att Sveriges Radio generellt försöker öka mångfalden och när det gäller även personer som har en annan bakgrund än svensk. Ofta handlar det dock då om personer som har gått i skola och har fått sina journalistutbildning i Sverige och således har de i princip ingen brytning.20 Stefan Lundin tillägger att de ändå har någonting att bidra med till mångfalden utan att det hörs genom att de har utländskt ursprung.21 2.2.4 Attityder till språket i media Radovani (2000) undersöker i sin studie om vuxna svenskars attityder till dialekter i vilka offentliga sammanhang man anser att man kan använda dialekt. Man fick rangordna flera givna alternativ från de mest till de minst priroriterade. Enligt svaren stod alternativet ”i regional-/lokalradio” med 81% på första plats, efter den följde ”i regional-TV” med 69%. Vi kan säga att de flesta är positivt inställda till användningen av dialekt i lokalmedier. Riksradio och TV fanns inte bland svarmöjligheterna men Radovani förklarar att orsaken till det var att dessa medier förmodligen inte skulle rankas högt eftersom informanterna hade dem som exempel på sammanhang där man borde avråda dialekt. Samma studie visar också att toleransen mot dialektbruk är större i vardagliga aktiviteter (exempelvis vid besök på banken, posten, på arbetsplatsen) än i mer formella situationer (till exempel i skolan/på universitetet, på politiska möten). (Radovani, 2000:40-41). Dahlbäck (1988:10-16) har gjort en enkätundersökning bland högstadieelever i Malmö. Resultaten visar åter att man föredrar användningen av rikssvenska i TV (i synnerhet i nyheter) och riksradio. I samma studie visar han också att i lokalmedierna vill man gärna höra dialekt. Den generella bilden, förklarar Lundin, när man talar med folk är att de flesta även om de 19 Intervju, Stefan Lundin, 11.3.2014. 20 Efter samtal med Eva Göransson, 11.3.2014. 21 Intervju, Stefan Lundin, 11.3.2014. 24 är negativa till en viss dialekt i radio (exempelvis kan de tycka att det är för ofta förekommande) så kan de påstå att de är positiva till dialekten i allmänhet.22 En del av språkvårdarens uppgift är att svara på synpunkter som man får från lyssnare och tittare. Synpunkterna visar ganska tydligt vad människor har för attityd till dialekter. I början när medierna ”öppnades” för dialekter fick man in lika stark kritik som när den första kvinnliga nyhetsuppläsaren dök upp i radion på 1930-talet. Diskussionen uppstod snarast därför att man var ovan. Stefan Lundin berättar att dessa synpunkter fortfarande finns men i mindre utsträckning och de är mindre starka och relevanta. Han menar att det egentligen är en process att införa dialekter i media. I början kan man tycka att det är konstigt med en viss dialekt men man vänjer sig vid den efter ett tag, börjar acceptera den och till slut tycker man att dialekten låter trevlig. En del synpunkter får man in från den äldre generationen som fortfarande tycker att man skulle träna bort sin dialekt om man arbetar på TV eller radio. Några tycker att man borde texta i TV eftersom det är svårt att förstå vad som sägs.23 Stefan Lundin säger att den dialekt som vanligast frammanar negativa synpunkter är skånskan. På andra plats står stockholmska (framför allt från dem som inte talar stockholmska själva. Det finns en känslomässig negativ inställning till stockholmskan och det beror på folks uppfattning att man känner sig maktlös och underlägsen. Å andra sidan kommer det inte så många synpunkter om dialekter man i allmänhet tycker om (värmländska, göteborgska låter roligt, norrländska förknippas med pålitighet). Lundin tror inte att antalet synpunkter kommer att öka om det blir fler nyhethetsuppläsare med utländsk brytning i massmedierna.24 De första med utländsk brytning har varit programpresentatörer i radio och TV. Lundin anför ett positivt exempel på en person med bruten svenska som arbetar i TV som väderpresentatör och tittarnas synpunkter på henne. Hennes brytning är tydlig men genom att hon verkligen anstränger sig att göra sig tydlig blir hon sympatisk för tittarna.25 22 Intervju, Stefan Lundin, 11.3.2014. 23 Intervju, Stefan Lundin, 11.3.2014. 24 Intervju, Stefan Lundin, 11.3.2014. 25 Intervju, Stefan Lundin, 11.3.2014. 25 2.2.5 Språkvård på radio och TV Radio och TV i allmänhetens tjänst (public service) innefattar tre självständiga programföretag: Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR). Det som ger riktlinjer och reglerar deras verksamhet är bland annat sändningstillståndet, radio- och TV-lagen och lagen om yttrandefrihet.26 Några saker som ingår i Sveriges Radios utbud är att ha mångsidigt och brett programutbud, spegla olika variationer i befolkningen i hela landet, att vara opartisk och saklig, att utveckla kulturbudet, bidra till mångfald i nyhetsurval, erbjuda program för barn och unga, att vara tillgänglig för personer med funktionsnedsättning, ha ett utbud för alla minoritetsspråk.27 Sändningstillståndet säger vidare i en av sina paragrafer att ”SR har ett särskilt ansvar för det svenska språket och dess ställning i samhället. Språkvårdsfrågor beaktas i verksamheten.”28 Numera finns det två gemensamma språkvådare, Eva Göransson och Stefan Lundin för de tre public service-bolagen, vilkas kontor ligger på Sveriges Radio, i Radiohuset i Stockholm. De arbetar för medarbetare i hela landet för radio och TV i allmänhetens tjänst.29 Stefan Lundin berättar att ungefär hälften av deras arbetstid tas upp av det som kan anses som språkvård. I Sverige i stort är det Språkrådet som har denna funktion. Särskilt intressant och viktigt för deras praktiska arbete är TT-språket – Mediespråksgruppen som 26 Radiotjänst. Public service. [2014-04-03]. Hämtad på: <http://www.radiotjanst.se/sv/Avgiften/Public-service/>. 27 Sveriges Radio. Uppdraget. [2014-04-04]. Hämtad på: <http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3113&artikel=1971435>. 28 Regeringen, Kulturdepartment. Sändningstillstånd för Sveriges Radio AB. 2013. [2014-04-04]. Hämtad på: <http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/3113/14011.pdf>. 29 Intervju, Stefan Lundin, 11.3.2014. 26 är en samarbetsgrupp för språkvårdare inom press, radio och TV.30 Gruppen har regelbundna möten och ger språkråd, rekommendationer i aktuella språkfrågor, försöker få in nya ord (till exempel engelska lånord) i svensk form i det allmänna svenska språkbruket.31 De andra 50 procenten arbetar språkvårdarna med uttalsrådgivning för svenska och andra språk. Lundin förklarar att det är en betydelsefull del av deras arbete när man tänker på alla de utländska språk som i TV och radio måste uttalas idag på grund av olika sporthändelser, musikvärlden, kultur, film, böcker, nyhetshändelser. Eva och Stefan är språkvårdare för det svenska språket men också uttalshandläggare. Det är ingen annan som gör det centralt, de jobbar för alla företagen och ger samma råd. Det är en viktig uppgift eftersom de då kan ge rekommendationer till alla utländska uttal och det blir likadant på de olika bolagen och inom olika program. Lyssnare blir inte förvirrade över att man säger ett uttal på TV-nyheterna och ett annat uttal på Sveriges Radio. Denna uppgift berör också dialekter. Det innebär att de kan ge råd om det bästa svenska uttalet av ett ord men behöver också tillägga att det måste få variera inom den regionala ramen. Medarbetare kan vidare fråga om ordval, engelska lånord, formuleringar och så vidare.32 2.2.6 Den regionala dialekten i regionalprogram Språkvårdare Stefan Lundin förklarar att om man föredrar den regionala dialekten i ett regionalprogram beror på området där det sänds ifrån. Det finns områden där dialekten är viktig för självbilden och kulturen och det finns en tradition och stark känsla kring den. Sådana områden är exempelvis Gotland och Värmland där man har velat prioritera personer i media som talar dialekt framför dem som inte gör det. Ett exempel till motsatsen där man vet själv att den regionala dialekten inte har samma status är östgötskan (Götaland, Norrköping, Linköping). I detta område används snarare standardspråket.33 Kristina Hagren tror att trots att man i de regionala sändningarna talar dialekt i vissa sammanhang läses inte nyheterna på någon utpräglad dialekt i dessa program heller. 30 Intervju, Stefan Lundin, 11.3.2014. 31 TT-Språket. Mediespråksgruppen. [2014-04-10]. Hämtad på: <http://info.tt.se/tt-spraket/mediespraksgruppen/>. 32 Intervju, Stefan Lundin, 11.3.2014. 33 Intervju, Stefan Lundin, 11.3.2014. 27 Däremot kan det finnas en utpräglad intonation hon nyhetsuppläsarna.34 Som tidigare nämnts visar Radovanis undersökning (2000) en positiv inställning till dialekter i lokalmedier. 34 Efter samtal med Kristina Hagren, 12.3.2014 28 3 Metod och material För att kunna få en så fullständig bild av situationen som möjligt vad gäller dialekter i media har jag valt att använda mig av två metoder för min undersökning. Den ena är intervjuer med TV- och radiomedarbetare och den andra är enkätundersökningar. Jag har gjort två enkätundersökningar. I den ena har medarbetare på Sveriges Radios och Sveriges Televisions riks- och regionala kanaler fått svara på frågor om dialekternas vikt när det gäller anställning av nyhetspresentatörer och programledare i andra program, vidare om det prefererade språkbruket i lokalmedier vid nyhetsuppläsning. Den andra enkätundersökningen besvarade folk från hela landet, och frågorna handlade om lyssnares och tittares attityder och tolerans till dialekter i media. Samtidigt gjordes det intervjuer med Sveriges Radios och Sveriges Televisions medarbetare om deras jobb, erfarenheter och upplevelser omkring medias inställning och uppfattning av dialekter i media. Dessa metoder ansågs som lämpliga för att studera om synen på dialekter och utländsk brytning i radio och TV har förändrats under tidens gång. 3.1 Enkätundersökningar Jag har genomfört två olika undersökningar för att kunna jämföra massmediernas inställning och den svenska befolkningens attityder till dialekter. Frågorna har diskuterats och formulerats i samarbete med min handledare Alarka Kempe. Enkäterna är korta och anonyma. Jag har valt att inte göra långa fomulär. Orsaken till detta var att jag inte ville demotivera informanterna med en lång enkät. Målet var snarare att man kunde svara på den genast och utan att behöva lägga den ifrån sig. Därmed minskade också chansen att utfyllningen av den utskickade enkäten skulle skjutas upp och till slut glömmas bort. Trots att enkäterna är korta är formuleringarna av frågorna så pass tydliga att resultaten ger svar på denna studies frågeställningar, vilket gör möjligt och jämföra de två enkätundersökningarnas resultat. För anonymitet har jag bestämt mig för att kunna från informanterna få fram de möjligaste uppriktigaste svaren som återspeglar verkligheten. Meningen var att skapa en trygghetskänsla hos informanterna så att de kunde svara på frågorna ärligt och öppet, utan att de skulle bli oroliga över att de kan bli dömda efter sina åsikter. 29 3.1.1 Enkät 1 – Massmediernas attityder till dialekter i media Enkätformulären gjordes som ett Googleformulär på internet via Google Drive och länken på formulären skickades ut per mejl till olika riks- och regionalkanaler på Sveriges Radio och Sveriges Television. Denna lösning verkade mest effektiv av olika skäl: snabb, tidssparande, ekonomisk och ekologisk. Mejladresser till public service-bolagen hittade jag på internet på deras officiella webbsidor. I det utskickade meddelandet presenterade jag mig själv, förklarade undersökningens syfte och bad personerna som fick mejlet att fylla i enkäten eller skicka vidare till en kompetent person om de inte kände sig behöriga. Enkäten finns som bilaga 1 i den form som den har funnits på internet och som mediearbetare fick fylla i. Enkäten innehåller tre obligatoriska frågor som granskar nyhetuppläsarnas- och lokalmediernas språkbruk. Två av dem är flervalsfrågor med betygsättning där man får markera sitt svar på en skala från 1 till 5. En av frågorna har olika valmöjligheter inklusive svaret ”Övrigt”, där man kan ange ett eget alternativ om svarmöjligheter inte är tillfredsställande eller man vill förklara sitt svar mer detaljerat. Utskicket av enkäten resulterade 10 svar, både från TV- och. Antalet svar kan kännas litet men resultaten visar en ganska enhetlig inställning till dialekter i media inom branschen. 3.1.2 Enkät 2 – Lyssnarnas och tittarnas attityder till dialekter i media Denna enkät har jag också gjort som ett Googleformulär på internet genom Google Drive. Googleformulärens länk har jag delat först delat ut till och via mina mejlkontakter, och vidare på det sociala nätverket Facebook, till alla TV- och radiomedarebetare som har fått den första enkäten och till deras kollegor. I största utsträckning har den spridits sedan till lokalradiolyssnare i Jönköpings län (P4 Jönköping) via Publiknätverket (det betyder ungefär 900 lyssnare).35 Enkäten finns som bilaga 2 och mejlet som har skickats ut till P4 Jönköpings lyssnare som bilaga 3. 35 Ett stort tack till Karin Malmsten vid P4 Jönköping som har hjälpt mig och har skickat ut min enkät till lyssnare via Publiknätverket. 30 I formulären svarar man både på obligatoriska och icke-obligatoriska frågor, det finns sammanlagt sju frågor i enkäten. Frågor man inte behöver svara på samlar in informanternas persondata: kön och ålder. Syftet med det var att dela upp informanterna i olika grupper och studera och jämföra om det finns någon skillnad i svaren mellan kvinnor och män och/eller mellan vissa åldersgrupper. Dessa uppgifter kan kännas känsliga för vissa och därför har jag bestämt mig att göra det frivilligt för var och en att ange dem. De återstående fem frågorna undersöker attityder till dialekter i media, eventuellt orsaken till om någon/några av dem uppfattas som störande och granskar åsikter om lokalmediernas språk. Frågornas natur är olika, det finns både öppna, flervals och ja-nej frågor. Enkäten har fyllts i av 210 personer, vilket var ett oväntat och positivt överraskande antal. Svaren kommer från individer i alla de åldersgrupper jag har angett som valmöjligheter i formulären. Totalt innehåller formulären sju föredefinerade åldersgrupper: -19, 20-25, 2630, 31-40, 41-50, 51-60, 60-. Spridningen av antalet personer i olika åldersgrupper är inte jämn men jag tror att resultatet ändå kan avspegla dagens förhållanden och attityder till dialektbruk på radio och TV därför att alla lyssnare och tittare verkar ha liknande inställning. 3.2 Intervjuer – mediearbetarnas syn på och erfarenheter av dialekter i media Syftet med intervjuerna var att få en personlig och trovärdig bild av hur man egentligen ser på olika dialekter inom mediebranschen, vad mediearbetare har för bild, vad man får för erfarenheter när det gäller dialekter om man jobbar exempelvis som nyhetspresentatör, programledare eller chef och vad man upplever att radiolyssnare och TV-tittare har för attityder till dialekter och brytning i media. Intervjuerna har jag gjort dels ansikte mot ansikte, per telefon och per mejl men frågorna var i stort sett de samma. Intervjupersonerna har blivit utvalda genom bekantas rekommendationer och även genom att söka på internet. Jag har skickat ut mejl både till personer som har blivit rekommenderade och på mejladresser till olika nyhetsprogram både på Sveriges Radio och Sveriges Television. Mejladresserna har jag hittat på internet. Alla som har varit villiga att hjälpa mig har även 31 kunnat tänka sig att bli intervjuade. Frågorna har handlat om deras jobb, medias inställning till medarbetarnas dialekt och synpunkter man får från lyssnare/tittare. Till slut har de ombetts om att berätta något intressant eller viktigt som de själva tycker är värt att skriva om. 3.2.1 Intervjupersonernas upplevelser och erfarenheter med dialekter i media Karin Malmsten har jobbat som nyhetspresentatör i Smålandsradio, på Smålandsnytt i mer än 38 år. Hon talar gnosjödialekt, som är en variant för småländska och det ville man absolut inte höra på sjuttiotalet i radio, berättar Karin. Trots att det var i Småland hon talade småländska var reaktionerna starka mot den regionala dialekten. Det var insändarstormar mot henne på löpsedlarna. Varje vecka dök hennes namn upp i tidningarna, man gjorde sig lustig över hennes dialekt, skrev saker som inte vara sanna om vad hon sagt och så vidare. Först blev hon ledsen över insändarna och försökte träna bort sin dialekt. Hon märkte snart att det bara lät konstigt och onaturligt när hon försökte tala standardspråk och slutade med det. Från slutet av 1970- till början av 1980-talet infördes lokalradion och insändarna slutade. Med lokalradion sände man till mindre områden, det blev lättare att acceptera dialekter, förklarar Karin. Hon upplever att folk inte är lika irriterade längre, men det kan komma kritik på ovårdad, utpräglad dialekt. Dialekter är alltid svårare att förstå men på vårdad dialekt reagerar man positivt nuförtiden. Karin använder allmänt kända dialektala ord med avsikt och människor verkar gilla det. De tycker att på det sättet låter programledaren mer personliga och därför blir de också mer sympatiska. Idag uppskattar lyssnare att man talar småländska på småländsk radio, säger Karin. Det har förändrats mycket, nu är acceptansen större, man har bara behövt vänja sig vid dialekter. Det kommer fortfarande synpunkter men de låter annorlunda nu. Istället för ”Vi vill inte höra!” hör man kommentarer som ”Vad trevligt att höra dialekt på radio!”.36 Michael Ragnarsson jobbar som nyhetssändare och studioreporter på Sveriges Radios lokalkanal P4 Jämtland. Han har både ansvar för att sammanställa nyhetssändningarna och sköta webbpubliceringen av nyhetsmaterialet. Han har inte upplevt att det har ställts några 36 Efter telefonintervju med Karin Malmsten, nyhetspresentatör, SR, P4 Jönköping, 21.3.2014. 32 specifika och formella krav på dialekter i nyhetssändningarna. Däremot påfordrar man tydlighet och begriplighet så att så många som möjligt ska kunna begripa nyheterna och vara aktivt medverkande i programmet. Michael anser att dialekter har olika nivåer man behöver skilja på. Han själv har en dialekt som är en blandning av offerdals- och kallmål, som har så få likheter med rikssvenska att vissa skule kunna beteckna den som ett eget språk eller en variant av norskan. För att ”krydda” språket använder han enstaka mer allmänt kända ord och begrepp från sin hemdialekt, men han menar att om han bara talade sin dialekt skulle många inte förstå vad han sa (exempelvis de som kommer från andra delar av landet eller utlandet). Det är en annan sak om man vill lyfta fram den lokala dialekten, säger Michael. På P4 Jämtland uppmuntras man att tala den regionala dialekten både därför att det skapar en samhörighetskänsla för lyssnarna och det är samtidigt i en slags strävan efter att bevara lokaldialekten som har tunnats ut betydligt de senaste åren. Fast som tur är avspeglas det inte vid anställningsintervjuer. En duktig journalist blir inte nekad anställning bara för att han/hon inte talar den regionala dialekten. När det gäller utländsk brytning kan man påstå att man försöker öka mångfalden och medarbetarnas varierande bakgrund så länge personens kunskaper i svenska är tillräckliga och fyller grundkravet på tydlighet och begriplighet. Det kommer reaktioner från lyssnarna på olika dialekter som hörs i Jämtlands radio. Vissa dialekter som till exempel västkust- och norrländska dialekter eller dalmål uppfattar man som positiva och gladlynta. Dialekter man retar upp sig på, berättar Michael, är skånska och stockholmska, vilket dels beror på historiska händelser när de som hade makten över Jämtland-Härjedalen talade sydsvenska dialekter och dels att man inte förstår vad som sägs.37 Tina Flodin har jobbat på Ekot (Sveriges Radios nyhetsredaktion) i nästan 20 år. Numera är hon journalchef där. Hon både rapporterar nyheter, är chef över alla de som sänder ekonyheter, och anställer nya nyhetspresentatörer och vikarier. Tidigare jobbade hon på P3:s nyheter, var producent på nyheterna och chef över ekots rikskorrespondenter i landet. Tina berättar att vikten som läggs vid en persons dialekt vid anställning när det gäller nyhetsuppläsning är liten. Det viktigaste är att nyhetspresentatören talar så att lyssnarna begriper vad personen säger, språket ska inte vara för snabbt eller slarvigt heller. Det samma gäller alla program och utländsk brytning – så länge det är förståeligt går det bra att använda. Numera händer det inte ofta att lyssnare reagerar på dialekter i radio. De få 37 Efter mejlintervju med Michael Ragnarsson, nyhetssändare, SR, P4 Jämtland, 25.3.2014. 33 reaktionerna man får är både positiva och negativa. Tina ger ett exempel att de förra året hade en vikarie som talade finlandssvenska på radio. Flera hade synpunkter att det lät fint medan några inte gillade det. De flesta negativa reaktionerna får utpräglad, bred skånska. När Tina började arbeta på radio i början av 90-talet jobbade hon på P4 Västmanland i Västerås. Det fanns några som reagerade på hennes språkbruk. Kritiken mot henne var inte att hon hade stockholmsdialekt, utan att hon inte uttalade vissa orter rätt i början (till exempel sa hon Skerike, precis som det stod och inte Skärke, som man skulle säga).38 Anna Lorentzon är programchef och arbetsledare på Sveriges Radios lokalkanal P4 i Örebro. På regionalradion jobbar ungefär 20 personer. Det finns en kanalchef och två programledare som är ansvariga för programmen. Radion i Örebro län har sina sändningar vardagar från klockan 6 till 18 och under helger. Eftersom länet är väldigt blandat vad gäller dialektanvändning läggs det bara lite vikt vid personens dialekt vid anställning. Alla på radion försöker snarare tala stockholmsdialekt eftersom den anses vara en neutral dialekt som liknar mycket standardspråket och ”aldrig bromsar". Nyhetsuppläsare får inte tala dialekt i det fall den är svår att förstå, men annars finns det inga begränsningar. Det kommer några synpunkter, framför allt på skånska, stockholmska och på det norrländska sje-ljudet men antalet är oväsentligt. Anna jämför dagens dialektsituation med händelserna från 30-talet när den första kvinnliga nyhetsuppläsaren dök upp i radio. Det var en stor sak och reaktionerna var mycket starka och negativa men folk vande sig så småningom. Hon berättar dock att hon märker att det fortfarande är mindre tolerans mot kvinnor (ett exempel är att man ringer och klagar på att en viss kvinnlig programmledare skrattar för högt och sådan kritik får aldrig män). Vad gäller brytningen på främmande språk finns det inga nyhetsuppläsare med bruten svenska i Örebro. Orsaken till det är inte att det inte är acceptabelt med brytning utan att det inte finns någon sökande. Det finns en programledare från Mellanöstern med en tydlig brytning. Tidigare fick han mycket kritik men lyssnarna hade vant sig vid hans brytning med tiden. Numera är han snarare en lokalkändis. Trots att han är omtyckt nu vill han inte läsa nyheterna på grund av de synpukter som tidigare kom på hans språkbruk.39 Anna Wästberg jobbar som redaktör och arbetsledare på Sveriges Television och arbetar 38 Efter mejlintervju med Tina Flodin, journalchef SR Ekot, 19.3.2014. 39 Efter intervju med Anna Lorentzon, programchef och arbetsledare, SR, P4 Örebro, 21. 3. 2014. 34 framförallt med det fördjupande nyhetsprogrammet Aktuellt. Hon planerar inslag, debatter och fördjupningar till programmet. Annas uppfattning är att det inte har någon betydelse vilken dialekt man talar om man vill jobba på TV. Det viktigaste är att det går att förstå vad man säger. Hon tillägger att utländsk brytning inte är något problem heller och kan förekomma i alla program, även nyheter. Det finns alltid människor som av någon anledning irriterar sig på en viss dialekt eller bruten svenska men Anna uppfattar att synpunkter man får har minskat under de senaste åren. Hon tror att det beror på det urval som bjuds på de olika radio- och TV-kanalerna (det fanns inte lika mycket att lyssna och titta på för 20-30 år sedan) och att man vänjer sig alltmer både vid dialekter och invandrare.40 Sammanfattningsvis kan vi konstatera att de som jobbar i media upplever att inställningen till dialekter har förändrats mycket och processen är fortfarande igång. Public servicebolagen tycker att det är viktigt med dialekter och brytning eftersom man med deras hjälp kan representera hela den svenska befolkningen. Medarbetare uppfattar att det inte finns någon större skillnad mellan nyheter och andra program vad gäller människors språkbruk vid anställningsintervjuer men man måste tala tydligt och begripligt. Begripligheten är det allra viktigaste kravet för alla som jobbar i massmedierna. Acceptansen av brytning på ett främmande språk genomgår en liknande process som svenska dialekter har gjort – det behövs tid för lyssnare och tittare att vänja sig vid den. Synpunkter på dialekter och brytning får man fortfarande men deras antal har minskat och de är inte lika negativa som tidigare. På lokalkanalerna används det också alla möjliga dialekter. Vissa erfar att tittare och lyssnare vill höra den regionala dialekten och man uppmuntrar mediearbetarna att tala den, i andra områden där traditionen omkring dialekter inte är så stark föredrar man standardspråket. 40 Efter mejlintervju med Anna Wästberg, redaktör och arbetsledare, SVT Aktuell, 25.4.2014. 35 4 Resultat av enkätsvar I detta kapitel presenteras resultaten av de två enkätundersökningar som har gjorts i denna studie för att få svar på frågeställningarna. Analysen är separat för enkäterna. Först redovisas resultaten av den första enkätundersökningen som har genomförts inom den svenska mediebranschen, sedan följer det en analys av svaren av den andra enkäten som har skickats ut till radiolyssnare och TV-tittare. 4.1 Enkät 1 – Massmediernas attityder till dialekter och brytning i media Med den enkät som sändes ut till radio- och TV-medarbetare undersöktes dagens aktuella inställning till dialekter inom mediebranschen, framför allt vad gäller nyhetsuppläsning. Syftet med frågeformulären var att ta reda på i vilken utsträckning synen på dialekter hade förendrats de senaste årtiondena, sedan man avskaffat den stränga policyn om att tala enbart standardspråket i massmedierna. En annan avsikt var att granska vad dialekter har för status och prestige inom mediebranschen nuförtiden. Målet var vidare att betrakta om det fanns någon skillnad mellan nyhetssändningar och andra program när det gäller användning av dialekter. Dessutom skulle det utredas om det skiljer sig mellan olika regionalkanaler i strävan efter användning av lokaldialekter, det vill säga om man föredrar den regionala dialekten i området där man sänder ifrån framför andra dialekter eller standardspråket. Frågeformulären består av tre frågor, alla av dem är obligatoriska. Det vill säga att bara de enkäter som blivit helt ifyllda och har svar på alla frågor har skickats tillbaka. Detta har kontrollerats automatiskt för då enkäten har gjorts som ett Googleformulär på Googledrive. Formulären är vidare anonyma, innehåller inga namn, beteckningar eller andra märkningar som kan syfta på vem som har fyllt i enkäten. Anonymiteten har jag valt för att skapa en trygghetskänsla hos deltagarna över att de kan utrycka sig fritt utan att senare kunna bli kritiserade på grund av sina åsikter. 36 Enkäten besvarades av 10 perosner från olika riks- och lokalkanaler på Sveriges Radio och Sveriges Television. Då enkäterna är helt anonyma vet vi inte hur många av svaren som kommer från TV-stationer, och hur många som kommer från radiostationer. Likaså är det oklart hur många riks- eller regionalkanaler som finns med i studien och från vilka områden. Till följd av att vi inte har någon vetskap om de dialektregioner som svaren kommer ifrån är det nästan omöjligt att avgöra om den lokala dialekten har olika status i olika områden, vilka dialekter som har en större prestige i sina områden och vilka dialekter som inte uppskattas lika mycket i sina trakter. Vi får å andra sidan svar på om man föredrar den regionala dialekten hos nyhetsuppläsarna i media i allmänhet. Vi kan utgå från antagandet att det bara finns ett svar från riksradion och ett från rikstelevisionen och att sålunda representerar majoriteten av informanterna en lokalkanal. Som belägg för det kan mejlkommunikationer med TV- och radiokanalernas medarbetare uppvisas. Enkäten behandlar följande frågor: 1. Hur stor vikt läggs vid en persons dialekt vid anställning när det gäller nyhetsuppläsning? 2. Vilken eller vilka dialekter föredrar man hos nyhetsuppläsarna hos er? 3. Hur stor vikt läggs vid en persons dialekt vid anställning när det gäller alla andra program? Den första och tredje frågan undersöker public service-bolagens och deras regionala kanalers inställning till dialekter genom att studera hur stor roll det spelar om man talar eller inte talar dialekt på anställningsintervjun. Vi kommer att få veta om personens dialekt är ett avgörande kriterium till att man blir anställd inom mediebranschen. Ytterligare har det med dessa frågor dessutom undersökts om det finns någon skillnad mellan nyhetssändningar och alla andra program vad gäller kriterier på personers dialekt (om det finns sådan bedömningsgrund). Det skulle visa sig tydligt om inställningen fortfarande är den samma som tidigare, eller om det stränga kravet på att nyhetsuppläsare ska tala helt dialektfritt och att de ska ha ett neutralt språk genom att tala rikssvenska verkligen har blivit avskaffat. Dessa två frågor är flervalsfrågor med betygsättning. Svaren kryssas i på en skala från 1 till 5, där 1 betyder att det inte läggs någon vikt alls vid en persons dialekt vid anställning och 5 betyder att det är mycket stor vikt vid den. Betyg 2 betyder då liten, 3 lagom stor och 4 37 Ingen alls (1) - Mycket stor (5) stor vikt. 3 2 2 2 2 2 1 1 2 3 4 5 2 1 6 7 1 8 9 10 Hur stor vikt läggs vid en persons dialekt vid anställning när det gäller nyhetsuppläsning? Hur stor vikt läggs vid en persons dialekt vid anställning när det gäller alla andra program? Tabell 1: Uppdelning av svaren på den första och tredje frågan : Vikt Nyhetsuppläsning Andra program antal - procent antal - procent 1 3 30% 3 30% 2 7 70% 6 60% 1 10% 3 Tabell 2: Procentuell uppdelning av svaren på den första och tredje frågan Tabellerna 1 och 2 visar att det råder en ganska stor enighet mellan företagen och de har väldigt lika åsikter i ämnet. Enligt svaren har ens dialekt inte stor betydelse vid anställning i allmänhet. Svaren ligger mellan betyg 1 och 3. Det var ingen som har valt betygen 4 och 5, som skulle betyda att personens dialekt spelar en stor eller mycket stor roll i fråga om anställning. Av det totala antalet svarande har 3 (30%) angivit att det inte har någon betydelse alls vad man talar för dialekt, de informanterna har valt betyg 1. De flesta lägger lite vikt (vikt 2) vid dialekten. Betyg 2 valdes i 7 fall (70%) när det gäller nyhetssändningar och 6 gånger (60%) vid andra program. Att det läggs lagom stor vikt (vikt 3) vid ens dialekt har angetts av ett företag (10%) och överraskande nog gäller det inte nyhetsuppläsning utan anställningen till andra program. Resultatet visar också att i de flesta fall tänker man inte annorlunda när man söker nyhetsuppläsare eller andra programledare. Bara ett av svaren (10%) visar någon liten skillnad där man lägger mindre vikt vid nyhetsuppläsarens dialekt (vikt 2) i jämförelse med andra program, där betydelsen av dialekten är lite större (vikt 3). Det är ett intressant resultat, framför allt när man tänker på att inte allt för länge sedan skulle nyhetssändningarna vara helt dialektfria och nu är 38 dialekt inte något avgörande kriterium vid anställning inom mediebranschen. Den andra frågan är en flervalsfårga med fem valmöjligheter där man skulle kryssa i den gällande inställningen, inklusive alternativet ”Övrigt” där man kan ange en egen förklaring ifall bolaget har en särskild riktlinje. Syftet med frågan var att utreda vilket språkbruk man föredrog hos nyhetsuppläsarna. Tanken var att ta reda på om den strikta policyn om standardspråket fortfarande gällde och man föredrog riksspråket eller om det fanns någon rankning mellan olika dialeker, det vill säga om den regionala dialekten värderades högre på lokalkanalerna än andra dialekter eller standardspråket och hur pass acceptabelt det egentligen var med utländsk brytning bland nyhetspresentatörerna. Vilken eller vilka dialekter föredrar man hos nyhetsuppläsarna hos er? antal procent bara rikssvenska - - rikssvenska och den regionala dialekten 1 10% alla dialekter, även brytning på ett främmande språk 9 90% - - - - alla dialekter, men inte brytning på ett främmande språk Övrigt Tabell 3: Antal och procentuell uppdelning av svaren på fråga 2 Som framgår av tabell 3 har en överväldigande majoritet, 9 av 10, 90% av informanterna svarat att alla dialekter, även brytning på ett främmande språk går bra att använda vid nyhetsuppläsning. Ingen har valt att preferera endast rikssvenska eller bara svenska dialekter men inte utländsk brytning. Detta visar att situationen på TV och radio verkligen har förändrats och att det går bra om nyhetsuppläsare inte talar standardspråket. Syftet med frågan har också varit att ta reda på om man föredrog den regionala dialekten framför standardspråket på regionala stationer, det vill säga den dialekt man talar i området man sänder ifrån om det handlar om lokalmedier. Det var 1 (10%) av samtliga svarande som har föredragit rikssvenska och den regionala dialekten vilket visar att det finns områden där 39 man värderar den regionala dialekten högre. En mer generell slutsats är det inte möjligt att dra eftersom antalet informanter är för litet. Trots att man föredrar rikssvenska och den regionala dialekten läggs det fortfarande bara lite vikt (vikt 2) vid personers dialekt vid anställning. Intressant är också att om man väljer att ha alla dialekter vid nyhetsuppläsning skiljer man inte på svenska dialekter och bruten svenska på så sätt att man väljer bort brytningen. Man kan påstå att det stämmer överens med den strävan efter att öka mångfaldet i media, vilket sändningstillståndet kräver. 4.2 Enkät 2 – Lyssnarnas och tittarnas attityder till dialekter och brytning i media Denna enkätundersökning har gjorts bland TV-tittare och radiolyssnare. Syftet har varit att studera vad människor har för attityd till dialekter i media, om de föredrar att höra bara standardspråket eller om dialekter och utländsk brytning också är välkomna. Det har vidare undersökts vilka dialekter man tycker ska användas eller användas mera i media. En del av studien har också varit att ta reda på vilka dialekter som kan vara störande och vad det finns för orsaker till att man tycker att en viss dialekt stör. Det finns dessutom en fråga om vad man har för åsikter vad gäller regionala program, om det är acceptabelt med den regionala dialekten eller om man hellre borde använda standardspråket. Informanternas uppdelning på kön och ålder kvinna man totalt antal % antal % antal % 1 100% - - 1 0,5% 12 60% 8 40% 20 9,5% 8 66,7% 4 33,3% 12 5,7% 31-40 41-50 51-60 13 54,2% 11 45,8% 24 11,4% 20 54% 17 46% 37 17,6% 19 50% 19 50% 38 18,1% 60 → u.a.å. 37 50,7% 36 49,3% 73 34,8% 5 100% - 0,00% 5 2,4% totalt 115 ←19 20-25 26-30 procent 95 54,8% 210 45,2% Tabell 4: Procentuell fördelning av antalet informanter utifrån kön och ålder 40 Enkäten består av 2 frivilliga och 5 obligatoriska frågor. De första två frågorna, som är frivilliga, handlar om informanternas kön och ålder. Trots att frågorna inte är obligatoriska har alla informanter valt att ange kön och det är bara 5 personer som inte har uppgett sin ålder. Totalt har 210 enkäter besvarats. Som framgår av tabell 4 är fördelningen mellan könen realtivt jämn. 115 kvinnor (54,8%) och 95 män (45,2%) har deltagit i undersökningen. Fördelning utifrån kön varierar inte mycket i olika åldersgrupper, förutom gruppen 26-30 där antalet kvinnor (8) som har svarat på frågorna är dubbelt så stort som antalet män (4) i samma ålder. 40 37 36 35 30 25 20 20 15 13 12 10 11 8 8 5 4 5 0 kvinna man 19 19 17 1 0 ←19 0 20-25 26-30 31-40 41-50 51-60 60 → utan Tabell 5: Antal informanter: fördelning utifrån kön och ålder Fördelning av antalet människor i olika åldersgrupper varierar i mycket större utsträckning. Informanterna har kunnat placera sig enligt sin ålder i olika ålderskategorier med hjälp av en rullmeny. De flesta informanterna, 34,8%, är över 60 år, minst antal enkäter har personer under 20 år fyllt i, det är bara en person som har svarat på enkäten i denna ålderskategori. Från tabell 5 är det tydligt att kvinnor i alla åldrar har varit lite mer intresserade av undersökningen än män. Som tabell 4 visar har deltagarna delats in i 7 åldersgrupper och det finns en grupp utan angiven ålder (markerat i tabellerna som u.a.å eller utan). Till den yngsta åldersgruppen (under 19 år) fördes bara 1 person (0,5%), till 41 nästa åldersgrupp 20 personer (9,5%), mellan 20-25 år. Bara 5,7% av informanterna är mellan 26-30 år, lite fler är informanterna mellan 31-40 år med 11,4%. Antalet deltagare i åldersgrupperna vars ålder 41-50 och 51-60 år är väldigt liknande: 38 personer (17,6%) i den förstnämnda åldersgruppen och 37 personer (18,1%) i den andra. En majoritet av informanter har fyllt 60 år, 75 individer (34,8%) hör till denna sista åldersgrupp. De 5 obligatoriska frågorna är både flervals- och kortsvarsfrågor: 1. Vilka dialekter tycker du man ska använda i media, det vill säga på radio och TV? 2. Vilken eller vilka dialekter stör dig i media? 3. Varför stör dig en viss dialekt? 4. Vilken eller vilka dialekter vill du gärna höra i media? 5. Är det acceptabelt med den regionala dialekten i ett regionalt program? Analysen av resultaten av svaren på frågorna behandlas i separata underkapitel. 4.2.1 Vilka dialekter tycker du man ska använda i media, det vill säga på radio och TV? Under denna rubrik kommer den första obligatoriska enkätfrågan att redovisas. Denna fråga är en flervalsfråga med 4 alternativa svarsmöjligheter samt med en kortsvarsmöjlighet. Syftet med frågan var att ta reda på vad människor har för åsikter om dialektbruk i massmedierna i allmänhet. Det har undersökts hur många som tycker att bara standardspråket ska användas i TV och radio, hur många som säger att man ska ha både dialekter och utländsk brytning i media och vilket antal människor som gärna vill höra alla svenska dialekter men inte bruten svenska. Man har även kunnat kryssa i svaret ”Övrigt” som är en kortsvarsmöjlighet för att fylla i egna åsikter, tankar och/eller förklaringar. Som framgår av tabell 6 tycker 70,9% av samtliga svarande att man ska använda dialekter i media och även med utländsk brytning ska man öka mångfalden. Nästan en femtedel, 18,6% av informanterna säger emellertid att dialekterna ska användas men inte bruten svenska. 42 Vilka dialekter tycker du man ska använda i media, det vill säga på radio och TV? ingen, bara rikssvenska ålder alla dialekter borde få alla dialekter, men inte plats, även brytning på ett brytning på ett främmande språk främmande språk Övrigt: -19 - - - - 1 100% - - 20-25 26-30 31-40 41-50 2 10% 13 65% 4 20% 1 0,5% 1 8,3% 8 66,7% 3 25% - - - - 19 79,2% 3 12,5% 2 8,3% - - 29 78,4% 8 21,6% - - 51-60 -60 u.a.å. 2 5,3% 25 65,8% 7 18,4% 4 10,5% 4 5,5% 52 71,2% 12 16,4% 5 6,9% 1 20% 3 60% 1 20% - - totalt 10 procent 149 39 4,8% 70,9% 12 18,6% 5,7% Tabell 6: Informanternas svar på den första frågan: fördelning utifrån ålder Detta tycker i största utsräckning informanter mellan 26-30 år. Det är bara 4,8% som inte vill höra något annat än standarsdpråket i TV och radio. Fördelningen mellan könen är jämt här: 4 kvinnor, 5 män, 1 person utan angiven ålder röstar för dialektfria program i media. Övrigt: kvinna man totalt ←19 20-25 - - - - 1 1 26-30 31-40 41-50 51-60 60 → - - - 1 1 2 - - - 1 3 4 3 2 5 utan - - - totalt 5 7 12 procent 41,6% 58,4% 5,7% Tabell 7: Antalet informanter som valde svaret “Övrigt” i den första frågan: fördelning utifrån kön och ålder Till alternativet ”Övrigt” fördes 5,7% av informanterna från fyra olika åldersgrupper, 43 41,6% av dem var kvinnor och 58,4% män. Övrigt totalt procent lokal vårdat språk 6 50% 4 33,3% inte skånska 2 16,7% Tabell 8: De mest frekventerade svaren på alternativet “Övrigt” i den första frågan Hälften av informanter skriver i kortsvaren att de vill höra den lokala dialekten i lokala sändningar. Som exempel kan anges följande svar: ”Lokala dialekter ;)”. I tabell 8 står denna information under beteckning lokal. De som har angivit en dialekt i textrutan har jag också tolkat så att man vill höra den egna regionala dialekten hemma mera. Till exempel om man har skrivit småländska har jag uppfattat att man kommer från Småland och gärna vill höra sin hemdialekt i större utsträckning. Många (33,3%) nämner att utpräglad dialekt och ovårdat språk bör undvikas – detta har jag markerat med uttrycket vårdat språk i tabell 8. Vissa säger rakt ut att skånska inte ska användas (16,7%). I tabell 8 markeras det med inte skånska. Ett exempel på sådana kommentarer är: ” Helst aldrig skånskan”. Några andra dialekter har inte nämnts i samma negativa sammanhang. Den slutsatsen som vi kan dra av resultatet är att majoriteten vill gärna höra alla variationer av svenska språket i radio och TV, inte enbart standardspråket utan också dialekter och utländsk brytning. Det finns dock fortfarande vissa som säger att brytning inte hör hemma i svenska medier och en mindre andel tycker även att massmedierna ska vara helt dialektfria. Svaren uppmanar också till att använda vårdat språk i radio och TV och vidare den regionala dialekten i regionala program. 4.2.2 Vilken eller vilka dialekter stör dig i media? Under denna rubrik redovisas den andra obligatoriska enkätfrågan. Målet med denna fråga med öppet svar har varit att undersöka vilka dialekter som bedöms 44 som olämpliga att använda i TV- och radiosändningar därför att de känns störande på något sätt, om det finns sådana. Svaren visar att i varje fall är det inte bara en viss dialekt som kan störa utan också otydligt, ”grötigt” språk eller onödig användning av svordomar och främmande ord. Svaren har jag analyserat och sammanfattat i tabell 9. Vilken eller vilka dialekter stör dig i media? ←19 20-25 26-30 31-40 41-50 51-60 60→ utan totalt procent ingen - 5 7 6 18 15 29 1 81 38,6% skånska 1 5 1 6 12 8 27 3 63 30,0% ovårdat språk - 2 1 1 1 1 10 - 16 7,6% stockholmska - - 1 1 3 8 1 1 15 7,1% utpräglad dialekt - 3 3 1 3 2 - 12 5,7% 2 1 1 3 - 9 4,3% 3 2 - 1 - 6 2,9% 1 - 1 1 - 4 1,9% 1 - - 3 1,4% brytning - 1 småländska - - 1 värmländska - - 1 vet ej - 2 - alla - 1 - - - - 1 - 2 inte lokala - - - - - 1 1 - 2 östgötska - - - 2 - - - - 2 norrländska - - - 1 - - - 1 2 gotländska - - - - - 1 1 - 2 finlandssvenska - 1 - - - - - - 1 västgötska - - - 1 - - - - 1 örebromål - - - 1 - - - - 1 österlenska - - - - - 1 - - 1 göteborgska - - - - - 1 - - 1 Tabell 9: Informanternas svar på den andra frågan: fördelning utifrån ålder Totalt känner 81 personer, 38,6% av informanterna att ingen dialekt är störande i media. Det är 54,4% av dem som har svarat på den första frågan som tycker att alla dialekter, även utländsk brytning ska få plats i TV och radio. Den dialekt som är mest störande för lyssnare och tittare är skånska, 30% av samtliga har angett detta som svar på frågan. Med betydligt lägre procent, 7,6% står ovårdat språk på tredje plats. Det är många som inte tycker att någon dialekt stör men de irriterar sig på otydligt, ”mumlande” språk, dålig 45 grammatik, slang, svordomar, främmande ord och låneord. Ovårdat språk är mera besvärande för lyssnare och tittare än stockholmska, utpräglad dialekt, utländsk brytning eller andra dialekter. Stockholmska irriterar 7,1% av informanterna, de flesta av dem är mellan 51-60 år (53%), och ingen är under 26 år. Utpräglad, bred dialekt står därefter på listan med 5,7%. Det kan tolkas som att det egentligen går bra med dialekter i media så länge man förstår vad som sägs, vilket man inte tycker att man gör om man hör en genuin dialekt. Toltalt 4,3% har svårigheter med utländsk brytning men inte med vanliga svenska dialekter. Småländska stör inte ens 3% av informanterna. Ett intressant resultat är att även de dialekter som man i allmänhet brukar ha positiv inställning till har fått enstaka röster. Sådana är värmländska, norrländska, gotländska eller göteborska – alla ligger under 3%. Några informanter har svarat på frågan att bara den regionala dialekten ska användas i regionala proram. Det är två personer i studien som säger att de retar sig på alla dialekter. Den ena är en kvinna mellan 20-25 och den andra är en man över 60 år. Om vi ser på resultaten på nästa fråga finner vi att de båda har nämnt att orsaken till att de tycker att dialekterna stör är att de låter obildade. En av dessa respondenter har tillagt att de är svåra att förstå också. Sammanfattningsvis tycker de flesta att dialekter inte är störande i media. Resultatet stämmer överens med några tidigare undersökningar som fastslår att människor retar upp sig mest på skånsk och stockholmsk dialekt. Det är värt att nämna att ovårdat språk tycker man är väldigt irriterande och att det kan vara svårt med utpräglad dialekt och brytning av begriplighetsskäl. 4.2.3 Varför stör dig en viss dialekt? I denna sektion redovisas svaren på tredje frågan. Med denna fråga har jag undersökt orsaken till varför en viss dialekt kan vara störande för radiolyssnare och TV-tittare. Informanterna har kunnat välja bland olika svar: låter obildad, svår att förstå, media bör ha ett enhetligt språk. Det finns även möjlighet att ange egna skäl och anledningar genom att kryssa i svaret ”Övrigt”. 46 Varför stör dig en viss dialekt? låter obildad svår att förstå ←19 20-25 26-30 media bör ha ett enhetligt språk Övrigt: - 1 - - 2 13 - 5 1 4 1 6 31-40 41-50 51-60 60→ 6 9 - 9 2 16 - 19 - 14 3 21 2 35 1 35 a.a.å. - 3 - 2 totalt 13 95 5 97 procent 6,2% 45,2% 2,4% 46,2% Tabell 10: Informanternas svar på den tredje frågan: fördelning utifrån ålder Varför stör dig en viss dialekt? låter obildad svår att förstå media bör ha ett enhetligt språk antal % antal % antal % antal % kvinnor 6 5,2% 44 38,3% 2 1,7% 63 54,8% män 7 7,4% 51 53,7% 3 3,1% 34 35,8% Övrigt: Tabell 11: Informanternas svar på den tredje frågan: fördelning utifrån kön Som framgår av tabell 10 är den vanligaste anledningen till att man tycker att en viss dialekt stör att den är svår att förstå. Detta svar har valts av nästan hälften, 45,2% av informanterna. Tabell 11 visar tydligt att män har mer problem med att förstå dialekter än kvinnor, mer än hälften av dem har uppgivit detta svar. Av det totala antalet svarande tycker 6,2% att dialekterna låter obildade och därför är störande att lyssna på. En liten del, 2,4%, säger att media bör ha ett enhetligt språk, de flesta i åldern mellan 51-60 år. Å andra sidan om vi ställer denna fråga i samband med den första – där jag fårgat vilket språkbruk man anser ska användas i media, – upptäcker vi att bara hälften av dem säger att endast rikssvenska ska användas i radio och TV. De flesta informanterna, 46,2%, har angivit ett eget svar på frågan genom att kryssa i svarsmöjligheten ”Övrigt”. 55,7% av dem (vilket är 25,7% av alla informanter) säger att 47 Övrigt: stör inte -19 20-25 26-30 31-40 kvinnor män totalt procent 0 0 0 0,0% 2 1 3 15,0% 2 2 4 33,3% 2 2 4 16,7% 5 8 13 35,1% 6 6 12 31,6% 41-50 51-60 -60 Utan 8 9 17 23,3% 1 0 1 20,0% totalt 26 28 54 55,7% procent 22,6% 29,5% 25,7% Tabell 12: Procentuell fördelning utifrån kön och ålder av antalet informanter som inte störs av någon dialekt dialekter inte stör alls, vilket tabell 12 visar. Det är totalt 22,6% av alla kvinnor och 29,5% av alla män som deltagit i undersökningen. De flesta som inte störs av någon dialekt är i åldersgruppen 41-50, totalt 31,5% av dem retar inte upp sig på någon dialekt. Den därefter mest uttalade toleransen till språkvarianter har personer mellan 26 och 30 år med sammanlagt 33,3%. Andra angivna svar är att det låter fult, hemskt, för personligt eller inte seriöst med dialekter. Många tar här också upp att det är viktigt med vårdat språk (tydlig och bra svenska). I de flesta fall hänger svaren ihop med föregående fråga (Vilken dialekt stör dig i media?). Mest kritik får stockholmska. Man tycker att den låter ytligt, drygt, stöddigt, kaxigt eller påminner om maktperspektivet. Några tycker att stockholmska förekommer för ofta i TV och radio och att det känns som att man förväxlar användningen av stockholmska med standardspråket. Den andra dialekten som nämns är skånskan. Orsaken till att man inte gillar skånska är att den låter snobbig, känns som tydlig klassmarkering eller är mindre trevlig. Vissa nämner återigen att det borde höras lokala dialekter i lokala sändningar. Några exempel på svaren ”Övrigt”: ”Vi behöver MER dialekter i radio för att bevara särarterna!” ”Låt dialekterna flöda!” 48 ”Stör ej, men föredrar lokala dialekter.” ”Många tror att stockholmsdialekt är det samma som rikssvenska.” ”Stör ej, men föredrar lokala dialekter.” ”Ovårdat språk stör mig.” Om vi sammanfattar resultatet ser vi att det mest störande med dialekter är om man inte förstår dem. Det är hälften av samtliga svaranden som tycker så. En fjärdedel verkar inte ha några problem alls med dialekter, snarare tvärtom, de vill höra alla i större utsträckning. De flesta som föredrar att ha ett enhetligt språk i media är i åldersgruppen 51-60. 4.2.4 Vilken eller vilka dialekter vill du gärna höra i media? Här redovisas svaren på fjärde frågan. Informanterna har tillfrågats vilka dialekter de vill höra, eller höra mera i TV och radio. Genom det har det granskats vad man har för attityder till olika dialekter, i vilken grad de är välkomna i massmedierna och vilka dialekter man egentligen saknar eller vill höra mera. I tabell 13 har jag sammanfattat svaren: Vilken eller vilka dialekter vill du gärna höra i media? ←19 20-25 26-30 31-40 41-50 51-60 60→ utan totalt procent alla - 6 6 6 19 14 31 - 82 39% norrländska - 4 2 6 3 1 8 3 27 12,9% rikssvenska - 1 - 3 2 5 6 1 18 8,6% gotländska - 1 1 2 2 3 7 1 17 8,1% dalmål - 2 - 4 3 5 3 - 17 8,1% småländska - 2 - 1 2 3 8 - 16 7,6% göteborgska 1 1 - 5 1 2 6 - 16 7,6% värmländska - 1 - 2 1 3 5 - 12 5,7% vet ej - 3 1 3 1 - - - 8 3,8% skånska - 1 - 1 2 1 2 - 7 3,3% regionala - - 1 1 3 1 1 - 7 3,3% jönköpingska - 1 - - - 1 3 - 5 2,4% västgötska - - - 1 1 1 2 - 5 2,4% finlandssvenska - - 1 - - - 2 - 3 1,4% östgötska - - - 1 2 - - - 3 1,4% Tabell 13: Informanternas svar på den fjärde frågan: fördelning utifrån ålder 49 Som tabell 13 visar välkomnar de flesta, totalt 39% av informanterna, alla dialekter i media. Sammanlagt 8,6% vill höra uteslutande rikssvenska. Den mest saknade dialekten är norrländska, 13,9% av informanterna tycker att den skulle höras mera. Mellan 8% och 5% ligger gotländska, dalmål, småländska, göteborgska och värmländska. Några få nämner andra dialekter också och vissa (3,3%) säger att de vill höra den regionala dialekten mera. Andra enstaka dialekter under 1%, som inte står i tabellen men som några har nämnt att de skulle vilja höra i större grad är bland annat härjedalska, jämtländska, uppländska, halländska, västerbottniska, sörmländska, stockholmska, brytning med flera. En intressant anmärkning är att fastän skånska har fått ganska negativa synpunkter i de tidigare frågorna har det blivit uppenbart nu att det ändå finns lyssnare och tittare som med glädje skulle ta emot den i större utsträckning. Resultatet visar alltså att dialekter generellt är välkomna, och att det finns några som man tycker skulle användas mera. De är framförallt gotländska, dalmål, småländska, göteborgska och värmländska. Rikssvenska har dock också fått några röster. Detta kan tolkas på olika sätt. Den första tolkningen är att svaret rikssvenska betyder att man vill höra endast standardspåket. Den andra tolkningen är att man inte skiljer på och förväxlar begreppet rikssvenska med stockholmsk dialekt och att det egentligen är denna dialekt man gärna vill höra i större grad. 4.2.5 Är det acceptabelt med den regionala dialekten i ett regionalt program? I denna sektion analyseras svaren på femte, och sista frågan. Är det acceptabelt med den regionala dialekten i ett regionalt program? Ja Nej antal % antal % Kvinnor 114 99,1% 1 0,9% Män 91 95,8% 4 4,2% totalt 205 procent 5 97,6% 2,4% Tabell 14 Informanternas svar på den fjärde frågan: fördelning utifrån kön 50 Med en Ja-Nej fråga har jag velat undersöka om man tycker att det är acceptabelt med den regionala dialekten i regionala program. En överväldigande majoritet (97,6%) har svarat ja på frågan och bara 2,4% av informanterna tycker inte att den regionala dialekten ska användas (se tabell 14). Svaret Nej på den femte frågan 51-60 60→ totalt procent kvinnor män 1 0 1 0,9% 2 2 4 4,2% totalt 3 2 5 procent 7,9% 2,7% 2,4% Tabell 15: Antalet informanter som har svarat med nej i den femte frågan: fördelning utifrån kön och ålder 80% av dem som har svarat med ett nej var män och bara 20% kvinnor (se tabell 15). Alla dessa informanter har fyllt 50 år, totalt 60% är mellan 51-60 och 40% är över 60 år. Ett intressant resultat är att trots att de inte vill höra den lokala dialekten på lokalmedier har 40% av dem angivit på den första frågan att man ska använda alla dialekter i media men inte brytning på ett främmande språk. Medan också 40% av nej-svarande tycker att det är acceptabelt bara med rikssvenska. Ett annat anmärkningsvärt faktum är att det återstående 20% säger att man ska använda rikssvenska och utländsk brytning i TV och radio. Hos dem som svarat nej är svaret på frågan om vilken dialekt man tycker är störande väldigt olika (se tabell 16). Svaret ingen förekommer men i kontext med andra frågor kan vi se att man egentligen retar upp sig på utländsk brytning eftersom den är svår att förstå. Hos samma person är svaret på frågan ”Vilka dialekter vill du gärna höra i media?” rikssvenska. Det kan tolkas på två olika sätt beroende på hur personen har förstått frågan. Antingen säger personen att han/hon vill höra endast rikssvenska eller att det ska höras i större utsträckning. Ett annat angivet svar är alla, vilket betyder att det inte finns någon dialekt som inte stör. Om vi ser på svaren på andra frågor upptäcker vi att personen säger att alla dialekter ska användas förutom bruten svenska eftersom den låter obildad. Trots det faktum att man tycker att alla möjliga dialekter ska användas i media visar svaret på fråga 4 att man inte gärna vill höra någon av dem, vilket är ett mycket motsägande svar. De 51 flesta (60%) har angivit exempel på konkreta dialekter de tycker är besvärliga (exempelvis skånska, småländska, brytning). All dessa personer är eniga om att media bör ha ett enhetligt språk. Ingen av dem vill höra några dialekter i TV och radio, bara standardspråket. Vilka dialekter tycker Vilken eller du man ska använda i vilka dialekter media, det vill säga på stör dig i radio och TV? media? alla dialekter, men inte brytning på ett främmande språk Ingen Varför stör dig en viss dialekt? svår att förstå Rikssvenskan Rikssvenska med Huskvarna/ media bör ha brytning på främmande jönköpingsdialek ett enhetligt språk t, utpräglad språk alla dialekter, men inte brytning på ett främmande språk alla ingen, bara rikssvenska skånska, brytning ingen, bara rikssvenska småländska Är det Vilken eller acceptabelt vilka med den dialekter vill regionala Kön du gärna dialekten i höra i ett media? regionalt program? låter obildad Nej 51 - 60 Bra svenska och tydlig rikssvenska Nej ingen Nej Man 60→ Nej Man 51 - 60 Nej Man 60→ media bör ha ett enhetligt Inga dialekter språk media bör ha ett enhetligt rikssvenska språk Tabell 16: De nej-svarande informanternas svar på tidigare frågor 52 Man Ålder Kvinna 51 - 60 5 Diskussion Syftet med undersökningen var att studera huruvida synen på dialekter och utländsk brytning i media har förändrats under tidens gång. Det ville jag genomföra inte bara ur lyssnarnas och tittarnas perspektiv utan även genom mediearbetarnas upplevelser och erfarenheter. Min tanke var först att fokusera bara på nyhetsuppläsning eftersom kravet på att tala helt dialektfritt varade längst hos nyhetspresentatörerna men med tiden dök det upp allt fler frågor i mig och jag började forska i lokalkanalernas språkbruk också. Målet var att kunna presentera vad medieföretagen strävar efter vad gäller dialektbruk och vad människors attityder var till olika dialekter och brytning i TV och radio. Jag ville vidare jämföra dessa resultat för att visa om sändarens och mottagarens inställning var densamma, eventuellt att få en bild av i vilken riktning förändringarna skulle fortsätta. Studien visar att attityden till dialekter och brytning på ett främmande språk i media är i stor utsträckning väldigt positiv, hos majoriteten av informanterna är de välkomna att höras. Ofantligt viktigt är däremot att man talar tydligt och begripligt. Begripligheten verkar vara det viktigaste kravet både inom mediabranschen och för radiolyssnare och TVtittare. Från min undersökning framgår det tydligt att människor tycker att det är acceptabelt med den regionala dialekten i regionala program. Till slut kan vi konstatera att processen att införa och acceptera dialekter och brytning i media pågår fortfarande men resultaten visar en positiv utveckling mot en stor tolerans till språklig variation i massmedierna. Undersökningen grundar sig på de svar jag har samlat in genom intervjuer och enkätundersökningar. Intervjuer har gjort med Sveriges Radios och Sveriges Televisions medarbetare om deras jobb, erfarenheter och om hur de upplever mediebranschens inställning till variationer av svenska språket och bruten svenska och hur de uppfattar radiolyssnares och TV-tittares attityder till dialekter och utländsk brytning i media. Dessutom har jag gjort två enkätundersökningar för att granska språkbruket i massmedierna och toleransen till dialekter. Den ena har gjorts igen bland anställda på radio och TV och den andra bland lyssnare och tittare. Med hjälp av dessa två metoder har jag fått ett resultat som tydligt visar hur situationen under tidens gång har förändrats. 53 Från intervjuer syns det uppenbart att media i allmänhet strävar efter mångfald och verkligen vill återspegla dem variation som finns i samhället genom att anställa personer med olika bakgrund och språkbruk. Undersökningen innehåller inte några andra kriterier som man kan ha vid anställningsintervjuer, men ett tydligt resultat är att det allra viktigaste kravet på personens språkbruk är begripligheten. Om man talar så att andra förstår har ens dialekt eller brytning ingen betydelse vid anställning. Detta krav ställer inte bara sändningstillståndet utan också, som min forskning visar, lyssnare och tittare. Det är många som nämner att det som kan vara irriterande med radios eller TV:s språkbruk är när man inte förstår vad som sägs. Man skulle kunna forska vidare och utreda i vilka fall man lägger större vikt på den sökande personens dialekt. Public service-bolagen är dessutom överens om att det inte skiljer sig mellan nyhetssändningar och alla andra program när det gäller medarbetarnas språkbruk. Studien intygar att åsikten att nyhetsuppläsningen ska ske på rikssvenska verkligen har försvunnit. Förändringarna är dock fortfarande på gång, det är inte alla som har accepterat språk med lokala färgningar och människor har en ny företeelse att vänja sig vid: utländsk brytning. Vad gäller lokalkanaler är resultatet inte helt enhälligt. Delvis stämmer det överens med tidigare forskning, som säger att på vissa områden värderas den regionala dialekten lägre än standardspråket och på andra områden är man stolt över sin dialekt. Detta visar även intervjuerna: man uppmuntras att tala den regionala dialekten exempelvis på P4 Jämtland men man föredrar standardsvenska på P4 Örebro. En spännande fortsättning på denna studie hade varit att utöka antalet informanter och genomföra en studie om vilka områden som stödjer sin hemdialekt och varför och i vilka trakter man föredrar standardspråket. Min undersökning antyder att radiolyssnare och TV-tittare uppmuntrar massmedierna att använda lokaldialekten i lokalmedia i större utsträckning. Här bör man dock betrakta resultatet med försiktigthet eftersom antalet informanter är litet och det finns inga frågor om var respondenterna kommer ifrån så det är svårt att dra en allmän slutsats. De flesta respondenter är förmodligen från Småland eftersom enkäten har skickats ut via P4 Jönköpings Publiknätverk till ungefär 900 radiolyssnare. Ett förslag på framtida forskning, för att få en detaljerad bild av situtaionen på olika lokalkanaler, är att ta andra kriterier med i undersökningen, till exempel informanternas härkomst, och se till att man får in svar från många olika dialektområdena. Om vi sammanfattar resultaten från enkätundersökningarna kan vi säga att attityden till dialekter är genomgående positiv hos respondenterna. Majoriteten välkomnar inte bara 54 svenska dialekter utan också brytning på ett främmande språk. Som jag har nämnt tidigare är dock ett tydligt och vårdat språk det absolut mest nödvändiga. Att tillvänjingsprocessen fortfarande är igång vittnar synpunkter som säger att vissa (eller i enstaka fall alla) dialekter och/eller bruten svenska känns störande. Enligt svaren hänger detta oftast ihop med att det är svårt att förstå vad som sägs. Det tycker ungefär hälften av informanterna. Analysen visar också att de flesta som tycker att media ska ha ett enhetligt språk är mellan 51 och 60 år. Det har ytterligare visat sig att fördomar om att vissa stereotypa dialekter som skånska och stockholmska ofta möter på stark kritik stämmer. De värderas som mest störande av informanterna i denna studie också. En övervägande del av respondenterna tycker att det är acceptabelt med den regionala dialekten i regionalprogram. Efter att jag har analyserat intervjuer och enkätundersökningar kan jag påstå att det man strävar efter i media är precis det radiolyssnare och TV-tittare förväntar sig i allmänhet – dialektal mångfald, utländsk brytning och vårdat språk är viktigt för båda parter. Attityden till dialekter i media är generellt sett positiv nuförtiden och det är allt mer accepterat även med bruten svenska. I vissa situationer föredrar man ibland standardspråket men om man inte stöter på begriplighetsproblem välkomnar man vanligtvis dialekter. Är man intresserad av hur förändringsprocessen kommer att fortsätta skulle det vara intresssant att göra om undersökningen om ett antal år, möjligen komplettera med andra kriterier om informanternas härkomst, utbildning och yrke. Vidare skulle man kunna ha större kontroll över var svaren kommer ifrån, och därmed noggrant undersöka olika lokalkanaler och deras lyssnares och tittares attityder till dialekter. Mina resultat kan man använda för att få en uppfattning om vad människor har för attityd till språkbruk, dialekter och brytning i media numera och därmed förbättra radio- och TVsändningarnas språkkvalitet. Dessutom är undersökningen en bra utgångspunk för en vidare forskning i ämnet och kan utvidgas med vidare studier vid lokalkanalerna. 55 Referenser Andersson, Lars-Gunnar. Attityder till språk. Sandqvist. Carin & Ulf Teleman (red.). Språkutveckling under skoltiden (s 15-37). Lund: Studentlitteratur, 1989. Andersson, Lars-Gunnar. Fult språk: svordomar, dialekter och annat ont. Stockholm: Carlsson Bokförlag AB, 1985. Andersson, Lars-Gunnar. Språktypologi och språksläktskap. Stockholm: Liber, 2001. Bergfors, Erik Olof. Radio- och TV-språket: ett mönster för allmänspråket. I: Jonsson, Åke & Lindblad, Inga-Britt (red.), Språket i radio och TV. Umeå: MUM, 1980. s. 39-44. Birkne, Frida. Lärares attityder till dialekt användade i skolan. Examensarbete språkstudier, Malmö högskola, akademin för lärande och samhälle, kultur-språk-medier, 2011 Hämtad 2014-0310 på: <http://dspace.mah.se/bitstream/handle/2043/14580/FridaBirkne.pdf>. Dahlstedt, Karl-Hampus. Dialekten i skolan. I: Språkform och språknorm – En bok till Bertil Molde på 60-årsdagen den 16 september 1979. Utgiven av Svenska Akademien och Svenska språknämnden, Lund: Svenska språknämnden, 1979. Göransson, Eva & Lundin, Stefan. Ska dialektala drag förbjudas i radio? Månadens språkråd, publicerat 4 maj 2012. Stockholm, 2014. Helgander, John. Dalmålen i upplösning – bakgrund och förklaringsmodeller. I: Kotsinas, UllaBritt & Helgander, John (red.). Stockholm: Stockholm universitet, 1994. s. 63-80. Holmbäck, Bure. Sveriges Radios Språkgrupp: bakgrund, arbete, framtid. I: Jonsson, Åke & Lindblad, Inga-Britt (red.), Språket i radio och TV. s. 39-44. Umeå: MUM, 1980. Hultgren, Sven O. Barns bruk av och attityder till dialekt och riksspråk. I: Folkmålsstudier 28. Helsingfors, 1983. Hultgren, Sven O. Dialekt og riksspråk i skulen. Oslo:Universitetet i Oslo, 1994. Jonsson, Åke. Språkvård i praktiken. Norm och tradition i etermediernas språk. I: Carlsson, U. (red.), Språket i massmedierna. Göteborg: Nordicomnytt 3-4/89, 1989. s. 61-74. Jönsson, Carina. Dialekten har blivit ett varumärke. Dagens Nyheter. Publicerad 2011-10-24. Lindblad, Inga-Britt. Lokalradiospråk. En studie av tre lokalradiostationers sändningar. (Umeå :studies in the humanities 72, 1985. Mårtensson, Eva. Det vardagliga småpratet i radio. Från trygghet till utmaning. Stockholm: Akademisk licentiatuppsats i journalistik. Institutionen för journalistik, medier och 56 kommunikation., 1998. Palmer, Johan. Språkutveckling och språkvård. Malmö: Gleerups förlag, 1945. Pedersen, Karen Margrethe. Resistens og bevidsthedsgrad. I: Nordiska dialektstudier. Red. Maj Reinhammar. Uppsala. 1997. Radovani, Bolfek Jasmina. Attityder till svenska dialekter – en sociodialektologisk undersökning bland vuxna svenskar i Tierp, Östersund, Linköping, Trollhättan och Malmö. Uppsala: Uppsala Universitet, 2000. Strand, Hans. Korsningar mellan medie- och språkforskningen. I:Carlssom, U. m.fl. (red.), Kommunikationens korsningar. Möten mellan olika traditioner och prespektiv i medieforskningen. Göteborg: Nordicom-Sverige, 1994a. s. 85-96. Svahn, Margareta & Nilsson, Jenny. Dialektutjämning i Västsverige kap. 2, version 120410. manuskript. Uppsala: Uppsala universitet, 2012. Svensson, Jan. Det offentliga samtalet. Några utvecklingslinjer mot slutet av det 20:e århundradet. I: Moberg, L. & Westman, M. (red.), Svenskan i tusen år: glimtar ur svenska språkets utveckling. Stockholm : Svenska språknämnden 81. 1998. s. 142-161. Svensson, Jan. Etermediernas nyhetsspråk. I: Carlsson, U. (red.), Språket i massmedierna. Göteborg: Nordicomnytt 3-4/89, 1989. s. 29-46. Svensson, Jan. Språk och offentlighet. Om språkbruksförändringar i den politiska offentligheten. Lund, 1993. Swartling, Sten. Radio Östergötland – en lokalradiostations språkliga ambitioner. I: Jonsson, Åke & Lindblad, Inga-Britt (red.), Språket i radio och TV. Umeå: MUM. 1980. s. 10-14. Thelander, Mats. Från dialekt till sociolekt. I: Moberg, Lena & Westman, Margareta (red.) Svenskan i tusen ar: glimtar ur svenska sprakets utveckling. Stockholm: Norstedts, 1996. s. 163181. Thelander, Mats. Språkliga variationsmodeller tillämpade på nutida burträsktal. D. 1, Materialbeskrivning och analys på språkdragsnivå. Uppsala: Studia philologiae Scandinavicae Upsaliensia, 1979a. Thelander, Mats. Språkliga variationsmodeller tillämpade på nutida burträsktal. D. 2, Teoretiska utgångspunkter och analys pa språkartsnivå. Uppsala: Studia philologiae Scandinavicae Upsaliensia, 1979b. Wahlund, Emma. ”He gå som bra” En undersökning om fyra markerande drag i norrländska dialekter. Examensarbete språkstudier, Uppsala: Uppsala universitet, Institutionen för nordiska språk, 2012. Hämtad 2014-03-10 på <http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:541893/ FULLTEXT01.pdf>. 57 Webb Nationalencyklopedin. dialekt. [2014-03-10]. Hämtad på: <http://www.ne.se/dialekt>. Sveriges Radio. Språkråd. [2014-04-03]. Hämtad på: <http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3113&artikel=2705635>. Radiotjänst. Public service. [2014-04-03]. Hämtad på: <http://www.radiotjanst.se/sv/Avgiften/Public-service/>. Sveriges Radio. Uppdraget. [2014-04-04]. Hämtad på: <http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3113&artikel=1971435>. Regeringen, Kulturdepartment. Sändningstillstånd för Sveriges Radio AB. 2013. [2014-04-04]. Hämtad på: <http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/3113/14011.pdf>. TT-Språket. Mediespråksgruppen. [2014-04-10]. Hämtad på: <http://info.tt.se/tt-spraket/mediespraksgruppen/>. Muntliga källor och intervjuer Gerd Eklund, dialektolog – Uppsala, 13.3. 2014 Tina Flodin, journalchef SR Ekot – mejlkontakt, 19.3.2014 Eva Göransson, språkvårdare – Stockholm, 11.3.2014 Kristina Hagren, dialektolog – Uppsala, 12.3.2014 Stefan Lundin, språkvårdare – Stockholm, 11.3.2014 Anna Lorentzon, programchef och arbetsledare, SR, P4 Örebro – telefonintervju, 21. 3. 2014 Karin Malmsten, nyhetspresentatör, SR, P4 Jönköping – telefonintervju, 21.3.2014 Michael Ragnarsson, nyhetssändare, SR, P4 Jämtland – mejlkontakt, 25.3.2014 Maj Reinhammar, dialektolog – Uppsala, 13.3. 2014 Anna Wästberg, redaktör och arbetsledare, SVT Aktuell – mejlkontakt 25.4.2014 58 Resumé Magisterská diplomová práca Attityder till svenska dialekter och utländsk brytning i svenska medier sa zaoberá prieskumom o súčasnej situácii švédskych dialektov vo švédskych médiách. Autorom je Bc. Henrieta Mikleová, študentka oboru Skandinávska studia na Filozofickej fakulte Masarykovej univerzity v Brne. Vedúcou práce je Mgr. Alarka Kempe. Práca je napísaná vo švédskom jazyku. Diplomová práca je rozdelená na päť častí. V prvej kapitole popisuje autorka tie otázky z ktorých vychádzala vo svojom prieskume. Otázky sa zaoberajú tým, aký jazyk je použitý a akceptovaný v novinových reláciách vo vysielaniach rádií a televízií vo Švédsku, či môžu moderátori hovoriť svojim nárečím, prípadne cudzím prízvukom, aký majú poslucháči a diváci prístup k dialektom v médiách obecne a či je nejaký rozdiel medzi celoštátnymi a regionálnymi kanálmi vzhľadom na dialekty a prízvuk. Okrem definície a popisu pojmov z teoretického hľadiska, ako dialekt, vyrovnávanie sa dialektov, postoj k dialektom a jazyk v médiách, osvetľuje druhá časť práce aj historické zmeny a predošlé prieskumy v téme. V tretej kapitole prezentuje autorka tie materiály a metódy, ktorých pri svojom výskume používala. Objasňuje výberový proces oslovených, zhrnuje rozhovory s pracovníkmi v médiách a vysvetľuje získané informácie. Taktiež popisuje ankety, ktoré vytvorila a rozoslala, aby dostala odpoveď na hlavné otázky prieskumu. Nadväzujúca kapitola prezentuje analýzu ankiet. Výsledky popisuje autorka slovne, pomocou tabuliek a diagramami. V závere zhrnuje a diskutuje výsledky prieskumu, popisuje prípadné menšie nedostatky a podáva návrh na ďalšie možné prieskumy. 59 Bilagor Bilaga 1 Svenska dialekter i media *Obligatorisk Hur stor vikt läggs vid en persons dialekt vid anställning när det gäller nyhetsuppläsning? * 1 2 3 4 5 ingen alls mycket stor Vilken eller vilka dialekter föredrar man hos nyhetsuppläsarna hos er? * o bara rikssvenska o rikssvenska och den regionala dialekten o alla dialekter, även brytning på ett främmande språk o alla dialekter, men inte brytning på ett främmande språk o Övrigt: Hur stor vikt läggs vid en persons dialekt vid anställning när det gäller alla andra program? * 1 2 3 4 5 ingen alls mycket stor Bilaga 2 Svenska dialekter i media Hej! Jag heter Henrieta Mikleová och studerar Skandinavienstudier på Masarykuniversitetet i Brno, Tjeckien. Jag skriver min masteruppsats om svenska dialekter i media. Det vore snällt om du ville hjälpa mig med min uppsats genom att fylla i den här korta, anonyma enkäten. Tack så mycket! *Obligatorisk o o Kön Kvinna Man Ålder o o o o Vilka dialekter tycker du man ska använda i media, det vill säga på radio och TV? * ingen, bara rikssvenska alla dialekter borde få plats, även brytning på ett främmande språk alla dialekter, men inte brytning på ett främmande språk Övrigt: Vilken eller vilka dialekter stör dig i media? * o o o o o o Varför stör dig en viss dialekt? * låter obildad svår att förstå media bör ha ett enhetligt språk Övrigt: Vilken eller vilka dialekter vill du gärna höra i media? * Är det acceptabelt med den regionala dialekten i ett regionalt program? * Ja Nej Bilaga 3 Hej alla i Publiknätverket! Här får ni en chans att tycka till om dialekter i radio. Ett ämne som intresserar i alla fall mig stort eftersom jag kommer ihåg hur det var när jag började på radion för 38 år sen. Då var det insändarstormar mot mig i tidningarna för jag talar ju Gnosjödialekt och det ville man absolut inte då på sjuttiotalet höra i Smålandsradion, som de regionala nyhetsprogrammen hette då. En forskande student har vänt sig till oss för att höra om synen på dialekter i radio förändrats under tidens gång. Hon heter Henrieta Mikleova, studerar svenska på Masaryk Universitet i Brno, Tjeckien. Hon skriver sin masteruppsats om svenska dialekter i media. Hon är intresserad av hur det ser ut med dialekter i nyhetssändningarna både på TV och radio, globalt och regionalt. Hon vill gärna att den här enkäten som hon gjort ska spridas till så många som möjligt, och vilka är bättre att tycka till än ni lyssnare? Om ni vill hjälpa henne med sin forskning, så klickar ni på den bifogade länken och fyller i den korta enkäten. https://docs.google.com/forms/d/12S6rPG_IScn5Iy1BSiUo_JQyrD0lssFfcSZ2K55RcE/viewform Tack på förhand! Karin Publikredaktör ………………………………………………… Karin Malmsten, publikredaktör Sveriges Radio Jönköping 036-215 6666 SMS 0766–31 95 95 publik.jkpg@sverigesradio.se
© Copyright 2024