Välkommen till Råbäcks kalkbruk! Att ”gå i kalken” I skogen ovanför Råbäcks hamn ligger det som en gång var Råbäcks kalkbruk. Bruket var igång från mitten av 1800-talet till år 1958. Verksamheten i kalkbruket handlade om att bryta och bränna kalk. Området är nu en registrerad fornlämning och har den senaste tiden restaurerats, bland annat genom röjning av sly, förnyad skyltning och anläggning av en geologistig (ca 500 m lång) Det som i dag återstår av verksamheten är vad som ser ut som ett antal ”stenrösen”. Dessa är dels rester av de ugnar i vilka kalken brändes, dels högar av alunskifferaska. Denna aska, som på grund av sin färg kallas rödfyr, lades i högar i anslutning till bruket. Dessutom finns några färdigsatta ugnar, vilka aldrig brändes när bruket lades ned. Kalkbränning Det syns inga spår av egentliga byggnader i bruket. Detta har sin enkla förklaring i att ugnarna byggdes av sten och att verksamheten i sin helhet försiggick utomhus, sommar som vinter. Stenen kunde till viss del sprängas fram, men i övrigt kom endast handverktyg till användning i brytningen. Arbetsförhållandena för dem som ”gick i kalken”, som det kallades lokalt, var således hårda. Redan under tidig medeltid började man bränna murkalk till de kyrkor som byggdes. Det var bönder i trakten som brände kalken i enkla ugnar. Som bränsle användes ved och kalkbränningen bidrog till att stora delar av traktens skogar skövlades under 1600- och 1700-talen. På Kinnekulle användes orstenskalk som material till bränningen. Den finns inbäddad i alunskifferlagret. På 1800-talet kom man på att använda den oljehaltiga alunskiffern som bränsle, i stället för ved. Tidigare hade skiffern kasserats. Nu kunde man alltså bryta både kalk och bränsle i samma brott! Genom bränningen blev kalkstenen omvandlad till bränd kalk, som efter att den släckts med vatten framför allt användes som jordförbättringsmedel eller som bindemedel i murbruk. Under 1800-talet ökade behovet av kalk till båda dessa ändamål kraftigt. I jordbruket ställde det intensivare utnyttjandet av jorden högre krav samtidigt som sjösänkningar och utdikningar gjorde den totala jordbruksarealen större. Den omfattande byggnadsverksamhet som bedrevs i praktiskt taget alla städer åren 1870-1920 utgjorde också en viktig marknad för bränd kalk. Den brända kalken fraktades ned till Råbäcks hamn för utskeppning till hamnarna runt Vänern eller ännu längre bort. Frakten gick via en särskild järnväg, på vars bank vandringsleden ned till hamnen nu går. Visning, guidning Under sommaren genomförs några guidade turer i kalkbruket. För aktuell information om tider se www.kinnekullekalk.se Under guidningarna redogörs dels för verksamheten i kalkbruket, men också för den geologi som varit en förutsättning för att bruket hamnat det ligger. Det är i viss utsträckning också möjligt för grupper (minst 15 personer) att boka guidade turer i kalkbruket. Om så önskas kan då även visning av Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri ingå. För information eller bokning av en guidning ring 076-424 50 67. Ver 2014-06-23 Råbäcks kalkbruk besöker man till fots. Kommer man med tåg är det ca 500 m att gå från Trolmens station. Från Råbäcks Hamn är det drygt 2 km att gå längs den gamla kalkbanans banvall. Kinnekulle vandringsled går igenom området. Det finns också flera mindre P-möjligheter nära kalkbruket. Råbäcks kalkgruva Läs mer på: www.kinnekullekalk.se Information eller bokning 076- 424 50 67 Att gå i kalken
© Copyright 2024