Handbok för Terapeuter

Handbok för
Terapeuter
Behandling av
Ledproblem,
Nackbesvär och
Ryggont
Johnny Grimståhl
Innehållsförteckning:
Förord5
Anatomiska termer
7
Förkortningar
8
Allmänna termer och begrepp
9
Muskelplanscher12
Ryggens viktigaste muskler
14
Skelettplanscher16
Ryggraden och tillhörande ben 18
Lovett reactor
23
Grundläggande kinesiologi
27
Terapilokalisering28
Indikatormuskel29
Tabell över muskeltester
32
Muskeltestning33
Vaskulära reflexpunkter
49
Lymfatiska reflexpunkter
52
Planscher 55
Ursprung/fästemassage 57
Muskelspolar och senspolar
58
Hypertoniska muskler
62
Surrogatmuskel63
Provokation64
Meridianer67
Start- och slutpunkter
69
Associerade punkter
72
Olika akupunktsbehandlingar 74
Magnetterapì78
Problem i rygg och nacke
81
Kotsubluxationer84
Kotfixeringar86
Diskbråck90
Nervrotsproblem91
Problem i ben och leder
93
Allmän undersökning
97
Anatomiska riktmärken 100
Stretching
101
Testning av nacken
105
Behandling av nacken
109
Manipulation och justering 112
Testning av bröstrygg 119
Behandling av bröstrygg
123
Interlink125
Manipulation och justering 127
Egenbehandlingar134
Testning av ländrygg 137
Behandling av ländrygg
143
Testning av korsrygg och höft 151
Behandling av korsrygg 157
Testning av svanskotor
161
Behandling av svanskotor
161
Testning av bäcken
163
Behandling av bäcken
167
Testning av knän
173
Behandling av knän
181
Testning av fötter
183
Behandling av fötter
186
Testning av axlar
191
Behandling av axlar
201
Egenvård axlar
208
Testning av armar och händer 209
Behandling av epikondylit
211
Behandling av karpaltunnel
213
Testning och behandlning av
kraniella ben och suturer
215
Strukturell kinesiologi
226
RYGGENS VIKTIGASTE MUSKLER
Ryggen är täckt av flera lager olika muskler, vilket gör den till en kompakt och
muskelpackad kroppsdel. Man skyddar sig ju gärna genom att krypa ihop och
försöka ta smällar och stötar med ryggens övre del, där de gör mindre skada än på
kroppens framsida.
Den svaga länken i ryggen är dess nedre del. Där finns mindre och färre
muskler, vilket ger en större rörlighet, men samtidigt större skaderisk.
Från ryggraden utgår de korta och långa intratransversala musklerna och intraspinala muskler. De flesta av dem har ursprung och fäste på kotornas ledutskott.
Ryggradens längsgående muskelgrupp kallas erector spinae och består av flera
undergrupper; iliocostalis-, longissimus- och spinalismusklerna. De har ursprung
och fäste på kotor, revben, nackben och höftben.
Vid nacken finns spleniusmusklerna som utför extension och sidovridning av
huvudet. På framsidan finns flexorerna, bl.a. scaleniusmusklerna.
Längre ner i ryggen finns bl.a. quadratus lumborum, multifidus och rotatorer.
För en närmare beskrivning av ryggens muskler hänvisas till facklitteratur.
Korta rotatorer.
Långa rotatorer.
Disken
trycks ihop
Spänd
muskel.
Korta, vertikala interspinalmuskler. De undre interspinalmusklerna är överstarka
och drar kotan nedåt/bakåt dorsalt.
1. Spinalmuskler. 3. Korta, vertikala muskler.
(erector spinae). 4. Obliquus externus abdominis.
2. Quadratus lumborum. 5. Multifidus spinae.
RYGGRADENS KOTOR OCH DISKAR
Ryggraden är uppbyggd av 33 kotor som ligger staplade ovanpå varandra med en
skyddande skiva, eller disk, mittemellan. Disken består av brosk, med en geleartad
kärna. Från kotbågen utgår taggutskotten (processus spinosis) som är lätta att känna
på ryggen, och tvärutskotten (processus transversis) där musklerna fäster. Mitt i
kotorna finns ett hål (foramen vertebrale) för ryggmärgen. Kotorna i bäckendelen
har växt ihop hos vuxna och bildar korsbenet (sakrum) och svansbenet (coccyx).
Kotorna är förenade med varandra via ledtappar (processus articulares),
ligament, muskler och längsgående hinnor och ledband (pia mater, dura mater
m.fl.). Hela konstruktionen är genialisk, och håller ihop ryggraden som en pelare
som skyddar ryggmärgens nerver samtidigt som den medger en mycket stor
rörlighet åt alla håll.
Ryggraden ska vara rak sedd framifrån eller bakifrån. En abnorm krökning i
sidled kallas skolios (snedrygg). Om de uppstår i bröstryggraden i unga år måste
de behandlas för att inte orsaka puckelrygg eller andra allvarliga fel i vuxen ålder. Ryggradens krökningar framåt kallas lordos. Man skiljer mellan halslordos,
som är vanligast, och ländlordos. Krökningarna bakåt kallas kyfos. De finns som
bröst- eller bäckenkyfos, av vilka den senare är vanligast. Kothål
Taggutskott
Disk
Tvärutskott
med ledutskott
Nerv
Cervikalkota
a
b
c
d
e
f
Dorsalkota
Lumbalkota
Kotkropp (corpus vertebra)
Kotbåge (arcus vertebra)
Kothål (foramen vertebra)
Tvärutskott (processus transversus)
Taggutskott (processus spinosus)
Ledutskott (processus articularis)
Lateral subluxation
(kotan är vriden i sidled)
Skolios
Lordos
Kyfos
PROBLEM I RYGG OCH NACKE
RYGGINSUFFICIENS
Rygginsufficiens (svag rygg) är en svepande benämning för mer eller mindre
diffusa ryggproblem, som ofta används när man inte kan diagnosticera problemet
närmare. De flesta människor får någon gång i livet problem med rygg eller nacke.
Vi verkar ännu inte ha anpassat oss helt till upprätt gång. Den svaga länken i vår
rygg är ländryggen, i första hand kotorna L 4, L 5 och S 1.
70 % blir spontant bra inom 1 - 2 månader, ca 15 % inom ca 3 månader och i
den resterande gruppen om ca 15 % finns många vars problem ofta blir mer eller
mindre kroniska.
Ryggproblem betraktas som en folksjukdom och är en av de vanligaste
orsakerna till nedsatt arbetsförmåga, sjukskrivningar och förtidspension. Detta
beräknas kosta samhället mer än 40 miljarder kronor per år.
Orsaker:
Trauma.
Inaktivitet som leder till svaga muskler.
Svaga muskler i buk och rygg som ger dålig hållning.
Monotont och statiskt arbete.
Felaktiga arbetsställningar.
Emotionella och mentala problem.
Symtom:
Morgonstelhet.
Ont i ryggen utan utstrålande smärtor.
Smärta vid mer eller mindre tunga lyft.
Molande värk efter att ha gått eller stått länge.
RYGGSKOTT
Ryggskott (lumbago) är en akut reaktion på en obalans i nedre delen av ryggen.
Det kännetecknas av intensiva smärtor i ländryggen och korsryggen, med eller
utan utstrålning.
AKUT RYGGSKOTT
Smäller till som en blixt från klar himmel, med svåra smärtor och muskelkramper.
KRONISKT RYGGSKOTT
Innebär ett tillstånd av mer eller mindre ihållande smärtor under mer än
två månader.
Orsaker:
Muskelsträckning vid felaktiga lyft eller arbetsställningar.
Blockerade akupunkter (de associerade punkterna på blåsmeridianen).
Svaga och /eller överstarka muskler.
Obalanser mellan agonist- och antagonistmuskler.
Symtom:
Konstant värk.
Smärta vid minsta rörelse.
Onaturlig kroppshållning p.g.a. smärtan.
ISCHIAS
Ischias (lumbago ischias) innebär en inklämning eller irritation av någon av
ischiasnervens förgreningar. Detta kan ske vid nervroten eller vid piriformismuskeln
och ger i regel utstrålande smärtor som följer ett visst mönster.
Falsk ischias:
Någon del av ischiasnerven har en inklämning vid passagen vid piriformismuskeln.
Ger utstrålande smärtor som vid äkta ischias, men problemet beror inte i första
hand på kotorna i ländrygg och korsrygg.
Äkta ischias:
Nervinklämningen eller nervrotsirritationen finns i de nedre kotorna, L 4, L 5 eller
S 1. De utstrålande smärtorna följer oftast det mönster som visas på nästa sida.
A = Nervkompression (trycklesion).
B = Inklämning av dura mater
Nervrotsirritation.
De övre bilderna visar hur nerven är klämd - nervkompression, eller trycklesion.
Den undre bilden till vänster visar en nervkompression mellan L5 och S1.
Bilden till höger visar hur nervroten har blivit inflammerad och svullnat upp
(nervrotsirritation).
Bilderna har överdrivits för att åskådliggöra de olika tillstånden.
Aktiv test:
P. utför rörelsen själv.
Passiv test:
T. utför rörelsen medan P. slappnar av och följer med i rörelsen.
Motståndstest:
P. utför en aktiv rörelse medan T. håller emot och försöker värdera muskelstyrka
och eventuell smärta.
Alla tester kan göras i:
Flexion - Böjning framåt. Aktivt, passivt och/eller med motstånd.
Extension - Böjning bakåt. -“Lateralflexion - Sidoböjning.
-“Rotation - Sidovridning.
-“-
Flexion
Extension
Lateralflexion
Palpation:
T. använder hela handen, eller fingrarna och försöker känna förändringar i muskeln
eller vävnaden, eller om det smärtar.
Längre fram i boken beskrivs fler testmetoder för en mängd olika problem.
HUR MAN TESTAR OCH BEHANDLAR PROBLEM
I NACKEN
Nacken är mycket rörlig och därigenom också lätt att skada. De flesta kotproblem
i nacken rör segmentet C 5 - 6, vilket ofta är överrörligt.
Vid de flesta problem i ländrygg och korsrygg, finns det motsvarande Lovett
reactor i nacken. Denna reaktorkota bör då behandlas.
Kotfel i nacken ger ofta yrsel. Dålig balans (vid gång) har neurologiska orsaker.
Nervkompression i nacken brukar ge lokala smärtor och ofta utstrålande
smärtor till axlar, armar eller fingrar.
Undvik att justera nackens kotor, eller att göra De Kleins test utan utbildning.
Teknikerna som visas på sid. 109 - 111 räcker ofta långt och är ofarliga att utföra.
Utför inte de övriga teknikerna utan att vara utbildad på det.
De Kleins test:
Innan man påbörjar någon form av behandling av nackens kotor bör man utföra
De Kleins test för halspulsådern (arteria vertebrale). Om denna är förkalkad, eller
skör av andra orsaker, så kan den brista vid en justering av halskota.
P. ligger på rygg med huvudet väl utanför bänken. T. vrider försiktigt huvudet åt
ena sidan och håller det läget under ca 10 sekunder. Därefter vrids huvudet åt andra
sidan och hålls ca 10 sekunder.
P. måste hålla ögonen öppna hela tiden. T. tittar efter REM (Rapid Eye
Movement). Om ögonen “fladdrar” indikerar det problem med halspulsådern. Andra symtom är yrsel, obehag eller svimningskänsla.
Ingen manipulation eller annan justering av nackens kotor vid dessa
symtom!
Den enda typ av behandling man här kan rekommendera utan risk är lätt
massage av muskler och triggerpunkter, behandling av NL- och NV-punkter,
magmeridianen och behandling av muskelspolar.
Vektorbestämning:
Man kan behandla segment, bestående av flera kotor, eller en enskild kota. För att
hitta det segment, eller den kota, som ska behandlas, vrider man huvudet i olika
riktningar och muskeltestar och/eller palperar för att lokalisera smärtan.
F = Flexion I exemplet ovan kan man bara justera
E = Extension i riktningarna extension och lateral
X = Blockering flexion åt vänster.
LFV = Lateral Flexion Vänster LFH = Lateral Flexion Höger
RV = Rotation Vänster
RH = Rotation Höger
LFH
LFV
RH
RV
E
EGENBEHANDLINGAR
Det är viktigt att förebygga problem i ryggen genom att t.ex. använda rätt lyftteknik,
värma upp innan man börjar träna eller utföra fysiskt tungt arbete etc. Om man
redan har drabbats av “ryggont”, är det extra viktigt att vårda sin rygg. Följande
sidor visar några exempel på olika metoder för egenbehandling och egenvård.
Egenvård av bröstryggraden:
En mycket bra övning för egenvård är “kattstretch”, som kan göras var som helst
och med vanliga kläder.
P. står på knä med händerna i golvet och svankar med ryggen. Ryggen förs
nedåt och framåt samt uppåt och bakåt i en cirkulerande rörelse för att omväxlande
svanka och skjuta rygg. Upprepa några gånger och utför sedan rörelsen åt andra
hållet. “ Kattstretch” bör utföras varje dag vid bröstryggsproblem.
LUMBAGOKATEGORIER
Ett praktiskt och lättöverskådligt sätt att klassa problemen är följande indelning:
Mekaniska fel
Muskulära obalanser, subluxationer, fixeringar.
Behandla med stretching, traktion, manipulation
justering o ch därefter massage och värme.
Biokemiska felÖdem pga förgiftningstillstånd. Ofta tillsammans med
karpaltunnel- och ileocekalvalvsyndrom.
Se Grunderna i Kinesiologi.
Mjuk behandling, inga hårda justeringar.
SträckningarPartiell ligamentbristning (ofta whiplashskador).
Behandling av involverade muskler, massage och värme.
Stretching och traktion, men ej manipulation och justering.
NervkompressionBehandling av muskler, aku- och triggerpunkter,
massage, s tretching och traktion.
NervrotsirritationSom vid nervkompression, men ej massage och värme.
Partiella diskbråckManipulation/justering.
Fullständiga diskbråck Som ovan, men är mer svårbehandlat och ibland måste
man steloperena några kotor.
MUSKULÄRA OBALANSER
Överstarka (hypertoniska) muskler kan dra för mycket åt vissa håll och orsaka
felställningar och obalanser i bäckenet. De överstarka musklernas antagonister blir
istället svaga (hypotoniska) och orkar inte hålla emot.
Testa svaga och överstarka muskler i tabellen nedan (alla muskeltester beskrivs
utförligt i Grunderna i Kinesiologi).
Musklerna behandlas sen med reflexpunkterna för blod och lymfa (sid. 51, 55
och 56), propioceptorbehandling (sid. 59 och 61) och meridianobalanser (sid. 71).
De överstarka musklerna behandlas på det sätt som beskrivs på sid. 62.
Adduktor magnus
Rectus abdominis
Hamstrings
Gluteus maximus
FRAMÅTVRIDET BÄCKEN
Svaga Iliopsoas
-”- Erector spinae
-”- Quadriceps
-”- TFL
Iliopsoas TFL
Quadriceps
Sartorius Gracilis BAKÅTVRIDET BÄCKEN
Svaga Hamstrings Överstarka
-”- Adduktorer
-”-
-”- Gluteus maximus
-”-”-
-”-
Överstarka
-”-”-”-
Bäckenet kan också vara vridet osymmetriskt, t. ex. så att den ena övre sidan är
vriden bakåt och den motsatta undre sidan är vriden framåt. Detta beror på andra
muskulära obalanser och kompensatoriska fel.
DeJarnettesystemet delar in denna typ av felställningar i Kategori I, II och III.
Mer än 90 % av alla felvridningar i bäckenet beror på att den ena sidans
ilium är vridet bakåt (Kategori II posterior ilium).
Behandlingen består i detta fall av att trycka felsidans ilium framåt (anteriort), i
ventral riktning.
Benet på felsidan brukar vara kortare. I regel är sartorius och gracilis svaga
på felsidan. Båda musklerna brukar också vara ömma, särskilt vid fäste och
ursprung.
På följande sidor visas testning och behandling av bäckenfel.
Viktiga muskler i axlarna och deras funktion för att röra armarna:
Abduktion Deltoideus, supraspinatus, serratus anterior, trapezius övre del och subclavius.
AdduktionPMC, latissimus dorsi, infraspinatus, coracobrachialis, teres major och minor.
Flexion
Deltoideus anterior, PMC, serratus anterior, coracobrachialis
och biceps brachii.
ExtensionDeltoideus posterior, övre trapezius, romboideus, latissimus
dorsi, triceps brachii, teres major och minor.
Rotation inåtDeltoideus anterior, PMC, latissimus dorsi, subscapularis
och teres major.
Rotation utåtDeltoideus posterior, infraspinatus och teres minor.
Tryck nedåtLatissimus dorsi, levator scapula, teres major och minor, PMS, pectoralis minor och subclavius.
Rotator cuff:
Rotatorerna behandlas ofta som en grupp och består av supraspinatus, infraspinatus,
subscapularis och teres minor.
1. Övre trapezius
2. Deltoideus medialis
3. Deltoideus posterior
4. Infraspinatus
5. Teres minor
6. Teres major
7. Serratus ant.
8. Triceps brachii
9. Levator scapulae
10. Romboideus minor
11. Romboideus major
12. Supraspinatus
13. Subclavius
VANLIGA PROBLEM I AXLAR OCH SKULDROR
Referred pain:
Smärta i skuldrorna kan utlösas från andra delar av kroppen, t.ex. lungor, hjärta,
gallvägar och mellangärde.
Tendinit:
Drabbar vanligen supraspinatus och infraspinatus senfästen proximalt på humerus.
Tendovaginit:
Den vanligaste senskideinflammationen är bicepstendovaginit.
Bursit:
Subacromial bursit är den vanligaste slemsäcksinflammationen. Orsaken kan vara
inklämning av bursan vid abduktion av armen, eller s.k. kalkaxel där en del av
förkalkningen har trängt in i bursan.
Tendinit, bicepstendovaginit och subacromal bursit täcker de flesta tillstånd av
smärta i skuldrorna. Smärtan märks mest om natten och kan variera i intensitet och
helt försvinnna i vissa lägen och rörelser.
Ofta är smärtan lokaliserad till deltoideus fäste, på överarmens inre del, en bit ut
från akromion. Stelhet och svaghet är typiska, men inte domningar.
Problemet kan uppstå smygande, eller akut, som en följd av ett trauma eller
någon fysisk aktivitet. Ibland hittar man ingen påtaglig yttre orsak.
Nervinklämningar brukar provoceras av passiv abduktion och adduktion. Vid
bursit hörs ofta ett karaktäristiskt krasande ljud vid rörelser.
Tendinit i supraspinatus:
Detta är det vanligaste problemet i axlarna. Problemet brukar uppstå på ena sidan,
mera sällan bilateralt.
Supraspinatus har dåligt vaskulärt flöde och är därför mer sårbar än andra
muskler i axelleden. På grund av sitt läge under akromion, kläms lätt supraspinatus
och dess sena vid abduktion av armen. Med tiden kan nötningen ge tendinit, senan
svullnar då och inklämningen (och smärtan) ökar.
Typiska symtom är smärtor på natten, särskilt om P. ligger på den onda sidan.
P. är smärtfri om armen hänger rakt ned. Abduktion och test med motstånd ger
smärta, liksom rörelser över axelhöjd.
BEHANDLING AV SPECIFIKA PROBLEM I AXLARNA
Supraspinatustendinit:
Akut behandlas med kyla, därefter med magnet eller blå färg. Behandla också
muskelns NV- och NL-punkter och centralmeridianens start- och slutpunkter.
Smärtlindring via Ma 36 och Ma 38 samt ligament interlink bör också prövas.
Bicepstendovaginit:
Akut behandlas med kyla, därefter med magnet eller blå färg. Behandla också
muskelns NV- och NL-punkter och magmeridianens start- och slutpunkter.
Subacromial bursit:
Akut behandlas med kyla, därefter med magnet eller blå färg.
Frozen shoulder:
1. Massera och gör skulderbladsmobilisering (sid. 202).
2. Behandla NV- och NL-punkter och meridianer för deltoideus, supraspinatus, infraspinatus, övre trapezius, subscapularis, levator scapulae, romboideus,
teres major och teres minor.
3. Reducera smärtan med massage av Ma 36 och Ma 38 medan P. rör axeln i olika lägen (sid. 204).
4. Behandla med Ligament interlink (sid. 204).
5. Gnugga snabbt (“flush out”) bröstmuskeln i riktning mot överarmen.
6. Avsluta med vibrationsstretch (sid. 203) och massage.
PMC behandlas med flush out.
Thoraic outlet syndrome:
1. Massera axelpartiet. Töj och stretcha nacken och skuldran.
2. Traktion av nackmuskler och övre trapezius (sid. 109 och 110).
3. Behandla NV- och NL-punkter och meridianer för nackens extensorer och flexorer, deltoideus, PMC, PMS, serratus anterior, diafragma, supraspinatus, infraspinatus, övre trapezius, subscapularis, levator scapulae, romboideus,
teres major och teres minor.
4. Om P. har ont kan man försöka reducera smärtan med massage av Ma 36 och Ma 38 medan P. rör axeln i olika lägen (sid. 204).
5. Behandla med Ligament interlink (sid. 204).
6. Gnugga snabbt (“flush out”) bröstmuskeln i riktning mot överarmen
(sid. 205).
7. Korrigera felaktig hög bröstandning. Visa P. hur man andas “med magen”.
8. Mobilisering görs med P. sittande med felsidans arm böjd och tryckt mot kroppen. T. står bakom P. och håller om armbåge och underarm för att dra dem
snett bakåt/uppåt.
9. Justering av skuldran utförs i samma position som mobilisering.
HUR MAN TESTAR OCH BEHANDLAR KRANIELLA
BEN OCH SUTURER
ALLMÄNT
De zick-zackmönstrade sömmarna mellan skallens ben, suturerna, är utformade
för att på bästa sätt skydda hjärnan samtidigt som de ska tillåta skallbenen att växa
under uppväxtåren. Suturerna medger små rörelser även hos vuxna individer,
m.a.o. de förbenas inte vid en viss ålder (annat än av patologiska fel). Läkarna i
många länder får dock lära sig att suturerna förbenas i vuxen ålder och mister sin
rörlighet, ett antagande baserat på studier av “dödsskallar”, vilka naturligt nog har
torkat och mist sin elasticitet och rörlighet.
Hjärnans ventriklar utvidgar och drar ihop sig i en automatisk, rytmisk rörelse.
Denna s.k. primärandning påverkar bl.a. cerebrospinalvätskan och dura mater,
och ger upphov till den kraniosakrala primärandningen. Denna “andning” är inte
det samma som den vanliga andningen och hjärtats puls, men påverkas ändå av
dessa. Frekvensen är 10 - 14 pulsationer per minut och sjunker till ca hälften vid
vila. När man behandlar skallben och suturer med “pulsreglering” (som beskrivs
i avsnittet om strukturell kinesiologi på sid. 226), håller man bilateralt med
fingrarna på dessa tills man känner 5 - 7 pulsar per minut.
De mikroskopiska rörelserna mellan skallbenens suturer, och den subtila pulsationen i den kraniosakrala primärandningen, kan i regel bara kännas av de läkare
och terapeuter som har tränat upp sin känslighet att förnimma dessa.
Vanliga orsaker till obalanser och deformationer i skallben och suturer är
trauma mot huvudet. Vid behandling av många patienter med whiplashskador når
P. en platå och blir inte bättre förrän eventuella kraniella fel utreds och behandlas.
Andra vanliga orsaker är förlossningsskador. Av olika skäl korrigeras inte alla
skallar av sig självt efter födseln och ibland används dessutom tång eller sugklocka. Det anses också att amning har en korrigerande effekt på eventuella skallobalanser. Många mödrar slutar amma sina barn för tidigt, vilket är beklagligt, ty
sugandet på bröstvårtan aktiverar tungan och sväljmusklerna på ett sätt som inte
uppstår vid sugandet på en nappflaska.
Behandlingen av kraniella fel kan ske genom mobilisering av skallben, ocheller “pulsreglering”, d.v.s. balansering av primärandningens pulsationer och
skallbenens rörelser.
Vid mobilisering av skallben söker man felet genom att utmana, d.v.s. göra en
“provkorrigering” åt olika håll för att få ett svar via indikatormuskeln. De flesta
kraniella fel utmanas istället för att terapilokaliseras, eftersom en TL kan betyda
många olika saker, t.ex. NV-punkter, akupunkter, stressreceptorer m.m.