Popidolernas revansch – Artikel i tidningen Mitt i

TISDAG 25 OKTOBER 2011. MITT I TÄBY 29
Kulturreporter
Eva Cloarec
tel 550 550 74
fax 550 550 77, 550 551 41
Kulturtips lämnas på www.mitti.se.
Gå in under Tipsa oss i menyraden och
fyll i formuläret.
Ny bok om livet efter skilsmässan
LITTERATUR I ”Ur vulkanens mun” fick läsarna stifta
bekantskap med det äkta paret Anna och Mats och
deras knakiga förhållande. I Helena von Zweigbergks
senaste roman ”Anna och Mats bor inte här längre”
får vi se hur det går för dem.
På onsdag den 26 oktober kommer författaren till
Huvudbiblioteket och berättar om boken och sitt
författarskap klockan 18.30. Fritt inträde.
Foto: Thron Ullberg
kultur/nöje
Helena von Zweigbergk
besöker Huvudbiblioteket.
Workshop med prova på-terapi
KONST Är du nyfiken på vad bildterapi är och hur
det fungerar? I så fall kan du stilla din nyfikenhet på
torsdag den 27 oktober på Karby gårds konstcentrum
klockan 19. Då blir det gratis workshop med de certifierade bildterapeuterna Åse Marstrander och Jane
Hawes. Max tolv deltagare.
Anmälan sker till janehawes@live.se.
Karby gård ligger på Karbygårdsvägen 1, Täby kyrkby.
Cheers var ett framgånsrikt band i mitten av 60-talet. Här poserar de utanför Konsum i Mörby centrum.
foto: privat
Popidolernas revansch
Danderydsbandet Cheers återförenades efter 43 år utan kontakt.
De låg på samma skivbolag som Rolling Stones
och blev snabbt ett av de
mest kända namnen
i branschen. Men 1968
fick popkarriären ett
abrupt slut för killarna
i Cheers.
Nu har de återförenats.
Vi blev jättepopulära, berättar
Leffe Carlsson, sångaren i bandet.
– Det var en rolig tid. Det var ju
popens födelseår, säger Per Wiklund, trummis, som bor i Täby.
Efter några år turnerade Danderydskillarna över hela Sverige och
Finland. De var förband till artister som The Hep Stars och Tom
& Mick & Maniacs och lyckades
få skivkontrakt hos det brittiska
bolaget Decca, som bland annat
hade Rolling Stones.
Beatles, Rolling Stones, Kinks
och The Who var de stora förebilderna. Berättelsen om popbandet Cheers, som gick i graven och
återuppstod, startar på ungdomsgårdarna i Danderyd och Täby,
där barndomskompisarna Leffe,
Chrillan, Perre, Gunnar och Svenne gjorde sina första spelningar i
mitten på 60-talet.
– Vi repade i ett garage och använde gamla radioapparater och
syltburkar till trummor. Men på
den tiden fanns det enormt mycket ställen att spela på i Stockholm.
Men just när de var på väg att
slå igenom kom skolan emellan.
Trummisen somnade på franskalektionerna och föräldrarna sa
tvärstopp. Cheers splittrades.
– Vi kunde komma hem klockan
tre en vardagkväll och skulle upp
till skolan vid åtta. Det blev för
mycket, minns Leffe Carlsson, som
gick på Tibble gymnasium.
Det är 44 år sedan. Förra sommaren gjorde bandet en bejublad
comeback i Kungsträdgården och
sedan dess har de haft flera spelningar, uppträtt på ”Nyhetsmor-
baskat kul, säger Leffe Carlsson,
som fått support från sin son,
Andreas Carlsson, mest känd som
tidigare medlem i Idol-juryn.
Cheers spelade på Näsby parks 50-årsjubileum nyligen.
gon” och tillägnats en radiodokumentär.
Att det blev en återförening kan
de tacka en gammal Super-8-film
för. Gänget samlades för att se filmen de spelat in under turnétiden
och med det väcktes minnen och
tankar på att spela ihop igen.
– Vi hade inte setts på 40 år.
Men vi tänkte att vi kunde vi köra
några låtar, säger Leffe Carlsson.
foto: privat
Första spelningen blev på deras
gamla stammisställe – Fribergården i Danderyd. Ryktet gick om
att Cheers hade återuppstått och
på konsertkvällen hade över 300
personer samlats för att se dem.
– Ska jag vara ärlig så lät det
inte så bra. Åtminstone två av oss
har knappt rört ett instrument sedan Cheers lades ner. Men publiken gillade det och vi hade för-
Musiken är fortfarande den samma men fyra nya medlemmar har
tillkommit, däribland två tjejer.
Gruppens gamla manager Benke
Ryhn, som är över 70 år i dag, har
också engagerat sig.
Någon bitterhet över att föräldrarna satte stopp och att Cheers
aldrig fick sitt stora genombrott
känner inte bandmedlemmarna.
Nu får de sin revansch.
– Det är klart att det var jättetrist när vi var tvungna att sluta. Det har man ju grämt sig över
ibland. Men det gör det desto roligare nu, säger Per Wiklund.
Leffe Carlsson tycker rent av att
det är roligare nu:
– Nu kan vi tuta på, nu är det
ingen som bestämmer över oss.
l Ylva Larsson
ylva.larsson@mitti.se
tel 550 550 74