Grunderna i digital bildbehandling.pdf
Juha Kaukoniemi Grunderna i DIGITAL BILDBEHANDLING I digital bildbehandling möter man ofta olika okända termer; upplösning, resampling och interpolering. Om du inte vill gå igenom teoridelen nu kan du fortsätta direkt till nästa avsnitt och slå upp termerna när du 1. GRUNDERNA I DIGITAL BILDBEHANDLING A. Olika typer av grafik Datorgrafik kan delas upp i två olika huvudkategorier, vektorgrafik och pixelgrafik. Medan vektorgrafiken visar bilden matematiskt med linjer och kurvor, så består pixelgrafik av pixlar som utformar detaljerna i bilden. behöver det. Vektorgrafik Vektorgrafik skapas genom att man ritar olika linjer, kurvor eller områden med ett grafikprogram, som kan få sina egna färger. Dessa program lämpar sig bra för att skapa logotyper, märken, tekniska ritningar och för att rita andra liknande bilder. En vektorgrafikbild kan innehålla så mycket information att den liknar ett foto. Men för att rita så detaljerade bilder med ett vektorgrafikverktyg krävs mycket arbete. Vektorgrafik består av linjer och kurvor och den kan vara mycket noggrann. Du kan förminska och förstora bilderna utan att kvaliteten försämras. Eftersom vektorgrafik är matematiskt definierad (ofta används Béziereller spline-kurvor) kan vektorgrafik förstoras och förminskas obegränsat utan att bildens detaljer blir lidande. Det går att behandla enkla vektorgrafikelement och text i Photoshop. När en vektorbild öppnas i Photoshop rastreras bilden, det vill säga den konverteras till pixlar. Konverteringen sker till den storlek som användaren har definierat med önskad upplösning. En rastrerad vektorbild börjar efter det följa samma regler som en inskannad bild. Pixelgrafikbild En pixelgrafikbild är ofta en digital presentation av en inskannad bild eller en bild tagen med en digitalkamera. Med en pixelgrafikbild kan man visa allt möjligt, till exempel bilder av landskap, underskrifter eller seriebilder. Pixelgrafik av lineart-typ. En enkel pixelbild är en enfärgad lineartbild. I en sådan bild finns endast svart och vitt. De används ofta för att visa en inskannad text, underskrifter, enfärgade logotyper och så vidare. Filstorleken hos en enfärgad bild är liten. I många program går det att fritt välja fyllnads- och bakgrundsfärger. Det går ofta att definiera bakgrunden som genomskinlig och då kan en lineartbild vara ovanför en färgad bakgund eller bild. 2 Gråskalebild En svartvit bild och gråskalebild betyder i vanliga fall samma sak. De gråskalebilder som finns i tidningar kallas ofta för svartvita bilder även om de består av olika grå toner inklusive svart och vitt. Eftersom det numera mest används färgbilder, har svartvita bilder återigen blivit populära för att väcka uppmärksamhet och skapa kontrast. Flerfärgbilder Digitala bilder i flerfärg är de vanligaste bildbehandlingsobjekten. Photoshop stödjer flerfärgbilder från 2 ända till 20 färgkanaler. I praktiken är RGB och CMYK de vanligaste formaten för färgbilderna. Svartvit – det vill säga gråskalebild. RGB Namnet RGB kommer från de engelska orden Red, Green och Blue. RGB-färger används av alla apparater som sänder ljus (till exempel teve, dataskärmar, videoprojektor) eller mäter ljusets färg och styrka (till exempel skanner och digitalkamera). Människans ögon bygger på att förnimma rött, grönt och blått. RGB-bildformat är användbart om bilderna är tänkta att användas på bildskärmar, till exempel på webbsidor. En bild i RGB-format är lättare att bearbeta i Photoshop då alla funktioner är tillgängliga i det formatet. Dessutom är filerna 25 procent mindre jämfört med CMYK-formatet. RGB-bilder kan också innehålla flera färger än CMYK-bilder och de kan omvandlas till olika färgformat. Apparater som sänder ljus använder sig av RGB-färger. Nya färger skapas när olika ljus förenas. CMYK CMYK kommer från de engelska orden Cyan, Magenta, Yellow och Black (eller Key det vill säga nyckelfärg). Färgformatet CMYK används speciellt i bilder till trycksaker. I CMYK-formatet kan du ta hänsyn till alla färgfel och ändringar som kan ske vid tryck. Bilden kan kalibreras med tanke på bästa resultat. Under de senaste åren har RGB-bilderna blivit allt vanligare även i tryckerier. Bilderna måste fortfarande omvandlas till CMYK-format, men det görs automatiskt med hjälp av olika färgprofiler. Numera kalibreras färgerna på bildskärmen och färgomvandlingen (färgseparationen) sker automatiskt först vid utskrift. 3 Apparater som skriver på papper använder sig av CMYK-färgpigmentet. Nya färger skapas när pigment blandas. B. Pixlar – grunden i en digitalbild En digitalbild består av pixlar, det vill säga bildelement. En pixel är den minsta beståndsdelen i en digitalbild. I en pixel kan du inte se ytterligare detaljer, vilket innebär att varje enskild pixel har en färgton. Pixelns form, storlek och färg Photoshop CS2 kan även simulera andra pixelformer än fyrkantiga. Det här har betydelse i huvudsak vid video- och TV-produktion. I Photoshop är alla pixlar fyrkantiga och deras storlek är alltid densamma i en bild. Men i olika bilder kan pixlarna ha olika storlek. Tanken är att ögat inte ska kunna urskilja enstaka pixlar utan att bilden i betraktarens öga smälter ihop till en fotoliknande bild. Detta händer när pixlarna är tillräckligt små. Om de i stället är för stora kan de synas i den slutliga utskriften. Färgen på pixlarna kan skilja mycket. Beroende på bildtypen kan en pixel vara svart eller vit, i någon gråton eller i en RGB-färg (en av 16,7 miljoner olika alternativ). En bild av ett bi på kanten av en honungsburk tagen med en digitalkamera. Pixlarna syns inte eftersom de är så små. När bilden förstoras syns de enstaka pixlarna. Alla pixlar har samma storlek men olika färg. Digitalkamerans megapixlar Utskrifter i A4-storlek för hemmabruk kan du få redan av bilder tagna med en kamera som har en upplösning på 3–4 megapixlar. Om det finns färre pixlar än detta blir pixlarna ofta synliga i en A4-utskrift. När du ska skaffa en digitalkamera är en av de viktigaste sakerna att tänka på antalet pixlar. Principen är att ju fler pixlar en bild har desto större storlek av bilden kan användas. Cirka 1,5–2 megapixel (miljoner pixlar) räcker bra för att skriva ut bilderna i vanligt fotoformat, men om du vill ha högupplösta utskrifter i A4-format behövs det 5–6 megapixel. Kvaliteten på pixlarna har också betydelse. Om bilder tagna med en digitalkamera är oskarpa eller felexponerade, hjälper det inte med ett stort antal megapixlar. Du måste också ta hänsyn till kamerans optiska egenskaper. 4 C. Ett raster – grunden i en tryckt bild En tryckt bild består av raster. Ett raster är den tryckta bildens minsta beståndsdel och i den syns det inga fler detaljer. Form, storlek och färg För att minska rasterpunkternas synlighet genom dess storlek kan man också reglera rastren till vissa vinklar och välja en lämplig form för dem. Raster är vanligtvis runda eller ovala. Deras form kan skilja sig mycket – längre ner på sidan finns ett par exempel. Även storleken på raster varierar. Vissa raster i en bild kan vara stora medan andra är små. Om rasterpunkterna är små ser bilden ljus ut på det stället. Om de i stället är stora ser bilden mörkare ut. I en gråskalebild kan rasterpunkterna endast vara svarta. I en CMYK-bild, det vill säga en fyrfärgsbild, kan de endast vara cyan-, magenta-, gul- eller svartfärgade. Litet är vackert Även om det från betraktarens synvinkel, vore bäst om rasterpunkterna var så små och täta som möjligt, är det inte möjligt ur teknisk synpunkt. Små rasterpunkter smälter ihop och detaljerna i bilden försämras. Även rasterpunktens form kan ändras I motsats till pixlar, som alltid är fyrkantiga, kan en rasterpunkt ha nästan vilken form som helst. Vid sidan av vanliga cirklar och ovaler är även fyrkanter, snedstreck och kors populära i konst- och säkerhetstryck. 5 Många bläckstråleskrivare för hemmabruk använder rasterteknik som skiljer sig från trycktekniker. Målet är dock detsamma – färgpunkterna ska vara så små och så nära varandra som möjligt så att ögat inte ska kunna urskilja punkterna. D. Upplösning Antalet detaljer i en tryckt bild I praktiken kan inte rasterpunkterna göras hur små som helst på grund av tryckprocessens tekniska begränsningar. Antalet detaljer i en tryckt bild är beroende av antalet rasterpunkter i bilden. Ju fler och ju mindre rasterpunkter som finns i en bild, desto fler detaljer kan bilden visa. Rastertäthet En gråskalebild är den enklaste rasterbilden. Ju tätare rasterpunkterna är desto fler detaljer kan bilden innehålla. Rastertäthet mäts med linjetäthet, vilket talar om hur många rasterpunkter som ryms på ett visst avstånd. Tummått används ofta vid skanning och utskrifter. För att omvandla till centimeter multipliceras tum med 2,54 och från centimeter till tum dividerar man måttet med 2,54. Rastertäthetens mått är lpi, linjer per tum (lines per inch), i Europa är det även vanligt med lpcm, linjer per centimeter. Vid rastertäthet pratar man om linjer och inte om enstaka rasterpunkter. Det beror på att rasterpunkterna oftast är arrangerade i rader och när det finns flera sådana här rader bredvid varandra börjar de likna linjer. Olika trycktekniker sätter gränser för hur hög rastertäthet man kan använda för en viss trycksak. Om rasterpunkterna är mindre och ligger tätare är det svårare att trycka bilden. Många små rasterpunkter (cirka 10× förstoring). Färre och större rasterpunkter (cirka 10× förstoring). Rastertäthet i olika trycktekniker De vanligaste tryckteknikerna i högkvalitativ fyrfärgstryck är arkoffset. Med den här tekniken kan man trycka väldigt varierande rastertätheter. De vanligaste rastertätheterna i arkoffset är 133–175 lpi. Vanligaste rastertätheten är 150 lpi och är det som använts vid tryckningen av den här boken. I tidningstryckerier går det inte att använda lika hög rastertäthet som i arkoffsettryck. De vanligaste rastertätheterna i tidningar är 75–85 lpi. 85 lpi är det som rekommenderas. 6 Antalet detaljer i en digitalbild Upplösning är en av de vanligaste termerna som används vid digital bildbehandling. Med det menas förmågan att urskilja detaljer. I en digitalbild avgör pixlarna antalet detaljer, ju mindre och tätare pixlarna är, desto högre (= bättre) är upplösningen av bilden. Antalet detaljer i bilden är direkt beroende av antalet pixlar. Om det finns få pixlar är även antalet detaljer få. Om det finns många pixlar kan det även finnas många detaljer i bilden, men det är inte säkert. Om till exempel kameran är dåligt fokuserad och bilden därför är oskarp blir bilden inte skarp oavsett antalet pixlar. Hög upplösning: Många skarpa detaljer. Upplösningens mått Upplösningen i en bild som är inskannad eller tagen med en digitalkamera uttrycks som ppi, pixels per inch. Måttet anger hur många pixlar som ryms i en tum. Ett lika vanligt mått är dpi, dots per inch, som anger till exempel skannerns eller digitalkamerans och andra utenheters upplösningsförmåga. Låg upplösning: Färre och oskarpa detaljer. Upplösning efter rastertäthet När du vill trycka en digitalbild som består av pixlar, måste dessa först omvandlas till rasterpunkter. Det här sker vid så kallad rastrering som sker automatiskt i en skrivare. För att rastrering ska ske på bästa möjliga sätt måste den digitala bilden ha dubbelt så hög upplösning jämfört med önskad linjetäthet. Vilken upplösning är tillräcklig? Den lämpligaste bildupplösningen för arkoffsettryck får du när linjetätheten multipliceras med två. I vanligt fall räcker 2 × 150 lpi = 300 ppi som upplösning. Men om utskriftens linjetäthet är högre, som till exempel 175 lpi och som ofta används vid konsttryck, blir upplösningen 2 × 175 lpi = 350 ppi. Samma regel för multiplicering med två, gäller även vid tidningstryck. Det vill säga om linjetätheten är 85 lpi är 2 × 85 lpi = 170 ppi tillräcklig bildupplösning. Teknikerna i de flesta skrivare för hemma- och kontorsbruk skiljer sig från varandra och det går inte att ange noggranna upplösningsregler. I vanliga fall så når du bäst resultat om du använder en upplösning mellan 200–350 ppi. Det bästa är att skriva ut några provutskrifter för att se vilken upplösning som är den bästa. För bilder som visas på webbsidor eller endast på skärmen är 72 ppi tillräcklig upplösning. 7 Termerna ppi och dpi blandas ofta ihop, men för att vara korrekt, används ppi för att beskriva filupplösning och dpi för utskrift eller inläsning av fysiska in- och utmatningsenheter provutskriftens upplösning. E. Bildfilens storlek Den slutliga filstorleken påverkas av det valda bildformatet och komprimeringen som den använder. Till exempel gör JPEG-format bilderna mycket mindre jämfört med om bilderna lämnas kvar i okomprimerat TIFF-format. A3 80 MB Digitala bildfiler är ofta väldigt stora. Även mindre ändringar i upplösningen eller fysiska mått har betydande påverkan på filstorleken. Eftersom alla åtgärder i bildbehandling står i direkt relation till filstorleken är det viktigt att bilderna har korrekt upplösning. Saker som påverkar bildstorleken Ju större bildytan är desto mer plats tar bilden. Det lönar sig att minska bildstorleken så att den är nära den slutliga användningsstorleken. Annars tar bildbehandlingen onödigt mycket datorkapacitet. A4 40 MB A5 20 MB A6 10 MB En okomprimerad bild i A4-storlek i CMYK-format är cirka 40 MB stor. Med den här tumregeln är det lätt att räkna ut filstorleken på olika bilder. Bildens upplösning När bildens upplösning fördubblas växer antalet pixlar fyra gånger och samtidigt växer även filstorleken fyra gånger, det innebär att filstorleken växer snabbt när bildstorleken växer. På samma sätt minskar filstorleken till hälften när upplösningen halveras. 2 ppi 4 pixlar 4 ppi 16 pixlar 8 ppi 64 pixlar 16 ppi 256 pixlar När upplösningen fördubblas växer antalet pixlar fyra gånger. Finns det verkligen 16,7 miljoner färger i en RGB-bild? I princip ja, men i praktiken nej. För att bilden ska kunna ha så många färgnyanser bör man först göra en bild som har minst 16,7 miljoner pixlar, som alla har olika färgnyans. I teorin uppnår man ett sådant resultat om man först gör en bild som är 4 096 × 4 096 pixlar stor (filen är 48 MB stor och storleken är 34,7 × 34,7 cm med 300 ppi upplösning). Minst hälften av bildens alla färgnyanser skulle inte kunna urskiljas med blotta ögat. 8 Bildens färgkanaler I streckgrafik och bilder med grå nyanser finns endast en färgkanal, vanligtvis en svart. I en RGB-bild finns det tre färgkanaler, det vill säga det finns tre olika delfärger. I en CMYK-bild finns det fyra stycken. Var och en av färgkanalerna ökar bildstorleken. Photoshop stödjer som mest tjugo färgkanaler men i praktiken förekommer sådana bilder väldigt sällan. 1 färg 10 MB RGB 30 MB Antalet färger bestämmer ofta hur många bitar bilderna har. Streckgrafik har 1 bit, gråtoner har 8 bitar, RGB-bilder har 24 bitar och CMYK-bilderna har 36 bitar. I några specialtillämpningar kan du använda 16 bitar per färgkanal som stöds av Photoshop och då har en RGBbild 48 bitar! CMYK 40 MB Antalet färgtoner i bilden I gråtons-, RGB- och CMYK-bilder brukar det vanligtvis finnas 256 färgtoner per delfärg. Om det finns för få färgtoner kan det orsaka färgreduktion vilket inte är önskvärt i naturbilder. Om det är frågan om en logotyp, märke, diagram eller motsvarande, där det finns stora färgytor, och målet är att göra en bild som ska användas på webben, är det bra om det finns få färgtoner. I webbgrafiken kan bildernas storlek minskas genom att man drar ner antalet toner och på det sättet förkorta tiden för nedladdning av bilder. 2 färgnivåer 4 färgnivåer 8 färgnivåer 256 färgnivåer Skärmens färger Bildvisning på skärmen baseras på användning av RGB-färger. Antalet färger kan ändras via operativsystemet. I Windows ändras färgerna på fliken Inställningar (Settings) i fönstret Egenskaper för bildskärm (Display Properties). I bildbehandling är det rekommenderade antalet färger 24-bitars eller 32-bitars färg; i princip finns det ingen skillnad mellan dessa. Många mobila enheter som telefoner och handdatorer har färgskärmar, till exempel har Nokia Communicator som mest 4 096 färger (12 bitar) och Pocket PC 65 536 färger (16 bitar). 9 2. FÄRGSEPARATION Färgseparation behövs alltid när en bild i RGB-formatet skrivs ut med en maskin som använder CMYK-färger. Inställningar för separationen När en bild skrivs ut eller trycks måste den färgsepareras, det vill säga från RGB- till CMYK-format. I den här processen använder Photoshop sig av så kallade färgprofiler. Med hjälp av dessa profiler sker en noggrann omvandling. Färgprofiler behövs mest inom tryckerimiljöer. Många tryckerier levererar färgprofiler till sina kunder som använder Photoshop, som är kalibrerat att producera bästa möjliga resultat. skiljer sig rätt mycket beroende på användningsändamålet, men som tur är behöver inte en amatör bry sig om dessa saker speciellt ofta. Teori om färgseparation Den enklaste färgseparationen sker när den röda färgen i en RGB-bild trycks med tryckfärgen cyan, den gröna med magent och den blåa med gul tryckfärg. Tryckfärger fungerar nämligen som färgfilter där färgen cyan filtrerar bort (alltså tar bort) alla andra färger från det vita ljuset utom den röda färgen, magenta filtrerar bort den gröna färgen och den gula filtrerar den blåa. Kallsvart Men endast tre färgade tryckbläck räcker ändå inte för att producera ett tillfredställände slutresultat, speciellt inte i mörka toner som är nära svart. Därför lades det till svart färg i bildens mörkaste punkter för att komplettera intrycket mörkhet i bilden, och för att neutralisera den svarta som skapas av tre tryckfärger, eftersom den skiljer sig lite från den neutrala svarta färgen. Sådan här färgseparation kallades för kallsvart. Den här tekniken används inte så mycket längre utom i exceptionella tryckförhållanden. C M CMY Y K CMYK 10 Underfärgsborttagning När man använde kallsvartseparation behövdes det mycket tryckfärg, och den stora mängden av färg orsakade att tryckpappret lätt kunde bli blött. Den nya tekniken underfärgsborttagning innebär att i de punkter i en bild där det finns nästan lika mycket cyan, magenta och gult (som tillsammans skapar en grå färg), tas en del av färgerna bort och de ersätts av lagom mängd svart tryckfärg. På det här sättet minskar åtgången av färg och bildens totala färgmängd minskar, men slutresultatet blir detsamma. C M CMY Y K CMYK Underfärgsborttagning kallas också för Undercolor Removal förkortat UCR. Bilderna som är färgseparerade är maskinberoende Det är viktigt att komma ihåg att bilderna som har konverterats till CMYK-format är maskinberoende. Det här innebär att om du vill trycka bilden med en annorlunda maskin eller i en annan typ av process än vad den var separerad för från början, kan slutresultatet se helt annorlunda ut än vad det var tänkt. Till exempel om en CMYK-bild som är separerad för tidningspress trycks som sådan i arkoffset-trycket blir slutresultatet alldeles för ljust. På samma sätt om en bild som är separerad för arkoffset trycks i en tidningstryck, blir slutresultatet alldeles för mörkt. Det är i vissa fall möjligt att separera bilden igen (det vill säga återkonvertera den tillbaka till RGB-format, ändra färginställningar och konvertera den igen till CMYK-format), men i princip försämras då bildkvaliteten litegrann. Det bästa är att alltid spara ett originalexemplar av bilderna i RGB-formatet och sedan separat konvertera bilden från originalet till CMYK-formatet för olika användningsändamål. En bild som är separerad för en dagstidning är av misstag tryckt i arkoffset. 11 En bild som är separerad för arkoffset är av misstag tryckt i en dagstidning. Akromatisk repro Akromatisk repro kallas även för ersättning eller borttagning av gråkomponent (Gray Component Replacement/ Removal) eller förkortat till GCR. Akromatisk repro, som även kallas för ersättning av gråkomponent, minskar färgmängden även i sådana punkter i bilden där de tidigare teknikerna inte fungerade. Till exempel kan människans hudfärg, som i vanliga fall innehåller cirka 5–15 % cyan, 40–50 % magenta och ungefär lika mycket gult, bytas ut utan att tonen förändras till en kombination där den delen av färgerna som tillsammans skapar den gråa färgen (det vill säga nästan all cyan och en liten del av magenta och gult) ersätts med motsvarande mängd svart. På det här sättet minskar det totala antalet färger ytterligare och åtgången av tryckfärg minskar. C M CMY Y K CMYK 12 Inställningar i Photoshop Det har använts färgprofiler för färgseparation i Photoshop från version 5. Med dessa färgprofiler har man kunnat ersätta de redan något föråldrade tekniker som presenterades ovan. I Photoshop justeras färginställningarna i fönstret Färginställningar (Color Settings) som öppnas med kommandot Redigera/Färginställningar (Edit/Color Settings), i Mac OS X är kommandot Photoshop/Färginställningar (Photoshop/Color Settings). Den grundinställning som är bäst att börja med är Europeisk prepress-standard (Europe Prepress Defaults). Profil från eget tryckeri Många tryckerier har kalibrerat och profilerat sina tryckmaskiner och papperskombinationer och från dessa skapat maskinspecifika färgprofiler för Photoshop. Innan du sätter igång med färgseparationen är det värt att fråga det egna tryckeriet om det finns en sådan profil tillgänglig. Om så är fallet bör du använda den. Det är lätt att installera en färgprofil: Klicka på profilfilen, som har hämtats från en diskett eller laddats ner från Internet, med höger musknapp och välj Installera profil (Install Profile) på snabbmenyn. I Photoshop väljer du profilen genom att markera rutan Avancerat läge (Advanced Mode) och efter det välja profilen i listan. I Mac OS X måste du själv flytta färgprofilen till rätt mapp. 13 Inställningar för arkoffset Det bästa slutresultatet i vanliga färgseparationsfallet åstadkommer du genom att använda Europeisk prepress-standard (Europe Prepress Defaults) och kontrollera att det står Euroscale Coated v2 i CMYK-inställningen. Dessa inställningar är lämpliga i situationer där ambitionen är att skapa högkvalitativa broschyrer, affischer, prospekt och så vidare, som trycks på högklassiga papper med beläggning. De flesta svenska tryckerier som inte har skapat en egen färgseparationsprofil använder den här inställningen. Inställningarna för dagstidningar Om det är meningen att en bild ska tryckas på tidningspapper eller något annat poröst papper, är det bäst att välja Euroscale Uncoated v2 som CMYK-inställning. Inställningen Euroscale Uncoated v2 använder ett mycket lägre antal färger, vilket minskar färgspridning, det vill säga att punkterna sväller på grund av mängden blöt färg som sugs upp i tryckpappret. När behövs det CMYK-inställningar? I Mac OS måste du själv flytta färgprofilen till rätt mapp. I Windows XP kan du klicka på färgprofilen med höger musknapp och välja alternativet Installera profil (Install Profile). De flesta skrivare som finns i hemmen är sådana att ändring av CMYKformatet inte ger några speciella fördelar. De flesta bläckstråleskrivare har en egen inbyggd färgseparation som i vanliga fall inte kan justeras speciellt mycket. I sådana här fall är det bäst att låta bilderna vara kvar i RGB-formatet och låta skrivaren ta hand om själva färgseparationen vid utskrift. Även när du skickar digitalbilder för utskrift till fotoframkallning behövs ingen färgseparation. Då lämnas bilderna i RGB-formatet och fotolaboratoriets maskiner (eller operatören) tar hand om detaljerna som handlar om färgändringar i bilderna. Även RGB-bilderna kan innehålla en färgprofil. Det vanligaste och mest ändamålsenliga till de flesta ändamålen är Adobe RGB. Olika operativsystem behandlar färgprofiler på olika sätt. Du kan själv flytta profilen med filnamnstillägget icm till det rätta stället beroende på ditt operativsystem. Operativsystem Profilens plats Mac OS 9 Systemmapp/Color Sync Profiles Mac OS X Library/ColorSync/Profiles Win 98 Windows/System/Color Win NT4 Windows/System32/Color Win 2000 och XP Windows/System32/spool/drivers/color 14
© Copyright 2024