Sara Svensson
VAL 2010 GRÖN UNGDOMS MEDLEMSMAGASIN Maria och Jakop fick förnyat förtroende på Riksårsmötet! Sara Svensson hungerstrejkade för klimaträttvisa Besök en ockuperad ekoby utanför Barcelona I Norge har staten genomfört en utredning som visar att fler videomöten är det mest effektiva sättet för myndigheterna att minska sina utsläpp. Några som redan insett detta är TeliaSonera som minskat sina tjänsteresor med flyg under perioden 2001 – 2007 med 56 % Under samma period ökade de användningen av telefonkonferenser med nära 200 % per anställd. Andra som följt samma trend är Lanstinget i Västernorrland och CSN. Miljöpartiet jobbar nu för att den svenska staten ska följa dessa goda exempel. YLVA LUNDKVIST Nu tar vi kommandot! 10-talet ska bli de gröna lösningarnas decennium skriver Grön Ungdoms språkrör Jakop Dalunde och Maria Ferm. ”Varför ska människor ha exakt samma rättigheter?” - Riksdagsledamot Fredrick Federley (c) ställer en retorisk fråga under en debatt om asylsökandes rätt till vård i P1morgon. Trots att COP15-haveriet avslutade 2009 har valåret 2010 börjat bra för den gröna rörelsen. Fler och fler vill se gröna lösningar på nutidens och framtidens problem, och inser att de gamla partiernas ideologier inte räcker till för de utmaningar som finns idag. De gröna har stort stöd i opinionen och en rödgrön valseger är inom räckhåll. Om 00-talet symboliserades av kriget mot terrorismen, med allt fler övervakningslagar och imperialistiska krig, så måste 10-talet bli ett decennium där medborgerliga rättigheter och solidaritet världen över står i fokus. Om 00-talet symboliserade ökade utsläpp och en ignorans från världens ledare inför klimathotet, så måste 10-talet bli de gröna lösningarnas decennium. Och om 00-talet symboliserades av allt högre murar och mer främlingsfientlighet, så måste 10-talet bli decenniet då vi står upp för fri rörlighet och mänskliga rättigheter. Sverige behöver en rödgrön regering som tar på sig ett ledarskap i dessa frågor, och vi gröna ska ta kommandot och leda förändringen. Men denna förändring börjar inte i riksdagen, utan i sinnen och hjärtan bland människor i hela samhället. Alla behövs för att göra de gröna idéerna till verklighet. I demonstrationer, i lokalpolitiken och i ideella organisationer måste vi engagera oss för att vända utvecklingen till något positivt. Det är den enda vägen framåt. Och den är inte bara möjlig, utan fullständigt nödvändig. Nu gäller det! Maria Ferm Jakop Dalunde Språkrör Grön Ungdom MED HJÄLP AV: Språkredaktör Valdermar Möller valdemar.moller@mp.se Chefredaktör/ansv.utg. Ylva Lundkvist ylva.lundkvist@mp.se Grafisk formgivare Anders Brunberg anders.brunberg@mp.se Webbredaktör Elisabeth Carlsson elisabeth.carlsson@mp.se Chefredaktör t.v. Sofia Hedman sofia.hedman@mp.se Grafisk formgivare Emma Nordung emma.nordung@mp.se OFFICIELLT ORGAN FÖR GRÖN UNGDOM • ISSN: 2000-2904 • E-post: avtryck@mp.se • Tel: 08-58 83 29 02 • Adress: Avtryck, Grön Ungdom, Pustegränd 1-3, 118 20 Stockholm. • Alla medlemmar i Grön Ungdom får Avtryck gratis. • Tryck: AM Tryck • Papper: Profisilk,150 g • Allt i tidningen är inte Grön Ungdoms gemensamma åsikter. Vi förbehåller oss rätten att korta ner inkommet material. När du sänder in material till magasinet medger du till såväl pappers- som webbpublicering. 2 VAL 2010 GRÖN UNGDOMS MEDLEMSMAGASIN Ylva LUNDKVIST Chefredaktör Avtryck Tack och adjö! I år är det valår. I år är också det första året på ett helt nytt decennium – 10-talet! Du läser nu årets första nummer av Avtryck. Men det är det sista numret för 2009 års Avtrycksredaktion. Snart kommer ett till nummer skapat av den nya redaktionen som valdes på årsmötet i februari. Innan vi lämnar över ville vi dock göra en liten tillbak- ablick på decenniet som gått genom att be gröna människor att berätta om sina tankar om 00-talet. bort alla bra miljöreformer som Miljöpartiet lyckades få igenom mandatperioden innan. Därför behövs ditt engagemang och din röst för förändring. Tillsammans kan vi skapa ett grönt 2010tal! Den avgående redaktionen tackar härmed för sig. Vi vill också passa på att peppa alla Avtrycks läsare att delta i den pågående valrörelsen. Alliansregeringen har de senaste fyra åren gjort vad de kunnat för att bryta Vi ses i valrörelsen! ner välfärdsstaten och att ta Maria och Jakop fick förnyat förtroende på Riksårsmötet! Sara Svensson hungerstrejkade för klimaträttvisa Besök en ockuperad ekoby utanför Barcelona 4 Profilen Sara matvägrade för klimaträttvisa. Aktivism Grön Ungdom intog Köpenhamn under COP15. 6 Carl-Martin Vikingsson 9 Han vill fylla riksdagen med baktakt. Gröna pengar De återtar makten över ekonomin. Ekoby i Barcelona 12 Ockupationsrörelsen med lokal förankring. 16 Maria Ferm 21 Recension 22 ”Arbetslinjen gör samhället sjukt.” Tillsammans kan vi rädda klimatet. Tillbaka Fridolin berättar om åren utanför Miljöpartiet. Debatt 24 Bli vänster, avskaffa skatteparadisen eller kanske djurindustrin? 26 Lokalt 30 Se vad som händer där du bor. Nästa Avtryck kommer i juni 3 Med kroppen som megafon Text SARA PARKMAN I över en månad fastade GU:aren Sara Svensson för att visa sin sympati med den fattiga delen av jordens befolkning. Nätverket ”Climate Justice Fast” hade från början bara sju medlemmar men vid fastans slut hade flera tusen anslutit sig. Engagemang kan ta sig uttryck på många olika sätt. Man kan pyssla med aktioner, skriva artiklar, klistra upp affischer på stan, arbeta politiskt, diskutera med vänner och så vidare. En som har tagit aktivismen till en ny nivå är 25-åriga Sara Svensson från Göteborg. Hösten 2009 valde hon att använda sin egen kropp som demonstrationsskylt och megafon. I 43 dagar, 44 nätter och 1045 timmar avstod Sara Svensson från en av de mest livsviktiga sakerna: Att äta mat. - Jag har länge arbetat med klimatfrågor och inför det stora klimatmötet i Köpenhamn fanns det verkligen enorma möjligheter till förändringar. Jag ville göra allt jag kunde för att skapa uppmärksamhet kring dessa frågor, och därför valde jag denna lite extrema aktionsform, berättar Sara. Hon fick kontakt med några aktivister i Australien som hade planerat en hungerstrejk. Tillsammans bildade de nätverket “Climate Justice Fast”, och i november 2009 började de att fasta. Det började som ett nätverk med sju personer, men vid fastans slut i december hade den siffran ökat 4 rejält och torsdagen den 17:e december var det tusentals människor runt om i världen som fastade för en dag. Bland annat Naomi Klein, Vandana Shiva och Maldivernas president Mohammed Nasheed - Vi ville som sagt sätta fokus på COP15, men vi gjorde det också för att visa sympati för alla människor som inte kan äta sig mätta. 300 000 människor dör redan nu varje år av klimatförändringarna! Sara berättar om den hårda disciplinen som krävdes för att gå igenom 43 dagar utan mat. - Det kändes som en omöjlighet först, men vill man verkligen något så klarar man det. Det är samma sak med klimat”Jag var orolig att jag inte skulle kunna tänka klart, men det blev snarare tvärtom.” förändringarna. Ibland kan det kännas omöjligt att kunna förändra världen, men samlar vi bara kraft tillsammans så går det! Men vad händer egentligen med kroppen rent fysiskt och psykiskt när man väljer att sluta äta mat? - Det kändes absolut inte som jag trodde... Så klart blev jag trött men jag mådde ändå väldigt bra under tiden. Jag gick ner 14 kilo och mina muskler bröts ner, så nu måste jag försöka få tillbaka det jag förlorade. Psykiskt sett skedde ingen förändring. Jag var orolig att jag inte skulle kunna tänka klart, men det blev snarare tvärtom. Jag lärde mig att bli mer fokuserad på det som är viktigt, och jag kände mig väldigt harmonisk. Under den tid som Sara befann i Köpenhamn gjorde hon mängder med intervjuer för media från alla världens håll och kanter. - Många var verkligen besvikna över COP15:s misslyckande, men det var också många som berättade att de kände sig inspirerade av den kraft som vi visat med vår fasta. - Det är klart att jag är medveten om att vi inte påverkade besluten inne på konferensen, men genom vår fasta tror jag att vi inspirerade många människor runt om i världen. Att Sara och det nätverk hon varit med och skapat inspirerat många är tydligt. Men vad gör en människa inspirerad att avstå från mat i hela 1045 timmar? - Jag blir inspirerad av alla människor som gör så många bra saker! Framförallt är detta en fråga som jag alltid brunnit för. Jag minns tydligt när jag som femåring var ute på en promenad med min moster. Jag gjorde en snöboll som jag ville jag äta upp, men min moster stoppade mig kvickt. Hon berättade att avgaserna hade förgiftat den, varpå jag blev alldeles förtvivlad. Varför skulle jag inte kunna få äta något som bara är gjort av vatten? Där och då insåg jag att människorna har förgiftat naturen och jag bestämde mig för en sak: När jag blir stor COP15 från insidan Sara till höger på bilden. Foto från http://100dayscampaign. files.wordpress.com/2009/08/p82902636.jpg ska jag göra det säkert för mina barn och framtida generationer att få äta snön! Så jag har väl en stark drivkraft helt enkelt... Trots klumpen av oro som lätt lägger sig i magen när man tänker på klimatfrågan ser Sara positivt på framtiden. Hon har särskilt tilltro till klimatrörelsen som likt en bäbis bara blir större och större. - Den är full av olika uttryck och det bor en färgstark mångfald i hjärtat av rörelsen! Klimatengagerade från hela världen fick tillfälle att mötas i Köpenhamn. Det gjorde att kontakter knöts och gränslösa samarbeten uppstod som gav hela rörelsen en global identitet och samlad kraft. Det bådar gott inför framtiden! Och till sist avslutar hon intervjun med följande kavalkad av peppande ord: - Vi måste förändra våra sätt att leva, men det kommer inte att bli sämre utan tvärtom kan det göra mänskligheten lyckligare än vi är idag. När vi inte konsumerar lika mycket materiella prylar kommer vi att frigöra tid till aktiviteter som inte skadar planeten, utan får oss att må bättre. Vi får mer tid till vänner, familj och relationer och till hälsosamma, glädjefyllda aktiviteter som sport, musik och dans! Vi kan vara ute mer i naturen och tydligare känna samhörighet med resten av ekosystemen och inse att vi är en del av helheten. Tänk också på att det är val i höst. Hjälp till att göra klimat till en viktig valfråga och se till att så många som möjligt röstar på rätt parti, så att vi får bättre politiska Text & foto SARA PARKMAN På klimattoppmötet i Köpenhamn samlades inte bara världens politiker utan också hundratusentals aktivister. Avtryck passade på att prata med några av dem för att ta reda på vad som hände och varför mötet slutade i fiasko. Att genom en text försöka sammanfatta något så viktigt som klimatmötet i Köpenhamn känns omöjligt. Särskilt när de hundratusentals människorna som var på plats alla skapade sig sina egna minnen. Minnen från dagar i december som både spred hopp och inspiration, men också gödde mångas besvikelse över den inaktivitet som politikerna visar i klimatfrågan. Klimatkonferensen hölls på det gigantiska konferenscentrat ”Bella Center” där över 40 000 människor hade fått tillstånd att komma in. Men när det väl kom till kritan blev de flesta nekade tillträde vilket smutsade ner den redan solkiga demokratiska auran över Bella Center. Istället fanns det alternativa ”KlimaForum” - ett öppet forum som erbjöd mängder av föreläsningar, aktioner, debatter, filmer, utställningar och mötesplatser. Gröna rörelser från hela världen fanns på plats, och på listan över föreläsare kunde man hitta storheter som Naomi Klein, Hugo Chávez och Raul Castro. Som sagt; hundratusentals olika berättelser kan inte återges, men i detta nummer av Avtryck ger vi plats för tre röster. Det är Jakop Dalunde, Tove Stibe och Anders Schröder - alla tre aktiva GU:are som här nedan berättar om sina upplevelser från Köpenhamn och COP15. 5 COP15 från insidan ”Historiskt sett har Sverige stått upp för fattiga länders rätt till utveckling, men den moderatledda regeringen har nu dragit ner vårt rykte i smutsen.” JAKOP DALUNDE Jakop Dalunde var en av de få som kunde följa förhandlingarna på plats under hela mötets gång. Tillsammans med Göran Hådén och Erik Malm från Grön Ungdom deltog han i FYEGS (Federal Young Europeean Greens) delegation. Kommunikationsbiten var Jakops huvudsakliga ansvar och via sociala medier som Twitter, Facebook och bloggar rapporterade han utifrån en ung och grön synvinkel om vad som hände innanför Bella Centers väggar. Togs det egentligen några viktiga beslut? – COP15 tog egentligen aldrig något beslut, förutom att Köpenhamnsöverenskommelsen “noterades”. Däremot så gjordes det faktiskt en hel del framsteg i de olika arbetsgrupperna, bland annat om klimatbistånd, jordbruk och biologisk mångfald. Frukterna av det får vi förhoppningsvis se på COP16. Vilka positiva grejer har COP15 gett? – Den globala solidaritetsrörelsen är nu äntligen djupt engagerad i klimatfrågorna. När den rörelsen samlar sig kring en enskild fråga så skapas ett enormt tryck, vilket vi såg på den stora demonstrationen. Det är också intressant att fler utvecklingsländer utövar inflytande i FN-systemet, de fyller delegationerna med klimatexperter och erfarna förhandlare. Under 6 tidigare möten så har de fattiga länderna mest skickat någon diplomat som inte kan klimatfrågorna, och som ber oss NGOs om hjälp. Detta gav hopp inför COP16 i Mexico, jag tror att vi kommer vara ännu starkare då. Hur tycker du att Sverige agerade under mötet? – Sverige bär faktiskt till viss del skulden för misslyckandet på COP15. På förmötet i Bangkok så var den svenska regeringen drivande bakom linjen att Kyoto-protokollet skulle avskaffas och ett helt nytt avtal skulle tas fram, där utvecklingsländerna får ta betydligt mer ansvar för klimatåtgärder. Det skapade redan då en enorm klyfta mellan EU och utvecklingsländerna, som kvarstod genom hela COP15. Historiskt sett har Sverige stått upp för fattiga länders rätt till utveckling, men den moderatledda regeringen har nu dragit vårt rykte i smutsen. Folk kom fram till mig och frågade “Vad håller Sverige på med? Ni brukar väl stå på vår sida?” Om du fick drömma, hur skulle COP15 ha slutat? – Då hade de rika länderna ingått ett juridiskt bindande avtal om en andra åtagandeperiod för Kyoto, med egna utsläppsminskningar på 40% och motsvarande klimatbistånd till utvecklingsländerna. Det skulle finansieras med en kom- bination av handel med utsläppsrätter och koldioxidskatt beroende på sektor. Hur var den stora massdemonstrationen? – Verkligen fantastisk! Den var enorm, som två kilometer med bara kärlek. Och det var en sån mångfald. Allt ifrån barnfamiljer till Greenpeace, clowner, sambatåg, råbarkade kommunister... Hur var stämningen inne på Bella Center ? – Mycket speciell. Under större delen av tiden var det ganska kamratligt, lite som att man kände varandra. Man hade en stor förståelse för varandra och det enorma arbete som utfördes på plats. Det fanns en enorm besvikelse över att man inte kommit längre, men det fanns också en förståelse för att alla har jobbat väldigt hårt. Hur tycker du att vi ungas roll har sett ut under COP15? – Jag tycker att många av de andra ungdomsförbunden och organisationerna har degraderat sitt eget värde. De har accepterat rollen som åhörare och att det inte är någon som lyssnar på dem. Jag vill visa att unga kan mer än att bara skandera slagord. Att skapa sig ett självförtroende för att man är påläst och har åsikter kring detaljplaner! COP15 från insidan ANDERS SCHRÖDER Anders är den före detta GU-Gävlesnubben som konverterat till GU Uppsala. Under mötet i Köpenhamn medverkade han i ett antal demonstrationer, och jag träffade honom strax efter Civil Olydnads-aktionen som ägde rum den 16:e december. Målet med aktionen var att ta sig in området kring Bella Center, men det enorma polispådraget lyckades naturligtvis stoppa demonstranterna. – Vi var ett demonstrationståg på cirka tusen personer som marscherade mot Bella Center, och polisen fanns ständigt närvarande. Stämningen var spänd mellan oss demonstranter och poliserna, och när det var 500 meter kvar till centret olagligförklarade polisen demonstrationen vilket gjorde det lättare för dem att arrestera. Så här har det varit under många av demonstrationerna. Hur skulle du sammanfatta COP15? – Som ett misslyckande för gubbarna i kostym som skulle få några konkreta beslut, men en framgång för de tusentals aktivister som har jobbat i åratal för att lyfta upp frågan på dagordningen. Köpenhamn var på många sätt en viktig möjlighet för aktivister från olika läger att samlas och diskutera verkliga lösningar. Tycker du att några viktiga beslut blev fattade? – Nej. Hur ser du på Sveriges roll under mötet? – Mötet var misslyckat, och Sveriges agerande likaså. Vad hade du gjort om du hade haft en röst inne i Bella center? – Jag vet inte. En röst räcker inte långt. Personerna där inne sitter rimligtvis redan på all information och om de inte gör det så finns det mer kunniga människor där inne än mig som kunde upplysa dem. Problemet är inte brist på kunskap, problemet är maktspel, girighet och ett politiskt system som gör det nästan omöjligt att lägga förslag som är radikala nog att rädda världen från en katastrofal uppvärmning. Tror du på den här formen av aktion för att kunna påverka? - Ja. Alternativen är annars att spela på maktens villkor, men dit in kom jag ju inte in, eller så kan man hänga inne på Klimaforum och sprida sina idéer, och det funkar till en viss del. Men jag tror att det har en viktig betydelse att det skulle komma folk utanför Bella Center och hålla ett möte i sann demokratisk anda, för det har det verkligen inte varit där inne. Allt har pågått inom slutna dörrar och det är I-länderna som bestämmer. Jag tror att det verkligen behövdes en motreaktion som det var tänkt med det här mötet. Kan du känna en problematik i att det är en viss sorts människor som åker hit för att demonstrera? – Ja, alltså det skulle såklart vara bättre om det kom fler medelålders gubbar, man kan ju liksom se vilka som är civila poliser och det säger ju en del om de som är här... 7 COP15 från insidan TOVE STIBE ”Det var stort och pirrigt inne på Bella Center, lite som att stå på femmans trampolin...” I nästan två veckor befann sig förbundsstyrelseledamoten Tove Stibe i Köpenhamn. Dels för att delta i demonstrationerna och aktionerna, men också för att vara med och arrangera Grön Ungdoms läger som ägde rum i samband med massdemonstrationen den 12 december. jag har sett, speciellt här på Klimaforum. Det känns verkligen som att detta har varit en revolutionerande grej i livet som jag alltid kommer att minnas. Vad kommer du minnas mest från denna vecka? – Ja, jag lyckades komma in en dag. Det var stort och pirrigt, lite som att stå på femmans trampolin... Väl därinne deltog jag i några aktioner, och det kändes skönt att se att det är vi unga som stödjer de radikala förslagen. Om inte makthavarna kan göra något åt problemen måste det komma under ifrån, och den kraften finns! – Det måste vara just känslan av att detta är en global rörelse som bara växer och växer. Vi är inte ensamma om att vilja arbeta för en bättre värld! Trots polisvåldet och de indragna ackrediteringarna, kändes det ändå som att du kunde påverka något när du var där? – Ja det tror jag absolut. Framförallt gör det skillnad för ens personliga utveckling, vilket i sin tur gör att jag kan sprida energi, glädje och inspiration vidare till andra. Jag har verkligen blivit jätteinspirerad av allt 8 Du hade ackreditering till Bella Center, hur var det? Hur uppfattade du deltagandet av de unga på plats? Vad tycker du att Grön Ungdom kan lära sig av alla aktiviteter som varit i samband med COP15? – Jag tycker om tanken att det ska vara roligt att engagera sig. Många av aktionerna här har valt att använda sig av kul- tur som redskap. Till exempel såg jag en film som handlade om de som redan blivit drabbade av klimatförändringarna. Plötsligt insåg jag att allt detta inte är något som börjar om fem år, utan att det började redan igår. Filmen hjälpte mig att förstå med hjärtat, och inte bara med hjärnan. Den danska polisen har fått mycket kritik för sitt uppträdande under demonstrationerna, hur ser du på det? – Lagstiftningen i Danmark har tillåtit polisen att göra vad som helst. De fick använda våld mot allt som var olagligt, men grejen var ju att nästan allt var olagligt... Det var verkligen inte tårgasen som fick mig att gråta, utan det var blicken i polisernas ögon när de slog som var så otroligt obehaglig. Och så kändes det så hopplöst att media bara fokuserade på polisvåldet, istället för på vad vi verkligen ville med demonstrationerna. Från Svenska akademien till Sveriges riksdag Text Ylva Lundkvist Reggeaartisten Carl-Martin Vikingsson, kanske mer känd under sitt artistnamn Sture Allén den yngre, avslöjade i höstas att han kandiderar till riksdagen för Miljöpartiet. Efter valet har han alltså möjligheten att gå från sitt jobb som sångare i Svenska Akademien för att istället satsa heltid på politiken. Avtryck ville veta mer. När gick du med i MP och hur kommer det sig att du gick med? - Jag gick med för ett år sedan ungefär. Men jag har i många år sett mig som grön, även om mitt politiska fokus inte varit partipolitiskt. Att jag gick med beror på att jag träffade sköna miljöpartister som fick mig att åter överväga att engagera mig i organisationen. Länge hade jag känt att det fanns ett behov av att kunna ta det vidare från att skriva texter, mellansnacka och försöka leva som jag lär, till att också göra något mer organiserat. Ställer du upp i riksdagsvalet? På vilken lista kommer du att finnas? - Det gör jag, kandiderar till Mp:s riksdagslista i Stockholms län. Längre än så har vi inte kommit i dagsläget. Men i vilket fall har alla möten med människor i MP och GU under den senaste tiden gett mersmak. Ni lär inte bli av med mig... Vilka är dina valfrågor? - Sambanden mellan ekonomi, miljö och rättvisa är viktigt. Även utbildning och större tryck i jämställdhetsfrågor. Men framförallt vill jag jobba med att formulera och kommunicera grön ideologi, som jag tycker samlar kloka tankar från flera håll. Tycker att allt för få människor har klart för sig hur bra det är. Hur går det med musiken? Något nytt på gång? - Jag håller på med inspelningar av en ny soloskiva med Stures Dansorkester. Har du några tips på bra, grön musik? - Svår fråga, jag kategoriserar inte gärna kultur på det viset. Men jag är ju grön själv, så då kan man kanske tänka sig att det som talar till mig också kan tala till andra med samma eller liknande värdegrund. Kapten Röd har vackra texter och är en fin person också, där vill jag gärna peka på låten ”Trasig” som jag tycker har ett fint budskap. Ett band som hette Vagina Grande gjorde en cool låt som heter Los Lettah, eller något i den stilen. Stilig feminism genom att tolka en låt som från början heter Sonnys Lettah, av Linton Kwesi Johnsson, som jag också gärna rekommenderar. Annars sjunger Etta James med attityd och Säkert! gör vassa texter. Peps låtar känns mindre tidsbundna än annan samtida politisk musik från 70-talet, varken PARTIET eller marknadsfundamentalism liksom. The Wailers förstås. Svenska Akademien och Stures Dansorkester. Afro är alltid inspirerande... Vilka är de viktigaste händelserna under 00-talet som gått? - Oj. World Trade Center och det faktum att vi inte lärde oss ett skit av det vad gäller sambandet mellan samhällsklyftor och terrorism. Händelsen lade samtidigt locket på en social rörelse som kändes hungrig alldeles i början av decenniet. Istället för framåt, fick vi konservativa och borgerliga regeringar i många europeiska länder, såna som vill satsa på kärnkraft och dylikt vansinne. Klimatfrågorna fick större medialt genomslag, men i Köpenhamn misslyckades man med uppdraget att ta frågan på allvar och agera gemensamt. Obama är väl för tidigt att uttala sig om tänker jag. Tyvärr tycker jag mig ha sett en tendens till bakslag för feminismen under de senaste åren. Att den gröna rörelsen fick en sådan medvind mot slutet är ju något vi måste ta fasta på. 9 RÅM 2010 STOCK Hallå där... Riksårsmötet 2010 Stockholm Text och foto: Ylva Lundkvist Vilken var 00-talets största händelse? Emma Wahlgren, 19 år, GU Malmö/Eslöv - Det hände ju väldigt mycket, men jag säger 11 september. För det ledde till ett ifrågasättande av systemet. Det fick många att engagera sig eftersom de kände att så här får det inte gå till. Jakob Jonnerby, 18 år, GU Boden - Den 11 september. Allt från utrikespolitik till FRA kommer från den händelsen. Även SD har kunnat hämta stöd genom att misstänkliggöra muslimer. Maria Wetterstrand, 36 år, Botkyrka, språkrör Miljöpartiet - Att jag fick barn. Två stycken dessutom. Det måste ju vara det viktigaste. 10 På Riksårsmötet 2010 diskuterade och röstade vi om olika politiska förslag från Gröna Ungdomar. Vi valde också ny förbundstyrelse, kongressombud och en ny Avtrycksredaktion (som kommer att göra kommande nummer av Avtryck). Det fanns flera kandidater att välja bland till språkrörsposterna, men till slut fick Jakop Dalunde och Maria Ferm förnyat förtroende. På spännande seminarier vi lära oss nya grejer. Förutom detta hade folk kul socialt umgänge, träffade nya kompisar och kärlek låg i luften. KHOLM Hallå där... Riksårsmötet 2010 Stockholm Text och foto: Ylva Lundkvist Vilken var 00-talets största händelse? Seher Yilmaz, 24 år, GU Stockholm, ordförande Sveriges Ungdomsorganisationer - Något som jag tycker var sjukt viktigt var den nya diskrimineringslagen som kom 2009 eftersom den tar med olika diskrimineringskriterier bättre, så som ålder. Jag var ju så ung i början av 2000-talet... Foto: Jocke Holmström. Susanna Ahnlund, 21 år, GU Stockholm/ Västerås - COP15, fast det blev ju inte så viktigt tyvärr. Men att klimatfrågan fick större utrymme i samhällsdebatten. Richard Klinsmeister, 27 år, GU Göteborg - Djurrättsaliansens avslöjande av den vidriga mordindustrin. Och Tofulines bananoch chokladglass. Yacob Rais, 25 år, GU Göteborg - Den 11 september. Hela världen förändrades ju efter det. Foto: Jocke Holmström. 11 Miljövänliga pengar för en solidarisk ekonomi det är pengars funktionssätt som bär skulden för miljöförstöring, svält och orättvisor Byteshandelsmarknad i Buenos Aires. Text & foto Ylva Lundkvist Argentina drabbades av en grav ekonomisk kris där halva befolkningen hamnade under fattigdomsgränsen, efter år av liberalisering och avvecklande av välfärdstaten. Som tur var stod en del av Argentinas miljörörelse redo med en lösning: lokala byteshandelsklubbar för en lokal ekonomi där pengar inte styr. I början av 80-talet bestämde sig delar av den svenska miljörörelsen för att ta sig in i maktens kärna genom att starta det politiska partiet Miljöpartiet de Gröna. Samtidigt utanför Argentinas huvudstad Buenos Aires satt ett gäng miljöaktivister med en liknande idé. Den stora skillnaden var bara att de ansåg att maktens kärna inte hittas i parlamentet utan i ekonomin, eller närmare bestämt i pengar. De menade att det är pengars funktionssätt som bär skulden för miljöförstöring, svält och orättvisor. Enligt Ruben Ravera, som var med ända från början, är överdrivet sparande en slags kidnappning som gör att vissa blir rika och andra fattiga. Precis 12 som en kidnappare kräver lösen för sitt offer kräver storspararna ränta för pengarna de satt ur omlopp. Carlos De Sanzo är psykolog och var också med. Han menar att människor har ett osunt beroendeförhållande till pengar som vi behöver bearbeta för att kunna bete oss mer solidariskt. Vi tror att vi behöver pengar och en anställning för att leva väl, men enligt Carlos är det enda som egentligen behövs att producera något som andra vill ha och sedan byta det mot något vi själva vill ha. Under flera år diskuterade de sina idéer och gjorde små experiment, bland annat med ekologiska marknader där inte riktiga pengar, utan något som liknade Monopolpengar användes. Så den första maj 1995 bestämde de sig för att skapa en förening som skulle arbeta för att visa att en annorlunda, mer solidarisk och miljövänlig version av kapitalismen är möjlig. De döpte föreningen till el Club de Trueque - Byteshandelsklubben. Egentligen var det inte en klubb och de sysslade inte med byteshandel. Det var ett nätverk och de använde sig av en klubbvaluta för att underlätta utbytet av varor och tjänster. De kallade det för en byteshandelsklubb för att visa på att det handlade om en alternativ ekonomi som byggde på personligt förtroende och etiskt uppförande, snarare än lagar i ett nationellt rättsystem. Klubben fick snabbt mycket uppmärksamhet i nationell media. Grundarna fann sig snart åka land och rike för att hjälpa till att starta nya, lokala klubbar. Byteshandelsklubben jobbade för att stärka den lokala ekonomin samtidigt som den argentinska regeringen arbetade för fullt för motsatsen. Landet hade länge lidit av hyperinflation och en skenande utlandsskuld. För att vända utvecklingen började regeringen sälja ut statliga företag, avreglera marknaden och binda växelkursen mellan den argentinska peson och den amerikanska dollarn. För att minska på de offentliga utgifterna och stoppa det man såg som ett godtyckligt maktutövande från politiskt håll bestämde man sig för att avveckla välfärdstaten. Inga mer bidrag. Först såg liberaliseringen ut att lyckas. Grundaren Ruben Ravera på ett möte med Byteshandelsklubben. “Vi tror och litar på oss”. Klubben använder sig av Monopol-liknande pengar för att underlätta handel. Inflationen blev låg och handelsbalansen fördelaktig. Men under slutet av 90-talet drabbades bland annat Mexico och Brasilien av ekonomiska kriser som även påverkade Argentina. När ekonomin började dala blev det uppenbart att statens avsägande av makt skulle få konsekvenser. Under det värsta krisåret 2002 levde halva Argentinas befolkning under fattigdomsgränsen, vilket är mer än dubbelt så många som bara tre år tidigare. Högutbildade personer från medelklassen tvingades sälja sina tillgångar och ändra livsstil. ”Nyfattigdom” blev ett begrepp som kännetecknade situationen. Eftersom många av medlemmarna var familjeförsörjare var det i själva verket mellan 6 och 9 miljoner personer som levde av klubbarna. Som om inte den höga arbetslösheten vore nog, den fasta växelkursen gjorde det fördelaktigt att växla pesos till dollar vilket ledde till att den lokala marknaden tömdes på pengar. Utan pengar kan inte handel äga rum i den formella marknaden, så många gick hungriga. Men många sökte också tillflykt i byteshandelsklubbarna. Under krisen beräknades klubbarna ha ca 2,5 miljoner medlemmar, vilket representerade 20% av landets arbetskraft. Ett tag såg det ut som att rörelsen helt Med så många nya medlemmar drabbades klubben snart av en egen kris. Interna maktstridigheter hade delat nätverket i tre konkurrerande nätverk. Samtidigt växte problemet med förfalskningar av klubbpengarna. Med mer och mer falska klubbpengar i omlopp fick klubben en hög inflation. Så när den nationella ekonomin började återhämta sig lämnade många medlemmar klubben. skulle dö ut. Men den senaste forskningen visar att det 2006, fyra år efter krisen, fortfarande fanns ca 700 klubbar med totalt 120 000 medlemmar i Argentina. Förklaringen till att byteshandelsrörelsen finns kvar ligger delvis i att många personer som slogs ut under krisen fortfarande inte har hittat sin väg tillbaka till den formella marknaden. En annan viktig förklaring är att många uppskattade klubbarna för att de var ett bra sätt att träffa nya vänner och för att de erbjöd ett forum för att diskutera och praktisera solidarisk ekonomi. Deras senaste idé för en mer miljövänlig ekonomi är pengar som åldras, eller ”oxiderar” som den ekologisk-ekonomiska tänkaren Silvio Gesell kallade det. Om pengar förlorar sitt värde med tiden, precis som grönsaker, menar klubbgrundaren Ruben Ravera att folk kommer använda sina pengar istället för att spara dem på banken. Med pengar i snabbare omlopp blir färre arbetslösa. Dessutom undviks att folk bygger upp förmögenheter som sedan kan användas till spekulation och maktutövning. Ravera är kritisk mot den utveckling mot en mer centraliserad ekonomi som EMU representerar. Enligt honom består vägen mot en hållbar utveckling i en mer småskalig ekonomi där personligt förtroende och solidaritet får styra. 13 Fråga: Ingen har väl undgått den fruktansvärda frihetsberövningen som skedde under klimatmötet i Köpenhamn. Hundratals miljövänner blev fängslade och fick sitta på gatan utan möjlighet att varken äta eller dricka under flera timmar. Deras brott? Att visa sitt deltagande i en global miljökonferens. Får överhuvudtaget detta hända? Vem/ vilka kan vi ställa till svars och hur går man tillväga? /Aktivist Svar: Hej aktivist! Yttrandefriheten och mötesfriheten är centrala mänskliga rättigheter som skyddas av Europakonventionen. Enligt artiklarna 10 och 11 i konventionen får dessa rättigheter bara inskränkas om det är ”nödvändigt i ett demokratiskt samhälle”, och det kravet uppfylldes knappast av massgripandena under klimatmötet. Många demonstranter greps ju och hölls kvar länge utan misstanke om brott – så är det nödvändigt att polisen inte agerar i ett demokratiskt samhälle! Det finns flera organisationer med ideellt Fråga: Jag har fått information om Grön Ungdom när ni hade bokbord på min skola. Jag tycker att ni verkar jättebra, men jag undrar vad som är poängen med att bli medlem. Vad måste man göra som medlem? /Nyfiken Svar: Hej Nyfi ken! Genom att bli medlem stödjer du vår organisation ekonomiskt och visar att det finns många människor som tycker som Grön Ungdom. Det är helt ok att bara vara stödmedlem. Men för den som vill 14 arbetande juriststudenter och advokater som hjälper klimataktivister att få en rättslig prövning av polisens agerande. Föreningarna Retshjælpen RUSK och Landsforeningen Krim har redan lämnat in över 200 ärenden för behandling i domstol, och de första fallen ska tas upp i byretten i Köpenhamn nu i mars. RUSK och Krim menar att polisens befogenheter att gripa fredliga demonstranter strider mot både dansk grundlag och Europakonventionen. Om de danska domstolarna skulle anse att polisens agerande var lagligt har åtminstone Krim lovat att dra danska staten inför Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Jag rekommenderar er som utsattes för eller bevittnade polisövergrepp i Köpenhamn att skriva till någon av föreningarna och berätta om vad som hände. Din anmälan eller ditt vittnesmål kan bidra till att demonstrationsfriheten respekteras i framtiden! Krim har ett anmälningsformulär på www. krim.dk. RUSK tar bara emot anmälningar via post; adressen finns på www.rusklaw. org. Det går säkert bra att skriva på svenska eller engelska. finns det många möjligheter att aktivera sig. Grön Ungdom erbjuder spännande möten och kurser på såväl lokalt som på nationellt plan. Hos Grön Ungdom kan du få delta i den svenska demokratin genom att lägga och ta ställning till förslag på hur samhället ska utvecklas. Det finns också möjligheter att få förtroendeuppdrag och lära sig hur styrelsearbete går till. Hör av dig till vårt rikskansli eller någon lokal representant där du bor och hör efter vad just du kan göra här och nu (telefonnummer och mailadresser hittar du längst bak i Avtryck). ? Jonas Eklund svarar Juriststuderande (mp) jonas.eklund@mp.se Ylva Lundkvist svarar Medlem sedan 1998 ylva.lundkvist@mp.se Foto: Fredrik Hjerling Framtidsvalet står mellan Miljöpartiet de gröna och Moderaterna vagnar i städerna. Förorterna behöver rustas upp så att det blir snygga och trevspråkrör Miljöpartiet de gröna liga att bo i samtidigt som de måste dra mindre energi. peter.eriksson@mp.se PETER ERIKSSON Svenska folket uppfattar Miljöpartiet och Moderaterna som de två partier som har den mest framtidsinriktade politiken. Valet i höst borde handla om just framtiden. Hur löser vi de stora globala utmaningarna om klimatet och fattigdomen? Och hur tar vi vårt ansvar här hemma i Sverige? Det gröna alternativet handlar om hållbar utveckling. Det krävs en omställning av samhällets transporter, energi och bostäder. Det är de investeringar som görs idag som formar framtiden. Statens företag kan inte fortsätta investera i mer kolkraftverk. Vi måste satsa betydligt mer på moderna och snabba tåg i hela landet och bussar och spår- Vad är moderaternas vision om framtiden? Sänkta skatter tycks vara lösningen på alla problem och svaret på alla frågor. De utmaningar som vi människor står inför idag kommer inte att klaras av om vi lämnar dem till marknaden att lösa själv. Det krävs aktiva politiska beslut. För många unga handlar det om jobb och bostad. Den gröna framtidsvisionen innebär att vi tar ansvar för varandra och särskilt för de som far illa och är mest utsatta. också riktiga jobb samtidigt som Sverige blir starkare och grönare. Den gröna drömmen är frihetlig. Vi ska alla ha samma rätt att leva vårt liv, utifrån våra egna önskemål och förutsättningar, så länge det inte sker på andras bekostnad. En framtidspolitik måste vara långsiktig. Den fokuserar på hur vi förändrar och bygger om samhället, istället för att ge mer pengar i plånboken. Den ger Foto: Emilia Öije 15 Can Masdeu’s gröna ockupationsrörelse löser livspusslet medan politikerna tar siesta Bild: ? Skyltningen är så gott som obefintlig Text: Henrik andersson Vid Barcelonas natursköna utkanter ligger det ekologiska kollektivet Can Masdeu. Här har ett 30-tal personer skapat en hållbar livsstil som blivit förebild för hela den gröna rörelsen. Med 20 timmars arbetsvecka, självförsörjning och en tät grannsamverkan visar de upp ett trovärdigt alternativ till kapitalismen. Framtidens gröna lokalsamhälle innebär mindre arbete, bättre hälsa samt mycket mer livskvalitet. 16 från den sista tunnelbanestationen på den gula linjen mot Canyelles, men ett ensamt eukalyptusträd på toppen av de gröna kullarna visar vägen. Inklämt i dalen mellan Collserolaparkens grönska och förortens gråa betong uppenbarar sig plötsligt ett överväxt palats med romerska anor – jag har kommit fram till Can Masdeu. Stenhusets stora bågformade fönster och de bevarande akvedukterna ger ett äkta intryck av den gotiska arkitekturen. Tre stora uppodlade terrasser ligger i direkt anknytning till huset där några personer i blåställ långsamt påtar i trädgårdarna. Trafi kdånet från staden har ersatts av en sällsam flöjtmelodi som ljuder från ett av valven på övervåningen. Can Masdeus tidiga historia sträcker sig tillbaka till romartiden. Under 1600-talet, då huvudbyggnaden uppfördes, har verksamheterna pendlat mellan vingård, kloster och sjukhus. Idag sjuder Can Masdeu av liv men under de 50 år som följde efter andra världskrigets slut stod huset övergivet och förfallet sedan den tidigare verksamheten som isolerad spetälskekoloni lades ned. Men att huset stått tomt på grund av rädsla för smittorisken är inget som de nuvarande hyresgästerna tror på. – Vi har bott här i över åtta år och ingen har blivit smittad. Anledningen till att fastighetsägaren låtit stället stå tomt är av exakt samma skäl som varför 300 000 lägenheter står tomma nere i Barcelona - fastighets- och markspekulation! Markägaren vet att priserna bara stiger och stiger och de avvaktar på rätt ögonblick att sälja. I det här fallet har den katolska kyrkan väntat i över 50 år medan huset förfallit. Priserna på hyres- och bostadsrätter har blivit orimligt höga och tusentals människor har blivit hemlösa på grund av spekulationen, säger Martin, som är en av initiativtagarna till ockupationen av Can Masdeu. Martin ingår i en grupp av tio internationella miljöaktivister som under år 2000 letade efter en plats att realisera sin gröna vision på. Målet var ett ställe som låg på gränsen mellan stad och land där man både kunde odla mat och njuta av naturen, men de ville inte upprepa gröna vågarnas misstag från 60-talet då man fullständigt tog avstånd från samhället genom att isolera sig i naturen. Initiativtagarna ville istället interagera med lokal befolkningen och vara delaktiga i den lokala ekonomin, samtidigt som man ville vara oberoende av det globala ekonomiska systemet. Kollektivets drömmar om autonomi och frihet fick således balanseras mot lokalsamhällets behov av ett ömsesidigt beroende. Öppenheten mot lokalbefolkningen visade sig några månader efter ockupationen 2001 vara ett lyckokast. Fastighetens vattenförsörjning var utslagen och ockupanterna fick likt afrikanska kvinnor dagligen vandra kilometervis för att den basala matlagningen skulle möjliggöras. Att duscha var inte att tänka på. Men med hjälp av grannarna – de som hade arbetat på sjukhuset innan det stängdes – kunde Can Masdeus intrikata vattenledningssystem avslöjas. Huset primära dricksvattenkälla kom från de över 400 år gamla vattentunnlarna i berget bakom huset. Åldermännen hjälpte glatt till då de kände en aversion mot ägarna som i ren spekulation hade låtit området förfalla. Den initiala vattenbristen tvingade kollektivets medlemmar att lära sig grunderna om vattnets naturliga kretslopp. Vattnet från bergskanalerna producerade nämligen bara en liter dricksvatten i minuten vilket precis var tillräckligt om de levde sparsamt. Från och med nu fick de duscha, diska och tvätta kläder i regnvatten. En vattentoalett, som dagligen spolar ut 80 liter dricksvatten i avloppet, var det atldrig tal om. Ett torrdass fick duga. Allt regnvatten från taket och från den närliggande vägen omdirigerades till tre antika tankar som hade varit överväxta vid odlingsbäddarna. Om inte vinterns regnvatten sparades kunde inte terrasserna blomstra under den torra sommaren och odlingssäsongen skulle omöjliggöras. Vattnets kretslopp fullbordades i och med att hushållsvatt- net renades innan det återbördades till marken. Kollektivets kretsloppstankar återspeglar sig även i jordbruksproduktionen. På den närmaste terrassen odlas årsbehovet av grönsaker. Från terrassen bärs maten sedan in till köket där den värms upp med spillved som har plockats i skogen. Matresterna blir till hönsfoder och det djuren lämnar efter sig läggs på komposten som slutligen hamnar i trädgården som nästa års jord. Torrdassets avfall används som gödningsmedel i fruktträdgården. I slutet på skördesäsongen får de även mycket frukt till skänks av närliggande gårdar. I det industriella systemet, där allt skall vara perfekt, går det nämligen inte att få avsättning för de produkter som är kantstötta, missfärgande eller har en annorlunda form. På höstarna fylls sjukhusets oanvända kapell – deras jordkällare – med årsransoner av apelsiner, grapefrukt och päron. Övriga livsmedel köps in säckvis från lokala kooperativ. På så vis undviker de att mellanhänder lägger beslag på vinsten från böndernas arbete. 17 Can Masdeus enda utsläppskälla kommer från veden som de värmer upp huset med. I övrigt har de skapat slutna kretslopp för vatten, avfall, livsmedel och energi. Solen står för energiförsörjningen då två hemmabyggda solfångare värmer upp regnvattnet till duschen och maten tillagas ibland med hjälp av en så kallad solugn. Den ringa mängd elektricitet som nyttjas genereras av solpaneler. Energieffektivitet uppnås även genom att man delar på resurser. Kollektivet klarar sig exempelvis på två gemensamma kylskåp och en tvättmaskin. Jordbruksmarken tas även tillvara på ett produktivt sätt då man på samma plats kombinerar låga växter med buskar och höga träd – en så kallad permakultur. Kollektivets odlingsidéer handlar inte bara om att vara självförsörjande. Redan under den första vintern bjöd de in grannarna från den närliggande betongförorten för att delta i ett mycket större projekt – den kommunala stadsträdgården. Tanken var enkel. Can Masdeus mark skulle delas med de människor som bodde runt omkring den – trädgårdarna var till för de människor som brukade dem! Förslaget uppskattades av förortens pensionerade industriarbetare som hade odlingserfarenhet sedan barndomen. De hade även svårt att komma ut i naturen då majoriteten av bergsluttningarna hade blivit privatiserade och exploaterade och därmed blivit otillgängliga för allmänheten. Stadsträdgården blev en succé och redan efter ett år hade ett hundratal odlare startat upp en trädgårdsförening. ”Istället för att vänta på att någon annan skall förändra världen bygger vi själva upp det samhälle vi vill ha.” Föreningen tog på sig huvudansvaret för terrasserna och tillsammans renoverade de vattensystemen samt utbytte odlingstekniker. Samarbetet med trädgårdsodlarna visade sig också få en avgörande betydelse när kommunen två år senare hotade med en polisinsats om inte ockupationen av Can Masdeu och dess mark upphörde. Trehundra grannar slöt upp bakom kollektivet. Om evakueringen skulle genomföras krävde även de att bli vräkta – grannarna 18 nyttjade ju också marken och var enligt lagens mening också ockupanter. Hotet om evakuering drogs tillbaka, och kollektivets primära överlevnadsstrategi – att bygga vänskapliga relationer med sina grannar – hade burit frukt. Den sociala uppbackningen från lokalsamhället vägde tyngre än lagens långa arm. Den gemensamma trädgården är inte den enda platsen på Can Masdeu där människor kan mötas. Interaktionen mellan stad och land vidgas i och med öppnandet av det rurbana sociala centret. Målet var att skapa en medborgarstyrd kulturell och social mötesplats som också uppfyller stadsbornas behov av natur och rekreation – ett slags levande folkets hus fast ute på landet. Centret har öppet varje söndag och aktiviteterna omfattar allt från politik till praktik. Ibland pågår det fyra föreläsningar eller workshops samtidigt och varje helg brukar mellan 100 till 300 personer delta. Ämnena omfattar allt från Linuxprogrammering till konservering av sylt eller hur man gör sin egen menskopp. Den röda tråden är ofta självhushållning och ekologi med en gör-det-själv-attityd. I centret finns även en dansskola, ett yogarum och en cykelverkstad tillgänglig. Vem som helst får hålla i ett arrangemang och alla aktiviteter är gratis. I det gemensamma biblioteket som även är café bedrivs mycket av det politiska arbetet. Frågeställningarna rör sig mellan övergripande politiska teorier såsom bolivianernas kamp för vatten till mer konkreta frågor som är dagsaktuella i Barcelona. Mötesplatsen uppskattas eftersom staden inte på samma sätt erbjuder liknande platser för fri kommunikation. Många människor kommer också för att få sitta i lugn och ro och njuta av naturen. De har fått nog av stadens underhållning och känner inte för att vara nyttiga. Fåglar, träd och sol räcker bra för dem. Ibland har någon med sig en gitarr. Många av de sociala och ekologiska projekten som pågår på Can Masdeu har möjliggjorts av de boendes unika kunskaper och intressen. En tjej har exempelvis specialiserat sig på örtmedicin, två personer skriver doktorsavhandlingar inom biologi och ekologisk ekonomi. Martin har många värdefulla erfarenheter från tiden i fängelse. Kollektivets medlemmar är en blandning av män, kvinnor och barn. De flesta är i den yngre medelåldern. Det officiella språket är katalanska med en blandning av spanska, engelska, franska och italienska. Majoriteten av kollektivets arbete utförs tillsammans, på tisdagen arbetar man exempelvis i trädgården och på torsdagen reparerar man huset. Det finns mycket utrymme för fritidsintressen då den genomsnittliga arbetstiden bara är två dagar i veckan. Det är inte ovanligt att man efter något år på kollektivet har lärt sig trädgårdsodling, djurhållning, snickeri, eldragning samt hur man lagar vattenläckor och bakar bröd – husockupanter blir ofta generalister snarare än specialister. Varje dag ansvarar olika matlag för den gemensamma lunchen och middagen. När jag besöker kollektivet inför deras årliga vårfest sitter 15 äldre damer från grannskapet i köket och förbereder den katalanska den öppnats i staden. Kollektivets senaste projekt, jordbruksskolan för skolklasser, är också uppskattat av kommunen. En gång i veckan kommer skolbarn till Can Masdeu och lär sig de grundläggande sambanden mellan vatten, energi och jord i det sociala centret. På eftermiddagen praktiseras de teoretiska kunskaperna ute på terrasserna. Kommunens politiker har flaggat för att man kommer att se mellan fingrarna på ockupationen så länge deras verksamhet fortsätter att skapa mervärden för lokalsamhället. Ursprungsidén med Can Masdeu är att visa upp ett positivt alternativ till kapitalismen. De boende vill visa att det går att ha ett mer kvalitativt liv där man både arbetar och spenderar mindre samtidigt som man står utanför systemet. De vill även åskådliggöra en hälsosammare livsstil genom det fysiska arbetet och den naturliga maten. Mycket av kollektivets glädje härstammar från alla relationer men även i interaktionen med grannar och besökare i det sociala centret eller ute på terrassen. Rättvisa uppstår då lokalsamhällets resurser stannar kvar och fördelas mer jämlikt. Frihetskänslan infinner sig genom möjligheten att realisera sina idéer och själv utforma sina dagar. För Martin har Can Masdeu blivit en symbol för den kommande samhällsomställningen. – Can Masdeu är revolutionen för nationalrätten calçotades - långa rostade lökar som serveras med romescosås och rödvin. Tjattret och skrattet i lokalen är överbedövande. Att bo tillsammans med 25 andra personer är inte problemfritt, men majoriteterna av konflikterna handlar om missförstånd. Det är exempelvis vanligt att man får för sig att någon varit lat – fast den egentliga orsaken handlar om ett relationsproblem, en sjukdom eller att någon har lagt mycket tid på barnuppfostran. Att bo tätt ihop är ingen garanti för man skall uppmärksamma vad som händer i de andras liv eller hur de mår. Någon kan exempelvis vara deprimerad utan att visa tecken på det. När personliga konflikter uppstår tar de sig ofta uttryck i att man försöker hindra varandras arbete istället för att prata ut om problemen. Kollektivet arrangerar därför emotionella workshops tre gånger per år. Under dessa dagar blandar de roliga lekar som skapar sammanhållning med övningar där man berättar hur man mår och vad man oroar sig för. Alla måste vara ärliga mot varandra och inget får sopas under mattan. Målet med övningen är att lösa känslomässiga konflikter så att inte det gemensamma arbetet blir lidande. Can Masdeu har med sin öppna gröna profil blivit en inspirationskälla för många liknande projekt. Mest anmärkningsvärt är nog att Barcelona stad – som tidigare försökte vräka dem – har inspirerats av deras ide om publika trädgårdar. Med terrasserna som förebild har 11 liknande områ- mig. Istället för att vänta på att någon annan skall förändra världen bygger vi själva upp det samhälle vi vill ha. Revolutionen är inte någon avlägsen process som inträffar i framtiden när oljekraschen kommer. Den händer här och nu, säger Martin. Can Masdeu har inte bara blivit en uppvisningsgård för den gröna ockupationsrörelsen. I ett hörn av det sociala centret finns ”Office Rural Urbans” lilla kontor. Här hjälper kollektivets medlemmar andra ockupanter i Katalonien att hitta odlingsmark i staden eller övergivna hus på landsbygden. Härifrån fortsätter den rurbana sociala revolutionen att sprida sig. 19 Nya moderaterna – nu med orättvisare skatter än på länge! Vad den moderatledda regeringen säger verkar på allt fler områden ha en mycket begränsad koppling till vad de gör. Efter uttalandena om att det är det bästa för miljön är att bygga en ny motorväg för ungefär 30 miljarder kronor, så vet jag knappt vad som skulle kunna förvåna längre. Reinfeldt har ju själv enligt DN den 14 augusti 2005 sagt att han inte har några gränser och att de som har det bör hålla sig borta från politiken: ”Allt är förhandlingsbart, annars ska man inte syssla med politik”. Uppenbarligen har regeringen bland annat förhandlat bort grundläggande ärlighet sedan dess. Krig är fred, slaveri är frihet och miljöförstöring är bra för miljön. Eller? Faktamässigt konstaterar i alla fall riksdagens utredningstjänst att den halva av befolkningen som tjänar mest har, sedan den moderatledda regeringen tillträdde, fått 80 procent av regeringens skattesänkningar. Det som de ”gamla moderaterna” föreslog på Bo Lundgrens tid 2002, var att den rikaste halvan ”bara” skulle få 72 procent av skattesänkningarna... Göran Hådén goran@mp.se www.hallplatshaden.wordpress.com Ny bok om grön ideologi Miljöpartisten Henrik Hallgren har nu äntligen publicerat sin bok om grön ideologi! Boken heter Det gröna skiftet - från industrialism till ekologism. Att döma av Henriks föreläsningar, så är boken säkert mycket läsvärd. Mer info om boken finns på www.adlibris.com där kan den också beställas. Henrik är nu bosatt på Lidingö, men reser gärna ut och håller föreläsningar och seminarier kring boken och dess teman. Om ni vet något sammanhang där det kan passa så kontakta Henrik på ekosof@hotmail.com eller 070- 730 84 82. 20 Arbetslinjen gör samhället sjukt MARIA FERM Språkrör Grön Ungdom maria.ferm@mp.se Ingen sjukersättningsgaranti och hårdare villkor för arbetslösa – så ser den borgerliga arbetsmarknadspolitiken ut. Vi gröna vill istället kämpa för ett samhälle där människovärdet uppvärderas och där det finns tid till att umgås med familj och vänner, skriver Grön Ungdoms språkrör Maria Ferm. Det börjar märkas att det är valår. Partiledardebatterna har satt igång och Fredrik Reinfeldt kör på sin vanliga Schlingmannska retorik och kallar de rödgröna för ett ”vänsterexperiment” som kommer med ”skattechocker”. Själva vill de fortsätta sänka skatterna för de som har högst betalt, och betala detta med tuffare villkor för sjuka och arbetslösa. Redan år 2006 var Centerpartiet övertydliga med detta i en valbroschyr på lättläst svenska. Där står att ”Vi vill också att man ska få mindre pengar från a-kassan om man är arbetslös. Dessutom ska det bli dyrare att vara med i a-kassan. Då kanske man lättare försöker hitta ett nytt arbete.” Eller som socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson (M) i en intervju beskrev det: ”De nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar.” Det är arbetslinjen svart på vitt. De som blir arbetslösa ska få det värre ekonomiskt. Att vara sjuk ska inte garantera sjukersättning. De cancersjuka och döende ska istället ut i arbetslivet för att betala de rikas skattesänkningar. Sjukersättning borde rimligtvis vara något som är beroende av medicinska beslut, inte politiska. Den moderatstyrda regeringens politik är uppenbart omänsklig. För unga är situationen ovanligt tuff. Många unga har krav på sig som är omöjliga att leva upp till. Du ska ha en lång utbildning och arbetslivserfarenhet, men hur ska det bli möjligt när det inte ens går att få ett första jobb? Hur ska det gå att skaffa sig en egen lägenhet när det endast finns visstidsanställningar eller timanställningar att få på arbetsmarknaden? I en lågkonjunktur är det väldigt viktigt att de som är arbetslösa står nära arbetsmarknaden. Det krävs fler lärlings-, praktik- och utbildningsplatser som inte bara handlar om att skriva CV om och om igen utan ger reell kompetensutveckling. Vi gröna vill även införa ett företags- och utbildningsvikariat som innebär att en äldre person vidareutbildar sig samtidigt som en ung arbetslös person vikarierar i dennes ställe. På så sätt får den unga personen arbetslivserfarenhet samtidigt som den äldre kan satsa på företagande eller vidareutbildning och därmed ökar kompetensen på arbetsmarknaden i stort. Vi gröna har även ett särskilt ansvar att inte köpa arbetslinjen hur som helst. Människovärdet är okränkbart oavsett Illustratör: Simon Andersson om personer har ett jobb eller inte. Människor bidrar till samhället oavsett om de lönearbetar eller inte. I dagsläget är status kopplat till jobb alltmer intimt, och de som faller utanför mår sämre och sämre av att vara arbetslösa. När jobbet går förlorat går nämligen identiteten ofta också förlorad. Den rädslan är nog för många större än att förlora jobbet. Många som blir arbetslösa eller sjuka riskerar att känna ett behov av att projicera sin egen känsla av misslyckande på någon annan. Ofta är det invandrare som blir utsedda till syndabockar som ”tar våra jobb” eller ”lever på bidrag”. Med den borgerliga politiken, som går ut på att säga att endast de som har ett jobb är värdefulla för samhället och premiera dessa, riskerar att få sammanhållningen i vårt land att minska och att främlingsfientligheten ökar. I ett samhälle där människovärdet och statusen är kopplat till prestationer arbetar många för hårt och utvecklar stressrelaterade sjukdomar. I värsta fall leder detta till utbrändhet. Det krävs en ökad trygghet i samhället som inte bara gäller de som har jobb, utan som omfattar alla de som bor i landet. Andra värderingar måste gälla. Människovärdet måste uppvärderas och gälla för alla. Frivilligarbete inom civilsamhälle och föreningsliv är värdefullt för samhället. Tid och möjlighet till umgänge med familj och vänner likaså. Sveriges befolkningssammansättning förändras. Färre barn föds samtidigt som människor lever allt längre. I framtiden kommer allt färre i arbetsför ålder försörja allt fler äldre. Därför måste öppenheten mot omvärlden öka. Människor som tar sig hit måste mötas med en vilja att tillvarata på deras kompetens och med öppenhet och värme. Vi behöver en gemensam vision för morgondagens samhälle. En vision som inte handlar om att slå på de som redan har det svårt, utan skapa ett solidariskt, hållbart och grönt samhälle, med förbättrade trygghetssystem och mer mångfald. ”De cancersjuka och döende tvingas ut i arbetslivet för att betala de rikas skattesänkningar.” 21 Tillsammans - En filosofisk debattbok om hur vi kan rädda vårt klimat Elisabeth Ottilia Carlsson Titel: Tillsammans Undertitel: En filosofisk bok om hur vi kan rädda vårt klimat Författare: Folke Tersman Förlag: Bonnier Existens (2009) Vid första anblicken tänker jag att denna bok är till för att presentera en lösning. Ett välformulerat facit på klimatkrisen. Väldebatterat och underbyggt med referenser från filosofin. För oss som funderar. Vem annars läser en bok med ordet “filosofisk” i underrubriken? Det som slår mig några sidor in i boken är att den här boken egentligen redan har skrivits. Det är inga nya rön som presenteras, det finns ingen genialisk plan eller planerad utväg och det som skrivs har ju faktiskt sagts förut. I debattartiklar undertecknad gröna rörelser, i valmanifest, i filosofi och i Psykologi A-kurser på gymnasiet. Tersman är professor i praktisk filosofi vid Uppsala universitet och snålar inte på målande beskrivningar. Redan i förordet slår han fast att vi, såväl enskilda människor som kollektivet, har en skyldighet att “göra det vi kan för att undvika de mest allvarliga konsekvenserna” av temperaturökningen. Hans språkbruk är alldagligt och jordnära. “De miljontals individuella beslut som ger upphov till växthuseffekten sker i jakten på små fördelar för egen del, som när vi köper en större bil, flyger till Thailand eller in- 22 stallerar en bubbelpool.” (kap “Medan vi faller” s 49). Vidare förklarar han hur den “offerlösa egoismen” i alltför hög grad styr oss människor. Att det är okej att handla egoistiskt så länge ingen tar påtaglig skada av det man gör. När man rättfärdigar ens handlingar som oproblematiska ur en moralisk synvinkel. När man gör dem till små och obetydliga i det stora hela. Det är då som det går utför. Läsaren känner igen detta, det finns egentligen inget nytt eller något att ens höja på ögonbrynen åt. Vi vet alla att vårt levnadssätt bara är krokben för oss själva. Men kanske så tycker Tersman att det måste upprepas. En våldtäkt är en våldtäkt är en våldtäkt. En klimatkris är en klimatkris är en klimatkris. Kris. Vi kan! Människosläktet är inte en bunt egoistiska cyniker. Vi har utvecklats mer än så, och bryr oss faktiskt om andra människor trots att det inte direkt gagnar oss själva eller vårt släkte. Det fanns inte DNA test på stenåldern, vi överlevde tillsammans utan krav på nära släktskap. Empatin lever vidare. Många ger eko- nomiskt stöd till biståndsorganisationer utan att få garantier för att själva bli hjälpta om/när det kommer till kritan. Tersman berättar små anekdoter ur beteendevetenskaplig vinkel. Studier som syftar till att förklara för läsaren hur människor fungerar. Sammanfattningsvis är människan obehagligt lättpåverkad beroende på vilka förutsättningarna är. “I rätt miljö är vi hyggliga samhällsmedborgare som betalar skatt och är snälla, i fel miljö kan det gå illa”. (kap “Tillfället gör tjuven” s 90). Sida upp och sida ner gömmer författaren ordet “angelägenhet” bakom en hel del upprepningar. Vi måste helt enkelt bli mer varse om våra handlingar och dess konsekvenser och mer angelägna om att vi tillsammans faktiskt kan göra mer. Tersman avslutar med att skissa upp och diskutera en global domstol där vi kan möta globala problem på ett rättvist sätt. Hur skulle till exempel en global demokrati se ut? Kanske blir vi tillräckligt angelägna om de globala utmaningar vi står inför först när vi har en sann global identitet? Farlighetslagen Titel: Farlighetslagen Författare: Josefine Adolfsson Förlag: Atlas Farlighetslagen handlar om hur historien kan gå i otakt. Hur min vardag kan bli din nostalgi och hur mitt fängelse kan vara din dröm. Var går den tunna gränsen mellan idealisering, övergrepp och en brinnande längtan efter något annat? Jenny reser till Kuba 1994. Drömbilder av revolutionens ö är inflätade i hennes uppväxt. Hon landar mitt under den Speciella Perioden efter järnridåns fall när landet är försjunket i kaos och nöd och ingen vet vad som kommer att hända. Hennes vän och ingång blir hårdrockaren Mario. De är varandras möjliggörare. Tillsammans upptäcker de en värld och sidor hos sig själva som de helst av allt inte hade velat bekanta sig med. De längtar bort, kommer hem, längtar hem och kommer bort. Jenny återvänder till Kuba 2006 när turisterna har övertagit Sovjetunionens roll som landets välgörare. Vinn boken! Skicka in ditt bästa boktips till avtryck@mp.se tillsammans med din postadress. De tre första som skickar in sina tipps får boken Farlighetslagen hemskickade. Jag är inte oljeberoende. Jag kan sluta när jag vill. Eller? En rundringning som Du & jobbet gjorde i höstas, visar att Sverige är skrämmande oförberett på oljetoppen – peak oil – den tidpunkt då oljan globalt börjar att sina. Detta trots att många experter tror att oljetoppen kommer att inträffa när som helst nu. Många länder har ju redan haft sin oljetopp – USA så tidigt som 1971. Över hälften av Sveriges oljeimport kommer idag från Danmark och Norge. Redan om cirka fem år kommer de inte längre att exportera någon olja. Vad gör vi då? Vi kommer säkert kunna roffa åt oss det vi behöver från andra länder några år till på bekostnad av fattigare länder, men det kommer att bli riktigt dyrt och även ett säkerhetspolitiskt problem. Bensin, mat, medicin, råvaror – allt kommer att bli betydligt dyrare. Trots detta är intresset för hur vi ska klara oljetoppen så minimalt hos Näringsdepartementet, Energmyndigheten och LO, att Svenskt näringsliv framstår som de mest engagerade av dessa fyra i Du & jobbets rundringning. Regeringen verkar heller inte särskilt intresserade av sanningen. Att oljebefria samhället är en komplicerad process som är väldigt kostsam att snabba på. Till en viss gräns är det i stort omöjligt att göra snabbare. Denna typ av problem är välkänt från bland annat programmeringsvärlden. Ju fler kockar, desto väldigt mycket mer koordination krävs. Och vissa delar måste helt enkelt vara klara innan andra kan påbörjas. En mänsklig graviditet tar sina nio månader, oavsett hur många som vill snabba på processen. Vår beredskap är inte god. Göran Hådén 23 ”Vi insåg att det faktiskt gick att förändra, och att man kan ha riktigt kul samtidigt.” 24 Du har verktyg att förändra Elina SundStröm elina.sundstrom@mp.se För lite mer än ett år sedan träffade jag Gustav Fridolin på hans dåvarande arbetsplats, TV4-huset i Stockholm. Redan då hade mycket hänt i Fridolins då 25 år långa liv. Han hade varit språkrör för Grön Ungdom och suttit i riksdagen och jobbade nu på TV4:s ”Kalla Fakta” samtidigt som han höll folkhögskolekurser i demokrati samt skrev på sin andra bok. Ett år senare har Fridolins liv redan kastas om helt, igen. Idag är han ett starkt namn till den manliga språkrörsposten när Miljöpartiet ska välja två nya språkrör år 2011. Partivaldebatt var värsta straffet Fridolins politiska engagemang började redan på mellanstadiet. Fridolin och tre av hans klasskompisar fick ett streck på tavlan varje gång de kommit för sent eller pratat på lektionerna. Efter ett antal streck fick de som straff se en partivaldebatt på TV, vilket Fridolin säger var det värsta tänkbara straffet. Killarna var ändå en smula entusiastiska. De trodde att de skulle få reda på varför världen ser ut som den gör och varför politikerna slår samman klasser och stänger fritidsskolor. Men politikerna pratade inte alls om de orättvisor de fyra elvaåringarna levde i varje dag. Mitt i besvikelsen dök en man upp i TV-rutan och började prata som om han riktade sig direkt till killarna. Mannen hette Birger Schlaug och var från Miljöpartiet. Killarna lyssnade och när Schlaug talade förstod de att de själva kunde förändra sin situation. När det sedan i Fridolins hemkommun Hässleholm byggdes en fontän som slösade mycket vatten, bestämde sig de fyra killarna för att protestera. – Till fontänen kom nytt friskt vatten hela tiden. Vi bestämde oss för att göra någonting åt det. Vi åkte till Hässleholm och borstade tänderna i vattnet varje morgon för att visa vad rent vatten ska användas till, berättar Fridolin. Killarnas protest fick stor uppmärksamhet, och deras agerande resulterade i att fontänen byggdes om. – Vi insåg att det faktiskt gick att förändra, och att man kan ha riktigt kul samtidigt, säger Fridolin när han minns händelsen. Från riksdagen till Kalla Fakta Som 15-åring valdes Fridolin till ett av Grön Ungdoms två språkrör, och fyra år senare blev han Sveriges yngsta riksdagsledamot. I riksdagen verkade han i fyra år, en kort tid för en riksdagsledamot. Fridolin menar att politiken är ett uppdrag, inte ett livslångt arbete, och för att politiken ska kunna spegla medborgarnas verklighet krävs att politikerna byts ut med jämna mellanrum. Därför valde han att lämna riksdagen för att ge plats åt nya tankar och idéer. Från hösten 2006 och tre år framåt uttryckte Fridolin sitt engagemang för rättvisa och demokrati genom att granska makten i TV4:s ”Kalla Fakta”. Demokratin – ”en strulande manick” Fridolin skriver även böcker och håller kurser i demokrati på en folkhögskola. I sin senaste bok beskriver han demokrati som en ”strulande manick”; många vet inte hur den fungerar, bara att den fungerar. Avståndet mellan politiker och medborgare blir allt större, och allt fler har svårt att tro att de själva kan påverka. Fridolin förtydligar att demokrati inte är lika med strikta riksdagsbeslut; det är om än mer att skriva insändare, samla in namnunderskrifter, demonstrera eller visa vad man tycker på annat sätt. Demokrati handlar om att uttrycka sina tankar och åsikter, och du behöver inte vara politiker för att förändra, menar han. – Du har verktyg att förändra. Alla kan göra någonting! säger Fridolin övertygande. Tillbaka till partipolitiken Som granskare av makten fick Fridolin lägga sitt partipolitiska engagemang åt sidan. Men hans gröna övertygelse har inte lämnat honom. Idag är han åter medlem i Miljöpartiet. Fridolin är ett gott exempel på att ”vad vill du göra när du blir stor?” inte behöver besvaras i ett ord. Genom att byta ämnesområde kan man påverka och göra en insats på olika sätt. Fridolin har med ett ödmjukt, men brinnande engagemang för att förändra de orättvisor som finns omkring honom, visat gång på gång att man som ung kan göra skillnad! Böcker av Gustav Fridolin, utgivna av Ordfront förlag: Från Vittsjö till världen: om global apartheid och alla oss som vill någon annanstans. Blåsta! Om sveket mot 80-talisterna 25 Miljöpartiet behöver våga bli en del av den nya vänsterrörelsen Text: Erik Thor Språkrör GU Norrbotten Det är känsligt att vara grön men, eftersom vi har rätt, också jävligt nödvändigt att vara det. Vi har alltid delat upp Sverige i olika partier - Socialdemokraterna som är arbetarklassens och fackens parti, Vänsterpartiet som är de mest utsattas parti, Moderaterna som är överklassens parti och Centerpartiet som var bonderörelsens parti. Men vad händer när människor blir för lika varandra - när skillnaderna utjämnas och när de som demonstrerade på 70-talet mot kapitalismen plötsligt blir kapitalister själva? Tar de emot mutan eller väljer de att ta avstånd från den? Är du grön så är det ganska självklart vilken sida du har valt. Men det är också självklart vad du gör: du kritiserar dina egna. Du är ett hot mot alla som äter mer och mer kött, flyger, åker bil och konsumerar som om det inte fanns någon morgondag. Men du är också en del av den nya vänsterrörelsen. Jag vet att vi aldrig väljer sida och vi bör aldrig ta benämningen socialism till vårt hjärta. Men vi behöver kunna se de strukturer som finns - den där vissa skor sig på andras välstånd och där den rika lever på ett helt annat sätt och med helt andra möjligheter än den fattiga. Även om vi alla har makt - och de flesta av oss konsumentmakt - så har vissa mer konsumentmakt än andra. Även i Sverige finns en fattigdom, en hemlöshet och en hopplöshet - särskilt idag då så många är arbetslösa. Men faktum är att vi har exporterat det mesta till syd. Vårt 26 välstånd bygger dels på den teknologiska utvecklingen, men också på vårt förtryck av andra länder. Vår möjlighet att konsumera mer prylar än någonsin och att leva rikare än någonsin kommer inte bara från teknologi, utan även från människor över hela världen som för slavavtal producerar våra produkter. Dessutom sker en snedfördelning i vårt eget land - klyftorna ökar och skolor och unga är den grupp där hopplösheten är som störst. Många har inte längre någon plats att vara på under sin fritid och det är även unga som drabbats hårdast av dagens snedfördelning av våra gemensamma resurser. Det är oerhört viktigt att den gröna rörelsen blir en del av den nya vänstern. Den som växer fram oavsett bakgrund och som varken räds att kritisera de orättvisor hen själv är delaktig i, eller den andra deltar i. Den som förargar och väcker ilska - men slutligen också förståelse. Vi har inget att hämta hos den auktoritära vänstern, men vi har mycket att hämta hos de som vågar vara solidariska. Och vi bör aldrig ta avstånd från de som insett att klass är förlegat men att makt och orättvisa kvarstår. Jag säger det här för att jag vill att ni ska förstå - och jag hoppas att ni förstår - att vi är en solidaritetsrörelse och att vi inte ska sluta att vara det innan vårt mål är uppnått och världen har blivit solidarisk, rättvis och hållbar. Moderata ungdomsförbundet ser sig som en frihetsrörelse, men det finns inget mer befriande än solidaritet och medmänsklighet och inget mer begränsande än klassklyftor och orättvisa. Kan vi vara tydliga med det har vi mycket att vinna - och inget att förlora. Vi är rädda för att använda vänsterretorik för att förlora högerväljare men till och med 53% av moderaternas väljare tycker att inkomstskillnaderna är för höga idag. Vi har mycket att vinna och inget att förlora. Så vinn, förlora inte! Foto: www.sxc.hu Bort med skatteparadisen Text: Christian Valtersson christian.valtersson@mp.se För att finansiera en omställning av samhället i klimatvänlig riktning, utjämna skillnader mellan fattiga och rika i världen och skapa en hållbar och solidarisk värld kommer det att krävas stora resurser. Mycket kan täckas av radikalt höjda miljö- och klimatskatter och omprioriteringar bort från vägbyggen till grön teknik och infrastruktur, men ska temperaturhöjningen hållas under 1,5 grader Celsius krävs antagligen mer resurser än så. Inte minst har den rika världen ett stort ansvar för de fattigare länderna i världen. Vi har en otrolig klimatskuld att betala tillbaks. Den nuvarande biståndspolitiken räcker inte, men även om den fördubblades med riktade klimatpengar är egentligen kapitalrörelsen större i motsatt riktning. Enligt Världsbanken sker gränsöverskridande kapitalflöden bestående av främst korruption och skatteflykt på mellan 1000 och 1600 miljarder dollar per år. Detta ska uppvägas mot att de rika länderna idag spenderar ungefär 100 miljarder dollar på bistånd. Eller för att citera utvecklingsekonomen John Christensen: ”för varje biståndsdollar som går in, flyter fem till åtta dollar ut under bordet”. Den schweiziska banksekretessen, med kopior i till exempel Liechtenstein, Jersey och Singapore, där identiteten för skattesmitare och korrupta politiker och företagsledare hemlighålls är den ena anledningen. Den andra är en nästintill obefintlig skatt på dessa platser. Så länge vi tillåter skatteparadisen att existera, urholkar de inte bara våra internationella åtaganden, utan även möjligheten att bedriva fördelningspolitik i vårt eget land. Tankar som att återinföra till exempel en förmögenhetsskatt i Sverige faller på sin egen orimlighet då alla kapitalstarka höginkomsttagare skulle låta sina till- gångar fly landet till förmån för något av skatteparadisen. Såväl i vårt eget land som i u-länder skulle skattebasen öka rejält om inte betydande summor tilläts fly landet. Världens rikaste individer undgår ungefär 250 miljarder dollar i skatt per år genom skatteflykt eller ”effektiv skatteplanering” som de antagligen själva skulle kalla det. Vad de summorna skulle kunna räcka till i såväl klimatinvesteringar som välfärd talar för sig självt. Till detta kan läggas att skatteparadisen destabiliserar hela finansmarknaden, vilket ökar risken för instabilitet och finanskriser längre fram. Med ovanstående vill jag säga att frågan om att avskaffa skatteparadisen måste upp på dagordningen. Utan den blir mycket av såväl vår biståndspolitik och fördelningspolitik som globala klimatpolitik direkt ihålig. 27 Solidatritet med djur på riktigt Vår politik baseras på tre solidariteter: • solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet • solidaritet med kommande generationer • solidaritet med världens alla människor Det är våra tre solidariteter, tre solidariteter för att främja en hållbar utveckling och för att göra världen bättre, tre solidariteter för att försäkra att världen är en bra plats att leva i. Visst ser det bra ut? Men frågan är om partiet och dess medlemmar lever upp till det? mikalier från garverier, gödningsmedel och bekämpningsmedel som används till grödorna. Över en miljard människor saknar tillgång till rent dricksvatten och mer än 5000 barn dör varje dag till följd av bristen på rent vatten att dricka. “Solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet.” Boskapsuppfödning och animalieproduktion slukar mängder av färskvatten. I exempelvis USA går hela 60 % av landets färskvattenresurser till boskapsuppfödning. Siffrorna för vattnet är desamma i Sverige eftersom vi lever i en alltmer globaliserad värld. Det ser så bra ut när man läser om det, vart man vill och framförallt vad man vill. När medlemmar i partiet i hög omfattning går emot denna solidaritet så börjar man tvivla på om de är medvetna om vad som pågår i djurindustrin. Hur kan man tolka ”Solidaritet med djur” till att det är okej att äta djur bara det är ekologiskt? Ekologiskt eller inte, de föds upp och dödas enbart för att brukas av människan. “Mer än 70 % av jordens yta består av vatten. 97 % av jordens vatten är saltvatten. Färskvatten uppgår till 3 procent, varav 2 % är bundet i isform, eller under jordytan. Tillgängligt färskvatten är sålunda 1 procent av jordens vattenresurser. En stor del av detta vatten är och blir fortfarande förorenat av industrier, sjöfart, jordbruk och animalieproduktion genom gödsel, antibiotika och hormoner, ke- 28 Det funkar inte att bara skära ner på att äta kött utan vi måste inom partiet bli absoluta och sluta konsumera animalier. Det handlar inte bara om klimatet, det handlar om mänskliga rättigheter, det handlar om rasism, det handlar om avskogning och om levande kännande individers rätt till liv och frihet. När det handlar om levande individer som kan drömma precis som du och jag och som kan känna och ha sociala relationer med varandra går det inte att rättfärdiga att ta en annans varelses liv bara för att den råkade födas till en annan art. Det är inte etiskt, inte miljövänligt, inte hållbart och inte realistiskt. Vi vet att vi redan nu använder så mycket resurser att det skulle behövas ett och ett halvt jordklot för att mätta hela vårt begär. Även om man inte tar till sig de etiska aspekterna på djurrättsfrågan så måste man se till det praktiska - att vi helt enkelt inte har plats på jorden. Det bor 6 miljarder människor på jorden och vi säger att jorden är överbefolkad, vilket är en inhuman lögn. Jorden kan hålla för 60 miljarder människor om vi bara tänker om. Det går 19 vegandieter på en blanddiet - vilken tycker du är mest solidarisk och hållbar för framtida generationer? Mer kött på bena, inget i maten. Marcus Thörn Richard Klinsmeister www.klimathotet.net/resurs/ A0701E00.pdf www.rattvismat.nu/rapporten/ matmiljorattvisa.pdf jensholm.se/files/2007/05/ djurindustrin_klimatet.pdf, www.fao.org/docrep/010/ a0701e/a0701e00.HTM. Foto: Jocke Holmström. Vad har FS gjort på senaste tiden? Förbundsstyrelsen har ägnat det mesta av den senaste tiden åt att förbereda årets riksårsmöte. Vi har skrivit politiska förslag, kommit med idéer på vad vi kan jobba med i förbundet under 2010 och funderat på hur årets största möte – RÅM - ska kunna vara en engagerande upplevelse för alla medlemmar. Under slutet av förra året arrangerade FS, tillsammans med lokala GU:are, två populära evenemang: Grönt Forum med tema klimat och en kurs i samband med FN:s klimattoppmöte COP15. Många medlemmar fick chansen att lära sig mer om både klimatfrågan och om varandra. På Riksårsmötet var det genomgående temat valrörelse, något som hela verksamheten i år kommer att handla om. Även om valet är i september finns mycket att förbereda redan nu. Förbundsstyrelsen är väldigt pepp på valrörelse och pengar har sparats andra år för att vi nu ska satsa järnet på att få ett så bra rödgrönt valresultat som möjligt. Riks har anställt ny personal till valrörelsen, en valsamordnare och en pressekreterare, som gärna hjälper regioner och lokalavdelningar. I valrörelsen finns också en bra chans att prata med nya människor om grön politik. Grön Ungdom har som mål att få så många som möjligt att rösta på Miljöpartiet, men också att Grön Ungdom ska växa. Antalet medlemmar ska öka från ca 2000 till 3000 och då betyder varje ny värvad medlem mycket. Många aktiviteter är på gång under våren och ett hett tips är att hålla koll på hemsidan (www.gronungdom.se) för info om kurser och andra händelser. Dessutom: det är bara valår vart fjärde år, så passa på att ha riktigt kul nu i Grön Ungdoms bästa valrörelse någonsin! Tove Stibe Grön Ungdoms förbundsstyrelse 29 Region Väst Grön Ungdom Väst har under den kalla vintern och de kyliga kapitalistiska vindarna hållt sig varma genom att vara politiskt aktiva. Vi har genomfört ett mycket lyckat vinterläger i Hålanda samt haft välbesökta tisdagsmöten. Vi kan även stolt meddela att Grön Ungdom Halland är uppstartat och att vår region växer och växer. Vi tog även beslut att de regionlösa får delta på våra aktiviteter. Vi är snälla vi i Väst. Vi laddar nu inför valkampanjen med ytterligare en kurs: Valkurs 2010! Denna kurs kommer förbereda deltagarna inför valkampanjen och kommer att äga rum på ön Styrsö i Göteborgs skärgård. GO VÄST - Life is peaceful there Richard Klinsmeister Jens Göransson GU-Uppsala GU-Helsingborg GU-Uppsala träffas på torsdagar klockan 17.30 i vår. Nu har GU i Helsingborg startats upp igen! Simon Rosén Karoline Månsson Region NORR Vintern har varit riktigt lyckad! Vi har haft tre olika asbra aktioner kring klimattoppmötet, och nu peppar vi för ett lika bra vinterläger med GU Norr i Februari och inför vårt årsmöte. GU har i Norrbotten lyckats bli det mest utåtriktade och aktiva ungdomsförbundet och ingen syns så mycket som vi - trots att vi är få. Erik Thor GU-Malmö 2010 är det valår och för att sätta guldkant på vardagen detta året anordnar Grön Ungdom Malmö tillsammans med Gröna Studenter en rad olika föreläsningar med Gröna riksdagsledamöter. Vi hälsar varmt välkomna till vårens föreläsningar! 30 19/4 (måndag) Kl 12,30-13,15 Helena Leander – En klimatsmart ekonomi. Plats: Malmö Högskola, Orkanen. 3/5 (måndag) Kl 17,00-18,00 Karin Svensson Smith – Trafikpolitik. Lokal: Miljöpartiets kansli, Bergsgatan 6, Malmö. Alla föreläsningar är öppna för alla, även icke-medlemmar. Ta gärna med en intresserad vän så ses vi! Vid frågor kontakta: Jens Göransson, ordförande Grön Ungdom Malmö Tel: 0736-40 38 80, e-post: jens.goransson@mp.se RIKSKANSLIET Grön Ungdom Riks Pustegränd 1-3 118 20 Stockholm Välkommen att blogga! E-post: gu@mp.se Gittan: Kansliet.GU Tel: 08-588 32 902 Förbundssekreterare Linnea Haglund linnea.haglund@mp.se Tel: 070-277 10 70 FÖRBUNDSSTYRELSEN Maria Ferm* Språkrör 073-443 33 78 Jakop Dalunde* Fredrik Frangeur* Sammankallande Tove Stibe* Anders Lindell* Anders Schröder* Språkrör 070-248 58 64 Viktoria Such* Malin Hjalmarsson* Mikaela Persson* Joakim Sjögren* Thony Andreasson* Christian Valtersson* Rebecka Carlsson* Kassör REGIONER GRÖNA STUDENTER Region Stockholm Elina Åberg Skåne Alex Lindskog gusthlm@mp.se alex.lindskog@mp.se Väst Richard Klinsman Norr Ellika Nordström richard.klinsman@mp.se ellika.nordstrom@mp.se Rikskansli info@gronastudenter.se Pustegränd 1-3 118 20 Stockholm Tel 08-588 329 05 LOKALT STO Niklas Larsson Grön Ungdom Stockholm Syd Susanna Friberg* niklas.larsson@first.tjorn.se Göteborg Grön Ungdom Stockholm Joakim Larsson* Nordväst Annika Hirvonen* Eskilstuna Matilda Lindstrand mat_tilda@hotmail.com Grön Ungdom Stockholm ma_tilda92@hotmail.com Stad Skaraborg Anders Lindell* Herman Andersson* Värmland Grön Ungdom Stockholm Adrian Lindqvist Lerum-Alingsås Nordost adlin001@hotmail.com Daniel Eriksson* Tove Jonsson, kansli* Helsingborg Gävle Jesper Nielsen Uppsala Konstantinos Erlandsson konstantinoserlandsson@hotmail.com portsmouthfigurations@gmail.com Simon Rosén myskoxen@gmail.com Härnösand Malmö Linn Olauson* Gotland Jens Göransson* Joakim Sjögren* Landskrona Jämtland Mikaela Persson Umeå Amanda Henriksson* Viktoria Such* mikaela.persson@mp.se KFV Norrbotten Sundsvall Caspar Johannius* Erik Thor * Mathias Rex* Trestad Örebro Grön Ungdom Järna/ Anna Karlsson* Marcus Thörn* Södertälje Saga Harnesk *=fornamn.efternamn@mp.se Kristianstad Hampus Algotsson* Linköping Evelina Alsén* Hudiksvall Matilda Andersson Om förbundet Grön ungdom bildades 1986 som Miljöpartiet de Grönas ungdomsförbund. Vi är det enda ungdomsförbund som står för samma politik som moderpartiet. Alla i Grön Ungdom är också medlemmar i Miljöpartiet. Vi tar hänsyn till människor, djur och natur över hela världen och verkar för mer helhetssyn, mångfald och långsiktlighet. Vår vision är en värld där alla kan åtnjuta livskvalitet och slippa onödigt lidande. För att komma dit ifrågasätter vi tankar och normer som idag genomsyrar politiken och vardagslivet. Nu välkomnar vi dig att blogga med vårt nya bloggverktyg mpbloggar.se. Därmed blir det enkelt att starta upp en ny blogg med MP-design och bli en del av den gröna bloggosfären. Miljöpartiet är redan nu väl synliga på webben, rent av överrepresenterade, men många hör av sig för att fråga hur de kommer igång med bloggandet och vi vill gärna hjälpa till. Därför erbjuder vi verktyg för er som snabbt vill komma igång. Allt du behöver är en e-postadress och en internetuppkoppling. Gå sedan in på adressen nedan för att skapa din blogg och börja blogga. Verktyget som vi använder är Wordpress, troligen det mest populära bloggverktyget, och det är enkelt att komma igång med. Lathund för dig som vill börja blogga: http://mpbloggar.se/MP_wordpress.pdf Skapa din egen blogg: http://mpbloggar.se/wp-signup.php Prenumerera på Avtryck! Gillar du magasinet du håller i? Då är det dags att skaffa en prenumeration till dig eller någon du gillar. För medlemmar i Grön Ungdom är tidningen gratis. För andra privatpersoner kostar det 100 spänn per år och för bibliotek är priset 200 riksdaler. Tidningen kommer ut fyra gånger per år och är alltid garanterat full av inspirerande läsning och bilder. För att teckna en prenumeration, kontakta kansliet på 08-588 32 902 eller gu@mp.se Större delen av vårt enskilda arbete bedrivs av enskilda medlemmar och lokalavdelningar, men vi är även aktiva på riksnivå och internationellt. I Grön Ungdom genomför vi kurser, aktioner, skolbesök, föreläsningar, diskussioner och annat som medlemmar vill engagera sig i gärna i samarbete med andra delar i den gröna rörelsen. 31 Posttidning B Begränsad eftersändning Vid definitiv avflyttning återsändes försändelsen med den nya adressen på baksidan. Avsändare Avtryck Grön Ungdom Pustegränd 1-3 118 20 Stockholm Illustratör: Simon Andersson Foto: www.sxc.hu
© Copyright 2024