Fiskevårdsplan Eckern - Leader Västra Småland LEADER Västra
Fiskevårdsplan Eckern Fiskevårdsplan Eckern Uppdragsgivare: Leader Västra Småland Kontaktperson: Sofia Skörde Tel. 0370- 33 10 30 E-post: sofia@leadervastrasmaland.se Utförare: Huskvarna Ekologi Projektansvarig: Fredrik Nöbelin Rapportskrivare: Fredrik Nöbelin och Anna Thorstensson Kvalitetsgranskning: Malin Setzer, Länsstyrelsen i Jönköpings län och Marie Andersson, Jönköpings kommun. Kontaktperson: Fredrik Nöbelin Tel. 036-13 20 40 E-post. Huskvarna.ekologi@telia.com Omslag: Förekommande fiskarter i Eckern Innehållsförteckning Illustrationer: 2 Frida Axell Grafik & illustration Fiskevårdsplan Eckern FÖRORD ..................................................................................... 6 1. INLEDNING ......................................................................... 7 2. MATERIAL OCH METODIK ...................................................... 8 3. ECKERNS FISKEVÅRDSOMRÅDESFÖRENING ............................ 9 3.1 FÖRENINGENS BILDANDE......................................................................................................... 12 3.2 FÖRENINGENS STYRELSE.......................................................................................................... 13 3.3 STADGAR ............................................................................................................................. 14 3.4 FISKEKORTSFÖRSÄLJNING ........................................................................................................ 20 4. SJÖBESKRIVNING .............................................................. 21 4.1 VATTENKVALITET ................................................................................................................... 23 4.2 STATUSBEDÖMNING .............................................................................................................. 28 4.3 OMRÅDETS GEOLOGI, NATUR OCH KULTUR ................................................................................. 29 4.4 FÅGELFAUNA ........................................................................................................................ 33 5. FISKBESTÅNDET ................................................................ 37 5.1 ABBORRE ............................................................................................................................. 38 5.2 MÖRT ................................................................................................................................. 39 5.3 GÄDDA ............................................................................................................................... 40 5.4 GERS .................................................................................................................................. 41 5.5 GÖS .................................................................................................................................. 42 5.6 LAKE ................................................................................................................................... 43 5.7 SUTARE ............................................................................................................................... 44 5.8 ÅL ...................................................................................................................................... 45 6. KRÄFTBESTÅNDET ............................................................. 46 7. LIMNOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR ..................................... 48 7.1 NÄTPROVFISKEN 1967-1982 ................................................................................................. 49 7.2 KRÄFTPROVFISKE 1989 .......................................................................................................... 51 7.3 NÄTPROVFISKE 2012 ............................................................................................................. 52 7.4 VATTENVÄXTER ..................................................................................................................... 57 7.5 VÄXTPLANKTON .................................................................................................................... 60 8. FISKEVÅRDEN ................................................................... 62 8.1 REGLER FÖR FISKETS BEDRIVANDE ............................................................................................. 62 3 Fiskevårdsplan Eckern 8.2 FISKETILLSYN ........................................................................................................................ 63 8.3 ANLÄGGANDE AV RISVASAR ..................................................................................................... 64 8.4 REDUKTIONSFISKE ................................................................................................................. 64 8.5 VASSBEKÄMPNING................................................................................................................. 65 8.6 ANLÄGGANDE AV GÄDDLEKPLATSER .......................................................................................... 66 8.7 MINKBEKÄMPNING ................................................................................................................ 66 8.8 ÅTGÄRDER FÖR KRÄFTBESTÅNDET ............................................................................................. 66 8.9 UTSÄTTNINGAR UTFÖRDA AV ECKERNS FVOF ............................................................................... 67 8.8 ÅLPLAN LAGAN ..................................................................................................................... 69 9. MOTSTÅENDE INTRESSEN OCH PÅVERKAN PÅ SJÖN................... 70 9.1 FÖRSURNING OCH KALKNING ................................................................................................... 70 9.2 REGLERING........................................................................................................................... 71 9.3 RENSNING............................................................................................................................ 71 9.4 MILJÖGIFTER ........................................................................................................................ 72 9.5 ENSKILDA AVLOPP.................................................................................................................. 72 9.6 PÅVERKAN FRÅN SKOGSBRUK OCH JORDBRUK .............................................................................. 73 10. VATTENDOMAR OCH FISKEAVGIFTSMEDEL .............................. 75 11. FISKET OCH UTTAGET........................................................... 76 12. MÅL OCH ÅTGÄRDSFÖRSLAG ................................................. 77 12.1 FÖRVALTNING AV SJÖN ......................................................................................................... 82 12.2 VATTENKVALITET ................................................................................................................. 83 12.3 ÅTGÄRDER FÖR ATT GYNNA FISKBESTÅNDET .............................................................................. 84 12.5 FISKETILLSYNEN ................................................................................................................... 87 REFERENSER ............................................................................. 89 BILAGA 1. DJUPKARTA................................................................ 94 BILAGA 2. BESLUT OM BILDANDE AV ECKERNS FVOF ..................... 95 BILAGA 3. ORDLISTA SJÖTERMER ................................................ 96 BILAGA 4. ORDLISTA- PARAMETRAR KNUTNA TILL VATTENKEMI OCH VÄXTPLANKTON ................................ 97 BILAGA 5. EFFEKTER AV MILJÖGIFTER ......................................... 99 BILAGA 6. ENKÄT RIKTAD TILL FISKERÄTTSÄGARE .......................100 BILAGA 7. ENKÄT RIKTAD TILL FISKEKORTSKÖPARE.....................102 4 Fiskevårdsplan Eckern BILAGA 8. ÅTERUTSÄTTNING AV FISK .........................................104 BILAGA 9. ETT URVAL TIDNINGSURKLIPP ....................................105 5 Fiskevårdsplan Eckern Förord Våren 2012 tog Leader Västra Småland initiativ till att driva ett projekt med målet att utarbeta fiskevårdsplaner för sjöar och vattendrag. Erbjudandet riktades till samtliga fiskevårdsområden inom kommunerna Gislaved, Gnosjö, Värnamo, Vaggeryd och Jönköping. Eckerns fiskevårdsområde var en av de aktörer som beslutade att delta i utarbetandet av en fiskevårdsplan. Målet med fiskevårdsplanen är att nå fram till arbetsmetoder som leder till att uttaget av fisk är uthålligt och i längden gynnar alla inblandade parter. Vi vill rikta ett stort tack till alla medlemmar i Eckerns fiskevårdsområdesförening som bidragit med kunskaper om sjön och fisket, administrerat enkäter till de fiskande och deltagit vid nätprovfisket. Ett stort tack riktas även till Sofia Skörde, projekthandläggare vid Leader Västra Småland, samt Malin Setzer på Länsstyrelsen i Jönköpings län och Marie Andersson på Jönköpings kommun som lämnat synpunkter på planen. Färdigställandet av fiskevårdsplanen, inkluderande sammanställning av tillgänglig information, utvärdering av resultat och utarbetande av åtgärdsförslag har gjorts av Anna Thorstensson och Fredrik Nöbelin på Huskvarna Ekologi. Huskvarna 2013-05-27 Fredrik Nöbelin 6 Fiskevårdsplan Eckern 1. Inledning Eckern omnämns tidigt som en fiskrik sjö. Fiskeritjänstemannen Axel Ling skriver i Hushållningssällskapets tidning år 1900 att Eckern är mycket fiskrik, men att det i sjön endast finns tre fiskarter, abborre, mört och gädda. I professor Gunnar Beskows ”Sjöar och vattendrag söder om Dalälven” från 1963, nämns Eckern som en värdefull fiskesjö. Fisket i Eckern har av allt att döma haft stor betydelse för traktens folk. Gädda och abborre, men troligen även mört och ål, var säkerligen eftertraktade fiskar både i det egna hushållet och som handelsvara. Från 1894 finns uppgifter om att de fiskande i sjön använde 30 nät och 5 hommor i sitt fiske förutom revar och ståndkrok. 1937 fanns 13 binäringsfiskare som fiskade med nät, ryssjor, ståndkrokar, saxar, rev och drag. Sjön har idag stor betydelse ur rekreationshänseende och är en populär sportfiskesjö som erbjuder ett spännande fiske, med en mångfald av olika biotoper. Sjön har ett stort upptagningsområde tack vare sitt läge mellan tätorterna Jönköping och Vaggeryd. Samtidigt är tillgängligheten god och fisket underlättas av att fiskevårdsområdesföreningen hyr ut båtar. Området kring Eckern är genom sin delvis orörda miljö även av stort naturvårdsintresse. Främst gäller det våtmarkskomplexet som når en stor del av sjöns östra sida i vilket även naturreservatet Tjurhults mosse ingår. Fågellivet är rikt och flera intressanta arter häckar i sjöns omedelbara närhet. Den nu föreliggande fiskevårdsplanen, som utarbetats efter initiativ av Leader Västra Småland, ger förhoppningsvis nya infallsvinklar för den nuvarande fiskevårdsområdesföreningen att arbeta vidare med. Möjligheterna att ytterligare utveckla sjöns fiske synes vara goda, sett ur många perspektiv, både ur fiske- och naturvårdshänseende, men även ur rekreationssynpunkt. Målet med fiskevårdsplanen är att ge en historisk återblick på föreningen och dess arbete, beskriva sjön och dess närområde samt belysa de nutida förhållandena i sjön. Fiskevårdsplanen tar därefter hänsyn till tillgängligt underlag och rekommenderar utifrån detta åtgärder för det fortsatta arbetet i sjön. Förslagen berör alltifrån specifika åtgärder för att skydda vissa arter eller vattenkvaliteten, till att rekommendera biologiska undersökningar och förändringar i förvaltningen. Målet med fiskevårdsplanen är att nå fram till arbetsmetoder som leder till att uttaget av fisk är uthålligt och i längden gynnar alla inblandade parter. 7 Fiskevårdsplan Eckern 2. Material och metodik Underlaget till fiskevårdsplanen härstammar från en mängd olika källor. Mycket underlag har erhållits från olika myndigheter, såväl muntliga uppgifter som utdrag ur databaser och material i pappersformat, bl. a verksamhetsöversikter, beslut, ansökningshandlingar m.m. De databaser som använts som underlag presenteras nedan i tabell 1. Utöver detta har den information som hittats i föreningsarkivet, varit av stor betydelse vid utarbetandet av planen. Tabell 1. Databaser som använts vid genomförandet av planen. Källa Myndighet Artdatabanken Databasen för sjöprovfiske, NORS Fiskregistret Planktondatabasen Sjöregistret Utsättningsregistret Vattenkemidatabasen VattenInformationsSystem Sverige (VISS) Fornsök Skogens Pärlor Artdatabanken, SLU Institutionen för akvatiska resurser, SLU Länsstyrelsen i Jönköpings län Länsstyrelsen i Jönköpings län Länsstyrelsen i Jönköpings län Länsstyrelsen i Jönköpings län Länsstyrelsen i Jönköpings län Vattenmyndigheten Riksantikvarieämbetet Skogsstyrelsen Viktiga källor vid genomförandet av föreliggande rapport har varit de uppgifter som fåtts av fiskerättsägarna i fiskevårdsområdet. Fiskerättsägarna har ofta unika kunskaper som inte kan erhållas på annat sätt. Kunskap om Eckern har även sökts på annat håll, såväl i litteratur som genom kompletterande kontakter med myndigheter, men även via olika intresseorganisationer. Ofta har eftersöken gjorts för att tydliggöra den information som erhållits på annat sätt. Samtliga illustrationer av fiskar har utförts av Frida Axell Grafik & Illustration. 8 Fiskevårdsplan Eckern 3. Eckerns fiskevårdsområdesförening Redan 1965 beslöts på den ordinarie fiskestämman att hos Överlantmästaren i Jönköping anhålla om en fiskerättsutredning för Eckerssjön samt en definition på fiskearrendering. Syftet med utredningen var att göra upp en medlemsrulla med strandägare och övriga fiskevattenägare. Utredningen från 1965 har inte hittats, men det tycks som att den efter komplettering låg till grund för kommande utredning 1974, se nedan. Vid fiskestämman 1974 togs beslut om att anta en offert från före detta överlantmästare Helge Sölscher angående en delaktighetsutredning. Utredningen genomfördes som ett led i bildandet av ett fiskevårdsområde och redovisades 2 juli 1974. Sedermera uppsköts dock bildandet av fiskevårdsområde eftersom bortre tidsgränsen för sista datum flyttades framåt. Vid tiden för utredningen 1974, var förutsättningen att ett fiskevårdsområde måste vara bildat senast 1978. Utredningen 1974 visade att fiskerätten tillkom sex olika skifteslag. I nedanstående tabell 2 redovisas de olika skifteslagen, areal i hektar samt deras andelstal i procent som anges i fiskerättsutredningen. Tabell 2. Skifteslagens andel i fvo enligt Sölscher. Skifteslag Areal i hektar Skifteslagets andel (%) Sjöhult 66,9 28,8 Hyltena 50,0 21,6 Stigamo 11,5 5,0 Tokarp 3:1 83,6 36,0 Löveryd 1:3 8,4 3,6 Jorarp 11,7 5,0 Summa 232,1 100 I samband med bildandet av fiskevårdsområdesföreningen 1987, utsågs Distriktslantmästare Per-Arne Wedemalm till förrättningsman av Länsstyrelsen i Jönköping (Delbeslut, dnr 11.379-939-86). Den förnyade utredningen 1986 påvisade vissa förändringar som skett efter fiskerättsutredningen 1974. Eckerns fiskevårdsområdesförening har uppdaterat medlemsförteckningen regelbundet och de fiskerättsbärande fastigheterna stämmer i huvudsak med de som angavs i utredningen 1986, med undantag av fastigheten Jorarp 1:13 som inte omnämns i utredningen, men som finns upptagen i föreningens medlemsförteckning. 9 Fiskevårdsplan Eckern Tabell 3. Fastigheter med fiskerätt enligt Eckern fvof medlemsförteckning. Fastighet Ägare Andel i Eckern (%) Sjöhult 1:28 Dan-Ingemar Gustavsson del av 7,2 Sjöhult 1:28 Raimond Gustavsson del av 7,2 Sjöhult 1:29 Eva Berntsson del av 3,6 Sjöhult 1:29 Ulla-Britt Berntsson del av 3,6 Sjöhult 1:29 Jan och Annika Ebefors del av 3,6 Sjöhult 1:30 Anders Gustavsson 3,6 Sjöhult 2:9 Rolf, Monica och Johan Lagerman 7,2 Sjöhult 2:10 Rolf och Monica Lagerman 7,2 Hyltena 1:9 Sivert Pripp 2,7 Hyltena 1:47 Sture Gustafson 6,0 Hyltena 1:11 Gudrun Blomkvist 1,8 Hyltena 1:59 Tomas Moström 0,2 Stigamo 1:3 Cay Carlsson del av 1,25 Stigamo 1:3 Lars-Åke Westman del av 1,25 Stigamo 1:4 Peter Stigby 0,625 Stigamo 1:5 Peter Stigby 0,625 Stigamo 1:16 Peter Ljungberg 2,5 Löveryd 1:3 Carin Johansson 3,6 Källarp 1:3 Sveaskog Naturupplevelser AB 10,9 Tokarp 1:3 Sveaskog Naturupplevelser AB 36,0 Jorarp 1:2 + 1:4 Rolf och Monica Lagerman 2,5 Jorarp 1:3 Krister Magnusson del av 1,25 Jorarp 1:3 Kristina Magnusson del av 1,25 Jorarp 1:3 Lars Magnusson del av 1,25 Jorarp 1:3 Lennart Magnusson del av 1,25 Jorarp 1:13 Ingemar Granberg 10 1,25 Fiskevårdsplan Eckern Figur 1. Eckerns fiskevårdsområde. 11 Fiskevårdsplan Eckern 3.1 Föreningens bildande Eckerns fiskevårdsförening bildades den 30 november 1937 vid ett möte i Sjöhult. Med på mötet var fiskerikonsulent Gillis Lȗning som höll ett föredrag om fiskerätt, fiskevård och fiskevårdsföreningens uppgifter. Mötet slutade med att en styrelse bestående av fyra personer valdes. Som ordförande och kassör valdes grosshandlare Oscar Bergen. Övriga styrelsemedlemmar var Hjalmar Gusravsson (vice ordförande), Simon Jansson (sekreterare) och inspektor Anton Johansson (ledamot). Årsavgiften för varje medlem sattes till 2 kronor. Föreningen beslöt på mötet att tillhandahålla fiskekort, i form av månadskort (3 kr) och säsongskort (8 kr) omfattande tiden 15 maj till 15 oktober. Årsmötesprotokoll saknas för tiden 1938-1961 varför kunskapen om föreningens verksamhet under den här perioden är bristfällig. Av årsmötesprotokollet 1962 framgår dock att oenighet tycks ha uppstått i början på 1960-talet då tre av fem fiskerättsägare i Sjöhults by, i kraft av sin majoritet, förbjudit föreningen att fiska på dess vatten. 1967 beslutades på fiskestämman att varje fiskerättsägare ska lämna skriftlig anmälan om medlemskap i fiskevårdsföreningen samt tillstånd för föreningen att sälja fiskekort i berörda vatten. Vid mötet antogs även nya stadgar enligt Hushållningssällskapet normalstadgar. Med på stämman var fiskerikonsulenten Birger Ahlmér som får antas ha varit delaktig i föreningens omorganisation. I olika omgångar förbereddes omvandlingen till ett fiskevårdsområde. Det inledande steget togs 1974 då beslut om en fiskerättsägarutredning togs vilken slutfördes 1975. Utredningen lades dock till handlingarna eftersom föreningen ansåg att de ville avvakta ytterligare innan ett fiskevårdsområde bildades. 1985 togs frågan upp på årsmötet, men medlemmarna ansåg att ”någon förändring inte hastar”. Året därpå togs dock beslut att påbörja omorganisationen till fiskevårdsområde. Orsaken till att beslut togs om ombildande till fiskevårdsområde var tillkomsten av samfällighetslagen som innebar att fiskevårdsföreningar kan verka fram till 1990, men ej därefter (Birger Ahlmér, dnr 39 194/86). Beslut om bildande av Eckerns fiskevårdsområde togs av Länsstyrelsen 1987-05-14 (Dnr 11.379-939-86). Föreningen erhöll år 1987 ekonomiskt stöd från Fiskeristyrelsen för bildandet av fiskevårdsområdet. Av den sammanlagda kostnaden på 9 365 kr gavs ett bidrag på 4 600 kr (Dnr 3412747-87). 12 Fiskevårdsplan Eckern 3.2 Föreningens styrelse I enlighet med föreningens stadgar, 16 §, skall styrelsen bestå av fem personer samt två personliga suppleanter. Styrelseledamöter väljs på två år frånsett att två ledamöter vid första valet 1987 valdes på ett år. Ordförande utses årligen i samband med fiskestämman medan vice ordförande, sekreterare och kassaförvaltare utses inom styrelsen. Enligt 19 § är styrelsen beslutsför om minst halva styrelsen deltar. Vid lika röstetal avgörs val genom lottning. I andra frågor gäller den mening som ordföranden biträder. Vid varje årsstämma utses två revisorer samt en revisorssuppleant, i enlighet med stadgans 25 §. Tabell 4. Styrelsen i Eckerns fiskevårdsområde. Befattning Namn Telefon Ordförande Sture Gustafson 036-18 20 12 Sekreterare Ingemar Granberg 0393-130 70 Kassaförvaltare Eva Berntsson 0393-140 75 Ledamot Jan Hansson, Sveaskog 0470-76 54 56 Ledamot Rolf Lagerman 0393-140 31 Styrelsesuppleant Saknas - Styrelsesuppleant Saknas - Revisor Dan-Ingemar Gustavsson 0393-140 36 Revisor Anders Gustavsson 0393-140 30 Revisorssuppleant Peter Ljungberg 036-18 90 62 Revisorssuppleant Raymond Gustavsson 0393-141 42 13 Fiskevårdsplan Eckern 3.3 Stadgar Namn 1 §. Föreningens namn är Eckerns fiskevårdsområdesförening. Omfattning 2 §. Föreningen förvaltar fisket i Eckerns fiskevårdsområde i Månsarps, Barnarps och Byarums socknar i Jönköpings och Vaggeryds kommuner, Jönköpings län. Föreningens verksamhet skall omfatta allt fiske inom området. Syfte 3 §. Föreningens syfte är att samordna fiskets bedrivande och fiskevården, att främja fiskerättsinnehavarnas gemensamma intressen med beaktande av de föreskrifter som gäller för fiskets utövande samt att upplåta fiskerätt till allmänheten. Medlem 4 §. Medlem i föreningen är den som äger fastighet med fiskerätt i fiskevårdsområdet eller de övriga brukare m.fl. som avses i 3 § andra och tredje styckena lagen om fiskevårdsområden. Regler för fisket 5 §. Medlem får utöva sin fiskerätt inom fiskevatten som tillhör det egna skifteslaget eller den egna fastigheten på det sätt som fiskestämman beslutar. Efter beslut på fiskestämman får medlem fiska även inom andra delar av fiskevårdsområdet på det sätt som stämman beslutar. 6 §. Föreningen skall upplåta fiske inom fiskevårdsområdet genom försäljning av fiskekort till allmänheten. Beslut om upplåtelse får inte strida mot 8 § lagen om fiskevårdsområden. Upplåtelsen kan avse allt fiske utom kräftfiske. De närmare villkoren för försäljningen beslutas årligen på ordinarie fiskestämma. Uttaxering 7 §. Fiskestämman kan besluta om uttaxering från medlemmarna för föreningens verksamhet. Det sammanlagda beloppet för sådan uttaxering får inte överstiga 5 000 kr per år. Detta belopp får höjas i proportion till ändringar i konsumentprisindex. 14 Fiskevårdsplan Eckern Bidragsskyldigheten vid fiskerättsförteckningen. uttaxering fördelas mellan medlemmarna enligt 8 §. Medlem som bedriver fiske skall lösa fiskekort i enlighet med vad fiskestämman beslutar. Inkomstfördelning 9 §. Av föreningens årliga behållna avkastning skall mist hälften användas till fiskevård och tillsyn eller annan åtgärd som kan gagna medlemmars intressen. Återstoden skall – om inte fiskestämman beslutar annorlunda – senast den 31 december varje år fördelas mellan delägarna enligt fiskerättsförteckningen. Beräkning av röster 10 §. Beslut på fiskestämma fattas med acklamation om inte omröstning begärs. Rösträtten skall utövas personligen eller genom behörigt ombud. Vid omröstning har varje medlem en röst. Om någon medlem begär det skall omröstning ske efter delaktighet i fråga om beslut som avser omfattningen av medlemmarnas fiske eller som rör föreningens ekonomiska verksamhet. Ingen får rösta för mer än en femtedel av det på stämman företrädda röstetalet. Medlemmars delaktighet i föreningens angelägenheter motsvarar den andel med vilken respektive fastighet upptagits i fiskerättsförteckningen. Fiskestämma Tid och plats 11 §. Ordinarie fiskestämma skall årligen hållas på den tid och ort, som föreningens styrelse bestämmer, dock senast 1 april. Extra fiskestämma skall hållas då styrelsen finner sådan påkallad eller då extra stämma skriftligen begärs av minst en tiondel av föreningens medlemmar. Vid extra stämma får endast avgöras sådant ärende som angetts i kallelsen. Kallelse 12 §. Kallelse till fiskestämma skall ske senast två veckor före stämman. Om stämman skall godkänna uttaxering skall styrelsen bereda medlemmarna tillfälle att från det att kallelseåtgärd vidtagits ta del av debiteringslängd, utvisande det belopp som skall uttaxeras, vad som belöper varje medlem och när betalning skall ske. Före ordinarie 15 Fiskevårdsplan Eckern stämma skall dessutom förvaltningsberättelse och revisionsberättelse för den avslutade räkenskapsperioden samt utgifts- och inkomststat finnas tillgänglig för granskning under samma tid. Dagordning 13 §. Vid ordinarie fiskestämma skall följande ärenden behandlas 1) Val av ordförande för stämman 2) Val av två justeringsmän tillika rösträknare 3) Val av sekreterare på stämman 4) Anteckning av närvarande medlemmar och ombud samt beslut om röstlängd 5) Fastställande av dagordning 6) Fråga om kallelse till stämman skett stadgeenligt 7) Styrelsen berättelse och revisorernas berättelse 8) Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen 9) Ersättning till styrelsen och revisorerna 10) Val av styrelseordförande och övriga styrelseledamöter samt suppleanter 11) Val av revisorer samt suppleanter 12) Utseende av valberedning 13) Framställningar från styrelsen och motioner från medlemmarna 14) Fråga om fiskets vård och bedrivande (fiskeplan) under kommande verksamhetsperiod samt villkor för upplåtelse 15) Styrelsens förslag till utgifts- och inkomststat samt debiteringslängd 16) Övriga frågor 17) Meddelande om var och när stämmoprotokollet hålles tillgängligt Beslut om röstlängd får anstå tills ärende uppkommer som fordrar särskild röstlängd. Motioner 14 §. Medlem kan genom motion väcka förslag rörande föreningens verksamhet. Styrelsen skall bereda avgivna motioner och hålla dem tillgängliga för medlemmarna tillsammans med förvaltningsberättelsen. Motion som skall behandlas på ordinarie fiskestämma skall, för att kunna upptas på stämman, vara styrelsens ordförande tillhanda senast 45 dagar före stämman. 16 Fiskevårdsplan Eckern Protokoll 15 §. Vid fiskestämma skall föras protokoll. Protokollet skall justeras inom två veckor efter stämman och därefter hållas tillgängligt för medlemmarna på plats som meddelats på stämman. Styrelse 16 §. För föreningen skall finnas en styrelse med säte i Jönköpings kommun. Den skall bestå av ordförande och fyra övriga ledamöter samt personliga suppleanter för dem. Val 17 §. Styrelsen väljs vid ordinarie fiskestämma. Ordföranden i föreningen utses av fiskestämman. Vice ordförande utses inom styrelsen, som även i övrigt konstituerar sig själv. Mandattiden för ordföranden är ett år samt för övriga ledamöter och suppleanter två år. Första gången val äger rum skall dock två ledamöter endast väljas för ett år. Uppgifter 18 §. Styrelse skall företräda föreningen. Den förvaltar föreningens tillgångar, svarar för dess angelägenheter och verkställer fiskestämmans beslut. Om fisket upplåtes till den som inte är medlem i föreningen får styrelsen föra talan om ansvar och ersättning för brott mot det fiske, som föreningen upplåter. Styrelsen får även utöva fiskevårdsområdets rätt enligt 40 § lagen (1950:596) om rätt till fiske att som målsägande ange olovligt fiske till åtal samt vidare verka för beivrande av olaga fiske. Det åligger styrelsen särskilt att - till fiskestämman inkomma med förslag till regler för fiskets vård och bedrivande (fiskeplan) - själv eller genom den som styrelsen utser utfärda och utlämna fiskekort för medlemmarna och för allmänheten - vidta eller verka för erforderliga åtgärder för ändamålsenlig fiskevård och fisketillsyn - kalla till fiskestämma - bereda väckta motioner - årligen till ordinarie fiskestämma avge förvaltningsberättelse över föreningens verksamhet och ekonomi - svara för att fiskerättsförteckningen hålls aktuell 17 Fiskevårdsplan Eckern Beslutsförhet 19 §. Styrelsesammanträde skall anses behörigen utlyst om kallelse skett i enlighet med 22 §. Även om kallelsen inte skett på detta sätt skall sammanträdet anses behörigen utlyst om samtliga ordinarie ledamöter infunnit sig. Styrelsen är beslutsför när kallelse skett i behörig ordning och minst halva antalet ledamöter är närvarande. Som styrelsens beslut gäller den mening om vilken de flesta röstande förenar sig. Vid lika röstetal avgörs val genom lottning. I andra frågor gäller den mening som ordföranden biträder. Reservation 20 §. Styrelseledamot som deltagit i avgörandet av ett ärende får reservera sig mot beslut i ärendet. Sådan reservation skall anmälas i samband med beslutet. Protokoll 21 §. Vid styrelsens sammanträde skall föras protokoll. Det skall uppta datum, deltagande ledamöter och suppleanter, kort beskrivning av respektive ärende, styrelsens beslut samt anförda reservationer. Protokollet skall justeras av ordföranden eller den som vid förfall för ordföranden lett sammanträdet. Kallelse mm 22 §. Kallelse till styrelsesammanträde skall innehålla uppgift om förekommande ärenden och tillställas ledamöterna minst åtta dagar före sammanträdet. Underrättelse om sammanträdet skall inom samma tid tillställas suppleanterna. Ledamot som är förhindrad att närvara skall genast meddela ordföranden detta. Ordföranden skall omedelbart kalla suppleant i ledamotens ställe. Suppleant som ej tjänstgör har rätt att närvara och yttra sig vid sammanträdet men har ej rösträtt. Firmateckning 23 §. Föreningens firma tecknas av ordföranden och kassören var för sig. Räkenskapsår och revision 24 §. Föreningens räkenskapsår omfattar tiden 1 januari – 31 december. Räkenskaperna skall avlämnas till revisorerna senast fyra veckor efter räkenskapsårets utgång. 18 Fiskevårdsplan Eckern 25 §. För granskning av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skall medlemmarna på ordinarie fiskestämma utse två revisorer och två suppleanter för dem. De väljs för ett år i taget. Revisionsberättelsen skall av revisorerna överlämnas till styrelsen senast två veckor före ordinarie fiskestämma. Överklagande av beslut 26 §. Om rätt att överklaga beslut på fiskestämma eller av föreningens styrelse finns bestämmelser i 31 § lagen om fiskevårdsområden. Stadgeändring 27 §. Beslut om ändring av föreningens stadgar fattas vid två på varandra följande fiskestämmor, varav minst en ordinarie. För beslut om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 § lagen om fiskevårdsområden, d v s stadgarnas §§ 1-10, erfordras prövning av länsstyrelsen. I sådant fall behövs inte mer än ett stämmobeslut. Upplösning 28 §. Föreningen kan upplösas genom beslut av länsstyrelsen. Bestämmelser om förfarandet samt om fördelning av föreningens tillgångar finns i lagen om fiskevårdsområden. Antagande av stadgarna 29 §. Dessa stadgar har antagits vid förrättningssammanträde den 19 januari 1987. De har antagits under förutsättning att länsstyrelsen beslutar bilda fiskevårdsområdet. Fastställelse av stadgarna 30 §. Fiskevårdsområdet har bildats genom beslut av länsstyrelsen i Jönköpings län, den 14 maj 1987. Länsstyrelsen har därvid fastställt §§ 1-10 i dessa stadgar. 19 Fiskevårdsplan Eckern 3.4 Fiskekortsförsäljning Fiskekort har sålts till allmänheten alltsedan fiskevårdsföreningen bildades 1937. Fiskekort säljs idag av fiskerättsägare samt av ICA`s butik i Taberg. Fiskekortsförsäljarna erhåller 10 procent i provision. De fiskekort som säljs för närvarande samt gällande fiskekortspriser presenteras i tabell 6 nedan. Fiskekortsförsäljningen bedrivs under tiden 1 maj till 15 oktober samt under den tid isen bär. Fiskekortsförsäljningen har haft samma upplägg sedan den föregående fiskevårdsföreningen startade 1937. Den ursprungliga tanken tycks ha varit att reservera visst fiske för fiskerättsägarna. Tidpunkten 1 maj valdes med anledning av den dagen benämns ”första metardagen”. I samband med fiskekortsköp biläggs ett informationsblad som informerar om regler och skyldigheter vid hyra av föreningens båtar samt hur båt och båtplats skall skötas i samband med fisketuren. Uthyrning av båtar ombesörjs endast av ICA Nära trollet, Taberg. Hyra av båt kan endast göras i samband med köp av fiskekort. Årskort säljs endast till fastighetsägare vars fastighet har anknytning till stamfastighet med fiskerättigheter i Eckern. Tabell 5. Försäljare av fiskekort. Namn Adress Telefon ICA Nära Trollet Tahevägen 5, 562 42 Taberg 036-640 73 Dan-Ingemar Gustavsson Sjöhult, 562 41 Taberg 0393-140 36 Sture Gustafson Hyltena, 555 92 Jönköping 036-18 20 12 Ingemar Granberg Jorarp 0393-140 31 Tabell 6. Typer av fiskekort samt båtavgift. Typ av fiskekort Pris (kr) Årskort 300 Månadskort 150 Veckokort 100 Dagkort 30 Dagkort - pimpelfiske 30 Dagkort – angel (max 10 st) 20 Båtavgift 50 20 Fiskevårdsplan Eckern 4. Sjöbeskrivning Eckern är en medelstor sjö belägen i både Jönköpings kommun och Vaggeryds kommun, i den södra respektive norra delen. Sjön ligger cirka fyra kilometer sydost om Månsarp och cirka åtta kilometer väster om Ödestugu. Vidare är Eckern belägen längst upp i Lagans vattensystem och avvattnas i den sydöstligaste delen via Lagan ned till Ängsjön, en sträcka på ca 5,5 kilometer. Tillflödena består av en mängd små till medelstora bäckar väl spridda kring sjön. I den nordvästra delen mynnar Kvarnavadsbäcken som erhåller sitt vatten från våtmarker, t ex den södra delen av Röshultsmossen, och skogsmarker. I den norra delen mynnar Lagan, som har sitt ursprung i Tahesjön, den sjö som tillsammans med Eckern omnämns som källsjöar till Lagan. I den nordöstra delen, i det område i Eckern som kallas Kringelsjön, mynnar en bäck från Granarpssjön och Store göl. De två sistnämnda tillflödena är åtminstone delvis igenvuxna. Från gården Svensbygget rinner en bäck som mynnar i den östra delen. De tre sistnämnda bäckarna rinner i huvudsak genom våtmarker, varav bäcken från Granarpssjön och Store göl rinner helt inom det stora våtmarkskomplexet Store mosse och Farsbergskärret. De övriga två bäckarna omfattas av våtmarkskomplexet i sina nedersta delar. I Eckerns sydligaste del mynnar Timmerbrobäcken som avvattnar Gölen, Långsjön och Älmhultagölen. Bäcken passerar ett ganska låglänt våtmarksområde. En betydligt mindre bäck mynnar strax nordväst om Timmerbrobäcken, vid fastigheten Löveryd. Ytterligare två små bäckar ansluter Eckern norrut längs den västra stranden, Skvalebäcken respektive Vråkällebäcken. Den senare har sin upprinnelse i anslutning till jordbruksmark, men i övrigt består miljöerna av skogs- och våtmark. Utöver nämnda tillflöden, mynnar ytterligare några små bäckar, eller snarare diken, i sjön. Eckern har en spretig form och utsträcker sig som längst ca tre kilometer i nordlig-sydlig riktning och en kilometer i västlig-östlig riktning. Två mindre grund finns i sjön, Kalvön i nordöstra delen och Vidön mitt i sjön. Bitvis utgörs Eckern av så kallade dödisgropar och söder om sjön finns flera olika isälvsbildningar som åsar och terrasser. Stränderna kring Eckern är mestadels flacka, men höglänta partier finns i sydöstra delen vid Galtaberget och i nordvästra delen, samt i liten mån vid Näset ”mitt i sjön”. Vidare är stränderna i huvudsak sandiga eller moiga. Bottnen närmast land till ett djup av mellan noll och ställvis fem meter, består också främst av sand. Sandbottnar förekommer även ute i sjön men den överväldigande delen består av dy. På några lokaler finns gräsbottnar och i sjöns norra område återfinns myrmalm. Eckerns vegetation utmärks av den rikliga vassen, men flera mindre vanliga vattenväxter förekommer och även ovanliga arter av bottenfauna har påträffats. Sjön hyser gott om fisk och bland sjöberoende häckande fågel märks bl. a storlom och fiskgjuse. 21 Fiskevårdsplan Eckern Eckerns närmaste omgivningar domineras av skogs- och myrmark, men i väster når ett öppet, kulligt odlingslandskap ner till sjön med betesmark närmast vattnet i den nordvästra delen. I öster och nordöst når tidigare nämnda våtmarkskomplex Store mosse och Farsbergskärret fram till sjön, och öppna mader av mjukmattetyp breder här ut sig. Området är mycket värdefullt för naturvården. Skogsmarken kring sjön består av produktionsskog med gran eller tall. Hyggen förekommer ganska spritt. Närmast vattnet växer oftast ung triviallövskog bestående av björk, med inslag av ett buskskikt bestående av klibbal och vide. Bebyggelsen vid sjön inom 300 meter från stranden, utgörs av ett fåtal permanenta bostäder och ett 50-tal fritidshus. Eckerns tillrinningsområde är 33,1 km2 stort och består även det av skogs- och myrmark med en mindre andel odlad mark. Från att tidigare troligen ha varit en svagt humös oligotrof sjö har Eckern numera en mesotrof (medelmåttligt näringsrik) prägel. Den ekologiska statusen bedöms vara god men däremot inte den kemiska ytvattenstatusen. Sjön är reglerad och i utloppet finns ett vandringshinder. Eckern har ett mycket stort värde som rekreationsområde. I sjön bedrivs ett relativt omfattande fritidsfiske, fågellivet lockar ornitologiskt intresserade och vandringsleden Höglandsleden passerar vid sjöutloppet. Tidigare fanns en anordnad badplats i en vik på västsidan av Näset, vilken numera är igenväxt. Tabell 7. Sjödata för Eckern. Huvudavrinningsområde 098 Lagan Topografisk karta 6ENV Sjökoordinater (x-y) 638942 - 140187 Höjd över havet (m) 216 2 Avrinningsområdets storlek (km ) 35,5 Sjö % i tillrinningsområdet 8,65 Sjöstorlek (ha) 228 3 Sjövolym (miljoner m ) 10,3 Sjöns medeldjup (m) 4,5 Sjöns maxdjup (m) 11,9 Teoretisk omsättningstid (år) 0,85 Strandlängd (km) 16 Flikighetstal 2,7 22 Fiskevårdsplan Eckern 4.1 Vattenkvalitet Surhet De vattenkemiska mätningar som gjorts i Eckern inom den samordnade recipientkontrollen uppvisar inga störningar. pH-värdet har aldrig understigit 6, vilket är Länsstyrelsens pH-mål i kalkade sjöar. Även alkaliniteten uppvisar generellt höga värden och endast i undantagsfall understiger mätningarna 0,2 mekv/l. I figur 2 redovisas resultatet av den vattenprovtagning som gjorts i Eckern mellan 1971 och 2011. Utöver de nedan redovisade värdena gjordes en mätning av pH 1937 som visade på 7,1. De gränsvärden som anges i ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag” visas i tabell 8 och 9. Tabell 8. Tillstånd, alkalinitet i sjöar, anges i mekv/l Klass Benämning Alkalinitet (mekv/l) 1 Mycket god buffertkapacitet >0,20 2 God buffertkapacitet 0,10-0,20 3 Svag buffertkapacitet 0,05-0,10 4 Mycket svag buffertkapacitet 0,02-0,05 5 Ingen eller obetydlig buffertkapacitet ≤0,02 Tabell 9. Tillstånd, pH i sjöar Klass Benämning pH-värde 1 Nära neutralt >6,8 2 Svagt surt 6,5-6,8 3 Måttligt surt 6,2-6,5 4 Surt 5,6-6,2 5 Mycket surt ≤5,6 23 Fiskevårdsplan Eckern Figur 2. pH och alkalinitet i Eckern mellan 1971 och 2011. Näringshalt Produktionen i sjöar styrs av näringsämnena fosfor och kväve. Vanligen är fosfor begränsande för primärproduktionen i sjöar eftersom tillgången till fosfor vanligen understiger produktionens behov av kväve. Fosfor och kväve tillförs sjöar från t ex jordbruk och punktkällor såsom reningsverk eller enskilda avlopp. En ökande näringsstatus i sjön gynnar inledningsvis den totala produktionen i sjön men riskerar vid en viss punkt att påverka fiskbeståndet i en riktning mot en större andel karpfisk. Mätningar av fosfor och kväve har gjorts kontinuerligt i Eckern sedan 1991. Flera av de mätningar som har gjorts genomfördes vår eller höst och redovisas därför inte i figur 3. Flertalet av kvävemätningarna visar måttlig halt men i tre fall, 1971, 2000 och 2006, mycket höga halter. Fosformätningarna visar i allmänhet låga till måttliga halter. Under senare år tycks halten av fosfor ha minskat. De gränsvärden som anges i ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag” visas i tabell 10 och 11. 24 Fiskevårdsplan Eckern Tabell 10. Tillstånd, totalfosforhalt i sjöar, anges i µg/l Klass Benämning Halt maj-okt Halt augusti 1 Låga halter ≤ 12,5 ≤ 12,5 2 Måttligt höga halter 12,5 - 25 12,5 - 23 3 Höga halter 25 - 50 23 - 45 4 Mycket höga halter 50 - 100 45 - 96 5 Extremt hög halt >100 Ej definierat Tabell 11. Tillstånd, totalkvävehalt i sjöar, anges i ug/l Klass Benämning Halt maj-okt 1 Låga halter ≤ 300 2 Måttligt höga halter 300 - 625 3 Höga halter 625 - 1250 4 Mycket höga halter 1250 - 5000 5 Extremt hög halt >5000 Figur 3. Totalkväve och totalfosfor i Eckern mellan 1971 och 2012. 25 Fiskevårdsplan Eckern Ljusförhållanden Siktdjupet är ett mått på hur långt ner solljuset når i vattenmassan och beror av vattnets färgtal och grumlighet. Siktdjupet i Eckern har mätts kontinuerligt sedan 1991, inom ramen för den samordande recipientkontrollen. De flesta mätningarna visar ett siktdjup på mellan drygt två meter till drygt tre meter. En äldre mätning har hittats från 1937 då Gillis Lȗning den 2 augusti mätte upp ett siktdjup på 2,1 meter. Flertalet mätningar visar ett måttligt siktdjup, men i vissa fall bedöms siktdjupet som litet. De gränsvärden som anges i ”Bedömningsgrunder för miljökvalitet Sjöar och vattendrag” visas i tabell 12 nedan. Tabell 12. Tillstånd, siktdjup i sjöar, anges i m) Klass Benämning Djup 1 Mycket stort siktdjup ≥8 2 Stort siktdjup 5-8 3 Måttligt siktdjup 2,5 - 5 4 Litet siktdjup 1 - 2,5 5 Mycket litet siktdjup <1 Figur 4. Siktdjup i Eckern mellan 1967 och 2010. 26 Fiskevårdsplan Eckern Färgtal Färghalten används i första hand som ett mått på humushalten i en sjö, men även järnoch manganföreningar ger vatten en brun färg (Bydén et al). Regelbundna mätningar av färghalten har skett sedan 1991. Mätningstillfällen har varierat mellan vår och sommar, med en övervikt för sommarvärden. Färghalten har legat relativt konstant över åren, även om en svag tendens till ökad färghalt kan skönjas de senaste åren. Den något högre färghalten kan ha orsakats av den tämligen höga sommarnederbörden dessa år. De erhållna färghalterna i Eckern innebär enligt Bedömningsgrunder för Miljökvalitet, Sjöar och vattendrag, ett måttligt färgat vatten. Tabell 13. Tillstånd, vattenfärg, anges i mgPt/l Klass Benämning Färgtal (mgPt/l) 1 Ej eller obetydligt färgat vatten ≤ 10 2 Svagt färgat vatten 10 - 25 3 Måttligt färgat vatten 25 - 60 4 Betydligt färgat vatten 60 - 100 5 Starkt färgat vatten > 100 Figur 5. Siktdjup i Eckern mellan 1971 och 2010. 27 Fiskevårdsplan Eckern 4.2 Statusbedömning EU´s ramdirektiv för vatten infördes 2004 i svensk lagstiftning vilket ledde till ett bildande av Vattenmyndigheten. Ramdirektivets mål är att alla vatten skall ha en god status och vattenkvaliteten inte försämras. Syftet med ramdirektivet är att uppnå ett långsiktigt och hållbart utnyttjande av vattenresurserna. Målet är att god vattenstatus, ur både ekologiskt och kemiskt perspektiv, skall uppnås till år 2015. Tekniska och ekonomiska svårigheter kan dock medföra att slutåret för god status kan förskjutas, dock senast till år 2027 (www.vattenmyndigheterna.se). Vattenmyndigheterna samlar tillgänglig information om vattenförekomster i Sverige och gör utifrån dessa data en bedömning av vattnets ekologiska och kemiska status. Ekologisk status Enligt VISS (VattenInformationsSystem Sverige) har Eckerns ekologiska status bedömts som god av Vattenmyndigheten, men det måste poängteras att inga undersökningar av varken fisk eller makrofyter fanns då bedömningen gjordes. Det är i första hand undersökning av bottenfauna som avgjort statusklassningen. Statusen har bedömts som god även med avseende på trofiskt planktonindex och klorofyll a (se Bilaga 4). Vidare har statusen bedömts som hög vad gäller andel blågrönalger, allmänna fysikaliska-kemiska förhållanden, näringsämnen, ljusförhållanden och försurning. Däremot görs påpekanden vad gäller vandringshindret i utloppet och den hydromorfologiska statusen. Kemisk status I bedömningen av kemisk status exkluderas kvicksilver eftersom inga förändringar kan förväntas inom en snar framtid. Kvicksilver överstiger idag gränsvärdet i alla ytvattenförekomster. Effekter av kvicksilver, se Bilaga 6. Vid en bedömning 2009 uppnådde Eckern inte god kemisk status. Orsaken var hög halt av bly och blyföreningar samt kadmium och kadmiumföreningar. Källan till de höga halterna var okänd och åtgärder bedömdes därför som tekniskt omöjliga (VISS VattenInformationsSystem Sverige). Våren 2013 ändrade Länsstyrelsen i Jönköpings län bedömningen av Eckerns kemiska status. Den kemiska statusen anses numera som god. 28 Fiskevårdsplan Eckern 4.3 Områdets geologi, natur och kultur Geologi Naturgeografiskt tillhör Eckern ”Sydsvenska höglandet och smålandsterrängens myrrika västsida”. Nederbörden i området är hög vilket möjliggör myrrikedomen. Berggrunden utgörs av Vaggerydssyenit i den västra delen och granit i den östra. Vaggerydssyeniten är en magmatisk bergart som beräknas vara cirka 1,2 miljarder år gammal. Den är huvudsaligen uppbyggd av mineralerna kalifältspat samt svart och ljus glimmer såsom biotit, hornblände och muskovit. Kvarts saknas dock i princip helt i Vaggerydssyeniten och därav är den mycket lättvittrad. Denna typ av berggrund är något basisk och har viss positiv påverkan på marken. Bergarten granit innehåller däremot en stor andel kvarts och därutöver främst mineralerna kalifältspat, natriumrik plagioklas och biotit. Den har hög halt av kiseldioxid vilket ger sura, näringsfattiga jordarter. Även granit är en magmatisk bergart och den i aktuellt område beräknas vara cirka 1,6- 1,8 miljarder år gammal. Magmatiska bergarter indelas i flera grupper och har bl. a gemensamt att de är bildade ur en magmasmälta. Både granit och syenit tillhör gruppen djupbergarter. Eckern ligger inom den så kallade protoginzonen som kan följas från östra Skåne upp till norra Värmland. Både Jönköpings och Vaggeryds kommuner omfattas delvis. Kortfattat är protoginzonen en tektonisk deformationszon där jordskorpan har glidit i omgångar, t ex genom bergskedjeveckning. Denna kross- och förskiffringszon, skapad för ett par miljarder år sedan, hör till en av de större rörelsezonerna i Skandinavien, nämligen Baltiska skölden. Kännetecknande är bl. a förskiffrade bergarter och nordsydliga förkastningar. Protoginzonen gränsar västerut mot berggrundsregionen Sydvästsvenska gnejsområdet och österut mot Smålands-Värmlandsgraniterna och Visingsögruppen. Eckern med omgivningar hyser många spår efter den senaste istiden som i södra Sverige varade fram till ca 10 000 f. Kr. Delar av sjön utgörs av så kallade dödisgropar där de djupare partierna formats av bortsmälta isblock. Söder om sjön finns flera olika isälvsbildningar som åsar och terrasser. Inte förvånande är den mest frekventa jordarten kring sjön isälvssediment. Det finns även gott om sand och torv men endast en liten andel morän. Utbredningen av torv överensstämmer i stort med våtmarksområdena i de södra och östra delarna. Morän förekommer i sydöstra delen, omväxlande med berg i dagen. Även i de södra omgivningarna finns berg i dagen. Morän, sand och isälvssediment är exempel på minerogena jordar (bergartsfragment) som har sitt ursprung i inlandsisens erosion av berggrunden, men har också omformats efter istiden. Morän betecknar osorterade jordar som har transporterats och avsatts direkt av inlandsisen. Isälvssediment utgör sorterade glaciala jordar som har 29 Fiskevårdsplan Eckern transporterats och avsatts av isens smältvatten. Organogena jordar (växtfragment) som t ex torv, har skaptas efter istiden och utgör huvudstommen i våtmarkernas jordlager. Skyddade naturområden Bevarandevärda natur- och kulturområden kan skyddas på en mängd olika sätt, med varierande skyddsstatus. Riksintressen, nationalparker, naturreservat, Natura 2000områden, fågelskyddsområden, biotopskyddsområden, naturminnen och strandskydd är alla exempel på olika typer av lagstadgat skydd. Eckern berörs av riskintresse för naturvård, naturreservat och strandskydd. Riksintresse för naturvård Riksintressen utgör ett statligt skydd som är förankrat i Miljöbalkens tredje och fjärde kapitel. Där uttrycks att områden av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet så långt som möjligt skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. Områden av riksintresse för naturvården pekas ut av Naturvårdsverket och därefter redovisar kommunen sitt ställningstagande i översiktsplanen. De utpekade områdena kan exempelvis innehålla högt värderade naturtyper eller skyddsvärda livsmiljöer och arter. Eckern berörs av det vidsträckta riksintresset Store mosse och Farbergskärret. Området når fram till Eckerns östra sida, inkluderande nordöst t o m den sydöstligaste ”tarmen” med sjöutloppet, undantaget Näset. Från den del som kallas Kringelsjön ner till ”Dammen” ingår mycket av sjöytan. Inom området mynnar åtminstone tre tillrinnande vattendrag i Eckern. Riksintresset är sammanlagt nästan 500 ha stort och sträcker sig ända fram till Granarpssjön (Västersjön). Området beskrivs som ett värdefullt och representativt myrkomplex med en högt värderad svagt välvd mosse. Myrkomplexet bedöms ha en ovanligt hög mångformighet med flera myr- och vegetationstyper. Den breda randskogen tillsammans med rikkärrspartierna skapar goda förutsättningar för förekommande rödlistade och regionalt sällsynta arter. En mängd krävande mossarter förekommer vid Store göl, däribland den rödlistade käppkrokmossan (rödlistning- se nyckelbiotoper). Våtmarkskomplexet värderas även högt tack vare dess storlek liksom den låga omfattningen av ingrepp. Den grundläggande förutsättningen för att området ska behålla sina naturvärden, är att de hydrologiska förhållandena inte ändras. I Jönköpings kommuns översiktplan är rekommendationerna för riksintresset Store mosse och Farbergskärret följande: 30 Åtgärder som kan påverka områdets hydrologi, som markavvattning, torvtäkt eller annan exploatering ska inte tillåtas. För skogsbruksåtgärder gäller de särskilda hänsynsreglerna i 30 § skogsvårdslagen. Skogsavverkning av sumpskogar, skogar på fastmarksholmar, vid vattendrag och i kantzonen bör ej utföras. Fiskevårdsplan Eckern Ny bebyggelse i mossens närområde bör endast tillåtas i anslutning till befintlig bebyggelse. Ungefärligen den norra halvan av området, närmare bestämt ner till cirka en kilometer nordöst om Eckern, ingår i Myrskyddsplan för Sverige. Myrskyddsplanen är naturvårdsverkets sammanställning av värdefulla myrområden, antingen skyddade eller sådana som bör skyddas som naturreservat eller liknande. Aktuellt område bedöms ha ett mycket högt skyddsvärde och bör därmed ges ett långsiktigt skydd. Naturreservat Miljöbalkens bestämmelser om naturreservat regleras i dess sjunde kapitel, paragraferna fyra till åtta. Ett mark- eller vattenområde får förklaras som naturreservat av antingen länsstyrelsen eller kommunen. Varje reservat är unikt och har därför egna föreskrifter för bevarandet av dess naturvärden. Syftet kan bl. a vara att bevara biologisk mångfald och värdefulla naturmiljöer eller att skydda, återställa eller nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter. En del av Eckerns östra omgivningar tillhörande Vaggeryds kommun, berörs av naturreservatet Tjurhults mosse. Området angränsar norrut Jönköpings kommun och ingår i tidigare beskrivna riksintresset Store mosse och Farbergskärret. Reservatet är 27 hektar stort och täcker in en liten andel sjöyta. Området består av ett flackt våtmarksområde med löv- och barrsumpskog. Genom mossmarkerna rinner en bäck som mynnar i Eckern. I trädskiktet närmast sjön växer björk och klibbal, i fältskiktet växer pors, trådstarr, flaskstarr och strandklo. Här förekommer även unga tallbestånd samt äldre naturskogsliknande sumpskog med ”gammeltallar”. Ovanliga arter som noterats i reservatet är grynig blåslav och brunpudrad nållav, främst knutna till gamla tallar respektive fuktig naturskog. Tjäder har även påträffats. Syftet med naturreservatet är att bevara naturskogsartad sumpskog med höga värden som olikåldriga trädbestånd och god tillgång på död ved. Gällande föreskrifter går att läsa på Länsstyrelsens webbsida. Strandskydd Runt Eckern gäller 100 meter strandskydd. Strandskyddsbestämmelserna finner man i Miljöbalkens sjunde kapitel, paragraferna 13-18. Strandskydd råder generellt vid hav, sjöar och vattendrag och innebär att det är förbjudet att genomföra en rad olika åtgärder inom den skyddade zonen. Syftet är att långsiktigt trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtliv. Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt vattenstånd och får utvidgas till högst 300 meter. För att bevilja dispens eller upphäva strandskyddet krävs särskilda skäl. Vad som är särskilda skäl regleras i miljöbalken (7 kap 18 c §). Under alla omständigheter måste man dock lämna en fri passage som är minst några tiotal meter bred. 31 Fiskevårdsplan Eckern Nyckelbiotoper och naturvärden I omgivningarna öster om Eckern finns två utpekade nyckelbiotoper och ett utpekat naturvärde. Nyckelbiotoper utgör speciellt värdefulla naturmiljöer där det kan förväntas förekomma rödlistade arter. Sådana arter är i olika grad hotade, från missgynnade till nationellt utdöda. ArtDatabanken har Naturvårdsverkets uppdrag att ta fram Sveriges rödlista (förteckning). Kunskapen till dags dato om var i skogslandskapet det finns nyckelbiotoper har inhämtats genom landsvida inventeringar, med Skogsstyrelsens som ansvarig myndighet. En av nyckelbiotoperna kring Eckern har inventerats av skogsägaren på eget initiativ och för egen räkning. Därmed kan områdets faktiska nyckelbiotopstatus, artinnehåll och ytavgränsning avvika från de redovisade. Markägaren kan alltså komma att ändra inlämnade uppgifter till skogsstyrelsens databas. Nyckelbiotoper saknar juridisk status och medför därmed inget skydd mot avverkningar. Markägare är dock skyldiga att samråda med Skogsstyrelsen om åtgärder som förändrar naturmiljön i en nyckelbiotop. Formellt skydd kan uppnås genom naturvårdsavtal, och därtill permanent genom bildandet av biotopskydd eller naturreservat. Områden som inte når upp till kraven på att vara nyckelbiotop kan ändå vara värdefulla för den biologiska mångfalden. Skogsstyrelsen klassificerar dessa som ”objekt med naturvärden”. Områdena har stor potential att utvecklas till nyckelbiotoper i framtiden, om de lämnas orörda eller i vissa fall vårdas. Den nyckelbiotop vid Eckern som har inventerats av skogsstyrelsen, är belägen utmed bäcken som rinner från Store göl, cirka 300 meter från sjön. Objektet ingår i riksintresset Store mosse och Farbergskärret. Nyckelbiotopen som har inventerats av markägaren, utgörs av en udde mellan den östligaste ”tarmen” och de mellersta delarna av sjön. Det utpekade naturvärdet ligger drygt 100 meter öster om sjöstranden, inom naturreservatet Tjurhults mosse. Områdena är av storleksordningen 1,9 till 3,7 hektar. Nyckelbiotopernas biotoptyper benämns som ”blandsumpskog” och ”naturlig skogsbäck” respektive ”tallskog 107 år”. Naturvärdesobjektets biotoptyp benämns som ”lövsumpskog”. Skogsstyrelsens utpekade objekt inventerades 1997 och 1999, och markägarens utpekade objekt 2009. Observera att uppgifterna är hämtade från skogsstyrelsens databas ”Skogens pärlor” och ej från aktuella markägare. Eventuella avvikelser i form av sentida avverkningar eller stormpåverkan m.m. kan därmed förekomma. 32 Fiskevårdsplan Eckern Våtmarksinventeringen (VMI) I samband med den rikstäckande våtmarksinventeringen, som genomfördes under 1980och 1990-talet, utpekades ett så kallat ”klass 1-objekt” vid Eckerns sydända. Objektet benämns ”Timmerbromossen”, fältinventerades 1983 och uppmättes till en yta av 29 hektar. Området ansluter till sjön och Timmerbrobäckens inlopp där ett mindre kärr har utvecklats. I ett dokument om Vaggeryds våtmarker (Länsstyrelsen, 1997) beskrivs Timmerbromossen som ett mindre myrkomplex med en mosse av torr ristyp, tätt bevuxen med tall, och kärrytor av medelrik typ. I bäcken iakttogs rikliga mängder av den vanligt förekommande stora dammsnäckan (Lymnaea stagnalis). Bland noterade växter kan nämnas de ganska ovanliga arterna sjöranunkel (Ranunculus lingua) och vattenblink (Hottonia palustris). Sjöranunkeln växte i stora bestånd närmast sjön. Av betydelse för den högsta klassningen (1) har säkerligen varit frånvaron av ingrepp. Fornlämningar Eckerns norra omgivningar hyser ett stort antal fasta fornlämningar. För förtydligande avser fasta fornlämningar olika typer av lämningar efter människans verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna. Begränsat till Eckerns närmiljö inom 200 meter från den norra strandlinjen, finns ett flertal järnframställningsplatser bestående av slaggvarp och kolningsgropar. Betydligt äldre är de funna resterna av en stensättning tillhörande en forntida grav. Samtliga fornlämningar är registrerade hos Riksantikvarieämbetet med uppgifter från 80-talet, då inventeringarna genomfördes. Fasta fornlämningar är skyddade enligt kulturminneslagens andra kapitel. De får inte rubbas, tas bort, grävas ut, täckas över, ändras eller skadas. Länsstyrelsen har rätt att lämna tillstånd till vissa åtgärder efter prövning. 4.4 Fågelfauna I Jönköpings kommuns översiktplan omnämns Eckern som ett viktigt häckningsområde för många fågelarter. I kommunens naturvårdsprogram uttrycks bl. a att fågellivet är rikt med intressanta häckande arter. Här står även att läsa att flera vallar har grävts öster om sjön, vilket har resulterat i en vik med riklig högvuxen vegetation och som nyss nämnt, ett rikt fågelliv. Av häckande sjöberoende arter nämns storlom (Gavica arctica), fiskgjuse (Pandion haliaetus), fisktärna (Sterna hirundo) och fram till åtminstone 1999 även lärkfalk (Falco subbuteo). Andra intressanta arter som beskrivs åtminstone vistas i området är trastsångare (Acrocephalus arundinaeus) och svärta (Melanitta fusca). Den senaste uppgiften om svärta är från 2006 (VISS). Troligen häckade även vattenrall (Rallus aquaticus) vid sjön fram till 1975 (Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1989). 33 Fiskevårdsplan Eckern Kompletterande och uppdaterad information om Eckerns fågelliv har hämtas från den lokala fågelklubben. Förekomsten av häckande storlom och fiskgjuse bekräftas, med ett till två par respektive ett par. Fiskgjusen har ofta alternativa häckplatser. På våren då isen har försvunnit kan 10-15 individer av storlom ses i sjön. Fisktärnor och trastsångare rör sig i området under sommaren och troligen sker viss häckning. Lärkfalk ses jaga trollsländor över maderna vid utloppet. Sångsvan (Cygnus cygnus) och trana (Grus grus) förekommer och det är inte ovanligt att något par vardera häckar. En annan häckande art är t ex skäggdopping (Podiceps cristatus). Grå häger (Ardea cinerea) som fiskar är en vanlig syn. Utöver dessa arter kan man anta att mycket vanliga arter utnyttjar Eckern till födosök och/eller häckning, exempelvis gräsand (Anas platyrhynchos), kanadagås (Branta canadensis) och knipa (Bucephala clangula). Av naturvårdsskäl är några arter värda att särskilt omnämnas. Svärta och trastsångare innehar hotkategorin missgynnad (NT) i den svenska rödlistan. Storlom, fiskgjuse, fisktärna, sångsvan och trana utgör arter med lite extra hänsynskrav i tillämpningen av EUs fågeldirektiv. De tillhör de 67 fågelarter, av Sveriges ca 350, som är listade i direktivets bilaga 1. Det innebär att särskilda skyddsområden (Special Protection AreasSPA) där dessa fåglar häckar ska pekas ut och ingå i Natura 2000-nätverket. Noterbart är att storlom och fiskgjuse bedöms som livskraftiga i den svenska rödlistan men bedöms ha ogynnsam status på europeisk nivå. Svärtan är en grovt byggd dykand i storlek som en gräsand. Dess kritvita armpennor mot i övrigt mörk dräkt gör den lätt att känna igen i flykten. Arten häckar dels längs ostkusten från nordöstra Skåne till Norrbotten, dels vid sjöar i Norrland från norra Dalarna och norrut. Övervintring sker i södra Östersjön, i Kattegatt och i Nordsjön. Svärtan kräver klart vatten och helst vindskyddade vattenytor. Boet placeras på marken, väl skyddat i tät vegetation. En genomsnittlig minskningstakt på ca 30 procent under de senaste 20 åren har placerat svärtan i hotkategori NT. Orsakerna är flera och består av eutrofieringen av Östersjön, oljeutsläpp, ökad mortalitet hos ungar p. g. a båtturism, minkpredation och troligen även påverkan av tiaminbrist. En lycklig omständighet är att vi har en gemensam population med Finland där beståndet är stort och anges vara stabilt. Trastsångaren är Sveriges största sångare, i storlek jämförbar med stare. Sången hörs långt och är lätt att känna igen. Arten förekommer huvudsakligen i mellersta Västergötland till västra Östergötland och häckar i bladvass i slättsjöar, framför allt i mosaiklandskap. En majoritet av populationen häckar på ett litet antal lokaler där Tåkern har cirka 200 par av de totalt ca 500 svenska paren. Övervintring sker troligen i tropiska Västafrika. Beståndet är litet men mycket stabilt och det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder. Trastsångarens biotopval innebär en relativt skyddad miljö men denna kan hotas genom ökad vasstäkt och vassröjning, t ex i samband med våtmarksrestaureringar. I dagsläget innehar arten hotkategori NT. 34 Fiskevårdsplan Eckern Storlommen är en omvittnat vacker och skygg vattenfågel, för många starkt förknippad med orörd natur vilket säkert förstärkts av dess ödsliga läte under sena vårkvällar. Denna fågel är en suverän dykare, fisk- och i viss mån kräftätare och en karaktärsart för näringsfattiga skogssjöar. Storlom häckar i så gott som hela Sverige från Skåne till nordligaste Lappland, och övervintrar bl. a vid Svarta havet. Äggen läggs oftast i en fördjupning i marken mycket nära vattnet. Arten har en komplex hotbild som innefattar reglering och försurning av sjöar, rörligt friluftsliv och utsatthet för kvicksilver. Den låga ungproduktionen gör fågeln än mer känslig. Det har konstaterats att ungproduktionen är högst i sjöar med god tillgång på småvuxen abborre, och att ungarnas överlevnad främjas av goda ljusförhållanden (2010, Eriksson). Fiskgjusen är en medelstor, långvingad rovfågel som lever uteslutande av fisk som den tar i vattenytan. Fågeln är omisskännlig med sin vita undersida och i flykten vinklade vingar. Fiskgjusen häckar vid sötvattensjöar och ibland nära bräckt vatten längs kusterna, i större delen av landet utom på Gotland. Ofta anordnas boet högst upp i en tall. Vintrarna spenderar den i Afrika. Fiskgjusen hör till de arter som drabbades hårt av miljögifter som DDT, men sedan ämnet förbjöds under 1970-talet har det svenska beståndet ökat avsevärt. Av hela det europeiska beståndet utgör det svenska 40 procent, varför Sverige anses ha ett speciellt ansvar för artens framtid. Numera utgörs det största hotet mot arten av störningar från människan, inte minst fritidsbåtarna. Fisktärnan utgör vår vanligaste tärna och precis som namnet antyder lever den mest av (små)fisk. Den kan lätt misstas för en silvertärna, som dock t ex har helröd näbb istället för fisktärnans röda med svart pets. Arten förekommer allmänt längs våra kuster upp till Norrbotten, och i inlandet vid sjöar och åar från Skåne upp till Dalarna och Gästrikland. Häckning sker ofta i kolonier och boplatserna finner man typiskt i fjolårsvass och bevuxna skrevor i berghällar. Fisktärnan är ”ökänd” för att bli mycket aggressiv vid häckningsplatsen. Fisktärnor övervintrar i marin miljö utefter Afrikas västkust. Tranan är en av våra största fåglar med mycket karaktäristiskt utseende med bl. a en stor yvig plym som döljer gumpen. Under flyttningen flyger de i V-formation, och skiljer sig då från flygande gäss och svanar på de utsträckta benen som når långt utanför gumpen. I månadsskiftet mars-april återkommer tranorna till Sverige och tusentals individer brukar då rasta vid Hornborgarsjön, där man även kan bevittna den berömda trandansen. Därefter fortsätter huvuddelen av beståndet till Norrlands skogs- och myrmarker för att häcka. Boet angörs på marken och består av mossa, starr och kvistar. Denna fågel flyttar i augusti till oktober, till Sydeuropa och Nordafrika, och rastar då ibland i Skåne och på Öland. Under senare år har tranan ökat kraftigt i antal och det nuvarande beståndet är runt 20 000 till 25 000 häckande par. Sångsvanen är en mycket stor fågel med helt vit dräkt, lång hals och litet huvud. Näbben är kilformad med svart spets och gul näbbrot. Arten är känd för sitt starkt ljudande 35 Fiskevårdsplan Eckern trumpetande. Den kan möjligen förväxlas med knölsvanen som dock har orange näbb med svart knöl ovanför näbbroten. Arten häckar spritt över hela Sverige från Skåne till nordligaste Lappland. Boet byggs vanligen av dy, rötter av vattenväxter, vitmossa och starr. Födan utgörs främst av vattenväxter och dess rotstockar samt gräs. Flyttningen sker som intensivast i november eller december till nordvästra Europa och sammanfaller ofta med isläggningen. Vårsträcket genom landet sker i mars och mest kända rastplats är sjön Tysslingen i Närke, där tusentals svanar kan beskådas. Den intensiva jakten under 1800-talet ledde till att sångsvanen näst intill utrotades i Sverige. Tack vare fridlysning och utplantering har beståndet ökat kraftigt till att ligga på en nivå om cirka 4 000 häckande par. 36 Fiskevårdsplan Eckern 5. Fiskbeståndet Den beskrivning av fiskfaunan som görs i föreliggande rapport fokuserar på de arter som bekräftats via de provfisken som har genomförts i Eckern, arter som nyligen utplanterats samt arter som troligen är utdöda men som bedöms ha varit ursprungliga i sjön. Provfiskena har påvisat förekomst av sex fiskarter, nämligen abborre, gädda, mört, gers, sutare och lake. Utöver dessa beskrivs ål, som bedöms som en numera försvunnen men tidigare naturligt förekommande art i Eckern, och gös som senast sattes ut år 2012. Utplanteringar av ytterligare fiskarter har företagits sedan slutet av 1800-talet. Försök att introducera braxen, sik, röding och siklöja har gjorts i större eller mindre skala, men utplanteringarna har av allt att döma inte resulterat i reproducerande bestånd. I en fiskevatteninventering utförd av Enros 1956 nämns även att både sarv och braxen ska förekomma i sjön. Indikationer på att sarv finns i sjön har inte noterats i andra källor, men det synes inte vara omöjligt, i synnerhet i Dammen, d v s uppströms regleranordningen i utloppet. Området är grunt och vegetationsrikt och skulle kunna lämpa sig väl för arten som ofta lever i denna typ av miljö. Avsaknaden av källor medför dock att ingen närmare beskrivning av sarv görs. Förekomst av braxen har heller inte noterats förutom den utsättning som gjordes 1912. Fångster av braxen har inte omnämnts i några källor och uppgiften kan syfta på utsättningen. Flera av de idag förekommande fiskarterna tillhör inte den ursprungliga fiskfaunan i Eckern. Både sutare och gös har introducerats i sjön och det finns misstankar om att gersen kom till sjön i mitten av 1970-talet. I Hushållningssällskapet tidskrift år 1900 beskriver dåvarande fiskeritjänstemannen Axel Ling sjön Eckern som en mycket fiskrik sjö, men med ej fler än de tre fiskarterna abborre, gädda och mört (Birger Ahlmér 1977). Det är dock möjligt att lake fanns i sjön eftersom den tycks förekomma mycket sparsamt. Ål nämns däremot inte, men med tanke på ålynglets närmast otroliga förmåga att hitta vägar förbi hinder, är det inte omöjligt att den före den moderna kraftverksbyggnationen i Lagan kunnat ta sig till Eckern. Slutsatsen blir att det naturliga fiskbeståndet i Eckern ursprungligen utgjorts av abborre, gädda, lake och mört. Möjligen har även ål en gång i tiden tagit sig till Eckern på naturlig väg. På följande sidor presenteras samtliga fiskarter som nu finns i sjön samt ursprungliga arter som idag kan vara utdöda. 37 Fiskevårdsplan Eckern 5.1 Abborre Abborre (Perca fluviatilis). Illustratör: Frida Axell Abborrens biologi Abborren är en av de vanligaste fiskarterna i Sverige och förekommer i såväl inlandsvatten som i brackvattenmiljöer längs kusten. I sötvatten är abborren spridd i hela landet förutom extremt kalla platser i fjällregionen. Abborrens lek sker efter islossningen, vanligen under perioden april-maj vid en vattentemperatur på minst 8°C. Leken äger rum på strandnära områden med riklig vattenvegetation eller områden med ris och buskar under vattenlinjen. Rommen fästs på vegetationen eller kvistar varefter den kläcks efter cirka två till tre veckor. Sjöarnas grundområden är en viktig uppväxtmiljö, där särskilt yngre abborre uppehåller sig sommartid. De varma och vegetationsrika grundområdena erbjuder en lämplig miljö för födosök och skydd mot predation. Efterhand som abborren tillväxer söker den sig mot något djupare vatten även sommartid, men äldre fiskätande abborre påträffas även pelagiskt. Under höst och vinter söker sig abborren ut mot djupare vatten. Yngre abborrar äter framförallt djurplankton, men efter ett par år ökar betydelsen av olika bottendjur, såsom fjädermygglarver, sländlarver, vattengråsuggor m.fl., men även mindre fisk. Även kräftyngel och kräftungar är en viktig födoresurs i vatten där den förekommer. Vid cirka 150 millimeters längd övergår abborren alltmer till fiskdiet, vanligen med karpfisk som stapelföda, men i mån av förekomst konsumeras även spigg, nors och siklöja. Abborren i Eckern Abborrbeståndet domineras av yngre individer och tycks ha vissa problem att nå upp till en storlek där de övergår till fiskdiet. Den eventuella tillväxtproblematiken beror troligen på konkurrens från mörten. I sjön finns emellertid relativt gott om större abborre. Den rika tillgången på bytesfisk gynnar de individer som uppnår fiskätande storlek, cirka 150 millimeter. Tillväxten ökar troligen snabbt efter att abborren nått denna storlek. 38 Fiskevårdsplan Eckern 5.2 Mört Mört (Rutilus rutilus). Illustratör: Frida Axell Mörtens biologi Mörten är troligen den vanligaste karpfisken i Sverige och hittas i såväl sjöar som rinnande vatten, men även längs östersjökusten. Sällan återfinns dock mört i vatten som ligger över 400 meter över havet. Mörtens lek sker liksom abborrens efter islossningen, vanligen under perioden april-maj, vid en vattentemperatur på lägst 10°C. Leken äger rum på grunt vatten i sjöar eller i tillrinnande vattendrag. Rommen fästs på växter och stenar varefter den kläcks efter fem till tio dagar. Ynglen ligger först på bottnen, men samlas därefter i större stim som söker sig till vegetationsrika områden. Mörten blir vanligen könsmogen vid tre till fem års ålder. Mörten förekommer sommartid såväl i sjöarnas grundområden som i pelagialens ytvatten. Liksom för andra arter utgör grunda, varma vikar en viktig födosökslokal vars vegetation ger skydd mot predatorer. I pelagialen rör sig mörten i större stim som skydd mot predation. Under höst och vinter söker sig mörten ut mot djupare vatten. Mörten livnär sig framförallt av bottendjur som maskar, snäckor, mindre kräftdjur och insektslarver, men även vegetabiliska ämnen, t ex slingeväxter och alger ingår i födan. Mörten äter gärna rom och mindre fiskyngel, bl. a anses den vara gäddans svåraste predator genom att på lekplatserna äta gäddrom och nykläckta yngel. Mörten i Eckern Mörten dominerar fisksamhället i Eckern, även om abborrens biomassa ligger på samma nivå. Större individer saknas nästan helt, troligen beroende på inom- och mellanartskonkurrens. En stor del av mörten tycks röra sig i sjöns pelagial, där en avsevärd andel av den sammanlagda fångsten av mört gjordes. I samband med provfisket observerades stora stim längs djupbranterna på sjöns västra sida. Troligen utgjordes dessa stim främst av mört, men i viss utsträckning även av mindre abborre. 39 Fiskevårdsplan Eckern 5.3 Gädda Gädda (Esox lucius). Illustratör: Frida Axell Gäddans biologi Gäddan uppträder, förutom i högfjällsregionen, i alla typer av vatten, i såväl mindre tjärnar som i älvar och åar. Gäddan är även allmän längs östersjökusten medan den på västkusten bara återfinns i vattendragsmynningarna, där salthalten inte är så hög. Gäddan leker vanligen efter islossningen, under mars-april, på grunt vatten med mycket vegetation. Ofta sker leken på översvämmade starrängar eller liknande. Rommen är klibbande och fastnar på vegetationen. Gäddans stora ekonomiska betydelse medförde under första halvan av 1900-talet att stora stödutsättningar gjordes i många sjöar. Gäddan lever vanligen solitärt, d v s den bildar inte stim. Frånsett yngre individer, som gärna uppehåller sig på grunt vatten under sommaren, söker sig äldre gäddor mot svalare, djupare vatten. Även större gäddor kan dock tidvis närma sig grundområden i samband med födosök. Ofta är gäddan relativt stationär, men kan även jaga aktivt i sjöars pelagial och följa stim av mört, nors m.fl. De två första veckorna efter kläckningen lever ynglet på gulesäcken, men övergår därefter till plankton. Redan vid fyra till fem centimeters längd börjar gäddungarna äta fiskyngel. Äldre gäddor äter det mesta som kommer i deras väg, framförallt fisk, men även ormar, grodor och fågelungar ingår i dieten. Gäddan kan även vara en viktig predator på kräftor. Gäddan i Eckern Gäddan har traditionellt varit den mest betydelsefulla fiskarten i Eckern. Beståndets status är dock svår att skatta eftersom standardiserade provfisken vanligen inte ger en representativ bild av beståndet, främst på grund av deras stationära levnadssätt. I anteckningar av Birger Ahlmér och Gillis Lȗning anges sjöns bästa lekplatser för gädda ligga vid Timmerbrobäckens utlopp, vid Sjöhult, vid Lagans utlopp i norra delen av sjön samt i viken uppströms utloppet. 40 Fiskevårdsplan Eckern 5.4 Gers Gers (Gymnocephalus cernua). Illustratör: Frida Axell Gersens biologi Gersen är en allmänt förekommande fisk och hittas över stora delar av landet, såväl i sötvatten som i brackvatten. Gersen har en svag förmåga att migrera uppströms och förekommer därför vanligen nedan högsta kustlinjen (Schreiber et al 2003). En kuriositet med gersen är de slemfyllda groparna på huvudet som bidragit till öknamnet ”snorgärs”. Gersen leker stimvis under våren, i april-maj, på grunda sand- och stenbottnar då vattentemperaturen ligger på 10-15°C. Rommen avsätts på stenar och växtlighet och kläcker efter cirka åtta till tolv dagar. Gersen tillväxer långsamt och bildar lätt täta bestånd. Könsmognad inträffar redan efter två år, men fisken bedöms ha en livslängd på endast cirka sju år. Gersen är en utpräglad bottenfisk och uppträder på ler- och sandbottnar. Sommartid påträffas gersen på såväl grundområden som i djupare liggande delar av sjöar. Fisken är solitär, d v s den bildar inga stim. Födan utgörs i första hand av insektslarver, t ex fjädermygglarver, märlkräftor, små musslor och fiskyngel, men även av rom. Den tycks vara näringskonkurrent till bl. a braxen. Gersen i Eckern Gersen påträffades för första gången vid provfisket 1977 i Eckern. Hur den nått sjön är okänt, men fisken kan inte ha nått sjön från nedströms liggande områden på grund av vandringshindret i utloppet. Uppströms Eckern finns endast ett smärre antal sjöar och en invandring från dessa är möjlig, men i så fall borde invandringen kommit tidigare. Troligen har gersen på något sätt planterats in i sjön. Gersen har efter 1977 anpassat sig väl till sjön och vid det standardiserade provfisket 2012 var gersen vanligt förekommande. 41 Fiskevårdsplan Eckern 5.5 Gös Gös (Stizostedion lucioperca). Illustratör: Frida Axell Gösens biologi Gösen har under senare år introducerats i många sjöar runt om i Sverige, efter att i början på 1900-talet funnits i ett tämligen litet antal sjöar, främst i sydöstra delen av landet. Gösen hittades främst i stora och djupa sjöar med tämligen färgat vatten (Schreiber et al 2003). Flertalet av sjöarna där gösen fanns låg under 40 meters höjd över havet. Gösen förekommer även i lugnflytande vattendrag och i ostkustens skärgårdar. Leken äger rum under april till mitten av juni vid en vattentemperatur av cirka 12°C. Fortplantningen kan ske i såväl tillrinnande vattendrag som på ganska grunda (en till tre meter) fasta ler- och sandbottnar i sjöar, gärna i anslutning till ett stengrund. Hanen stannar och vårdar rommen tills den kläcks. Göshanarna är mycket aggressiva under lekperioden och lekskador på fångade fiskar noteras ofta. Gösen trivs i måttligt näringsrika sjöar och klarar bättre än abborre och gädda att jaga i grumlade vatten. Äldre gösar lever oftast solitärt men kan hittas i mindre grupper med enstaka individer, medan yngre gösar oftare bildar stim. Jakten sker ofta under skymning och gryning, undantaget i sjöar med sämre sikt där gösen kan jaga mera aktivt även under dagtid. Gösen lever inledningsvis av plankton och insektslarver, men övergår tidigt till att äta fisk och följer som äldre fiskstim i sjöarnas pelagial. Gösen i Eckern Försök att introducera gös gjordes redan på 1950- och 60-talen. Sedan 2005 har tämligen stora utsättningar genomförts, och vissa återfångster har gjorts. Inga gösar fångades dock vid provfisket 2012 och huruvida de lyckes leka i sjön är osäkert. Gösen borde dock ha tämligen goda möjligheter att tillväxa i Eckern med hänsyn till den rikliga tillgången på bytesfiske. Det måste påpekas att med ett reproducerande bestånd av gös i Eckern kan förändringar förväntas vad gäller övriga arter. 42 Fiskevårdsplan Eckern 5.6 Lake Lake (Lota lota). Illustratör: Frida Axell Lakens biologi Laken är den enda torskfisken som lever i sötvatten. Den finns spridd i större delen av Sverige, men saknas i Bohuslän och är sparsam i fjällens björkskogsbälte. Laken finns även i Östersjökustens skärgårdsområden. Leken sker under perioden december – mars på sandiga, grusiga eller steniga sjö- och strömbottnar. Lake vandrar i vissa fall upp i tillrinnande vattendrag för lek. Rommen kläcks efter cirka sex veckor. Laken blir könsmogen vid cirka två till fem års ålder. Ynglen lever pelagiskt tills gulesäcken konsumerats och övergår därefter till att äta plankton i sjöarnas övre vattenlager. Tillväxten första året är ofta snabb och de kan uppnå 15 centimeters längd i september då de vandrar ut på djupare vatten. Laken föredrar kalla och klara sjöar där den hittas på ler- och mjukbottnar större delen av året. Temperaturtoleransen är dock stor och den klarar sig väl till åtminstone 18°C. Den är tämligen tålig mot sjöregleringar och andra större miljöförändringar. Tåligheten mot försurning får anses vara måttlig. Födan utgörs av bottendjur såsom insektslarver, snäckor och musslor, men även av rom från andra fiskar. Med ökande storlek ökar även andelen fisk och i vattendrag med laxartad fisk kan den vara en svår predator. Laken äter även gärna kräftor. Laken är idag upptagen på den svenska rödlistan som nära hotad (klass NT). Tecken finns på en tydlig minskning av beståndet under senare år. Laken i Eckern Inte mycket är känt om laken i Eckern och endast ett fåtal lakar har fångats vid provfisken i sjön, senast vid provfisket 1977. Troligen är beståndet sparsamt i sjön. Det bör dock betonas att fiske med översiktsnät inte är representativa för en skattning av beståndets storlek. 43 Fiskevårdsplan Eckern 5.7 Sutare Sutare (Tinca tinca). Illustratör: Frida Axell Sutarens biologi Sutarens naturliga utbredning i Sverige begränsades ursprungligen till södra Sverige, men utsättningar har spridit arten till ett stort antal sjöar och vattendrag där den tidigare inte förekom, såväl i södra som i norra Sverige. Gamla namn på sutaren är bl. a skomakare och lindare, det sistnämnda genom dess vana att sno linan runt vattenväxter. Sutaren föredrar vegetations- och näringsrika miljöer i både sjöar och vattendrag. Stora bestånd kan finnas i vegetationsrika, grunda, varma vatten med mycket mjukbotten. Vintern tillbringas i dvalliknande tillstånd i dyn. Sutaren är tålig mot såväl syrebrist, hög vattentemperatur och tämligen sura vatten. Leken sker på grunt vatten vid en temperatur av 19-20 grader, vilket innebär att leken i södra Sverige ofta inträffar i juni. Kläckningen sker redan efter cirka en vecka. Könsmognaden inträffar efter cirka två till tre år. Sutaren livnär sig framförallt på bottendjur såsom insektslarver, musslor och snäckor, men även på vegetabilisk föda och småfisk. Vid sportfiske är den inte så kräsen utan fiskas med alltifrån majs till ost och hundfoder. Sutaren i Eckern Sutare sattes in 1923 i Eckern och arten har anpassat sig väl i sjön. Beståndet av sutare bedömdes t o m vara så stort att reduktionsfisken påbörjades 1965. Hur beståndet ser ut i dag är okänt och inga sutare fångades vid provfisket 2012. Merparten av sutarna kan dock antas hålla till i Dammen, d v s i viken uppströms utloppet. Sutaren föredrar varma, grunda och vegetationsrika områden. 44 Fiskevårdsplan Eckern 5.8 Ål Ål (Anguilla anguilla). Illustratör: Frida Axell Ålens biologi Ålen har ursprungligen funnits i större delen av Sverige och har endast begränsats av större naturliga vandringshinder. Som exempel har troligen Trollhättefallen utgjort en naturlig barriär för dess spridning uppströms. Idag begränsas ålens utbredningsområde av de dammanläggningar som finns i flertalet vattendrag. Ålyngel kan i vissa fall passera äldre dammar av sten medan nyare betongdammar är definitiva hinder. Med anledning av kraftverksutbyggnaden inleddes i många vattensystem en insamling av ålyngel för att sedan sprida dessa i uppströms liggande vattenområden, vilket även skedde i Lagan med början då det första kraftverket byggdes under 1920-talet i nedre Lagan. Ålen är en så kallad katadrom fiskart, d v s den leker i saltvatten, men har sin uppväxt i sötvatten. Efter leken i Sargassohavet i västra Atlanten förs larverna med Golfströmmen till Sverige och omvandlas under tiden till så kallade glasålar. Under sommarhalvåret vandrar de därefter upp i vattendragen. Vid cirka 3,5 års ålder förvandlas glasålen successivt till en så kallad gulål. Efter minst sex år och som mest 30 år sker ytterligare en omvandling till blankål. Ålen upphör i samband med detta att äta och påbörjar sin vandring mot Sargassohavet. Ålens föda utgörs av såväl bottendjur såsom musslor, snäckor och maskar som kräftdjur, insekter och fiskar. Bland annat är den en svår predator på kräfta. Ålen är idag upptagen på den svenska rödlistan som akut hotad (klass CR). Ålen i Eckern Ål finns med största sannolikhet inte längre kvar i Eckern. 1981 nämner Birger Ahlmér att ålyngel inte längre kan ta sig upp i sjön sedan den nya dammen byggdes i utloppet. Det bör dock påpekas att även om dammen var passerbar för ål skulle beståndet vara kraftigt utarmat eftersom all ål i Lagan uppströms Laholms kraftverk är ett resultat av utsättningar av ålyngel. Utsättningar gjordes tidigare uppströms Fågelfors, men bristen på invandrande ålyngel har gjort att inga utsättningar har gjorts på många år. 45 Fiskevårdsplan Eckern 6. Kräftbeståndet Kräftpesten kom till Europa, troligen till Italien, från Nordamerika och nådde Sverige 1907 med smittade flodkräftor från Finland. Under 1950-talet började man undersöka möjligheterna att ersätta flodkräftan med en likvärdig nordamerikansk kräfta. Fiskeriverket bestämde 1968 signalkräftan (Pacifastacus leniusculus) var en lämplig ersättare i kräftpestsmittade områden. 60 000 signalkräftor importerades och planterades ut i 69 svenska sjöar. Dessutom bedrevs avelsförsök vid Simontorps akvatiska avelslaboratorium där signalkräftyngel togs fram och var tillgängliga från 1970. I dag har signalkräftan spridits till tusentals vatten runt om i landet, dels genom legala och illegala utsättningar, men även genom naturlig spridning. Idag är signalkräftan, näst efter gösen, den mest betydelsefulla arten i svenskt insjöfiske. Förutom det rent kommersiella värdet har signalkräftan ett stort rekreationsmässigt värde. Betydelsen av flodkräfta har däremot minskat starkt i förhållande till det värde som flodkräftan betingade före kräftpestens spridning. Kräftans biologi Kräftors fortplantning är beroende av goda vattenkemiska förhållanden, främst ur försurningsperspektiv. Kräftor påverkas redan vid pH strax under sex, i synnerhet om detta inträffar mellan parning och kläckning. Kräftan parar sig under hösten och honan fäster rommen under stjärten och bär rommen med sig till juni/juli året därpå då den kläcks. Tidpunkten för kläckning är beroende av vattentemperaturen vilket innebär att kläckningen sker tidigare i södra Sverige. Kräftornas tillväxt sker genom upprepade skalömsningar, vanligen i två till tre omgångar för hanar och i en till två för honor per säsong. Tillväxten är dock beroende av födotillgång och temperatur. Signalkräfta. Foto. Fredrik Nöbelin 46 Förutom låg försurningspåverkan är sjöns bottenstruktur av stor betydelse för kräftbeståndet. Kräftor söker sig främst till hårdbottnar, där den enkelt kan finna skydd, men hittas även på andra platser som erbjuder skydd, t ex vid nedfallna träd eller rötter. Mjukbottnar och sandbottnar erbjuder i allmänhet dåligt skydd eftersom möjligheter att gräva skyddande håligheter saknas. Fiskevårdsplan Eckern Kräftbeståndet i Eckern Mellan 1922 och 1925 sattes totalt 1 840 vuxna flodkräftor ut och 1948 sattes 700 vuxna kräftor ut i Eckern. Hur beståndet såg ut före utsättningarna är okänt, eller om det ens fanns kräftor i Eckern tidigare. Däremot nämner Birger Ahlmèr i sin fiskevårdsplan (1977) att uppgifter finns om att kräftbeståndet fram till 1930-talet var gott, men att det sedan minskade kraftigt. Beskrivningar av kräftbeståndet är därefter fåtaliga, men Birger Ahlmér betecknar 1977 beståndet som mindre gott. Ytterligare information erhölls via en anonym enkät under 1960-talet då 35 fiskare i Eckern anonymt fick uppge sina fångster av flodkräfta under perioden 1962-1966. Statistiken visade att det fångades i snitt 12 tjog per år sammantaget. De låga fångsterna föranledde att Eckerns fiskevårdsförening på eget initiativ anhöll hos Länsstyrelsen om begränsningar av kräftfisket åren 1979-1983 (dnr 11.371-1815-79, dnr 11.371-1278-80, dnr 11-371-10123-81, dnr 11.371-852-82, dnr 11.371-845-83). Orsaken var delvis att beståndet ansågs i en uppbyggnadsfas eftersom stora mängder tegel lades ut i sjön från början av 1980-talet (yttrande av Birger Ahlmér, dnr 35 163/82). Bakgrunden är att det i samband med prövotidsredovisningen vid Vattendomstolen 1979 togs beslut om att en engångsavgift om 5 000 kr oavkortat skulle gå till vård av kräftbeståndet i Eckern. Dessa medel användes därefter för utläggning av tegelpannor. Det kan nämnas att flodkräftor även fanns i ett av tilloppen till Eckern, omnämnt av Gillis Lȗning i ett yttrande 1948 till fiskeriintendenten Herr Fil. Dr. Ossian Olofsson. Enligt Sture Gustafson, ordförande i Eckerns fvof, fanns tidigare flodkräfta i bäcken från Granarpasjön, vilket sannolikt är den bäck som avses i yttrandet. Orsaken till den låga förekomsten av flodkräfta kan sannolikt sökas i sjöns bottenförhållanden. I flera källor poängteras att sjöns bottnar till stor del består av sand och dy. Denna typ av botten lämpar sig dåligt för kräfta eftersom skydd i stort sett saknas samtidigt som kräftan inte kan gräva egna hål. 1986 slog kräftpesten till mot Eckern och hela beståndet av flodkräfta utraderades. Redan året därpå gjordes en första utsättning av signalkräfta i sjön, och 1988 och 1989 gjordes ytterligare utsättningar. Utsättningarna bekostades av egna medel, av fiskeavgiftsmedel samt av bidrag från Domänverket och AB Jönköping Vulcan. Signalkräftan har idag etablerat sig i Eckern, men beståndet tycks, liksom flodkräftans, begränsas av sjöns karaktär. Fångster görs enligt uppgift inom de områden där tegel har lagts ut, men sammantaget synes fångsterna vara mindre goda. 47 Fiskevårdsplan Eckern 7. Limnologiska undersökningar Limnologiska och vattenkemiska undersökningar har utförts vid flera tillfällen i Eckern. År 1936 utförde fiskerikonsulenten Gillis Lȗning mätningar av pH och siktdjup, beskrev sjön översiktligt och tog även ett planktonprov. I samband med den första vattendomen 1952 gjordes så vitt känt inga närmare undersökningar av flora och fauna i sjön. Däremot utfördes nätprovfisken både före och efter domstolsprövningen 1969. Inledningsvis utfördes ett nätprovfiske 1967 i fiskevårdsföreningens regi, sannolikt som en referensundersökning inför förestående domstolsförhandlingar. Enligt utslaget 1969 påfördes en prövotid på fem år, räknat från 1 juli 1972, angående regleringens inverkan på fisket. Under de närmaste åren genomfördes därför en serie nätprovfisken, 1972, 1973, 1974, 1976 och 1977. Ytterligare ett nätprovfiske gjordes 1982, sannolikt som en uppföljning av de tidigare. Det enda standardiserade nätprovfisket som gjorts i Eckern är det som utfördes 2012 inom ramen för föreliggande fiskevårdsplan. Eckern ingår som provpunkt i den samordnade recipientkontrollen (SRK) i Lagan. På uppdrag av Lagans Vattenråd (tidigare Lagans vattenvårdsförening) utförs kontinuerliga kemiska och biologiska undersökningar inom vattensystemet. Som en del av recipientkontrollen har undersökningar av bottenfauna och växtplankton genomförts. Ytterligare ett antal undersökningar har genomförts i olika sammanhang. När det gäller de planktonundersökningar som genomfördes 1937 och 1972, har inga sammanställningar och utvärderingar av resultatet hittats. Tabell 14. Kända limnologiska undersökningar och utvärderingar. Undersökning Tid Motiv Planktonundersökning 1937 ? Vegetationsinventering 1949 Inventering Nätprovfiske 1967 FVF regi Växtplanktonundersökning 1972 ? Nätprovfisken 1972-77 Prövotidsundersökning Nätprovfiske 1982 Uppföljning av prövotid Kräftprovfiske Uppföljning av utsättning Provtagningar av växtplankton 1989 1992, 1999, 2001, 2004, 2007 2004- 2011 Nätprovfiske 2012 Fiskevårdsplan Översiktlig inventering av vattenväxter 2012 Fiskevårdsplan Provtagningar av bottenfauna 48 Recipientkontroll Recipientkontroll Fiskevårdsplan Eckern 7.1 Nätprovfisken 1967-1982 Metodik En serie provfisken utfördes under perioden 1967-1982. Det första provfisket (1967) utfördes, av en herre vid namn Björkén, före domstolsutslaget 1969 angående dämning och reglering av dammen i Eckerns utlopp m.m. Troligen var provfisket kopplat till Munksjö AB`s och AB Hörle Bruks ansökan om reglering av Eckern. Provfiskena 1972, 1973, 1974, 1976 och 1977 utfördes inom ramen för prövotiden avseende uppskjutna frågor angående regleringens inverkan på fisket, av fiskerikonsulenten Birger Ahlmér. Motivet till det sista fisket 1982 är okänt, men får antas vara en uppföljning av tidigare resultat. Provfiskemetodiken som användes beskrivs i den fiskevårdsplan som utarbetades av Birger Ahlmér på Lantbruksnämnden i Jönköpings 1977. Av allt att döma användes samma metodik vid provfiskena. Tiden för provfiskena förlades till våren, huvudsakligen under maj månad, men 1972 i början av juni, se tabell 15. De utsatta näten tycks inte ha varit översiktsnät med varierande maskstorlek utan ordinära nät med enhetliga maskor. Maskstorlekarna framgår av nedanstående tabell 16. Tabell 15. Antal nät av olika maskstorlek. Tidpunkt Nätansträngningar (antal) Vattentemperatur (°C) 4-8 maj 1967 5-7 juni 1972 16-18 maj 1973 15-17 maj 1974 19-21 maj 1976 23-25 maj 1977 17-19 maj 1982 88 44 44 44 44 44 44 7,9 - 8,1 15,0 - 15,6 9,0 9,8 16,5 13,5 ? Tabell 16. Antal nät av olika maskstorlek. Antal nät Nätmaska (mm) Nätmaska (varv/aln) 2 4 4 4 4 2 2 50 37 ½ 33 30 25 21 ½ 16 ¾ 12 16 18 20 24 28 36 49 Fiskevårdsplan Eckern Provfiskeresultat Sex fiskarter fångades vid de provfisken som genomfördes 1967-1977, gädda, abborre, mört, sutare, lake och gers. Den klart dominerande fiskarten vid samtliga provfisken, såväl vad gäller antal som biomassa, var mörten. Beståndet av mört minskar dock kraftigt i individstorlek under perioden, från 87 gram (1967) till 29,7 gram (1977). Tabell 17. Fångst per ansträngning vad gäller antal individer (st.) vid provfiskena 1967-1977. 1967 1972 1973 1974 1976 1977 1982 Abborre 2,28 2,95 2,39 7,77 2,64 1,66 4,73 Mört 18,61 8,55 15,39 21,84 20,61 18,86 23,84 Gädda 0,56 0,48 0,43 0,98 0,89 0,48 1,02 Sutare 0 0 0,02 0 0,07 0,41 0,07 Gers 0 0 0 0 0 0,14 0,68 Lake 0,01 0 0 0 0 0,05 0 Tabell 18. Fångst per ansträngning vad gäller biomassa (g) vid provfiskena 1967-1977. 1967 1972 1973 1974 1976 1977 1982 Abborre 230 260 170 370 200 210 620 Mört 1620 540 1220 1180 690 560 940 Gädda 310 220 280 430 510 310 480 Sutare 0 0 50 0 100 520 140 Gers 0 0 0 0 0 3 10 Lake 10 0 0 0 0 10 0 Tabell 19. Medelvikt (g) vid provfiskena 1967-1977. 1967 1972 1973 1974 1976 1977 1982 Abborre 100 90 70 50 80 130 130 Mört 90 60 80 50 30 30 40 Gädda 550 450 650 440 580 660 470 Sutare - - 2000 - 1520 1270 2030 Gers - - - - - 20 20 Lake 400 - - - - 300 - 50 Fiskevårdsplan Eckern Kommentar Det bör påpekas att resultatet kan ha påverkats vissa år av mörtleken som sker vid en vattentemperatur kring 10 °C. Resultaten är därför inte med säkerhet jämförbara (Nöbelin anm). Vad gäller den minskade medelstorleken hos mört kan de under perioden utförda reduktionsfiskena spela in. De utfördes främst under lektid med nät, av allt att döma av en till två maskstorlekar, vilket innebar att de selekterade bort större mört (Nöbelin anm). Utifrån gjorda observationer och resultaten från provfiskena utarbetade Birger Ahlmér förslag till fiskevårdsåtgärder i Eckern. Han drog bland annat slutsatsen att reduktionsfisken bör ske efter mört och abborre. Reduktionsfiskena efter abborre motiverades med att den var en stark predator på kräfta. Ahlmér rekommenderade att fisket borde ske med bottengarn. Ahlmer rekommenderade vidare en utfiskning av antalet stora gäddor, som utövande en skadlig predation på yngre gädda. Reducerades antalet stora gäddor skulle det totala antalet gäddor öka, vilket skulle vara positivt för fritidsfisket. Vidare ansåg Ahlmér att vegetationens utbredning i sjön var så omfattande att den till stor del bör tas bort, speciellt i gäddlekvikar. Ahlmér bedömde att utbredningen sannolikt ökat under de senare åren då vattenytan varit låg. Resultatet blev att flertalet gäddlekplatser delvis vuxit igen. Kräftfisket kunde förbättras genom utläggande av sten, tegelpannor, korrugerade eternitplattor eller helst dräneringsrör för att skapa ökat skydd åt kräftorna. Samtidigt borde minimimåttet på kräfta höjas från 9 centimeter till 10 centimeter. 7.2 Kräftprovfiske 1989 Ett kräftprovfiske genomfördes 11-12 september 1989 på tre lokaler i sjön, med 15 finmaskiga cylindermjärdar (15 mm maskor). Fyra signalkräftor fångades vid provfisket mellan 98-107 millimeter. Tre av kräftorna var hanar och en hona. 51 Fiskevårdsplan Eckern 7.3 Nätprovfiske 2012 Metodik Nätprovfisket 2012 genomfördes enligt den standardiserade metodik som används idag. Metodiken som använts beskrivs i Undersökningstyp: Provfiske i sjöar, vers 1:2, 010820 (se www.havochvatten.se). Standardiserade nätprovfisken syftar till att: 1) kvantifiera fiskartsförekomst och fiskbeståndets storlek. 2) uppskatta den provtagna sjöns fiskbestånd vad gäller artsammansättning, relativ förekomst, uttryckt i antal eller vikt, samt de enskilda arternas beståndsstruktur och längdsammansättning. 3) jämföra mellanårsvariationer i samma sjö samt med andra provfiskade sjöar. Metodiken innebär att ett specifikt antal provfiskenät sätts ut i sjön, där antalet baseras på den provfiskade sjöns areal och djup. För att fisket ska bedrivas på ett sätt så att samtliga förekommande fiskar ska kunna fångas, är det viktigt att alla djup ingår i fisket. Vid provfisket 2012 placerades näten på ungefär samma platser och djup som vid provfisket 2004. Samtliga djupmätningar gjordes med ekolod. Provfiskena i Eckern startade 13-16 augusti 2012. Nätinsatsen uppgick till 24 bottennät, fördelade med 8 nät i vardera djupzonen 0-2,9 meter, 3-5,9 meter och 6-11,9 meter. Provfisket kompletterades 2 pelagiska nät mellan 0-6 meter. Redskap Redskapen utgörs av översiktsnät av typ ”Norden 12” som är 30 meter långa och 1,5 meter djupa, består av 12 nätsektioner om vardera 2,5 meter med maskstorlekarna 5, 6,25, 8, 10, 12,5, 15,5, 19,5, 24, 29, 35, 43 och 55 millimeter. Näten placeras ut på kvällen mellan klockan 17.00 – 19.00 och vittjas påföljande morgon mellan klockan 07.00 – 09.00. Som tillägg till det standardiserade fisket med bottennät sattes pelagiska skötar ut vid båda provfiskena. Nättypen skiljer sig emellertid mellan provfisketillfällena genom att man 2003 använde en äldre typ av pelagiska skötar. Samtliga fångade individer längdmäts per millimeter och vägs därefter artvis. Såväl längdmätning som vägning görs per provfiskenät. Observera att vissa arter, t ex lake, benlöja, gädda m.fl. ofta underskattas vid nätprovfiske på grund av deras levnadssätt. I samband med nätprovfisket mättes siktdjup, syre och vattentemperatur. Vid mätning av siktdjupet användes en så kallad secchiskiva med en diameter på 25 centimeter. Efter provtagning rapporterades samtliga resultat till Databasen för Sjöprovfiske – NORS. Databasen finns att tillgå hos Institutionen för akvatiska resurser, SLU (se www.slu.se). 52 Fiskevårdsplan Eckern De i föreliggande rapport bearbetade kvalitetskontrollerats av datavärden. och redovisade resultaten har Bedömningsgrunder EQR8 De nya bedömningsgrunderna för fisk, EQR8 (Ecological Quality Ratio), utgår från åtta parametrar, se nedan. Klassningen av den ekologiska statusen, EQR8, har delats in i fem statusklasser med angivna värden för respektive klass, se tabell 12 nedan. Flera indikatorer i EQR8 kan peka på försurning eller övergödning, se tabell 20 nedan. Till exempel så kan en negativ avvikelse från det förväntade värdet på antal arter och artdiversitet indikera försurning. Tabell 20. Indikatorernas förväntade avvikelser vid påverkan av försurning och/eller övergödning. Index Försurning Övergödning Antal inhemska arter X X Artdiversitet: Simpsons D (antal) X Artdiversitet: Simpsons D (vikt) X X Relativ biomassa av inhemska fiskarter (f/a) X X Relativt antal av inhemska fiskarter (f/a) X X Medelvikt i totala fångsten X Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar baserat på biomassa Kvot abborre/karpfiskar baserat på biomassa Tabell 21. Gränsvärden. Klass Ekologisk status Gränsvärde EQR8 1 Hög ≥ 0,72 2 God ≥ 0,46 och < 0,72 3 Måttlig ≥ 0,30 och < 0,46 4 Otillfredsställande ≥ 0,15 och < 0,30 5 Dålig < 0,15 53 X X Fiskevårdsplan Eckern Provfiskeresultat Mörten är den klart dominerande arten i Eckern, i synnerhet vad gäller antalet individer. Mörtbeståndet dominerades av fisk kring 90-100 millimeter medan individer större än 150 millimeter är mycket fåtaliga. Abborren domineras av fisk i samma storleksklass, men provfisket visade att större fisk förekommer tämligen frekvent, även om de endast utgör en liten andel av beståndet. I pelagialen är däremot mörtens dominans total. Tabell 22. Artvis fördelning av fångsten i bottennäten 2012. Antal (st.) Vikt (g) F/A antal (st.) F/A vikt (g) Medelvikt (g) Abborre 351 10517 14,63 438,2 30,0 Mört 916 10001 38,17 416,7 10,9 Gädda 3 2238 0,12 93,2 746,0 Gers 187 800 7,79 33,3 4,3 Summa 1457 23556 60,719 981,4 - Tabell 23. Artvis fördelning av fångsten i de pelagiska skötarna 2012. Antal (st.) Vikt (g) F/A antal (st.) F/A vikt (g) Medelvikt (g) Abborre 86 797 43,0 398,5 9,3 Mört 649 5959 324,5 2979,5 9,2 Gädda 1 81 0,5 40,5 81,0 Summa 736 6837 368,0 3418,5 - Figur 6. Artfördelning. 54 Fiskevårdsplan Eckern Figur 7. Längdfrekvensdiagram för abborre 2012. Figur 8. Längdfrekvensdiagram för mört 2012. 55 Fiskevårdsplan Eckern Fiskfaunans status, EQR8 Resultaten från provfisket 2012 indikerar god status, EQR8, hos fiskfaunan, men flera av de ingående parametrarna visar avvikande värden. De tre parametrar som påvisar dålig status, ”antal inhemska arter”, ”relativt antal av inhemska arter” och ”medelvikt i totala fångsten” ger indikationer på övergödningsproblem. Däremot avviker inte den relativa biomassan. Figur 9. Fiskfaunans status 2012 (Blå = hög status, grön = god status, gul = måttlig status, orange = otillfredsställande status, röd = dålig status och svart avser medelvärdet). 56 Fiskevårdsplan Eckern 7.4 Vattenväxter De vattenväxter som avses under denna rubrik lever i olika grad i vattnet, från helt under ytan till mestadels ovanför ytan. Inkluderade är även de växter som lever på land längs stränderna, i fuktig eller tidvis översvämmad miljö. Inventering av vattenväxter ger information om förekommande naturvärden och miljöpåverkan som till exempel övergödning eller fysiska skador. Genom en övervakning får man en bild av såväl negativa som positiva förändringar, som exempelvis försvinnande av arter eller minskad eutrofiering. Eckerns vattenvegetation inventerades redan 1949 av Gunvor Bjurulf (se tabell 24). Resultaten publicerades i skriften ”Floran i Månsarps socken med Smålands Taberg” i vilken författaren fastställer att Eckern är en ”Isoetes-Lobelia-sjö”. Begreppet ”IsoetesLobelia-sjö” antyder bl. a att en sjö är oligotrof (näringsfattig) med klart vatten. Utöver Isoetes, syftande på styvt braxengräs (Isoetes lacustris) och Lobelia, syftande på notblomster (Lobelia dortmanna), noterades ett flertal andra oligotrofi-indikerande arter som t ex strandpryl (Plantago uniflora), flotagräs (Sparganium gramineum), gräsnate (Potamogeton gramineus) och hårslinga (Myriophyllum alterniflorum). Av dessa klassas styvt braxengräs, notblomster och strandpryl som karaktärsarter i näringsfattig miljö. Bland noterade arter som indikerar eutrofa (näringsrika) förhållanden kan nämnas vattenpest (Elodea canadensis), grovnate (Potamogeton lucens), trubbnate (Potamogeton obtusifolius), bladvass (Pragmites australis) och grenrör (Calamagrostis lanceolata). Vattenpest utgör en invasiv art som i vissa fall har så pass negativ påverkan på den limniska miljön att den måste bekämpas. Förekomster av arten i Eckern finns noterade så tidigt som 1937. Bjurulf beskriver att bladvassen på vissa ställen är riklig, t ex i utloppsviken och i södra delen av sjön där Timmerbrobäcken mynnar, men även på flera platser mitt ute i sjön. Säv (Schoenoplectus lacustris) och gula och vita näckrosor (Nuphar lutea, Nymphaea alba) förefaller ganska vanliga. Den enligt författaren sammanvägda bedömningen av sjön som en ”Isoetes-Lobelia-sjö” visar på att oligotrofindikerande arter påträffats i betydande omfattning. Arterna flotagräs, slamkrypa (Elatine hydropiper) och styvt braxengräs är samtliga sällsynta i regionen (Länsstyrelsen i Jönköpings län, 1989). Trubbnate anses vara ganska sällsynt. Trubbnate och slamkrypa föredrar näringsrika miljöer. Inför arbetet med denna fiskevårdsplan utförde undertecknad en översiktlig okulär inventering av sjöns vattenväxter (se tabell 24). Fokus låg på vegetationen i sjön medan strandväxterna ägnades minst uppmärksamhet. Inventeringen skedde från båt i slutet på juni år 2012, i solig väderlek. Vid några stränder togs krattprover av bottnarna. Bestämningslitteraturen bestod av Mossbergs nordiska flora (Mossberg & Stenberg, 1992) och ett bildkompendium från Uppsala universitet (Uppsala universitet, 1985). I ett par fall expertbedömdes arterna av Maria Carlsson vid Länsstyrelsen i Jönköpings län. 57 Fiskevårdsplan Eckern Vid inventeringen framgick att Eckern över lag är mycket vassrik. Näst intill hela den östra ”tarmen” som leder fram till utloppet, är beväxt med bladvass, främst täta bestånd. Likaså upptas stränderna generellt av täta till medeltäta vassar vilket även gäller några ställen mitt i sjön. Jämfört med de förhållanden som rådde då Bjurulf år 1949 genomförde sin inventering, tycks det som att vassens utbredning har ökat, vilket även bekräftas i några källor. Den typiska strandzoneringen i Eckern, sett från sjön inåt fasta land, utgörs av ett bälte med främst bladvass, sjösäv (Schoenoplectus lacustris) och sjöfräken (Equisetum fluviatile) följt av ett bälte med pors Bunkestarr (Myrica gale), strandlysing (Lysimachia vulgaris), vattenklöver (Menyanthes trifoliata) samt mindre mängder av topplösa (Lysimachia thyrsiflora) och flaskstarr (Carex rostrata) m.m. Bunkestarr (Carex elata) förekommer i fläckvisa bestånd. I det öppna vattnet utanför dessa zoner förekommer emellanåt en del vit- och gul näckros. Inte mycket utrymme lämnas till landstrandzonen. Där omgivande barrskog växer ända ner till vattnet påträffas främst tuvull (Eriophorum vaginatum) och skvattram (Rhododendron tomentosum) och i övrigt bl. a älggräs (Filipendula ulmaria), fackelblomster (Lythrum salicaria), grenrör, svalting (Alisma Plantago aquatica) och löktåg (Juncus bulbosus). Notblomst er Övriga värt att nämna, utifrån 2012 års inventering, är att Eckern tycks ha relativt gott om grovnate (vilken som tidigare nämnt indikerar näringsrikedom). Bland de arter som inte noterades 1949 finns bl. a långnate (Potamogeton praelongus), löktåg och strandranunkel (Ranunculus reptans). Långnate är en sällsynt art, dock vitt spridd i landet. Den anses föredra näringsrika vatten och hybridiserar gärna med flera andra natar vilket kan göra den svår att artbestämma. Långnate liksom de oligotrofiindikerande arterna löktåg och strandranunkel var fåtaliga. Hårslinga förekom sparsamt. Notblomster och styvt braxengräs påträffades endast i den nordvästligaste delen av sjön, där betesmark sträcker sig ända ner till vattnet. Baserat på 2012 års inventering, som visserligen var översiktlig, känns inte epitetet ”Isoetes-Lobelia-sjö” helt motiverat längre. 58 Fiskevårdsplan Eckern Tabell 24. Vattenväxter inventerade 1949 och 2012. Art- latinskt namn Alisma Plantago aquatica Calamagrostis lanceolata Caltha palustris * Carex rostrata Carex elata Elatine hydropiper Eleodea canadensis * Equisetum fluviatile * Eriophorum vaginatum # Filipendula ulmaria # Gnaphalium uliginosum # Hottonia palustris # Isoetes echinospora Isoetes lacustris * Juncus bulbosus Plantago uniflora Lobelia dortmanna # Lycopus europaeus Lysimachia thyrsiflora Lysimachia vulgaris Lythrum salicaria # Mentha arvensis * Menyanthes trifoliata # Myosotis laxa * Myrica gale Myriophyllum alterniflorum Nuphar lutea Nymphaea alba # Parnassia palustris Persicaria amphibia # Potamogeton gramineus Potamogeton lucens * Potamogeton natans Potamogeton obtusifolius * Potamogeton perfoliatus * Potamogeton praelongus Plantago uniflora Pragmites australis # Ranunculus flammula # Ranunculus lingua 59 Art- svenskt namn Svalting Grenrör Kabbeleka * Flaskstarr Bunkestarr Slamkrypa (alt. korsslamkrypa) Vattenpest * Sjöfräken * Tuvull # Älggräs # Sumpnoppa # Vattenblink # Vekt braxengräs (alt.vårtsporigt braxengräs) Styvt braxengräs (alt. taggsporigt braxengräs) * Löktåg Strandpryl Notblomster # Strandklo Topplösa Strandlysing Fackelblomster # Åkermynta Vattenklöver* # Sumpförgätmigej * Pors Hårslinga Gul näckros Vit näckros # Slåtterblomma Vattenpilört # Gräsnate Grovnate * Gäddnate Trubbnate * Ålnate * Långnate Strandpryl Bladvass # Ältranunkel # Gul sjöranunkel Fiskevårdsplan Eckern * Ranunculus reptans # Ranunculus thricophyllus * Rhododendron tomentosum Schoenoplectus lacustris # Sparganium gramineum/friesii Sparganium ramosum # Stellaria palustris Subularia aquatica Triglochin palustre Typha latifolia # Endast noterade 1949. * * Strandranunkel # Grodmöja * Skvattram Sjösäv # Flotagräs Stor igelknopp # Kärrstjärnblomma Sylört Kärrsälting Bredkaveldun Endast noterade 2012. 7.5 Växtplankton Växtplankton är en övergripande beteckning på organismer som svävar fritt i vattnet och har förmåga att fotosyntetisera (producera syre). De utgör grunden för allt liv i sjöarna genom att just producera syre liksom utsöndra upplöst organiskt material som näring till mikroskopiska organismer. Växtplanktonsammansättningen i sjöarna varierar stort beroende på den övriga biologin i sjön, näringsstatus, humushalt m.m. Inte minst är sammansättningen starkt beroende av sjöns vattenkvalitét. Genom att växtplankton reagerar snabbt på miljöförändringar kan undersökningar påvisa exempelvis försurning, övergödning, metallbelastning och förekomst av (övriga) gifter. Undersökningar av växtplankton genomfördes första gången 1937 och därefter 1972. På uppdrag av Lagans vattenråd har provtagningar av växtplankton i Eckern genomförts årligen mellan 2004 till 2011 (www.lagansvattenrad.se). Undersökningarna är en del av recipientkontrollprogrammet för Lagans vattensystem. Observera att några artlistor inte presenteras här, istället hänvisar vi till respektive rapport. Lokalen för provtagningarna är belägen nästan mitt i sjön, mer exakt i den södra halvan cirka 200 meter ifrån den östra stranden. Växtplanktonorganismerna från 2011 års provtagningar representerades nästan uteslutande av: blågrönalger/cyanobakterier (Cyanophyceae), rekylalger (Cryptophyceae), pansarflagellater (Dinophyceae), guldalger (Chrysophyceae), kiselalger (Diatomophyceae), grönalger (Chlorophyceae), konjugater (Conjugatophyceae) samt ögonalger (Euglenophyceae) (Medins biologi AB, 2012). Resultaten visade att växtplanktonbiomassan var mycket liten och dominerades av rekylalger, kiselalger och pansarflagellater. Det totala artantalet var 56 taxa (treårsmedel är 58). Cyanobakterier utgjorde en mycket liten andel. TPI och trofiindex var måttligt höga (för ordförklaring se Bilaga 4). Surheten bedöms nära neutral och näringstillståndet som fattigt. Enligt Naturvårdsverkets kriterier ger den sammanvägda bedömningen av näringsstatus att Eckern har god status. Utförande konsult gör samma expertbedömning 60 Fiskevårdsplan Eckern men med tillägget att sjön gränsar till måttlig status. Både eutrofi- och oligotrofiindikatorer förekommer. Den allergiframkallande algen Gonyostomum semen påträffades inte. Sjöns växtplankton har under undersökningsperioden varierat mellan att visa på näringsfattiga och måttligt näringsrika förhållanden. Det senare gällde bl. a bedömningen av 2007 års undersökning. Bedömningen var även att påverkan av näringsämnen var tydlig, vilket även var fallet år 2006. Åren 2008 och 2009 expertbedömde konsulten att Eckern har god status med avseende på näringsstatus. Tillägget att ”sjön gränsar till måttlig status” gjordes år 2010 och som tidigare nämnt 2011. 7.6 Bottenfauna Bottenfauna avser de djur som lever vid bottnen, främst insektslarver, kräftdjur, maskar, musslor och snäckor. Bottenfaunan är en viktig födoresurs för fisken i sjön, men spelar även en viktig roll i nedbrytningen av organiskt material. En mängd arter är viktiga för bedömning av påverkan av näringsämnen, försurning, giftiga metaller och organiska föroreningar. Undersökningar av bottenfaunan ger en samlad bild av påverkan av olika faktorer under lång tid liksom en bild av påverkan vid före- och eftersituationer. På uppdrag av Lagans vattenråd har provtagningar av bottenfauna i Eckern genomförts åren 1992, 1999, 2001, 2004 och 2007 (www.lagansvattenrad.se). Motivet har även här varit recipientkontrollprogrammet. Proverna har tagits vid den västra stranden strax söder om Sjöhult. Observera att några artlistor inte presenteras här, istället hänvisar vi till respektive rapport. 2007 representerades bottenfaunan av dagsländor (Ephemeroptera), bäcksländor (Plecoptera), nattsländor (Trichoptera), fåbortsmaskar (Oligochaeta), gråsuggor (Isopoda), trollsländor (Odonata), skalbaggar (Coleoptera), tvåvingar (Diptera) samt musslor (Bivalvia) (Medins biologi AB, 2008). Faunan bedömdes vara måttligt artrik med en måttligt hög individtäthet. Baserat på de uppmätta indexen och förekomster av känsliga indikatorarter, bedömdes bottenfaunan som ”ej eller obetydligt påverkad av såväl näringsämnen som försurning”. Den ekologiska statusen klassades som God. Inga rödlistade eller ovanliga arter påträffades. Under hela undersökningsperioden har bedömningen av försurningspåverkan varit densamma. Bottenfaunans art- och individantal har varierat något. 2004 påträffades den ovanliga nattsländan Notidobia ciliaris (Medins biologi AB, 2005). Även den regionalt sällsynta nattsländan Molannodes tinctus har noterats (VISS, 2012). 61 Fiskevårdsplan Eckern 8. Fiskevården Eckerns fiskevårdsförening, bildad 1937, arbetade aktivt med utsättning av fisk, fisketillsyn, reduktionsfiske, vegetationsbekämpning, utläggning av tegelpannor för kräfta och anläggande av vasar. Många av åtgärderna tycks grunda sig på förslag från i synnerhet fiskerikonsulenten Birger Ahlmér. Sannolikt var fiskerikonsulenten Gillis Lȗning inblandad i bland annat fiskutsättningar i Eckern under 1930-1950-talen. Efter bildandet av fiskevårdsområdet 1987, har den nybildade föreningen lagt ner stort arbete på att introducera gös och signalkräfta, men har även fortsatt arbetet med både vassbekämpning, reduktionsfiske och utläggning av tegelpannor. Föreningens fiskevårdsarbete har i övrigt omfattat utformande av regler för fiskets bedrivande och minkbekämpning. 8.1 Regler för fiskets bedrivande Allmänhetens fiske Fiske i Eckerns fiskevårdsområde upplåts till allmänheten, men fisket är förbundet med vissa föreskrifter. Reglerna gäller fiske såväl från båt som från land och avser fiske med handredskap, men även dragrodd/trolling är tillåtet. Vintertid tillåts fiske med angel/ismete med maximalt 10 redskap per person. Värt att notera är att varken angel eller trolling räknas som handredskapsfiske enligt Fiskelagen (1993:787). Med handredskap avses spö, pilk och liknande rörligt redskap som är utrustat med lina och högst tio krokar. De regler som gäller för allmänhetens fiske är följande: 1. Var och en som fiskar aktivt ska ha giltigt fiskekort. 2. Vid fiske från båt ska alla personer från och med 12 år ha giltigt fiskekort i form av dagkort eller veckokort. 3. Månadskort och årskort gäller för hel familj, samt för gäst till familjen i sällskap med familjemedlem. Vid fiske från båt erfordras endast ett giltigt månadskort eller årskort per båt. 4. Fiske med mete och drag är tillåtet under tiden den 1/5 - 15/10. Köpare av årskort har rätt att fiska hela året. 5. Pimpelfiske är tillåtet under den tid som isen bär. 62 Fiskevårdsplan Eckern Fiskerättsägarnas fiske Fiskerättsägarna omfattas inte av några specifika redskapsbegränsningar eller dylikt, men fiske med fasta redskap såsom nät och ryssjor får endast ske inom skifteslaget. Som fast redskap räknas i sammanhanget även angelfiske. Även kräftfisket är organiserat inom respektive skifteslag. Fiskevårdsområdesföreningen rekommenderar medlemmarna att inte ta upp kräftor mindre än 10 centimeter. 8.2 Fisketillsyn Eckern har inga fisketillsyningsmän med förordnande från Länsstyrelsen. Några medlemmar har genomgått utbildning till tillsyningsman, men samtliga utbildningar skedde för tämligen många år sedan. Eckerns fvof har utsett fiskepoliser internt inom föreningen som åker ut i händelse av misstänkt tjuvfiske. Avsaknaden av utbildning och förordnande begränsar dock deras befogenheter. Sture Gustafson, ordförande i Eckerns fvof, anger att olovligt fiske förekommer i Eckern. Tabell 25. Internt utsedda fiskepoliser i Eckern. Namn Adress Telefon Sture Gustafson Hyltena, 555 92 Jönköping 036-18 20 12 Dan-Ingemar Gustavsson Sjöhult, 562 41 Taberg 0393-140 36 Värt att notera är den förändring av sanktionsmöjligheterna som gjordes i Lagen om fiskevårdsområden (LOFO) 2010. Enligt denna lag får en fiskevårdsförening ”ta ut en kontrollavgift om någon som har rätt att fiska inom fiskevårdsområdet fiskar i strid mot förbud eller villkor, som enligt stadgarna eller fiskestämmans beslut gäller för fisket inom området. Kontrolluppgift får inte tas ut om överträdelsen är belagd med straff i annan lag eller författning” (§ 31 Sanktioner). Kontrollavgiften får därmed tas ut av såväl fiskerättsägare som av fiskekortsköpare, men omfattar inte överträdelser enligt Fiskelagen. Enligt § 32 får kontrollavgift ”tas ut endast om de fiskande har informerats på ett tydligt sätt om de regler som gäller för fisket inom området”. Enligt § 33 får kontrollavgiften ”för varje överträdelse inte överstiga tio procent av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken (2010:110) det år överträdelsen begicks”. 63 Fiskevårdsplan Eckern 8.3 Anläggande av risvasar I anteckningar av Gillis Lȗning 1937 framgår att fiskerättsägarna redan före bildandet av fiskevårdsföreningen arbetade med anläggande av vasar. Arbetet med vasbyggen tycks sedan ha drivits vidare av fiskevårdsföreningen, om än i mindre omfattning. Med säkerhet har detta skett vid åtminstone ett tillfälle i föreningens regi, 1963, då det beslöts att herr Pettersson skulle iordningsställa tre nya vasar. Utrycket ”nya” vasar visar att det troligen var en återkommande åtgärd. Det är ju även möjligt att denna typ av insatser skedde huvudsakligen inom skifteslagen eller av enskilda fiskerättsägare. 1965 togs beslutet ”att tills vidare ej anlägga nya vasar eller förbättra gamla sådana”. Vad som föranledde detta beslut är okänt. Så vitt känt har inga nya risvasar anlagts i Eckern sedan dess. 8.4 Reduktionsfiske Den första insatsen för att begränsa vissa arter i Eckern gjordes vid årsmötet 1965 då beslut togs om att fiska bort så många sutare som möjligt. Beslutet föranledde att fem ryssjor köptes in av föreningen för att användas under sutarnas lek. I ett brev daterat 3 maj 1978 från Birger Ahlmér till Arne Jansson, Eckerns fiskevårdsförening, framgår att Ahlmér 1968 rekommenderat föreningen att införskaffa bottengarn för att bekämpa ogräsfisken och söka återställa balansen mellan fiskarterna i sjön. Det nämns i brevet att rapporter framkommit om ett utökat fiske med nät vilket företagits av föreningsmedlemmarna, men Ahlmér gör bedömningen att detta inte skulle vara tillräckligt utan mycket stora personella resurser. Efter rekommendationerna togs ett beslut på årsmötet 1968 om att fiska mört i syfte att reducera beståndet. Tio nylonnät hade köpts in och fördelats mellan intresserade medlemmar. Samma år togs även beslut om att statistik skulle föras, se tabell 26. Hur stor insatsen varit de olika åren är okänd och troligen var insatsen ojämn, både mellan olika fiskerättsägare och mellan olika år. Reduktionsfiske pågår enligt uppgift fortfarande, men utförs framförallt i samband med att kräftbete skall fångas. En uppmaning gjordes dock till medlemmarna 2010 om decimeringsfiske av ogräsfisk. 64 Fiskevårdsplan Eckern Tabell 26. Antal fångade individer vid kända reduktionsfisken. År 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 Mört/abborre 7000 9000 11800 8500 11000 9000 7480 3950 64 140 91 28 40 60 90 30 År 1975 1976 1977 1979 1980 1983 1984 1985 Mört/abborre 3950 9500 3950 5300 4900 3000 4500 3000 30 63 30 40 12 56 25 ? Sutare Sutare 8.5 Vassbekämpning Som tidigare nämnt beskriver Gunvor Bjurulf år 1949 Eckern som en Isoetes och lobeliasjö, d v s innehållande betydliga mängder av braxengräs och notblomster, arter som är knutna till näringsfattiga miljöer (se 7.5.). Vid den översiktliga inventeringen 2012 hittades båda arterna, men endast i liten omfattning och bara på områden som rensats från vass. Braxengräs och notblomster tycks därför ha minskat sedan 1949 och ersatts av bladvass. Den första kända noteringen om vassbekämpning finns i årsmötet 1968, där det framgår att besprutning av vass med ogräsbekämpningsmedlet Emisol gjordes 1967 i Lagans utlopp. Totalt 50 liter Emisol hade skänkts till Eckerns fiskevårdsförening av Domänverket, varav 25 liter användes vid första besprutningen. Besprutning företogs även 1968 och 1969, men omfattningen är okänd. En sista besprutning var planerad även 1970, men det noteras i detta fall att sjöregleringen gjort den obehövlig, möjligen en effekt av grävningar i större delen av viken uppströms utloppet 1971 (se vattendom DVA 61/1979). I Birger Ahlmérs fiskevårdsplan från 1977 beskrivs hur vassen sannolikt har brett ut sig ytterligare under de senare åren. Samma sak påpekas i ett yttrande till vattendomstolen 1979-01-31 av fiskeriintendenten i nedre södra distriktet, Åke Petersson. Orsaken till detta kan enligt honom vara att regleringsamplituden som medges enligt vattendomen inte har utnyttjats till fullo varför vattenståndsfluktuationerna varit små (Dnr 3341-5079). Som beskrivs under punkt 8.6 på följande sida, köptes en vassmaskin in 1975. Denna lånades ut till medlemmar i Eckerns fiskevårdsförening för klippande av vass, men hyrdes även ut till icke medlemmar mot en avgift av 50 kr per dag. Vattendomen 1979, rörande uppskjutna frågor angående inverkan på fisket, stadgade att sökanden skulle betala in dels 8 000 kr i en engångsavgift, dels årliga avgifter, som skulle användas till fiskevårdande åtgärder i Eckern. Eckerns fvf lämnade 1980 in en ansökan till Fiskeristyrelsen om att få använda 8 000 kr för vassbekämpning. Ansökan 65 Fiskevårdsplan Eckern godkändes varvid medlen utbetalades till fiskevårdsföreningen. På vilket sätt vassbekämpningen genomfördes, eller resultatet av densamma är okänt. Vid minst ett tillfälle har en entreprenör anlitats för vassbekämpning. Det omnämns i årsmötesprotokollet från 2002, där det framgår att åtgärden utfördes vid midsommar 2001. Bekämpning av vass anges även i årsmötesprotokollet 2006. Enligt uppgift från Sture Gustafson utfördes viss vassklippning senast för cirka tre år sedan. 8.6 Anläggande av gäddlekplatser 1975 köptes en vassmaskin in av Eckerns fiskevårdsförening. Målet med denna var att skapa kanaler i vassarna för att underlätta för gäddorna under lektiden. Åtgärden var troligen initierad av fiskerikonsulent Birger Ahlmér, som även trycker på anläggande av gäddlekplatser genom vassborttagning i sin fiskevårdsplan från 1977. Att åtgärder genomfördes bekräftas av ett brev, odaterat, som har ställts till honom rörande iordningsställande av tre lekplatser för gädda, i Kringelsjön vid Gungspångsudden och vid Löveryd. Så vitt känt gjordes ingen uppföljning av insatserna. 8.7 Minkbekämpning Eckerns fiskevårdsområdesförening delar ut minkpremie om 200 kr för varje fångad mink. Minkfällor har köpts in av föreningen och antalet fångade minkar har varierat alltifrån ett fåtal upp till ett femtontal. Enligt uppgift från Sture Gustafson, ordförande i Eckerns fiskevårdsområdesförening, tycks minken ha minskat jämfört med tidigare. 8.8 Åtgärder för kräftbeståndet I ett yttrande från fiskeriintendenten i nedre södra distriktet, i samband med prövotidsförhandlingarna 1979 rörande uppskjutna frågor angående inverkan på fisket med anledning av sjön Eckerns reglering, föreslås att sökanden skall erlägga ett engångsbelopp om 5 000 kr för att verkställa fiskefrämjande åtgärder för kräftbeståndet. Vattendomstolen följer förslaget och tilldömer sökanden att i samråd med fiskerikonsulenten i Jönköpings län (Birger Ahlmér) utföra lämpliga åtgärder (vattendom DVA 61/1979). Enligt vattendomen förvaltades inbetalda medel av Fiskeristyrelsen och skulle användas på sätt som Fiskeristyrelsen finner lämpligt. Eckerns fiskevårdsförening ansökte 19 maj 1980 om utbetalning av medel för inköp av tegelskrot och tegelrör i samråd med 66 Fiskevårdsplan Eckern fiskerikonsulent Birger Ahlmér. Fiskeristyrelsen tog 4 juni 1980 beslut om utbetalning av medel till fiskevårdsföreningen (Dnr 301-2253-80). Utläggning av tegelpannor m.m. kommenteras av fiskerikonsulenten Birger Ahlmér i ett yttrande ställt till Länsstyrelsens Planeringsavdelning 1982 (Dnr 35 163/82), där det framgår att föreningen i ett par års tid arbetat med utläggande av dylika. I årsmötesprotokollet 1985 anges att ”tegelpannepengarna” är slut, men utläggningen synes därefter ha fortsatt i medlemmarnas egen regi och senast lades tegelpannor ut vintern 2012-2013. 8.9 Utsättningar utförda av Eckerns fvof Fiskerättsägare kring Eckern har under lång tid arbetat med utsättning av fisk, både i den år 1937 bildade fiskevårdsföreningens regi och den nuvarande fiskevårdsområdesföreningen. Utsättningar av olika arter genomfördes emellertid även före 1937. Flertalet av de introduktioner av nya arter som gjorts har varit resultatlösa, med undantag av sutare, som etablerat ett livskraftigt bestånd i sjön. Flera arter som satts ut i sjön har haft dåliga eller inga förutsättningar att etablera bestånd, varav framförallt utplanteringarna av röding, sik och siklöja kan nämnas. När det gäller gös finns det troligen möjlighet att etablera ett bestånd. Födounderlaget är mycket gott, men vissa frågetecken kan ställas om huruvida arealerna av lämpliga lekplatser är tillräckligt. Nämnas bör även de utsättningar av gädda, som liksom i många andra föreningar, sattes ut i stora mängder under 1930-1960-talet. Drivande i dessa utsättningar, liksom i många andra föreningar, var troligen fiskerikonsulenten Gillis Lȗning på Hushållningssällskapet. Tyvärr var effekterna av dessa utsättningar sannolikt begränsade. Uppgifter om utsättningar av fisk och kräfta finns omnämnt i flera källor. Uppgifter har hämtats från Länsstyrelsens utsättningsregister, den fiskevårdsplan Birger Ahlmér utförde 1977, från årsmötesprotokoll och verksamhetsöversikter, men även från fakturor och anteckningar. Tyvärr är en stor del av uppgifterna inte samstämmiga mellan källorna, se tabell 27 på följande sida. Utsättningar av fisk omnämns även i en skrivelse från fiskerikonsulenten Gillis Lȗning till fiskeriintendenten Ossian Olofsson 1/3 1948. Skrivelsen vidarebefordrades till Söderbygdens vattendomstol som en del i det första vattenmålet rörande sjön Eckerns utlopp, med domslut 1952 (AD 48/1952). Det kan även nämnas att den senare fiskerikonsulenten Birger Ahlmér någon gång på 1970-talet föreslog utsättning av harr i Eckern, som dock inte tycks ha realiserats. På årsmötet 1984 togs även utplantering av gräskarp upp till diskussion. Ordföranden gavs i uppgift att utreda om det var lämpligt att utplantera gräskarp i Eckern. Vidare uppgifter saknas och troligen avrådde Länsstyrelsen från utsättning av gräskarp. 67 Fiskevårdsplan Eckern Tabell 27. Utsättningar i Eckern. Art År Länsstyrelsen utsättningsregistret Fiskevårdsplan av Birger Ahlmèr 1977 Braxen 1912 500 000 500 000 Flodkräfta 1922-25 Okänt antal 1 840 Flodkräfta 1948 700 700 Gädda 1939 25 000 25 000 Gädda 1940 50 000 50 000 Gädda 1942 50 000 50 000 Gädda 1944 40 000 40 000 Gädda 1945 40 000 40 000 Gädda 1947 50 000 5 000 Gädda 1948 33 000 33 000 Gädda 1949 Gädda 1950 50 000 50 000 Gädda 1951 50 000 50 000 Gädda 1954 50 000 50 000 Gädda 1955 Gädda 1957 1 500 1 500 Gädda 1958 150 000 150 000 Gädda 1958 2 000 2 000 Gädda 1959 1 500 1 500 Gädda 1961 1 500 1 500 Gädda 1962 2 100 2 100 Gädda 1963 2 000 2 000 Gös 1950 1 000 1 000 Gös 1954 1 000 1 000 Gös 1964 2 000 2 000 Gös 1966 Gös 1999 12 000 Gös 2005 5 000 Gös 2007 5 000 Gös 2012 5 000 Röding 1896 Signalkräfta 1987 10 000 10 000 Signalkräfta 1988 5 000 5 000 68 Föreningens underlag 50 000 100 000 2 000 2 000 3 000 Fiskevårdsplan Eckern Tabell 27. Utsättningar i Eckern, forts. Art År Länsstyrelsen utsättningsregistret Fiskevårdsplan av Birger Ahlmèr 1977 Signalkräfta 1989 2 000 Sik 1896 2 000 Sik 1927? Okänt antal Sik 1927-34 Siklöja 1937 50 000 50 000 Siklöja 1940 60 000 60 000 Sutare 1923? Okänt antal 500 Ål 1941? Okänt antal 60 kg Ål 1944? Okänt antal 20 kg Föreningens underlag 530 2 000 85 000 8.8 Ålplan Lagan Kontinuerliga utplanteringar av ålyngel har gjorts i Lagan uppströms Fågelfors inom ramen för Ålplan Lagan. Ålutsättningarna har pågått i stort sett sedan byggnationen av kraftverk startade i Lagan, se vattendom kapitel 10. Inga belägg finns dock för att ål någonsin planterades ut i Eckern. I ett yttrande av Birger Ahlmér, daterat 1981-06-15, nämns att den tidigare dammen i utloppet medgivit ”invadering av ål utsatt längre ned i vattensystemet. Åluppvandring är ej längre möjlig i större omfattning varför ål numera inte torde finnas. Detta på grund av att en ny damm uppförts” (dnr 55 147/81). I anteckningar förda av Gillis Lȗning 1937 noterades att både ålyngel och annan fisk kunde passera dammen då den hölls öppen. De flesta utsättningarna tycks ha skett precis uppströms kraftverket i Fågelfors, men uppgifter finns även om utsättningar i Käringasjön. 69 Fiskevårdsplan Eckern 9. Motstående intressen och påverkan på sjön 9.1 Försurning och kalkning Berggrunden i området kring Eckern utgörs av Vaggerydssyenit i den västra delen och granit i den östra. Vaggerydssyeniten är huvudsaligen uppbyggd av mineralerna kalifältspat, biotit, hornblände och muskovit medan granit innehåller en stor andel kvarts. Granit är en sur bergart medan Vaggerydssyeniten är något basisk och troligen har viss positiv påverkan på pH-värdet i sjön, se vidare punkt 4.3 Området geologi, natur och kultur. Kontinuerliga mätningar av pH-värde och alkalinitet har gjorts sedan hösten 1991 i Eckern inom ramen för den samordnade recipientkontrollen i Lagans vattensystem. Mätningar har även gjorts vid ett flertal tillfällen mellan 1971 och 1987. Inga mätningar har visat på pH under 6 och den lägsta alkaliniteten som noterats var 0,14 mekv/l. Med de vattenkemiska analyserna som grund har inga kalkningar genomförts i Eckern. I verksamhetsöversikterna för åren 1982 och 1984 nämns dock att sjön får en försurningschock, d v s en surstöt, varje år i samband med snösmältningen. Var denna information härstammar ifrån är okänt. Det kan dock inte uteslutas att tillflödena är försurningspåverkade och att surstötar förekommer i samband med snabb snösmältning. Sannolikt är den buffrande kapaciteten dock tillräcklig för att säkra en god vattenkemi i sjön. Tabell 28. Försurningskänslighet hos fiskarter i Eckern. Källa: Ekologisk Fiskevård Art Reproduktion Lektid Saknas (pH) Störd (pH) Abborre <5 5-5,4 Vår Gädda <5 5-5,4 Vår Mört 5,5- 5,9 <6 Vår Gers 5-5,4 5,5- 5,9 Vår Lake 5-5,4 5,5- 5,9 Höst *Har inte bekräftats via provfisken. 70 Fiskevårdsplan Eckern 9.2 Reglering Eckerns vattenyta har reglerats under lång tid och redan under 1800-talet uppges en damm ha anlagts i Eckerns utlopp. 1937 skriver Gillis Lȗning att sjön regleras för kraftverksändamål och att regleramplituden är cirka en meter. Vilket kraftverk som använde Eckern som magasin vid denna tidpunkt är oklart. Under 1940-talet ansöker Vaggeryds valskvarn om att få reglera vattnets avrinning ur Eckerssjön. Domslut togs 1952, men den exakta ordalydelsen är inte känt eftersom vattendomen inte kunnat erhållas. Troligen ligger domen på Landsarkivet i Vadstena och påtryckningar har gjorts för att få ut domen, men utan framgång. Enligt uppgifter angivna av sökandebolagen 1969, anges att den tidigare regleringen utfördes mellan sänkningsgränsen +215,42 till dämningsgränsen + 216,40, d v s en regleringsamplitud på 0,98 meter (vattendom A 51/1969). Fiskeriintendent Åke Petersson, gör dock gällande i ett yttrande till domstolen (dnr 3341-50-79) att det råder osäkerhet om de tidigare regleringsförhållandena. Den tillåtna regleringsamplituden var enligt honom 0,98 meter, men han anger att sänkningsgränsen troligen var svår att nå på grund av igenväxningen uppströms dammen. Den reglering som gjordes mellan 1952 och 1971 synes därför ha varit mindre än den tillåtna amplituden. I domen från 1969 (A 51/1969) anges att Eckern under lång tid varit föremål för reglering, bland annat för de ett stycke längre ned belägna Eckersholms järnbruk och såg. Vattendomen 1969 gav Munksjö AB och AB Hörle Bruk rätt att reglera Eckern med en amplitud på 1,10 meter mellan dämnings- och sänkningsgräns. Regleringen av Eckern i enlighet med vattendomen startade våren 1971. Enligt fiskeriintendent Åke Petersson utnyttjades dock inte regleringsrätten till fullo under 1970-talet och sänkningsgränsen uppges aldrig ha nåtts (dnr 3341-50-79). Numera sköter Vaggeryds kommun regleringen av Eckern och eftersträvar en jämn vattennivå i sjön. Enligt Anders Eriksson på Vaggeryds Energi AB är målet att hålla sjöns vattennivå nära dämningsgränsen, men att större delen av den tillåtna regleringsrätten ibland utnyttjas. 9.3 Rensning En betydande sträcka uppströms regleringsdammen rensades 1971 i syfte att ge möjlighet till en större avsänkning. Den exakta omfattningen av kanaliseringen är okänd, men torde uppgå till mellan 600-800 meter. Det är inte osannolikt att detta fick negativa konsekvenser för resterande delar av Dammens vattenyta som idag är delvis igenväxt. Enligt uppgift av Sture Gustafson användes slängskopa vid resningen och materialet lades upp på land intill kanalen. 71 Fiskevårdsplan Eckern 9.4 Miljögifter Kvicksilver Kvicksilver har påvisats i höga koncentrationer i Eckern (VattenInformationsSystem Sverige). Kvicksilver anses vara mycket giftig för såväl människor som miljön, se Bilaga 5. Två mätningar av kvicksilver i gädda har gjorts, åren 1985 och 1989. Det riktade medelvärdet var 0,55 respektive 0,35 mg Hg/kg. Gränsvärdet som anges i Europaparlamentets och Rådets direktiv 2008/105/EG är 20 µg/kg i biota (0,20 mg/kg). Kvicksilverhalten i gädda ligger därför tydligt över gränsvärdet i Eckern. Emisol Det ogräsbekämpningsmedel som användes för att begränsa vassens utbredning åren 1967-1969, Emisol, innehöll ämnet amitrol, som varit förbjudet i Sverige sedan 1972. Orsaken till detta är att amitrol är cancerogent, inte främst för att det har allvarliga effekter på miljön. Enligt uppgift från Jenny Kreuger på SLU, är amitrol inte heller bioackumulerbart i samma utsträckning som t ex DDT. Emisol tycks även ha använts av t ex järnvägsbolag och förekom i denna verksamhet under ”hormoslyr-eran”. 9.5 Enskilda avlopp Så vitt kommunerna känner till förekommer inga utsläpp från industrier kring Eckern, och inte heller potentiellt förorenade områden. De potentiella utsläppskällor som lokaliserats är enskilda (och eventuellt mindre gemensamma) avlopp från fastigheter. Bebyggelsen vid sjön inom cirka 200- 300 meter från stranden, utgörs av ett litet antal permanenta bostäder och ett 50-tal fritidshus. Koncentrerad fritidsbebyggelse finns utmed den västra sidan kring Sjöhult och nästan mitt i sjön på halvön Näset. Delar av bebyggelsen betraktas som samlad bebyggelse och Sjöhult är detaljplanelagt för fritidsbebyggelse. Någon inventering av avlopp i området har inte gjorts på senare tid, men det finns kännedom om ett direktutsläpp i sjön från en fastighet vid Sjöhult. I Jönköpings kommuns översiktsplan står att läsa att ”fritidshusen vid sjön Eckern har skiftande standard på sina avlopp. För att undvika en negativ påverkan på sjön och dess naturvärden behöver en bättre samordning ske mellan olika fastigheters avloppslösningar”. 72 Fiskevårdsplan Eckern 9.6 Påverkan från skogsbruk och jordbruk Eckerns nära omgivningar består av skogs- och myrmark med inslag av jordbruksmark. Skogsbruk med inriktning på gran och tall förekommer i ganska hög grad. Hyggen märks emellanåt och bitvis går produktionsskogen ända ner till vattnet. En del av dessa ytor kan visserligen vara resultat av stormarna Gudrun och Per, medan andra är resultat av kalavverkning. I de flesta fall har hyggena så kallade skyddszoner av triviallöv eller blandskog. Med skyddszon avses här en zon med kvarlämnade träd och buskar mellan skogliga impediment och sjön. Skyddszonens funktion är att utgöra en buffert för att skydda vattenmiljön mot negativa effekter av pågående skogsbruk. Frånvaro av skyddszon ökar ytavrinningen och kan därmed påverka sjöns näringshalt, surhet, färghalt och grumlighet på ett negativt sätt (se även 4.1). För att det ska vara en mening med skyddszoner utmed sjöar bör de vara minst 10-20 meter breda. Givetvis kan man även skapa skyddszoner genom att plantera främst löv- eller blandskog. I Jönköpings läns vattenvårdsprogram från 1989 finns uppgifter om att omfattande skogsdikning har skett nordväst om Eckern, men i övrigt i obetydlig omfattning. Huruvida ”nordväst om Eckern” inbegriper närområdet eller inte framgår inte. Vidare bedöms mossdikningen som obetydlig. Situationen efter 1989 är oviss. I vilken grad vattendragen i Eckerns skogslandskap har skadats genom fysiska ingrepp, i form av rätning och rensning, är sammanfattningsvis inte helt tydligt. Likaså gäller det graden av utdikning av närområdet till vattendragen. Denna typ av ingrepp skadar den naturliga hydrologiska funktionen och kan innebära ökad tillförsel av organiskt och minerogent material, främst humus. En ökad tillförsel av humus kan medföra en ökad vattenfärg i sjön. Effekten blir en minskad litoralzon, d v s de grundområden inom vilket större delen av sjöns produktion av fisk sker, men får även negativa konsekvenser för arter som gynnas av klara vatten. Även vissa fåglar gynnas av klara vatten (förutom av fiskrika vatten), bl. a den i Eckern förekommande storlommen. Det bör betonas att de fysiska ingreppen i vattendragen och deras närmiljö, kan ha förvärrats av förändringar i svavelnedfallet och en ökad nederbörd (Länsstyrelsen i Skåne län). Skogsstyrelsens föreskrifter till skogsvårdslagens § 30 beskriver bl. a de hänsynskrav som ställs på skogsbruket m a p växt- och djurlivet, kulturmiljön m.m. Även i Miljöbalken (t ex kap. 11 och 12) och en av dess förordningar (1998: 1388) finns regler som styr skogsbruket, exempelvis kring dikning, byggande av skogsbilvägar och avverkning vid vatten med höga naturvärden. Jordbruksmark finns i den västra delen av sjön kring Sjöhult. Markerna är sammanhängande och utgör ett öppet och kulligt odlingslandskap som sträcker sig ner till sjön. Det huvudsakliga bruket består av vallodling och bete. Under sommarsäsongen betar cirka 100 mjölkkor i området. I dagsläget förefaller näringstillförseln till sjön från dessa marker vara liten, vilket styrks av de vanligen låga fosforhalterna under 2000-talet. 73 Fiskevårdsplan Eckern Generellt kan sägas att jordbruk med produktion av grödor har en negativ påverkan på vattendrag och sjöar genom näringsläckaget från markerna. Liksom i skogsbruket har dessutom många bäckar rätats och diken grävts för att avleda vatten från den brukningsbara marken. Via dessa (och naturliga vattendrag) förs sedan näringsämnena vidare till nedströms liggande sjöar. Även en tid efter att odlingsverksamheten upphört släpper markerna ifrån sig näringsämnen. Skyddszoner mot vattendrag och sjöar är även här en viktig naturvårdsåtgärd. Förutom att minska näringsläckaget minskar det påverkan från t ex bekämpningsmedel. Skyddszoner mot jordbruksmark består ofta av en zon obrukad mark närmast vattnet. I Jönköpings kommuns översiktsplan ingår Eckern, bland en mängd andra sjöar, i begreppet ytvatten. Om ytvatten fastställs att kommunen betraktar dessa ”som en mycket viktig grundläggande resurs som bör skyddas” och att ”skyddszoner bör skapas eller lämnas i skogs- och jordbruksmark intill sjöar och vattendrag”. 74 Fiskevårdsplan Eckern 10. Vattendomar och fiskeavgiftsmedel Regleringen av Eckern Vattendomar som berör regleringen av Eckern har behandlats av Vattendomstolen vid två tillfällen. Den första vattendomen utfärdades 1952 (AD 48/1952) efter att Vaggeryds valsverk ansökt om tillstånd att reglera vattnets avrinning ur Eckerssjön. Som påpekats under punkt 9.2 Reglering och vandringshinder är det exakta domslutet från 1952 inte känt eftersom vattendomen inte kunnat erhållas. Den tillåtna regleringsamplituden framgår i ett yttrande av fiskeriintendent Åke Petersson, som gör gällande att sänkningsgränsen var +215,42 och regleringsamplituden 0,98 meter, d v s dämningsgränsen låg på +216,40 (dnr 3341-50-79). Samma uppgifter ges av sökanden i ansökningshandlingarna inför nästkommande dom 1969. I vattendom 31 oktober 1969 (A 51/1969) lagligförklarade Söderbygdens vattendomstol regleringsdammen i Eckern efter ansökan från Munksjö AB och AB Hörle Bruk. Samtidigt lämnades tillstånd till reparation av dammen samt tillstånd att reglera Eckerns vattenstånd mellan höjderna +216,52 meter och +215,42 meter, d v s en regleringsamplitud på 1,10 meter. Tappningen genom dammen får inte överstiga 0,5 m3/s, såvida inte tillrinningen är högre. Minimitappningen får inte understiga 0,06 m3/s. Sökanden förpliktades även att till främjande av fisket erlägga en engångsavgift om 300 kronor, motiverat av ändringar i de naturliga vattenståndsförhållandena. Däremot bestämdes en prövotid på fem år, från det att arbetena på företaget fullbordats och regleringen påbörjats, i syfte att utvärdera skadan på fiskbestånden i sjön. Vattendomstolen förordnade fiskeriintendenten Harald Alander att under prövotiden, på sökandens bekostnad, verkställa undersökningar rörande regleringens verkningar på fisken. Alander uppdrog i sin tur fiskerikonsulent Birger Ahlmér att utföra undersökningarna. Prövotidsredovisningen behandlades av Vattendomstolen 1979 (DVA 61/1979), där domstolen förpliktigar sökandena Munksjö AB och AB Hörle Bruk att erlägga fiskeavgift för regleringen av Eckern. Beloppet skulle uppgå dels med ett belopp för gången tid under åren 1972-79 om 8 000 kronor, dels att från och med 1980 erlägga ett årligt belopp på 1 000 kronor. Beloppet skall varje år justeras enligt årsmedeltalet för konsumentprisindex. Avgiftsbeloppet skall inbetalas till Fiskeristyrelsen som ”må använda avgifterna till fiskevårdande åtgärder i Eckern”. Sökanden förpliktas vidare att i samråd med fiskerikonsulenten vid fiskenämnden i Jönköpings län och med Eckerns fiskevårdsförening, verkställa fiskefrämjande åtgärder för kräftbeståndet uppgående till ett belopp om 5 000 kronor. 75 Fiskevårdsplan Eckern Ålyngelutsättning i Lagan Anläggandet av vattenkraftverk i Lagan medförde att ålyngel inte kunde nå de uppväxtområden som ligger uppströms det nedre kraftverket i Laholm. I en vattendom meddelad 19 mars 1965 av Söderbygdens vattendomstol (A 14/1965) föreskrevs uppsamlande av ålyngel vid Laholms kraftverk för transport högre upp i vattensystemet. Enligt den idag gällande vattendomen delas Lagan in i delområden med en viss andel av fångade ålyngel, i proportion till vattenområdena mellan dammarna. Det övre delområdet i Lagan avgränsas i sin nedre del av Fågelforsdammen. Enligt vattendomen skall 2,2 procent av insamlat ålyngel planteras ut uppströms Fågelforsdammen. Fiskeavgiftsmedel Hanteringen av fiskeavgiftsmedlen överfördes till länsstyrelserna i samband med att Fiskeriverket omorganiserades till Havs- och vattenmyndigheten. Vid kontakt med Stefan Torfve på Länsstyrelsen i Jönköpings län uppgavs att det tillgängliga beloppet som reserverats för Eckern för närvarande uppgår till ca 90 000 kronor. 11. Fisket och uttaget Enkäter delades ut till samtliga fiskekortsköpare och fiskerättsägare, se bilaga 6 och 7. Gensvaret var lågt, endast en enkät från fiskerättsägare och tre enkäter från fiskekortsköpare lämnades in. Informationen som lämnades i enkäterna ger en mycket knapphändig bild av fisket i Eckern. Ingen särskild utvärdering av enkäterna görs med hänsyn till den mycket låga svarsfrekvensen. De fångster som redovisas i enkäterna är blygsamma och kan inte ge någon grund för slutsatser kring uttaget i sjön. I en enkät uppger uppgiftslämnaren att gös fångats, den största på 1,4 kilo. Övriga kommentarer som kommit in är angivande av mörtlek vid Näset samt att ål tidigare fångats på långrev. 76 Fiskevårdsplan Eckern 12. Mål och åtgärdsförslag De förslag på åtgärder som presenteras i föreliggande rapport bygger på det materiel som erhållits via befintlig dokumentation samt biologiska och vattenkemiska undersökningar, bland annat det nätprovfiske som genomfördes 2012. För att ge en hänvisning till hur de olika åtgärderna värderas i förhållande till varandra och hur angelägna de bedöms vara, rangordnas de i en skala 1-4, där prioritet 1 anger högsta prioritet. En översikt över förslagen presenteras i tabell 31. Det bör i sammanhanget betonas att fiskevårdsområdesföreningen inte har någon skyldighet att genomföra föreslagna åtgärder. I det fall föreningen väljer att genomföra någon åtgärd är det viktigt att på olika sätt dokumentera arbetet, såsom fotografering och lägesbestämning med koordinater (t ex om risvasar anläggs), men även att göra uppföljande undersökningar. Notera även de medel som finns att söka för fiskevårdande åtgärder, se kapitel 10 Vattendomar och fiskeavgiftsmedel. I Eckerns fall synes det finnas betydande medel från de fiskeavgiftsmedel som betalas in årligen. I det följande görs en sammanfattning av intrycken från sjön som ligger till grund för de åtgärdsförslag som ges. Vegetationens utbredning Vid första anblicken av sjön Eckern slås man av bladvassens utbredning. Breda bälten av tät bladvass från land ut till ca 2 m djup präglar strandzonen, men även på grundare områden mitt i sjön. Undantag är längs betesmarken i den nordvästra viken där det kan antas att kreatur betar av vassen, samt utanför hustomter där det är möjligt att vassklippning har skett. Det är i stort sett endast längs de här öppna sträckorna av sjön som andra typer av vegetation kan hävda sig gentemot den mycket konkurrensstarka bladvassen. Av allt att döma har sjöns karaktär förändrats jämfört med de förhållanden som rått tidigare. Bladvass omnämns av fiskerikonsulenten Gillis Lȗning 1937, men ingen särskild kommentar görs av dess utbredning varför man leds att tro att den inte var lika dominerande. 1949 bedöms sjön av Gunvor Bjurulf som en Isoetes-lobelia-sjö, d v s dominerad av braxengräs och notblomster, arter som främst återfinns i näringsfattiga miljöer. Bladvass gynnas, enligt John Strand på Hushållningssällskapet i Halland, av små vattenståndsförändringar. Eftersom Eckern varit reglerad under lång tid kan vassens ökade utbredning vara en indikation på att regleringsamplituden minskat genom åren. Fiskerikonsulenten Gillis Lȗning hävdar att Eckern reglerades cirka 1 meter 1937, en amplitud som är tillräckligt stor för att begränsa vassens utbredning. 1952 kommer en ny vattendom som ger tillstånd att reglera sjöns yta med 0,98 meter, men fiskerikonsulenten Åke Petersson gör bedömningen att regleringsamplituden varit mycket lägre, på grund av att vegetation i viken uppströms regleringsdammen 77 Fiskevårdsplan Eckern begränsade regleringsmöjligheterna. Det kan dock antas att bedömningen gjorts utifrån de förhållanden som rådde strax före 1971, då den nya regleringen tas i drift efter vattendomsutslaget 1969. Hur regleringen bedrivits före 1971 är okänt, men en låg regleringsamplitud kan ha bidragit till vassens utbredning. I den fiskevårdsplan som fiskerikonsulenten Birger Ahlmér utarbetade 1977 anges att vassens utbredning ökat ytterligare efter 1971 och Åke Petersson gör bedömningen att detta orsakats av att regleringsmöjligheterna under 1970-talet sällan utnyttjats vilket kan ha gynnat bladvassen. Enligt John Strand, Hushållningssällskapet, gynnas bladvass inte av näringshalten i vattnet. Detta överensstämmer med de vattenprovtagningar som under 2000-talet vanligen visat låga halter av fosfor, eller möjligen måttliga. Däremot gynnas vassen av en hög näringshalt i sedimenten. I början av 1970-talet visade två vattenprovtagningar på betydligt högre fosforhalter vilket indikerar att näringsinflödet till sjön var högre under denna tid. Det är möjligt att denna näring till stor del avlagrats i sediment i sjön vilket gynnat bladvassen. Ursprunget till näringstillförseln är okänd, men jordbruk och dåligt renat avloppsvatten från fastigheter är troliga källor. En stor utbredning av tät vass, som är fallet i Eckern, kan störa gäddans reproduktion genom att minska tillgängligheten till lekområdena. I det källmaterial som undersökts har lekplatser för gädda omnämnts i Lagans inlopp i norra delen av sjön, i viken uppströms utloppet, i södra delen av sjön vid Timmerbrobäckens utlopp samt vid Sjöhult. Inga närmre studier av dessa områdens potential för gäddlek idag har företagits. Sture Gustafsson, ordförande i Eckerns fiskevårdsområdesförening, nämnde även att stora mader översvämmas på våren i Lagan uppströms sjön samt även i bäcken från Granarpasjön. Närmre studier av tillgängligheten till även dessa områden är intressanta. Bekämpning av bladvass har genomförts vid många tillfällen i Eckern, såväl med besprutning under slutet av 1960-talet som genom en av den gamla fiskevårdsföreningen inköpt vassklippningsmaskin, men även genom inhyrning av professionella entreprenörer. Klippning av vass har varit en populär metod för borttagning av vass, men det krävs att den genomförs på rätt sätt för att vara effektiv. Eftersom vass tar upp syre från luften via rör måste klippningen ske under vattenytan vilket hämmar vassens utveckling. Det räcker dock inte att klippa vassen vid ett tillfälle utan upprepade insatser måste göras. Dessutom bör första klippningen ske så tidigt som möjligt på säsongen, då den lagrade näringen i rötterna är som lägst, men trots en tidig klippning bör den upprepas ytterligare en till två gånger samma säsong för att ha en betydande effekt. Sker klippningen precis när vassen kommer upp ur vattnet på våren och vattenytan därefter höjs någon decimeter kan åtgärderna få mera bestående effekt (John Strand, Hushållningssällskapet). Notera att klippning av torr vass under vintern kan gynna vassens utbredning under sommaren. 78 Fiskevårdsplan Eckern Ett alternativ till klippning, åtminstone i mindre skala, är att helt enkelt gräva bort delar av vassen, inklusive rötter. Vassen kommer dock efterhand att återhämta sig och man kan förvänta sig en spridning med som mest en meter per år (John Strand, Hushållningssällskapet). Näringspåverkan Vid anblicken av de täta vassbältena är det lätt att misstänka näringsrika förhållanden i sjön och enskilda biologiska undersökningar skulle lätt kunna peka i den riktningen om de utvärderades var för sig. Ett exempel på detta är provfiskeresultatet från 2012 som indikerar näringsrika förhållanden. Dominansen av mört, det stora antalet fångade individer per nät samt den låga medelvikten är alla indikatorer på eutrofa förhållanden. Vissa makrofytarter (vattenväxter) som var tämligen vanliga i sjön trivs i näringsrika sjöar, t ex grovnate, medan arter som trivs i oligotrofa miljöer är fåtaliga, t ex braxengräs och notblomster. I motsats till detta, pekar den kontinuerliga vattenprovtagning som utförs inom den samordnade recipientkontrollen i Lagans vattensystem, vanligen på låga halter av fosfor. Fosfor är begränsande för primärproduktionen i sötvatten. Även de bottenfauna- och växtplanktonundersökningar som har gjorts indikerar i huvudsak näringsfattiga förhållanden. Växtplanktonundersökningarna har dock varierat mellan att visa på näringsfattiga och måttligt näringsrika förhållanden, exempelvis finns tillägget att ”sjön gränsar till måttlig status” för åren 2010 och 2011. Fisksamhället Provfisket 2012 visade att fisksamhället i Eckern domineras av mört och småabborre. Både mörtar och mindre abborrar livnär sig i stor utsträckning på djurplankton, varför det är sannolikt att större djurplankton som t ex Daphnia kan antas vara tämligen ovanliga. Det är mera troligt att djurplanktonsamhället domineras av mindre djurplankton som Bosmina, men även dessa är sannolikt påverkade av ett starkt predationstryck. Följden av ett hårt predationstryck på djurplankton kan bli en låg tillväxt. I Eckern illustreras detta bl. a av att mörtar större än 150 millimeter är ovanliga och att ettåriga mörtar är småvuxna jämfört med de i många andra sjöar vid samma tid på året. Vad gäller beståndet av abborre så utgjorde större individer en stor andel av abborrbeståndets fångstbiomassa, men det kan noteras att medelstor abborre i förhållande till större individer var tämligen fåtaliga. Detta kan tolkas som att mindre abborre som lever på plankton, på grund av inom- och mellanartskonkurrens har svårt att nå en fiskätande storlek. Uppnås denna storlek, cirka 150 millimeter, finns däremot stora mängder föda och tillväxten kan gå snabbt. 79 Fiskevårdsplan Eckern Vid samtal med en pimpelfiskare, Henrik Olsson, som deltagit vid bland annat tävlingar på sjön, påpekas just beståndets storlekssammansättning med stora mängder småabborre, men även förekomsten av stora abborrar. Däremot påpekade Henrik att antalet abborrar i mellanstorlek var förhållandevis få. Målsättning Den reglering som bedrivits i Eckern sedan lång tid tillbaka tycks ha bidragit till förändringar av sjöns vegetationssamhälle. Troligen har de förändringar som skett även gynnats av näringstillförsel från jordbruk och orenat avlopp från bostäder. Den ökade utbredningen av täta vassbestånd kan ha påverkat reproduktionsmöjligheterna för olika arter negativt, men minskar även arealen av de mest produktiva områdena i sjön, d v s litoralen, eftersom täta vassar i stort sett inte utnyttjas av fisk. Litoralen innefattar det område som nås av inkommande solljus, d v s sjöns grundområden. Fiskevårdsområdesföreningens övergripande mål bör, med ledning av ovanstående, vara att genom olika åtgärder förändra sjöns artfördelning och fiskbeståndens storlekssammansättning. Ansträngningar bör göras för att skapa goda lek- och uppväxtmiljöer för rovlevande fisk som gädda och abborre, men även att öka skyddet för rovlevande fisk i sjön. Ett ökat uttag av dessa minskar det totala predationstrycket på mört och småabborre. Av stor betydelse för att nå målet är insatser för att begränsa vassens utbredning i sjön, i synnerhet i områden som bedöms som viktiga lekplatser. Med fördel kan även insatser göras för att förändra vassbältenas idag homogena struktur till mera varierande miljöer med t ex kanaler i vassarna eller öppna områden med vassöar. Insatser av detta slag skulle öka den produktiva litoralzonen, förbättra lek- och uppväxtmiljöer, och troligen även ge positiva effekter på t ex fågellivet. Insatser för att reducera vassens utbredning måste emellertid göras med stor försiktighet. Som påpekats tidigare under Punkt 4.4 Fågelfauna, finns bland annat den rödlistade arten trastsångare i Eckern. Alla insatser för att återskapa lekområden för gädda bör ske i samråd med Länsstyrelsen och den lokala fågelklubben. 80 Fiskevårdsplan Eckern Tabell 31. Åtgärdsförslag inom olika områden. Åtgärdsförslag Prioritet Stadgarna 4 §. Delägarnas eget fiske 2 Kontrollavgift 1 Uppdatera information på skyltar och fiskekort 1 Information till de fiskande 1 Djupkarta 3 Utveckling av hemsida 4 Försäljning av fiskekort 2 Information om betydelsen av bl. a kantzoner 1 Kartläggning av fysisk påverkan på tillflöden 2 Åtgärder av diken och etablering av kantzoner 3 Provtagning av kadmium och bly 1 Djurplanktonundersökning 1 Ålders- och tillväxtanalys av mört och abborre 1 Standardiserade nätprovfisken 1 Kartläggning av lekplatser för gädda 1 Kartläggning av lekplatser för gös 2 Skapande av lekplatser för gädda 1 Reduktionsfisken 2 Anläggande av risvasar 1 Maximimått 1 Fönsteruttag 1 Begränsning av maskstorlekar 1 Utökat skydd kring risvasar 1 Utmärkning av vasar 2 Skapande av fria vandringsvägar för fisk 3 Tillsätt tillsyningsmän 1 Ta fram rutiner för fisketillsynen 2 81 Fiskevårdsplan Eckern 12.1 Förvaltning av sjön Eckerns stadgar är av tämligen modernt slag och endast mindre förtydliganden föreslås. Däremot är det viktigt att föreningen tar beslut om en kontrollavgift som kan användas av fiskevårdsområdena i sitt tillsynsarbete. För att en kontrollavgift ska vara juridiskt bindande är det viktigt att alla fiskande har informerats om vad som gäller i sjön, både vad gäller fiskeregler och avseende kontrollavgiften. Därför är det viktigt att all information som ges till fiskande, d v s fiskekort och informationsblad innehåller väsentligt och framförallt korrekt information. Likaså bör alla skyltar som placerats runt sjön vara uppdaterade. I Eckern delas ett informationsblad redan ut till fiskekortsköparna, men föreningen bör ta tillfället i akt att föra ut sin syn på hur fisk och natur ska behandlas. Betänk även att informationsbladet är en metod, bland andra, att ge en ökad service gentemot kortköparna. Stadgarna 4 §. Delägarnas eget fiske Prioritet 2 I 4 § anges att ”Medlem i föreningen är den som äger fastighet med fiskerätt i fiskevårdsområdet eller de övriga brukare m fl som avses i 3 § andra och tredje styckena lagen om fiskevårdsområden”. Det bör i stadgarna klargöras vem som får fiska i sjön inom ramen för fiskerätten. Hänvisningen till medlemmar kan tolkas som ett tämligen vitt begrepp, men även som att endast ägaren till fastigheten och inte t ex barn får fiska. Kontrollavgift Prioritet 1 Fiskevårdsområdesföreningen bör omgående besluta om en kontrollavgift. Uppdatera information på skyltar och på fiskekortet Prioritet 1 Såväl skyltar som fiskekort bör uppdateras med alla gällande regler samt information om storleken på kontrollavgiften och när den tas ut. Information till de fiskande Prioritet 1 Gällande fiskeregler, kontaktuppgifter till samtliga fiskekortsförsäljare, djupkarta, fisketips (t ex nya risvasar), parkeringar, soptunnor mm är exempel på information som kan spridas till de fiskande. Något som är viktigt att informera de fiskande om är hur fisk som ska återutsättas ska behandlas, men även vilken utrustning som bör ingå i utrustningen för att göra detta på rätt sätt, se bilaga 8. Lämplig information är även Allemansrätten. 82 Fiskevårdsplan Eckern Under 2013 pågår ett länstäckande fisketurismprojekt i samverkan mellan Smålands turism och Länsstyrelsen i Jönköpings län som syftar till att skapa bättre information om fisket i olika fiskevårdsområden via internet. Medverkan i projektet medför en möjlighet att kostnadsfritt förmedla ovanstående information till de fiskande. För mer information om projektet kontakta Malin Setzer på Länsstyrelsen i Jönköpings län (036-39 51 85, malin.setzer@lansstyrelsen.se). Djupkarta Prioritet 3 Framtagande av en ny djupkarta för sjön skulle underlätta särskilt för tillfälliga fiskare. Djupkartor av god kvalitet kan vara dyra att ta fram, men föreningen bör undersöka möjligheterna till ekonomiskt stöd. Hör med Länsstyrelsen, Jönköpings kommun eller Leader Västra Småland. Utveckling av hemsida Prioritet 4 En hemsida kan ge god information om sjön, fiskekort, fiskeregler, fiskbeståndet och fisket i sjön. Försäljning av fiskekort Prioritet 2 Fisket i Eckern är populärt och ligger nära Jönköping. Tillgängligheten till fiskekort är tämligen god redan idag genom att kort säljs av både fiskerättsägare och ICA Taberg. Fiskekortsförsäljningen gentemot boende i Jönköping skulle dock kunna utvecklas genom att sälja fiskekort via sportfiskebutiker i Jönköping och Huskvarna, men även via mobil eller via nätet. De sistnämnda skulle vara en god service gentemot kortköparna, men bör övervägas noggrant på grund av prissättningen. 12.2 Vattenkvalitet Vattenkvaliteten är av avgörande betydelse för all fauna i sjön. Fysisk påverkan av vattendrag, genom t ex omgrävning eller rensning, har genomförts för att öka avrinningen. I samband med utdikning av vattendragens närområde leder detta till att den hydrologiska funktionen störs. Resultatet kan bli en ökad tillförsel av t ex grumlande ämnen, närsalter eller humus, men även medföra en ökad risk för försurningspåverkan. Påverkansgraden på Eckern tycks i dag vara liten, men insatser bör i möjligaste mån göras för att undvika framtida skador. 83 Fiskevårdsplan Eckern Information om betydelsen av bl. a kantzoner Prioritet 1 Styrelsen bör informera markägare som verkar längs tillrinnande vattendrag till Eckern om betydelsen av att bl. a lämna kantzoner längs vattendrag. Lämplig litteratur är Skogsstyrelsens bok ”Skogsbruk vid vatten”. Kartläggning av fysisk påverkan på tillflöden Prioritet 3 Tillförsel av näringsämnen, humus m.m. påverkas av markanvändningen längs tillrinnande vattendrag. Eckern tycks idag inte vara påverkad i nämnvärd utsträckning, men kunskap om situationen kan vara viktig för framtiden. Åtgärder av diken och etablering av kantzoner Prioritet 3 Som påpekats ovan tycks inte Eckern vara allvarligt påverkad av eventuella fysiska ingrepp i tillrinnande vattendrag eller genom utdikning, men för att skydda sjön inför framtiden är det lämpligt att redan nu göra insatser såsom åtgärdning av diken och anläggning av kantzoner. Provtagning av kadmium och bly Prioritet 1 Enligt Vattenmyndigheten uppnår Eckern inte god kemisk status med avseende på bly och blyföreningar samt kadmium och kadmiumföreningar. Förnyade prover tagna i sediment 2009 tyder på att halten kadmium är lägre än det gränsvärde som anges. Det kan ändå vara angeläget för föreningen att trycka på för att nya prover på kadmium ska göras under året. Halten bly är emellertid fortfarande högre än gränsvärdet varför föreningen bör verka för att nya prover ska tas snarast. En ny statusklassning kommer troligen att göras i höst, varefter det dröjer sex år innan nästa statusklassning görs. 12.3 Åtgärder för att gynna fiskbeståndet Initialt bör noggranna kartläggningar av behovet av åtgärder utföras. Såväl nuvarande som potentiella lekplatser för i första hand gädda måste kartläggas. I första hand bör de områden som traditionellt angetts som goda lekområden undersökas. I det fall lekplatserna påverkats negativt av vassens utbredning bör åtgärder planeras. Inledningsvis måste påpekas att innan faktiska åtgärder sätts in, är det viktigt att skapa förutsättningar att på ett säkert och relevant sätt analysera åtgärdernas resultat. I fallet med Eckern kan detta göras genom att t ex genomföra ålders- och tillväxtanalyser av mört och abborre samt undersöka djurplanktonsamhället. Samma undersökningar bör därefter upprepas en tid efter åtgärdernas genomförande. I sammanhanget är även 84 Fiskevårdsplan Eckern standardiserade nätprovfisken en viktig analysmetod och i detta fall kan provfisket 2012 användas som referensundersökning. Efter noggranna förundersökningar kan olika former av fysiska åtgärder övervägas såsom skapande av lekplatser eller uppväxtområden inom igenväxta områden, reduktionsfisken eller anläggande av risvasar. Det är viktigt att genomföra en noggrann planering, t ex vad gäller förutsättningarna att reglera vattennivåerna i sjön i samband med vassklippning. Med hänsyn till förekomsten av känsliga fågelarter som är beroende av vass, måste dock samråd ske med Länsstyrelsen och gärna den lokala fågelklubben. Fysiska åtgärder i sjön bör följas, eller inledas, med ett förändrat regelverk. Reglerna kan användas för att styra fisket i sjön i önskad riktning med målet att minska uttaget av rovlevande fisk som abborre och gädda, eventuellt även gös om den etablerar ett bestånd i sjön. Notera att förekomst av gös leder till att predationstrycket på mört och mindre abborre ökar, vilket i sin tur kan påverka artsammansättningen och tillväxten positivt. Däremot finns alltid risker med utsättningar av nya arter. Tillförsel av gös ökar mellanartskonkurrensen vilket kan påverka bestånden av både abborre och gädda. Djurplanktonundersökningar Prioritet 1 Undersökningen bör genomföras i första hand för att belysa effekterna av genomförda åtgärder, men ger även viktig information om både djurplanktonsamhälle och konkurrenssituation i Eckern. Ålders- och tillväxtanalys av mört och abborre Prioritet 1 Undersökningen bör genomföras i första hand för att belysa effekterna av genomförda åtgärder. Standardiserade nätprovfisken Prioritet 1 Uppföljningar av det standardiserade nätprovfisket 2012 bör göras regelbundet. Ett uppföljande provfiske i likhet med det 2012 är ett viktigt instrument för att utvärdera utsättningarna av gös, och de effekter detta fått på det befintliga fiskbeståndet. Lämpligen utförs ett provfiske senast 2017. Kartläggning av lekplatser för gädda Prioritet 1 Gäddan är en betydelsefull predator i Eckern och det finns risk att dess lekplatser påverkats negativt av bladvassens utbredning. Kartläggningen bör inte endast omfatta sjön utan även tillflöden där lek eventuellt kan ske. 85 Fiskevårdsplan Eckern Kartläggning av lekplatser för gös Prioritet 2 Om möjligt bör lekplatser för gös kartläggas. I synnerhet i ett uppbyggnadsstadie är det viktigt att skydda gösens lek. Betänk att gös även kan leka i tillflöden. Skapande av lekplatser för gädda Prioritet 1 I de fall gäddans lekplatser påverkats negativt av vassens utbredning bör möjligheterna att åtgärda detta undersökas. Reduktionsfisken Prioritet 2 Reduktionsfiske är en drastisk åtgärd som kräver stora insatser för att nå framgång och bör därför inte användas initialt. De omfattande utsättningar av gös i Eckern de senaste åren kan medföra att predationstrycket på mört och abborre ökar, i synnerhet om gösen etablerar ett livskraftigt bestånd. Detta kan resultera i en förändring av såväl artfördelning som storlekssammansättning i sjön. Föreningen bör därför avvakta utgången av utplanteringarna. En uppföljning av fiskbeståndet genom ett standardiserat nätprovfiske är därför nödvändigt om 3-4 år, vilket ska genomföras på motsvarande sätt som provfisket 2012. Blir det aktuellt med reduktionsfiske i Eckern bör förhandskontakter tas med Länsstyrelsen. Helt kortfattat används olika metoder för reduktionsfiske, bl. a bottengarn, trålar eller elfiskebåtar. Anläggande av risvasar Prioritet 1 Anläggande av vasar är en enkel och billig åtgärd som kan ge positiva effekter på fiskarnas reproduktion och även ge goda fiskeplatser. Inte sällan medför risvasar dessutom en positiv effekt på kräftbestånden genom att skapa skydd och öka tillgången på föda. Information om hur en risvase byggs kan hittas på www.rekofiske.se. Maximimått Prioritet 1 Abborre är en viktig predator på mört, men även på mindre abborre. Ett för stort uttag av abborre minskar predationstrycket på mört och småabborre och försämrar därför möjligheterna att förändra artfördelning och storlekssammansättning. Ett lämpligt minimimått på abborre är 35 centimeter. Gädda är liksom abborre en viktig predator. Ett maximimått på gädda leder inte bara till att rovlevande fisk behålls i sjön, det skapar även ett mer attraktivt fiske då antalet större gäddor ökar. Ett lämpligt minimimått på gädda är 80 centimeter. Notera att måtten inte är huggna i sten utan kan behöva ändras utifrån de allmänna förutsättningarna i sjön. 86 Fiskevårdsplan Eckern Fönsteruttag Prioritet 1 Fönsteruttag innebär att såväl minimimått som maximimått införs. Gösen bör ges möjlighet att leka åtminstone en gång varför den undre gränsen lämpligen sätts till 50 centimeter. För att skapa och behålla en storvuxen stam av gös bör därefter alla gösar större än 75 centimeter återutsättas. Fisk som tas hem som matfisk skall alltså vara mellan 50-75 centimeter. Denna åtgärd får ses som extra betydelsefull i ett uppbyggnadsskede, men kan även skapa ett attraktivt fiske efter större gös då beståndet etablerats fullt ut. Begränsning av maskstorlekar Prioritet 1 För att minska risken att stor rovfisk fångas i nät bör en begränsning införas för hur stora maskor som får användas. Utökat skydd kring risvasar Prioritet 1 För att skydda fiskens lek kring vasar bör fiskeförbud råda under lektiden, såväl med spö som med mängdfångande redskap. Utmärkning av vasar Prioritet 2 Risvasar som anläggs bör markas ut i de fall stolpar inte tydligt sticker upp ur vattnet. Skapande av fria vandringsvägar för fisk Prioritet 4 Skapandet av fria vandringsvägar för fisk, men även för annan fauna, har en gynnsam effekt på den biologiska mångfalden, förutom de positiva effekter det har på de enskilda fiskbestånden. Arbetet med att skapa fria vandringsvägar i Eckerns utlopp synes dock inte vara prioriterat. 12.5 Fisketillsynen Eckern saknar idag, från Länsstyrelsen, förordnade tillsyningsmän. Fiskepoliser har utsetts internt inom föreningen, men dessa har inte samma befogenheter som utbildade och förordnade fisketillsyningsmän. Tillsättande av tillsyningsmän kan förutom att ge större möjligheter att vidmakthålla fiskereglerna i sjön, även skapa en större respekt vilket kan leda till att det olovliga fisket minskar. Tillsyningsmän har även en viktig uppgift i att vara en kontaktperson för kortköparna. Att ge tips om fiske eller annan information är en ren serviceuppgift. 87 Fiskevårdsplan Eckern Tillsätt tillsyningsmän Prioritet 1 I Eckern saknas nyligen utbildade och från Länsstyrelsen förordnade tillsyningsmän. De fiskepoliser som utsetts inom fiskevårdsområdesföreningen bör genomgå utbildning och ansöka om förordnande. Ta fram rutiner för tillsynen Prioritet 1 I samband med att tillsyningsmän förordnas bör vissa rutiner tas fram, t ex att tillsyningsmännen ska utöva sitt arbete under ett visst antal dagar under året. 88 Fiskevårdsplan Eckern Referenser Allt om fisk. www.fiskbasen.se Ahlmér, B. 1972. Brev ställt till Eckerns fiskevårdsförening c/o Arne Jansson angående fiskevården i Eckern, daterat 3 maj 1972. Ahlmér, B. 1975. Redovisning av resultat angående sjöregleringens inverkan på fisket i Eckern till fiskeriintendenten i nedre södra distriktet. Dnr 376 92/72 Ahlmér, B. 1968. Fiskevatten beskrivning Ahlmér, B. 1981. Yttrande över ansökan av Eckerns fiskevårdsförening om inskränkning i kräftfisketiden. Fiskenämnden i Jönköpings län. Dnr 35 147/81 Ahlmér, B. 1982. Yttrande över ansökan från Eckerns fiskevårdsförening om inskränkning i kräftfisket. Fiskenämnden i Jönköpings län. Dnr 35 163/82 Ahlmér, B. 1986. Yttrande över ansökan från Sture Gustafson, Hyltena, Jönköpings, om bildande av Eckerns fiskevårdsområdesförening. Fiskenämnden i Jönköpings län. Dnr 39 194/86 Ahlmér, B. 1977. Eckern. Fiskenämnden i Jönköpings län. Andersson, Bert-Ove. Provfiske efter signakräfta i Eckern. Meddelande. Fiskenämnden i Jönköpings län. Artdatabanken. 2012. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. Artdatabanken. SLU. www.slu.se Beskow G., G. Rasmusson. 1963. Sjöar och vattendrag i Sverige söder om Norrlandsområdet. Bjurulf, G. 1950. Floran i Månsarps socken med Smålands Taberg. Botaniska Notiser. Bydén, S., A-M. Larsson, M. Olsson. 1996. Mäta vatten. Institutionen för tillämpad miljövetenskap. Göteborgs universitet. Databasen för Sjöprovfiske – NORS. Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU Degerman, E., P. Nyberg, I. Näslund, D. Jonasson. 1998. Ekologisk fiskevård. Sportfiskeförbundet 89 Fiskevårdsplan Eckern Enros, B. 1956. Fiskevattensinventering. Domänverket Eriksson, Anders. Vaggeryds Energi AB. Muntliga uppgifter rörande Eckerns reglering EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2008/105/EG Fiskelagen 1993:787. www.notisum.se Fiskeristyrelsen. Enheten för fritidsfiske och fiskevård. 1987. Statsbidrag till kostander för att bilda Eckerns fiskevårdsområde inom Jönköpings och Vaggeryds kommuner, Jönköpings län. Dnr 341-2747-87 Fiskeristyrelsen. Fiskevårdsbyrån. 1980. Bidrag av vattenavgiftsmedel enligt 2 kap 8 § vattenlagen. Dnr 301-2253-80 Fiskeristyrelsen. Utredningskontoret i Jönköping. 1987. Bidrag av vattenavgiftsmedel enligt 10 kap 5 § vattenlagen. Dnr 301-2152-87 Henriksson, L. 2000. Skogsbruk vid vatten. Skogsstyrelsens förlag. Holmgren, K., A. Kinnerbäck, S. Pakkasmaa, B. Bergquist, U. Beier. 2007. Bedömningsgrunder för fiskfaunans status i sjöar. Fiskeriverket. FinFo 2007:3. IVL Svenska miljöinstitutet. Bedömning av miljögiftspåverkan i vattenmiljö. Rapport B1891. Jansson, Arne. Brev ställt till Birger Ahlmér rörande gäddlekplatser. Jönköpings fågelklubb. 2013. Muntliga uppgifter. Jönköpings kommun. 2003. Översiktsplan 2002. Antagen av KF 2003. Jönköpings kommun. 2009. Naturvårdsprogram 2009-2013. Jönköpings kommun. 2013. Miljökontoret. Muntliga uppgifter. Lag (1988:950) om kulturminnen m.m. Lȗning, Gillis. 1937. Anteckningar. Lȗning, Gillis. 1948. Yttrande till fiskeriintendenten Herr Fil. Dr. Ossian Olofsson rörande Vaggeryds valskvarn m fl ansökan om prövning av lagligheten av nu tillämpad dämning av sjön Eckern. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Förordnande av förrättningsman som avses i 12 § första stycket lagen om fiskevårdsområden (1981:533). Delbeslut Dnr 11-379-939-86. 90 Fiskevårdsplan Eckern Länsstyrelsen i Jönköpings län. Beslut om inrättande av Eckerns fiskevårdsområde. Beslut Dnr 11-379-939-86. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Planeringsavdelningen. 1979. Begränsning av kräftfisketiden. Dnr 11.371-1815-79. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Planeringsavdelningen. 1980. Begränsning av kräftfisketiden. Dnr 11.371-1278-80. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Planeringsavdelningen. 1981. Begränsning av kräftfisketiden. Dnr 11.371-1023-81. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Planeringsavdelningen. 1982. Begränsning av kräftfisketiden. Dnr 11.371-852-82. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Planeringsavdelningen. 1983. Begränsning av kräftfisketiden. Dnr 11.371-845-83. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1989. Vattenvårdsprogram -Vaggeryds kommun del 2. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1997. Våtmarker i Vaggeryds kommun. Länsstyrelsens meddelande 1197:41. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Fiskregistret. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Karta över potentiellt förorenade områden. www.lansstyrelsen.se/jonkoping/Sv/miljo-och-klimat/verksamheter-medmiljopaverkan/fororenadeomraden/Pages/Karta_over_potentiellt_fororenade_omraden .asp/ Länsstyrelsen i Jönköpings län. Planktondatabas. Länsstyrelsen i Jönköpings län. www. Lansstyrelsen.se/jonkoping/Sv/djur-och-natur /skyddad-natur/naturrservat Länsstyrelsen i Jönköpings län. Sjöregistret. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Utsättningsregistret. Länsstyrelsen i Jönköpings län. 1996. Vandringshinder och biotoper. Lagans vattensystem. Meddelande 6/96. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Vattenkemidatabas. Länsstyrelsen i Skåne län. 2007. Varför blir Skånska vattendrag och sjöar brunare? ISBN978-91-85587-67-4. Länsstyrelsens i Stockholms län. www.lansstyrelsen.se/stockholm 91 Fiskevårdsplan Eckern Medins biologi AB. 2005. Lagans vattenvårdsförening- Recipientkontrollen i Lagan 2004. Lagans vattenvårdsförening. Medins biologi AB. 2008. Lagans vattenråd- Recipientkontrollen i Lagan 2007. Lagans vattenråd. Medins biologi AB. 2012. Recipientkontrollen i Lagan 2011. Lagans vattenråd. Miljöbalken (SFS 1998:808). Mossberg, B. & Stenberg, L. 1992. Den nordiska floran. Wahlström & Widstrand förlag. Naturvårdsverket. 2000. Bedömningsgrunder för Miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Rapport 4913. Naturvårdsverket. 2008. Effekter av miljögifter på däggdjur, fåglar och fiskar i akvatiska miljöer. Rapport 5908. Naturvårdsverket. 2007. Myrskyddsplan för Sverige. Objekt i Jönköpings län. Rapport 5670. Naturvårdsverket. 2001. Undersökningstyp: Provfiske i sjöar. Version 1.2 010720. Naturvårdsverket. 2008. Övervakning av prioriterade miljöfarliga ämnen listade i Ramdirektivet för vatten. Rapport 5801 Nilsson, O. W., R. Smedman. 1994. Fiskar i våra vatten. Ica bokförlag. NORS. Databasen för provfiske i sjöar. Institutionen för akvatiska resurser. Sveriges Lantbruksuniversitet. Nöbelin, F. 2012. Eckern 2012. Standardiserat nätprovfiske. Huskvarna Ekologi. Olsson, Henrik. sammansättning Pimpelfiskare. Muntliga uppgifter rörande fiskbeståndets Petersson, Åke. Fiskeriintendent i nedre södra distriktet. 1980. Ansökan av Eckerns fiskevårdsförening om att få disponera 2:8 medel (Eckersjöns reglering dom 1979-10-19) Dnr 3341-233-80 Petersson, Åke. Fiskeriintendent i nedre södra distriktet. 1979. Yttrande rörande reglering av sjön Eckern (mål AD 48/1952). Dnr 3341-50-79 Projekt Vattensamverkan. Eckern. www.lansstyrelsen.se/jonkoping. Riksantikvarieämbetet. www.raa.se Rydgren, Martin. Muntliga uppgifter. Havs- och vattenmyndigheten 92 Fiskevårdsplan Eckern Schreiber, H., O. Filipsson, M. Appelberg. 2003. Fisk och fiske i svenska insjöar 18601911. Fiskeriverket. FinFo 2003:1. SERS. Databasen för provfiske i vattendrag. Institutionen för akvatiska resurser. Sveriges Lantbruksuniversitet. Eckerns fvof föreningsarkiv Skogsstyrelsen. 1999. Nyckelbiotoper och andra värdefulla biotoper. Skogsstyrelsen. Skogens pärlor. www.skogsstyrelsen.se/skogensparlor Strand, John. Hushållningssällskapet. Muntliga uppgifter rörande bladvass. Svensk Laboratorietjänst AB. Svelab. 1985. Protokoll. Kemisk undersökning i gädda. Journalnr S 309/85. Svenskt Sjöregister. 1996. SMHI Sölscher, H. 1974. Utredning angående fiskerätten i sjön Eckern, belägen inom Månsarps och Barnarps socknar samt Byarums socken av Vaggeryds köping. Torfve, Stefan. Länsstyrelsen fiskeavgiftsmedel. Jönköpings län. Muntliga uppgifter rörande Uppsala universitet. 1985. Vattenväxter – bildkompendium. Vaggeryds kommun. 2012. Översiktsplan 2012. Vaggeryds kommun. 2013. Miljökontoret. Muntliga uppgifter. Vattendom A 14/1965. Ansökan om ändrade bestämmelser rörande ålyngelutsättningen i Lagan mm. Söderbygdens vattendomstol Vattendom A 51/1969. Dels prövning av en i sjön Eckerns utlopp uppförd regleringsdamms laglighet, dels tillstånd att reparera dammen, dels ock medgivande att med dammen verkställa viss dämning och reglering i sjön, allt inom Månsarps, Barnarps och Byarumssocknar, Jönköpings län. Söderbygdens vattendomstol. Vattendom DVA 61/1979 (mål AD 48/1952). 1979. Uppskjutna frågor angående inverkan på fisket med anledning av sjön Eckerns reglering. Växjö Tingsrätt. Vattendomstolen. VISS. VattenInformationsSystem Sverige. Wedemalm, Per-Arne. 1987. Förrättning för bildande av fiskevårdsområde för sjön Eckern. Fastighetsbildningsmyndigheten. Dnr 134866. 93 Fiskevårdsplan Eckern Bilaga 1. Djupkarta 94 Fiskevårdsplan Eckern Bilaga 2. Beslut om bildande av Eckerns fvof 95 Fiskevårdsplan Eckern Bilaga 3. Ordlista sjötermer Avrinningsområde Det område som uppströms en viss punkt bidrar till vattenföringen i denna punkt. Avgränsningen mot angränsande vattensystem kallas vattendelaren. Topografisk karta Den topografiska kartan är i skala 1:50 000, d v s en centimeter motsvarar 500 m. Sjökoordinater Anger koordinater i sydlig-nordlig och västlig-östlig riktning för att lätt kunna lokalisera läget. Hämtas från ”Svenskt Sjöregister”. Sjövolym Erhålles genom att multiplicera medeldjup och areal. Medeldjup Summan av alla uppmätta lodpunkter dividerat på antalet lodpunkter. Teoretisk omsättningstid Omsättningstiden beräknas som sjövolym per årlig avrinning och är ett mått på hur lång tid det teoretiskt tar att byta ut allt vatten i sjön. Variationer i sjön kan förväntas genom att strömbilden varierar. Viktig parameter för bl. a försurningspåverkan och kalkningsmöjligheterna. Strandlängd Den totala längden av sjöns stränder inklusive öar. Flikighetstal Sjöns flikighetstal fås genom att dividera sjöns strandlängd med längden på omkretsen av en cirkel med samma yta som sjön. Ju högre flikighetstal desto mera vikar mm finns i sjön. 96 Fiskevårdsplan Eckern Bilaga 4. Ordlista- parametrar knutna till vattenkemi och växtplankton Surhet Surhetstillståndet bestäms i första hand efter vattnets alkalinitet, då vattnets förmåga att motstå ett syratillskott är viktigare än mängden vätejoner ur ekologisk synpunkt, men om alkalinitet saknas kan pH-värdet användas. pH-värde Ett mått på antalet vätejoner i vattnet. Alkalinitet Ett mått på vattnets förmåga att neutralisera syror, d v s dess förmåga att tåla tillskott av vätejoner utan att reagera med pH-sänkning. Siktdjup Siktdjupet beror av hur långt ner i vattnet som solljuset förmår att tränga. Ett litet siktdjup innebär att det nedträngande ljuset absorberas kraftigt. I sura sjöar tenderar siktdjupet att öka. Kväve Kväve i naturliga vatten förekommer i många olika former. Kvävgas (N2) löst i vatten, nitrat, ammonium och nitrit. Nitrit är den oorganiska kväveform som utgör mellansteg vid mikrobiella oxidations- och reduktionsprocesser mellan ammonium och nitrat. Nitrat är den oorganiska kväveform som förutom ammonium och urea används av primärproducenterna som kvävekälla. En hög nitrathalt kan orsaka kraftig algtillväxt. Ammonium bildas vid nedbrytning av proteiner och andra kväverika föreningar. Fosfor I naturvatten förekommer fosfor som löst oorganiskt fosfor, löst organiskt bunden fosfor samt partikulärt bunden, oorganisk eller organisk, fosfor. En hög halt av fosfor är normalt en indikation på övergödning. Fosfor är vanligen det begränsande ämnet i sötvatten för produktionen. Färgtal Humusämnen, samt järn- och manganföreningar, ger vatten en brun färg. Ökande färgtal är ett mått på ökande humushalt. 97 Fiskevårdsplan Eckern TPI (trofIskt planktonindex) Beräknas med hjälp av 1) biomassan av de ev. indikatorarter som finns i provet och 2) indikatortalet hos dessa indikatorer. TPI kan teoretiskt variera mellan -3 (mest oligotrofa växtplanktonsamhällena) till +3 (mest eutrofa dito). Trofiindex Index som beräknas m h a olika indikatorarters frekvens i provet (på en skala 1-5) och deras indikatorvärde (på en skala 11-100). Trofiindex kan teoretiskt variera mellan 11 (mest näringsfattiga sjöarna) och 100 (mest näringsrika sjöarna). 98 Fiskevårdsplan Eckern Bilaga 5. Effekter av miljögifter Kvicksilver Kvicksilver förekommer idag i höga koncentrationer i alla ytvattenförekomster i Sverige (VattenInformationsSystem Sverige). Kvicksilver är en tungmetall som använts i många olika sammanhang, som betningsmedel i utsäde, i pappersmassa, som konserveringsmedel i mediciner, i amalgam till tandfyllningar, termometrar mm. Metalliskt kvicksilver omvandlas till metylkvicksilver av sulfatreducerande bakterier i syrefattiga miljöer. Metylkvicksilver bioackumuleras och det kvicksilver som finns i fisk är nästan uteslutande metylkvicksilver. Inga direkta negativa effekter har noterats hos fisk. (Degerman et al) Kvicksilver är kraftigt toxiskt och kan skada bland annat nervsystem, muskler, njurar och immunförsvar. Högsta tillåtna halt av kvicksilver i biota anges i EG`s ramdirektiv för vatten (2008/105/EG) till 20 mikrogram per kilogram (µg/kg). Kadmium Kadmium förekommer naturligt i berggrunden, men har använts vid många olika verksamhetsområden, i batterier, korrosionsskydd vid ytbehandling, pigment i målarfärg mm (Naturvårdsverket 2008). Kadmium kan även spridas till miljön via förbränning av fossila bränslen, från gruvdrift och via gödsling med kadmiumhaltiga gödselmedel. Kadmium kan även frigöras om marken försuras (Degerman et al). Kadmium har en mycket lång uppehållstid i mark och ytliga sediment vilket innebär bestående skador vid utsläpp. Kadmium kan orsaka en mängd störningar i miljön såsom störd fortplantning, hämmad tillväxt mm (Länsstyrelsens i Stockholms län hemsida). Enligt EG`s ramdirektiv för vatten (2008/105/EG) beror högsta tillåtna halt av kadmium i vatten av vattnets hårdhetsklass, d v s halten CaCO3/l. Bly En stor utsläppskälla av bly var tidigare det tetraetylbly som tillsattes i bensin fram tills detta förbjöds 1995. Idag används bly framförallt i ackumulatorer, som pigment i färg, elektronik mm. Bly förekommer i jord, vatten och sediment hårt bundet till organiskt material eller till oorganiska partiklar. Bly tillförs också genom blyhagel, där särskilt sjöfåglar är utsatta eftersom de pickar i sig småsten och då kan få hagel i sig. Rovfåglar exponeras för blyhagel genom bytesdjur. Exponering för bly kan leda till bestående hjärnskador, men även njurskador, hjärt- och kärlsjukdomar samt försämrad reproduktionsförmåga. Bly ackumuleras mest i benvävnad, men också i levern. 99 Fiskevårdsplan Eckern Bilaga 6. Enkät riktad till fiskerättsägare Enkät - Fiske i Eckerns FVOF Föreliggande enkät utgör en mycket betydelsefull del vid utarbetandet av en fiskevårdsplan för Eckern, som i detalj kommer att beskriva förutsättningar och rekommendationer för skötsel av sjön för att på ett långsiktigt och hållbart sätt förvalta sjöns fiskbestånd. Ju fler svar vi erhåller från denna enkät, desto bättre blir resultatet – därför hoppas vi att så många som möjligt tar sig tid att fylla i den! Vi hoppas att ni kan svara på så många frågor som möjligt men vi är tacksamma för alla svar, även icke kompletta. Svar lämnas antingen skriftligt till fiskekortsförsäljare eller besvaras på Leader Västra Smålands hemsida, www.leadervastrasmaland.se. Svar på enkäten önskas senast 15 februari 2013!! 1. När började du fiska i Eckern? 2. Vilken/vilka fisk/kräftarter är särskilt intressanta vid ditt fiske i Eckern? 3. Vid provfisken i Eckern har abborre, mört, gädda, lake och gers fångats. Känner du till om det förekommer, eller tidigare har förekommit, några fiskarter utöver dessa? I det fall fiskarter försvunnit eller minskat betydligt, när observerade du detta? 4. Känner du till lekplatser för några fiskarter? Ange på bifogad karta var lek förekommer för respektive art. 100 Fiskevårdsplan Eckern 5. Känner du till någon yttre påverkan, t ex omfattande skogsbruk eller lantbruk i anslutning till sjön eller tillrinnande vattendrag, andra utsläpp i sjön eller tillflödena, omfattande dikning, förorenade områden, vattenuttag, reglering mm, som kan påverka fisken i sjön eller vattenkvaliteten? 6. Med vilka redskap bedriver du ditt fiske? Ange antal av varje typ samt maskstorlek, längd och antal krok. Handredskap Nät/garn Ryssja Långrev Kräftmjärdar 7. Fångstuppgifter säsongen 2012. Redovisa endast personlig fångst. Redovisa behållen (avlivad, orensad) fångst och återutsatt fångst i kg. Vad gäller fångsten av signalkräfta, ange om möjligt såväl antal som vikt. Redovisa gärna också största fisk i kg samt kräfta i mm. FISKART Behållen fångst Återutsatt fångst Största exemplar Abborre Gädda Sik Signalkräfta Övriga arter 8. Övriga kommentarer. Här kan Du fylla i dina förslag på åtgärder för att dels förbättra fisket i sjön, dels underlätta fiskets bedrivande. Har du även kunskap om intressanta iakttagelser i och omkring sjön eller anmärkningsvärda fångster får du gärna beskriva dessa. 101 Fiskevårdsplan Eckern Bilaga 7. Enkät riktad till fiskekortsköpare Enkät - Fiske i Eckerns FVOF Föreliggande enkät utgör en mycket betydelsefull del vid utarbetandet av en fiskevårdsplan för Eckern, som i detalj kommer att beskriva förutsättningar och rekommendationer för skötsel av sjön för att på ett långsiktigt och hållbart sätt förvalta sjöns fiskbestånd. Ju fler svar vi erhåller från denna enkät, desto bättre blir resultatet – därför hoppas vi att så många som möjligt tar sig tid att fylla i den! Vi hoppas att ni kan svara på så många frågor som möjligt men vi är tacksamma för alla svar, även icke kompletta. Svar lämnas antingen skriftligt till fiskekortsförsäljare eller besvaras på Leader Västra Smålands hemsida, www.leadervastrasmaland.se. Svar på enkäten önskas senast 15 februari 2013!! 1. Fångstuppgifter säsongen 2012. Redovisa endast personlig fångst. Redovisa behållen (avlivad, orensad) fångst och återutsatt fångst i kg. Redovisa gärna också största fisk i kg. FISKART Behållen fångst Återutsatt fångst Största fisk Abborre Gädda Sik Övriga arter 2. Vid provfisken i Eckern har abborre, mört, gädda, lake och gers fångats. Känner du till om det förekommer, eller tidigare har förekommit, några fiskarter utöver dessa? I det fall fiskarter försvunnit eller minskat betydligt, när observerade du detta? 102 Fiskevårdsplan Eckern 3. Känner du till lekplatser för några fiskarter? Ange på bifogad karta var lek förekommer för respektive art. 4. Övriga kommentarer. Här kan Du fylla i dina förslag på åtgärder för att dels förbättra fisket i sjön, dels underlätta fiskets bedrivande. Har du även kunskap om intressanta iakttagelser i och omkring sjön eller anmärkningsvärda fångster får du gärna beskriva dessa. 103 Fiskevårdsplan Eckern Bilaga 8. Återutsättning av fisk 1. Tång/peang är nödvändiga för kroklossning. 2. Använd håv, gärna knutlös och gummerad, vid landning av fisk. Använd absolut inte huggkrok. 3. Som alternativ kan s k lip-grip användas. Den har principen av en hovtång och kan köpas i fiskebutiker. Köp en som kan rotera eftersom större fisk lätt vrider sig runt sin egen axel. Det finns även lip-grip med våg för att ytterligare underlätta hanteringen om man vill väga fisken. Väg dock ej riktigt stor fisk på detta sätt och inte heller romstinna fiskar. 4. Vägning av fisk kan ske i särskilda vågsäckar som kan köpas i fiskebutiker, men en vanlig IKEA-kasse fungerar väl. Vägningen av större fisk, t ex gädda, ska helst ske vågrätt. 5. Vid avkrokning av fisk bör en avkrokningsmatta användas för att undvika skador på fisken. Som alternativ kan ett liggunderlag användas omvirad med en stor plastsäck. På fuktigt underlag, t ex mossa kan fisken läggas direkt på marken. 6. Se till att händer och underlag är fuktiga vid hanteringen. 7. Återutsättning av fisk bör ske skyndsamt. 8. Viktigt att tänka på är att drillning i varmt vatten ökar riskerna för fisken. Drilla därför inte fisken onödigt länge. 9. Är fisken trött kan ”konstgjord andning” användas. Fisken förs fram och tillbaka i vattnet för att öka genomströmningen förbi gälarna. 104 Fiskevårdsplan Eckern Bilaga 9. Ett urval tidningsurklipp 105 Fiskevårdsplan Eckern 106 Fiskevårdsplan Eckern 107
© Copyright 2024