Litteratursammanställning marinbiologiska förhållanden
Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore 2012 Anna Scherer Andreas Wikström Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Titel Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Publicerad 2012 Framtagen av Marine Monitoring AB Lysekil, Sweden Anna Scherer Andreas Wikström Kvalitetsgranskning prof. Rutger Rosenberg Datum Februari 2012 Beställare Favonius AB ISBN: 978-91-86461-17-1 MARINE MONITORING AB Strandvägen 9, 453 30, Lysekil Tel +46 523-101 82 | Mobil 0702 565 551 | Fax +46 523-101 83 E-post marina@marine-monitoring.se | www.marine-monitoring.se 2 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Sammanfattning Falkenbergs exponerade kuststräcka karakteriseras av en svagt sluttande botten som närmast kusten framförallt utgörs av sand, grus och stenar i olika storleksfraktioner. Inom de för Kattegatt Offshores aktuella utformningsalternativ utgörs botten främst av mjukbottensubstrat såsom sand, silt och lera. Inslag av hårdbotten (grus och sten) förekommer i de östra delarna av utformningsalternativen. Vattenmassan i det aktuella området utgörs i huvudsak av två vattenmassor vilka är åtskiljda av ett språngskikt på ca 15 meters djup. Språngskiktet uppkommer på grund av salthaltsskillnader mellan två vattenströmmar, en nordgående ytström från Östersjön och en bottenström med högre salthalt i sydlig riktning. Makroalger, vilka är beroende av solljus och hårda substrat för att kunna fästa, påträffas framförallt kustnära. Invid kusten anses algfloran vara artrik och domineras av olika rödalgsarter. I de aktuella utformningsalternativen saknas vegetation vilket anses bero på avsaknad av lämpligt substrat samt ett stort vattendjup. Undersökningar av bottenfaunan inom de västra delarna av utformningsalternativen visar på en hög artdiversitet, och enligt kriterier för EU:s vattendirektiv har bottenfaunan i dessa delar av utformningsalternativen god miljöstatus. I de nordöstra delarna av utformningsalternativ A och AB ses en något annorlunda artsammansättning, vilket troligen beror på de rådande strömförhållandena samt bottensubstrat, och enligt kriterier för EU:s vattendirektiv bedöms bottenfaunan inom detta område uppnå måttlig miljöstatus. Större kräftdjur såsom hummer, krabbtaska, eremitkräfta m.fl. påträffas inom hela det undersökta området. Vanligast förekommande arter var eremitkräfta följt av krabbtaska. Inga hotade arter av bottenfauna påträffades inom utformningsalternativen förutom trollhummer som anses påverkas negativt av bottentrålfiske. Fisksamhället anses vara relativt likartat mellan de olika utformningsalternativen. Variationer i artsammansättning noteras vilket beror på dels säsong, och dels på variationer mellan olika år. Generellt anses emellertid att sill och skarpsill är de dominerande arterna i pelagialen (fria vattenmassan), medan de demersala (bottenlevande) fiskarterna framförallt utgörs av olika plattfiskarter såsom sandskädda, rödspotta och sjötunga. Utmed den planerade kabelsträckningen in mot kusten förändras fisksamhället och utgörs av olika arter av smörbultar samt uppväxande individer av torsk och plattfiskarter. Kunskapen om fiskarters uppväxtområden i Kattegatt är i allmänhet begränsad. Baserat på vad som är känt kring specifika fiskarters preferenser för uppväxtområde kan det inte uteslutas att utformningsalternativen kan utgöra delar av uppväxtområde för torsk, vitling, rödspotta samt sjötunga. Ett flertal arter anses generellt ha sina uppväxtområden i grunda områden och det är troligt att den planerade kabelsträckningen kommer att korsa delar av dessa. Utformningsalternative samt området för den planerade kabelsträckningen kan utgöra delar av sju fiskarters vandringsstråk. Kunskapen är dock något bättre vad gäller lekområden för fisk. Av förekommande fiskarter bedöms hela eller delar av utformningsalternativen kunna utgöra lekområden för torsk och rödspotta. För skarpsill samt sjötunga saknas vetenskapliga belägg för att lokaliseringsområdet används för dess reproduktion, men det kan inte heller uteslutas att dessa arter reproducerar sig i området. Inventeringar av tumlare visar att förekomsten denna valart regelbundet förekommer inom de undersökta områdena inom såväl som utanför utformningsalternativen, och arten påträffas sannolikt periodvis i havsområdet vid samtliga utformningsalternativ. Även knubbsäl kan förväntas förekomma i de aktuella utformningsalternativen. De närmsta knubbsälslokalerna finns vid Anholt och Varberg. 3 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Innehållsförteckning Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Oceanografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Bottenmiljö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Bottensubstrat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Bottenflora . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Bottenfauna - bentisk epifauna och infauna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Bottenfauna - större kräftdjur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Fisk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Fiskförekomst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Vandringsmönster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Ål . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Lax . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Havsöring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Makrill . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Horngädda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Staksill . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Havs- och flodnejonöga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 Lekområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Sill . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Skarpsill . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 Rödspotta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Tunga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Uppväxtområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28 Marina däggdjur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 Knubbsäl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 Tumlare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Konklusion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 4 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Bakgrund provtagningar från myndigheter såsom Fiskeriverket, Länsstyrelsen, Naturvårdsverket, samt vetenskapligt publicerad litteratur från ett flertal forskningsprojekt och personlig expertis. I detta kapitel sammanställs tillgänglig information för att beskriva de marinbiologiska förhållandena i utformningsalternativen A, B och AB som bildar utgångspunkten för projektet Kattegatt Offshore (figur 1). Sammanställningen indelas i oceanografi, bottenmiljö, fisk och marina däggdjur. För att bedöma Kattegatt Offshores potentiella effekter på det marina ekosystemet sammanställs information över området. Det har under senare år genomförts en stor mängd marinbiologiska undersökningar för att beskriva de ekologiska förhållandena i östra Kattegatt. Det största materialet utgörs av de förundersökningar i form av biologiska kontrollprogram som framarbetats mellan åren 2004 - 2011 i samband med ansökan om etablering för det så kallade Skottarevsprojektet. Därtill finns underlag i form av Lokaliseringsalternativ Utformningsalternativ A AB B 0 2 000 4 000 Meters ± 1:150 000 Figur 1. Kartbild för de tre olika utformningsalternativen; A (röd) B (grön) och AB (blå), för Kattegatt Offshores vindkraftsprojektering utanför den Halländska kusten, i östra Kattegatt. 5 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Oceanografi s.k. samordnade kustvattenkontrollprogrammet längs Hallandskusten. Enligt 2010 års mätningar på stationer utanför Falkenberg var sedimenten syresatta (Göransson 2010). Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 2007) är det avseende medelvärden från perioden 2008 - 2010 (Hultcrantz & Skjevik 2011) hög status på syrgashalten i bottendjupet utanför Falkenberg. Information om syrgasförhållandena i Kattegatts bottenvatten har inhämtats från undersökningar som gjorts i samband med Hallands kustkontrollprogram (Göransson 2010, Hultcrantz & Skjevik 2011). Bedömningsgrunder för miljökvalitet och kvalitetskrav härstammar från Naturvårdsverket (Naturvårdsverket 1999, Naturvårdsverket 2007). År 2006 sammanställde Marine Monitoring AB underlag för området i Kattegatt avseende Skottarevsprojektet (Hammar & Wikström 2005), och år 2006 gjordes en förundersökning längs planerad sträcka för landanslutningskabel (Hammar et al. 2006). Kuststräckan utanför Falkenberg är mycket exponerad för strömmar och vågor. I nordgående riktning längs Hallandskusten strömmar den Baltiska ytströmmen. Denna ytström utgörs av vatten från Östersjön med en salthalt på omkring 22 ‰. Den Jutska strömmen går motströms längs botten, mestadels med riktning söderut mot Östersjön, och har en något högre salthalt på ca 32 ‰. På grund av skillnaden i salthalt uppstår ett språngskikt (haloklin) mellan dessa strömmar, och haloklinen håller vattenmassorna relativt åtskilda. Haloklinen påträffas mellan ca 10 - 20 m djup (Hammar & Wikström 2005) och pendlar kraftigt omkring ett medeldjup av 15 m (Hammar et al. 2006). Hallandskusten, speciellt de södra delarna, är storskaligt påverkad av övergödning (eutrofiering), vilket beror på närsalttillförsel i kombination med skiktning av vattnet (Göransson 2010). Övergödning kan leda till algblomningar som sedan under syrgasförbrukning bryts ned av mikroorganismer. Syrgashalten i bottenvattnet kan påverka fisk och bottenlevande djur negativt om den sjunker under 4 ml/l (Naturvårdsverket 1999). Icke direkt dödliga (subletala) effekter såsom lägre tillväxt och sämre reproduktion kan då uppträda (Pihl L pers. kom.). En syrgashalt lägre än 2 ml/l under en längre period innebär syrgasbrist (hypoxi) och är dödligt för de flesta djur som inte kan förflytta sig (Naturvårdsverket, 1999). Länsstyrelsen i Hallands län genomför sedan 1993 olika provtagningsserier inom det Sammanfattning oceanografi Falkenbergs kuststräcka är exponerad. Den Baltiska ytströmmen med lägre salthalt löper norrut medan den Jutska strömmen med högre salthalt går söderut längs botten. Salthaltsskillnaden i vattnet resulterar i ett språngskikt på ca 15 m djup som skiljer vattenmassorna åt. Närsalttillförsel har resulterat i att Hallandskusten är drabbad av övergödning vilket medför en ökad syreförbrukning vid botten. Genom vattenskiktningen som ytterligare minskar inblandning av syrgas till bottenvatten förstärks övergödningseffekterna. Mätningar åren 2008 - 2010 visade dock att syrgashaltens status i bottenvattnet längs kusten enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder är hög. Utformningsalternativ A, B och AB har av allt att döma samma oceanografiska förhållanden, då områdena överlappar varandra och djupskillnaden endast är maximalt 5 m (A = 20 - 30 m; B = 20 - 25 m, AB = 20 - 30 m). 6 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Bottenmiljö Bottensubstrat gradvis från lera och silt till att bestå av lera. I utformningsalternativ B påträffas sand i den norra och de sydöstra delarna, medan bottensubstratet i den sydvästra delen gradvis övergår till finare karaktär med en ökande andel av silt. I utformningsalternativ AB utgörs de norra och sydöstra delarna av sand. Sand, grus och sten förkommer i de östra delarna, medan de centrala delarna av havsbotten utgörs av lera och silt. Den västra delen domineras av lera (Hammar & Magnusson 2004, Marin Mätteknik AB 2005). Söderut från utformningsalternativen bedöms bottenkaraktären utifrån sjökortsbeskrivning vara oförändrad ett 10-tal km parallellt med kustlinjen. Även i nordlig riktning är havsbotten homogen upp till östra delen av Morups bank där inslaget av sten blir större och djupet ökar (Dimming et al. 2009b). Information om bottensubstrat utanför Falkenberg och inom utformningsalternativen A, B och AB härrör från ett flertal undersökningar. Marine Monitoring AB undersökte tre olika havsområden utanför Falkenberg beträffande marinbiologi år 2004 (Hammar & Magnusson 2004) och inom miljökontrollprogrammet för Skottarevsprojektet delstudie bottenfauna år 2008 (Dimming et al. 2009b). Ett av de undersökta områdena representerar västra delarna av utformningsalternativ A och de sydvästra delarna av utformningsalternativen B och AB. Resterande två områden är belägna nordväst och sydost om utformningsalternativen. Därutöver sammanställdes marinbiologisk data över bottenmiljön utefter landanslutningskabeln till det planerade vindkraftparksområdet år 2006 (Hammar et al. 2006). Bottensubstratet kartlades avseende geologi längs kabelspåret samt för vindparksområdet (ytan som till stor del överensstämmer med utformningsalternativen A och till stor del även B och AB) av Marin Mätteknik AB år 2005 (Marin Mätteknik AB 2005). För att få en översikt över de undersökta områdena i förhållande till utformningsalternativen, se figur 2. Havsmiljön utmed Hallandskusten utgörs, som tidigare konstaterats, av en exponerad havsbotten som sluttar relativt flackt utåt. Bottensubstratet invid kusten består i huvudsak av sand och grus samt av mindre och större stenar för att någon kilometer ut från land övergå till stenbeströdd glacial lera (Hammar et al. 2006, Dimming et al. 2009b). Utformningsalternativen A, B och AB för Kattegatt Offshore ligger ca 8 km sydväst om Falkenberg. I utformningsalternativ A och AB råder ett djup på 20 - 30 m medan utformningsalternativ B är lite grundare med ett djupintervall på 20 - 25 m. Havsbotten i utformningsalternativen domineras av lera och silt med inslag av sand och skal från snäckor och musslor. I utformningsalternativ A förekommer ett mer påtagligt inslag av sand, grus och sten i de östra delarna. Bottensubstratet i de centrala och västra delarna övergår Sammanfattning bottensubstrat Havsbotten vid Hallandskusten sluttar relativt flackt. Vid kusten utgörs substratet främst av sand och grus samt av större och mindre stenar. Någon kilometer utåt övergår bottensubstratet till att bestå av stenbeströdd glacial lera. Utformningsalternativen ligger ca 8 km sydväst om Falkenberg. Bottensubstratet i utformningsalternativ A på 20 - 30 m djup består av sand, grus och sten i de östra delarna, medan det i de centrala och södra delarna förekommer lera och silt som gradvis övergår till lera. I utformningsalternativ B på 20 - 25 m djup återfinns olika kornstorlekar av sand i den norra och de sydöstra delarna, i sydväst innehar bottensubstratet en ökande andel av silt. I utformningsalternativ AB på 20 - 30 m djup utgörs de norra och sydöstra delarna av sand. De östra delarna utgörs av sand, grus och sten, medan de centrala delarna består av lera och silt. Den västra delen domineras av lera. Ett 10-tal km parallellt med kustlinjen både norr- och söder om utformningsalternativen tycks havsbotten enligt sjökortsbeskrivning vara oförändrad. 7 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Bottenflora I området sydost om utformningsalternativen A, B och AB, ca 6,8 km från Falkenbergs hamninlopp, på ett djup mellan 16 - 21 m, påträffades endast en liten mängd vegetation. Botten består av en kombination av klappersten med inslag av skal från döda musslor och snäckor blandat med lera, och området är mestadels för djupt för större utbredning av makroskopiska alger. På stenarna återfanns glesa bestånd av rödalgerna ekblading och skorpalg (Lithothamnion sp.). Närmare kusten, drygt 3 km från land, på ett djup mellan 9 - 14 m, består bottensubstratet av sten och klippor, och där återfanns riklig förekomst av olika arter av rödalger. Kilrödblad, ribbeblad samt ekblading dominerade, och även några brunalger såsom tare (Laminaria sp.) förekom på stenarna (Hammar & Magnusson 2004). Vid Skottarevet och norr och söder om Lybeckarevet, som båda är belägna sydost om utformningsalternativen A, B och AB, togs prov på 8, 12 och 18 m djup från närmaste hårdbottnar. Blocken på 8 m och 12 m var till 100 % täckta av olika rödalger där blåtonat rödblad (Phyllophora pseudoceranoides) och ekblading var vanligast. Även de vertikala sidorna av blocken täcktes av alger. Bottnarna på 18 m djup består av lera, skalgrus och få, mindre block med låg täckningsgrad av främst ekblading. På de vertikala sidorna av blocken fanns inga alger eller djur (Vindval 2006). Nordost om utformningsalternativ A B och AB genomfördes dyktransekter ut till knappt 3 km ut från kusten. Det visade sig att makroalgernas yttäckning ökade med djupet (0 - 13 m). Rödalger dominerade och de främsta arter som påträffades var karragenalg (Chondrus crispus), kräkel (Furcellaria lumbricalis), kilrödblad (Coccotylus sp.), rödblad (Phyllophora sp.) samt fintrådiga rödalger som grovsläke (Ceramium virgatum) och fjäderslick (Polysiphonia fucoides). Brunalgerna blåstång (Fucus vesiculosus) och sågtång (Fucus serratus) var i minoritet och utgjorde endast på de nordligaste inre transekterna en större andel. Även brunalgerna fingertare och skräppe-tare förekom. Kärlväxter saknades på samtliga transekter (Blomqvist & Qvarfordt 2010). Beträffande vindparksområdet och sträckan för landanslutningskabeln konstateras att inga hotade algarter (Gärdenfors m.fl. 2010) eller särskilt skyddsvärda habitat påträffades (Hammar & Magnusson 2004, Hammar et al. 2006). Vegetationsförekomsten utanför Falkenberg utreddes i samband med en marinbiologisk undersökning av Marine Monitoring AB år 2004 (Hammar & Magnusson 2004) i 3 olika områden, varav ett område även omfattar stora delar av utformningsalternativen A, B och AB. Därutöver gjordes dyk- och videoundersökningar av botten utefter det planerade kabelspåret (Hammar et al. 2006). På uppdrag av Energimyndigheten dokumenterade Naturvårdsverket algförekomst på hårdbottnar i området öster om utformningsalternativen. Detta för att få en bild av vilka tänkbara organismer som kan komma att etablera sig på fundamenten av vindkraftverken (Vindval 2006). Inom Naturvårdsverkets mätkampanj, som genomförs årligen för att komplettera den nationella marina trendövervakningen, inventerades vegetationens täckningsgrad genom dyktransekter intill Falkenbergs kust (Blomqvist & Qvarfordt 2010). För en översiktbild över de undersökta områdenas geografiska placering i förhållande till utformningsalternativen, se figur 2. I utformningsalternativ A och i stora delar av utformningsalternativ B och AB återfanns inga alger. Norra delen av utformningsalternativ B och AB har inte undersökts. I samtliga områden är det dels brist på lämpligt bottensubstrat (hårtbotten) och dels ett för stort bottendjup (vilket innebär för lite solljus) för att alger kan förekomma (Hammar & Magnusson 2004). Utmed havsbotten längs den planerade sträckan för landanslutningskabeln vilken löper från kusten till den planerade vindparken (utformningsalternativen A, B och AB) på djup mellan 5 - 22 m, hittades främst rödalger. Dominerade rödalger var ekblading (Phycodrys rubens), ribbeblad (Delesseria sanguinea) och kilrödblad (Coccotylus truncatus). De vanligaste fleråriga brunalgerna som påträffades på större stenar och block var fingertare (Laminaria digitata) och skräppetare (Saccharina latissima). Algfloran på de djupare lokalerna (>14 m) bestod främst av krustabildande kalkalger som täckte de stenar som återfanns i den annars mjukbottendominerade miljön (Hammar et al. 2006). Följande tre undersökningar (Blomqvist & Qvarfordt 2010; Hammar & Magnusson 2004; Vindval 2006) gjorda i närområdet till vindparksområdena, invid Falkenbergs kust konstaterar också en dominans av rödalger. 8 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Sammanfattning bottenflora 2006). Fiskeriverket undersökte bottenfaunan vid Falkenbergs muddertipplats belägen i den nordöstra delen av utformningsalternativ B (Smith 1999, Smith 2002). På uppdrag av Falkenbergs kommun har Marine Monitoring AB utfört en slutbesiktning av bottenmiljön i området efter en upprepad tippning av muddermassa 2004 (Dimming et al. 2009a). I närområdet intill kusten har en längre provtagningsserie över bottenfaunan utförts på uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län (Göransson 2005 - 2010). För att få en översikt över de undersökta områdena i förhållande till utformningsalternativen, se figur 2. Analyserade bottenfaunaprov tagna med bottenhuggare (Smith McIntyre) i de västra delarna av utformningsalternativ A, B och AB, samt i referensområden placerade ca 1000 m nordväst respektive sydost om utformningsalternativen år 2008 (Dimming et al. 2009b), visade ett likartat bottenfaunasamhälle inom dessa områden. På ler- och siltbotten och ett djup mellan 22 - 31 m utgjordes över hälften av alla arter av havsborstmaskar (Polychaeta). Bland övriga grupper hade snäckor och musslor (Mollusca) den största andelen. Faunan dominerades genomgående av den på västkusten mycket vanliga ormstjärnan slätbuktig trådormstjärna (Amphiura filiformis). Övriga vanligt förekommande arter var hästskomasken Phoronis muelleri och musslan Kurtiella bidentata. De största musselarterna, islandsmusslan (Arctica islandica) och stor hjärtmussla (Acanthocardia echinata), återfanns mycket sporadiskt spritt över hela provtagningsområdet. Enligt EU:s vattendirektiv hade hela provtagningsområdet en god miljöstatus. Miljöstatus av bottenfauna klassificeras utifrån ett kvalitetsindex, ”Benthic Quality Index” (BQI) (Rosenberg et al. 2004). Bottendjuren är ofta stationära och relativt långlivade, vilket gör att artsammansättningen speglar miljöförhållandena över en längre tid. BQI baseras på förekomsten av antal arter och antal individer. Bottenfauna reagerar på stress som t.ex. syrgasbrist och övergödning, och varje art har ett känslighetsindex mot miljöpåverkan. På en station med en hög miljöstatus påträffas en stor andel lättpåverkade arter och på en station låg miljöstatus dominerar motståndskraftiga arter. Provtagningsområdet visade på hög artdiversitet men inga hotade arter påträffades (Gärdenfors m.fl. 2010). Invid kusten mellan 5 - 20 m djup dominerar rödalger såväl till antal som till täckningsgrad. Ekbladsalg, ribbeblad, kilrödblad, karragenalg, blåtonat rödblad, kräkel samt fintrådiga rödalger som grovsläke och fjäderslick växer på olika stora stenar. Några fleråriga brunalger såsom fingertare och skräppetare påträffas på större stenar och block. Krustabildande kalkalger täcker de få stenarna som finns på djupare delar. Nordost om utformningsalternativen intill kusten finns även brunalgerna blåstång och sågtång i större utsträckning. Bottenmiljön invid Falkenbergs kust är artrik och av god beskaffenhet men det hittades inga, enligt ArtDatabanken, hotade arter. Det finns ingen växlighet i utformningsalternativen A, B och AB då det är brist på hårt bottensubstrat och ett för stort bottendjup för att alger ska kunna etablera sig. Bottenfauna - bentisk epifauna och infauna Bentisk betyder bottenlevande, och bentisk epifauna är organismer som lever på sedimentytan medan bentisk infauna lever nedgrävda i havsbotten. Bottenfaunan i vindparksområdet är förhållandevis väl undersökt av Marine Monitoring AB. Dessutom finns det ett flertal studier avseende bottenfauna genomförda i närområdet av utformningsalternativen A, B och AB. Bottenfauna noterades i samband med en marinbiologisk undersökning norr och öster om vindparksområdena, samt i ett område som till stor del omfattas av havsområdena för utformningsalternativen A, B och AB (Hammar & Magnusson 2004). Bottenfaunaprov insamlades vid tre olika områden inom miljökontrollprogrammet för Skottarevsprojektet delstudie bottenfauna år 2008 (Dimming et al. 2009b). Ett av de undersökta områdena motsvarar de västra delarna av utformningsalternativ A och de sydvästra delarna av utformningsalternativen B och AB. Resterande två områden är belägna nordväst och sydost om utformningsalternativen. Därutöver gjordes dykundersökningar av botten utefter den planerade landanslutningskabeln, där bottenfaunans förekomst och täckningsgrad bestämdes på förutbestämda provtagningspunkter (Hammar et al. 9 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore ( ! ! ( ( !! # * ( ( ! ( ! # * # * + $ $$ + +! ( + $ + $ $ $ + $ $ # * # * ( ! ! ( ( ! ( ( ! ( ! ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! ( ! $ $ $ $ $ ± Lokaliseringsalternativ Utformningsalternativ A AB B ( ! ( ! ! ( ( ! ! ( ( ! Undersökningar + $ Blomqvist M & Qvarfordt S (2010) # * Dimming m.fl. (2009a) ( ! Dimming m.fl. (2009b) $ Hammar L & Magnusson M (2004) ( ! 0 ( ! Hammar m.fl. (2006) 2 000 4 000 Meters 1:150 000 Figur 2. Karta över undersökta områden i förhållande till utformningsalternativen A, B och AB. Marine Monitoring AB undersökte 3 områden utanför Falkenberg beträffande marinbiologi (Hammar & Magnusson 2004), och 3 områden beträffande bottenfauna (Dimming et al. 2009b). Bottenfaunaprov togs i samband med en slutbesiktning av bottenmiljön i området vid mudderdeponien (Dimming et al. 2009a). Det gjordes även dyk- och videoundersökningar av botten utefter det planerade kabelspåret (Hammar et al. 2006). Inom Naturvårdsverkets mätkampanj inventerades vegetationens täckningsgrad genom dyktransekter (Blomqvist & Qvarfordt 2010). 10 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Falkenbergs gamla muddertipplats ligger i nordöstra delen av utformningsalternativ B. Fiskeriverket provtog på 21 m djup strax norr om tippområdet (Smith 1999). En musselart som påträffades (Macoma calcarea) finns noterat på ArtDatabankens lista över hotade växter och djur i Sverige (ArtDatabanken 2010). Marine Monitoring AB utförde en slutbesiktning i området efter tippningen 2004 (Dimming et al. 2009a). Området är relativt utsatt för strömmar och detta innebär att sediment med liten kornstorlek och organiskt material (detritus) inte ackumuleras på botten utan transporteras vidare (Smith 2002). I bottenhuggen (Smith McIntyre) återfanns främst havsborstmaskar följt av snäckor och musslor. Fördelningen av huvudgrupperna var relativt likartad stationerna emellan. Medelvärdet på antal arter per station varierade. Stationerna närmast tippområdet hyste lägst medelvärden. Faunan dominerades av slätbuktig trådormstjärna som hade störst individtäthet närmast tippområdet, och lägst på den nordligaste stationen, norr om utformningsalternativen. Individtätheten på samtliga stationer dominerades av slätbuktig trådormstjärna, havsborstmasken Pholoe baltica, samt musslorna Kurtiella bidentata och Nucula nitidosa. Miljöstatusen var enligt EU:s vattendirektiv måttlig på alla stationer förutom på en station placerad strax norr om muddertipplatsen, denna station hade en god miljöstatus (Dimming et al. 2009a). Förekomst av bottenfauna i de östra och sydöstra delarna av utformningsalternativen A, B och AB bestämdes med hjälp av bottenskrapa och bottenhuggare (van Veen), som användes på främst lerbotten mellan 18 - 23 m djup under den marinbiologiska undersökningen år 2004 (Hammar & Magnusson 2004). Det makroskopiska djursamhället dominerades av hjärtsjöborre (Echinocardium cordatum), slätbuktig trådormstjärna och fjällig trådormstjärna (Amphiura chiajei), olika arter av musslor, havsborstmaskar och märlkräftor. Samma arter var även vanliga sydost om vindparksområdena på ler- och klapperstensbotten i djupintervallet 16 - 21 m. Utöver dessa djur fanns även andra frekvent förekommande arter som typiskt lever på hårt substrat såsom parallellsidig sjöpung (Corella parallellogramma) och krusbärssjöpung (Dendrodoa grossularia), tångsjöborre (Psammechinus miliaris) och sillbenspolyp (Halecium halecium) (Hammar & Magnusson 2004). Närmare kusten, i ostlig riktning från utformningsalternativen A, B och AB, ca 2,7 km utanför Falkenbergs hamn, var artsammansättningen något annorlunda. På bottensubstratet bestående av skiftande storlek av sten och sand förekom främst sträv sjöpung (Ascidiella scabra) och olika arter av musslor och snäckor på ett djup mellan 9 - 14 m (Hammar & Magnusson 2004). Även längs bottenkorridoren av det planerade kabelspåret mellan Falkenberg och utåt mot vindparksområdena till ett djup på 22 m, var olika arter av sjöpungar som påväxt på rödalger eller på enstaka stenar vanligast. På stenarna som sparsamt förekom på lerbottnarna fanns också nässeldjur (Cnidaria) och ledsnäckor (Polyplacophora). Andra ryggradslösa djur (evertebrater) som påträffades var sjögurkan lergök (Psolus phantapus), vitfläckig fransormstjärna (Ophiura albida) samt havsborstmasken Ophiodromus flexuosus (Hammar et al. 2006). På uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län har makrobottenfauna på flera stationer längs Hallandskusten årligen undersökts sedan 1993. Två lokaler, varav den ena ligger nordost (N14, 31 m djup) och den andra sydost (N15, 23 m djup) om utformningsalternativen A, B och AB, visar ett liknande bottenfaunasamhälle som i undersökningarna gjorda av Marine Monitoring AB (Dimming et al. 2009a, Dimming et al. 2009b). Arterna med högst individantal på stationerna under perioden 2006 - 2010 var för N14 slätbuktig trådormstjärna, fjällig trådormstjärna och snäckan Hyala vitrea. På N15 dominerade slätbuktig trådormstjärna, märlkräftan Ampelisca tenuicornis och musslan Kurtiella bidentata (Göransson 2006 - 2010). På denna station hittades även hotade arter såsom dvärgsjöborren (Echinocyamus pusillus) och maskeringssjögurkan (Thyone fusus) (Göransson 2006). Enligt ArtDatabankens rödlista (Gärdenfors m.fl. 2010) anses båda arter numera vara livskraftiga i Sverige, men vid Hallands län och Skånes län är kunskapen om maskeringssjögurkan fortfarande bristande. Stationerna visar enligt EU:s Vattendirektiv på en måttlig miljöstatus (Göransson 2010). 11 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Sammanfattning bottenfauna epifauna och infauna - bentisk olika arter av musslor, snäckor, sjöpungar, ormstjärnor samt sjögurka av arten lergök. Sydost om utformningsalternativen A, B och AB påträffades hotade arter såsom dvärgsjöborren och maskeringssjögurkan. Emellertid anses båda arter vara livskraftiga i Sverige, men vid Hallands och Skånes län är kunskap om maskeringssjögurkans bestånd fortfarande osäker (Gärdenfors m.fl. 2010). I de västra delarna av utformningsalternativen A, B och AB, samt i nordvästlig respektive sydostlig riktning om dessa förekommer ett likartat bottenfaunasamhälle. På ler- och siltbottnar på 22 - 31 m djup utgörs bottenfaunan främst av havsborstmaskar, som t.ex. Pholoe baltica, följt av snäckor och musslor. Den enskilda art som dominerade i individantal är slätbuktig trådormstjärna. Övriga vanligt förekommande arter är hästskomasken Phoronis muelleri och musslan Kurtiella bidentata. De största arterna av musslor, islandsmusslan och stor hjärtmussla, finns sporadiskt spritt i de västra delarna av utformningsalternativen samt i områdena nordväst och sydost om dessa. Enligt EU:s vattendirektiv har bottenfaunan i de undersökta områdena god miljöstatus. Artdiversiteten är hög men hotade arter påträffades inte. En liknande artsammansättning av bottenfauna förekommer intill Falkenbergs gamla muddertipplats i de nordöstra delarna av utformningsalternativen B och AB. Även här på 21 - 22 m djup dominerar havsborstmaskar såsom Pholoe baltica, och snäckor och musslor som t.ex. Kurtiella bidentata. Hästskomasken Phoronis muelleri förekom dock i mindre utsträckning, medan musslan Nucula nitidosa förekom mera frekvent i nordöstra delen av utformningsalternativ B och AB jämfört med de västra delarna av utformningsalternativen. Havsbotten i detta område har klassificerats som transportbotten, vilket medför att den naturliga variationen i artsammansättningen är stor. Vid provtagningstillfället hade alla stationer vid muddertipplatsen, förutom en station med god miljöstatus, endast måttlig miljöstatus. I de östra och sydöstra delarna av utformningsalternativen A, B och AB skiljer sig bottenfaunasamhället från de centrala och västra delarna i vindparksområdet. På något grundare djup mellan 18 - 23 m består bottensubstratet av lera med ett mer påtagligt inslag av grövre bottensubstrat såsom sand, grus och sten. Här domineras bottenfaunasamhället av hjärtsjöborre, slätbuktig trådormstjärna, fjällig trådormstjärna samt olika arter av musslor, havsborstmaskar och märlkräftor. Öster om vindparksområdena i ett grundare havsområde (9 - 14 m), som angränsar till den planerade kabelsträckan, förekommer även här Bottenfauna - större kräftdjur Större kräftdjur faller också under benämningen bentisk epifauna och infauna men p.g.a. kommersiellt intresse behandlas större kräftdjur här i ett enskilt avsnitt. Förekomst av större kräftdjur (Tiofotade kräftdjur = Decapoda) är relativt välundersökt i utformningsalternativen för Kattegatt Offshores planerade vindkraftpark. Marine Monitoring AB provfiskade hummer (Homarus gammarus) och andra större kräftdjur år 2007 (Wikström & Börjesson 2007), samt större kräftdjur inom Skottarevsprojektets miljökontrollprogram under åren 2008 - 2010 (Wikström & Hammar 2008, Wikström opubl. data). Kräftdjur noterades även i samband med dykundersökningar av det planerade kabelspåret 2006 (Hammar et al. 2006), och som bifångst under Fiskeriverkets nätprovfiske i anknytning till Skottarevsprojektet 2007 (Lövgren et al. 2007). För att få en översikt över de undersökta områdena i förhållande till utformningsalternativen, se figur 2 och 3. I samband med undersökningen av sträckan för landanslutningskabeln, från kusten till utformningsalternativen A, B och AB på djup mellan 5 - 22 m, påträffades endast strandkrabba (Carcinus maenas) och eremitkräfta (Pagurus bernhardus). Enstaka humrar noterades vid en lokal på 14,5 m djup, dock utanför transekten (Hammar et al. 2006). Provfiske utfördes år 2007 av Fiskeriverket genom nätfiske i tre områden. Ett område (ca 20 - 30 m djup) representerar till stor del utformningsalternativen A, B och AB. De andra 2 områdena är belägna nordväst (ca 30 - 60 m djup) och sydost (ca 20 - 30 m djup) om vindparksområdena. I området i utformningsalternativen och sydost om dessa dokumenterades eremitkräfta och maskeringskrabba som bifångst. Krabbtaska (Cancer pagurus) bifångades i samtliga tre under12 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore ± Lokaliseringsalternativ Utformningsalternativ A AB B Undersökningar Wikström A & Börjesson D (2007) Wikström A & Hammar L (2008), Wikström opubl. data 0 2 000 4 000 Meters 1:150 000 Figur 3. Karta över undersökta områden i förhållande till utformningsalternativen A, B och AB. Marine Monitoring AB provfiskade hummer och andra större kräftdjur år 2007 (Wikström & Börjesson 2007), samt större kräftdjur inom Skottarevsprojektets miljökontrollprogram under åren 2008 - 2010 (Wikström & Hammar 2008, Wikström opubl. data). 13 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore vandringsmönstret för krabbtaska i Kattegatt är mer komplicerat, då det finns flera utsjöbankar som krabborna rör sig emellan. Av märkningsstudierna framgår inte något precist migrationsstråk för arten i svenska vatten (Ungfors 2007). Inom miljökontrollprogrammet som upprättades för Skottarevsprojektets planerade vindpark utgjorde provtagning av större kräftdjur ett av de marinbiologiska delmomenten för övervakning av den marina miljön (Wikström & Hammar 2008, Wikström opubl. data). I projektet provfiskades större kräftdjur med hjälp av hummertinor, i vindparksområdet samt i två referensområden placerade ca 3000 m sydost respektive 3000 m nordväst om vindparksområdet. Vindparksområdet motsvarar utformningsalternativ A samt till stor del utformningsalternativen B och AB i projektet Kattegatt Offshore. Samtliga områden ligger inom ett djupintervall mellan 20 - 30 m. I varje område användes 10 hummertinor som totalt vittjades 9 gånger per provfiskeperiod. Varje provfiskeperiod pågick under november december under åren 2008 - 2010. Sammanlagt motsvarar detta årligen 90 fiskade tinor per område. Under provfisket år 2008 - 2010 fångades totalt 8 olika arter av kräftdjur. Dessa arter representerades av eremitkräfta, krabbtaska, strandkrabba, hummer, maskeringskrabba, simkrabba (Liocarcinus depurator), havskräfta och trollhummer (Munida rugosa). Enligt ArtDatabankens rödlista (Gärdenfors m.fl. 2010) är trollhummer en hotad art. Mest förekommande art var eremitkräfta som dokumenterades i totalt 4394 exemplar, därefter utgjorde krabbtaska den näst vanligaste arten som under provfisket påträffades i 3065 exemplar följt av strandkrabba med 996 individer. Hummer och maskeringskrabba förekom i mindre utsträckning 88 respektive 80 individer. Simkrabba och havskräfta noterades endast i några enstaka exemplar och bara en individ av trollhummer har påträffats, detta i utformningsalternativen. Eremitkräfta följt av krabbtaska och strandkrabba dominerade fångsterna i de tre undersökta områdena, dock tenderade årsmedelfångsten av krabbtaska och strandkrabba att vara något högre inom utformningsalternativen och nordväst om dessa jämfört med det sydöstra området (se figur 4a - d.). Störst årsmedelfångster av hummer noterades sydost om utformningsalternativen (se figur 4d). Fångsterna av maskeringskrabba var sökta havsområden. Endast i området nordväst om vindparksområdena återfanns några individer av strandkrabba, trollkrabba (Lithodes maja) och havskräfta (Nephrops norvegicus). En hummer fångades i området sydost om utformningsalternativen (Lövgren et al. 2007). Fältprovtagning på större kräftdjur genomfördes i ett område som motsvarar utformningsalternativ A samt till stor del utformningsalternativen B och AB, och i ett område ca 3.5 km sydost om utformningsalternativen på 15 - 25 m djup (Wikström & Börjesson 2007). I denna undersökning, som utfördes vid slutet av år 2007, sattes 15 hummertinor i varje område och dessa vittjades 3 gånger per utformningsalternativ. Under provtagningsperioden fångades endast ett fåtal individer av hummer (9 stycken) men ett flertal krabbtaskor (276 stycken) i de två områdena. Som bifångst noterades enstaka exemplar av strandkrabba, maskeringskrabba (Hyas araneus) och eremitkräfta. För att komplettera bilden av hummerförekomst vid utformningsalternativen, och som jämförelse av fångsteffektivitet vid riktat fiske, studerades även landningsdata som erhölls av lokal hummerfiskare som innefattar den totala fångsten under hela fiskesäsongen 2005 och 2006 i området (Wikström & Börjesson 2007). Landningsstatistiken tyder på att hummerförekomsten är högre inom några särskilda partier, förmodligen sten- och blockrika, i det undersökta havsområdet. Skillnaden i fångst av krabbtaska för utformningsalternativ A, samt i stora delar av utformningsalternativen B och AB, med 267 individer jämfört med området sydost om utformningsalternativen med 9 individer var påtaglig. Fångsten i utformningsalternativen, som är djupare än området sydost om dessa, utgjordes huvudsakligen av vuxna krabbtaskhonor (Wikström & Börjesson 2007). Den högre fångsten (antal individer) per fiskeansträngning (antal tinor * antal fiskedygn) kan bero på vuxna krabbtaskhonornas migrationsbeteende mot djupare vatten under hösten precis före äggläggningsperioden. Liknande migrationsmönster har observerats i Skottland och vid Englands östkust (Edwards 1979). Märkningsstudier utförda längs den svenska västkusten visar en sydlig nettomigration hos vuxna krabbtaskhonor i Skagerrak och Kattegatt (Ungfors 2006). Det visar sig emellertid också att 14 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Figur 4a Krabbtaska 4 Medelvärde CPUE 3 2008 2 2009 2010 1 0 RS VP RN Figur 4b Figur 4c 15 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Hummer 0.4 Medelvärde CPUE 0.3 2008 0.2 2009 2010 0.1 0.0 RS VP RN Figur 4d Figur 4a-d. Medelvärde av CPUE ±SD (n = 85 - 90) under åren 2008 - 2010 för eremitkräfta, krabbtaska, strandkrabba och hummer inom referensområde Syd (RS), vindparksområdet (VP) och referensområde Nord (RN). Vindparksområdet motsvarar utformningsalternativ A och till stor del utformningsalternativen B och AB i projektet Kattegatt Offshore. Det bör noteras att det är olika skalor på y-axeln i figur 4a - d. dessa. Hummer förekommer i mindre utsträckning, men flest individer dokumenterades sydost om utformningsalternativen. De grundare delarna i detta område har bottensubstrat med grus och sten, vilket kan vara en förklaring till den högre hummerförekomsten sydost om utformningsalternativen. Fångsterna av maskeringskrabba var relativt jämnt fördelade över alla områden. Den lever på både hård- och sandbottnar ner till vanligtvis 50 m djup. Simkrabba och havskräfta återfanns endast i några enstaka exemplar. Båda dessa kräftdjur lever på mjukbotten. Simkrabba vistas på vanligtvis på 5 - 20 m djup och förekommer därför troligen i större utsträckning i de östliga, grundare delarna av utformningsalternativen. Havskräfta lever vanligtvis djupare, på över 30 - 250 m djup, och påträffas därmed mera sannolikt i de djupare västra delarna av utformningsalternativ A och AB. Endast få individer av trollhummer verkar finnas i havsområden nordväst om utformningsalternativen. Arten lever på varierande bottnar från hårdbotten till sandblandad lera på vanligtvis 40 - 300 m djup, fast den även vistas grundare från ca 15 m djup. Trollhummer kan följaktligen påträffas sporadiskt i samtliga utformningsalternativen. Utmed sträckan för den planerade landanslutningskabeln påträffades strandkrabba och eremitkräfta, samt några individer av hummer. relativt jämnt fördelade över alla områden. Årsmedelfångsterna av simkrabba och havskräfta var relativt likvärdiga mellan utformningsalternativen och nordväst om dessa. I området sydost om utformningsalternativen fångades endast enstaka exemplar av havskräfta och simkrabba. För att kunna jämföra tidsmässiga och rumsliga variationer i fångst standardiserades resultatet till fångst per ansträngning, och detta benämns vid ”Catch Per Unit Effort” (CPUE). Sammanfattning bottenfauna - större kräftdjur I utformningsalternativ A, B och AB finns eremitkräfta krabbtaska, strandkrabba, hummer, maskeringskrabba, simkrabba, havskräfta och trollhummer representerade bland de större kräftdjuren. Eremitkräfta dominerar och återfinns i samtliga utformningsalternativ samt i områden med samma djupintervall nordväst och sydost om dessa. Arten vistas huvudsakligen inte på utpräglade lerbottnar varför den troligtvis förekommer mindre frekvent i de västra och djupare (>25 m) delarna av utformningsalternativen A och AB. Krabbtaska och strandkrabba utmed kusten bedöms som vanligt förekommande, dock fångades fler individer av krabbtaska i vindparksområdena samt i havsområden nordväst om 16 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Fisk (Gadus morhua) och sill (Clupea harengus), följda av skarpsill (Sprattus sprattus) och i mindre utsträckning av rödspotta (Pleuronectes platessa). Jämfört med hela den analyserade regionen (ICES-ruta 4257) var förekomsten av torsk vid utformningsalternativen och i ett område ca 3.5 km sydost om dessa (tidigare Skottarevsprojektets område Syd, 15 - 25 m) särskilt hög under våren. Mest torsk fångades väster om utformningsalternativen på större djup. Det bör dock noteras att endast den positionen där trålningen påbörjas anges i loggboksdata, vilket betyder att fiske även kunnat ske i ett angränsande område (Hammar & Wikström 2005). Under våren 2007 bedrevs nätfiske i 3 områden i och kring utformningsalternativen av Fiskeriverket (Lövgren et al. 2007). Ett område motsvarar utformningsalternativ A och till stor del utformningsalternativen B och AB. Resterande två områden är placerade ca 3.5 km sydost och ca 5 km nordväst om utformningsalternativen. Vanligt förekommande arter var skrubbskädda (Platichthys flesus), sandskädda (Limanda limanda), rödspotta, torsk och vitling (Merlangius merlangus). Förutom sandskädda och vitling var fiskarterna ganska likvärdigt fördelade i de undersökta områdena. Fler individer av sandskädda fångades i de grundare områdena (20 - 30 m djup) medan vitling fångades på större djup (ca 30 - 60 m) djup. Fiskeriverkets provtrålningar (1999 - 2005) och provfiskedata från Baden m.fl. (1990) visade ett jämförbart fisksamhälle i området under våren. Sill dominerade kraftigt, följt av skarpsill, torsk, sandskädda, vitling, skrubbskädda, rödspotta och lerskädda (Hippoglossoides platessoides). Därutöver förekom ett flertal mindre vanliga arter som t.ex. sjurygg (Cyclopterus lumpus), piggvar (Psetta maxima), slätvar (Scophthalmus rhombus) och tunga (Solea solea) (Hammar & Wikström 2005). Under våren 2009 - 2011 undersöktes torskförekomst med hjälp av avancerade ekolod, samt genom provfiske år 2011, av Marine Monitoring AB (Andersson m.fl. 2009, Andersson & Börjesson 2011). Områdena som studerades är placerade i utformningsalternativ A, i stora delar Sammanställningen över fisk i de planerade utformningsalternativen A, B och AB i projektet Kattegatt Offshore är uppdelad i följande fyra avsnitt: fiskförekomst, vandringsmönster, lekområden och uppväxtområden. Fiskförekomst Vilka fiskar som är vanligt förekommande i området kan vara av betydelse vid utvärdering av effekterna från en vindpark, exempelvis gällande potentiell inverkan från vindkraftverken genom t.ex. driftljud. Fisksamhället i området vid utformningsalternativen A, B och AB undersöktes av Marine Monitoring AB i samband med kontrollprogrammet för Skottarevsprojektet (Hammar et al. 2008, Wikström et al. 2012 in prep.). Ytterligare information om förekommande fiskarter i och kring utformningsalternativen härstammar från Marine Monitoring AB (Andersson et al. 2009, m.fl.) och från Fiskeriverket (Lövgren et al. 2007). Fiskeriverkets forskningsfartyg U/F Argos utför årligen provfiske med bottentrål i de svenska vattnen. 3 av Fiskeriverkets provfiskelokaler, som skiljer sig geografiskt och avseende bottendjup, ligger i sydöstra Kattegatt. I ett forskningsprojekt studerades bottenfisksamhället i Kattegatt med bottentrål (Baden et al. 1990). Det svenska yrkesfisket rapporterar landad fångst och fiskeredskap, och informationen förs in i en databas som upprättas av ICES (International Council of the Exploration of the Sea). Data från Fiskeriverkets provtrålningar (1999 - 2005), data från forskningsprojektets provfiske (1984 1990 exkl. 1985), och data från yrkesfiskets landningar (loggboksdata 1996 - 2004), analyserades av Marine Monitoring AB (Hammar & Wikström 2005). Därutöver har information inhämtats från myndigheter och hemsidor. För att få en översikt över de undersökta områdena i förhållande till utformningsalternativen, se figur 5. Fiskförekomsten baserat på analys av yrkesfiskets loggboksinformation (1996 - 2004) visade att de största fångsterna i området vid utformningsalternativen A, B och AB utgjordes av torsk 17 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Lokaliseringsalternativ Utformningsalternativ A AB B ± Undersökningar Lövgren m.fl. (2007) Hammar m.fl (2008), Wickström m.fl. (2012 in prep.) 0 2 000 4 000 Meters 1:150 000 Figur 5. Karta över undersökta områden i förhållande till utformningsalternativen A, B och AB. Fisksamhället undersöktes i och kring utformningsalternativen av Marine Monitoring AB (Hammar et al. 2008, Wikström et al. 2012 in prep.). Ytterligare information om förekommande fiskarter härstammar från ett provfiske genomfört av Fiskeriverket (Lövgren et al. 2007). 18 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore inkluderar fläckig sjökock (Callionymus maculatus), tungevar (Arnoglossus laterna), lerskädda, skrubbskädda m.fl.. Endast få pelagiska fiskarter såsom sill, makrill (Scomber scombrus), gråsej (Pollachius virens) och skarpsill förekom. Fisksamhället i de undersökta områdena varierar till viss del beträffande artabundansen mellan åren, men är i stort sett tämligen homogent. Fisk inventerades september 2006 av Marine Monitoring AB vid den planerade landanslutningskabeln (0 - 22 m djup) genom linjetaxering via dykare (Hammar et al. 2006). Området domineras av stenbeströdd lerbotten och rödalger, vilket gynnar ett annorlunda fisksamhälle än vid den djupare lerbotten vid utformningsalternativen. Mestadels påträffades individer av stubb (Pomatoschistus spp.). Vidare var stensnultra (Ctenolabrus rupestris), skärsnultra (Symphodus melops) och svart smörbult (Gobius niger) vanligare vid områden med hårt bottensubstrat än vid områden med mjukt bottensubstrat. Plattfiskar som rödspotta och sandskädda, och ett fåtal exemplar av sjustrålig smörbult (Gobiusculus flavescens) påträffades tillika. Arter som noterades utanför transekten var glasbult (Crystallogobius linearis), tångspigg (Spinachia spinachia), taggmakrill, rötsimpa, tejstefisk (Pholis gunnellus), gråsej och ål (Anguilla anguilla). Under sommaren 2008 placerades även översiktsnät utmed den planerade kabelkorridoren på 14 - 16 m djup (Hammar et al. 2008). Detta i syfte för att se huruvida förekomst av torsk var högre på grundare vatten. Fångsten dominerades av snultror och rötsimpa. Medelfångsten av torsk var 2,2 individer per nät och dygn, vilket är ett förhållandevis lågt resultat men ändå 10-faldigt fler än i de djupare fiskeområdena vid utformningsalternativen. Fiskarter uppsatta på ArtDatabankens rödlista över hotade arter (Gärdenfors m.fl. 2010) och som dokumenterats inom utformningsalternativen för Kattegatt Offshore är torsk, vitling, havskatt, bleka/lyrtorsk, sjurygg, pigghaj, kolja och ål (Hammar m.fl. 2006; Lövgren m.fl. 2007; Hammar m.fl. 2008; Andersson & Börjesson 2011; Wikström m.fl. 2012). Noterbart är att ål endast dokumenterats längs landaslutande kabelkorridor (Hammar m.fl. 2006). Vidare har även arterna fyrtömmad skärlånga och långa som också är av utformningsalternativen B och AB, och i referensområden som ligger sydväst och söder om utformningsalternativen. Lekmogen torsk förekom i varierande grad i alla undersökta områden. Under hösten förekom en något minskad dominans av sill i utformningsalternativen (Fiskeriverkets provtrålningar 1999 - 2005). Det fångades nästan lika mycket skarpsill som sill. Därefter följde vitling, sandskädda och taggmakrill (Trachurus trachurus), och i mindre utsträckning förekom rödspotta, lerskädda och torsk. Ett flertal mindre vanliga arter såsom rötsimpa (Myoxocephalus scorpius), knot (Eutrigla gurnardus) och kolja (Melanogrammus aeglefinus) påträffades men dock i låga individantal (Hammar & Wikström 2005). Även i ett område ca 3.5 km sydost om utformningsalternativen A, B och AB (Skottarevsprojektets område Syd, 15 - 25 m) finns, baserat på både Fiskeriverkets provtrålningar och yrkesfiskets landningsdata, en likvärdig fisksammansättning. Fisksamhället undersöktes under juni och juli 2008, 2009 samt 2010 av Marine Monitoring i samband med miljökontrollprogrammet för Skottarevsprojektet (Hammar et al. 2008, Wikström et al. 2011 in prep.). I provfisket användes sammanlänkade Nordiska kustöversiktsgarn och piggvarsgarn. Provfiske företogs dels i vindparksområdet inom djupintervallet 20 - 25 m och dels inom 4 olika referensområden placerade på 1 km respektive 7 km avstånd från vindparken i nordlig respektive sydlig riktning. Vindparksområdet motsvarar östra delen av utformningsalternativ A, södra delen av utformningsalternativ B och sydöstra delen av utformningsalternativ AB. Referensområdet 1 km norr om vindparksområdet ligger i norra delen av utformningsalternativ B och AB. Resultatet visade en hög artrikedom då totalt 35 fiskarter dokumenterades (se figur 6ab). Artsammansättningen överensstämmer delvis med Fiskeriverkets provfisken (1999 - 2004). Fisksamhällets struktur visade i sin helhet en dominans av fiskarter som lever på eller nära botten (demersala) såsom sandskädda, som dominerade kraftigt, följt av knot, sjötunga, rödspotta, vitling och rötsimpa. Fångsterna av torsk var låga och kan vara en följd av kraftigt yrkesfiske i området (Fiskeriverket 2004). Andra mindre vanliga arter 19 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Kg fisk per ansträngning Antal fiskar per ansträngning 0 10 20 30 40 0.0 50 Sandskädda Sandskädda Knot Knot Sjötunga Rödspätta Rödspätta Vitling Vitling Sjötunga Rötsimpa Rötsimpa 2008 2009 0.5 2010 1.0 1.5 2.0 2008 2009 2010 2.5 3.0 3.5 Figur 6a. Medelfångst ± (S.E.), avseende antal individer (vänster) och kg (höger), för de vanligaste demersala fiskarterna per ansträngning (dygn och översiktsgarn), alla områden inkluderade och presenterade för år 2008, 2009 och 2010. Kg fisk per ansträngning Antal fiskar per ansträngning 0.0 0.2 0.4 0.6 0.8 0.00 Fläckig sjökock 0.01 0.02 0.03 0.04 0.05 0.06 0.07 Torsk Tungevar Kummel Lerskädda Skrubbskädda Torsk Piggvar Skrubbskädda Havskatt Kummel Sjurygg Piggvar Lerskädda Skäggsimpa Småfläckig rödhaj Bergvar Fenknot Bergtunga Bergtunga Fenknot Fläckig sjökock Randig sjökock Långa Fjärsing Tungevar Kolja Fjärsing Småfläckig rödhaj Skäggsimpa Havskatt Randig sjökock Sjurygg Bleka 4-töm. skärlånga Slätvar Bleka Kolja Slätvar 4-töm. skärlånga Långa Bergvar Berggylta Berggylta Glyskolja Glyskolja Pigghaj Pigghaj Rödtunga Rödtunga Spetstj. långebarn Spetstj. långebarn Svart smörbult Svart smörbult Tejstefisk Tejstefisk 3-töm. skärlånga 3-töm. skärlånga 2008 2009 2008 2010 2009 2010 Figur 6b. Medelfångst ± (S.E.), avseende antal individer (vänster) och kg (höger), för ”övriga” demersala fiskarter per ansträngning (dygn och översiktsgarn), alla områden inkluderade och presenterade för år 2008, 2009 och 2010. 20 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore uppsatta på artdatabankens rödlista (Gärdenfors m.fl. 2010) dokumenterats i närområdet kring Kattegatt Offshores utformningsalternativ (Wikström m.fl. 2012). Det kan även antas att havsnejonöga (Petromyzon marinus), tånglake (Zoarces viviparus), och rockor påträffas sporadiskt i utformningsalternativen, då dessa hotade fiskarter förekommer längs hela eller stora delar av den svenska västkusten. Enstaka individer av både långa och klorocka (Amblyraja radiata) fångades i samband med provfisken (Lövgren et al. 2007, Hammar et al. 2008). Staksill (Alosa fallax) har inte kunnat dokumenteras i provfisken i havet, men då arten leker i Ätran kan den komma att passerar havsområdet kring och inom utformningsalternativen. Staksill är fredad i Sverige och finns bland annat längs västkusten (Fiskeriverket 2011). Av dessa hotade fiskarter är det främst vitling och torsk som dokumenterats som särskilt förekommande fiskart inom utformningsalternativ A, B och AB (Hammar & Wikström 2005, Lövgren et al. 2007, Hammar et al. 2008, Andersson et al. 2010, Andersson & Börjesson 2011) tillika områden som omfattas av lekområde för torsk i sydöstra Kattegatt (Vitale et al. 2008). rödspotta, vitling, rötsimpa, lerskädda och torsk. Noterbart är emellertid att då torskbestånden decimerats kraftigt har dess dominans i fisksamhället tillika reducerats. Torsk uppehåller sig och aggregeras i utformningsalternativen och i de närliggande djupområdena kring utformningsalternativen, då detta utgör delar av ett lekområde för torsk under våren. Något mindre mängd torsk påträffas under hösten, eftersom torsk inte verkar stanna kvar i området efter lekperioden. Vitling uppehåller sig troligtvis främst i de västra delarna av utformningsalternativen A, B och AB, då arten förekommer ovanför lerblandade sandbottnar. Plattfiskarterna rödspotta, skrubb-, sand- och lerskädda kan förväntas dominera på de blandade ler- och siltbottnar i de centrala och västra delarna av utformningsalternativen A, B och AB. Tunga leker under sommaren på ca 20 m djup, och kan således antas vistas i större utsträckning i utformningsalternativen under denna årstid jämfört med andra tider på året. Under vintern vandrar rödspotta, ler- och skrubbskädda ut på djupare vatten och förekommer troligtvis mindre frekvent i utformningsalternativen under denna tid. I de östra delarna av utformningsalternativen A, B och AB har bottensubstratet inslag av sand, grus och sten och därför kan förekomst av fiskarter såsom rötsimpa, sjurygg och knot förväntas vara högre jämfört med de västra delarna. De genomförda undersökningarna talar för att det endast förekommer marginella variationer i fiskförekomst mellan utformningsalternativ A, B och AB. Utmed kabelkorridoren innanför utformningsalternativen, med stenbeströdd lerbotten och rödalger, skiljer sig fisksamhället från utformningsalternativen. Fiskarter såsom stubbar, smörbultar, stensnultra och skärsnultra är vanligt förekommande. Uppväxande torsk och plattfiskarterna rödspotta och sandskädda vistas också här. Andra arter som påträffas, om än i mindre utsträckning, är glasbult, tångspigg, taggmakrill, rötsimpa, tejstefisk, gråsej och ål. Sammanfattning fiskförekomst Generellt bör noteras att artsammansättningen i fisksamhället i havsområdet för Kattegatt Offshores planerade vindkraftpark varierar mellan säsonger på året (vår, sommar, höst och vinter) samt mellan år. Detta medför även variationer i dominerande fiskarter i fisksamhället. Fisksammansättningen i utformningsalternativen domineras av sill följt av skarpsill. Dessa fiskar lever i den fria vattenmassan (pelagialen) mellan botten och ytan och är både vanliga och mycket rörliga i havet. De största variationerna av fisk i utformningsalternativen mellan år förklaras av skillnader i förekomst av sill och skarpsill. Under hösten kan det förekomma något mindre sill i utformningsalternativen jämfört med våren. Även tillfälliga men stora förekomster av taggmakrill kan förväntas under hösten. Fisksammansättningen vid botten domineras av fiskarter såsom sandskädda, knot, sjötunga, 21 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Vandringsmönster även de danska sunden, Lilla- och Stora Bält. Sedan 1975 har andelen vandrande ål genom de danska sunden ökat medan den genom Öresund har minskat (Sjöberg & Petersson 2005). För att undersöka ålens vandringsmönster märktes blankål från Östersjön i en studie utförd av Fiskeriverket. Från Hallandskusten rapporterades ingen återfångst varför det är troligt att Hallands kuststräcka inte utgör en vandringssträcka för blankål från Östersjön. Det förefaller rimligt att blankålen på sin väg norrut huvudsakligen vandrar genom Kattegatts djupare vatten (Sjöberg N pers. kom.). I Kattegatt norr om Skälderviken förekommer heller inga betydande fångster av blankål från yrkesfisket. Lokalt bedrivs dock småskaligt fiske med ålryssjor längs hela västkusten (Sjöberg N pers. kom. 2005). Denna ål härstammar troligen från lokala uppväxtområden längs Hallandskusten. Många fiskar företar vandringar under året för att leka eller söka föda. För vissa arter skulle en vindpark kunna utgöra ett vandringshinder. De vandrande fiskarter som bedöms vara relevanta för området vid utformningsalternativen är ål, lax (Salmo salar), havsöring/öring (Salmo trutta), makrill (Scomber scombrus), horngädda (Belone belone), staksill samt havs- och flodnejonöga (Lampetra fluviatilis). Information om fiskarternas vandringsmönster har sammanställts från vetenskapliga artiklar, från myndigheter såsom Fiskeriverket och Länsstyrelsen i Hallands län samt från hemsidor som t.ex. ArtDatabanken. Ål Rekrytering av europeisk ål har minskat med uppskattningsvis 99 % sedan 1970-talet (Sjöberg & Petersson 2005). Trots fiskestopp sedan maj 2007, med vissa undantag för yrkesfiskare, är ålens rekrytering till Europa fortsatt mycket svag (Fiskeriverket 2011). Ål står på Naturvårdsverkets rödlista för hotade arter och klassas som akut hotad. Det är därför betydelsefullt att undersöka om ålens vandringsmönster mellan Sargassohavet och de svenska kusterna kan komma att störas av en vindpark. Ål är en katadrom fiskart, det betyder att den lever i sötvatten men fortplantar sig i saltvatten. De minsta larvstadierna av ål hittades i Sargassohavet (Atlanten) varför det antas vara ålens lekområde. Genom Golfströmmen och den Nordatlantiska strömmen driver larverna mot de europeiska kustområdena. Under denna resa omvandlas larverna till ålyngel, så kallade glasålar. Under månaderna april - maj når glasålarna Skandinavien. De får då mer färgpigment och söker sig till kustområden där de kan gå upp i vattendrag och sjöar. När glasålarna väl når södra Kattegatt är samtliga glasålar pigmenterade, och ålen kallas då för gulål. Härifrån vandrar gulålarna långsamt in till Östersjön. Som gulål lever ålen i flera år innan den återvänder som blankål (vandringsål) till Sargassohavet för lek. När blankålen vandrar från Östersjön mot Sargassohavet passeras främst Öresund men Lax Lax förekommer numera i samtliga av de 14 vattensystem som tidigare haft laxförekomst längs den Halländska kusten (Almer 2001). Lax är en anadrom fisk, vilket betyder att den lever i saltvatten men fortplantar sig i sötvatten. Under vår och försommar vandrar de unga (1 - 5 år gamla) laxarna till havet, där de främst simmar enskilt. Laxen längs västkusten företar långa vandringar till Nordatlanten, där den uppehåller sig under sin tillväxt (Norell P pers. kom.). Laxindivider från Ätran, Lagan och Stensån visade sig i en märkningsstudie vandra från Hallandskusten direkt västerut till den danska kusten (Larsson 1974). Detta är den huvudsakliga vandringsvägen genom Kattegatt (Norell P pers. kom.). Larssons studie visade att laxen fortsätter sin vandring förbi Skagen och västerut till Atlanten. Somliga simmade även i nord - nordvästlig riktning invid den norska kusten tills även de slutligen fortsatte västerut till Atlanten. Efter tillväxtperioden i Nordatlanten flyttade sig laxen i motsatt riktning tillbaka via den norska kusten genom Skagerrak till Kattegatt (Larsson 1974) och söker sig längs kusten till rätt vattensystem att gå upp i. Denna lekvandring av lax börjar under april och kan pågå fram till leken, som företas i oktober - no22 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Makrill vember (Muus et al. 1999), i samma vattensystem där den en gång själv kläckts (Degerman et al. 2001). Lax utnyttjar alltså inte Kattegatt som uppväxtområde utan enbart som vandringsområde (Ljunggren J pers. kom.). Makrill lever i stim nära ytan och genomför vandringar för lek och födosök. Fiskarna övervintrar i stora stim nära botten i norra Nordsjön och Atlanten (Fiskeriverket 2011). Under april - maj flyttar makrillen till bland annat Kattegatt för att leka. Leken sker under juni - juli när vattentemperaturen är 10 - 11°C (Dannevig 1953). Äggen läggs nära vattenytan. Ägg och larver är pelagiska vilket innebär att de flyter och driver med strömmen. Efter leken samlas de vuxna fiskarna i stim och söker föda vilket kan vara planktondjur och mindre fiskar såsom sill, skarpsill och tobis. Under hösten vandrar makrillen tillbaka ut till Nordsjöns och Atlantens djupvatten (Fiskeriverket 2011). Havsöring Det finns havsöring som är stationär i sötvatten eller som är vandringsfisk i havet. Efter kläckning stannar havsöringarna 1 - 5 år i sötvatten och vandrar sedan ut i havet (Muus et al. 1999). Utvandringen sker under april - mars (Reimer & Schibli 2001). Havsöring uppehåller sig främst nära kusten på ungefär 3 - 6 m djup där fiskarna håller sig i skyddade födorika miljöer. Särskilt nattetid tycks mindre öring hålla sig grunt (Norell P & Ljunggren J pers. kom.). Med ökad storlek ökar födointaget av fisk och havsöringen kan då följa sillstim ut på djupare vatten (Ljunggren J pers. kom.). Havsöringens vandring påverkas något av de dominerande strömmarna (Degerman et al. 2001), och ett vandringsmönster som observerades i samband med att fiskar märktes vid västkusten är att dessa återfångades norrut (Ljunggren J pers. kom.). Viss vandring förekommer även i riktning mot den danska sidan av Kattegatt. Undersökningar har dock visat att havsöring sällan vandrar längre än 50 - 100 km från sitt ursprungliga vattendrag (Berntsson & Johansson 1977, Degerman et al. 2001). Havsöring leker under perioden oktober december (Fiskeriverket 2011). I de mindre halländska vattendragen verkar leken äga rum under de två första veckorna i november (Degerman et al. 2001), men variationer förekommer, eftersom leken i vattendrag kan vara anpassad efter vattenflöde och temperatur. I större åar såsom Ätran, samt i mindre vattendrag med stabil vattenföring, kan utlekt havsöring övervintra. Även havsöring som inte leker kan vandra upp i åar för att övervintra. Utlekt havsöring vandrar tillbaka mot havet på våren, tillsammans med smolt och icke-lekande havsöring (Degerman et al. 2001). Horngädda Horngädda är en stimfisk som lever i ytvattnet. Under vintern vistas horngädda i Atlanten, och då främst öster och söder om Irland. För att leka i april - maj vandrar arten till Nordsjön, Kattegatt och de danska Bälten. Horngäddan lägger sin rom på grunt vatten i tångbältet (Muus et al. 1999) eller bland ålgräs (Zostera marina) (Fiskeriverket 2011). Efter leken stannar fiskarna kvar och uppehåller sig längs kusterna för att söka föda. Horngäddan vandrar tillbaka till östra Atlanten under hösten. Staksill I Europa skyddas arten enligt EU:s art- och habitatdirektiv (Natura 2000) och i Sverige är staksill fridlyst sedan år 2005. Staksill finns i bland annat Atlanten och i insjöar i Europa. I Sverige förekommer staksillen längs både västkusten och i Östersjön. I havet lever arten på djup mellan 40 300 m. På våren, under maj och juni, vandrar staksill upp i sötvatten för att leka (www.fiskeriverket. se). Förekomst av staksill har dokumenterats från olika delar av Ätran (Alenäs I pers. kom.). Leken företas i juli över sand- och grusbottnar varpå fiskarna vandrar ut i havet igen. Staksillsynglen stannar i sötvattnet tills de i november simmar ut till havet (www.fishbase.org). 23 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Havs- och flodnejonöga bristfällig. Fynd av födosökande individer av havsnejonöga har gjorts i Kattegatt nära den svenska kusten, samt vid djuphavstrålning på ner till över 4000 meters djup och 650 km från närmaste kust. Denna spridning beror troligen på de olika värddjuren som havsnejonöga suger sig fast vid såsom stora fiskar (t.ex. torsk, kolja, brugd, svärdfisk) och marina däggdjur (t.ex. gråval, blåval, tumlare) (Söderman & Ljunggren 2009). Levnadssätten hos både havs- och flodnejonöga är likartade (Söderman & Ljunggren 2009). På ArtDatabankens rödlista (Gärdenfors m.fl. 2010) klassificeras havsnejonöga som ”nära hotad” p.g.a. att det skett en minskning av antalet könsmogna individer. Bestånden av flodnejonöga anses, till skillnad från havsnejonöga, vara livskraftiga. Havs- och flodnejonöga förekommer vid västkusten. Båda fiskarter är anadroma, vilket betyder att de lever i saltvatten men fortplantar sig i sötvatten. Det finns dock enstaka insjölevande bestånd av flodnejonöga. Lekvandring av flodnejonöga upp i sötvattendrag påbörjas under augusti och företas som intensivast under tidsperioden september - oktober (www.artdata.slu.se). Möjligt är att en del exemplar av flodnejonöga i stället övervintrar i havet och sedan vandrar upp samma vår som leken äger rum i april - juni. Havsnejonögats lekvandring sker från maj till början av juli och dess lek företas under tidsperioden juli - augusti (www.artdata.slu.se). Observationer vid Hertings kraftstation i Ätran visar att individer av havsnejonöga försöker ta sig vidare upp i vattensystemet framförallt i början av juni (Söderman & Ljunggren 2009). Havs- och flodnejonöga söker sig till vattendrag där de kan uppfatta lukt av nejonögonlarver. Larverna utsöndrar ämnen (feromoner) som verkar attraherande på vuxna individer. Ätran tros ha en av landets största uppvandring av havsnejonöga (Söderman & Ljunggren 2009). Kort efter leken, uppskattningsvis en vecka, dör de utlekta individerna av havs- och flodnejonöga. Larverna stannar i sötvattnet och först efter ca 5 år genomgår de en förvandling (metamorfos) till ett liv som parasit i havet. Havsnejonögat vandrar ut till havet under senhösten fram till midvintern medan flodnejonögat ibland vandrar ut först under senvåren. Migrationen sker nattetid och induceras av högt vattenflöde (Söderman & Ljunggren 2009). Flodnejonöga lever normalt kustnära där arten kan följa stim av bytesfisk som exempelvis sill, skarpsill och havsöring. Kunskapen om det svenska havsnejonögats liv i havet är mycket Sammanfattning vandringsmönster för ål, lax, havsöring, makrill, horngädda, staksill och nejonöga Det är inte sannolikt att utformningsalternativen A, B och AB i Kattegatt Offshore utgör ett vandringstråk för Östersjöbeståndet av blankål. Den gulål- och blankålsvandring som företas omkring Hallandskusten omfattar sannolikt bara lokalt uppväxt ål och är därför av liten omfattning. Lax vandrar från de halländska åsystemen ut till havs via den danska kusten, och sedan vidare ut till Nordatlanten. Fiskarna simmar tillbaka via den norska kusten och i samma passage genom Skagerrak och Kattegatt under lekvandringen. Vandrande lax passerar således utformningsalternativen A, B och AB i Kattegatt Offshore. Havsöring är förhållandevis stationär, då den vanligtvis inte vandrar längre än 100 km från det vattendraget som den utvandrade från. Den största andelen havsöringar förekommer kustnära och inte djupare än 3 - 6 m. Större havsöring som jagar efter sill och skarpsill kan förekomma vid utformningsalternativen A, B och AB i samband med dessa födosök. Under hösten kan lekvandrande havsöring som befinner sig på djupare vatten passera Kattegatt Offshore när den simmar upp mot vattendragen. Under sommar och höst förekommer stim av makrill längs Hallandskusten och således även inom och kring utformningsalternativen A, B och AB. Vandrande horngädda passerar Hallandskusten och troligtvis också utformningsalternativen under våren på väg mot lekområden, vilka är placerade kustnära i tångbältet och i sjögräsängar. Efter leken uppehåller sig horngäddan i havsom24 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Sill rådet för att söka föda. Staksill kan passera utformningsalternativen under sin lekvandring i maj och juni. Även i juli och november, när de utlekta fiskarna och ynglen flyttar från sötvatten till havet, kan staksill förekomma i området. Flodnejonöga lever troligen främst kustnära där fiskarna på födosök kan följa t.ex. sillstim och havsöring. Lekvandring till sötvatten sker augusti - oktober och utvandring äger rum under senvåren. Då flodnejonöga uppehåller sig vid kusten kan det antas att den även förekommer vid utformningsalternativen för Kattegatt Offshore. Havsnejonöga kan förekomma vid kusten men har även hittats på stora djup långt ifrån kusten. Arten företar sin lekvandring till sötvatten från maj till början av juli, och ut till havs igen under senhösten och fram till midvintern. Lokala bestånd av havsnejonöga kan passera utformningsalternativen för Kattegatt Offshore i samband med lekvandring under våren. Sill tillhör en av de kommersiellt mest betydande arterna i svenska vatten. Sillen vandrar i stim längs kusterna samt ute till havs, och uppehåller sig mellan ytvattnet och ner till 200 m. Under dagen går sillen ofta närmare botten, medan den under natten stiger upp närmare ytan (Fiskeriverket 2011). Sill blir könsmogen vid 3 - 4 års ålder. Fisken lägger ägg som klibbar ihop och fastnar på botten eller i vegetation på 0,5 - 100 m djup. För att äggen skall kunna utvecklas på botten krävs ett grovt bottensubstrat av sand, grus eller sten samt en god vattengenomströmning (Rosenberg 1982). I Kattegatt är sill indelad i olika bestånd som skiljer sig beträffande tillväxt, lektider och vandringsvägar. Det finns höstlekande Nordsjösill, vår-/sommarlekande Rügensill och mindre, lokala, vårlekande sillbestånd. Tidigare har det även funnits ett höstlekande sillbestånd, den s.k. Kobbergrundsillen, men denna anses ha försvunnit sedan i slutet av 1960-talet. Nordsjösill leker i södra och västra Nordsjön under hösten. Strömmarna för med sig larverna nordost in i Skagerrak och Kattegatt. Den vuxna sillen vandrar sedan tillbaka till Nordsjön. Kattegatt utgör således ett uppväxtområde men inget lekområde för Nordsjösill. Rügensill leker under vår/sommar i sydöstra Östersjön och vuxen Rügensill vandrar årligen till och från Kattegatt och Skagerrak för att söka föda. Lokala bestånd av Kattegattsill leker däremot i Kattegatt, från mars - maj med störst koncentration i april. Baserat på intervjustudier har utsjöbankarna rapporterats vara de huvudsakliga lekområdena för sill i Kattegatt. Även sydost om utformningsalternativen har sillek rapporterats. Sillek förekommer också öster om utformningsalternativen nära kusten strax norr om Falkenberg (Morups tånge, Glommen) och precis söder om Falkenberg (Rosenberg 1982). Svenska yrkesfiskets fångster i området (1996 - 2004) visar att fångsten av sill i dessa områden är högst under hösten och lägre under våren (januari - maj), vilket sammanfaller med sillens lekperiod (Hammar & Wikström 2005). Bottensubstratet i utform- Lekområden För att bedöma en havsbaserad vindparks inverkan på den marina miljön, är det viktigt att beakta om lokaliseringen är av betydelse för fiskarters reproduktion, och vilka säsonger som kan vara särskilt känsliga. Under konstruktionsarbetet finns risk att djurlivet störs. Lekområden beskrivs för de fiskarter som anses vara betydelsefulla beträffande deras ekologiska funktion och kommersiella värde, såsom sill, skarpsill, rödspotta och tunga. Information om dessa fiskarters lekområden har sammanställts från vetenskapliga artiklar, från myndigheter såsom Fiskeriverket och från hemsidor som t.ex. www.fishbase.org. Lekområdet för torsk i Kattegatt undersöktes av Marine Monitoring AB och PB Miljödata, och resultaten sammanfattas i en egen rapport (Andersson S & Börjesson P 2011). 25 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Skarpsill ningsalternativen A, B och AB är endast i de östra delarna lite grövre med inslag av grus och sten. Resterande yta domineras av sand, silt och lera. Det är följaktligen mindre sannolikt att sillek förekommer här. Däremot visar analysen av fiskförekomst från Fiskeriverkets fartyg Argos 1999 - 2005, exkl. år 2000 (Hammar & Wikström 2005), att förekomsten av sill var särskilt hög under våren (januari - februari) i ett område ca 6000 m norr om utformningsalternativen på ett djupintervall 26 - 28 m. Detta kan tolkas som om en ansamling, eventuellt lekansamling, av sill har skett. Lek av sill inom utformningsalternativen kan följaktligen inte uteslutas. Ca 3.5 km sydost om utformningsalternativen (Skottarevsprojektets område Syd, 15 - 25 m) består bottensubstratet av sand, grus och sten. Trots att kraven på bottenmaterialet uppfylls, förekom inga förhöjda fångster av sill under lekperioden i området (yrkesfiskets fångster 1996 - 2004). Som redan påpekats, kan orsaken vara att de rapporterade positionerna noterades när trålningen påbörjades. På så sätt kan sill som rapporterades in från utformningsalternativen A, B och AB faktiskt fångats söder om dem. Det är möjligt att sill använder området sydost om utformningsalternativen för lek, även om detta inte har kunnat visas i det studerade materialet. Skarpsill är en vanligt förekommande fisk av ekonomisk stor betydelse för yrkesfisket i regionen (ICES-ruta 4257), där den utgör den tredje vanligaste landade fångsten. Skarpsill lever i stim och uppehåller sig i regel på djup mellan 10 - 50 m. Den vistas närmare botten under dagen och söker sig närmare ytan på natten (Fiskerikverket 2011). Skarpsill blir könsmogen vid 1 - 3 års ålder och leker april - juli (Fiskeriverket 2011). Lek förekommer både ute till havs eller invid kusten på djup mellan 10 - 40 m (Fiskeriverket 2011). Skarpsill lägger ägg i omgångar som sedan driver omkring i de övre vattenskikten. Ynglen kläcks efter ca 1 vecka (Pethon P & Svedberg U, 2004). Eftersom skarpsill leker i den fria vattenmassan är bottensubstratet inte av betydelse för leken (Lindquist 1963). Kunskapen om skarpsillens lek i Kattegatt är begränsad. De provfisken som utförts av Fiskeriverket (Hammar & Wikström 2005) ger inte tillräckligt med information för att kunna bedöma om det förekommer några specifika lekområden för skarpsill i Kattegatt. Det har konstaterats att nästan all skarpsill (2+ år) som fångas under lekperioden (januari - juli) är lekmogen. Lekmogen skarpsill påträffas såväl ute i den fria vattenmassan som inne vid kusten. Leken verkar kunna företas var som helst i Kattegatt oberoende av geografisk plats (Casini M pers. kom.). Det Svenska yrkesfiskets analyserade fångster (1996 - 2004) för området vid utformningsalternativen visade att skarpsillfångsterna under månaden april (inom lekperioden) utgör 30 % av den regionala totalfångsten (ICES-ruta 4257). Under september (utanför lekperioden) uppgår fångsterna i samma område till 56 % av totalfångsterna i regionen (Hammar & Wikström 2005). Ca 3.5 km sydost om utformningsalternativen (tidigare Skottarevsprojektets område Syd, 15 25 m), är fångsterna av skarpsill högst i oktober och mycket låga under övriga delar av året. Analyserade fångstdata indikerar att någon lek av skarpsill inte är påtaglig i utformningsalternativen A, B och AB, men det utesluter inte att lek kan företas i områdena. Sammanfattning lekområde för sill Silleken i Kattegatt sker under mars - maj, och då främst i april. Silleken rapporterades ske främst vid utsjöbankarna och även ost och söder om utformningsalternativen. Sydost om utformningsalternativen, i ett grundare område med ett djupintervall 15 - 25 m, uppfyller bottensubstratet kraven som ställs vid sillek. Det är möjligt att sill kan använda detta område för lek. Däremot är bottensubstratet i utformningsalternativen A, B och AB av huvudsakligen finare kornstorlek och därför är det mindre sannolikt att sillek förekommer här. 26 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Sammanfattning lekområde för skarpsill gatt har konstaterats vara särskilt viktig för lokala bestånd av rödspotta. Lekområdet, som ligger i en stor ellips runt Anholt, kan sträcka sig ända till utformningsalternativen. Det mjuka bottensubstratet i de västra delarna av utformningsalternativen skulle kunna lämpa sig för rödspottans lek. Särskilt utformningsalternativen A och AB, vars maximala djup är 30 m, kan i viss mån angränsa till lekområdet. Det bör noteras att den i artikeln presenterade kartan med inritade lekområden emellertid har en låg upplösning. Gällande skarpsill kan det varken förutsättas eller uteslutas att det förekommer lek i utformningsalternativen A, B eller AB. Skarpsillens lek verkar företas utspritt över Kattegatt. Inga särskilda lekplatser har kunnat definieras för skarpsill i Kattegatt. Rödspotta Rödspotta är en nattaktiv kustfisk som håller sig nedgrävd på relativt grunda sand- och lerbottnar mellan huvudsakligen 0 - 50 m, men kan påträffas ända ner till 200 m djup. I Kattegatt sker periodiska vandringar från grunda och kustnära vatten till djupt vatten långt ute till havs under hösten och vintern. Rödspotta vandrar tillbaka till kusten igen på våren och försommaren. Vissa bestånd gör även omfattande lekvandringar medan andra är stationära (Fiskeriverket 2011). Rödspotta blir könsmogen vid 2 - 4 års ålder och leker under månaderna november - juni. Äggen läggs fritt i vattnet på 20 - 90 m djup strax över eller på mjukbotten. Efter 10 - 21 dygn kläcks fisklarverna och vistas sedan vid vattenytan. Ägg och fisklarver är pelagiska vilket innebär att de flyter med strömmarna. Efter 40 - 50 dagar sker en förvandling (metamorfos) av rödspottan (Pihl 2001) från att vara en upprätt simmande fisk till en fisk anpassad för ett liv på bottnen. Fiskarna söker sig då under vanligtvis april - maj till grunda sandbottnar 0 - 4 m djup (van der Veer et al. 1990). Där lever de i ca 6 månader innan de förflyttar sig till lite djupare vatten. Enligt en undersökning från Nielsen m.fl. (2004) tyder data på att rödspotta leker i två områden i Kattegatt. Ett lekområde befinner sig i nordöstra Kattegatt (norr om Læsø) och ett annat i södra Kattegatt (omkring Anholt). En hona kan uppvaktas av flera hanar, och i undersökningen påträffades flest lekmogna hanar i dessa två områden i Kattegatt. Undersökningen gjordes under månaderna februari - mars, och på grund av det relativt låga antalet av lekmogen rödspotta drogs slutsatsen att leken inte hade nått sin höjdpunkt. Rödspotta tros koncentreras kring djup mellan 30 - 40 m för att leka. Lekområdet i södra Katte- Sammanfattning lekområde för rödspotta Rödspotta leker på eller strax ovanför mjukbotten med en koncentration kring djupintervallet 30 - 40 m. Ett lekområde som konstaterats vara viktig för lokala bestånd ligger i en stor radie runt Anholt, och kan vara intilliggande eller t.o.m. inkludera de västra delarna av utformningsalternativen. Speciellt de västra delarna av utformningsalternativen A och AB med silt och lera som bottensubstrat och ett maximalt djup på 30 m kan i viss mån angränsa till lekområdet. Tunga Tunga har i Sverige en betydande ekonomisk roll. Fisken är för det mesta nattaktiv och uppehåller sig nedgrävd på grunt vatten invid sandstränder, och sommartid även i flodmynningar. Fisken lever på mjukbottnar med sand eller lera på 0,5 70 m djup (www.fiskeriverket.se). Äldre individer håller till på något djupare vatten än de yngre. Under vintern kan tunga vistas på djup ner till 150 m. Könsmognad hos tunga inträder vid 3 - 4 år. I Kattegatt sker leken april - augusti på ca 20 m djup (Fiskeriverket 2011). Äggen släpps och flyter sedan fritt i vattenkolumnen, och ynglen kläcks efter ca 10 dygn. Fiskynglen är pelagiska och först efter 6 - 8 veckor söker de unga fiskarna upp grundare bottnar (Pethon P & Svedberg U, 2004). Lekområdena för tunga i Kattegatt är i dagsläget inte undersökta. Tunga vistas på mjukbottnar och eftersom leken sker på ca 20 m djup är det möjligt att tunga leker i utformningsalter27 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore nativen som ligger på 20 m och djupare. Utformningsalternativ A, B och AB har mjukt bottensubstrat som sand, lera och silt. Provfiske inom vindparksområdet, som motsvarar östra delen av utformningsalternativ A, södra delen av utformningsalternativ B och sydöstra delen av utformningsalternativ AB, utfördes på 20 - 25 m djup under juni - juli 2008 av Marine Monitoring AB. Det provfiskades också i referensområden 1 km respektive 7 km i både nordlig och sydlig riktning från utformningsalternativen. Referensområdet 1 km norr om vindparksområdet ligger i norra delen av utformningsalternativ B och AB. Tunga var en relativt vanlig förekommande art i fångsterna. Fångsten bestod av övervägande juvenila individer (Hammar m.fl. 2008). Det förefaller alltså inte troligt att tunga använder utformningsalternativen som huvudsakligt lekområde. uppväxtområde för fisk, har även provfiskedata av ett forskningsprojekt om bottenfisksamhället i Kattegatt insamlade 1984 och 1986 analyserats av Marine Monitoring AB (Pihl opubl. data). Lek- och uppväxtområden kan identifieras med hjälp av utbredningskartor av fisk. Modellerade kartor över vissa fiskarters lämpliga livsmiljöer i östra Kattegatt har tagits fram av Fiskeriverket (Fredriksson et al. 2010). Kartprediktionerna över fiskars sannolika utbredning baserar på ryssjeprovfisken genomförda av Fiskeriverket i Kattegatt mellan år 2004 - 2009. Provfisket utfördes inte genomgående alla år på samtliga stationer, utan olika år på olika stationer. Förutom hos torsk ingår inte information om längdfördelning i habitatmodellen, vilket omöjliggör prediktioner över lek- eller uppväxtområden för de andra fiskarterna. Juvenil torsk (<18 cm) uppehåller sig enligt prediktionerna företrädesvis grundare än utformningsalternativen A, B och AB, och likaså förhåller det sig med ca ettårig torsk (>18 cm). Provfiske utfördes av Marine Monitoring AB på 20 - 25 m djup i ett område placerad i östra delen av utformningsalternativ A, södra delen av utformningsalternativ B och sydöstra delen av utformningsalternativ AB, samt i referensområden placerade 1 km respektive 7 km norr respektive söder om vindparksområdet, under juni - juli 2008 (Hammar m.fl. 2008, Wikström m.fl. 2011 opubl. data). Referensområdet 1 km norr om vindparksområdet ligger i norra delen av utformningsalternativ B och AB. Tunga var en relativt vanligt förekommande art i fångsterna. Medellängden hos tunga var 22±4 cm (S.E.). Eftersom lekmognad infaller från 25 cm längd, tyder längdfördelningen på att huvudsakligen juvenil tunga förekommer. Därmed kan området höra till artens uppväxtplats. Enligt information från Fiskeriverket (2011) leker tunga på 20 m djup. Detta djup kan också återspegla en övergångszon mellan lek- och uppväxtområde. Även vitling var en vanligt förekommande fisk under samma provfiske (Hammar m.fl. 2008). Vitling lever på 5 - 70 m djup, där den som juvenil uppehåller sig på grundare vatten, medan adult fisk går djupare (Fiskeriverket 2011). Arten blir könsmogen från 28 - 30 cm längd (www.fishbase. org). Längdfördelningen med en medellängd på Sammanfattning lekområde för tunga Lekområdena för tunga i Kattegatt är i dagsläget inte undersökta. Utformningsalternativen ligger på 20 m djup och djupare, och har stora ytor med mjukbotten som tunga vistas på. Provfisket visade främst förekomst av juvenil tunga. Det är alltså inte troligt att tunga leker i utformningsalternativ A, B eller AB, men det kan heller inte uteslutas. Uppväxtområden De flesta fiskarter har särskilda krav på sina uppväxtplatser. Kunskapen om uppväxtområden i Kattegatt är dock bristande. Många fiskar är i detta tidiga livsstadium särskilt känsliga för förändringar i miljön. Det är alltså av vikt att beskriva huruvida det finns uppväxtområden inom eller invid de föreslagna utformningsalternativen för vindparken. Information som funnits att tillgå härstammar från publikationer av Marine Monitoring AB (Hammar m.fl. 2006, Hammar m.fl. 2008) och från Fiskeriverket (Fredriksson m.fl. 2010). För att komplettera information om utformningsalternativens potentiella funktion som 28 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore 26±4 cm (S.E.) visade att majoriteten av vitling var juvenil, vilket indikerar att utformningsalternativen kan vara delar av ett uppväxtområde för vitling. Landanslutningskabeln sträcker sig från Falkenberg Stafsingestrand 9 km sydväst till ett djup av 22 m. Området provfiskades (Hammar m.fl. 2008) och inventerades genom linjetaxering via dykare (Hammar m.fl. 2006). Stensnultra, skärsnultra, rötsimpa, sandskädda, stubb och svart smörbult påträffades regelbundet. Sträckan är säkert delvis ett uppväxtområde för dessa och även för andra grundlevande fiskarter, som exempelvis rödspotta, skrubbskädda och sjurygg. Detta grunda, steniga och algbevuxna område mellan Falkenberg och Halmstad placerade grundare än Kattegatt Offshore planerade vindparksutformningar är även känt för att vara ett uppväxtområde för torsk (Samrådsredogörelse 2005). Provfiskedata från Kattegatt, i havsområdet från Hallands Väderö i syd upp till Morup i nord, insamlade under vår (april) och höst (september och november) 1984 och 1986 har analyserats (Pihl opubl. data). Provfisket utfördes med en s.k. Glommentrål inom djupintervallet 20 - 55 m. För att inte få en skev bild av fiskförekomsten, har endast data från trålningar utförda i områden med, vad som klassificeras för fisk, goda syrgasförhållandena tillämpats i analysen. Fördelen med att använda sig av data från 1980-talet är, att fisksamhället i Kattegatt bedöms vara mindre påverkat av kommersiellt fisketryck jämfört med under 1990-talet och 2000-talet. Ett långvarigt och hårt fisketryck kan medföra/leda till en skev bild av storleksfördelningen i fisksamhället, då stora fiskindivider fiskats ut. Dessa äldre data ger följaktligen en mer opåverkad bild av fisksamhället, och anses därmed vara mera lämpligt att använda för att utreda uppväxtområden. Analyserna utfördes för fiskarterna torsk, vitling och rödspätta, och varje analys baserar på fångster från 32 tråldrag. Enligt information från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), dåvarande Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium, är 60% av torskar med en kroppslängd ≥40 cm könsmogna (Hansson pers. kom.). Längdhistogram för torsk visar att förekomst av juvenil fisk (≤40 cm) var högre inom djupintervallen 20 - 30 m samt 30 - 40 m jämfört med djupintervallet 40 - 55 m (se figur 7). Under våren var medelfångst och storleksfördelning av ungfisk förhållandevis likvärdiga mellan intervallen 20 - 30 m och 30 - 40 m. Under hösten (september och november) har förekomst av ungfisk ökat inom djupintervall 20 - 30 m. Detta djupintervall motsvarar djupförhållandena inom Kattegatt Offshores planerade vindkraftpark. Den höga ansamlingen av juvenil fisk inom djupintervallet 20 - 30 m under höst kan tolkas som att dessa djupförhållanden utnyttjas av ungfisk i större utsträckning jämfört med djupare områden 30 55 m, och kan således indikera ett uppväxtområde. Att torsk på grundare vatten generellt sett är mindre (yngre) jämfört med torsk på djupare vatten, stöds också av en regressionsanalys som visar ett positivt linjärt samband (p < 0.05) mellan medianlängd för torsk per tråldrag och ökat tråldjup (se figur 8). Denna ansamlig kan till viss del förklaras med djupet (R2 = 0.14) men påverkas även av andra faktorer. Som konstaterats, uppnår vitling lekmognad vid en kroppslängd motsvarande 28 - 30 cm (www.fishbase.org). Längdhistogrammet visar att majoriteten av de fångade individerna bestod av ungfisk (≤28 - 30 cm) inom samtliga undersökta djupintervall (se figur 9). Inom djupintervallen 20 - 30 m respektive 30 - 40 m var emellertid förekomst av individer inom de allra minsta storleksklasserna (10 - 16 cm) högst, i synnerhet under hösten. Förekomst av unga individer av vitling tycks inte vara begränsat till ett särskilt djupintervall, då dess förekomst noterats inom flera olika djupförhållanden. Detta resultat tolkas som att djupintervallet 20 - 30 m, representativt för Kattegatt Offshores utformningsalternativen A, B och AB, samt 30 - 40 m kan utgöra ett område för uppväxande vitling, och då i synnerhet för de minsta individerna (10 - 16 cm). Även regressionsanalyserna för fångster av vitling visar ett positivt linjärt samband (p < 0.05) mellan medianlängd hos vitling per tråldrag och tråldjup (se figur 10). När rödspotta uppnår könsmognad har fisken en kroppslängd på ca 30 - 35 cm (www.fishbase.org). Längdhistogram visar att förekomst av unga individer av rödspotta (≤30 - 35 cm) 29 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Figur 7. Histogram över längd av torsk inom djupintervall 20 - 30 m (övre), 30 - 40 m (mellersta) och 40 - 55 m (nedre) under vår (april) respektive höst (september och november). Trålning utfördes i Kattegatt 1984 och 1986 (n =32). 30 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Sammanfattning uppväxtområden är högre inom djupintervall 20 - 30 m jämfört med djupintervallen 30 - 40 m och 40 - 55 m, detta framförallt under höstperioden (se figur 11). Detta djupintervall överensstämmer med djupförhållandena inom Kattegatt Offshore planerade vindkraftpark. Den anmärkningsvärt höga ansamlingen av ungfisk inom djupintervallet 20 - 30 m under höst kan tolkas som att havsområden inom dessa djupförhållanden utnyttjas av ungfisk i större utsträckning jämfört med djupare områden 30 - 55 m och kan således indikera uppväxtområden. Till skillnad från vitling och torsk, finns det dock för rödspotta inget linjärt samband mellan medianlängd per tråldrag och tråldjup (se figur 12). Utbredning av rödspotta med olika storlekar regleras därför sannolikt av någon annan faktor såsom t.ex. bottensubstrat. Medianlängd (cm) per tråldrag 60 y = 0.3412x + 16.887 R² = 0.1336 p = 0.03648* 50 Det finns endast mycket begränsade kunskaper om fiskarters uppväxtområden i Kattegatt. Fiskarter som kan tänkas ha sina uppväxtområden, eller åtminstone delar av dessa, i utformningsalternativen är främst torsk, tunga, vitling och rödspotta. Icke lekmogna individer av dessa fiskarter vistas på djupintervall motsvarande den planerade vindkraftparken (20 - 30 m). Trots den ringa information som finns tillgänglig verkar det inte troligt att utformningsalternativ A, B och AB utgör specifika uppväxtområden. Den planerade landanslutningskabeln kommer sannolikt att korsa vissa partier av uppväxtområden för flera fiskarter som, också här, torsk och rödspotta, och även sandskädda, skrubbskädda, sjurygg och snultror. Dessa fiskar har sina uppväxtområden generellt i grunda områden, och därför betraktas kabelkorridoren inte som en del av ett specifikt uppväxtområde. Torsk 40 30 20 10 0 0 10 20 30 40 50 60 Tråldjup (m) Figur 8. Regressionsanalys över förhållandet mellan medianlängd (cm) hos torsk per tråldrag och tråldjup (m). Provfiskedata är insamlade från sydöstra Kattegatt under 1984 och 1986 med s.k. Glommentrål under både vår (april) och höst (september och november). Trålning utfördes i Kattegatt 1984 och 1986 (n =32). 31 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Figur 9. Histogram över längd av vitling inom djupintervall 20 - 30 m (övre), 30 - 40 m (mellersta) och 40 - 55 m (nedre) under vår (april) respektive höst (september och november). Trålning utfördes i Kattegatt 1984 och 1986. Trålning utfördes i Kattegatt 1984 och 1986 (n =32). 32 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Medianlängd (cm) per tråldrag 60 y = 0.1982x + 14.651 R² = 0.2493 p = 0.0022* 50 Vitling 40 30 20 10 0 0 10 20 30 40 50 60 Tråldjup (m) Figur 10. Regressionsanalys över förhållandet mellan medianlängd (cm) hos torsk per tråldrag och tråldjup (m). Provfiskedata är insamlade från sydöstra Kattegatt under 1984 och 1986 med s.k. Glommentrål under både vår (april) och höst (september och november). Trålning utfördes i Kattegatt 1984 och 1986 (n =32). Medianlängd (cm) per tråldrag 60 Rödspotta y = 0.1309x + 24.553 R² = 0.0678 p = 0.14994 50 40 30 20 10 0 0 10 20 30 40 50 60 Tråldjup (m) Figur 11. Regressionsanalys över förhållandet mellan medianlängd (cm) hos rödspotta per tråldrag och tråldjup (m). Provfiskedata är insamlade från sydöstra Kattegatt under 1984 och 1986 med s.k. Glommentrål under både vår (april) och höst (september och november). Trålning utfördes i Kattegatt 1984 och 1986 (n =32). 33 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Marina däggdjur mönster i vatten och storleken på födosöksområdet är dock fortfarande bristande (Härkönen T pers. kom.). Sedan 1979 har knubbsälsförekomst i Kattegatt årligen dokumenterats av Naturhistoriska riksmuseet genom att flygbilder tas från låg höjd. Lokalerna som fotograferas utgörs av platser där säl noterats (pers. kom. T Härkönen). Flygningarna genomförs vid tre olika tillfällen under andra halvan av augusti, då knubbsälarna på grund av pälsbytet ofta ligger på land. Antal sälar räknas sedan på högupplösta foton. Endast 57 % av knubbsälarna uppskattas uppsöka sin viloplats på land vid undersökningstillfället (Olsen et al. 2010). Efter sjukdomsutbrotten 1988 och 2002 verkar knubbsälarna vara på väg att återhämta sig. År 2007 uppskattas Kattegatts knubbsälbestånd till 9620 individer, vilket nästan är jämförbart med beståndsstorleken före epizootin och den associerade säldöden år 2002 (Olsen et al. 2010). I havsområdet omkring utformningsalternativen i Kattegatt Offshore finns ett antal kolonier där förekomsten av knubbsäl är hög. Kolonier befinner sig vid Varberg, Anholt, Læsø, Hässelø och Hallands Väderö (Lunneryd S-G pers. kom.). Från Naturhistoriska riksmuseets flyginventering kan generellt konstateras att det finns fler sällokaler i norra Kattegatt jämfört med södra Kattegatt. Lokaler som ligger närmast Kattegatt Offshore är Marstens, ca 6.5 km söder om Falkenberg, och Lisered Udde, ca 13 km norr om Falkenberg. Vid dessa lokaler noterades i genomsnitt endast ett tiotal knubbsälar under åren 2008 - 2010. Ett högre antal sälindivider observerades först norr om Varberg vid Prästskär och i området kring Hallands Väderö med ett medeltal av 100 till strax över 250 individer under samma tidsperiod. Det låga antalet av sällokaler och sälindivider, som kunnat observeras i området vid Kattegatt Offshore, talar för att knubbsäl endast förekommer sporadiskt vid utformningsalternativen A, B och AB. Knubbsäl Knubbsäl tillhör däggdjuren (Däggdjur = Mammalia). Information om förekomst av knubbsäl i och kring utformningsalternativen har inhämtats från Naturhistoriska riksmuseet som genomfört flyginventeringar vid den svenska västkusten sedan 1979 (Härkönen T pers. kom., Olsen et al. 2010). Resultat av märkningsstudier av knubbsäl i Skagerrak (Härkönen & Harding 2001) och vid Skottlands kust (Tollit et al. 1998) kompletterar bilden om knubbsälens rörelsemönster. I Sverige förekommer tre sälarter: gråsäl (Halichoerus grypus), vikare (Pusa hispida) och knubbsäl (Phoca vitulina). Det rapporteras årligen ett 10tal gråsälobservationer från västkusten men det sista reproducerande beståndet försvann under 1920-talet från Læsø i Kattegatt. Gråsäl återfinns däremot i hela Östersjön, och vikare förekommer främst i Bottniska viken och Rigabukten (Karlsson et al. 2007). Knubbsälen finns som isolerad population i Kalmarsund samt på västkusten. Åren 1988 och 2002 drabbades arten av ett virus (epizooti) som slog ut stora delar av den totala populationen. Knubbsäl skyddas enligt EU:s artoch habitatdirektiv (Natura 2000). Knubbsälarna i Kattegatt rör sig mellan svenska och danska områden, varför det inte kan talas om ett svenskt bestånd (Härkönen T pers. kom.). Beträffande viloplatser på land, som i svenska Kattegatt främst utgörs av klippor, är knubbsälar relativt stationära djur (Olsen et al. 2010). En märkningsstudie från Härkönen & Harding (2001) i Skagerrak visade att de observerade sälarna inte uppsöker viloplatser på land längre än 32 km från lokalen där de märktes som kutar. Avståndet varierade beroende på ålder och kön. Med ökande ålder blir honor mera hemtrogna medan hanar och juvenila sälar spenderar mindre tid vid sina födoplatser. Dessa observationer betyder dock inte att djuren har olika födosöksområden. I undersökningar av knubbsäl i Skottland framgår att flertalet sälar huvudsakligen söker föda inom djupintervallet 10 - 50 m upp till och med 30 km från deras viloplatser på land (Tollit et al. 1998). Kunskapen om knubbsälens rörelse34 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Sammanfattning knubbsäl vid den svenska västkusten är bristande (Börjesson P pers. kom.). I Danmark analyserades data från satellitmärkta djur och från inventeringar för att identifiera viktiga områden för tumlare. Utsjöbanken Stora Middelgrund i Kattegatt klassificeras som ett betydelsefullt område som eventuellt nyttjas som habitat (Teilmann et al. 2008). Stora Middelgrund är placerat ca 25 – 30 km sydväst om utformningsalternativen för Kattegatt Offshore. Naturhistoriska riksmuseet sammanställde inrapporterade observationer av tumlare mellan maj 2003 och september 2004 (Carlén 2004). Uppgifterna kan inte användas för en statistisk analys över var dessa förekommer, men kan ge en viss indikation om utbredning av tumlare längs den svenska kusten. Sammanlagt rapporterades 146 tumlare, varav de flesta tumlare observerades i Bohuslän och Skåne. Endast 19 % rapporterades vid Hallandskusten. Längs kuststräckan Varberg-Falkenberg-Halmstad förekom ett geografiskt ”glapp” i observationerna av tumlare. Vanligtvis iakttas tumlare solitärt eller i små grupper (mor-kalvpar eller 3 individer), men koncentrationer av flera individer (<5 individer) kan förekomma i ett och samma område (Börjesson D pers. kom.). I 17 % av observationerna rapporterades en gruppstorlek på över 5 individer. Jämförelser med danska observationer indikerar att stora grupper är vanligare i svenska vatten. Det är troligt att levnadsförhållandena skiljer sig mellan de öppna svenska haven och de relativt skyddade vattnen i de danska bälten, vilket inverkar på tumlarnas levnadssätt såsom exempelvis gruppstorlek (Carlén 2004). Tumlarförekomst undersöktes under tidsperioden juni och juli år 2008 (Wikström et al. 2008) och under juli år 2010 (Wikström et al. 2011a) av Marine Monitoring AB. Porpoise Click Loggers (PCL) användes för att avlyssna vattenmassan efter tumlarklick (ekolokalisering). Antalet tumlare kunde följaktligen inte bedömas, utan endast antal passager (frekvensen) av enskilda djur eller grupper per tidsenhet. PCL:er placerades i anslutning till Nordiska kustöversiktsgarn (studien genomfördes i anknytning till delstudien fisksamhälle Hammar m.fl. 2008, Wikström m.fl. 2011b) och data insamlades inom djupintervallet 20 - 25 m. Inom vindparksområdet, som motsvarar östra Resultaten från flyginventeringar av knubbsäl indikerar att beståndet i Kattegatt nästan har återhämtat sig från sjukdomsutbrotten 1988 och 2002. Det finns generellt fler lokaler i norra än i södra Kattegatt där säl observeras på land. Vid utformningsalternativen A, B och AB förekommer knubbsäl sporadiskt. De närmaste knubbsälskolonierna finns vid Anholt och Varberg. Tumlare Liksom knubbsäl, hör tumlare till klassen Mammalia. Information om beståndsstorlek härstammar från åtgärdsprogrammet för tumlare (Carlström m.fl. 2008). Tumlarobservationsprogrammet, som utfördes av Naturhistoriska riksmuseet på uppdrag av Naturvårdsverket (Carlén 2004), är en sammanställning av rapporterade tumlarobservationer vid västkusten. Förekomst av tumlare i och kring utformningsalternativen undersöktes med hjälp av ekolokalisering i förbindelse med Skottarevsprojektets miljökontrollprogram av Monitoring AB (Wikström m.fl. 2008, Wikström m.fl. 2011). Tumlarhabitat analyserades ifrån olika studier i danska Kattegatt (Teilmann m.fl. 2008). Tumlaren (Phocoena phocoena) är Sveriges enda regelbundet förekommande val. Den tillhör tandvalarna och använder sig av högfrekventa ljud för att jaga sill, tobis, smörbultar och torskfiskar. Tumlarebeståndet har reducerats kraftigt under senare tid. Särskilt i Östersjön uppskattas antalet endast ligga mellan 100 - 200 individer (Naturvårdsverket 2011). I Västerhavet (Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Bälthavet) beräknades individantalet uppgå till 23000 år 2005 (Carlström et al. 2008). Tumlaren står på ArtDatabankens rödlista över hotade arter (Gärdenfors m.fl. 2010). Arten är fridlyst och skyddas enligt EU:s art- och habitatdirektiv (Natura 2000). Bifångster i fisket anses tillsammans med störning från båttrafik och miljögifter utgöra de främsta orsakerna till beståndsminskningen. Men även sjukdomar, parasitangrepp och brist på föda (Carlström m.fl. 2008) kan ha påverkat beståndsutvecklingen. Kunskapen om viktiga livsmiljöer för tumlare 35 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore delen av utformningsalternativ A, södra delen av utformningsalternativ B och sydöstra delen av utformningsalternativ AB, undersöktes två olika avstånd: intill (10 m avstånd) och mellan (400 m avstånd) de planerade vindkraftfundamenten. Därutöver placerades PCL:er i referensområden 1 km respektive 7 km i både nordlig och sydlig riktning från utformningsalternativen. Referensområdet 1 km norr om vindparksområdet ligger i norra delen av utformningsalternativ B och AB. Mätningarna visade en regelbunden förekomst av tumlare i de undersökta områdena. År 2008 var det genomsnittliga antalet tumlarpassager per 100 timmar för vindparksområdet 10.8±3.6 (S.E.), och för referensområdena 12.2±3.0 (S.E.). År 2010 ligger antalet tumlarpassager per 100 timmar för vindparksområdet på 70.5±10.3 (S.E.), och i referensområdet på 54.4±9.2 (S.E.). Mängden registrerade tumlarpassager inom hela det undersökta området var signifikant högre under år 2010 jämfört med år 2008. Därutöver kunde ingen signifikant skillnad i tumlaraktivitet mellan vindparksområdet och referensområdena för respektive undersökningsperiod detekteras. Resultaten tyder på att kuststräckan utefter Falkenberg har en förhållandevis jämnt fördelad (homogen) tumlarförekomst under provtagningsperioderna, och att tumlare sannolikt periodvis påträffas i havsområdet kring Kattegatt Offshore (Wikström m.fl. 2008, Wikström m.fl. 2011). 1 km respektive 7 km i nordlig och sydlig riktning av utformningsalternativen under juni och juli 2008 samt under juli 2010. Ett referensområde, 1 km norr om vindparksområdet, är placerat inom norra delen av utformningsalternativ B. Mätningarna visade en regelbunden förekomst av tumlare, och att kuststräckan utefter Falkenberg har en relativ homogen tumlarförekomst. Det bör noteras att antalet tumlare inte kan mätas med PCL:er, utan att endast antal tumlarpassager per tidsenhet registreras. Då det finns lite information att tillgå beträffande tumlarhabitat vid den svenska västkusten, är det oklart huruvida området vid utformningsalternativen är betydelsefullt. Tumlare påträffas sannolikt periodvis i havsområdet vid samtliga utformningsalternativen. Sammanfattning tumlare Tumlare är en hotad art med kraftigt reducerade bestånd, särskilt i Östersjön. En sammanställning av inrapporterade observationer (2003 - 2004) utmed den svenska västkusten visar att flest tumlare syntes i Bohuslän och Skåne, medan den fanns ett ”glapp” i antal observationer utmed sträckan Varberg-Falkenberg-Halmstad. Dessa uppgifter bildar inget statistiskt underlag, men ger en viss uppfattning om utbredning av tumlare. Tumlarförekomst undersöktes med PCL:er i utformningsalternativ A, i södra delen av utformningsalternativ B och i sydöstra delen av utformningsalternativ AB, samt i referensområden 36 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Konklusion Oceanografi av utformningsalternativ A och AB ses en något annorlunda artsammansättning, vilket troligen beror på de rådande strömförhållandena samt bottensubstrat, och enligt kriterier för EU:s vattendirektiv bedöms bottenfaunan inom detta område uppnå måttlig miljöstatus. Större kräftdjur såsom hummer, krabbtaska, eremitkräfta m.fl. påträffas inom hela det undersökta området. Vanligast förekommande arter var eremitkräfta följt av krabbtaska. Inga hotade arter av bottenfauna påträffades inom utformningsalternativen förutom trollhummer som anses påverkas negativt av bottentrålfiske. Det aktuella havsområdet utmed Falkenbergs exponerade kuststräcka karakteriseras av två huvudsakliga vattenmassor vilka är åtskiljda av ett språngskikt på ca 15 meters djup. Språngskiktet uppkommer på grund av salthaltsskillnader mellan två vattenströmmar, en nordgående ytström från Östersjön och en bottenström med högre salthalt i sydlig riktning. De senaste åren (2008 – 2010) har syrgasförhållandena i bottenvattnet utmed Hallandskusten varit hög. Bottenmiljö Bottensubstrat Fisk Havsbotten utmed Hallandskusten utgörs av en flackt sluttande botten. I de aktuella utformningsalternativen utgörs bottensubstratet främst av mjukbottensubstrat såsom sand, silt och lera. I de östra delarna av utformningsalternativ A och AB förekommer även inslag av grus och olika storleksfraktioner av sten. Fiskförekomst Fisksamhället anses vara relativt likartat mellan de olika utformningsalternativen dock varierar artsammansättningen dels beroende på säsong, men också mellan olika år. Generellt anses dock att sill och skarpsill är de dominerande arterna i pelagialen (fria vattenmassan), medan de demersala (bottenlevande) fiskarterna framförallt utgörs av olika plattfiskarter såsom sandskädda, rödspotta och sjötunga. Utmed den planerade kabelsträckningen in mot kusten förändras fisksamhället och utgörs av olika arter av smörbultar samt uppväxande individer av torsk och plattfiskarter. Bottenflora Invid kusten påträffas en artrik flora som främst utgörs av makroalger. Av dessa är rödalger dominerande både sett till artantal och täckningsgrad. Övriga alger utgörs av brun- och grönalger. Ingen vegetation har påträffats i de aktuella utformningsalternativen vilket framförallt anses bero på bristen av lämpligt bottensubstrat för algerna att fästa på. Vandringsmönster Området för utformningsalternativen kan utgöra delar av sju fiskarters vandringsstråk. Arterna är: lax, havsöring, makrill, horngädda, staksill samt flod- och havsnejonöga. Bottenfauna Bottenfaunan inom de västra delarna av utformningsalternativen visar på en hög artdiversitet, och enligt kriterier för EU:s vattendirektiv har bottenfaunan i dessa delar av utformningsalternativen god miljöstatus. I de nordöstra delarna 37 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Lekområden Av förekommande fiskarter bedöms hela eller delar av utformningsalternativen kunna utgöra lekområden för torsk och rödspotta. För skarpsill samt sjötunga saknas vetenskapliga belägg för att lokaliseringsområdet används för dess reproduktion, men det kan inte heller uteslutas att dessa arter reproducerar sig i området. Uppväxtområden Kunskapen om fiskarters uppväxtområden i Kattegatt är generellt begränsad. Baserat på vad som är känt kring specifika fiskarters preferenser för uppväxtområde kan det inte uteslutas att utformningsalternativen kan utgöra delar av uppväxtområde för torsk, vitling, rödspotta samt sjötunga. Ett flertal arter anses generellt ha sina uppväxtområden i grunda områden och det är troligt att den planerade kabelsträckningen kommer att korsa delar av dessa. Marina däggdjur Knubbsäl Knubbsäl förekommer sporadiskt vid utformningsalternativen. De närmsta knubbsälslokalerna finns vid Anholt och Varberg. Tumlare Förekomsten av tumlare undersöktes under två perioder (2008 och 2010). Resultaten visar att tumlare regelbundet förekommer inom de undersökta områdena inom såväl som utanför utformningsalternativen, och arten påträffas sannolikt periodvis i havsområdet vid samtliga utformningsalternativ. 38 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Referenser Dimming, A., Andersson, S., Magnusson, M. (2009a) Effekter av muddertippning på deponi utanför Falkenbergs hamn – Slutbesiktning 2008. Marine Monitoring AB. Almer, B. (2001) Överfiske och miljöförändringar påverkar fisk- och skaldjursbestånden i Kattegatt – i vattendragen ökar smoltproduktionen av lax men minskar av havsöring. Miljöövervakning i Hallands län. Dimming, A., Hammar, L., Magnusson, M., Andersson, S., Engdahl, A. (2009b) Skottarevet Vindpark Miljöprogramm 2008, Delstudie Bottenfauna År 1. Marine Monitoring AB. Andersson, S. & Börjesson, P. (2011) Skottarevet Vindpark Miljökontrollprogram Förstudie År 1 - 3, Delstudie Lekande Torsk 2011. Marine Monitoring AB och PB Miljödata. Edwards, E. (1979) The edible crab and its fishery in British waters. Fishing News Books Limited. Farnham, Surrey (UK). Andersson, S., Hammar, L., Magnusson, M., Börjesson, P. (2009) Skottarevet Vindpark Miljökontrollprogram År 1/2009, Delstudie Lekande Torsk 2009/År 1. Marine Monitoring AB och PB Miljödata. Falkenbergs kommun. Fiskar i Ätran. www.falkenberg.se/download/18.1f78b68f9c13d1a db7fff450/fiskar.pdf. ArtDatabankens artfaktablad. (2011). Sveriges Landbruksuniversitet. www.artdata.slu.se. Fishbase. (2011) hemsida www.fishbase.org Fiskeriverket. (2011) Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten – Resurs- och miljööversikt 2011. Baden, S., Loo, LO., Pihl, L., Rosenberg, R. (1990) Primärdata. Effects of eutrophication on benthic communities including fish: Swedish west coast. Ambio 19:113-122. Fiskeriverket. (1999 - 2005) Primärdata provfiske U/F Argos. Provtagningslokaler inom ICES-ruta 4257. Fiskeriverket. Havsfiskelaboratoriet Lysekil. Berntsson, KE., Johansson, R. (1977) Havsöringsundersökningar i Anråseån. Fiskeriverket. (2011) hemsida www.fiskeriverket.se. Blomqvist, M. & Qvarfordt, S. (2010) Utbredning av bottenvegetation i gradienter längs Sveriges kust. Resultat från Naturvårdsverkets Mätkampanj 2009. Hafok AB & Sveriges Vattenekologer AB. Gärdenfors, U. (ed.) (2010). Rödlistade arter i Sverige 2010 - The 2010 Red List of Swedish Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. 590 pp. Carlén, I. (2004) Tumlarobservationsprogrammet i Sverige, maj 2003 - september 2004. Naturhistoriska riksmuseet. Stockholm. Göransson, P. (2006) Bottenfauna längs Hallandskusten 2006. Rapport till Länsstyrelsen i Hallands län. PAG Miljöundersökningar. Carlström, J., Rappe, C., Königson, S. (2008) Åtgärdsprogram för Tumlare, 2008 - 2013. 1Naturvårdsverket och 2Fiskeriverket. Göransson, P. (2007) Bottenfauna längs Hallandskusten 2007. Rapport till Länsstyrelsen i Hallands län. PAG Miljöundersökningar. Degermann, E., Nyberg, P., Sers, B. (2001) Havsöringens ekologi. Finfo 2001:10. Fiskeriverket. Göteborg. Göransson, P. (2008) Bottenfauna längs Hallandskusten 2008. Rapport till Länsstyrelsen i Hallands län. PAG Miljöundersökningar. 39 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Karlsson, O. (2010) Inventering av gråsäl vid västkusten. Naturhistoriska riksmuseet. Rapport 5:2010. Dnr. 401-1494-10. Göransson, P. (2009) Bottenfauna längs Hallandskusten 2009. Rapport till Länsstyrelsen i Hallands län. PAG Miljöundersökningar. Lindquist, A. (1963) Skarpsillen - ett fiskerihydrografiskt exempel. Kungliga fiskeristyrelsens havsfiskelaboratoriet Seminarium, Lysekil. Göransson, P. (2010) Bottenfauna längs Hallandskusten 2010. Rapport till Länsstyrelsen i Hallands län. PAG Miljöundersökningar. Lövgren, J., Sköld, M., Bergström, L., Jonsson, P., Fagerholm, B. (2007) Resultat från provfiske vid Skottarevet januari - mars 2007. Fiskeriverkets Havsfiskelaboratorium Lysekil, Fiskeriverkets Kustlaboratorium Öregrund, Fiskeriverkets Kustlaboratorium Ringhals. Hammar, L. (2007) Förslag till Kontrollprogram inom Skottarevsprojektet – marinbiologi. Marine Monitoring AB. Hammar, L., Börjesson, D., Schagerstöm, E. (2006) Marinbiologisk undersökning av bottenmiljön vid landanslutningskabel för Skottarevsprojektet. Marine Monitoring AB. Muus, BJ., Nielsen, JG., Svedberg, U. (1999) Havsfisk och fiske i Nordvästeuropa. Volym 1. Prisma. Stockholm. Hammar, L. & Magnusson, M. (2004) Marinbiologisk undersökning av bottenmiljön avseende havsbaserad vindkraft utanför Skottarevet, Falkenberg. Marine Monitoring AB. Marin Mätteknik AB. (2005) Skottarevet Marine Wind Farm Cable Route. Marin Mätteknik AB. Naturvårdsverket. (1999) Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Kust och hav. Rapport 4914. Hammar, L. & Wikström, A. (2005) Skottarevets inverkan på de marinbiologiska miljöförhållandena – havsbaserad vindkraft; sammanställning och til�lämpad bedömning. Marine Monitoring AB. Naturvårdsverket. (2007) Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan bestämmas och följas upp. Handbok 2007:4. Hammar, L., Wikström, A., Magnusson, M., Andersson, S. (2008) Skottarevet Vindpark Miljökontrollprogram 2008, Delstudie Fisksamhälle År 1. Marine Monitoring AB. Naturvårdsverket. (2011) Tumlare Phocoena phocoena. Vägledning för svenska arter – 2011. Hultcrantz, C. & Skjevik, AT. (2011) Hydrografi och växtplankton. Hallands kustkontrollprogram med utvärdering av perioden 1993 - 2010. Årsrapport 2010. Miljöövervakning Hallands län. Meddelande 2011:13. SMHI. Nielsen, E., Støttrup, JG., Heilmann, J., MacKenzie, BR. (2004) The spawning of plaice Pleuronectes platessa in the Kattegat. Journal of Sea Research. 51:219-228. Härkönen, T. & Harding, KC. (2001) Spatial structure of harbour seal populations and the implications thereof. Canadian Journal of Zoology. 79:21152127. Olsen, MT., Andersen, SM., Teilmann, J., Dietz, R., Clermont Edrén, SM., Linnet, A., Härkönen, T. (2010) Status of the harbour seal (Phoca vitulina) in Southern Scandinavia (2010) NAMMCO Scientific Publications. 8:77-94. ICES. (1996 - 2004) Loggboksrapporter ICES-ruta 4257. Pethon, P. & Svedberg, U. (2004). Fiskar. 4:e upplagan. 245pp. 40 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Pihl, L. opubl. data Söderman, M. & Ljunggren, N. (2009) Inventering av havs- och flodnejonöga I Halland 2008. Meddelande 2009:19. Länsstyrelsen i Hallands län. Pihl, L. (2001) Effekter av fintrådiga alger på rekrytering av rödspotta – en numerisk modell. Göteborgs universitet. Kristinebergs Marina Forskningsstation. EU Life Algae. Rapportnr. 2001:44. Teilmann, J., Sveegaard, S., Dietz, R., Petersen, IK., Berggren, P., Desportes, G. (2008) High density areas for harbour porpoises in Danish waters. National Environmental Research Institute. Technical Report 657: 40. Reimer, E. & Schibli, H. (2001) Norråns öringsmoltfälla 1990 - 2000. Information från Länsstyrelsen i Hallands län. Tollit, DJ., Black, AD., Thompson, PM., Mackay, A., Corpe, HM., Wilsoon, B., van Parijs, SM., Grellier, K., Parlane, S. (1998) Variations in harbour seal Phoca vitulina diet and dive-depths in relation to foraging habitat. Journal of Zoology. London. 244: 209-222. Rosenberg, R. (1982) Några lekplatser för sill i Skagerrak och Kattegatt. Fiskeriverket. Meddelande från Havsfiskelaboratoriet Lysekil. Nr 283. Rosenberg, R., Blomqvist, M., Nilsson, CH., Cederwall H., Dimming, A. (2004) Marine quality assessment by use of benthic species-abundance distributions; a proposed new protocol within the European Union Water Framework Directive. Marine Pollution Bulletin. 49:728-739. Ungfors, A. (2007) Sexual maturity of the edible crab (Cancer pagurus) in the Skagerrak and the Kattegat, based on reproductive and morphometric characters. ICES Journal of Marine Science. 64:318-327. Samrådsredogörelse. (2005) Anteckningar från möte med Västkustfiskarna avd. 9 Halland. 2005-06-20. Triventus Consulting AB. Falkenberg Energi. Ungfors, A., Hallbäck, H., Nilsson, PG. (2006) Movement of adult edible crab (Cancer pagurus L.) at the Swedish West Coast by mark-recapture and acoustic tracking. Fisheries Research. 84:345-357. Sjöberg, NB. & Petersson, E. (2005) Blankålsmärkning. Finfo 2005:3. Fiskeriverket. Sötvattenslaboratoriet Drottningholm. Ulmestrand, M. (1992) The geographical distribution, size composition and maturity stages of plaice Pleuronectes platessa (L.) during spawning season in the Skagerrak and Kattegat. Fiskeriverket. Meddelande från Havsfiskelaboratoriet Nr 325. Smith, S. (1999) Protokoll totalstatistik, Bottenfauna Falkenberg, tipplats syd, station 4. Fiskeriverkets kustlaboratorium Ringhals. van der Veer, HW., Pihl, L., Bergman, MJN. (1990) Recruitment mechanisms in North Sea plaice Pleuronectes platessa. Marine Ecology Progress Series. 64:1-12. Smith, S. (2002) Effekter av muddertippning 1997 på mjukbottenfaunan utanför Falkenbergs hamn. Finfo 2002:1. Fiskeriverket. Göteborg. Svedäng, H., Hagberg, J., Börjesson, P., Svensson, A., Vitale, F. (2004) Bottenfisk i Västerhavet. Report No. Finfo 2004:6, Fiskeriverket havsfiskelab. Lysekil. Vindval. (2006) Hur vindkraft påverkar livet på botten – en studie före etablering. Naturvårdsverket. Rapport 5570. Vitale, F., Börjesson, P., Svedäng, H., Casini, M. (2008) The spatial distribution of cod (Gadus morhua L.) spawning grounds in the Kattegat, eastern North Sea. Fisheries Research. 90:36-44. Svedäng, H., Svedäng, M., Frohlund, K., Øresland, V. (2001) Analys av torskbeståndens utveckling i Skagerrak och Kattegatt. Delrapporter av Havsfiskelaboratoriets Torskprojekt steg 1. Finfo 2001:1. Fiskeriverket. Havsfiskelaboratoriet Lysekil. Wikström, A. (2011) in prep. 41 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore Wikström, A. opubl. data (kräftdjur 2008 - 2010). Lunneryd, Sven-Gunnar. Projektansvarig Sälar och Fiske. Tjärnö marinbiologiska laboratorium. Fiskeriverket. Kontakt 2005/10. Wikström, A. & Börjesson, D. (2007) Provfiske på hummer (Homarus gammarus) och andra större kräftdjur (Decapoda) – underlagsrapport för Skottarevsprojektet. Marine Monitoring AB. Norell, Peter. Enhetschef. Fiskeenheten. Länsstyrelsen i Hallands län. Kontakt 2005/9. Wikström, A. & Hammar, L. (2008) Skottarevet Vindpark Miljökontrollprogram 2008, Delstudie Större Kräftdjur År 1. Marine Monitoring AB. Pihl, Leif. Kontakt 2011/06. Sjöberg, Niklas. Forskningsassistent. Ål. Sötvattenslaboratoriet Drottningholm. Fiskeriverket. Kontakt 2005/9. Wikström, A., Boström, M., Hammar, L., Magnusson, M., Andersson, S., Wahlberg, M., Engdahl, A., (2008) Skottarevet Vindpark Miljökontrollprogram 2008, Delstudie Tumlarförekomst År 1. Marine Monitoring AB, Fiskeriverket och Fjord&Baelt. Wikström, A., Börjesson, D., Andersson, S., Wahlberg, M., Boström, M. (2011a) Skottarevet Vindpark Miljökontrollprogram, Delstudie Tumlare 2008 & 2010. 1Marine Monitoring AB, 2Fjord&Baelt, 3Fiskeriverket. World Register of Marine Species. (2011) hemsida www.marinespecies.org Personlig kommunikation Alenäs, Ingemar. Kommunekolog i Falkenberg. Falkenbergs kommun. Kontakt 2011/6. Börjesson, David. Länsstyrelsen i Skåne län. Kontakt 2009. Börjesson, Patrik. Fil Dr. Kontakt 2005/10. Casini, Michele. Skarpsill och fisklarver. Havsfiskelaboratoriet Lysekil. Fiskeriverket. Kontakt 2005/10. Härkönen, Tero. Naturvårdsverket. Naturhistoriska riksmuseet. Kontakt 2005/10 och 2011/10. Ljunggren, Jörgen. Fiskerikonsulent. Fiskeenheten. Länsstyrelsen i Hallands län. Kontakt 2005/10. 42 Litteratursammanställning över de marinbiologiska förhållandena i Kattegatt utanför Falkenberg för projektet Kattegatt Offshore ISBN 978-91-86461-17-1 MARINE MONITORING AB Strandvägen 9, 453 30, Lysekil Tel +46 523-101 82 | Mobil 0702 565 551 | Fax +46 523-101 83 E-post marina@marine-monitoring.se | www.marine-monitoring.se
© Copyright 2024