1. No category

Hamras fornlämningar
Hamras fornlämningar
av Gunnel Colnerud
Fornborgen i Långmyre
Hamras främsta fornlämning är utan jämförelse
den välbevarade fornborgen i Långmyre (nr 2 i
fornminnesarkivet). Fornborgar antogs ha tillkommit under folkvandringstiden 400-600 e. Kr.
eftersom det var en orolig tid som kunde tänkas
ha ökat behovet av skydd. Fornborgen i Långmyre
i Hamra har daterats till romersk järnålder, dvs.
de fyra århundradena närmast efter Kristi födelse.
Vid datering med C14 metoden visade sig emellertid Havors borg i Hablingbo ha tillkommit under förromersk järnålder, någon gång under de 500
åren före Kristi födelse. Det kan därför vara så att
fornborgen i Långmyre fanns redan vid vår tideräknings början. Sådana fornborgar antas därmed
ha byggts under hela järnåldern. Det spekuleras om
att fornborgar inte enbart varit tillflykt vid krig och
oro utan att de också haft andra funktioner som
t.ex. handelsplatser. Två varianter av fornborgar
före​kommer på Gotland, dels de som ligger på
höga lättförsvarade klintar som exempelvis Torsburgen och dels fornborgar av låglandstyp som de
i Havor och Hamra. Låglandsborgarna är byggda
med ett system av vallar av sten och jord och ibland
även vallgravar. På vallarna antas det ha funnits träpalissader.
Hamras fornborg på Långmyre är av tydlig låglandstyp. Den ligger ute i den nu utdikade Lång-
myren. Den utgörs av en cirkelformad stenvall som
är 55 meter i diameter, dvs. samma storlek som
Havors borg och är belägen 200 m från den gamla
myrkanten. I anläggningens sydvästra del finns en
2,6 m bred port med anslutning till en tidigare
stenmarkerad väg. Vallen är väl synlig, eftersom den
höjer sig en knapp meter över den omgivande åkermarken. Fornborgens murbredd varierar mellan 2,5
och 5,5, m. Stora mängder sten måste en gång ha
släpats hit för att fylla ut en grund för borgen, liksom för den väg ut till borgen som tidigare fanns.
Borgen är numera bevuxen med några lövträd och
buskar samt en hel del nässlor.
Man hittar fornborgen söder om Långmyregårdarna. Följ vägen c 300 m VSV från vägskälet vid gårdarna. Ta till höger in mot talldungen.
Följ åkerkanten tills ni kommer mitt för borgen.
Där brukar en stig bli upptrampad under sommaren. Skylt (utan text)
finns vid själva borgen.
(Karta 1)
Rester av fornborgen i Långmyre.
1
Hamras fornlämningar
Kämpagravar
Husgrunder, s.k. kämpagravar, finns i tusenstals på
Gotland. Oftast finner man flera husgrunder tillsammans med omgivande hägnadsmurar och ibland fägator. De utgör hus och gårdar, inägor och
utägor, hägnader och boskapsfållor. Hägnader och
fägator hjälpte till att hålla boskapen borta från
odlingarna. Järnåldersgårdarna, eller byarna, ligger
ofta i lövängar och i närheten av nu utdikade sjöar,
myrar eller träsk. De syns i terrängen som låga vallar och ser ibland ut som raserade vastar. Att de
finns kvar som tämligen orubbade lämningar beror
framför allt på att senare gårdar och odlingar inte
byggts på samma platser som järnåldersgårdarna.
Kämpagravarna, som alltså inte är några gravar
utan husgrunder, tillkom under romersk järnålder,
dvs från Kristi födelse fram till c:a 400 e kr. De
är följaktligen c:a två tusen år gamla. Anledningen
till att hus av denna typ byggdes antas vara en klimatförsämring som tvingade befolkningen att bli
bofast. Boskapen klarade sig inte ute på vintern.
Under tiden 450-500 e Kr ödelades emellertid
dessa gårdar av okänd anledning. Det spekuleras
bl a i angrepp utifrån. Det var en orolig tid den s.k.
folkvandringstiden.
En del kämpagravar är riktigt stora. Den rekonstruerade “Lojsta slott” är 60x20 m. Husen bestod
av låga murar på vilka restes ett högt tak av ag, gräs
eller torv. Taket stöttades med stolpar inne i huset.
Gavlarna var byggda av grova bräder, eller flätade
vidjor som tätades med lera.
Ett hörn av en husgrund vid Petesviken.
2
I Hamra finns det minst fyra fyndplatser för kämpagravar, som dock inte är så stora som den i Lojsta. De är mellan 14 och 28 m långa. Fyndplatserna återfinns c:a en till två km innanför nuvarande
strandlinje och ligger på rad mellan norra sockengränsen och fram till Långmyre. Man skulle kunna
rita en karta över bebyggelsen i Hamra för ett tusen
femhundra år sedan med hjälp av dessa fyndplatser.
Sträckningen går parallellt med nuvarande landsväg, från Petesviken, bakom Hamra kyrka och fram
till Långmyregårdarna.
Den nordligaste fyndplatsen ligger i nordöstra
hörnet av socknen i ganska svårtillgänglig terräng.
Platsen kallas Petesviken (nr 55) efter en utdikad
våtmark. Lämningen består av två husgrunder och
två stensträngar. Den största husgrunden är 28x10
m. (Karta 2)
Hamras fornlämningar
Bakom Hamra kyrka, inom det som kallas Hamra
annex, finns två järnåldersgårdar. En består av fyra
husgrunder, den största 19x9 m (nr 15). Denna
lämning går att nå från en gammal körväg och
marken är delvis röjd runt dem. Tillgång till vatten
var en förutsättning för boplatsens placering och
ibland finns en brya kvar vid lämningar av forntida
husgrunder. En sådan brya kan återfinnas i anslutning till dessa husgrunder bakom Slejtäng.
Husgrunder i beteshage vid Långmyre.
En brya vid Hamra Annex.
Strax söder om denna finns en tämligen nyupptäckt lämning (nr 62). Den består av en stensträng
som är 340 m samt ett stensträngsystem om sammanlagt 800 m som omgärdar en husgrund, en 75
m lång fägata samt ett vattenhål. Vegetationen är
tät och snårig och lämningarna kan vara svåra att
upptäcka.
Vid Långmyre gårdar finns en bebyggelselämning som består av fyra husgrunder samt en sten-
satt brunn och en malsten (nr 24). De ligger i
hagen söder om den norra Långmyregården. Husgrunderna är 20x10, 20x6, 10x6 och 10x5 meter.
De ligger i en betad hage, varför det går att se dem
trots att de är övertovade och troligen nedtrampade
av boskap. (Karta 1)
Till denna gårdslämning hör också en stensatt
brunn, nu igenfylld men lätt att upptäcka. Vid
brunnen ligger också en malsten väl synlig. Om
man vill titta på husgrunder i Hamra socken är det
dessa som är lättast att hitta.
En malsten vid en igenfylld brunn i anslutning
till husgrunder vid Långmyre.
En malsten vid en igenfylld brunn.
Husgrund i Hamra Annex.
Långmyre tycks ha varit tidigt bebott. En skafthålsyxa (nr 31), alltså ett stenåldersfynd, är upphittad
söder om den sydliga gården. Vid Långmyre finns
också flera fornåkrar noterade på den ekonomiska
kartan. Dessa är emellertid svåra att upptäcka för
en amatör. Fornåkrar sägs vara lättare att upptäcka
från luften.
3
Hamras fornlämningar
Stensättningar och rösen
Rösen är gravar från bronsålder och stensättningar kallas de olika typer av gravar som finns som
lämningar från järnåldern. Bronsåldersrösen (röse =
rojr) av imponerande storlek finns på flera platser
på Gotland. Storrösen är gravar från bronsåldern,
uppförda av gråstenar och kalkflis. Uggarde rojr i
Rone är sannolikt det mest kända. Gotlands storrösen tyder på att samhället under bronsåldern var
indelat i olika sociala skikt. De rika och mäktiga
fick ståtliga gravar. Det skall nämnas att stora rösen
ibland även innehåller flera, senare tillagda, gravar.
Hamras eget rojr med det nobla namnet Kungs
Rojr (4) är en sorglig historia. Det ligger söder
om Vändburgs nya hamn men ser mer ut som en
kvarglömd grushög än ett gravröse. Det var enligt
tidigare noteringar en ursprungligen rund hög c:a
6 m i diameter som på 70-talet hade en ställvis
synlig rest av kantkedja och en mittgrop på 4 m. I
mittgropen låg ett 10-tal grå- och kalkstenar. Röset
var emellertid redan då kraftigt söndergrävd vid en
grustäkt. Vid bygget av nya hamnen 1985 skadades
röset ytterligare. Det återställdes maskinellt och
består nu, på 2010-talet, av hopskyfflat kalkgrus
bevuxet med ogräs, med en liten fördjupning på
toppen där det ligger några större gråstenar (karta 3).
och järnålder. Gravarna blev mindre och samlades
i grupper. Gravfälten växte sedan under lång tid.
Ett flertal stensättningar finns i Hamras sydligaste
hage, den som ligger till höger om vägen före 90
graderskurvan där vägen går ner mot Skvalpvik
(karta 3).
Resterna av röset Kungs rojr strax söder om Vändburgs nya hamn.
Stensättningar finns i hagen vid landsvägen invid
södra sockengränsen.
Hamra har emellertid flera stensättningar från
järnåldern som är bättre bevarade, såväl mindre rösen som större stensättningar. Gravskicket
förändrades vid övergången mellan bronsålder
En stensättning längst upp i hagen är 10 m i diameter (nr 1), men övriga fler än tio stensättningar, är
mindre (nr 3, 40, 41 ). Några är skadade och övertovade. Se karta 3.
4
Hamras fornlämningar
Överväxt stensättning i hagens västra del (nr 1).
Att gravarna samlades i större fält och grupper
framgår tydligt i gravfältet vid Sallmunds (nr 8). I
Sallmunds häst- och fårhage med trämölla, öster
om landsvägen, finns ett omfattande gravfält med
inte mindre än 41 gravar. Dessa är runda stensättningar varav de flesta är 2–5 meter i diameter.
Den största är 9 meter i diameter men blott 3-4 dm
meter hög. Många är övertovade och svåra att se,
men de som har mittgrop kan urskiljas i markytan
(karta 4).
En stor stensättning med mittgrop och fler mindre gropar
finns på alvret några hundra
meter norr om Sallmunds.
Samtliga stensättningar ligger
i nära anslutning till nuvarande
landsvägen. Det förefaller som
om man begravde sina döda
öster om bosättningarna, dvs.
nära den dåvarande strandlinjen (karta 4).
Stensättning med mittgrop vid Sallmunds. Stensättning på alvret
ovanför Ajnviken (nr 9).
5
Hamras fornlämningar
Slipskårstenar
I Hamra finns 19 stenar med slipskåror eller slipytor registrerade. Flera av dessa är numera placerade i murar, men några ligger på platser som man
kan anta är deras ursprungliga plats.
På vägen mot stranden från den östligaste Sallmundsgården kan man se mer eller mindre lättillgängliga slipskårstenar. I dungen sydöst om gården
finns bl a en praktfull sten med 9 sliprännor (nr 6).
Se karta 4 föregående sida.
Slipskårsten vid Sallmunds..
Närmare stranden, c:a 50 meter från murens hörn,
där vägen svänger 90 grader mot söder, finns en
stående sten med tre tydliga sliprännor (nr 7), se
karta 4.
Slipstenarnas ålder och funktion är fortfarande
vetenskapligt olösta frågor. Vi konstaterar här endast att det måste ligga åtskilliga timmars arbete
bakom skårornas tillkomst. Den aktivitet, som
åstadkom skårorna och den mening som skårornas
tillblivelse inneburit, måste rimligen ha varit stor
och angelägen.
Slipskårsten vid Sallmunds..
6
Källingstainen
Källingstainen (uttalas hårt som K inte som Tj)
är egentligen ett naturminne snarare än ett fornminne, men eftersom den är förtecknad i fornminnesarkivet som ”sten med tradition” uppmärksammar vi den även här. Det finns en sägen knuten till
stenen, en sådan som ofta berättas om flyttblock.
De brukar handla om en jätte som kastat en stor
sten i avsikt att träffa en kyrka, s.k. jättekast.
Sägnen om källingstainen är lite mera utförlig
och ovanlig. Söderberg (1924) berättar: ”Langt tillbaka i täiden har a jättekälling slungat den till dess
nuvarande plats. Denna käring lär hava havt något
horn i sidan till Hamra kyrka, och hon ville därför
gärna se den förvandlad till stenhop. En dag har
bärsärkaraseriet fått makt med henne. Stående vid
den en knapp kvarts mil bort belägna sjöstranden
har hon under denna sinnesstämning fått den väldiga stenen upp i sitt förkläde. Men när hon mot
kyrkan slungar eller lyfter i väg den väldiga stenen
brister ena bandet i förklädet. Detta har till följd
att stenen ej får den åsyftade riktningen. Den tager i stället en väg något söder om kyrkan och når
marken ungefär en kvarts mil väster om kyrkan på
den plats där den nu ligger”.
Källingstainen ligger i socknens västra del. Den
skulle troligen inte uppmärksammas på fastlandet,
Källingstainen.
Hamras fornlämningar
där liknande flyttblock är vanligt förekommande,
men i en trakt med nästan uteslutande kalkflis drar
den intresset till sig och dess triangulära form är i
sig själv värd att observera. Man åker vägen från
Storms mot Petsarve i Vamlingbo, den s.k. kommissionsvägen. C:a 2,3 km från Storms går en
åkerväg till höger. (Vägen fortsätter rakt fram till
Hamra by). Följ denna åkerväg c:a 500 m till en
mindre väg mot vänster. Följ denna c:a 150 m till
ett litet röse som ligger till höger om vägen. Gå in i
hagen till vänster och gå c:a 100 m i 45° från vägens
riktning. Stenen är 2 m hög och ligger i gles tallskog. Den är delad av frostsprängning. Se karta 2.
Hur gamla är Hamras fornlämningar?
De flesta fornminnen som nämns här och som är
katalogiserade i fornminnesarkivet och som är synliga idag härrör från järnåldern. Det betyder att de
tillkommit under epoken 500 f. Kr. till 800 e. Kr. Det
gäller fornborgar, husgrunder och gravfält. Större
gravrösen är ofta från bronsåldern dvs.1800–500 f
Kr. I Hamra har påträffats ett lösfynd, en skafthålsyxa från stenåldern dvs. före 1800 f. Kr.
Det kan vara svårt att orientera sig i dessa avlägsna tidsepoker, i synnerhet som järnåldern har
en mera fingraderad indelning med benämningar
som varierar mellan olika författare. Här följer ett
förtydligande:
• Stenåldern till 1800 f. Kr
• Bronsåldern till 500 f. Kr
• Järnåldern till 1050 e. Kr
Järnåldern är i sin tur indelad i olika perioder:
– 500 förromersk järnålder
0–500 romersk järnålder
400–800 folkvandringstiden varav 600–800
vendeltiden
800–1050 vikingatid
• Medeltiden till 1525
Kategorisering av Hamra fornminnen
registrerade i fornminnesarkivet
Fornminnesarkivets numrering anges inom parentes i texten. Den beskrivande texten är hämtad ur
fornminnesarkivet.
Fornborg
• Väst sydväst om Långmyre (2).
Fornborg, närmast rund, 55 m i diameter,
bestående av en stenvall, vallen är c:a 190 m
lång, 3-5 m bred och 0,4-0,7 m hög. Övertovad med i utan talrika 0,2-1 m stora grå- och
kalkstenar. I söder en öppning 2,5 m bred.
Beväxt med enstaka lövträd och lövbuskar.
Romersk järnålder enl. Lundqvist, G. (1965).
(C14 dateringar från Gotland, SGU- serie
C:602)
Husgrunder, stensträngar – järnålder
• Petesviken (55)
Två husgrunder 14x8 och 28x10 m.
Två stensträngar 300 m och 100 m.
• Hamra annex (15) fyra husgrunder 14x8, 18x8,
19x9, 17x10 m.
• Hamra annex (62) En stensträng 340 m, samt
stensträngsystem om sammanlagt 800 m som
omgärdar en husgrund 7x14 m samt en fägata,
75m och ett vattenhål.
• Långmyre (24) Bebyggelselämning 20x6 m,
10x6 m, 10x5 m, 20x10 m, Stensatt brunn samt
malsten 0,75x0,5 m.
• Alvret bebyggelseplats (58), Tjängdarve g:a
tomt.
• Botrajvs bebyggelseplats (59).
• Norrgårde bebyggelseplats (60) svagt upphöjda grundlämningar samt stensatt brunn.
• Bertelsmässe, område för tidig bebyggelse (43).
Stensättningar
• Söder om Vändburgs nya hamn, Kungsrojr (4).
Notering 1978: Ursprungligen rund c:a 6 m
i diameter. Ställvis synlig rest av kantkedja.
Mittgrop 4 m. I mittgropen 10-tal grå- och
kalkstenar. Kraftigt söndergrävd vid grustäkt.
”Bör undersökas och borttagas”.
7
Hamras fornlämningar
• Hagen söder om Sippmanne, stensättning (1).
Rund stensättning 10 m i diameter. Delvis
täckt av röjningssten. Småbuskar.
• Samma lokal, norr om ovan, stensättning (3).
Stensättning 8 m i diameter. Övertovad. Mittgrop 3 m. Nyponbuskar.
• Samma lokal sv om ovan. Fyra stensättningar
(40) en närmast oval 7x4 m och 0,35 m hög,
övertovad med i ytan talrika 0.1-0,2 m stora
gråstenar. Mittgrop 2 m i diameter och 0,1 m
djup. Tre är 5 m i diameter och 0,35-0,4 m
höga, övertovade med i ytan talrika 0,1-0,3 m
stora gråstenar. De har mittgrop om 1 - 2 m i
diameter och 0,1-0,15m djup. I en av dem har
röjningssten påförts. Samtliga kantskadade vid
åkerbrukning.
• Samma lokal i södra hörnet nära vägen,
gravfält (41). Gravfältet 60x10 m med åtta
fornlämningar. Runda eller närmast runda
stensättningar 3-6 m i diameter. Övertovade
med i ytan synliga gråstenar 0,1-0,2 m stora.
Flertalet, företrädesvis i den södra delen av
gravfältet är kraftigt omplockade.
• Sallmunds hage med kvarn, öster om vägen (8).
Gravfält, 120x 60 m. 41 fornlämningar. Runda
stensättningar 2-9 m i diameter. 30 st. är 2-3m,
10 st. är 4-5m. Den största stensättningen vid
gravfältets södra del är 9 m i diameter och 0,35
m hög. Fem är övertovade med i ytan talrika
gråstenar. Överiga är övertovade med enstaka
synliga gråstenar. 24 st. har mittgrop.
• Norr om Lilla Linhatte på Alvret, mellan
Sallmunds och Storms, stensättning (9). Stensättning 15 m i diameter, 0,45m hög. Rektangulär grop i mitten. Runt högen flera andra
gropar 1-2m.
• Mitt emot Lilla Linhatte, till vänster om
körväg inne i hagen, stensättning (14). Stensättning 4 m i diameter, 0,25 m hög. Mittgrop
2 m.
• Hule hällar, väster om körvägen, stensättning
(13). Stensättning, 4 m i diameter, 0,25m hög.
Övertovad. Enbuskar.
• Östnordöst om hälsokällan, Stensättning (10)
Stensättning 9 m i diameter. Bevuxen med
lövträd.
8
• Hule hällar, vid väderkvarnsgrund, (16). Fyndplats för skelettgrav påträffad i samband med
grustäkt.
Slipskårstenar, stenar med slipyta
I fornminnesarkivet benämns slipskårstenar som
svärdslipningsstenar.
• Sallmunds dunge (6) 4 stenar. En svärdslipningssten 2,15x1,15 m och 0,55m hög, nio
sliprännor. En som är 1,2x 0,45 m och 1,15m
hög med tre sliprännor.
Två stenar med slipyta.
• Norrgårde/Stockvike (19). Sten med slipyta i
botten av stenmur.
• Norrgårde/Stockvike (21). Svärdslipningssten
i samma stenmur som (19). Fyra rännor åt
väster.
• Sallmunds mur mot Ajnviken (7 och 42). Två
svärdslipningsstenar.
• Sallmunds mur utmed Ajnviken, norr om
Brobod (45). Slipsten 1,5x0,9 m, 0,55 m tjock.
På den mot öster vättande sidan är en slipyta
0,65x0,35 m stor. Står i stenmur.
• Bakom Botrajvs (46), fem stenar med slipyta.
• Bakom Botrajvs (48). Fyndplats för svärdslipningssten i sandsten 0,7x0,55 m och 0,3 m
hög med fyra sliprännor som flyttats 1978 till
gårdsplan på Skogsrum i Hamra (47).
• Bakom Botrajvs, närmre stranden (49). Sten
med slipyta, gråsten, 1,30 x 0,5 m och 0,25
m hög. Slipytan är synlig 0,6x0,4 m Ligger
underst i stenmur.
• I trädgården på Valbys gård (Skogs) vid Hamra
kyrka (50). Svärdslipningssten, sandsten, 0,55x
0,4 m och 0,15 m hög med 3 sliprännor.
• Norrgårde/Stockvike (54). Sten med slipyta,
granit, kantställd 1,1x0,9 m och 0,6 m tjock.
På den mot söder vättande sidan är en slipyta
0,6x0,5 m. Stenen står nederst i stenmur.
Ruiner
• Hamra öster om kyrkan. Kastal (11). Ruinhög
efter ett kastal, 22 m i diameter, 2,2m hög, ev.
använd som kalkugn.
Hamras fornlämningar
• Hamra sydöst om kyrkan, ruin (12). Ruin av
medeltidshus, 14x8 m 0,5-1m hög. Övertovad,
gråsten. fyra gropar 3-5m i diameter.
Lösfynd
• Norr om Hamra by, öster om vägen (20). Fyndplats för ringspänne, spännbuckla i form av
djurhuvud.
• Öster om Långmyrevägen, söder om Långmyre, (31). Fyndplats för skafthålsyxa.
• Hamra kyrkogård (38). Fyndplats för dosformigt spänne.
• Nordväst om Slejtäng, vid Botrajvs stensatta
brunn, (39). Fyndplats för trärester, benrester
och bronsspänne.
• Bakom Skogs (Valbys) i Hamra (44). Fyndplats för tre vikingatida silverföremål (1978).
Undersökt 2000 och då hittades 50 m söder
om ovan: armbygel av silver i tre delar, armring
av silver i tre delar, bronssmälta, magm. av koppar, fyra söljor av brons, järnstycken.
• Sydöst om fyndplatsen ovan (52). Fyndplats
för en pärla.
• Nordost om de två ovan (53). Fyndplats för två
spännen av brons och en nål till spänne.
Källor
Carlsson, D. (1977) Den folkvandringstida ödeläggelsen på
Gotland. Gotländskt Arkiv, 49, 1977.
Enekvist, A. (1989) En jordebok över Gotland från åren efter
1285. Opublicerat manuskript, tillgängligt på biblioteket i
Hemse.
Fornminnesarkivet, Gotlands Fornsal.
Jonsson, M. & Lindqvist, S-O. (1987) Vägen till kulturen på
Gotland. Gotländskt Arkiv, 59, 1987.
Jonsson, S. (1970) Hoburgs Kommun. Minnesskrift över
kommunens verksamhet 1952-1970. Gotlands kommunböcker, 1970, del 5. Visby: Guteförlaget.
Nerman, B. (1963) Den gotländska utvandringen och
sveaväldets expansion. I Å. Sjöberg (red) Historia kring Gotland. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Nylén, E. (1966) Gotländska fornminnen. Särtryck ur Svenska Turistföreningens årsbok. Visby: Gotlandstryck.
Olsson, L. & Öhrman, R. Gotland - Förr och nu. Visby:
Gotlands Läromedelscentral.
Sundberg, T. & Siltberg, T. (red) (1974) Revisionsbok för
Gotland 1653. Sudertredingen. Visby: Gotlandica nr 1.
Söderberg, B.G. (1975) Gotland i historien. Visby: Gotlandstryck ab.
Söderberg, H.L. (1924) Sägner, seder och bruk på södra
Gotland. Visby: J. Ridelius bokhandels förlag.
Weibull, L. (1963) En forntida utvandring från Gotland. I Å.
Sjöberg (red) Historia kring Gotland. Stockholm: Wahlström
& Widstrand.
Wennerdahl, M. & Bergqvist, U. (1987) Gotland. Stockholm:
Brevskolan.
9
Hamras fornlämningar
10
Hamras fornlämningar
11