lapphunden - Svenska Lapphundklubben
LAPPHUNDEN SVENSKA LAPPHUNDKLUBBENS MEDLEMSTIDNING BESÖKSHUNDEN Black Blossom Troll Freja UTSTÄLLNINGSREPORTAGE från Rättvik SPÅRINLÄRNING Del 9 NUMMER 1/2014 6-8 Juni i Moraparken, Mora 6 Juni Utställning Anmälan via: www.slk.nu/?p=97 Marja Talvite, Finland, dömer Svensk Lapphund och Lapsk Vallhund. Matti Tuominen och Maija Mäkinen, Finland, dömer Finsk Lapphund. Festliga Nationaldagsinslag med pris till bästa Nationaldagsekipage. Bankett 7 Juni Rasmöten m.m. 9.30 Riksstämma 13.00 Grillkväll 8 Juni Lapphunds SM Kontaktperson & anmälan: Henrik Karlsson, henrik@hemakas.se Mer info kommer i Lapphunden samt på www.slk.nu Välkomna till en fantastisk Nationaldagshelg i vackra Dalarna! Mellansvenska Distriktet Kontaktperson: Mikael Köpman micke.kopman@glocalnet.net www.moraparken.se För mer info se Distriktsspalten! Inbjudan till SLK Östras officiella utställning den 25 Maj 2014 Plats: Märsta-Sigtuna BK Domare: Ambjörn Lindqvist – Alla raser Vid stort antal anmälningar så flyttar vi valparna till ny domare. Vi vill uppmärksamma att samma helg arrangeras internationell utställning i Österbybruk, så chans till 2 cert och 1 cacib under samma helg. Förutom sedvanliga BIS-finaler har vi även BIS för prestationsklass och BIS för Juniorer. Det blir naturligtvis barn med hund och vi kommer ha köket öppet ☺ Anmälningsavgifter: Anmälningsavgifter. Valpar 100 kr, Veteraner 180 kr och övriga klasser 250 kr. Anmälningsavgiften inbetalas senast sista anmälningsdag till PG 80 72 35-7 Entries from abroad: Puppies 12 €, Veterans 21 €, Misc off classes 29€ IBAM SE64 9500 0099 6042 0807 2357 BIC NDEASESS Last entry and payment day april 28:th Betalning: För alla våra utställningar gäller att anmälan inte är komplett förrän både anmälan och anmälningsavgift är gjorda. Från tredje anmälda hunden i officiell klass (ej valpklass) med samma ägare ges 50 % rabatt på anmälningsavgiften på den lägsta avgiften. Vid anmälan ange det referensnummer som du får på mailen när du använt webb anmälan. Anmälan: Sker på vår hemsida ,glöm inte att logga in. Finns inte din hund inlagd så måste du logga in och lägga in den först under ”mina hundar”. Tänk på att katalogen automatgenereras direkt från den information som finns om din hund i hunddatabasen på hemsidan. Så innan du anmäler gå in och kontrollera så att titlar, födelsenummer osv. stämmer! OBS titlar skall skrivas med de vedertagna förkortningar som SKK förespråkar. Sista anmälningsdag: 28 april För mer information: cattlin@herdinginstincts.se Eller 08-6483917. Vi tar inte mot anmälningar per mail eller telefon! 2 1/2014 LAPPHUNDEN INNEHÅLL REDAKTÖRENS SPALT Redaktörens spalt.................................... 3 Klubbinfo............................................... 5 Distrikten rapporterar............................. 6 Nya Champions...................................... 9 Kommittéer............................................ 10 Riktlinjer för specialklubbens och rasklubbens avelsarbete......................... 13 Jokkmokks marknad & PR.................... 14 Grattis veteran........................................ 15 Utställningen i Rättvik........................... 16 Goliat har vandrat över regnbågens bro 18 Eftersökskurs i Kalix............................. 20 Besökshunden B.B. Troll Freja............. 23 Agility del 1........................................... 25 Räddning i underjorden......................... 26 Spårinlärning del 9................................ 28 VAKKs Avelskonferens......................... 30 Våra raser och tidens gång.................... 32 Till att börja med vill jag tacka för all support jag fått de här två veckorna med uppdatering av texter, nya texter och bilder från er alla därute, både i distrikt, kommittéer och bland er vanliga medlemmar.Vanliga och vanliga förresten, det är kanske fel ord. Ovanliga är nog mer passande - ovanligt hjälpsamma ska det vara. Tack! Det har kommit in drösvis med fina bilder men utrymmet i tidningen är ju begränsat så jag hoppas att ni har förståelse för att allt inte blivit använt, inte den här gången i alla fall. Ett litet tips till er som skickar in bilder är att försöka fotografera era hundar i olika situationer och sinnesstämningar under årets alla årstider, och såväl inomhus som ute i naturen. På det sättet kan tidningen med tiden bygga upp en bildbank över de tre raserna där det blir lätt att hitta det man söker. Det är också bra om ni alltid anger såväl hundens som fotografens namn. Jag tror att jag med hjälp av alla era bidrag har fått ihop ett nummer där det ska finnas något för alla, både underhållande och tänkvärt. I mitten av det här numret finns en hälsoenkät för Finsk lapphund och Lapsk vallhund bifogad - fyll i den! Och gör det för alla hundar födda 2000-2012 oavsett hur de mår eller om de lever eller inte. All information är viktig! Nästa gång LAPPHUNDEN kommer ut har Riksstämman i Mora passerat, ett evenemang som i år infaller på självaste Nationaldagen.(Se annons på sid. 2 och håll utkik efter uppdateringar på hemsidan) Varför inte passa på att försöka knipa en CK-ren på Nationaldagsutställningen så att ni får en lika fin flock som den som är på väg till fjälls här under? Njut av våren! Malin Widlund t.f. redaktör Konsten att hålla sams........................... 40 Fem frågor till........................................ 43 Manusstopp 2014 Nummer 2 den 11 juni Nummer 3 den 11 september Nummer 4 den 11 november Tänk på att allt material ska vara inne på dagen för manusstoppet. För sent inlämnat material kommer inte med i tidningen. Annonstips! Gå ihop några uppfödare och dela på en hel eller halvsida. Foto: Monika Törnblom Tunviken Tidningen Lapphunden Ansvarig utgivare Teresa Lejenäs ordförande i SLK Redaktör Ida Törneberg (tf. för Nr.1/2014 Malin Widlund) Skicka material till e-post: lapphunden@slk.nu. Tänk på att bilder inte bör vara komprimerade utan så stora som möjligt för att göra sig bra i tryck. Tel 070-574 65 43 lapphunden@slk.nu Omslagsbild: Karo Foto: Eirik Heggli. LAPPHUNDEN 1/2014 3 Innehåll Mitt bästa utställningsminne................. 24 Det är ett sent första nummer som du håller i din hand vilket vi beklagar men tyvärr är ordinarie redaktör fortfarande sjuk. Klubbinformation Välkommen vår! Desirée Pell med Black Blossom Troll Enzo LAPPHUNDEN nr 1-14 Foto: Andreas Gegerfeldt Kontaktpersoner Lapsk Ordförande Beate Johannessen Teresa Lejenäs Enbergsäng 315 Clementingränd 24 713 92 Gyttorp 175 57 Järfälla Tel: 0587-720 21 Tel: 070-674 65 43 aklapsk@gmail.com Medlemsavgift utland: 240 kr. Sekreterare VAKANT Valpförmedlare Innehållet står för respektive författares räkning Kassör Inger Laitamaa och behöver inte ge uttryck åt uppfattning som Mats Larsson Lillpitevägen 678 delas av SLK CS. Gottröra, Gläntan 946 92 Lillpite Pl 8017 Tel: 0911-24 50 77 ISSN: 0283-8958 Upplaga 1 500 ex. Medlem blir du genom att sätta in 200 kr. på pg 701756-9. Familjemedlem: 25 kr (exkl tidning). Svensk Tidningen Lapphunden utkommer med fyra 762 95 Rimbo nummer per år. Eftertryck av enskilda artiklar kassor@slk.nu Lapsk Pia Zetterström är icke tillåtet utan SLK:s medgivande. Avelskommittér Marebol 11 Annonspriser för medlemmar Svensk 748 92 Österbybruk 1/1 sida: 800 kr, 1/2 sida: 400 kr Catharina Ellerström Tel:0295-612 67 1/4 sida: 200 kr, 1/8 sida: 100 kr Övre Montörsgatan 10 426 68 Västra Frölunda Finsk Kommersiella annonspriser Tel 031-295113 (helst inte) Inger Laitamaa 1/1 sida: 2000 kr, 1/2 sida: 1000 kr aksvensklapphund@gmail.com Lillpitevägen 678 946 92 Lillpite 1/4 sida 500 kr, 1/8 sida: 250kr Uppslag: 3500kr Finsk Tel: 0911-24 50 77 Sista sidan: 2500 kr Pia Turunen Kråkhult 101 523 95 ÄLMESTAD Utbildning akfinsklapphund@gmail.com Berga 437 Betalningsvillkor 30 dgr. Vid fel ersätts annonsören max med annonskostnaden. Stefan Johansson 472 93 Svanesund 0304-45695 4 1/2014 LAPPHUNDEN ORDFÖRANDEN HAR ORDET Hej och en sen men God fortsättning på 2014! Då har ett nytt år börjat för oss alla och CS har haft lite manfall men vi gör så gott vi kan. Det vi kan lyfta upp med stolthet är alla arrangemang kring Stora Sthlm i Dec´13 samt My Dog´14 och deltagandet i Jokkmokks Marknad under februari. Vi vill rikta ett stort tack till ALLA som bidragit till att lyfta fram klubben i en positiv anda med välbesökta montrar - ingen nämnd och ingen glömd som man säger! 1:3 att handla och uppträda på sådant sätt att det inte skadar eller motverkar SKK eller dess medlemsorganisationer och att inte uttala sig nedsättande i tal eller skrift om enskild medlem. 1:6 att följa SKKs stadgar och regelverk samt att fullfölja de förpliktelser som framgår av ingångna SKKavtal och att även i övrigt på bästa sätt uppfylla de förpliktelser som kan följa av hundverksamheten samt att på intet sätt kringgå SKKs regelverk eller beslut. Nu har våren verkligen tagit fart och arbetet inom de olika distrikten är i full gång med alla årsmöten som skall klaras av, hoppas de blir välbesökta! Med vänliga hälsningar Teresa Lejenäs // CS Kallelse till Svenska Lapphundklubbens Riksstämma Tid: Lördagen den 7/6, 2014 kl.13.00 Plats: Moraparken, Mora Kallade: Delegater och SLK-centralstyrelse Alla medlemmar varmt välkomna! Se även annons på sid 2 LAPPHUNDEN 1/2014 5 Klubbinformation PR jobbar på för fullt med att marknadsföra klubben och raserna med lite extra prioritet på den Svenska Lapphunden! Det har varit intervjuer i radio och TV och ett intressant samarbete mellan SLK och Svenska Kynologiska Akademin (inom SKK) kommer utmynna i ett omfattande reportage om lapphundar i konsten i tidningen Hundsport under 2014. Det som är extra viktigt för CS just nu är att försöka hitta medarbetare till webmastern, och för att underlätta att jobba i de program som finns är det bra om man har goda kunskaper i PHP och databashantering. Detta för att vi ska kunna få till en hemsida där det blir möjligt att enkelt lägga upp/ändra saker och på så sätt nå ut med färsk information till våra medlemmar. Vet du någon som skulle kunna vara intresserad så be honom/henne kontakta mig på teresa.lejenas@ki.se alt 070-6746543. Men det behövs också alltid personer som kan hjälpa till med att skriva och bidra med text hit till LAPPHUNDEN, det är ni medlemmar som kan göra tidningen till det man vill ha. Vill också uppmana alla inom klubben att man har en trevlig ton mot varandra på SLK´s forum samt inom andra sociala medier. Det är tråkigt att behöva påminna om dessa enkla regler som vi är skyldiga att följa för att inte riskera disciplinära påföljder. Skriver dem här så att alla klubbens medlemmar kan ta del av dem, mer finns att hitta på www. skk.se under ”Grundregler” och här: www.skk.se/Global/ Dokument/Om-SKK/Foreningspaketet/Policy-for-digitalamedier-S16.pdf Distrikten rapporterar Övre Norra Ordförande Sekreterare Johanna Levin Sara Laitamaa Tunastigen 36 Lillpitevägen 536 97344 Luleå 946 92 Lillpite johanna.levin87@hotmail.com sara@sidmarkens.se Hej alla medlemmar! För många av oss i norr har det här varit en väldigt underlig vinter. På många ställen är isarna redan borta och (vad sörlänningar skulle kalla det) våren i full gång med snösmältning, sol och flera plusgrader. Jag vet bara vad det gäller oss själva så har det blivit betydligt mindre med skidor, skoteråkning och bus i snön än en vanlig vinter. Emellertid så är ju jag uppväxt och har bott mina 22 första levnadsår i Småland, så på något litet hemligt smygande sätt så glädjer det mig ändå att få se solen och att snön smälter bort redan. Det är bara snödropparna och krokusarna som saknas! Den 23 mars har vi i övre norra vårt årsmöte, i år i Åbyn- Östra Ordförande Sekreterare Cattlin Marques Pernilla Magnusson Uppsalavägen 353 Bladåker 155 762 95 Rimbo 740 12 Knutby cattlin@herdinginsincts.se pernilla_m_@hotmail.com 08-648 39 17 073-8988216 Vårkänslor i östra. Nu blir det nya friska tag i östra med en helt ny styrelse. Vi planera en hel del aktiviteter och tävlingar under året. Gå in på vår distriktsida på www.slk.nu så kommer ni se att det kommer hända en hel del. Där utannonseras även ibland aktiviteter som vi inte har hunnit få med i Lapphundstidningen. Styrelsen består nu av folk som bor i Uppland. Vi är dock medvetna om att distriktet är stort och skall därför försöka få spridning på aktiviteterna både när det gäller innehåll som plats där de arrangeras. Det kommer bli föreläsningar, kortkurser, uppfödarträffar, tävlingar mm. Här tar vi gärna hjälp av dig som tycker det skulle vara roligt att vara med och arrangera lapphundsträffar eller vill hjälpa till som funktionär. Att arrangera en träff behöver inte vara så avancerat. Man kan gå en promenad tillsammans och kanske grilla korv, eller varför inte prata med någon hundklubb om man kan få vara på deras klubb och träna något specifikt tillsammans. Hör av dig till Cattlin om du är intresserad att bli kontaktperson i ditt ”område” eller hjälpa till som funktionär. Byske, p.g.a. en dubbelbokning. I år blev vi dessutom tvungna att ställa in vår årliga inofficiella utställning av lite olika anledningar, vi i styrelsen tycker att detta var väldigt tråkigt. Jag hoppas ändå att vi träffas på årsmötet och delar kloka ord och synpunkter. Ni har väl inte missat vår träff i Svansele? Detta kommer att bli en aktivitet utöver det vanliga och jag tror och hoppas att det kommer att bli en minnesvärd helg för alla inblandade. I övrigt blickar i alla fall jag fram emot en lovande utställningssäsong. Jag hoppas att sommarens utställningar kommer bli lika välbesökta som de var förra året. Årets utställningar finns utlagda på hemsidan, med domare och sista anmälningsdag. Den första är i Piteå i juli i samband med SNKK’s utställning i Sjulnäs och den andra i Överkalix i samband med NNKK’s utställning där. Jag hoppas att vi ses! I övrigt hoppas jag på många soliga dagar här framöver och att ni får en bra vår tillsammans med dessa underbara lappisar, som så väl förgyller våran vardag det lilla extra. Ha det! Johanna, ordförande Övre Norras distrikt Styrelsen för 2014 Ordförande: Cattlin Marques, Nyval 1 år Sekreterare: Pernilla Magnusson, Nyval 2 år Ledamot: Fredrik Svarén, Nyval 2 år Ledamot: Therese Röjsäter, Fyllnadsval 1 år Ledamot: Kennet Nordqvist,Fyllnadsval 1 år Suppleant: Mona Fagerbrink, Nyval 1 år Suppleant: Linda Dahlberg Berglund, Nyval 1 år Adjungerad kassör: Mats Larsson Revisor: Ambjörn Lindqvist, Omval 1 år Revisor: Göthe Olofsson, Omval 1 år Revisor suppleant: Irene Jonsson, Omval 1 år Revisor suppleant: Peter Lövgren, Omval 1 år Valberedning: Maria Nilsson Nyval 1 år, Claes Wallin Kvarstår 1 år, Håkan Klaar Nyval 2 år Närmast i kalendern så firar vi 17 Maj med Specialsök i Knivsta. Vår instruktör blir Pernilla Magnusson som har stor erfarenhet av den träningen (Inbjudan på annan plats). Den 25 Maj så är det dags för vår officiella utställning i Märsta (Inbjudan på annan plats). Det kommer bli stort prisbord och naturligtvis barn med hund. Vi satsar på att ha ett bra kök med mycket gott. Förutom de sedvanliga BIS:en har vi även BIS för prestationsklass och juniorer. För dem som vill tävla i dagarna två så vill vi tipsa att det är internationell utställning i Österbybruk samma helg. Den 6-7-8 Juni träffas vi väll alla uppe hos MSV i Mora då de arrangerar årets riksstämma med Lapphunds SM, Rikstämma, Rasmöten och Utställning. Våren och försommaren är valptider, så det blir valppromenad i juni månad, håll utkik på östras sida på www.slk.nu för datum och plats, vi planerar att den skall bli i södra Stockholm. Valparna får möjlighet att leka och socialiseras med instruktörer på plats. Hoppas vi ses och hörs snart 6 1/2014 LAPPHUNDEN /Cattlin Marques Nytt år och nya insatser! När detta skrivs har styrelsen precis uppdaterats vid årsmötet som hölls vid Göteborg/MölndalsBrukshundklubb med traditionsenlig sopplunch söndagen den 16:e mars. Fjorton stycken medlemmar närvarade och guidades igenom dagordningen av mötesordförande Gunnar ”Walle” Wallin. Ordförande Vice ordförande Anette Johansson Jan Karlsson Berga 437 Dockeredsbacken 8 472 92 Svanesund 424 91 Olofstorp Tel: 0304-456 95 Tel: 031-702 01 03 s.a.johansson@telia.com jan.rune@telia.com Styrelsens nykomlingar kommer som tidigare att presentera sig i senare nummer av Lapphunden. Samtidigt vill jag även passa på att annonsera lite extra för Västra Distriktets Lapphunds-DM lördagen den 10:e maj och officiell utställning söndagen den 11:e maj vid Skara Brukshundklubb. För mer information under våren se aktivitetskalendern på www.slk.nu. Distrikten rapporterar Västra distriktets styrelse för 2014 har följande konstellation: Ordförande Anette Johansson Vice Ordf. Jan Karlsson Sekreterare Catharina Ellerström Kassör Stefan Johansson Ledamot Anette Lundgren Suppleant Ann Gustavsson Suppleant Bengt-Ove Bergquist Revisor Maine Carlsson Revisor Pia Tuurunen Revisor suppl. Camilla Granath Revisor suppl. Åke Thor Valberedning Marie Lundgren Carina Jonsson Jeanette Forsén Västra Västras styrelse genom Bengt-Ove Bergquist fd. sekr. Nedre Norra Hej Välkomnen till hundträning varje söndag mellan 11-12 på Sanminas parkering på Svedjevägen 12 i Själevad. Ordförande Sekreterare Mari Sjölund Veronica Hälldahl Torsvik 305 Gärdal 143 870 16 Ramvik 89493 Överhörnäs 076-0220659 0660 -376706, 070-2590930 Sedan vecka 30 kommer vi ha en hundvecka från måndag till lördag med agility, spår, sök, lydnad och rallylydnad som avslutas med en inofficiell utställning för alla raser. Även oregistrerade och blandraser är välkomna. Var kommer vi att hålla till? Jo i Trehörningsjö Vid frågor så kan ni maila på slknedrenorra@gmail.com Välkommen! Mvh Josefin Foto: Lotta Wilander LAPPHUNDEN 1/2014 7 Distrikten rapporterar Södra Ordförande Sekreterare Marianne Stenström Cecilia Åkesson Koppetorp 139 Tornväktargatan 17 598 93 Vimmerby 218 72 Tygelsjö 0409-12138, 070-9419514 Hej alla lapphundsvänner! Vi går mot ljusare tider om ingen har märkt det. Årsmötet har passerat och hela styrelsen sitter kvar ett år till. Ett underbart gäng som ställer upp för varandra. Tävlingssäsongen har kommit igång liksom utställningarna. Lycka till ni som är ute och tävlar med era hundar! Jag har noterat en ökning av Rallylydnadsekipage, en jättekul sport för alla. Ni som inte har provat den, ni har missat något. Är så sugen att damma av min pensionär Lasso (lvh) och tävla med honom. Men det viktigaste ut och har roligt med din hund oavsett vad ni hittar på. Vårhälsningar Marianne, ordförande Foto: Marianne Stenström Mellansvenska Ordförande Sekreterare Mikael Köpman Malin Jonsson Bixo Fidervägen 1 Västäng Storflotsvägen 6 796 91 Älvdalen 79293 Venjan micke.kopman@glocalnet.net malin.jonssonbixo@bredband.net I skrivandets stund förbereder vi för Mellanvenska distriktets årsmöte i Rättvik. Utställningen där, har nyligen gått av stapeln, och allt flöt på bra, mycket hundar o trevliga hussar o mattar, vilket vi tackar för!! (se annat uppslag med reportage o bilder) Innan Rasmötena på lördagen kommer det att hållas ett informationsmöte om SLKs hemsidas och Hunddatabas funktioner och vikten av att den data som läggs in är korrekt. Vi hoppas att så många som möjligt vill delta eftersom det här är viktiga grejer både för utställningsverksamheten och aveln. De NI har att se framemot när ni läser, är Riksstämman o utställningen i Mora med start på självaste Sveriges National dag!! Där vi alla slagit våra huvuden ihop för att få till ett bra ”Event”.(Se annan annons) Och vi hoppas att vi kan slå rekord ;0)) Vi tänkte även ha en inoff. tävling om ”Bästa Nationaldags ekipage” !!! Fint pris utlovas!!! En längre tid har de varit härligt vårväder, med fågelkvitter och dropp ifrån taken, men i morse visade termometern -11 grader!!! ”Han där uppe” har nog inte direkt bestämt hur han ska ha det, men vi hoppas och tror på en fin vår o sommar …nån gång ;0) 8 1/2014 LAPPHUNDEN Ha de gott /Malin JB GRATTIS NYA CHAMPIONS! Utställning - Finsk Lapphund Viltspår - Finsk Lapphund FI UCH SE UCH SE VCH Magiica´s Asterion SE VCH Magiica´s Appollon E. Majålkes Kero U. Lapplyans Queen of Catalina E. Majålkes Kero U. Lapplyans Queen of Catalina Uppfödare: Ann Gustavsson Ägare: Ann Gustavsson/ Smadar Ulriksen Uppfödare: Ann Gustavsson Ägare: Ann Gustavsson Nya Champions Cert 1 Vänersborg 2011-06-04 Cert 2 Tvååker 2011-07-15 Cert 3 Skara 2012-05-06 (SE UCH) Cert 4 Ekerö 2013-09-29 (FI UCH) Prov 1 1:a pris ÖKL, Rörligt prov 2012-06-30 Prov 2 1:a pris ÖKL, Rörligt prov 2012-09-19 Prov 3 1:a pris ÖKL, Rörligt prov 2013-06-29 Regler för införande av championat Viltspår - Svensk Lapphund SE VCH Renlundens Åonalat-Ånya Medlemskap i SLK krävs för att få in första championatsannonsen gratis. Därefter för kompletterande av championatstitlar tillkommer en kostnad på 140 kronor per annons. Platsbrist kan göra att det kan ta något, några nummer innan din championatannons kommer in. Tänk på att för bästa resultat i tidningen ska din bild vara i liggande format och helst visa din hund stående från sidan. E. Norrviddens Tjuorek U. Renlundens Svarta Ullis Uppfödare Catrin Renlund Ägare Berit Johnsson Prov 1 1:a pris ÖKL, rörligt prov 2013-06-07 Prov 2 1:a pris ÖKL, rörligt prov 2013-07-03 Prov 3 1:a pris ÖKL, rörligt prov 2013-09-24 LAPPHUNDEN 1/2014 9 Kommittéer AK Svensk Lapphund aksvensklapphund@gmail.com Uppfödarmöten och släktskapsvärden Nu har klubben inom loppet av två månader avverkat inte mindre än tre större arrangemang, Stockholm Hundmässa, My Dog, och Jokkmokks marknad. Vid samtliga evenemang har besökarna möts av positiva och engagerade lapphundsägare och naturligtvis – vackra och glada (K)Lapphundar! Vi hoppas och tror att detta ska öka efterfrågan av Svensk lapphundvalpar. Det är viktigt – för om vi ska kunna öka antalet valpar som föds i år så måste också våra uppfödare känna att det finns en efterfrågan på valpar, så att man vågar göra den där parningen som man har gått och klurat på. Vi planerar att ha tre uppfödarmöten under 2014 och de ska vara geografiskt spridda. Det första mötet kommer att hållas i samband med Riksstämman i Mora, det andra mötet kommer att hållas under juli uppe i Piteå-trakten och det tredje planeras under hösten någonstans i landets mer sydliga delar. Tanken är att vi ska försöka underlätta för våra uppfödare och lapphundsägare att komma och lyssna, prata och diskutera avelsrelaterade frågor. FB i all ära, men det är viktigt att kunna sitta ner och tillsammans verkligen fördjupa oss i avelsfrågorna som vi ställs inför. Vrida och vända – för att försöka hitta bästa strategin framåt. Vissa punkter kommer därför finnas på agendan på samtliga tre uppfödarmöten, men sedan är tanken att vi även kan ha en viss lokal prägel på programmet. På mötet i Piteå kommer vi t ex att prata om artificiell insemination & frysning av sperma eftersom vi har lokal expertis på plats. På mötet i söder blir det kanske något helt annat. Vi kommer dock att följa upp samtliga möten med en kort summering i vår tidning och på hemsidan, så att de som inte har möjlighet att närvara ändå kan få ta del av informationen. Vi gör detta då vi vill lyfta upp det faktum att vi nu ser en överanvändning av hundar från vissa linjer, men som i dagsläget fortfarande har låga släktskapsvärden. Så kan det bli när många tänker rätt! Så med andra ord – det är inte bara ett lågt släktskapsvärde som är viktigt – det är också viktigt att titta på antalet avkommor i linjen och hur många av dem som går/kan tänkas gå i avel. Man vill ju kunna hitta en hane till sin tik även i generationen som komma skall. I början av april har SKK en temautbildning för avelsfunktionärer och har då bett oss i AK Slh att prata om de utmaningar som man har med avelsarbetet i en numerärt lite ras. Vi ser fram emot att få göra detta och det ska bli intressant att höra vilken feedback vi får från övriga närvarande klubbar. AK Svensk lapphund Maria Niska & Catharina Ellerström SLU, som gör den årliga uppdateringen av släktskapslistan har utlovat att de ska ha den färdig under senvintern. Vi kommer att lägga ut den på hemsidan i två steg. Den första listan innehåller de reviderade släktvärdena som våra hundar har efter 2013 års avelsarbete, och den informationen lägger vi ut så fort vi har fått den från SLU. Lista nummer två kommer lite senare, för den kommer vi att komplettera med uppgifter om bl.a. hur många nära släktingar varje hund har. Foto: Leila Häkkinen 10 1/2014 LAPPHUNDEN AK Lapsk Vallhund aklapsk@gmail.com RAS och hälsoenkät Vi har under 2013 fått ett nytillskott i form av Ylva Pettersson, medan Lars Ähdel valt att gå ur kommittén. Nuvarande AK lapsk består alltså av Beate Johannessen, Lotta Brännström, Cecilia Henriksson och Ylva Pettersson. Hälsoenkäten orsakar lite mer problem än vi hade räknat med. Just nu jobbar vi på att finna en lösning för att kunna få den nya enkäten på SLK:s hemsida så lapsk vallhundsägare helt enkelt kan ladda hem, fylla i och maila tillbaka enkäten direkt till oss i avelskommittén, alternativt skriva ut enkäten själv och skicka in via post, om det är att föredra. Orsaken till att vi tror detta är en bättre lösning än att skicka ut enkäten via post är att de ägaruppgifter vi fått av SKK är så få. Det är tydligt att många inte ägarregistrerar sig hos SKK, och vi önskar ju ett så heltäckande enkätsvar det bara går. Ett bra tips är att alla uppfödare skickar in ägaruppgifterna till valparna man säljer, be valpköparna fylla i ägardelen i registreringspappren, riv av det och skicka in för hela kullen, annars glöms det ofta bort. Vi har nu också fått möjlighet att dela AK Finsk lapphunds hälsoenkät som finns bifogad mitt i tidningen, så snälla riv ur, fyll i och skicka in den till oss! Även du som har en frisk hund! Alla lvh-ägare är inte medlemmar i SLK, och alla lvh-ägare besöker inte hemsidan regelbundet. Vi skulle därför vilja be er, och framförallt våra uppfödare (och dit räknar vi även er som bara haft en kull eller två, även om ni inte har kennelnamn), om hjälp: Vi behöver kontaktuppgifter till er och era valpköpare! Maila oss gärna! Tanken är att ha en färdig uppdatering av RAS för lapsk vallhund till rasmötet på Riksstämman i Mora i juni. Ni är varmt välkomna dit, rasmötet riktar sig till alla intresserade! AK Lapsk vallhund Renhund? Eller bara ren hund? Foto: Josefin Axelsson Hälsoenkäten och Addison AK Finsk Lapphund akfinsklapphund@gmail.com Först av allt vill vi tacka alla som skickat in hälsoenkäterna! AK arbetar för fullt med att sammanställa dessa. Har du inte skickat in hälsoenkäten ännu så gör det nu, den finns bifogad mitt i tidningen. Vi vill ha in enkäten även om din hund är frisk. Vi har även haft en genomgång med AGRIA angående deras rasstatistik och de ville att vi skulle presentera hälsoenkät och AGRIAS uppgifter samtidigt. Rassymposium 2015 är på planeringsstadiet och har du något förslag om symposiets innehåll hör av dig till AK. Vilket innehåll ska det vara för att just du ska delta? AK vill uppmana de som har en hund som insjuknat i Addison samt dess föräldrar, syskon och avkommor att bidra till den forskning SLU bedriver. På nästa sidan finns en artikel om avelsrekommendationer i samband med Addison, kontakta AK om du vill ha mer information. Förhoppningsvis får vi hjälp av SLU att kartlägga denna sjukdom. AK Finsk lapphund Foto: Kristina Öhnell LAPPHUNDEN 1/2014 11 Kommittéer Det är ganska stor efterfrågan på valpar nu under våren, men inte många valpkullar på gång. Har du några valpplaner under året? Meddela oss gärna, och lägg gärna upp även planerade kullar på SLK:s hemsida. AK Finsk Lapphund akfinsklapphund@gmail.com Avelsrekommendationer Addisons sjukdom Använd inte hund med sjukdomen i avel. Upprepa inte kombination som gett sjukdomen. Uppfödaren bör ta med i sin bedömning av linjer om det finns flera hundar med högrisk eftersom vi inte vet arvsgången. Rekommendationerna baseras på SKK’s grundregler samt information som lämnats av SLU. SKK’s grundregler Information från SLU Huruvida kullsyskon och föräldrar kan fortsätta i avel beror t.ex. på hur spridd sjukdomen är i rasen, hur den beter sig i familjen, hur smalt/brett avelsmaterial som finns och de positiva egenskaper som finns representerade. Men, förutom att hunden med sjukdomen inte ska användas, kan man nog säga att just denna föräldrakombination bör undvikas. §2:3 att till avel endast använda hundar som inte har allvarlig sjukdom/funktionshinder och som har ett gott och för rasen typiskt temperament. att i avelsarbetet undvika parningskombination som utifrån tillgänglig information ökar risken för allvarlig sjukdom/ funktionshinder hos avkomman. Vägledning vid uttolkning av grundreglernas avelsparagraf, 2. Avelsetik Med allvarlig sjukdom avses tillstånd som till exempel ger upphov till bestående smärta, fordrar livslång medicinering eller orsakar förkortad livstid. Exempel på allvarlig sjukdom/funktionshinder är kliniska symtom på grund av HD, ED, osteochondros, patellaluxation, legg perthes, diskbråck, hjärtfel, epilepsi, atopisk dermatit, nedsatt sköldkörtel- eller bukspottkörtelfunktion och andra i rasens avelsstrategi (RAS) prioriterade sjukdomar/funktionshinder. Ovanstående gäller oavsett om hunden medicineras eller har opererats för sjukdomen/funktionshindret. Med tillgänglig information avses inte bara resultat registrerade centralt hos SKK utan även annan information gällande de tilltänkta avelsdjurens hälsa och mentalitet. Till exempel oregistrerade resultat eller andra av djurägaren kända uppgifter om hälsotillstånd. En bedömning av ökad risk kan baseras på kunskap om närbesläktade djur inklusive erfarenheter avseende tidigare producerad avkomma. Foto: Anna Brändström 12 1/2014 LAPPHUNDEN Foto: Jonas Johansson Riktlinjer för specialklubbens och rasklubbens avelsarbete Allmänt om förutsättningarna • • • • • Uppdraget innebär att väcka intresse för och främja avel och uppfödning av såväl fysiskt som mentalt sunda, bruksmässigt, jaktligt och exteriört fullgoda rashundar. RAS är en handlingsplan för aveln inom en ras och en tillämpning av SKKs Avelspolicy. RAS-arbetet ska baseras på god kunskap om gällande hälsoprogram och djurskyddslagen. SKKs grundläggande värderingar ska förmedlas till medlemmarna i enlighet med klubbens stadgar, SKKs grundregler, Avelspolicy för SKK och SKKs riktlinjer. Dessa yttre ramar ger tydlighet om organisationens mål och avelsfunktionärernas roll och funktion. Arbetet ska vara förankrat hos styrelsen, som ansvarar för rasens avelsfrågor. Specialklubbens/rasklubbens organ för avelsfrågor ska: • • • • Specialklubbens/rasklubbens arbete med avelsfrågor • Specialklubbens/rasklubbens styrelse utser en kommitté/ arbetsgrupp med de kompetenser som den anser behövs för arbetet med avelsfrågorna och de rasspecifika avelsstrategierna (RAS). Kommitténs sammansättning och storlek kan växla efter behov och ska ha en arbetsbeskrivning med utgångspunkt i stadgar, SKKs riktlinjer för specialklubbens/ rasklubbens arbete med avelsfrågor och Etiska riktlinjer för avelsfunktionärer. Detta innebär en pedagogisk uppgift när det gäller att förmedla SKKs grundläggande värderingar, kunskap om avel och uppfödning och innebörden i grundreglerna. Arbetsbeskrivningen ska ha tydlig struktur, som underlättar det fortlöpande arbetet och vid byte av funktionärer. Utvecklingen och uppföljningen av de rasspecifika avelsstrategierna (RAS) är grundläggande för arbetet med avelsfrågorna i special-/rasklubben. • • • • Sprida information och inbjuda till kontakt genom att använda klubbens informationskanaler som webbsida och klubbtidning. Fortlöpande följa SKKs arbete med avelsfrågor, till exempel genom att ta del av SKKs avelskommittés protokoll och övriga information. Anordna avelskonferenser i de fall klubben har möjlighet att ansöka om bidrag (se regler för ansökan om bidrag). Skaffa sig god kunskap om grundläggande rasinformation: rashistorik, populationsstorlek, avelsstruktur och avelstraditioner, status beträffande hälsa, mentalitet, bruks- och jaktduglighet samt exteriör – och i arbetet använda SKK Avelsdata eller annan programvara. Fortlöpande studera rasens utveckling såväl nationellt som internationellt samt redogöra för denna utveckling genom de årliga utvärderingarna av RAS. Ansvara för arbetet med revidering av RAS och dess förankring bland medlemmarna innan gällande version löper ut, vilket normalt sker var femte år. Efter styrelsebeslut skickas den nya versionen av RAS till SKKs avelskommitté med förslag om att den fastställs. Ansvara för att arkivera RAS och årliga utvärderingar av RAS. Årligen upprätta verksamhetsberättelse med utvärdering av bland annat arbetet med RAS samt verksamhetsplan med arbetsbeskrivning för avelsfunktionärer. I samband med fullmäktige/årsmöte redogöra för arbetet med avelsfrågorna/RAS (§7, moment 3, punkt 8). Källa: SKK LAPPHUNDEN 1/2014 13 Hotad Svensk Lapphund väckte stor uppmärksamhet på Jokkmokks marknad. Den mjuka pälsen och dom kloka ögonen hos tre Svenska lapphundar fick ett stort antal besökare vid marknaden i Jokkmokk 6-8 februari att stanna vid den monter PR-Svensk fixat. På 70 och 80-talet var rasen vanlig och många känner svensk lapphund som rasen som man växte upp med.Tror att vi täckte in världens alla hörn när vi pratat Lapphund med folk från Frankrike, Tyskland, Schweiz, Danmark, Holland, Brasilien och Japan. Tack vare sociala och väluppfostrade monterhundar återkom flera marknadsbesökare dagen därpå för att gosa en stund. I Jokkmokk knöts även nya kontakter med renskötare som var nyfikna på att hjälpa till med att bevara den Svenska lapphunden. Vad tjänar man på renrasig avel och varför har border collien blivit en sån framgångsrik vallare i sin genre? Knappast genom slumpartad blandras avel va? Första marknadsdagen fick montern celebert besök av 91-åriga Kajsa Kielatis-Holmqvist på Norrviddens kennel. Montern uppmärksammades på Sametingets förstasida på nätet, P4 Norrbotten, Sameradion och med ett inslag om Svensk lapphund i SVTs Nordnytt. Stort tack till Sara Laitamaa, Emma Johansson, Marika Johansson och Ida Svanberg som tappert bemannade montern. Hoppas vi blir ett stort antal Svenska lapphundsägare nästa år. För tre hundar och 4 entusiaster var lite klent mot över 30 000 besökare! Av Ida Svanberg PR-kommittén informerar PR-kommittén ombildades i början av december och består nu av: Hans Balstedt (sammankallande), tel: 070 640 46 25, e-mail: hans.balstedt@telia.com Teresa Lejenäs, tel: 070 674 65 43, e-mail: Teresa.Lejenas@ki.se Håkan Klaar, tel: 070 272 94 71, e-mail: hakan_klaar@telia.com PR-kommittén har under december-februari planerat och organiserat rasmontrarna vid Stockholms Hundmässa och My Dog i Göteborg, samt i viss mån i samband med Jokkmokksmarknad. Vidare har kommittén arbetat med kontakter med media, med myndigheter och organisationer liksom med affärskontakter beträffande profilkläder och sponsring. Andra delar av arbetet handlar om PR-material, inkl. broschyrer/foldrar m.m. Mer om PR-kommitténs arbete kommer i nästa nummer av LAPPHUNDEN. Vi i PR-kommittén vill gärna ha in idéer kring PR från klubbens medlemmar – maila eller ring oss när ni kommer på något! 14 1/2014 LAPPHUNDEN GRATTIS VETERAN! 15 år! 10 år! SUCH FINUCH Riina Lapplyans Queen of Catalina E: Turre E: Fjällfarmens Floyd U: Fjällfarmens Gievrah Uppfödare: Heikki Känsäkangas Ägare: Teresa Lejenäs Uppfödare: Lena Sandell Ägare: Ann Gustavsson Född: 1999-03-18 Född: 2004-03-04 En gammal dam med mycket egen vilja. Fortfarande pigg och glad trots sin ålder Ett stort grattis till min guldklimp på 10-årsdagen! U: Kivimannun Vakankansi LAPPHUNDEN 1/2014 15 Utställningen i Rättvik 9 mars 2014 Man kan väl säga att fjärilarna i magen o den där oroliga känslan började redan när Mikael meddelade att han varit på ultraljud och att det nu var klart att de väntade smått…. Ja valpar alltså, eller rättare sagt Svenska Lapphundsvalpar! När man då lite lätt räknade på fingrarna så visade de sig, att tiken tänkte nedkomma utställnings helgen!!! NEJ! Mikael som är en klippa och som håller i de flesta trådarna som spindeln i nätet, kanske inte skulle kunna vara med !!! Att det sen sista veckan kom in dåligt med anmälningar gjorde inte saken bättre, och som det såg ut kanske vi skulle bli dåligt med funktionärer på utställningen…var skulle detta sluta ? Beslut togs i alla fall att ha is i magen, ragga folk o hålla tummarna! Och anmälningarna kom! Och kompisar erbjöd sin hjälp både som ren handräckning, bakning med mera. Puh…. Utställningsgeneralen själv i samspråk med en av de flitiga ringsekreterarna. Men faktum kvarstod….. Mikael ,skulle de där svarta ulltussarna komma när vi ville för nu var det vi…. Praktiska förberedelser var så igång på lördagen, startade bilen 8.30 för att åka via ”Tingeling dalen”(Älvdalen) för att hämta grejer hos Mikael, och jag var nog mycket gladare än han denna dag för den kunde inte starta så mycket bättre!!!! Natten till lördag hade 5 stycken underbara svarta små valpar tittat ut hemma på Fiderbyvägen! Resan med diverse 16 1/2014 LAPPHUNDEN grejer i bilen fortsatte sedan via Mora för att hämta ännu mer grejer, för att sen sluta i Rättvik och körhallen där utställningen skulle hållas. Där fick jag o Jesper (våran kassör) oss en liten visning samt nycklar med mera, under en pågående inoff utställning. Väldigt intressant och se hur de löst saker och ting och vi fick lite inspiration. Hemma i Venjan igen kl 18.15… kvällen bestod av diverse förberedelser inför söndagen och slutar bra när Sanna Nielsen vinner med ”Undo”! Schlagernörd som jag är, ni får säga vad ni vill, men ”Bröder” är ingen schlager !!! ;0) Söndag morgon; klockan ringer okristligt tidigt; 04.30 men är man hobbybonde så är man… Barnvakten dyker punktligt upp kl 05.30 som beställt, jagar in gubben i bilen och iväg till Rättvik för att vara på plats där 6.45. Upp med band och de sista skyltarna och packa ur en full bil och låsa upp med nyckeln jag fått dagen innan så alla kommer in. Efter en stund börjar alla andra i styrelsen och alla hjälpande händer komma och snart även utställare. Stora som små, unga som gamla, erfarna som nybörjare! Och många som kom bara för att titta! Kul! Cafeterian var välbesökt och en nyhet i fiket var toast som jag tror blev en stor hit, för de blev inget kvar!!! Två trevliga domare anlände också, Eva Liljekvist Borg ( valpar o LVH o SLH )samt Tomas Rohlin( FLH ) och för att inte tala om ringsekreterarna som förgyllde våran dag. Barn med hund, fick tyvärr vänta en bra stund, men när de väl var dags så var de så taggade !!! Så härligt att se dessa små handlers som med glädje och inlevelse visade sina hundar, till applåder från åskådarna! De är ju dock lika tävlings inriktade som de vuxna så en vinnare korades och alla andra blev 2:or. Vinnare blev 4 åriga Kewin med Lapska vallhunden Arvåsens Balva. Kan väl summera med att de var en bra dag, även om jag på lördagen kände vemod(ja vi flyttade faktiskt utställningen till Rättvik för att vi brukar ha -30 grader, och nu plus grader och strålande sol :0) )om de ändå gått att rulla upp taket på ridhuset….. men som någon sa, hade de regnat så hade vi varit tacksamma…. BIS 1 Renlundens Modji ägare Irene Jonsson Söndagen rullade så mot sitt slut, när alla finaler var slut liksom efterstädning och packande, bestämde gubben och jag oss för en pizza i Rättvik innan vi skulle styra kosan hemåt. Vi hann även leta efter en telefon som skulle rasat av ett biltak men utan framgång. Var hemma 20.15 och efter att ha nattat våra får, hästar och hundar sjönk vi ner i soffan med varsin kaffekopp som två hösäckar… kan säga att vi låg i sängen före 22.00 vilket är bra gjort för att vara oss för att så orka upp på jobb dagen efter. För ingen av oss tänkte väl så långt innan, att vara ledig måndag hade ju kunnat vara skönt. Måndag morgon vaknar jag av att en katt leker med något över hall golvet, tittar på klockan…6!!! Jag hade försovit mig ! Klockan (mobilen) hade inte ringt!!! Den var helt grå!!! Även om både jag och barnen hann dit vi skulle i tid denna morgon så var det enda jag hade i huvudet… vilket tur att det inte hände igår….. Tusen tack till er alla som hjälpt oss!!! Ni är guld värda! BIS 2 Arvåsens Balva ägare Anneli Lindh Ha’ de’ gott /Malin JB ps. vi ses väl i Mora 6 juni!! Fint pris utlovas till bästa Nationaldagsekipage !!! :0))) (se annons och distriktsspalt) BIS 3 Lapinlumon Njalla ägare Catrin Wemmer. Stora BIS slutade med ”Girl Power” - 3 tikar! Stort GRATTIS till er! BIS 1 Uppfödargrupp Kennel Herding Instincts LAPPHUNDEN 1/2014 17 Goliat har vandrat över regnbågens bro 2:a plats och åren 2004,2005,2006 och 2007 blev det första platser. 2008 blev det en tredje plats med två västgötaspetsar före honom. Priset som Goliat vann var en tavla på de svenska raserna. Nu hänger det 6 tavlor som minne här hemma. Efter att jag, Ingrid, hade varit på min första utställning 1972, hade jag en dröm om att någon gång få vara med och vinna över alla andra hundar i Best In Show tävlingen. Min dröm blev till en otrolig saga, 28 år senare, som varade i 13 år. År 2000 den 3 maj föddes Goliat hemma hos oss på Lillmusties kennel. Vi hade aldrig en tanke på att behålla en hane, eftersom vi hade 3 tikar hemma. Känslan mellan mig och Goliat fanns från första början, så det var bara att inse att han skulle stanna hos oss. 2001 juni, på Svenska Kennelklubbens utställning i Vänersborg, blev Goliat Bäst i Rasen, domare var Nils Molin. I gruppfinalen, för första gången i Goliats liv, blev det en 2:a plats! Domare: Boo Lundström Det som vi trodde var en ”en gångs” upplevelse, blev tvärtom. Goliat utvecklades hela tiden och det blev en helt underbar utställnings resa framöver. 2002 den 9 juni, blev Goliat svensk champion, domare Ove Germundsen. Fram till den dagen hade det blivit 9 svenska certifikat. 55 gånger har Goliat placerat sig i gruppfinalerna på Svenska Kennelklubbens utställningar. Gruppvinst har det blivit hela 12 gånger. Grupp 2:a blev det 9 gånger. Grupp 3:a blev det 13 gånger. Grupp 4:a blev det 12 gånger och grupp 5:a 9 gånger. 18 1/2014 LAPPHUNDEN Vinnaren i gruppen går vidare och tävlar i Best in Show, där de 10 vackraste hundarna från alla 10 grupperna möts. Goliat har placerat sig på 5:e platsen 3 gånger, 4:e platsen 3 gånger, 3:e plats 3 gånger, 2:a plats 1 gång och så ”Best in Show” 1 gång! Det var på SKK:s Internationella utställning med lite över 3000 hundar! Lyckan var bara Lycka! ”Champion of Champions” var en riktigt festlig tävling. Finalen avhölls på Grand hotell i Stockholm på påskaftons kväll. Vi blev bjudna på en mycket fin middag och efteråt var det showtävling på estraden. De hundar som fick vara med var de som kvalificerat sig under föregående år som de tre mest vinnande hundarna ur varje grupp. Då vi tillhör grupp 5 ”spetsar och urhundar” är det riktigt tajt med poängen då det finns så många framgångsrika hundar i den gruppen. År 2004 var första gången vi blev inbjudna, då hade Goliat placerat sig som 3:dje hund i gruppen med 2 faraohundar före sig. 2005 fick vi också vara med, då hade Goliat vunnit grupp poängen före 2 faraohundar. 2006 och 2007 fick vi också äran att vara med då Goliat kom på 2:a respektive 3:e plats. Tävlingen bestod av lite över 60 hundar, de skulle visas upp två och två. 3 domare bedömde dessa och en fick gå vidare och den andra fick ”tacka för sig”. Det var riktigt roligt och det blev snabba turer på slutet. Tävlingen ”BLÅ GULA hund” började på SKK:s utställningar år 2001 och skulle vara i 10 år. Det var endast de svenska raserna som fick deltaga. Det fanns först 11 svenska raser ,men 2009 blev även Dansk-Svenska gårdshunden godkänd som svensk ras. Det var de som blivit BIR, Bäst i rasen, som fick tävla i finalringen. Slutfinalen på tävlingen avslutades på ”Stora” Stockholm i december. Det var tre svenska raser som placerade sig med flest poäng under året. Goliat är den hund som placerat sig flest gånger under åren. 2003 blev det ”Veterans of Veterans” är samma tävling, men för veteraner. Även här har Goliat kvalificerat sig. År 2009 och 2010. Det var sista året för detta fina evenemang. Allt fint har ett slut. Som avslutning delades det ut speciella priser till några få hundar. Döm om vår förvåning när vi blev uppkallade till estraden för att mottaga en ”diamant”, Goliat var den hund som kvalificerat sig flest gånger av alla, till denna Champion of Champions showtävling! Då var Goliat 10 år gammal och det var helt tillåtet att en eller två tårar kom. 2008 var det världsutställning i Sverige, Stockholm stod som värd för denna stora tävling. Det var ca 90 svenska lapphundar som var anmälda till denna tävling. Domare var Nils-Arne Törnlöv. Av alla dessa hundar vann Goliat och blev Bäst i rasen! Det var en härlig känsla... När Goliat fyllde 8 år blev han ”veteran”. På SKK:s utställningar har Goliat vunnit ”Best in Show Veteran” 6 gånger, den sista gången var i Sofiero, då Goliat var 12,5 år gammal. Det var riktigt festligt, för när man blivit dagens BIS veteran så tävlar man mot lördagens BIS veteran vinnare. Goliat vann även då och sen fick vi reda på att den andra veteranen som Goliat vunnit över, blev Best in Show vinnare för alla hundarna. Så Goliat vann alltså över vinnande hunden... Domare för veteranerna var Thomas Rohlin. Förutom att vinna 6 tävlingar, har Goliat placerat sig på 2:a plats 7 gånger, på 3:e plats 4 och på 4:e plats 3 gånger. Att bara få springa i finalringen gjorde Goliat flera år yngre, han gillade det verkligen. Vi har även varit utomlands och tävlat. Förutom i Norge, Finland och Danmark, har vi varit i Tyskland. Bland annat i Berlin där Goliat blev placerad som nummer 2 i gruppfinalen. Då jag inte kan någon tyska så blev det lite ”problem” när domaren placerat nummer tre, stod endast Goliat och en annan hund kvar. Domaren pratade och pratade i högtalarna och det enda jag förstod var att de nämnde Svensk lapphund flera gånger. Varje gång var jag på väg fram men blev tillbakavisad varje gång. Fick förklarat för mig efteråt att domarna presenterade rasen, Svensk lapphund! Därefter var det många som kom fram och ville hälsa och ställa frågor. Goliat har även blivit placerad på 2:a plats i Best in Show veteran i Rostock. Goliat blev Tysk champion och tysk club veteran champion. I Tyskland är det inte bara att få ett cert utan de kräver 5 cert för att bli champion. Club champion är svårare att bli, då de har mycket speciella krav. I Budapest, Ungern, på Världsutställningen blev Goliat utplockad med 3 andra hundar i finalringen. Det var närmre 60 hundar i denna otroligt stora grupp. Där blev endast 3 hundar placerade. Tyvärr fick Goliat lämna ringen, men med ett ärevarv, där domaren presenterade rasen, Svensk lapphund. Dagen efter på Club utställningen blev Goliat Best in Show 2:a. På Lapphundklubbens Rasspecialer har Goliat vunnit Best in Show 11 gånger och kommit 2: i Best in Show 3 gånger. Goliat hade en speciell karisma, det strålade om honom när han fick visa upp sig. Han var lugnet själv, stark, tålmodig och trygg. Aldrig en gång att han la ner någon energi på att bråka med någon. Goliat blev utlånad ett flertal gånger till olika barn till ”barn med hund” och ”juniorhandlig”. Favorit var Agility, A-hindret: stannade alltid till högst upp, tittade en god stund så alla kunde se honom. Därefter fortsatt fart genom slalom. Goliat kunde själv köra banan, medan jag fick pausa. Så många gånger Goliat varit med i rasmontrar och andra PR jippon och alltid gjort fin reklam för rasen och blivit ompysslad av både små som stora. Här hemma var Goliat självklart, ”Herren på täppan” in i det sista, ingen ifrågasatte det heller. Goliat hade en riktig ”pondus” gentemot andra hundar som kom och besökte oss, men han var alltid välkommande. Goliat älskade att få vara med överallt. Sista gången Goliat blev Bäst i Rasen, var i Avesta på SKK:s utställning den 15 juni 2013 och domare var Boo Lundström. Allt roligt och alla framgångar vi har haft tillsammans, kommer vi aldrig att glömma. Vi håller med citatet: ”Högst uppe på toppen blåser det mest”. Goliat har 11 avkommor, 7 födda i Sverige, 4 födda i Norge. Lillmusties Goliat somnade lugnt och stilla in här hemma den 23 juli 2013. Otroligt sörjd och saknad av oss. Text & Foto: Ingrid Bååth Den här artikeln skickades in i somras men har tyvärr inte kommit med förrän nu. Reds.anm. LAPPHUNDEN 1/2014 19 Eftersökskurs i Kalix vill spåra. Vi jobbar med samma inlärningsmodell som vid klickerträning men förarna måste hela tiden vara helt tysta för att inte berömma eller banna fel beteende. Förarna får aldrig lägga sina egna spår för att tvingas lära sig läsa hunden utan att styra den. Vi använder många distraktioner så att hundarna skall lära sig att inte byta spår. Deltagarna skall veta hur de kan fortsätta träna hemma så att hunden kan fungera praktiskt vid eftersök på skadat vilt. Eftersök är så mycket mera än att bara spåra. Helgen 5-6 oktober när älgjakten hade brunstuppehåll mellan september och oktoberjakt passade vi på att hålla en helgkurs i eftersök på klövvilt i Kalix. Kursupplägg och instruktör Studiefrämjandet i Kalix har sedan 2009 hållit kurser i eftersök på klövvilt. Huvudansvarig instruktör är Sara Beckman. -Jag tränade min första eftersökshund, en tax, i början på 1980-talet. Jag har jagat sedan 4-års åldern både i Skåne och på Västkusten. En av mina bästa vänner eftersökte trafikskadade djur redan på 1970-talet och har lärt mig otroligt mycket om hur skadade djur beter sig. Under 1990-talet blev vår tax 3 gånger Västsveriges bästa viltspårs hund. Pappa gick de flesta skarpa eftersöken men jag lärde mig mycket då jag följde med. När jag skaffade egen hund var det självklart att den skulle passa till eftersök. Sedan 2001 har jag griffon korthals i huset. Mina hundar är vid sidan av jakt och apportering tränade till 20 1/2014 LAPPHUNDEN eftersök på klövvilt. Hundarna har lärt mig vad som oftast fungerar och hur man kan misslyckas totalt om man gör fel vid träningen. Mitt intresse för eftersök har lett mig till såväl jägarförbundets eftersökskurser som kurser med professionella danska eftersöksjägare. Min hanhund spårar allt från oljedropp av traktor till älg, rovvilt och ren -när han har lina på sig. 2008 jagade jag första gången i Norrbotten och vår jaktledare upptäckte att jag hade ett system vid eftersöken som han gillade. Han bad mig att hålla kurser genom Studiefrämjandet i Kalix. Jag har försökt ta lärdom av mina positiva och negativa erfarenheter från träning, kurser och praktiskt spårarbete i kursuppläggen. Sedan 2012 är jag auktoriserad viltspårdomare och dömer alla raser Varför eftersök och inte viltspår? Målet med kursen ”Eftersök steg 1” är: Att lära sig träna sin egen hund att spåra enklare spår (motsvarande anlagsklass) med störningar utan att byta spår. Vi utgår från att alla hundar kan och Många kurser med fokus på viltspår tränar hunden för att klara viltspårprovens standardiserade moment. Kurserna och proven går ut på att lära hunden och se om den kan följa ett bestämt spår. Det finns också många kurser enbart för aktivering. På kursen ”Eftersök steg 2” får förarna se skottverkan på rådjur, lära sig intervjua förvirrade skyttar, göra skottplatsundersökningar och planera för praktiska eftersök utifrån djurets skada. Hundarna får spåra spår med fler klurigheter. Kan man spåra ren? Våren 2013 deltog en renskötare med sin lappska vallhund. Hon ville träna hunden att spåra ren, eftersom hon tyckte det var hemskt att så många trafikskadade renar inte eftersöks pga. brist på tränade hundar. Sagt o gjort – hon försåg oss med klövar och fick egna distraktionsspår och alla hundens spår lagda med renklöv. Får man gå prov med renklöv? Som viltspårdomare kontaktade jag SKK för att höra om möjligheten att använda renklöv vid viltspårprov. Tyvärr är det inte möjligt eftersom renen är ett tamdjur. Att renen är tam är även orsaken till att den inte ingår i den nationella organisationen för eftersök vid viltolyckor. Ytterst få hundägare vill låta sina hundar spåra ren av risken att de skall göra det under jakt. Både min kursdeltagare och jag tyckte det var hemskt att ingen utbildning finns för eftersök på ren. Efter att ha varit ringsekreterare i Gällivare upptäckte jag att brist på eftersökshundar för ren vid trafikolyckor är ett problem i många samebyar. Jag kontaktade lapphundsklubben och undrade om inte de kunde verka för utbildning av hundar. Kanske man i framtiden till och med kan ta fram ett viltspårprov på ren för dem som är villiga att använda sina hundar vid eftersök på ren. Ett sätt att visa på hundens förmåga och förarens intresse? Kanske en meritering för lapphundar men även andra raser? Vem vet om det kan bli ett SE V(ren)CH i framtiden? Ryktet går Ryktet spred sig om mitt intresse och Ida Svanberg kontaktade Studiefrämjandet och ville få en egen kurs för ett gäng lapphundsägare i Norrbotten. Eftersom hundägarna var spridda över hela länet beslöt vi att lägga ihop 6 veckors kurs på en helg... En intensiv helg! Lördag morgon träffades deltagarna för teori och presentation i Studiefrämjandets lokal i Kalix. Vi gick igenom hundens sinnen och vittringen i spåret och hur vi skulle träna hundarna utifrån deras inlärningsförmåga. Så bar det av ut i skogen. Sara hade förberett ”startspår” till alla. Efter genomgång fick halva gänget gå ut och lägga spår för eftermiddagen och andra halvan fick gå spår med instruktör. Så bytte grupperna och efter lunch fick de gå spår som någon annan hade lagt. Under tiden några spårade gick andra distraktionsspår med hunden för att lära den att inte bry sig om annat vilt. Framåt eftermiddagen la gruppen spår för söndag morgon. Söndag morgon träffades deltagarna vid färdigsnitslade spår och två la (blodade) spår åt varandra. När spåren var lagda fick de vila till eftermiddagen. Nu fick alla deltagare gå gårdagens spår ihop med spårläggare. De som väntade hade möjlighet att prova olika typer av distraktioner. Efter lunch fick halva gänget gå de spår som lagts på morgonen, distraktionsspår samt prova på att gå spår lagda med klövskor. Övriga i gruppen hamnade på en trafikolycka där två älgar skadats. Gruppen försökte komma underfund med vad som hänt och vart djuren tagit vägen – sedan fick de spåra det ena djuret tillsammans. Spåret var helt ”omärkt”. Alla hundar följde med. Förarna fick turas om att spåra och att gå bakom och försöka se tecken på att de var på rätt väg. Det blev en rejäl samarbetsövning där alla hundar och förare fick anstränga sig och där alla lyckades. Efter 90 minuter var de tillbaka och kunde börja spåra morgonens spår medan den andra gruppen fick undersöka olyckan och spåra älg nummer två. Vilka var med? Det var en blandad samling hundar och förare som deltog på kursen. Kursen blev mycket intensiv för både förare och hundar eftersom den omfattade det mesta av vad som normalt är uppdelat på sex gånger. Många sov nog gott veckan efter. Förarna kom från Kiruna till Haparanda och Piteå! Hundarna var i huvudsak lapphundar och vallhundar men även en weimaraner och en toypudel deltog. Förkunskaperna inom eftersök var minimala. Förarna fick en rejäl genomkörare i hur hunden lär sig och fick verkligen jobba hårt med att berömma och lita på hunden. De som hade svårast var de hundar som var mest tränade på agility och lydnad där föraren hela tiden visar/leder hunden – nu skulle föraren istället bli ledd och förtjäna sin ledarposition genom att visa hunden tillit. Svårt i början och hundarna lärde sig fortare än förarna men på slutet visste alla hur de skulle göra. LAPPHUNDEN 1/2014 21 Lördag kväll efter första spåren var hundar och förare helt slut. Under natten hade alla hundarna bearbetat intrycken och kunskapen och på söndag dök det upp ett gäng hundar som alla hade utvecklats stort under natten. En svårighet som blev svårare för de arbetande lapphundarna än för de övriga var den grupp renar som passerade över söndagens spår från när de lades på morgonen till dess de skulle gås – tala om distraktion! Men alla hundar kom på att de skulle följa det blodade spåret innan dagen var slut. Alla hundar och förare utvecklades enormt under dessa två dagar trots att det blev så intensivt. Förhoppningsvis kommer de flesta att efter lite träning hemma (av förarna) att starta på viltspårprov under nästa år med riktigt goda resultat, de visade de kapacitet till! Avslutningsvis önskade deltagarna en repetitionshelg försommaren 2014 där de kunde träffas igen. Önskemål om ”steg 2” som helgkurs kom upp från flera av de långväga deltagarna. Jag tackar för förtroendet att få hålla denna kurs för ett fantastiskt gäng och för att ni var så nöjda att ni ville återkomma! Jag hoppas få se fler lapphundar på kurs och hoppas att det framöver kommer att bli en självklarhet att även samebyarna kan få tillgång till en tränad eftersökshund när renar skadas i trafiken. Text: Sara Beckman Foto: Ida Svanberg Totalt utbildades 4 ekipage, 1 Svensk Lapphund och 3 Lapska Vallhundar: Här är några kommentarer från deltagarna: ” Deltagare santa historier om olika eftersök, träning och jakt. Jag har blivit mycket inspirerad att träna viltspår. Även mina andra hundar stora som små kommer att få spåra. Anette Lindström med Lapska När jag berättade för Anders Siekas med vallhunden TintButter, Lapsk Vallmin kompis som tränat taraisen Toblerone hund. spår i åratal blev hon im- Kursen tyckte jag var ”Gnaga” Jag ångrar verkli- ponerade av hur avance- mycket givande framgen inte att vi gick förallt för att man fick rade spår vi fick gå... kursen, det var helt veta om man läser otroligt hur mycket hunden rätt o även man fick lära sig. Så bra spår vi fick hur man kan lägga spår och att ge träna på. hunden tid om han gör fel. ” När jag berättade för min kompis som tränat spår i åratal blev hon imponerade av hur avancerade spår vi fick gå och jag är stolt över att Gnaga klarade spåren och störningarna med bravur, det trodde jag inte. I förväg var jag tveksam till om hon hade något luktsinne. Hon har aldrig visat intresse för att söka eller spåra föremål. Men nu spårade hon älg,ren,rådjur och till och med vildsvin gick hon på. Sara var jättebra på att förklara vad vi skulle titta efter och hur vi skulle läsa hunden. Jag uppskattade även Saras intres- 22 1/2014 LAPPHUNDEN Det var nytt för mig och tvärtemot mina tidigare erfarenheter av humanspårhur eftersträvade man att medvetet skapa svåra situationer som tex att medvetet korsa varandras spår, lägga ut distraktioner med vilt och andra ekipage återgångar. En eftersökshund som går av spåret för att nåt annat korsat det blir inte framgångsrik och kan hunden känna av lukten av insulin klarar de även dessa svårigheter, om vi tränar den för det. Den gemensamma gruppövningen var suverän och gav en wow känsla. Minna Mietinen med Wiima Lapsk Mina lapphundar har inte varit Vallhund så jätte tända på att leta pinnar i Vi tyckte kursen var en intensivkurs personspår, men i viltspår var det för mig och min hund. Vi hade inte inget problem att hitta motivationen så mycket förväntningar i förväg snarare att få ner tempot och öka och jag tyckte att vi noggrannheten. lärde principerna inom Den gemensam- Sara hade en underbar en kort tid. ma gruppövningen pedagogik fylld med Ida Svanberg med humor och förmedlade var suverän och gav kunskaper som endast Svenska Lapphunden en wow känsla. Tornedalens Nihkke kan förvärvas genom Nyfiken ett långt och genuint Eftersom vi har ett behov i familjen intresse för jakt och natur. att ha en tränad eftersökhund tog jag kontakt med Sara B. ” ” HÄLSOENKÄT FINSK LAPPHUND & LAPSK VALLHUND På följande sidor hittar ni den utskickade hälsoenkäten för Finsk lapphund som nu även avser Lapsk Vallhund. Enkäten gäller för hundar födda under åren 2000-2012. Detta är den första stora hälsoundersökning som gjorts på raserna i Sverige, därför tar vi detta tillfälle i akt att även delge enkäten via tidningen. Vid frågor rörande enkäten eller om du önskar fler enkäter kontakta respektive Avelskommitté. Vi tackar på förhand för din medverkan. Ditt svar kommer att hjälpa raserna i framtiden! Skicka in din ifyllda enkät till: FINSK LAPPHUND LAPSK VALLHUND Svenska lapphundklubben Kråkhult 101 523 95 ÄLMESTAD eller Svenska lapphundklubben c/o Beate Johannessen Enbergsäng 315 713 92 GYTTORP Svenska lapphundklubben Tröstad Skolhustomta 665 92 KIL Mailkontakt: akfinsklapphund@gmail.com Telefonkontakt: Pia Turunen, 073-268 98 17 Maria Risberg, 070-330 70 97 Mailkontakt: aklapsk@gmail.com Telefonkontakt: Beate Johannessen 0587-72021 alt. 070-5671636 AK Finsk lapphund AK Lapsk vallhund Namn enligt registreringsbevis: ……………………………………………………………….. Reg.nr……………………..Födelseår…………. Kön……… Vikt ………Mankhöjd ……… 1. Hur ”använder” du din hund? (Du kan ringa in flera alternativ!) □ sällskap/familjehund □ lydnad □ agility □ avel □ utställning □ bruksspår □ viltspår □ rallylydnad □ sök □ freestyle □ rapport □ jakt □ vallning □ annat, nämligen …………………………………………………………………………….. 2. Om hunden inte lever längre, Om hunden inte lever längre, hur gammal blev den? …………………………………. Vad var orsaken till att den dog/blev avlivad? …………………………………………………………….. □ sjukdom Vilken? …………………………………………… □ olyckshändelse □ mentalitets problem □ Annat, nämligen: ………………………………………………………………………………………. 3. Sterilisering/kastrering Är/var hunden steriliserad eller kastrerad? Om ja, varför? □ Medicinska orsaker □ Ja. Vid vilken ålder? …….. □ Nej □ Beteendemässiga orsaker □ Annat (ange vad) ………………………………………………………………………………………... ……………………………………………………………………………………………………………… Har/hade hunden någon gång genomgått en kemisk kastrering? □ Ja □ Nej Om ja, vid vilken ålder och varför? ……………………………………………………………………….. ……………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………… 4. Hudproblem/klåda/parasiter Har/hade din hund haft upprepade och/eller långvariga hudproblem/klåda? □ Ja □ Nej Om ja, vid vilken ålder debuterade problemen? ………………. Vilka symptom hade hunden? □ Klåda □ Mjäll □ Håravfall □ Annat, nämligen ………………. Har en utredning av hudproblem skett av veterinär eller speciallist? □ Ja □ Nej Har problemen i huden visat sig vara orsakade av Parasiter? Orsak: □ Loppor □ Demodex □ Löss □ Ja □ Rävskabb □ Nej □ Mjällkvalster (kaninskabb) □ Annan parasit, ange vilken ………………………………………………………………. Har problemen i huden visat sig vara orsakade av allergi? Orsak: □ Atopi (luftburen) □ Födoämnesallergi □ Ja □ Nej □ Kontaktallergi □ Annan orsak, nämligen …………………………………………………………………………………. Har diagnosen fastställts genom hud test? □ Ja □ Nej □ Annan metod, vilken? ………………… 5. Öron Har/hade hunden någon gång haft problem med öronen? Om Ja, hur ofta? □ Enstaka tillfälle □ Ja □ Mer än 1 gång/år □ Nej □ Mycket ofta Ange eventuellt diagnos: …………………………………………………………………………………. 6. Ögon Har/hade hunden någon gång haft problem med ögonen? □ Ja □ Nej Om Ja, hur ofta? □ Enstaka tillfälle □ Mer än 1 gång/år □ Mycket ofta Ange eventuell diagnos: ……………………………………………………………………………….. Är hunden ögonlyst hos veterinär? □ Ja □ Nej Om ja, ange ögonlysningsresultat: …………………………………………………………………….. Är/var din hund dna-testad för Prcd? □ Ja □ Nej Om ja, vilket resultat?............................................ 7. Mag- och tarmproblem Har/hade hunden någon gång haft problem med mage och/eller tarm? Om ja, hur ofta? □ Enstaka tillfälle □ Mer än 1 gång/år □ Ja □ Nej □ Mycket ofta Om ja, vilket/vilka problem? ……………………………………………………………………………… Är diagnosen ställd hos veterinär? □ Ja □ Nej Om ja, vilken diagnos ställdes? …………………………………………………………………………… Har/hade din hund navelbråck som valp/vuxen? □ Ja □ Nej Lider den av navelbråcket? □ Ja, beskriv i så fall hur. □ Nej …………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………………………… ………………………………… Har den genomgått operation för sitt navelbråck? □ Ja □ Nej 8. Andra infektioner Har din hund haft halsinfektion (tonsillit)? Om ja, hur ofta? □ Enstaka tillfälle □ Ja □ Nej □ Mer än 1 gång/år Har hunden fått sina tonsiller bortopererade? Urinvägsinfektion? □ Ja □ Ja □ Mycket ofta □ Nej □ Nej Mask/parasitinfektion? □ Ja □ Nej Annan infektion (beskriv symtom och diagnos) ………………………………………………….. ………………………………………………………………………………………………………….. ………………………………………………………………………………………………………….. 9. Hjärta Har hunden fått diagnosen hjärtsjukdom, hjärtfel eller blåsljud mm? □ Ja □ Nej Om ja, ange om möjligt diagnos ………………………………………………………………………. Om ja, vid vilken ålder uppstod problemen? ………………………………………………………….. 10. Krampanfall, epilepsi Har hunden någon gång haft någon form av lindrigare eller svårare kramper eller anfall/symptom av epileptisk karaktär? □ Ja □ Nej Om ja, beskriv hur detta yttrade sig …………………………………………………………………….. …………………………………………………………………………………………………………… Om ja, hur ofta? □ Enstaka tillfälle □ Mer än 1 gång/år □ Mycket ofta Vid vilken ålder började anfallen? ………………………………………………. Vad tror du utlöste första anfallet? ……………………………………………………………………….. ……………………………………………………………………………………………………………... Medicineras/medicinerades din hund? □ Ja □ Nej Om ja, vilken medicin? ……………………………………………………………………………………. 11. Tumörer Har hunden fått diagnosen tumör/cancer? □ Juvertumör □ Godartad. □ Elakartad. □ Nej Ålder för diagnos …………. □ Testikeltumör □ Godartad □ Elakartad. □ Prostatatumör. □ Godartad. □ Ja, vilken diagnos? Ålder för diagnos …………. □ Elakartad. Ålder för diagnos …………… Annan tumör/Cancer, vilken? ………………………………………………………… □ Godartad □ Elakartad Ålder för diagnos ……………………………………….. Ange gärna cancertyp om analys av tumören har gjorts ……………………………………… Med Cancertyp menas inte var den sitter, utan t ex om det är carcinom eller sarkom. 12. Skelett och leder Ange om hunden har/har haft något av följande: □ Osteokondros (OCD), Vilken led?................................. Är hunden opererad? □ Ja □ Nej □ Höftledsdysplasi (HD) Om hunden är officiellt röntgad, ange grad …………. Har hunden haft några problem med sina höfter beskriver du hur och i vilken ålder problemen uppdagades …………… ……………………………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………………………… ………………………………………………………………… □ Armledsdysplasi (ED) Om hunden är officiellt röntgad ange grad …………. Har hunden haft några problem med sina armbågar beskriver du hur och i vilken ålder problemen uppdagades ………… ……………………………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………………………… …………………………………………………………………… □ Korsbandsskada, vilken ålder …….. Är hunden opererad? □ Ja □ Nej □ Patellaluxation (knäledsluxation), vid vilken ålder? ……… Är hunden opererad? □ Ja □ Nej □ Annan diagnos, uppge vid vilken ålder diagnosen ställdes....................................................................... ……………… ……………………………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………… Har diagnosen fastställts genom röntgen? □ Ja. □ Nej. Är hunden opererad? □ Ja □Nej 13. Njurar och lever Har hunden fått diagnos lever- eller njursjukdom? □ Ja □ Nej Om ja, ange om möjligt diagnos, även vid vilken ålder besvären upptäckten, ……………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………………… 14. Diabetes Har hunden fått diagnosen diabetes? □ Ja □ Nej. Om ja, vilken typ? ……………………………….. Hur gammal var hunden när diagnosen ställdes? ………. 15. Addisons sjukdom (underfunktion av binjurebarken) Har hunden fått diagnosen Addison? □ Ja Om ja, medicineras hunden? □ Ja □ Nej. □ Nej Om ja, vilken medicin? ………………………………… Hur gammal var hunden när diagnosen ställdes? …………………… 16. Annan hormonrubbning Har hunden fått diagnosen Sköldkörtelhormonrubbning? □ Ja Vid vilken ålder upptäcktes sjukdomen? …….. Medicineras hunden? □ Ja. □ Nej. □ Nej □ Överfunktion □ Underfunktion Om ja, vilken medicin? ………………………………………….. Har hunden fått diagnosen Cushings sjukdom? □ Ja □ Nej Vid vilken ålder upptäcktes sjukdomen? ………. Medicineras hunden? □ Ja □ Nej. Om ja, vilken medicin? ………………………………………. Annan rubbning, vilken? ……………………………………………………………………………… Behandling/medicinering? ……………………………………………………………………………. Nedanstående frågor gäller tik, har du hane hoppa till fråga nr 20! 17. Skendräktighet Blir din tik besvärande skendräktig? □ Ja □ Nej Producerar hon mjölk? □ Ja □ Nej Om du svarat Ja, efter varje löp? □ Ja □ Nej 18. Parning Har din tik någon gång blivit parad? Om Ja, resulterade det i valpar? Om ja, var det en felfri valpning? □ Ja. □ Ja. □ Nej. □ Nej. □ Ja. □ Nej. Om nej, vad hände? ……………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………. 19. Livmoderinflammation Är tiken behandlad för livmoderinflammation? □ Ja. □ Nej. Om ja, vid vilken ålder? ………………. Fick hon den i samband med : □ Löp eller inom 2 månader efter löp □ Parning □ Valpning Symptom? …………………………………………………………………………………………… Vilken behandling fick tiken? □ Operation □ Antibiotika □Annan: ……………………………. Nedanstående frågor gäller hane, har du tik hoppa till fråga nr 23! 20. Prostatabesvär Har hunden fått diagnos prostatasjukdom? □ Ja □ Nej Om ja, ange om möjligt diagnosen ………………………………………………………………….. Vid vilken ålder upptäcktes besvären? ……………………………………………………………… 21. Parning Har din hane parat en tik? □ Ja □ Nej Om ja, resulterade det i valpar? □ Ja □ Nej Testiklar (kryssa för det alternativ som stämmer) □ Hunden har/hade två normalt belägna testiklar i pungen. □ Hunden har/hade inga testiklar □ Hunden har/hade en testikel 23. Tänder och bett Vilket bett har din hund? □ Saxbett □ Tångbett □ Underbett □ Överbett □ Annat bettfel Om du kryssat i, annat bettfel beskriv vad …………………………………………………….. Har hunden problem med tandsten? □ Ja □ Nej Saknar hunden någon/några tänder? □ Ja □ Nej Om ja, vilka tänder saknas? (förklaring till hur du ser vilka tänder som saknas läser du om på försättsbladet) …………………………………………………………………………………………………………… Problem med tänder från/vid vilken ålder? ……………………………………………………………… Har hunden haft andra problem i munhåla? □ Ja □ Nej Om ja, beskriv symptom och eventuell diagnos, även vid vilken ålder. .................................................................................................................................................................... …………………………………………………………………………………………………………….. …………………………………………………………………………………………………………….. 24 Tassar Har/hade din hund besvär med sina tassar? □ Ja □ Nej Har/hade din hund klåda/svamp under/ovanpå tassar? □ Ja. □ Nej. Beskriv symptom samt åtgärd av besvären. ………………………………………………………. ……………………………………………………………………………………………………………. 25. Sporrar Har din hund sporrar på bakbenen? □ Ja □ Nej Om ja, har den? □ Enkelsporrar □Dubbelsporrar Upplever du att hunden har problem med sina sporrar? □ Ja □ Nej Om ja, vilka problem? …………………………………………………………………………………… Om din hund har opererat bort sina sporrar, beskriv varför detta gjordes …………………………………………………………………………………………………………… …………………………………………………………………………………………………………… ………………… …………………………………………………………………………………..................................................................... 26. Andra sjukdomar Om hunden haft andra sjukdomar, ange vilka. Ange också hundens ålder och ev behandling ………………………………………………………………………………………………………….. ………………………………………………………………………………………………………….. ………………………………………………………………………………………………………….. ………………………………………………………………………………………………………….. 27. Beteende Anser du att hunden uppför sig som du förväntade dig när du skaffade en hund av denna ras? □ Ja □ Nej Har du upplevt något i hundens beteende som problematiskt? □ Ja □ Nej Om ja, beskriv kort problemet (t ex ljudrädsla, skygghet, hundilska, överdriven skällighet, dominans, resursförsvar/vakt, jakt eller vallande) ……………………………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………………………………………………………………………… ……………………………………………………………… Har/hade din hund genomgått MH (Mentalbeskrivning hund) eller BPH (Beteende och personlighetsbeskrivning hund)? □ Ja □ Nej 28. Som avslutning ber vi Dig svara på följande fråga: Är du nöjd med Ditt val av ras? □ Ja □ Nej, försök ge en kort motivering till svaret! ……………………………………………………………………………………………………………. ……………………………………………………………………………………………………………. ……………………………………………………………………………………………………………. Tack ännu en gång för Din medverkan! De svar som vi får in kommer att användas för statistikarbetet i vårt arbete för att hålla rasen så frisk som möjligt även i framtiden. Statistiken blir underlag för den nya rasspecifika avesstrategin (RAS) som vi och uppfödarna tillsammans håller på att arbeta fram för Finsk lapphund. Du kan välja om du enbart vill att uppgifterna skall användas för statistikarbete eller om du tycker att det är okej att uppgifterna om din hunds hälsa är offentlig. Väljer du att uppgifterna är offentliga så hjälper det rasen lite extra i och med att du gör det enklare för uppfödare att välja rätt i sin avel eftersom de får mer kunskap. □ Offentlig enkät □ Enbart för statistik …………………………………………………………………… Datum och namnteckning …………………………………………………………………… Namnförtydligande Besökshunden Black Blossom Troll Freja Jag har haft finska lapphundar i mitt liv nu i snart 20 år, en ras som jag är väldigt förtjust i dels för att de är så pigga och glada, men också för deras mjukhet, inte bara pälsen utan mentaliteten och kontakten med människor. Jag funderade länge och väl vad jag skulle göra med mina två finska lapphundsflickor Emma och Freja, som är nästan jämngamla och idag drygt två år. Valet föll på terapihund, som klassas som tjänstehund i socialt arbete. Jag valde att börja med Freja då hon är den lugnaste av mina två flickor. Jag anmälde henne till en lämplighetstest på Svenska Terapihundskolan, mest för att få reda på om hon passade för den sortens arbete. Utlåtandet vi fick var att hon kommer att växa till en fin besökshund. För att kunna fortsätta till terapihund eller vårdhund måste man ha genomgått kursen till besökshund och godkänts i en diplomering. Besökshundsutbildningen gick ut på att socialisera hunden och lära sig hundens signaler. Då Freja är en väldigt social hund var socialiseringen inte det så svårt. Men jag fick lära mig att klickerträna och lära in cirkuskonster till Freja med hjälp av en klicker. Det var inte så enkelt. Jag hade svårt att greppa klickerträningen och fick läsa böcker om vad det går ut på och varför det fungerar. Den boken som var till mycket stor hjälp var Karen Pryors ”Vägen till djurets inre”. En mycket lättläst och bra bok om man är intresserad av att just klickerträna. Den beskriver inte själva träningen, men den beskriver på ett enkelt och bra sätt varför träningen fungerar och varför den fungerar i stort sätt på alla djur från fiskar till minihästar. Den här boken var utanför kursplanen. Jag hittade den själv när jag undersökte Canis hemsida och gratiskursen i klickerträning. En mycket viktig och intressant del i utbildningen var träningen att lära sig att läsa av sin hund. Under hela utbildningen höll jag koll på mina hundar och försökte att verkligen förstå vad de sade till mig. Kursen hade litteratur som var mycket lärorik och lättläst. Jag insåg under kursens gång att detta var en av de viktigaste delarna i utbildningen, en förutsättning för att man ska kunna läsa av sin hund rätt under arbetet och ge henne stöd där hon behövde det. Vi fick också göra praktik. Jag fick en praktikplats på Ekerös hundteam, där arbetstagarna (OSA-arbete) rastar ortens hundar en timme på förmiddagen och en på eftermiddagen. Vi fick en gedigen praktikerfarenhet både i umgänge med arbetstagarna och med andra hundar. Det var välanvända timmar och vi båda växte. Den här delen var den allra roligaste både för Freja och mig, då vi fick samarbeta med varandra. Freja älskade att komma till sin praktik och jag tyckte så mycket om både arbetstagarna och personalen. Vi blev mycket fint bemötta. Kanske ska jag beskriva vad en besökshund gör. En besökshundsekipage kan besöka äldreboenden, institutioner av olika slag mfl. ställen där de boende behöver kontakt med djur. Hundens besök är inte målinriktade utan ska bara roa och motivera dem hon besöker med sin matte/husse. Det kan handla om hundpromenader, att få klappa hunden och prata med henne, göra lite konster och ge godis. Hundens ska vara glad i människor och tycka att det är roligt och ska också tåla lite hårdare kramar , bli klappad på huvudet och ta godis fint från handen. Det är förarens uppgift att se till att hunden arbetar under trygga förhållanden och att ge stöd till henne. Det är ett samarbete mellan hunden och dess förare. Den 10 januari gjorde Freja sin diplomering till besökshund och vi blev godkända som ett besökshundekipage. Nu ser vi framemot att fortsätta till terapihund/vårdhund, vilket får vi välja under utbildningens gång. Emma, som har betydligt mer motor i sig än Freja får vänta på sin tur tills Freja blivit klar. Hon kan med fördel vara lite äldre innan hon börjar. Text & Foto: Paula Weinehammar LAPPHUNDEN 1/2014 23 Mitt bästa utställningsminne Det ändras om bland hundarna så att vi 3 som fått Excellent står först framför de 2 som fått Very Good och sen får vi springa ett varv, domaren placerar oss 2a och jag tänker för mig själv 2 efter en så fin tik som Black Tracks Snöa är inte dåligt! Sen hör jag sekreteraren viska lite högt till den Irländska domaren ”Both” och jag tänker för mig själv säg inte att dem tänker dela ut två CK? Men sen håller dem upp ett rosa CK kort vid Toffies blå 2dra placeringskort och då brister det för mig lyfter upp Toffie igen och går ur ringen gråtandes men denna gången av glädje, fast Maria trodde jag missförstått och var ledsen men jag tror inte jag själv förstod vad som hände. Som grädde på moset så ställde min syster min andra tik Heidi (Härestrand’s Princess Calypso) i öppenklass och hon skötte sig bra som hon gör med Emmy, domaren utbrister ett aww när hon tittar in i Heidis underbara ögon och det slutade med att även hon fick Excellent och CK. Årets bästa utställningsminne hände i Ronneby den 11 Augusti 2013, vi hade först inte tänkt åka till denna utställningen men när Maria frågade om jag och min syster ville följa med på den tackade vi självklart ja, nu ska jag då berätta varför jag då är så glad för denna utställningen. Tidigare samma år hade jag ställt min Toffie (Toffiefee) på två utställningar med urusla bedömningar ett sufficient och ett good, och jag hade nu bestämt mig att denna utställningen i Ronneby fick bli sista för hennes del om det inte gick bättre. Både jag och Toffie gillar utställningar så är inte där det felade utan hon har inte varit domarens typ då hon är liten och inte jättekraftig av sig. Iallafall vi kom till utställningen och det regnade lite innan finsk lapphund skulle in som sista ras i ringen, vi väntade till vår tur och tillslut blev det dags för unghundstikarna och vi fick köra första varvet och sen blev det dags för genomgång av hundarna och framför Toffie står hennes syster Geisha med Maria. Efter hon blivit kollad så fick hon sitt första excellent nånsin och jag var jättestolt över Geisha och glad för hennes mattes skull och tänkte för mig själv att tur det går bra för en av oss iallafall då jag blivit lite halvt synisk efter de dåliga resultaten Toffie fått tidigare samma år. Sen blir det då Toffies tur och domaren känner igenom henne och vi får springa runt och göra trianglen och sen när vi står framför domaren så håller plötsligt sekreteraren upp en rött kort och jag tror jag ska svimma, jag lyfter upp Toffie i famnen och kramandes ställer jag mig efter Geisha där de hundar som fått sin bedömning står. 24 1/2014 LAPPHUNDEN Det var första gången mina tjejer fick CK och att dem fick det på samma var helt magiskt :) Sen när det var dags för Bästa tikklass fick vi springa en hund i tagen fram och tillbaka och efter funderande från domaren så placerade sig Toffie 3a och Heidi 2a med R-Cert och R-Cacib efter Snöa som tillslut slutade som BIR. Ja att vi fortsatte ställa det året är kanske underförståt, så vill bara säga till alla som känner det går dåligt ”fortsätt för förr eller senare kommer genombrottet/vändpunkten där dåliga resultat blir till bra”. Text: Annie Carlsson Foto: Fredrik Svarén Agility del 1 Anpassa kroppen för agility Foto: Lisa Bjöns När det gäller uppvärmning och nedvarvning finns det olika åsikter, men vissa saker är generella. För att minska risken för eventuella skador bör man ta hänsyn till just dessa enkla bitar i agilityn. Om du använder dig av ungefär samma nedvarvning varje gång kommer hunden så småningom att förstå att träningen/ tävlingen är avslutad och kommer därmed att varva ner snabbare. Uppvärmning Även om det finns lika många sätt att värma upp som det finns människor, så är den fysiska uppvärmningen av hunden den absolut viktigaste förberedelsen, vare sig du ska träna eller tävla. Exempelvis så tar det 15-20 minuter för hundens ryggrad att bli så uppvärmd och ledad som den bör vara inför en prestation på topp. En stund ägnar man lätt åt att känna igenom hunden ordentligt och, om man vet hur man gör, även massera hunden innan man avslutar med en promenad för att lösgöra musklerna efter ansträngningen. Att ta en långsam promenad där hunden får möjlighet att uträtta sina behov är en bra start. Sedan ökar man lämpligtvis tempot lite för att få igång hunden ordentligt. Avsluta gärna uppvärmningen med böjövningar av hunden och lite kontaktövningar för att se så att hunden är med på noterna. Du kan även springa lite fram och tillbaka med snabba vändningar. Sedan är det bara att bege sig ut på banan! Nedvarvning När ni kommer av planen och känner er nöjda är det alltid bra att varva ner hunden. Skaderisk Det är få hundsporter som det är så mycket fart, balans och koordination i, som det är i agilityn - vilket nödvändigtvis inte måste medföra skador. En allsidig träning är A och O för muskler, senor och ligament. Till exempel kan man varva agilityträningen med skogspromenader vid sidan av stigarna, löpning och styrketräning. Ett exempel på en bra, skonsam träning av musklerna är att låta hunden simma. Sedan bör man som hundförare alltid använda sunt förnuft - överträna inte, och lugna dig med träningen till dess att hunden har passerat sin 1-årsdag. Text: Jenny Arvidsson LAPPHUNDEN 1/2014 25 Räddning i underjorden En solig vårdag i maj förra året var vi tre stycken mattar och fyra stycken hundar som mötte upp med Marianne och Larry för att bege oss ner i kulvertarna under en högstadieskola i Täby utanför Stockholm. Marianne och Larry är båda räddningshundförare och har sysslat med det länge, Larry sedan 1990 och Marianne sedan 1995. Det var svårt att säga vilka som var mest förväntansfulla över dagen, vi mattar eller våra hundar. Att solen sken och det var en av de första riktiga sommardagarna bekymrade oss inte det minsta. Vi började dagen med att mötas upp på en parkeringsplats utanför skolan. Det var jag med mina två finska lapphundar, Jenna och Jolie (systrar från samma kull och inte jag som har dålig fantasi på namn), Cecilia med underbart spralliga lilla Ira som är en svensk lapphund (som också har förmågan att vika sig på mitten när hon blir glad och uppspelt) och sist (och faktiskt också minst i detta fall) Nina och schipperken Mille, vår lilla maskot och gruppens gentleman som får dras med tre mer eller mindre galna lappisar. Sedan får vi inte glömma Marianne och Larry och deras charmiga och väldigt duktiga lapska vallhundar, Násti och Modji, båda utbildade och aktiva räddningshundar. Efter hälsande, hoppande, lite koppeltrassel, lite skällande, en kort kissrunda och presentation så gick vi ner i kulvertarna i underjorden. Ingen av våra hundar har tränat sök eller liknande tidigare så detta var helt nytt för oss alla. Jag och Nina var med på prova-på-dagen som Marianne och Larry anordnat hösten innan och hade en enormt roligt och lärorik dag då så vi var alla taggade att se vad denna dag kunde erbjuda för roligt. 26 1/2014 LAPPHUNDEN Vi kom ner i kulvertarna och det var ett stort område med delvis jordgolv och delvis grus, massa mörka utrymmen, vrår, bänkar, stolar, rör, förråd och massa annat spännande. Efter att burar var uppsatta och vi alla plockat upp och landat lite så fick vi gå in ett ekipage i taget. Vi andra människor fick också följa med. Först fick hundarna kolla av läget och var vi var någonstans, testa att hoppa in i mörka utrymmen, krypa in i gångar, hoppa över, gå runt, krypa under och bara upptäcka vad det var för underligt jippo vi nu dragit med dem på. Alla hundarna tyckte det var jättekul och ingen hade några som helst problem med konstiga underlag eller mörka utrymmen. Ibland fick vi dock hoppa in före i något trångt, mörkt utrymme och visa att det inte var några konstigheter. Kan ju nämna att försöka hoppa in graciöst i ett utrymme som är ungefär 1,5 x 1,5 meter bekräftar bara att man inte är den vigaste alla gånger, men vad gör man inte för sin hund. När alla fyra hundar hade känt sig för i miljön fick vi en uppvisning av Modji om hur ett räddningssök kan gå till och hur ett proffs jobbar. Och visst jobbar hon som ett proffs, det är en fröjd att se! Nu var det då våra hundars tur och Larry ställde upp som figurant. Jenna var först ut och även om det var kul att titta runt i denna lustiga källare så var det ännu roligare att hitta Larry, han hade ju leksak och massa gott. Ira var näst på tur och lika glad var hon när hon hittade honom, godis var inte lika intressant, det låg ju en människa där och bara väntade på att få leka med henne! Mille var lika duktig han, men han var dock mest intresserad av Larrys innehav av köttbullar som tydligen var av mycket god kvalité. Jolie tyckte det var så himla spännande att titta runt så även om Larry var väldigt trevlig så tyckte hon att det inte riktigt fanns en poäng med att vara kvar vid honom, godis eller inte godis - fanns ju mycket mer att upptäcka bakom nästa hörn, han låg ju i alla fall där och om vi nu var så dumma att vi inte såg honom så fick vi ju skylla oss själva. När vi gjort en vända med alla hundar så var det dags för det obligatoriska och mycket viktiga fikat! Det är riktigt roligt och intressant att höra hur utbildade räddningshundar jobbar och tränar och hur imponerande duktiga de är. Efter fikat så tog vi en omgång till nere i kulvertarna och då gömde sig Larry än mer dolt, men ingen av hundarna missade honom. Även om vi skickade in hundarna i totalt mörker, under bänkar, bakom dörrar och in bland konstiga underlag så var det inte någon som tvekade utan alla tyckte att det här var det roligaste som fanns och alla hade sina egna små tekniker för att jobba sig fram och hitta Larry. Vi fick även göra ett sök i ett förrådsutrymme där det fanns lite olika rum, skåp och annat roligt man kunde gömma sig bakom. Återigen lyckades alla hundar att hitta rätt på Larry, så han blev räddad denna gången med. Dagen avslutades med att vi alla utom Marianne gömde oss långt in i ett dolt utrymme för att Násti också skulle få jobba lite hon med. Vi satt tysta som möss inne i mörkret, men det tog inte många minuter innan hon hittade oss. Efter en heldag i underjorden så var det tre lyckliga hundägare och fyra mycket trötta, nöjda och glada hundar som fått äran att göra något som man inte gör varje dag! Jag tror till och med att alla hundarna sträckte på sig lite extra efter dagen för att de vågat, testat och provat på helt nya saker och klarat det galant. Vi alla vill tacka Marianne och Larry för en helt oförglömlig och lärorik dag! Jag vet att både Marianne och Larry inte har något emot att bli kontaktade och höra om man kan få följa med dem en dag. Vi kan varmt rekommendera det! Vill ni göra något annorlunda med era hundar så hör av er till dem. Vi kommer nog göra om det igen om vi får möjligheten till det och jag vet att alla våra hundar kommer vara mer än överlyckliga om de får ha fler sådana dagar som den lördagen i maj förra året. Text& Foto: Maria, Nina och Cecilia P.S. Information och kontakt till Marianne hittar ni här: http://www.slk.nu/?p=74&a1=67&a2=contact LAPPHUNDEN 1/2014 27 Spårinlärning del 9 I förra numret behandlades vad vind och olika temperaturer kan ha för inverkan på spåret, det nämndes också att att vi skulle ge ett exempel på hur man kan inleda selektivitetsövningar och även en introduktion på hur man lär in ett spårupptag där hunden skall ta ett specifikt spår bland flera andra. Vi kanske bör börja med att förklara vad en selektivitetsövning är för något och vad den innebär. Det är i korthet en övning som går ut på att hunden följer ett specifikt spår bland flera andra. Praktiskt sett kan det vara en situation där spåret går på en väg där det gått flera andra personer. När hunden skall ta upp ett specifikt spår bland flera andra så är det i grunden samma sak, fast av förklarliga skäl blir naturligtvis övningsupplägget annorlunda. Innan vi börjar med de här övningarna så måste man ha förberett hunden på ett antal grundmoment innan. Den skall inte längre ha några problem med terrängväxlingar och den skall också utan problem kunna gå upp och spåra på vägar och sen även kunna gå av dem och fortsätta i terräng. Hunden skall även ha kommit en bit på att kunna värdera ett spår om vad som är lönsamt och vad som inte är det. Mycket av den här värderingsträningen får man vid de tidiga upptagsövningarna (som vi beskrivit i tidigare nummer) där hunden ges möjlighet att välja och därigenom kunna lyckas eller misslyckas, detta ger erfarenheter i att lyckas (gå åt rätt hål) är lönsamt med belöning och att gå åt fel håll ger inget alls. När man skall göra den första selektivitetsövningen måste man ha en medhjälpare och hela övningen bör arrangeras ganska noga. Här finns naturligtvis flera sätt och varianter man kan utföra det här på men jag kommer här att ge exempel på en övning som jag själv ofta använder som förstagångsövning. I den ingår att man använder sig av en väg, det skall då vara en mindre väg eller skogsväg som inte är direkt trafikerad, många av de anlagda skogsbilsvägarna är lämpliga att använda. Den här övningen är inte helt enkel att förklara med enbart text men om ni samtidigt tittar på den medföljande skissen så är det enkelt att se hur det går till. I det här exemplet använder vi en skogsbilsväg som inte är trafikerad, det är viktigt att spårläggaren och medhjälparen vet exakt var de skall mötas samt var de skall gå av vägen, 28 1/2014 LAPPHUNDEN det kan ibland vara en fördel om de möts på avtalad plats och sen går den aktuella spårdelen tillsammans. Den här övningen utförs som en del under ett helt vanligt spår som förgåtts med ett vanligt upptag och annat som kan tänkas uppstå i ett spår. När vi närmar oss övningsplatsen som i det här fallet är en skogsbilsväg så kan vi säga att vi den här gången kommer från höger. Spårläggaren har då gått snett upp på vägen och följt den på högersidan ca 10-15m, därefter sneddar denne in på vägens mitt och går där ca 50-100m, därefter sneddar denne av vägen åt höger igen och ut i terrängen en app (belöning) läggs då strax efter utgången i terrängen och sen fortsätter spåret som vanligt. Medhjälparen kommer i sin tur från vänster och sneddar upp på vägen mitt emot den plats där spårläggaren gick upp, medhjälparen följer sen också vägen på vänstersidan för att efter 10-15m snedda in på vägens mitt och följa den samma längd som spårläggaren och där denne sneddar av åt höger så sneddar medhjälparen av åt vänster, under dessa 50-100 meter så ligger det således två spår på varandra. Det är sen mycket viktigt att medhjälparen vid avgången skapar en återledning i form av en båge och återvänder till platsen där denne gick upp på vägen. Här har vi nu skapat en situation som mycket påminner om den tidiga upptagsträningen, där spåren delar sig har hunden två möjligheter, följer hunden spårläggarens spår kommer det snabbt en belöning och väljer han att följa medhjälparens spår finner då att han efter en stund åter står på utgångsplatsen. Detta upplevs av många hundar som negativt då de vid det här laget är ute efter belöningar (app) i spåret. Vad brukar då hända vid den första övningen i selektivitet? Jo, faktiskt så brukar en stor majoritet av dem faktiskt att ta medhjälparens spår vid första tillfället. Varför vet jag inte men antagligen, särskilt för mer orutinerade hundar, så är det en ny situation som de testar med att ta ett nytt spår. När hunden tar medhjälparens spår så är det mycket viktigt att hundföraren följer med som inget har hänt och får absolut inte ingripa med några som helst styrningar, det är viktigt att det är hunden själv som får göra erfarenheten att det inte ger någon belöning. Om vi nu antar att hunden tagit medhjälparens spår så är vi efter en stund tillbaks vi utgångspunkten för övningens början. När man kommer dit blir hunden ofta ganska ”ställd”. Är hunden vid det tillfället lugn så kan man fortsätta nästan direkt men är den uppspelt eller stressad så måste man vänta tills den är lugn. När hunden nu är lugn så släpper man bara på den igen vid övningens början på spårläggarens spår på högersidan, den brukar då omedelbart ta upp spåret igen och även in på vägens mitt och göra om samma procedur som förra gången med dubbelspåren. När man nu återigen har kommit till spårens delning så tar näst intill alla åt andra hållet denna gång dvs spårläggarens spår och då är det viktigt att belöningen (app) kommer snart därefter. Här kan hunden göra den erfarenheten att det är klart lönsammast att följa det ursprungliga spåret. Detta är ett exempel på en övning i selektivitet som kan vara en bra förstaövning, det gör inget om man gör om den mer gånger men ganska snart efter det att hunden börjar visa säkerhet på momentet så blandar man in fler spår i övningen och givetvis går man mer och mer in på fler varianter men det blir för långt att gå igenom här. Det allra viktigaste är att det är hunden själv som får göra erfarenheterna av vad olika val innebär och har man tränat in belöningarna (app) på ett sätt så att de blir mycket åtråvärda för hunden (se tidigare artikel) så är den beredd att lägga mycket energi för att komma åt den och det är i den situationen som hunden börjar värdera vad som är lönsamt och vad som inte är det. En bra spårhund som är fulltränad på det här, vilket kräver mycket arbete och oftast ganska lång tid så klarar den utan vidare att på en väg, gå ett dygnsgammalt spår där det några timmar tidigare varit en poängpromenad. Detta sagt enbart för att påvisa vilken otrolig förmåga en hund har att följa en specifik vittring om den är motiverad att göra det. I inledningen nämndes att vi även skulle gå igenom övning i att ta upp ett specifikt spår bland flera andra, dessvärre ser jag att skrivutrymmet inte räcker för det så det får nog bli en artikel till där denna övning kan förklaras. Som sammanfattning på denna artikel kan vi som vanligt inte nog understryka hur viktigt det är att övningarna läggs upp så att det uppstår valmöjligheter och att hunden sen utan påverkan själv får göra dessa val, den börjar då att värdera vad de olika alternativen innebär och i vårt fall skall det vara klart lönsammast att hela tiden följa det ursprungliga spåret oavsett störningar och lockelser. Med en hund som inte alls tränas i sånt här, så är det hela tiden en risk att den då och då avviker från spåret för att kolla upp något annat spår. Text & foto: Stig Berndtsson I LAPPHUNDEN nr.3/4 2013 hade artiklarna om spårinlärning fått fel nr.(5 & 6 istället för 7 & 8) det är anledningen till att nr. 9 nu publiceras. Artikel 8 hade dessvärre även kortats av. Reds.anm. LAPPHUNDEN 1/2014 29 VAKK’s Avelskonferens i Kungälv Först ut var Lars Fält som föreläste om hundens ursprung, rasbildning, likheter och skillnader mellan varg och hund – och betydelsen av det. Hans Rosenberg, SKKs presstalesman tillika utställningsdomare, pratade sedan om ”standard vs verkligheten i de arbetande raserna” om att det alltid är FCIs rasstandard som gäller. Han uppmanade oss alla att gå hem och titta i våra egna hundars rasstandard – och inte minst titta på de diskvalificerande felen och fundera på om det var rätt skäl att döma ut en hund på! Göran Bodegård tog sedan vid med fokus på SKKs viktiga arbete gällande SRD (Särskilda Rasspecifika Domaranvisningar). Tack och lov så har ju grupp 5 bara ett fåtal raser med på SRD listan, men det är nyttigt & viktigt att höra hur fel det kan bli (och hur djuren får lida) för att man i sin avel eftersträvar en viss exteriör. Efter lunch pratade Fredrik Steen om hundar med problem eller problem med hundar! Hur jobbar vi med våra hundar i samband med inlärning och vad ger det för resultat?! Första helgen i mars bjöd Västra Kenneklubben (VaKK) in till avelskonferens på Fars Hatt i Kungälv. Temat för 2014 års avelskonferens var "Hur, kan och bör vi påverka det genetiska arvet?" Därefter följde en intressant paneldebatt baserad på frågor som vi konferensdeltagare hade fått lämna in under dagen. Många frågetecken rätades ut men en del ledde även till följdfrågor, inte minst föredragshållarna emellan. Intresset för avelskonferensen var stort och föreläsningslokalen var fylld till sista stolen. Bakgrunden till det är förmodligen dels att många uppfödare i Väst tycker om att träffas i dessa rasöverskridande former för att diskutera avel och uppfödning, men den här gången hade dessutom VaKK bjudit in en hel hög med ”tunga” föreläsare. Först ut på söndagen var Ib Ahlén från Agria som pratade om Agria Breed Profiles och hundförsäkringar i Sverige. Av Sveriges ca 785 000 hundar så är nästan 80% försäkrade – något som är unikt i världen. Det ger oss en tydligt bild över de skador och sjukdomar som våra hundar drabbas av och behandlas för. 30 1/2014 LAPPHUNDEN Detta har bl.a. då resulterat i Agria Breed Profiles som är en vetenskaplig sammanställning och analys över sådant som våra hundar veterinärbehandlats för och där hundens försäkring hos Agria täckt delar av kostnaden. I Agria Breed Profiles finns nu resultatet från drygt 100 raser uppdaterat för åren 2006-2011. Doktor Sofia Östman föreläste om immunförsvar – och hur man vill kunna påverka det för att minska risken för allergier. Enligt Agrias statistik så har allergidiagnoser ökat med 90% de senaste sju åren! Vad ligger bakom dessa siffror och kan vi göra något åt det? Sofias & hennes forskarteams tes var att allergier förmodligen var alltför komplexa för att man skulle kunna avla bort dem, men att man troligen kan minska risken för att allergier debuterar genom att man aktiverar immunsystemet hos valparna tidigt. Vi kommer säkert att få höra mer om detta! Bo Edoff avslutade avelskonferensen genom att prata om foder, immunförsvar och hälsa, kan vi ge en bra grund? Han inledde med att fråga oss hur mycket mjölk en tik producerar under fem veckor till en kull på 5-6 valpar? Det rätta svaret: Tiken producerar mjölk i en mängd motsvarande tre gånger sin egen vikt! Då inser man att det är oerhört viktigt både för den digivande tiken och för hennas valpar att tikens kost innehåller alla de näringsämnen som de behöver. Alla deltagare var helt eniga om att helgen varit oerhört givande och intressant – och vi önskade att den varit dubbelt så lång så att vi hade kunnat få lyssna ännu längre på varje föredragshållare. Det är ett gott betyg! Vi var ett par medlemmar ur SLK som hade hittat dit, men nästa år hoppas vi att vi får fler med oss, och för att slutligen citera en viss reklam – ”Worth waiting for”! /Catharina Text: Catharina Ellerström Foto: Bo Edoff LAPPHUNDEN 1/2014 31 Våra raser och tidens gång Här nedan följer ett intressant utdrag ur en nära nog 30 år gammal bok – vad säger det oss idag? Är det gamla kunskaper vi kan ta lärdom av, eller är det idag bara ett dokument över tidens gång? Hur ska vi förhålla oss till gamla skrifter och kunskaper? Frågorna blir lätt många när man läser sånt som skrevs om våra raser när vi var unga, eller kanske inte ens födda. Det Rune Samuelsson skrev för trettio år sedan väcker tex. tankar och frågor kring våra rasstandarder. Vad är en rasstandard? Är det en beskrivning över en ras som ska stå fast för att rasen ska förbli det den en gång var? Eller är det ett dokument som ska förändras över tid i takt med att våra raser avviker mer och mer från ursprunget, och därmed även från standarden? Ska vi ändra rasstandarden för att passa aveln, eller tvärt om? Eller både och? Varför? I vilka sammanhang ska vi sträva efter att behålla ursprunget och när är det OK, eller rent utav befogat, att förändra våra hundraser så att de följer tidens gång? MW Lapphund Ur Rune B Samuelssons bok ”Nordliga spetshundar” (Bokförlaget Settern 1985) Publicerat med tillstånd av Rut Samuelsson samt Bokförlaget Settern. Den arktiska hunden är tundraregionens egen hund. Utan nämnvärda skillnader i typ, storlek, helhetsintryck eller päls och färg finns hunden från Skandinavien till åtminstone Tajmyrhalvön bortanför Jenisejs mynning i Sibirien. Området är identiskt med de renskötande samernas och samojedernas land. Den arktiska hunden är stamform för lapphund och samojedhund. Lapphunden har funnits i Norden sedan förhistorisk tid. Från Komsakulturens tid har man funnit hundskelett med en ålder av minst 7000 år och som har omisskännlig arktisk prägel. Hunden var från den tiden och långt in på detta årtusende enbart en jakthund. I allmänhet tror man att tamrenskötseln är mycket gammal. Men så är inte fallet. 32 1/2014 LAPPHUNDEN Ända fram mot 1600-talet och på sina håll in på 1800-talet var vildrenen vida viktigare än tamrenen, vilken fick tjänstgöra som lockren och dragdjur och även mjölkproducent. Vanligen höll en lappfamilj sig med ett tiotal tam- eller tämjda renar. Först på 1800-talet hade renskötseln blivit helt dominerande över hela Nordkalottområdet och resterna av vildrensflockarna tämjdes eller utrotades. Det är i sin egenskap av jakthund, som lapphunden vandrat till och vistats i Norden. Den var i likhet med andra jaktspetsar en allroundjakthund. Genom N A Lundius från 1600-talet får vi veta att: ”Deras(lapparnas) jakthundar är av många slag och vana vid olika slags jakt och följaktligen ganska dyrbara” Han berättar även att hundarna jagade björnar, vildren, utter, mård, ekorre, samt omtalar att injagade hundar var en eftersökt handelsvara. I de tidigare skrivna källorna nämnes ingenting om vallhundarna. Förklaringen är enkel, eftersom det vid den tiden knappast förekom tamrenskötsel i dagens mening. Jakten har alltid varit en absolut livsnödvändighet för samerna. Förutom att merparten av födan kom från villebrådet, var skinnen valuta vid all handel och utgjorde ända till 1700och 1800-talen det enda skattebetalningsmedlet. Lapparna var fram till Gustav Vasas dagar i stort sett slavar under bikarlarna. De var viktiga skinn- och köttanskaffare. Situationen för samerna blev något bättre då kungen tog lapparna under sitt beskydd. Men den betungande ”bågaskatten” blev inte mindre, utan snarare tvärtom. Uppsala professorn J Schefferus prisar i sitt verk ”Lapponia” från år 1673 lapphundarnas intelligens och väderkorn på följande sätt: ”De är så goda och modiga, att de inte blott kan gå upp villebrådet utan även vågar angripa och ställa det” Ärkebiskop Olaus Magnus skriver år 1543 i sitt verk ”Nordiska folkens historia” om lapparnas duktiga jakthundar. Schefferus omnämner lapphunden också som älghund. Kyrkoherden i Nedertorneå J Thorneus berättar i slutet av 1600-talet om lapparnas jakt och säger att hundarna drev in vildrenarna i snarorna. Kyrkoherden O P Nieurenius skriver om lapparnas björnjakt, och säger att hunden var behjälplig vid jakten och att björnen uppsöktes i mars och april, när snön låg djup och var lämplig för skidåkning. Lapphundens jaktanlag sitter forfarande tämligen nära ytan. Det finns åtskilliga hundar som har blivit goda älghundar. Den kan också bli bra på skogsfågel. Sett i historiskt perspektiv är lapphunden en genuin jakthund och inte en renvallare. Skillnaden är emellertid inte så stor. Nästan alla jaktspetsar, som är lättdresserade och lydiga, kan bli goda vallhundar. Det finns många exempel på att hundar från andra spetsraser blivit mycket omtyckta i renskogen. Lapphundens ursprung och härkomst är en intressant fråga. Vanligen utgår man ifrån att lapphunden är ett unikum utan närstående släktingar, vilket dock inte är helt sant. Samojedernas renhund står lapphunden mycket nära. Av en sovjetisk kynolog har vi erhållit bilder på Samojedhundar från Jenisejs mynning och dessa är i typ, storlek helhetsintryck, huvudets form samt päls och färg mycket nära en lapphund. Vi har också med egna ögon sett två natursamojedhundar i Leningrad och dessa hade samma nyanser som en naturlapphund, vilken således är en västlig utlöpare av tundraregionens arktiska spetshund. Dess rasprägel ger samtidigt en antydan om hundens höga ålder. Den arktiska spetsen är originell bland spetsarna, och vittnar om att den är opåverkad av andra hundraser. Den finska renvallarhunden är sannolikt en korsningsprodukt av den arktiska hunden och den nordliga jaktspetsen. Den förädlade lapphundens historia i Sverige sträcker sig tillbaka till sekelskiftet, då en svensk-norsk spetskommision registrerade lapphunden som en ren skandinavisk spetsras. Redan vid den tiden var lapphunden antalsmässigt och i renhet på stark retur. Anledningen var att den utsattes för korsningar med diverse hundraser. Den rena lapphunden blev fåtalig och vallhundsegenskaperna försämrades. Den förädlade svenska lapphunden härstammar från hundar, som för länge sedan förts söderut. Lapphundsaveln ligger också helt i händerna på sydligare uppfödare. Samerna själva har i sin tjänst ytterst sällan dessa hundar, utan förlitar sig till egna hundlinjer, vilka undantagsvis för rent lapphundsblod. Men ännu finns det dock långhåriga vallare hos samerna. Lapphunden är numera en väletablerad ras, som årligen får 200-300 nya registreringar. Dess framtid beträffande numerären är betryggande. Den svenska lapphunden är också en god representant för den förädlade arktiska hunden. Det karaktäristiska är det kraftigt skurna huvudet, den kraftiga och något rektangulära bålen samt den långa strittande pälsen. Dessa detaljer är de viktigaste särtecknen för den arktiska hunden. Men det finns också problem för rasen. Det första är heriditär muskeldystrofi, som är vanlig hos många linjer. Emellertid har Lapphundsklubben satt in effektiva motåtgärder. Bakbenen är ett annat problem, som ännu inte uppmärksammats i tillräckligt hög grad. Lapphunden har alltför ofta alldeles för raka(ovinklade) bakben med utåtvridna tassar. Detta är en styggelse för varje hund, av vilken man kräver goda rörelser, stor rörlighet och uthållighet. För en jakthund vore defekten förödande och på sikt är problemet lika stort för lapphunden, om den har anspråk på att förbli en jakthund eller vallare. En annan risk är att hunden pga överdriven exteriörframtoning har en tendens att bli överpälsad, dvs pälsen blir för lång. Även den skulle försvåra för hunden att återta sitt tidigare värv. I Finland var inte lapphundsförädlingen lika lyckosam. Den påbörjades på 1930-talet, men de första stamhundarna höll inte tillräckligt hög kvalitet. Dessutom blandade man in karelsk björnhund för att förstärka den svarta färgen. Resultatet blev den så kallade ”Kukkoharjuhunden”, som framavlades i södra Finland. Det var en tunn och spinkig samt pälsfattig hund, som för några år sedan avfördes från lapphundsrasen. Nu har man börjat om från början och har lyckats vaska fram naturhundar, som står den svenska lapphundsmodellen mycket nära. Skillnaden är att finländarna tolererar friare färger. Dock har deras hund betydligt bättre bakbenskonstruktion. Det är sällan som man ser en hund med nästan raka bakben med utåtvridna tassar och trånga bakbensrörelser. Det är sannolikt att man nu i Finland fått fram hundar som ger löften om en lyckosam rasförädling. I Norge har lapphundsfrågan återkommit då och då allt från sekelskiftet. Men resultatet har uteblivit och den norska lapphunden har inte än idag några möjligheter ens till registrering. De officiella norska hundorganisationerna har inte visat tillräckligt intresse för frågan. Under de allra senaste åren har det åter märkts en viss uppmärksamhet. LAPPHUNDEN 1/2014 33 Samerna själva har visat ett ljumt intresse för sin egen hundras. En av anledningarna har varit att samerna ställts utanför lapphundsfrågan. Ingen har ansträngt sig att engagera samerna och dessa har heller inte beretts möjlighet att intressera sig för rasen. Det kan dock inte vara rätt att lapphunden och dess avel helt omhändertas och bedrivs utanför samernas och lapphundens kulturkrets. Den hunden är samernas kulturtillhörighet och de bör få större inflytande över sin egen hund. Med aningen större förståelse och kompromissvilja borde problemet kunna lösas. Annars är risken stor att samerna på sikt skapar sig en egen lapphund. Under de senaste årtiondena har man främst i Finland, men också i Sverige, försökt lansera en korthårig renvallarhund, typ ”Jokkmokkshunden” och ”Menesjärvihunden”. På 1950- och 60-talet engagerades dåvarande Arméns Hundskola för uppgiften, men det blev ett misslyckande och allt rann ut i sanden. I Finland arbetar man ännu med projektet. Frågan är dock om lönen är mödan värd, för hunden är en blandrashund av diverse spetsar. Därför är den ur kynologisk synpunkt ointressant. Ur kulturell synvinkel är den lika lite tilldragande för samerna. Som praktisk renvallare kunde den ha vissa framtidsmöjligheter, men eftersom renskötseln inte längre kräver lika stor hundinsats som tidigare, vore det måhända bättre att satsa på lapphunden, som framtidens medhjälpare i renskogen. För den långhåriga lapphunden gäller såväl i Sverige som i Finland att man inte på bredare front lyckades vinna samernas förtroende, intresse och stöd. Hunden hamnade därför utanför den miljön där den har sitt ursprung, sina rötter och sitt användningsområde. I Norge visade man ännu mindre intresse. Finska kennelklubben har under senare tid lagt ner stor möda dels på inventering av rastypiska hundar och dels för att få med samerna. Dessa resor ledde så småningom över till Norge och samförstånd skapades med samerna i Nordnorge. Även den norska kennelklubben uttalade sitt stöd för lapphundsfrågan. Resultatet blev att man tillsammans och under ledning av Nordiska Sameinstitutet i Kautokeino anordnade en stor allnordisk renhundsutställning den 12 mars 1977. Vid tillställningen representerades Finland bl a av sin kennelklubbs dåvarande ordf. Olli Korhonen, den norska kennelklubben av Sören Haraldstad, samt samerna av Kautokeinos och Karasjoks flyttsamelag. Den svenska kennelassociationen var orepresenterad. Av någon anledning tycks vi ha hamnat utanför den nordiska lapphundsfrågan. 34 1/2014 LAPPHUNDEN Skälet torde vara bristande kommunikationer, samt att vår kynologiska ledning saknar intresse av frågan. Men under alla förhållanden är ren(lapp)hundsfrågan synnerligen viktig även för Sverige, inte minst därför att renskötseln här är mest omfattande och att man även i framtiden behöver renvallare, som dessutom är fast förankrade i samekulturen. Till utställningen samlades 52 hundar från hela Kalottområdet. De var lång- och korthåriga, svarta, bruna, ljusgula och brokiga. Många högtidliga tal hölls och ordföranden i Kautokeinos kommunstyrelse, samen Mathis M Sara yttrade följande tänkvärda ord: ”-En nordisk renhundutställning är ett faktum och i sitt slag den första. Enligt min mening är vi på rätt väg, då vi samer själva börjar skydda och omhänderta renhunden. Det känns inte rätt att endast människor utanför renskötseln leder renhundens förädling. Då vi är övertygade om att arbetet med renhunden är till renskötsels fromma, måste vi själva ta hand om utvecklingen. De utomstående förstår inte hurdan hund vi behöver. Därför får inte frågan stanna enbart i deras händer.” Sedan dess har det hållits renhundstillställningar varje år i Finland. Men ännu har det inte lossnat riktigt. De goda föresatserna från Kautokeino är inte infriade, trots att Sameinstitutet år 1977 sände ut upprop om lapphunden till 2500 renskötare. Även samarbetet mellan de nordiska hundorganisationerna borde vara bättre. Men de nya strömningarna i lapp(ren)hundsfrågan innebär ändå konkret, att samernas intresse för den egna hunden är väckt. Sameinstitutets upprop betyder att många numera känner till problemet. Dessutom är det ett allvarligt försök till att kartlägga renhundarna samt en ambition att framledes delta aktivt i förädlingsarbetet. Situationen är intressant även för svenskt vidkommande, eftersom renskötseln har den största omfattningen här och vi redan har en etablerad livsduglig lapphund. Hur skall det gå för den hunden i framtiden? Kommer den att bli helt isolerad från sin kultur och sitt ursprungsområde? Finns det en möjlighet för den att sammansmälta med den långhåriga ren(lapp)hunden, vars standard onekligen öppnar en stor möjlighet i den vägen? Den svenska lapphunden är en typisk arktisk hund, med ett mycket typiskt huvud, bra päls och färg samt en lämplig storlek. Om dess bakbenskonstruktion kan förbättras och om inte pälsen tillåtes bli alltför lång, då är det en lapphundsrepresentant som kan bli riktmärke för den långhåriga renhunden. För att på sikt få en hållbar lösning av frågan, måste ren(lapp)hunden förädlas tillsammans med alla berörda parter – inte minst samerna. Det känns onödigt att av den ”gamla” lapphunden skapa ett flertal raser. Med kompromissvilja och ett gott samarbete bör frågan kunna drivas mot en för lapphunden lycklig lösning. För alla som osjälviskt arbetar för hundens framtid, borde det vara en självskriven sak. Den långhåriga renhunden och lapphunden är nästan identiska hundraser och under alla förhållanden med gemensamt ursprung och härkomst. Rasbeskrivning för lapphund Lapphunden är en typisk spetshund. Den är rektangulär, något under medelstorlek och har god resning. Den är livlig, vaksam, uthållig, vänlig och tillgiven. Skallens längd ska vara något längre än bredden. Hjässan ska vara välvd och nackbensknölen ska vara obetydligt framträdande. Pannavsatsen ska vara skarpt markerad. Nospartiet ska vara något längre än en tredjedel av huvudets längd. Väl utfyllt och jämnt avsmalnande mot nosspegeln, såväl uppifrån som framifrån sett. Nosryggen ska var rak och nosspegeln(tryffeln) mycket mörk, helst kolsvart. Läpparna ska vara torra och sluta väl intill käkarna. Ögonen ska sitta tämligen långt ifrån varandra. De ska vara runda och ganska stora. Ögonfärgen ska vara brun, helst mörkbrun. Ögonöppningarna ska vara nästan horisontellt ställda.Blicken ska vara uttrycksfull. Öronen ska var spetsiga, korta, upprättstående, lätt avrundade och breda vid basen. De ska sitta brett isär och vara mycket rörliga. Öron med böjda spetsar är inte önskvärda men heller inte diskvalificerande. Saxbett med jämna och väl utvecklade tänder. Halsen ska vara medellång, torr och kraftig. Kroppen ska vara samlad och något längre än mankhöjden. Ryggen ska vara rak, stark, muskulös och fjädrande. Bröstkorgen ska vara relativt djup, nå till armbågen och vara förhållandevis lång med även de bakre revbenen välutvecklade. Den ska framifrån sett vara oval. Förbröstet ska vara välutvecklat och tydligt markerat. Ländpartiet ska vara kort och brett. Korset ska vara förhållandevis långt och brett, svagt sluttande och muskulöst. Svagt uppdragen buklinje. Skulderbladen ska vara väl tillbakalagda. Benen ska vara raka, kraftiga och parallella, såväl i stående som i rörelse. Frambenen ska vara så vinklade i skulderled, armbågar och handlov att de ger ett väl uppmätt steg och armbågarna ska sluta väl intill bröstkorgen. Bakbenen ska vara väl, inte överdrivet, vinklade i knä och hasled. Låren ska vara muskulösa och hasen lågt ansatt för att ge ett kraftigt påskjut. Sporrar på bakbenen är inte önskvärda. Tassarna ska vara starka, ovala med väl slutna tår. Trampdynorna ska vara kraftiga och elastiska. Svansen ska vara relativt högt ansatt och ska uträtad nå ungefär till hasleden. Den ska vara yvig med långt, tätt hår. Den ska bäras ringlad över ryggen då hunden rör sig. Gången ska vara lätt och spänstig med vägvinnande steg och kraftigt påskjut. Pälsen ska vara riklig och bestå av täckhår och tät, mjuk underull. Den ska vara strittande, dvs. täckhåret ska stå rätt ut och närmare hårroten vara finkrusigt, underullen ska vara ytterst LAPPHUNDEN 1/2014 35 finkrusig. På huvudet och benens framsidor ska håret vara kort. På bringan, på frambenens baksidor och lårens baksidor samt på svansen ska det vara långt. På nacke och hals ska det vara så långt att det bildar krage. Tassarna ska vara hårbeväxta, även mellan trampdynorna. Färgen ska helst vara björnbrun. Därefter önskvärda färger är i nämnd ordning: svart, brun, och kombinationer av nämnda färger, men enfärgat ska föredras. Som enfärgad räknas hund med vit bringfläck(bröstfläck) samt vita tassar och vit svansspets. Ytterligare vita tecken är mindre önskvärda. Typiskt för rasen är att ögonlocksränder, läppar, gom, nosspegel, trampdynor och klor är starkt pigmenterade. Idealmankhöjd: Hanhund 48 cm, tik 43 cm. En glidning +/3 cm är tillåten för såväl hane som tik. Lapphundsrasen är en gammal nordisk ras. Lapphunden är en utomordentligt tillgänglig och arbetsvillig hund. Dess egenskaper som vakt- och vallhund har gjort den mycket användbar inom renskötseln. Lapphunden är läraktig. Den är uthållig och tålig och har en päls som ger gott skydd mot väder och vind. Fel: Varje avvikelse från rasbeskrivningen är fel och ska bedömas i förhållande till hundens övriga förtjänster, helhetsintryck och konstitution. Avvikelser otypiska för rasen och abnormiteter är diskvalificerande. Helt i avsaknad av underull vid utställningstillfället. Rasbeskrivning för finsk lapphund är däremot svagt utvecklad. Detta gör den mycket användbar som vall-, gårds- och vakthund. Huvudet ska vara medelstort, ganska brett och hos tikar är huvudet något ädlare. Pannan ska vara något välvd och pannavsatsen(stopet) tydligt men inte skarpt markerat. Nospartiet ska vara torrt, med rak nosrygg och jämnt men obetydligt avsmalnande såväl uppifrån som från sidan sett. Nosspegeln(tryffeln) ska vara mörk, helst helsvart. Läpparna ska vara ganska tunna och åtsmitande. Ögonen ska vara stora, mörkbruna och uttrycksfulla. Öronen ska vara medelstora, upprättstående, mycket rörliga och ansatta långt isär. De ska vid basen vara ganska breda och avsmalna mot spetsen. Halsen ska vara medellång, kraftig och täckt av en tät päls. Kroppen ska vara kraftig. Ryggen ska vara medellång, stark och rak. Bröstkorgen ska vara djup och ganska lång. Manken ska vara synnerligen bred och kraftig. Skulderpartiet också synnerligen brett och kraftigt. Buklinjen ska vara lätt uppdragen. Benen ska var raka och kraftiga. Armbågarna ska vara i nivå med bröstkorgens undre linje och rakt bakåtriktade. Hasen ska vara normalt vinklad. Framtassarna ska vara fasta(kompakta) och ganska välvda. Baktassarna något mindre välvda. Svansen ska vara något under medellängd med långt, tätt hår. Den bärs vanligen över ryggen i hel eller nästan hel båge, men ibland hängande med endast svansspetsen något uppåt. Pälsen ska ha en mjuk och tät bottenull. Täckhåret ska vara långt, strävt, glänsande och ganska åtliggande. Håret på huvud och benens framsidor är kort, på hals, rygg och benens baksidor däremot långt. Färgerna är svart, björnbrun eller vit. De svarta och björnbruna har ofta vitt på hals, bröst, ben och svansspetsen. Färgerna ska då vara skarpt avgränsade. De vita skiftar ofta i gult. Den finska lapphunden är en medelstor, kraftigt byggd hund av spetstyp. Den ska vara rektangulär, ryggen ska vara längre än mankhöjden och pälsen ska vara tät och lång. Den ska vara vaken, orädd och lugn. Den är anmärkningsvärt pålitlig. Den har medfött anlag för vallning men jaktinstinkten 36 1/2014 LAPPHUNDEN Obetydligt hängande öronspetsar. Sporrar. Bruna tecken över ögonen, på tassar och under svansroten. Idealmankhöjd för hanhund 48cm, och för tik 46cm. Fel: Spenslighet. Mycket bred platt panna, kort snipigt nosparti, köttfärgad eller ljus nosspegel. Alltför hängande örsnibbar. Små ljusa ögon. Välvd eller sänkt rygglinje. För kort kropp. Utåtvridna eller inåtvridna armbågar. Spretande tår. För rak hasvinkel. Kohasighet. Korthårig eller stubbsvans. Lockigt, vågigt eller mjukt täckhår. Otypiska färger som grått och rödbrunt. Väl utvecklad jaktinstinkt, skygghet för människor och husdjur, farlig, argsinthet. Lapsk vallhund I samma takt som renskötseln utvecklades, dvs vildrensjakten minskade till förmån för tamrenskötseln, blev vallhunden allt oumbärligare för samerna. Innan de moderna hjälpmedlen fanns i form av skoter, helikopter och kommunikationsradio, var den lapska vallhunden eller renvallarhunden, som den också kallas, en förutsättning för renskötseln. Hunden utförde ett viktigt arbete i renskogen. Från sekelskiftet och framåt konfronterades samekulturen alltmera med den skandinaviska och finska. Detta gällde också för hundarna. En ”förbättringsmani” sattes in på dessa och allehanda hundkorsningar såg dagens ljus. Renskötarna började frångå sin egen långhåriga vallare. Så småningom hade särskilt skogssamerna, skaffat sig en brokig samling vallande hundar. Ofta var det rena jaktspetsar, eller korsningar mellan dessa och lapphunden. Tack vare den större isoleringen klarade sig fjällsamernas hundar bättre ifrån korsningsmanin. Inom många områden förblev dessa tämligen ”renrasiga”, men deras antal minskade hela tiden. Till slut hade man nått stadiet då det började bli ont om hundar lämpade för renvallning. Svenskt hundlexikon från år 1966 berättar om vallhunden och renvallningen på följande sätt: ”Alla folk som bedriver renskötsel håller spetshundar, av vilka en del raser tex. ostjak- och kamtschatkahundarna även används som drag- och jakthundar. De nordiska renskötande samerna tycks inte längre känna till hundens brukbarhet annat än som renvallare och vakthund. Enligt traditionellt mönster följde renskötaren hjorden året om. Ett 50-tal renar utgjorde den minsta flock, som det vid sommartid lönade sig att följa. Vid flyttningarna, tex. vid byte av betesområde, följde renarna ett bjällerförsett leddjur, som i sin tur fritt eller bundet i kasttöm följde samen. Bakom hjorden gick en pådrivare, som hade hund. Den dresserade hunden, sjuovon, skulle under ivrig och ihållande skallgivning springa runt om skocken eller, på handtecken eller kommandorop, löpa fram och tillbaka utmed hjorden. ”Alla som orka något litet följa med renar måste ha en egen hund samt därtill en reservhund” meddelade folklivsskildraren och renägaren Anta Pirak. Upp till ett halvt års ålder kal�lades hunden ”åtåk” eller ”tjutur” och därefter valphund. När valphunden började skälla på renarna, lät man den lära in vallhundens kretsande lopp på härk- eller ungdjursskock. Hundens förare gick med till utkanten av hjorden och eggade hunden med handtecken, kommandorop och genom att själv springa med i önskad riktning. När hunden uppfattat vad man önskade av den övergick man att lära in drivningsmomentet. Då hunden befann sig bakom flocken började föraren gå framför den och locka den med sig, och hunden eggades att driva med kommandot ”ko” eller ”driv”. På vallhundar med benägenhet att bita den sista renen i flocken klippte man av hörntänderna, och vanligen kastrerades hanhunden för att den inte skulle springa bort efter löpska tikar. I dressyrmetoderna ingick numera helt föråldrade straff. En hund som rivit spädkalv, kunde bindas med nosen mot en kalvs ben, varefter kalven hetsades i sken och föraren sprang med den, ideligen delande spöslag på hunden. Åldrande hundar avlivades genom kvävning, hängandes i en lassoögla över en grenklyka(hörde ihop med naturreligiösa föreställningar). För att hindra hunden från att springa lös i skog och mark, hade man ofta en passande stor vedkubbe bunden om hundens hals(författarens anmärkning). Av renhunden krävde man således skärpa utan utpräglad bitskhet, anlag för arbetet att driva ihop och hålla en renhjord samlad samt uthållighet. Önskvärda exteriöra egenskaper var medelstorlek, ej alltför korta ben, väl slutna tassar samt sådan färg, att hunden tydligt avtecknade sig mot snön. Vita lapphundar användes vanligen ej vintertid. Hårlaget skulle ha god underull men helst ej vara för yvigt, i vilket fall hunden kunde tyngas av regn och snö, och svansen kraftig för att effektivt bidra till snabba tvärkast i galoppen. LAPPHUNDEN 1/2014 37 Då svenska samernas riksförbund och Svenska Kennelklubben i slutet av 1940-talet etablerade samarbete för att försöka rädda resterna av den för renvallning användbara hundtypen, hade samernas hundstam sedan flera decennier varit utsatt för oönskade inkorsningar med bla. Schäfer, Collie, Finsk spets och Gråhund och, med det mest skadliga resultatet, även med drivande hundar.(Förf.anm. – de vanligaste inkorsningarna var Norrbottenspets och Norrländsk spets(gråhund), som före andra världskriget var de egentliga hundraserna i varje fall i Norrbotten). År 1953 beslöts vid ett sammanträde med representanter för lappväsendet, arméhundväsendet och kennelklubben, att användbart avelsmaterial skulle inventeras och sättas in i aveln. Parningarna ägde i de flesta fall rum på Arméns hundskola i Sollefteå, där man höll ett flertal tikar(förf. anm. – avser korthårig vallare). Hanvalparna fann avsättning hos intresserade samer och tikvalparna överlämnades till fodervärdar. Renvallarhunden skall vara lättare och mera högbent än lapphunden samt ha kortare täckhår. Färgen bör vara mörk. Önskemål beträffande de psykiska egenskaperna är ihärdighet, morskhet och läraktighet. Dressyr av en god renvallare är en konst, som kräver stor insikt och varsamhet. Man har också från samehåll framfört önskemål om att bruksprov skall införas för renvallarhundar. I såväl Sverige som Finland har man således gjort betydande ansträngningar för att återskapa lämpliga renvallare. Trots stora satsningar och försök till kontrollerad avel, måste man idag konstatera att åtminstone de svenska ambitionerna har misslyckats. Ändå hade Arméns hundskola på 1960-talet många avelstikar och kontroll på över 300 registrerade vallare. Dessutom gjordes stora ansträngningar bla, av Lantbrukstyrelsen att genom avelsvägledning och hunddressyrkurser för renskötare, öka användningen av de ”nya” renvallarna. Man önskade att samerna skulle fortsätta utveckla denna hund. Dessutom provades under vetenskaplig kontroll inkorsning av såväl långhårig lapphund som Border collie. En av anledningarna till det uteblivna resultatet var, att renskötarna i allmänhet inte tyckte om dessa hundar. Man menade att de var ojämna till bruksegenskaper och endast några enstaka hundar motsvarade de ställda förväntningarna. Men den kanske allra största orsaken var snöskotern, som i slutet av 1960-talet på allvar gjorde sitt intåg i renskogen. Många renskötare fick uppfattningen att hunden inte längre behövdes. Deras intresse för vallhunden minskade och skapandet av en svensk korthårig renvallarhund slutade för denna gång med fiasko och numera finns det knappast ens kvar rester av denna hund. I Finland gick man något annorlunda vägar. 38 1/2014 LAPPHUNDEN Man hade målsättningen att redan från början försöka skapa en ras i kynologisk mening, där bla. ett enhetligt utseende tillmättes stor betydelse och där inkorsningar var bannlysta. I övrigt gick man tillväga ungefär på samma sätt som i Sverige, dvs. inventering och avelskontroll. År 1966 godkändes rasstandarden för Lapsk vallhund, som i allt väsentligt motsvarar de krav som ställdes även av svenska renskötare. Intresset och engagemanget var stort och förhoppningarna växte. Det var också ganska lätt att i den första generationen bevara ursprungstypen. I forsättningen blev det emellertid svårare, för hundens bakgrund var mycket heterogen och även i den kontrollerade aveln uppkom tämligen omgående en typförskingring. Det blev svårt att skapa genetiskt stabila linjer, som svarade mot föräldradjuren och rasstandardens krav. Det återstår sedan att se om man lyckas mästra problemen och konstruera en renvallare som är stabil till typ, exteriör, mentalitet och renvallaregenskaper. Sannolikt har renskötseln nu och i framtiden behov av en vallhund, för dagens kända hjälpmedel räcker inte till, i varje fall inte under barmarkstid. Därför kvarstår problemet med renvallarhunden, för rennäringen behöver en sådan. Den måste förutom ovannämnda krav, vara genetiskt så stabil, att de fortlöpande kan producera goda renvallare. Experimentet med den svenska renvallarhunden är i stort ett avslutat kapitel, och den lapska vallhunden i Finland kan gå samma öde till mötes. Därför borde man restaurera den långhåriga ren(lapp-)hunden som renvallare. Ännu finns det långhåriga vallhundar i renskogen, speciellt i de norska renmarkerna, och vi har en livskraftig, förädlad lapphund. Visserligen kostade försöket med den korthåriga hunden 30år – en tidsförlust som i sämsta fall kan bli dyrbar, men än finns det tid om viljan är god och om samerna bortser från riksgränserna, och gemensamt restaurerar sin urgamla renhund. Rasbeskrivning för Lapsk vallhund Den Lapska vallhunden är en medelstor spetshund, muskulös men kraftig benstomme men verkar ändå inte tungt byggd. Dess temperament är jämnt(lugnt) och hårremmen, som avlats fram med tanke på det arktiska klimat den arbetar i, gör den synnerligen lämpad som renvallare. Dess färg är övervägande svart. Skallen ska vara bred och hjässan välvd. Pannavsatsen ska vara tydligt markerad. Nospartiet ska vara ganska kort och kraftigt, men inte grovt, med rak nosrygg något avsmalnande mot nosspetsen. Nosspegeln(tryffeln) ska var välutvecklad och ha svart pigment. Läpparna ska var åtsmitande. Den Lapska vallhunden ska vara tydlig, tillgiven, energisk och tjänstvillig. Den har lätt för att ge skall. Mankhöjd för hanhund är 49-55 cm, och för tik 43-49 cm. Fel: Slappa öron. Veka, svaga handlovar. Ringlad svans som bärs över ryggen. Mjuk eller lockig päls. Ögonen ska sitta ganska brett isär, mörka med ett livligt uttryck. Öronen ska helst vara rakt uppstående, ansatta ganska brett isär. Öronöppningarna ska vara riktade framåt. Öronen ska vara ganska breda vid basen och verka korta. Insidan av öronen är tätt hårbeväxta särskilt i den nedre delen, som fortsätter i kindhåret. Slappa öron är inte önskvärda. Saxbett. Halsen ska vara medellång, torr och kraftig. Kroppen. Bröstkorgen ska vara djup och rymlig. Ryggen ska vara rak och stark. Korset ska vara svagt sluttande. Buklinjen ska vara lätt uppdragen. Frambenen ska vara kraftiga och väl fixerade av muskler vid bålen. Skulderpartiet ska vara sluttande. Handloven ska vara stark. Bakbenen ska vara välvinklade med breda och muskulösa lår. Tassarna ska vara kompakta och tätt hårbeklädda. Sporrar på bakbenen är inte önskvärda. Svansen ska vara medellång, yvig men inte hårt ringlad. Vanligen bärs den böjd i en båge över ryggen. Om den är ringlad ska den ligga mot höften. Svansföringen är roterande. Pälsen består av fin tät underull och ett medellångt, rakt och ganska strävt, något strittande täckhår. Pälsen är ofta längre och yvigare på halsen framför skuldrorna och på bröstet(sk krås). Likaså på lårens baksidor och på svansen. Idealfärgen är svart med brun skiftning, inte glänsande utan matt, ofta med ljusare tecken i en avvikande färgton(helst brun- eller gråaktig). Tecknen förekommer över ögonen, på kinderna, under bröstkorgen och på extremiteterna. Tillåtet är: vita tecken på halsens undersida, på bröstet och extremiteterna. Rune Bertil Samuelsson 1930-2007 var skogstekniker och arbetade som skogsvårdskonsulent under hela sitt yrkesverksamma liv, bland annat i Överkalix och Gällivare. Rune B Samuelsson engagerade sig i hundar och jakt på olika sätt bl a var han med och bildade Specialklubben för skällande fågelhundar i Sverige, SSF. Han var specialist på nordiska spetsar och skrev flera böcker om dem. Han var också framgångsrik uppfödare av spetsar under kennelnamnet ”Ukkos”, liksom en respekterad exteriördomare som dömde spetsar över hela Norden. LAPPHUNDEN 1/2014 39 Konsten att HÅLLA SAMS Problemet är uråldrigt, det var ju några år sedan en kille lär ha satt griller i huvudet på en uppretad folkmassa när han föreslog att den som var helt fri från skuld skulle kasta den första stenen. Drygt 2000 år senare står vi fort- farande där och stampar. Nästan alla konflikter som fyller våra nyhetssändningar har sin grund i samma problematik: De absoluta sanningarna är få, världen är långt ifrån svart eller vit. Visst har även du hört historien om den där rasklubben där ordförande stal den hundmat som sponsrats till klubbens utställning? Stölden motiverades med att de egna hundarna behövde mat och att pengarna var slut. Det var väl sannolikt dålig privatekonomi som även motiverade ett par förtroendevalda att länsa sin lilla rasklubbs konto och lämna obetalda räkningar på 20.000 kronor efter sig. Snacket går som en löpeld i hundvärlden. Rykten blir till sanningar och ute i klubbarna grupperar sig medlemmar till strid. Härförarna är övertygande. De har ädla motiv till sina korståg. Lyssnar man på dem får man uppfattningen att organisationen är ett gytter av halvkriminella, galna och omdömeslösa människor som måste stoppas till varje pris. Det pläderas att domedagen är nära när kupper och personliga påhopp motiveras. I krig är alla medel tillåtna. Klubben måste ju räddas! Rasen måste skyddas från förfall! Visst förekommer det att förtroendevalda stjäl och förskingrar men de tillhör undantagen. Under SKKs paraply arbetar tusentals människor ideellt som förtroendevalda och de allra flesta är ärliga, skötsamma och gör så gott de 40 1/2014 LAPPHUNDEN Foto: Martin Fältström kan. Ytterligt få av de fall som leder till kupper och konflikter håller för juridisk eller ens för objektiv moralisk granskning. Fienden har således oftast inte misskött sig utan misstaget de gjort är att de inte agerar som kritikerna tycker att de borde agera. Men frågar man härföraren eller någon ur dennes armé är svaret oftast onyanserat och självklart: Fienden skadar klubben och/eller rasen så allvarligt att det är motiverat med odemokratiska metoder och förtalskampanjer. Förresten så är det inte förtal utan snarare någon slags konsumentupplysning som man ägnar sig åt – man vill varna klubbens medlemmar, presumtiva valpköpare och uppfödarkollegor påstås det. Är man någorlunda förtrolig med härföraren får man ofta även svaret att den förtalade dessutom har tvivelaktig hundhållning och gör sig märkvärdig. Att denne därmed förtjänar att sättas på plats. Världen är inte svart eller vit Varför är det så? Varför är det så svårt att hålla sams? Visserligen är det säkert sant att den förtalade har vissa brister, men vem har inte det? För att trots detta kunna leva och verka någorlunda konfliktfritt har mänskligheten testat diverse spelregler i form av religioner och olika politiska samhällssystem. Ett av de på senare år mest populära men även mest krävande och komplicerade systemen är ett folkstyre, mest känt under benämningen demokrati. Det främsta kännetecknet och förutsättningen för demokrati är individens fri- och rättigheter att organisera och yttra sig, vilket är väl känt och såväl hyllas som framhävs av de flesta. Alla system har emellertid sina svagheter och demokratins största problem är hur man ska förena majoritetens rätt att besluta med minoritetens rimliga krav på frihet. Det är närmast en paradox som bland andra filosofen Sartre ägnade en hel del tid åt att fundera över och som hade gjort att Rousseau långt tidigare avfärdat idén att verkställande demokratisk makt skulle kunna vara möjlig. Han lär ha sagt ”Demokrati skulle kunna passa för änglar, men inte människor.” De demokratiska rättigheterna måste nämligen gå hand i hand med ett antal tämligen krävande skyldigheter: Med rättigheterna att ha åsikter och ifrågasätta, följer skyldigheten att göra det samma – och då inte bara andra utan framförallt sig själv. Man är även skyldig att söka kompromisser för att på så vis förena majoritetens rätt att besluta med minoritetens krav på frihet. Ju större individuell frihet människorna har i ett system, ju större måste således även kravet på detta personliga ansvar vara. Kanske anses detta självklart och logiskt för de flesta. Åtminstone för som de som minns frustrationen från tonårstiden när den läxan skulle läras. Hur föräldrarna predikade att med visat ansvar följer ökad frihet. Att lära och förstå är emellertid en sak. Att tillämpa kunskapen något annat. För tyvärr är vi inga änglar. Rättigheter vill vi gärna ha, men skyldigheter överlåter vi gärna åt någon annan. Men dessvärre upphör det demokratiska systemet att fungera om det personliga ansvarstagandet med ifrågasättande, tolerans och kompromissvilja saknas. Förr eller senare hamnar man i låst läge – att i stort sett ingenting blir gjort – vilket i sin tur ger optimal grogrund för anarki eller diktatur av värsta sort. Det trista är att det är i dåliga och oroliga tider, när en demokratisk nation (eller rasklubb), står inför stora svårigheter, som bristen på kompromissvilja och sunt ifrågasättande är som störst. Det är väl mänskligt, antar jag. Kompromissförmåga Efter första världskriget förärades Tyskland med en för sin tid uppseendeväckande demokratisk författning, Weimarförfattningen. Allmän rösträtt, folkvald president, proportionella val och parlamentarism skulle bädda för att det verkligen blev folket som styrde genom sina representanter. Men eftersom demokrati var tämligen oprövat var det alltför få som insåg vikten av att kompromissa. Resultatet blev en herrans massa småpartier och svaga minoritetsregeringar som inte fick någonting gjort. Detta var oerhört frustrerande, för det fanns sannerligen att göra i 20-talets Tyskland. Vad som då hände – och som fortfarande oftast händer i alla demokratier i dåliga tider, oavsett om det rör sig om nationer eller rasklubbar – var att allt fler människor började rösta på de mest extrema grupperingarna. Inte för att man till fullo sympatiserade med dem, utan för att något överhuvudtaget ”skulle hända”. Problemet är bara att ökad närvaro av extrempartier liksom stridbara kontroversiella personligheter snarare gör det ännu svårare för de inblandade att kompromissa. Ofta blir det ännu mer tjafs och ännu mindre gjort vilket i sin tur ökar väljarnas otålighet. Risken finns därmed att väljarna ”kryddar grytan” ytterligare i nästa val och till sist blir anrättningen så kryddstark att den är oätbar. Det är synd. Om väljarna och deras representanter hade varit änglar snarare än människor då hade de säkert förstått att ta ansvar istället. Förstått att när tiderna är svåra är det extra viktigt att hålla ihop och laga en gryta som alla gillar och kan äta. Att kompromissa med kryddorna kan visserligen leda till att anrättningen till sist knappt smakar något alls. Men å andra sidan är det först när alla magar är mätta som kan man göra stordåd tillsammans. Det demokratiska systemet är bräckligare än vad vi vill tro. Att den demokratiska processen dessutom av nödvändighet är tungrodd och trög har vi också svårt att förstå. Ta oss svenskar exempelvis, vi tror att vi är så duktiga på demokrati. Är vi verkligen det? Tar vi våra demokratiska skyldigheter på allvar? Skulle vår demokrati stå pall vid prövning? Tyskarna hade ju åtminstone ovanan och det förödande resultatet av kriget att skylla på. Vad har vi? Att det är därför – och inte för att vi verkligen förstått de demokratiska spelreglerna – som vi så självklart säger vad vi tycker, påpekar vad vi behöver och förväntar oss gehör? Kanske är det i så fall även därför som vi snarast blir förvånade när omedelbar respons uteblir? Och därför som vi vid minsta motstånd lägger ned vårt engagemang motiverat med att vi inte orkar bry oss. Vi säger ”egentligen har vi det ganska bra” eller ”någon annan” får göra jobbet. Vem denna ”någon annan” egentligen är, kan dock få redovisa. Ofta anges ”samhället” eller ”klubben” som ansvarig på denna post, vilket därmed visar att man verkligen inte har förstått ens det grundläggande: Demokrati = folkstyre = vi. Är det kanske också därför som vi nöjer oss med blixtinsatser när vi blir riktigt förbannade? Då skriver vi insändare, snackar skit, byter förtroendevalda och kräver snabba resultat. Vi beter oss som småbarn som skrikande ligger på golvet och kräver tulipanaros. Trots att kontentan därmed bara blir en ännu trögare, mer tålamodsprövande och tungrodd process, alternativt diktatur eller anarki. Är vi inte större och klokare än så? Det är VI som ÄR samhället, klubben, föräldrarna i skolan, familjen ... I samma ögonblick som vi ingår i en gemenskap är vi ansvariga för den. Det är för övrigt inte bara demokratins villkor. Det är villkoret för att vara vuxen. Anna-Lena Undén Del av artikel ur ett tidigare nummer av Hundsport Special, Är det inte så att vi i själva verket är så bortskämda med att få våra rättigheter uppfyllda att vi numera ser dem som självklara, nästan som naturlagar som ingen rår på, som därmed inte behöver försvaras eller ens vårdas? publicerad med författarens och SKKs tillstånd. Du hittar den i sin helhet och många andra läsvärda artiklar här: http://www.skk.se/uppfodning/hundsport-special/ provlas-hundsport-special/ LAPPHUNDEN 1/2014 41 AVELSKOMMITTÉN FÖR SVENSK LAPPHUND BJUDER IN TILL UPPFÖDARMÖTE SAMT FÖRELÄSNING AV VET. LINDA-MARI BERGLUNDH MÖTET HÅLLS I SAMBAND MED DUBBELUTSTÄLLNINGARNA I PITEÅ PLATS: EVIDENSIA DJURKLINIKEN ÖJEBYN ÖJAGATAN 81 DATUM: 2014-07-06 TID: KL 10.00-16.00 Veterinär Linda-Mari Berglundh kommer att föreläsa om parning för att optimera chanserna till dräktighet, inseminering samt kylning och frysning av sperma. Föreläsningen avslutas med uppvisande av Sveriges nordligaste spermabank. Efter föreläsningen hålls uppfödarmötet där god tid finns för diskussion och planering för vår ras framtid. Begränsat antal platser så passa på att planera in en helg i lapphundens tecken! Anmälan görs till Maria Niska (niska.maria@telia.com) senast 2014-07-02. I mån av plats välkomnar vi även uppfödare/ägare till Finsk lapphund och Lapsk vallhund. Väl mött önskar Maria, Catharina (AK SLH) samt Linda-Mari Nenets Laika ”RYSSHUNDAR” För er som är intresserade av att få veta mer om de här hundarna och det sk. ”Ryssprojektet” ställer jag gärna upp och svarar på frågor. Ni kan kontakta mig på: info.adtji@gmail.com 0046 76 809 10 12 Malin Widlund 42 1/2014 LAPPHUNDEN GLAD PÅSK! Glöm inte att skicka in material till LAPPHUNDEN nr.2 före 11/6 Redaktionen Fem frågor till... Obbolalägdans Vallhundar Namn: Helen Lindgren Ras: Lapsk Vallhund & Border Collie Hundar: Dilba och Obbolalägdans Hedda samt på bilden även Bc The Look Happy Ella E-mail: helen_lindgren@hotmail.com Vad kan SLK göra för att underlätta för nya uppfödare? Jag tycker det görs en hel del redan för att underlätta för nya uppfödare tex är en ny Webbtjänst under uppbyggnad för att tikägare ska kunna söka lämpliga friska hanhundar, hanhundar till förfogande samt även avråda från mindre bra kombinationer. Men man kanske även kan uppmuntra avlandet genom en egen sida; Ny uppfödare, med information och hänvisning till någon kontaktperson? Jag tycker själv att jag har fått ett mycket gott bemötande och stor hjälp genom att jag kontaktade avelsrådet för Lapsk vallhund. Hur kommer det sig att du började med avel? Anledningen till att jag började med avel är för att det funnits sedan långt tillbaka en önskan om att få föda upp hundar också. Intresset för hund har jag alltid haft och har provat på mycket inom hundsporten från unga år fram till idag. Men efter att ha tränat/tävlat/vallat/dragit/instruerat hund så var steget ändå långt till att våga satsa på uppfödning... Jag kände att jag ville lära mig mer först så jag gick under ett år utbildningen ”Hunden som yrke” på Forslundagymnasiet här i Umeå. Ämnet djursjukvård var en stor del av utbildningen och där ingick även valpning och uppfödning. Vad tror du är viktigt att tänka på vid uppfödning av denna ras? Det som jag tycker är viktigast vid uppfödning av Lapsk vallhund är att bevara det härliga temperamentet! Det glada, nyfikna, trygga och harmoniska lynnet! Sedan såklart att försöka bevara den sunda friska ras som den är och egenskapen att valla. Men alla kan inte hålla renar så man kan gärna jobba med annat såsom vardagslydnad, viltspår, agility, freestyle, lydnad, bruks, drag, eller vallning av annan boskap osv. Det är också roligt att visa upp för andra hur allsidiga de lapska är, de är ju faktiskt en allroundhund! Vad tycker du är bra och mindre bra med den ras du valt? Det som är bra med denna ras är just dess mångsidighet. Den är lätt att ta med, lagom storlek, social och orädd samt trevlig och lättarbetad. Det som kan bli till dess nackdel är att de har så pass nära till skall, att den lätt tar till det i alla möjliga situationer när det inte är önskvärt. Det kan till exempel vara vid stor glädje, vid lek och vid frustration. Jag upplever inte skallet i sig som ett stort problem men det kan bli väldigt gällt och högt skall så det kan skära i öronen ibland. Vilken hund av din ras tycker du är det närmaste man kan komma inom rasstandarden? Lapakis Eros, Berglejonets Hero Of The Day, Raiikas Tiiva, Njarga Lukas, Kläppylets Famolas Fiellu samt Kirjokannen Hurtti Ukko LAPPHUNDEN 1/2014 43 B Porto Betalt Returadress: Ingegerd Sörensson Skördestigen 5 718 32 Frövi Är du nyfiken på specialsök? Har du hört om Sveriges nya hundsport? SLK ÖSTRA bjuder in till en prova-på-dag! Lördag den 17 maj 11:00 – 15:00 i Knivsta Hundsportcenters inomhushall! http://www.knivstahundsportcenter.se/ Tag chansen att tillsammans med din hund testa på denna jätteroliga aktivitet som är perfekt både för den som har tävlingsambitioner och den som vill ha en lätt och rolig aktivitet att göra hemma. Specialsök passar alla hundar som har en nos, ung som gammal. Det populäraste specialsökämnet i Sverige just nu är kantareller och många tar hjälp av sin fyrfota vän i svampskogen, härligt för både människor och hundar. Den här dagen kommer alla att få testa på att få söka med sin hund på en så kallad golvbana. Vi kommer även att gå igenom vad den nya hundsporten k9 nosework är för något och hur denna nya hundsport går till! Instruktör är Pernilla Magnusson som själv håller på mycket med just specialsök och håller kurser. Hon har även jobbat på en hundskola som specialsöksintruktör och har själv tre Finska Lapphundar. Anmälan sker på mail till pernilla_m_@hotmail.com Kostnad: 100 kr per deltagande hund, max antal 10 st hundar. Avgiften sätts in på SLK Östras plusgiro: 80 72 35-7, ange namn på din betalning. Sista anmälnings- och betalningsdag är 3 maj! Du är såklart även varmt välkommen utan hund, då är det bara att dyka upp och det är gratis. Vid eventuella frågor kontakta Pernilla Magnusson pernilla_m_@hotmail.com Detta evenemang är för medlemmar i Svenska Lapphundklubben!
© Copyright 2024