Intressentanalys - Kulturkraft Syd
RAPPORT 13:19 Intressentanalys KulturKraft Syd RAPPORT 13:19 – OKTOBER 2013 Intressentanalys: KulturKraft Syd Joakim Sternö och Tobias Nielsén Volante är ett kunskapsföretag som vill bidra till en klokare och roligare värld genom att utveckla och sprida kunskap. Joakim Sternö är etnograf och analytiker på Volante Tobias Nielsén är kulturekonom och vd för Volante ADRESS Volante Stora Nygatan 7 111 27 Stockholm TELEFON 08-702 15 16 E-POST info@volanteresearch.com WEBB www.volanteresearch.com www.kulturekonomi.se 2 Innehåll Inledning ................................................................................................ 4 Projektets betydelse ............................................................................. 5 Utbud av kompetensutveckling utan KulturKraft ................................. 5 Nyttan av projektet ............................................................................... 5 Problem och utvecklingsmöjligheter .................................................... 8 Nyckelfaktorer i styrningen av KulturKraft Syd .................................... 9 En varaktig plattform?........................................................................ 11 Samarbetsorganisationer................................................................... 11 Projektägarna .................................................................................... 12 Avslutande diskussion....................................................................... 16 3 Inledning Det här är en rapportering i den lärande utvärderingen av projektet KulturKraft Syd. Huvudman för projektet är trygghetsrådet TRS som bland annat omfattar Svensk Scenkonst, Teaterförbundet och SYMF, vilka sitter med i projektets ägargrupp. Volante Research har uppdraget att genomföra den lärande utvärderingen och följeforskningen av projektet. Volante är även följeforskare till systerprojektet KulturKraft Stockholm. Denna rapport utgörs av en intressentanalys med särskilt fokus på projektmålet ”att skapa en varaktig plattform för kompetensutveckling inom kultursektorn”. Med intressenter menar vi organisationer som på olika sätt berörts av eller deltagit i projektet. Bland dessa aktörer har vi, tillsammans med KulturKraft Syds verksamhetsledare, valt ut ett antal särskilt viktiga som har intervjuats under hösten 2013. I denna grupp ingår bland andra representanterna i projektets ägargrupp. Totalt handlar det om elva personer som i huvudsak befinner sig på ledningsnivå i de organisationer de representerar. Även om rapportens huvudfokus är på KulturKraft Syd är detta frågor som även berör projektet i Stockholm, särskilt när det gäller en framtida organisering av en plattform för kompetensutveckling. Rapporten består av tre huvudsakliga delar. 1. Den första delen fokuserar på innehållet i projektetet och hur intressenterna upplever projektets betydelse och framgångsfaktorer. 2. Den andra delen fokuserar på hur intressenterna ser på en framtida organisering av en varaktig plattform för kompetensutveckling. Delen är uppdelad efter intressenternas roll. Det första avsnittet tar fasta på de intressenter som utgör representanter för samarbetsorganisationer till projektet och det andra avsnittet fokuserar på projektägarnas syn på frågan. 3. Den tredje och avslutande delen utgörs av en avslutande diskussion. 4 Projektets betydelse I denna del diskuterar vi hur intressenterna upplever vad som utgör projektets framgångsfaktorer och nytta men också de problem intressenterna stött på i projektet eller i dess konstruktion. Ett kortare avsnitt tar även upp synen på styrningen av projektet. Utbud av kompetensutveckling utan KulturKraft KulturKraft har kommit till utifrån de förändringar som har skett på arbetsmarknaden under de senaste decennierna. Det vill säga där en högre andel av arbetskraften är projekt- eller visstidsanställd och där allt fler kulturverksamma driver egna företag, vilket ställer nya krav på kunskap i exempelvis administration. Det har inneburit att för en stor del av de verksamma på kulturarbetsmarknaden finns det inte någon med ett uppenbart ansvar för fortbildning och kompetensutveckling. Det har också blivit mer vanligt att enskilda personer arbetar inom flera olika kulturområden. Arbetsmarknaden har på så sätt även blivit betydligt mer gränsöverskridande. Kortfattat kan intressenternas uppfattning sammanfattas som att utbudet av kompetensutveckling, innan och utanför KulturKraft, är varierande. Det gäller både för hur det ser ut i olika delar av landet och mellan olika institutioner. Det upplevs också vara ett varierande utbud för olika yrkesgrupper. En generell åsikt är att det finns sämre utbud för särskilda spetsutbildningar och ett större utbud av kompetensutveckling för administrativ personal. Intressenterna upplever att situationen för frilansare svårare och att utbudet för denna grupp är relativt skralt och att de deltar i mindre utsträckning än fast personal. Nyttan av projektet Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det är genomgående en mycket positiv bild av KulturKraft Syd som intressenterna ger. De upplever att aktiviteterna haft hög kvalitet och fångat existerande behov. Projektets nytta kan sammanfattas i de olika områden som beskrivs nedan. Gratis Vad samtliga intressenter framhåller som grundläggande för projektets framgång och att det nått ut i så pass stor utsträckning är att det varit kostnadsfritt för deltagarna att delta. De flesta framhåller denna aspekt som en förutsättning för att överhuvudtaget kunna delta och några att det snabbat på den planerade kompetensutvecklingen med flera år. 5 Kunskap om behov En annan aspekt som intressenterna lyfter fram är att det med projektet byggts upp en stor kunskap om behoven i branschen. Det handlar framför allt om att de upplever att aktiviteterna bottnar i en reell efterfrågan. Och en kompetens om hur man ska lyssna till branschens behov. Detta ses som en förutsättning för att kunna skräddarsy utbildningar och se till att de möter nivån på deltagarna. Framför allt gäller det ett behov av kortare utbildningar. På så sätt har projektet kunnat överbrygga det ansvar för utbildning som finns mellan högskolorna och arbetsmarknaden. Bredd av utbildningar Samordningen mellan olika verksamheter och kulturområden har bidragit till att skapa ett brett utbud av kurser. Ett utbud som flera av respondenterna menar inte skulle existera utan denna samverkan i projektet. Det vill säga att verksamheterna inte skulle ha kunnat ta del av aktiviteterna oavsett om de hade haft råd och velat betala för dem. Framför allt rör detta den mängd av utbildningar som har en väldigt smal nisch. Bredd av yrkesroller och anställningsformer En bredd av utbildningar hänger också ihop med att projektet inte bara är sektors- och genreneutralt utan även att det riktar sig till alla olika typer av personer som arbetar inom kultur- och mediabranscherna. Det ses av respondenterna som mycket positivt att projektet inte begränsat sig till den konstnärliga personalen, utan även administrativ och framför allt teknisk personal haft möjlighet att delta. Det ses också som mycket positivt att frilansare och visstidsanställda kunnat delta. Både för dem som individer men också för att säkra behov från institutioner som anställer allt fler frilansare. Hög kvalitet på kurser En genomgående kommentar från respondenterna är att kurserna hållit en hög kvalitet. Såväl utifrån vad de sett utifrån egen erfarenhet som från hur de uppfattat från andra. Detta har varit en förutsättning för att vilja delta och fortsätta delta i projektet. Synliggör utbud Samordningen av kompetensutveckling bidrar till att synliggöra ett utbud av kurser. Det vill säga att projektet inspirerar kulturverksamma och kulturverksamheter att gå kurser de tidigare inte tänkt på att de behöver. Detta förenklar beslutet om att gå en kurs. 6 Andra framhåller betydelsen av en minskad börda för att själva leta fram ett relevant utbud för den egna organisationen, vilket annars tar mycket tid. Samordningen bidrar också till att det är lättare att få tag på rätt personer med frågor om utbildningar. Regional bas Två aspekter lyfts fram rörande att projektet finns i närregionen. För det första framhåller samtliga av respondenterna som är verksamma i Skåne betydelsen av att ha nära till utbildningar. Det gör att de inte behöver lägga tid på resor och eventuella övernattningskostnader. På så sätt minskas alternativkostnader för att gå en kurs och vidareutbilda sig eller sin personal. För det andra att den regionala basen gör att de regionala behoven uppmärksammas. Behoven och strukturen kan se olika ut i olika regioner och genom att vara närmre de som ska gå utbildningarna säkerställer man i högre utsträckning att det är rätt behov som tillgodoses. Lyfter frågan om kompetensutveckling Några av respondenterna menar att projektet har bidragit till att lyfta frågan om kompetensutveckling hos kulturverksamheter högre upp på agendan. Det vill säga att projektets existens gjort att kompetensutveckling diskuteras mer inom den egna organisationen än tidigare. Nätverksbyggande effekter En del av de aspekter som respondenterna lyfter fram ska snarare betraktas som sidoeffekter än direkt avsiktliga effekter. Exempelvis sådant som händer i pauserna under en aktivitet. Den tydligaste av denna typ av aspekter som flera av respondenterna lyfter fram är de nätverksskapande effekterna projektet bidrar med. Detta handlar om att projektet fungerar som en neutral mötesplats som flera upplevt saknas inom kultursektorn. Med en neutral mötesplats avses att KulturKraft Syd inte har någon annan bakomliggande agenda än samordning av kompetensutveckling. Framför allt är det de sektoröverskridande mötena som respondenterna betonar som viktiga. En del framhåller denna aspekt på en mer övergripande nivå om erfarenhetsutbyten mellan verksamheter och kulturområden. Detta är alltså mer på ett intellektuellt plan om att dra nytta av lärdomar från varandra. Andra lyfter fram positiva effekter på ett mer individuellt plan. Där möten mellan olika människor i vissa fall bidragit till att skapa projekt och arbetstillfällen. 7 Utnyttjat föreläsare inom kulturlivet En annan typ av sidoeffekt som en del av respondenterna lyfter fram är betydelsen av projektet som beställarfunktion. Det handlar om att projektet utnyttjat och anlitat föreläsare inom kulturområdet, och på så sätt bidragit till att skapa jobb. Stärkt organisationens varumärke En ytterligare sidoeffekt är betydelsen av KulturKraft för andra organisationer. Några respondenter menar att projektet bidragit till att stärka den egna organisationens varumärke då de kan ge mer till sina medlemmar än vad de skulle klara själva. På så sätt bidrar KulturKraft att stärka organisationernas varumärke och relevans. Problem och utvecklingsmöjligheter Även om det överlag är ett mycket positivt intryck av KulturKraft Syd som respondenterna ger är det några saker de upplever som problem med projektet. En del av dessa problem är ”baksidan” av saker de listat som positiva aspekter av projektet. Gratis – inte hållbart i längden Även om de flesta av respondenterna tycker att det varit ”fantastiskt” att kurserna varit gratis är det flera som lyfter fram gratisaspekten också som ett problem, framför allt på lite längre sikt. Några menar att de har passat på och skickat iväg personal på kompetensutveckling i större utsträckning än vad de egentligen haft tid för. Det vill säga att de tagit tid från den ordinarie verksamheten i större utsträckning än vad deras organisation egentligen klarar just för att det funnits ett tidsbegränsat fönster att billigt kompetensutveckla sin personal. Några uttrycker även viss oro över att gratisaspekten skapar orimliga förväntningar på hur en eventuell framtida plattform för kompetensutveckling kan komma att se ut. En ytterligare fråga som kommit upp är hur korrelationen ser ut mellan det stora utbudet av kurser och den flexibilitet som många uppskattat inom projektet. Det vill säga att om gratis-aspekten är en förutsättning för det stora utbudet av kurser och det stora kursutbudet är en förutsättning för att organisationen ska vara flexibel och snabbt kunna anpassas till olika behov. En oro har lyfts kring att flexibiliteten i organisationen kommer minska om utbudet av kurser i en framtida plattform kommer bli färre. 8 Ingen djupgående analys av vems behov som tillgodoses Någon påpekar att det inte funnits tid att göra en ordentlig behovsanalys innan projektet dragit igång. Den inventeringsfas som inledde projektet kan dock ses som en behovsanalys. Påpekandet om avsaknaden av en djupgående behovsanalys handlar om att inventeringen i sig inte behövde analyseras då det varit möjligt att realisera önskemålen i så pass stor utsträckning. En möjlighet som antagligen inte kommer finnas i lika stor utsträckning vid en eventuell fortsättning. Svårigheter med frilansare Ett problem som lyfts bland några intressenter är möjligheten för frilansare, utan eget företag och stark koppling till en institution, att delta i KulturKraft. En av lösningarna har varit att ta fram så kallade deltagaranställningar med finansiering genom partsmedel från TRS. Detta har lyfts fram som en bra lösning för att klara mixen av personer med olika anställningsformer under projekttiden. Denna synpunkt, och lösningen med deltagaranställningar, är något som i synnerhet berört KulturKraft Stockholm. För KulturKraft Syd har det inte varit några större problem med att få in frilansare som deltagare i projektet och därför har deltagaranställningar enbart förekommit i mindre utsträckning. Svårigheter fånga morgondagens behov Några påpekar att man inom projektet varit mycket duktig på att hitta en metod för att fånga upp dagens behov. Men att man behöver utveckla en metod för att mer systematiskt kunna förstå vilka som är morgondagens behov. Vilket anses viktigt för att göra kompetensutvecklingen ska vara än mer proaktiv och relevant. Svårighet med långsiktighet Några av respondenterna påpekar risker med att det finns en inbyggd kortsiktighet generellt i EU-projekts konstruktion. Där de stora pengarna gör att fokus riktas åt ett håll under en begränsad tid för att sedan riktas åt ett annat håll när ett nytt projekt inleds. Detta är något man är väl medveten om inom projektet och försöker motverka genom att arbeta för att skapa en varaktig plattform, vilket vi diskuterar i nästa del. Nyckelfaktorer i styrningen av KulturKraft Syd Denna intressentanalys har inte haft styrningen av projektet som huvudsakligt fokus. Intressenterna har dock fått svara generellt på hur de upplever att projektet har genomförts och vad som fungerat mer eller mindre bra. 9 Vi har valt att lyfta fram vad vi anser är några nyckelfaktorer för att Kulturkraft Syd har varit framgångsrikt. Flexibilitet och tillgänglighet En nyckelfaktor till projektets framgång anser flera av respondenterna har varit en hög grad av flexibilitet. Det vill säga att det kunnat genomföras ändringar med kort varsel och att det har varit mycket enkelt att få tag på projektledningen. Grundläggande för detta har varit en bra dialog mellan projektet och samarbetsorganisationer. Tydlig kommunikation De allra flesta tycker att kommunikationen av utbud av kurser och hur kommunikationen har sett ut har varit mycket tydlig och bra. Exempelvis vad gäller hemsidan och nyhetsbrev. Hög kunskapsnivån Respondenterna upplever att det byggts upp en hög kunskap om kultursektorn bland de som har arbetat med KulturKraft Syd. Vilket är viktigt för att kunna se och förstå de behov som finns inom sektorn. 10 En varaktig plattform? I detta avsnitt vänder vi blicken mot hur intressenterna ser på organiseringen av en framtida varaktig plattform för kompetensutveckling. Vi har valt att dela upp diskussionen i två delar där vi först diskuterar ur samarbetsorganisationernas perspektiv för att sedan diskutera projektägarnas perspektiv. Samarbetsorganisationer utgörs bland annat av institutioner och organisationer som på olika sätt samlar och arbetar för att stärka kulturverksamma på olika sätt. Projektägarna är representanter från Teaterförbundet, Svensk Scenkonst, Symf och Trygghetsrådet TRS. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det är en ganska vag och avvaktande inställning till hur en plattform skulle kunna se ut som intressenterna ger. Det gäller både för samarbetsorganisationerna och projektägarna. Samarbetsorganisationer I denna första del går vi in på hur representanterna för samarbetsorganisationer ser på en framtida plattform. Behövs en fortsättning? Bland samarbetsorganisationerna vill samtliga gärna se någon form av fortsättning. Det finns också en medvetenhet om att det inte kommer kunna fortsätta på samma sätt som nu efter att projektpengarna är slut. Det är ungefär hälften av samarbetsorganisationer som känner till att det finns ett projektmål om att skapa en varaktig plattform. Regional eller nationell plattform Representanterna för samarbetsorganisationerna är tydliga med att de vill se en regional plattform vid en eventuell fortsättning. Det finns en rädsla över att en eventuell nationell plattform i realiteteten skulle bli en Stockholmsplattform. Vilket de menar skulle innebära svårigheter och ökade kostnader för organisationer och individer baserade i andra delar av landet att delta. Den fördel de ser med en nationell samordning är dock att uppmärksamheten för plattformen troligtvis skulle bli större vilket skulle underlätta för kännedomen och eventuell offentlig finansiering. Parternas roll Bland samarbetsorganisationerna ser man framför allt att det är arbetsmarknadens parter, det vill säga företrädare för arbetsgivare respektive fackförbund, som bör ha ägarrollen i plattformen. Någon vill 11 se en utökad ägargrupp som även involverar fler fackförbund. Flera drar även en parallell till parternas roll i diskussionen om det kommande pensionssystemet, vilket innefattar kompetensutveckling eller ”karriärväxling”. Några påpekar även att de ser ett behov av en fortsättning med TRS eller någon annan mer oberoende part utöver företrädare för arbetsgivare och fackförbund. Någon nämner att de gärna ser regionen och stora institutioner även som ägare till plattformen för att den ska vara tungt förankrad. Institutionernas roll Det är inte en helt enhetlig bild samarbetsorganisationerna ger när det gäller hur de ser att institutionernas roll skulle kunna komma att se ut. Några önskar framför allt att institutionerna skulle förlägga sin kompetensutveckling via en plattform för öka utbudet av kurser för icke institutionsanslutna. Någon av institutionerna kan säga idag att det finns utrymme till att vara med och finansiera en mindre del, förutsatt att de också har inflytande över aktiviteterna som genomförs. Någon annan påpekar att man i dagsläget redan betalar till Svensk Scenkonst och TRS och inte ser hur en ytterligare finansiering skulle vara möjlig. Regionens roll Tjänstemän på Kultur Skåne upplever att det från politiskt håll i dagsläget är en mycket avvaktande inställning till att gå in med pengar i en plattform för kompetensutveckling. En orsak som anges är att man från politiskt håll inte ser det som att det tillhör det kulturpolitiska området. Orsaken till varför man har den hållningen är inte helt klar då bland annat den regionala kulturplanen tar upp kompetensutvecklingsfrågan. Eventuellt ser regionen att de redan gör vad de bör genom de ”resurscentrum” som regionen stöder. På tjänstemannanivå har man fått förfrågan från Region Halland om eventuellt samarbete kring kompetensutvecklingsfrågan. Något fördjupad diskussion har dock i skrivande stund inte inletts. Projektägarna I denna del går vi in på projektägarnas bild av hur en varaktig plattform kan organiseras. Vi vill understryka att det inte har varit en entydig bild. Det har inte heller varit en stark bild från något håll om hur plattformen ska organiseras eller finansieras. 12 Behövs en fortsatt samordning av kompetensutvecklingen? Det är inte en helt entydig bild projektägarna ger till om det behövs en fortsatt samordning av kompetensutvecklingen likt KulturKraft. Det råder generellt från arbetsgivarhållet en mer avvaktande hållning till en varaktig plattform och hur den skulle organiseras. Det de säger att de är osäkra på i dagsläget är kring eventuella nackdelar med att ”låsa” kompetensutvecklingen utanför institutionerna/arbetsgivarna. Nationell eller regional Den bild projektägarna ger är att plattformen skulle kunna organiseras utifrån en nationell ram, men med flera regionala samordningspunkter. Fördelar som nämns med en nationell samordning är att det möjliggör ett helikopterperspektiv. Samtidigt motsätter sig alla i projektägargruppen att det mer praktiska arbetet skulle kunna utgå från en nationell plattform. I direkt kontakt med aktörer som berörs av aktiviteterna behöver man vara närmare dem rent geografiskt, både vad gäller att fånga in hur behoven av kompetensutveckling ser ut och för att genomföra kurserna. Hur många regionala plattformar som behövs inom en nationell ram eller vad som är möjligt praktiskt är fortfarande oklart. Klart är att det åtminstone skulle behövas regionala noder med utgångspunkt i Skåne, Stockholm och Västra Götaland. Norrland har inte diskuterats som en egen nod, istället mer som en del av en Stockholmsnod med vissa nedslag i Norrland. Risker med en nationell ram som nämns är att den skulle riskera att bli för trög. Risker med regionala plattformar är att utbudet antagligen skulle komma att se olika ut i landet och skapa potentiella motsättningar. Detta behöver inte vara en risk utan kan också ses som en styrka då behoven också kan se olika ut i olika delar av landet. Parternas roll Samsyn råder bland projektägarna om att det är en övergripande lösning mellan arbetsmarknadens parter som plattformen bör bygga sin grund utifrån. Exakt vilka parter som bör ingå i ett ägarskap är i dagsläget inte fastslaget. En av de mer konkreta möjliga förändringarna som nämns angående detta är att arbetsgivarsidan från film/tv skulle kunna ingå, vilket de inte gör idag. En partslösning skulle i så fall kunna bygga på någon form av kollektivavtalslösning. Ett problem med förhandlingar centralt som tas upp är hur icke-monetära insatser som tid och tekniska resurser skulle inkluderas i centrala avtal. 13 En av anledningarna till osäkerheten som nämns angående ägarskapet är den pågående diskussionen om hur en pensionslösning kommer se ut inom scenkonstområdet. Det förslag som regeringen nyligen gav besked om omfattar en karriärväxlingsmodell där det eventuellt kommer finnas starka beröringspunkter med kompetensutveckling generellt. Högskolorna nämns också som en part som skulle kunna få en större roll än vad de har inom KulturKraft-projekten idag. Det finns dock hinder i högskolarnas finansiering idag för att de ska kunna förlägga utbildningar genom en plattform i stil med KulturKraft. Detta är man medveten om inom projektägargruppen. Finansiering Hur finansieringen skulle se ut eller vilken omfattning som behövs är i dagsläget oklart i projektägargruppen. Det som nämns är något slags kombination av medel direkt från offentligt håll och från organisationer/institutioner, vilka ofta också finansieras offentligt. När det gäller hur omfattande finansiering som skulle behövas och hur fördelningen mellan olika finansieringskällor skulle se ut är i stor utsträckning oklart. Från arbetstagarhållet nämner man att medel från organisationer/institutioner skulle ske genom en kollektivavtalslösning. Denna del av finansieringen menar de, i detta läge, skulle vara avgränsad till driften av den eventuella plattformens administration, inte själva kurserna. Skulle det bli någon form av kollektivavtalslösning bör det vara helt centralt att det blir tydligt vad det är institutionerna i så fall betalar för och vad de får ut utav det. Det vill säga att institutionerna upplever att det är en investering och att de själva kan vara med och styra. När det gäller offentlig finansiering är det regionala medel som anses vara mest realistiskt att bygga utifrån. Framför allt att få statliga medel bedömer intressenterna som mindre troligt, i alla fall på kortare sikt. Då vi samtal med Kultur Skåne uppger de att de i dagsläget starkt avvaktande. I samtal med tjänstemän på Region Skåne framgår att de upplever att man från politiskt håll uttryckt att man inte vill gå in med pengar. TRS roll TRS roll har i dagsläget haft i första hand en instrumentell roll som huvudman för projektet som bland annat inneburit att man ställt likviditet till förfogande och tagit de kostnader för projektets uppstart och genomförande som inte har kunnat täckas av projektmedel från ESF. TRS har även finansierat de så kallade ”deltagaranställningarna”. Den typen av funktion med en juridisk person kommer vara nödvändig i 14 fortsättningen. Det krävs bland annat för att ha möjlighet att söka eventuella projektpengar i framtiden. En egen juridisk person är också viktig för att säkerställa en eventuell plattforms oberoende. Alternativen är att fortsätta använda TRS i denna roll eller att starta en ny organisation. TRS har varit tydliga med att de inte tänker gå in med finansiering till en varaktig plattfrom för kompetensutveckling. Däremot är det möjligt att TRS skulle kunna fortsätta att ha samma roll som idag, det vill säga som huvudman för en plattform. Dock har inte en konkret förfrågan om detta kommit och en sådan fortsatt roll har därmed inte förankrats i TRS styrelse. 15 Avslutande diskussion Det vi inledningsvis kan konstatera är att det överlag är en mycket positiv bild av KulturKraft Syd som såväl projektägarna som samarbetsorganisationer ger. Det gäller både de aktiviteter som genomförs och hur projektet har styrts. Det är en bild som stämmer överens med vad vi som följeforskare har sett även i andra sammanhang där vi följt detta projekt. Vi har i föregående avsnitt gått igenom vad som lyfts fram som framgångsfaktorer för projektet. Några av dessa framgångsfaktorer behöver problematiseras något ytterligare. Det handlar dels om punkter där det funnits motsägande åsikter och dels där faktorer har både positiva och negativa effekter enligt intressenterna. Problematisering av framgångsfaktorer En framgångsfaktor som nämns är att intressenterna överlag upplever att det inom KulturKraft Syd finns en stor kunskap om behoven i branscherna. Att det märkts genom de aktiviteter som genomförts och den flexibilitet som finns i projektet. Från arbetsgivarsidan i projektägargruppen upplever man dock att det skulle behövas en mer djupgående analys av behoven, inte minst när det gäller de framtida. Huruvida det stämmer att en behovsanalys har gjorts går att diskutera. Å ena sidan går det att se hela inventeringsfasen där KulturKraft Syd samlat in önskemål om kurser som en behovsanalys. Ett arbete som pågår kontinuerligt. På så sätt bygger projektet hela tiden en kunskap om de behov som finns. Å andra sidan har ESF-pengarna och det faktum att kurserna generellt varit gratis inneburit att det varit möjligt att önska kurser och skicka personal på dessa kurser i stor utsträckning. Gratisaspekten har gjort att det aldrig riktigt ställts på sin spets för institutionerna om hur de ska prioritera att skicka personal på kurser. Detta bekräftas av att man i vissa fall säger att man skickat personal på kurser i större utsträckning än vad man egentligen klarar av tidsmässigt. Just för att man sett det som ett tillfälligt fönster att billigt vidareutbilda personalen. En slutsats av detta är att det antagligen kommer behövas en fördjupad analysprocess av behoven vid en eventuell fortsättning. Det vittnar även kommentaren om att man behöver bli bättre på att försöka inrikta sig på morgondagens behov än dagens. Något som är lättare sagt än gjort då förändringarna inom kulturområdet generellt är mycket snabba. När det gäller svårigheter att få in frilansare i projektet och lösningen med deltagaranställningar är detta något som enbart gällde initialt för 16 KulturKraft Syd. Det har också funnits olika typer av lösningar för att säkerställa att frilansare har möjlighet att delta. Ur vårt perspektiv ser vi inte att detta kommer vara något problem i framtiden. Särskilt inte då detta varit ett problem direkt kopplat till ESF:s kriterier för hur projektmedel får användas. En framtida plattform är ändå tänkt att finansieras utan medel från ESF. En ytterligare framgångsfaktor som intressenterna lyfter fram är att KulturKraft Syd blivit en mötesplats som har större effekter än enbart för kompetensutveckling. I vissa fall har mötesplatsen setts nästan som mer central än kurserna i sig. Viktigt att ha i åtanke är dock att denna mötesplats som har skapats genom KulturKraft Syd har sin grund i att det funnits något konkret att mötas kring. När det gäller diskussionen kring organisering av en varaktig plattform för kompetensutveckling kan vi först och främst konstatera att det är svårt att dra några tydliga slutsatser. Vår uppfattning är att det ännu inte finns en gemensam bild av hur en sådan plattform skulle kunna se ut. Det är heller inte en helt entydig bild av att en varaktig plattform bör vara ett slutgiltigt mål. Från arbetsgivarsidans håll är man i dagsläget mycket avvaktande till hur en varaktig plattform skulle kunna se ut. Ur vårt, följeforskarens perspektiv, ser vi att detta beror på att man upplever att man i dagsläget inte har tillräckligt mandat från sina medlemmar att riktigt ta nästa steg i diskussionen. Därför låter man många dörrar vara öppna, vilket även innefattar att inte ta ställning till en fortsättning, liknande KulturKraft, även om man sett många positiva effekter av projektet. Beståndsdelarna i en framtida plattform Fyra grundfaktorer är ändå något mer konkreta i beståndsdelarna i organiseringen av en framtida varaktig plattform, förutsatt att det finns en vilja att fortsätta. Det första är att det är arbetsmarknadens parter som behöver ha en nyckelroll genom ett ägarskap av plattformen. Om det bör ske några förändringar mot nuvarande organisering och i så fall exakt vilka organisationer som bör representera dessa parter och ta ett ägarskap är inte klart. Intressenterna har nämnt både att fler representanter från fackförbund och arbetsgivarorganisationer än i dagens KulturKraft skulle kunna ingå. Då parterna behöver ha en nyckelroll är det därför viktigt framåt att arbetsgivarsidan känner att de får ett mandat från sina medlemmar över vilken hållning de kan ta i frågan. Först då kan en diskussion parterna emellan börja på allvar och mer konkreta lösningar kan arbetas fram. Vi 17 är medvetna om att de har inlett en djupare diskussion och en medlemsenkät om detta under hösten. Den andra grundfaktorn är att det kommer behövas en egen juridisk person, utöver parterna, som tar ett huvudmannaskap för plattformen. Det krävs för att behålla plattformens oberoende och för att kunna söka eventuella projektmedel i framtiden. TRS skulle eventuellt fortsätta kunna ha denna roll. Tredje grundfaktorn är att en plattform behöver bygga på en finansieringsmodell med flera olika finansieringskällor. Där en del skulle kunna komma från en kollektivavtalslösning och övrig finansiering från offentliga aktörer och deltagare i kurserna. I grunden handlar frågan om vem som har kontroll över utbudet av kurser. Om institutionerna låter den externa plattformen få uppdraget att ta fram ett kursutbud öppet för alla att ta del av och därigenom delvis subventionera frilansare, finns det möjlighet att de skalfördelar om bredare utbud etcetera kan nås. Samtidigt innebär det att institutionerna mister den fulla kontrollen över vilka kurser de har möjlighet att ge sin personal. I dagsläget inom KulturKraft Syd har det inte riktigt varit ett problem då utbudet har kunnat vara så pass stort. Men det skulle kunna bli ett problem då resurserna är mindre och ”alla” behov inte kan tillgodoses. En slutsats är att det behöver vara mycket tydligt och konkret vad institutionerna får ut av ett sådant avtal. De kommer dessutom behöva ett mer direkt inflytande över kursutbudet. Eventuellt genom någon form av regionala samrådsgrupper. När det gäller offentlig finansiering är det framför allt regional finansiering intressenterna avser, åtminstone på kortare sikt. Det hade möjligtvis varit ett mer positivt utgångsläge om Kultur Skåne varit mindre avvaktande till finansiering än vad de gett uttryck för. Förutsättningarna för hela plattformen enligt vår bedömning bygger dock på ganska radikala förändringar av kompetensutvecklingssystemet och eventuellt till viss del av dagens offentliga stödsystem. Det förslag Kultur Skåne kunnat ta del av i dagsläget är ganska vagt. När ett mer konkret förslag finns över en potentiell organisering innebär det inte bara ett tydligare, utan troligtvis även annorlunda, förslag mot hur KulturKraft ser ut idag. Vår uppfattning är därför att regionens inställning idag inte ska ses som att plattformen är dömd på förhand. Fjärde grundfaktorn är att plattformen behöver ha en stark regional förankring. Även om det finns en nationell ram, till exempel via ett eventuellt kollektivavtal, så behöver det mer praktiska arbetet finnas regionalt. Det gäller framför allt för var kurserna genomförs. Vår 18 bedömning från intressentintervjuerna är att det krävs en regional plattform för att både få med sig samarbetsorganisationer i plattformen och fånga in de behov som finns. Avslutningsvis kan vi återigen poängtera att formerna för en varaktig plattform för kompetensutveckling är relativt långt borta. Detta kan dock förändras snabbt så snart arbetsgivarsidan har kommit längre i diskussionen med sina medlemmar och kan ta en tydligare position. Först då kan en diskussion mellan parterna bli mer konkret i alla frågor som hör plattformen till, inklusive finansiering. Det är därför svårt för oss i dagsläget att bedöma om projektmålet om att utveckla en varaktig plattform är rimligt och kommer att nås inom projektperioden. KulturKraft Syds syskonprojekt i Stockholm pågår även ytterligare några månader vilket även förlänger diskussionstiden mellan projektägarna. Vi vill avslutningsvis påpeka att ur ett större perspektiv är inte en långsiktig och hållbar lösning för kompetensutvecklingsfrågan avhängigt KulturKraft Syds slutdatum. Är inte en lösning på plats vid projektets slut kommer frågan fortfarande vara aktuell hos arbetsmarknadens parter och vår uppfattning är att risken att diskussionen skulle dö ut är mycket liten. Bland annat på grund av att det finns avtal mellan arbetsmarknadens parter om att gemensamt försöka komma fram till en ny lösning. Däremot finns det en risk att kunskap i den organisation som KulturKraft Syd utgjort och från enskilda personer som arbetat med frågan försvinner. 19
© Copyright 2024