HUDIKSVALLS TINGSRÄTT R2 DOM B 1920-11 2013-05
1 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT R2 DOM 2013-05-03 meddelad i Hudiksvall Mål nr B 1920-11 PARTER (Antal tilltalade: 2) Åklagare Kammaråklagare Åse Schoultz Åklagarmyndigheten Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Östersund Målsägande Naturvårdsverket 106 48 Stockholm Företrädd av åklagaren Tilltalad Carl STEFAN Bergquist, 710420-7514 Östesbacken Annefors 7851 821 92 Bollnäs Offentlig försvarare: Advokat Björn Hurtig Advokaterna Hurtig & Partners AB Allégatan 20 503 32 Borås DOMSLUT Åtalet ogillas. Skadestånd Naturvårdsverkets skadeståndstalan ogillas. Förverkande och beslag Yrkandena om förverkande av i beslag tagen snöskoter och om att beslaget av snöskotern ska bestå till dess att domen vinner laga kraft i ansvarsdelen ogillas. Beslaget hävs. (Polismyndigheten i Gävleborgs län; beslagsliggare 2011-2102-BG472 p. 1). Postadress Box 1073 824 12 Hudiksvall Besöksadress Lagmansgatan 1 Telefon Telefax 0650-37450 0650-31094 hudiksvalls.tingsratt@dom.se E-post: hudiksvallstingsratt.domstol.se Expeditionstid måndag - fredag 08:00-16:00 2 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT R2 DOM 2013-05-03 B 1920-11 Ersättning 1. Björn Hurtig tillerkänns ersättning av allmänna medel med 61 972 kr. Av beloppet avser 48 438 kr arbete, 1 140 kr tidsspillan och 12 394 kr mervärdesskatt. 2. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten. 3 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT R2 DOM 2013-05-03 meddelad i Hudiksvall Mål nr B 1920-11 PARTER (Antal tilltalade: 2) Åklagare Kammaråklagare Åse Schoultz Åklagarmyndigheten Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Östersund Målsägande Naturvårdsverket 106 48 Stockholm Företrädd av åklagaren Tilltalad LEIF Wilgot Olsson, 610529-7599 Gundbo 515 822 92 Alfta Offentlig försvarare: Advokat Thomas Martinson Advokatfirman Thomas Martinson Karlaplan 12 115 20 Stockholm DOMSLUT Begångna brott Jaktbrott Lagrum 43 § 2 p och 44 § jaktlagen (1987:259) Påföljd m.m. Fängelse 1 år 9 månader Följande åtal ogillas Jaktbrott (åtalspunkt 1) Skadestånd Leif Olsson ska betala skadestånd till Naturvårdsverket med 24 000 kr och ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 6 februari 2011 till dess betalning sker. Postadress Box 1073 824 12 Hudiksvall Besöksadress Lagmansgatan 1 Telefon Telefax 0650-37450 0650-31094 hudiksvalls.tingsratt@dom.se E-post: hudiksvallstingsratt.domstol.se Expeditionstid måndag - fredag 08:00-16:00 4 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT R2 DOM 2013-05-03 B 1920-11 Brottsofferfond Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond. Ersättning 1. Thomas Martinsson tillerkänns ersättning av allmänna medel med 55 763 kr. Av beloppet avser 43 470 kr arbete, 1 140 kr tidsspillan och 11 153 kr mervärdesskatt. 2. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten. 5 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 YRKANDEN Åklagaren har yrkat ansvar å Leif Olsson och Stefan Bergquist för grovt jaktbrott och framställt yrkanden om förverkande, beslag och skadestånd enligt följande. 1-2. GROVT JAKTBROTT Målsägande Staten genom Naturvårdsverket Gärning Leif Olsson har den 5 februari 2011 i syfte att döda fredat vilt på skidor sökt spårat och förföljt vargar ingående i Sjösveden reviret på och vid sjön Fansen i Katrineberg Bollnäs kommun. Leif Olsson och Stefan Bergquist har tillsammans och i samråd den 6 februari 2011 i syfte att döda fredat vilt – Leif Olsson på skidor och Stefan Bergquist på skoter – sökt, spårat och förföljt vargar ingående i Sjösveden reviret på sjön Fansen i Katrineberg Åmotsbruk Bollnäs kommun. Leif Olsson och Stefan Bergquist har tillsammans och i samråd skingrat flocken och förföljt och dödat en vargtik genom att upprepat med skoter köra på henne samt genom att med trubbigt våld krossa hennes huvud. Förföljelsen av vargtiken har pågått en längre sträcka. Vargtiken som utsatts för otillbörligt lidande, har tillfogats omfattande blödningar i muskler och underhud, leverrupturer, akut lungödem, skallfraktur, revbensfrakturer och fraktur på svanskota. Brottet är grovt då det avsett särskilt skyddsvärt vilt, har utförts med hjälp av skoter och då det utförts med en särskilt plågsam jaktmetod. Lagrum 43 § 2 p och 44 § jaktlagen (1987:259) Särskilda yrkanden Förverkande från Stefan Bergquist jämlikt 49 § jaktlagen (1987:259) av i beslag tagen snöskoter, Polismyndigheten i Gävleborgs läns beslagsliggare 2011-2102-BG472 p 1. 6 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 Beslaget av skotern MPY 275 ska bestå tills domen vinner laga kraft i ansvarsdelen, Polismyndigheten i Gävleborgs läns beslagsliggare 2011-2102-BG472 p 1. Skadestånd Staten genom Naturvårdsverket har i anslutning till åtalspunkt 2 yrkat att Leif Olsson och Stefan Bergquist solidariskt ska betala skadestånd till staten med 24 000 kr, avseende ersättning för en dödad varg, och ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 6 februari 2011 till dess betalning sker. DE TILLTALADES INSTÄLLNINGAR Leif Olsson har förnekat gärningarna och bestritt skadeståndsanspråket. Han har godtagit det yrkade beloppet som skäligt. Stefan Bergquist har förnekat gärningen under åtalspunkt 2 och bestritt yrkandena om förverkande och beslag samt skadestånd. Han har inte godtagit något belopp som skäligt. SKULDFRÅGOR BEVISNING På åklagarens begäran har, förutom förhör med Leif Olsson och Stefan Bergquist, förhör hållits med medmisstänkte Kjell Persson och med vittnena Leif Holst, f d polismannen PerOlov Nilsson, Sture Nordlund, naturbevakare vid länsstyrelsen, Fredrik Isén, civilt anställd vid polisens kriminalunderrättelsetjänst samt Thomas Hjelm, f d bilinspektör vid polisen. Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat en rapport med utlåtande och fotografier från Statens Veterinärmedicinska Anstalt, ett protokoll över brottsplatsundersökning med fotobilaga, ett beslagsprotokoll och fotografier av beslaget, ett sakkunnigutlåtande från Statens Kriminaltekniska Laboratorium, ett sakkunnigutlåtande från Sveriges Lantbruksuniversitet, ett protokoll över brottsplatsundersökning, ett resultat av rättsgenetisk undersökning, ett bilregisterutdrag, ett beslagsprotokoll och ett protokoll över fordonsundersökning, ett pm angående sammanfattning av telefontrafik, information från SMHI samt ett besiktningsutlåtande som skriftlig bevisning. Härutöver har på åklagarens begäran syn hållits av en beslagtagen snöskoter. 7 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 UTREDNINGEN Tingsrätten antecknar inledningsvis att följande har framkommit. Söndagen den 6 februari 2011 upptäckte Leif Holst att det fanns ett flertal skoterspår inom ett begränsat område på isen på sjön Fansen, Katrineberg, Åmotsbruk i Bollnäs. Spåren återfanns i sydöstra delen av sjön, i Locksjöviken. Han iakttog även en snöhög där det fanns blod. Det fanns dessutom skidspår och avtryck efter vargtassar i området. Påföljande dag, den 7 februari 2011, med början kl 09.00 gjordes en brottsplatsundersökning av platsen och sjön. Därvid följdes spår efter skidor och snöskoter på isen. I samband med spårningen anträffades en död varg, på land vid Locksjöviken och iakttogs att en skidåkare hade urinerat på isen i den norra delen av sjön. Urin tillvaratogs från den platsen den 10 februari 2011. Med anledning av att det uppkom misstanke om att Stefan Bergquists snöskoter hade använts i samband med dödandet av vargen tog polisen den 25 februari 2011 en honom tillhörig snöskoter i beslag. Den fanns då vid Kjellas Mack i Jädraås, som drivs av Kjell Persson. Både Stefan Bergquist och Leif Olsson anhölls den 29 augusti 2011 och de försattes på fri fot den 1 september samma år. Åklagaren har under sin sakframställning och i samband med förhör hänfört sig till kartor, vilka bifogas som domsbilaga 1-4. Av de åberopade protokollen över brottplatsundersökningarna med fotobilaga respektive fotografier och av beslagsprotokollet med fotografier framgår bl.a. följande. Det fanns den 7 februari 2011 ett flertal spår efter skoter inom ett relativt begränsat område i Locksjöviken. Det fanns också skidspår på platsen. Skidåkarens truga hade en diameter om 14 cm. Två skoterspåren på isen uppmättes till bredderna 42 respektive 45 cm. Vid en snöhög, den s k Högen, belägen intill vissa av skoterspåren fanns ett blodspår och en grå hårtuss. Intill Högen finns också ett spår efter hundspann. Intill Högen fanns blodspår i skoterspår. Blod anträffades cirka fem meter från Högen. Det anträffades också blodig kroppsvävnad och en grå hårtuss i ett skoterspår beläget cirka 30 meter från Högen. I närheten av Högen fanns märken/spår i snön vid sidan av skoterspåren som angivits kunna härröra från något som har kanat eller hasat på snön och intill åtminstone ett sådant märke/ spår fanns blodspår i snön. På ett fotografi kan fyra gropar i snön iakttas intill skoterspår. 8 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 Vid Högen anträffades skoavtryck och ungefär fem meter från Högen anträffades en del av ett skoavtryck. Ca 15 meter från Högen fanns avtryck från varg. Ett skoterspår ledde från isen och ca 400 m till ett skogsparti där spåren gick runt ett träd och ett stenblock samt sedan tillbaka till sjön. Vid undersökning av den plats där stenblocket fanns anträffades en död varg under snö som hasats ned från överdelen av stenblocket. Denna plats har benämnts Fyndplatsen. Ett skidspår ledde från Högen in mot skogen. Skidspåret löpte förbi ett mindre träd som brutits av, och sedan tillbaka till Högen. I högen anträffades blod i snön och två bitar av en trädstam, vilka var 28 cm respektive 45 cm långa. På den ena, den kortare, biten fanns blod. Enligt ett sakkunnigutlåtande från Statens Kriminaltekniska Laboratorium hade träbitarna liknande färg och struktur. Vid undersökningen av sjön Fansen konstaterades enligt nämnda protokoll att en skidåkare hade åkt skidor över Locksjöviken i nordlig riktning och över en smal landtunga och vidare över nästa vik i nordlig riktning. Skidspåret gick sedan över land och ut på isen vid nästa vik. Skidspåret ledde sedan på isen längs det nordöstra landet för att sedan svänga av i västlig riktning. Skidspåren sammanstrålade med ett skoterspår söder om en udde vid Mötesplatsen. Från Mötesplatsen ledde ett skidspår till en plats belägen cirka 15 meter bort där någon hade urinerat och skidspåren ledde därifrån tillbaka till Mötesplatsen. Från denna plats löpte skoterspår sedan längs det västra landet i sydlig riktning och på isen längs sjöns södra del. Skidspåren till Mötesplatsen utgick från en parkeringsficka längs en väg belägen norr om sjön. Till denna p-ficka ledde också skidspår från sydlig riktning Av bifogade kartor, domsbilaga 1 och 2, kan utifrån deras skalor avståndet från Mötesplatsen till Högen uppskattas till cirka 2, 5 kilometer. Den urin som fanns ett femtontal meter från Mötesplatsen togs i beslag den 10 februari 2011. Rättsgenetikgruppen på Rudbeckslaboratoriet i Uppsala har utfört rättsgenetisk undersökning av urinen. Enligt resultatet överensstämmer DNA-profilerna från urinen med jämförelsematerial från Leif Olsson. 9 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 Vid brottsplatsundersökning säkrades blodspår vid Högen och från platser fem respektive 30 meter från Högen samt från en träpinne som anträffats i Högen. Det säkrades också hårtussar, en tuss som funnits vid Högen och en tuss som anträffats 30 meter därifrån. Enligt ett sakkunnigutlåtande från Sveriges Lantbruksuniversitet, Grimsö Forskningsstation talar resultaten av analys av prover från spåren med visshet för att nämnda blodspår kommer från samma varg, en tik född ur den skandinaviska vargpopulationen av ett känt föräldrapar i Sjösvedenreviret och som identifierats genom analys av ett vävnadsprov från en död kropp upphittad 5 eller 6 februari 2011. Analysen av hårtussarna gav inga säkra resultat. Enligt den åberopade informationen från SMHI angående väderförhållanden 2011 uppmätta från en väderstation, Åmot A, vilken åklagaren har upplyst är belägen ungefär två mil från Fansen, föll ingen nederbörd den 6 februari. Påföljande dygn föll 2,7 mm nederbörd. På morgonen den 8 februari uppmättes nederbörden till 2,7 mm. Den 10 februari anges dygnsnederbörden ha varit 13,7 mm och vid en mätning kl 19 denna dag uppmättes 6,3 mm nederbörd. Vindens hastighet har angivits till högst 4 m/sek både den 6 och 7 februari, högst 7 m/sek den 9 februari samt högst 2 m/sek den 10 februari. Av den åberopade rapporten från Statens Veterinärmedicinska Anstalt, som obducerat den döda vargen, jämte fotografier framgår bl.a. följande. Vargen var en årsunge av honkön som vägde 28 kg och hade lindrig till måttlig föruttnelsegrad. I huden på skallens ovansida fanns två avlånga hål med relativt skarpa kanter (skärsår) som var ca 1,5 cm långa och några mm breda. På skallens ovansida och ned på vänstra sidan av skallen fanns i underhuden ett område om ca 10x10 cm med blödningar och ett flertal benfragment. Några små träflisor hittades i samma område. Benfragmenten hörrörde från skallens vänstra sida, vilken krossats och frakturerats från mittlinjen på ovansidan skallen och vidare ned mot vänstra tinningen och ögonhålan. Härmed hade ett ca 4x4 cm stort hål uppkommit genom vilket hjärnan blottades. Blödningar sågs i muskulatur vid halsen, i underhuden på vänster bog och även i muskulaturen på bröstkorgen. På vänstra sidan hade fem revben frakturerats och på högra sidan hade ett revben frakturerats. Det fanns vidare blödningar på ett ca 8x5 cm stort område på ryggen. Ett flertal kraftiga blödningar sågs i vänster bakbensmuskulatur. Första svanskotan var frakturerad med lösa benfragment. I vänster undre ögonlock återfanns en ca 1,5 cm lång trästicka som gick ned ca 1 cm i huden. I levern fanns 10 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 en riklig mängd rupturer (revor) och fritt blod i bukhålan. Lungorna var kraftigt blodfyllda och ödematösa (vätskefyllda). Enligt kommentaren i nämnda rapport var skallskadan orsakad av kraftigt yttre och relativt trubbigt våld. Den skadan bedöms ha lett till vargens död. Då rester av trä återfanns i underhuden i det skadade området och i vänstre undre ögonlock bedöms ett träföremål ha orsakat eller bidragit till skadans uppkomst. Revbensbrotten, leverrupturerna och blödningarna i muskler och underhud hade uppkommit innan skallskadan och medan vargen var i livet, vilken bedömning baseras på att blodutgjutelse noterades i anslutning till samtliga skador. Arten av det våld som orsakat dessa skador kan inte säkert fastställas, men en möjlig orsak är påkörning av motorfordon (t.ex. skoter). Några bitar av plast anträffades inte vid genomsökning av vargen. I vargens lunga fanns en riklig vätskeansamling (ödem), vilket inte kunde förklaras av några sjukliga förändringar i hjärta eller andra organ. En möjlig orsak till det akuta lungödemet kan vara kraftig fysisk ansträngning, och detta är ett vanligt fynd hos vilda djur som jagats och försökt fly och kan ibland ses hos jakthundar efter ansträngande jakt. Skadorna som åsamkats vargen medan den var i livet och det akuta lungödemet har orsakat vargen lidande. Beträffande den från Stefan Bergquist beslagtagna snöskotern har framkommit att han köpte skotern, som är av årsmodell 2011, ny. Han registrerades som ägare av skotern den 22 december 2010 och den togs i trafik den 3 januari 2011, vilka uppgifter framgår av åberopat fordonsregisterutdrag. Då skotern togs i beslag den 25 februari 2011 förvarades sidokåporna till skotern löst i verkstaden på Kjellas Mack och sittdynan var lös. Fordonet saknade registreringsskylt. Snöskotern undersöktes av polisens tekniska rotel. Skoterns drivmatta var 38 cm bred och att det fanns skador på skotern – en skada på högra sidokåpans övre infästning, en längsgående skada i plasten på högra delen av strålkastarhuset och lösa plastdelar fanns i detta, en skada vid luftintaget på högra sidan samt en längsgående skada i plasten invid övre infästningen till vänster sidokåpa. Efter demontering av huvkåpan noterades en längre sprickbildning i plastchassit som löpte från höger sida mot vänster med viss sprickbildning. På drivmattan hade en nabb slitits av. Enligt det åberopade protokollet från under- 11 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 sökningen av skotern var skadorna mer påtagliga på den högra sidan och anges att kraften som orsakat skadorna sannolikt har genererats från den högra sidan av fordonet. Vid undersökningen av skotern anträffades också en del hårstrån på skotern, företrädesvis på den högra sidan av fordonet, bl.a. vid infästningen av ett stag till högra skidan, på högra sidan under ett stag och på höger kuggdrev till drivaxeln samt gjordes topsprov, bl a på vänstra bakre delen av ramlådan. Thomas Hjelm, f d bilinspektör vid polisen, har berättat att han har specialistkunskaper avseende tekniska undersökningar och syn av olycksplatser. Han har utrett olycksförlopp, men är inte teknisk expert på snöskotrar. Han har undersökt skotern för att försöka förklara skadorna. Han hade inför detta fått bakgrundsinformation om vad som antogs ha hänt och tagit del av foton från den misstänkta brottsplatsen. Han upptäckte ett hårstrå som satt fast under en segerring på skoterns övre styrlänk på skoterns högra sida. Det gick inte att ta bort hårstrået utan att ta bort segerringen. Han bedömer att håret fastnat på det sättet till följd av en kraftig sammanstötning. Utifrån skador på fästena på skoterns sidoplåtar bedömer han att skotern träffats av en kraft som kommit snett framifrån skotern, från höger. De sprickskador som uppkommit under skoterns huv bedömer han ha uppkomit genom en uppifrån mot skotern riktad kraft. Han iakttog inga repor på skotern, vilket borde ha funnits om skotern hade kört på något. Om skotern tippat under färd borde det också ha uppkommit repor. Han kan nästan utesluta att skadorna uppkommit genom att skotern körts och tippat åt sidan, men möjligen kan skadorna ha uppkommit på sådant sätt om terrängen varit mycket mjuk. Det borde finnas repor även ifall det hoppats med skotern och den landat upp och ned eftersom skotern i så fall haft fart, men det beror på förutsättningarna och några sådana har inte givits Thomas Hjelm. Han kan inte säga med vilken hastighet skotern framförts då skadorna på skotern uppkom. Han har inte använt simuleringsutrustning då han tagit fram sina teorier om skadorna och har inte undersökt skoterns fjädring. Han tror utifrån skadorna på skotern att den kan ha framförts med 20-30 km/tim i kollisonsögonblicket då skotern kört ikapp en varg och att den då flugit upp på skotern. Om vargen körts på med skoterns högra sida så kan vargen ha slungats upp på huven och sedan snett bakåt vänster. 12 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 Enligt sakkunnigutlåtandet från Sveriges Lantbruksuniversitet kom en del av de hårstrån som anträffats på snöskotern och topsprov som tagits på den med visshet från hund. Topsprovet från ramlådan visade indikationer på DNA från flera individer. Det kunde inte uteslutas att en av dessa individer var skandinavisk varg. Beträffande andra hårstrån och topsprov gav undersökningen inga säkra resultat, men på ett par hårstrån fanns indikation på hunddjur av obestämd art. Det har framkommit att ytterligare försök att analysera DNA från ett från snöskotern tillvarataget hårstrå gjorts i Norge vid Boforsk Svanhovd i Svanvik, men att detta inte gett några ytterligare resultat med avseende på från vilken djurtyp hårstrået härrör från. Av den åberopade sammanställningen avseende kontakter mellan Leif Olssons och Stefan Bergquists mobiltelefoner framgår bl.a. följande. En analys av telefonlistor har utvisat att det mellan telefonerna förekom 9 kontakter den 17-23 januari, 19 kontakter den 24-30 januari samt 37 kontakter 31 januari-6 februari, allt 2011. Det har vidare framkommit att det av telefonlistor som täcker tider från 29 november 2010 – 26 februari 2011 varit kontakter mellan telefonerna vid 81 tillfällen. Av sammanställningen framgår att den 4 februari användes telefonerna vid två samtal mellan telefonerna, varvid det ringts från båda telefonerna. Samtalen var ungefär 3,5 respektive 2,5 minuter långa. Den 5 februari ägde 13 samtal rum mellan telefonerna, varvid det ringdes upp från båda mobiltelefonerna. Samtalen varade någon minut, som mest drygt 4 minuter. Den 6 februari ringdes det från Leif Olssons telefon till Stefan Berguists telefon fem samtal. Dessa ägde rum kl 08.22, 10.06, 10.40, 11.15 och 13.11. Samtliga samtal var korta och det längsta samtalaet varade 2 minuter och 43 sekunder. Nämnda dagar har det från Leif Olssons telefon ringts till Stefan Bergquists telefon vid flera andra tillfällen, men de påringningarna har vidarekopplats/avvisats. Den 6 februari 2011 kl 11.15.58 öppnades båda telefonerna upp mot en telemast i Rimsboby/Åmot, en mast som i målet kallats Fansenmasten och som är belägen sydväst om 13 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 Fansen, se bilaga 4. Denna uppkoppling mellan telefonerna varade under 25 sekunder. Enligt den åberopade sammanställningen finns förutom Fansenmasten även Anneforsmasten och Viksjöforsmasten. De båda mobiltelefonerna anges ha funnits i Anneforsmastens täckningsområde den 4 februari omkring 19.30-tiden och den 5 februari vid 09.0009.30 samt 15.50-16.10. Enligt sammanställningen har Stefan Bergquist och Leif Olsson sannolikt befunnit sig i samma områden vid nämnda tidpunkter. Stefan Bergquists försvarare har anfört att aktuella mobiltelefoner avlyssnats under tiden den 16 februari-15 mars och att detta inte har redovisats i förundersökningen samt att det därav följer att inget av intresse framkommit. Uppgifterna står oemotsagda. Fredrik Isén har närmare redogjort för nämnda telefonkontakter och därutöver berättat bl.a. följande. Telefonmaster har antenner, ofta tre, som tillsammans täcker 360 grader runt masten. Det framgick av telefonlistor vilka master som de aktuella telefonerna hade kopplats upp emot. Båda telefonerna var i närområdet av respektive mast. En masts räckvidd är beroende av geografin, väderlek m.m. Fredrik Isén kan inte ange de aktuella masternas räckvidd. Det kan vara på det sättet att vissa telemaster täcker samma sektor. Om man rör sig under ett samtal i olika områden är det den först uppkopplade masten som anges i telefonlistan. Om det i sammanställningen anges att ett samtal avvisas innebär det att det inte svarats i den uppringda telefonen eller att mottagaren tryckt bort samtalet. Om vidarekoppling anges är det inte fråga om att samtal ägt rum utan om en kontakt mellan telefonerna. Åklagaren har anfört att Stefan Bergquist den 1 augusti 2011 fått ett sms från en kvinna vid namn Jessica Persson med följande lydelse ”du har jobb nu.en varg har varit synlig 2dygn. Var 10 m från Sussi Lill Hästen. Lägger sig å bara studerar..dom har fått bott inne på nätterna nu”. Leif Olsson: Hans stora intressen är natur, fiske och lovlig jakt. Han har tidigare haft jaktlicens och har jagat sedan han var 18 år. Han har inte varit med i något jaktlag som jagat vid området Fansen. 14 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 Den aktuella helgen befann han sig oturligt nog vid Fansen, i området norr om sjön. Han fann spår efter varg och åkte efter spåren. Orsaken till detta var att hans största dröm är att få fotografera en av varg nyslagen älg. Han hade kamera med sig och ville få rörliga bilder och få fram en sanningsenlig bild då en del tror att vargen bara äter bär. Myndigheterna synes anse att vargen är en ”barnunge” som inte klarar sig själv. Leif Olsson hatar inte varg. Han anser att vargen är ett intressant djur och han vill lära sig hur vargen fungerar. Han hade inte något syfte att skada eller döda någon varg då han var ute vid Fansen. Under de aktuella dagarna åkte Leif Olsson skidor i skogen norr om Fansen. Han berättade detta för polisen och ritade ut detta på en karta, se bilaga 3. Det var ungefär inom detta område som han vistades båda dagarna och han åkte bil dit. Han gjorde ena dagen en liten sväng ut från en plats – Flygrakan, som är belägen vid nordvästra sidan av sjön och i närheten av Mötesplatsen – och ut på isen. Han måste då ha urinerat på isen. Från den platsen åkte han sedan tillbaka till Flygrakan och en bana som polisen driver i närheten samt sedan vidare till den plats där han hade parkerat bilen. Det måste vara den 5 februari 2011 som han urinerade på isen. Han vet inte exakt vart på isen han åkte. Den 6 februari 2011 åkte han skidor på ungefär samma ställe vid Fansen som dagen innan. Han kan inte exakt ange vart han åkte. Det var båda dagarna på det sättet att om han hittade vargspår följde han spåren i båda riktningarna. Syftet med detta var fortfarande att få den ”drömbild” han nämnt ovan. Det är inte Leif Olsson som avsatt de skidspår som markerats med streck på den karta (bilaga 1) som åklagaren har hänfört sig till. Han tolkade inte från någon skoter från platsen där han urinerade, och såg inte heller att någon annan gjorde detta. Det är knepigt om det inte finns några andra utgående skidspår från den plats han urinerade på än de som åklagaren påstått. Det måste därifrån ha funnits andra utgående spår om det är Leif Olssons urin som anträffats på platsen. Leif Olsson åker inte skidor utan stavar. Han håller stavarna i båda händerna alternativt i ena handen och brukar inte åka skating. 15 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 Leif Olsson berättade först vid det tredje polisförhöret att han hade varit i det aktuella området och spårat varg eftersom han hade starka misstankar om att det inte var tillåtet att åka efter varg i dess färdriktning. Efter det att han frigivits från anhållandet gick han direkt till en optiker. Han kom där på att han trots allt hade befunnit sig ute på Fansen, vilket han hade glömt att berätta för polisen. Han ångrar att han inte direkt kontaktade polisen och berättade att han varit ute på sjön. Då Leif Olsson var hos optikern kändes det som att det var på lördagen den 5 februari 2011 som han hade varit ut på sjön, men han vet i nuläget inte om det var den dagen. Leif Olsson och Stefan Bergquist har aldrig umgåtts. De har ett gemensamt intresse av björnjakt och kan ha deltagit i samma anglingstävling. Eventuellt har de båda också jagat vid den gemensamma vargjakten för två till tre år sedan. Leif Olsson fick höra att Stefan Bergquist hade en skoter till salu. De hade därför en del kontakter angående priset på skotern m.m., men affären rann ut i sanden. Leif Olsson har inte lånat ut sin mobiltelefon annat än till sin dotter och han har då funnits i närheten. Beträffande den omständigheten att det varit 81 kontakter eller kontaktförsök mellan hans och Stefan Bergquists telefoner känns detta främmande eftersom det känns som om att de hade kontakt vid fem tillfällen. Leif Olsson har inget minne av de telefonkontakter han hade med Stefan Bergquist under den aktuella helgen, eventuellt avsåg de skoteraffären. Det spelade för Leif Olsson ingen roll om något sådant samtal ägde rum då han var ute i naturen och sökte efter nyslagen älg. Leif Olsson talade nog inte om vid telefonsamtalen att han spårade varg vid Fansen. Leif Olsson kan inte tänka sig att han träffade Stefan Bergquist under den aktuella helgen, men kan möjligen ha besökt honom den 6 februari 2011 och då provkört den skoter som han var spekulant på. Stefan Bergquist: Han bor i Stockholm under vardagarna och tillbringar helgerna i sitt fritidshus i Annefors. Han är jägare och med i Annefors och Kölsjöns jaktlag. Stefan Bergquist är varken för eller emot varg. 16 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 Han och Leif Olsson har aldrig umgåtts med varandra. De har eventuellt träffats då andra personer varit med i samband med fiske vid något tillfälle. Stefan Bergquist var med hänsyn till vad som framkommit vid undersökningen av hans telefon förmodligen i Annefors den aktuella helgen. Han har svårt att minnas vad han gjorde. Han kan ha åkt skoter eller varit tillsammans med kamrater. Han kan ha åkt skoter någonstans i ett större område, Annefors-Skålsjögården-Alfta-Gruvberget-Åmot-Kilafors, där det finns många skoterleder. Området kring Fansen är ett skoterparadis. Stefan Bergquist kan ha varit vid Fansen eftersom det finns skoterleder i området. En skoterled går in på Fansen och ut vid Locksjövikens södra del. Stefan Bergquist sammanträffade inte med Leif Olsson på Fansen och har inte gjort det åklagaren påstått. Stefan Bergquist har ingen närmare relation till Kjell Persson, men har varit involverad i 10-15 skoteraffärer med honom. Polisen skulle först ta en skoter i beslag från Stefan Bergquist som han hade lånat, innan den aktuella skotern beslagtogs. Han underrättade Kjell Persson om det förstnämnda beslaget. De har träffats efter beslaget av den skoter som är aktuell i målet och då växlat några ord om beslaget. Stefan Bergquist instruerade inte Kjell Persson om vad han skulle säga vid polisförhör. Stefan Bergquist åker mycket skoter och har normalt fyra till fem skotrar. Skador av det slag som fanns på den aktuella skoterns plastdetaljer, i form av mindre sprickor, då den togs i beslag av polisen kan uppkomma om skotern tippar omkull eller hamnar upp och ned. Det behövs inga större tillbud för att sådana sprickor ska uppkomma. Stefan Bergquist vet inte när hans snöskoter skadades. Han har tippat omkull med skotern ett antal gånger. Han har tidigare tävlat i skoteråkning och har ett ”övningshopp” på tomten. Han har rullat med alla sina skotrar någon gång. Dessutom har många av hans vänner lånat skotern, vilket flera av dem har bekräftat för polisen. Han har lånat ut skotern varje gång då någon velat låna den. Andra personer har således kunnat använda skotern i januari och februari 2011. Stefan Bergquist lämnade in skotern för reparation hos Kjell Persson eftersom den gick dåligt och ett tändstift skulle bytas. Det var förmodligen Stefan Bergquist som körde dit skotern. Det kan stämma att skotern reparerades i början av februari 2011. Det kan mycket väl ha varit den 3 februari 2011 som skotern lämnades in och det kan stämma att den 17 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 hämtades påföljande dag. Han tror att det var han som hämtade den, men vet inte när. Det är också möjligt att skotern lämnades ytterligare en gång till Kjell Persson några dagar senare då Kjell Persson ville låna en databox i skotern samtidigt som Stefan Bergquist nog tyckte att skotern inte gick som den skulle. Det borde ha varit Stefan Bergquist som lämnade in skotern även den gången, men han vet inte detta och inte när. Efter att ha lämnat skotrar till reparation brukar han normalt hämta skotern själv eller också hämtas de av någon av hans kamrater. Då Stefan Bergquist hördes av polisen hade han från början för sig att skotern fanns på Kjellas Mack under den aktuella helgen och att han då inte hade kört skotern samt inte heller gjort något särskilt med den. Beträffande påståenden om att skotern omändrats mellan de tillfällen då den fanns hos Kjell Persson så bytte Stefan Bergquist själv båda skidorna på skotern, men han vet inte när. Det är möjligt att bytet av skidor ägde rum innan han lämnade skotern till Kjell Persson för andra gången. Det var troligen den högra skida som gick sönder. Han bytte den skidan och kastade den andra skidan. Skidan skadades och gick av då Stefan Bergquist körde på något, en sten eller en stubbe men inte någon varg. Han vet inte vart han körde då skidan gick sönder, men det var nog i närheten av hans fritidshus. Den aktuella skoterns drivmatta är 38 cm bred och är en högkamsmatta, vilket innebär att den drar lite bättre i lös snö. Originalfärgen på skotrar av aktuellt slag är svart och gul samt möjligen lite vit. Stefan Bergquist satte på vita sidokåpor på skotern då den var ny. Stefan Bergquist är inte förvånad om det funnits hundhår på skotern eftersom det fanns hundar på hans gård och en av dem dessutom kunde åka med på skoter. Det händer att Stefan Bergquist lånar ut sin mobiltelefon, men det är inte vanligt och han vet inte när han lånat ut den. Han minns inte de telefonkontakter han hade med Leif Olsson under aktuell helg. Han kan bara tänka sig att de gällt ett eventuellt skoterköp eftersom de inte umgicks och inte hade några gemensamma vänner. Stefan Bergquist vet inte vad de talade om då deras båda mobiltelefoner kopplade upp mot Fansenmasten kl 11.15 den 6 februari 2011. Det är normalt att träffas inför en affär, men dessförinnan måste parterna 18 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 komman någonstans i förhandlingarna. Beträffande de ”samtal” som polisens telefonkontroll avsett kan en del samtal ha kopplats bort. Stefan Bergquist var förmodligen ute och åkte skoter, varför det inte är konstigt om han missat samtal eller om samtalet inte kopplats på. Det kan också vara så att hans mobilsvar slagit på vid påringningar. Stefan Bergquist har inget minne av att det var så många samtal. En del av de samtal som varit mellan Stefan Bergquist och Leif Olsson under tiden 29 november 2010 – 26 februari 2011 kan säkert ha bestått i att Stefan Bergquist ringt till Leif Olsson eftersom han har en bra ”björnhund” och Stefan Bergquist var intresserad av att den hunden skulle jaga med en annan hund. Sådana samtal kan ha ägt rum även om det inte varit säsong för björnjakt. Det är möjligt att Stefan Bergquist och Leif Olsson träffades under den aktuella helgen då Leif Olsson besökt honom för att provköra den skoter som var till salu. Det blev dock ingen affär eftersom de inte kom överens om priset. Det är riktigt att Stefan Bergquist fick ett sms från Jessica Persson om att en varg var lös och att den varit nära några hästar. Det var flera personer som fick samtal och sms om att man ville skrämma bort vargen. Han vet inte vad som menas med skrivningen att ”du har jobb nu…” i smst. Smst kan ha varit ett skämt eftersom alla visste att Stefan Bergquists skoter hade hämtats av polisen. Han reagerade inte särskilt på smst, men tyckte synd om hästarna. Leif Holst: Han driver en rörelse vari han visar naturen för turister, anordnar turer med hundspann och vargspårning. Han körde på eftermiddagen den 5 februari 2011 en snöskoter med släp på isen vid Locksjöviken för att preparera en led för hundspann. Det började skymma och det kan ha varit vid 15.30-tiden. Det fanns då inget virrvarr med skoterspår på den plats på isen där han påföljande dag gjorde iakttagelser av sådana spår. Det fanns dock skoterspår i den skoterled som leder över Fansen och som kommer ut ungefär mitt i Locksjöviken. 19 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 Påföljande dag, söndagen den 6 februari 2011 vid 12.30-tiden, åkte han på nytt skoter i Locksjöviken. Hans hustru följde också med och hon körde ett hundspann med gäster i. Leif Holst stannade skotern ungefär en meter från en snöhög och såg att det fanns ett virrvarr med skoterspår på isen och även tassavtryck efter varg. Skoterspåren gick i ringar. Leif Holst undrade då om det inte hade jagats varg på platsen och att en sådan fåtts omkull. Han och hustrun åkte hem med gästerna för att sedan återvända till platsen. Leif Holst körde då skoter. De åkte då i det spår som tidigare hade avsatts efter hundspannet, för att inte förstöra några spår, och fram till nämnda snöhög. Leif Holst hade en spade med sig och satte den i snöhögen. Det fanns blod i högen. Han såg också ett skidspår på platsen och följde detta med skoter till en torrtall som var avbruten, och sedan tillbaka. Leif Holst ringde och anmälde sina iakttagelser. Leif Holst körde inte ut med sin skoter bland skoterspåren på platsen utan körde i leden för hundspann. Då han följde skidspåret till torrtallen höll han avstånd till skidspåret för att inte försvåra för polisen, och han var kanske ett tiotal meter från det avbrutna trädet. Han och hans hustru klev ut i spåret efter hundspannet för att kunna fotografera. Leif Holst minns inte om han klev av skotern och ställde sig vid ovan angivna snöhög då han satte spaden i den. Leif Holst knäppte den 6 februari 2011 många kort på platsen eftersom det kunde börja snöa och då polisen inte skulle komma till platsen förrän påföljande dag samt då det kunde komma andra skotrar och förstöra spåren. Han överlämnade senare fotografierna till polisen. Det kom ingen snö den 6-7 februari 2011. Drivmattan på Leif Holsts skoter är 50 cm bred. Han minns sina iakttagelser på platsen glasklart. Han har inget emot de två tilltalade. Per-Olov Nilsson: Han har tidigare varit polis, bl.a. hundförare under 16 år. Han deltog vid brottsplatsundersökningen på Fansen den 7 februari 2011. Han är helt på det klara med att Leif Holst därvid visade vilka spår han avsatt på isen. Poliserna anvisades där en snöhög med blod och då de grävde i den återfanns en träpåk med blod. Vad Per-Olov Nilsson förstod hade Leif Holst inte rört Högen särskilt mycket. I närheten av högen fanns spår efter skoter, skidor och varg. Dessa spår sammanträffade vid Högen. 20 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 Per-Olov Nilsson och Sture Nordlund följde den 7 februari 2011 ett skidspår från Högen och längs Fansens sydliga och sydvästra strand. Intill skidspåret fanns ett skoterspår. Dessa spår ledde till en plats i nordvästra delen av sjön där spåren såg ut att ha mötts, den s.k. Mötesplatsen. Skidspåret ledde därifrån till en plats en bit bort där det fanns urin och sedan tillbaka till Mötesplatsen. Det fanns endast ett skidspår i området vid Mötesplatsen och det spåret kom norrifrån. Det fanns inga andra skidspår eller några fotspår vid Mötesplatsen. Det fanns dock flera skoterspår norr om Mötesplatsen. Per-Olov Nilsson och Sture Nordlund följde noggrant skidspåret och skoterspåret tillbaka samma väg som de följt spåren till Mötesplatsen. Det fanns endast ett skidspår och ett skoterspår som ledde från Mötesplatsen i sydlig riktning. Spåren följdes åt på isen längs stranden. Dessa spår följde vargspår. Per-Olov Nilsson drog slutsatsen att skidåkaren hade tolkat efter skotern eftersom skidåkaren inte hade satt ned stavarna i snön. Skid- och skoterspåren korsades i höjd med Bockholmen av ett vargspår som löpte därifrån i sydvästlig riktning. Skid- och skoterspåren följde därefter vargspåren – som i en kringla – först in mot en myr och ut i skogen för att sedan åter leda ut till sjön igen, vilket framgår av bilaga 2. Spåren efter skotern och skidåkaren fortsatte sedan längs stranden i sydostlig riktning och vidare till Dammyran. Spåren skiljdes åt där och skidåkaren hade börjat staka med stavarna. Det fanns inga spår efter skidåkarens stavar längs skidspåret från Mötesplatsen till Dammyran. Därifrån ledde skidspåret rakt till Högen. Skoterspåret vek vid Dammyran av på det sätt som inprickats på kartan i bilaga 2, dvs i nordvästlig riktning mot en vik som är belägen strax under bokstaven L i namnet Locksjöviken på kartan. Per-Olov Nilsson såg att det i viken hade legat ett antal vargar och att det hade körts skoter på den platsen. Spår efter några vargar ledde från viken norrut och sedan mot Näset. Från viken fanns också ett vargspår som ledde österut och som slutade vid Högen. Det hade körts mycket skoter i området från Högen till Dammyran och uppemot Näset. Det gick därför inte att följa vargspåret obrutet från viken där vargarna legat till Högen, men det fanns däremellan inget vargspår som vek undan åt något annat håll. Snöskotern hade körts fram och tillbaka i det nämnda området. Det är rimligt att anta att det är samma skoter som framförts där, men Per-Olov Nilsson kan inte svära på det. Från platsen vid Högen ledde skidspåren vidare mot land där det hade brutits på ett träd och sedan gick skidspåret tillbaka till platsen för Högen. Per-Olov Nilsson drog slutsatsen att den träbit med blod som anträffades i Högen kom från det avbrutna trädet. Det fanns på isen gropar i snön som kan härleda från ett djur. Ett 21 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 skoterspår löpte in i skogen till den plats där den döda vargen anträffades. På det område som Per-Olov Nilsson undersökte den 7 februari 2011 fanns det endast ett skidspår. Det kan vara svårt att avgöra utifrån skoterspår i vilken riktning skotern framförts. Det går bättre att avgöra vilken riktning en skidåkare åkt, men inte om skidåkaren inte använt stavarna. Per-Olov Nilsson kan inte säga hur många personer som åkte på den skoter som avsatt ovan nämnda spår. Per-Olov Nilsson åkte den 10 februari 2011 ut till Fansen för att beslagta den urin som fanns intill Mötesplatsen. Det hade inte snöat under den tid som löpt sedan hans föregående besök, eller så hade det kommit lite snö. Per-Olov Nilsson visste sedan den 7 februari 2011 vart urinen fanns och han följde de skidspår som ledde dit och som fortfarande var synliga. Han följde därför dessa spår till platsen där urinen fanns. Han är säker på att den urin som togs i beslag är densamma som han hade sett tidigare eftersom han följde skidspåret till urinen, och det fanns den 10 februari 2011 fortfarande endast detta skidspår att följa. Vid besöket på Fansen den 10 februari 2011 följde Per-Olov Nilsson även ett skidspår som började i sydöstra delen av sjön, vid Locksjöviken, och ledde ut över sjön i nordlig riktning och längs den norra sidan av sjön. Detta skidspår finns också beskrivet med en streckad linje i bilaga 1. På en plats där skidspåret ledde in på land fanns en skogsbilväg och det hade någonstans vid Brännakojan och Öståsen stått en parkerad bil. Därifrån ledde skidspåret ut på sjön där det fanns vargspår som kom söderifrån. Skidspåret följde sedan vargspåret. Skidspåret ledde sedan till Faxudden där det fanns vargspår i riktning söderut. Skidspåret följde detta vargspår söderut till Mötesplatsen. Sture Nordlund: Det ingår i hans arbete som naturbevakare att vara polisen behjälplig i fall som det aktuella. Han kontaktades på eftermiddagen, kanske vid 14.00-tiden, den 6 februari 2011 av Leif Holst som uppgav sig ha sett vargspår, skoterspår och blodstänk på Fansen. Sture Nordlund kontaktade därför polisen och ombads då att följa med till Fansen påföljande morgon. Sture Nordlund begav sig den 7 februari 2011 till Fansen tidigt på morgonen, kanske vid 08.00-tiden. Leif Holst förevisade honom då den aktuella platsen. Sture Nordlund såg att 22 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 det fanns massvis med skoterspår på ett mindre område och även blodstänkt samt enstaka vargtassavtryck. Sture Nordlund frågade Leif Holst vart han hade kört och de var väldigt noggranna med att inte trampa ut några spår för polisen. Leif Holst visade Sture Nordlund en snöhög, Högen, och uppgav att han hade petat i den, men inte närmare hur. Sture Nordlund ringde polis så snart som möjligt och de, som stod beredda vid närmast plogade väg, hämtades till platsen. Sture Nordlund koncentrerade sig på att följa spår på sjön. Det var nysnö på isen och inga problem med att spåra. I det sydöstra hörnet av Fansen hade det kommit ut fyra vargar varav tre fortsatte i norrut och en vek av åt annat håll. De tre vargarna följde den streckade linjen på bilaga 1. Ungefär vid Brännakojan ledde det ut ett skidspår på isen. Skidspåret följde spåren efter de tre vargarna ett antal hundra meter. Spåren efter de tre vargarna gick sedan söderut och följdes fortfarande av skidspåren. Av spåren att döma hade en snöskoter kommit norrifrån och anslutit till skidåkaren vid Mötesplatsen. Från mötesplatsen ledde skoter- och skidspåren söderut efter vargspåren. Det syntes att skidåkaren hade tolkat efter skotern eftersom det inte fanns några märken i snön efter stavarna och skidspåret var mycket bredare än tidigare. Halvvägs ned på sjön kom det ett vargspår snett utifrån sjön i västlig riktning in mot land. Skoterföraren och skidåkaren, som fortfarande tolkade, syntes ha förvissat sig om att den vargen gick upp i skogen. Deras spår följde sedan återigen spåren efter de tre vargarna. Då dessa kom längst ned på sjön gick de ut vid en udde och snöskotern kunde inte köras efter dem, bl.a. eftersom det var tätt med buskar. Det syntes att skidåkaren i närheten av udden hade bromsat till och börja använda skidstavarna, och skotern hade åkt vidare. Spåren från de tre vargarna ledde till en vik vid Näset, där det fanns legor. Vargarna torde där ha blivit uppskrämda eftersom det syntes att de lämnat platsen med språng/galopp. Vargar travar normalt, om de inte blir skrämda. Två av vargarna hade från viken sprungit i nordvästlig riktning och skotern hade åkt efter dem. Vargarna gick av sjön västerut. Skidspåren ledde direkt till Högen. De enda skidspår som fanns på sjön är de som Sture Nordlund beskrivit ovan, och det fanns inga andra skidspår på sjön. På platsen med en massa skoterspår syntes det att försök hade gjorts att ”köra ut” vargspår, men det syntes ändå enstaka spår efter vargtassar. 23 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 Då vargen anträffades på Fynplatsen var den ihopvikt och det gick att vika ut den utan problem. Den var inte stelfrusen. Den skoter som hade framförts vid Mötesplatsen hade en drivmatta som där uppmättes till 38 cm. Mätningen av mattan skedde på den platsen eftersom skotern bedömdes ha stannat där. En mätning av spår som avsatts av en skoter under färd utvisar att mattans bredd är bredare än i verkligheten eftersom spåret efter mattan blir bredare under körning. Sture Nordlund besökte Fansen även den 10 februari 2011 då urin skulle tillvaratas intill Mötesplatsen. Han hade vid det tidigare besöket på sjön tagit koordinaterna för platsen och hade en GPS med sig. Det hade drevat lite i snön men urinen återfanns direkt med hjälp av GPSn. Det fanns vid detta besök på Mötesplatsen inte några andra spår där än de som hade funnits där tre dagar tidigare. Sture Nordlund känner Leif Olsson och har besiktat en björn som han skjutit. Leif Olsson har lämnat information om lodjur och, vid ett tillfälle, vargspillning till Sture Nordlund. Kjell Persson: Han driver Kjellas Mack och sålde tidigare snöskotrar i rörelsen. Han och Stefan Bergquist har inte umgåtts, men Stefan Bergquist har varit involverad i 10-15 skoteraffärer med Kjell Persson. Den aktuella skotern var av fabrikat Skidoo, en sportmaskin med många hästkrafter. Kjell Johansson sålde den ny i december 2010 till Stefan Bergquist. På hans begäran levererades skotern med vita ventilerade sidokåpor i stället för med originalkåpor. Det kan även tänkas att skoterns skidor byttes inför leveransen, till bredare skidor. Skotern har i originalutförande en drivmatta som är 38 cm bred. Det finns bredare mattor, 41,5 cm, 45 cm, 50 cm och 60 cm. Det är tveksamt om det går att montera en matta med bredden 41,5 cm på den aktuella skotern, och än sämre att montera bredare mattor. Kamhöjden på skoterns matta var 32 i original, men den levererades nog med kamhöjd 44 för att ge bättre egenskaper hos skotern. Stefan Bergquist kom torsdagen den 3 februari 2011 med skotern till macken eftersom det var fel på den. Kjell Persson blev snopen eftersom skotern var ny men ändå bara gick på en 24 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 cylinder. Ett tändstift hade gått sönder. Skotern fanns på macken under torsdagen och fredagen och Kjell Persson bytte tändstiftet, varefter skotern fungerade. För att byta tändstift måste nästan alltid sidokåporna bortmonteras. Kjell Persson vet inte om han tog bort huven fram på skotern då han bytte tändstiftet, eftersom det inte behövs för att utföra åtgärden. Han såg inga skador på skotern i samband med att han bytte tändstiftet och har inget minne av vilka skidor som då satt på skotern. Kjell Persson lade på fredagen ut nyckeln i en postlåda och ställde ut skotern, varefter någon hämtade den. Kjell Persson ville låna en databox från nämnda skoter eftersom det var problem med en annan skoter. Den skoterns skulle repareras påföljande vecka och Stefan Bergquist sade att han skulle återkomma då. På tisdagen eller onsdagen efter reparationen av hans skoter kom han tillbaka med skotern till macken. Vid det efterföljande arbetet med skoterns databox monterades huven fram på skotern bort och även sidokåporna. Kjell Persson såg inte heller denna gång några skador på skotern och hans medarbetare reagerade inte heller på någon skada. Skotern var vid detta tillfälle försedd med originalskidor, vilket var den skillnad han kunde iaktta på skotern sedan den lämnades in första gången. Då polisen tog skotern i beslag hade Kjell Persson monterat tillbaka databoxen. Om man rullar med en skoter finns det risk för sprickor, men sidokåporna är hållbara. Kjell Persson har dålig syn och är numera blind på ena ögat. Efter polisens beslag av skotern har Kjell Persson utfört arbeten och service på Stefan Bergquists skotrar, men de har inte talat mycket om vad som hänt. Kjell Persson vet inte vem Leif Olsson är. DOMSKÄL För fällande dom ska det beviskravet ställas att det är ställt utom rimligt tvivel att en tilltalad gjort sig skyldig till det brott som åklagaren vill lägga honom till last. Det ska alltså vara praktiskt taget uteslutet att någon annan än den tilltalade begått den gärning som åtalet avser. Tingsrätten prövar först åtalet under åtalspunkt 2. Det är utrett att en död varg har anträffats den 7 februari 2011 på land i närheten av Locksjöviken i sjön Fansens sydöstra del och att det till och från den plats där vargen anträffats, Fyndplatsen, funnits skoterspår som lett ut till Locksjöviken. Det har ungefär 400 meter från Fyndplatsen funnits en snöhög, Högen, vari det återfunnits blod och ett par 25 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 träbitar från en trädstam. På den ena träbiten har det funnits blod. Blodet i Högen och på träbiten kommer från den döda vargen. Från Högen har det funnits ett skidspår som lett upp en bit på land till en avbruten torr trädstam. I ett område som sträcker sig från Högen och västerut mot Dammyran och uppemot Näset har det funnits en mängd skoterspår och även en del vargspår. Det har funnits flera gropar i snön som tyder på att något hasat i snön intill skoterspår. Blod har anträffats i skoterspår intill åtminstone en sådan grop. Blod som anträffats fem respektive 30 meter från Högen härrör från den döda vargen. Leif Holst har vistats i nämnda område där skoterspåren och Högen funnits den 6 februari 2011 då han upptäckte spåren och även påföljande morgon den 7 februari tillsammans med Sture Nordlund innan polisen kom till platsen. Beträffande frågan om Leif Holst förstört några spår på brottsplatsen har det inte framkommit något som tyder på att så skulle vara fallet. Det har vid förhöret med honom framkommit att han varit mycket försiktig då han rört sig i området just i syfte att inte försvåra polisens undersökning av platsen, vilket även stöds av vad Sture Nordlund uppgivit. Det finns på grund av det anförda inte skäl att befara att Leif Holst skulle ha förstört spår på platsen eller där skapat ny spår på ett sådant sätt att det förtar värdet av vad som dokumenterats och iakttagits på platsen. Av rapporten från Statens Veterinärmedicinska Anstalt framgår att den anträffade vargen haft de skador som åklagaren har påstått. Det finns inte skäl att ifrågasätta uppgiften att vargen avlidit till följd av trubbigt våld mot vargens skalle, som krossats. Inget talar för att vargens omfattande skador skulle ha uppkommit till följd av en olyckshändelse. Det våld som krossat vargens skalle måste ha varit kraftigt, liksom det våld som medfört frakturer på flera av vargens revben och svanskota. Vargen har anträffats undangömd och annan slutsats kan inte dras än att den utsatts för medvetet utövat våld. Obduktionen av vargen har utvisat att det funnits träflisor i vargens skalle och en trästicka i vargens ena undre ögonlock. Med hänsyn härtill och till att det på en av de i snöhögen anträffade träbitarna funnits blod från vargen håller tingsrätten för säkert att den träbiten använts vid våldsutövningen mot vargens skalle. Ett skidspår har lett från Högen in på land och förbi en trädstam som brutits av och sedan tillbaka till Högen. De två träbitarna som anträffats i Högen kommer otvivelaktigen från en 26 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 trädstam. Det förefaller inte sannolikt att skidåkaren skulle ha åkt ut till den plats i skogen där det avbrutna trädet funnits i något annat syfte än att hämta en träbit för att utöva våld mot vargen, särskilt inte i betraktande av att skidåkaren – som det närmare redogörs för i det följande – förföljt vargar under en längre sträcka fram till det område där Högen anträffats. Härtill kan läggas att av ett fotografi av det avbrutna trädet synes finnas trärester intill den avbrutna trästammen, vilket talar för att den nyligen och efter det senaste snöfallet brutits av. Omständigheterna är sådana att det kan hållas för säkert att träbitarna i Högen kommer från det avbrutna trädet. Det är vidare utrett att det från en plats belägen ungefär 2,5 kilometer i nordvästlig riktning sett från Högen funnits ett spår från en skidåkare och även ett skoterspår, vilka spår funnits intill varandra vid Mötesplatsen. Genom Per-Olov Nilssons och Sture Nordlunds trovärdiga utsagor står det klart att skidåkaren kommit till Mötesplatsen norrifrån efter att ha följt vargspår längs en längre sträcka från området vid Brännakojan/ Öståsen fram till Mötesplatsen. Av Leif Olssons egna uppgifter framgår att han vistats i ett område i närheten av Brännakojan/Öståsen. Även skoterspåret på Mötesplatsen har kommit från nordlig riktning. Skidåkaren har åkt ett femtontal meter från Mötesplatsen och urinerat på isen. Urinen har iakttagits vid polisens undersökning av sjön den 7 februari 2011 och tillvara-tagits den 10 februari 2011. Det har ifrågasatts om den urin som tillvaratagits är densamma som iakttagits på platsen några dagar tidigare. Per-Olov Nilsson har berättat att det den 10 februari 2011 inte funnits några ytterligare skidspår på Mötesplatsen än de som funnits där den 7 februari samma år och att han båda dessa dagar kunnat följa skidspåret från Locksjöviken fram till platsen för urinen. På grund av dessa uppgifter och då platsen för urinen även återfunnits med GPS med hjälp av koordinater tagna den 7 februari 2011, vilket Sture Nordlund berättat, samt då det enligt både honom och Per-Olov Nilsson inte funnits något nytt tillkommande skidspår från Locksjöviken till Mötesplatsen råder ingen tvekan om att det är den urin som iakttogs den 7 februari 2011 som också tillvaratogs. Analys av urinen har utvisat att den härrör från Leif Olsson. Det måste ha varit han som avsatt skidspåret vid urinen och på Mötesplatsen. Enligt Leif Olsson sammanträffade han inte med någon skoteråkare på isen och det har gjorts gällande att spåren efter skidorna och skotern kan ha avsatts vid olika tidpunkter. Skidspåret och skoterspåret följs emellertid söderut från Mötesplatsen till sydöstra delen av 27 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 Fansen utan att det, som Per-Olov Nilsson och Sture Nordlund berättat, funnits några avtryck från skidåkarens stavar. Denna sträcka motsvarar uppskattningsvis ett par kilometer. Avsaknaden av avtryck från stavar i snön intill skidspåret talar starkt för att Leif Olsson tolkat efter snöskotern. På grund härav och då det vinner ytterligare stöd av Sture Nordlunds iakttagelse att skidspåret varit bredare då stavavtryck saknats kan det hållas för visst att Leif Olsson tolkat från Mötesplatsen efter en snöskoter. Hans uppgift om motsatsen är inte riktig, och inte heller hans uppgifter om var på sjön han åkt skidor. Genom Per-Olov Nilssons och Sture Nordlunds utsagor är utrett att skoterföraren och Leif Olsson från Mötesplatsen följt vargspår i sydlig riktning och att deras spår i höjd med Bockholmen gått in mot land, alltjämt följande vargspår. Skidspåret och skoterspåret har sedan fortsatt till Dammyran och där har skoterspåret vikit av mot en vik medan skidspåret, därifrån med intilliggande stavavtryck i snön, lett fram till Högen och vidare till den avbrutna trädstammen enligt vad som redovisats ovan. Skotern har vid viken avsatt spår efter vargar västerut och sedan fram och tillbaka mot det område där snöhögen anträffats. Utifrån nämnda omständigheter råder ingen tvekan om att Leif Olsson och skoterföraren spårat varg från Mötesplatsen till området där Högen anträffats. Det är genom Per-Olov Olssons och Sture Nordlunds berättelser klart att det inte funnits några spår från någon annan skidåkare under denna sträckning och att det från skidspåret inte funnits några andra utgående skidspår, vilka ju skulle kunna utvisa att flera personer åkt skidor i samma spår. Spåren efter skidåkaren har enligt Per-Olov Nilsson och Sture Nordlund funnits kvar den 10 februari 2011 och det hade ditintills inte kommit just någon snö, vilket vinner visst stöd av den åberopade väderinformationen från SMHI. Åklagaren har gjort gällande att den döda vargen jagats med skoter i Locksjöviken och att skotern därvid kört på vargen flera gånger. Av ett åberopat platsundersökningsprotokoll och fotografier framgår att det funnits flera spår efter något som synes ha hasat på isen och att det intill åtminstone ett sådan spår funnits blodspår i snön. Med hänsyn härtill och till att det i området funnits en stor mängd snöskoterspår och även en del vargspår och blodspår samt till att skoterföraren uppenbarligen spårat varg under längre sträckor och fram till platsen där skoterspår och hasspår funnits finns starka skäl för antagandet att den varg som anträffats död jagats med snöskoter på platsen. Härtill ska läggas att vargen åsamkats 28 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 skador i form av flera revbensbrott, revor i levern och blödningar då den fortfarande var i livet och innan den åsamkats skallskadan. Denna skadebild är förenlig med att vargen påkörts av en snöskoter. Det skulle också förklara att vargen – som inte haft några sjukliga förändringar - haft en riklig ansamling vätska i lungan. Det framgår ju av rapporten från obduktionen av vargen att sådant ödem kan förklaras av kraftig fysisk ansträngning hos vargen. Nämnda omständigheter i förening med att det förefaller helt osannolikt att någon skulle kunna springa eller skida ikapp en varg och utöva våld mot vargen medförande så omfattande skador som varit fallet medför att tingsrätten finner att det kan hållas för säkert att vargen jagats av snöskoter och därvid blivit påkörd. Av det anförda följer att det är ställt utom rimligt tvivel att det är Leif Olsson som varit den skidåkare som sammanträffat med skoteråkaren på Mötesplatsen och att de därefter tillsammans förföljt och spårat varg i sydlig riktning. De har därefter delat på sig och snöskoterföraren har kört på vargen och den har sedan slagits ihjäl med en träbit som Leif Olsson hämtat. Det kan hållas för visst att Leif Olsson och skoterföraren samrått om detta handlande. Även om det inte är visat vem som slagit ihjäl vargen har Leif Olsson varit närvarande under hela det förfarande som lett till vargens skador och död. Omständigheterna är sådana att han måste ha haft uppsåt till att vargen skulle dödas. Enligt Leif Holst fanns Högen och de intilliggande skoter- och skidspåren på platsen den 6 februari 2011, men inte då han under eftermiddagen dagen innan befann sig vid platsen. Mot bakgrund härav och då Leif Olsson uppgivit att han befunnit sig i Fansenområdet den 6 februari 2011 finner tingsrätten klarlagt att vargen måste ha dödats den dagen. Åtalet underåtalspunkt 2 är i fråga om Leif Olsson styrkt. Brottet är grovt eftersom det har avsett en varg som är särskilt skyddsvärt vilt och har utförts med hjälp av en snöskoter och jaktmetoden har varit särskilt plågsam för vargen som orsakats lidande. Det har i målet gjorts gällande att det är Stefan Bergquist som kört den skoter som använts vid spårandet och förföljandet av vargar samt vid påkörning av den aktuella vargen. Det finns för Stefan Bergquist flera besvärande omständigheter som tingsrätten har att ta i beaktande vid bedömingen av om åklagarens gärningspåstående mot honom är styrkt. 29 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 Stefan Bergquist har visat allmän osäkerhet vid sitt uppgiftslämnande ifråga om vart han befunnit sig den 6 februari 2011, om när hans skoter reparerats på Kjellas Mack och ifråga om den telefontrafik som förekommit mellan honom och Leif Olsson. Det har vidare framkommit att han ändrat sina uppgifter vid polisförhör i fråga om när skotern varit på reparation hos Kjellas Mack, ifråga om han kört skotern under aktuellt veckoslut och ifråga om han åtgärdat skotern mellan de två tillfällen skotern funnits hos Kjellas Mack. Det på Mötesplatsen avsatta spåret från en snöskoters drivmatta har uppmätts till ungefär 38 cm och varit en högkamsmatta. Även om det på området vid Högen avsatts skoterspår som varit 45 cm brett kan det inte uteslutas att spåret avsatts av en drivmatta som varit 38 cm bred eftersom det ligger i sakens natur att spårbredden är beroende av körsättet. Den Stefan Bergquist beslagtagna skotern har en drivmatta som är 38 cm bred och en högkamsmatta. Dessa beskaffenheter hos drivmattan är dock knappast speciella just för Stefan Bergquists snöskoter. Det har på Stefan Bergquists snöskoter funnits en del skador och hårstrån, av vilket ett inte kunnat uteslutas härröra från varg. Skadorna på snöskotern kan, som Fredrik Isén redogjort för, ha uppkommit till följd av att en varg påkörts. Det är dock inte genom någon teknisk bevisning visat att skotern använts vid påkörning av den aktuella vargen. Det kan således inte uteslutas att skadorna på skotern kan ha uppkommit på ett annat sätt än åklagaren har påstått. Det är inte heller klarlagt att hårstråt på skotern kommer från varg och Stefan Bergquist har lämnat förklaringar till hur hårstrån från hunddjur kan ha hamnat på skotern som det inte kan bortses från. Både Stefan Bergquist och Kjell Persson har vid polisförhör påstått att den förres snöskoter fanns hos Kjell Persson för reparation under det veckoslut då vargen dödats, vilket sedermera visat sig inte stämma. Detta uppgiftslämnande kan ses i belysning av att det av Stefan Bergquists egna uppgifter framkommit att han varit i kontakt med Kjell Persson efter att han förstått att polisen tänkte ta hans skoter i beslag och innan detta skedde. Det måste dock beaktas att förhören med Stefan Bergquist och Kjell Persson hållits lång tid efter beslaget och att det inte kan förutsättas att de då exakt skulle minnas när skotern funnits hos Kjellas Mack. 30 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 Då Stefan Bergquists snöskoter togs i beslag hade den andra sidokåpor än original och det har framkommit att snöskoterns skidor bytts ut mellan de tillfällen skotern fanns hos Kjellas Mack. Stefan Bergquists uppgift om att skotern levererats med dessa sidokåpor stöds av vad Kjell Persson berättat och varken deras uppgifter i detta hänseende eller Stefan Bergquists påstående att skidorna bytts efter det att han kört på något annat än varg har vederlagts. Vad gäller den relativt frekventa telefontrafiken som förekommit mellan Stefan Bergquist och Leif Olsson under det aktuella veckoslutet har ingen av dem kunnat påminna sig dessa eller närmare redogöra för vad som diskuterats. De har samstämmigt uppgivit att de inte umgåtts men att de kan ha diskuterat en skoteraffär. Tingsrätten anser att de inte varit särskilt övertygande i sitt uppgiftslämnande om telefonsamtalen. Båda telefonerna har kopplats upp mot den s.k. Fansenmasten den 6 februari 2011 kl 11.15 varefter samtalet pågått i 25 sekunder. Detta liksom övriga samtal dem emellan har varit relativt korta och det framstår inte som att samtalen skulle ha gällt skoterköp. Den omständigheten att Stefan Bergquists telefon kopplat upp mot Fansenmasten talar för att han varit i området kring denna mast. Stefan Bergquist har inte kunnat utesluta att han befunnit sig på Locksjöviken den 6 februari 2011 eftersom det går en skoterled över sjön. Det är inte klarlagt vilken räckvidd Fansenmasten har. Vid sådant förhållande och då det inte heller är klarlagt vilken sektor Stefan Bergquist befunnit sig i finner tingsrätten att vad som framkommit om telefontrafiken och uppkoppling mot Fansenmasten inte binder honom till brottsplatsen, men i vart fall till närområdet. Vad härefter gäller det sms som skickats till Stefan Bergquist den 1 augusti 2011 angående varg har avsändaren Jessica Persson inte hörts i målet och meddelandet har skickats nästan ett halvår efter Stefan Bergquists påstådda delaktighet i brottet. Det går inte att dra några slutsatser av smst som sådant. Tingsrätten anser att smst inte har något särskilt bevisvärde. Tingsrätten finner att utredningen varken binder Stefan Bergquist eller hans snöskoter till brottsplatsen eller till den döda vargen. Vid sådana förhållanden kan det trots de för Stefan Bergquist besvärande omständigheterna inte anses vara ställt utom rimligt tvivel att han deltagit vid dödandet av vargen. Stefan Bergquist ska således frikännas från åtalet för grovt jaktbrott under åtalspunkt 2. 31 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT DOM 2013-05-03 B 1920-11 R2 Vad gäller åtalet under åtalspunkt 1 för grovt jaktbrott har Leif Olsson vidgått att han spårat och förföljt vargar den 5 februari 2011 men bestritt att han gjorde detta i syfte att döda fredat vilt. Någon närmare utredning till stöd för att Leif Olsson haft sådant syfte har inte presenterats. Det har inte heller framkommit att han skulle ha haft något vapen eller annan utrustning med sig för att kunna döda vilt. Tingsrätten frikänner Leif Olsson från åtalet under åtalspunkt 1 för grovt jaktbrott. PÅFÖLJD För grovt jaktbrott stadgas fängelse sex månader till fyra år. Då straffskalan för brottet skärptes den 1 juni 2001 uttalades i motiven till ändringen att jaktbrottsligheten är så omfattande att den utgör ett allvarligt problem vid förvaltningen av bl.a. vargstammen. Straffskärpningen var en markering av att det finns anledning att se allvarligt på den grova jaktbrottsligheten (prop 2000/01:57 s 49). Det grova jaktbrott som Leif Olsson gjort sig skyldig till är av sådan art och straffvärde att annan påföljd än fängelse inte kan komma ifråga, såvida inte särskilda skäl föranleder annat. Leif Olsson förekommer inte i belastningsregistret och han lever under ordnade förhållanden. Det finns inte skäl att frångå ett frihetsberövande. Tingsrätten bestämmer påföljden till fängelse. Brottets straffvärde överstiger väsentligt den lägst stadgade straffnivån för grovt jaktbrott. Straffvärdet motsvarar fängelse ett år och nio månader. SKADESTÅND Vid angiven utgång i skuldfrågan är Leif Olsson skadeståndsskyldig gentemot staten. Tvist råder inte om beloppets storlek. Det yrkade beloppet, 24 000 kr, ska därför dömas ut. Åtalet mot Stefan Bergquist har ogillats. Han är därför inte skadeståndsskyldig gentemot staten. Skadeståndsanspråket mot honom ska ogillas. FÖRVERKANDE OCH BESLAG Åklagaren har med åberopande av 49 § jaklagen anfört att den i beslag tagna skotern ska förverkas eftersom den använts som hjälpmedel vid brott och det behövs för att förebygga brott samt att det finns särskilda skäl att förverka skotern. Då åtalet mot Stefan Bergquist ogillas finns inte förutsättningar att förverka skotern. Det finns inte skäl att beslaget ska 32 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT B 1920-11 DOM 2013-05-03 R2 bestå till dess att domen vinner laga kraft mot honom i ansvarsdelen då åtalet ogillas och skotern dessutom varit i beslag mer än två år. Förverkandeyrkande ogillas och beslaget av skotern hävs. ÖVRIGT Leif Olsson ska åläggas att betala en avgift enligt lagen om brottsofferfond eftersom han begått ett brott med fängelse i straffskalan. ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, Dv 400 Den som vill överklaga domen ska göra detta skriftligen. Skrivelsen ska ha kommit in till tingsrätten senast den 24 maj 2013. Överklagandet prövas av Hovrätten för Nedre Norrland. Tomas Sandström Avräkningsunderlag, se bilaga 5 och 6 Bilaga 1 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT R2 INKOM: 2013-04-25 MÅLNR: B 1920-11 AKTBIL: Bilaga 2 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT R2 INKOM: 2013-04-25 MÅLNR: B 1920-11 AKTBIL: Bilaga 3 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT R2 INKOM: 2013-04-25 MÅLNR: B 1920-11 AKTBIL: Bilaga 4 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT R2 INKOM: 2013-04-25 MÅLNR: B 1920-11 AKTBIL: Bilaga 5 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT R2 INKOM: 2013-05-03 MÅLNR: B 1920-11 AKTBIL: Bilaga 6 HUDIKSVALLS TINGSRÄTT R2 INKOM: 2013-05-03 MÅLNR: B 1920-11 AKTBIL:
© Copyright 2024