Fotohistoria • Redan under medeltiden (ca 1400 - 1600) användes camera obscura som rithjälpmedel. Motivet projicerades på papper eller duk och sedan var det bara att kalkera av det. • 1826 togs av fransmannen Joseph Nicephore Niepce världens äldsta bevarade fotografi. Exponeringstiden var 8 timmar. Bilden visar utsikten från ett fönster (nedan). • 19 augusti 1839 räknas som fotografiets födelsedag. Den dagen lanserades daguerrotypin, den första metod för att framställa fotografiska bilder. Metoden utvecklades av fransmannen Louis Jacques Mandes Daguerre i samarbete med Joseph Nicephore Niepce. • 1888 inledde Kodak amatörfotografin genom att lansera en lådkamera under mottot "Ni trycker på knappen, vi gör resten". Kameran levererades laddad med rullfilm för 100 bilder (runda!). När bilderna var tagna lämnade man in hela kameran för att få filmen framkallad och ny film monterad. • 1951 uppfanns videobandspelaren och med den togs första steget att lagra bilder elektroniskt. • 1981 Sony Mavica Första bevarade fotografiet togs av fransmannen Joseph Nicephore Niepce Förord SPRÄNG RAMARNA? Kombinationen digitalkamera och Photoshop innebär verkligen ett nyskapande av fotograferandet. Nu kan man enkelt korrigera alla de fel som man tidigare kämpade med i timmar i mörkrummet. Jag har skannat in negativ från 60-talet och aldrig tidigare fått så bra resultat som nu när de passerat Photoshop. Kompendiet är uppdelat i två huvudavsnitt: Det första beskriver kamerans funktioner i allmänhet samt dagens digitalkameror. Utvecklingen på kamerafronten är så pass snabb att det som skrivs i dag är föråldrat i morgon. Andra delen beskriver efterbehandling av bilderna i Photoshop. Den är rätt så allmängiltig eftersom nästan alla grundläggande funktioner finns i äldre versioner. Nyare versioner av programmet innehåller allt fler automatiserade funktioner. Varför skall man använda Photoshop? Digitalkamerans egenskaper kräver att bilden efterbehandlas. Kompaktkameror har efterbehandlingen inbyggd och ger i allmänhet acceptabla bilder för skärmen eller i mindre format. Utan att man känner till det efterbehandlas också bilden i labbet när man beställer kopior. Skärpa, kontrast och vitbalans tillförs/ändras, men samtidigt är man helt beroende av laborantens åsikter. För vem lämpar sig kompendiet? Jag har närmast tänkt mig kompendiet för vetgiriga personer som som just köpt sin första digitala systemkamera. Kameran innehåller en massa funktioner som man kan ställa in och i allmänhet ger inte insruktionsboken den information man önskar. I synnerhet saknar jag kommentarer av det man inte kan göra/ställa in. Jag har Nikonutrustning, och känner bäst till Nikonprogrammet så därför kan det bli en hel del referens till märket, men samtidigt har jag plockat en hel del från Canon EF Lens Work III och andra kamerabroschyrer. Alla exempelbilder är egna medan produktbilder är skannade från broschyrer eller knyckta från tillverkares hemsidor. Kompendiet startade jag skriva ungefär 2004 för en kurs i yrkeshögskolan. Efter det kom nya versioner av Photoshop och kameror utvecklas hela tiden, så det har blivit en massa versioner. Senaste uppdatering hösten 2009 - vintern 2010. Innehållsförteckning Historik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Teknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Sensor (Bildelement) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Kamerans upplösning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Hur många pixlar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 DPI . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Vitbalans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Färgdjup . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 RGB, CMYK eller gråskala . . . . . . . . . . . . . . 5 Bildformat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Histogram . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Interpolering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Färgbrus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Från sensor till minneskort . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Kameratyper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Kompaktkamera (Pocketkamera) . . . . . . . . . . 8 Spegelreflexkamera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Nya trender . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Kameramobiler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Kuriosa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Filformat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Objektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Bränvidder i digitalåldern . . . . . . . . . . . . . . . 13 Objektivets skärpecirkel . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Brännviddsförlängning . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Objektivets konstruktion . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Objektiv för digital ESR . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Bildstabilisator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Autofokus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 Fast brännvidd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 Zoomobjektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Makroobjektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Perspektivobjektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Fish-eyeobjektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 Spegelobjektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 Extender . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Från kamera till dator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Tillbehör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 Trådutlösare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 Batteri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 Minneskort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Stativ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Filter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 Beredskapsväska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 Grundläggande fototeori . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 Vad är rätt exponering? . . . . . . . . . . . . . . . . 31 Hur de tre parametrarna inverkar . . . . . . . . . 31 Exponering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Exponeringsindex . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Känslighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Bländare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 Bländare och skärpedjup . . . . . . . . . . . . . . . 33 Skärpedjupstabeller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 Exponeringstid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Programväljare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 Blixt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 Tillbehör för blixtar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 Fotografera med blixt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 Trådlös anslutning av blixt . . . . . . . . . . . . . . 41 Exponera och fokusera rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 P-läge, amatörmässigt eller? . . . . . . . . . . . . . . . 45 Photoshop . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kalibrera skärmen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Färgrymd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Normal bildbehandling i Photoshop . . . . . . . . . . Levels (Nivåer) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Justeringslager . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Brightness/Contrast (Intensitet/kontrast) . . . Curves (Kurvor) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Crop (Beskära) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Röda ögon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Skärpa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Funktionsmakro (Actions) . . . . . . . . . . . . . . Skapa ett makro . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Photoshoptips . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Clone Stamp Tool (Klonstämpel) . . . . . . . . . Svartvit bild . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ta bort dammfläckar . . . . . . . . . . . . . . . . . . Repor och damm vid skanning . . . . . . . . . . . Skanning av trycksaker . . . . . . . . . . . . . . . . . Justeringslager . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Blandningsläge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Rädda en underexponerad bild . . . . . . . . . . . Clipping Mask . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Öppna raw-bild . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ta bort metadata . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . RAW och smarta objekt . . . . . . . . . . . . . . . . Skapa bildspel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Webbfotogalleri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Panorama med Photoshop . . . . . . . . . . . . . . Nytt i CS 3: Panorama . . . . . . . . . . . . . . . . . Nytt i CS 3: Svartvitt . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utskrift . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Profiler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utskriftens upplösning . . . . . . . . . . . . . . . . . En lyckad utskrift . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 47 47 48 48 49 49 49 52 53 53 55 55 57 57 58 59 59 59 60 61 64 65 66 67 68 70 71 72 79 81 82 82 83 83 För vem fotograferar jag? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 Hur förvara dagens bilder? . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 Visa bilder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 Till sist... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 Historik Så här började det Den 24 augusti 1981 presenterade Sony den första elektroniska stillbildskameran. Professionella fotografer och amatörer undrade förvånat vad som stod på. Fotoindustrin konstaterade att den nya kamerans bilder var sämre än dem man ser på TV-apparater och det var inget att skryta med jämfört med film. Elektronikindustrin reagerade – det var väl ingenting. Den tekniken behärskar vi sedan flera år. Vad hade Sony gjort? Sony Mavica 1981 Deras första stillbildskamera, döpt till Mavica, såg ut som en klumpig småbildskamera. Det nya var att motivet registrerades på en liten skiva fylld med hundratusentals små ljuskänsliga celler istället för film. I de små cellerna omvandlades ljuset direkt till elektriska signaler. Elektronik och datorer var redo att också ta över bildområdet på samma sätt som man visat sin förmåga inom andra informationsområden. Utvecklingen fortsätter Liksom bilen, flygplanet och TV är digital fotografering resultatet av en rad upptäckter och uppfinningar, som från början inte hade något med varandra att göra: Integrerade kretsar och mikroprocessorer utvecklades för helt andra ändamål. Samtidigt med Mavica introducerade IBM i USA sin första persondator. Därefter kunde det bara gå åt ett håll. Digitalkameror började dyka upp i samband med nyhetsuppdrag och PC:n revolutionerade kontorsarbetet i takt med att det skrevs användarvänliga programvaror. Men möjligheterna inom fotografi började också att visa sig, och bakom kulisserna arbetades det febrilt med att ta fram gemensamma standarder, så att t. ex. en skanner från den ena tillverkaren kunde prata med en dator från en annan. Filformat skulle skapas och accepteras, och det var överhuvudtaget en mängd olika pusselbitar som skulle falla på plats. Ordet "digitalkamera" dök upp omkring 1995 och ersatte "elektronisk stillbild". Genombrottet Runt 1990 började det hända saker: PC:n hade blivit så pass billig att man för ett rimligt pris kunde få tillräckligt med datorkapacitet för att skriva och räkna, och prestandan steg kraftigt de följande åren. Datakapacitet och lagringsmedier är lika viktiga förutsättningar för digital foto-grafering som själva kameran. Canon kom 1990 med den första egentliga och användbara digitalkameran, Canon Ion, som prismässigt kunde konkurrera med en bra spegelreflexkamera. Det fick Olympus 3040 plats 50 bilder på en liten 2-tums banddiskett. Bildkvaliteten var dålig men framtiden lovande. Och långsamt men säkert började saker att ta form. Bildformat fastslogs, det dök upp bildbehandlingsprogram med Adobe Photoshop i spetsen och inte minst blev hårddiskarna större, processorerna snabbare och RAM-minne i mängder, kvaliteter och priser som gjorde det möjligt att skapa bildfiler som i storlek möjliggjorde en kvalitetsmässig konkurrens med filmbaserad fotografi. Apples Mac var på den 1 tiden den helt dominerande datortypen när man talade om bildbehandling men i och med introduktionen av operativsystemet Windows 95 började den billigare och minst lika bra PC:n sakta men säkert knappa in på Macens försprång. Under 1995 var Olympus i täten, följt av i synnerhet Canon. Kunderna var främst skolor, institutioner och företag. Även Kodak gjorde många och billiga, enkla digitalkameror, men satsade dessutom på proffsmarknaden och gjorde digitala versioner av Canons och Nikons toppkameror. Den egentliga vändpunkten kom runt 1999. Olympus kunde nu leverera några särdeles kompetenta kameror till konkurrenskraftiga priser, och den 15 juni 28.4.1999 Canon. Upplösning 640*480 (0,3 megapixel) introducerade Nikon den digitala spegelreflexkameran D1, och därmed var de flesta pressfotografer helsålda. Nu var priset rimligt och kvaliteten tillräcklig. D1:an vidareutvecklades 2001 till D1X och D1H, kort efter att Canon till slut kom in i matchen med sin D30. Lämplig utrustning 1881. F. Jay Haynes, självporträtt, 27 år. 2 Teknik För att ha en chans att få kontroll över sina bilder måste man lära sig hur kamera och objektiv fungerar. Dessutom tillkommer en hel del kringutrustning som man också bör behärska. Här kommer tyngdpunkten att ligga på digitala systemkameror eftersom här finns stora valmöjligheter när man komponerar sin utrustning utgående från egna motivområden. Pocketkameran, eller den vanliga knäpparkameran, köps som en enhet och det finns små möjligheter att utöka dess prestanda annat än med större minne och kanske försättslinser för närbilder, vidvinkel och tele. Sensor (Bildelement) Egentligen är det ingen större skillnad på en analog och digital kamera. Enda är att filmen ersatts med en elektronisk film = sensor. Sedan behövs en viss kringutrustning för att använda nyheten. Det finns tre typer av bildelement: CCD eller CMOS och Foveon. De två föregående har ungefär samma funktion med olika konstruktion. CMOS (Canon) drar betydligt mindre ström än CCD (Nikon m.fl.). Foveon X3CCD element kretsen (Fuji) har en annan konstruktion som kan tillåta hög upplösning och kanske blir framtidens bildelement. Ovanpå bildelementet sitter ett färgfilter som gör varje pixel känslig för en grundfärg: röd R, grön G och blå B. Med hjälp av grundfärgerna RGB kan man blanda alla färger. Vitt är summan av alla färger och svart avsaknad av färger. Jämför med en TV-rutan. Färgfiltret är uppdelat i grupper om fyra, varje punkt i gruppen är känsligt för en färg utom grönt som har två punkter (mänskliga ögat är speciellt känsligt för gröna nyanser). Foveon-kretsen fungerar på principen att kisel kan filtrera olika färger. Foveon X3 Blått har dålig förmåga att tränga igenom kretsen medan rött ljus har god. Varje pixel får på detta sätt information om färgen och därav namnet X3. Framför sensorn finns ett s. k. lågpassfilter, som har som uppgift både att skydda sensorn och att filtrera bort infrarött och ultraviolett ljus. Lågpassfiltret skapar automatiskt en viss suddighet i bilden för att motverka moaré (uppträder som flerfärgade ytor på motiv med fint mönster - syns ibland i TV när någon har en finrutad kostym). Det här betyder också att bilden är oskarp och måste skärpas efteråt. Damm på sensorn? Det är oundvikligt, förr eller senare har du damm på sensorn. Egentligen finns dammet på lågpassfiltret som finns framför sensorn. Lågpassfiltret är oerhört känsligt och får aldrig beröras. Det enda rätta är att blåsa bort det. Använd en blåsbälg. Om skräpet inte lossar, sänd till verkstad. Nu skall man inte överdriva problemet. Jag har tagit många tusen bilder med digikamera och endast några gånger haft dammproblem. Det var mycket värre under filmtiden (och svårare att reparera). Moderna kameror har inbyggd dammbortagning. Om man redan har dammprickar på bilden är det lätt att ta bort i Photoshop. 3 Kamerans upplösning En kameras upplösning har betydelse för bildkvaliteten. Kameran till höger har en upplösning på 3,34 megapixel, eller 3 340 000 pixel. Det är tillräckligt för de flesta ändamål och kan ge en hyfsad bild upp till A4 format. Ju fler punkter kameran kan använda för att återge en bild desto mer detaljerad kommer den att bli. Man talar i sammanhanget om kamerans upplösning, alltså hur många pixlar som kameran upplöser bilden i. En högre upplösning ger bättre detalj- och färgåtergivning och därmed också bättre bildkvalitet. Betyder det då att två kameror med samma upplösning också har samma bildkvalitet? Nej, också andra Nikon Coolpix faktorer spelar in. Det är stor skillnad på kvaliteten hos bl. a. objektiv, sökare och inte minst storleken på den sensor som skapar bilden. Om sensorn rent fysiskt är större och upplösningen densamma, blir varje pixel större på den stora kameran, vilket i regel ger bättre bilder. Man får inte heller glömma den programvara, som finns i kameran och medföljande programvara. Det är i dessa program som bildinformationen avkodas och bilden skapas. Hur många pixlar Den hetaste diskussionen just nu är hur många pixlar (punkter) en kameras sensor har/bör ha. Man talar om 4 - 5 milj. pixlar i en vanlig knäpparkamera, systemkamerorna har upp till 12 - 13 miljoner pixlar. Filerna blir också stora – minneskortet fylls snabbt, skrivning till minneskort tar lång tid, hårdskivan på datorn fylls i rasande takt. Så frågan är: Hur många har man verkligen behov av? DPI Det är viktigt att komma ihåg, att bilderna skall framställas i olika upplösningar, beroende på vad de skall användas till. När bilderna skall användas talar man inte längre om pixlar, utan om upplösning i DPI (dots per inch). För dpi gäller att ju högre upplösningen är desto större blir bildfilen. Det är mycket stor skillnad i kvalitetskraven på en bild, beroende på om den ska tryckas på t.ex. tidningspapper eller på glättat papper i en bok, eller kanske publiceras på nätet. Under alla omständigheter gäller att bilden ska levereras i rätt upplösning. Är upplösningen för låg blir bilden inte så bra som den kunnat bli. Är upplösningen å andra sidan för hög leder det inte till något annat än att filen blir onödigt stor. Välj rätt DPI Justera dpi-upplösningen i bildbehandlingsprogrammet. Skärmbilder, t.ex. hemsidor 72 dpi eller 96 dpi Dagstidning 185 dpi Veckotidning 200 dpi Tidskrift 250 dpi Boktryck 300 dpi Skrivare 300 dpi Särskilt när det gäller skrivare är dpi-värdena i tabellen bara vägledande. Se efter om det i praktiken överhuvudtaget är möjligt att se skillnad mellan utskrifter i t ex. 200 och 300 dpi. Vitbalans När man använder film väljer man mellan olika slag av film beroende på belysning. I dagsljus använde man dagsljusfilm och i elljus elljusfilm. I skugga satt man på ett skylightfilter för att minska det blå ljuset. Vitbalans i en digitalkamera är samma som att byta film och detta sker helt automatiskt av kameran och i de flesta fall fungerar det utmärkt. De gånger automatisk vitbalans misslyckas är vid enfärgade motiv där det inte finns någon vit referens att ställa in. Då kan det vara bra att manuellt ställa in 4 vitbalansen efter de förhållanden som råder. Exempel kan vara solnedgångar, "blå timmen" efter solnedgång, natt, etc. Man kan alltid direkt kontrollera resultatet på LCD-displayen och ändra vid behov. Färgdjup Färgdjup är ett mått på hur många färger en bild innehåller. Färgdjupet mäts i bitar. (En bit (b) kan ha två värden, antingen 0 eller 1 – av eller på.) Åtta bitar är en byte (B). Eftersom varje bit har ett 0- eller 1-läge finns det 28=256 möjligheter eller för en bild 256 gråskalor eller 256 färger. Detta räcker till för en svartvit bild eller enkel färgbild (gif-format). Ögat kan urskilja mer än 256 nyanser och därför reseveras en byte (B) för varje färgkanal (RGB) och nu har man till förfogande 256*256*256=16,7 miljoner färger (224). Det sägs att en digital kamera tar bilderna i 24 bitar och levererar i 8 bitar. Detta låter kryptiskt, men leveransen sker i 8 bitar per färgkanal och 8R+8G+8B=24RGB. Varför används då 48 bits färgdjup? Det finns skannrar som behärskar ett utökat färgdjup (16 bit/kanal). Detta ger en ökad möjlighet att arbeta med färgnyanser. Observera att bildprogrammet också skall kunna använda sig av det utökade färgdjupet, t. ex. Photoshop. När bilden är bearbetad skall den konverteras till 24 bits färgdjup. Färgdjup Passar för Färgdjup Färgnyanser Svartvit grafik 1 2 Svartvit bild 8 256 Förenklad färgbild 8 256 24 16,7 milj Fotografi RGB, CMYK eller gråskala Digitalkameran (och data-, TV-skärmen) fungerar i RGB-läge, av vilket det finns två typer: sRGB och Adobe RGB 1998. Den förra typen innehåller färre nyanser än den senare. Färgrymden kan justeras endast i ett fåtal program som t. ex. Photoshop. RGB Utgår ifrån svart (som är brist på färg) till vilken adderas rött, grönt och blått. Kallas också därför för Additiva grundfärger. Detta kan visas med tre projektorer som varje projicerar en grundfärg och skärningspunkten i mitten blir vit. CMYK Utgår från vit färg och drar ifrån Cyan (turkos), Magenta (violett) och Yellow (gul). Kallas för Subtraktiva grundfärger. Summan av dessa färger borde bli svart, men blir i verklighet något smutsbrun-grått. Därför tillfogas K (key) svart färg. CMYK används av skrivare där färg trycks på papper. sRGB eller RGB? De mer avancerade kamerorna ger alternativ att fotografera i färgrymden sRGB eller RGB Vilket skall man då välja? sRGB Färre antal färger och bättre anpassad för visning på skärm RGB Innehåller större antal färger. Används för för utskrift på papper (bläckstråleskrivare). 5 CMYK-läge kan användas i specialsituationer när man vill förvissa sig om att en färg är tryckbar innan man sänder bilden till tryckeriet, men praktiken behöver man inte bry sig om färgmetoder eftersom färgerna automatiskt konverteras till rätt färgläge när de sänds till skrivaren. Bildformat Många digitalkameror har bildformatet ca 4:3 som avviker från 35 mm formatets 3:2 förhållande men är mera anpassad till dator- eller TV-skärmen. Nikons och Canons spegelreflexkameror har förhållandet 3:2. Nytt: Just nu har första kameran för 16:9 formatet introducerats. Anpassat för bredbilds TV. (Se Trender.) Anm. Kameror där man kan ställa in olika bildformat använder hela sensorn och bilden beskärs i efterhand av kamerans processor. Detta för att förenkla direktutskrivning till skrivare (utan att gå omvägen via dator). Fotolabb använder informationen. Det finns program som kanske kan ta fram de kapade delarna av bilden. Gråskala Snabbaste sättet att skapa gråskala är att konvertera i Photoshop eller annat bildhanteringsprogram. Filstorleken minskar till 1/3. Om man skannar in en svartvit bild är det att rekommendera att skanna in i 16,7 miljoner färger och sedan konvertera för att bibehålla all information. Histogram Många mer avancerade digitalkameror kan visa histogram på LCD-displayen. Visar grafiskt spridningen av färg och ljusstyrka. Histogrammet visar om det finns teckning både i mörka och ljusa partier av bilden. Exemplet till höger visar att det finns teckning från svart till vitt. En hög topp för svart (till vänster), och en aning vitt (högra sidan). Det finns en smal spalt till vänster som inte täcks av histogrammet och det är en uppmaning att finjustera exponeringen (kanske -1/3 steg). Interpolering Interpolering är ett matematiskt sätt att bestämma medelvärden. Om värdena inte befinner sig på en rak linje utan på en kurva måste man använda interpolering. I bildsammanhang innebär det att sätta in pixlar mellan befintliga om man förstorar en bild. I figurparet till vänster är det enkelt - alla pixlar är av samma färg (röda) och det är bara att sätta in några röda till mellan de befintliga. I figurparet till höger blir det besvärligare, rött och grönt, och mellanrummet mellan dem skall fyllas med någon färg. Nu behövs interpolering. Det här visar också att man inte kan förstora en bild med gott resultat. Vid förstoringen måste tillföras pixlar med konstgjord/uppskattad färg. 6 Färgbrus Det finns lågkänslig, finkornig film och högkänslig, grovkornig film. Men det finns inte högkänslig film med fint korn. Samma är det med den digitala bilden. Om man ställer in hög känslighet, t. ex. 1600 ISO får man också grovt korn, eller färgbrus. Bruset ger sig tillkänna som olikfärgade pixlar i en yta som borde vara jämnfärgad. Bilden till höger är en delförstoring ca. 5-6 gångers förstoring av en kvällsbild tagen med 400 ISO. De flesta digitalkameror ställer automatiskt in känsligheten efter behov. Vill man styra exponeringen kan man själv ställa in känsligheten. Viktigt är också kamerans egen programvara. Två likvärdiga kameror kan prestera olika mängd brus under exakt samma förhållanden. Kameror kan ha en funktion som minskar bruset men det tar en avsevärd tid, flera sekunder, och under den tid är kameran låst. En fysiskt liten sensor ger i allmänhet mera brus än en kamera med stor sensor. Bruset kan minskas med lämpligt program, t. ex. NeatImage som kan laddas ner från Internet och är kostnadsfritt att använda för privat bruk. Från sensor till minneskort Bilden fångas på sensorn och lagras på kamerans minneskort. Men före lagringen passerar informationen kamerans processor. I processorn behandlas bilden enligt de parametrar man givit i inställningsmenyer eller som tillverkaren programmerat in. Här kan man själv ställa in filformat, pixelantal, komprimering, kontrast, färgmättnad, skärpa, vitbalans, ISO, etc. Råformatet sparas direkt på minneskortet. Alla ändringar sker i ett bildbehandlingsprogram. 7 Kameratyper Kompaktkamera (Pocketkamera) Den traditionella kameran där filmen ersatts med en sensor. De finns i många prislägen, alltifrån de simplaste som saknar alla de egenskaper man önskar till avancerade kameror som innehåller mer funktioner än man behöver. En viktig detalj är objektivet som bör ha tillräcklig ljusstyrka (omkring 2,8) samt förmåga att rita skarpt. Zoomomfånget borde vara minst 3X. (Observera att den s. k. digitala zoomen är värdelös. Bilden beskärs och resultatet interpoleras upp till normal bildstorlek. Det kan man göra bättre i Photoshop och dessutom ha marginal kring bilden.) Här lönar det sig att läsa kameratester för att kunna skilja smörja från excelenta produkter. Här gäller väl att man betalar för vad man får. Stora kända märken står också för sina produkter, t. ex. Canon, Nikon, Konica-Minolta (sålt åt Sony), Olympus, m. fl. Canon PowerShot S2 IS Nikon Coolpix 8400 Spegelreflexkamera ESR (enögd spegelreflex, på engelska SLR). En avancerad elektronisk kamera där filmen ersatts av en CCD, lagringsmedium (= något slag av minneskort) och en buffert att lagra bilderna i innan de skrivs till kortet. Dessutom en display (LCD) på baksidan som visar bilder efter exponering och på minneskortet. (Observera att man kan inte använda displayen som sökare vid fotografering eftersom spegeln är i vägen men numera kan man = Live view.) Kameratypen är en del i ett system och en stor del av tillbehören är samma som till filmversionen och kan användas. Ibland har vissa begränsningar införts, t. ex. att manuella objektiv fungerar inte ljusmätningen (Nikon D70 - D90 och enklare versioner.Nu har det kommit kameror med inbyggd dammbortagning.). Nikon D2x En nackdel i en digital ESR är avsaknaden av film som dras fram. Bildsensorn är fast och med tiden samlas damm som ger sig tillkänna som svarta prickar. Det är svårt att själv rengöra sensorn och i värsta fall kan man helt förstöra den. Dammet kommer i allmänhet vid objektivbyten så det gäller att hålla objektiv och kamerahus dammfria. En annan orsak kan vara att kameran är påslagen vid byte, och då är sensorn elektriskt laddad och suger åt sig damm. Läste 8 på Fotosidan att byte av sensor kostar ca. 6000 kr när kamerahusets pris är ca. 9000 kr. Det lönar sig att föra kameran till specialist när det blir för mycket damm på sensorn. (Själv har jag ännu inte en endaste dammprick på sensorn efter ca. 3000 exponeringar, så man bör inte överdriva problemet.) En annan nackdel är att alla fina, dyra vidvinkelobjektiv blir till normal- eller teleobjektiv. Detta beror på sensorns mindre storlek i förhållande till det filmformat objektiven ursprungligen konstruerats för. (Det börjar komma objektiv speciellt för digitalkameror, både märkes- och fristående tillverkare.) Nya trender Får en kamera se ut hur som helst? Ja, varför inte, bara den är funktionell och passar bra i handen och för ögat. Kameran till höger, Casio Exilim, representerar en ny trend: Den tunna kameran. Den är inte tjockare än en kulspetspenna och övrigt i kreditkortsformat (nästan). Optisk sökare saknas. LCD:n på baksidan är stor, 2" - 2½". Det verkar som de senaste försäljningsargumenten gäller vem som har störst LCD. Den är som gjord att förvara i skjortans bröstficka, (men tål den fukten?) Casio Exilim EX-5500 9 Sony Cyber-Shot har inbyggt det mesta en fotograf behöver, t. ex. stort zoomomfång (upp till 15 gånger), fantastisk närgräns, blixt, all den automatik man kan önska sig. P. g. a. sin konstruktion kommer inget damm in i kameran. Stor vridbar LCD på baksidan. Kort sagt allt som man finner i en digital systemkamera, men hittills har alla en sak gemensamt: en usel digital sökare (men LCD:n går att använda hela tiden). Sony Cyber-Shot DSC-H1 Panasonic Lumix DMC-LX1 är den första kameran gjord för TV-formatet 16:9. Kamerahuset av aluminiumlegering. Objektiv Leitz 28 112 mm f/2,8 - 4,9. Optisk sökare saknas. Man är hänvisad till 2,5" LCD på baksidan av kameran. Det blir intressant att se om det kommer efterföljare. (Javist har det kommit i massor hösten 2007.) Åtminstone ställer det till problem för objektivtillverkarna eftersom objektivets skärpecirkel utnyttjas dåligt. (Bilden skall vara skarp ända ut till kanterna.) Det är också intressant att notera att traditionella elektronikföretag gett sig in på fotobranschen, t. ex. Panasonic, Sony, Samsung, HP. De Lumix DMC-LX1 har elektronikkunskap och löst bristande kamera- och optikkunskap genom att köpa från kända tillverkare, t. ex. Leitz, Zeiss. Kameramobiler Det finns två miljarder (ja, du läste rätt, 2 000 000 000 st. enligt textSTV sept. 2005) mobiltelefoner i bruk i världen. Kameramobiler har funnits i några år och var rätt så anspråkslösa i starten. Ca 0,3 milj. pixlar och ett luddigt objektiv. Mobiloperatörerna utvecklar sina tjänster och överföringen (och andra tjänster) blir allt snabbare. I dag pressar mobiltillverkarna in sensorer med tre milj. pixlar och objektiv från kända tillverkare. Problemet i dag är att förse mobilerna med tillräckligt avancerade objektiv (utrymmesbrist) för seriös fotografering. men vänta bara, snart finns de. Kameramobilerna är redan en plåga i skolor och på krogen, samt underlättar industrispionage. Snart är varje ägare möjlighet att bli en paparazzifotograf. Nokia N90 kameramobil. Objektiv f/2,9 - 5,5 mm. Autofokus, 2 milj. Pixel. Bild och video + en massa annat. Ja - den fungerar också som telefon. Det är dags att ta kameramobilerna på allvar. 10 Kuriosa Minox, känd tillverkare av spionkameran med samma namn, har tillverkat några kameror som påminner om klassiska filmkameror men i miniatyrformat. Några av dem är digitala. På bilden Rolleiflex och Leica M3. De har blygsamma data, inget zoomobjektiv (originalen har fast brännvidd). Minox Hur skulle det vara med en panoramakamera i det klassiska formatet 6*17 med en sensor som innehåller 160 miljoner pixlar (7500*21250 pixlar). Här finns resurser att blåsa upp till jätteförstoringar. Pris ca. 21000 €. Tillverkare Seitz Phototecnik AG, Schweitz. Seitz Digital camera Filformat Det finns ett antal olika filformat för digitala bilder. Till de flesta avancerade bildbehandlingsprogram som Adobe Photoshop och Corel Photo-Paint finns specialformat som gör att man kan bearbeta bilderna och spara en mängd tilläggsinfonnation utöver själva bilden. Man kan också spara bilden i olika format beroende på vad den skall användas till. GIF Graphics Interchange Format är en standard för icke-förstörande komprimering av bilder. Formatet är populärt på webben eftersom det finns möjlighet att skapa enkla animationer. En GIF-bild kan endast innehålla 256 färger och är inte lämpligt för fotografier men lämpligt för grafiskt material. JPEG JPEG står för Joint Photographic Experts Group. Bilder i JPEG-format har alltid 3 bytes (24 bitar) per pixel. JPEG-bilden kan innehålla 16,7 miljoner färger och lämpar sig därför bra för fotografier. På grund av den effektiva (men förstörande) komprimeringen har JPEG blivit ett standardformat på Internet. Många digitalkameror använder JPEG som standardformat. Egentligen är JPG en färdig produkt för webben eller utskrift och aldrig något man jobbar med. Det är bättre att spara i .psd som inte har förstörande komprimering (men det blir stora filer). TIFF TIFF (Tagged Image File Format) utvecklades som ett flexibelt format för att föra över bildinformation från t.ex. bildläsare till bildbehandlingsprogram. Formatet används flitigt i desktop publishing-sammanhang. 11 RAW Formatet innehåller obearbetad bildinformation som den registreras på sensorn. Indexet kan vara något annat, beroende på tillverkare. Nikons .raw heter .nef men behandlas på samma sätt. Bilderna bör efterbehandlas i något bildhanteringsprogram. Raw-bild öppnad i Photoshop CS4. Här skall man ställa in färgbalans, exponering, skärpa och en hel massa annat innan bilden går vidare till redigering. Sedan kan den sparas i valfritt format. PSD När man redigerar ett fotografi i Photoshop och öppnat t. ex. ett justeringslager och lagerpaletten visar två eller fler lager, föreslår programmet att filen skall sparas som .psd. Väljer man Spara som (Save As) kan man spara i .jpg eller .tif (och många fler alternativ), men Photoshop envisas med att fråga om man inte också skall spara som .pdf. Varför? En .pdf-fil innehåller alla de lager som skapats och det har man nytta av om man senare fortsätter med redigeringen. PSD är Adobes eget format. Bilden är inte komprimerad vilket betyder stora filer. Nåja, hårdskivor och DVD-skivor är billiga i dag - det lönar sig att spara också som .psd. Andra bildredigeringsprogram har egna index. Observera att en .psd-fil kan skrivas ut från Photoshop. 12 Photoshop CS4 Objektiv Objektivet är den viktigaste detaljen på en kamera. Dess uppgift är att avbilda skarpt utan färgeller distortionsfel. Är objektivet dåligt, ger oskarpa bilder, är också hela kameran värdelös, men man bör ställa kravet på objektiv i relation till önskat resultat. Om man nöjer sig med 9 * 12 kopior behöver man inte ställa så höga krav som om man vill skriva ut A4 eller större. Alla tillverkare har ett imponerande stort urval objektiv. (Canon) Bränvidder i digitalåldern En gång i tiden hade nästan alla kameror samma filmformat (syftar på 35 mm formatet – givetvis finns andra format). Då visste man exakt bildvinkeln hos ett objektiv och också övriga egenskaper såsom skärpedjup vid olika bländare. Nu, när bildsensorn kan ha vilket format som helst förändras objektivets bildvinkel i förhållande till sensorns storlek. Här kommer en förvandlingstabell för de vanliga sensorstorlekar och brännvidder (bildvinkel horisontell, brännvidder i mm): Observera att jag i detta kompendium är konservativ och i följande beskrivning om brännvidder relaterar till fullformat. Supervidvinkel Sensorstorlek [mm]/ bildvinkel 100° Fullformat 36*24 15 DX (23,7*15,6) 90 Vidvinkel Normal Kort tele 80° 70° 60° 50° 40° 30° 18 21 26 31 39 50 10 12 14 17 21 26 APS-C (22,7*15,1) 9,5 11 13 16 20 4/3" (17,8*13,4) 7,5 9 11 13 2/3" (8,8*6,6) 3,7 4,4 5,2 1/1,8" (7,7*5,3) 3 3,6 1/2,5" (5,8*4,3) 2,4 1/2,7" (5,3*4,0) 1/3,2" (4,5*3,4) Långt tele 20° 15° 10° 7,5° 5° 2,5° 68 102 137 206 275 412 875 33 45 67 90 136 181 271 543 24 32 43 64 97 130 174 261 522 15 19 25 34 51 68 102 136 204 408 6,3 7,6 9,4 12 16 25 33 50 67 101 202 4,3 5,1 6,2 7,7 9,9 13 20 27 41 55 82 165 2,9 3,5 4,1 5 6,2 8 11 17 22 33 44 66 133 2,2 2,6 3,1 3,8 4,5 5,7 7,3 10 15 20 30 40 50 131 1,9 2,3 2,6 3,2 3,9 4,9 6,2 8,5 11 17 26 34 52 103 Källa: Allt om Digitalfoto 13 Objektivets skärpecirkel Ibland hänvisar jag till objektivets skärpecirkel. Ett objektiv skapar en cirkelrund bild, skarpast i mitten och mera oskarp och kontrastlös längre ut i kanten. Nu gäller det att placera bildrutan på det ställe där bilden avbildas med tillräcklig skärpa. Objektivtillverkarna har problem, i synnerhet med vidvinkelobjektiv, eftersom avståndet från objektivets brännpunkt till hörnen av bilden är större än i mitten. Därav ljusbortfall i hörnen = hörnen blir mörka. Brännviddsförlängning I annonser och kamerabroschyrer för digitala kameror nämns begreppet brännviddsförlängning. (Det finns endast ett fåtal kameror med sensor som motsvarar det ursprungliga 35 mm formatet.) Egentligen borde man tala om bildvinkelförändring, men vem kommer ihåg ett objektivs bildvinkel (ex. 135 mm objektiv = 18°). Det är lättare att berätta vad objektivets brännvidd på digitalkameran motsvaras av på en 35 mm kamera. Brännvidd, ljusstyrka, skärpedjup är fortfarande det som anges på objektivet, inte vad det motsvarar. (Bilddvinkeln mäts på diagonalen.) Om exempelobjektivet 135 mm sätts på en digital ESR med förlängningsfaktor 1,6 är den skenbara brännvidden 135 * 1,6 = ca. 210 mm. Men objektivet har inte förändrats, längd och ljusstyrka är den ursprungliga. Bildvinkeln har ändrat till 13,5°, vilket motsvarar 210 mm brännvidd. Bildvinkeländring för olika stora sensorer, fullformat (Canon, Nikon och Sony) och DX-format (Nikon m. fl.) 14 Objektivets konstruktion Objektivet på bilden är utbytbart Canon Zoom 24-85 mm / f 1:3,5-4,5 och passar både för traditionell 35 mm. kamera och digital ESR. Det har följande egenskaper: 1 Filtergänga, i dethär fallet i67 mm. (Enklare pocketkameror kan helt sakna filtergänga.) 2 Zoomobjektiv med upp till 18-20 linser som rör sig i grupper eller enskilt och ibland tillverkade av specialglas. 3 Manuell zoomring. (Pocketkameror saknar oftast ringen och zoomningen sker med motor.) 4 Bländare som reglerar hur mycket ljus som släpps in i kameran. Bländaren är av iristyp, vilket innebär att den består av ett antal lameller som vrids innåt och minskar ljusöppningen. Förutom att den påverkar exponeringen inverkar den också på skärpedjupet. 5 Elmotor för bländaren. Kan också vara mekanisk och ställs in med en ring placerad runt objektivet. 6 Skärpeinställningsmotor och kretskort. I detta fall sköts skärpeinställningen av en ultraljudmotor, USM, men det finns på enklare objektiv en vanlig elmotor i kamerahuset som sköter samma sak. Via kretskortet, kallas också CPU, kommunicerar objektivet med kameran. Kameran berättar var skärpan skall ställas och vilken bländare och objektivet bekräftar att uppgiften är slutförd. 7 Manuell avståndsinställningsring. Kan vara bra när kameran inte hittar skärpan p. g. a. enfärgad yta, eller annars bara ställer in på fel avstånd. Objektiv för digital ESR I princip kan alla autofokusobjektiv för 35 mm fullformatkameror användas på digitala ESR. Objektivens skärpecirkel är större än vad som behövs för det mindre bildformatet och det är bara bra, för man utnyttjar det bästa i objektivet. Nackdel är att ett supervidvinkelobjektiv blir vidvinkelobjektiv. Framför bildsensorn finns en glasskiva (lågpassfilter) som eliminerar bl. a. infrarött ljus och den kan skapa reflexer i objektivets bakre lins. Dessutom uppstår andra problem p. g. a. samma skiva. Nu börjar det tillverkas objektiv mera anpassade för det mindre digitalformatet, i synnerhet korta brännvidder. Observera att de nya objektiven inte kan sättas på en fullformat ESR. Bildstabilisator Alla tillverkare har i dag infört bildstabilisering. Det har utkristalliserats två lösningar: Rörligt linspaket i objektivet. Objektivet/kameran känner av kameraskakningar och kompenserar genom att flytta linspaketet. Kan skräddarsys för objektiv med olika brännvidd och ljusstyrka. Som bonus erhålls dessutom en stabil bild i sökaren. Nackdelen är dyrare objektiv. Rörlig sensor. Kameran känner av skakningar och sensorn rör sig i takt med skakningarna. En stor fördel är att alla objektiv har bildstabilisering. Nacdelen är att om stabiliseringen går sönder påverkar det all fotografering (reparation eller ny kamera) Sökarbilden fortfarande suddig. Bildstabilisering i objektiv och kamerahus 15 Autofokus Alla kameror med fast objektiv har autofokusmotorn i kamerahuset (pocketkameror). Det har också alla ESR-kameror för enklare objektiv. Behovet av bättre fokuseringsmotor uppstod med långa teleobjektiv och makroobjektiv där utdraget är stort. Dessutom var motorn i kamerahuset högljudd och långsam. Nu får man en snabb reaktion på avståndsinställningen och dessutom praktiskt taget ljudlös. Om det dessutom kombineras med intern avståndsinställning förändras inte objektivets längd och objektivet blir mycket stabilt. Motorerna i de mest avancerade objektiven fungerar med ultraljud. Nikon har gått ett steg längre, på gott och ont, när de slopat fokuseringsmotorn i kamerahuset i sina billigaste instegsmodeller, t. ex D5000. Detta innebär att man inte kan använda objektiv som saknar inbyggd fokuseringsmotor. Två versioner av fokuseringsmotorer (Canon USM I och USM II) Fast brännvidd Här kan man dela in objektiven i supervidvinkel-, vidvinkel-, normal- och teleobjektiv samt specialobjektiv. Gemensamt för alla objektiv med fast brännvidd är att de kan tillverkas med hög ljusstyrka, optiska fel eliminerade, låg vikt till hyfsade priser. Nackdelen är att man själv får fungera som zoom, d. v. s. ta ett eller flera steg framåt eller bakåt. Supervidvinkel Brännvidd 14 - 20 mm. Komplicerad tillverkning och blir dyra vid höga ljusstyrkor. Supervidvinkel(Canon EF14 mm f/2,8L USM) 16 Vidvinkel 24 - 35 mm. Relativt billiga vid normala ljusstyrkor (f/2,0 -f/ 3,5). Små och lätta. Nikon 28 mm f/2,8 Normal Cirka 50 mm. Skarptecknande, höga ljusstyrkor (f/1,4 - f/1,8). Billiga. Roterar frontlinsen? När man köper ett objektiv kan det vara bra att kontrollera om frontlinsen roterar vid avståndsinställning. Om den roterar blir det i praktiken omöjligt att använda polarisationsfilter. Ljusstarkt normalobjektiv (Canon EF50 mm f/1,4 USM) Tele Här borde man dela in objektiven i lång brännvidd och tele. Teleobjektiven har en negativ lins längst bak som gör att den fysiska längden är mindre än brännvidden. Relativt billiga utom de stora brännvidderna med hög ljusstyrka som är svinaktigt dyra. Ofta kombinerade med bildstabilisator. Ljusstarkt teleobjektiv (Canon 400 mm f/2,8L IS USM) 17 Zoomobjektiv Man får bra mycket mera än ett rör och några glasbitar. Ett zoomobjektiv är en komplicerad konstruktion som består av upp till 20 linser ordnade i ett antal grupper. Med hjälp av att grupperna förskjuts sinsemellan sköter man om zoomning och skärpeinställning. Dessutom önskar man gärna att objektivet tecknar skarpt och med hög kontrast under hela zoomomfånget, på alla bländare och på alla avståndsinställningar. Dessutom önskar man ett stort zoomomfång. Man måste komma ihåg att ett objektiv är en kompromiss av många faktorer. Man kan inte få allt. Zoomobjektiv (Canon EF 24 - 70 mm f/2,8L USM) På bilden till höger visas zoomobjektivets stomme med kammar som styr de olika linsgruppernas rörelse vid zoomning och avståndsinställning. Många zoomobjektiv har dessutom en makrofunktion som tillåter fotografering ner till skala cirka 1:2,5. Man kan dela in objektiven i några huvudgrupper. vidvinkel- (21 - 35 mm), normal- (35 70 mm) och telezoom (70-300mm). På denna front händer mycket just nu. Nya objektiv anpassade för den mindre sensorn (APS-format) och zoomobjektiv som täcker allt större brännviddsomfång. Vad skall man kalla ett zoomobjektiv på 18 - 200 mm: vidvinkel, normal eller tele? Zoomobjektivens ljusstyrka är ganska anspråkslösa, oftast f/3,5 - 5,6. Ljusstyrka f/5,6 är ett magiskt värde eftersom de flesta ESR:s autofokus inte fungerar med ljussvagare objektiv. Vill man ha högre ljusstyrka, f/2,8 på hela brännviddsområdet måste man gå över till proffsobjektiven där både storlek - vikt och pris ökar dramatiskt. Samma objektiv i genomskärning (längsta brännviddsinställning överst) Läste på Fotosidan.se om en fotograf som efter en dag med sitt nya zoomobjektiv (Sigma) hade fått sensorn nedsmutsad med damm och annan gegga. Svaren från andra läsare var: omöjligt, inbillning, kanske, säkert – en massa synpunkter. Jag tror att objektivet förorsakat problemet. Zoomobjektiv fungerar som en luftpump och som vid zoomning sätter damm och annat skräp i rörelse och som så småningom sätter sig på sensorn. Nu var det fråga om ett nytt objektiv och det kan innehåller rester från tillverkning, damm, metall- och plastspån, fett. Ett objektiv suger in orenheter om det används i smutsig miljö, i stad eller på våren och sommaren med all pollen i luften. Samma problem är mindre tänkbart med objektiv med fast brännvidd där volymändringen är minimal vid avståndsinställning. 18 Makroobjektiv Objektivet är avsett för närbildsfotografering. Det är konstruerat att ge en skarp bild ner till skala 1:1, dvs. motivet återges i naturlig storlek på filmen/sensorn. Ljusstyrkan är i allmänhet f/2,8 eftersom man måste beakta att ljusstyrkan minskar två steg vid fullt utdrag och ljusstyrkegränsen för autofokuskameror är f/5,6. Ljusstyrkan minskar? Javisst, när objektivet är inställt på skala 1:1 är utdraget lika stort som brännvidden. Ex. ett 50 mm. makro-objektiv + 50 mm. utdrag ger en brännvidd på 100 mm. Linsdiametern är fast, vilket ger att det går dubbelt fler diametrar på brännvidden (se definitionen på bländare tidigare i kompendiet). En ljusstyrka på f/2,8 blir f/5,6 vid fullt utdrag. Man behöver inte bry sig om exponeringskompensation eftersom kamerans automatik tar hand om exponeringen. Makroobjektiv (Canon EF100 mm f/2,8 Macro USM) Skala 1:1, bländare f/2,8 Vad betyder symbolen? Ovanpå kamerahuset. hittar man denna symbol. Den kan vara röd, vit eller gjuten i/på kåpan. Den visar var filmplanet/sensorn är belägen. All avståndsinställning sker och mäts från filmplanet. Skala ca 1:4 Vad är skärpa? En punkt som är skarpt inställd avbildas på filmen som en punkt för att sedan bli en allt större cirkel vartefter den glider utanför skärpeinställningen. Skärpan är beroende både på objektivets och filmens upplösningsförmåga. Ögat kan inte urskilja detaljer som är mindre än 50 till 90 bågsekunder. I klartext betyder det att en oskärpecirkel med mindre diameter än 0,03 mm på ett småbildsnegativ och 0,05 mm på ett 6*6 negativ anses ge tillräcklig skärpa för efterföljande förstoring. 19 Perspektivobjektiv Objektivet används för arkitektur- och studiofotografering. Ofta anges typen med index TS. T betyder Tilt, dvs. objektivet kan vridas upp - ner och det ger som resultat att skärpeplanet lutas, t. ex. om man tar en bild av ett dukat matbord och vill ha skärpa över hela bordet (På en normal kamera är skärpeplanet parallellt med filmplanet). S innebär att objektivet kan förskjutas upp - ner och eliminerar störtande linjer, t. ex. om man fotograferar en hög byggnad och vill ha väggar och fönster parallella. (Det senare går också att fixa i Photoshop.) Till detta krävs en stor skärpecirkel eftersom bilden skall kunna flyttas omkring innanför skärpecirkeln. På grund av sin komplicerade konstrution saknar objektivet ofta all automatik – allt ställs in manuellt. Tilt/shift-objektiv (Canon TS-E24 mm f/3,5L) TS-objektivets stora skärpecirkel Observera hur skärpeplanet följer klockan på bilden till vänster. (Nikon objektivbroschyr). 20 Fish-eyeobjektiv Ett objektiv med extremt stor bildvinkel, 180° eller större. Bilden blir cirkelrund på filmen, alternativt 180° diagonal bildvinkel och raka linjer avbildas bågformade i bildens ytterkanter. Användningsområden är astronomi, meteorologi, men också konstnärligt bruk. Anm. Objektivet på bilden är speciellt eftersom det tillsammans med Nikons Capture program kan räta upp de böjda linjerna i bildens ytterkanter. Detta är möjligt när man känner till objektivets egenskaper. Resultatet blir en bildvinkel på cirka 145° horisontellt. Nikon 10mm f/2,8 Exemplet ur Nikonbroschyr. (Fotograferat med ovanstående objektiv.) Spegelobjektiv Objektivfamiljens mörsare. Konstruktionen är densamma som för teleskop. Objektivet har fast bländare, ofta f/5,6 för 500 mm brännvidd, f/8 för 1000 mm och f/11 vid 1600 mm. Punkter i oskärpa visas som luddiga cirklar. Fördelen med objektivtypen är låg vikt och litet format. Endast manuell avståndsinställning, saknar bländare och objektiven saknar CPU (vad jag känner till just nu). Spegelobjektiv 21 Extender Extender, eller brännviddsförlängare, har som uppgift att förlänga ett objektivs brännvidd. De vanligaste förlängningsfaktorerna 1,4 och 2 gånger. Men man får inget gratis - ljusstyrkan minskar samtidigt med ett eller två bländarsteg. De riktigt fina förlängarna är dedicerade för ett eller några objektiv. Här om någonsin gäller uttrycket "Smakar det så kostar det". Det finns fristående tillverkare av brännviddsförlängare, men man skall inte vänta sig för mycket. Dålig skärpa och kontrast. Det går att sätta två förlängare efter varandra, men resultatet är allt annat än lyckat. Observera att de flesta kamerors autofokus inte fungera vid ljusstyrka under f/5,6. Förlängaren är en komplicerad konstruktion. 1,4X och 2X extenders (Canon EF1,4xII och EF2xII) Den skall överföra hela kamerans automatik till objektivet (och tvärtom). Innehåller ett linspaket om 4 - 6 linser. Priset är samma som för ett bättre objektiv. Rekommenderas inte för zoomobjektiv eller bör vara speciellt anpassat för objekivet. Varför vita objektiv? Canon införde vit färg på några av sina långa objektiv för att de reflekterar värme bättre än svarta och på det sättet bli mera mekaniskt stabila. Nu har vita objektiv blivit synonymt med dyrbara proffsobjektiv. Nikon följde efter och tillverkar Canon EF600 mm f/4L IS USM några av sin objektiv delvis vita. Det finns andra sätt att visa att man har ett dyrbart objektiv: Canon har en röd ring ytterst på sina prestigeobjektiv och Nikon, Sigma har en motsvarande guldfärgad ring. Från kamera till dator USB-sladd Dagens digitala kameror har USB uttag och ansluts med en kabel till datorns USB anslutning. USB finns på datorer med Windows 98 SE, 2000 och nyare. Här behövs inga driver, programmet känner automatiskt om kameran kopplas in. Observera att under nerladdning av bilderna används kamerans batterier och tar de slut kan all data förstöras på kortet. (Märkte att Nikon D70s vägrar föra över bilder om batteriladdningen är låg. Kanske andra märken har samma egenskap?) För äldre Windows 95-98 behövs en driver (programfil) som gör att datorn känner igen kameran och sedan uppfattas kameran som en normal diskenhet. Ansluts till serieporten. Olidligt långsamt. 22 Kamerans program Med varje kamera följer en knippe program som är mer eller mindre bra. Men inget av dem överträffar Photoshop. Det man mindre tänker på är att kameran också styrs av program. T. ex. brusreduceringen kan variera oerhört mellan olika kameramärken. Dessa program kan också uppgraderas så det lönar sig att besöka märkets hemsida. I princip går uppgraderingen till så att man laddar ner uppgraderingen och kopierar över den till minneskortet. Sedan går man till kamerans meny och följer instruktionerna. Kortläsare Nyare datorer kan ha kortläsare färdigt installerade för de vanligaste korttyperna, och då är det bara att sätta in kortet i datorn och ladda ner. Mellanlagring Kortläsare Minneskortet är fullt - långt till närmaste fotoaffär. Vad gör jag? Ett sätt är att ha med sig en knippe minneskort (att inte ha alla ägg i samma korg) eller ta i användning sitt nya externa lagringsmedia med inbyggd kortläsare. Till kortläsare kan anslutas de allmännaste korten eller kameran via USB-sladd. Kortläsaren innehåller en hårdskiva samt en LCD-display. Den är batteridriven. (Pris 250 € - 350 €, det motsvarar många minneskort.) Anm. Numera används mini LapTop som kostar ungefär samma. Vosonic XD-drive Långtidslagring Efter en tid har det samlats en massa bilder på hårdskivan och det blir aktuellt att arkivera dem. Detta är också en säkerhetsfråga eftersom hårdskivor har en tendens att gå sönder. Ett sätt är att bränna på DVD- eller Cd-skiva. Problemet är att ha en översikt över sitt bildbibliotek. Det har givits ut ett otal bildregisterprogram, och något har troligtvis levererats med kameran. När det går fel Det kan hända att man inte får ut sina bilder, t ex för att batteriet tagit slut i kameran under nerladdningen. Resultatet brukar bli att kortets FAT (File Allocation Table) förstörs och data kan inte hittas. Men all data finns fortfarande på kortet, det är bara det att adressregistret till kortet skadats. Det finns ett program, t. ex. Don’t Panic som kan läsa innehållet fastän registret skadats. Finns på fotofirmor och priset är ganska lågt /finns också på Internet för fri nedladdning). (Man kan jämföra med det gamla Dos-programmet Undelete som också återskapar filer som raderats. Troligtvis är varje fils första bokstav ersatt med ?. Numera har Windows skapat en papperskorg, och har man en gång raderat från papperskorgen finns det inget program i Windows som kan återskapa filerna. (Det finns program på Internet som återskapar raderade filer.) 23 Räddningsprogram Tillbehör Trådutlösare Trådutlösare, kabelutlösare eller fjärrkontroll - många namn - är ett måste vid fotografering på lång tid. Tråd Detta är den mekaniska versionen. En tråd i ett hölje. Höljet försett med konisk standardgänga som skruvas fast på kameran. Avtrycket kan vara försett med låsskruv för långa exponeringar. Längd max. ca. 50 cm. Behövs längre utlösare finns det pneumatiska tillbehör som fungerar med tryckluft. Trycket skapas av en gummiboll och går vidare genom en gummislang och på kamerasidan finns en luftcylinder som sköter avtrycket. Beteckningen B (Bulb) på kamerans tidsinställning kommer från denna konstruktion. Traditionell trådutlösare Kabel Kamerorna förändras och nu används elektriska kablar för fjärrutlösning. Det finns ingen standard. Nu kan tillverkarna ta hutlösa priser för en tryckknapp och en bit ledning. Fjärrkontroll Den moderna tekniken har gett oss fjärrkontroller till TV, videospelare, osv. Så också till kameror. Räckvidd kanske 10 meter. Sensorn placerad på kamerans front och det kan försvåra användningen (men underlätta självporträtt). Radio Tillbehör avsett för t ex naturfotografer, ställen där det är farligt att vistas, trafikövervakning. Med sändaren kan man (ibland) avfyra flera olika kameror eller alla på en gång. Fjärrkontroll (Olympus) Radioutlösare (Nikon) Batteri När man använt en digitakamera är det bara att konstatera: De slukar batterier. Utan batterier är den lika bildskapande som en tegelsten. Batterier kan var av två typer: standardbatterier, engångs eller uppladdningsbara (oftast AA-typ), eller specialbatterier, också här engångs eller uppladdningsbara. När man står inför kameraköp kan det vara bra att fråga vilken typ och vad de kostar. Engångstyp, alkaliska Kan användas i nödfall. Köp den typ som är avsedda för strömkrävande apparater. Fördelen är att man får tag på dem överallt 24 Batterier, AA-storlek Nickel-kadmium Ni-Cd batterier är laddningsbara och finns i alla förekommande typer. Man bör använda batterierna till slut innan man laddar eftersom de har ett minne, som gör att om man ofta laddar när batteriet är halvladdat, tror batteriet att det då redan är slut. Kräver laddare och tillgång till ström. Laddningstid upp till 14 timmar. Batteriladdare Nickel-metallhydrid Ni-Mh har ca. 40% högre kapacitet än Ni-Cd. De kräver speciella laddare eftersom de är känsliga för överladdning. Har ingen minneseffekt. Finns i de flesta standardstorlekar. Lithium-Ion batterier Uppladdningsbara batterier med hög kapacitet. Levereras med dyrare kameror tillsammans med anpassad laddare. Märkesanpassade. Dyra. Lithium-Ion (för Nikon) Minneskort Här kan man tycka att standardiseringen inte fungerat. Men man måste komma ihåg att utvecklingen varit enorm på bara några år och de minneskort som fanns för några år sedan är idag förlegade. T. ex. Smartdrive har begränsningen max. 128 MB p. g. a. intern minneshantering. Men ändå, det finns alltför många typer. De tidigaste kamerorna hade tapekasett för lagring av bilder, men i dag har man övergått till flash-minneskort som är mycket snabbare. Och snabba kort krävs för filstorlekarna växer – det skall gå snabbt att skriva till kortet – och med dem kraven på lagringskapacitet. Till dagens kameror bör man köpa så stort kort som möjligt, helst 4 GB eller 8 GB (eller 64 GB, som är största minnen just nu). Minneskort Stativ Stativ är ett måste när ljuset tar slut. Det är tungt att släpa med sig, men ändå, när man väl använt det och man ser resultatet känns det skönt. (Stativfästets gänga är ¼" UNC eller gammal beteckning ¼" Withworth.) 3-bensstativ Stativet skall vara stabilt, med ben som inte böjer sig vid belastning, samt ha ett välkonstruerat huvud (där man skruvar fast kameran), som går att vrida i alla tre dimensioner. Huvudet kan bestå av en kula med ett enda låsvred som låser kamerans position – bäst, eller av ett panoramahuvud som måste ha två - tre olika låsvred för att fungera. Panoramahuvudet kan vara försett med gradtal horisontellt som är praktiskt vid panoramafotografering. Det finns också att få vattenpasslibell inbyggd i panoramahuvudet. Stativet skall vara försett med mittpelare så att man kan finjustera höjden – återigen ett låsvred. Mittpelaren kan vara omsvängbar för närbilder, men jag åtminstone har funnit det opraktiskt – kameran är då upp och ner. Benen kan vara försedda med ett stag som ytterligare stabiliserar. Allt detta får inte väga mer än man orkar släpa med sig. Ett tips att öka stabiliteten – häng upp 25 3-bensstativ kameraväskan på stativet vid användning. Väskans höga vikt, man har alltid med sig en massa extra, gör att stativet står stadigt. Det är viktigt att man får rätt arbetshöjd. Enbensstativ Denna stativtyp verkar vara det förnuftigt. Det är klart att man inte kan få samma stabilitet vid långa exponeringar, men man undviker skakningsoskärpa vid mellanlånga exponeringstider eller när man använder teleobjektiv (eller makroobjektiv). Enbenstativet fungerar också som vandringsstav och att mota bort älgar och björnar. I övrigt skall man se på samma detaljer som 3-bensstativ. (Kolla in yrkesfotografer vid en friidrottstävling med sina enmetersobjektiv. Försök hålla dem på fri hand!) Kulled Alla stativ bör förses med en stabil kulled. Stabil för att förhindra vibrationer. Samtidigt är en bra kulled tung och dyr (kostar ofta lika mycket som stativet). Kulled Enbensstativ Bordsstativ Stativens lillabror. Ryms i en kameraväska. Stabiliteten sådär. Men bättre ett litet stativ i fickan än ett stort hemma. Fungerar bra vid makrofotografering på marknivå. Oftast försedda med kulled. Filter Bordsstativ Försättslins Filter som ersätter makroobjektiv. Nåja - inte helt sant - eftersom förstoringsgraden är mera begränsad. Linsernas förstoring ges i dioptrier (javist, samma som glasögon). Försättslinserna säljs ofta i sats om tre med olika dioptrivärden. De kan då kombineras för önskad förstoring (närgräns). Försättslins är inget annat än en glasögonlins för att korrigera synfel. För den långsynte behövs glasögon Försättslinser, olika diametrar (Canon) med +dioptri för att se skarpt på nära håll (omvänt, en närsynt kräver -dioptri för att se skarpt på långt håll). Försättslinsens styrka (eller brännvidd) anges i dioptrier. Om man sätter en lins med dioptri +1 på objektivet och avståndsinställningen på 4 är skärpan inställd på 1 meter. Dioptritalen kan adderas till varandra, t ex 1+2=3 dioptrier. För att få avståndet till motivet divideras talet 100 med dioptritalet och svaret blir i centimeter vilket samtidigt är linsens brännvidd (100:3=33,3 cm). En annan egenskap är att objektivets totala ljusstyrka i verkligheten ökar (med bälgutdrag är det tvärtom – man förlorar i ljusstyrka). Strålgångsljusmätningen i en modern kamera tar hand om det problemet. Närbildslins skall användas med måtta eftersom de inverkar menligt både på skärpa och kontrast. 26 Polarisationsfilter Polarisafionsfiltret är användbart både vid färgfotografering och svartvit fotografering. Polarisationsfilter fungerar på två sätt; att dämpa reflexer från glänsande eller blanka ytor och att mörka himmelsfärgen. Effekten blir alldeles naturlig och filtret är därför mycket anMed och utan polarisationsfilter vändbart. Polarisationsfiltret består av två glasskivor som vrids mot varandra och gradvis utsläcker reflexer. Fungerar inte på metallytor. Man bör använda s. k. cirkulära polarisationsfilter för att autofokusen och ljusmätningen skall fungera. Spegling i dörrglas. Utan och med polarisatonsfilter. Jag lämnade lite täckning i högra bilden för att visa att de är fotograferade från ungefär samma plats, Nikon D70s och 50 mm/f /1,8 + utan/med polarisatonsfilter. UV- eller Haze-filter Ofta rekommenderas UV-filter för filtrering av UV-strålning samt som skydd för objektivets frontlins. Men modern optik har redan ett skyddsfilter för UV-strålning och som objektivskydd fungerar ett objektivlock bättre. Ett stabilt motljusskydd är också ett utmärkt objektivskydd. Ett plant UV-filter utan motljusskydd innebär faktiskt en avsevärd försämring av objektivets egenskaper. När snett infallande ljus träffar en plan glasskiva medför detta en försämring av bildkontrasten. (Min egen uppfattning är att man gärna kan använda UV-filter på långa brännvidder men aldrig på vidvinkelobjektiv.) Disfiltren (haze-) – svagt laxfärgade filter (skylight-filter) ger färgbilder en varmare färgton. Det är knappast nödvändigt på en digitalkamera där man justerar färgbalansen i kameran eller i något program. Gråfilter Används när man av någon orsak vill förlänga exponeringen, och i så fall exponeringstiden. Om man önskar få rinnande vatten att få ett sirapsliknande, utsmetat utseende och man inte med korrekt exponering kan erhålla tillräckligt lång exponeringstid kan man skruva på ett gråfilter. Filtret finns i olika täthet, t. ex. 2, 4 eller 8 gångers förlängning. (Vilket innebär att med 2x förlängs exponeringstiden med 2 steg.) Gråfiltret skruvas framför frontlinsen. (Kom ihåg att använda stativ.) Tips. Om man saknar gråfilter, använd polarisationsfiltret som dämpar max. 2x och samtidigt får man andra fördelar. 27 Avtonat gråfilter Ena halvan av filtret är gråtonat för att gradvis bli helt genomskinligt. Gråtoningen finns med olika styrka. Ett lämpligt användningsområde är solnedgång när det är svårt att få lämplig exponering över hela bilden. När himmelen är korrekt exponerad blir förgrunden, som oftast är i skugga - blir sotsvart. Ett annat exempel kan vara blixtfotografering när förgrunden blir alltför ljus och bakgrunden försvinner i mörker. Filtret skruvas fast på objektivet och justeras så att gråtoningen gräns linjeras efter horisonten eller något annat man vill göra ljusare eller mörkare. Exempelbilden visar problemet: Himmelen rätt exponerad men förgrunden alltför mörk. Det finns helt enkelt ingenting i svärtan. Andra problem kan uppstå: • Frontlinsen roterar vid zoomning eller avståndsinställning. Här finns ingen vettig lösning, men Johan säljer gärna ett lämpligare objektiv, • Man har svårt att få avtoningen just vid horisonten. (I synnerhet med vidvinkelobjektiv måste horisonten finnas i mitten av bilden, annars blir horisonten bågformad.) Nåja – det klarar man med lämplig beskärning av bilden. Det senare problemet kan lösas med filter från Cokin-systemet (finns också andra tillverkare). Cokin-systemet Fransk tillverkare av specialfilter www.cokin.com/. Systemet består av en filterhållare, anpassningsring för objektivet, rektangulära filter som skjuts in i hållaren (flera filter kan användas samtidigt) samt ytterst kan man montera solskyddsmoduler (antal beroende på objektivets brännvidd. Systemet finns i olika storlekar beroende på objektivstorlek och brännvidd: A-serie är avsedd för objektiv med mindre filterdiameter och brännvidder över 35 mm (24 mm med DX-kamera). Adapterringar finns för 36 - 62 mm diameter och Hasselblad® B50. P-serie är avsedd för objektiv med större filterdiameter och brännvidder under 35 mm. Adapterringar finns med 48 - 82 mm, Hasselblad® B50/B60/B70 och Rollei® VI. Anm. Finns några serier till med större storlekar, men de här bör täcka det mesta. (Man borde satsa på P-serien eftersom dagens normal- och vidvinkelobjektiv har ganska stor diameter.) Tillbaka till avtonat gråfilter: Med Cokinfilter kan man vrida filtret i läge samt justera höjden efter motivet. Man kan använda upp till tre filter samtidigt för att få speciella effekter, t. ex. regnbågsfiltret, och man har alltid sin egen regnbåge med sig. Filtret är relativt billigt, så ingen panik om man repar eller 28 på annat sätt skadar det. (Cokinfilter är gjorda av plast – finns i glas från andra tillverkare, men betydligt dyrare.) Exempel: Så här kan resultatet bli med avtonat gråfilter. Jag har dock gjort det i Photoshop med hjälp av två alternativexponering, en exponering av himmelen och den andra efter förgrunden (använder gaffling vid fotografering – också RAW-format kan rädda bilden). Sammanfogat bilderna på lämpligt sätt (markeringar och suddgummi). Men det är en annan historia… Motljusskydd Detta bör man alltid ha på objektivet. Det skyddar mot infallande ljus på frontlinsen och ger en högre kontrast på bilderna. De interna speglingarna som uppträder som ljusa fläckar försvinner. Motljusskyddet fungerar också som ett mekaniskt skydd för frontlinsen. Förhindrar vattendroppar, damm och fingeravtryck. Det finns i princip tre olika monteringsmetoder av motljusskyddet: klämmfattning – man skjuter på skyddet på objektivet, bajonettfattning och gängfattning. Vissa motljusskydd går att vända för att underlätta förvaring i kameraväskan. S. k. kompendier används av proffs och består av en bälg som kan anpassas till objektivets bildvinkel och dras ut så mycket det behövs. Motljusskydd och kompendium 29 Beredskapsväska Jaha, här ställer vi höga krav. Beredskapsväskans yttermått skall vara ungefär som en tändsticksask och väga lika mycket, men skall rymma några kamerahus och ett antal objektiv, lite film och diverse andra tillbehör. Nåja, det var ett skämt, men det är ett problem att hitta en väska som passar ens behov. I princip har man att välja mellan koffertmodell och ryggsäck. Den förra är mer praktisk att använda men tung och obekväm att bära. Ryggsäcksversionen är lätt att bära, men orkar man ta den från ryggen för att byta objektiv? Så fort man skaffat sig en ny väska ser man en som är ännu bättre. Här gör man lika många misstag som när man skaffar sig en skrivare till datorn. Följande dag hittar man en som är ännu bättre... Kameraväska Förvaring som inte ser ut som kameraväska Kameraryggsäck 30 Grundläggande fototeori Rätt exponering (belysning av film eller sensor) bestäms av tre parametrar: Filmkänslighet eller inställd känslighet för sensorn, objektivets bländarinställning samt slutartid. Rätt exponering mäts av kamerans ljusmätare, som dock endast ger ett medelvärde som borde ge en korrekt exponering. Varje ändring av någon parameter innebär en korrigering av en eller båda andra. Låt oss se hur det fungerar. Vad är rätt exponering? Enklast att förklara exponering är att titta på digitalkamerans LCD och aktivera histogrammet. Anm. Histogrammen plockade från Photoshop. Bilderna i övrigt som de kom ur kameran. Hur de tre parametrarna inverkar Varje ändring av en av faktorerna kommer att att påverka de två andra för att erhålla rätt exponering. Men de kommer också att påverka bilden på olika sätt. 1. ISO/ASA (filmkänslighet eller inställd känslighet på av sensorn) inverkar på kornighet/brus. 2. Bländare påverkar skärpedjupet och i praktiken också allmän skärpa. 3. Exponeringstid bestämmer rörelse(o)skärpa. 31 Exponering Exponeringsindex Bländare och tid har ett givet samband. Ett bländarsteg = ett tidssteg, dvs. om man öppnar bländaren ett steg skall det kompenseras med ett steg snabbare tid. Ex. 1/125 f/8 = 1/250 f/5,6 = 1/500 f/4 (se definition på bländare och tid.) Någon gång stöter man i broschyrer på begreppet exponeringsindex, EI (eng. EV = Exposure Value). Detta är ett sätt att standardisera kombinationen av bländare, tid och (film)känslighet. Framförallt var det viktigt på den tid när man manuellt mätte exponeringen. I dag är det mera ett mått på hur känslig kamerans mätsystem är. Observera att EI alltid är relaterad till ISO 100/21°. (I tabellen m = minut, övriga värden = sekund) EI f/1,4 f/2,0 f/2,8 f/4 f/5,6 f/8 f/11 f/16 -1 4 8 15 30 1m 2m 4m 8m 0 2 4 8 15 30 1m 2m 4 m 1 1 2 4 8 15 30 1m 2m 2 1/2 1 2 4 8 15 30 1m 3 1/4 1/2 1 2 4 8 15 30 4 1/8 1/4 1/2 1 2 4 8 15 5 1/15 1/8 1/4 1/2 1 2 4 8 6 1/30 1/15 1/8 1/4 1/2 1 2 4 7 1/60 1/30 1/15 1/8 1/4 1/2 1 2 8 1/125 1/60 1/30 1/15 1/8 1/4 1/2 1 9 1/250 1/125 1/60 1/30 1/15 1/8 1/4 1/2 10 1/500 1/250 1/125 1/60 1/30 1/15 1/8 1/4 11 1/1000 1/500 1/250 1/125 1/60 1/30 1/15 1/8 osv Känslighet En films känslighet anges numera i ISO. I tiden fanns det flera olika sätt att ange känslighet; den tyska DIN som är aritmetisk, tre steg högre värde betyder fördubbling av känsligheten, den amerikanska ASA som är logaritmisk och en fördubbling av ASA-värdet betyder också en fördubbling av känsligheten. När det blev aktuellt med standardisering antogs ISO där värdet anges både i ASA och DIN, ex ISO 400/27°. (Det fanns verkligen fler metoder ännu på 50-talet, bl.a. Scheiner som är DIN+10 och Gost, rysk, som är i det närmaste identisk med ASA.) En digitalkameras känslighet anges också motsvarande ISO (ibland ASA). Egentligen skulle det inte behövas, men fotograferna känner sig mera hemma om de vet ISO-inställningen. En normal digitalkamera har inställningar för 100 - 1600 ISO. Precis som för film blir bilden brusig (kornig) med höga ISO-värden men upp till 400 ISO fungerar det bra med de flesta kameror. 32 Bländare Bländare f/1,4 till f/16. Förhållandet mellan varje steg är 1,4. Man jämför ytor, inte diametrar. Objektivets ljusstyrka definieras som förhållandet mellan brännvidd f och linsdiameter D. Om brännvidden f=50 mm och linsdiameter D=25 mm blir ljusstyrkan = 50/25=2,0 och ges i formen f/2,0. Bländaren är en anordning, som består av ett antal lameller som gör att linsen gradvis kan avskärmas. Bländaren består oftast av sex eller fler lameller och kallas irisbländare efter ögats pupill. På grund av utrymmesbrist graveras endast siffrorna in på bländarringen och f/ lämnas bort. Bländare och skärpedjup Ändrade bländarvärden ger också andra effekter än att ljusstyrkan ökar eller minskar. Den viktigaste är förändringen av skärpedjupet, vilket är det område framför och bakom den punkt då man fokuserat objektivet som förefaller skarpt. Skärpedjupet är större bortom fokuseringspunkten än framför. Om ett normalt 50 mm objektiv fokuseras på t ex 3 meter och om bländaren är f/8, kommer allting mellan 2,5 och 5 meter fram för kameran att avbildas någorlunda skarpt. En ökning av bländaröppningen får skärpedjupet att minska. Vid bländare f/2,8 kommer samma objektiv att ha ett skärpedjup på några få decimeter. Omvänt gäller naturligtvis att skärpedjupet ökar med minskad bländaröppning. Kunskapen om hur skärpedjupet varierar med bländaröppningen är en viktig del av det fotografiska kunnandet. Om man vill ha ett stort skärpedjup är det säkrast att välja en liten bländaröppning. Men för att få tillräckligt med ljus kanske man tvingas att använda en lång slutartid. För snabba bilder måste man ofta använda relativt korta slutartider med åtföljande stora Exempel på skärpedjup. Övre bilden med bländare 1,4 bländaröppningar och små skärpedjup – och då är det och nedre med 22. extra noga med fokuseringen. (Canon EF Lens Work III) 33 Skärpedjupstabeller Till tabellerna har jag använt en skärpedjupskalkylator som jag hittade på Internet och skriven av Bob Atkins. Man hittar den och bruksanvisning på följande adress: www.bobatkins.com/photography/technical/depth_of_field_calc.html (Om man inte har VisualBasic på datorn så ladda samtidigt ner Vbrun300.dll (Microsoft hemsida) och placera filen i samma mapp som kalkylatorn.) Skärpedjupstabellen är skapad för 35 mm filmformat med en skärpecirkel på 0,03 mm. (Alla avstånd i meter.) 50 mm Bländare/Avstånd 2 2,8 4 5,6 8 11 16 4 41,65 - 4 29,75 - 4 20,83 - 4 14,88 - 4 10,42 - 4 7,58 - 4 5,21 - 4 5 4,47 - 5,68 4,29 - 6,00 4,04 - 6,56 3,75 - 7,49 3,39 - 9,53 3,02-14,43 2,56-100,9 3 2,80 - 3,23 2,73 - 3,33 2,63 - 3,50 2,50 - 3,74 2,34 - 4,19 2,16 - 4,92 1,92 - 6,92 2 1,91 - 2,10 1,88 - 2,14 1,83 - 2,21 1,77 - 2,30 1,69 - 2,46 1,59 - 2,69 1,46 - 3,20 1,5 1,45 - 1,56 1,43 - 1,58 1,40 - 1,61 1,37 - 1,66 1,32 - 1,74 1,26 - 1,86 1,17 - 2,08 1 0,98 - 1,02 0,97 - 1,03 0,96 - 1,05 0,94 - 1,07 0,92 - 1,10 0,89 - 1,14 0,85 - 1,22 0,7 0,69 - 0,71 0,69 - 0,72 0,68 - 0,72 0,67 - 0,73 0,66 - 0,75 0,65 - 0,77 0,62 - 0,80 0,5 0,50 - 0,51 0,49 - 0,51 0,49 - 0,51 0,49 - 0,52 0,48 - 0,52 0,47 - 0,53 0,46 - 0,55 0,45 0,45 - 0,45 0,44 - 0,46 0,44 - 0,46 0,44 - 0,46 0,43 - 0,47 0,43 - 0,48 0,42 - 0,49 Som jämförelse en skärpedjupstabell för digitalkamera med ½” sensor. Nu stiger kraven på skärpecirkeln, eftersom den lilla bildytan skall förstoras kraftigare. Skärpecirkel 0,006 mm. Objektiv 8 mm vilket motsvarar ca 50 mm normalobjektiv (43 mm exakt uträknat). 8 mm Bländare/Avstånd 2 2,8 4 5,6 8 11 16 4 5,33 - 4 3,81 - 4 2,67 - 1,91 - 4 1,33 - 4 0,97 - 4 0,67 - 4 5 2,58 - 78,2 2,16 - 4 1,74 - 4 1,38 - 4 1,06 - 4 0,81 - 4 0,59 - 4 3 1,92 - 6,84 1,68 -14,0 1,41 - 4 1,17 - 4 0,93 - 4 0,73 - 4 0,55 - 4 2 1,46 - 3,19 1,31 - 4,19 1,15 - 7,90 0,98 - 4 0,80 - 4 0,66 - 4 0,50 - 4 1,5 1,17 - 2,08 1,08 - 2,47 0,96 - 3,41 0,84 - 6,93 0,71 - 4 0,59 - 4 0,46 - 4 1 0,84 - 1,23 0,79 - 1,35 0,73 - 1,60 0,66 - 2,09 0,57 - 3,91 0,49 - 4 0,40 - 4 0,7 0,62 - 0,81 0,59 - 0,86 0,56 - 0,95 0,51 - 1,10 0,46 - 1,46 0,41 - 2,45 0,34 - 4 0,5 0,46 - 0,55 0,44 - 0,58 0,42 - 0,61 0,40 - 0,68 0,37 - 0,79 0,33 - 1,02 0,29 - 1,92 0,3 0,29 - 0,32 0,28 - 0,33 0,27 - 0,34 0,26 - 0,36 0,25 - 0,39 0,23 - 0,43 0,21 - 0,54 0,2 0,19 - 0,21 0,19 - 0,21 0,19 - 0,22 0,18 - 0,22 0,18 - 0,23 0,17 - 0,25 0,16 - 0,28 34 Exponeringstid De filmer som användes förr var mycket lågkänsliga och krävde långa exponeringstider att bara orörliga motiv kunde avbildas. Även poseringar blev besvärliga eftersom modellen måste förbli absolut stilla under lång tid. (Man kan se bilder från äldre studior där det finns ett huvudstöd som hjälper modellen att hålla huvudet orörligt.) Men numera har den moderna filmens ljuskänslighet höjts och många kameror har slutartider upptill 1/8000 sekund. Om man vill ha skarpa bilder är den långsammaste, relativt säkra slutartiden 1/60 sekund. (Egentligen kan man definiera längsta handhållna tiden = objektivets längd i millimeter. Ex. Objektiv 135 mm ger längsta tid 1/125 s.) (Se också Bildstabilisering .) Idag är de standardiserade slutartiderna 1/8000 - 1/4000 - 1/2000 - 1/1000 - 1/500 - 1/250 - 1/125 - 1/60 - 1/30 - 1/15 1 /8 - 1/4 - 1/2 - 1 - 2 - 4 sek, osv. Moderna processorstyrda slutare har mellanläge. Man måste komma ihåg att p. g. a. utrymmesbrist anges tiden inte som bråktal utan endast som heltal (ex. 1/125 ges som 125). (Äldre kameror har troligtvis en annan slutartidskedja, ex. 1/100 - 1/50 - 1/25 - 1/10 osv.) Exempel på rörelseoskärpa 1/1000; sek f/1,8; ISO 200 Nikon D70 1/8 sek; f/22; ISO 200 Nikon D70 Centralslutare Centralslutaren är inbyggd i objektivet och består av ett antal ljustäta metallblad som bildar en tät skiva när slutaren är stängd. När avtryckaren pressas ned svänger bladen ut till maximal öppning och stängs därefter på nytt. Centralslutare: stängd - öppnar - öppen Anm. Många enkla pocketkameror har endast några få tidsteg som man själv inte kan välja, eller sensorn fungerar som slutare. I digitala pocketkameror fungerar sensorn som slutare, d. v. s. när man trycker på knappen sändes bilden som finns på sensorn till minnet. 35 Ridåslutare En ridåslutare är inbyggd i kamerahuset. Den består av två ridåer omedelbart framför filmen. Ridåerna skiljs åt av ett variabelt mellanrum som förs fram över filmplanet under exponeringen. Den exponering som varje del av filmen får är beroende av den tid då ljuset tillåts att passera mellan ridåerna och bestäms således av mellanrummets bredd. Ridåslutare används mest i enögda spegelreflexkarneror där de också skyddar filmen mellan objektivbytena, men tillåter ljuset att nå spegeln och reflekteras genom prismat till sökaren. Blixtsynkronisering endast på de tider när filmrutan är helt öppen: för horisontellt gående ridå upp till 1/60 sek. och vertikalt 1/125 sek. Moderna kameror kan ha kortare tider. I en digital ESR finns ingen film som skall skyddas men man har bibehållit exponeringsfunktionen, eftersom det skulle bli dyrt och komplicerat att bygga in centralslutare i varje objektiv. Observera att man kan inte se bilden på LCD:n innan bilden är tagen. Det beror på att spegeln är i vägen. Spegeln vinklar upp bilden till sökaren via pentaprismat. (Några tillverkare har löst problemet på olika sätt.) Vid B-läget (Bulb) är slutaren öppen tills avtryckaren släpps upp igen. (Digitalkameror förbrukar ström under exponeringstiden. Se till att ha laddade batterier vid nattfo- Ridåslutare. Den röda spalten på nedre bilden motsvarar exponeringstiden tografering.) Programväljare P-läge. Tid och bländare är förprogrammerade så att vid svagt ljus prioriteras exponeringstiden tills man når säker handhållen tid. Efter det följs bländare och tid åt, tiden kortare och mindre bländare. Dessutom finns ofta olika P-lägesalternativ, t. ex. porträtt = stor bländare, natur = liten bländare, sport = kort exponeringstid, osv. S-läge. Exponeringstiden ställs in och bländaren anpassas automatiskt. A-läge. Bländaren ställs in och exponeringstiden anpassas automatiskt. M-läge. Både exponeringstid och bländare ställs in manuellt. Ljusmätaren på LCD:n eller i sökaren berättar rätt exponeringsinställning eller inställda värden. Med inmatningsratt eller tryckknappar kan man kompensera exponeringen ±. 36 Blixt Blixten är ett av de viktigaste tillbehör som är skäl att skaffa t. o. m. innan man börjar snegla på andra spännande objektiv. Blixten möjliggör bilder i mörker som annars skulle vara omöjliga. Varning Kondensatorn kan innehålla en massa energi som avges med hög spänning. Detta kan medföra hjärtstillestånd om blixten öppnas. Endast fackmän skall reparera En modern elektronblixt innehåller en kondensator som laddas upp av batterier och ger energi till blixtröret. Kameran avfyrar blixten. Blixttiden är mycket kort, ca. 1/1000 till 1/25000 sekund vilket betyder att rörelseoskärpa inte existerar. Blixttiden styrs av en tyristor som klipper av blixten när önskad ljusmängd är levererad. Överskottet av blixtenergin sparas till nästa blixt. Ridåslutaren i ESR-kameror ställer dock till problem. Blixten kan endast användas när ridån är helt öppen, vilket betyder att kortaste synkroniseringstid är ca 1/250 sekund (äldre kameror hade synktid 1/60 1 /125 sekund beroende av om ridåslutaren är horisontell eller vertikal). Färgtemperaturen är tradionellt anpassad för dagljusfilm, 6500°K, vilket ställer till problem om man skall balansera blixtljuset med befintligt glödlampsljus, 2800°K. (Färgtemperaturen mäts i Kelvingrader, °K.) Prosessorstyrda elektronblixtar samarbetar med kamerans programautomatik. Med denna kombination kan man få perfekta bilder i beckmörker eller som upplättningsblixt i solsken. Om kameran är försedd med autofokus är blixten försedd med ett belysningssystem som före blixten avger ett nätformat sken på motivet för att kameran skall kunna ställa in skärpan. För att få allt detta att fungera finns det flera kontakter på kameran och blixtskon som är märkesanpassade. Det finns fristående tillverkare som har adaptrar för sina blixtar så att de passar för de populäraste kameramärkena. Blixthuvudet kan vridas i olika riktningar för indirekt ljus och TTL-funktionen gör att filmen ändå blir rätt belyst. Nikon SB-800 och 600 Det var i forntiden. Blixtmedlet var magnesium som brann snabbt och häftigt. 37 Vridbart- och zoomblixthuvud Motordriven zoominställning av blixt-huvudet Ledtal innebär att kameran kommunicerar med objektivet Detta är ett mått på blixtens effekt. Högt ledtal och ställer automatiskt in lysvinkel för inställd betyder att blixten kan bebelysa rätt på långa avstånd. brännvidd. Beräkna bländare: Blixtens ledtal/avstånd i meter = bländare. Ex. Ledtal 30, avstånd 3 m ger: Blixtens ledtal förändras med zoominställningen, 30/3=10. avrundat till f/11. vilket försvårar manuell inställning, men det brukar Obs. Känslighet anges alltid vid 100 ISO, vid annat finnas en digital skala baktill på blixten som är värde måste man kompensera. relevant till inställda värden. Filmkänsligheten ställs in av kameran. Stroboskopblixt är ett antal blixtar med inställbar frekvens som avfyrar ett antal (inställbart) blixtar på samma filmruta. Resultatet blir att en rörelse fångas som enskilda bilder på samma ruta. Synkronisering på andra ridån brukar finnas på avancerade blixtar. TTL-mätsystem TTL står för Trough The Lens, vilket innebär att blixtljuset mäts genom objektivet, oftast det ljus som reflekteras från filmplanet. Tekniken förutsätter att blixten och kameran kommunicerar med varandra och oftast är tillbehörsskon försedd med uttag för detta. TTL-tekniken kan inte anpassas till digitalkameror eftersom lågpassfiltret inte reflekterar ljus på samma sätt. Här används i stället information från objektivet som rapporterar inställt avstånd till kameran. Nackdelen är att det behövs en helt ny generation av objektiv som har denna funktion. Tillbehör för blixtar Kablar En kabel för anslutning mellan blixt och kamera, finns att köpa i fackhandeln. En sådan bör man ha, ty den gör det möjligt att ta blixtbilder utan att blixten sitter fast i tillbehörsskon på kameran. Belysningen blir nämligen alltid bättre och mjukare om blixtljuset kommer från en punkt snett Nikon SC-17 förlängningskabel ovanför kameran. Det reducerar inte minst risken för röda ögon, som lätt uppkommer då blixten befinner sig nära objektivets optiska axel, dvs monterad direkt ovanpå kameran. Blixtljus går då rakt in i ögonen på den fotograferade personen och ögats inre blodfyllda kärl exponeras De flesta blixtar har uttag för extra kabel. Saknas detta, kan man ändå lösa problemet med hjälp av en speciell adapter som sätts i respektive fästen på blixt och kamera. (Se också trådlös anlutning.) 38 Bouncer I TV ser man fotografer som har vita tvålkoppar på sina blixtar. Det är en s. k. bouncer som har till uppgift att sprida ljuset och göra det mjukare. Blixthuvudet brukar vinklas 45° upp. Närbildsfotografering med blixt Vill man använda blixt vid närbildsfotografering, uppstår problem. Dels är blixtljuset oftast alltför starkt, dels är det svårt att få bra "karaktär" på ljuset. Vid närbildsfotografering gäller det att skapa ett så naturligt ljus som möjligt, och då krävs både fantasi och utrustning. En lämplig blixt bör vara reglerbar i styrka, så att ca 1/16 eller mindre av blixtens maximala ljusstyrka kan utnyttjas. Det finns också en specialblixt för närbildsfotografering, ringblixt. Här används ett cirkelformat blixtrör, som sitter koncentriskt runt objektivet. På korta avstånd ger detta en närmast helt skuggfri belysning. Omnibounce Canon MR-14EX ringblixt Fotografera med blixt Blixtfotografering är svår. Sällan ställer motivet upp sig på linje framför kameran. Ofta blir resultatet en överexponerad förgrund och sotsvart bakgrund. Svarta skuggor kring motivet och röda ögon. Här kommer några tips för bättre blixtbilder. I fysiken lärde vi oss att ljuset avtar med kvadraten på avståndet. Vi har en ljuskälla - blixten - som inte kan ge samma belysning på alla avstånd. Blir bilden så här? Överexponerad förgrund, mörk bakgrund. Bakgrunden i fönstret är dock rätt exponerad (fill-in som kameran beräknat). Nikon D70 i P-läge och inbyggda blixten. 39 Kamerans inbyggda blixt Fördelen med blixten är att den alltid är med och har fungerande batterier – den använder kamerans batterier. Blixten är kopplad till kamerans system och ger oftast rätt exponering också som upplättningsblixt. Nackdelen är att den har låg effekt (ledtal någonstans kring 15) och så lågt placerad att det är stor risk för "röda ögon". Objektiv försedda med solskydd kan skärma blixtljuset och resultatet blir en bågformad svart skugga nertill på bilden. Man kan avhjälpa genom att demontera solskyddet eller använda annat objektiv (information finns i kamerans handbok). När man använder inbyggda blixten som upplättninsblixt, Fill-In, kan det någon gång behövas kompensering av blixtens styrka, i synnerhet om motivet är i skugga och bakgrunden ljus. Det går genom att använda kamerans exponeringskompensation som då påverkar blixten. Men i allmänhet är blixten den sämsta lösning – hårt skarpt ljus som snabbt avtar och skapare av "röda ögon". Nå, är den då bra till något? Javisst, den kan användas att styra externa blixtar. Se trådlös anslutning. Extern blixt Dagens externa blixtar är ett tekniskt underverk med många finesser. De är lätta att lära sig för nybörjare – sätt fast blixten på kameran, kör i P-läge och kameran/blixten sköter resten, också som upplättningsblixt. Kameran och blixten berättar för varandra inställt ISO-värde, avstånd till motivet, objektivets brännvidd (blixthuvudet zoomar så att vinkeln passar till brännvidden), inställd bländare och exponeringstid. Det röda ögat underst på blixten sänder ut ett hjälpljus som möjliggör rätt avståndsinställning. Tack vare blixtrörets höga placering minimeras risken för "röda ögon", men det finns ett läge som sänder ut förblixtar som gör att ögats pupill drar ihop sig. (Min uppfattning är att förblixtarna bara är en uppmaning för motivet att blunda.) Upplättningsblixt Fill-In Blir bilden så här? Nu behövs en s. k. upplättningsblixt. Det kan behövas också i strålande solsken ifall motivet befinner sig i skugga. Med en modern digitalkamera är det enklast att ställa in i P-läge och fotografera. Kameran kommunicerar med blixten och objektivet. Får information från objektivet om inställt avstånd och berättar för blixten hur mycket ljus den skall sända ut. Kameran har redan mätt den rätta exponeringen för bakgrunden och ställt in rätt exponeringstid och bländare. (Om exponeringstiden blir för kort - kortare än blixtsynkroniseringstiden, 1/250 s för Nikon D70 – kompenseras detta automatiskt = exponeringstiden förlängs.) Observera att man kan finjustera balansen på blixtljuset på blixten och facit har man omedelbart på kamerans LCDdisplay. Förut med manuella kameror var detta en omständig process. Mäta bakgrundens exponering. Mäta avstånd till motivet och räkna ut rätt bländare på basen av blixtens ledtal. Ställa in rätt bländare och konstatera att exponering40 stiden blir för kort i förhållande till kamerans synktid. Börja om på nytt. Solen gick i moln och motivet gick hem... Trådlös anslutning av blixt I stället för att skaffa och använda en sladd mellan kamera och blixt kan man använda trådlös anslutning. För att få trådlös anslutning för en eller flera blixtar skall två faktorer uppfyllas: 1. Kameran sänder ut en signal när blixten skall avfyras. 2. Blixten skall ta emot signalen och fungera. Dessutom kräver vi i dag att blixten automatiskt doserar ljuset (TTL-funktion). Endast för Nikonägare 1. Alla digitalkameror från D70 till D700 använder den inbyggda blixten som avtryckare för blixtarna Speedlight SB-600, SB-800 och den nya SB-900. Externa blixten måste ställas in att den reagerar trådlöst. Gör så här: • Tryck ner SEL-knappen på blixtens baksida tills inställningsmenyn visas. Gå till de ormande pilarna. • Tryck SEL-knappen nedåt och välj Remote. Blixten är nu trådlös. 2. Nu är det kamerans tur. Vi vill inte att kamerans inbyggda blixt avfyras. Ställ in externa blixten Alltså vi kopplar bort den: • Öppna kamerans meny, gå till Custom Meny och välj Gaffling/Blixt. Välj Commander Läge och markera fältet Innbyggt blixtläge. Bläddra med navigationstangenten tills – – visas. Tryck OK. Nu sänder kamerans blixt ut en svag signal (ljusglimt) som är osynlig i bilden. (Kameran Koppla bort kamerans blixt skall givetvis vara uppfälld vid fotografering.) • Om blixtljuset är för starkt/svagt kan det finjusteras i Grupp A, – för att blixt och kompensera intensiteten minska, + för att öka intensiteten. Exempel D200:s menyer För att återställa externa blixten till sitt ursprungligt läge går man andra vägen i menyn eller om man glömt hur man navigerade - tryck in MODE och ON/OFF tills blixten gått till grundläge. För kameran vet jag inte någon genväg - det gäller att komma ihåg vad och var man ställt in. Nikonkameror som saknar inbyggd blixt (D2, D3) måste utrustas med SU-800 (230€) som sätts i blixtskon eller en andra extern blixt i blixtskon. (Det går att koppla bort ljuset och använda den som avtryckare.) Vet inte om man kan koppla bort kamerans blixt i D40 - D60, men det finns ett litet tillbehör, en skärm SG-31R (9€ – måste vara Nikons billigaste tillbehör?), som sätts framför blixten. Kanske ett vitt papper eller handen också fungerar, men då måste man vara skapt som en bläckfisk med många armar. SG-3IR Tips Man kan använda fler blixtar samtidigt. Bl. a. SB-800 levereras med ett blixtstöd som kan sättas på ett stativ (AS-19). AS-19 41 Endast för Canonägare 1 En Canon Speedlite ST-E2-sändare (190€) sätts i blixtskon och fungerar som avtryckare för att avfyra den externa blixten eller en andra extern blixt Canon Speedlite-blixt (t. ex 580 EX II). 2 Om man använder ST-E2 är den redan inställd för trådlös kontroll, medan t. ex 580 EX II måste den ställas in för trådlöst. Gör så här: • Tryck in Zoom-knappen tills displayen börjar blinka. Vrid Select-hjulet till MASTER. OK med Select-knappen. • Den andra, externa blixten ställs in på motsvarande sätt. Tryck in Zoom-knappen tills displayen börjar blinka. Vrid Select-hjulet till SLAVE. OK med Select-knappen. Anm. Äldre Speedlite-blixtar kan ha en brytare som ställs i läge MASTER eller SLAVE. MASTER SLAVE Scott Kelby har ett intro på www.kelbytraining.com/books/digphotogv2 som på några minuter beskriver hur man ställer in kamera och blixt. Exponera och fokusera rätt Moderna digitalkameror, i synnerhet spegelreflexkameror sköter själva om exponering och fokusering under normala förhållanden. Normala innebär att motivet har jämn belysning med något så när kontrast och att motivet befinner sig i centrum. Så fort förhållandena ändrar behöver kameran hjälp på vägen. Pocketkameror har förenklade funktioner genom att ha endast några få bländrasteg, tidssteg och fokusavstånd. Här beskriver jag funktionerna hos Nikon D70/D70s, men andra kameror fungerar på motsvarande sätt. En titt i sökaren på Nikon D70: En stor cirkel i mitten omgiven av fyra rektanglar och en femte i centrum (fokuseringsramar). Den sistnämnda röd = aktiv.. (Underst på svart botten en rad med inställda parametrar, exponeringsvärden och annan nyttig information..Vid behov kan andra symboler synas.) 42 Exponering Finns i allmänhet inbyggt tre olika metoder att mäta ljuset: Matris: Bilden är uppdelad i små rutor och ljuset mäts i varje för att sedan utvärderas i processorn mot ett inprogrammerat minne. Moderna objektiv rapporterar dessutom inställt avstånd och då prioriteras de rutor som finns inom avståndet. Ger bästa resultat för allmänfotografering. Centrumvägd. Ljuset mäts som ett medelvärde av bildytan med tyngdpunkt på mitten (den stora cirkeln). Används med gamla objektiv som saknar eller har ett CPU (chip) av äldre modell. Det är inte lika säkert resultat som Matris. Användbart för porträtt och kanske närbilder. Punkt. Mätytan cirka 2% av bildytan och motsvaras ungefär av den röda rektangeln i mitten. (Obs att mittrektangeln är inte alltid röd – men det kommer senare.) Används i specialfall, t. ex. ett ansikte i motljus. Ger en exakt exponering men svår att använda. Vad skall man välja? Kör på Matris – det ger i allmänhet bästa resultat. När det inte lyckas. Ibland händer det att exponeringen inte blir den önskade beroende på onormala belysningsförhållande eller motivet befinner sig i skugga och exponeringen mäts på sidan om där det är ljusare. Man kan ställa om till spotmätning eller mäta på sidan om och trycka ner avtryckarknappen halvägs som låser exponeringsinställningen. Men avtryckarknappen låser samtidigt fokuseringen (det här är beroende på kamerainställning). Exponeringen kan också låsas med AE-AF knappen men är återigen beroende av kamerainställning. Bäst Histogram att ta en testbild och kontrollera resultatet på LCD-skärmen. Blir motivet får mörkt använder man +kompensation som man styr med inmatningsratten och för ljust kompensation. LCD-skärmen kan ställas in att visa histogram vilket alltid är det enklaste sättet att se om exponeringen är korrekt. Man kan också ställa in "blinken" som ramar in helvita ytor och får dem att blinka. En helt vit yta saknar information och skall undvikas – använd -kompensation. Specialfall. Snart kommer den tid när man fotograferar snö och vinterbleka personer. Ljusmätaren är inställd på medelvärdet 18% grått vilket ger som resultat att snön avbildas som en grå massa (men ansiktena får mer färg). Här är det bra att +kompensera med ca. ett bländar-/tidssteg. "Blinken" kommer att varna för överexponering så kontrollera också på histogrammet. Samma gäller om motivet består av övervägande mörka detaljer, t. ex. våta strandstenar en sen kväll. Bilden blir alltför ljus. Nu använder man -kompensation, kanske 1-2 bländar-/tidssteg. Är man osäker går det alltid att använda gaffling. Vänster = uppmätt exponering Gaffling. Är man osäker på exponeringen kan man använHöger = +kompensering 1EV da s. k. gaffling (eng. bracketting) som innebär att man får ett antal (inställbart) bilder med olika exponering (inställbart). På Nikon trycker man på gafflingsknappen och tar ett antal bilder i följd som då har olika exponering. (Jag förstår inte att man måste trycka av för varje bild, det borde räcka med att ta en bild.) 43 Fokusering Att ställa in avståndet är lätt. Sätt motivet i centrum och tryck på avtryckaren. Resultatet blev korrekt – eller blev det? Det klassiska felet uppstår när två personer är på bilden: bakgrunden skarp och personerna luddiga. Det beror på att fokuseringen sker på bakgrunden. Här kan man använda AE-AF låsning eller fokusera på en person och tryck ner avtryckarknappen halvvägs och komponera bilden. Fokuseringsalternativ Fel motiv fokuserat? Specifikt område. Området (fokuseringsram) väljs med navigeringsknappen. Används för stillastående motiv. Standardinställning om lägena P, A, S, M väljs. Dynamiskt område. Man väljer fokuseringsram. Om motivet förflyttar sig upptäcks det av andra ramar som korrigerar fokuseringen. Används för motiv som flyttar sig slumpmässigt. Närmaste motiv. Kameran väljer det närmaste motiv och detta kan inte manuellt påverkas. Inte heller visas vald fokuseringsram i sökaren. Ofokuserade bilder av rörliga motiv spärras (går inte att ta bilden). Väljs automatiskt av vissa P-varioprogram. Och vad väljer jag? Välj Specifikt område i början. Tycker att man har bäst kontroll av vald fokuseringspunkt. Sedan kan man prova på Dynamiskt område. (Med Närmaste motiv blir resultatet som på bilden ovan.) Flytta fokuseringspunkt. På bilden i början av avsnittet visas aktiv fokuseringsram rödmärkt (i mitten) och övriga ramarna svarta. Fokuseringsramen kan flyttas med navigeringsknappen till någon av de övriga som då blinkar rött vid fokusering. Risken finns att man inte lägger märke till ändringen och många bilder blir oskarpa. Lås fokuseringspunkt. Det finns en låsknapp som låser fokuseringsområdet för att förhindra oavsiktlig ändring. Det går inte att fokusera. Det finns gånger när fokuseringen misslyckas och kameran vägrar att ta bilden. (Beroende på kamerainställning kräver kameran att bilden är fokuserad innan en bild tas.) Det här beror kanske på att det är för mörkt eller för ljussvagt objektiv (många kameror har inbyggd fokuseringsbelysning). Motivet har för liten kontrast: Om man fokuserar mot himmelen utan moln kommer avståndsinställingen att vandra fram och tillbaka utan att hitta skärpan. Motivet för litet: Försök fokusera på en stjärna en natt. Stjärnan för liten i förhållande till vald fokuseringspunkt. Motivet i bakgrunden: T. ex. ett lejon i en bur. Kameran fokuserar på gallret i förgrunden och vägrar att gå till bakgrunden (lejonet). I dessa fall måste man övergå till manuell fokusering. Finns en brytare på kameran alternativt en knapp på objektivet för manuell fokusering. Digitalkameror har dålig mattskiva för manuell fokusering. Fokusera med makroobjektiv. För att komma ner till skala 1:1 måste objektivet förlängas med brännvidden, t. ex. på ett 50 mm makro är utdraget 50 mm. Det här tar lång tid, så många gånger är det bättre att fokusera manuellt. Man kan ha hjälp av fokusindikatorn i sökaren när motivet är skarpt. 44 Begränsningar. Läs instruktionsboken för att se hur fokuseringen fungera vid olika programinställningar. De enda säkra? inställningar är A, S och M – alla andra lägen (P i någon variant) kan ha egna idéer om exponering och fokusering.. Samma gäller om man ställer in för enbildstagning eller seriebild. Dessutom varierar det en hel del mellan olika kameraversioner för att inte tala om olika kameramärken. Men i princip bör man hitta något av uppräknade alternativ i kamerans menyer. Kontrollera skärpan. LCD-panelen ger knappast någon information om bilden. Den är så liten att allt är skarpt. Men den går att zooma (förstora). Tryck på zoomknappen samt välj visat avsnitt med navigeringsknappen. P-läge, amatörmässigt eller? På diskussionssidorna i t. ex. Fotosidan.se skrattas det åt fotografer som använder kamerans programläge (P-läge). Men är det egentligen så fasansfullt. Exemplet till höger beskriver Nikon D70:s exponeringsprogram för två objektiv med olika brännvidd och ljusstyrka. Allt som finns före ca. 1/15 s är ointressant. På det området skall man ändå använda stativ och då har man råd att blända ner för att få större skärpedjup. Enda användbara fotoläge är M eller A. Längst till höger är också ointressant. Ljuset är så starkt att snabb tid och liten bländare måste användas. Går man utanför kamerans – objektivets förmåga blir bilden överexponerad och man förlorar information (områden i bilden vita och, beroende på inställning, displayen på baksidan blinkar). Här kan man använda ett gråfilter som dämpar exponeringen (saknar man gråfilter fungerar ett polarisationsfilter lika bra – om inte bättre). Det är mittläget som är det intressanta. Kameran är programmerad att så snabbt som möjligt uppnå säker handhållen tid för att sedan gradvis minska exponeringen i förhållande till rådande ljus. Om man använder M-, A- eller S-läge kommer man snabbt underfund med att man oftast använder samma inställningar som i P-läge. Så varför inte använda P-läge vid normal fotografering. Man slipper problemet att manuellt ställa in bländare eller exponeringstid (eller båda) och helt koncentrera sig på fotograferandet. Om man har Auto-ISO aktivt kommer kameran att försöka höja ISO-värdet för att nå en säker expneringstid (objektivets kurva dras diagonalt nedåt). Resultatet kan bli en bild med grovt färgbrus. Det är skäl att kolla i sökaren om Auto-ISO symbolen blinkar.Men då har man kommit över på vänstra sidan av diagrammet som egentligen förutsätter att man använder stativ (eller blixt). Man bör dock observera att P-läge också kan innebära ändring av andra parametrar, t. ex till automatisk vitbalans, färgläge till sRGB, etc. Läs instruktionsboken. P-läget har oftast ett antal kamrater = motivprogram. De är endast varianter på P-läge som prioriterar t. ex. stor bländare för porträtt, liten bländare för natur, kort exponeringstid för sport, osv. Min uppfattnig: Kör i P-läge under normala förhållanden och berätta inte åt någon. (Observera att P-läge syns i bildens Exif-data.) 45 Photoshop Nu är filmen och mörkrummet flyttade ut till datorn. Slut på allt slabbande med vätskor, det långtråkiga jobbet att skölja och torka bilder. Nu får man omedelbar resultat. Photoshop är världens mest använda bildprogram. Senaste versionen CS4 (Creative Suite, version 4) innehåller en hel knippe med program främst avsedda för bildhantering och närliggande områden. (CS5 väntas våren 2010.) I följande presentation är det omöjligt att beskriva alla de funktioner som finns i Photoshop. Den är mera att betrakta som en snabb introduktion till programmet. I programmet finns inbyggt en hjälpfuntion, som det är lämpligt att bekanta sig med när frågan uppstår: Hur skall jag göra? Det finns också utgivet ett stort antal böcker om Photoshop och här vill jag rekommendera Scott Kelby:s Photoshop CS - CS4 för digitalfotografer. På Internet finns många siter som beskriver Photoshop, många på svenska. Den bästa, enligt min åsikt, är www.moderskeppet.se. Sedan kan man ställa frågan: Måste jag förbättra mina fotografier? Det är klart att man skall sträva till att fotografera perfekta bilder genom att mäta exponeringen exakt, ställa in vitbalansen och skärpan redan i kameran. Då behöver man bara köra in bilderna till skrivaren och få ut perfekta bilder. Men säg den gång när allt är perfekt. Inom svartvitfotografin jobbar man i timmar i mörkrummet med olika papper, efterbelyser och skuggar. För man sina bilder till ett fotolabb ändras bilderna av kopisten för bästa utseende. Alltså - åter till Photoshop. Photoshopversioner Jag har använt Photoshop versioner 4 - 5.0 - 5.5 - 6 8 (CS) - 9 (CS2) - 10 (CS3) och nu är det CS4 som gäller (hösten 2009). De största förbättringarna kom, enligt min åsikt, i versioner 5.5, CS och CS3. Det finns en billigare variant: Photoshop Elements som nu kommit till version 8. Elements hette tidigare Photoshop LT och levererades ibland med skrivare och skannrar. Elements räcker gott till för de flesta arbeten. Photoshop finns på olika språk. Elements har jag på svenska medan CS4 är engelsk version, vilket ger problem med olika funktioner. På nätet finns lexikon, kolla t. ex. www.webdesignskolan.com eller www.moderskeppet.se De senaste åren finns också Adobe Photoshop Lightroom och i dagarna ges version 3 ut. Programmet ligger prismässigt mellan CS4 och Elements 8 och är uppskattat av många fotografer. (Hösten 2009) www.adobe.com/se/products/photoshoplightroom/ 46 Kalibrera skärmen Första gången Photoshop startas kommer en frågan om man vill kalibrera skärmen. Detta rekommenderas eftersom det har betydelse när bilderna skall visas på annan dator, eller vid utskrift (skrivare och dator måste anpassas), eller vid beställning av bilder från fotoföretag. Adobe Gamma installeras i Windows Kontrollpanelen. Följ instruktionerna och spara inställningen under eget namn. Programmet startas automatiskt med Windows. Startbild för Adobe Gamma Hårdvarukalibrering Ett proffsigt sätt att kalibrera är med hjälp av hårdvara, en färganalysator som avläser färger på skärmen. Pris från 300€ och uppåt (Anm. Spyder2express 99€.) Det verkar som dagens platta skärmar har problem med färgkalibrering, i synnerhet de billigare skärmarna. (Jag rekommenderar användnig av kalibrator - skärmbild och utskrift stämmer överens. Kom ihåg att ta bort Adobe Gamma från Windows StartUp. De två programmen kommer annars i konflikt.) Viktigt Originalbilden får aldrig ändras. Den skall arkiveras för framtida bruk. Ge den gärna attributet R (skrivskyddad) och skapa en undermapp för de ändrade. Färgrymd Vi har två möjligheter, sRGB eller Adobe RGB 1998. Första versionen för visning på skärmen eller printning vid fotolabb (fråga labbet). Om man har en egen fotoskrivare av hög kvalitet skall man använda Adobe RGB 1998 för bästa resultat. Grundinställning är sRGB både för kamera och Photoshop. Vill man ändra sker det i två steg. Kameran Sök i menyerna för inställning eller läs bruksanvisningen. (Nikon har gömt inställningen djupt ner i undermenyerna. Välj Fotomeny > Optimera bild > Egen > Färgläge > II. Filnamnet startar med ett understreck, ex. _DSCxxxx.jpg, för att visa vald färgrymd.) Photoshop Gå till Edit > Color Settings. Välj Settings: Europa Prepress 2. Programmet är nu inställt att arbeta i färgrymden Adobe RGB 1998. 47 Normal bildbehandling i Photoshop När en bild tankas över från kameran till datorn är den sällan optimal för lyckad utskrift. Det kan bero på misslyckad exponering, på lågpassfiltret, fel vitbalans, och framför allt på hur kameran är inställd. Till detta tillkommer de personliga ändringar som utförs, t. ex. beskärning. Levels (Nivåer) Kamerans exponeringsmätare blir ställd inför motiv med ojämn belysning, t ex. följande bild tagen i motljus. Givetvis borde man ha kompenserat för det redan i fotograferingsögonblicket, men... Jag har lagt in histogrammet i bilden och här syns att det är förskjutet till höger = ljusa sidan, och svart saknas helt. Öppna Image - Adjustments - Layer. Ljusa sidan är OK men ta fast i lilla triangeln på svarta sidan och dra tills triangeln kommer dit där svartinformationen börjar. Tips. Håll ner Alt-tangenten när du drar. Bilden är först helvit men just när det börjar det komma fram färg är rätta läget. Samma för vita sidan. Med mittersta triangeln justerar man ljushet. De tre pipetterna är också användbara. Den vänstra bestämmer svartpunkten. Klicka med den på en punkt som skall vara svart. Samma med den högra men här väljer du vitpunkt. Lite värre med den mittersta. Med den väljer du en punkt som är 50% svart (gråpunkt). Här kan du prova sig fram, men väljer du en punkt som innehåller färgnyans blir bildens färgskala förvanskad. Användbara snabbkommandon Några tangentkombinationer som det lönar sig att lära sig för de snabbar upp arbetet en hel del: Ctrl + a Välj alla eller allt. I Photoshop betyder det att hela bilden markeras. Ctrl + d Ta bort markering ("myrstig"). Ctrl + x Klipp ut. Urklippet finns i Windows Urklipp och kan sedan användas. Ctrl + c Kopiera. Sparas i Urklipp. Ctrl + v Klistra in det som finns i Urklipp. 48 Justeringslager Här och där i kompendiet uppmanas du att öppna ett justeringslager. Ikonen finns nederst i Layer-paletten. Funktionen har en fördel framför att kopiera bakgrundsbilden: JusteJusteringslager ringslagret består endast av information hur originalbilden skall ändras. Resultatet blir mindre storlek på bildfilen, lagret är lätt att radera utan att påverka originalet och behöver man ännu häftigare ändring kan man kopiera ytterligare ett lager likadant ovanpå. Justeringslagret med inställningar kan flyttas (kopieras) till en annan bild. Sparar tid och arbete om man har flera varianter av samma bild. Brightness/Contrast (Intensitet/kontrast) Egentligen har du redan i Levels utföra justeringen Brightness, men ibland behövs en efterjustering. Öppna ett nytt justeringslager. Välj Brightness/Contrast. I inställningsrutan dras trianglarna till önskat läge. Klicka OK. Klart. Contrast ändras mer effektivt med Curves. Curves (Kurvor) Bildredigeringens Formel 1 (då tänker jag mera på teknik än på hastighet). Här kan man ställa in inte bara mättnad och kontrast utan också bildens gammavärde på olika ställen av färgskalan. Om man jämföra med svartvit förstoring med traditionellt fotopapper skulle detta innebära att man använder multigrade papper som belyses med olika hårdhetsfilter, t. ex. mjukt filter vid mörkgrå färger, normalt vid mellantoner, osv. Enklast att öppna ett justeringslager från Layerspaletten. En bild mår ofta bra av en svag S-kurva enligt exempel 3. Observera att bilden Bilden mörkare och högre kontrast 49 behåller sin svart- och vitpunkt. Ett annat sätt är att använda sig av pipetterna för att ställa in ändlägena. Gråpunkten är det svåra - beskrivet i föregående avsnitt. CS 3 har gått ett steg vidare. Curves har fått också ett histogram så nu finns det inget behov av Levels allt kan justeras i Curves. För att justera färgton är det bara att öppna önskad färgkanal och putta kurvan uppåt/nedåt tills önskad färg erhålls. Exempel: För linjen uppåt för ljusare bild. Svart- och vitpunkt oförändrade. ..och nedåt för mörkare. Omvänd S-kurva. Gör bilden mjukare. S-kurva hårdare (höjer kontrasten) Svart- och vitpunkt flyttade. Gör bilden hård (kapar mellantoner). Tips. Kolla in Preset överst på paletten. Här finns förinställt olika alternativ. 50 Rikta upp horisonten Det är svårt att alltid hålla kameran rak i förhållande till horisonten, husväggar, träd. På diafilmtiden var det ett stort problem, men i dag är korrigeringen endast några klick ifrån. Skapa ett nytt lager av bakgrundsbilden. Från verktygslisten håll ner Eyedropper tool en stund och välj sedan Ruler tool. Dra en linje som går efter horisonten, husväggen, eller den linje som skall vara vågrät (lodrät fungerar också). Gå till Image - Rotate Canvas - Arbitrary. Här är redan vinkeln inskriven. Klicka OK. Nu kommer det att uppstå ofärgade hörn som måste beskäras. Välj Crop (beskära) från verktygslisten. Dra upp beskärningsramen och klicka OK. Klart. Tips. På många kameror kan man spegla in hjälplinjer i sökaren. 51 Crop (Beskära) De flesta bilder mår bra att bli beskurna för att framhäva det viktigaste. Välj beskärningsverktyget från verktygslisten till vänster och dra upp en rektangel på bilden. Sidorna kan sedan finjusteras. Beskärningen slutförs genom att dubbelklicka på bilden. Men Crop kan mycket mera. Titta på alternativraden under menyerna. Här kan man ställa in proportioner för bilden (och spara sin favoritinställning), ställa in upplösning (kan bli fråga om interpolering = bilden förstoras). Bilden kan roteras i samband med beskärning. Sök med musen runt beskärningsrektangeln tills markören ändrar till bågformig med pil i vardera ändarna. Skapa en större arbetsyta (Canvas).Dra ut arbetsytan kring bilden. Markera hela bilden med Cropverktyget. Dra ut Croplinjerna. Dubbelklicka. Den förstorade arbetsytan får inställd bakgrundsfärg. (En tunn kantlinje med Stroke samt text tillfogad i exemplet.) 52 Röda ögon Röda ögon uppstår ljuset från kamerans blixt reflekteras i ögonbotten. Moderna kameror med inbyggd blixt har en funktion som skall reducera risken för röda ögon. I tagningsögonblicket sänder kameran ut några svagare förblixtar som skall få ögats pupill att dra ihop sig. I verkligheten är förblixtarna en uppmaning att blunda. Nu är det ingen panik om någon person råkar få röda ögon. I Photoshop finns en funktioner att ta bort dem - det är bara att klicka. Klicka på Röda ögonverktyget. Zooma upp bilden ordentligt. Klicka på det röda ögat. Klart. Tips Tangenten x växlar förgrunds- och bakgrundsfärg. Skärpa Ett av de viktigaste verktygen i Photoshop. I digitalkamerans meny kan man ställa in hur mycket bilden skall skärpas. Det görs på olika sätt, någon kamera skärper hela bilden, en annan kamera tillfogar endast konturskärpa. Det är bättre att ställa in kameran i normalläge och låta Photoshop ta hand om skärpningen. Det klarar programmet bättre än kameran. Skärpefunktionen finns under menyn Filter > Sharpen. En fly-out ger fem alternativ: Sharpen och Sharpen More: Ökar skärpan i bilden eller en markering, två olika styrkor. Inga inställningsmöjligheter. Går att använda flera gånger efter varamdra. Sharpen Edges: Söker områden med tydliga färgövergångar i bilden och gör dem skarpare. Inga inställningsmöjligheter (många fotolabb använder rutinmässigt funktionen). Går att använda flera gånger. Användbart. Unsharp mask: En konventionell filmteknik som används för att ge skärpa åt kanterna i en bild. Funktionen kan rädda en bild som blivit oskarp p. g. a. rörelse eller felfokusering. Ställ in följande alternativ och klicka sedan på OK: Mängd: Anger hur mycket pixlarnas kontrast ska höjas. Radie: Anger för hur många pixlar runt kanterna skärpan ska ökas. För högupplösta bilder är en 53 radie mellan 1 och 2 oftast lämplig. Tröskelvärde: Specificerar hur mycket pixlarna måste avvika från sin omgivning för att de ska anses vara kantpixlar vars skärpa måste höjas. Med standardvärdet (0) ökas skärpan för alla pixlar i bilden. Exemplet är ett utsnitt på ca. 10% vid kanten av ursprungliga bilden. Avståndsoskärpa. Undvik att skärpa för mycket. Då uppstår vit fransar, artefakter, runt konturer när programmet försöker skapa högsta möjliga skärpeintryck. Skärpa i Lab färgläge I Scott Kelby's Photoshop CS 2 för digitalfotografer finns exempel hur man kan kringgå de vita artefakter som uppstår vid överdriven skärpning. Bildens färgläge sätts till Lab Color Mode (Image > Mode > Lab Color). Om man i RGB färgläge öppnar Channels i Layerspaletten ser man den kombinerade RGB kanalen samt en kanal för varje färg. Alla kanaler innehåller färg. Byt färgläge till Lab Color och bilden är oförändrad men Cannelspaletten har ändrat utseende. En kanal Lab som visar hela bilden, en svartvit kanal, Lightness, som innehåller bildinformation samt två kanaler, a och b, som innehåller färgdata. Nu är färgen separerad från bilden, och det är färgen som ger artefakter. 54 Det är kanalen Lightness som skall skärpas, i det här exemplet med Unsharp Mask. Markera kanalen Lightness och och utför skärpningen. Scott Kelby rekommenderar följande värden: Amount=85%; Radie=1 pixel; Treshold=4. Det är en varsam skärpning som kan appliceras på alla bilder eftersom all redigering av bilder skapar en svag oskärpa. Här skulle en automatisering vara välkommen - och den kommer - se avdelning Funktionsmakro i slutet av kompendiet. Smart Sharpen En ny funktion i CS2 som verkar mycket lovande p. g. a. alla inställningsmöjligheter. Under fliken Advanced finns fler inställningar. Med filtret kan man sätta på mera skärpa utan att de vita artefakterna uppstår. Man kan skärpa högdagrar och/eller skuggpartier. Med funktionen More Accurate ikryssad sätts skärpan flera gånger (programmet utför) för bättre resultat. Förhandsvisningsfönstret är större än i Unsharp Mask. Funktionsmakro (Actions) Makro är en serie knapptryckningar eller händelser som är inspelade och fått sitt eget namn. Photoshop levererar tillsammans med programmet ett antal funktionsmakron, dessutom finns det ett otal makron att hämta på Internet, både från Adobes hemsida och andra sidor. Makron finns att hämta på bl. a. www.moderskeppet.se och finns ofta beskrivna i fototidningen Kamera & Bild. Skapa ett makro Om man har en funktion som ofta upprepas är det lätt att skapa ett makro som aktiveras med någon tangent eller tangentkombination. I exemplet skapas ett makro för skärpning i Lab Color som kan appliceras på de flesta bilder innan publicering (utskrift, tryck). 55 1 Det kan vara bra att skapa en mapp för egna makron. Öppna Historypaletten och klicka på Actionsfliken. Öppna rullgardinsmenyn, a, och klicka på New Set, b. Ge ett lämpligt namn för mappen, c. En ny mapp är skapad. Den finns automatiskt på rätt plats i programmet, Program Files > Adobe > Adobe Photoshop CS 2 > Presets > Actions. I actionspaletten syns mappen lägst ner. 2 Nu är det dags att skapa makrot. Välj från rullgardinsmenyn New Action... (Från och med nu kommer alla knapptryckningar att registreras.) 3 Det poppar upp en ruta där makrot skall namnges och vilken tangentkombination som startar funktionen. Jag ger namnet LabSkärpa och vet att funktionstangenten F12 är ledig så den får gälla. Om inte den nyskapade mappen är aktiverad kan man bläddra fram rätt mapp i Set. 4 Titta nedtill på Actionspaletten. Där finns tre symboler som har att göra med makro (hm... kanske fyra). d, den fyrkantiga rutan som stoppar registreringen. Skall användas när makrot är klart. Har också funktionen att stoppa för att man skall ange t. ex. ett värde. e, rund ruta som lyser rött när registrering pågår. f, triangel som startar ett befintligt makro. den fjärde, längst till höger, är en papperskorg dit man kan dra ett misslyckat makro. 5 Nu är det bara att starta önskad funktion: Ändra till Lab Color, Unsharp Mask och skriv in värden (Amount=85%; Radie=1 pixel; Treshold=4), ändra tillbaka till RGB, tryck på stopprutan. Makrot är klart. Nu syns alla de funktioner som är inmatade samt vilken tangent som startar makrot. 6 Tryck F12 för att skärpa. Bilden blinkar till och skärpningen är utförd. Det kan man se i Historypaletten. Tycker man att skärpan inte räcker till, tryck en gång till på F12, och en gång till och en gång till... Makro är bra i de fall man utför samma åtgärd på många bilder, t. ex. att ge bilder en ram med Stroke. 56 Photoshoptips Hit har jag samlat funktioner jag tycker är användbara eller roliga att använda. I synnerhet .raw-avsnittet tycker jag är värt att fördjupa sig i. Raw ger så mycket mera möjligheter att skapa en snygg bild att det extra abetsskedet är motiverat. Clone Stamp Tool (Klonstämpel) Ett av de mest föraktade eller mest uppskattade verktyg i Photoshop. Verktyget att dölja oönskade element i bilden. Exemplet kommer från Slaget i Oravais 13.9.2008. Här finns publik, bilar, elledningar, avspärrning i bakgrunden. Gör en kopia av lagret (säkerhetskopia om det misslyckas). Välj Clone-verktyget från verktygsraden. Välj lämplig storlek på penseln, gärna med luddiga kanter så syns reparationen mindre. (Rutan till höger får du enklast fram genom att högerklicka på bilden när Clone är aktiv.) Välj mönster genom att hålla ner Alt-tangenten och söka ett lämpligt ställe och klicka med vänster musknapp. Nu är det bara att sätta igång. Byt mönster ofta, annars uppstår ett stickmönster som avslöjar modifieringen. Zooma, byt penselstorlek efter behov. Ha tålamod. 57 Svartvit bild Svartvitt är åter populärt. Det börjar förekomma i TVreklam och i annonser, i synnerhet om man vill få något att framstå som gammalt. Det enkla sättet att ändra en färgbild till svartvit är Image, Mode > Grayscale eller Image > Adjustments > Hue/Saturation.... Mättnadsvärdet till -100. (Man kan likna detta med att förstora ett svartvitt negativ.) Det finns andra metoder. Ett sätt är att använda Image > Adjustments > Channel Mixer... (Detta skulle då motsvara att redan i fotograferingsögonblicket ge bilden önskade egenskaper.) Öppna ett justeringslager i lagerpaletten. I lagerpaletten visas de tre kanalerna, röd, grön och blå. Klicka för Monochrome. Nu kan man individuellt justera kanalerna för bästa utseende. I exemplet har jag överdrivit röd kanal för att framhäva molnen. (Detta simulerar ett rödfilter för svartvit film.) Övrig redigering av originalbilden är: • Uppriktning av horisonten som var sned. • Horisonten var också bågformad (vidvinkelobjektivets egenskap), Den fixade jag med Edit > Transform > Warp. • Den normala skärpningen, denna gång Filter > Sharpen > Smart Sharpen... Utskrift är svårare. Inget överträffar en svartvit bild på riktigt fotopapper. Det finns specialbläck för svartvit utskrift. (Men det går alltid att tona bilden.) Tips. Redigera i färg. Simulera infaröda bilder. Skapa bisarra färger. 58 Ta bort dammfläckar Dammfläckar är oundvikliga i en kamera med utbytbart objektiv. När objektivet är borta exponeras kamerahusets inre för omgivningen. Nu kan man redan minimera risken genom att inte byta objektiv i dammig omgivning, vända kamerahuset nedåt och stänga av strömmen (sensorn laddad med statisk elektrisitet - suger åt sig damm). Dammet syns bäst om man fotograferar en jämt belyst, ljus yta med liten bländare. Liten bländare? Dammet finns på lågpassfiltret någon millimeter framför sensorn och kommer i skärpezonen vid nerbländning. Nu gäller det att snabbt hitta en bild med dammfläckar, och det hittade jag inte, så jag fejkade en bild. Välj från verktygslisten Spot Healing Brush Tool för dammprickar eller Healing Brush Tool för större "blaffor". Högerklicka på bilden för att öppna kontrollen och ställ in lämpligt värde. Sedan är det bara att klick - klick tills alla prickar är borta. (Programmet plockar mönster och färg från ytan bredvid/runtom pricken.) Repor och damm vid skanning Repor finns ofta på gamla fotografier som behandlats ovarsamt. Fotot till höger hittade jag bland många andra i en skokartong och är (troligtvis) ca 85 år gammalt, eller från ca. 1920. Det hade ett stort antal repor därför att det aldrig varit insatt i album. Här försökte jag ta bort reporna med programmet och lyckades delvis. Om man sätter för höga värden blir bilden i övrigt lidande. På små repor som finns på negativ eller diapositiv fungerar det utmärkt. Damm kan finnas främst på inglasade diapositiv, som egentligen borde öppnas före skanning. Dessa kan man lätt ta bort i Photoshop. Sätt inte värdena för höga för då börjar fåglar försvinna från himmelen. Observera att liknande funktion finns i moderna skannrar, men fungerar då på ett annat sätt – med bl. a. infrarött ljus. Skanning av trycksaker Ibland (ofta) upträder ett rutmönster vid skanning. Nu skall man inte bli desperat och ställa in skannern för högsta skärpa eller liknande. Gör tvärtom, ta bort alla bildförbättrande funktioner. Rutmönstret beror på trycktekniken att applicera färg i små punkter på rader, raster. Någon gång kommer de att sammanfalla med skärmen och skrivaren. Gör så här istället: Ta in bilden i Photoshop och gör den så oskarp att mönstret försvinner med Filter > Noise > Median. Använd så låga värden som möjligt. Skärp bilden Filter > Sharpen > Unsharp Mask eller Smart Sharpen. 59 Justeringslager Funktionen har en fördel framför att kopiera bakgrundsbilden: Justeringslagret består endast av information hur originalbilden skall ändras. Resultatet blir mindre storlek på bildfilen, lagret är lätt att radera utan att påverka originalet och behöver man ännu häftigare ändring kan man kopiera ytterligare ett lager likadant ovanpå. Justeringslagret med inställningar kan flyttas (kopieras) till en annan bild. Sparar tid och arbete om man har flera varianter av samma bild. Rädda en blixtbild Här lade jag på ett justeringslager - gradient filter från svart till vitt, vita delen överst, Overlay-läge. Använde Opacity för att få rätt balans. Ändra färg Använd justeringslagret Filter. Här kan man snabbt ge bilden en kall eller varm ton. Använd Opacitet för finjustering. 60 Justeringslager och blandningsläge Annan användning av justeringslager är i kombination med blandningsläge, beskrivet i följande avsnitt. Öppna ett nytt justeringslager, t. ex. Curves, men gör inga justeringar, bara klicka OK. Nu väljer man lämpligt blandningsläge, i exemplet Overlay. Justeringslagret fungerar nu som en kopia av bakgrunden. Blandningsläge Ännu ett smart sätt att snabbt förbättra bilder. För att få det att fungera måste man öppna en kopia av bakgrundslagret och göra det aktivt (blåmärkt). Nu finns det flera sätt att blanda lagret med det underliggande. Oftast nöjer man sig med att det första alternativet, Normal, och undersöker inte de andra alternativen. Om ändringen blir för häftig kan man dämpa genom att dra Opacitet till lämpligt värde. Exemplet sist i avsnittet består av åtta lager som skapats genom att markera - kopiera - klistra. På varje lager har sedan applicerats önskad effekt. Opaciteten är hela tiden 100%. För att förtydliga har jag satt en vit linje mellan varje block, Här har jag använt det sällan använda markeringsverktyget vertikal linje. Den är sedan expanderad till 5 pixlar och vitmålad. Svart 5 px ram med Stroke. Man kan dela upp blandningslägena i sex huvudgrupper och så här fungerar de: 61 Kopia Normal/Normal Dissolve /Lös upp Effekt Lagren helt separata från varandra. En slumpmässig ersättning av pixlarna med bas- eller blandningsfärgen? Mörkare Darken/Mörka ner Multiply/Multiplicera Color Burn/Efterbelys färg Linear Burn/Linjär efterb. Resultatet blir mörkare ju mörkare pixlar det är i båda lagren. Jämför lagren och väljer ut den mörkaste pixeln i varje punkt och visa den. Gör hela bilden mörkare. Perfekt för en överexponeran bild. Mörkar ner det som är mörkt ännu mer och därmed samtidigt kontrasten. Gör alla mörka pixlar helt svarta. Svåranvänt. Ljusare Lighten/Ljusare Resultatet blir ljusare ju ljusare pixlarna är i båda lagren Motsats till Darken. Jämför lagren och väljer den ljusaste pixeln i varje punkt på bilden. Tvärtom mot Multiply. Perfekt för en underexponerad bild eller göra en motljusbilds skuggor ljusare. Allt som är ljusare än 50% blir ljusare, vilket ger en rejält ökad kontrast. Gör alla ljusa pixlar kritvita, lämnar de andra opåverkade. Screen/Raster Color Dodge/Färgskugga Linear Dodge/Linjär skugga Kontrast Overlay/Täcka över Soft Light/Mjukt ljus Hard Light/Skarpt ljus Vivid Light/Klart ljus Linear Light/Linjärt ljus Pin Light/Strålljus Hard Mix/Hård blandning Jämföra Difference/Differens Exlusion/Uteslutning Bildkomponent Hue/Nyans Saturation/Mättnad Color/Färg Luminosity/Luminisens Används för att öka kontrast Multiply mörka färger och Screen i ljusa. Resultatet blir att mörkt blir mörkare och ljust ljusare. Smart sätt att öka bildens kontrast. Mildare variant av Overlay. Brutal variant av Overlay. Ger bild med hög kontrast. Förstärker de mörka och ljusa pixlarna genom att lägga Color Burn på ljusa och Color Dodge på mörka pixlar. Ger hög kontrast. Samma som ovan, men här används Linear Burn och Linear Dodge. Gör ingenting om om lagret ovan är ljusare än bakgrunden. Mörkar ner om det är mörkare. Gör ljusa delar av bilden ljusare och mörka mörkare. Extrem effekt. Används främst för att analysera bilden. Jämför pixlar. Om de är lika blir de svarta. Avänds för att se om två lager är identiskt lika, t. ex. för att se om ett panorama överlappar. Fungera ungefär som Difference men med lägre kontrast. Tar en komponet och för den nedåt. Ger ingen effekt om man blandar samma foto med sig själv. De tre översta ger inte heller någon effekt om bilden är svartvit. För färgnyansen nedåt. För färgmättnad nedåt. Ofta misslyckat resultat. Används vanligtvis att tona bakgrunden. För ljuset nedåt men behåller färgen. 62 Lagren behöver inte bestå av samma bild. Man kan prova med en annan, i detta fall en bild med häftigare moln. Jag använde Overlay för att blanda lagren (molnen beskurna att de passar in ovanför horisontlinjen på fyrbilden). Man får vara beredd att på något ställe radera i övre lagret. 63 Rädda en underexponerad bild Image - Adjustements - Exposure... Första exemplet är en höstbild med snö. Bilden är underexponerad eftersom kamerans ljusmätare försöker få den vita snön till 18% grå. Välj ovanstående alternativ från Image-menyn. Exposure gör det mesta av arbetet. Dra reglaget till önskat resultat. Offset påverkar skuggor och högdagrar, ungefär det resultat man får med Levels. Gamma påverkar kontrasten i bilden, i stort sett samma funktion som Curves. Ett smart sätt att snabbt förbättra en underexponerad bild. Blandningsläge Ett annat sätt att justera exponeringen är att använda blandningsläge, tidigare beskrivet, men nu används flera lager tills önskat resultat uppnås. Kopiera bakgrunden och sätt blandningsläget till Screen. Bilden blir ljusare. Kopiera en gång till ända tills bilden blir bra. Blir bilden alltför ljus kan man använda Opacitet för den sista finjusteringen. Med denna metod har man färre justeringsmöjligheter än med Eposure. Justerad med blandningsläge Justerad med Levels 64 Clipping Mask Funktionen har ingen direkt koppling till bildbehandling, men visst är det roligt att fylla text med lämplig bakgrundsbild. Starta med att skapa en ny bild File > New eller enklare Ctrl+n och ge den en lämplig storlek. Välj lämplig font (i det här exemplet Elephant) och skriv texten. Ändra storlek om det behövs. I lagerpaletten fogas nu till ett textlager. Öppna bakgrundsbilden. Markera det område som skall bilda bakgrunden. Kopiera Ctrl+-c, gå till texten och klistra in, Ctrl+-v. Ännu enklare: Dra över den markerade bilden med musen. Bakgrunden finns nu som ett nytt lager över texten. Ändra storlek Edit > Free Transform så att bilden täcker texten. Observera att just det lagret skall vara aktivt för följande steg. Välj Layer > Create Clipping Mask (Alt+Ctrl+G, och där satt den. Texten kan sedan förses med konturlinje. Använd Stroke, tidigare beskrivet i kompendiet. 3-D-utseende får man med Layer > Layer Style > Bevel and Emboss... Observera att textlagret fortfarande innehåller text, så det är bara att ändra om det behövs Man kan överföra lagrets (textens) egenskaper till ett annat genom att högerklicka på den lilla nedåtpilen, som öppnar lagrets egenskaper (gulmärkt). Högerklicka - Copy, gå till ett annat lager, högerklicka Paste. I den gulmärkta rutan kan man dubbelklicka på en effekt för att öppna dialogrutan för ändringar, eller helt avmarkera en effekten. 65 Öppna raw-bild När man öppnar en .raw-bild (på Nikonspråk .nef) startas ett helt nytt program där den hittills oredigerade bilden ges sitt utseende. En .rawbild kan liknas med ett negativ som färdigställs vid kopiering. Om man har ett antal varianter fotograferade samtidigt med samma inställningar kan det kännas kämpigt att varje bild skall ställas in, och inställningsmöjligheter finns i massor. Men ta det lugnt - det går att göra det buntvis. Gör behövliga inställningar och klicka sedan på Select All så kommer ändringarna att gälla alla bilder. Spara genom att klicka på Save (antal bilder) Images och via en dialogruta ser man vilka bildfiler och i vilket format (.jpg) bilderna sparas. Fotograferar man i känd omgivning, t. ex. i studio kan man skapa en profil för miljö och kamera. Skapa profil Kromatisk avvikelse När man har skarpa övergångar mellan ljust-mörkt kan det uppstå färgade skuggor (kromatisk avvikelse). Dessa kan tas bort i rawkonvertern med fuktionen Lens > Chromatic Aberration. Skuggorna kan vara endera röd/cyan eller blå/gul. Dra respektive triangel tills skuggorna försvinner. Bilden förstorad till 500%. Olympus 3040 66 Vinjettering Detta innebär att kanterna är mörkare än mittdelen av bilden och finns främst hos vidvinkelobjektiv. Det beror på att ljuset har längre väg till kanterna än till mitten av bilden. Givetvis kan man göra tvärtom och skapa mörka kanter. Välj Lens > Vignetting och dra triangeln tills önskad effekt uppnåtts. Här har jag gjort tvärtom och gett bilden mörka ytterkanter och dessutom minskat Saturation till 100 för att få en svartvit bild som bättre visar funktionen. Detail > Sharpness Det är lättare och bättre att utföra skärpningen i Photoshop som avslutande steg före utskrift. Ta bort metadata Jag har tidigare påstått att vissa av metadata inte går att redigera eller ta bort. Det gäller de data som skrivs in av kameran i fotograferingsögonblicket. Om man av någon orsak vill ta bort dem kan man göra så här: 1 Ctrl-a (markera hela bilden), Ctrl-c (kopiera till klippbordet) 2 Ctrl-n (nytt dokument). Enter 3 Tillbaka till källbilden. Välj flyttaverktyget. Håll ner skift-tangenten och dra över bilden till det nya dokumentet (skift-tangenten gör att bilden kommer i samma läge). Eller Ctrl-v i det nya dokumentet. Flatten Image. Alla metadata borta utom programvara där bilden är skapad (Photoshop CS2). Ett annat sätt är att använda Save for Web... (Photoshop CS4 har alternativet att bifoga metadata, allt eller valda delar.) Tips. I CS4 kan du öppna också .jpg-bilder i Camera Raw. Öppna från Bridge - välj Arkiv - Öppna i Camera Raw. Nu är det enkelt att justera vitbalansen och annat. Tips. Fastän du har engelsk CS4 kan du ändra språket i Bridge till svenska. Välj Edit - Preferences. Gäller endast Bridge, inte Photoshop CS4. RAW-format och Adobe Adobe idkar utpressning av användarna. En modern kameras RAW-bilder kan inte öppnas i äldre Photoshopversioner eftersom uppdatering av RAW-programmet endast finns till nyaste Photoshopversioner. T. ex. bilder från Nikon D300s kräver att man använder CS4. Just nu används Camera Raw 5.5 Man kan lösa problemet genom att att använda det program som levereras med kameran och i programmet sedan konvertera till ett filformat som aktuell Photoshopversion kan läsa, t. ex .dng eller.tif. Det finns en massa artiklar om detta på Fotosidan.se 67 RAW och smarta objekt I Photoshop CS3 finns något som kallas Smarta objekt. Om man har en bild i .raw-format kan man göra underverk. En .raw-bild innehåller mer information i de mörka delarna än man tror. Information i helt vita delar (överexponerade) är dock ohjälpligt förlorade. En kvälls/natt-bild underexponerad för att få fram himmelen. Förgrunden är helt svart med en liten antydan att där finns kanske något. (Bländare 9, exponeringstid 1 sekund, ISO 100, brännvidd 12 mm, rawformat.) Börja med att öppna bilden från Photoshop eller Bridge. Raw-konverteraren öppnas. Titta på himmelen och gör de ändringar som behövs för att få den snygg - troligtvis färgtemperatur och exponering - men titta också på de övriga möjligheterna. Nu är Smarta objektet bara ett knapptryck bort. Istället för att klicka på Open Image tryck ner Shifttangenten och texten ändrar till Open Copy. Klicka, och bilden öppnas i Photoshop. En liten ruta vid höger nedre hörn visar att det är ett Smart objekt. Notera att lagret har ett filnummer i stället för namnet Background.) Av bilden skall vi skapa ytterligare ett lager, men det får inte ha någon koppling till föregående. (Vi befinner oss nu i Layer-paletten - bra att också öppna Historypaletten så ser du vad som händer.) Högerklicka på på bildikonen och välj alternativet New Smart Object via Copy. Nu skapas en kopia av lagret som inte är ihoplänkat. Nu kommer det smarta: Dubbelklicka på den övre bildikonen och du är tillbaka till raw-konverteraren. Justera bilden med fokus på stranden, eller de områden som tidigare varit för mörka. Som sagt, det finns mycket information i bilden som tidigare varit svart. Samtidigt passar du på att justera färg, mm. Klicka OK och tillbaka till Photoshop. Som resultat har du nu två varianter av samma motiv: Himmelen och stranden som du vill ha dem, men på olika lager. Nu gäller det att slå ihop dem. Det finns många sätt, men ett sätt att använda masker. Scott Kelby kallar det Måla med ljus. Gör en mask genom att markera övre lagret, klicka på den lilla ikonen, tredje från vänster - nedtill, och du har skapat en mask. Symbolen är den vita rutan till höger om bildikonen. 68 På verktygsraden ställer du in färgerna svart och vitt. (Det finns en liten ruta som snabbval). Med svart färg målar du över det som skall tas bort och gör du något misstag får du det tillbaka med vit färg. Sedan slår du ihop lagren, justera horisonten, gör de sista ändringarna och bilden är klar. Observera att via History-paletten kan man alltid radera arbetsskeden (t. ex Merge down/Flatten image) om man vill göra ytterligare ändringar Och varför var det smart? • Du kan alltid gå tillbaka till källbilden och göra ändringar. • Om bilden förminskas (som i filmremsan) är källbilden fortfarande i sin ursprunglig storlek. • Men, om du vill rita, klona, eller något annat, görs det i källbilden, eller måste rasteriseras (=göra till normalt lager) och då blir den ett med filmremsan. 69 Skapa bildspel Man har ett antal bilder man vill visa som ett bildspel på datorn. Elements har en variant där bilderna fogas in i ett .pdf dokument som sedan kan visa med Acrobat Reader, ett program som finns på alla datorer eller kan kostnadsfritt laddas ned från nätet. Välj File > Automate > PDF Presentation.... I dialogrutan som öppnas väljes de bildfiler som skall ingå i bildspelet. Fyll i alternativ för bildspel. Programmet frågar mapp och namn för utdatafilen. Till sist frågas hur utdatafilen skall sparas. För att visa bildspelet är det bara att dubbelklicka på utdatafilen så sätter bildspelet igång (förutsatt att Acrobat Reader är installerat). För att avbryta bildspelet tryck på Escknappen. 70 Webbfotogalleri Skapa ett fotogalleri i html-format. Html-filerna kan sedan redigeras och kopieras in till ett projekt. Välj File > Automate > Web Photogallery Välj källmapp och målmapp. Titta också in i Options om det finns något att ändra. Klicka OK. Det tar en stund, beroende på hur stor källmappen är. När Internet Explorer öppnas är processen klar. 71 Anm. Denna del skrevs som ett självständigt kapitel i Fotoklubben Knäppisarnas årsberättelse 2006. Panorama med Photoshop Panoramabilder är imponerande, i synnerhet om de Här beskrivs Photoshop CS2 men det går lika bra i förstoras till rejäl storlek. En annan motivering att CS-versionen med undantag av Adobe Bridge, som skapa en panoramabild är att motivet inte ryms på är nytt i CS2. bilden - objektivet är helt enkelt inte tillräckligt vidvinkligt. Här kommer några tips. Man kan starta på olika sätt. Ett är att välja de bilder som ingår i panoramat i Adobe Bridge. Klicka på bilderna medan Ctrl-tangenten hålls nedtryckt. Kontrollera också att bilderna överlappar varandra. Välj Tools > Photoshop > Photomerge. (Mitt exempel kom till av misstag. Jag tog ett antal bilder från samma plats och först senare kom jag på att de går att foga samman. Bildernas strider mot alla regler för panoramafotografering, men det gör det bara roligare att försöka skapa ett resultat.) Nu kommer programmet att automatiskt flytta över till Photoshop där processen fortsätter. Om man har otur (händer ofta) kan inte programmet placera bilderna rätt utan behöver hjälp. Bilderna måste en efter en dras ner till arbetsytan och placeras i rätt ordning. Så här blev det. Observera att bild ett och tre har sned horisont och att det är färgskillnad mellan bild två och tre. För att kunna fortsätta med projektet är det lika så bra att man klickar för Keep as Layers nederst i dialogrutan. Här blir det fråga om manuella korrigeringar. Här finns också en kryss-i-ruta Advanced Blending som anpassar bildernas färgton och mättnad till varandra. Kan fungera när bilderna är korrekt exponerade. (Jag har sällan lyckats.) 72 Efter en stund öppnas panoramat. Som sagt, det finns en hel del att korrigera. Samtidigt är det bra att öppna både lager- och historikpaletten, Window > Layers och Window > History. Börja med första bilden. Släck de två övre delbilderna i lagerpaletten genom att klicka på ögat. Se till att att bilden är markerad = blåmärkt så att man jobbar med rätt delbild. Nu skall horisonten vridas rätt. Som hjälp kan man dra ner en hjälplinje. Detta fungerar om man har View > Rulers bockat. (För att ta bort hjälplinjen klicka bort i View > Extras.) Välj Edit > Transform > Rotate. Nu kommer en ram att öppnas runt bilden med åtta punkter. Ta fast i något av hörnen och vrid bilden. När horisonten är rätt tryck Enter eller dubbelklicka på bilden. Första delbilden klar. Nu skall följande bilder anpassas så de passar ihop. Klicka på ögat för andra bilden för att få den synlig. Observera att man också skall klicka på filnamnet för att ange att bilden är markerad. Nåja, en aning måste man också rotera bilden. 73 Nu gäller det att passa ihop bilderna. Klicka på Opacity i lagerpaletten och ge den ett värde på ca. 50%. Nu blir bild två genomskinlig och underlättar passningen. Välj flytta verktyget från verktygspaletten. Flytta delbilden så att den sammanfaller med den första. När flyttaverktyget är aktivt kan man också använda piltangenterma för små och exaktare förflyttningar Man kan också ändra delbildens egenskaper till Difference, vilket innebär att pixlar med samma färgvärde tar ut varandra och visas som svarta. När hela ytan är helsvart är passningen exakt. Det händer sällan, eftersom det dock är fråga om två olika bilder, objektivfel inverkar, perspektivet olika, vinden påverkar blad och vågor, molnen är rörliga, man kan t. o. m. få med samma person två gånger, o. s. v. Följande steg är att anpassa färgmättnad. Fortfarande är delbild två aktiv. Klicka på Image > Adjustements > Brightness/Contrast. Dra Brightnessreglaget tills färgmättnaden stämmer. Himmelen är väldigt viktig, i synnerhet om den är ljus, för här syns lätt alla färgskiftningar. Välj radergummit från verktygspaletten. Ställ in stor cirkel - här 200 pixel, och Opacity något under 100% - betyder att man måste radera flera gånger för att få bort allt. Radera över skarven. Välj lämpliga ställen, t. ex. kan man radera runt en sten för att undvika synligt hack mitt på den. Samma gäller ett tak, fönster, osv, så länge delbildernas överlappning räcker till. Om man ångrar sig och måste backa flera åtgärder är historikpaletten värdefull. Dra de steg man vill ångra till papperskorgen. 74 Nu fortsätter man med delbild tre på samma sätt. När bilden är klar skall den beskäras Välj beskärningsverktyget (Crop) från verktygspaletten. Dra en ram runt det som skall vara med och dubbelklicka på bilden (eller tryck Enter). Här är resultatet efter Crop när allt onödigt är bortskuret. Men ännu är bilden inte klar... Först skall delbilderna smältas ihop till ett lager = bakgrundslager. Klicka med höger mustangent på något av lagren och välj från menyn Flatten Image. Det händer att det fortfarande finns defekter i bilden, t. ex. vatten är svårt eftersom vågorna aldrig stämmer ihop - det bildas en skarp linje på vattnet. Här kan man använda kloningsstämpeln för att dölja kanter som gärna uppstår. Använd Image > Adjustements > Levels på normalt sätt. Vid behov kan ännu användas Image > Adjustements > Brightness/Contrast eller annat verktyg. Komplicerat? Ja, jag vet, försöker beskriva så exakt som möjligt. Men i verkligheten är det enklare än du tror. Försök. Tackla problemen vartefter de kommer. 75 Beroende på kamerainställning kan bilden skärpas. Här är mitt favoritverktyg Filter > Sharpen > Unsharp Mask. Här finns många teorier hur verktyget skall ställas in. Här är mina inställningar för bilden: Amount: litet över 100%, under 100% händer ingenting. Radius: Något under 2,0 pixels. Treshold: 0 levels Observera att bilden skall zoomas upp till 100% vid skärpning för att verkligen se vad som händer. Vill man ännu ge bilden ett snärtigt utseende kan man lägga en svart ram kring den. Verktyget heter Stroke och kan endast användas på ett lager. Alltså, man skapar ett lager av bakgrunden - höger mustangent på bakgrundslagret, välj Dublicate Layer. Klicka på funktionsknappen nertill på lagerpaletten och välj Stroke från menyn. Välj ramens bredd i pixels. Här har jag gett värdet 15, som är något överdrivet, 8 pixel kunde vara lämpligt. Välj ramens läge. Jag använder Inside, som kapar litet av bildens yta men ger snyggare hörn. Välj färg genom att klicka på färgrutan. Slutligen smält ihop lagren med Flatten Image. Panoramat är klart. 76 Tips och alternativ I föregående exempel rusade jag iväg utan att tänka på vissa förberedande åtgärder. Rotera exakt Delbilderna kan t. ex. roteras på förhand på ett mera exakt sätt. Under pipettverktyget finns ett mätverktyg. Här är man endast intresserad att mäta vinkeln som bilden skall roteras. Dra med verktyget upp en linje jäms med horisonten (på andra bilder kan det var ett tak, en husvägg eller något annat objekt som också finns med på följande delbild). På statusraden syns vinkel och övriga mått, men dem behöver man inte bry sig om. Öppna Image > Rotate Canvas > Arbitrary. Den tidigare uppmätta vinkeln och rotationsriktning finns redan angivna. Klicka OK så är bilden uppriktad. Observera att funktionen heter Rotate Canvas. Det betyder att det inte fungerar på delbilder i panoramat, eftersom hela arbetsytan roteras. Automatisk vitbalans När man fotograferar en serie bilder med automatisk vitbalans aktiverad händer det att två delbilder har helt olika färgton. Detta uppträder främst när solen är inblandad. Nu gäller det att använda Image > Adjustements > Color balance och försöka justera färgbalansen så att delbilden passar in i serien. Starta panoramat från Photoshop Här är det tre bilderna på Photoshops arbetsyta. Välj File > Automate > Photomerge. En dialogruta öppnas som frågar vilka filer som skall ingå. Programmet föreslår de bilder som redan är öppna. 77 Vertikalt panorama Observera att Photoshop automatiskt identifierar ett lodrätt panorama. Här får man dock problem med perspektivet, men det finns metoder att korrigera... (Panoramat består av sju delbilder fotograferat med 28 mm objektiv.) Kamerainställning för panoramafotografering Använd endast manuell inställnig av bländare, tid, avstånd, känslighet och ibland också vitbalans. Bländare, tid och känslighet får bli ett medelvärde när man mäter över det tänkta panoramat. Om solen kommer med i bilden är det nästan bäst att vänta på mulet väder. Avståndsinställning bör vara manuell eftersom bildskalan ändras om avståndet ändrar (det är inte fråga om stora ändringar, men om man t. ex. fotograferar byggnader får man problem med linjer som inte sammanfaller. Vitbalansen ställer till problem t. ex. vid solnedgångar när solen är röd och bakom sig har man mörkblå himmel (det är lättare att justera färgbalansen på hela panoramat än på enskilda delbilder). Använd stativ, gärna med inbyggt vattenpass (nåja, numera fotograferar jag alla panoraman på fri hand och korrigerar i datorn). Vid dålig belysning, t. ex. på kvällen är stativ ett måste. Undvik vidvinkelobjektiv (ja, jag vet, använde det till båda exemplen). Vidvinkelobjektiv ger ofta perspektivfel i kanterna. Dessutom kan uppträda ljusavfall i hörnen. Bäst är att använda normalobjektiv och ta fler delbilder. Ljusavfall i hörnen (vinjettering) Många objektiv, i synnerhet vidvinkel, vinjetterar och det uppträder som mörka hörn. Korrigera med Filter > Distort > Lens Correction. Här finns också ett antal andra alternativ. (Exemplet till höger är tvärtom - jag har mörkat ner hörnen.) När allt stämmerär det lämpligt att avsluta med en nytagen bild. Förflyttade mig tre meter från datorn ut på bastutrappan och tog en serie bilder en disig morgon. Panoramat täcker ca. 180°. Panoramat består av nio delbilder fotograferade på högkant med 28 mm objektiv på Nikon D70s kamera. Här har jag följt de rekommendationer som finns för panoramafoton (dock inget stativ). Panoramat har resurser att skrivas ut i 23 * 100 cm2 med 300 dpi upplösning. Tistronskär 17.9.2006 78 Nytt i CS 3: Panorama Ja, jag är förtjust i panorama. I version CS3 har funktionen kraftigt förbättrats. Det som man tidigare gjorde för hand har nu automatiserats och fungerar verkligen bra. Blendfuktionen avstämmer delbilderna med avseende på kontrast, färgton och sammanfogning på korrekt sätt, förutsatt att delbilderna passar något så när ihop. Som tidigare välj (markera) delbilderna i Bridge och välj Tools > Photoshop > Photomerge. Följande dialogruta dyker upp samtidigt som programmet går till Photoshop. Delbilderna är de tre mittersta i en svit av fem bilder fotograferade en tidig morgon just när solen gick upp (5.9.2007 kl 6.42) och jag struntade i alla regler hur man fotograferar panorama. Automatisk vitbalans, autofokus, på fri hand: klick - klick - klick - klick - klick. Det enda jag förberedde var att rikta upp horisonten som var lite hit och dit på bilderna (dock under 3 graders kast). 1 Välj bilder i Bridge 2 Välj panoramatyp (Layout) 3 Kryssa för Blend images togheter. Om rutan inte är kryssad kommer panoramat att bestå av tre opåverkade lager och inga försök att smälta ihop lagren utförs. Programmet går nu till Photoshop. Av datorn krävs mycket minne och snabb processor för hela processen tar åtskilliga minuter. med fem delbilder á 3 MB blir filstorleken i .psd-format 100 150 MB. Auto Programmet försöker lista ut det bästa sättet att presentera panoramat. I exemplet med tre delbilder blir panoramat i perspektivformat, men om man sätter in två bilder till väljer programmet cylindriskt format. Här är man helt bunden till programmets nycker. För önskat resultat är det lika så bra att välja något annat alternativ. 79 Perspective Samma format som Auto, och det är klart eftersom programmet valde just det formatet i första exemplet. Delbilderna skevas och storleksförändras för att passa till varandra. Cylindrical Varje delbild avbildas cylindriskt för att sedan fogas ihop med följande bild. Detta innebär att bilderna skevas och storleksförändras men på ett annat sätt än tidigare - trycker ihop kanterna så att de är skenbart lika långt från kameran. Det här var tidigare ett stort problem och gjorde det svårt att anpassa bilder till varandra. Ofta skylde man på objektivet men verkligheten är att avståndet avbildas olika beroende på placering i förhållande till bildkanten. Reposition only Fogar ihop delbilder utan skevning eller storleksförändring. Interactive Layout Om automatiken inte fungerar placeras delbilderna manuellt. När man klickar OK försöker programmet foga delbilderna, och lyckas för det mesta. I följande exempel har jag särat på lagren för att visa hur programmet utför sammansmältningen (Blend). Programmet har nu utfört samma process som man tidigare utförde med radergummit - försökte krypa runt stenar, följa husväggar eller trädstammar. Sedan är det bara att smälta ihop lagren, justera kontrast, skärpa, osv. Tips. Hittade på Fotosidan.se tips om panoramaprogram, ICE, ett gratisprogram från Microsoft. Segt, men resultatet riktigt bra. Bilden till höger består av 9 delbilder på högkant. Delbilderna markeras och dras över till ICE från Windows Explorer. Sedan startar programmet automatiskt. Fortsättning på föregående exempel. Här har vi 19 delbilder, handhållen kamera på högkant. 153° * 33°, resurser att skrivas ut 186 * 35 cm2 med 300 dpi upplösning (21 977 * 4127 pixlar). Microsoft ICE finns på adressen: http://research.microsoft.com/enus/um/redmond/groups/ivm/ice/ 80 Nytt i CS 3: Svartvitt I paletten Justeringslager har tillfogats rn funktion för att ändra till svartvitt fotografi. En fördel är att man alltid har färgbilden som underlag och om man ångrar ändringen är det bara att dra justeringslagret till papperskorgen. (Tint = tona bilden i önskad färg.) Men fortfarande: Man får bästa resultat med Chanel Mixer! Men moderna kameror har ett programläge för svartvita bilder. Varför inte använda det? Nej - varför det? Det är bättre att ta hem bilden i oförvanskat skick och i datorn lägga till de filter och övriga effekter som kan finnas. Svartvita- och färgbilder behandlas på litet olika sätt. Och till sist: Om man inte är nöjd med den svartvita bilden har man alltid färgoriginalet kvar. (Du hade väl inte sparat över originalbilden - då är det för sent.) 81 Utskrift Man har tre möjligheter: 1 För kameran till fotobutik (eller minneskortet) och låt dem skriva ut bilderna. Då får man dem på riktigt fotopapper som håller längst. Observera att denna service också finns på Internet och det betyder att man sänder bilderna över nätet. 2 Ladda ner bilderna till egen dator och förbättra dem i något bildprogram. Bränn sedan bilderna till en CD-skiva och för dem till labbet. 3 Skriv ut bilderna själv på fotoskrivare. Det här är enda gången man har full kontroll över hela processen. Man ser omedelbart resultat och kan ändra om något går snett. Nackdelen att det (troligtvis) blir dyrare. Ibland blir utskriften en besvikelse - fel färgnyanser, kontrasten skiljer. Detta beror på att bilden skall passera olika enheter som hanterar bilden på sina egna sätt (kamera/skanner º dator º skrivare). I princip borde hela systemet vara kalibrerat så att när man skannar in en bild och sedan skriver ut den borde resultatet vara identiskt. Profiler För att råda bot på problemet har organisationen ICC (International Color Consortium) skapat ett system som underlättar. Varje tillverkare av enheter har skapat sin profil hur just deras enhet hanterar färger. Vid utskrift hänvisar man till skrivarens ICC-profil och resultatet borde bli bra. Också fotolabb har sin egen färgprofil för sin utrustning som ofta kan hämtas från företagets hemsida (prova hämta från t. ex. www.ifi.fi). Vissa papperstillverkare har provat sin produkt i olika skrivare och kan ge rekommendationer om nödvändig kompensation för bästa resultat. (T. ex. Kodak rekommenderar för sitt Ultima-papper en korrigering -10 för magenta vid utskrift med Canon i865. Förutsatt att skärmen är kalibrerad blir utskriften identisk med det som syns på skärmen. Kolla på skrivarens och papprets hemsidor för uppgifter, eller läs bipackat datablad.) 82 Utskriftens upplösning Man kan också lätt räkna ut max. utskriftsstorlek: • Öppna Egenskaper (Proporties) för bilden och titta på storleken (hur många pixlar). • Dividera storleken med önskad upplösning och få svaret i tum. Ex. bredden = 3000 px / 300 dpi = 10" = 25,4 cm. • Nu kan man gott pruta en aning på utskriftens upplösning - ingen ser någon skillnad, skrivaren skriver ändå ut i 200 dpi - vilket betyder att en utskrift på A4 ger fullgott resultat. Hur stor upplösning? Tabellen visar hur stora utskrifter erhålls med upplösning 200 dpi (godtagbar kvalitet) eller 300 dpi (hög kvalitet) Bildstorlek [pixel] Bildstorlek [megapixel] Utskrift vid 200 dpi [cm] Utskrift vid 300 dpi [cm] 640 * 480 0,3 8*6 5,5 * 4 1152 * 864 1 14,5 * 11 10 * 7,5 1600 * 1200 1,9 20 * 15 13,5 * 10 2048 * 1536 3,1 26 * 19,5 17,5 * 13 2272 * 1712 3,9 29 * 27 19 * 14,5 2800 * 2100 5,9 35,5 * 27 24 * 18 3780 * 2430 9 48 * 31 32 * 20,5 5600 * 3600 20 71 * 46 47,5 * 30,5 Källa: Allt om Digitalfoto 1/2004 En lyckad utskrift Kameran är inställd för färgrymden Adobe RGB 1998, skärmen kalibrerad enligt alla regler och bilden redigerad i samma färgrymd som kameran. Nu återstår sista steget för en lyckad bild som är identisk med det man har på skärmen. Välj File > Print with Preview. I dialogrutan väljs Let Photoshop Determine Colors. Självklart, eftersom bilden är redigerad i Photoshop. Skrivaren kan ha andra idéer hur bilden hanteras. (Om man inte ser alternativet klicka på More Options.) Klicka på Page Setup för att välja skrivare, orientering (porträtt/landskap), pappersstorlek, eventuell kantfri utskrift, ICC-profil, bildstorlek (borde vara valt vid bildredigering). Filformatet kan vara både .jpg och Photoshops .psd (eller annat som Photoshop kan hantera). 83 För vem fotograferar jag? Kanske jag borde börjat med detta avsnitt, tycker det är så pass viktigt. Ja, för vem? Personligen har jag två inriktningar: 1 Att fotografera snygga bilder att ha på väggen eller att få omgivningens uppskattning (inklusive fotoklubbens). 2 För att visa mina barn - barnbarn - barnbarnbarn o.s.v. hur vår tid såg ut och hur vi levde. Det första alternativet är mera slit och släng. Når man tröttnat på bilden har den gjort sitt. Papperskorgen följande. Det andra alternativet kräver mer eftertanke. Jag har studerat människor som sett i våra fotoböcker. Det som mest intresserar är personer på bilder. Naturbilder är helt ointressanta (de hör till kategori 1). Följande av intresse är av vår närmiljö. Vad jag ångrar mig att jag inte fotograferade runt torget på 50talet. Nu är allt borta. Samma gäller ens egen närmiljö. Jag har fotoalbum som tillhört morfar, mormor, farfar, farmors bror. Alla från början av 1900-talet. Ett är gemensamt: inga namn under bilderna. Många känner jag igen, men gör mina barnbarn det? Skriv namn på personerna på bilderna! Den äldsta bilden är ett klassfoto av farmor i slutet av 1800-talet, snart 110 år gammalt (alltså fotot). Slitet, repor - det har förvarats i en skokartong, men fick ett nytt liv efter skanning och retuschering. Kommer dagens bilder att finnas efter 100 år? Farmor i skola, tredje från höger. Obs. Fotot oretuscherat - ca. 110 år gammalt. Hur förvara dagens bilder? På hårdskiva? Det absolut sämsta alternativet. Det är inte fråga om hårdskivan går sönder, utan när! Och då är allt borta. På Cd - DVD? Hållbarhet 5 - 15 år. Det finns tillverkare som lovar mera, men... I vilket filformat? JPG är just nu det säkraste formatet. Kommer säkert att finnas program som omvandlar till framtida format bara någon orkar göra det. (Komprimera inte bilderna.) RAW. Hm... skulle inte satsa på det. Redan nu skapar varje ny kameramodell sina .raw-format som gör att t. ex. Photoshop ideligen uppdaterar sin rawkonverter, eller man binds till kameratillverkarens program, som efter några år inte är bakåtkompatibelt. Adobe kräver att man ideligen uppdaterar 84 Photoshop till ny (dyr) version för att kunna öppna nyare raw-filer i deras program. DNG. Adobes lösning på .raw-problemet. Ett "tidlöst framtidsformat" för .raw-filer. Fan tro det, marknadsekonomin gör att man binder sig till ett företag - men om 100 år? Tiff. Har funnits i åratal medan en hel del andra grafiska format kommit och gått. Nackdelen är det stora filformatet som snabbt fyller hårskivan. Kan öppnas av alla bildredigeringsprogram. Utskrift Skriv ut på fotopapper. Nu lovar papperstillverkarna upp till 100 års livslängd på kopior. (Jag är 166 år när jag kan klaga.) Men verkar lovande. Foton från 50 - 60-talet är redan hopplöst blekta, så en generations foton har gått till spillo. Skriv ut på bläckstråleskrivare. Här är det ännu sämre, tio år gamla bilder är redan urblekta. Dagens skrivartillverkare lovar bättre resultat. Fotobok Det jag just nu tror på. Skapa en egen fotobok. Kolla t. ex med www.ifolor.fi. Boken är tryckt och borde bibehålla färgerna en längre tid. (Men kom ihåg: skriv in namn på personerna.) Förvaring av bilder I en skolåda. Det klassiska sättet att förvara sina bilder. En guldgruva för barnbarnen, bara du skrivit in namn och årtal. Album. Det givna sättet att förvara bilder, men vem orkar. Dessutom är alla bilder troligtvis av samma storlek (9*12). Fotobok. Min favorit. Kräver dock en hel del arbete (och pengar). Men har man råd att köpa kamera, så... Visa bilder Album, fotobok, skolådan - det är det klassiska, men det finns ett nytt media: TV. Gör ett bildspel. Använd t. ex. Microsoft Photo Story 3 (gratis från Microsoft.se) eller något liknande (Photoshop har en variant, men det skapar en .pdf-fil men saknar ljud). Sätt till ljud och/eller tal. Ungefär som, men bättre, än i forntiden, när man motade in vänner i ett mörkt rum och de måste utsattes för bilder med sneda horisonter och utfrätta färger tillsammans med klonck-klonck-ljudet från projektorn. (Men rummet var mörklagt - man kunde syssla med annat...) Till sist... Gå till www.moderskeppet.se/grunderna/ och ladda ner Grunderna i Photoshop. En helt gratis grundkurs i Photoshop av Mattias Karlsson. Då du engång är på siten, bläddra runt och få en massa Photoshoptips. Rekommenderas. Mattias är Sveriges svar på USA:s Scott Kelby, och jag tycker att Mattias undervisning är bättre. 85
© Copyright 2024