den här - Nätverket Byggnadsvård i Västmanland
! å t s Låt Vi vårdar 300 år av byggande nummer 3 En skrift från Nätverket för byggnadsvård i Västmanland värde 50:- Ordförande har ordet I handen har du nu nummer 3 av tidskriften Låt stå! Den och dess båda föregångare, utgivna 2009 och 2011, har tagits fram av Nätverket för byggnadsvård i Västmanland, en ekonomisk förening som verkar för att främja god byggnadsvård. Det gör vi bland annat genom information, rådgivning, föreläsningar, studiecirklar, kurser i praktisk byggnadsvård och mässor. I tidskriften har vi samlat den yrkeskompetens, både praktisk och teoretisk som finns och verkar inom nätverket. Här kan du som har ett intresse i god byggnadsvård enkelt hitta den hjälp som din byggnad behöver och tryggt veta att samtliga medverkande företag har rätt kompetens att föreslå och utföra åtgärder med rätt material anpassade till byggnadens ålder och byggnadssätt. Vi verkar för dig och tillsammans med dig för din byggnads bästa. Besök gärna våran hemsida på www.byggnadsvardvastmanland.se eller vår facebooksida. Där kan du alltid hitta aktuell information om god byggnadsvård. Nytt för i år är att vi har utökat tidskriften med bland annat information om några olika byggnadsstilar från 1700-talet fram till 1950-talet. Det är lika viktigt att vi bevarar hus från mitten av 1900-talet som att vi gör det med byggnader från 1700-talet. Med vänlig hälsning ordförande Tommy Leek Låt stå!: Nätverket för byggnadsvård i Västmanland, copyright 2014 Omslaget: Bakgrundstapeten Medway från Morris kollektion Wallpaper kompendium II Utgivare: Nätverket för byggnadsvård i Västmanland Text och bild: Bellman & Jag/Åsa Lindberg och medverkande företag Övriga fotografer är: Ina Berglund, BildN/Pia Nordlander Illustrationer: Stina Wedman, Wedman arkitektateljé, Cecilia Björk/Lars Nordling/Laila Reppen från boken ”Så byggdes villan”, faktablad om fönster etc kommer från länsstyrelsen Layout: främst form/Gunnel Branzell Tryck: Åtta45, Västerås, 2014 ISSN 2000-3730 Varmt tack till alla medverkande i “Låt Stå” som delat med sig av alla sina klokheter och kunskaper! Ett extra tack till de privatpersoner som med stor generositet öppnat upp sina hem för fotografering och trevliga fikastunder. Utan er alla hade det inte blivit någon Låt Stå! Åsa Lindberg ! å t s Låt Vi vårdar 300 år av byggande nummer 3 INNEHÅLL Traditionella byggnadstyper i Sverige 1700-tal.................................................................. 4 1800-tal.................................................................. 8 1900-tal................................................................ 12 Boken ”Så byggdes villan”................................. 18 Vi som vårdar 300 år av byggande................. 19 3:12 Byggnadsvård ............................................ 20 Bellman & Jag AB................................................ 22 Berggren Byggnadsvård...................................... 24 Byggnadsvårdsbutiken AB ................................ 26 bytagolv.se .......................................................... 28 Ekerby snickeritjänst AB.................................... 30 Eskilstuna Kulturbeslag AB .............................. 32 Feelingwood AB . ............................................... 34 HDB Snickeri....................................................... 36 HPS Kulturmiljövård AB ................................... 38 IndustriMinnesvård Bergslagen ...................... 40 J.O Plåtslagar’n .................................................. 42 Josephsons Kakelugnsmakeri AB .................... 44 Murare Robert Andersson .............................. 46 Pasta Byggnadsvård ........................................... 48 P.O. Hiller Trävaror AB....................................... 50 Stiftelsen Kulturmiljövård ................................ 52 Stockumla Gårdssnickeri ................................. 54 Svanå bygg AB .................................................... 56 Sätra brunn ........................................................ 58 Tuna byggnadsvård ............................................ 60 Vafab Miljö . ........................................................ 62 Virkesboden i Smedhagen AB ......................... 64 Västerfärnebo Mureri & Byggnadsvård .......... 66 Västerås Möbelhantverk AB ............................ 68 Västmanlands län smuseum ............................. 70 Wedman arkitektateljé . ................................... 72 Woodisol AB ...................................................... 74 Yvonne Axelsson Arkitekt ............................... 76 Öbergs ................................................................ 78 Arboga kommun................................................. 80 Norbergs kommun............................................. 82 Anders Franzéns tio budord .........................84 Information om byggnadsvård Fönster ............................................................... 86 Mark och grund.................................................. 88 Plåttak.................................................................. 92 Timmerhus.......................................................... 94 Kategorisering av företagen .............................. 98 illustration: Wedman arkitektateljé 1700-tal Traditionella byggnadstyper i Sverige Tak med björknäver som tätskikt och grästorv alternativt kluvna stockar (vedtak) som håller näverlagren på plats. Skorsten murad av natursten Sadeltak Inga hängrännor eller stuprör, möjligtvis en ränna ovanför dörren Naturligt grånat timmer och fönsterfoder Knuttimrad konstruktion ENKELSTUGA E nkelstugan, som förr var så vanlig på den svenska landsbygden, bestod av ett stort rum, en så kallad vardagsstuga eller storstuga, en förstuga och en liten kammare. Kammaren nåddes ofta enbart från storstugan. Enkelstugan byggdes med en asymmetrisk tredelad plan med entrén placerad på ena långsidan. I sin vanligaste form så upptar storstugan omkring två tredjedelar av husets längd, medan kammaren och den framförliggande förstugan inryms i den återstående tredjedelen. Spismuren, som fanns i storstugan, är i den östsvenska typen traditionellt placerad invid den bakre långväggen intill kammaren. I den fanns den stora bakugnen med framförliggande härd, som i senare tid fick en infälld järnspis. Vardagsstugan användes förr både som kök, arbetsrum och sovrum. Under vintern så var storstugan oftast det enda kontinuerligt uppvärmda rummet på gården, så där bodde hela bondens familj, drängen och pigan. Även de ömtåligaste smådjuren kunde få bo där. Kammaren utnyttjades ytterst lite som bostadsrum, trots att den kunde vara försedd med en eldstad som var hopbyggd med storstugans köksspis. Rummet användes endast vid speciella tillfällen och när finare gäster kom på besök. Enkelstugan har som hustyp existerat åtminstone sedan medeltiden. Från mitten av 1700-talet blev den vanlig framför allt på de mindre bondgårdarna och torpen. Hustypen byggdes som envåningshus, men ibland med inredd vindskammare. I slutet av 1700-talet började enkelstugorna att få innertak och kunde då ha en vindsvåning. Denna kunde användas som förvaringsplats åt kläder eller som sovplats sommartid. Från 1800-talet förekommer enkelstugan i två våningar ofta tillbyggd med en förstukvist eller veranda. Blyspröjsade träfönster Längd 7,8 meter Fönstrens dropplister av trä Grund av hörnstenar med mindre fyllnadsstenar Trätrappa Enkeldörr med liggande brädor, inåtgående Exemplet ovan visar på hur en enkelstuga kan ha sett ut på 1700-talet. Olika varianter har funnits beroende på var i landet de byggdes, tillgången till material och vilka som bodde där. Enkelstugan är i knuttimrad konstruktion och fasaden omålad med naturligt grånat timmer. Knutraden, till vänster om ytterdörren, avslöjadar var skiljeväggen finns inne i huset och storstugans storlek i förhållande till förstugan. Fönsterfodren är också omålade och så även fönsterbågarna. Spröjsverket är tillverkat av bly och fönsterglasen är små. Enkeldörren består av liggande brädor och är inåtgående. Enkelstugans tak är ett sadeltak med björknäver som tätskikt och grästorv alternativt kluvna stockar, så kallat vedtak, som håller näverlagren på plats. Skorstenen är murad i natursten, vilket var vanligt i vissa delar av Sverige. Tegel kostade pengar och fanns tillgången på lämplig sten i trakten så användes ofta den istället. Murbruket bestod av lera och sand. Till skillnad från tegel så vittrar aldrig natursten, vilket gör konstruktionen hållbar. Hängrännor saknas, men möjligtvis kunde en ränna ovanför dörren finnas. Takfotsbrädan håller torven på plats, men har öppningar så att regnvattnet ska kunna droppa ut. SALSBYGGNAD S alsbyggnaden förekom tidigt som bostadshus på mera ståndsmässigt bebyggda gårdar och återfanns på prästgårdar, herrgårdar och militära boställen redan under 1700-talet. Idealet kom från Frankrike och Italien. Först under 1800-talet blir hustypen vanlig även på bondgårdar. Salsbyggnaden hade en sexdelad planlösning, vilket innebär att salen var placerad i husets mitt, bakom förstugan. På vardera sida om salen fanns två sidokamrar samt två gavelkamrar i vindsvåningen. I förstugan fanns trappan till övervåningen och dörrar till de två hörnkamrarna och till salen. Från salen ledde dörrar till de två övriga sidokamrarna. Eftersom salsbyggnaden hade dubbla rumsrader så blev gavelfasaden bred. Eldstäderna var placerade kring två skorstensstockar vid rummens inre hörn. Från början saknade salsbyggnaden kök. Enligt gammal svensk herrgårdssed så låg köket i en separat byggnad, men när denna byggnadstyp blev mer vanlig flyttade köket in i en av sidokamrarna. Den sexdelade planen hade vanligen inte full övervåning utan en öppen vind i mitten och två gavelkammare. Den öppna vinden fick ofta ljus genom en takkupa med fönster över huvudingången. På var sida om gavelrummet låg vanligen långsträckta förvaringsutrymmen med snedtak och små gavelfönster. Exemplet på sidan intill visar på hur en salsbyggnad kan ha sett ut på 1700-talet. Olika varianter har funnits beroende på var i landet de byggdes, tillgången till material och vilka som bodde där. Den symmetriska salsbyggnaden är i knuttimrad konstruktion och knutraderna, på varsin sida om ytterdörren, avslöjar var förstugans skiljeväggar finns inne i huset. Fasaden är målad med röd slamfärg. Under 1700-talet spred sig modet att måla timmerhus röda, för att efterlikna tegelbyggnader. Ett annat sätt för ägaren att markera sin status var att låta bygga ett säteritak. Ett typiskt säteritak består av två takfall med mellanliggande våning. En annan vanlig taktyp på dessa salsbyggnader är ett brutet tak, det så kallade mansardtaket. Taket kläddes antingen med enkupigt lertegel med nockbrädor av grånat trä eller med skivtäckning i svart järnplåt. Putsade skorstenar med plåtbeslag illustration: Wedman arkitektateljé 1700-tal Tak med enkupigt lertegel och nockbrädor av grånat trä Blyspröjsade träfönster Säteritak Ockrafärgade fönsterbågar och varmgrå fönsterfoder, målade med linoljefärg Slamfärgad röd Knuttimrad konstruktion Fönstrens dropplister av trä Längd 12,8 meter Huggen stengrund Trappa av trä eller sten Pardörr inåtgående Skorstenarna är putsade och försedda med plåtbeslag. Glasrutorna är insatta i ett spröjsverk av bly som på grund av sin vekhet stadgas upp med stormjärn fästa i träbågen. Fönstrens dropplister är tillverkade av trä. Fönsterbågarna är målade i ockragul linoljefärg, för att efterlikna ek och fönsterfodren är färgsatta i en varmgrå färg för att påminna om sten. Även en ljus nyans av grått förekom på vindskivor, fotbrädor och vattbrädor. Pardörren som består av snedställda brädor, är inåtgående och målad i ockragul. Men andra varianter och färger förekom också. Ibland finns ett fönster, ett så kallat överljus, ovanför dörrpartiet. Trappan nedanför ytterdörren är i trä eller i sten. Husgrunden består av huggen sten, men varianten med hörnstenar tillsammans med fyllnadssten förekommer också. PARSTUGA P arstugan var den vanligaste hustypen hos bönderna i Mälarområdet ända in på 1800-talet. Det karaktäristiska med en parstuga är att förstugan med entrén låg i husets mitt och därifrån nåddes ett rum till höger och ett rum till vänster. Det mindre rummet rakt fram bakom förstugan, kammaren, var i herrskapssammanhang ett enskilt sovrum, men användes i bondstugan sällan som bostadsrum. Vardagsstugan var, fram till 1950-talet, det enda till vardags bebodda rummet. Det tjänstgjorde även vanligen som kök med bakugn och under vintertid som arbetsrum. Under 1800-talets början flyttade dock köket ofta in i den tidigare sällan utnyttjade kammaren. Den andra stugan, anderstugan, som användes vid fester och i senare tid blev finrum, saknade bakugn men hade eldstad. När rummet inte användes förvarades där kistor och skåp med hushållets finkläder och linneförråd. Parstugan är en traditionell svensk byggnadstyp som kan följas tillbaka till åtminstone senmedeltiden. Hustypen var vanlig som manbyggnad på bondgårdarna redan under 1600- och 1700-talet. Vid 1800-talets mitt blev det i vissa delar av landet vanligt att en andra våning eller vindsvåning med gavelkammare började förekomma. Själva vinden mellan gavelkamrarna var ofta oinredd och kall. Hade huset en full andra våning hade denna yta ofta en identisk planlösning som den undre våningen. Det var dock vanligt att denna andra våning byggdes till vid ett senare tillfälle och fick då en modernare utformning. Övervåningen användes ofta som undantagsbostad för de gamla i familjen och den fick då ett eget kök. Detta är dock sällan ursprungligt. Exemplet på sidan intill visar på hur en parstuga kan ha sett ut på 1800-talet. Olika varianter har funnits beroende på var i landet de byggdes, tillgången till material och vilka som bodde där. Parstugan är i knuttimrad konstruktion klädd med stående panel i varierad bredd. Fasaden är målad i röd slamfärg, men andra slamfärgskulörer har också förekommit. Knutlådorna, på varsin sida om entrén, avslöjar var förstugans skiljeväggar finns inne i huset och symmetrin mellan vardagsstugan och anderstugan. Taket är ett sadeltak täckt av obehandlat och grånat takspån, så kallat pärt. De två skorstenarna är murade av bränt lertegel över nock, och bränt eller soltorkat hela vägen inne i byggnaden. Sadeltak täckt av obehandlad och grånad takspån, så kallad pärt illustration: Wedman arkitektateljé 1800-tal Skorstenar av murtegel Inga hängrännor eller stuprör, möjligtvis en ränna ovanför dörren Rödmålad med slamfärg Linoljefärgsmålade fönster och fönsterfoder Stående träpanel med varierande bredd Fönstrens dropplister av trä Knuttimrad konstruktion Längd 13,7 meter Fönster med träspröjs, ofta sexdelade fönster Huggen stengrund Trätrappa Pardörr, inåtgående, med överljus Fönstret består av två utåtgående bågar och där varje båge har tre rutor med avdelande träspröjs. Eftersom fönsterglasen redan under 1700-talet började tillverkas i större dimensioner så orkade inte de veka blyspröjsen hålla glasen längre och spröjsen tillverkas av trä istället. Det sexrutade fönstret blir den vanligaste fönstertypen under den här perioden. Fönstrens dropplister tillverkades i trä. Såväl fönster som fönsterfoder är målade i brutet vitt och ibland även knutar och vindskivor, men andra ljusa linoljefärger användes också. Pardörren består av panelbrädor som spikats i horisontell och diagonal form och målats med linoljefärg. Pardörren är inåtgående och det smala överljusfönstret ger ljus till förstugan. Hängrännor och stuprör saknas, men möjligtvis kunde en ränna ovanför dörren finnas. Husgrunden består av huggen sten och trappen upp till pardörren är tillverkad av trä. 1800-tal 1890-tal Text och illustrationer på följande sidor är hämtade från boken ”Så byggdes villan” (se sid 18) av Cecilia Björk/Lars Nordling/Laila Reppen. Arkitektur U nder decenniet fanns flera stilar samtidigt inom villaarkitekturen. Den dominerande stilen visade arkitekternas önskan om äkta material och ett friare förhållningssätt till det klassicerande arvet. Denna villaarkitektur uppvisade oregelbundna planformer, olika höga byggnadsvolymer med mycket varierad takutformning. Öppna eller inglasade sommarverandor kompletterade villorna. Kravet på äkthet innebar att de konstruktiva byggnadsdelarna framhävdes. Villor i mellersta och norra Sverige hade huvudsakligen träfasader, puts var ovanligt. I södra Sverige uppfördes många villor med tegelfasader. Arkitekter som Isak Gustaf Clason och Ferdinand Boberg ritade villor som blev förebilder under decenniet. Äldre stilar levde också vidare, exempelvis den tidigare så populära schweizerstilen med rika lövsågerier, och den fornnordiska stilen. Den senare var ett uttryck för svärmeriet för det vikingatida arvet. Kunskap saknades om hur byggnaderna hade sett ut, vilket gav fältet fritt åt fantasifulla spekulationer. Drakhuvuden, fjällpanel och rikligt med utvändiga takdekorationer var utmärkande för denna stil. De flesta villor byggdes för de välbeställda och var mycket stora. Mindre villor, för arbetare och lägre tjänstemän, hade ett betydligt enklare, traditionellt formspråk. Avgörande för 1890-talets villaarkitektur var den rikliga tillgången på färdiga sågade och hyvlade trävaror. En egen typisk svensk panelarkitektur uppstod under decenniet. Snickarglädje återfanns i de typiska taktassarna och utsmyckningarna på gavelspetsar och förstukvistar. Villorna uppfördes med en relativt hög sockel, vanligen av natursten. De första svenska villaförstäderna byggdes i kuperad terräng och stenfoten var ett sätt att placera byggnaden vackert i naturen. Spontad träpanel var det vanligaste fasadmaterialet. Stående enkelfasspont blandades i fält på fasaderna med avdelade bräder. Vanligen hade det nedersta fasadpartiet stående panel och övre delar liggande panel. Färgsättningen var kontrastrik och fasaderna målades med oljefärg, ofta i en ljus och en mörk nyans av samma kulör. Panelen var ljusast, fodren mörkare och fönsterbågarna mörkast. Den egentliga konstruktionen synliggjordes genom att man målade panelavdelande lister, omfattningar och vindskivor i mörkare kulör. Gula fasader med brunt listverk var vanliga, liksom en kombination av grått och grönt. På traditionellt färgsatta villor i falurött med vita foder och vindskivor var det vanligt med fönster i mörkare kulör, ofta grön. 10 ”Snickarglädje”, stiliserad sol Skorstenar murade i tegel och delvis putsade Topprydnad, spira i trä Takdekorationer i figursågat trä Frontespis – gaveluppbyggnad av mittparti genom takfot Dekorsågad vindskiva Sadeltak, lutning 40 grader Tak med falsad målad plåt Fotränna – stående takplåt – leder vattnet till stuprör Gavelsprång 60 cm Panelavdelande list 25 x 150 mm Takfot med figursågade taktassar utsprång 60 cm Knutbräder 25 x 200 mm Linoljefärg på trä och plåt Fasad med liggande enkelfasspont Utskjutande överstycke Fasad med stående dubbelfasspont Sockel av huggen natursten Balkongräcken i målat utsirat trä Pardörr utan glasning Fönster av trä med dekorerade foder, 2,5 x 12,5 cm Taken var ett av de viktigaste formelementen. Mycket branta takfall eftersträvades. Takets utformning skulle ge ett festligt intryck, gärna dekorerat med torn, tinnar och trä- eller smidesdetaljer som extra utsmyckningar. Takfoten bröts ofta av frontespiser som skapade eftersträvade gavelmotiv. Järnplåt var den lämpliga taktäckningen. Plåten målades med linoljefärg i svart, grått, grönt eller rött. Fönstren placerades ofta asymmetriskt och avspeglade rummens funktioner. Entrépartiet bestod vanligen av en öppen förstukvist. 11 1900-tal Brant sadeltak, lutning 54 grader Skorsten murad i tegel, putsad Tak med enkupigt lertegel Hängrännor och stuprör av målad stålplåt 1910-tal Arkitektur U nder 1910-talet introducerades en ny stil med grund i tidens nationalism, nationalromantiken. Denna stil var avskalad, enkel och fri från dekorationer. De nationella särdragen skulle betonas också i arkitekturen. Samma tankar genomsyrade alla länder i Europa. Stilen byggde på föreställningar om en genuin svensk arkitektur. Problemet var att en sådan arkitektur knappast hade funnits, utom möjligen i allmogens enkla byggnader. Detta medförde att den nationalromantiska stil som tillämpades i praktiken blev en relativ fiktiv stil med förebilder från Tyskland, Danmark och England. Arkitekter som Jacob Gate, Carl Bergsten och Osvald Almqvist ritade många villor och skapade mönsterböcker med typritningar. Nya typer av nationalromantiska villor var framför allt av tre slag; villor med träfasader, putsade villor, ofta med träpanel på stora delar av övervåningen, samt villor med murade tegelfasader. Trävillorna utformades ofta som en mer rustik nytolkning av den röda stugan på landet. Putsade villor och villor med nakna tegelmurar hade en karaktär som skulle associera till vasatidens slutna borgarkitektur. Tegelvillorna hade ofta mönstermurningar i fasad, exempelvis markerade fönstervalv. Planformen var så gott som alltid rektangulär eller nästan kvadratisk. Loggior och burspråk var karaktäristiska element i den nationalromantiska villaarkitekturen. Villorna byggdes nästan alltid med hel källare och sockeln bestod av huggen natursten eller av murad betongsten. På många håll fortsatte man dock att bygga villor i en blandstil, med drag av både nationalromantik och jugend, till dess att de klassicistiska idealen tog över på 1920-talet. Detta berodde ofta på att villorna hade projekterats långt tidigare än de kunde byggas. Villor med stående lockläktpanel målades ofta i mörk, gärna brun kulör utan särskilt markerade foder eller knutar. Många villor beströks med tjärolja som gav en brunsvart kulör. Villor med liggande spontad panel målades vanligen med linoljefärg eller slamfärg i faluröd kulör med traditionellt vita foder och knutar, med inspiration från den svenska landsbygden. Nationalromantikens putsade fasader kunde ha grov spritputs eller slätputs, huvudsakligen i ljusa ockragula eller gråvita kulörer. 12 Skärmtak med flackare lutning Taksprång 25 cm Målade vindskivor i trä Vattbräda skyddar fönstret Skärmtak över köksentré Träfönster med mittposter På gavel finns fönsterluckor av grönmålat trä Småspröjsade rutor Slamfärg – här Falu rödfärg – på panel. Linoljefärg på snickeridetaljer Fönsterfoder 20 x 120 mm Knutar 2,5 x 17,5 cm Figursågat träräcke Sockel murad i natursten Entré med öppen förstukvist Ytterdörr i trä med spröjsad glasning Träfasad av liggande enkelfasspont 2,5 x 11,8 cm Vattbräda – en lutande trälist – skyddar sockeln Ofta hade de putsade villorna en övervåning med liggande eller stående träpanel, som målades med slamfärg i brun eller faluröd kulör. Exponerade tegelmurar utfördes ofta i mörkt hårdbränt rödbrunt tegel. Takfallen var branta, både på sadeltak och mansardtak. Även valmade tak förekom, framför allt på de mer kvadratiska villorna. Taken täcktes genomgående med rött lertegel. Vindskivorna var kraftiga och markerades tydligt, men taksprången var mycket små. De nationalromantiska villorna hade en relativt fri fönstersättning med nya karakteristiska fönstertyper. Fönstren var betydligt mindre än tidigare och illusionen av ålderdomlighet förstärktes av små glasrutor mellan tätt sittande spröjsar. Även blyinfattande fönster förekom. Fasaderna pryddes gärna med fönsterluckor, med utsmyckningar i form av hjärtan eller geometriska figurer. 13 1900-tal Tak med falsad kopparplåt Skorsten klädd med kopparplåt Flackt pyramidtak, lutning 6 grader Inklädd takfot av kopparplåt, utsprång 15-20 cm lika på alla sidor 1930-tal Arkitektur E fter Stockholmsutställningen 1930 kom den nya tidens mycket radikala funktionalistiska arkitekturstil att leva sida vid sida med den mer folkligt förankrade kvardröjande klassicistiska stilen. Enkla rektangulära villor med släta fasader och flacka sadeltak i förenklad klassicerande eller till och med nationalromantisk stil dominerade bland egnahem och kataloghus. Byggnadsdelarna var standardiserade och detaljerna få. Med tiden påverkades den traditionella villaarkitekturen i funktionalistisk riktning, framför allt avseende färgsättning, fönstersättning och fönstertyper. Den funktionalistiska stilen hämtade förebilder framför allt från Frankrike och Tyskland. I teorin skulle husets funktion ligga till grund för den arkitektoniska utformningen ”Form follows function”. Man tog starkt avstånd från historisk arkitektur och skalade bort all dekor för att ge villans inre funktion ett tydligt yttre uttryck. De mer extrema villorna formgavs som rena vita kubiska skulpturer med platta tak, fönster över hörn samt stora ofta rundade terrasser och balkonger. Fasaderna var asymmetriska, enkla och slätputsade. Arkitektritade villor av funktionalismens pionjärer, som Sven Markelius, Gunnar Asplund och Ingrid Wallberg, blev förebilder. Det helt dominerande fasadmaterialet i den mer traditionella villaarkitekturen var stående träpanel och lockläkt. Fasaderna målades med linoljefärg, ofta i ljusa pastellkulörer som brutet vitt, ljusgrönt eller gult. Vindskivor och fönsterfoder var relativt smala och målade vanligen i husets färg. Knutbräder var ovanliga och där de fanns målades de i allmänhet i fasadens kulör. Villor i renodlad funktionalistisk stil förekom såväl med träfasad som putsad fasad. Träfasad har ofta liggande spontad panel, som målades vit, liksom också de tunna fönsterfodren och andra täcklister. Putsade villor saknade fönsterfoder och hade vit eller ljusgrå kulör. De traditionellt inspirerade mindre villorna hade flacka sadeltak med en- eller tvåkupigt lertegel. Taksprånget på långsidor och gavlar sköt ut ett par decimeter och taktassarna var synliga utanför fasaden. Utomlands hade den funktionalistiska stilen nästan helt horisontella tak. 14 Hängrännor och stuprör i kopparplåt Fönster i liv – i samma plan som fasaden Fönster över hörn Rund överliggare Fönstrens former speglar rummens användning Rundad balkongfront i målad slätplåt Fönster av trä, inga foder Utkragande balkongplatta Enkelt skärmtak över entrén, klätt med kopparplåt Putsad fasad avfärgad – målad – med kalkfärg Slammad sockel av betongsten Putsad välvd mur omger trappan Entrédörr med rund, båtinspirerad glasning Takformen kunde vara pulpettak eller pyramidtak/tälttak. Denna takform var inte så lämplig i vårt snörika klimat, men arkitekterna strävade ändå efter att göra taken så låglutande som möjligt. Dessa tak täcktes vanligen med målad stålplåt eller kopparplåt. Ofta målades takplåten i en grön kulör för att efterlikna koppar. Papptak förekom, men hade kort livslängd. Den minimala takfoten kläddes vanligen helt in i plåt. Fönstren bestod av två- eller treluftsfönster utan spröjsar. Även betydligt större fönster med nästan kvadratiska former utan spröjs förekom. Ibland fick fasaderna ett tidstypiskt runt litet fönster till hall eller badrum. Fönstersättningen var kraftigt asymmetrisk och stora hörnfönster var karakteristiska nytillskott. Entrépartiet placerades också asymmetriskt på fasaden, eftersom den yttre gestaltningen styrdes av villans inre funktion. Räcken och fronter till trappor och balkonger eller terrasser och altaner bestod av målat smide med enkel rak karaktär eller av slät eller sinuskorrugerad, vitmålad plåt. 15 1900-tal Sadeltak med lutning på 23 grader Skorsten murad i tegel Skärmtak över entrén i förlängning av takfallet Tak med tvåkupigt lertegel 1950-tal Gavelsprång på 20 cm Sidförskjutna byggnadskroppar i olika höjd Vindskivor av målat trä med överliggare av plåt Arkitektur D en kreativa designglädjen manifesterades inte bara i formgivningen av husgeråd och bruksföremål, utan även inom villaarkitekturen. Traditionella föreställningar om villans utformning omprövades. Arkitekterna experimenterade med nya sätt att forma huskroppar och sätta samman volymer. Villans funktion som bostad avspeglades i exteriören. Arkitekter som Bengt Edman, Nils Tesch och Lennart Kvarnström var föregångare för en friare villaarkitektur. Det byggdes många enplanshus, där byggnadsvolymen löstes upp i två förskjutna byggnadskroppar. Även nivåförskjutna hus var vanliga enligt samma princip. Asymmetriska sadeltak och asymmetriskt uppbyggda fasader var också nya arkitektoniska uttryck. Variation i takvinkeln och delvis förhöjt fasadliv var sätt att variera formspråket. Vare sig villan hade källare eller inte, så hade den en markerad sockel, som lyfte upp villan från marken. Små balkonger och franska fönster med smidesräcken gav fasaden ett modernt uttryck. Kedjehus, som var en ny villatyp, utformad för att ligga mycket nära varandra på små tomter, vanligen sammanbundna med en förrådsbyggnad eller ett garage i tomtgräns. De första kedjehusområdena hade gavlarna mot gatan och långsidorna mot grannarna. Hus i en och en halv-plan blev en naturlig lösning på dessa speciella förutsättningar. Nya material och nya sätt att kombinera olika fasadmaterial prövades. En tendens var att en villa kunde ha flera olika fasadmaterial, exempelvis gult eller rött tegel i kombination med puts eller trä med kraftig kulör. Putsen kunde vara en grov spritpus i mustiga kulörer med släta vita fönsteromfattningar. Vanligast var dock att de putsade villorna hade dämpade kulörer, utan markerade knutar och foder. Användningen av tegel som fasadmaterial ökade kraftigt under decenniet på bekostnad av fasader av trä eller puts. Hårdbränt rött eller gult lertegel med grått fogbruk gav en levande fasad. Träfasader målades gärna i ljusa pastellfärger utan markerade knutar, men fortfarande hade den svenska faluröda färgen sin givna plats. I gruppbyggda villaområden färgsattes husen individuellt med stor variation. 16 Takfot med synliga taktassar Hängrännor och stuprör i målad plåt Pivåhängt perspektivfönster Linoljefärg på trä och plåt Omfattning av rullskift i gult tegel Garagedörrar i teak Halvstens fasadtegel 12 x 24 x 7,5 cm, grått fogbruk Putsad garagedel Dörromfattning av utskjutande halvstens tegel, rullskift Glasad ytterdörr i spårad teak Trappa av betong Slammad sockel Målade träfönster Under perioden gjorde många nya fasadmaterial sin entré. Asbestcement i form av skivor eller plattor, vanligen kallad eternit eller sidiplattor lanserades som framtidens underhållsfria fasadmaterial. Även gedigna material som ek och kopparplåt användes ofta i yttre detaljer. Glasbetong fick användning som ljusinsläpp vid entrédörrar och källarfönster. Våningshöga lättbetongelement började användas mot epokens slut. Dessa fasader putsades vanligen, men det förekom att de bara målades, varvid elementfogarna var synliga. Enkla sadeltak med en- eller tvåkupigt lertegel dominerade arkitekturen. Mot slutet av decenniet fick 1930-talsfunktionalismens flacka pulpettak med papptäckning en renässans. Takfoten var ofta mycket liten, ibland endast 15 cm. I södra Sverige fortsatte traditionen med hus utan gavelsprång. Stora fönsterlufter kombinerades ofta med smalare lufter så att asymmetriskt indelade fönster bildades. Nya typer av små burspråk gav matplats eller vardagsrum en extra kvalitet. 17 Hålkäl Äggstav Pärlstav Kvartsstav Boken Så byggdes villan är oumbärlig för den intresserade husägaren som vill veta mer om villaarkitektur. Varje villa är byggd i en tidstypisk stil och har sina egna intressanta historiska förutsättningar. Arkitektur, planlösning, konstruktion och inredning har förändrats i takt med tiden. Här visas villor och karakteristiska byggnadsdetaljer decennium för decennium från de tidigaste villorna byggda under 1890-talet fram till villor byggda under 2000-talets första årtionde. Boken är rikt illustrerad med skalriktiga ritningar och akvareller. För den villaägare som vill återställa sitt KXV PHG WLGVW\SLVND VQLFNHULHU ¿QQV HQ ULWQLQJVGHO GlU byggnadsdetaljer som golvlister, fönsterfoder och taklister redovisas för varje stilepok. Med ritningarna som underlag kan nya snickerier tillverkas. Så byggdes villan är på 336 sidor med över 1000 ULWQLQJDUDNYDUHOOHURFKE\JJQDGVGHWDOMHU%RNHQ¿QQV att köpa i bokhandel och nätbokhandel. SÅ BYGGDES VILLAN Vi som vårdar 300 år av byggande Fals Karnis 1900–1910 D=<A?L Dekorativa gångjärn med knoppar eller ekollon. Dörrtrycken, antingen ISBN 978-91-540-6005-4 CECILIA BJÖRK, LARS NORDLING, LAILA REPPEN 18 19 3:12 Byggnadsvård Johan Back 070-565 91 62 johan@312byggnadsvard.se www.312byggnadsvard.se F ör företaget 3:12 byggnadsvård och dess ägare Johan Back handlar byggnadsvård om ett varsamt förhållningsätt till den byggda miljön, något som kräver förståelse för de material och metoder som byggnader en gång uppfördes med. Johan har en bred utbildning med en teoretisk bas från byggnadsantikvarieprogrammet på Högskolan på Gotland kombinerad med en praktisk timmermansutbildning i Järvsö i Hälsingland. För honom är det självklart att varje byggnad måste hanteras utifrån dess specifika behov. – Vissa fastighetsägare vet inte hur deras äldre byggnader skall behandlas på bästa sätt. De kan ha kommit på konstiga lösningar som ibland gör större skada än nytta. Då är det viktigt att hjälpa dem på rätt väg, men tyvärr görs de ibland till åtlöje på grund utav sin okunskap. Om bebyggelsen är skyddad är det dessutom myndigheterna som skall ha kontrollen och ansvaret för att skyddet fungerar. Jag blir mer upprörd när det inte sköts. – Som enmansföretagare så arbetar jag oftast ensam hela dagarna, så då tycker jag att dessa tillfällen att få instruera och visa andra är både roliga och intensiva. Det är ju vansinnigt kul att få sitta och snacka om byggnadsvård i vårsolen! Dessutom tycker jag att jag fortfarande lär mig hantverket genom att handleda andra. 3:12 byggnadsvårds verksamhet handlar också om konsultuppdrag där Johan erbjuder hjälp inför köp av fastigheter och upprättande av program för underhåll. Med en bred och generell kompetens inom ämnet byggnadsvård och en mer specifik hantverksinriktning på timring så är det just att kombinera de praktiska och mer teoretiska delarna som Johan uppskattar. – När jag bytt timmer i en stomme och räddat ett hus så är det väldigt tillfredställande att lämna byggnaden med vissheten om att den kanske kommer stå i hundra år till. Det känns bättre att ha bytt tio meter timmer än att ha skrivit tio sidor på datorn. Företaget arbetar mestadels med reparation av timmerstommar. Det innebär byte av syllstockar och lagningar av timmer som blivit hårt ansatt av fukt eller skadedjur. Även nedplockning och flyttning av hela timmerstommar ingår i arbetsuppgifterna. Utöver detta arbetar företaget även med fasad- och takrenoveringar. – Jag uppskattar alla småmoment man ställs inför i sitt arbete, allt från första kundmötet, processen, till problemlösningen en reparation av en timmerstomme kan medföra. Johan anlitas även som kursledare till timringsskurser. Deltagarintresset är stort, så dessa kurser är oftast fulltecknade och uppskattade. 20 21 Bellman & Jag AB Åsa Lindberg 070-777 52 44 info@bellmanochjag.se www.bellmanochjag.se E fter flera år som ägare av Byggnadsvårdsbutiken på Vallby Friluftsmuseum bestämde sig Åsa Lindberg för att sälja verksamheten till sin kollega Anette Wiström. – Jag insåg att jag inte hade haft en normal semester på åtta somrar och att jag ofta jobbade sju dagar i veckan, vilket det kan bli med fasta öppettider att förhålla sig till. Jag ville ha mer frihet och tid över för andra projekt och för familjen också, förstås. Åsa anser att samarbete är viktigt, särskilt småföretag emellan och byggnadsvårdsbranschen är bra på det. Själv hjälper hon Sandra Gustafson på Stockumla Gårdssnickeri när den verkstaden har många fönsterrenoveringar att göra. – Jag gillar att renovera fönster, trots att många säger att det är världens tråkgöra. Det kan faktiskt vara meditativt att skrapa bort gammal färg och måla medan man lyssnar på en ljudbok eller radio. Åsa startade ett nytt företag, Bellman & Jag AB och inriktar sig numera på att skriva artiklar om byggnadsvård, i bland annat tidskriften Gård & Torp. Oftast handlar det om att besöka hem och byggnader som har renoverats varsamt och skriva om hur husägaren har gått tillväga. – Det är ett privilegium att få komma hem till människor och se hur de bor och ta del av deras kunskaper och tips. Jag gillar särskilt miljöer där det inte är allt för perfekt, för vem kan bo så egentligen? Men kreativitet i inredningen och bevarandet av originaldetaljer uppskattar jag mycket! Åsa var tidigare delägare i ett företag som arbetade med fönsterrenovering, men har ingen egen verkstad längre. Däremot så håller hon i fönsterrenoveringskurser tillsammans med Sandra Gustafson eller Anette Wiström, för att sprida kunskapen vidare. – Med rätt underhåll lönar det sig i längden att renovera sina äldre fönster. Gamla bågar är oftast tillverkade i så bra virke att de kan hålla hur länge som helst. Däremot har jag sett tio år gamla fönster som är helt slut och som dessutom kan vara svåra att renovera då träet är för dåligt. Hur bra är det ur miljömässigt perspektiv? Hunden Bellman följer ofta med på uppdragen, därav namnet på företaget. Åsa är även aktiv i Nätverket för byggnadsvård i Västmanland. I dess regi har hon arbetat med att sammanställa den här Låt Stå-broschyren, vilket inneburit att skriva texterna och fotografera de flesta av bilderna. – Det är ett otroligt roligt arbete! Att få träffa småföretagare som alla brinner för sin verksamhet. Det är även givande att få sprida all den kompetens som de besitter tillsammans. 22 Åsa är sedan några år tillbaka styrelsemedlem i rikstäckande Svenska byggnadsvårdsföreningen och har tack vare det fått ett brett kontaktnät inom byggnadsvårdsvärlden, men uppskattar ändå alla tips hon kan få om fina hem och miljöer samt renoveringar att göra reportage om. – Ju mer det skrivs om byggnadsvård och sunda material, desto större är chansen att byggnaderna bevaras på ett hållbart sätt. Min förhoppning är förstås att dessa produkter ska användas i det moderna byggandet också. 23 Berggren Byggnadsvård Leif Berggren 0224-188 66 070-730 47 08 berggren@byggnadsvard.org L eif Berggren är den envisa och noggranna antikvariske experten som ser skönheten i en gammal nedlagd industri och som gärna åker ut på sina uppdrag på motorcykeln. Hans företag sysslar bland annat med att göra dokumentationer, projekteringar, vårdplaner och antikvariska förundersökningar när det gäller byggnader, industrier och andra anläggningar. Det innebär allt från att göra uppmätningsritningar och byggnadsbeskrivningar till att forska om historiken. Förutom detta tillkommer arbetet att göra skadebesiktning, åtgärdsförslag och ibland även att ge färgsättningsråd. – Det är viktigt att vara serviceinriktad, jag gillar att ge förslag till planlösningar, material och namn på leverantörer. Som byggnadsingenjör kom Leif på 1970-talet i kontakt med byggnadsvården. Han märkte att det krävdes mer hantverk och kvalitet för att göra dessa typer av arbeten, det fanns inga genvägar. Leif började söka sig till sådana objekt. – Det är viktigt att vårda kulturarvet, det är en plikt mot våra förfäder och efterkommande. För att förstå nutiden och det som kommer måste man ha en koppling bakåt, en historia. Men vi kan inte bevara och lägga ner pengar i allting, vi måste hitta lämpliga användningsområden, som har en bärande verksamhet. Leif Berggren anlitas ofta som antikvarisk expert vid renoveringar av äldre byggnader. Det är han som ska se till att rätt material och teknik används. Leif är en av få i länet som är certifierad sakkunnig avseende kulturvärden och för övrigt är han också certifierad kontrollansvarig enligt PBL. 24 – Ibland får man ta i med hårdhandskarna. Man kan inte lura mig när det gäller byggteknik. Jag har tekniskt kunnande, vilket är en fördel, annars kan man bli lurad av en driven platschef. Jag är inte konflikträdd, konflikter får man ta när man vet att man har rätt. Det är lika bra att göra rätt på en gång. Industri- och gruvmiljöer är det Leif gillar bäst. Efter att ha varit ansvarig för byggnadsvården vid Sala Silvergruva har han skaffat sig mycket kunskaper om stånggångar, gruvor och konstanläggningar. Tack vare det har han arbetat med bland annat Karmansbo lancashiresmedja, Kallmora konstkanal, Mimerlaven och dess krafthus samt naturligtvis Sala silvergruva. Leif är intresserad och kunnig inom det mesta som rör branschen, såsom material, arkitektur och hantverk. Han anser att arkitektur är den viktigaste konstarten, eftersom vi inte kan undvika den, den finns hela tiden omkring oss. Han har arbetat med många av länets byggnadsminnen som exempelvis Tidö slott, herrgårdar och andra byggnader. Det är lätt att tro att företaget endast arbetar med stora objekt, men Leif tycker att det är nog så givande att tillbringa en halv dag med rådgivning på plats till en nybliven torpägare. – Det roligaste med jobbet är att träffa många trevliga personer och att få vara ute mycket i fält i friska luften, i trevliga miljöer. Jag får klättra där ingen skulle klättra och krypa där ingen skulle krypa. Men det är fascinerande det också. Dessutom är det svårt att säga nej till intressanta uppdrag. 25 Byggnadsvårdsbutiken AB Anette Wiström Smedsbostigen 1, 724 75 Västerås 021-30 24 60, 073-624 02 28 info@byggnadsvardsbutiken.se www.byggnadsvardsbutiken.se B yggnadsvårdsbutiken finns numera i Dingtuna, närmare bestämt intill Västjädra gamla skola, från 1875. Ägaren Anette Wiström övertog verksamheten hösten 2013 efter att ha arbetat i butiken under flera år, då den låg på Vallby Friluftsmuseum. I den nya butikslokalen, som är från slutet av 1950-talet, har det tidigare varit skolverksamhet. – Läget är bra, nära till både Västerås och Eskilstuna och lätt att ta sig hit med bil. Dessutom har vi numera utökade öppettider. Jag och min familj bor i den gamla skolan intill, så jag har nära till jobbet. I Byggnadsvårdsbutiken finns ett stort sortiment av allehanda produkter som kan behövas när äldre hus ska renoveras, produkter som kan vara svåra att hitta i den vanliga bygghandeln. Det är smidda spikar, gjutjärnsventiler, lindrev, spårskruv och kammarlås. Butiken erbjuder dessutom en variation av olika beslag till köksinredningar, möbler, fönster och dörrar. Beslagen är tillverkade efter äldre förlagor från 1700-talet fram till 1960-talet och kommer bland annat från Eskilstuna kulturbeslag. Även klassiska emaljskyltar, inspirerande böcker, kvalitetspenslar, elartiklar, tapeter och fotogenlampor går att köpa. I färgväg finns linoljefärg, äggoljetempera och kalkfärg i en mängd olika traditionella kulörer – Jag har alltid tyckt att det är roligt med färger. En färg gör så mycket och kan förändra en hel interiör beroende på vilka kulörer som används. De traditionella färgtyperna rekommenderar jag verkligen. Linoljefärgerna kan man dessutom få i vilken nyans man vill, enligt NCSsystemet. Här i butiken får man råd och tips hur man går tillväga när det är dags att måla. 26 Anette håller även kurser i schablonmålning med äggoljetempera. Deltagarna får ta med sig en mindre möbel, som målas. Hon uppskattar färgens matta, trevliga yta och att den slits vackert och blir finare och finare med tiden. Äggoljetemperan ger en levande yta, som skiftar när ljuset ligger på. – Det är värt att ge äldre möbler en chans till, de är ofta tillverkade i en så bra kvalitet. Lite färg kan vara det enda som behövs. Byggnadsvårdsbutiken strävar efter att så stor del som möjligt av sortimentet ska var närproducerat och miljövänligt. Detta speglar även inredningen i butiken som endast består av återanvända möbler och material, som oftast varit på väg att slängas, innan de hamnade här. Förutom byggnadsvårdsprodukter, så säljer Anette även sin egentillverkade keramik, i stengodslera, i butiken. Under vinterperioden så utför företaget termografiska undersökningar med hjälp av en värmekamera. På så sätt kan husägaren få reda på värmeläckage på grund av bristande isolering, fuktskador eller kondensproblem som kan leda till svamp- och mögelangrepp. Byggnadsvårdsbutiken säljer även sina varor via internet och arbetet pågår hela tiden med att uppdatera hemsida och lägga till nya produkter. Nytt i sortimentet är bland annat William Morris mönsterrika tapeter med blommor, växter och fåglar. – Min egen favoritepok är just jugend, eller Art Nouveau som den också kallas. Det är många mjuka organiska former och mycket färg. Så långt ifrån minimalistiskt och ”ljust och fräscht” man kan komma... 27 bytagolv.se Erik Nordin, Kerstin Lönn Dingtuna Tibble 4, 725 92 Västerås 021-18 68 55, 070-432 67 86 info@bytagolv.se www.bytagolv.se D en lilla golvbutiken med det stora sortimentet. Så kan bytagolv.se beskrivas där den huserar i den rödmålade ladan byggd 1931. Efter att ha drivit golvbutik i över 25 år, på olika platser, har nu ägarparet Erik Nordin och Kerstin Lönn placerat sin butik på den idylliska gården i Tibble, utanför Dingtuna. Här finns både höns, ankor och ekologiska grönsaksodlingar. – Det ska vara roligt att åka hit för miljön runt omkring, det ska märkas att det är en butik på landet och inte bara en golvbutik. Ett ta-själv-lager med begagnade byggnadsvaror är nyöppnat i ladan bredvid butiken. Dörrar och fönster kommer i huvudsak att finnas och säljs på kommission för de kunder som vill lämna in. – En nyhet är även kaféet som håller öppet samma dagar som golvbutiken är öppen, under sommarperioden. I stort sett säljer de samma produkter som tidigare, skillnaden är att de inte har allt på lager utan tar hem på beställning, vilket sker inom några dagar. Golven skickas i de flesta fall från tillverkaren direkt till kund, utan onödiga omlastningar, vilket är bra både för kunden och miljön. I sortimentet finns fortfarande de massiva furugolven från Sorsele, som företaget sålt sedan de startade. Nytt är däremot samarbetet med det tyska företaget Haro och där bytagolv.se är en av fåtal återförsäljare i Sverige. – De har ett unikt sortiment av parkettgolv. Det finns det mesta; som handhyvlade parkettbrädor och färdignötta 28 golv med kvistar som står upp. För att passa olika typer av miljöer finns även golv som är ljuddämpande, sviktande och anpassade för synskadade och många fler. Haro håller enormt hög kvalitet på sina produkter och allt trä är från hållbart skogsbruk och har alla miljöcertifieringar man kan tänka sig. Erik och Kerstin säljer även massiva ek- och askgolv. Dessa kommer från Riga och mycket hantverk och yrkesskicklighet ligger bakom framställningen av dem. Golven levereras slipade och obehandlade eller färdigbehandlade med olja, hårdvax eller lack. – Olja eller vax är det trevligaste att gå på. Även såpa är behaglig, även om det kan ta tid att bygga upp en bra yta. Vi är noga med att berätta om de olika ytbehandlingarnas förutsättningar, sedan är det upp till husägaren själv att bedöma vilken som passar bäst för just dem. Vi har alla typer av golvbehandlingar. Försäljningen sker även på nätet, därav företagsnamnet bytagolv.se. De kan i stort sett leverera vilket golv som helst, var som helst i Sverige. Företaget utför även golvslipning. – Vi är långt ifrån billigast, men får jobb ändå då vi åtar oss de speciella projekten. För oss är det viktigt med ärliga, öppna relationer med våra kunder och att inte sälja billiga varor av dålig kvalitet. Öppettider: Onsdag, torsdag, fredag 12-19, lördag 10-15. Öppet även efter överenskommelse. 29 Ekerby snickeritjänst AB Mats Ekerby Slakterigatan 6, 721 32 Västerås 070-535 94 02 ekerby.snickeritjanst@tele2.se S edan 1992 huserar Ekerby snickeritjänst i en stor röd träbyggnad på Slakterigatan 6 i Västerås. Men företaget startades redan 1982, då Mats Ekerby från början är både instrumentmakare och möbelsnickare. – Numera tackar jag nej till möbelrenoveringar, det är så svårt att ta betalt för de jobben. I stället tillverkar Mats mest specialbeställda fönsterbågar och trappor. Han har gjort två av butiksdörrarna till Tenngjutargården på Vallby Friluftsmuseum och även utrymningstrappan som finns på husets gavel. Men det kan bli alla typer av snickeriarbeten, allt från kabelklämmor i trä till platsbyggda bokhyllor och skyltställ. – Roligast är att göra fönster. Det är riktigt hantverk och det är genuint. Om ni har funderat på vem som har tillverkat parkbänken i orange utanför Arbetsförmedlingen i Västerås så är det Mats och hans företag som har gjort det. Den ingår i projektet Svartåbänkarna, där bänkar designade av olika formgivare står utplacerade längs Svartån. – Det var ett så ovanligt jobb att jag inte kunde tacka nej till det. Mats och hans mannar gör vanligtvis jobb åt andra företag, men när det kommer till privatpersoners önskemål handlar det oftast om att komplettera till det gamla befintliga snickerierna som finns i ett hus. Ekerby snickeritjänst tillverkar även pärlspont, lister, foder och socklar med specialbeställd profil. – Det är inspirerande att hitta lösningar i samråd med kund. Man lär sig hela tiden, varenda dag. Det är fascinerande att det inte bara finns ett sätt att göra saker och ting på. Vår styrka är att försöka ha en dialog med kunden. Personkontakten är det viktiga. 30 31 Eskilstuna Kulturbeslag AB Björn Gustafsson, Patrik Göhle, Christian Hultman, Björn Wadén Fabriksgatan 5, 633 46 Eskilstuna 016-12 11 30 info@kulturbeslag.nu www.kulturbeslag.nu A lla detaljer är viktiga för helheten. Ett gammalt hus med moderna beslag har förlorat en del av sin själ. För att bibehålla eller återskapa stilen i en byggnad tillverkar Eskilstuna Kulturbeslag många av de gamla beslagen för dörrar, fönster och köksskåp, såväl handsmidda beslag av modeller från 1700- och 1800-talen som maskintillverkade beslag från 1860 till 1960. – Vi levererar beslag till kungliga slott, herrgårdar, kyrkor, hyreshus, villor, torp och vedbodar. Förebilderna för beslagen har vi hittat i bevarade kataloger men också från befintliga beslag på äldre byggnader. Vi får även förslag på att tillverka nya produkter från kunder. Det krävs många, närmare 350 stycken olika maskiner och verktyg för att klara av alla typer av moment vid tillverkningen. Endast två av maskinerna är nya, de andra är från 1960-tal och framåt. Reservdelar finns fortfarande att få tag i så dessa maskiner är inga slit-och slängmaskiner. Allt sedan 1600-talets andra hälft har Eskilstuna varit känd för sin järnmanufaktur. Handsmidet industrialiserades från 1800-talets mitt och en mängd små metallfabriker anlades för maskinell tillverkning av bland annat olika typer av byggnadsbeslag. – Vi är stolta över att föra Eskilstunas beslagstradition vidare i staden. Det är väldigt givande att ta fram dessa produkter igen, som varit borta från marknaden under en lång tid. 32 Eskilstuna Kulturbeslag tillverkar exakta kopior och mest åtgång är det på gångjärn och stängningsbeslag för fönster och dörrar. Skålhandtag och krokar säljs alltmer. Ambitionen är att produkterna ska hålla minst lika länge som originalen. Företaget säljer inte direkt till privatkunder, men har omkring 200 återförsäljare runt om i Sverige, Finland, Norge och Danmark. I Västerås har Byggnadsvårdsbutiken AB större delen av företagets sortiment i lager. – Vi tillverkar cirka 80% av alla produkter själva på plats i Eskilstuna. Då vi inte har ett eget gjuteri så måste vi få hjälp med det som ska sand-eller pressgjutas. Björn Wadén startade Eskilstuna Kulturbeslag 1993 efter att fönsterhantverkare och byggnadsvårdare efterfrågat dessa produkter. Sedan 2011 delar han ägarskapet med Christian Hultman, Patrik Göhle och Björn Gustafsson som alla har olika roller och kompetenser. Sammanlagt arbetar 15 personer i lokalerna på Fabriksgatan 5. – Vi försöker vara så miljömedvetna som möjligt. Ytbehandlingar som förnickling och förzinkning görs hos närliggande företag, för att undvika långa transporter. Om vi behöver hjälp med något i vår verksamhet så håller vi oss alltid till närområdet i första hand.Vi skickar gärna våra varor i kartonger som vi återanvänder och som vi har fått från våra grannföretag. Så Eskilstuna Kulturbeslags återförsäljare behöver inte bli förvånade om det står “Made in Taiwan” på paketen från oss... 33 Feelingwood Sverige AB Per Helander Metallverksgatan 9, 721 30 Västerås 021-448 06 30, 076-948 06 30 per@woodisol.se T räfiberisolering finns, förutom i lösull, även i skivform. Feelingwoods träfiberskiva består av 87 % rena träfiber av svensk gran och tall, 8 % PE/PPEfiber som bindemedel och 5 % brandskydd. Detta material sätts in i konstruktioner där husen kan andas och inte i diffusionstäta sammansättningar. – Om fukten väl kommer in ska den kunna vandra ut. Det ger en minimal mögelrisk eftersom träfibern balanserar fukten och vädrar bort den ur byggkonstruktionen. Träfibern har naturligt röthämmande egenskaper. Feelingwoods träfiberskiva installeras i vägg, golv och på vind och håller värmen lika bra sommar som vinter, till skillnad från andra material. Skivan har även en hög densitet med en tät och homogen fiberstruktur, vilket ger en effektiv ljudisolerande effekt. – Vårt fokus ligger just nu på det moderna byggandet, det vill säga passiva hus och lågenergihus. Det är ett enormt intresse för våra produkter i dessa konstruktioner, och det är givetvis jättekul med en sådan respons. 34 Träfiberskivan är enkel att hantera för privatpersoner. Den är så kompakt att det är lätt att skära i den, för att få önskade storlekar. Dessutom är isolerskivan mjuk och skön. Inga handskar eller skyddskläder behövs, för det är inget som irriterar huden. Feelingwood strävar efter att kunna leverera en helt miljövänlig och återvinningsbar produkt, som inte tär på jordens tillgångar. Energiåtgången är mycket låg vid framställningen och inga kemikalier används vid tillverkningen. Feelingwood Träfiberisolering ger en radikal minskning av byggnaders och installationers energiförbrukning och bidrar därmed till att minska utsläpp. Väl installerad kräver inte produkten något underhåll. Många års erfarenheter av trä som isoleringsmaterial visar att träfibermaterialets motståndskraft mot biologisk nedbrytning är densamma som hos konstruktionsträ. Materialet har en livslängd motsvarande byggnadens. – Det är enklare, bättre och säkrare att använda våra produkter, eftersom de passar framförallt i gamla kåkar, för träfibers isoleringsegenskaper är detsamma som husets. 35 HDB Snickeri Daniel Brandt Nibblegatan 12 A, 734 32 Hallstahammar 073-554 78 65 daniel@hdbsnickeri.se www.hdbsnickeri.se H DB Snickeri är ett inrednings- och specialsnickeri beläget i Hallstahammar. Ägaren Daniel Brandt startade företaget 2009 samtidigt som han studerade vid Snickarakademien i Kristianstad. Där fördjupade han sina kunskaper inom möbelsnickeri. Utbildningen var på 2,5 år och skolan är en av få som erbjuder möjligheten till gesällbrev. – Det här med gesäll- och mästarbrev har en lång tradition i vårt land, men är tyvärr inte så vanligt längre, till skillnad från Danmark och Tyskland. Man måste vara minst tre år i branschen för att ens få göra ett gesällprov. Detta provet i möbelsnickeri måste framställas enligt godkänd ritning och innehålla vissa arbetsmoment som visar att gesällen är väl insatt i yrket och behärskar material, teknik, maskiner och verktyg med mera. Arbetet kontrolleras och poängsätts av externa granskare. HDB Snickeri arbetar i alla träslag och skivmaterial. Även om Daniel är utbildad möbelsnickare så inriktar han sig mer på inredning- och specialsnickerier och tillverkar efter kunders önskemål. – Jag tar på mig alla jobb som jag tror att jag klarar av. Jag gör allt från att fräsa lister till att tillverka fönsterbågar, stolar och bikupor. Jag har nyligen tillverkat ett bord med specialmått. 36 Daniel utför även trapprenoveringar och tillverkning av spegeldörrar. Han får in många jobb via andra företagare som han samarbetar med. – Det roligaste med arbetet är mångfalden, att göra många olika saker. Den ena dagen är det ett fönster som ska tillverkas och nästa dag kan det vara golvläggning. Man får inte vara kräsen! Har kunden en idé så hjälper vi gärna till att förverkliga den. Jag kanske inte alltid är billigast, men får jobben ändå. Det kan bero på att jag tar mig tid att åka ut och titta på arbetet innan jag ger ett pris. För mig är det viktigt att bygga en bra relation till kunden. De maskiner som finns i HDB Snickeriverkstad har Daniel köpt begagnade under en lång period. De första maskinerna, bandsågen och justeringssågen, förvarade han i svärfars garage innan han hade en egen verkstad. 2011 fick han tillgång till den nuvarande lokalen på Nibblegatan i Hallstahammar. – Jag har kunnat investera i äldre maskiner till bra priser. I första hand har jag satsat på kvalitetsmaskiner från Jonsered. Bandsågen, en riktig praktpjäs, är från 1938, rikthyveln och planhyveln är av något nyare årsmodeller. Dessa maskiner utgör stommen i min maskinpark. Även om tillverkningsåret för maskinen får den att verka gammal så är det funktionaliteten och driftsäkerheten som gjort att jag valt att satsa på dessa. På så sätt bidrar jag till att bevara den svenska industrihistorien i min verkstad och samtidigt kan jag producera med hög kvalitet! 37 HPS Kulturmiljövård AB Peter Ström Boda 2, Odensvi, 731 93 Köping 070-608 64 27 stroem@quicknet.se www.kulturmiljövård.se – A tt putsa en hel vägg från 1500-talet med listdragning, det ger gåshud. Det anser Peter Ström som arbetar med att renovera gamla byggnader dagligdags. Han startade sitt företag HPS Kulturmiljövård AB efter att ha avslutat en utbildning i Byggnadsoch industriminnesvård i slutet av 1990-talet. Peter är i grunden byggnadsingenjören som arbetade som inredningssnickare i Norge, men som tröttnade på modernt byggande. Efter att ha varit hantlangare åt en timringsmästare i ett år bestämde han sig för att arbeta med gamla hus. – Byggtekniken är det roligaste med mitt arbete. Jag har stor respekt för gammal teknik och gamla tiders hantverk. Däremot menar Peter att människorna inte nödvändigtvis alltid byggde bättre förr, men att de hade mer förståelse för material och att de tog sig mer tid i byggprocessen. – Det störta felet många gör i dag är att de har alldeles för bråttom, allt ska vara färdigrenoverat på tre månader. Då är det är bättre att ta det lugnt och tänka flera gånger innan man sätter igång. – Vi riktar in oss på originalrenoveringar, vilket innebär mycket kyrkjobb. Det är angeläget att arbetet utförs så det blir exakt, det blir inga kompromisser. För Peter är byggnadsvård ett ekologiskt kretsloppstänkande och när gamla hus återställs gynnar det både miljön och energianvändningen. Han tackar ofta nej till olika byggprojekt som han inte vill arbeta med, då drivkraften inte främst är pengar utan nyfikenheten på äldre tiders byggteknik och viljan att bevara. – Jag tröttnar på människor ibland, men inte på hus. Jag kommer nog inte att bli ihågkommen som en stor humanist. Har någon ett fint hus som de vill att vi ska ändra till det sämre så tackar vi nej. Vi förstör inte hus, oavsett vad ägaren tycker. Drömjobben är då Peter får fria händer och kunden litar på hans kunskaper. Det innebär att han för en dialog med beställaren och därefter kommer med konkreta förslag vad som behöver göras. HPS Kulturmiljövård AB är ett byggföretag med några anställda och ett antal samarbetspartners som mestadels arbetar med totalentreprenader. De plockar ner och flyttar timmerstommar, lägger om tak och putsar fasader. 38 39 IndustriMinnesvård Bergslagen Tommy Leek Stigaregatan 19, 738 34 Norberg 073-088 96 93, 0223-200 55 t.leek@telia.com T ommy Leek är lokföraren som valde att byta spår, för att få arbeta med äldre hus. Han lever och verkar i Bergslagen där han med sitt företag IndustriMinnesvård Bergslagen arbetar med skadeinventeringar, åtgärdsförslag och vårdplaner för byggnader och industrimiljöer. Inledningsvis gör han då en grundlig genomgång av fastigheten med skadeinventering. Han konstaterar byggnadens ålder och konstruktionssätt för att åtgärder och val av material ska stämma överens med fastighetens behov. – Att ha en vårdplan skapar mervärde för en byggnad. Det underlättar betydligt för en fastighetsägare att ha en långsiktig planering när denna vet vad som ska prioriteras och att det görs rätt åtgärd vid rätt tidpunkt samt får en uppfattning vad kostnaden över tid blir. I samarbete med Bertil Bertilsson, Byggnadsvård Mälardalen, har Tommy dokumenterat stora delar av Ångkraftverket i Västerås. Tillsammans har de också på uppdrag av och tillsammans med Kanalbolaget och Länsstyrelsen i Västmanland tagit fram en vård- och underhållsplan anpassad för Strömsholms kanal och som direkt kan användas som mall för andra kanaler som är i behov av en vård- och underhållsplan. Han har även arbetat med mindre projekt, som att göra en vårdplan för en färdesstuga i liggtimmer i Fliken, norr om Norberg samt att färdigställa ett åtgärdsförslag för Martinugnen i Munkfors tillsammans med Bengt Spade, Industriminnesbyrån. Tommy och Bengt Spade har också arbetat med en förstudie för att det eventuellt ska kunna genomföras en bessemerblåsning i Hagfors gamla bessemerverk. 40 – Jag har lätt för att förstå funktioner i teknisk utrustning genom att titta på dem. Det intressanta är att hela tiden ställas inför nya problem som ska lösas. Det finns så mycket olika konstruktioner och produktionsutrustningar inom skilda industrier. Tommy menar att det är viktigt att få upp ögonen för våra industrimiljöer och att dokumentera och ge förslag på åtgärder även för maskinerna och inte bara för byggnaderna. De har som enda funktion att var skydd mot väder och vind för produktionsutrustningen. Fler generationer måste få möjlighet att se och uppleva helheten av en industris historia. – Industrier från år 1850 och framåt är ofta ett bortglömt område av vårt kulturarv. De är viktiga att bevara, för förståelsen. Det är våra industrier med främst järn- och skogsbruk som har skapat välståndet i vårt land. 41 J.O Plåtslagar´n Jonas Ohlsson Vendle 9, 72596 Tortuna 070-792 54 09 D et råder god ordning i Jonas Ohlssons plåtverkstad hemma på gården i Tortuna utanför Västerås. Företaget J.O Plåtslagar´n startades 1990 och Jonas är andra generationen plåtslagare i släkten. – Jag har hållit på med det här ända sedan jag var liten. Det var pappa som skrämde in mig på det. Jonas gör alla tänkbara plåtslageriarbeten, allt enligt beställarens önskemål och anpassat för den specifika byggnaden. Det kan vara skivtäckning av tak, hängrännor, stuprör, skorstensbeslag och fönsterbleck. Därtill kommer spiskåpor, gnistskyddsplåtar framför spisar och kakelugnar. – Min ambition när det gäller plåtslageri inom byggnadsvårdsområdet är att få detaljer och helheter så likt originalet som möjligt. 42 Jonas gör plåtarbeten för både moderna och äldre byggnader, men föredrar helst byggnadsvårdsobjekt. – Det blir mer gediget. Visst, det tar längre tid men det blir bättre, beständigare och rejälare, tack vare gamla beprövade metoder. Nytt kan lätt bli fel. Plåttak, som är det tätaste taket enligt Jonas, kan tillverkas med enkelfals eller dubbelfals av galvade plåtar med linoljestrukna baksidor. – Att göra gamla skivtäckningar är kul och gärna på verandatak. Det är själva hantverket som är det givande, att jag då får lösa problemen vartefter de dyker upp. Jag engagerar mig i det jag gör och är lyhörd för kundens önskemål. 43 Josephsons Kakelugnsmakeri AB John Josephson 073-983 85 89 josephsons.kakelugnsmakeri@gmail.com www.josephsonskakelugnsmakeri.com V alet stod mellan att bli murare eller bagare när John Josephson skulle söka gymnasium hemma i Norrköping. Lotten föll på muraryrket och med den utbildningen i grunden klev han en dag in i en kakelugnsbutik och blev så fascinerad av de vackra kakelugnarna. Det visade sig att butiksägaren behövde personal och John blev anställd. John utbildade sig mer inom området och fick arbeta tillsammans med en kunnig kakelugnsmakare. – Det var väldigt lärorikt och givande, men kärleken fanns i Västerås därför beslöt jag att starta Josephsons Kakelugnsmakeri AB 1999. John och hans tre anställda installerar och renoverar framför allt gamla antika kakelugnar. Men de jobbar även med vedspisar, bakugnar, öppna spisar, kaminer och skorstenar. Företaget gör dessutom putsarbeten och listdragningar, även om det inte är så ofta. Men att sätta kakelugnar är företagets huvudsyssla och John anser att ingenting är omöjligt och att näst intill alla kan ha en kakelugn. – Det är roligt med utmaningar och det mesta går att fixa. Det går till exempel att bygga fundament på olika sätt för att kunna sätta in en tung kakelugn, även om det kan se mörkt ut från början. Johns företag sätter upp omkring 50 kakelugnar per år och varje ugn tar cirka en arbetsvecka att mura upp. Bruket består av 44 lermjöl, sand och vatten. Även om kakelugnen sätter sig snabbt så ska man vänta tre månader innan man kan elda i den. John har även ett stort lager av antika kakelugnar. – Jag trivs verkligen med hantverket. Även om det är tungt att bära in alla tunga grejor, tegelstenar och bruket, så uppskattar jag variationen i mitt arbete. Det är en tillfredsställelse att se kakelugnen växa fram och hur fint det blir när allt är klart och den står på plats. Josephsons Kakelugnsmakeri blir ofta kontaktat när den blivande kunden har haft sotaren på besök och märkt att det läcker i anslutningen och i bakmuren. Det är det vanligaste felet och har man som husägare misstanke om det och känner sig osäker så kan man även kontakta John direkt. – Det är viktigt att elda rätt i en kakelugn och inte för hårt. Det finns någon gammal regel som säger ”Åtta vedklabbar var åttonde timme”, men det är är maxantalet, det får gärna vara färre, ja, det kan räcka med hälften. John uppskattar de vackra, äldre miljöerna han ofta får arbeta i och att möta alla slags människor. Det är ett socialt arbete och väldigt variationsrikt. – Jag arbetar både i slott och koja. En del vill ha en kakelugn för att det är en vacker möbel, medan andra ser det som en ekonomisk investering, för att minska sina elkostnader genom att elda. En familj berättade att de sänkte sina värmekostnader med 6000 kr per år, tack vare kakelugnen! 45 Murare Robert Andersson Robert Andersson 070-446 50 53 murarerobertandersson@gmail.com www.murarerobertandersson.se R obert Andersson har muraryrket i blodet. Hans släktingar har varit murare i flera hundra år tillbaka i tiden. Redan som lärling arbetade han i gamla hus tillsammans med äldre hantverkare och fick då känsla för gamla miljöer. Även om företaget har sitt säte i Nyköping så arbetar han sedan flera år tillbaka mycket i Västeråstakten, med ett omfattande herrgårdsrenovering. Robert åtar sig ofta totalentreprenader av större byggnadsvårdsprojekt. – Jag och min tre anställda arbetar mycket ihop med andra yrkesgrupper; snickare, rörmokare, elektriker med flera. Det är viktigt att kunna samverka och en fördel att ha många samarbetspartners. När Robert arbetar i känsliga miljöer med högt kulturhistoriskt värde så är även kontakten med slottsarkitekt och länsstyrelse viktig, för att komma fram till lösningar när frågeställningar dyker upp. Det kan gälla frågor om materialval och färgsättning. Robert anser att samarbetet med länsstyrelsen i Västmanland flyter på väldigt bra. – Men ibland känns det som om kommuner och länsstyrelser jobbar emot varandra, tyvärr. Kommunen har sina krav på tillgänglighet, brandkrav med mera medan länsstyrelsen vill att så lite ingrepp som möjligt görs i den aktuella byggnaden. Som hantverkare hamnar man då mittemellan. Roberts företag utför det mesta som har med murning och eldstäder att göra. De murar skorstenar, öppna spisar, vedspisar, rörspisar och kakelugnar. Det handlar både om reparationer och nymonteringar. 46 – Det är skapandet som är det stimulerande med arbetet, att man ser ett resultat av det man formar med händerna. Det behövs inga vattenpass i äldre hus, för de har inga räta vinklar. Det är bara att följa huset som det är. Är det snett så får man mura snett också. Robert tar gärna med sig jobbet hem, skissar på kreativa lösningar som han presenterar för sina uppdragsgivare. Ofta gillar de hans idéer. – Det svåra med jobbet är att få fram material, bra material. Det gäller att ha lång framförhållning. Tillverkning av råtegel är förlagd till sommarhalvåret eftersom den processen inte kan genomföras under vintern. En bra leverantör är Bältarbo som har tillverkat tegelplattor i specialmått till ett källargolv vi arbetar med. För Robert är det viktigt att få in de moderna funktionerna i de äldre husen, men då måste det nya och gamla harmonisera med varandra. – Det kan vara svårt med värme och ventilation i gamla byggnader. Ibland blir det nödvändigt att till exempel lägga utanpåliggande rör, men då kan de istället målas i väggens kulör så att de inte framträder så mycket. Roberts eget drömprojekt och framtidsplan handlar om ekologisk byggnation. Han tilltalas av kombinationen tegel och energisnålt. Robert vill bygga billigare bostäder, men utan att tumma på kvalitén. – Solvärme och jordvärme är energi som man kan utvinna gratis! Tyvärr så ligger Sverige 100 år efter Tyskland i den ekologiska utvecklingen. Vi har mycket att lära därifrån! 47 Pasta Byggnadsvård Gunnar Isacsson Pasta Gård, 725 94 Västerås 021-611 94, 070-678 11 94 isacsson@telia.com G unnar Isacsson är lantbrukaren som värnar särskilt mycket om de så kallade överloppsbyggnaderna på landsbygden. En sådan byggnad kännetecknas av att de en gång i tiden fyllde en viktig funktion, men som inte längre är i dagens produktion. Det kan vara en smedja, brygghus, matbod eller en bykstuga. – De speglar livet på landet, hur man hanterade sina varor. Husen berättar mycket om dåtidens levnadsförhållanden. Då dessa överloppsbyggnader inte längre används som förr och därmed kanske inte heller underhålls på samma sätt som tidigare har Gunnar tillsammans med länsstyrelsen utarbetat särskilda bidragshandlingar för att få stöd att bevara husen till eftervärlden. Gunnar startade sitt företag Pasta Byggnadsvård i samband med att han deltog i en KY-utbildning i Byggnadsvård i Sala 2002. Sedan dess verkar han bland annat som antikvarisk expert, då han är specialiserad på landsbygden och där han har ett stort kontaktnät. En annan del av hans verksamhet innefattar att hålla kurser och föreläsningar inom byggnadsvårdsbiten samt att han är syneman inom lantbruket där han besiktar hela gårdar, allt från diken till takpannor vid arrendeskiften. Till största delen arbetar han dock med fastighetsförvaltning, där han har hand om över 100 lägenheter och ett antal lokaler inne i Sala. – Och så har jag lantbruket parallellt. Jag har får och ekologisk spannmålsodling. 48 Gunnar har bland annat haft hand om den antikvariska kontrollen på kulturreservatet Bråfors och med återuppbyggnaden av de två nedbrunna 1600-talshusen i Arboga. Han vill gärna jobba mer med antikvariska kontroller, helst på landet eftersom han känner sig hemma i den miljön och kan sätta sig in i lantbrukarnas vardag. – Det roligaste med det här arbetet är att få åka runt i hela länet och se alla små överloppsbyggnader, som man inte ser från de stora vägarna. Och träffa alla engagerade människor som tycker att just deras byggnad är finast i världen. 49 P.O. Hiller Trävaror AB Mossboda, 744 93 Runhällen 0224-912 75 info@pohiller.se www.pohiller.se E n bit utanför Runhällen, i Mossboda, finns P.O. Hiller Trävaror AB. En grusväg leder fram den sista biten och inga skyltar skvallrar om att det ligger ett hyvleri och en mindre bygghandel här som sysselsätter 15 anställda. Familjeföretaget drivs idag av Olle Hiller som har arbetat här i över 40 år. – Min farfar Petrus Hiller anställdes vid Mossboda såg 1917 och 1922 tog han över företaget som då var ett sågverk. Namnet blev senare P.O. Hiller Trävaror, när det övergick till att bli aktiebolag. Företaget tillverkar sina egna verktyg, efter originalbitar eller ritningar. Kunderna får då exakt de profiler de vill ha, även om det så bara handlar om att hyvla en meter. Alla verktyg sparas och profilerna finns på företagets hemsida. – Vi har nu över 8000 olika profiler i vår samling och tar fortfarande fram två helt nya profiler om dagen. Vi märker att intresset för byggnadsvård och bevarandet av äldre hus har ökat. Folk är lika intresserade av att satsa på småstugor som på finare herrgårdar. Enligt gamla handlingar så härstammade sågverket från 1500-talet. När ångkraften inom industrin började användas så köptes en ångmaskin in och sågen blev därmed det första ångdrivna sågverket i Västmanland. I och med denna kraft kunde det i Mossboda tidigt investeras i hyvelmaskiner. Idag är P.O. Hiller Trävaror ett renodlat hyvleri med tillverkning av lister, paneler och massiva trägolv. Kundkretsen består av brädgårdar och de omkring 200 återförsäljarna som finns runt om i Sverige, däribland bytagolv.se, utanför Dingtuna i Västerås. Även snickare och privatpersoner handlar hos företaget. – Vi har hyvlat alla lister till Riksdagshuset i Stockholm när det renoverades, för flera år sedan. Det var olika profiler och lister i alla rum. Kungliga Operan har också beställt varor från oss. Det var dessa arbeten som satte fart på specialhyvlingen i vår verksamhet. För några år sedan drabbades P.O. Hiller Trävaror av en brand som totalförstörde den byggnad som inhyste hyvleriet. Olle valde att se det från den positiva sidan och passade på att utöka verksamheten och i dag finns två hyvlerier och fler anställda än tidigare. Spånet och spillet tas om hand och av det tillverkas pellets, vilket är positivt ur miljösynpunkt. Pelletsen finns att köpa i butiken på gården. Där finns även lister och paneler i standardmått och annat byggmaterial. Huvudverksamheten är dock att specialhyvla efter kunders önskemål. – Det är en stor charm i äldre hus och det bör bevaras. Även om jag uppskattar olika profiler, paneler och foder så tycker jag att det finaste är en helt slät panel, likt golvbrädor, som sätts upp på en vägg och målas. Det blir så varmt och ombonat. 50 51 Stiftelsen Kulturmiljövård Stora gatan 41, 722 12 Västerås 021-80 62 80 info@kmmd.se Besöksadress Stockholmskontor: Ostmästargränd 3 120 40 Årsta www.kmmd.se S tiftelsen Kulturmiljövård bildades år 2005 och har kontor både i Västerås och i Stocholm, samt viss verksamhet i Kvartslund vid Anundshög. Stiftelsen arbetar med kulturmiljövård i vid mening, men särskilt med arkeologi och byggnadsvård samt pedagogisk verksamhet. Stiftelsen ska, genom sitt engagemang, främja intresset för kulturarvet. – Det finns en stor bredd hos oss som arbetar här, vår kunskap och kompetens sträcker sig från forntid till nutid. Som antikvarie arbetar man för att bevara de spår som människor lämnat efter sig. Att se byggnaderna som historiska dokument som kan berätta om tidigare generationers liv. Det innebär också att det är viktigt att det finns en bredd i vad som bevaras så att olika gruppers, klassers och köns kulturarv kan speglas. När en kulturhistoriskt värdefull byggnad eller bebyggelsemiljö ska ändras kan myndigheter ställa krav på att en byggnadsantikvarie ska finnas med i projektet. Boverket har infört ett speciellt system för certifiering av sakkunniga kontrollanter av kulturvärden med tydliga kompetenskrav. Stiftelsen Kulturmiljövårds byggnadsantikvarier är certifierade sakkunniga avseende kulturvärden – behörighet K. Stiftelsen Kulturmiljövård ställer upp med antikvarisk medverkan vid restaureringar. Det kan röra sig om projekt, där länsstyrelsen beviljat bidrag för restaurering av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, eller restaureringar av lagskyddade kyrkor. 52 – Uppgiften innebär att vi kontinuerligt följer arbetet och bistår byggherren med antikvarisk rådgivning, dokumenterar sådant som är av byggnadshistorisk betydelse och följer upp länsstyrelsens beslut. En kulturhistorisk dokumentation av en bebyggelsemiljö innebär i allmänhet att man går igenom såväl byggnaderna på plats som arkivmaterial som berättar mer om deras historia. I en kulturhistorisk värdering av bebyggelse lyfts de historiska värden fram som byggnaden har, till exempel om människors boendeförhållanden eller arbetsmiljö. Även estetiska, upplevelsemässiga eller socialt engagerande egenskaper är viktiga. – På senare år har vi bland annat gjort dokumentationer/ utredningar för Gideonsbergskyrkan i Västerås, Övre bruket i Bernshammar, Djäkneberget i Västerås samt riksintressena Centrala Örebro och Drumlinområdet i Närke. Stiftelsen Kulturmiljövård utför större och mindre åtgärdsprogram och förundersökningar inför ombyggnationer. De har under 2012-2013 exempelvis utfört vårdprogram för två byggnadsminnen i Kronobergs län samt för Sickelsjö gård i Arboga. På uppdrag av Statens fastighetsverk har de också gjort större vårdprogram för Strömsholms kungsgård, Läckö kungsgård och Lovö, där såväl bebyggelse som kulturlandskap ingår. – Under 2014 har vi dessutom genomfört en inventering av medeltida takstolar i kyrkorna i Västerås stift. Gå gärna in på vår hemsida där du hittar artiklar och rapporter från oss. 53 Stockumla Gårdssnickeri Sandra Gustafson Stockkumla 3, 725 92 VÄSTERÅS 070-322 01 29 info@gardssnickeri.se www.gardssnickeri.se D en lilla byn Stockkumla, mellan Dingtuna och Lillhärad, utanför Västerås, var en gång i tiden känd för sin osttillverkning. Intill jordkällaren, där ostarna lagrades finns ett gammalt vagnslider från 1879. I den rödslammade byggnaden huserar sedan några år tillbaka Stockumla Gårdssnickeri, som valt att behålla byns äldre stavning i namnet. Det är Sandra Gustafson som äger och driver det lilla snickeriet med inriktning på möbelsnickeri, fönsterrenovering och byggnadsvård. – Redan som tonåring visste jag att jag ville ha mitt eget företag och få styra över min tid själv. Jag visste också att jag ville arbeta med händerna och bo på landet så att jag kunde kombinera arbetet med mitt hästintresse. Hantverksintresset resulterade i möbelsnickeriutbildning i Värmland som i sin tur ledde till en utbildning i Industri- och byggnadsminnesvård i Västerås. – Det är för smalt att enbart arbeta med möbler, marknaden är inte tillräckligt stor. Jag behövde komplettera och då låg intresset för äldre hus nära till hands. Under utbildningen var Sandra på praktik hos kakelugnsmakare och hos Stenbackas Trä och Glas. Det var där hon fördjupade sina kunskaper i fönsterrenovering. Numera är det just renoveringen av äldre fönster som hon arbetar mest med. – Jag använder linoljefärg och linoljekitt eftersom det är så lätt att arbeta med. 54 Fönsterbågarna jag renoverar är ofta över hundra år och med rätt omvårdnad och med löpande underhåll kan de säkerligen hålla hundra till! Då vore det väl inte så klokt att byta ut dem? För att sprida kunskapen vidare så håller Sandra kurser i fönsterrenovering tillsammans med kollegan Åsa Lindberg. Deltagarna får då bland annat lära sig att kitta, skära glas och måla. – Ju fulare fönstren är från början, desto bättre! Resultatet blir så mycket finare då, när det är klart. Roligast tycker ändå Sandra att det är att arbeta med möbler. Det är de olika utmaningarna som att byta delar, laga och retuschera som är spännande. Hon uppskattar de äldre möblerna; känslan, kvalitén och formerna. Men som tapetserare arbetar hon inte, Sandra tycker att det är för petigt att hålla på med tyg. – Möblerna målar jag nästan bara med äggoljetempera eller linoljefärg för resultatet blir bra och jag vet vad de färgerna innehåller. Moderna färger använder jag ytterst sällan. De torkar för fort, man hinner inte måla färdigt! Sandra är dessutom snart certifierad inredare och på konsultbasis hjälper hon människor att få in moderna funktioner i gamla hus, särskilt gällande badrum och kök. Hon ger tips och råd om hantverkare, färger och material. – Jag vill ha inredning med ljus och färg och förmedla en känsla på ett smakfullt sätt utan att förstöra. 55 Svanå Bygg AB Fredrik Åhnberg 070-489 14 32 fredrik@svanabygg.se www.svanabygg.se S vanå Bygg AB har sin verkstad och sitt förråd i Romfartuna utanför Västerås och de tre anställda har hela Mellansverige som sitt arbetsfält. Fredrik Åhnberg äger och driver Svanå Bygg sedan ett tiotal år tillbaka och arbetar för att bevara den gamla och genuina känslan i äldre byggnader. Svanå Bygg utför mesta inom byggnation. Det är allt från att timra, lägga tak, renovera fönster till att bygga trappor och lerklina väggar. De sätter även upp spännpapp på innerväggar och tak, vilket var vanligt förr för att få en fin yta. Dessutom blir det en del timmerlagningar samt att plocka ner och flytta timmerhus. En timrad byggnad som är skadad kan oftast lagas genom att delar av, eller stockar i sin helhet, byts ut mot friskt timmer. Då används stockar av god kvalitet som bilas för hand där tekniken kopieras så det nya blir lika som originalet. – Trä håller mycket bättre än vad många tror. Svanå Bygg lägger flera olika typer av takbeläggning, såsom tak med tegel, papp och takspån, men även faltak och tak med pärt. – Det vore bra om fler husägare kan hålla efter sina tak och hängrännor lite bättre. I verkstaden tillverkas bland annat pardörrar, fönsterbågar och trappor efter måttbeställning. Företaget utför gärna verandarenoveringar där dekorativa detaljer finns och de får tillverka snickarglädje. Även lister hyvlas om de behöver kompletteras eller om en kund vill specialbeställa en viss profil. – Vi lägger även massiva trägolv, som till exempel kilsågade golv, vanliga plank- och brädgolv eller stavparkett. Det viktiga för oss är att använda material av bra kvalitet. Svanå Bygg har länge samarbetat med flera andra yrkesgrupper och kan därför utföra hela projekt som innefattar även el-, vvs-, kakel- och plåtarbeten. Det innebär att de kan erbjuda ett helhetsansvar för byggprojekten. – 1700-talshusen hör till favoritobjekten, med dess handhyvlade golv och lerklining på väggarna. 56 57 Sätra Brunn Jan Stokvik 733 95 Sala 0224-546 00 jan.stokvik@satrabrunn.se www.satrabrunn.se S ätra Brunn är en hälsobrunn som har funnits i mer än 300 år. Anläggningen har en lång och levande historia som speglas såväl i alla gamla hus som i berättelser och traditioner. Anläggningen består idag av drygt hundra hus och 60 hektar mark. Sätra Brunn ägs och drivs sedan 2002 av en ekonomisk förening som till största delen består av entusiaster från bygden. På området finns bland annat bad, kurbehandlingar, restaurang, konferens, hotell, rehabilitering, utbildningsverksamhet och mer därtill. Jan Stokvik har ansvaret för skötseln på Sätra Brunn. – Målsättningen är att bevara Sätra Brunn. Medlen för att klara av det ekonomiskt är konferens- och hotellverksamheten. att skapa ett levande brunnsområde. De flesta av husen är ditflyttade, medan några är byggda på plats. Mest stolt är Jan över helheten på området, att det har varit sammanhängande i över 300 år utan avbrott. Han anser att det är viktigt att förvalta det väl eftersom det bara är ett lån av kommande generationer. Linoljefärg och andra traditionella produkter och material används vid renoveringar. Men alla byggnader och tillhörande mark kräver omvårdnad, underhåll och skötsel. Tiden och resurserna räcker inte alltid till. – Vi har räknat ut att om vi renoverar ett fönster om dagen så är vi klara om sex år. Och då är det bara att börja om från början igen... Sätra Brunn är ett riksintresseområde men ägarna sköter det som om det vore ett byggnadsminne och vård- och underhållsplan finns. Ett flertal av de mindre husen, som just nu inte används i verksamheten, är uthyrda till entreprenörer som bidrar till 58 59 Tuna Byggnadsvård Maria Eriksson, Peter Lindell, Ida Gustavsson Fabriksgatan 16, 633 46 Eskilstuna 016-14 58 43 info@tunabyggnadsvard.se www.tunabyggnadsvard.se T una Byggnadsvård är en mindre specialavdelning av Djurgårdens Bygg & Miljö AB i Eskilstuna och hela företaget, som startade 1999 och har 30 anställda, har kompetensen att arbeta med så väl mindre objekt som nybyggnation av herrgårdar. Ida Gustavsson, Peter Lindell och Maria Eriksson utgör Tuna byggnadsvård. Bifirman startades för att kunna fånga upp de kunder, som är intresserade av byggnadsvård, specialsnickerier och traditionellt måleri. – Vi tror att det ibland kan vara ett visst motstånd inför kontakten med hantverkare, att folk nästan kan vara lite rädda. Men vi är inte farliga! Vi är tillmötesgående och vill vara ett bra bollplank gentemot våra beställare. Tuna byggnadsvård gör det mesta inom snickeri- och måleriområdet. De bygger och renoverar trappor, tillverkar dörrar och fönster. Det är återkommande arbetsmoment, där specialmått alltid krävs. En av snickarna i företaget, Ida Gustavsson har alltid varit praktiskt lagd och gillat att snickra så därför utbildade hon sig till fin- och inredningssnickare. Hon gillar “mischmaschet”, när det moderna blandas med det traditionella i ett hem. Ida tillverkar och renoverar möbler. – Det jag uppskattar mest med mitt arbete är att få vara klurig och komma på lösningar. Vi gör platsbyggda inredningar, till både privatpersoner och företag. Det kan vara bokhyllor, kök, hatthyllor, ja, det som kunden vill ha. Allt går ju inte att köpa färdigtillverkat. 60 Peter Lindell är utbildad finsnickare och båtbyggare och brinner för gamla träbåtar och renoveringen av dessa. Han har arbetat inom byggservice under många år, men alltid kombinerat det med finsnickeriet. Peters långa erfarenhet och kunskap inom träområdet gör att han kommer med lösningar på många problem som kan uppstå inom hantverket. Tuna Byggnadsvård renoverar även fönster och åtar sig då alla led i processen, det vill säga nedplockning, täckning av fönsteröppningar, renovering och isättning. – Vi vill att jobbet ska bli bra, hela vägen och att kunden ska få det den betalar för. Maria Eriksson är målaren i trion. Hon är utbildad dekorationsmålare och skolad i traditionellt byggnadsmåleri och byggnadsvård. Hon restaurerar äldre målade ytor, vilket är en utmaning eftersom det inte ska synas att hon har varit där och målat. – Det är lite som ett detektivarbete, att få klura ut vad för pigment som har använts och hur de tänkte de som har målat där tidigare. Maria besitter även kunskapen att spänna väv-och papptak, som hon gärna målar på, så klart. Allra helst ägnar hon sig åt illusionsmåleri. Att imitera trä målningsmässigt eller ytor med mycket skuggningar tycker hon är roligast. – För att måla krävs rätt teknik och kunskap. Det är viktigt att lägga ner tid och energi på en gång, för då håller målningen länge. Mitt råd till alla är att dekorera mera! Man kan ju måla både golv, väggar, tak. Särskilt gillar jag takmålningar, det borde alla ha en hemma! 61 VafabMiljö VD Carina Färm Returvägen 20, 721 87 Västerås 021-39 35 00 info@vafabmiljo.se www.vafabmiljo.se S edan 1998 finns Återvinnarhuset vid Gryta avfallsstation i Västerås. Det var VafabMiljö, som tillsammans med dåvarande Renhållningsverket och arbetslösa snickare, lät bygga detta trähus av återvunnet byggmaterial. Det var ett sätt att visa att nästan det mesta går att återvinna. Detta hus förmedlar nästan en sakral känsla inomhus med dess lugn och utformning som påminner om en kyrka, med ett mittskepp och två sidoskepp. Timmerstommen kommer från Hakonhuset som tidigare stod i Vasaparken i Västerås, medan fönstren är hämtade från Karlslunds ålderdomshem. Trägolvet kommer från en förrådsbyggnad på Verksgatan. Från ett parhus som tidigare stod på Slakterigatan fann man takteglet och panelen. Även vissa delar från Västerås gamla stationshus lever vidare i Återvinnarhuset. 62 Huset ritades av arkitekt Annika Svensson och hennes skisser fick ibland anpassas efter vilka material det fanns att tillgå. Återvinnarhuset används för information till skolbarn och andra studiebesök samt till seminarier. VafabMiljö AB ägs av kommunerna i Västmanlands län samt Heby och Enköpings kommun. Företaget satsar på att skapa förutsättningar för en långsiktig, hållbar och miljöriktig avfallshantering och arbetar efter visionen: ”Vi är med och bygger det hållbara samhället”. 63 Virkesboden i Smedhagen AB Niclas Lennqvist Riset Smedhagen 26, 734 92 Hallstahammar 073-946 08 28 info@virkesboden.com www.virkesboden.com D et började med en gammal sågbänk, från 1930-talet, som Niclas Lennqvist tog hem till föräldragården i slutet av 1980-talet. Den hade tillhört hans farmors pappa. Med tiden tyckte Niclas att det var synd att sågbänken bara stod där, så han började såga för eget nöjes skull. – Jag lärde mig mer och mer allteftersom. Jag började sälja lite grann och köpte ytterligare en gammal sågbänk och sålde mer virke. Investerade då i en hyvel och började hyvla. Sedan köpte jag en bandsåg och började klyva, ja på den vägen är det. Nu har Nicklas haft företaget Virkesboden i Smedhagen i elva år. Företaget köper in sitt timmer i närområdet för att minska transporterna och därmed miljöpåverkan. Fura tar han från Mora och gran kommer från Kolsva. – Tack vare bra kontakter får jag tag i timmer av hög kvalitet. Träden väljs ut redan i skogen. Jag vill ha de undertryckta träden, de växer långsammare och får då tätare årsringar. Skillnaden känns redan på tyngden. Efter sågning så torkas virket för att sedan kvalitetsorteras. Då bestäms vad det ska användas till. Sedan klyvs virket i en stor bandsåg och därefter hyvlas det. 2010-11 byggdes nya produktionslokaler för att ytterligare kunna höja kvalitén på virket. Virkesboden i Smedhagen sågar i genomsnitt omkring 600 stockar per år. 64 – Vår specialitet är att kunden kan lämna in ett stycke list eller panel av äldre profil som de önskar få nyproducerad, vi kan göra alla profiler. Vi erbjuder även legosågning. Kunden kommer hit med sitt timmer och åker hem med sitt virke. Virkesboden kan ta fram långa vindskivor, upp till sex meter långa. Detsamma gäller ytterpanel. Niclas sågar även utvändiga husdekorationer, som ornament under takfoten och över fönster och dörrar. Dessutom har han olika typer av ytterpanel, takpanel, midjebrädor och tar fram kilsågade brädor på beställning. – Breda okantade brädor är fina både i inredning eller att tillverka rustika altanbord av. Trä är ju roligt, man kan göra så mycket snyggt! Det är ett sjujävla material! Virkesboden har levererat virke till kyrkorenoveringar i Stockholm, bland annat en tiometersstock som vägde 1100 kg. Företaget vill fokusera på de kulturintresserade kunderna; till företag som arbetar med äldre byggnader eller privatpersoner som har en gammal kåk. – Vårt virke är för fint för något trist altangolv, det kan kunderna köpa på en vanlig brädgård istället. Jag vill ha intresserade kunder som förstår sig på kvalitet. 65 Västerfärnebo Mureri & Byggnadsvård Tom Bergström 073-590 49 36 vf.mureri@gmail.com N är Tom Bergström startade sitt företag Västerfärnebo Mureri & Byggnadsvård 2009, hade han redan en bakgrund som murare ett flertal år tillbaka. Tom deltog i en utbildning i Byggnads- och industriminnesvård som bedrevs på Johannisbergs Herrgård i Västerås. – Det var helt i min smak, eftersom jag tycker att det är kul med gamla byggnadstekniker och dessutom har jag alltid varit intresserad av industrier och maskiner. Då byggnadsvård i många fall går ut på att bevara så mycket som möjligt av originalmaterialen så passar det Tom bra eftersom det ofta spar både tid och material. – Jag upptäckte att jag bara behövde putsa hälften så mycket och eftersom jag är så jädra lat så vill jag göra så lite som möjligt. Att Tom är lat är svårt att tro eftersom han, vid sidan om sitt företagande, arbetar som murarlärare på byggprogrammet i Sala samt att han är kursledare när Nätverket för byggnadsvård i Västmanland anordnar kurser inom lerklining och renovering av jordkällare. Västerfärnebo Mureri & Byggnadsvård utför all typ av murning och putsning som hör yrket till. Det är murning av eldstäder, skorstenar, väggar och annan konstruktionsmurning. I nuläget arbetar han med att mura upp en byggnad i traditionell herrgårdsstil, men med lecablock. 66 – Egentligen tycker jag att murningen med dessa block blir för simpelt att utföra, men jag kunde inte tacka nej till det här projektet, för det är så ovanligt. Tom tycker att det är viktigt att värna om gamla material och metoder. Han är ständigt angelägen om att lära sig mer om det och att kunna använda det praktiskt i sitt yrke. Fördelen med hans arbete är att variera mellan de olika arbetsmomenten, då blir alla typer av jobb kul. – Det är som mest intressant när man får tänka till lite, det är då det blir en utmaning. Det bästa med murningen är att det är skapande, fritt och konstnärligt. Tom Bergström halkade in på byggnadsvårdsbanan när han märkte att det var lättare att arbeta med äldre material och att det vid renoveringar av äldre fasader gick att behålla mycket av originalputsen. 67 Västerås Möbelhantverk AB Peter Tillman, Rune Löwing, Henrik Olofgörs, Susanne Olofgörs Capellansgården, Lillhärad, 725 93 Västerås 021-571 12 info@mobelhantverk.se www.mobelhantverk.se I Lillhärad, utanför Västerås, ligger Capellansgården där Västerås Möbelhantverk har sina lokaler. Sedan 2003 driver Henrik Olofgörs företaget med god hjälp av sin syster Suzanne. Det var deras far, Sven Olofgörs, som vid sidan om sitt arbete som tandläkare startade möbelföretaget i början av 1970talet. Tack vare Svens vänskap med den kända möbelformgivaren Carl Malmsten började snickeriet att tillverka dennes möbler och leverera till butiken på Strandvägen i Stockholm. Sedan mitten av 1990-talet är det dock mer tillverkning av inredning än möbler som dominerar verksamheten, även om företaget fortfarande tillverkar på beställning samt renoverar en del Malmstensmöbler. – Största styrkan är vårt kunnande, vi har stor erfarenhet av skilda tekniker och vi besitter en formgivningskompetens. Båda snickarna här, Peter Tillman och Rune Löwing är utbildade på Carl Malmstensskolor. Vi formger mycket, vilket är uppskattat. Vi får ett funktionsuppdrag som vi löser och integrerar formmässigt i den miljö det ska vara i. Västerås Möbelhantverk har haft offentliga uppdrag, till exempel skrivstolen till Ingvar Carlsson då han var statsminister. Företaget utför arbeten åt Västerås stad, som den nya stadshusentrén, men främst är det Svenska kyrkan som är deras uppdragsgivare. En specialitet är skrudskåpen som används för liggande förvaring av kyrkans textilier. De har även formgett och tillverkat all inredning i nya Önstakyrkan. – Kyrkan har en driftstid på ungefär 90 år innan det är dags att renovera igen och då ska inredningen vara i riktigt bra kvalitet, till skillnad mot en restaurang som byter stil och gör om kanske vart femte år. 68 Västerås Möbelhantverk kombinerar traditionellt hantverk med moderna maskiner, bland annat en CNC-maskin som är en datorstyrd fräs. – Det handlar inte om att ersätta hantverket, utan att maskinen får göra de andra momenten, nötandet. Det ger oss möjlighet att koncentrera oss på det i arbetet som faktiskt skänker värde, som att handsinka lådorna eller tälja handtagsknopparna istället för att borra tusentals hål för hyllbärare och tappar vid byggande av till exempel ett privatbibliotek. Henrik anser dock inte att det alltid är till det bästa att rita möbler med hjälp av datatekniken, som ofta görs idag. De äldre formgivarna utvecklade ett inre öga som kunde se hur möbeln tredimensionellt skulle komma att se ut som färdig. Dessa möbler ser bra ut i alla vinklar. – Datorn är till stor hjälp när vi ritar upp ett förslag åt beställaren, men det kan vara svårt att få en korrekt uppfattning om formernas samspel och dimensioner, proportionaliteten. Det är ett värde i sig att omge sig med vackra saker för att de har en själ och en tanke bakom sig. Människan mår bättre i en miljö där det har lagts ner möda i tingen. Henrik vill ge rådet att ta kontakt med Västerås Möbelhantverk i ett tidigt skede, ta vara på deras kunskap och att våga ställa dumma frågor. Dessutom att inte ha förutfattade meningar om kostnader. – Om man som beställare tänker långsiktigt så blir inte våra möbler dyra. 69 Västmanlands läns museum Karlsgatan 2, 722 14 Västerås 021-39 32 22 lansmuseet@ltv.se www.vastmanlandslansmuseum.se V ästmanlands läns museum bedriver en bred verksamhet riktad till alla. Vi arbetar för att öka insikten om länets historia och berika perspektiven på samtiden och framtiden. Länsmuseets byggnadsantikvarier är experter på länets kulturmiljöer och verkar i länets alla tio kommuner. En viktig arbetsuppgift för oss är att stödja privatpersoner, företag, organisationer och kommuner med råd i byggnadsvård men också med kulturhistorisk värdering och olika typer av utredningsuppdrag. Vi har utbildning och kompetens inom byggnadsvård, arkeologi, historia, etnologi, konstvetenskap, arkitekturhistoria, restaureringskonst och GIS. Länsmuseet har även goda erfarenheter av utredande arbete inför exempelvis ombyggnationer, kommunal planläggning, byggnadsminnesförklaringar eller uppförande av vårdprogram. Genom vårt breda arbetsfält är vi väl förtrogna med arbetsområdets lagstiftning så som Kulturmiljölagen, Plan- och bygglagen och Miljöbalken. Länsmuseets byggnadsantikvarier har en specifik kunskap om länets regionala och lokala kulturarv och har stor erfarenhet av fältarbete och kulturhistorisk värdering. Länsmuseet har mycket god vana vid inventeringsarbete, dokumentation och kulturhistorisk värdering genom arbeten med att ta fram nya kulturmiljövårdsprogram i flera av länets kommuner. 70 71 Wedman arkitektateljé Stina Wedman Norrby , 644 36 Torshälla 016-34 45 80, 070-67 68 69 5 hej@wedman.nu www.wedman.nu I ett av gårdens uthus har arkitekten Stina Wedman sin ateljé. Efter flytten till Torshälla 1997 driver hon sin egen verksamhet, efter att ha arbetat både på privata kontor och på Riksantikvarieämbetet. – Jag är ute efter att ha intressanta och trevliga uppdrag, inte efter att bli stor. Har man ett större företag kan man få andra typer av uppdrag, men jag trivs med det här och samarbetar gärna med andra. I arkitektrollen ingår allt ifrån behovsanalys till idéskiss, vårdprogram, arkivstudier och arbetshandlingar. Uppdragen handlar i mångt och mycket om det byggda kulturarvet, intresset för kulturhistoria och formgivning gör att projekten finns inom byggnadsvård och restaurering. Att arbeta med gedigna material och genomtänkta detaljer ger henne väldig tillfredsställelse. – Blocksteg av granit i en trappa, sån’t gör mig lycklig! Stina, som har rötterna i den ångermanländska landsbygden, har med sin bakgrund stor förståelse för äldre landsbygdsbebyggelse, uppskattar gott hantverk och känner till mödan bakom. – Jag vill se helheten, se huset i landskapet. Jag älskar uthus och ekonomibyggnader och tycker att det är viktigt att de finns kvar. Det är en kulturgärning om de bevaras. Drömprojektet för Stina vore att rita en stor lantbruksbyggnad, väl anpassad till 72 platsen och byggt med gedigna material. Allmogens byggnadsmaterial intresserar Stina mycket. Detta intresse resulterade i boken Stickspån – pärt, spiller, spilkspån, skriven av Stina och utgiven av Riksantikvarieämbetet. Stickspån var det kanske vanligaste taktäckningsmaterialet på den svenska landsbygden mellan 1850-1950. – Jag tycker om olika typer av landskapshus, som västerbottenhus, skånelängor, närkestugor och Ångermanlands korsbyggnader. Det är hus som är byggda med tradition. Förr var man begränsad av materialen som fanns i de olika delarna av landet och därför skiljer sig husen åt utseendemässigt. Begränsningen gav fina proportioner på fönster, timmerstockens längd dimensionerade husbredden och så vidare. Då blev det aldrig fel estetiskt, även om ingen arkitekt var inblandad. Stina anser att dagens byggande kan vara svårt eftersom valmöjligheterna är otaliga då det gäller material, former och tekniker. Begränsade resurser är, till viss del, bästa sättet att bevara kulturmiljön. Annars är det lätt att byta ut all ursprunglighet, kanske utan att reflektera. – Mitt råd till den som köpt en äldre byggnad är att göra så få ingrepp som möjligt. Lev i och med huset, minst ett år under alla årstider innan några större förändringar görs. Följer man inte husets förutsättningar så har man kanske köpt fel hus. Försök att tänka självständigt och snegla inte på hur grannen gör. Man måste inte ha öppen planlösning och pool för att leva ett gott liv! 73 Woodisol AB Kent Andersson Metallverksgatan 9, 721 30 Västerås 021-448 06 30, 070-315 69 20 kent@woodisol.se www.woodisol.se D et är skillnad på isolering och isolering. Det finns isolering gjord av syntetiska material som kan vara cancerframkallande och irriterande för huden och de som arbetar med den. Och så finns det isolering tillverkad av trämassa, samma råvara som ligger som grund för till exempel tillverkning av blöjor. Woodisol AB i Västerås säljer den sistnämnda av isoleringarna. – Folk förstår inte alltid hur stor skillnad det är på olika typer av isolering. Träfiber har en hög densitet och lufttäthet vilket gör att ingen plastfolie krävs. Dessutom isolerar träfiber 25 % bättre än syntetiska material. Kent Andersson har sålt träfiberisoleringen i över tjugo år och känner materialets egenskaper väl. Hans företag Woodisol AB huserar tillsammans med FeelingWood i rymliga lokaler i Kopparlunden i Västerås. Där finns också en liten byggbutik med passande produkter till isoleringen, såsom drevremsor, vindpapp och mer därtill. Företagets produktionsanläggning ligger vägg i vägg, där hårdpressade trämasseblock mals ner och blir till träfiberull. Råvaran är svensk gran och tall, som har tillsätts med 5 % brandskyddsmedel. Woodisol AB isolerar hus i hela Mellansverige och anläggningen i Västerås förser den svenska, norska, danska, tyska och franska marknaden med ThermoCells träfiberisolering. Träfiberisoleringen säljs både i lösull och i skivor, FeelingWood. Dess egenskaper efterliknar sågspånens, 74 som man förr i tiden tätade husen med, men med tre gånger bättre isoleringsförmåga. Många flerfamiljshus byggda på 1950 och 60-talet slukar stora mängder energi. Woodisol AB isolerar då dessa vindar genom att blåsa in träfiberlösullen i byggnadskonstruktionen. Denna metod gör att isoleringen kommer in i alla skrymslen och vrår och inget tätskikt och ingen luftning behövs. Kunderna består av många bostadsrättsföreningar, kommuner, kommunala bostadsföretag samt privatkunder med lösvirkeshus. Woodisol AB använder sig av lätta lastbilar när lösullen ska blåsas in, vilket är en fördel på trånga gårdar. – Det finns ingen produkt som passar bättre på våra gamla vindar än träfiber, mest tack vare dess fukttransporterande egenskaper samt att det helt enkelt isolerar så bra. Det är därför det har varit så roligt att hålla på med det här i över tjugo år. 75 Yvonne Axelsson Arkitekt 076-026 55 79 ark.yvonneaxelsson@gmail.com Y vonne Axelsson är arkitekten som alltid vurmat för gamla hus. Hon är själv fastighetsägare till en byggnadsminnesmärkt flerfamiljsfastighet i Arboga som vid köpet hade omfattande renoveringsbehov. Rumsindelningen behölls och våtrum placerades i sekundära utrymmen vid renoveringen. – Utmaningen var att få byggnaderna att bli fungerande bostäder utan att själen flyttade ut. Det är en sport att göra en varsam renovering eller ombyggnad så att husen på sikt kan klara sig minst lika många år till. Vi har ett kulturarv att förvalta till kommande generationer och det innebär ett stort ansvar för vad vi företar oss med dessa byggnader i vår tid. Yvonne är utbildad vid KTH i Stockholm med kurser inom byggnadsvård, varsam ombyggnad och ekologiskt byggande. Hon har arbetat i Arboga, Köping, Stockholm och Skellefteå. – Jag tilltalas av långsiktigt hållbara lösningar, hänsyn till miljön och val av sunda material. Våra gamla traditionella byggtekniker platsar även i modern nyproduktionen och bör användas mycket mer än de gör idag. I stora delar av landet har vi till exempel fantastisk lera som är ett oerhört bra byggmaterial som vi nästan helt glömt bort. Dessutom får vi inga byggskandaler om vi håller oss till tekniker som fungerat i vårt klimat i flera hundra år. För Yvonne är det viktigt att lyssna på kundens önskemål, behov och visioner. Hon vill hjälpa beställarna att förverkliga sina egna drömmar. – Helst skall slutresultatet bli bättre än de föreställt sig, då har vi gjort det bra. 76 Ofta blir det också både billigare och mindre att göra när jag varit med i projektet från början. Yvonne besitter material- och fackkunskapen och förmedlar dessa till sina kunder genom att berätta varför de ska välja till exempel linoljefärg i stället för de moderna produkterna. – Inga material är underhållsfria, men linoljefärgen fungerar bättre över tid och är dessutom mycket, mycket enklare att underhålla än de modernare varianterna. Det är en gammal beprövad produkt med förhållandevis låg miljöpåverkan och gör man arbetet ordentligt från början så blir det enklare att underhålla med tiden. Yvonne anser att ju fortare hjulen snurrar ute i samhället, desto större behov av förankring behöver vi människor bakåt i historien. Det finns en inbyggd trygghet i gamla hus. De har stått där långt före vår tid och kommer att stå kvar långt efter oss. De innehåller ofta stor omsorg i detaljerna och är byggda med sunda material i god kvalitet. – Det kanske inte passar alla att bo i ett äldre hus, men håll då tassarna borta från dessa! Köp då inte ett gammalt hus, bygg då hellre ett nytt och modernt och låt oss husnördar och ruckelräddare ta hand om de äldre byggnaderna istället! Ingen kommer på tanken att piffa upp ramen på en värdefull antik spegel med lite högblank akrylatfärg för att den ska vara trendig just nu. Ingen köper en rosenbuske och pillar av de flesta kronbladen för att det skall se ut som en tulpanbuske i stället. Samma sak med gamla byggnader. Jag hjälper er gärna både med att bygga nytt på ett hållbart sätt och att vårda det gamla med respekt. 77 Öbergs Retortgatan 3, 721 30 Västerås 021-15 07 70 tommy.schiller@obergs.nu www.obergs.nu Ö bergs grundades redan 1896 och vid 1900-talets början fanns i Västerås hela nio butiker i kedjan. Idag är allt samlat under ett tak och företaget drivs av Tommy Schiller med ett tjugotal anställda. Öbergs av idag har höga ambitioner. Det är ett företag i tiden som satsar på miljö-, kvalitets- och servicetänkande. De vill vara den främsta leverantören inom hemmiljö och inredningsdesign både vad gäller att utveckla och inspirera till det nya, men också att bevara vårt kulturarv. 78 – Gamla kåkar ska målas med traditionella färger. Man ska inte blanda många olika färgtyper, då det kan bli problem med blåsbildningar i underliggande färgskikt. Husen mår bäst av att få samma färgtyp som huset målades med från början. 79 Arboga kommun Att promenera i Arboga är att vandra i nutid och dåtid. Moderna miljöer samsas med byggnader och kullerstenar från svunna tider. Öhrströms gård, Arboga museum Köpmannen Anders Öhrströms hus från år 1846 har varsamt renoverats. Här är idag Arbogas stadsmuseum inrymt. Örtagården Arboga stadskärna Elektricitetsverket Arboga har en fantastisk historia som känns levande än idag, inte minst i den välbevarade stadskärnan. Arbogas innerstad tillhör en av landets absolut äldsta och mest välbevarade stadskärnor. På nationell nivå är stadskärnan klassad som riksintresse för kulturmiljövården. Byggnader eller fornminnen, kulturföremål eller landskap som en gång gått förlorade kan inte återskapas. Det ställer krav på en omsorgsfull förvaltning av den miljö som människan format. I byggnadsordning för Arboga stadskärna anges förhållningssätt till karaktärsdragen i den bebyggelse och de miljöer som speglar olika epoker i stadskärnans historia. Kunskap om den befintliga miljöns värden och kvaliteter är en förutsättning för bevarande och byggnadsvård. Det lilla elektricitetsverket från år 1899 i hörnet av Herrgårdsbron kan räknas till en av Arbogas mest intressanta byggnader. Byggnaden klassas som den sjätte intressantaste i Sverige i sitt slag. Det som gör huset så speciellt är den välbevarade och tidstypiska exteriören. Speciellt är även det vackra och utsmyckade utledningstornet på taket. En av de gamla vattenturbinerna från elektricitetsverket finns bevarad och uppställd i Strandparken i Arboga som ett kulturhistoriskt minne. Västerlånggatan Västerlånggatan är en av Sveriges äldsta gator och sägs vara den som beskrivs i ordspråket “gammal som gatan”. Många av gårdarna som tidigare var hantverks- och köpmannagårdar är idag privatbostäder, men på gården på Västerlånggatan 1 är man välkommen att titta in och beundra den pittoreska utsikten. 80 Bostadsområdet Örtagården är ett exempel på ny bebyggelse i stadskärnan som harmonierats med befintlig bebyggelse, miljö och struktur av värde för stadskärnans karaktär och kulturhistoria. Välkommen att kontakta Arboga kommun! Arboga kommun 0589-87000 arboga.kommun@arboga.se Besöksadress: Rådhuset, Smedjegatan 5 Brandstationen Gamla brandstationen är från år 1897. I början av 1980-talet flyttade räddningstjänsten därifrån och idag är Brandsta ett mycket charmigt aktivitetshus för ungdomar. Låt dig inspireras av Arbogas historia! I Arboga kan du strosa omkring i en utställning som är öppen året runt, se unika byggnader och besöka museer och kyrkor från 1100-talet och framåt. De guidade vandringarna i Arbogas genuina och fina miljö, är mycket populära och efterfrågade. För dig som vill gå en guidning på egen hand erbjuder Arboga turistbyrå ljudguider på MP3 spelare. 81 Norbergs kommun I Norbergs kommun finns ett fantastiskt kulturarv att låta sig inspireras av. Här finns allt från rekonstruerade medeltida timmerhus till 1800-talets stadsgårdar, bergsmansgårdar, modernismens byggnader och gruvlavar i betong. Det finns mycket att lära känna och många goda exempel på byggnadsvård. Norbergs kommun äger många kulturbyggnader, omkring 40 stycken, och är därför en beställare av byggnadsvårdarbeten. Ständigt pågår något projekt, nu närmast skall målningen av Södra schaktets lave i Kärrgruvan genomföras. Under renoveringen av laven 2013 visade det sig att färgsättningen inte var original. Nu kommer ursprungsfärgen tas upp igen, med starkare grön ton på fjällpanelen och ockragula foder tillsammans med den äldre, ljusare falu rödfärgen. På sikt kommer denna nya färgsättning även gälla för andra gruvmiljöer som det intilliggande Maskinhuset. Renoveringen av Färdestugan sker i form av kurser som arrangeras i samarbete med Nätverket för byggnadsvård, studieförbundet Vuxenskolan och Norbergs kommun. Norbergs centrala delar bebyggdes redan under medeltiden och är den äldsta ”staden” i Bergslagen. Stadsgårdarna ligger idag på samma plats som då, men bebyggelsen är från 1700och 1800-talen. Missa inte heller kommunhuset från 1958 med mosaiker som beskriver Norbergs historia. 82 Gå gärna på stadsvandring och läs skyltarna på husen. Information om vandringen finns på skyltar invid torget och på turistbyrån där. Välkommen till Norberg och njut av det byggda kulturarvet och de djupa dagbrotten! Norbergs kommun Box 24, 738 21 Norberg Information 0223 290 33 (om våra byggnader) eller 290 30 (turistbyrån) www.norberg.se info@norberg.se 83 Anders Franzéns tio budord om byggnadsvård 1. Låt inte huset förfalla Se regelbundet över tak och takavvattning. Rätta till takpannor som kommit på sned. Håll rent i hängrännor, stuprör och lövfällor. Håll ett öga på fönster och dörrar: de ska gå fritt i karmen, lås och haspar får inte kärva. Smörj gångjärnen! Ta fram hyveln om det behövs – det arbete du lägger ned på fönstret i dag har du igen flera gånger om i morgon. Se till målningen på fasad, fönster med mera. Solen tar hårdast på sydsidan, och där kan du behöva underhålla med tätare intervall. Titta till grunden: att ventilerna fungerar, att marknivån inte är för hög. Låt inte buskar och träd komma för nära! 2. Använd traditionella material och metoder De traditionella materialen är billiga – framför allt om man räknar med livslängden – och lätta att begripa sig på. Lita på att det som faktiskt fungerat i hundratals år är bra för ditt gamla hus: tegelpannor, rödfärg, kalkbruk, linoljefärg med mera. Nya material är kanske bra för nya hus... 3. Låt huset vara med och bestämma Det gäller först och främst de stora dragen. Du som just köpt ett äldre hus - nollställ dig, pröva husets egen planlösning innan du tvingar på det en modern vision. Förutom badrummet brukar de flesta funktioner kunna inrymmas utan alltför 84 stora ingrepp. En förståndigt gjord tillbyggnad kan vara ett bra alternativ. Budet gäller även i smått. Var de gamla, skadade fodren eller knutbräderna av hyvlat virke så ska du använda hyvlat också till de nya. Var de sammansatta på ett tidstypiskt sätt, så gör de nya likadant! 4. Tänk efter, ta dig tid Om du just köpt huset: bo i det en tid innan du gör om allt. Kan du rusta ett rum i taget – gör det. Du lär dig efter hand vad du och huset klarar av. Förhasta dig inte, eftersom vissa misstag inte kan repareras.Du som haft huset länge: ta reda på vad som är den rätta metoden för vad som behöver göras. Det gamla huset tål oftast att vänta ett halvår, tills du vet säkert hur du ska gå fram. 5. Fråga om råd – på flera ställen Tro inte att du ensam kan allt! Tro inte att den byggmästare du frågar först kan allt! Ta in priser från flera, be om referenser och ta en noggrann titt på dem. Fråga deras tidigare kunder. Den hantverkare som säger ”det går inte” menar ofta ”jag kan inte” eller ” jag vill inte”... Den som däremot säger ”vi försöker, jag vill lära mig” är av det rätta virket. I nybyggnadssektorn har alla tvärsäkra svar på varje fråga, och det finns alltid en standardlösning. Inom byggnadsvården finns det i stället ofta flera vägar att gå, och samma fråga till två personer ger kanske olika svar. Därför måste du skaffa dig mera kunskap, så att du kan ställa rätt fråga. Läs alla handböcker du kan komma över, och utnyttja gratis rådgivning hos länsmuseum och stadsarkitekt. 6. Planera Både små och stora byggen sparar pengar på planering. I ett gammalt hus kan man kanske bevara originaldelar av hög kvalitet, eller åtminstone det gamla utseendet, om man planerar förståndigt. Ett måttbeställt fönster kostar ju sällan mera än massproduktionen, men får högre kvalitet och kan monteras med mindre kringarbete – men har längre leveranstid. Men vad betyder ett par månader extra, för en detalj som du skall se och använda i många år? Ta in offerter, be om referenser, och beställ i god tid! 7. Bevara, återanvänd, spara Spara allt som inte hindrar eller gör skada. Kasserar du originaldelar kan det bli mycket dyrt att nyanskaffa, när du ångrar dig en vacker dag... Dörrar, beslag, lister med mera kan återanvändas på andra ställen i huset. Ta därför loss dem försiktigt! Och är det något som du inte kan ha kvar i funktion kan du i alla fall spara det i något lämpligt förråd – kanske ändrar du dig, kanske är nästa ägare mera intresserad. Om du trots allt inte vill behålla de gamla fönsterbågarna med blåst glas, eller en gammal dörr – sätt in en annons och skänk bort dem! Det finns oftast någon annan som behöver det du har för mycket av. 8. Kräv inte nyskick år än, och ser faktiskt helt naturliga ut i ett gammalt hus. Gör inte några konstlade ansiktslyftningar... De traditionella färgerna, som rödfärg, linoljefärg och kalkfärg, är så kallade offerskikt. De bryts ned och mattas med tiden, utan att ställa till skada på sitt underlag. De har bland annat därför större variation i kulör och glans än de moderna färgtyperna. Men det är ett extra plus för den sinnlige husnjutaren. 9. Undersök hur huset såg ut från början Leta rätt på foton av hur det såg ut förr i tiden. Ta framför allt vara på huset i sig, som källa till kunskap. Skrapa eller slipa dig ned genom färglagren, och undersök hur man målade förr. Till exempel kan gamla färgsättningar vara mycket njutbara än i dag. Har huset byggts om? Då kan du med hjälp av gamla foton eller ritningar lista ut var dörrar och fönster ursprungligen satt, och kanske ta upp dem igen. 10. Dokumentera vad du gör Fotografera, rita av eller mät upp före och efter en ombyggnad. Det kan vara till både nytta och nöje i framtiden! Du kan stolt redovisa din insats, men när du säljer huset kan också nästa ägare få en vink om hur det såg ut förut. Han vill kanske ha en dörr där du spikade för ... Anders Franzén är byggnadsantikvarie med egen verksamhet i Uppsala. Vänta dig inte att ett hundraårigt hus ska se perfekt ut. Acceptera att det åldrats och fått sina rynkor och gråa hår. Ett nött handtag eller en sliten tröskel kan fungera i många 85 INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD Följande sidor ingår i serien Information om byggnadsvård utgiven av länsstyrelserna i Gävleborgs,Västmanlands och Örebro län. Utgivning har skett med stöd av Riksantikvarieämbetet. Text och illustrationer: Blomberg & Linscott Arkitekter Grafisk form: Oform Tryck: Sahlanders Grafiska AB 1999. Bladen kan beställas från länsstyrelserna i Gävle, Västerås och Örebro eller hämtas från www.raa. se/trad&bygg2000 Ditt länsmuseum kan ge ytterligare råd och tips om bra hantverkare. Fönster drevning tvärpost karm hörnjärn mittpost I äldre murade hus är karmen ofta använd som form för fönstervalvet. Ibland sticker karmens över och understycken in i muren, så kallade horn. Skarven mellan karm och mur tätas på utsidan med bruk. Material båge spröjs Beslag 1700 1800 1850 1890 Stugorna på landsbygden fick glasade fönster först i början på 1700-talet. Dessa hade små handblåsta glasrutor, sammanfogade med blyspröjsar i en träbåge. Fönstren hade ofta utvändiga luckor som stängdes till natten. Mot slutet av 1700-talet kunde man tillverka lite större glasrutor och då gjordes fönstren också större. Glasen sattes i en träbåge med träspröjsar. Bågarna spikades oftast fast i karmen, bara enstaka var öppningsbara och hängda på gångjärn. Under 1800-talet började man använda innanfönster för att få ett bättre inomhusklimat. Det var lösa innerbågar, som sattes i till vintern och tätades med klisterremsor. Under första hälften av 1900-talet infördes det kopplade fönstret med två utåtgående bågar och de senaste 10–15 åren har treglasfönster börjat användas. De blir väldigt tunga och bågarna måste göras mycket kraftiga. De passar därför inte så bra i gamla hus. När man tillverkade fönster förr, valde man noga ut virket. Det skulle vara tätvuxen kärnfura för att hålla länge. Sammanfogningen av bågarna gjordes med tappar och träplugg. Lim användes inte och bågen kan därför lätt tas isär och repareras. I ett timmerhus står karmen fritt i ett större hål för att inte hindra timrets sjunkning. Skarven mellan karm och vägg drevas och fodret täcker skarven. 86 foder Fram till slutet av 1800-talet spikades beslagen fast i bågen med smidd spik. Senare användes skruv. Beslagens utseende har varierat genom tiderna, de från 1700talet är formrika och sirliga medan beslag tillverkade på 1800talet är raka och strikta. Ett fönster och dess delar. Nedan: Hörnjärnen hjälper till att göra bågen stabil. Exempel från olika tid. 1900 Enklare renovering – ommålning • • • Om fönsterbågen är stabil och pluggarna i hörnen inte krupit ut Om hörnbeslagen inte är rostiga Om inga rötskador finns (känn med kniv) För målning av fönster är linoljefärg bäst. Den tränger in i träet och fäster bra på hyvlat virke. Det blir lätt att måla om och man behöver inte skrapa bort gamla färglager som sitter bra fast. Det är dock viktigt att måla mycket tunt, annars torkar färgen alltför långsamt. Kittet bör vara traditionellt linoljekitt. Ungefärlig kostnadsjämförelse mellan renovering och byte av fönster. Typfall 1–5. Ungefärlig kostnad om man lämnar bort allt jobb. Moms och material ingår i priset. Ê Renovering av ett fönster med två bågar. En tas isär och bottenstycket byts. Befintliga innanfönster. Målning. Glas Under 1800-talet tillverkades glasrutor av en blåst cylinder som skars upp och planades ut. Glaset blev tunt, lite ojämnt och speglar ljuset vackert. Både gammalt och nytt blåst glas finns att köpa idag. Skador Vattnet som rinner på fönstrets utsida gör att den nedre delen av fönstret är särskilt utsatt. Det är i bågens och karmens bottenstycken som man oftast får rötskador. Man får också se upp med röta i virket bakom hörnjärnen. Även om beslagen är rostiga kan man oftast renovera dem. Om man behöver komplettera finns numera nytillverkade kopior av gamla modeller att köpa. Eftersom gamla fönster är tillverkade av mycket bra virke, lönar det sig att underhålla dem. Även svårt skadade fönster kan repareras med gott resultat. Det som behöver göras är: • Demontera hörnjärnen och rostskyddsbehandla dem. • Ta bort kitt och lyfta ur glas. • Skrapa bort löst sittande färg och slipa med sandpapper. • Dra ur pluggarna och ta isär fönsterbågen. • Skarva i rötskadade delar med nytt virke av god kvalitet. • Sätta ihop fönstret igen och återmontera de rostskydds behandlade hörnjärnen. • Måla på samma sätt som vid enklare renovering. Lyft av fönsterbågarna och sätt i en skiva i fönsterhålet så länge. Ta bort löst sittande kitt. Skrapa bort löst sittande färg och slipa lätt med fint sandpapper. Om fönstret är målat med plastfärg måste man skrapa bort all färg. Det går att torrskrapa, men det är lättare om man värmer med kittlampa. Grundmåla med utspädd färg i falsen där kittet är borta. Kittkomplettera. Grundmåla hela bågen, stryk en gång med utspädd färg och en gång med outspädd färg. Man ska måla mycket tunt och låta färgen torka mellan strykningarna. Omfattande renovering • Om det finns rötskador i bågen och/ eller karmen • Om hörnjärnen är rostiga och deformerade • Om fönstret är skevt och instabilt och träpluggarna har krupit ut Fönstret måste tas isär. Om man själv inte är snickarkunnig är det bäst att lämna bågarna till en snickare eller fönsterhantverkare. Lagning av omgivande ytor ute och inne Ë Tillverkning av två nya fönsterbågar (kopior av de gamla) till en befintlig karm. Befintliga innanfönster. Målning. Ì Tillverkning och insättning av ett helt nytt fönster med karm och bågar (kopia av det gamla). Nya innanfönster. Målning. Í Tillverkning och insättning av ett nytt måttbeställt kopplat fönster med karm. Målning. Ê Ë Ì Í Î Î Nytt standardfönster med avvikande mått. Insättning och målning. Lagning av omgivande ytor invändigt och utvändigt tillkommer. 87 INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD Mark och grund Om källarens jordgolv består av humushaltigt material bör man gräva ur detta och grusa med kapillärbrytande stenmaterial. I extrema fall kan man prova avfuktning med avfuktningsaggregat av kondenstyp. Stengrund Sänk marken och ta bort sly och högt gräs så att grunden kommer fram. Håll tillbaka buskar och rabatter och plantera inte träd för nära huset. Mark Byggnader på landsbygden placerades traditionellt på mark som inte var odlingsduglig, på åsar, bergknallar eller i skogsbryn. Sådan mark ligger ofta högt och torrt och en byggnad kan där klara sig med en relativt enkel grundläggning. När gårdarna flyttades ut ur byarna vid skiftena, hamnade de ibland mitt i odlingsmarken, på platser med fuktig och tjälskjutande jord, varvid större krav ställdes på grundläggningens utförande. Marken och vegetationen intill husen och husgrunderna har stor betydelse för byggnadens fortbestånd. Mark som lutar in mot grunden leder vattnet rakt in under huset. Rabatter anlagda intill grunden behåller fukten och växer också gärna upp på träfasaderna med rötskador som följd. Genom tillväxt av jordlagret från förmultnade växter pågår en ständig ”landhöjning” kring husen. Marken bör hållas minst 15–20 cm lägre än allt trävirke. Detta ”skyddsavstånd” måste man återerövra med jämna mellanrum. 88 I timmerhusets grund är det i princip stenarna under knutpunkterna som bär. Resten av stenmuren är utfyllnad för att täta mot drag och för att hindra djur från att bosätta sig under huset. Oftast är grundläggningsdjupet ganska litet – långt ifrån frostfritt djup – och både sockel- och hörnstenarna rör sig på grund av tjälen. Grundstenar kan behöva rättas till, höjas eller sänkas. Ibland kan en stor grundsten under marken ha flyttat sig ganska långt bort, men det lönar sig att leta efter den i stället för att skaffa en ny. Om marken har dålig bärighet kan man gjuta en betongsula under en eller flera grundstenar för att hindra tjälskjutning. Stenmuren mellan grundstenarna underhålls genom att man stoppar in de stenar som fallit ut. Modern byggteknik förespråkar att grunden skall vara indragen i förhållande till väggen. Men grundmuren till ett gammalt Tät grund De äldsta bostadshusen har en låg, oventilerad grund där bottenbjälklaget mer eller mindre ligger direkt på marken inbäddat i en fyllning av jord, grus eller sand. I timmerhusets grund är det stenarna under knutpunkterna som är bärande. hus är nästan alltid bredare än huset och måste så förbli av både utseende- och stabilitetsskäl. Panelklädda väggar avslutas traditionellt nedtill av en snedställd bräda, fotbrädan, som för ut vattnet över grunden. Behåll den och byt den vid behov. Skorstensfundament Fundament till skorstenar och eldstäder kan bestå av enbart sten eller av trä och sten i form av knuttimrade kistor med stenfyllning. Det är inte ovanligt att dessa grundkonstruktioner har satt sig på grund av sin tyngd redan när huset var nybyggt, för att sedan stå stilla. Sådana gamla sättningar behöver sällan åtgärdas. Källare Sänk marken till 15–20 cm under allt trävirke. Vattnet från ett stuprör måste ledas bort. Om marken lutar mot grunden, slänta den så att den blir som lägst ca 1–1,5m från huset. Ett vanligt problem i källare är svampangrepp. Ofta beror det på att det är för fuktigt och för varmt. I en tillräckligt torr och kall källare kan svampen inte växa. Om det är för varmt i källaren kan man behöva fylla på med isolering ovanpå valvet. Om det är fuktigt, undersök om det rinner in vatten, t ex från stuprör i närheten. Problem med svamp i en källare har oftast samband med att det är för fuktigt och för varmt i källarutrymmet. 89 INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD Luftad grund golvbrädor fotbräda fyllning dynstock Tät grund där bottenbjälklaget ligger direkt på merken i en fyllning av jord, grus eller sand. Konstruktionen ger ett tätt och dragfritt golv. golvbrädor fyllning näver eller papp blindbotten bärlina fotbräda lufthål Den täta grunden med golvet nära marken efterträddes av en grundkonstruktion med upphöjt golvbjälklag. För att få ett drägligt inomhusklimat isolerades golvbjälklaget, oftast med sågspån eller torvmull. Utrymmet under bjälklaget ventileras genom lufthål i stengrunden. Konstruktionen kallas torpargrund och finns i de flesta äldre bostadshus på landsbygden idag. Fukt och rötskador i bottenbjälklagen är ett vanligt problem. Förutom läckande rör, markfukt och dålig vattenavledning runt huset kan orsaken vara alltför god värmeisolering. De senaste decennierna har man ökat isoleringen i bottenbjälklagen för att få varmare golv och spara energi. Det innebär att kryputrymmet under golvet blir mycket kallt och även om marken är torr riskerar man att få rötskador i golvet genom att fuktig luft kommer in utifrån och kondenserar på bjälklagets undersida. Särskilt under sensommaren, när den varma uteluften har en stor relativ fuktighet är detta en risk. Att ventilera vid rätt tidpunkt, när luftfuktigheten är låg, är ett sätt att minska risken för kondens. Man kan också tillföra värme i krypgrunden. Om man har ett hus med torpargrund som fungerar bra ska man tänka sig för innan man ökar isoleringen i bottenbjälklaget och rubbar den känsliga balansen. Kalla golv kan också bero på drag i bjälklaget. Då ska man täta bjälklagets anslutning mot ytterväggen. Uthusgrunder Ett litet uthus brukar ha en grundläggning som består av fyra hörnstenar. Det vanligaste problemet är att grundstenar Ventilerad grund, torpargrund, med upphöjt golvbjälklag och lufthål i stengrunden. Bottenbjälklaget är isolerat för att ge ett bra inomhusklimat. Närmast ytterväggen finns oftast något mer isolerande material, t ex torvmull. Golvbjälklaget är inte ihopbyggt med ytterväggen, det kan röra sig fritt och kan bytas ut. Marken under huset hålls varm och torr genom att värme läcker ner genom golvet. På väldränerad torr mark fungerar denna konstruktion bra och ger ett tätt och dragfritt golv. Det är viktigt att den markfukt som även i torra lägen tillförs bjälklaget underifrån kan ventileras upp genom golvet. Modern golvlack, linoleum eller plastmatta på golvet kan göra att fukten inte kan ventileras bort, med rötskador och svampangrepp som följd. 90 Fotbrädan för ut vattnet över grunden och man får räkna med att byta den oftare än panelen. golv mushylla stolpe syllram Större uthusbyggnader är ofta grundlagda på stolpar av sten eller trä, särskilt om byggnaden ligger i en sluttning. Ett litet uthus har oftast en grundläggning som bara består av fyra hörnstenar. sjunkit och att marken har höjts med röta i väggens nedre del som följd. Större uthus är ofta grundlagda på stolpar av sten eller trä, särskilt om byggnaden ligger i en sluttning. Ibland är utrymmet mellan stolparna täckt med brädor, ibland har man byggt en hel stenmur. Trästolparna står på grundstenar. Skador uppstår om marken höjts, så att stolpen står i fuktig jord eller genom att grundstenar förskjutits på grund av tjälen. Lämpliga åtgärder är att sänka marken så att grunden kommer fram och att leda bort vatten. Eventuellt kan man bli tvungen att lyfta byggnaden med domkrafter för att justera grundstenarna. Ibland kan man behöva gjuta en betongsula under en eller flera grundstenar, om marken har dålig bärighet. Vid byggnader grundlagda på stolpar handlar det om utbyte eller upprätning av skadade stolpar. Grundläggning av härbren och magasin. I syllramens hörn står stolpar som syllen ligger på. Syllen består ofta av en halv stock som ligger med bredsidan ner. Den kallas mushylla för att den hindrar möss och andra smådjur från att ta sig in. Tyvärr kan man inte räkna med att insatsen varar för evigt, man får hålla efter grunden och justera marknivåerna då och då. Härbren och magasin De uthus som man i äldre tid lagt ner mest möda på är härbren och magasin, där säd och andra dyrbarheter förvarades. Dessa byggnader är mycket välbyggda och det gäller även grunderna, som har utrustats med ett extra syllvarv, syllram, i kraftiga dimensioner. I syllramens hörn har man ställt 0,5–1 m höga stolpar och på dessa är den egentliga syllen lagd. Denna gedigna konstruktion har bidragit till att dessa byggnader tillhör de äldsta träbyggnaderna som finns kvar i landet – flera är medeltida. Om marken ligger för högt får ramsyllen rötskador. Att byta eller laga en ramsyll är ett kvalificerat arbete som bör utföras av en yrkeskunnig timmerman. 91 INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD Plåttak Rensopning och rensning av stånd-rännor och stuprör bör göras varje år efter lövfällningen. Ommålning Regelbunden ommålning med ganska täta intervall skyddar taket och lönar sig på sikt. Enklast är det om man målar vart 4:e–5:e år. Då behöver man oftast bara borsta, tvätta och måla en gång. Man bör måla om minst vart 8:e–10: e år. Skrapa bort löst sittande färg, skrapa och stålborsta Från och med 1920-talet utförs Svartplåt i litet format, Från 1850-talet finns täckningenmed förskjutna tvärfalsar. rostfläckar. Hela taket borstas 45x59cm. formatet 60x120cm. och spolas rent. Grunda rostiga partier med rostskyddsfärg, Takplåt måla alla falsar en gång och stryk hela ytan en gång när första De första plåttaken kom på 1700- talet och bestod av ca 1 mm målningen torkat. tjocka smidda plåtar som kunde falsas samman genom uthamTraditionellt målas plåt med en blandning av rå och kokt ring av kanterna. Taktypen förekom främst i högreståndsmiljö. linolja tillsatt med färgDen obehandlade järnplåpigment. Sådan färg finns ten kallas svartplåt. Den fortfarande att köpa och är galvaniserade järnplåten blev oöverträffad för målning på vanlig vid sekelskiftet 1900 gamla plåttak. Som grundoch plåttak började därmed färg är blymönja erkänt bra läggas även på lite enklare mot rost, men ersätts idag på byggnader. Idag används grund av sin giftighet av nya fortfarande galvaniserad plåt rostskyddsfärger. för takläggning. Det är inte självklart att Underhåll och plåttak ska vara svarta, även ommålning om de allra äldsta ofta målaAtt reparera eller lägga ett des så. Det är inte ovanligt Målningsarbetet utförs med Plåtslagaren undersöker falsat plåttak är ingenting fördel vid ihållande vackert med röda eller grå, någon falsarna och avgör om det väder och hellre på försomgår att reparera. för ”gör-det-självaren”. Men gång gröna plåttak och det maren än på eftersommaren, underhåll kan man delvis finns ingen anledning att byta då daggen kan vara besväklara själv. rande. ut ursprunglig kulör. 92 plåtarbeten är t ex listbeslag och fönsterbleck. Vid reparation av sådana bör man alltid ha det gamla beslaget som förebild; detta gäller även storleken på plåtbitarna. Reparation Om taket läcker eller ser mycket rostigt ut: Anlita en plåtslagare! Be gärna om referenser på arbeten han gjort av liknande slag. Takets svaga punkter är ränndalar, takrännor och genomföringar. Falsarna angrips först, de blir ”svullna” av rost. Enstaka takplåtar kan bytas om skadorna är lokala, men ny och gammal plåt måste kunna falsas ihop, vilket innebär att falsen ska klara uppbrytning och ihopfalsning igen utan att plåten går sönder. Sinuskorrugerad plåt Underlagstak Pannplåt Skorsten från 1910-talet inklädd med falsad plåt. Omläggning Om taket måste läggas om bör man välja omålad galvaniserad plåt i skivforTakfotsdetalj som visar avslutningen mat, inte bandplåt. Plåten av plåten i takfoten, där framkanska målas först efter 3–5 ten traditionellt bara är nerknäckt en aning (ankantad). Plåten sticker år, när den har mattats ner. ut mellan 5 och Välj inte färdiglackerad 10 cm från takpanelen. eller plastbelagd plåt, förr eller senare måste även den målas om och då kan det vara svårt att få färgen att fästa. Det är viktigt att behålla den ursprungliga storleken på plåtarna liksom att kopiera detaljutförandet av takfot, rännor, gavelsprång, nock, ränndalar, skorstensbeslag och eventuella takkupor. Tänk på att vid rivning spara stycken av den gamla plåten som förebild för det nya taket. Om du vill återskapa ett gammalt plåttak som inte längre finns kvar kan ett gammalt foto ge vägledning. Skorstenar är ibland helt inklädda med falsad plåt. Andra Fotränna är ett alternativ till hängränna som ger taket ett lätt och smäckert utseende. Oftast ligger ett äldre falsat plåttak direkt på en panel utan underlagspapp. Tidvis bildas kondens på plåtens undersida, vilket dels kan förorsaka rostangrepp i plåten, dels fuktskador eller rötskador i takpanelen. Fuktskador i takpanelen behöver alltså inte bero på läckage i taket och det kan hjälpa att öka luftomsättningen på vinden. Vid nyläggning av plåttak lägger man idag en underlagspapp ovanpå panelen för att minska skadeverkningar av kondens. Andra plåtar Korrugerad plåt som läggs i stora stycken på läkt är mycket enkel att lägga själv och har därför fått stor spridning. Idag finns ett stort utbud av korrugerad plåt, både äldre och nyare typer. De nyare, t ex trapetskorrugerad eller tegelmönstrad plåt, passar inte alls in i äldre miljöer. Äldre typer som sinuskorrugerad plåt och pannplåt passar bättre. Korrugerad plåt är inte ett bra alternativ till falsad plåt. Den kan däremot användas vid reparation av ett uttjänt uthustak av spån eller tegel. 93 INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD Timmerhus En timmerstomme kan plockas ner och sättas ihop igen, en möjlighet som ofta utnyttjades förr i tiden. Husen har flyttats och även delats efter behov. Därför kan en timmerbyggnad innehålla återanvända stockar från flera olika äldre hus. Timmer kan dateras med hjälp av dendrokronologi. Metoden bygger på att tillväxten i årsringarna inte är den samma varje år. Genom att jämföra det mönster som årsringarna bildar i en stock med ett facit av tidigare insamlade prover, kan man bestämma exakt vilket år just den stocken är fälld. Timrad parstuga i två våningar. Byggnaden är delvis uppförd av återanvänt timmer. Mittpartiet har locklistpanel. I Sverige har man byggt hus i liggtimmer åtminstone sedan 1100-talet. Ända fram till slutet av 1800-talet var knuttimring det dominerande byggnadssättet i stora delar av landet. På medeltida byggnader är timret nästan alltid fasat mot knuten och knutskallen får därmed en dekorativ, sexkantig form. De allra äldsta byggnaderna är timrade med rännknut, där stockarna är lagda ”halvt i halvt”. Under senare delen av medeltiden började man använda en ny knuttyp med bindtröskel inne i knuten, vilket gjorde den både tätare och mer stabil. Knutar med bindtröskel har sedan dess använts vid nästan all timring fram till idag. Konstruktionsprincipen har inte förändrats, även om den finns i många varianter. Ungefär kring 1700 började man göra raka knuthak och raka odekorerade knutskallar. Detta byggnadssätt varade fram till slutet av 1800-talet och så ser de flesta bevarade timmerhusen i Sverige ut. Under senare delen av 1800-talet blev slätknuten eller laxknuten vanlig. Den har inte några utstickande knutskallar Rännknut och byggnaderna är ofta panelklädda. 94 Material Furu har alltid varit det vanligaste träslaget vid timmerhusbygge i Sverige. Om det väljs med omsorg är det ett mycket varaktigt och röttåligt byggnadsmaterial. Gran anses vara mindre rötbeständigt, men har använts till speciella ändamål, t ex takåsar, samt på platser där tillgången på furu varit dålig. Skador Den vanligaste skadan i ett timmerhus är röta i syllen. Allvarligare skador är uppkomna på grund av långvarigt takläckage, som kan skada takkonstruktionen, vindsbjälklaget och övre delen av timmerväggen. Torksprickor i timret kan leda in vatten i stocken eller knuten. Ibland kan skador uppstå genom att vatten stänker på fasaden från ett motbyggt tak, en veranda Knut med bindtröskel Laxknut Haklaxknut Halvsulning av skadad syll. Dåligt trä har huggits bort från syllens yttre rötskadade del. Det är viktigt att halvsulningen kommer in under draget. ”Riten” följer den övre stockens kontur och gör att halvsulningen blir helt tät. eftersom färskt timmer krymper när det torkar. När man byter en hel stock kan nyfällt, färskt timmer användas. Andra vanliga åtgärder är uppriktning av golvbjälklag som satt sig och reparation av det bärande taklaget, åsar och sparrar eller takstolar. I samband med reparationsarbetet brukar man också justera mark och grundstenar. Det förebyggande arbetet är som alltid att hålla mark och vegetation på avstånd från timret och att leda bort vattnet från taken och grunden. eller dylikt. Långvarig nedfuktning orsakar rötangrepp. Är skadorna stora bör man låta analysera vilken typ av rötsvamp det rör sig om. Den farligaste, hussvampen, kan genom sitt mycel transportera vatten långa sträckor. Men den är inte omöjlig att stoppa. Oftast räcker det att undanröja orsaken, fuktkällan, hugga bort angripet trä och laga i med friskt virke. Insektsangrepp kommer ofta tillsammans med rötskador. Träet blir mer ”lättätet” när det har luckrats upp av röta. De vanligaste skadeinsekterna är envis och strimmig trägnagare, blåhjon och hästmyra, söder om Dalälven även husbock. Av dessa är det egentligen bara hästmyra och husbock som verkligen kan hota byggnadens fortbestånd. Timmermannen Timmerlagningar Många timmerhus har en beklädnad, brädfodring eller spontad panel av fur eller gran. Ibland har den satts upp så snart timmerstommen satt sig, men den kan också ha tillkommit långt efteråt. Beklädnadens funktion kan vara praktisk, att täta mot väder och vind, utgöra ett extra lager som håller kylan borta, eller estetisk, t ex dölja att huset består av återanvänt timmer. Den kan också vara uppsatt för att skydda skadat timmer, ibland ett bra alternativ till att reparera det. En gammal panel är ofta dålig i nederkanten närmast marken och under fönstren, men kan vara bra i övrigt. Försök att reparera istället för att byta. Det gamla och slitna har ett särskilt värde. Innan man sätter igång med några lagningar bör man undersöka hur huset är byggt. Ta hjälp av en fackman att bedöma timrets dimension, typ av bilning, knutarnas utformning och bjälklagens konstruktion. Det är av värde att reparationer görs så lika det ursprungliga utförandet som möjligt. Byte eller ilagning av syllen är den vanligaste reparationen i en timmerstomme. Om enbart den yttre delen av stocken är skadad räcker det med en ilagning eller halvsulning. Då slipper man röra knuten och behöver inte lyfta huset. Om man måste lyfta är det viktigt att först undersöka hur murstocken är kopplad till stommen. Torrt timmer bör användas, Timmerstommen är som ett pussel, där alla bitar måste sitta på rätt plats och vara väl förbundna med varandra genom dymlingar och knutar. Timmerlagningar är därför inte lämpliga att utföra på egen hand utan hjälp av fackman. En timmerman arbetar huvudsakligen med olika slags yxor för bearbetning och tillpassning av timret och verktygsuppsättningen skiljer sig förvånansvärt lite från de verktyg som användes förr. I dag kan dock vissa tunga och tidsödande moment förenklas med hjälp av maskiner utan att slutresultatet påverkas. Paneler 95 INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD INFORMATION OM BYGGNADSVÅRD Äldre timmerbyggnader har ofta en enkel brädfodring och före år 1900 är den nästan alltid av ramsågat virke. De karakteristiska raka märkena efter sågningen syns i släpljus. Cirkelsågen som kom senare ger ett annat, rundat mönster på ytan. Brädans karaktär beror också på hur stocken är sågad. Vanligast förr var att stockarna genomsågades och att brädorna i mitten användes till panelvirke. De två närmast kärnan är mest hållbara och kallas förstabrädor. De användes också till vindskivor. En äldre brädfodring har ofta olika bredd i topp- och rotände. Sågad locklistpanel klär in hela gaveln utom gavelspetsen. Liggande brädor över fönstren i övervåningen. Rötskadorna finns vid syllen och under fönster. Skarv i stående panel kan täckas med vattbräda. Panel som är rötskadad nertill vid syllen, kan skarvas med en liggande bräda. 96 Vissa byggnader har gammal handhyvlad brädfodring. På en värdefull byggnad är det realistiskt att komplettera den med nya brädor, framställda på samma sätt. Reparation Om du har en gammal brädfodring som behöver repareras och kompletteras, försök att få hjälp att bedöma den: • Furu eller gran? Hur mycket kvist? • Ramsågad eller cirkelsågad? • Kantsågad eller okantad? • Bredd och tjocklek, variation? • Smidd spik eller trådspik? • Avslutning uppåt och nedåt? • Anslutning mot fönsterfoder? Ta ner brädorna försiktigt, kapa bort skadade delar och återanvänd dem t ex under ett fönster, där det bara behövs korta bitar. Skarva i med nya brädor där det inte räcker. Välj nytt ramsågat eller bandsågat virke, om de gamla brädorna är ramsågade. Patinan kommer med tiden och skillnaden mellan nytt och gammalt utjämnas ganska fort. Trots att förstklassig träråvara produceras i Sverige kan du nästan aldrig köpa den sågade bräda du behöver på byggmarknaden utan förbeställning. Lagervaran är tunnare, smalare, av sämre kvalitet – och därmed billigare – än de brädor som finns på ditt gamla hus. Det mesta går dock att få fram med framförhållning och lite tålamod. Det går att beställa och merkostnaden lönar sig på sikt genom att panelen håller bättre. Foder Förr genomsågades stockarna. Brädorna i mitten användes till panelvirke. Fönsterfodren täcker skarven mellan fönsterkarmen och väggen. De äldsta utvändiga fodren är sammanfogade med tapp och plugg och upphängda som en ram runt fönstret, nästan alltid smyckade med en profil i ytterkanten. Senare övergick man till att spika foderstyckena var för sig och ytterkanterna lämnades odekorerade. Ibland kröntes fodret av en profilerad list. Foder tillverkas av hyvlat virke och är oftast målade med oljefärg. Tvåvånings salsbyggnad i liggtimmer med slätknut. Fasaderna är klädda med stående och liggande spontad panel. Spontad panel Under andra hälften av 1800-talet infördes nya virkessnåla byggnadsmetoder över hela landet tillsammans med nya stilar som schweizerstil och nygotik. Det var stommar av spontade plank, stolpkonstruktioner och restimmer. Stommarna kläddes med spontad panel. Främst användes dubbelfasspont och pärlspont. Parallellt med de nya stomsystemen fortsatte man att uppföra hus i liggtimmer med slät knut där fasaden redan från början kläddes med spontad panel i modern stil. Förutom vid nybyggen användes spontad panel vid modernisering av gamla knutVeranda med oljefärgsmålad Hörn med hyvlade och profilerade snickarglädje. paneler och lister. timrade hus, då knutskallarna sågades av. Panelerna var oftast maskinhyvlade och oljefärgsmålade, men fassponten användes också i stor utsträckdet är inte säkert att profilen stämmer med den gamla och ning med sågad utsida som rödfärgades. antagligen behövs en tjockare bräda än den som finns i lager. Komplettera skadad panel med likadan som den gamla. Kom ihåg att paneler som ska oljefärgsmålas alltid ska vara Såga en bit av en bräda och ta den med som förlaga vid beavhyvlat virke. Rödfärg däremot, kan inte användas på hyvställningen. Både pärlspont och fasspont tillverkas idag, men lade ytor. Rödfärg ska användas på sågat virke eller timmer. 97 Kategorisering av medlemsföretag KATEGORI VERKSAMHET KONTAKT ARKITEKTER Wedman arkitektateljé Nybyggnation, tillbyggnad, restaurering, rådgivning 070-67 68 69 5 www.wedman.nu Yvonne Axelsson Arkitekt Nybyggnation, tillbyggnad, restaurering, rådgivning 076-026 55 79 BUTIKER Byggnadsvårdsbutiken AB Butik i Dingtuna 021-30 24 60 www.byggnadsvardsbutiken.se bytagolv.se Butik och café i Dingtuna, Tibble 021-18 68 55 www.bytagolv.se Öbergs Butik i Västerås 021-15 07 70 www.obergs.nu HANTVERKARE, TILLVERKARE forts. KONSULTER IndustriMinnesvård Bergslagen Åtgärdsplaner, vårdplaner, skadeinventeringar 073-088 96 93 Pasta Byggnadsvård Antikvarisk medverkan, dokumentation, rådgivning 070-678 11 94 Stiftelsen Kulturmiljövård Antikvarisk medverkan, dokumentation, rådgivning 021-80 62 80 www.kmmd.se Västmanlands läns museum Inventering, dokumentation, kulturhistorisk värdering 021-39 32 22 www.vastmanlandslansmuseum.se STÖDJANDE KOMMUNER/ ORGANISATIONER Arboga kommun 0589-870 00 www.arboga.se Norbergs kommun 0223-290 00 www.norberg.se 3:12 Byggnadsvård Timring, timmerlagningar 070-565 91 62 www.312byggnadsvard.se Sätra Brunn Hälsobrunn, rekreationsområde 0224-546 00 www.satrabrunn.se Ekerby Snickeritjänst AB 070-535 94 02 Vafab Miljö Avfallshantering 021-39 35 00 www.vafabmiljo.se Inrednings- och specialsnickeri Eskilstuna Kulturbeslag AB Tillverkare av beslag 016-12 11 30 www.kulturbeslag.se Feelingwood Sverige AB Isolering 076-948 06 30 www.feelingwood.se HDB Snickeri Inrednings- och specialsnickeri 073-554 78 65 www.hdbsnickeri.se HPS Kulturmiljövård AB Byggföretag, totalentreprenad 070-608 64 27 www.kulturmiljvård.se J.O Plåtslagar´n 070-792 54 09 Plåtslageriarbeten Josephsons Kakelugnsmakeri AB Kakelugnsmakeri, murning av eldstäder 073-983 85 89 www.josephsonskakelugnsmakeri.com Murare Robert Andersson Mureriarbeten, totalentreprenad 070-446 50 53 www.murarerobertandersson.se P.O. Hiller Trävaror AB Hyvleri 0224-912 75 www.info@pohiller.se Stockumla Gårdssnickeri Fönsterrenovering, finsnickeri 070-322 01 29 www.gardssnickeri.se Svanå Bygg AB Byggföretag, totalentreprenad 070-489 14 32 www.svanabygg.se Tuna byggnadsvård 016-14 58 43 www.tunabyggnadsvard.se Inrednings- och specialsnickeri, dekorationsmåleri Virkesboden i Smedhagen AB Såg och hyvleri 073-946 08 28 www.virkesboden.com Västerfärnebo Mureri & Byggnadsvård Mureriarbeten 073-590 49 36 Västerås Möbelhantverk AB Möbelhantverk, inrednings-och specialsnickeri 021 - 571 12 www.mobelhantverk.se Woodisol AB Isolering 070-315 69 20 www.woodisol.se KONSULTER Bellman & Jag AB Berggren Byggnadsvård Journalistiskt arbete, dokumentation, fönsterrenoveringskurser 070-777 52 44 www.bellmanochjag.se Antikvarisk medverkan, dokumentation, rådgivning 070-7304708 Fler medlemsföretag och kommuner finns på Nätverket för byggnadsvård i Västmanlands hemsida www.byggnadsvardvastmanland.se OMRÅDE FÖRETAG OMRÅDE FÖRETAG Antikvarisk medverkan - för projekt med bidragsmedel 3:12 Byggnadsvård Berggren Byggnadsvård Byggnadsvårdsbutiken AB Pasta Byggnadsvård Stiftelsen Kulturmiljövård Murningsarbete - eldstäder - all typ av murning Josephsons Kakelugnsmakeri AB Murare Robert Andersson Västerfärnebo Mureri & Byggnadsvård Arkitektarbete Wedmans arkitektateljé Yvonne Axelsson Arkitekt Målning - utförande - rådfrågning Byggnadsvårdsbutiken AB Stockumla Gårdssnickeri Tuna Byggnadsvård Öbergs Plåtslageriarbete J.O Plåtslagar´n Rådgivning - enstaka frågor eller bollbank under en längre tid 3:12 Byggnadsvård Byggnadsvårdsbutiken AB Berggren Byggnadsvård IndustriMinnesvård Bergslagen Stiftelsen Kulturmiljövård Västmanlands läns museum Större entreprenader/ renoveringar HPS Kulturmiljövård AB Murare Robert Andersson Svanå Bygg AB Dokumentation Berggren Byggnadsvård - skadebesiktning med åtgärdsförslag Byggnadsvårdsbutiken AB -underhållsplaner IndustriMinnesvård Bergslagen Fönster och dörrar - nytillverkning och lagning Ekerby Snickeritjänst HDB Snickeri Tuna byggnadsvård Fönsterrenovering Byggnadsvårdsbutiken AB Stockumla Gårdssnickeri Tuna byggnadsvård Golv bytagolv.se Inredningssnickerier Ekerby Snickeritjänst AB HDB Snickeri Stockumla Gårdssnickeri Tuna byggnadsvård Västerås Möbelhantverk AB Isolering FeelingWood AB Woodisol AB Material och produkter - säljer - tillverkar Byggnadvårdsbutiken AB bytagolv.se Eskilstuna Kulturbeslag AB Feelingwood AB P.O.Hiller Trävaror AB Virkesboden i Smedhagen AB Woodisol AB Termografiska undersökningar Byggnadsvårdsbutiken AB Timring 3:12 Byggnadsvård HPS Kulturmiljövård AB Svanå Bygg AB Trävaror - hyvleri - såg P.O. Hiller Trävaror AB Virkesboden i Smedhagen AB Överloppsbyggnader på landsbygden Berggren Byggnadsvård Pasta Byggnadsvård Fler medlemsföretag och kommuner finns på Nätverket för byggnadsvård i Västmanlands hemsida www.byggnadsvardvastmanland.se 98 99 Nätverket för byggnadsvård i Västmanland är en ekonomisk förening som bildades 1995. Syftet är att inom Västmanland främja byggnadsvårdande verksamhet med hög kvalitet. Vi arbetar med/för allmänheten, företagare, kommuner och statliga myndigheter. Följande punkter sammanfattar vad vi gör: · Anordnar utbildningar och seminarier som vänder sig till ovanstående målgrupper · Är navet i ett kunskapsnätverk av hantverkare och konsulter/rådgivare · Fungerar som rådgivare till privatpersoner och andra intressenter i byggnadsvårdsfrågor · Verkar för aktivt kunskapsutbyte mellan kommunerna i länet Besök gärna Nätverket för byggnadsvård i Västmanlands hemsida www.byggnadsvardvastmanland.se. Vi finns även på facebook. Byggnadsvård i Västmanland Nätverket för byggnadsvård i Västmanland, www.byggnadsvardvastmanland.se Kontaktperson Åsa Lindberg 070-777 52 44, info@byggnadsvardvastmanland.se
© Copyright 2024