1. No category

Vem har nytta av Bygdemedel?
Först lite Fakta Bygdemedel
Årligen betalar vattenregleringsföretagen och vattenkraftverken 110 miljoner kronor i
bygdeavgift till kommuner som berörs av vattenregleringarna.
Dvs 95 % till allmänna ändamål och 5 % till oförutsedda ej ersatta tidigare skador. En avgift
som är indexreglerad.
Allmänna ändamål
Som är ett beslut av länsstyrelsen i samråd med kommunerna. Företagen som betalar årligen
bygdeavgiften kan däremot inte påverka de beslut om vem som får vad och varför. De övriga
procenten beslutar vattendomstolen om.
Hur fördelningen ska se ut
Vägbelysning
Jakt- och fiskevård
Oförutsedda skador
Kommuner
Kultur
Rennäring
Turism
Idrottslokaler
Samlingslokaler
Näringsliv
Övrigt
När beslutet fattas och hur ska det redovisas
I maj-juni varje år beslutas det om vem som får vad utefter de ansökningar som gjorts. Efter
att ha tagit del av bidraget har man 6 månader att redovisa för vad man har gjort av pengarna.
Vilka dammar finns i Härjedalen?
I Härjedalen finns bl a Krokströmmen, Halvfari, Svegsdammen och Lossen. Som sträcker sig
från trakterna av öst i Ytterhogdal till Ljusnedal i väst.
Var ligger områdena?
För att förstå vart allt ligger för er utanför Härjedalen så har jag delat in byarna i olika
områden;
YTTERHOGDALSOMRÅDET (Krokströmmen)
Huskölen Karlstrans byalag, 20 000 kr
Remmens bygdegårdsförening (ligger i Älvros-trakten tror jag),Tyvärr jag hittar ingen
informationshemsida. 40 000 kr
Ytterhogdals folkets hus, 70 875 kr
Ytterhogdals IK, 68 900 kr
Ytterhogdals skoterklubb, 39 900 kr
TOTALT:
239 675 kr
—————————————————
SVEGSOMRÅDET (Svegsdammen)
Glöte jaktskytteklubb, 56 563 kr
*Härjedalens kommun Medborgarhuset, 703 724 kr.
Näringskontoret)
Lillhärdals IF, 25 000 kr
Linsell-Ransjö FVO, 15 000 kr
Mosätts skoterklubb, 36 634 kr
Svegs alpina klubb, 215 000 kr
Östansjö byalag och badhusförening, 55 332 kr
Östra Härjedalens brukshundklubb, 80 000 kr
TOTALT:
1 187 253 kr
(Leaderprojektet - ??
—————————————————
LOFSDALSOMRÅDET
Lofsdalens byalag, 60 000 kr
Lofsdalens turistnäring, 35 000 kr (lysande Lofsdalen eu-projekt)
TOTALT:
95 000 kr
—————————————————
VEMDALSOMRÅDET (Halvfari)
Byutveckling i Hedviken, 74 000 kr
Hede IK, 217 576 kr
Hede hembygdförening, 39 900 kr
Hedevikens snöskoterklubb, 50 000 kr
Vemdalens hembygdsförening
(2 omgångar), 20 000 + 39 000 kr
TOTALT:
440 476 kr
—————————————————FUNÄSDALSOMRÅDET (Lossendammen)
*Desination Funäsdalen, 725 000 kr (framtid Funäsdalen eu-projekt)
Funäsdalens byalag, 85 171 kr
Funäsdalens jaktskytteklubb, 85 171 kr
Härjedalens fornminnesförening, 85 000 kr
Ljusnedals byalag 150 000 kr
Tänndalssjön-Östersjöns FVO, 42 000 kr
Tännäs byalag, 35 000 kr
Västra Härjedalens brukshundklubb, 10 450 kr
TOTALT:
1 217 792 kr
SUMMA TOTALT ALLA PROJEKT: 3 180 196
———–
*Dessa är också EU-projekt.
*Leaderprojekt styrs från Sveg: är att stödja lokal kunskap och skapa engagemang för att
utveckla landsbygden. Vad nu då det betyder.
*Framtid Funäsdalen styrs från Funäsdalen: Består av många olika visioner så som
myskoxarnas framtid, skid- och skoterledsystem mm tror jag.
Kommentar
Över tre miljoner kronor och de största vinnarna är desination Funäsdalen och Härjedalens
kommun. Medan jag uppkäftigt undrar.
VARFÖR måste ett EU-(bidrags)projekt tilldelas ännu mer bidrags-pengar?
och varför räcker inte tidigare EU-stödbidraget till?
och hur länge ska kommunens spekulationer drivas av bidragspengar samt vem, vilken
förening, företag är det som tilldelas dem i EU-projekten? Är de speciellt utvalda eller vad?
Det kan vara nog så viktigt när man läser i ÖP den 15 maj, att kommunalrådet hänvisar till att
nu ska bidragen dras ner till föreningarna med 10 procent av det föreningsstöd som nu betalas
ut med 5-6 miljoner per år. Med hänvisning att alla måste “dra sitt strå till stacken”. Hur nu då
kommunalrådet definierar “ALLA”? Ni vet, bygdemedlen…..
Samtidigt verkar inte bidragspengarna ha någon effekt på vissa människor i kommunen,
eftersom ekonomichefen i Härjedalen sade för en kort tid sedan i samband med Fortums
neddragningar i Sveg: Att för varje person som lämnar Härjedalen, förlorar kommunen 50
000 kr. (Jag antar han menade även de som inte har en anställning på Fortum). Visst kan man
då undra hur kommunen i framtiden ska kunna driva sin jämlikhetspolitik vidare. Om
strömmen ut från kommunen fortsätter i allt snabbare takt.
Därför hänvisar jag slutligen till min sons kloka ord: När han plötsligt frågade: Vilka tror ni
förlorar valet i höst då, och vi andra grubblade ihärdigt. Då han svarade: Det blir väl folket
som vanligt.
Det här inlägget publicerades tisdag 6 juli, 2010
1 kommentar to “Vem har nytta
nytta av Bygdemedel?”
1. undrande säger: onsdag 7 juli, 2010 kl. 18:00
Vad har turisterna i Hogdalsområdet för nytta av att Folkets Hus fått bygdemedel bla
ny kunddisk och datorer. En reflektion är att de kanske uppskattar mer att få tillgång
till en fräsch toalett och kanske duschmöjlighet, kanske vi kunde få dem kvar ett dygn
till om de grundläggande behoven kan ordnas vilket i förlängningen gynnar alla som
bor här ekonomiskt.
Kan jag bli en eldande feminist?
Jag trodde han drev med mig sonen när han ljudligt uttryckte sin förvåning över Gudrun
Schymans eldiga inlägg. Därför frågade jag mig själv: Kan jag bli en eldande feminist för
jämlikheten?
Nää, inte en chans. Varje levande människa som själv har fått slitit ihop sin förtjänst, skulle de
verkligen ??? göra något så idiotiskt som att elda upp 100 000 kr? Förresten många människor
når aldrig fram till att kunna spara någonting överhuvudtaget p g a sjukdom mm. Att se en
politiker kalla sig feminist för jämlikheten, blir då som att uppleva välkomstskylten
destination Funäsdalen strax efter man når Mittådalens by. På allt utom bra vägar. Både
upplevelserna är lika idiotiskt och leder inte fram till något positivt, i allafall inte för den som
lever med det i verkligheten.
Hur som helst. Jag kan inte låta bli att leka med tanken: Följande utspelades i statsområdet:
Istället för att ta en välförtjänt semester eldade mannen upp sin semester framför familjens
tårfyllda ögon eller sig själv (det finns väl några singlar här och där, även de blir sliten och
behöver semester).
Frågan är hur detta tokeri återspeglas på det motsatta könet dvs qvinnan, som då detta eldiga
inlägg handlar om. Skulle de om de tjänade mest i familjen helt frivilligt ställa sig bredvid den
eldande mannen och låta sina hårt arbetande förtjänster gå upp i rök mitt framför sina ögon?
Mitt förslag är att ni ger motparten pengarna och det kan ni direkt göra upp med företagets
chef när ni blir anställd. Enligt feministiska initiativet skulle detta då gälla männen. Så vad
säger Härjedalens politiker om det? Är de emot eller för att tjäna mindre? För som
kommunalrådet sade: “Alla måste dra sitt strå till stacken”.
En annan jämförelse är välkomstskylten mitt i byn Mittådalen, som är en sameby i
Härjedalen. Där blir man plötsligt totalt överrumplad av en välkomstskylt till destination
funäsdalen som man i farten hinner läsa ut som enbart funäsdalen. Av den anledningen att
man är mer intresserad av kåtorna och naturen än av en stor skylt med bokstäver.
Därför undrar jag vem som kom på idén att montera den skylten mitt i en by med ett helt
annat namn, i ett härjedalsk styre som vi inte känner till färgen på, eftersom regnbågens färger
har fått färgerna att långsamt blekna till vitt. Vinterns guld! Samtidigt som jag funderar på,
vart var vi innan då, där vi kom körande från Flatruet. Var vi i destination mittådalen,
messlingen eller möjligtvis ljungdalen?
Så medan Svenskarna funderar på att elda upp sin lön för jämlikheten, så kliar sig samen sig i
huvudet och undrar om han har gått vilse. För nu har någon tokig Svensk kommit på att halva
Mittådalen tillhör destination funäsdalen, och det kan vara en tänkbar anledning till att
samebyn inte har sökt bygdemedelpengar till att fixa vägen genom byn, för de väntar förstås
på en Leader (översatt Ledare) som ska definiera var gränsen till destinationen går och vem
vet mer.
Det av den enkla och anledningen att Bergs kommun troligtvis hävdar att halva Mittådalen
tillhör destination ljungdalen. Vad kommunen tänker är det ingen idé att skriva om här just
nu, för i så fall får jag aldrig sova.
Därför kan man gott undra, om det var riktiga pengar i båda dessa tillfällena som styrde dessa
två lika, men ändå olika händelser i jämlikhetens tecken.
Det här inlägget publicerades onsdag 7 juli, 2010
1 kommentar to “Kan jag bli en eldande feminist?”
1. B-M säger: onsdag 7 juli, 2010 kl. 18:00
Jo, en sak… till… Vägen i Ljungdalen och Mittådalen håller ungefär samma standard
dvs hål i vägen, guppigt och hoppit….. fast jag tror nästan Ljungdalen var värre…..
Det om något är än mer mystiskt med tanke på att vägen bitvis var enorm fin både här
likväl som där… Bildvisning om trippen följer så fort jag funnit min kabel till
kameran som ska fästas i datorn så att bilderna går att föra över till datorn. Under tiden
blir det enbart textmassa.
Är det statistiken som ska få oss att överleva?
Den frågan har jag ställt mig många gånger under åren som gått. När jag har sett hur
turistsatsningarna och de skyhöga statistiska siffrorna löper amok, mer än gärna.
“Politiken sätter villkoren för turismen” hittade jag en rubrik om häromdagen på Internet och
jag tänker. Jepp!! Så är det. För i Härjedalen där satsas det på det vita guldområdena i
Funäsdalen, Tänndalen och Bruksvallarna samt Vemdalskalet, Björnrike och Lofsdalen som
då kompliteras med de gula guldet under sommartid (vandringslederna). Skulle inte
politikerna vara intresserad, så skulle de som vill och tror på något annorlunda inte ha en
chans.
Istället lägger man pengar på någon som redan finns över allt i allt större utsträckning och tror
tydligen på fullt allvar att de kan konkurrera med hela världen. Men vem vet var Härjedalen
finns i världen då?
Det komiska är då att statistiken i Härjedalen skjuter upp i höjden och visar topp siffror innan
man ens har full beläggning. Ni vet… det är inte bara vecka 9 och påsk som räknas under ett
år.
Frågan är därför om det är statistiken vi ska leva fortsättningsvis på eller verkligheten nu och i
framtiden? För alla är ju inte bekant född i en släkt med mycket pengar eller en politisk gen
från Medborgarhuset.
Detta finns det givetvis delade meningar om eftersom en del säger sig då bestämt att de har
mer arbete nu än någonsin i turismens tecken, och det är givetvis sant från deras
livsperspektiv. Men är det verkligen så för alla. För om det var så för alla, så skulle ingen
behöva flytta från Härjedalen, eller?
Det om något måste man väl fråga politikerna i Härjedalen om. Som numera har liksom
slocknat så här före valet… man hör knappt ett pip från de styrande. Möjligen har de åkt ner
till … (LER)…. Almedalen hela bunten och väsnas där istället.
Själv är jag inte politiker i Härjedalen och ingen annanstans eller för den delen. Däremot
tycker jag man kan vara lite mer högljudd och ha ett mer kritiskt tänkande som medmänniska
när det gäller det som ska ge vårt daglig bröd nu och i framtiden, även så i Härjedalen. Därför
frågar jag om och om igen. Kan vi verkligen lita på att statistiken för med sig sanningen om
verkligheten?
För vem är det som får ta del av bidragen och varför och vilken avkastning ger det tillbaka på
vad? och vem är det som måste betala kalaset. För som “UNDRANDE” skrev angående
bygdemedlen, så måste man väl fråga sig varför det är mer viktigt med bygdemedel till en ny
kunddisk och datorer före man fräschar upp toalett och duschmöjligheter till dem som ska
besöka orten. (För man lär väl knappast kunna “skita” i en dator .
Samma sak gäller ju vägarna i vårt stora landskap. Om vägarna är under all kritik som i
samebyn Mittådalen, så lär man dra sig för att åka dit i allt mer utsträckning. Tror ni mig inte
kan vi väl göra en massa hål på vägen upp mot Funäsdalsfjällen med början från nedre
Lossen, så får vi se var statistiken hamnar då i turismens tecken.
Detta får mig plötsligt att fundera på om inte asfaltering av vägarna skulle ha större prioritet
hos kommunens politiker än att försöka höja hastigheten till Destination funäsdalen via
klagobrev till vägverket.
Därför efterlyser jag varför inte bidragspengarna fördelas i större utsträckning över hela
landskapet likvärdigt, så varje by/område får samma villkor att arbete utefter. Detta borde ske
utan att man måste inlämna en ansökan, som man inte ens känner till.
För det är väl det Ledaren = Leader vill uppnå kan jag tro. Hitta den lilla människan med
möjligheten att överleva utifrån sina villkor oberoende vart någonstans man bor i landskapet
och inte den människan som vet vart inkomsterna redan finns.
Eller är det inte så?
Det här inlägget publicerades torsdag 8 juli, 2010
Vilket härligt äventyr!!!
Jag har spånat runt på Internet och då plötsligt möts jag av rubriken “Ensam i Alaska”.
Nyfiket klickar jag på länken och vips stirrar jag rakt på den f.d Härjedalingen Björn Uglem
med sin fru Mariana “Agug” Lindblom från Lapplansfjällen. De står mitt ute i vildmarken i
Alaska för där pågår en byggnation för ett vildmarksliv, som inte många får någonsin uppleva
i sitt liv och jag är inte rätt person att förklara hur.
En härligt avslappnad bild, och jag önskar dem all lycka till dessa otroligt ödmjuka
människor.
Strax därpå uppvisas en tidning “Västerbottningen” och på sidan 15 blickar jag in i ett grymt
ansikte och hajar till…. Är han inte bekant. Jo, men tusingen, är det inte den f.d Härjedalingen
Björn Uglem som är i farten igen. Som nu också gräver “Guld i Avaträsk”. Denna påhittiga
härjedaling som verkar inte ha några begränsningar alls. På ena uppslaget grym, och på den
lilla bilden sprudlande glad med glimten i ögat. Då förstår de som känner honom att just det är
kännemärket för personligheten som han bär med sig. Att bära denna insikt har säkert inte
varit en lätt resa, utan något som livet har lärt honom om och om igen i många år och fler som
kommer.
Ja, ja minsann Björn Uglem har fått en hel sida tillägnat sig. Vad glad jag blir och
faschinerad. Men vad står det? Har han en “Guldruschbil”? Men oooo så spännande. Ett
“ambulerande museum” i guldruschanda. Vad kan det menas hmmm fast förvånad, det är jag
inte. För den mannen har många härliga idéer och jag hoppas verkligen att människorna i hans
omgivning ser hans kapacitet. För är det någon som kan få samhällena på fötter och utveckla
dessa till toppresultat, så är det just Björn Uglem.
För hans energi, den ja… liksom smittar av sig. Jag vet, för en gång i tiden så var han
“Happy” med hela Härjedalska republiken och tro mig… hans energi är en positiv smittande
härd.
Han om någon är och har varit “årets Härjedaling” i många år, sanna mina ord.
Det här inlägget publicerades fredag 9 juli, 2010
1 kommentar to “Vilket härligt äventyr!!!”
1. stojaki reklamowe säger: onsdag 24 november, 2010 kl. 18:00
I was very pleased to find this site.I wished to regards for this fantastic read!! I
definitely enjoying every little bit of it and I have you saved as a favorite to check out
new stuff you article.
Vid en annan väg i länet!
Nu har jag hittat sladden och ska berätta om min och sonens biltur i en annan del av
landskapet. Så här var det.
Istället för att köra den gamla vanliga vägen över Klövsjöfjällen, Vemdalskalet och slutligen
upp via Lossen till Funäsdalen. Så vände vi på färdriktningen och tog av vid Åsarna mot
Börtnan och med sikte mot Storsjö Kapell/Ljungdalen istället. En fantastiskt härlig solig näst
intill vindstilla dag, och vyerna var helt underbar härliga.
I rena ivern svängde vi som först av vid fel vägskäl i Åsarna i Bergs kommun och åkte på en
rätt så skranglig vägbit upp förbi den annorlunda byggda kyrkan som hade en modern
tappning, som jag antar är den nya kyrkan. Det finns visst även en gammal kyrka någonstans.
Precis som i Älvros i Härjedalen, så har detta samhälle två kyrkor. Vad nu det är bra för?
Vi fortsatt vår färd förbi kyrkan och svängde till höger in på rätt väg mot Ljungdalen, åkte en
liten bit och möttes av gårdsnamn som Mattis-Pers, Ol-Anders och Ol-Jons innan vi slutligen
åkte förbi Stor-Hallen i sin grönska och där rullade en stortraktor fram.
Jag tror det var efter det vi såg vår första fjällvy trona fram i fjärran. Dessa fantastiska fjäll
som omger sig av en speciell mystik. I allafall tycker jag det.
Medan jag försökte lokalisera mig, vilka de fjäll var vi såg. För det kan väl inte vara
Oviksfjällen, eller Helags?
Färden gick vidare och vägen blev sämre. Lappad både här och där kom vi fram till Skålan.
Jag tror minsann barnmorskan var från Skålan eller var det kanske Börtnan som mötte taxin i
Åsarna 1987. När jag med värkar som förstföderska kom åkande i en ryslig fart med taxi från
Funäsdalen, körande av en extrajobbande fotograf. Det var nu 23 år sedan och jag måste säga
att det är mycket roligare att ha sonen bredvid.
Skålan är förresten en fin liten by, ligger naturskönt med Skålsjön bredvid. Men vägen, ja ack
så eländigt och så smalt det är genom byn. Där måste man verkligen ta det lugnt.
Läser på kartan att på andra sidan sjön ligger “Klampenborg”. Gör en snabb sökning på
Internet och läser “Dansk Derby på Klampenborg” och “Klampenborg en ö och ett
naturreservat i Ljungans mynning” men då har man kommit rejält ur kurs.
Kan därför Klampenborg i Berg kommun vara en gammal fäbod i Östibodarna, som ligger där
intill den vackra Skålansjön med sitt fiske av öring, röding, gädda, abborre, sik och harr. Rätta
mig gärna, ni som vet.
Medan vi funderar på det kör vi vidare mot Börtnan och passerade även denna fina by. Sedan
tog vi och stannade för att göra lite lättgymnastik runt parkeringen, och hittade där en sjö som
låg så stilla och blänkte i solen;
Tänk att vi pricka in ett så vackert sommarväder, nu när vi fick en så bra idé att åka en annan
väg. Sedan fortsatte vi vägen fram som nu hade förbytts i ett strålande fint underlag och
hittade där ett jättestort skogshygge. Jag tror minsann det var Flåsjön och då greppade sonen
om kameran och ilade ut på hygget. Kolla då vad som hände;
Vilken häftig vyer. Här skulle man bygga sig en utsiktsplats, för de som åker förbi. Massor av
fjäll i en lång radd, men ingenstans fanns några skrivna ord vad det var vi såg. Men visst är
han duktig, men hans morfar Olle var ju också fotograf. Så vem vet, kanske han har det i
generna. Sedan var det näst intill omöjligt att vara ensam fotograf på turen, för sonen tyckte
det var jättekul att fota med en mer avancerad kamera som då Pentax-kameran är.
Det får bli allt för denna gång, trots att vi bara har tagit oss en liten bit på färden. Men
fortsättning följer en annan dag för jag har lite runt omkring att ordna med. Så på återseende.
Det här inlägget publicerades söndag 11 juli, 2010
Bara bakom kröken…
Så fortsatte vi vår tur från de fantastiska vyerna och fick se en rastplast. Vi stanna till parkera
bilen där buskarna skugga vägen och såg ett bord nere vid sjön.
Duka upp vår medköpta smörgåsbord. Men fy en illasmakande räkmacka köpt på OKmacken.. tvi!! Nästa gång ska jag göra min massäck själv. Men det var en ljuvlig liten
rastplast intill de glittrande vattnet och solen värmde skönt.
Så lite kompetens fick vi i alla fall och det var en fin liten udde med många härliga
överraskningar om man ser objekten vill säga.
Klipporna med varierande mönster likt skärgårdsklippor var slipade runda och lena mot
vattnet. Där bland klipporna fann vi även den fridlysta örten “Liljekonvalj”, som för övrigt är
giftig. (Så den ska nog inte tagas mot huvudvärk).
Titta en bro, sade jag till sonen. Den ska vi nog åka över. Men ack vad fel jag hade. För någon
bro strax därpå hittade vi inte men dock en ren som stod och glodde mitt i vägen.
Och som de flesta renarna så vände den ändan till och satte igång att springa vägen fram. Men
strax därpå fick denna ensam ren sådan hemlängtan så denne tog till höger mot “Tåsseåsen
Sameby“. Där har man förövrigt kommit på en härlig idé, att även allmänheten får möjlighet
att följa kalvmärkning varje år. En riktig “golddiggeridé” tycker jag och hoppas trenden håller
i sig. Något för de andra samebyarna att ta efter. Vad tror ni?
Plötsligt så öppnade sig landskapet och fjällen liksom exploderade mitt framför oss och med
all hast parkerade jag bilen i fel färdriktning in på en större parkering bakom en klippa.
Synd nog ingen information här eller om dessa fjällmassiv. Så då är mobilen ett bra vägvisare
och jag SMS en vän och fick veta att det var Lunndörrsfjällen 1 527 m ö h som nås enklast
från Tåsseåsen Sameby. Bakom detta massiv ligger Vålådalens naturreservat och till höger
om Lunndörrsfjällen ligger Anarisfjällen 1 423 m ö h. Men visst påminner dessa fjällmassiv
om Lapporten?
Ni må tro vad vi då fotade både två, och för att få den bästa vyn klättrade sonen upp i ett träd
och då hände det här.
Så det får bli denna slutbild för denna gång tills fortsättning följer en annan dag. För ännu har
vi inte passerat Storsjö Kapell, Ljungdalen, Flatruet, Mittådalen och slutligen nått Funäsdalen.
Så på återseende….
Det här inlägget publicerades söndag 11 juli, 2010
Ljungdalen och däromkring.
Så åkte vi vidare från denna härliga utsikt och bara några svängar därpå körde jag förbi
områdets vackraste utsikt där fjällen ser precis ut som “Lapporten”. Bestämde mig kvickt att
hit ska jag åka igen för vyn har svetsa sig fast på näthinnan, men inte en enda dag utan fler.
Färden gick vidare och vägen, så fin jämn och bred. Så såg vi ett fjäll i fjärran och sonen fick
låna kameran och som han fota, genom en sprucken ruta.
Passerade Storsjö Kapell. Ibland måste man förundras över hur människor i landsbygden har
en förmåga att överleva i en liten vacker by med grönska och skimmer med just inga
samhällsfunktioner men jag tror i allafall det fanns en affär i Storsjö Kapell. Åkte vidare och
där plötsligt en avtagsväg till Ljungdalens camping och vips försvann den jämna vägen vi åkt
på, och byttes istället ut till en massa gröpper och hål likt ett lapptäcke. Vi hade kommit till
Ljungdalen… och vägen, i byn den var inte kul. Frågan är då om vägen blir ett hinder för
turismutvecklingen mm. Vad tror ni?
Så då oj, måste man åka skoter, på sommaren? Näää nu blev det fel. Det är nog Service på
gång.
Ljungdalen “Storsjö sockens äldsta by” som har bestämt sig för att överleva. Här finns
mycket mer än man först kan tro. Både Bilverkstad, bensinpumpar, restaurang, Ica affärBetalservice, systemombud, Wärdshus, distriktssköterska, STF vandrarhem, fiskecamp,
glashytta, cafe, hemslöjd, skola 1-6, Återvinningscentral, Badhus, liftanläggning, stugbyar,
lägenheter mm. Allt detta kryddad med härliga vandrings och skidleder både vinter som
sommar.
Någon har viskat i mitt öra och sagt att det ska finnas någon som är en fena på att serva Saab
även det med elektronik. Sant eller falskt, inte vet jag, för jag kör Vento.
Ljungdalen tillhör Bergs kommun, ändå väljer många elever att bo inneboende i Funäsdalen
för att gå högstadiet där. På så vis slipper de åka många mil till Svenstavik. De får på så vis
närmare hem och längre helg, även om Flatruet ibland är stängd p g a snömassorna som
systematiskt blåser igen den upplogade vägen.
Själv har jag varit på dans i Ljungalid här (vet inte om det finns kvar - men dessa gånger stod
en röd soffa utanför minns jag (skrattar åt minnet) ååå vad kul vi hade här, ett par gånger i
slutet av 1970-talet och hem åkte vi inte alltid med den vi åkte hit med. Så kan man väl
knappast göra i dagsläget.
Mycket senare besökt kulturdagar i Ljungdalen och där haft en utställningsförsäljning av mina
målade korgar, krukor mm därborta vid skolan när hemslöjdsföreningen eller byalaget var
arrangörer. Många konstnärer av skilda slag fanns här då och även så i Skärkdalen. Sedan har
jag hälsat på en kompis som bodde här en gång och senare åkt förbi precis som nu, men kom
då från Funäsdalen mot Storsjö Kapell osv och då var vägen krokig och väldigt illa hållen
hela tiden.
Men grabben och jag tog till vänster vid affären och restaurangen och riktade in oss mot
Skärkdalen;
Över bron och så var asfalten slut. Nu blev det grusväg och vägen tog oss upp, upp och upp
och sedan ner till nästa dalgång där Skärkdalen ligger. Där stod en gyllene gul trailer och
sken i solen. Om jag inte mins alldeles galet, så var det här i trakterna Gösta Linderholm och
hans fru Lena hade ett sommarställe. Varför jag minns det. Jo, Göstas jazziga sånger gillade
jag i min ungdom och här hittade jag en favorit från förr och Lenas konstnärliga inslag fanns
att köpa i slöjdaffärerna i Funäsdalen.
Sedan tänkte jag att det fick vara så fint det ville, för skönt att slippa denna väg var dag. Fast
det är klart man blir ju van och på stigningen upp till Flatruet var det samma visa, smal väg
fylld av tillplattat grus med vattenränder. Vad jag var glad när vi äntligen kom upp och vägen
blev en aning bredare och jämnare. Vi var då på Flatruet. Ni vet Sveriges högsta belägna väg.
Som inte är öppen när de gula ljusen blinkar vid varningsskylten. Där plogkanterna kan bli
flera meter höga av snö och här slutar dagens berättelse. Nästa gång ska jag berätta vad som
hände på Flatruet när vi åkte förbi, innan vi nådde Mittådalen och slutligen Funäsdalen.
Det här inlägget publicerades onsdag 14 juli, 2010
2 kommentarer to “Ljungdalen och däromkring.”
1. Gregory Despain säger: söndag 21 november, 2010 kl. 18:00
Howdy, maybe this is not on topic but anyhow, I have been reading about your web
site and it looks truly good. impassioned about your writing. I’m building a new blog
and hard put to make it appear great, and provide really good content. I have revealed
a lot on your web site and I look forward to more updates and will be coming back.
2. Delores Amores säger: onsdag 8 december, 2010 kl. 18:00
I was very tickled to stumble across this site.I needed to thank you for this Fascinating
weblog!! I really enjoyed every small little bit of it and I have you favorited to check
out new tales you publish.
Flatruet
Från Skärkdalen vi åkte på en grusig väg och plötsligt blev den bredare och mer tillplattad. Så
minsann en raksträcka upp till platån nja nästan då.
De som då tittade bak fick se detta ljuvligt lockande,
och på förarsidan är det nog Storsjö vatten vi ser.
Så för att uppleva lite till av fjällvärldens prakt, så stanna vi som först vid en mindre bäck som
dansande där förbi, ner mellan stenarna till sitt egna äventyr. Då vi då passade på att hedra
någons minne.
Sedan fortsatte vi färden uppåt mot platåns krön och förbi där möttes vi av ett hemskt
blinkande i fjärran… Så snabbt som ögat backade jag in på den större parkeringen. För vem
vill möte utryckningsfordon i all sin fart på denna smala stig, då kan man ha otur och hamna i
periferin?
Jag tittade i riktning mot Anåfjället ett fjällmassiv i Härjedalen med sina 1301 m ö h och
tänkte vad höga fjäll det här trots allt finns och i samma stund på vägen därborta. Kan det vara
ett brudfölje.. (LER)…
Ni vet i gamla tider så hade man något så stort som många bröllopspar och olika spel på
denna flata platå. Då var det många glada skratt i dammet som yrde upp, när man jagade
denna lilla boll över marken. Kallades “Flatruspelen“, de minns även jag och även glada
spelmän och javisst även så en och annan kvinna som spelade på sin fiol.
Men denna gång så var det någon som köpt sig en husbil i XXXXL-storlek. Som kom
körande vägen från Mittådalen och behövde hjälp ner till en annan dal.
Efter denna extra händelse. Hittade jag en “PER” …, där i ett jätteminne som bildas under
årens lopp, mitt på Flatruets topp och jag log åt minnena som svepte förbi och smekte min
kind.
Vad mycket lycka det ändå finns i minnena. Om man prövar att orka en liten stund, hur det
var en gång, och säg mig varför skulle man inte det minnas?
Här en annan hälsning från ett Europeiskt land, där borta någonstans. Vem vet kanske en
riddare och en prins?
För allt ligger runt en minnessten rest av Ljungdalens byamän den 31 juli 1938, där nere ifrån
“Berg kommun”. Det är anledning till att vi idag har en av Sveriges högsta belägna allmänna
väg 975 m ö h med en strålande härlig fjällutsikt hmmm när vädret vill säga har bestämt
sig, för att vara klart. Annars är det nog inte så kul att vara här, när det blåser STORM.
Därför undrar ni säkert, vad gör man här då på vinterhalvåret. Jo, kanske det är det här som
man roar sig med i vinden när vinden vill. Det kallas Paraski klicka på den understrukna
länken. Det är riktigt häftigt…. säger jag som inte kan ens kan åka nedför utan att få ont i
(skrattar) benen.
Så efter upplevelserna och minnena av Flatruet, var vi tvungen att skynda oss förbi Mittådalen
synd nog eftersom Ulla och Jan Fjällgrens butiks rendelikatesser bland annat finns där.
Men timmen var sen, och vi var tvungen att åka mot Funäsdalen i all hast. Fast sommaren är
ännu lång, och ingen vet vad som händer härnäst, inte ens på denna blogg.
För er som vill se mer från Flatruspelen, så har Jamtli ett Bildarkiv. Klick på länken, så får
du se.
Själv säger jag att ännu finns det så mycket mer att berätta om Härjedalens vackraste pärlor,
som smakar både sött likväl som surt. Därför säger jag ha de gott i solen, åskan, regnet och
vinden allesammans, och på återseende till nästa gång.
Det här inlägget publicerades måndag 19 juli, 2010
3 kommentarer to “Flatruet”
1. Andrew Pelt säger: söndag 21 november, 2010 kl. 18:00
Super blog! I actually love how it is easy on my eyes and also the data are well
written. I am wondering how I might be notified whenever a new post has been made.
I have subscribed to your rss feed which must do the trick! Have a nice day!
2. Nielsen säger: fredag 24 december, 2010 kl. 18:00
hey, nice weblog and good publish, simply a recommendation, make it extra private, it
is all the time extra fascinating!
3. Rogers säger: lördag 15 januari, 2011 kl. 18:00
This is really interesting, You are a very skilled blogger. I have joined your rss feed
and look forward to seeking more of your wonderful post. Also, I’ve shared your
website in my social networks!
Var finns dessa fjäll?
Leta bland mina bilder…… men vad är det för knölar som sticker upp i fjärran?
Jo, bakom tallarna finns det också fjällmassiv…. som ligger i ??? LER
Ha nu en fortsatt härlig helg för i Östersund sägs det att Yran gör folk lite väl yr i knoppen
och balansen blir då lidande och i Flykälen (Föllinge-trakten) där är det rökringar från
traktorpiporna som lockar nu i kväll till bal hmm dans alltså. Men där är inte jag på plats och
inte eller på Härdalsyran. Nä si… jag är någon annans stans dvs hemma.
Men ni, berätta gärna vilka fjällen är. Så ska jag berätta mer om annat sedan när lusten
återkommer…. att skriva.
B-M
Det här inlägget publicerades lördag 24 juli, 2010
Provtest Problemlösaren även kallad
kallad KP??!!??
Näää det är inte KamratPosten. Utan, gör som jag förändra ditt liv du också??!!??
För här kan du få dina problem med kroppspråket löst? En enkel och smidigt lösning som
förespråkas allt högre upp inför större festligheter som festivaler och marknader som är
vanliga under Juni, Juli och Augusti i den Jamtlandska kulturen.
För just nu och just för dig erbjuds endast i ”Jamtland” ett provtest. “Den avancerade
kroppspråkslöningen” där textmassan i kombination till kroppens ryckningar äntligen
kommer att samspråka med lätthet. För bara 1 minut, så får du ett mer aktivt liv med personlig
prägel.
För just denna unika problemlösare ger dig oanade möjligheter till ett bättre liv och stenhårda
?? muskler. Så tveka inte utan ta ett djupt andetag och låt dig långsamt men bestämt dras med
tills problemet är löst.
Lycka till!!
OBS! Detta är ett unikt specialerbjudande under vecka 30.
PS! Man skulle också kunna säga, att det är bara “tull”. Skrattar!! DS!
Det här inlägget publicerades måndag 26 juli, 2010
Vem bestämmer att rätt är rätt?
Häromdagen läste jag om en näringsidgare från Stockholmstrakten med eget fastighetsföretag
hade fått
beviljad bygglov i västra Härjedalen, för att bygga lägenheter intill slalombacken. Denna
person skulle då i många år ha vistas i området, och haft en dröm om att få ?? bygga
lägenheter nära skidliften.
Vad jag då kan förstå inlämnade bygglovsansökan till närmaste byggnadsnämnden i vanlig
ordning dvs Härjedalens kommun.
Det första jag då reagerade på var att man utifrån artikeln får en känsla av att detta koncept
som kallas liftnära boende dvs att vara boende i nära anslutning till slalombacken, är en
världsnyhet. Men dessvärre denna boendeform har funnits ett tag nu, och det är inte längre
speciellt nytt. Att detta fenomen skulle då vara speciellt eftertraktad, har jag därför svårt att
tro på. Eftersom den redan finns. Men självklart passar det en hel del skidentusiaster som
älskar snö och skidåkning utför. Men inte för alla eftersom alla turister är människor, som i
sin tur är olika individer. Av den anledningen kan man därför säga;
•
att redaktören har ingen aning om hur förutsättningarna ser ut i dagsläget i västra
delarna, eller
•
att det var inte det artikeln skulle handla om, eller
•
så skulle man också kunna säga att trenden för hur man får godkänt bygglov i
skidområdena går i repris, eller
•
man skulle också då kunna säga att gamla vanliga repriser är en trygghet för
byggnadsnämnden i kommunen och därför beviljas just nu liftnära bebyggelse.
Men självklart är detta system ett rättvisesystem, som gynnar alla i Härjedalen. Så när de
andra områdena har dessa guldlägen, så ska givetvis alla få samma chans till framgång.
Men detta är ju givetvis bara rena gissningar från min sida, för vad vet jag?
Därför kan jag fortsätta fundera högt, om det är så särskilt bra om allt för mycket går ständigt
i repris. Utan att något i egentligen mening sätter någon unik och personlig prägel på
turistområdet. Ni vet det där lilla extra, som ingen annan har. För jag menar snö, skidåkning,
liftnära boende…. finns väl på de flesta skidområdena och då betydligt närmare och även så
billigare eller gör det inte?
För det vet ju varenda “kotte” att med för stora bidrag blir man lätt beroende. Av den
anledningen är det då lättare att omge sig med en falsk trygghet.
Det är då man verkligen saknar de folkvalda politikernas visdomsord. Som man troligtvis valt
utan att veta om det själv… För vem bryr sig egentligen om en massa namn på vallistorna?
Nu vet vi ju trots det, att denna fruktansvärda blygsel hos de folkvalda politikerna överträffar
all fantasi detta valår som om de redan är självsäker på ??? vinst.. De är liksom pust väck och
då blir det som det blir.. när jag ska försöka bringa reda i oredan som detta liftnära boende
frammanade hos mig och fick allt möjligt att bubbla fram till ytan.
Där jag nu då gissar hej vilt om vad som händer med de turistområdena som blir
utkonkurrerade. Som då nödvändigtvis inte behöver vara Härjedalen, med dess fantastiska
natur, som tja.. ännu finns kvar i obetald form. Om man nu då kan hitta något boende och mat,
som inte tar kål på familjens ekonomi, och då menar jag inte turistboendet.
För detta har ju aldrig dessvärre framgått i den kommunalpolitiska programmen, och inte
tycks det eller ha något värde varken ur press-sammanhang eller i kommun-sammanhang,
tyvärr. Att ex fortfarande år 2010 saknas det helgdagis, fast satsningarna avser turism. Så att
tro att någon skulle tordas skriva om det nu eller i framtiden, vore väl att tro att någon skulle
kunna “ta ner månen och alla stjärnor där till”. Även om just denna typ av grävande
journalistik är nog så intressant, och tilltalar många fler än dessa släta återkommande repriser
som man så vanligt ser till i allt större utsträckning i dagens samhälle.
Det är då jag minns med glädje en äldre grannes ord om mitt bloggande: “Sluta aldrig att
blogga, jag läser alla dina kloka ord“. Så tur för er att jag bloggar helt på gratis basis, även
om många med förvåning i blicken inte tycks förstå att jag inte är anställd här. Men tyvärr, så
långt i utvecklingen har inte jag kommit än. Dvs jag kan aldrig bli en (LER) normalstörd
bloggare som skriver om ingenting som betyder något tilltuffsat diffust, i ena hörnet av
någonting. Nä, vet ni vad det har jag fått tillräckligt nog av med den kontakten jag har haft
med myndigheterna genom åren. Men det är en annan historia och är betydligt mycket längre
än detta inlägg.
Därför går jag vidare i mina öppna funderingar omkring detta med liftnära boende och frågar
mig om alla dessa satsande företag med sina drömmar i Härjedalen, är verkligen skrivna i
landskapet? Nu när de blir beviljad, än det ena bygglovet efter det andra å måste p g a
arbetstrycket importera sina specifika arbetskraft för att hinna i tid.
Eller har man inte sådana framtidsutsikter kommunens politik? Ni vet. Om man är skriven på
orten, så betalar man också skatt i landskapet och det kan då t ex utnyttjas till den sociala
välfärden i kommunen så ex 88-åriga äldre dementa slipper flyttas runt hit och dit, medan de
stressade anhöriga undrar hur de själva ska orka lyssna på alla märkliga ursäkter som
strömmar ut från det upphöjda tjänstemännen medan de med sorg ser hur sina nära och kära i
sin sjukdom far illa i okänd miljö.
Fast nu vet jag att inte detta är hela sanningen, utan dessa faktorer beror mer på kommunens
besynnerliga dåliga förmåga att planera långsiktigt. Något som också Länsstyrelsen och nu då
Socialstyrelsen har påpekat om i ett flertal fall. Men vad hjälper det, när symtomen alltjämt är
och förblir: “Det är svårt att lära gamla hundar sitta“, och då menar jag inte brukarna.
Hur som helst så skrev jag en insändare till artikel om liftnära boende och denna
företagsamma person som fick beviljade bygglov i de västra regionerna. Men något gick fel,
för inlägget blev inte godkänt och jag orkar inte gissa vad som var fel om och om igen.
Eftersom ingen som inte godkänner inläggen har lust att höra av sig. Så skyll inte på mig att
ni har satt igång min fantasi, utan skyll istället på er egna kantnötta självkänsla.
Så därför gör jag ett nytt försök, men då direkt via min, hops! ursäkta ÖP blogg att lägga på
nytt in min kommentar. Som var i stil med detta;
—————
Det är bara att gratulera!!
Ändå undrar jag vad som är skillnaden. På att bygga liftnära lägenheter i Hamra eller
villa i Funäsdalens by? Jo, svaret är ett positivt besked från Byggnadsnämnden.
Därför kan man också undra var företaget är skriven. I Härjedalen eller i Stockholm?
——————–
Men varför jämför jag ett liftnära boende i en slalomnedfart, med ett vanligt bygglov för en
villa i Funäsdalen?
Jo, av den enkla anledningen att om man inte blir beviljad bygglov för något man tror på. Så
kan man aldrig i den bemärkelsen utveckla sina drömmar, utifrån sina egna resurser i det
landskapet man en gång föddes i.
Annars kan man inte förklara varför det inte är “ändrad markområde” om man bygger ett
boende ett stenkast från en skidliftsnedfart.
Eller varför kommunen år efter år beviljar tillfälligt bygglov av en affärsverksamhet som inte
är skriven på orten på redan fastställd tomtmark till antal tre samt kulturmärkta områden.
Samtidigt som skogsfastigheter långt utanför bebyggelse, inte får stycka av en enda tomt p g a
en kommande ändrad detaljplanering som inte har något slutår.
Det är därför jag frågar om och om igen. Vem som bestämmer skillnaden i markanvändningen
i Härjedalens kommun?
Det här inlägget publicerades fredag 30 juli, 2010
http://fjallwebb.se