Förvaltningsplan Östervallskogs FVO
Fiskevårdsplan Östervallskogs fvo Lokal förvaltnings- och utvecklingsplan för Östervallskogs fiskevårdsområdesförening Hushållningssällskapet, Ventilgatan 5, 653 45 Karlstad, Tel 054-545600, Fax 054-545649, Org.nr. 262000-0170-82, varmland@hush.se, www.hush.se/s Innehåll Inledning ......................................................................................................................................................................................... 3 Åtgärdsplan ..................................................................................................................................................................................... 4 Östervallskogs Fiskevårdsområdesförening ............................................................................................................................. 8 Verksamhet och åtgärder ....................................................................................................................................................... 8 Fiskerättsbevis/Medlemskort ............................................................................................................................................... 8 Regler/regelverk ...................................................................................................................................................................... 8 Fiskekort och Trollingkort .................................................................................................................................................... 9 Fiskturism ................................................................................................................................................................................. 9 Östervallskogs fiskevårdsområde ............................................................................................................................................. 10 Särskilt skyddsvärda vatten .................................................................................................................................................. 10 Vattnens status i fiskevårdsområdet .................................................................................................................................. 12 Kvicksilver i fisk .................................................................................................................................................................... 12 Kalkning .................................................................................................................................................................................. 13 Uppföljning av kalkningen ............................................................................................................................................ 13 Inventering av vattendrag .............................................................................................................................................. 13 Fisk och fiske ................................................................................................................................................................................ 14 Utsättningar av fisk och kräftor .......................................................................................................................................... 14 Sjöarna och deras fiskbestånd - en historisk tillbakablick ............................................................................................. 14 Kroksjöarna ...................................................................................................................................................................... 16 Fisket idag i fiskevårdsområdet .......................................................................................................................................... 16 Östen .............................................................................................................................................................................................. 17 Vattenkemi.............................................................................................................................................................................. 17 Bottenfauna ............................................................................................................................................................................ 18 Nätprovfiske ........................................................................................................................................................................... 19 Avkastning i sjön Östen ....................................................................................................................................................... 19 Mögesjön ....................................................................................................................................................................................... 20 Vattenkemi.............................................................................................................................................................................. 20 Nätprovfiske ........................................................................................................................................................................... 20 Björketjärn .................................................................................................................................................................................... 21 Vattenkemi.............................................................................................................................................................................. 21 Nätprovfiske ........................................................................................................................................................................... 21 Ivarsbyälven .................................................................................................................................................................................. 24 Vattenkemi.............................................................................................................................................................................. 24 Bottenfauna ............................................................................................................................................................................ 25 Biotopvårdsåtgärder .............................................................................................................................................................. 25 Elfiske ...................................................................................................................................................................................... 25 Kräftprovfiske ........................................................................................................................................................................ 26 Rommenäsälven eller Oselva .................................................................................................................................................... 26 Vattenkemi.............................................................................................................................................................................. 26 Bottenfauna ............................................................................................................................................................................ 27 Biotopvårdsåtgärder .............................................................................................................................................................. 27 Elfiske ...................................................................................................................................................................................... 27 Kräftprovfiske ........................................................................................................................................................................ 28 Slabäcken, Lisslevattnet och Lisslevattsbäcken ..................................................................................................................... 28 Vattenkemi.............................................................................................................................................................................. 28 Bottenfauna ............................................................................................................................................................................ 28 Biotopvårdsåtgärder .............................................................................................................................................................. 29 Elfiske ...................................................................................................................................................................................... 29 Smoltproduktion i Slabäcken .............................................................................................................................................. 29 Torpedalsälven (förr Ambyelfven) ........................................................................................................................................... 30 Vattenkemi.............................................................................................................................................................................. 30 Bottenfauna ............................................................................................................................................................................ 31 Biotopvårdsåtgärder .............................................................................................................................................................. 31 Kräftprovfiske ........................................................................................................................................................................ 32 Elfiske i Torpedalsälven ....................................................................................................................................................... 32 Elfiske i Bubäcken................................................................................................................................................................. 33 Smoltproduktion i Bubäcken .............................................................................................................................................. 34 Referenslista .................................................................................................................................................................................. 35 Bilaga 1 Var fisket bättre förr? .................................................................................................................................................. 37 Bilaga 2 Fakta om gädda och abborre ..................................................................................................................................... 39 Bilaga 3 Tre exempel på förvaltningsåtgärder ........................................................................................................................ 45 Bilaga 4 Åtgärdsområden för kalkning .................................................................................................................................... 48 Faktarutor som ingår i fiskevårdsplanen ................................................................................................................................. 50 Inledning Våra sjöar är en stor och ofta outnyttjad resurs. Efter att ha löst ett fiskekort finns möjligheten att utöva fiske i fina fiskevatten, omgivna av en fantastisk natur. Denna unika möjlighet anses ofta som en självklarhet. Men för att sjön eller vattendraget ska kunna erbjuda ett långsiktigt hållbart och attraktivt fiske måste fiskbestånden förvaltas på ett förnuftigt sätt. Problem med försurning, reglering av vattendrag, flottledsrensningar, introduktion av främmande arter m.m. har varit omfattande. Mycket arbete har genomförts och pågår fortfarande för att återskapa den ursprungliga miljön i vattendragen. Exempelvis bedrivs kalkning sedan början av 1980-talet för att motverka försurning. Våra vatten mår numera förhållandevis väl och håller i de flesta fall starka bestånd av sina naturliga arter men det finns ändå anledning till oro. Försurning, reglering och annan miljöpåverkan (skogsbruk, dikningar, föroreningar m.m.) är fortfarande påtagliga hot som måste motverkas. De naturliga flodkräftbestånden är starkt hotade p.g.a. kräftpest och olagliga utsättningar av signalkräftor. Det övergripande målet med leaderprojektet i Värmland/Dalsland är att skapa livskraftiga fiskbestånd, en förutsättning för utveckling av fisketurism och övriga näringar baserade på fisk. Våra vatten ska vara rena och friska samt hysa stabila och naturliga fiskebestånd. Fler fiskeplatser ska göras tillgängliga och produktionen av för fisket - attraktiva arter som öring, abborre och gädda ska behållas och om möjligt öka. Detta ska ligga till grund för fisketurism utan inskränkningar för fiskerättsägarna. Östervallskogs fiskevårdsområdesförening förvaltar fisket inom föreningens område i Töcksmarks och Östervallskogs socknar. Föreningens syfte är att samordna fiskets bedrivande och fiskevården, att främja fiskerättshavarnas gemensamma intressen med beaktande av de föreskrifter som gäller för fiskets utövande samt att upplåta fiskerätt till allmänheten. Fiskevårdsområdesföreningen utgör således en nödvändig plattform för ett rationellt fiskevårdsarbete, för fiskerättshavarnas avkastning av sin resurs samt för utveckling av övriga gemensamma intressen, exempelvis fisketurism. Föreningens arbete underlättas om det utgår från en på fakta grundad och väl förankrad förvaltningsplan. Planen är ett verktyg för att kunna sköta och utveckla fiskevatten vilket förhoppningsvis leder till att framtida insatser i fiskevårdsområdet blir kostnadseffektiva, fiskeribiologiskt riktiga och ger ett större utbyte. Dessutom skapas genom planen förutsättningar att erbjuda ett sportfiske med förbättrad service och kvalitet vilket också kan leda till utveckling av näringsverksamheten i bygden. Framtagandet av förvaltningsplanerna sker i samarbetet mellan berörd fvof och Hushållningssällskapet i Värmland. Exempel på konkreta användningsområden för planen är: Kunskapsbank för styrelse och föreningens medlemmar Underlättar kontakt med myndigheter vid tillståndsansökningar (ex. fiskutplanteringar, biotopvård, anläggning av bryggor och andra service anläggningar) Ökar möjligheterna till att få stöd till åtgärder (kommunala åtgärder, fiskevårdsmedel m.m.) Historiskt dokument över fiskevattnet och dess förvaltning Referensdokument om miljöpåverkan eller allvarlig skada inträffar (skadeståndskrav) Möjliggör kontinuerlig uppföljning av villkor och skyldigheter i vattendomar Underlag för produktion av informationstavlor, broschyrer och hemsidor Kunskapskälla för fiskturismentreprenörer och sportfiskare Underlättar och förankrar utveckling av fisketurismen m.fl. näringar kring sjöar och vattendrag Denna förvaltningsplan som ni nu håller i handen är unik och speciellt framtagen för Östervallskogs fiskevårdsområdesförening. Åtgärdsplan Det övergripande målet är att skapa och vidmakthålla ett så attraktivt fiske inom sitt område att: Fiskerättshavarna upplever att deras resurser förvaltas väl. Ortsbefolkningen känner att bygdens resurser är attraktiva för både dem själva och för fisketurister. Barn och ungdom attraheras av fiske och fiskevård. I en inledande fas behöver fakta samlas in i syfte att skapa underlag för åtgärderna i fiskevårdsplanen. Fakta skall först samlas in rörande Östen eftersom den är den viktigaste och största sjön. Därefter skall fakta också inhämtas om övriga vattendrag med början på de som hyser bestånd av öring. Efter hand som fakta inhämtats, analyserats och slutsatser kunnat dras skall fiskevårdsplanen utvecklas och behövliga åtgärder genomföras. Föreningen har under fler år byggt upp en relativt ansenlig kassa. Medel ur denna skall utnyttjas för att finansiera inhämtande av fakta, analysarbete och genomförandeprogram. Målsättningen är att föreningen på sikt, med oförändrade fiskekortspriser, varje år skall avdela ca 24 000 SEK för fiskevård, och att lika mycket skall finnas kvar i reserv i kassan. En viktig fråga inför framtiden är att säkra rekryteringen av intresserade och kunniga personer som är beredda att aktivt arbeta med fiskevård. I det syftet skall föreningen, med egna eller inhyrda krafter, i informativt och rekryterande syfte rikta sig speciellt mot ortens barn och ungdom. Tillsyn av fisket skall ske dels genom egna tillsynspersoner, dels genom inhyrda sådana. Åtgärder årsvis 2014 Testfiske Lisslevattnet för att undersöka öringpopulationens status Rekrytera ny tillsynspersonal Översyn och arbete med risvasar Östen Testfiske efter flodkräfta på strategiska platser för att se om det finns någon population kvar Uppdatering av fiskevårdsplanen. Resurser: Fiskevård 66 000 SEK. 2015 Inhämtande av fakta för vattendrag som inte tidigare berörts. Fortsatt uppföljning av och genomförande av åtgärder i Östen. Kompletterande inhämtning av fakta, utvärdering samt fortsatta åtgärder i vattendrag som innehåller eller har potential att innehålla öring. Informations- och rekryteringsprogram riktat mot barn och ungdom. Uppdatering av fiskevårdsplanen. Resurser: 40 000 SEK. (24 000 från året och 16 000 ur kassan ger 40 000 återstående i kassan.) 2016 Inledande åtgärder i och kompletterande inhämtning av fakta om vattendrag som inte tidigare berörts. Kompletterande inhämtning av fakta, utvärderingsamt fortsatta åtgärder i Östen och vattendrag som innehåller eller har potential att innehålla öring. Fortsatt genomförande av informations- och rekryteringsprogram riktat mot barn och ungdom. Uppdatering av fiskevårdsplanen. Resurser: 40 000 SEK. (24 000 från året och 16 000 ur kassan ger 24 000 återstående i kassan.) 2017 och senare Inhämtning av fakta och kompletterande åtgärder enligt senare prioritering på en långsiktigt hållbar nivå. Fortsatt genomförande av informations- och rekryteringsprogram riktat mot barn och ungdom Uppdatering/revidering av fiskevårdsplanen vid behov. Resurser: (24 000 från året, 24 000 återstående i kassan.) Långsiktiga åtgärder 1. Åtgärder för att skapa livskraftiga och för sportfisket attraktiva populationer av öring 2. Öka rekrytering och bibehåll storvuxna abborrstammar 3. Skydda gäddans lekplatser 4. Öka förekomsten av stor gädda 5. Förbättra fisketillsynen och informationsinsatsen 1. Åtgärder för att skapa livskraftiga och för sportfisket attraktiva populationer av öring Inom Östervallskogs FVO finns det ett antal självreproducerande naturliga öringstammar, vilka naturligtvis är mycket värdefulla. Det finns även åtgärder som krävt stora resurser gjorda för att utveckla bra öringvatten i området, framförallt i Butjärn. De viktigaste naturligt reproducerande ursprungliga öringstammarna hittar man i Lisslevattnet med tillhörande Slabäcken och Lisslevattsbäcken, Rommenäsälven, Ivarsbyälven och Torpedalsälven. En långsiktig ambition gällande de naturliga öringstammarna är att göra en nulägesanalys av populationsstorlekar och åldersstruktur och utifrån det utföra åtgärder som att säkerställa både lekområden och uppväxtområden. Slabäcken är ett utmärkt vattendrag för reproduktion av den värdefulla öringstammen som vandrar ut i Lisslevattnet. Elfisken har visat på en god reproduktion och bra förekomst av både 0+ och >0+. Dock finns inga elfiskeresultat tillgängliga efter 2003 så en första åtgärd är därför att genomföra ett elfiske för att undersöka förekomsten av öring i dagsläget. I samband med det bör en översyn göras av lekplatser och förekomst av block och död ved på lämpliga lokaler. Dessutom bör kompletterande provfisken göras i Lisslevattnet för att se storleksstrukturen och migrationsfrekvens hos populationen. I Rommenäsälven genomfördes biotopåtgärder under 70-talet, och älven har elfiskats sedan 1991. Förekomsten av öring är god, och individer vandrar ut i sjön Östen och växer sig riktigt stora. Populationen är mycket värdefull, och en översyn av tidigare åtgärder bör göras för att säkerställa populationens fortlevnad. Vid behov restaureras lek- och uppväxtlokaler. I Ivarsbyälven har det under de senaste 10 åren skett en kraftigt negativ trend i reproduktionen hos öringpopulationen. Från att tidigare varit en normal till god reproducerande stam hittades vid elfisken 2003 och 2007 inga årsungar alls. Det är nu viktigt att föreningen följer resultaten av de senaste elfisketillfällena och ser om den negativa trenden håller i sig eller om det var tillfälligt. Om årsungar uteblir måste en utrdning kring orsaken göras omedelbart. Torpedalsälvens öringpopulation har i teorin möjligheter till fri vandring nedåt till sjön Töck, och uppåt till Kroksjön. Dock är nedströmsvandringen kraftigt begränsad av de lugntflytande gäddrika partierna som sträcker sig ganska långt upp i systemet. I övrigt är det en viktig öringälv där en ordentlig översyn av lek- och uppväxtområden bör göras. Även elfiske bör göras för en ordentlig nulägesanalys av populationen. I Butjärn har kostsamma åtgärder vidtagits genom rotenonbehandling av vattnet för inplantering av öring, vilken numera reproducerar sig gott i inflödet till vattnet. Dock har rapporter kommit om många småväxta individer vilket kan tyda på en näringskonkurrens som hämmar tillväxten. Ett första inventeringsfiske genomfördes sommaren 2012, och då fångades ett fåtal små öringar. Detta bör återupptas och genomföras med fler ansträngningar för att få en ungefärlig bild av storleksstrukturen. Dock måste en ordentlig nulägesanalys göras innan slutsatser dras om eventuell födokonkurrens och eventuella åtgärder sätts in. 2. Öka rekrytering och bibehåll storvuxna abborrstammar Sjöarna och de mindre vattnen inom Östervallskogs FVO är kända för sina storvuxna abborrar. Vid rätt förutsättningar är det mycket vanligt att man med sportfiskemässiga metoder får flera abborrar runt kilosstrecket under en och samma fisketur. Ett provfiske bör göras i den för sportfisket viktiga sjön Östen för att utröna populationens struktur, men vid det vanliga fisket tyder resultaten på en frisk och storvuxen stam. En förutsättning för att abborrpopulationen ska vara frisk och storvuxen i liknande magra skogssjöar är att det finns lek- och uppväxtplatser, vilket för abborre ofta betyder strategiskt placerade risvasar. Det är även vid vasarna sportfisket efter abborre är som mest framgångsrikt, och de största individerna fångas. Vasarna är speciellt viktiga i sjöar med klart vatten, vilket det är i området. Under vintern 2011/2012 anlades i sjöarna Östen och Strömmersjön 9 st nya ståndvasar på platser där de tidigare vasarna blivit uttjänta. Långsiktiga åtgärder gällande abborrpopulationerna i området föreslås vara: Att göra en ordentlig översyn och förteckning av vasar i alla vatten som hyser goda abborrpopulationer. Var finns det vasar idag, var har det funnits historiskt och var finns det vasar som bör förbättras? Alla vasar markeras på kartor över vattnen. Utifrån resultat i varje vatten för punkt ett läggs skyddande risvasar ut efter behov Befintliga vasar ska underhållas och repareras 3. Skydda gäddans lekplatser Stränderna runt vattnen i Östervallskogs FVO är branta, och sjöarna är relativt näringsfattiga, vilket innebär att de grunda vassbevuxna områdena som trots allt finns är mycket värdefulla som lek- och uppväxtområde för gädda. Det är mycket viktigt att det finns rikligt med vegetation, och att det gärna är områden som översvämmas under våren. Vegetationen ska dock inte vara alltför tät. I de flesta vattnen i området får gäddleken fortgå ostört då den inte störs av varken hårt fisketryck, nätfiske eller vattenreglering. Och det är viktigt att det i dessa vatten fortsätter att vara på det viset för att gäddpopulationerna ska vara långsiktigt livskraftiga. I de ur fiskesynpunkt viktigaste sjöarna Östen och Strömmersjön kan dock situationen vara annorlunda. Antalet lekplatser är begränsade, sjön regleras ofta precis under leken vilket gör att rommen torrläggs, visst nätfiske i lekvikarna förekommer och sportfisketrycket kan på vissa ställen bli onödigt högt i direkt anslutning till leken. För att för framtiden säkra en frisk och väl reproducerande gäddpopulation i sjöarna Östen och Strömmersjön föreslås en rad långsiktiga åtgärder: Nätprovfiske för att göra en nulägesanalys av populationen Identifiering av idag fungerande lekplatser, och skydda dessa från exploatering i form av bryggor, vassröjning m.m. Utröna möjligheterna att påverka tidpunkter för vattenreglering under lekperiod Freda de mest värdefulla lekområdena från sportfiske under lekperioden 4. Öka förekomsten av stor gädda Den absolut viktigaste fisken för sportfiske, och därmed försäljningen av fiskekort, är gädda, och då stor gädda. Med stor gädda menar man i sportfiskeperspektiv individer på 100 cm och längre. Men stor gädda har inte bara en enorm betydelse ur ett fisketuristiskt hänseende, utan även ur dess betydelse för en sjös ekosystem. En gammal föreställning som i många fall lever kvar är att man ska fiska upp så mycket stor gädda som möjligt ur ett vatten för att detta då ska gynna resterande fiskpopulationer som finns där, vilket inte stämmer. Förutom att stor gädda lägger större romkorn, vilket leder till högre överlevnad och mer livskraftig population, är de dessutom utpräglade kannibaler. Stora gäddor äter mindre gäddor, och dess föda består av ca 20% artfränder. Att fiska bort stora gäddor leder till att kannibalismen minskar och därmed en ökad täthet av mindre gäddor, vilka i sin tur äter mer betesfisk av andra arter. Till en början ökar de mindre gäddornas tillväxthastighet, men fler gäddor leder sedan till födokonkurrens och minskad tillväxt. Resultatet blir då ett vatten med många små gäddor, vilket är ointressant ur ett sportfisketuristiskt perspektiv samt har en negativ påverkan på sjöns ekosystem. Långsiktiga åtgärder bör därför vara att: Arbeta för att införa ett maximimått på gädda på 80 cm, alternativt ett fönsteruttag på 50-80 cm. Enbart maximimått tenderar att öka storleken men minska tätheten i populationen, medan fönsteruttaget inte har någon större effekt på tätheten. Arbeta fram informationsmaterial om den ekologiska vikten av stor gädda i en sjö, samt hur man går tillväga för att återutsätta gäddor på ett skonsamt sätt. Informationen bör delas till alla boende inom området samt i samband med all fiskekortsförsäljning. 5. Förbättra fisketillsynen och informationsinsatser För att förbättra fisketillsynen och öka informationsinsatsen bör Östevallskogs FVOF: Utbilda fler fisketillsynsmän Samarbeta med andra fvof för gemensam fisketillsyn, t.ex att hyra in externa tillsynsmän Arbeta fram en informationsfolder som belyser fvof:s arbete, den ekologiska vikten av stor gädda, information till skogsägare om körskador i bäckar och vikten av att spara kantzoner m.m. Kontinuerlig uppdatering av hemsida Östervallskogs Fiskevårdsområdesförening Östervallskogs fiskevårdsområde bildades 1989 och består av ca 500 fiskrättsägare fördelade på 12-13 hemman. Fiskevårdsområdet bildades i syfte att främja och utveckla fisket och fiskevården. Även miljöfrågan var en viktig anledning till bildandet av fiskevårdsområde. Föreningen prioriterar miljöfrämjande åtgärder som har till syfte att förbättra livsmiljön i våra många fiskevatten. Fiskerätten förvaltas av fiskevårdsområdesföreningen. Fiskerättsägarna äger full rätt att sätta upp regler för hur kräftfisket skall bedrivas och förvaltas inom föreningen. Föreningen säljer fiskekort för kräftfiske till allmänheten i Östen, Strömmesjön, kanalerna mellan Östen-Strömmesjön-Töck och i den övre delen av Töck. I övriga kräftförande vatten inom fiskevårdsområdet är det endast de med fiskerätt som får fiska kräftor inom respektive hemman. Undantaget är Rommenäsälven som är belagd med fiskförbud. Verksamhet och åtgärder År 2014 består styrelsen av Jens Karlsson, Georg Aminoff, Staffan Aronsson, Rolf Burman och Per Arne Söderlund. Fiskekortsförsäljningen är en mycket viktig inkomstkälla för att finansiera biotopvård, fiskeutsättning, informationsmaterial mm. Föreningen genomförde bl.a. ett inventeringsfiske i Butjärn och Lisslevattnet i augusti 2012. Fiskevårdsområdet bedriver en omfattande tävlingsverksamhet både sommar och vinter - mycket populärt. Fiske är en trevlig fritidssysselsättning som erbjuder både spänning och avkoppling samt härliga naturupplevelser. Föreningen har även en hel del fiskeaktiviteter för barn och ungdom. Fiskerättsbevis/Medlemskort Fiskerättsägare, medlemsbevis 30:Ortsbor ej markägare, årskort ej nätfiske 50:Ortsbor ej markägare, årskort nätfiske 250:Barn och ungdomar under 16 år får fiska med handredskap utan avgift (gäller ej Butjärn och Hulttjärn). Regler/regelverk Minimimått för öring är 20 cm i alla vatten. Öringen är fredad från den 1/9 t.o.m. 31/12. Endast handredskap gäller för allmänheten. Nätfiskeförbud i Lisslevattnet Det finns lokala regler för olika fiskevatten inom området, utförlig information om vad som gäller finns på anslagstavla vid respektive vatten. Fiskekort och Trollingkort Fiskekort säljs: Östervallskogs lanthandel Shell Töcksfors Årjängs turistbyrå Sandviken Camping Dalslands TuristAB Nature Resort Värmland Låda vid Hulttjärn Gällande fiskekortspriser: Dagskort 40:Veckokort 100:Månadskort 150:Årskort 250:Ungdomar under 16 år fiskar gratis. Hulttjärn Put & Take: 50:Kräftfiskekort 10kr/redskap Fisketillsyn Fisketillsynen är enligt föreningen ett område där en ordentlig översyn bör göras. Förordnanden har gått ut i tiden och nya har inte tillsatts, vilket lett till en sporadisk fisketillsyn inom området. En ökning av fisketurismen gör en fungerande tillsyn nödvändig och föreningen kommer därför att se på lösningar dels i eget regi och dels i samarbete med andra fiskevårdsområdesföreningar för gemensam tillsyn och eventuellt med hjälp av externa resurser. Fiskturism I Östervallskogs fiskevårdsområde finns många sjöar och vattendrag med rent och klart vatten. Sjön Östen utgör norra änden av Dalslands kanal med farbar vattenväg till Göteborg och vidare ut i världshaven. Det finns goda möjligheter till båtisättning vid båthamnen Käglan i Östervallskog som invigdes år 2000. Östervallskogs fvo kan erbjuda ett enastående utbud av fiskemöjligheter i ett 60-tal fiskevatten. Det finns ett flertal fina öringvatten av skiftande karaktär där fina fångster hör till vanligheten. Många fiskegäster har upptäckt den goda tillgången av grov gädda, medan andra föredrar att meta abborre i någon av de idylliska skogstjärnarna. Mete efter braxen och vitfisk ökar i popularitet, inte minst det moderna metet ökar kraftigt. Östervallskogs fvof är väl rustade att möta den ökande efterfrågan. Fisket har under de senaste decennierna utvecklats från husbehovsfiske till ett mer renodlat sportfiske. Av de ca 300 veckokorten som säljs årligen är den absoluta merparten för fiske i sjöarna Östen och Strömmersjön, och detta av turister. I området finns det en sportfiskeanläggning, vid sjön Östen, som står för ungefär hälften av fiskekortsförsäljningen och kunderna där är ofta ambitiösa sportfiskare eller familjer med sportfiske som en del av natursemestern. Anläggningen driver ett hållbart sportfiske med 100% catch & release på gädda, vilket är den viktigaste fisken ur turistfiskeperspektiv. Trots ett ökat intresse för sportfisket generellt så vilar fortfarande Östervallskogs fiskevårdsområde på en i mångt och mycket outnyttjad resurs för bygden. Fisketrycket i alla de vatten som ingår i området är lågt eller extremt lågt, och idag förekommer heller inte nätfiske i någon större utsträckning. Högst fisketryck är det av naturliga skäl periodvis i Östen och Strömmersjön då de sjöarna har båtförbindelse nedåt i systemet. Östervallskogs fiskevårdsområde Sjöar och vattendrag i Dalsland och Värmland ingår i Västerhavets vattendistrikt, med huvudavrinningsområde, Göta älv eller Örekilsälven. Sjöar och vattendrag i Östervallskogs fiskevårdsområde tillhör Göta älvs huvudavrinningsområde och Upperudsälvens avrinningsområde. Sjön Östen är fiskevårdsområdets största sjö och den sista länken i Dalslands Kanals vattensystem. Rommenäsälven är Östens viktigaste tillflöde, den avvattnar Römsjöen i Norge och mynnar ut i Östen vid Östervallskog. Tillrinningsområdet består mestadels av skogsmark och till viss del myrmark. Östen avvattnas via Strömmesjön till sjön Töck. Förutom Östen finns det ytterligare ett fyrtiotal sjöar i fiskevårdsområdet och de största är: vatten Östen Strömmesjön Mögesjön Haftersjön Björketjärn Vittsjön Lisselvattnet Almtjärn 2 area (km ) 3,8 0,76 0,68 0,55 0,48 0,36 0,22 0,19 medeldjup (m) 8,6 5,5 8,6 11,0 8,8 8,0 6,6 7,0 maxdjup (m) 23,0 14,5 31,2 26,5 19,0 16,0 27,0 omsättningstid (år) 0,32 2,6 1,53 0,09 0,26 0,61 Särskilt skyddsvärda vatten Sjön Östen upp till dammen i Rommenäsälven vid Östervallskog samt IvarsbyälvenLångebäck upp till Gate (norska gränsen) Torpedalsälven upp till Kroksjön och Björketjärn, Lisslevattnet, Slabäcken samt Lisslevattsbäcken är utpekade av fiskeriverket som nationellt särskilt värdefulla. Anledningen är att det finns flodkräfta och att dessa vatten ingår i ett skyddsområde för den. Det finns också en ursprunglig, storvuxen sjölevande öringstam som är nedströmslekande. Också naturvårdsverket anser att området har värden som gör att det bedöms vara nationellt värdefullt. Anledningar är att det är Lisselvattnet är en näringsfattig klarvattensjö med vildmarksprägel och en unik stam av insjööring. Lisslevattsbäcken och Slabäcken är reproduktionsområde för öring och här finns flera nyckelbiotoper bl.a. blockrika forsar, fall och vattendragen är oreglerade. Bryngeldalens naturreservat ligger alldeles bredvid området. Vattensystemet kring Rommenäsälven bedöms också som nationellt värdefulla med anledning av att det är sprickdalssjöar, oexploaterade strandområden, unika stammar av storväxt, sjölevande öring, glacialmarina relikter, storlom, fiskgjuse, flodkräfta. Även i Rommenäsälven finns det blockrika forssträckor och älven är reproduktionsområde för Östens storöring. Vattnens status i fiskevårdsområdet Sjön Östen, Ivarsbyälven och Rommenäsälven bedömdes år 2009 ha en god ekologisk status. Torpedalsälven uppnådde endast måttlig ekologisk status. Bedömningen baseras på att bottenfaunan bedöms vara försurningspåverkad. Den kemiska ytvattenstatusen, exklusive kvicksilver, för alla vattenförekomster i fiskevårdsområde bedöms vara god. Den kemiska ytvattenstatusen inklusive kvicksilver, uppnår inte god status eftersom det extrapolerade värdet för kvicksilver i gädda överskrider gränsvärdet. Kvicksilver i fisk Mätning av kvicksilver i fisk sker ofta på gädda, en av de fiskar som står högst i näringskedjan i insjöar och som därför får de högsta halterna av kvicksilver. I Årjängs kommun har undersökning av kvicksilver i gädda utförts vid ett antal tillfällen under 90-talet och år 2010 återupptogs denna provtagning. Uppmätta kvicksilverhalter (mg/kg) i gädda. provtagning i sjöar inom Östervallskogs fvof Björketjärn Kroksjön Mögesjön Östen 1992 1994 1995 0,6 0,71 0,95 0,85 0,72 För fiskprodukter är gränsvärdet 0,5 mg/kg, medan vissa fiskarter har ett gränsvärde på 1,0 mg/kg. Gädda och ål är exempel på arter som har det högre gränsvärdet. I Östervallskogs fvo har inte detta högre gränsvärde överskridits någon gång. Kalkning Sjöarna i Östervallskogs fiskevårdsområde ingår i åtgärdsområde nr 101 och 103 för länsstyrelsens kalkningsverksamhet (se bilaga x och x), kalkning har pågått inom området sedan 1984. Anledningen till att området började kalkas var minskningar i fisk och kräftbestånd. I Långebäcksystemet hade öringen minskat och i Römsjöen hade flodkräftan försvunnit. I Örevattnet och Stora Mörttjärn hade öringen helt försvunnit och i Lisselvattnet försvann rödingen. Enligt länsstyrelsens kalkningsplan är den kemiska målsättningen med kalkningen att hålla ett pH över 6 i vissa sjöar och vattendrag i området s.k. målpunkter. Uppföljning av kalkningen Syftet med kalkningen är att återställa sjöar/vattendrag till det tillstånd som rådde innan försurningen. För att få reda på hur kalkningsinsatserna lyckats under året genomförs vattenkemiska och biologiska undersökningar. Den vattenkemiska provtagningen startade i mitten av 80-talet men det finns provtagningsserier från slutet av 70-talet. De vattenkemiska undersökningarna ger oftast endast ett ögonblicksvärde för tillståndet, medan de biologiska undersökningarna någorlunda kan beskriva hur vattenkemin varit under hela året. Bottenfaunan d.v.s. de djur som lever på eller i bottnen undersöks regelbundet på flera lokaler i sjöar och vattendrag. Andra biologiska undersökningar är elfiske, nätprovfiske och kräftprovfiske. Nätprovfisken har genomförts i sjön Östen 1983 och i Mögesjön 1983 och 1996. I Björketjärn har provfiske genomförts 1998, 2001, 2004 och 2007. Provtagningspunkter för uppföljning av kalkningsverksamheten finns i följande vatten. vatten Ivarsbyälven Långebäck Rommenäsälven=Oselva Skårsälven Östen Vittsjön Haftersjön Almtjärn Sätertjärn Torpedalsälven Bubäcken Slabäcken Östra Römungen Lisselvattnet Kroksjön vattenkemi x x x x x x x x x x x x x x x bottenfauna x x x x x x x x elfiske x x x x x x kräftprovfiske x x x Inventering av vattendrag För att förbättra planering av kalkning och biologisk återställning pågår sedan 2005 ett länsomfattande biotopkarteringsprojekt. Inventeringen syftar till att undersöka biotoper, vandringshinder, nyckelbiotoper och restaureringsbehov. Inom Östervallskogs fiskevårdsområde har samtliga större vattendrag inventerats. Resultatet av biotopkarteringen kommer att publiceras i en rapport. Av rapporten framgår bl.a. var det finns behov av ytterligare biotopvård samt bedömningar av lekoch uppväxtområden för öring. Denna information kan underlätta planeringen för kommande biotopvårdsåtgärder. Fisk och fiske Utsättningar av fisk och kräftor Följande utsättningar av fisk finns dokumenterade år 1989 1990 1991 1991 1991 1999 2005 2007 2005 2005 2006 vatten Hulttjärn Hulttjärn Östen-Strömmesjön Långetjärn Bottner Butjärn Hulttjärn Hulttjärn Torpedalsälven Almtjärn Almtjärn art regnbåge regnbåge Gullspångslax Östersilöring Östersilöring lokal öring från Sätertjärn konnevesiöring konnevesiöring flodkräfta flodkräfta flodkräfta antal 1000 400 7000 500 142 350 350 5000 2000 2000 ansvarig organisation Östervallskogs fvof Östervallskogs fvof Östervallskogs fvof Östervallskogs fvof Östervallskogs fvof Östervallskogs fvof Östervallskogs fvof Östervallskogs fvof Östervallskogs fvof Östervallskogs fvof Östervallskogs fvof Sjöarna och deras fiskbestånd - en historisk tillbakablick Östen Carl Cederström har beskrivit sjön Östen i Värmlands sjöar och vattendrag i sin bok ”Wermlands läns fiskevatten” från år 1895. Han skrev att det då fanns abborre, gädda, mört, benlöja, alkufva( = elritsa), braxen, nors, siklöja, sik, lake, och ål i sjön Östen. Han skrev vidare att siken var storvuxen och att siklöjan uppnår 8 tums längs och 1/6 skålpunds vikt. Av rapport från fiskeriintendent Björnemark år 1938 framgick det dock att siken i sjön Östen förmodligen hade försvunnit då det inte hade fångats någon på flera år. Han skrev också att fisket i Östen anses vara mycket dåligt beroende på flottning och reglering av sjön samt olämpligt fiskeredskap. Björnemark ansåg att det borde planteras in gäddyngel och ål. Arter som förekom 1938, deras vikter och lektid redovisas i tabellen. fiskart gädda abborre mört braxen löja lake ål (lax)öring sik medelvikt (kg) 0,5 0,2 små 1,0 små 0,6 1,0 0,5 maxvikt (kg) 10 1,5 2,5 2,0 2,0 6,0 lektid 20/4-20/5 10/5-10/6 1/6-1/7 1/6-1/7 1/6-1/7 1/1-1/2 anmärkningar 15/10-15/11 troligen utvandrad Strömmesjön Strömmesjön ligger direkt nedströms sjön Östen. I Strömsjön, som den benämns i både Cederströms bok och Björnemarks rapport, fanns det enligt Cederström; abborre, gädda, mört, benlöja, braxen, siklöja, sik, lake och ål. Björnemark skrev i sin rapport att det hade bildats en fiskevårdsförening 1938 och att fisket i Strömsjön ”anses vara dåligt”. Det saknades stengrund i sjön och det fanns få och dåliga lekplatser för gädda. Arter som förekom 1938, deras vikter och lektid redovisas i tabellen. fiskart gädda abborre mört braxen löja lake ål (lax)öring gers medelvikt (kg) 0,5 0,1 små 1,0 maxvikt (kg) 11 1,5 0,8 1,0 0,5 små 2,5 2,5 2,0 1,5 lektid 20/4-20/5 15/5-15/6 1/6-1/7 1/6-1/7 1/6-1/7 1/1-1/2 10/10-10/11 Haftersjön Haftersjön ligger långt upp i avrinningsområdet, tillflöden är bäck från Långtjärn och från Stora Butjärn och den avrinner till Vittsjön. Fiskarter som förekom 1895 var abborre, gädda, mört, benlöja, lake och ål. I Björnemarks rapport kan man läsa att det finns två stengrund i sjön och att ”det finnes 4 st. vikar med mindre goda lekplatser för gädda”. Även Haftersjön var reglerad för flottningen sedan 1888 med en damm av trä Arter som förekom 1938, deras vikter och lektid redovisas i tabellen. fiskart gädda abborre mört löja lake ål (lax)öring medelvikt (kg) 0,6 0,1 små små små 0,6 0,3 maxvikt (kg) 4 1,5 2,0 2,0 lektid 20/4-20/5 15/5-15/6 1/6-1/7 1/6-1/7 15/12-15/1 1/10-1/11 anmärkning sällsynt sällsynt Vittsjön Vittsjön eller Hvittsjön som den kallas av Cederström ligger på riksgränsen. Tillflödet är Rödvassbäcken från Rödvattnet och bäck från Haftersjön. Utloppet uppges vara Korsälven till Bottnartjärn. Cederström skrev också att stränderna mestadels var odlade. Fiskarter som förekom 1895 var abborre, gädda, mört, benlöja, lake och ål. Björnemark skrev i sin rapport att omgivningen består till 90% av skogsmark. Det saknas stengrund i sjön men det finns mycket goda lekplatser för gädda. Han uppger också att Vittsjön var reglerad för flottning och vattenkraft sedan 1868 med en damm av sten och cement. Regleringshöjden var 1,8 m. Arter som förekom 1938, deras vikter och lektid redovisas i tabellen. fiskart gädda abborre mört löja lake ål (lax)öring medelvikt (kg) 0,5 0,2 0,2 små 0,6 1,0 0,2 maxvikt (kg) 10 1,0 0,8 4,0 2,0 2,0 lektid 20/4-20/5 15/5-15/6 1/6-1/7 1/6-1/7 20/11-20/1 1/10-1/11 anmärkning sällsynt sällsynt Almtjärn Almtjärn är en liten tjärn på ca 21 ha och med ett medeldjup på ca 7 m. Tjärnet avrinner till Bottnertjärn, en del av Ivarsbyälven. I Almtjärn uppger Cederström i sin beskrivning från 1895 att det fanns abborre, mört, alkufva (=elritsa) och laxöre (=öring). Abborren var storvuxen. Strax söder om Almtjärn finns en kallkälla som för i tiden ansågs vara en ”hälsokälla”. Människor kom långväga ifrån och man trodde att vattnet hade en läkande effekter både för invärtes och utvärtes bruk. Vattnet i källan sades vara mycket rikt på mineraler. I Almtjärn idag kan man tydligt se att det finns höga halter av järn, på bottnen finns det järnutfällningarna som ligger över stenar m.m. som fläckvisa ”rostmattor”. Tjärnet har kalkats sedan 1984. Både pH och alkaliniteten har uppvisat ostabila värden och sedan 2001 kalkas tjärnet därför varje år. Som en biotopvårdsåtgärd sattes 2000 flodkräftor ut i Almtjärn åren 2005 och 2006. Det är oklart vad som har hänt med dessa kräftor efter kräftpestutbrottet i Östen m.fl. vatten år 2007. Lisslevattnet Lisslevattnet är en näringsfattig klarvattensjö med stark vildmarksprägel. Sjön är ca 22 ha och har ett maxdjup är ca 27 m. Tillflöden är en bäck från Östra Gravaretjärn och Slabäcken från sjön Långvattnet på den norska sidan riksgränsen. Den avvattnas via Lisslevattsbäcken till Kroksjöarna. I Lisslevattnet finns fortfarande en unik stam av sjölevande storöring. Lisslevattsbäcken och Slabäcken är reproduktionsområden för sjön unika öringstam. Cederström beskrev i sin bok år 1895 att det fanns både öring och röding i sjön Lislervattnet. Andra arter var abborre, mört, alkufva (=elritsa). Björnemark skrev i sin rapport 1938 att sjön var reglerad för flottningen med en damm vid utloppet i sjöns norra ände. Regleringshöjden var 2 meter. Arter som förekom 1938, deras vikter och lektid redovisas i tabellen. fiskart abborre mört ål (lax)öring röding medelvikt (kg) mest små små maxvikt (kg) lektid 15/5-15/6 1/6-1/7 0,6 0,2 2,0 10/10-10/11 anmärkning enstaka Kroksjöarna Övre- Mellan- och Nedre Kroksjöarna är tre mindre sammanhängande sjöar som bl.a. får sitt vatten från Lisselvattnet genom Lisselvattenbäcken. Kroksjöarna avvattnas av Torpedalsälven (Kroksälven= Ambyelfven) till sjön Töck. Fiskarter som förekom 1895 var abborre, gädda, mört, benlöja, och siklöja. I Björnemarks rapport från 1938 har det tillkommit ytterligare fiskarter, ål och öring men båda arterna uppges vara sällsynta. Fisket idag i fiskevårdsområdet I Rommenäsälven som är påverkad av reglering fanns förr ett bra ålbestånd, under 1960-talet fick man mycket ål på långrev, numera får man mycket sällan ål. Fisket i området idag är mycket sparsamt, och utgörs till största delen av tillresande turister som har sin stugsemester i området. I vissa vatten, framförallt Hulttjärn där det finns öring, fiskas det en hel del av besökare hemmahörande i området. Nätfisket är mycket ringa, men förekommer. Årligen fångas gäddor med vikter mellan 10 och 15 kilo med sportfiskemetoder, och abborrar på 1,5 kg. Östen Östen ligger i nordligaste delen av Årjängs kommun, det är också den nordligaste sjön i DANO-området som är ett område som omfattas av riksintresse för friluftslivet. Det är en näringsfattig klarvattensjö med en yta på 380 ha. Sjöns största djup är 23 m och siktdjupet är 4-5 meter. Rommenäsälven är Östens viktigaste tillflöde, den avvattnar Romsjöen i Norge och rinner ut i Östen vid Östervallskog. Östen avvattnas via Strömmesjön till sjön Töck. Som flera andra sjöar i området är Östen en sprickdalssjö och den östra sidan består av en förkastningsbrant med flera värdefulla miljöer s.k. nyckelbiotoper. I fiskeriintendent Björnemarks rapport från 1938 skrev han att det fanns flera stengrund av stor omfattning i sjön men att det fanns få och dåliga lekplatser för gädda. Sjön Östen har varit reglerad för flottning och vattenkraft sedan 1914. Det finns också uppgifter om att sjön sänktes 1914 då kanalen öppnades. Sjön reglerades då som nu vid dammen i sjön Töcks utlopp vid Töcksfors. Regleringshöjden är 1,5 meter. I Östen finns ett bestånd av uppströmslekande storöring. Det uppges att det fångats öring på upp till 6 kg men att medelvikten är 0,5 kg. Öringen reproducerar sig i Ivarsbyälven från Skillingmark och Rommenäsälven. Båda vattendragen är klassade som nationellt värdefull av Fiskeriverket med anledning av det. I Rommenäsälven finns dessutom (har funnits) den rödlistade flodkräftan. Andra fiskarter som finns i sjön Östen är abborre, gädda, lake och sik. Dessutom finns det en glacialmarin relikt i form av ett litet kräftdjur Mysis relicta. Vattenkemi De tidigast uppmätta pH-värdena i området kommer ut vattenkemidata från åren 1979-1980. Analyser visar då på pH-värden mellan 5,7–6,1. Lägsta uppmätta pH var i Krokvattnet (åtg.omr. 103) och Flater (åtg.omr. 101) med pH 4,7. Vid utloppet ur Östen finns det en s.k. målpunkt för vattenkemi där målet är att pH inte ska understiga 6,0. De vattenkemiska värdena i Östen uppvisar mycket stabila, tillfredsställande värden, pH har inte understigit 6,5 på de senaste 10 åren. Alkaliniteten eller buffringsförmågan d.v.s. vattnets förmåga att stå emot försurning har också legat stabilt runt 0,1 mekv/l. Bottenfauna I sjön Östen finns det sedan år 1999 två lokaler för provtagning av bottenfauna, vid Rösanäset och Svartnäs. Bottenfaunan d.v.s. de djur som lever på eller i bottnen t.ex. insektslarver, maskar, snäckor och musslor är en viktig indikator på miljön i vattnet i sjöar och vattendrag. Bedömning av försurningspåverkan sedan 1999 på båda lokalerna. Lokal Östen, Rösanäset Östen, Svartnäs 1999 A A 2002 A A 2005 A A 2008 nära neutralt nära neutralt 2011 nära neutralt måttligt surt Försurningsbedömning; A= ingen eller obetydlig påverkan, B= betydlig påverkan, C= stark eller mycket stark påverkan. Från och med 2008 används en ny klassificering utifrån nya bedömningsgrunder enligt Naturvårdsverkets kriterier. Vid undersökningar före år 2008 har bottenfaunan bedömts enligt en tidigare upplaga. De två nya surhetsklasserna ”nära neutralt” och ”måttligt surt” motsvarar den tidigare bedömningsklassen ”ingen eller obetydlig påverkan”. Tabellen visar bedömningsgrunder, äldre och nuvarande. Utifrån sammansättning och förekomst av försurningskänsliga arter har faunan på båda lokalerna bedömts vara opåverkad av försurning. Vid undersökningen 2011 hade dock antalet försurningskänsliga minskat på lokalen Rösanäset jämfört med 2008 års undersökning. Skillnaden till bedömningen måttligt surt är därför liten. På lokalen Svartnäs var bottenfauna relativt artrik, men inga riktigt försurningskänsliga arter hittades och därför blev bedömningen för denna lokal måttligt surt. Det ligger dock nära gränsen till bedömningen neutrala förhållanden. Nätprovfiske År 1983 genomfördes ett provfiske i sjön Östen. Eftersom detta provfiske genomfördes för nästan 30 år sedan redovisas det inte i detalj. På 40 bottennät fångades det 1150 fiskar eller 38,5 kg fördelade på åtta arter: abborre, braxen, gers, gädda, lake, löja, mört och nors. Fångsten bestod ungefär av lika många av mört och abborre men mörten i Östen var småvuxen. Det mättes inte några längder på fångsten. art Abborre Braxen Gers Gädda Lake Löja Mört Nors Totalt antal/ ansträngning 11,65 0,15 3,45 0,3 0,15 0,68 12,33 0,05 28,75 jämförvärde alla sjöar i Värmland 12,0 3,1 2,9 0,1 0,13 1,8 10,3 0,6 24,7 vikt/ ansträngning 512,55 58,8 19,03 131,38 16,75 7,43 214,88 0,33 961,12 jämförvärde alla sjöar i Värmland 516,0 322,7 18,2 96,8 42,09 17,9 276,5 51,3 1 051,4 medelvikt/ art 44,0 392,0 5,5 437,9 111,7 11,0 17,4 6,5 jämförvärde alla sjöar i Värmland 49,3 215,4 7,1 827,6 289,8 12,0 43,5 137,9 Det fångades 12 gäddor (0,3 per nätansträngning) vilket är ett ovanligt högt antal, det är annars en art som normalt inte fångas representativt i nät vilket beror på att den mestadels uppehåller sig i vegetationen och har en kroppsform och beteende som gör att den sällan fastnar i nät. Avkastning i sjön Östen Med avkastning menas den del av produktionen i en sjö/vatten som kan tas upp utan att den totala biomassan av fisk minskar. Avkastningen varierar mellan olika sjöar och är också beroende av vilka arter som förekommer i varje sjö eftersom arterna påverkar varandra. Beräkningarna nedan är en grov uppskattning (tumregel) på möjligt fiskeuttag i fiskevårdsområdet. Siffrorna på avkastning i kg/ha för olika typer av sjöar är hämtade från boken ”Ekologisk fiskevård” av Erik Degerman m.fl. utgiven av Sportfiskeförbundet. Gädda I en inlands-/skogssjö kan avkastningen av gädda variera mellan 0,5-2 kg/hektar. Östen är en djup, näringsfattig klarvattensjö och kan betraktas som ett lågproduktivt system. Avkastningen i sjön ligger sannolikt därför långt ner på skalan, ca 0,5-1 kg/hektar. Sjön Östen är ca 380 ha stor och en avkastning 0,5-1/ha innebär att ett uthålligt fångstuttag av gädda ligger någonstans runt 190 - 380 kg/år i sjön. Om man uppskattar att en gädda i storleken 40-60 cm väger ca 1 kg så skulle dessa siffror motsvara 190-380 ½-meters gäddor per år. I projektet om adaptiv förvaltning i Umeå (se exempel förvaltningsåtgärder) konstaterades att ett uttag på ca 0,6-1 gädda/hektar är ett långsiktigt hållbart uttag av gädda ur ett lågproduktivt system. Abborre Avkastningen av abborre är betydligt svårare att beräkna. Avkastningen kan dock uppskattas till mellan 0,5-4 kg/ha. Som i exemplet ovan räknar vi med ett lågproduktivt system även när det gäller abborre i Östen, dvs ca 0,5 kg/ha. I en sjö av Östens storlek skulle det då vara möjligt att fånga 190 kg abborre per år. I undersökningen i Västerbotten (se exempel på förvaltningsåtgärder) konstaterades dock att det inte finns så många stora abborrar i en sjö som man tror, bara ca 1,05 stora abborrar/ha vilket i Östen skulle innebära att det finns ca 400 abborrar som är större än 200 mm. Om man tittar på lite större abborrar, över 250 mm så pekar resultaten från både Västerbotten och Östergötland på att det i mindre skogssjöar med populationer av gädda, abborre och mört endast finns ca 0,25-0,40 fångstbara abborrar/ha. I Östen skulle det motsvara 95-150 fångstbara abborrar per år. Mögesjön Mögesjön är en lång smal sprickdalssjö. Stränderna är steniga och består till största delen av berg som sluttar brant ner mot sjön med undantag för utloppet. Sjöns djupaste område finns i mitten av sjön. Landskapet runt sjön domineras av barrskog med inslag av hällmarkstallskog och sumpskog. Sjön är inte sänkt men har reglerats för flottningen, vid utloppet finns rester av en fördämning. I Cederströms bok ”Wermlands läns fiskevatten” beskrivs Mjögsjön eller Mögsjön som en sjö med mörkt vatten och branta skogsbevuxna stränder. Fiskarter som förekom 1895 var; abborre, gädda, mört, löja, lake och ål. Björnemark uppger 1938 att det finns goda lekplatser för gädda i sjön men att stengrund saknas. Sjön var reglerad för flottning och vattenkraft med en damm uppförd i trä och sten. Regleringshöjden var 1,2 meter. Han skrev vidare att fisket ansågs vara gott men att det var ont om gädda. Vattenkemi Mögesjön är en okalkad referenssjö och omfattas därmed inte av någon kalkningsverksamhet. Mögesjön ingår i den regionala miljöövervakningen men ingick tidigare i programmet för referenssjöar som startade 1984 (kallades tidsseriesjöar 1995-2006). I Mögesjön har provtagningen pågått sedan 1983 och den genomförs i den nordöstra delen av sjön. Vattnet i Mögesjön har ett siktdjup på 4 meter, vilket motsvarar måttligt stort siktdjup, Det har minskat något under senare år p.g.a stor tillförsel av partiklar i samband med riklig avrinning. Alkalinitet och pH har varit förhållandevis konstanta under mätperioden. Vattnet bedöms som måttligt surt (pH 6,0) med svag buffertkapacitet (alkalinitet) mot försurning (0,062 mekv/l). Vattnet i Mögesjön är näringsfattigt med låga halter av totalfosfor och måttligt höga halter av totalkväve. Kvicksilverhalterna analyserades i fem gäddor från Mögesjön 1994. Halterna varierade mellan 0,05-1,23 mg/kg med ett medelvärde på 0,95 mg/kg vilket bedöms vara höga halter enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Det har inte gjorts någon undersökning av bottenfauna i Mögesjön men 1983 genomfördes en undersökning av glacialrelikta kräftdjur i sjön och då påträffades Mysis relicta eller pungräka. Nätprovfiske Mögesjön har provfiskats 1983 och 1996. Fiskfaunan domineras av abborre. I övrigt har löja, gers, gädda, kräftor, lake, mört, nors och även öring fångats vid provfiske i sjön. Vid provfisket 1996 fångades sju arter, abborre, gers, gädda, lake, löja, mört och nors. Den totala fångsten på 32 bottennät bestod av 697 fiskar eller 32,4 kg. art Abborre Gers Gädda Lake Löja Mört Nors Totalt antal/ ansträngning 13,69 1,28 0,41 0,09 0,69 5,53 0,09 21,78 jämförvärde alla sjöar i Värmland 12,0 2,9 0,1 0,13 1,8 10,3 0,6 24,7 vikt/ ansträngning 512,81 9,16 351,88 29,22 5,47 104,78 0,47 1013,78 jämförvärde alla sjöar i Värmland 516,0 18,2 96,8 42,1 17,9 276,5 51,3 1 051,4 medelvikt/ art 37,5 7,1 866,2 311,7 8,0 18,9 5,0 jämförvärde alla sjöar i Värmland 49,3 7,1 827,6 289,8 12,0 43,5 137,9 Björketjärn Björketjärn ligger i västra delen av Årjängs kommun och sjön är en av de 27 provfiskesjöar i Värmland som ingår i Länsstyrelsens kalkeffektuppföljning. Sjön, som ligger högt upp inom sitt delavrinningsområde och saknar större tillflöden, den avvattnas av Bubäcken till Torpedalsälven och vidare till sjöarna Töck, Foxen och Stora Le. Sjön ligger i ett skogsbeklätt sprickdalslandskap och den långsmala och lätt flikiga sjön saknar helt inslag av öar och holmar. I Cederströms bok ”Wermlands läns fiskevatten” från 1895 uppges att tillflödet till Björntjärn eller Björktjärn kom från St. Åkertjärn och avloppet var Bodaelf (Bubäcken) vidare till Ambyelf (Torpedalsälven). Stränderna var branta, skogsbevuxna och delvis sanka, vattnet var klart och blåaktigt. Den fisk som förekom i sjön då var endast abborre, gädda och mört. Det finns också uppgifter från början av 80-talet om att det skulle ha funnits en egen öringstam i Björketjärn. Öringen skulle ha varit nedströmslekande men kraftigt hotadad av försurning och reglering. Exemplar på upp till 3 kg har dock fångats i sjön. Vattenkemi Björketjärn började kalkas 1984, då pH-värdet låg på 6,1 och alkaliniteten på 0,02 mekv/l vilket motsvarar ett surt vatten med obetydlig buffertkapacitet. Under perioden 1984-1995 genomfördes vattenkemiska analyser i sjön endast ett fåtal gånger. Istället användes vattenkemisk data från Bubäcken, en kilometer nedströms Björketjärn. Björketjärn kalkas årligen sedan 2002 och pH har legat stabilt över 6,5 och sjön har en god alkalinitet även om den har sjunkit något, möjligen till följd av riklig nederbörd. Nätprovfiske Björketjärn har provfiskats åren 1998, 2001, 2004 och 2007. År 1998 fiskades det bara med 16 bottennät till skillnad övriga provfisken när man även lade ut 4 pelagiska nät. Här nedan jämförs fångsten i bottennäten mellan de olika åren och med övriga provfiskade sjöar i Värmland. art Abborre Gers Gädda Löja Mört Nors Totalt 1998 antal/ansträngning 7,13 1,06 0,25 0,5 3,13 0 12,06 art Abborre Gers Gädda Löja Mört Nors Totalt 1998 vikt/ansträngning 679,69 4,69 190,63 1,25 56,25 0 679,69 art Abborre Gers Gädda Löja Mört Nors 1998 medelvikt 95,4 4,4 762,5 2,5 18,0 0 2001 antal/ansträngning 7,88 1,31 0,31 0,44 7,25 0,19 17,38 2001 vikt/ansträngning 517,06 7,06 235,31 4,94 97,13 0,5 862 2001 medelvikt 65,7 5,4 753,0 11,3 13,4 2,7 2004 medelvikt 69,8 7,0 394,7 18,0 21,7 0 2004 antal/ansträngning 8,63 0,31 0,19 0,13 3,13 0 12,38 2004 vikt/ansträngning 601,75 2,19 74 2,25 67,81 0 748 2007 antal/ansträngning 11,94 0,31 0,25 0,56 3,63 0 16,69 jämförvärde sjöar i Värmland 12,0 2,9 0,1 1,8 10,3 0,6 24,7 2007 jämförvärde sjöar i vikt/ansträngning Värmland 600,44 516,0 2,13 18,2 64,69 96,8 9 17,9 93,69 276,5 0 51,3 769,94 1 051,4 2007 jämförvärde sjöar i medelvikt Värmland 50,3 49,3 6,8 7,1 258,8 827,6 16,0 12,0 25,8 43,5 0 5,7 Den dominerande fiskarten i Björketjärn är abborre. Antal abborrar i Björketjärn har ökat för varje provfiske och vid det senaste provfisket fanns ett stort antal småabborrar vilket tyder på att det inte är några problem med rekryteringen. Abborrens minskning i medelvikt är sannolikt orsakat av ett allt högre antal småabborrar i fångsten. År 2007 fångades 115 fiskar i längdintervallet 81-90 och i längdintervall 91-100 fångades 57 fiskar. Vid det senaste provfisket - år 2007 - i Björketjärn fångades totalt 460 fiskar med en biomassa på 13,9 kg. I bara bottennäten fångades 267 fiskar som vägde 12,3 kg. Den totala fångsten per nätansträngning i 16 bottennät blir därmed 0,77 kg eller 16,7 fiskar. Fångst per nätansträngning för hela sjön ger ett relativt mått på biomassa och fisktäthet i sjön vilket kan jämföras med andra sjöar. Fångsten i bottennäten var lägre än jämförvärdet sett till både antal och vikt. Provfiske i Björketjärn 2007, bottennät, 16 st. Art totalt antal antal/nät Jämförvärde sjöar i Värmland total vikt (g) vikt (g)/nät Jämförvärde sjöar i Värmland medelvikt (g) Jämförvärde sjöar i Värmland medellängd (mm) Jämförvärde sjöar i Värmland Abborre 191 11,94 11,99 9 607 600,44 515,98 50,29 49,3 125,6 141,28 Gers 5 0,31 2,88 34 2,13 18,22 6,8 7,11 85,8 82,97 Gädda Löja Mört 4 9 58 0,25 0,56 3,63 0,13 1,75 10,34 1 035 144 1 499 64,69 9 93,69 96,78 17,89 276,53 258,75 16 25,8 827,61 11,97 43,52 353,5 135,6 128,2 465,25 116,97 146,28 Totalt 267 16,69 24,68 12 319 769,94 1 051,37 Löja Mört 44 10 11 2,5 30,06 25,90 567 137 141,75 34,25 486,59 98,05 12,9 13,7 24,81 4,72 124 110,1 128,09 95,61 Totalt 193 48,25 Provfiske i Björketjärn 2007, pelagiska nät, 4 st. Art totalt antal antal/nät Jämförvärde sjöar i Värmland total vikt (g) vikt (g)/nät Jämförvärde sjöar i Värmland medelvikt (g) Jämförvärde sjöar i Värmland medellängd (mm) Jämförvärde sjöar i Värmland Abborre 76 19 11,06 496 124 217,10 6,5 38,75 90,3 134,66 Gädda 1 0,25 9,34 169 42,25 120,30 169,0 13,41 315 122,90 Nors 62 15,5 25,90 225 56,25 98,5 3,6 4,72 88,7 95,6 1 594 398,5 Naturvårdsverket har tagit fram ett fiskindex som baseras på 8 indikatorer, EQR8. Indexet är ett beräknat referensvärde (en sjö i opåverkat tillstånd) med värden som är unika för varje sjö. Provfiskeresultatet jämförs sedan med dessa referensvärden och kan både vara högre och lägre än detta. Avvikelserna från referensvärdet används sedan i en beräkning för att få fram ett värde. Detta medelvärde motsvarar den ekologiska statusen. Den sammanvägda bedömningen i Björketjärn efter provfisket 2007 tyder på ett fiskbestånd i god balans. EQR8-värdet hamnar på 0,50 vilket motsvarar en god ekologisk status Andelen rovfiskar (abborre, gädda) var högre än förväntat och artdiversiteten var lägre än förväntat vilket beror på ett bominerande abborrbestånd. Status Hög God Måttlig Otillfredsställande Dålig EQR8 >0,72 >0,46 och <0,72 >0,30 och <0,46 >0,15 och <0,30 <0,15 Klassning av ekologisk status Ivarsbyälven Ivarsbyälven börjar egentligen uppe i Norge, älven har sina källflöden väster om Skillingmark och Koppom och ingår i Långebäcksystemet. Ivarsbyälven mynnar i sjön Östen. Älven har två namn, sträckan nedströms Vittsjön och Bottnertjärn kallas Bottnerälven och resterande sträcka från Bottnertjärn till mynningen i Östen kallas Ivarsbyälven. Ovanför Vittsjön delar sig älven i två bäckar, Långebäck och Skårsälven, den senaste ligger i fiskevårdsområdets gräns mot Vadjungens fiskevårdsområde. Tidigare bedrevs flottning i systemet och med det fanns det ett flertal mindre dammar som numera mer eller mindre är utrivna. Ivarsbyälven är inte påverkad av reglering utan följer de naturliga flödesvariationerna. Första sträckan, Bottnerälven är ca 1,6 lång. Sträckan är framförallt av lugnflytande och strömmande karaktär med inslag av forsande partier. Nedströms Bottnertjärnet börjar Ivarsbyälven, sträckan är ca 1.6 km lång och består framförallt av lugnare partier med inslag av mindre forssträckor. Vattenkemi De tidigast uppmätta pH-värdena i området är från slutet av -70-talet. Kalkningen i området inleddes 1984 och har därefter följs upp med vattenkemiska analyser. Under de senaste 10 åren har vattnet i Ivarsbyälven visat upp relativt stabila värden. Målsättning att pH inte ska understiga 6,0 har uppfyllts sedan 2003. Bottenfauna Bottenfaunan i Ivarsbyälven vid Bottner har undersökts sedan 1999. Bedömningen har sedan provtagningen inleddes varit densamma d.v.s. obetydligt försurningspåverkad. Se information om nya bedömningsgrunder under rubriken Bottenfauna i sjön Östen. Vid provtagningen 2008 fanns det så få individer av försurningskänsliga arter vilket resulterade i bedömningen ”måttligt surt”. Vid undersökningen av bottenfaunan år 2011, hittades en mycket försurningskänslig nattslända och flera försurningskänsliga dag- och nattsländor och detta motiverade en annan bedömning, ”nära neutralt”. Lokal Ivarsbyälven, Bottner Långebäck, Gate Skårsälven, Trångstad 1992 1995 B A 1999 A A A 2002 A A A 2005 A A A 2008 måttligt surt måttligt surt måttligt surt 2011 nära neutralt måttligt surt måttligt surt Försurningsbedömning; A= ingen eller obetydlig påverkan, B= betydlig påverkan, C= stark eller mycket stark påverkan. Det genomförs också regelbundna bottenfaunaundersökningar i Långebäck vid Gate och i Skårsälven vid Trångstad. I kommentaren till de senaste provtagningarna 2011 uppges att få individer av försurningskänsliga sländor påträffades i Långebäck vilket motiverade bedömningen ”måttligt surt” samma bedömning som 2008 men med den skillnaden att artantalet var högre 2011 vilket tyder på en förbättring. I Skårsälven fanns det år 2011 inte några riktigt försurningskänsliga arter men förekomsten av flera måttligt försurningskänsliga taxa och ett måttligt högt artantal motiverar ändå bedömningen ”måttligt surt” Biotopvårdsåtgärder I mitten av 80-talet genomfördes det manuell biotopvård punktvis längs hela Ivarsbyälven. År 2002 börjad en ny flottledsåterställning och då revs en herrelös damm ut. Dammen hade tidigare utgjort ett definitivt vandringshinder för öring. I Långebäck har det genomförts biotopvårdsåtgärder i två etapper dels 1997 och dels år 2002. Tre mindre stenkistor och skibord, sannolikt gamla flottledsdammar som låg i en 150 m lång och brant bergsskreva, har rivits ut. Elfiske Det har gjorts elfiskeundersökningar i Ivarsbyälven sedan 1994. Provtagningslokalen ligger ca 4 km uppströms mynningen i sjön Östen. Det har fångats öring vid alla elfisken och förutom öring har också berg- och stensimpa, mört, lake och gädda fångats. Flodkräfta fångades åren 2003, 2005 och 2007. Öring delas in i två ålderskategorier. Årsungar, dvs. de som är födda samma år som elfisket sker, kallas 0+, 0 står för åldern och + för tillväxten över en sommar. Äldre fiskar kallas >0+. Förekomsten av öring i Ivarsbyälven har haft en negativ trend, 2003 och 2007 fångades inte några öringungar (0+) alls. Orsaken till nedgången är oklar, i elfiskerapporten uppges att det är en fin biotop. Kräftprovfiske År 2002 genomförde Länsstyrelsen ett kräftprovfiske på tre lokaler i Ivarsbyälven. Historiskt har älven haft ett bra bestånd av flodkräfta men i slutet på 90-talet minskade populationen drastiskt. Nedgången berodde sannolikt på kräftpest men från 2005 började beståndet återhämta sig. Vid provfisket fångades 1,5; 6,5 respektive 1,0 kräftor per fångstansträngning. Resultatet visar på ett svagt till mycket svagt bestånd. Tumregel för bedömning av kräftbestånd med hjälp av resultatet från ett provfiske. Fångst per ansträngning d.v.s. antal fångade kräftor per mjärde och natt <0,5 Väldigt svagt bestånd 0,5 < 2,5 Svagt till medelst bestånd 2,5 < 5 Bra bestånd >5 Mycket bra bestånd Rommenäsälven eller Oselva Rommenäsälven har sin början i från Römsjöen på den norska sidan riksgränsen. I älven finns det en fast stam av öring och älven är mycket viktig för öringbeståndet i sjöarna nedströms. Rommenäsälven är kraftigt regleringspåverkad. Det finns två kraftstationer i älven som utgör definitiva vandringshinder, en är belägen på den norska sidan nedströms Römsjöen. Den andra kraftstationen ligger ca 600 meter innan mynningen i sjön Östen. Vattenkemi Rommenäsälven har kalkats sedan 1988. Sjökalkning bedrivs årligen uppströms på den norska sidan i Römsjöen. För att följa upp effekten av kalkningen genomförs provtagning av vattenkemin, bottenfaunan, kräftbeståndet, samt elfiske i vattendraget. De vattenkemiska resultaten har varit stabila under många år med vid provtagningen 2011 var både pH och alkaliniteten ovanligt lågt. Bottenfauna I Rommenäsälven finns även en biologisk målsättning och med anledning av det undersöks bottenfaunan vid en lokal i Älvhem. Bottenfaunan har undersökts vid sex tillfällen och vid samtliga undersökningar så har faunan bedömts vara obetydligt påverkad av försurning. Lokal Rommenäsälven, Älvhem 1995 A 1999 A 2002 A 2005 A 2008 nära neutralt 2011 nära neutralt Försurningsbedömning; A= ingen eller obetydlig påverkan, B= betydlig påverkan, C= stark eller mycket stark påverkan. Vid undersökningen av bottenfaunan år 2011, hittades försurningskänsliga sländor och de relativt försurningskänsliga grupperna bäckbaggar, iglar, snäckor och musslor vilket motiverade expertbedömningen, nära neutralt. Vid 2008 års undersökning påträffades även flodkräftor i Rommenäsälven vilket gjorde att lokalen bedömdes ha höga naturvärden. Tyvärr återfanns ingen flodkräfta år 2011. Biotopvårdsåtgärder Under mitten av 70-talet genomfördes en rad biotopvårdsåtgärder i Rommenäsälvens nedre del. På en sträcka av 300 meter skapades strömkoncentrationer och trösklar och lekgrus lades ut. Arbetet genomfördes inom programmet ”Fiskevård i nedlagda flottleder”. Elfiske Elfiskeundersökningar i Rommenäsälven på denna lokal har genomförts sedan 1991, det finns inrapporterade elfisken i älven sedan tidigare men de har inte genomförts på samma lokal. Elfisket har haft en positiv utveckling de senaste åren och tätheterna bedöms sedan 2007 som normala jämfört med tidigare. Kräftprovfiske Rommenäsälven har i sina nedre delar haft mycket höga tätheter av flodkräfta. Detta trots att vattenföringen nedströms kraftverket ibland är liten. År 2002 genomförde Länsstyrelsen ett provfiske på tre lokaler i älven och resultatet blev 0,6; 8,1 respektive 8,1 kräftor per fångstansträngning. Den första lokalen låg uppströms kraftverket och de övriga nedströms. Resultaten tyder på mycket höga tätheter nedströms kraftverket. Slabäcken, Lisslevattnet och Lisslevattsbäcken Slabäcken som är ett litet vattendrag som avvattnar norska Langvatnet och mynnar i Lisslevattnet. Slabäcken är tillsammans med Lisslevattnet och Lisslevattsbäcken utpekade av Fiskeriverket som nationellt särskilt värdefulla vatten. De båda bäckarna är viktiga reproduktionsområden för Lisslevattnets unika stammar av storöring. I bäckarna finns också värdefulla nyckelbiotoper såsom blockrika forsar och fall. I Slabäcken finns det lokaler för vattenprovtagning och elfiske innan utoppet i Lisselvattnet och en lokal för bottenfaunaundersökning vid N Långvattsröset. Vattenkemi Målsättningen med kalkningen är att pH inte ska understiga 6,0. Vattenkemin i Slabäcken har dock sett till pH och alkalinitet har varierat kraftigt under åren, pH har plötsligt sjunkit till mycket låga nivåer. Senast inträffade det 2008 då pH var så lågt som 5,0. Att pH plötsligt sjunker så kraftigt är ett resultat av att alkaliniteten är låg. Alkaliteten har till stor del legat under gränsen för god alkaklitet eller buffringsförmåga. Bottenfauna I Slabäcken finns även en biologisk målsättning och med anledning av det undersöks bottenfaunan regelbundet vid N Långvattsröset. Provtagningen inleddes år 1995. Lokal Slabäcken, N Långvattsröset 1995 B 1999 B 2002 B 2005 A 2008 surt 2011 måttligt surt Försurningsbedömning; A= ingen eller obetydlig påverkan, B= betydlig påverkan, C= stark eller mycket stark påverkan. Bedömning av försurningspåverkan har varierat och vid de första tre provtagningarna gjordes bedömningen att bottenfaunan var betydligt försurningspåverkad. År 2005 bedömdes faunan vara obetydligt försurningspåverkad vilket motiverades av att försurningskänsliga grupper som iglar och snäckor då återfanns i bäcken. Vid 2008-års provtagning hamnade lokalen i surhetsklassen ”surt” enligt de nya bedömningsgrunderna Detta motsvarade den tidigare bedömningen ”betydlig påverkan”. År 2011 påträffades fler måttligt försurningskänsliga taxa bl.a. en försurningskänslig snäcka och några fler arter vilket var en förbättring som resulterade i bedömningen ”måttligt surt”. Biotopvårdsåtgärder Slabäcken har varit flottledsrensad men inte reglerad och bäcken är och kan bli ett ännu bättre reproduktionsområde för öringen i Lisslevattnet. Bäcken är svårtillgänglig men en del biotopvård har utförts. På 80-talet genomfördes flottledsåterställning med manuell restaurering från Lisslevattnet och uppströms. I början av 90-talet anlades en mindre fiskväg förbi ett parti av hällar genom att 4 bassängtrappor med överfall byggdes vid forsarna i bäcken. Lisslevattsbäcken har också varit flottningsrensad och år 2002 genomförde Skogsstyrelsen omfattande biotopvårdsåtgärder i bäcken. Rester efter flottningen såsom skibord och stenkistor togs bort, därmed sänktes den uppdämda ytan och forsen blev möjlig för fisk att passera. Vidare revs en herrelös damm ut som tidigare utgjort ett vandringshinder. Elfiske I Slabäcken har det genomförts 5 elfiskeundersökningar mellan 1992 och 2003. Resultatet har varierat sannolikt på grund av de surstötar som har inträffat. Att surstötar har förekommit syns även i resultatet från bottenfaunaundersökningen. Efter 2003 har det inte gjorts några ytterligare elfiskeundersökningar i bäcken. Smoltproduktion i Slabäcken Vid beräkning av smoltproduktion i ett vattendrag, behövs dels en medeltäthet av öring i vattendraget och dels ytan av lämpliga områden för lek och uppväxt. För att beräkna antalet smolt anger Degerman (2001) två beräkningsmodeller, beräknat på antalet 0+ eller >0+. Öring 0+ år årsyngel och >0+ är öring som är ett år och äldre. A. Smoltproduktion = (0,27 * (hösttätheten av >0+)) B. Smoltproduktion = (0,15 * (hösttätheten av 0+)) Medeltätheten av öring på de fem genomförda elfiskena i Bubäcken är: öring >0+ 15,2/100m2 öring 0+ 25,9/100m2 År 2006 biotopkarterades Slabäcken. Av karteringen framgår att väl skuggade biotoper med lämpliga strömförhållanden och bottensubstrat utgör en area på ca 2300 m2. Med utgångspunkt på genomförda elfisken och Länsstyrelsens biotopkartering gör vi en mycket teoretisk beräkning av utvandrande smolt till Lisslevattnet. Om vi räknar på smoltproduktion enligt A, dvs. öring >0+ och lämpliga öringbiotoper så ger det: (0,27*15,2)/100*2300 = 94 smolt. Om vi räknar enligt B öring 0+ så ger det: (0,15*25,9)/100*2300 = 89 smolt. Utifrån dessa beräkningar kan vi konstatera att det årligen går ut ca 90 öringar från Slabäcken till Lisslevattnet. Det kanske inte låter så mycket men om vi gör en uppskattning av det ekonomisk värdet kanske det blir tydligare. Man uppskattar att det går 4 odlade smolt på 1 vild smolt eftersom odlad smolt har en högre dödlighet jmf med vild smolt. Ca 90 vilda smolt skulle då motsvara en kompensationsutsättning om 90 x 4 = 360 smolt vilket kan värderas till ca 7900 kr. Denna siffra kan symboliskt visa hur mycket ”pengar” Slabäcken i dagsläget levererar varje år i form av öringproduktion. Den här beräkningen blir särskilt intressant om man tittar på kostnaden för utsättningar i jämförelse med vad biotopvårdsinsatser i form av nya lekbottnar och uppväxtområden kan ge. Om ytterligare biotopvårdsåtgärder genomförs på de sträckor, som i karteringen bedömdes vara möjliga men inte goda uppväxtområden kan produktionen av öring genast öka med nästan 50%. Torpedalsälven (förr Ambyelfven) Torpedalsälven avvattnar närmast Kroksjöarna, men har sina källor på den norska sidan. Älven har en annan karaktär än de flesta älvar i närheten, den är lång och krokig och passerar genom mycket slättland. I Torpedalsälven har det funnits både stationär och sjölevande öring på lekvandring. Älven har många finna forssträckor och lokaler som är utgör fina uppväxtplatser för öring men som så många andra vatten har Torpedalsälven använts som flottningsled vilket medfört omfattande påverkan på bottenstrukturen. Bubäcken (förr Bodaelfven) som avvattnar Björketjärn ansluter också till Torpedalsälven. I Bubäcken lekte förr öringen från Björketjärn (nedströmslekande) men det är osäkert om det finns några fiskar kvar av denna stam idag. Torpedalsälven med sjöar och tillflöden är utpekade av Fiskerverket som nationellt särskilt värdefulla. Anledningen är det finns lokala stammar av öring i vattensystemet och en annan anledning var den rödlistade flodkräftan som tidigare fanns här. I Torpedalsälven finns lokaler för undersökning av vattenkemi, bottenfauna, elfisken och kräftprovfiske. Syftet med dessa undersökningar är att följa upp resultatet av kalkningen. Vattenkemi Kalkningen i området inleddas 1984 med de tre sjöar bl.a. Björketjärn. Den kemiska målsättningen var från början att pH inte skulle understiga 6,0. Efter kräftpestutbrottet 2007 togs dock motivet flodkräfta bort för kalkningsverksamheten och då sänktes målsättning till pH 5,6. Torpedalsälven har haft ostabila värden sett till pH och alkalinitet. Värdena har varierat kraftigt men pH har trots allt inte varit under 6,0 de senaste 10 åren. Alkaliteten eller buffringsförmågan har under samma period mestadels legat under gränsen för god buffertförmåga. Bottenfauna I Torpedalsälven finns även en biologisk målsättning och med anledning av det undersöks bottenfaunan regelbundet vid en lokal i Bälserud. Provtagningen inleddes år 1993. Lokal Torpedalsälven, Bälserud Bubäcken, Boda 1993 A 1996 A 1999 A A 2002 B A 2005 B A 2008 surt måttligt surt 2011 måttligt surt surt Försurningsbedömning; A= ingen eller obetydlig påverkan, B= betydlig påverkan, C= stark eller mycket stark påverkan. Bedömning av försurningspåverkan har varierat och vid de första tre provtagningarna gjordes bedömningen att bottenfaunan var obetydligt försurningspåverkad. År 2002 gjordes istället bedömningen att faunan var betydligt påverkad av försurning eftersom inga riktigt försurningskänsliga arter hittades. Bedömningen innebar en förändring jämfört med tidigare provtagningen då snäckor och iglar hittades vid provtagningen. Vid 2008-års provtagning hamnade lokalen i surhetsklassen ”surt” enligt de nya bedömningsgrunderna vilket motsvarade den tidigare bedömningen ”betydlig påverkan”. Det fanns dock en del måttligt försurningskänsliga arter vilket indikerar att bedömningen ligger nära gränsen till ”måttligt surt”. År 2011 hittades fler försurningskänsliga arter bl.a. en försurningskänslig nattaslända och fler arter jämfört med 2008 vilket motiverade den förändrade bedömningen ”måttligt surt”. Det genomförs också regelbundna bottenfaunaundersökningar i Bubäcken vid Boda. I kommentaren till den senaste provtagningen 2011 uppges att lokalens bottenfauna dominerades av försurningståliga arter. Det fanns bara en måttligt känslignattslända och det tillsammans med ett lågt artanatal motiverade bedömningen ”surt”. Bedömningen var en förändring jämfört med den senaste undersökningen 2008. Biotopvårdsåtgärder Torpedalsälven har som de flesta vattendrag varit en flottled. Under mitten av 70talet utfördes ett antal biotopvårdsåtgärder i älven. Utläggning av lekgrus, strömkoncentrationer och trösklar anlades och arbetet utfördes inom programmet ”Fiskevård i nedlagda flottleder”. År 2006 inleddes ett större återställningsprojekt i Torpedalsälven, även denna gång med Skogsstyrelsen som ansvarig. Man gjorde en fiskväg förbi en gammal damm ca 300 m nerströms Kroksjön och rev ut en annan damm vid Kroksjöns utlopp. Projektet avslutades 2008. Kräftprovfiske I Torpedalsälven är det lite osäkert hur kräftbeståndet historiskt har sett ut. Länsstyrelsen genomförde ett kräftprovfiske år 2002 på tre lokaler i älven och resultatet varierade, 3,8; 0,0 respektive 0,5 kräftor per fångstansträngning. I rapporten från provfisket uppges att det sannolikt är möjligt att utveckla beståndet genom olika biotopvårdsåtgärder t.ex. genom att lägga ut död ved och stensamlingar i älven. Elfiske i Torpedalsälven I Torpedalsälven har det genomförts elfiskeundersökningar sedan 1991 men det finns rapporter om elfiske från 1975. Elfisket genomfördes då vid Bälserud (2 på kartan) och fångsten blev, abborre, bäcknejonöga, gädda, kräfta (obestämd), mört, simpa och öring (2 st >0+/100m2). Vid Nedre Bälserud (1) genomfördes elfiske -94, -95, -97 och -99. Det fångades ett fåtal öringar och även abborre, mört, lake, elritsa, berg- och stensimpa och bäcknejonöga. 5 4 3 2 1 Vid Lund (3) genomfördes elfiske -91, 92 och -96. På denna lokal fångades något fler öringar. Det fångades också elritsa, lake, mört och gädda. Vid Styckebron (4) elfiskades det första gången 1992, men från och med 2001 ersatte denna lokal, lokalerna nedströms och sedan har elfisket genomförts här vartannat år. Fångsterna har varit låga även om den har varierat en del. Vid det ”första” elfisket 2001 ansågs den låga tätheten bero på att beståndet var stationärt. År 2003 var fångsten bra, det var en hög täthet av årsungar. Vid 2005 års elfiske var fångsten lägre men tätheten av årsungar får ändå betraktas som tämligen god. År 2009 kommenterade det elfiskande företaget att öringtätheten på lokalen låg inom det normala spannet dock i de nedre nivåerna för ett vattendrag av denna storlek. Han ansåg att de högre tätheterna under 2003-2005 kunde röra sig om naturliga variationer. Resultatet från det senaste elfisket 2011 visade tyvärr dock på katastrofala siffror 1,2 öringungar på 100 m2. I kommentaren till elfisket uppges att det var mycket hög vattenföring och på grund av att det förekom rikliga mängder av flodkräfta gjordes bara ett utfiske. Det fångades 4 st flodkräftor vilket motsvarar 6,3 per 100 m2 men elfiskaren noterar att han såg över 50 stycken längs den elfiskade sträckan. Flodkräfta fångades senast 2005 på samma lokal. År 2009 genomfördes ett elfiske vid den utrivna dammen (5). Resultatet visade en hög täthet av öring. Fångsterna beräknades till 21,6 öringungar eller 0+/100m2 och 25,9 större öring >0+/100 m2. Elfiske i Bubäcken I Bubäcken genomförs det också elfisken regelbundet. På lokalen vid N. Boda sedan 1994 och på en lokal längre uppströms vid tre tillfällen, -91, -96 och -97. Åren -96 och -97 var det en mycket hög öringtäthet på denna lokal, 1996 fångades 183,6 0+ och >0+/100 m2 och 1997 fångades 262,9 0+ och >0+/100 m2. I Bubäcken vid N Boda hade öringbeståndet normala tätheter 1995-99 men därefter minskade det drastiskt. År 2003 var fångsten av öring den lägsta på flera år. Detta år påträffades för första gången abborre och fångsten av bergsimpa och bäcknejonöga var hög. Från 2005 verkade beståndet gå mot en återhämtning. År 2005 påpekas det dock i elfiskerapporten att lokalen var påverkad av en bäverdamm nedströms. År 2009 var tätheten av öringungar normal. Företaget som elfiskade påpekade då att vägtrumman vid lokalen delvis utgör ett vandringshinder. Och precis som i Torpedalsälven så var resultatet från 2011 års elfiske riktigt dåligt. Okänt om det är av samma orsaker men vattenföringen var sannolikt mycket hög även här. Smoltproduktion i Bubäcken Vid beräkning av smoltproduktion i ett vattendrag, behövs dels en medeltäthet av öring i vattendraget och dels ytan av lämpliga områden för lek och uppväxt. För att beräkna antalet smolt anger Degerman (2001) två beräkningsmodeller, beräknat på antalet 0+ eller >0+. Öring 0+ år årsyngel och >0+ är öring som är ett år och äldre. A. Smoltproduktion = (0,27 * (hösttätheten av >0+)) B. Smoltproduktion = (0,15 * (hösttätheten av 0+)) Medeltätheten av öring i Bubäcken sedan 1994 är: öring >0+ 11,2/100m2 öring 0+ 16,2/100m2 År 2006 biotopkarterades Bubäcken. Av karteringen framgår att väl skuggade biotoper med lämpliga strömförhållanden och bottensubstrat utgör en area på ca 1300 m2. Med utgångspunkt på genomförda elfisken och Länsstyrelsens biotopkartering gör vi en mycket teoretisk beräkning av utvandrande smolt till Björketjärn. Om vi räknar på smoltproduktion enligt A, dvs. öring >0+ och lämpliga öringbiotoper så ger det: (0,27*11,2)/100*1300=40 smolt. Om vi räknar enligt B öring 0+ så ger det: (0,15*16,2)/100*1300=32 smolt. Utifrån dessa beräkningar kan vi konstatera att det årligen går ut mellan 30-40 öring från Bubäcken till Björketjärn. Det kanske inte låter så mycket men om vi gör en uppskattning av det ekonomisk värdet kanske det blir tydligare. Man uppskattar att det går 4 odlade smolt på 1 vild smolt eftersom odlad smolt har en högre dödlighet jmf med vild smolt och 40 vilda smolt skulle då motsvara en kompensationsutsättning om 40 x 4 = 160 smolt vilket kan värderas till ca 3 500 SEK. Denna siffra kan symboliskt visa hur mycket ”pengar” Bubäcken i dagsläget levererar varje år i form av öringproduktion. Då är inte värdet på den smolt som växer till sig till stora öringar i Björketjärn inräknande. Den här beräkningen blir särskilt intressant om den ställs i jämförelse med kostnader för utsättningar och vad biotopvårdsinsatser i form av nya lekbottnar och uppväxtområden kan ge. Om ytterligare biotopvårdsåtgärder genomförs på de sträckor, som i karteringen bedömdes vara möjliga men inte goda uppväxtområden kan produktionen av öring genast öka med nästan 50%. Referenslista Artiklar, böcker och rapporter Bergström Ulf m.fl. 2007. Effekter av fredningsområden på fisk och kräftdjur i svenska vatten. Fiskeriverket informerar (Finfo 2007:2) Braband Åge, Universitetet i Oslo, Borgström Reidar, Universitet för Miljö- och Biovetenskap på Ås, Museth Jon, Norsk institutt för naturforskning Referat från NORSK mötesserie om gäddförvaltning i våra sjöar. Utmarksmelding nr 2, 2011 Brönmark Christer, Rovfiskars födosök i ett föränderligt ljusklimat: effekter av eutrofiering och ökad humuskoncentration, Ekologi, Lunds universitet. Byström Pär, 2009. Bland tusenbröder och kannibaler i fjällsjöar. FAKTA Vilt och Fiske Aktuell forskning om vilt, fisk och förvaltning, nr 6 2009. Carlsson Lars och Danell Kjell, 2006. Förvaltning i ständig förändring. FAKTA Vilt och Fiske Aktuell forskning om vilt, fisk och förvaltning, nr 1 2006. Cederström, 1895. Wermlands läns fiskevatten. Dannewitz Johan m.fl. 2010. Långsiktig hållbar gösförvaltning. Fiskeriverket informerar, Finfo 2010:3 Degerman Erik m.fl. 1998. Ekologisk fiskevård. Sportfiskarna, Sveriges Sportfiskeoch Fiskevårdsförbund. Degerman Erik m.fl. 2001. Havsöringens ekologi. Fiskeriverket informerar (Finfo 2001:10) Filipsson Olof och Degerman Erik. 2007. Hur snabbt kan man fiska ner ett abborrbestånd – Eller hur många abborrar finns det? Fiskeriverkets Sötvattenlaboratorium Nilsson Anders, Lunds universitet. 2010 Anteckningar från Gädd-konferens i Sundsvall 6-7 maj 2010 ”Ett bra gäddfiskevatten – hur ser det ut?” Olofsson Rickard, 2002. Uppsats: Teoretiska förutsättningar för odling av abborre (Perca fluviatilis) i recirkulerande system, Ekoteknik, Mitthögskolan Östersund. Persson Lennart, 2007 FAKTA Vilt och Fiske, Sammanfattningar från regional förvaltarträff i Uppsala 25 oktober 2007. ”Gigantiska kannibaler i abborrtjärnar: Var kommer dom ifrån?” ”Fiska på bytesfisk för att gynna rovfisk” Rova Carl, 2009 Adaptiva fiskevårdsområden FAKTA Vilt och Fiske, Aktuell forskning om vilt, fisk och förvaltning, nr 7 2009. Sandell Gerhard, 1995. Anlagda dammar och våtmarker – hot mot utvandrande smolt. Litteraturstudie utfört av TerraLimno Gruppen AB, Figeholm, på uppdrag av Höje å vattendragsförbund och Saxån-Braåns vattenvårdskommité. Sandström Alfred, Karås Peter. 2002. Test of artificial substrata as nursery habitat for young fish. J Appl Ichthyol. 18 (2002) 102-105, Blackwell Verlag, Berlin Sers Berit m.fl. 2008. Jämförelsevärden från Svenskt Elfiskerigister. Information från Svenskt Elfiskeregister Nr 1, 2008. Fiskeriverkets Sötvattenlaboratorium Ståhl Jonny m.fl. 2008. Decimering av småfisk för att öka tillgången på matabborre i en skogssjö. Rapport nr 2008:14 Länsstyrelsen Östergötland. Svärdson Gunnar. 1966. P.M. uppkomst av rika årsklasser hos gäddan. Fiskeriverket, sötvattenslaboratoriet. Resurs och miljööversikt, 2009. Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten. Fiskeriverkets rapport Våra fiskevatten nr 4 2008. Sveriges fiskevattensägare ”Hårt sportfiske förändrar gäddbestånd” sid 20 Våra fiskevatten nr 3 2008. Sveriges fiskevattensägare ”Jonny drog upp tre ton fisk ur en liten skogssjö” sid 12 Våra fiskevatten nr 3 2010. Sveriges fiskevattensägare ”Hårt fiske gav fler och större gäddor och abborrar” sid 4 ”Sätt ett mål för sjön” sid 7 ”Att äta eller ätas” sid 14 Övriga källor Länsstyrelsen i Värmland. Mycket av materialet kommer från olika arkiv och databaser på Länsstyrelsen ex. kalkning, effektuppföljning, tidsseriesjöar, inventering, utsättning av fisk o kräftor, vattendomar och reglering, biotopvård och restaurering av vattendrag. Fiskeriverket. Från fiskeriverket har vi hämtat elfiskeresultat samt data från sjöarkivet. Vattenmyndigheten. Uppgifter om vattnens status och grund för bedömningar har hämtats från vattenmyndighetens databas, VISS och karta. SMHI. Uppgifter om sjöarnas areal och djup kommer från SMHI. Lantmäteriet. De kartor som presenteras i fiskevårdsplanen används med medgivande av Lantmäteriet. Bilaga 1 Var fisket bättre förr? Att fisket var bättre förr är något man ofta får höra i samtal med den äldre generationens fiskare bl.a. i samband med framtagandet av fiskevårdsplaner. Förr i tiden bedrevs ett omfattande fiske med ryssjor, nät, mjärdar som ett viktigt komplement till matförsörjningen men även som foder till t.ex. höns. Många menar att man mer eller mindre kunde ”ösa” upp fisk ur sjöarna och trots det tog det inte slut. En annan vanlig kommentar är att ”förr när det bedrevs flottning i vattendraget, då fanns det mycket mer fisk i älven” - känner ni igen resonemangen? När vi - i fiskevårdsplanerna - pratar om att man skall bedriva ett försiktigt uttag av gäddbeståndet i en sjö, är det många som höjer på ögonbrynen och hänvisar till hur fisket bedrevs för mer än 50 år sedan. Fanns det mer fisk då eller gjordes det uttag av fisk som vida överskred vad sjön producerade? Visserligen är det nog ofta minnet som sviker om att det var bättre förr men orsaker som ökad befolkning, förstörelse av fiskens lek- och uppväxtområden samt effektivare fiskeredskap har gjort sitt till för att försämra fisket. En ännu större skada för fiskebeståndet ger troligtvis den omfattande regleringen av sjöar och vattendrag eftersom de stora vattenståndsvariationerna kan omlagra bottensediment och sänkningar vid ”fel” tidpunkt kan totalt förstöra resultat av vårens fisklek ex. gädda och gös. Ett annat stort miljöproblem som tillkommit är försurningen som började påverka fiskbestånd redan på 1920-talet men som uppmärksammades först på 1960talet. Den sydvästra regionen dit Värmland räknas drabbades värst av försurningen som orsakade förluster av flera försurningskänsliga arter som mört, elritsa och sarv. I inventeringar från slutet av 1800-talet anges vilka arter som var ekonomiskt viktiga. I Värmland var det gädda, abborre, braxen och mört men även lake kom högt på listan över ekonomiskt viktiga arter. Fisket bedrevs ofta säsongsvis och som binäring till exempelvis jordbruket. Fisket fortsatte att spela en stor roll både kommersiellt och för försörjningen för hushåll med möjlighet till att fiska, ända in på andra halvan av 1900-talet. De vanligaste redskapen var nät, ryssjor, långrev och not. Fångstmetoderna utvecklades snabbt under denna period, redskapens fångseffektivitet ökade betydligt. Nylonnät som på allvar började tillverkas 1953 gav 7 gånger större fångster jämfört med de gamla bomullsnäten. Under andra halvan av 1900-talet avklingade dock binärings- och husbehovsfisket och har idag ersatts av sportfiske, på i många fall helt andra arter. Att gäddan var ett viktigt tillskott i hushållens kosthåll visar de omfattande utsättningar av gäddyngel som genomfördes i länets sjöar. Under 40 – 50 talen kunde 100 000-tals yngel årligen sättas ut för att ge föda åt en växande befolkning. I fiskevårdssammanhang är det naturligtvis intressant att konstatera att uttaget av fisk i form av gädda måste ha varit väldigt mycket större än vad det idag är. Abborren som var en annan viktig art som gynnades av utläggning av vasar. I rapporter från fiskevårdsföreningarna under samma tid redovisas ett omfattande arbete med reparation av gamla och utläggning av nya. I Dalarna har det berättats om att när tiden på fäboden avslutades på hösten gick man ut med riskvastar och borstade ren lekbottnarna för rödingen för att förbereda för en bra lek och god rekrytering av fisk kommande år. Sammanfattningsvis bedrevs en omfattande fiskevård under senare halvan av 1800och första delen av 1900-talet, då behovet av extra tillskott till hushållen var stort och mycket fisk hämtades upp ur sjöarna. Därefter har fiskevården med avseende på abborre och gädda i många sjöar succesivt minskat. Man kan se på fiskevård på två olika sätt, den gamla fiskevården som syftade till att säkerställa ett bra ”skafferi” i våra sjöar. Den moderna fiskevården, vilket är den fiskevård vi numer är vana vid, bedrivs i syftet att utveckla ett bra fiskbestånd för att tillgodose sportfiske och fisketurism. Redan 1884 diskuterades det om att fisket var bättre förr! När man bläddrar i boken ”Handledning i Fiskevård och Fiskafvel af O.G. Norbäck, fiskeri-inspektör i Wermlands län” från år 1884, inser man snart att diskussioner om fiskebestånd som var bättre förr, inte är något nytt. Enligt O.G. Norbäck var fiskbestånden ”normala” under första halvan av 1800-talet d.v.s. fram till förindustriell tid. I bokens förord finns en sammanfattning över fiskbeståndens status i Värmland 1884: ”Våra fiskens försämring har först och främst sin grund i folkökningen, i kommunikationernas förbättrande och till följd deraf större konsumtion, vidare uti minskningen av fiskstammen, beroende dels på uttappning och sänkning af sjöar och vattendag, dels på oregelbundna vattenflöden vid uppdämning för flottning, verk och inrättningar, dels äfven på skogarnas förminskade, hvarigenom stormar häftigare uppröra vattnet och detta hastigt bortströmmar samt plötsliga och våldsamma flöden förstöra botten och stränder, nedslamma och bortspola vattenväxter, rom, yngel, äfvensom de vatteninsekter, som tjena fiskarne till föda, och ödelägga lekställena. Floder och sjöar grumlas och orenas af utflöden från stränder, grufvor, jernverk och fabriker; vandringsfiskarne, synnerligen de dyrbara Laxarterna, hindras genom dammbyggnader att uppnå till lekplatserna och uppfångas i massa i floderna, under sin vandring till dessa lekplatser, och millioner fiender till fiskarnes rom och yngel såväl bland fiskarne sjelfva, som bland de mindre vattendjuren, vattenlarver och insekter, fråssa på den lagda rommen och de hjelplösa ynglen. Slutligen, det mest förödande af allt, bedrives fisket på det hänsynslösaste sätt, genom att med fina garn uppfånga små omogen fisk och yngel i massa, åfvensom genom att fiska under lektiden, hvarjente fångningsredskapen fullkomnas och ökas, under det vatten och fiskarne förmnskas. Fiskarnes utomordentliga fruktsamhet skulle dock göra det lätt att rikligen förse våra sjöar och floder med fisk, om ej fisket på ett så ödeläggande sätt bedrefes.” Boken skrevs för ca 130 år sedan (1884) med syftet att väcka uppmärksamhet om nödvändigheten av att nyttja fiskresursen på rätt sätt och att en rätt vårdad sjö är en ”riklig inkomstkälla”. Av boken framgår att man tidigt såg hur fiskbestånden kraftigt försämrades av olika miljöstörningar. Man förstod att uttaget av fisk ur en sjö inte är oändlig utan att man måste förvalta och sköta bestånden på ett klokt sätt för att få en bra avkastning. Författaren konstaterade att det fisketryck som då rådde - inte var uthålligt. Trots det fortsatte det hårda fisket med olika redskap till långt in på 1900talet. När man läser boken kan man tro att den är nyligen skriven, det är i mångt och mycket samma problem idag som det var för 130 år sedan. Fortfarande är skogsbruk, vattenreglering, föroreningar m.m. ett stort problem. För att bekräfta att ”det var bättre förr” måste vi troligen sträcka oss så långt tillbaka som ca 200 år, då sjöarna och vattendragen var mindre påverkade av människan. Det senare, omfattande fiske som bedrevs med nät, mjärdar, ryssjor m.m. var inte uthålligt eller någon klok förvaltning. Om vi vill uppnå ett bra och eftertraktat fiske måste vi bedriva en aktiv fiskevård, minska miljöföroreningar och ha en klok förvaltning av fisket och uttaget. Vi kan konstatera att denna fiskevårdsplan borde genomförts för ca 150 år sedan! Bilaga 2 Fakta om gädda och abborre Gädda Leken Gäddan leker i islossningen på grunt vatten, gärna på översvämmade strandängar och i vegetationsrika grunda vikar där vattentemperaturen stiger snabbt under våren. Det finns flest gäddyngel i områden med riktigt mycket vegetation på mycket grunt vatten från 2 till 20 cm. En publikation från Finland visar att tätheten av gädda beror på hur mycket gammal vass det finns. Rommen är svagt klibbig och fäster vid vegetationen. Tiden från befruktning till yngelstadiet tar vanligen 17 till 24 dagar. Genom märkning och återfångst har det visat sig att gäddan använder samma plats för romläggning år efter år. Det är inte klarlagt hur gäddan orienterar sig tillbaka och inte heller om de som är kläckta på en plats kommer tillbaka dit. Gäddan leker tidigt för att ynglen ska bli fiskätare redan första sommaren. När de nykläckta larverna börjar söka sin egen föda livnär de sig på djurplankton men övergår vid 20-30 mm längd till bottendjur och fiskyngel, och då inte sällan artfränder. Gäddan är med andra ord en utpräglad kannibal. Just denna egenhet utgör dessutom en av de viktigaste beståndsreglerande mekanismerna hos arten. Andra viktiga populationsreglerande faktorer är vattenståndet under vår och försommar, vattentemperaturen samt gäddans revirbeteende. Tillväxt och ålder Gäddans tillväxt är beroende av siktdjup och tillgång på bytesdjur. Optimal temperatur för gädda är 17-18 ºC, då den växer som bäst. Tillväxt är sämst vid reducerat siktdjup. Gäddan är helt beroende av synen vid jakt och därför är siktdjup speciellt viktigt för gäddan. Skydd är också viktigt för gäddan, eftersom den står och väntar på bytet och gör korta angrepp. Mindre vegetation och sämre siktdjup leder till färre gäddor. Hanen blir könsmogen vid 2-3 år och honan vid 2-5 års ålder, vid en längd på ca 45 cm. En gädda kan troligen bli en bit över 20 år men detta beror på vattentemperaturen – gäddan lever kortare tid i ökad vattentemperatur. Gäddans tillväxt stagnerar över tid och en gädda på 100 cm eller 10 kg kan vara allt mellan 10 och 20 år. På gädda så har åldrar runt 30 år konstaterats. Honorna kan bli mycket storvuxna, i sällsynta fall över 20 kg. Längd/vikt hos gädda 12000 10000 vikt (g) 8000 6000 4000 2000 0 0 200 400 600 800 1000 längd (mm) Relationen mellan vikt och längd hos gädda enligt en nordamerikansk studie. 1200 1400 Revirhävdande rovdjur Gäddan är en ensam revirhävdande jägare med smygjakt och överrumpling som specialitet. Revirstorleken står ofta i positiv relation till gäddans storlek; de största gäddorna lägger beslag på de bästa reviren. Skyddande undervattensvegetation gynnar gäddans jaktteknik och bidrar samtidigt till minskad revirstorlek. Vid ett laboratorieförsök visade det sig att gäddan var helt beroende av ett gömsle för att kunna överrumpla och fånga en öring. Gäddan jagar bäst på grunt vatten och i en grund sjö kan den utnyttja en större del av vattenmassan än i en djup sjö. Gäddans fångsteffektivitet är hög i bra och dålig sikt när den kan välja ut sitt byte eller att upptäcka fisken på attackavstånd. Vid halvdålig sikt är det fördel för bytesfisken. Gäddan har en fördel om siktlängden är kortare än attackavståndet som är lika med dess kroppslängd. I en sjö med klart vatten står gäddan i vegetationen och bytesfisk, så som mört, på öppet vatten. I en sjö med oklart vatten står gäddan ute i sjön och mörten vid strandkanten. Olika försök i en bassäng visar hur gäddan agerar ensam eller i grupp. De stora gäddorna står ensamma, de halvstora i mindre grupper och de riktigt små gäddorna står i stora grupper. Det är ingen skillnad på attackförmågan eller fångstförmågan om gäddan är ensam eller står i grupp, men det är skillnad på vad de äter. En ensam gädda äter olika storlekar av mört. I en grupp med tre gäddor väljer de bara de små mörtarna eftersom ett stort byte tar tid att svälja och risken är att de förlorar det till en annan gädda. Gäddan och gösen konkurrerar om bytesfisken – men de står inte på samma platser i en sjö. Gösens biotop är den öppna vattenmassan och gäddornas biotop finns inom något hundratal meter från stranden. Gäddan är som mest aktiv i samband med lek under tidig vår. Gäddorna rör sig mer än vad man kan tro, i alla fall mellan tillfällena när de äter. Då kan de ha en favoritplats. En stor gädda kan simma 1,5 kilometer, en mellangädda 500 meter och de riktigt små håller sig på samma plats. En gädda på 20 cm utnyttjar ett område på 50 hektar medan en gädda på 80 cm utnyttjar ett område på 100 hektar. Små gäddor håller sig ute i vassbältet medan stora gäddor ger sig ut i den fria vattenmassan. På vintern vandrar den ut på djupare vatten, vilket gäller för hela grundvattensamhället. Gäddan kan äta fisk på upp till 60% av sin egen längd, men den föredrar troligen fisk av mindre storlek. Gäddan äter alla slags fiskar, även sin egen art. Den kan också fånga ormar, grodor och fågelungar. I flerartsystem dvs. sjöar med gädda, abborre och mört så består gäddans diet främst av abborre och mört. Gäddan väljer i huvudsak det bytesslag som det finns gott om. Födovalet kan därför variera avsevärt mellan olika lokaler och olika tider på året. Den tycks dock föredra mjukfenade fiskar framför fiskar med hårda och vassa fenstrålar som t.ex. abborre. Beståndsstorlek Inom projektet ”ekosysteminriktad adaptiv skötsel av fiske” i Lycksele ville man få en uppfattning om det totala antalet gäddor i sex sjöar. De fångade så många levande gäddor som möjligt under våren. Alla gäddor över 40 cm märktes, registrerades och sattes tillbaka i sjöarna. Under sommaren återfångades sedan gäddorna. Med hjälp av andel märkta gäddor bland de återfångade gäddorna kunde man sedan beräkna det totala antalet gäddor i sjön. Resultatet visade att bestånden av gädda i den här typen av sjöar inte är så starka som man tidigare trott. Tätheten i de sex sjöarna var mellan 3 och 9 gäddor (större än 40 cm) per hektar sjöyta. Självklart varierar både bestånd och reproduktion från sjö till sjö, beroende på sjöns ekologi, men projektets resultat kan användas som utgångspunkt för generella beräkningar. En norsk forskare bedömer att det i en 1,5 kvadratkilometer stor sjö finns det uppskattningsvis ett bestånd på 1000 gäddor, ca 7 gäddor/hektar. I näringsrika sydsvenska sjöar med bra tillgång till föda för gäddor är produktion och tillväxt givetvis högre, men kanske ändå inte så hög som man i allmänhet föreställer sig. Hoten mot gäddan Gäddan är tålig, klarar låg syrehalt och lågt pH-värde. Gäddan är dock beroende av vegetation och översvämmade strandzoner där de kan leka på våren. De områdena är viktiga under hela gäddans liv, bland annat för att gömma sig. Snabbt sjunkande vattenstånd efter gäddleken får förödande konsekvenser med torrlagda lekområden. Det leder även till förlust av produktiva översvämningsmarker vilka är viktiga för ynglets utveckling eftersom de flesta ynglen finns på mycket grunt vatten med riklig vegetation. När det händer blir stressen stor för ynglen, predationen blir stor och dödligheten hög. Snabba variationer i vattenstånd medför därför akuta effekter och stor dödlighet. Det är sällan brist på lekområden för gäddan i våra sjöar men det finns två risker. Genom att ständerna växer igen beroende på eutrofiering så blir vassen så tät att gäddan inte kommer upp till de grundområden där den vill leka. Vid allt för mycket vegetation finns det också för lite bytesfisk. Den andra risken som kan utgöra ett hot mot gäddbeståndet är att bra lekområden och vegetationen försvinner. Vid reglering av sjöar, rensning av åar och älvar, dränering/utdikning, utbyggnad mot översvämning samt vid markabeten på stränderna försvinner allt fler stora sammanhängande vassområden som är livsviktiga för gäddan. Ett hårt fisketryck mot gädda leder i regel till fler men mindre gäddor som växer snabbt. Sannolikt spelar kannibalism en huvudroll i dessa regleringsmekanismer. Då stora gäddor fiskas bort minskar kannibalism vilket ger en ökning av antal gäddyngel. Eftersom små individer växer fortare än stora ökar även tillväxthastigheten. I vissa fall kan den ökade tätheten leda till födokonkurrens som reducerar tillväxthastigheten d.v.s. samma effekt som i ett bestånd av tusenbröder hos abborre. Att fiska ut ett gäddbestånd verkar dock vara omöjligt. I ett exempel med hårt ”utrotningsfiske” ledde det endast till minskad individstorlek men ökad populationstäthet. Varför ska man satsa på stor gädda? Sportfiske efter stor gädda är eftertraktat och det märks en ökning av intresset. Rent ekologiskt kan det vara betydelsefullt att en sjö har ett bra bestånd av stora gäddor. Större gäddhonor har större romkorn. Eftersom större gäddyngel har högre överlevnad och snabbare kan passera de kritiska, tidiga livsstadierna så är dessa honor mer värdefulla för gäddbeståndets reproduktionsförmåga än vad små honor är. Detta är en anledning till att Fiskeriverket tagit fram ett förslag till nya bestämmelser om fiske i Östersjön som bl.a. går ut på ett fönsteruttag av gäddor i storleken 40-75 cm. Vattenkvalitén i en sjö kan påverkas av hur balansen mellan rovfisk och småfisk är. Rovfiskar så som gädda eller gös äter småfisk, som i sin tur äter djurplankton, som i sin tur äter växtplankton. Finns det för mycket växtplankton blir vattnet grumligt och fullt av alger. Om det däremot finns mycket djurplankton kommer de att äta växtplankton vilket ger en sjö klart vatten och undervattensvegetation. Stora rovfiskar som gädda eller gös, som minskar antalet djurplanktonätare, är ofta utslagsgivande för att jämvikten i en sjö ska bevaras. Stora gäddor äter många små gäddor, ca 20 % av födan består av gäddor. Om de stora gäddorna fiskas bort leder det till minskad kannibalism och de små gäddorna växer snabbare och blir fler. Ett större antal gäddor leder dock så småningom till konkurrens om födan och då minskar tillväxthastigheten. Resultatet blir ett bestånd med många mindre gäddor men inga stora individer. Åtgärder som kan vidtas om man väljer att värna beståndet av stora gäddor är att införa någon form av storleksreglering, exempelvis: Återutsätta alla fångade gäddor över en viss längd ex. 75 cm (ca 2,5-3 kg). Ett maximimått ger en ökning av antalet stora gäddor (>75 cm) men det ger ett mindre antal gäddor eftersom de stora gäddorna äter många små gäddor. Gäddor som återutsätts måste hanteras varligt. Som en följd av ett krav på återutsättning måste det därför finnas bestämmelser om att huggkrok inte är tillåtet för att ta upp gädda. Ett annat alternativ är att införa ett fönsteruttag av gädda, d.v.s. att gäddor mellan vissa utpekade storlekar, t.ex. 40-75 cm (ca 1-3 kg), får tas upp. Vid ett fönsteruttag begränsas risken för överuttag samtidigt som storleksstrukturen bevaras i beståndet. Ett fönsteruttag ger dock ingen större effekt på tätheten. Införa ett nätförbud riktat mot gädda – möjligen tillåta ryssja där man skonsamt kan släppa tillbaka gäddor i vissa storlekar. Abborre Leken Abborrens lektid pågår från början av april i söder till juni i norra delen av Sverige. Leken sker på grunt vatten, ofta i mörker. Honorna fäster romsträngen vid ex. ris, undervattensvegetation m.m. men även utlagda risvasar kan tjäna som fästpunkter. Hanarna störtar sedan fram för att spruta sin mjölke över rommen. Rommen försvaras av honan i flera timmar. Kläckningen tar 2-3 veckor, ynglet är frisimmande direkt och söker sig ut mot det fria vattnet, där de lever ett pelagiskt liv. I slutet av juni söker sig de 15-20 mm långa ynglen tillbaka in mot stränderna, där de sluter sig samman till stora stim samt söker skydd bland vegetationen. Föda Abborren är en relativt stationär fisk. Födan under det första året består främst av djurplankton. En del mindre insektslarver börjar under hösten ingå i födan. Från och med det andra levnadsåret är olika insektslarver huvudfödan och där ingår också sländor och fjädermyggor. Större abborrar håller tillgodo med smådjur men vid 15-20 cm längd övergår den ofta till enbart fisk och kräftdjur som föda. I kräftrika vatten står småkräftor högt upp på matsedeln. Vid stor konsumtion av kräftdjur färgas abborren, främst på buken, p.g.a. kräftans färgämne - karotin - som färgar abborrens hudceller. Tillväxt och ålder Tillväxten hos abborre är relativt dålig. Vid ett års ålder är abborren i snitt endast 3,5 cm, vid 5 års ålder 13-18 cm. Först vid en ålder av 8-10 år uppnår den en längd på ca 25 cm och en vikt på 0,2 kg. I en del sjöar får abborren en bättre tillväxt när den vid 20 cm längd övergår till en fiskdiet. Hanarna blir könsmogna vid en längd på 10-12 cm och en ålder på 2-3 år. Honorna blir inte könsmogna förrän de uppnår en längd av ca 20 cm, vilket motsvarar flera års åldersskillnad mot hannarna. Abborre blir vanligtvis inte äldre än 10-15 år; en abborre på 22 år har konstaterats. Honan kan uppnå en längd kring 50 cm och vikt över 4,5 kg. Hanen väger sällan över 0,5 kg. Längd/vikt hos abborre 1800 1600 1400 vikt (g) 1200 1000 800 600 400 200 0 0 100 200 300 400 500 600 längd (mm) Relationen mellan vikt och längd hos abborre i Bysjön, Årjängs kommun. Data bygger på provfisken från år 1989 till år 2002. Ålder/längd abborre 16 14 12 ålder 10 8 6 4 2 0 0 100 200 300 400 500 600 längd (mm) Relationen mellan ålder och längd hos abborre i Bysjön, Årjängs kommun. Data bygger på provfisken från år 1989 till år 2002 Livsmiljö och hot Abborren är tålig mot varierande vattenkvaliteter och påträffas i de flesta olika sjötyper. Den är relativt okänslig för vattnets pH-värde men är dock krävande vad det gäller syrgashalten. Här ligger gränsvärdet vid 3-3,5 mg/l. Abborren håller sig i täta stim med varierande storlekar inom gruppen. Eftersom den kräver god syretillgång påträffas de på olika djup i olika sjöar. I en skogstjärn kan de finnas ner till 2-3 meters djup och i syrerika djupa sjöar förekommer den ända ner till 50-60 meters djup. Under vintern finns abborren på djupbottnar ända ner till 60 meter. Sommartid samlas abborren gärna i vegetationen på grunt vatten. Tusenbrödrabestånd Tusenbrödrabestånd av abborre i sjöar är något som man känt till länge. En ofta felaktig uppfattning är att det uppkommer på grund av en hög rekrytering varje år och att sjön därför blir överbefolkad av småväxta individer. I själva verket är tillgången på föda låg och fiskarna konkurrerar om samma typer av bytesdjur. Då olika stora fiskar konkurrerar om små bytesdjur som djurplankton och insektslarver har de mindre fiskarna en konkurrensfördel och kan växa snabbare än de större. Effekterna blir att små individer kan växa relativt bra medan de större individerna växer långsamt eller inte alls. Konsekvensen blir ett tätt bestånd med småväxta individer av olika åldrar. I fiskbestånd som enbart består av ensartbestånd av rovfisk är enda möjligheten för de större fiskarna att äta bytesdjur som är för stora för de små. Denna resurs är i de flesta fall mindre fiskar av samma art. Generellt kan man säga att den maximala längden hos en artfrände som en kannibal kan äta utgör ca 40 – 50 % av den egna längden. Under perioder när könsmogna kannibaler är väldigt vanliga konsumerar de i stort sett alla nyfödda individer väldigt snabbt (>99% dödlighet på två veckor) vilket leder till att kannibalerna har en stor effekt på överlevnaden av nyfödda individer. Detta ger ingen ökad tillväxt till kannibalerna eftersom de yngel som äts upp har en liten storlek och det sker under kort tidsperiod. Kannibalerna blir därför förkrympta och börjar dö bort på grund av ålder och resursbrist. Detta leder till ökad överlevnad av årsyngel och eftersom de lever längre blir de också större varför kvarvarande kannibaler kan växa sig till mycket större storlek. Sjöarna karakteriseras efter några år av ett fåtal stora individer/kannibaler. Efter ett antal år återgår sjön till ett tusenbrödrabestånd eftersom antalet mindre abborrar ökar under denna period då de stora kannibalerna inte har kapacitet att tunna ut beståndet av mindre individer. Sjön återgår till ett tillstånd med kraftig konkurrens om djurplankton och insektslarver samtidigt som ynglen äts upp tidigt av en stor mängd småväxta tusenbröder. Bilaga 3 Tre exempel på förvaltningsåtgärder Brännsjön i Västerbotten I Brännsjön i Västerbotten gjorde man ett försök med successiv utfiskning. Man ville se om fångsten av stora abborrar skulle minska genom att göra upprepade provfisken natt efter natt. Om beståndet successivt skulle minska så kan man göra en skattning av beståndet. Med en insats om fem nät varje dag så blev resultatet 231, 230 resp 114 abborrar per dag, men om man bara ser till abborrar större än 200 mm så var fångsten 29, 9 resp. 2, d.v.s. en stark sjunkande trend. Antalet stora abborrar som var fångstbara minskade snabbt. Om man använder gängse formler för beräkning av total population vid utfiske så kan antalet fångstbara abborrar över 200 mm skattas till 41,0 ± 2,6 individer. Nätfiske är således mycket effektivt och antalet stora abborrar få; 41 abborrar i en 40 ha stor sjö innebär 1,05 stora abborrar per hektar. Det fanns dock endast 16 abborrar, större än 250 mm i den 40 ha sjön vilket kan jämföras med försöket i Trehörningen där det fanns 8 abborrar större än 250 mm i den 31 ha stora sjön. Resultatet pekar på att det i mindre skogssjöar med populationer av gädda, abborre och mört finns ca 0,25–0,40 fångstbara abborrar/ha På abborre inom intervallet 151-200 mm märktes också en utfiskningseffekt. För mindre abborre och mört förelåg ingen utfiskningseffekt, troligen beroende på deras mindre vandringsområde. När det gäller gädda så förelåg det heller ingen tydlig utfiskningseffekt. Om man ändå räknar på dessa data så skattas den totala gäddpopulationen över 400 mm till 11,9 (± 16,4) på 40 ha (0,3 gädda/ha). Denna skattning av gäddpopulation bör användas med stor försiktighet då beräkningar enligt utfiske inte ska användas vid en fångsteffektivitet på 25 % eller lägre. Försöket visar vilka drastiska effekter tre nätters nätfiske har på en sjös abborrbestånd. Under försöket med tre nätters nätfiske minskade antalet stora abborrar snabbt. Insatsen bör sannolikt påverka sjöns abborrpopulation i många år framöver eftersom de abborrar på över 300 mm som fångades säkerligen var över 8 år och abborrarna över 200 mm säkerligen är över 4 år. Slutsatsen är att för en förvaltning med syfte att skapa troféfiskar kan inte ens ett mycket begränsat nätfiske tillåtas. Trehörningen i Östergötland I Trehörningen har ett försök med utgallring av mört och småabborre genomförts. Trehörningen är en liten skogssjö i Östergötland på 31 ha. Sjön är näringsfattig men humös med en totalforforhalt på omkring 10µg/l och totalkväve på omkring 500 µg/l. Sjön har ett största djup på 8 meter och är inte påverkad av försurning. Metoden som tillämpats bygger på att varannan nivå i den biologiska näringskedjan är fiendens fiende. Genom att fånga småmört och småabborre i bottengarn minskar betestrycket på djurplankton. Dels blir det mer djurplankton som äter alger vilket minskar övergödningen, dels blir det mer djurplankton som föda åt de kvarvarande abborrarna som kan växa snabbare och övergå till att bli rovfiskar. Abborrpopulationens längdstruktur i Trehörningen var typisk för en skogssjö. Huvuddelen av abborrarna var under 15 cm och endast ett fåtal abborrar över 20 cm förekom. Syftet med projektet var att öka medelvikten och tillväxten på abborre och därigenom öka förekomsten av matabborre genom att glesa ut beståndet. Utfisket av fisk, främst abborre och mört, skedde med hjälp av små bottengarn. Sedan år 2000 har man tagit upp 4 ton fisk (i medeltal 11 kg/ha och år). Utfiskningen bedrevs under perioden slutet på april till mitten av sommaren. Arbetsinsatsen var årligen 10 persondagar. Det nioåriga försöket med utgallring av småabborre och mört i Trehörningen gav en förbättrad tillväxt för mellanstor abborre och en ökad andel stor abborre. Avkastningen ökade successivt med uttaget av småfisk ur sjön. Antalet stora abborrar per hektar ökade från 0,25 till 6 vilket innebär ett årligt uttag på 1-1,5 kg. Åldersanalyser visar att tillväxten har blivit snabbare vilket beror på att abborrarna har gott om djurplankton när de är små och kan snabbt övergå till fiskföda. Det är maktbalansen mellan mört/braxen, abborre och gädda som ska förändras. Alla storlekar av mört och braxen ska tas upp ur sjön, så mycket man kan. Sedan ska all fångad abborre som är mindre än 15 cm bort. Vid den storleken övergår abborrarna från planktonföda till fiskföda. I försöket i sjön Trehörningen togs även mindre fiskätande abborrar bort. Man satte gränsen till 25 centimeter. Mängden stor abborre ökade med 23 gånger. Vilka gäddor som ska fiskas upp eller återutsättas beror på vad sjön ska användas till. Vill man fiska ”stora gäddor” kan det vara lämpligt att ta upp alla gäddor inom ett fönster mellan ett och tre kilo. Då säkras gäddbeståndet samtidigt som det blir en stor andel riktigt stora gäddor. Om sjön ska producera så många kilo matfisk som möjligt så ska även de stora gäddorna tas upp. Lycksele i Västerbotten Ett annat projekt har genomförts i Lycksele där fiskevårdsområdesföreningen arrenderade ut sex sjöar till Umeå universitet. Sjöarna som står till projektets förfogande, har undantagits från allt fiske under projekttiden. För att få en uppfattning om det totala antalet gäddor så fångades så många levande gäddor som möjligt under våren. Alla gäddor över 40 cm märktes, registrerades och släpptes tillbaka. Under sommaren återfångades sedan gäddorna och med hjälp av andel märkta gäddor bland de återfångade gäddorna kunde man sedan beräkna det totala antalet gäddor i sjön. I inledningen av projektet var tätheten i de sex sjöarna mellan tre och nio gäddor (större än 40 cm) per hektar sjöyta. För att se hur ett fiskbestånd reagerar på ett fisketryck så delades sjöarna in i tre grupper vid återfångsten. I två av sjöarna återutsattes alla fångade gäddor. Sjöarna motsvarar referenser utan fisketryck. I två andra sjöar har alla gäddor över 40 cm avlägsnats under sommarfisket, i genomsnitt 2,5 gäddor/ha, för att se hur beståndet reagerar på ett hårt fisketryck. I de två sista sjöarna gjordes på samma sätt men alla gäddor som var större än 60 cm sattes tillbaka. Det blir alltså ett s.k. fönsteruttag på storlekar mellan 40-60 cm, ca 0,6-1 gädda/ha. Största skillnaden uppmättes mellan sjöarna ”utan fisketryck” och sjöarna som intensivfiskades. Resultatet av ett upprepat hårt fiske med ett minimimått blev att de större gäddorna (>50 cm) minskade med ca 30 %. Storleksfördelningen för gäddor >40 cm försköts mot minimigränsen. Om man varje år fiskar upp motsvarade en tredjedel av alla gäddor över 40 cm, i det här fallet 2,5 gäddor/hektar så minskar antalet vuxna gäddor och storleken närmar sig 40 cm. Då har man passerat gränsen för ett uthålligt fiske. En slutsats är att ett sportfiske med minimimått som enda begränsning snabbt kan försämra gäddbeståndets status. I sjöarna med fönsteruttag var effekterna av fisket inte lika tydliga. Mängden gäddor över 60 cm ökade inte utan låg på samma nivå under hela projekttiden. Med ett fönsteruttag kan man däremot begränsa risken för ett överuttag samtidigt som man behåller storleksstrukturen i beståndet. I samband med undersökningen av fisketryckets påverkan så testades även en sportfiskares fångst-effektivitet samt om den påverkas av gäddbeståndets täthet. En timmes ansträngning resulterade i en fångst på 0,2-0,6 gäddor och det fanns inget samband mellan tätheten av gädda och effektiviteten. En 10 ha stor sjö med ett bestånd av fem vuxna gäddor per hektar d.v.s. 50 gäddor tål ett uttag på högst 15 gäddor per år. Kvoten kan vara fylld efter mellan 30-75 timmars sammanlagt sportfiske. Enligt Pär Byström, Umeå universitet har det gjorts omfattande studier av olika storleksregleringar och dess effekter i Nordamerika. Maximimått är en reglering som har infördes där i ett antal sjöar vilket innebär att gäddor större än 60 cm fick tas upp. Resultaten visade att andelen gäddor större än 60 cm ökade med ca 20 % och att andelen gäddor större än 75 cm också ökade men relativt lite. I Nordamerika tillämpas även en annan reglering s.k. ”slot-limit” eller intervallbegränsning vilket innebär att tillämpar ett storleksintervall där man inte får ta upp fisken. Med en intervallbegränsning på 50-70 cm ökade man andel gäddor i intervallet men andelen gäddor större än övre storleksgränsen var konstant. Pär Byström säger att oberoende av vilken typ av storleksreglering man tillämpar så får den positiva effekter på de storlekar man väljer att skydda. Vill man bibehålla och eller återskapa möjligheterna att fånga stora gäddor och samtidigt tillåta ett uttag av gädda för konsumtion är fönsteruttag och maximimått att rekommendera. Hur nivåerna på dessa gränser ska se ut varierar då maxstorleken på gäddor skiljer sig kraftigt åt mellan olika sjö-system oberoende om de är fiskade eller inte. Bilaga 4 Åtgärdsområden för kalkning Faktarutor som ingår i fiskevårdsplanen Fiskevårdförening - Fiskevårdsområde - Fiskevårdsområdesförening År 1913 kom den första lagen om gemensamhetsfiske och vid samma tid började det att bildas fiskevårdsföreningar. Lagen var i bruk fram till 1960 då den ersattes av den första lagen om fiskevårdsområden. Nu började allt fler fiskevårdsföreningar (Fvf) ombildas till fiskevårdsområden (Fvo) istället, och en fiskevårdsområdesförening (Fvof) som förvaltar fisket. Genom det kunde en samordnad fiskevård utövas. Det blev också möjligt att göra en fördelning av fisket mellan delägarna och även att upplåta fiske till allmänheten. Processen med att bilda föreningar var dock omständlig och därför reviderades lagen. Den nya lagen om fiskevårdsområden trädde i kraft januari 1982. I samband med det ombildades alla föreningar som tillkommit enligt äldre lag automatiskt till fiskevårdsområden och fiskevårdsområdesföreningar. Lagen (1981:533) om fiskevårdsområden är en s.k. ramlag som sätter ramarna för hur fiskevårdsområden bildas och hur verksamheten ska bedrivas. Fiskerättsägarna har genom fiskevårdsområdesföreningen stora möjligheter och ansvar för att forma verksamheten efter egna förutsättningar och önskemål. Målen med fiskevårdsområden är att: Arbeta med en användbar förvaltning av fiskeresursen Öka allmänhetens möjligheter att fiska Fiskevårdsområdesföreningen och dess nätverk har ofta bra förutsättningar att lyckas med en anpassad förvaltning. Förändringar i sjöar och vattendrag observeras ofta först av dem som nyttjar vattnen och som lever nära, vilket medlemmarna gör. Lokala fiskerättsägare som har bott länge på platsen har ofta både historisk och lokal kunskap om området och dess vatten. Om den kunskapen används i förvaltningen av sjöar och vattendrag och om föreningen provar nya metoder utifrån sina erfarenheter så utvecklas kunskapsbasen hela tiden. Fiskerätt Ägande av fiskerätt är skilt från ägande av vatten och strand. Det innebär att man inte automatiskt är fiskerättsägare för att man äger en bit av en sjö eller en bit av stranden. För att ha fiskerätt måste denna rättighet vara inskriven i fastighetsregistret. Det räcker alltså inte att fisket nämns köpekontraktet. Förändringar av fiskerätt kan endast ske genom förrättning av Lantmäteriet. Fiskerätten följer byns gränser. Man kan alltså ha fiskerätt utan att ha strandrätt eller vattenrätt och man kan ha fiskerätt utanför en annan fastighets strand. Är fisket oskiftat har man rätt till fiske överallt i byns fiskevatten, oavsett utanför vilken fastighet det ligger. I samband med att ett fiskevårdsområde bildas görs en fiskerättsutredning och en fiskerättsförteckning arbetas fram. Dessa handlingar redovisar vilka fastigheter som har fiskerätt i fiskevårdsområdet, om fiskerätten är enskild (skiftad) eller samfälld (oskiftad) och hur stor andel som respektive fastighet har av fiskevårdsområdets fiskevatten. Vattnets status enligt vattenförvaltningen Vattenförvaltningen utgör en ram för all vattenplanering och vattenvård inom EU. Syftet med vattenförvaltningen är att förbättra och bevara god kvalitet i vår vattenmiljö, både ytvatten - sjöar, vattendrag, kustvatten - och grundvatten. Målet är att alla vatten ska ha god status år 2015. I kartläggningsarbetet ingår därför att beskriva det nuvarande tillståndet i vatten och att klassificera samtliga vattenförekomster utifrån ett antal statusklasser. Ekologisk Status Den ekologiska statusen bedöms med hjälp av tre kvalitetsfaktorer: god biologi (med bl.a. stabila fiskförekomster) artrik bottenfauna och rätt planktonsammansättning, kemisk-fysikaliska förhållanden där man tittar på bl.a. försurning och övergödning samt hydromorfologi med bl.a. bottenstruktur ex. flottledsrensning, flödesdynamik och fragmentering. Bedömningen av ekologisk status har gjorts efter en femgradig skala; hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. I de vattenförekomster där den ekologiska statusen har klassificerats till måttlig, otillfredsställande eller dålig har Vattenmyndigheten bedömt att det finns skäl att fastställa miljökvalitetsnormen till god ekologisk status med tidsfrist till 2021. Det är ekonomiskt orimligt och/eller tekniskt omöjligt att vidta de åtgärder som skulle behövas för att uppnå god ekologisk status 2015. Om alla möjliga och rimliga åtgärder vidtas kan god ekologisk status förväntas uppnås 2021. Kemisk status Den kemiska ytvattenstatusen bygger på uppmätta halter av enbart prioriterade ämnen. Bedömningen av kemisk ytvattenstatus har gjorts efter en tvågradig skala: god status eller ej god status. Inom EU:s vattenförvaltning är gränsvärdet för kvicksilver i fisk 0,02 mg/kg. Det låga värdet är satt för att skydda fåglar och däggdjur som lever på fisk och andra vattenlevande organismer. Sjöar och vattendrag med fisk som överskrider detta gränsvärde anses inte uppnå god kemisk status, vilket idag är fallet för samtliga sjöar, vattendrag och kustvatten i Sverige. Fisk som livsmedel har ett allmänt EUgemensamt gränsvärde på 0,5 milligram per kilogram(mg/kg). Kvicksilver Höga halter av kvicksilver i fisk är ett problem i många sjöar och vattendrag. Förutom metylkvicksilver som förekommer i fisk, finns kvicksilver i många olika former och föreningar bl.a. som metalliskt kvicksilver, förr vanligt i termometrar. Det finns höga halter av kvicksilver i marken idag. Orsaken är eldning av fossila bränslen som kol och olja men också tidigare användning av kvicksilverföroreningar inom jordbruk, pappers- och massaindustri. Via nederbörd hamnar kvicksilvret så småningom i skogsmarken där det binder hårt till humuspartiklar d.v.s. döda växtdelar som håller på att brytas ned. Humus läcker naturligt från exempelvis våtmarker, ofta kan man se det som brunfärgning av vatten. Men även skogsbruksåtgärder kan göra så att humus transporteras ut från skogsmarken till sjöar och vattendrag. När humus läcker ut i vattnet vid körskador i anslutning till bäckar, följer både kvicksilver och metylkvicksilver med. Metylkvicksilver är mycket giftigt och tas lätt upp av levande organismer. Det anrikas i näringskedjor, vilket innebär att rovdjur får ett högre innehåll av metylkvicksilver än växtätare. För att hålla nere halten av metylkvicksilver i en sjö är det alltså viktigt att minimera utflödet av humus genom en god hänsyn mot mark och vatten vid skogsbruk i avrinningsområdet. Vattenkemi och bedömningsgrunder Vattnets surhetsgrad anges som pH-värde. Normala pH-värden i sjöar och vattendrag är oftast 6-8. Låga värden uppmäts som regel i sjöar och vatten drag i samband med snösmältning eller hög vattenföring. Höga pH-värden kan under sommaren uppträda vid kraftig algtillväxt som en konsekvens av koldioxidupptaget vid fotosyntesen. Vid pH-värden under ca 5,5 uppstår biologiska störningar som nedsatt fortplantningsförmåga hos vissa fiskarter, utslagning av känsliga bottenfaunaarter mm. Vid pH-värden under ca 5 sker drastiska förändringar och en kraftig utarmning av organismsamhällen. Låga pH-värden ökar dessutom många metallers löslighet och därmed giftighet. Vattnets surhetsgrad delas in enligt följande: >6,8 Nära neutralt 6,5 – 6,8 Svagt surt 6,2 – 6,5 Måttligt surt 5,6 – 6,2 Surt ≤5,6 Mycket surt Alkalinitet (mekv/l) är ett mått på vattnets innehåll av syraneutraliserande ämnen. Alkaliniteten ger information om vattnets buffrande kapacitet, d.v.s. förmågan att motstå försurning. Vattnets buffertkapacitet med avseende på alkalinitet (mekv/l) delas in enligt följande: >0,20 Mycket god buffertkapacitet 0,10-0,20 God buffertkapacitet 0,05-0,10 Svag buffertkapacitet 0,02-0,05 Mycket svag buffertkapacitet ≤0,02 Ingen el obetydlig buffertkapacitet Totalfosfor (μg/l) anger den totala mängden fosfor som finns i vattnet. Fosfor är i allmänhet det tillväxtbegränsande näringsämnet i sötvatten och alltför stor tillförsel kan medföra att vattendrag växer igen och att syrebrist uppstår. Tillståndet i sjöar (maj-okt) med avseende på totalfosforhalt (μg/l) bedöms enligt följande: ≤12,5 Låga halter 12,5-25 Måttligt höga halter 25-50 Höga halter 50-100 Mycket höga halter >100 Extremt höga halter Totalkväve (μg/l) anger det totala kväveinnehållet i ett vatten. Tillförsel av kväve anses utgöra den främsta orsaken till eutrofieringen (övergödningen) av våra kustvatten. Kväve tillförs sjöar och vattendrag genom nedfall av luftföroreningar, genom läckage från jord- och skogs bruksmarker samt genom utsläpp av avloppsvatten. Tillståndet i sjöar (maj-okt) med avseende på totalkvävehalt (μg/l) bedöms enligt följande: <300 Låga halter 300-625 Måttligt höga halter 625-1250 Höga halter 1250-5000 Mycket höga halter >5000 Extremt höga halter Siktdjup (m) ger information om vattnets färg och grumlighet och mäts genom att man sänker ned en vit skiva i vattnet och genom vattenkikare noterar när den inte längre kan urskiljas. Därefter dras skivan upp igen och man noterar när den åter syns. Medelvärdet av dessa djupvärden utgör siktdjupet, som klassas enligt följande: ≥8 Mycket stort siktdjup 5-8 Stort siktdjup 2.5-5 Måttligt siktdjup 1-2.5 Litet siktdjup >1 Mycket litet siktdjup Miljön styr fiskproduktionen och uttaget Fiskeproduktionen i ett vatten är beroende av en rad olika faktorer som kan delas i fem huvudtyper: 1. Klimat (temperatur, vattenflöde) 2. Avrinningsområdets bördighet (vattenkvalitet, närsalter) 3. Morfologi (sjöns utseende, vattendrags lutning, vattenomsättning) 4. Förekommande arter 5. Nyttjandet Av den totala fiskproduktionen som produceras i en sjö under ett år kan endast en mindre del fiskas upp. Beroende på typ av vatten och fiskbestånd ligger ett uthålligt uttag på 10-30 % av den årliga produktionen. Till exempel i en sjö som producerar 100 kg gädda per år kan 10-30 kg gädda årligen fiskas ur sjön utan att fiskproduktionen störs. Däremot kan storleksfördelningen rubbas. Hur hårt ett bestånd kan skattas beror alltså på många faktorer. Fiskproduktion kan beräknas genom standardiserade provfisken och åldersbestämning, men det är en svår och kostsam metod. Det finns dock ett antal mer eller mindre precisa beräkningar för skattning av fångstuttaget (avkastningen) som vi tillämpar för beräkning av avkastning i sjöarna. Vattenhänsyn i skogsbruket Vid skogsbruksåtgärder i anslutning till sjöar och vattendrag ska hänsyn tas till vattnet och dess värden. Vattenmiljöer kan påverkas negativt av skogsbruk på huvudsakligen två sätt. Avverkning av kantzoner och uttransport av slam, humus och finkornigt material i samband med markskador. Markskador kan uppkomma vid körning av såväl traktor som skördare och skotare m.m. Körspår och provisoriska vägar riskerar att fungera som diken och snabbt föra ut stora mängder material i vattendragen. Slam och finkornigt material sätter sedan igen och hindrar syretransporten i vattendragets bottnar vilket leder till problem för organismer som är beroende av dessa som livsmiljöer (t.ex. flodpärlmussla) eller för sin reproduktion (t.ex. öring). Humus riskerar också att transportera ut kvicksilver från marken till vattendraget. Landmiljön vid sidorna av vattendraget – kantzonen - påverkar vattendraget och har flera viktiga funktioner som försvinner vid avverkning. Träd i kantzonen ger skugga vilket reglerar vattentemperaturen. Vid en god beskuggning av vattendraget blir sommartemperaturerna lägre vilket är viktigt för exempelvis öring. Träd och buskar i kantzonen tillför vattendraget näring i form av nedfallande löv och insekter, vilka utgör basen för näringskedjorna i små rinnande vatten. Från kantzonen tillförs också död ved som utgör gömställen och skapar mikromiljöer i vattnet. Trädrötter som sträcker sig ut i vattnet är också utmärkta gömställen. I kantzonen fastnar partiklar och näringsämnen, vilket hindrar övergödning och minskar risken för uttransport av slam, humus och finkornigt material till vattendraget. En trädbevuxen kantzon jämnar också ut flödestoppar och minskar erosionen i strandkanten. För att undvika skador på vattendragen kan följande tumregler tillämpas: Lämna alltid en ordentlig kantzon mot vattendrag vid skogsbruksåtgärder. Gynna gärna löv i kantzonen vid röjning eller gallring. Undvik alltid körning i kantzonen, speciellt på blöt och fuktig mark. Vid passage av större vattendrag skall en tillfällig bro anläggas. Försök att samarbeta med andra skogsägare inom avrinningsområdet för att hitta bra basvägar på fastmark och kanske bygga fasta broar över vattendrag. I mindre bäckar < 1 meters bredd ska överfarter ske på fast mark där det blir så lite skada som möjligt. Kör aldrig i eller över vattendrag om det finns risk för utflöde av slam eller humus. Om körning i sluttande terräng ned mot vattendraget är absolut nödvändigt, skall hjulspåren avledas med jämna mellanrum till växtliga bestånd eller anlagda sedimentationsbassänger Låt inte diken mynna direkt ut i vattendrag utan anlägg rejäla slamfällor eller låt dikets vatten översila marken sista biten mot sjön eller vattendraget. Låt döda träd ligga kvar i vattnet Planera skogsbruksåtgärder på barmark och ta hänsyn alltid hänsyn till tjällossning, väder och jordart.
© Copyright 2024