1. No category

Flerskrovsbladet
Nr 1 Februari 2011
www.multihulls.org
Anmäl dig till
IMM 2011!
www.imm2011.se
Sveriges catamaran- och trimaranseglare
SCTS OFFICIELLT
STYRELSE
Ordförande
Mats Leander
Rönnvägen 16
181 46 Lidingö
070-581 07 68
mats.leander@teliasonera.com
Vice ordförande
Glenn Linder
Olof Palmes gata 20
111 37 Stockholm
08-714 92 00
glenn@ventura.se
Sekreterare
Janne Palmquist
Hodellvägen 6
129 35 Hägersten
08-97 31 66
jan-erik.palmquist@telia.com
Kassör
Tomas Eriksson
John Lundbergs väg 1
810 64 Karlholmsbruk 070-640 03 21
syladybird@telia.com
Redaktör
Eva Furhoff
Mjärdgränd 3
116 68 Stockholm
076-129 76 51
eva.furhoff@gmail.com
Webbredaktör
Niklas Bergelv
Katarina Bangata 75
116 42 Stockholm
070-320 14 21
niklas@bergelv.se
Kryssarkommitté
Karl Bertil Wirenstål
Svinningevägen 114
184 94 Åkersberga
070-538 54 39
wirenstaal@hotmail.com
Kappseglingskommitté
Gabriel von Euler
Tulevägen 16
181 41 Lidingö
070-643 91 64
gabriel.von.euler@multihulls.org
Teknisk kommitté
Jan Törnqvist
Vasavägen 22
185 34 Vaxholm
070-546 50 17
jan.tornqvist@uptron.se
Handicat
Olle Hansen
Himlabacken 5A
171 74 Solna
08-525 08 552
olle.hansen@handicat.se
Valberedning
Anders Andermo
Mats Johansson
Turebergsvägen 1
Travarevägen 11
187 32 Täby
187 54 Täby
070-722 49 28
070-815 15 53
anders.andermo@cashtech.se
mats@gransegel.se
Revisorer
Magnus Johansson
Pär Jakobsson
Tagelgränd 6
Stagneliusvägen 43
187 54 Täby
112 57 Stockholm
073-352 01 00
08-656 06 34
larsmagnus.johansson@se.ey.com
ÖVRIGA KONTAKTPERSONER
Bottenviken
Kent Andersson
Skihagestigen 3B
Greger Nilsson
Förpostvägen 10
941 52 Piteå
945 91 Norrfjärden
0911-121 95
0911-20 05 51
greger.nilsson@sicomp.se
Västkusten
Bo Rimgren
Trädgårdsvägen 5
435 35 Mölnlycke
031-88 65 90
brimgren@volvocars.com
Gävlebukten
Hans Wigö
Stålbogatan 13
806 46 Gävle
026-14 10 07
hans.wigo@hig.se
Hanöbukten
Lars Johansson
Stationsvägen 5
360 40 Rottne
0709-50 11 12
Jollekommittén
Håkan Fröjd
Alvägen 4A
756 45 Uppsala
0708-54 17 38
Årsboksredaktör
Ralf Sass
Sågtorpsvägen 70
183 30 Täby
08-792 22 57
Da Capo
Ingvar Sätterström
Smultronvägen 2
196 32 Kungsängen
08-581 736 46
Belo
Bo Brink
Norra Kustvägen 48
312 71 Laholm
0430-205 41
Så betalar du medlemsavgiften
Medlemsavgiften för 2011 betalas till SCTS plusgirokonto
50 65 09-9. Ange ditt medlemsnummer, eller det referensnummer som du fick när du registrerade dig på hemsidan.
Det är viktigt att medlemsnumret är det första du skriver
i meddelandefältet när du betalar räkningen. Betalar du via
”kassa” eller betalningsorder så skriv det på inbetalningskortet. Medlemsnumret hittar du på baksidan av tidningen
ovanför ditt namn och i matrikeln på hemsidan. De som
redan betalt för 2011 ser det i matrikeln på hemsidan.
Medlemsavgifter: Vuxen 190 kr, familjemedlem 40 kr,
ungdom 40 kr.
ralf@sass.se
Glöm inte att uppdatera dina uppgifter i matrikeln!
Korrekta adressuppgifter i matrikeln är en förutsättning
för att få Bladet - och det är ju alltid kul att kunna identifiera
varandra till sjöss med hjälp av segelnummer eller båtnamn,
så glöm inte att ändra dina uppgifter om du till exempel
flyttar eller byter båt!
Gör så här
Gå in på SCTS hemsida www.multihulls.org
Klicka sedan på SCTS i huvudmenyn och gå vidare till
Medlem > Uppdatera uppgifter. Där finns ett formulär och
information om hur man gör.
2
Ordföranden har ordet
Gott nytt flerskrovsår alla SCTS-are!
Innehåll
Drömmarnas tid är här. För det är just inte mycket mer än att drömma som går att
göra. Snön och kylan har effektivt satt stopp för alla former av segling inklusive
skridskosegling. Inte ens isjakterna, som för övrigt har en hel del gemensamt med
flerskrovssegling, finner lämpligt före. Det skulle möjligtvis vara kite-segling med
skidor på fötterna som går att praktisera. Båtbestyren inskränker sig därmed till att
en gång per snöfall pulsa fram till båten och kolla så att täckställning och presenning sitter kvar och inte är alltför nedtyngda av det vita eländet. Det enda positiva
jag kan skönja är att det inte hann bildas någon tjock kärnis innan snöfallen började,
alltså finns det chans till att isen går rimligt tidigt fram i vår.
SCTS Officiellt
2
Ledaren
3
Vintersegling
4-5
Americas cup
6-7
Allt inför IMM 2011
8-9
Världens vackraste båt
10-11
Ommålning av Ventura
12
Besök hos Dragonfly
13
Eldracet
14-15
SCTS-mästarna
16
Kallelse till årsmötet
16
Runt kusten på ”stödhjul” 17-19
Rapport från höstmötet
19
På läger med Handicat 20-22
Resultat SCTS mästerskap 23
Bortsett från att drömma går det ju faktiskt även att planera för kommande säsong
och för alla aktiviteter som stundar. Det största och viktigaste jag kommer att tänka
på är IMM 2011 där SCTS och Sverige står som värd och Stockholm är den valda
platsen. Arbetsgruppen är fullt sysselsatt, men ju mer evenemanget närmar sig desto
fler uppgifter finns det att ta tag i och lösa både före och under IMM. För ett lyckat
arrangemang behöver gruppen förstärkas och utökas. Alla typer av resurser och
frivilligkrafter är av godo. Har du fallenhet eller intresse för något speciellt område
kan vi lova att du får ägna dig åt det, vet du inte hur du skall hjälpa till så finner vi
ut det tillsammans. Hör av dig till IMM-generalen Glenn Linder, kontaktuppgifter
under SCTS Officiellt här intill.
Upptakten på vårsäsongen brukar inledas av årsmötet, så även i år. Se kallelse i
detta Flerskrovsblad på sidan 16. Vi har lyckats hitta en lokal i omedelbar närhet till
den kommande huvudhamnen för IMM, Nya Djurgårdsvarvet på Djurgården.
Ett annat säkert vårtecken är ju
den stora båtmässan Allt För Sjön
i Älvsjö. I år har vi valt att inte
delta som utställare eftersom en
sådan insats är relativt resurskrävande då det gäller bemanning
av montern. Ingen kalenderkrock
med årsmötet i år så de som
vill kan ge sig iväg en sväng på
egen hand och botanisera bland
nyheterna. Det är för mig okänt
om det kommer att finnas någon
flerskrovsbåt utställd men det
finns alltid annat att titta på.
Jag ser fram emot att få träffa
många av er på årsmötet i mars.
Vänliga flerskrovshälsningar
Redaktörens rader
Välkommen till detta nummer av
Flerskrovsbladet! Själv längtar
jag varje dag efter sommarens
segling – och den längtan har
ökat när jag har arbetat med
texterna i det här numret.
Hoppas de blir trevlig läsning
även för dig!
Bladet är en medlemstidning
och står öppen för alla som vill
medverka. Jag vill passa på att
tacka alla er som har bidragit
med material – det är verkligen
kul att så många engagerar sig
i tidningen!
Om du har idéer, tankar, uppslag
eller material får du gärna höra
av dig. Enklast är att mejla till
eva.furhoff@gmail.com.
Manusstopp för nästa nummer är
den 5 maj 2011.
Eva Furhoff
Mats Leander
Flerskrovsbladet
är officiellt organ för Sveriges
catamaran- och trimaranseglare,
ett av Svenska Seglarförbundets
klassförbund. Vår främsta uppgift är
att sprida kunskap om flerskrovsbåtar
och få fler att upptäcka hur fantastiskt det är att segla ovanpå vattnet.
Minimalt djupgående och frånvaro av
krängning är ytterligare två positiva
faktorer. Och så farten, förstås!
Läs mer på www.multihulls.org
Redaktör
Eva Furhoff, 076-129 76 51
Redaktionsmail
eva.furhoff@gmail.com
Ansvarig utgivare
Mats Leander, 070-581 07 68
Annonspriser
Helsida 2 000 kr, halvsida 1 000 kr
och kvartssida 500 kr.
3
Bild omslag
Årets sista segling,
Läs mer på sidorna 4-5.
Foto: Ulrich Lindberg
Bild baksida
På havet utanför Utklippan,
Johan & Anette Björklund
seglar hem sin nya Dragonfly.
Läs mer på sidan 17-18.
Det blev en härlig
Det blåser en fin liten bris lördagen den 20 november 2010, och jag ser ut
över hotellviken i Saltsjöbaden. Där ligger en Corsair Sprint och guppar
vid en boj, och snart skall hon få komma ut och röra på sig.
Det är Ulrichs demobåt som fortfarande
ligger i sjön. Egentligen hade han och jag
bestämt oss för att segla Weta denna dag,
men eftersom jag inte provat Sprinten
ännu blev det en sväng med den istället.
Och vilken dag det blev!
i norra viken. Där växte Ulrich upp och
jag får en intressant guidning i ett för mig
nära nog helt obekant område.
I den här vinden läar det ordentligt vilket ger oss goda möjligheter att i lugn och
ro se oss om.
Snöade på natten
Lite betänksam blev jag när Ulrich ringde
på lördagsmorgonen för att avtala tid för
Wetasegling. När jag gick ut för att hämta
tidningen fick jag skotta bort snön som
kommit under natten cirka 5 centimeter.
Jag hade nog trott att Ulrich skulle avstå seglandet på grund av snöandet, men
icke!
Att sjösättningsrampen i hemmahamnen plockats bort trodde jag också skulle
bidra till tveksamheten, men icke! En liten
Weta slänger man lätt i ändå, och det finns
ju sjösättningskran!
Vi beslöt att träffas vid klubben 11.30.
Strax efteråt kommer jag på det – Sprinten
ligger ju fortfarande i sjön, och jag undrar
om vi inte kan segla den istället, något som
faller i god jord.
Inte Gustavsberg
När vi kommer ut till vinden igen resonerar vi om att gå mot Gustavsberg, men då
måste vi plocka ner segel och gå för motor,
något som undertecknad helst undviker –
jag vill ju segla!
Sagt och gjort, vi kör vidare på babordsbogen för att hitta en bra vinkel för
gennakerbogen hemåt. Den kommer upp
och jag förväntar mig lite tryck, men det
uteblir. Vinden har dojat rejält och vi får
en lugn och behaglig resa tillbaka i mellan
5 och 7 knop. Gennakern rivs, vi glider in
i viken med bara stor, Ulrich styr upp i
precis rätt ögonblick så att jag enkelt kan
fånga bojen, storen rullas in på bommen,
focken plockas ner – och så tar vi fram
kaffekorgen.
Vi ligger i fin lä och sällan har hett
kaffe smakat så bra som denna eftermiddag.
Ulrich har köpt en krans som vi delar på två och glufsar i oss, den smakade
prima!
Mycket kläder
Med en temperatur strax över nollstrecket
ser jag till att klä mig ordentligt, och jag
fryser inte alls, snarare tvärt om. Moderna
seglarställ är verkligen en Guds gåva till
mänskligheten. Nu kan man vara både
varm och torr i nära nog alla väder.
Vi paddlar ut till båten, förtöjer gummibåten vid bojen, gör klart seglen, hissar
storen, backar för att få bra vinkel mot
vinden innan vi släppet bojen, skotar storen och styr ut mellan skogen av bojar.
Upp med focken och båten skjuter fart
direkt. Åh, vilken känsla!
Ut på Baggen
Från hotellviken finns två vägval, ut på
Ingaröfjärden eller upp mot Baggen. Det
blir det sistnämnda, dels beroende på att
vinden är nordostlig och det är alltid bättre
att börja segla bidevind, dels beroende
på att det är genomgrått och Baggen är
Ulrichs hemmavatten som han kan som
sin egen ficka.
Vi sträcker upp mot Stäkethålet i en
mjuk och fin bris på mellan 4 och 6 meter,
slår över till andra kanten och seglar upp
Eftersnack
Det är ordentligt mörkt när vi paddlar in
till land igen, och jag är en erfarenhet rikare.
Numera seglar jag Dragonf ly 920,
men min flerskrovsbana började med en
F-27 som jag hade i två fina säsonger.
Visserligen med originalsegel så det var
lite som att segla revat, men det passade
mig bra dessa första två år så att man fick
vänja sig lite vid hur en trimmis uppför sig
jämfört med blyfraktaren.
Till saken hör att jag köpte den av just
Ulrich, så det var lite av revival. Det var
provseglingen med F-27:an som fick mig
frälst – och som också fick min hustru
att acceptera en så konstig liten båt, liten
jämfört med den Maxi 95 vi seglade då.
Tidigare hade vi kollat in en Dragonfly
800, men den vägrade frugan att befatta
sig med – någon gräns för bekvämlighetsavkall fick det ändå vara, tyckte hon.
4
Rolf Karlsson på Baggensfjärden
F-27:an kändes som dubbelt så stor och
betydligt bättre planerad inuti – förutom
den trista matta som var klistrad inne i
hela båten.
Sprinten är betydligt mindre, mer en
bekväm dagseglare med potential. En ruff
finns också, och det finns Sprintseglare
som tillbringat veckor ute i skärgården.
vintersegling
i Stockholm. Trots novemberkyla och snö i luften blev det en härlig dag. Visst, det går, men bekvämlighet inne i
båten kan man inte tala om. Det finns vare
sig pentry eller toalett, utan en dubbelkoj i
fören och lite stuvutrymme, men knappast
några sittplatser. Sittbrunnen däremot är
föredömlig.
Några år efter Sprinten lanserades
Dash, byggd på Sprintens mittskrov men
med större överbyggnad och mindre sittbrunn vilket gör att den fungerar bättre
på långsegling.
Till sist vill jag tacka Ulrich för en
härlig dag på sjön. Jag hade hoppats att
kunna hänga med på studiebesöket till
Dragonflyvarvet i Danmark där provsegling av 28an och 35an stod på program5
Foto: Ulrich Lindberg
met, men det sket sig på grund av jobbet.
Nu kom jag ut på sjön i alla fall, och
det är jag både glad och tacksam för.
Rolf Karlsson
Läs om besöket hos Dragonfly
på sidan 13.
Katamaraner tar plats i
Kampen om värdens äldsta
trofé Americas Cup kommer nu
definitivt att utkämpas med 72 fots
katamaraner – till glädje för alla
flerskrovsentusiaster. Det är
i alla fall det som det försvarande
laget, BMW Oracle Racing bestämt,
som innehavare av pokalen.
Det måste sägas att BMW Oracle Racing
har ett stort försprång i tävlingen, efter sin
styrkedemonstration i det 33:e Americas
Cup i Valencia då deras jättetrimaran, utrustad med den största vinge som någonsin
byggts på hela 68 meter och en segelyta på
650 kvadratmeter med klaffar, bokstavligen ”blåste förbi” den traditionellt riggade
schweiziska katamaran Alinghi.
Det 34:e Americas Cup kommer att avgöras i en ny katamaranklass, AC72 där
segelplanet är en stel vinge med rörliga
klaffar och där man förväntas nå en båtfart på upp till tre gånger vindhastigheten.
De inledande kvalificeringsseglingarna
fram till finalen 2013 genomförs i 45 fots
entypskatamaraner, som är en kopia av
den betydligt större AC72 katamaranen.
Klassregeln AC72
De 72 fots katamaran som kommer att designas kommer att följa den nya katamaranregeln AC72. Den kan enklast beskrivas som en box-regel där båten skall passa
in i en box med måtten 22 gånger 14 meter.
Regeln annonserades så sent som under
oktober 2010 efter ett antal remissrundor.
Regeln har utformats för att båtarna skall
kunna segla i både svag och hård vind.
Övriga data
Längd: 22,0 meter (72 ft)
Bredd: 14,0 meter (46 ft)
Vikt båt utan besättning:
Max 5 900 kilo.
Vingens yta: Stor vinge 260 kvadratmeter som skall kunna minskas till 230
kvadratmeter (kordans längd max 8,5
meter).
Masthöjd: Cirka 40 meter.
Rätande moment: Ca 60 tonmeter.
Katamaranen förväntas lyfta och gå på
ett skrov redan vid 5-6 knop sann vind.
Kryssfart upp till 10 knop sann vind beräknas till 1,2 gånger vindhastigheten och
1,6 gånger på undanvind.
Den totala längden kan sträckas ut till
26,2 meter för att kunna bära försegel på
peke, fock, code zero och gennaker til�-
låts förutom vingen. Vikten av hela båten, utan besättning, måste ligga mellan
5 700 till 5 900 kilo med stor vinge och
5 500 till 5 700 kilo med den mindre
vingen.
Besättningen är 11 till antalet med en
vikt på mellan 87 till 92 kg. Regeln föreskriver även ett max djup på 4,4 meter, 2
roder och 2 centerbord i vardera skrovet.
För att båtarna skall kunna seglas i
ett större vindregister krävs att segelytan
stegvis kan minskas. Två alternativ föreslås antingen att den bakre klaffen tas bort
eller så kortas masten genom att den övre
sektionen av masten lyfts av.
Ett något annorlunda krav i regeln är
att båten skall kunna demonteras, packas
i transportboxar och sättas samman på
mindre än 48 timmar.
Till skillnad mot den tidigare 33:e
upplagan av Cupen är det inte tillåtet att
använda maskinell utrustning för att generera energi ombord. Regeln begränsar
6
även antalet båtar som varje lag får bygga
till två.
Deltagare
De lag som redan har bekräftat sitt deltagande är utmanaren Oracle Racing (Oracle
kör vidare sedan BMW har bestämt sig för
att lämna cupen) från Golden Gate Yacht
Club och som utmanare från Italien Club
Nautico di Roma med team Mascalzone
Latino Audi, från Frankrike Aleph-Equipe
och från Sverige, KSSS med team Artemis
Racing. Ytterligare en utmanare har godkänts men är inte namngiven än.
Artemis Racing – svensk utmanare
Det svenska laget Artemis Racing bekräftade sitt deltagande vid en presskonferens i Stockholm i början av november
där KSSS med Jacob Wallenberg och
Torbjörn Törnqvist, Artemis Racing, gemensamt presenterade satsningen på den
34:e Americas Cup.
Americas Cup
När man kan förtöja där det är grunt
har man fler naturhamnar att välja
mellan. Foto: Anders Jangö
Var ses vi
i sommar?
Bilden ovan: Den mindre AC45 som besättningarna kan börja träna med i
väntan på den större AC72 kommer på banan.
Bilden till vänster: Så här kan den imponerande AC72 se ut när själva Cupen
drar igång under 2012.
Källa: americacup.com
För att driva projektet har man utsett
Paul Cayard som VD för Artemis Racing.
Paul är välmeriterad med sitt deltagande i
sex Americas Cup, seglat i OS och vunnit
sju VM-titlar.
Han har också deltagit i Whitbread och
Volvo Ocean Race där han har tagit hem
en första och en andraplats.
Det svenska teamet åker redan under
januari till Nya Zeeland för att bekanta sig
med den nya AC45 katamaranen som alla
är av samma design. Enligt uppgift skall
4 skrov redan vara färdigbyggda.
AC World Series
För att höja publikintresset kommer det
under finalseglingen att på varje båt finnas plats för två kameramän, sju utplacerade fjärrstyrda, fast placerade kameror
och varje besättningsman är utrustad med
mikrofon.
Under 2011 kommer en världsomfattande turnering att dra igång, AC World
Series, där man startar med AC45 katamaraner (AC72’s lillasyster). Under 2012
byter teamen till den större AC72 katamaranen av egen design som ett led i förberedelsen inför utmanarcupen, Louis Vuitton
Cup. Det är en utslagstävling där vinnaren
möter försvarande team, Oracle Racing.
Utmanarcupen hålls i San Francisco. Men
när och vilka platser AC World Series
skall besöka hade inte tillkännagivits när
Bladet trycktes. Det ska annonseras i början av detta år.
Finalseglingarna ska hållas i San
Francisco eftersom utmanaren Team
Oracle har sin hemmaklubb där.
Banan kommer att läggas i San
Francisco Bay, nära stadens centrum för
publikens skull, en plats känd för hårda
vindar.
För den som är intresserad kan man
följa världens mest prestigefyllda kappsegling på www.americascup.com.
Jan-Erik Palmquist
7
Nästa nummer av Bladet kommer ut
lagom till sommaren. Och vi flerskrovsseglare har ju betydligt fler vikar och
fina, undanskymda naturhamnar att välja
mellan än mer djupgående båtar.
Har du lust att tipsa Bladets läsare om
någon av dina favoritvikar?
Skriv några rader och berätta varför
du tycker om just den platsen, vilken
position den har, lite om inseglingen och
annat som kan vara bra att veta. Och
bifoga gärna en bild. Vi publicerar bidragen i nästa nummer av Bladet.
Manusstopp är den 5 maj 2011.
Ju kortare text desto bättre!
Mejla texten till eva.furhoff@gmail.
com. Glöm inte skriva ditt namn och
telefonnummer, så vi vet vem som har
skickat in texten. Om du vill skriva under signatur så ange det i mejlet.
Anmäl dig och läs mer om IMM i Stockholm 2011 på imm2011.se
Redan i julas var det 35 båtar anmälda till IMM i Stockholm i sommar. Flerskrovsfesten i Köpenhamn förra sommaren
lockade över 100 flerskrovsbåtar av alla de slag.
Missa inte sommarens
I sommar, mellan den 21 och
24 juli, genomför vi 2011 års
International Multihull Meeting.
Nya Djurgårdsvarvet mellan
Beckholmen och Djurgården
blir huvudhamn. Vi hade redan i
julas drygt 35 föranmälningar av
katamaraner och trimaraner från
sex olika nationer som kommer
till Stockholm för att delta i norra
Europas största flerskrovsfest.
IMM startade 1977 på Hönö-Klåva utanför Göteborg. Sedan dess har IMM
arrangerats vartannat år på olika platser kring södra Östersjön, Kattegatt och
Skagerack.
Länder som gästats är Sverige,
Danmark, Norge, Tyskland och Lettland.
Senaste IMM hölls i Köpenhamn 2009
och lockade 114 flerskrovsbåtar från ett
tiotal länder. Förra gången
Sverige stod som värd för
IMM var i Karlskrona 2001.
I centrala Stockholm
Nu är det dags för IMM
nr 18. Det hålls i centrala
Stock holm och ar rangeras av SCTS. I förra bladet presenterade jag Nya
Djurgårdsvarvet (NDV) och
dess ledning. Kort kan nämnas att i princip är vi varvets
första större event.
Varvsledningen har ställt upp på ett
fantastiskt sätt för oss och hittills hjälpt
oss så långt man kan.
I huvudhamnen på NDV kommer vi att
ha ett begränsat antal platser öppna från
måndagen den 18 juli för långväga gäster.
8
Fram till onsdagen erbjuds
endast kajplats. Onsdagen
den 20 juli öppnar vi vid
lunchtid expeditionen med
stöd från Stockholm Visitors
Board.
Där kommer vi under
onsdagen och torsdagen ha
särskild turistservice. Vi
kommer även sköta IMMadminstrationen därifrån.
Under hela IMM finns
tillgång till Stockholms turistbroschyrer och kartor.
För sent anlända långväga gäster
kommer det efter söndagen att finnas ett
begränsat antal platser med möjlighet att
ligga kvar utan service fram till onsdagen
den 27 juli.
Förutom NDV kommer vi att beroende
Samling sker i Östermarsfladen på Nåttarö. All info finns på Facebook, under
gruppen ”IMM – sailing togheter from Nåttarö”.
Segla tillsammans till IMM
Foto: Glenn Linder
fest!
på deltagarantalet att använda kajplatser
även runt NDV och vid stark tillströmning av båtar eventuellt också på Östra
Brobänken på Skeppsholmen.
Späckat program
Programmet rymmer bland annat kappsegling, nationstävlingar och seglarmiddag samt möjlighet till sightseeing.
För våra långväga gäster ordnar vi
dessutom möjlighet till gemensam tillsegling, från Östermarsfladen vid Norra
Nåttarö i Stockholms södra skärgård, se
Facebooksidan IMM – sailing together
from Nåttarö.
All information om IMM 2011 finns
på www.imm2011.se. Gå in och anmäl er
där nu. Anmälningsavgiften är före den
1 juni 600 SEK och därefter 900 SEK.
Glenn Linder
Det är kanske inte alla internationella gäster till IMM som är
bekanta med skärgårdssegling eller
med de bästa ställena att lägga till.
Därför arrangerar vi en gemensam
segling till IMM, ”IMM – sailing
together from Nåttarö”.
Förhoppningsvis kommer jag att vara på
Nåttarö på morgonen den 20 juli, då jag
har utlovat ett skepparmöte.
Jag kan dock inte lova något bestämt
eftersom Nåttarö ligger lite ocentralt i
i förhållande till världens medelpunkt
(Väddö) och eftersom Banane inte är
världens snabbaste flerskrov eller bästa
kryssbåt.
Min förhoppning är alltså att flera från
SCTS ska ställa upp så att våra gäster säkert får sällskap av skärgårdsvana seglare
i bägge de två planerade grupperna.
Planeringen får naturligtvis anpassas
till vad deltagarna vill och vad vädret til�låter, så här långt är det dock tänkt:
1) Det är bra att komma redan den 19
juli på kvällen till Östermarsfladen på
Nåttarö – och förhoppningsvis njuta av
lite trevlig samvaro på kvällen.
2) Klockan 8 på morgonen den 20 juli
håller vi skepparmöte och beslutar om dagens segling. Vi delar dessutom upp oss
i två grupper, en snabbare och en mindre
snabb.
3) Om vädret tillåter seglar den mindre snabba gruppen under dagen till
Norrviken på Nämdö, där eftermiddagen
kan tillbringas med handelsbodspromenad, eventuellt krogbesök och bastu.
4) Likaså, om vädret tillåter, seglar
den snabbare gruppen till Träskö Storö,
där också bastu finns för intresserade.
5) Om det visar sig vara busväder seglar (eller motorerar) alla till norra viken
på Ägnö.
6) Den 21 juli fortsätter sedan alla
lämplig rutt in till Stockholm och samlingen för IMM.
Ge mersmak för skärgårdssegling
Förhoppningen är alltså att våra gäster ska
få smak för skärgårdssegling med gratis
naturhamnar, bastubesök, handelsbodar,
krogar etcetera – inte minst naturupplevelsen och den speciella navigationsupplevelsen.
På Facebook-gruppen ”IMM – sailing together from Nåttarö” kan du
läsa mer om tillseglingen: http://www.
facebook.com / home.php?#!/g roup.
php?gid=151935298152457&v=wall
Ingmar Ögren
Vill du hjälpa oss arrangera IMM?
Vi behöver stöd på olika sätt. Redan i förra numret efterlyste vi hjälp med att
göra IMM 2011 riktigt lyckat för våra gäster. Vi behöver bland annat fotografer
både för stillbild men också för rörliga bilder. Kan du vara med på tillseglingen
från Östermarsfladen så behövs du! Administrationen behöver också all hjälp!
Har du någon speciell kunskap som du tror är viktig för oss, har du har tid och
möjlighet att vara med i förberedelserna eller har du tid under själva IMM?
Hör av dig till mig, glenn@ventura.se, 0707-22 52 11 eller på 08-714 92 00.
Vi behöver dig!
Glenn Linder
Ventura är en Belo 39 från 1989. Efter en tid på varvet är hon nu redo för många år till ute på vattnet.
Nu blänker Ventura igen
Ventura hade några små blåsor och började se lite
changerad ut. Det blev startskottet för ett omfattande
renoveringsarbete. Efter många timmar på varvet och
I år är det 20 år sedan Ventura sjösattes för
andra gången i Karlsborg. Första gången
var sommaren 1989. Ventura var då en
Belo 39:a i senare och bräddade serien.
Efter en vecka i vatten och Roland Lucht,
som byggt henne, åkt fram och tillbaka genom svängbron ut till och in från Vättern
förstod Roland att det var hopplöst att hantera henne med bara en utombordsmotor
med förlängt drev.
Roland tog upp henne. Under kommande vinter byggde han två maskinrum och lade in två inombordsmotorer.
Eftersom de vägde drygt 100 kilo var förlängde Roland skroven till 43 fot. Roland
spacklade upp förlängningarna och sprutade skroven vita.
Hög tid att göra något...
För ett par säsonger sedan upptäckte vi att
Ventura började få små bölder längst fram
på styrbords skrovs yttersida. De små bölderna spred sig akteröver. Över huvudtaget
såg Ventura lite chanserad ut. Hög tid att
göra något åt henne. Vi började jaga lokal. Att bygga något över henne gjorde vi
2000 när nya däcket skulle på. Det är både
kostsamt, tar tid och blir mycket stort. De
lokaler vi hittade hade som bredast 5,10 i
portarna.
Så i våras fick vi tips om Mälaröarnas
båtvarv ute på Färingsö. De har slip som
efter att ha prövat sig igenom ett antal färgburkar kan
Ingmari och Glenn nöjt konstatera att Ventura nu
är som ny igen.
går rakt in i ett
riktigt stort varvsskjul. Ett par, tre
Venturor går in på
längden och även
gott om plats på
sidorna. Se gärna
bilder från i höstas
på min Facebook.
Där kan ni också
följa hela mål- Glenn fastnade
för De Ijssel
ningsarbetet.
Varvsägaren, Coating BVs
Jim, som tagit över toppcoat, dyr
för något år sedan men lättjobbad.
från sin far, rekommenderade att vi skulle rolla och stryka på
en ny holländsk krympfärg. Ingmari och
jag fick se en båt som var målad med den
färgen. Den såg mycket professionell ut.
Så vi tyckte idén var bra. I augusti gick vi
in i Mälaren och på måndagen slipdrogs
Ventura.
Nu vidtog ett tvåmånader långt varvsarbete. Varvspersonalen gjorde skrovarbetet och jag jobbade med ruff och sittbrunn.
Vi har haft stora problem med våra stora
plastsjok till fönster. Vi har bytt, tvättat och rengjort. Prövat med butyl eller
kladdmassa för att sätta fönster och bilrutor. Inget har hjälpt mer än någon säsong. Så har det börjat läcka igen. För två
10
år sedan bytte vi på ruffsidorna mot rutor
från Ö-metall. Det har nu hållit tätt i två säsonger. Nu är det dags att byta framrutorna
på ruffen. Det var mitt jobb.
Sandpapper och färg
Jag jobbade parallellt med skrovgänget.
När jag var klar för att måla efter att ha slipat med 380 papp fick jag underkänt. Det
skall slipas med 600 papp. Då började jag
förstå hur noga man skall vara. Så lade vi
på tre lager med Hempels epoxygrundfärg.
Den täckte inte tillräckligt bra. Ovanpå den
lade vi två lager med Internationals vita
grundfärg. När topparna på vågorna var
nerslipade med till sist 600 papp var det
dags. Ytan kändes nu slätare än en babyrumpa. De Ijssel Coating BVs, info@deijssel-coatings.nl, toppcoat som krymper
ska rollas och strykas på.
Färgen var lätt att rolla och stryka.
Visst fick jag se upp med rinningar. Men
den var mycket lättare att rolla och måla
än Internationals och Hempels toppfärger.
Färgen är dryg och tunn. Så det var riktigt
att se till att grundfärgslagret täckte väl.
Resultatet blev som ni kan se på bilderna spegelblankt. Visserligen är färgen
dyr men å andra sidan är det tjugo år sedan
skroven målades senast. Nu hoppas vi att
Ventura skall vara fin till minst IMM 2031.
Glenn Linder
I höstas åkte ett gäng på 16 personer på besök till
Dragonflyvarvet i Danmark för att se hur det går till när
de populära trimaranerna byggs. De fick även ta del av
tankarna kring den nya Dragonfly 32, som fanns som
plugg på varvet. Och så provseglade de både 35:an
och 28:an.
På besök hos Dragonfly
Sent fredag kväll den 19 november 2010
var vi 16 förväntansfulla personer samlade på Jylland för ett studiebesök hos
Dragonflyvarvet i Skærbæck. Börje
Quorning startade varvet för mer än 40
år sedan och har endast byggt trimaraner.
Sedan ett decennium har sonen Jens tagit
över. Pappa Börje har dock fortfarande ett
visst inflytande. Kanotentusiast som han är
har han naturligtvis sett till att Dragonfly
35:ans pontoner har en lucka i aktern så
man kan sticka in kanoten! Många trodde
det var en skröna, men första 35:an vi öppnade luckan på så syntes en kanot.
Det hade varit snöväder över småländska höglandet på fredagen för tillresta
Stockholmare så seglingssäsongen verkade
närma sig slutet. Lördag morgon hade
emellertid Jens Quorning, vd för varvet,
lyckats blidka vädergudarna så vi lyckades faktiskt få en underbar seglingstur med
Dragonfly 35 och 28. 35:an är verkligen
stor. Vi var 10 personer ombord utan att
trängas eller synbart påverka seglingsegenskaperna. Med tekniska hjälpmedel som
inombordare, bogpropeller och elvinsch
är ju 35:an lätthanterad. Till och med för
ut- och infällning av pontonerna användes
elvinschen – smidigt och snabbt.
Med hjälp av en ribbåt fraktades folk
mellan båtarna. 28:an hade flera potentiella
spekulanter på plats. I den lätta vinden var
båtarna ungefär lika snabba.
Mycket egen tillverkning
På eftermiddagen fick vi en grundlig genomgång av varvet. För att få den kvalitet
på grejerna som Jens vill ha så tillverkar
man förvånansvärt mycket själv, plastning
sker dock på en speciell plastfabrik.
Man fick en insikt i varför det är så
speciellt att bygga trimaraner. Eftersom
skroven ska vara så lätta som möjligt är
de ”sladdriga” när de kommer från plastningen – innan alla förstärkningar är på
plats. Därför har man en stabil järnkonstruktion som skroven sätts in i med millimeterpassning. Skroven har ju mycket
veck och vinklar jämfört med en enskrovare. Detta innebär speciella problem
med inpassning av skott, utrymmen för
tankar och stuv. För att hålla kvaliteten
och styrkan i båtarna arbetar Jens med att
minska den tolerans som måste finnas för
att man ska få till exempel skott på plats.
Traditionellt arbetar man för fritidsbåtar
Jens Quorning framför några av de många och komplicerade formar som
behövs för en trimaran.
Jens till ”ratt” på sin Dragonfly 35. Mats Johansson i bakgrunden. Dragonfly
har sitt varv i Quorning, på Jylland, nära Fyn.
med storleksordning en dryg centimeter
glapp som sen plastas igen på plats. Jens
vill nå typiskt 1-2 mm.
Vi fick en förhandsvisning av den nya
Dragonfly 32 som nu fanns som plugg.
Tyvärr kommer första seglande båt först
2012. Pluggen frästes med hjälp av en
7-axlig datafräs till en noggrannhet under
millimetern.
Detta tog för 32:an 7 veckor, 24 timmar om dygnet, à stor timtaxa. Därför har
Jens nu beställt en egen 7-axlig fräs för tillverkning av pluggar. Tänk själv hur många
formar det behövs för en trimaran, skrov,
inredning, tankar, däck, balkar (minst två
stycken), pontoner (däck skrov inredning),
roder, centerbord, etcetera. För Dragonfly
28:an var kravet på max bredd för trailer
så stort att man gjorde olika formar för babords och styrbords pontoner!
Quorning driver även en omfattande rö11
relse med vinterförvaring inomhus, reparation och renovering av trimaraner. Man har
fördelen av att området kring Skærbæck
är Danmarks centrum för tillverkning av
fritidsbåtar med många varv och serviceföretag runt omkring. Danskarna har ju även
traditionellt stött varandra på ett mycket
praktiskt sätt, Elvström segel, Andersen
vinschar, Fredrikson block etcetera.
Middag – och båtdrömmar
Lördagen avslutades med en mycket god
och trevlig gemensam middag på ett värdshus vid stranden i Skærbæck. Jag fick även
möjlighet att visa Börje Quorning fotografier från mitt förra besök på varvet – 1976.
Utvecklingen har gått framåt och det var
med en stark tilltro på flerskrovarnas framtid som vi sent på kvällen satt med en öl
och bara drömde om kommande seglingar
– och båtar. Jan Törnqvist
Redan vacker båt
Genovevo åldras precis som alla
vi andra och man försöker hålla
efter ålderskrämporna så gott det
går. Ibland går det bra, ibland inte.
Det har sina sidor att ha valt så
vacker färg på båten som vi gjorde
1979/80...
Först gick det bra ett antal år att snygga
till mistor som uppstod vid närkontakt
med bryggor eller andra båtar. Från varvet hade vi fått med den gelcoat som blev
över vid plastningen så det var bara att
blanda i lite vaxlösning och så använda
det som topcoat.
Efter cirka tio år gick det dock inte att
gräva fram mera topcoat som gick att använda. Då visade det sig efter ett tag att
Byggplast har topcoatsprayer i en del olika
färger och då bland annat en som var som
vår skrovfärg. Perfekt! Det har blivit några
burkar genom åren.
När det gäller överbyggnad och däck
var läget lite mer problematiskt. Vi hade
valt en (extremt vacker) färg som gjorde
att Genovevo i folkmun kallades mesosten. Det var en standardfärg på Norpol på
den tiden men mycket har hänt sedan dess. Genovevo har återfått sin vackert mesostgula färg – men på vägen drabbades hon
1980 lade vi topcoat på däcken, dopad
med Halkanix, som var ett halkskydds- och köpt, upp på stegen och måla.
Det gällde bara att hitta rätt toppulver att blanda i färg. På gångstråken på
Det behövdes inte många penseldrag coat. Jag började glida runt på nätet unöverbyggnaden följde vi ett båtbyggartips för att kallsvetten skulle bryta fram. der hösten. NORPOL fanns inte längre.
och blandade en gröt av topcoat och talk Vilken vidrig färg! GIFTIG CITRON! Hänvisning till JOTUN och när jag konsom vi sedan rollade på ytor som vi ville Och sjösättning imorgon! Jag drabba- taktade den firman visade det sig att man
halkskydda. Om man rollade lite snitsigt des av total kortslutning. Jag måste måla inte höll på med plast men de hänvisade
så stod gröten kvar alldeles ”noppig”. Det igen med den förra däckfärgen! Men så till något som lät tyskt.
har fungerat utmärkt gefick jag för mig att för att
Jag googlade på topcoat och hittade
nom åren.
”IMM på hemma- det inte skulle synas ny- Glasfiberteknik, en firma i branschen,
För ungefär tio år seansskillnad så måste jag nere i Skåne. På hemsidan visade man
dan märkte vi att det inte plan. Då duger
först måla däcken med många färgkartor och vissa kulörer liklängre gick att få däcken det inte med små
vidrofärgen för att sedan nade messmör, eller gick åtminstone tonsnygga hur vi än tvättade
måla på nytt med crème- i-ton.
och gnodde och efter ett behandlingar som gul. Sent på kvällen var
I våras ringde jag och pratade med
tag letade vi rätt på däcks- botox. Nu krävdes däcken f ärdigmålade. färgexperten och man skulle kunna blanda
färg. Det närmaste vi kom
Själv var jag också rätt rätt kulör med hjälp av ett hyfsat stort
var en nyans av creme- det en ordentlig
färdig. Och Genovevo var färgprov. Jag skulle återkomma. När jag
gul. Så det fick det bli. face-lift.”
färdig för sjön. Birgitta fick tag på honom i juli hade han just sålt
Skyddstejpade relingslister
brukar då och då fråga hur firman** och pensionerat sig. Men han reoch beslag och så målning.
jag tänkte när jag fortsatte kommenderade en firma i Göteborg som
Tja, rent blev det och snyggt men inte rik- att måla med en färg som jag i alla fall heter JAJA-plast/JARA-produkter. Det var
tigt rätt färg. Fast det gick att leva med. bestämt mig för att måla över. Då brukar en hit. Vi åkte till Göteborg och lyckades
Men efter bara ett par säsonger hade det jag vända ryggen till och muttra någonting få träffa rätt man och överlämna en bit
chanserat.
som ”tänkte och tänkte – det var väl inte oblekt laminat som vi sågade ut 1980. ”Det
Inför IMM i Norge var det dags för så mycket med det”.
går nog”, sade han och tog provet och tre
ansiktslyft igen. Det brukar ju finnas ett
IMM på hemmaplan. Då duger det veckor senare stod 5 kilo för 1 450 kronor
hederspris för vackraste båt* på IMM vil- inte med små behandlingar som botox. Nu på trappan hemma.
ket gör att vi putsar lite extra vartannat år. krävdes det en ordentlig face-lift. Beslutet
I katalogen hittade jag en kulör, av samma mognade på vägen hem från Köpenhamn Tidigt upp ur sjön
fabrikat som förra gången, som verkade (där man inte ens utsåg vackraste båt). Nu Sista måndagen i augusti tog vi upp båperfekt när jag kikade på färgprovet. Sagt skulle det göras ordentligt. Med topcoat. ten och förarbetet började. Första dagen
12
blev ännu finare
och provar slår det mig att vi 1979-1980
hade ett talesätt som var så här:
”Allt tar en dag, utom möjligtvis att
skruva i en liten skruv i ett förborrat hål
– det tar en halv!”
Det där talesättet gäller än.
bland annat av en del vidrigt citrongult...
gick åt till att skrapa bottnarna och tvätta
skroven och alldeles ovanför vattenlinjen
behandlades skroven med Y-10 som är ett
mirakelmedel mot oxiderad gelcoat. Bara
pensla på och skölja av efter en stund.
Dyrt men oersättligt.
Sedan tog det ett par dagar att montera
bort relingslister och andra beslag från
däcken. Därefter vidtog slipande, med
bandslip, för att det skulle gå hyfsat fort.
Så var det dags för den spännande första påläggningen av topcoat. Den rollade
jag på och jublade när jag såg att det var
alldeles rätt färg. Under alla beslag målade
jag på en extra omgång med pensel för
att få jämn yta. När det härdat jobbade vi
bägge två med att maskera längs relingslist och beslag innan det var dags att lägga
på slutytan med topcoat med inblandning
av grovt strukturmedel som man köper i
färghandel för att skapa putsstruktur när
man målar. Då var däcken klara. Det var
det viktigaste.
Eftersom vi hade topcoat kvar till
gångstråken på överbyggnaden så monterade vi ner alla beslag där. Dags för slipning igen. När det allra mesta var klart
havererade bandslipen. Men jag kunde
göra färdigt jobbet med en liten oscillerande slipapparat. Och så maskera och på
med topcoat med struktursand.
Det blev så fint. Nu passade vi på att
lägga halkskydd på sista decimetern av
överbyggnaden också. Ibland när båten
varit nypolerad så har man riskerat att
halka ner i akternätet från överbyggnaden
men nu tar det alltså stopp.
Allt som vi monterat av ska på plats
innan det är dags att täcka över för vintern. I det läget skall jag passa på att kapa
av alla skruvar som är för långa, det blir
cirka 100 stycken att börja med på relingslisterna, och så lika många till ungefär om
man lägger ihop resten. Det enda som behövs är bågfil och bänkslip. Kaptrissa brukar man tipsa mig om men jag är lite rädd
för sådana maskiner, det räcker med att ha
kapat lite på två fingrar en gång i tiden.
Anledningen till att vi gjorde det här
jobbet på hösten och inte på våren är att
om man ska plasta och det ska efterhärda
så vill man helst inte hamna under femton
grader och chansen till sådana temperaturer är mycket bättre på tidig höst än på
våren.
En vecka senare
Nu har det gått en vecka sedan jag skickade artikeln ovan till redaktören. Nu är
det på gång med att montera allt som ska
tillbaka på däck och överbyggnad. När jag
håller på och målar, filar, kapar, gängar
13
Tre månader senare
Nu har det gått drygt tre månader sedan
jag skickade artikeln ovan till redaktören.
Den fick inte plats i förra Bladet eftersom
kappseglingsresultat och dylikt har mera
nyhetsvärde – så kan det gå.
Genovevo är täckt sedan mitten av
oktober och nu handlar det bara om lite
tillsyn och uppmuntrande klappar. Och
så står man där och tittar på detaljer som
borde göras om och göras bättre och funderar på hur det skulle kunna gå till.
Det blev kaptrissa i alla fall. Jag fick
tag i en som låg bra i handen och på varvet
har vi en verkstad där jag kunde använda
ett skruvstycke att fästa skruv efter skruv
i och kapa. Och så finns det en bänkslip
där jag kunde slipa av taggiga skruvändar.
Jag testade varenda skruv i förväg för att
kolla att muttern lätt gick på för det är ett
elände att ha elva meter relingslist hängande i luften och tätningsmassa på plats på
däcket och sedan inte få ihop bulten. Det
gick men lätt var det inte.
Innan dess hade jag lackat allt svart
med Hammarlack som jag tycker sitter bra
utan allt för mycket underarbete. Alla aluminiumdetaljer och plastdetaljer tvättades
och putsades innan de monterades.
Ibland är man lite otillräcklig. Som
till exempel när ett block skall monteras
med genomgående bult och armarna är
alldeles för korta för att vara både på utsidan och på insidan. Då hjälpte Birgitta
oftast till. Men då och då var jag tvungen
att klara mig själv. I de lägena använder
jag ett verktyg som heter svetstång som
jag kniper om muttern och ser till att den
får anliggning mot båten och sedan kan
jag klättra ut och dra skruven. Det blir ett
klättrande om beslaget sitter längst fram
i stäven och det handlar om tio skruvar.
Som krona på verket byggde jag en ny
ställning för preseningen. När vårsolen
börjar värma är det dags att börja pyssla
igen för att nå målet: DEN VACKRASTE
BÅTEN.
”Z”
*) Nej, Genovevo utsågs inte heller i Norge
till vackraste båt.
**) Glasfiberteknik såldes i somras och
företaget heter numera Härdplastteknik.
Kappseglingssäsongen 2010
Kappseglingsresultat
Kappseglingssäsongen 2010 avslutades som vanligt med Eldracet. Här berättar vinnarna om tävlingen.
Wow! Från 5 till 12 knop
Eldracet är en kappsegling som startar på Trälhavet utanför Åkersberga,
och slutar vid Nässlingen. Min
sambo Agneta och jag, hade bestämt oss för att avsluta årets seglingssäsong med att delta i Eldracet.
På Nässlingen skulle vi få njuta av bastubad, grillbuffé, eldshow och partaj inpå
nattkröken. Allt detta lockade Agneta, som
tidigare överlåtit gastrollen vid kappseglingar till mina seglarvänner. Eldracet ville
hon dock inte missa! Den här seglingen
skulle bli Agnetas kappseglingspremiär, och
med facit i hand, inte den sista tävlingen!
Den 16 oktober en kall morgon med
ett par minusgrader och strålande sol, en
fantastisk höstdag för segling. Vi började
dagen med att packa vår Corsair Dash 750.
Agneta hade köpt sig en varm overall
och vi packar matsäck och sängkläder för
att sova ombord! Vi utgår från Vaxholm,
så det är nära till startplatsen. Vi tar det
lugnt och går för motor till startområdet.
En skön början på dagen, med tid att fixa
alla tampar. Vi valde bort gennackern,
det skulle vara tryggt och säkert första
gången Agneta skulle tävla, dessutom såg
vi Eldracet mer som en sällskapssegling,
än en tävling. En möjlighet för oss att lära
känna andra flerskrovsseglare!
Cirka 45 minuter innan start strax utanför Resarö hissade vi storen och focken
rullades ut. Vi har gott om tid att känna på
båten, trimma in farten, rulla ut screachern,
kontrollera skoten, känna hur båten går!
Inga problem, allt satt perfekt!
Plötsligt går vi från 5 till 12 knop på 2
sekunder, i dag blir det segla av!
Vi seglar nära läland
30 minuter kvar till start rullas screachern
in, vi går mot startlinjen mellan
Allegrogrund och Norrprick för att känna
av vilken sida som känns bäst. Läsidan
vid Allegrogrund verkar ha lite jämnare
vind, som kommer lite snett bakifrån från
Åkersbergahållet.
Nära starten rullas screachern ut och
Hoppetossa tar fart, vi passerar startlinjen endast ett par sekunder efter starttiden klockan 11.00. Samtidigt i lovart
startar Adrenaline, övriga flerskrov startar precis bakom oss. Precis som planerat glider Hoppetossa över linjen bredvid
Allegrogrund!
Att segla i närheten av läland är vår tak-
Eldracet var Agneta Byers och Gunnar Ekedahls första kappsegling tillsammans.
tik för dagen, omvägar känns helt ok, bara
vi har vind. Därför håller vi oss till södra
sidan av Saxarfjärden och känner att vi klarar av att hålla vår placering hyfsat bra!
Habanero håller god fart och får följe av
några andra flerskrovsbåtar, de väljer den
norra delen av Saxarfjärden och samtliga
har en oroväckande fart! Hur kommer det
här att gå? Ja vi får se! Hoppetossa har en
måttlig fart 4 -6 knop, det känns inte helt
bra, men vi håller oss till vår taktik, och
vi bevakar båtarna i lovart. Vinden är lite
ojämn, vi växlar placering lite nu och då
med de närmaste båtarna, jag gissar att vi
kanske ligger i mitten av flerskrovsskaran.
Vid Kungsholmen, strax före Grinda,
gör vi ett djärvt drag, vi gippar över till
babords halsar och ger oss iväg söderut!
Hoppetossa tar fart och vi står på!
Chansar på en omväg
Vi går tvärs mot den färdriktning som vi
egentligen bör ha, riktigt taskigt VMG med
andra ord! Men går chansningen hem så.
Dessutom ser vi ju detta som en social sällskapssegling, det är vad vi sagt till varandra! Men jag känner mer och mer hur tävlingslusten väcks i både Agneta och i mig.
Vi går för babords halsar tills det är
dags för gipp igen, nu är det pirrigt. Vi har
tappat all visuell kontakt med de andra,
Kungsholmen ligger i vägen och vi kan
14
inte se de andra båtarna. Agneta sätter sig
på den främre tvärbalken så långt i lä som
det går och spanar! Själv kryper jag fram
så långt jag kan och sätter mig på duken
precis utanför sittbrunnen i lä, vi får fint
släpp i aktern och båten ”rullar” i väg bra
genom den smula sjön. Nu känner vi båda
plötsligt en stark tävlingslust! Varför har vi
så mycket packning med ropar Agneta, vi
kunde ju ha packat ur alla konserver! Ska
man inte ha så lite last som möjligt när
man tävlar?
Där! Första båten är upptäckt, det är
Habanero! Hon kommer att vara en bra bit
framför oss där våra vägar möts. Var är de
andra båtarna? De borde dyka upp bakom
udden, har vi missat dom? Plötsligt är de
rakt i lovart om oss! Vi har inte tappat en
enda meter och vi borde ha bättre vinkel
mot vinden, så vårt djärva drag känns helt
rätt! Vi kommer in mellan Grinda och
Viggsö som andra båt, helt fantastiskt!
Nu ska det tävlas!
Vi tar oss framåt med våra kombattanters porlande förskepp inom hörhåll, det
är Draken, Ester Williams och Adrenaline
som ligger närmast bakom oss, vi ser täta
dueller mellan dessa båtar, häftigt! Minst
ett par jagande stävar per båt hörs när de
plöjer genom vattnet! En fantastisk upplevelse!
Vi lyckas hålla vår position när vi run-
på 2 sekunder ...
dar upp efter sydöstra delen av Grinda på
väg upp mot Karklö. Nu är det tajt, de andra kommer närmare och närmare och har
sina ”nosar” precis bakom vår Hoppetossa.
Återigen så är det öar som räddar oss, vi
kommer ut ur ö-lä först bland de främre
båtarna och kan dra iväg och skapa lite
lucka bakåt, nice.
Hoppetossa sackar efter
I närheten av Örsholmen, söder om Karklö
blir vi passerade, först av Ester Williams
och strax därefter av Draken. Hoppetossa
klarar inte av att hålla de andra bakom
längre. När vi har passerat Karklöfaret,
mellan Karklö och Idholmen, närmar sig
också Adrenaline med god fart!
Glöm inte taktiken nu! Koncentration,
Segla på fart, leta vind, segla upp de andra
i lovart, om det går ... Fokus! Jodå, tävlingslusten finns där.
Vi gör många slag och båtarna byter
placering mellan varandra hela tiden! Det
blir en häftig kryssduell på väg upp mot
Oxholmen, väster om Svartsö.
En busvissling hörs, det är Jocke på
Adrenaline som kallar på vår uppmärksamhet, han kommer i full rulle för styrbords halsar med sin besättning, vi går för
babords. Hinner vi gå framför? Kanske.
Vi håller vår kurs så länge vi kan, kanske
tappar Adrenaline fart!?
Nix, vi klarar inte att gå framför, vi
måste falla bakom! En snabb fallning,
Agneta ropar, ”läskigt, jag vägrar att titta”
och så dyker hon ner på sittbrunnsdurken med armarna över huvudet! Vi möter
Adrenaline med någon meters marginal
och lovar upp precis bakom med full fart
och skotade segel, det är tight nu.Vi tar
oss upp mellan Oxholmen och Svartsö som
tredje båt, och börjar sträcka ut på väg mot
2010
den ELDRACET
gröna pricken
mellan Äpplarö och Edö
Skeppare
Båtnamn
Göran Gellerhed Bossanova
Gunnar Ekedahl Hoppetossa
Anders Andermo Ester Williams
Joacim Torkelson ADRENALINE
Niklas Bergelv
Habanero
Jan Törnqvist
Draken
Robert Gerling
Sense
Gunnar Svensson Gotcha
Per Jakobsson
Pelagea
Filip Svensson
J 24an
Jonas Davidson-Vitell
Märta
Båttyp
Efter en spännande tävling knep Hoppetossa segern i Eldracet.
Ö (Kannö) som är nästa rundning, sista biten mot Nässlingen.
”Hinner jag kissa nu?” frågar Agneta
som hittat upp från sittbrunnsdurken.
”Visst, passa på du svarar jag, här är
det sträckbog”!
Jädrans också, Adrenaline går bra, lite i
lovart om oss, hon kommer gå förbi om vi
inte ökar farten, screachern måste upp, nu!
”Agneta! kissa fortare, vi måste hissa
upp Screachern!”, ropar jag.
”Jag kissar så fort jag kan” svara hon,
och har fullt sjå med overallen!
Vi får i alla fall upp gennackern vilket ökar farten. Vi kommer inte närmare,
men håller i alla fall samma avstånd. Som
fjärde båt rundar vi den gröna pricken, efter Habanero, Draken och Adrenaline. Vi
Slutresultat
går för styrbords halsar
med tajt kryssko-
Soling
TBK
Corsair Dash 750 BlBK
DF 800
BlBK
Corsair Sprint 750LSS
Seaon 96
TBK
DF 920 Extreme BlBK
DF 800
BlBK
Catri 26
TBK
Allegro33
J-boat J/24
SSK
Corsair F27
KSSS
LYS Red LYS
1,14
1,37
1,47
1,54
1,71
1,65
1,48
1,48
1,07
1,11
1,57
1,14
1,302
1,397
1,463
1,625
1,568
1,406
1,406
1,07
1,11
1,492
0
0
0
Anm: Genomsnittlig vindstyrka < 7m/s, vindreduktion för flerskrovare 10%
15
Segelnr
122
4
SWE 147
SWE 73
SWE1
SWE 333M
SWE 184
SWE 10712
54
SWE207
M
U
U
M
M
M
U
U
M
M
M
tad screacher. Det blåser på rätt hyfsat och
Hoppetossa pendlar mellan sex- nio knop
på väg mot mållinjen!
Vi håller vår plats, med Ester Williams
precis bakom oss passerar vi mållinjen! Nu
tar vi ner seglen och går för motor till kajplats på Nässlingen, bastu och bira lockar!
Innan den gemensamma middagen är
det prisutdelning. Jan på Draken delar ut
pris till dagens vinnare. Niklas Bergelv på
Habanero som tog ”Line Honors” (snabbaste båt) får en flaska bubbel!
”Vinnare bland flerskrovsseglarna blir
Corsair Dash 750, med Gunnar Ekedahl
och Agneta Byers! GRATTIS! ”
Vi tackar alla för ett väl anordnat evenemang och ser fram emot nästa Eldrace!
Gunnar & Agneta på Hoppetossa,
2010-10-16
Corsair Dash
750
Start 1
Mål 1
11:00:00 13:58:40
11:00:00 13:37:56
11:00:00 13:39:30
11:00:00 13:35:53
11:00:00 13:26:31
11:00:00 13:33:45
11:00:00 14:00:52
11:00:00 14:06:00
11:00:00 DNS
11:00:00 DNS
11:00:00 DNS
Seglad 1
2:58:40
2:37:56
2:39:30
2:35:53
2:26:31
2:33:45
3:00:52
3:06:00
Korr 1 Plac 1
3:23:41
3:25:33
3:42:45
3:48:03
3:58:01
4:01:00
4:14:18
4:21:31
Snitt
5,04
5,70
5,64
5,77
6,14
5,85
4,98
4,84
Kappseglingssäsongen 2010
Kappseglingsresultat
Grattis, ni var bäst 2010!
Vi gratulerar Göran
Wallmark och Jonas
Seweling med sin
Corsair 31 1-D Jena till
segern i 2010 års SCTSmästerskap!
På andra plats kom Jonas
Davidson-Vitell med Märta
(Corsair 27) och på tredje
plats Gustaf Winqvist med
Gill (Dragonfly 28 Sport).
Sammanlagt 52 medlemsbåtar deltog i årets mästerskap, alltså lika många
som förra året. Femton seglingar samlade erforderliga
flerskrovs-startfält, inklusive
Watski 2Star, Bohusracet,
Ven Runt, Vinö Sail Race,
Tjörn Runt, Saltholm
Runt, samt nio regattor i
Stockholms skärgård.
Vi hoppas på en ny härlig
och spännande säsong 2011!
Kappseglings
kommittén
Jonas Seweling och Göran Wallmark tog hem SCTS-mästerskapet 2010.
En tabell med resultat från SCTS-mästerskapen finns på sidan 23, längst bak i tidningen.
Resultatet finns också på SCTS hemsda, www.multihulls.org.
Kallelse till SCTS Årsmöte 2011
Dagordning för årsmötet
1. Mötets öppnande
2. Val av ordförande och sekreterare för mötet
3. Val av 2 justeringsmän, tillika rösträknare
4. Frågan om mötets behöriga utlysande
5. Fastställande av dagordningen
och anmälan av övriga frågor
6. Redovisning av verksamhetsberättelse
7. Redovisning av ekonomisk berättelse
8. Revisorernas berättelse
9. Frågan om styrelsens ansvarsfrihet för det
gångna året
10. Val av styrelsemedlemmar och funktionärer
11. Val av revisor
12. Val av valberedning
13. Fastställande av årsavgift 2012
14. Övriga frågor
15. Mötets avslutande
Härmed kallas alla nya och gamla medlemmar till
SCTS ordinarie Årsmöte.
Kom och gör din röst hörd!
Tid: Lördagen den 19/3, klockan 13.00
Plats: Beckholmens Dockförenings lokaler på
Beckholmen i Stockholm.
Vägbeskrivning
Kommunalt med spårvagnen från Sergels torg till
Skansen. Gå genom parken ner mot Beckholmen
och Nya Djurgårdsvarvet (NDV). Gå över bron mellan
Djurgården och Beckholmen rakt fram till grinden.
OBS! Det finns också en grind till höger MEN vi
använder grinden rakt fram.
Med bil till Djurgården, kör ner till höger strax
innan stora ingången till Skansen. Leta parkering runt
Skansen.
Vakt ur SCTS släpper in besökande till årsmötet
mellan 12.45 och 13.00. Kommer Ni före eller senare
ring Mats 070-581 07 68 eller Glenn 070-722 52 11.
Alla önskas hjärtligt välkomna!
Styrelsen
16
Det blev kärlek vid första ögonkastet. I somras seglade Johan & Anette Björklund hem sin nya trimaran, en
Dragonfly 920. Det blev en bitvis fartfylld, bitvis lugn segling runt svenska kusten.
Runt kusten på ”stödhjul”
Veckan innan Gotland runt-starten
fick vi tips om att de fanns en
trimaran till salu på västkusten/
Orust. Veckan innan start far jag
& Anette nere och tittade på en
Trimaran en Dragonfly 920 – våran
drömbåt! Vi bestämde oss på plats,
den ska vi ha.
Efter Gotland runt så säljer vi vår
fantastiskt fina X332 på mindre en
vecka. Vi ringde trimmis-säljaren och
frågade om vi kunde hämta båten om två
dagar och enades om att hämta båten i
Steungsund. Vi hyrde en bil, fyllde den
med alla tänkbara saker för tre veckors
segling, nu skulle vi segla hem, runt hela
kusten i vår nya trimaran.
Efter två dagar i Stenungsund med lite
pyssel och stuvande samt installation av
GPS med mera så bar det av till Marstrand.
Fantastiskt att få angöra Marstrand i egen
båt, klart vi firade på krogen med en bit
god mat.
Dagen efter sticker vi från Marstrand
till Träslövsläge, en liten fiskehamn vi fått
tips om söder om Varberg, en besöksvärd
och jättefin hamn och trevligt bemötande.
Stångar sig ut från hamnen
Dagen efter har vindarna vridit till väst och
ökat till ca 8-10 m/s. Det är pålandsvind
och vågorna går höga in mellan käftarna
på yttre piren. Vi ser en Hallberg Rassy 40
fot stånga sig ut genom piren. Vågornas
sjöskum slår ut och upp i luften metervis
från stäven varje gång hon faller ner i nästa
vågdal. Både Anette och jag undrar nästan
samtidigt, kommer vi verkligen ut ur hamnen och vågar vi sticka ut med en trimmis
med lilla ”peden”, utombordaren i aktern,
i denna vind.
Klart vi ska i väg vi har lång väg hem,
dryga 600 sjömil. Vi sticker ut vid 11-snåret med hela hamnen som åskådare.
Järnet på ”peden”, ut med focken så kör
vi fram bakom våglät av de yttre pirarna
och ut mellan käftarna. Vågorna har blivit
höga och långa så båten seglar på focken
17
går lugnt över vågorna och ”peden”, snurran, tuffar på och är i vattnet nästan hela
tiden, vi gör god fart.
Vi sätter storseglet och båten rusar
i väg i de ganska höga vågorna och massor med nya ljud uppstår. Det tar några
timmar innan jag blivit bekväm med ljuden och kan koppla av. Vi seglar ner till
Helsingborg håller en snittfart på cirka 10
knop. I början är det lite pirrigt när båten
vill plana och farterna är runt 15 knop i
den höga sjön men det är som om hon vill
ligga på vågtopparna. En härlig känsla
att se Kullens fyr sakta torna upp sig vid
horisonten och sedan passeras och någon
timme senare var vi i Helsingborg. Vi var
så glada att båten gått så bra i havssjön.
Hon känns trygg och snabb.
Morgonen efter lämnar vi Helsingborg
tidigt i grådaskigt väder och tog kaffet och
macka på vägen. Något överraskade blev
vi av en liten åskcell med ganska mycket
pulver (vind) strax efter vi satt segel och
Texten fortsätter på nästa uppslag
Träslövs läge, Kullens fyr och Öresundsbron, tre bilder från färden runt svenska kusten.
båten liksom skuttar i väg och Anette styr
oss emellan färjorna och lastfartygen.
Jag håller på att trimma seglen och tittar bakåt och ser Anette med ostmacka i
munnen, båda händerna på rorkulten och
osten på mackan fladdrar mellan mackan
och nästippen på Anette, jag kollar loggen och dryga 15 knop. Skaplig fikafart.
Kaffekoppen står lugnt och fint kvar på
britsen, båten går upprätt, inte en droppe är
spillt, gissa varför man seglar trimmis …
Skånsk minisemester
Vi angör Falsterbo/Skanör och stannar
några dagar och hyr cyklar och badar på
de fina stränderna och i det härliga vädret.
Vi letar sjökort som täcker Bornholm
- Hanöbukten och får låna ett sjökort av
en fantastiskt trevlig båtgranne som vi lär
känna i hamnen. Båtägaren är också hemmahörande i Stockholm med gemensam
bekant. Vi går Falsterbokanalen lämnar
nu västkustsidan och kommer ut på ostkustsidan. Nu en kryss i cirka 8 m/s, vi
vet inte helt hur en trimaran klarar kryssen i havssjö. Vattnet på denna sida var
väldigt buckligt. Så vi bestämmer oss att
lägga upp ”milstolpar” – att vid varje stort
hamninlopp ta nytt beslut om vi skulle fortsätta, målet är Ystad. Några kölisar gör oss
sällskap i början. Ganska snabbt lämnar
vi dem bakom oss, vi har samma höjd
men går så mycket fortare, snitt kryssfart
på cirka 8 knop, ibland lite snabbare. Vi
bestämmer oss för att gå nära land för att
få lite mer våglä samt invänta ett vindvrid
som utlovats kring lunch. Vi plockar hamn
efter hamn och i höjd med Ystad känns det
så bra att vi har satt målet på Simrishamn
för att besöka bekanta.
Vid Ale stenar före Sandhammaren är
det mycket stark motström, så vi ligger
nära land. De kommer en tysk 40-fotare
på en bog från havet med fina svarta segel. Självklart blir det tävling och vi båda
ligger och slår utefter land för att slippa
motströmmen. De jobbar verkligen på att
hålla oss bakom, efter två timmars segling
18
så vinkar han resignerat när vi kört i kapp
och ifrån. Vem säger att flerskrov inte kan
kryssa..!?
Söder om Simrishamn finns en liten fin
fiskehamn som heter Brantevik. Vi blev
kvar i fem dagar, inblåsta av kulingvind
från nordost. De betydde tyvärr att vi inte
hann till Bornholm.
När vi lämnar Simrishamn/Brantevik
så känns det som vi nästan är hemma. Vi
angör Utklippan vilket är en fantastisk liten
hamn mitt i plurret och väl värd ett besök.
Några dagar senare går vi in i skärgården
vid Västervik och för första gången sedan
vi köpt båten angör vi skärgården och en
naturhamn. Vi blev varmt välkomnade av
”osten”, Malin och Oskar som värmt upp
berget, vattnet och hade grillen i gång.
I Arkösund hämtar vi min dotter och
hennes pojkvän som seglar med oss hem,
de ville så klart uppleva det fina vädret
och farterna en trimaran kan erbjuda. Nu
hällregnade det i två dagar och var stiltje i
lika många dagar, men solen kom och far-
Matt Hodgson berättade om hur det var att slå världsrekordet på en sjömil
ombord på l’Hydroptère. Foto: Lennart Pukitis
Världens snabbaste
seglare berättade
terna också. Vi landar så småningom i vår
klubbhamn på Ingmarsö badar och kopplar
av och dagen efter seglar vi hem och ganska precis tre veckor efter avfärden från
Stenungsund angör vi vår hemmahamn i
Åkersberga.
Äntligen hemma med vår drömbåt och
vi summerar årets semester. Ett Gotland
runt med skaplig placering. En ny trimmis och segling runt kusten med massor av
upplevelser och med trevliga bekantskaper i hamnarna och massor med distanser
seglade.
Båten gillar havet
Vi, jag och Anette, har nu fått hem vår
trimmis S/Y Inga Grund, vi vet att båten
gillar havet, skärgården och oss. Det ska
bli kul att få lära känna och segla henne
mer de kommande åren.
Med vågiga seglarvinkningar
Johan & Anette Björklund
s/y IngaGrund
Dragonfly 920 SWE 64
Matt Hodgson var med på den
franska bärplanstrimaranen
l’Hydroptère 2009 när hon blev
snabbast över 500 meter – då
seglade han i 51,36 knop. Samma
år satte de världsrekord på en
sjömil, då seglade de i snitt 50,17
knop. I höstas berättade han
om sina upplevelser på SCTS
höstmöte.
Själva världsrekordseglingarna beskrev
han som: ”Probably as the first time you
take a snus” – en enorm känsla alltså.
–The whole thing makes me speachless,
fortsatte han.
Men så var det inte riktigt, för han
berättade mycket och medryckande om
l’Hydroptère, som han beskrev som en
”hybrid mellan båt och flygplan”.
En lyckosam slump
Matt Hodgson själv är en ung australiensare som åkte till Frankrike för att arbeta
där. Av en slump kom han i kontakt med
besättningen på l’Hydroptère i en hamn där
han råkade befinna sig och ganska snabbt
fick han en roll ombord, tillsammans med
några av världens bästa seglare. Detta trots
att han själv inte var särskilt erfaren.
– I was the child onboard, konstaterade
han med ett skratt.
19
Efter världsrekordet väntar nästa utmaning på teamet bakom l’Hydroptère: Att
bli snabbast över oceanerna. Man är också
i full färd med att bygga en ny båt. Och
Matt Hodgson hoppas kunna vara med och
flyga över havet.
I väntan på detta har han bland annat arbetat under vintern på Gransegel i
Stockholm.
Jürgen Sass om energisnåla båtar
Matt Hodgson var inte den enda fördragshållaren på höstmötet. Den svenske båtkonstruktören Jürgen Sass höll ett mycket
uppskattat föredrag om sitt arbete med att
rita energisnåla båtar, där han har experimenterat med flerskrovsbåtar. Det var ett
ämne som i sin tur hade en nära koppling
till de nya effektiva och lätta litiumbatterier som en annan av föredragshållarna,
Anders Jangö, berättade om.
Dessutom fick Göran Wallmark och
Jonas Seweling, SCTS-mästare 2010, ta
emot det ärofyllda vandringspriset (mer
om detta på sidan 16 och längst bak i tidningen).
Mötet hölls i Blynäsvikens Båtklubbs
lokal i Vaxholm. Ett trettiotal medlemmar
var med och lyssnade samma helg som
höstmässan hölls i Älvsjö.
Eva Furhoff
På läger med Handicat
”Seglingsläger igen. Detta blir mitt sjunde i rad utan
avbrott. Jag blir detta år utvald att försöka föra lite
loggbok över vart vi åker och vad som händer. Varje
år ser man fram emot att få umgås som ett gäng och
uppleva saker som man i vanliga fall inte utsätts för.
Det bryter vardagen och man glömmer alla andra
problem”, skriver Conny Tedborn. Här är hans rapport
från veckolägret 2010.
Detta år blev det lite problem med sena mycket. Här skulle vi ta med oss hela ön
avhopp på resan vilket innebär att vi blir för att flytta på oss. En skön sömn och
allt mer nödvändiga och man har svårt att jag vaknade tidigt. Tittar ut på vattnet och
gå undan för en egen stund… typ ”lilla känner mig lycklig.
Efter en givande diskussion som vi
vilan”.
Vi som kom iväg efter flera försök att alltid hamnar i runt frukostbordet skojas
ersätta de tomma platserna var Kapten och skrattas det friskt. Det känns skönt att
Olle ”Drutten” Hansen, Janne Svensson, vi känner varandra så bra sen tidigare segBritt-Marie Rydh Berner och jag Conny lingar och matchar varandra. Vi tar loss
tamparna och drar upp anTedborn.
karet. Under tvättningen
Vi träffades på torsda- ”Vi tuffar ut
av ankaret så tappar jag
gen för att planera mat- mot Ålands hav
mina glasögon. Suck …
sedel för veckan och på
nä dom flöt inte! Nu blir
fredagen handlade jag och siktar mot
det lite jobbigare under
och Britt-Marie på Willys, Mariehamn. Oj,
resan. Fler synskadade
smidigt med såna där
förutom Janne, helblind,
scanners man kan packa vad det fläktar!
och Britt-Marie med starkt
ner direkt i påsar och få Kanske skulle vi
nedsatt syn.
allt sorterat efter kallt torrt
Vi tuffar ut mot Ålands
frukt och ja ni hajar 2,5 ha revat?”
hav och siktar emot Marietimmar tog det.
När vi kommer till kassorna så blir det hamn. Oj, vad det fläktar! Kanske skulle
så kallad stickprovskontroll. Det innebär att vi revat? Men vi dundrar på och står på
man packar upp allt igen och får en expedit helspänn. Oj, vad det gungar! Vi tar ner
som scannar alla varor och man packar ner seglen en stund innan hamn för att ha lite
igen. Suck – vi hade två vagnar fulla. Det spelrum. Runt oss kommer och går Viblev 168 artiklar och allt stämde på öret. king och andra färjor. Vi får ner seglet!
Nu blir det dags att hitta plats vid
Han såg lite förvånad ut men gav oss två
någon av bryggorna. Det blåser rakt in i
påsar maltesers som plåster på såren.
Nåväl, lördagen kom och Olle kom hamnen och vi vill gärna ligga bredsida.
med Janne i bilen för att hämta maten och Vi gör ett första försök på en plats men
mig från Solna. Framme i Svinninge bör- avbryter då vinden tar i lite extra. Olle
jar utforsling av matvaror, egen packning undviker enkelt att ramma en tysk segelbåt. Vi vänder ut igen för nästa försök.
och diverse utrustning.
Då kommer tysken och tar emot linan
på bryggan. Men han förstår inte riktigt
Fixar badstegsluckan
Anders Andermo dyker upp, ett glatt åter- att vi ville ligga bredsida, vilket gör att
seende för mig, då han varit med på en Olle inte kan manövrera in aktern och jag
resa för några år sen. Han ska skruva fast tappar linan. Försöker få upp den på bånågra handtag i badstegsluckan och be- ten men missar vilket gör att den går in
hövde en hand till, det fixas och vi dricker i propellern på styrbords sida vilket gör
kaffe, nu har även Britt-Marie kommit. att motorn stannar. Nåväl vi ligger med en
Hon tar den stora uppgiften att stuva in lina fast så vi väljer att ligga med nosen
mot istället. Vi sätter upp ett fint arrangalla matvaror.
Vi vinkar hej då till Anders, rensar emang med spring och allt vad det heter.
In och betala och kolla faciliteterna.
kyckling till lunchbaguetter och styr kosan norrut det blåser friskt och vi kommer Väl ute på båten igen försöker dom att
ända till Fejan. Vi hittar några vikar som liva upp mig, som har det tungt med alla
ser bra ut på sjökortet men det är grunt misstag jag gjort.
Nåväl, vi bestämmer oss för lösningen
och stenigt och blåser rakt i. Kändes inte
tryggt! Vi väljer att gå tvärs över där vi ser med jollen mellan skroven förankrad i
att andra båtar ligger. Hittar en bergvägg bryggan. Med en båtshake i högsta hugg
vi kan parkera emot. Jag sprang som en kastar jag mig ner, kommer på att jag inggasell upp och förankrade i några granar. en flytväst har. Kommer i höjd med proKändes som ett skönt val då det blåste så pellern. Med några få försök så släpper
20
linan. Jjiiiipie – det känns skönt! Passar
på att smörja roderskenan och känner mig
lite bättre till mods.
Vi vaknar några gånger under natten
och kollar förtöjningen, då det gungar en
hel del. Framför allt när de stora färjorna
kommer in. Vi ligger dock säkert och det
är stiltje när vi vaknar. Det var bra att BM
la fendrar mellan bryggan och förarna då
det annars skulle skavt mot kajen med
gnissel och skador som följd. Vi käkar
frukost och tankar. Allt blir så mycket
enklare när det inte blåser så jävligt.
Dagens etapp blir att ta oss mer norrut till en hamn Anders tipsade oss om –
”Käringhamn”. Vi ringer i förväg och ber
dom om att försöka fixa en långsidesplats
åt oss. Vi ringer tillbaka lite senare för att
kolla om han lyckats. Han säger att det är
bara att köra upp till cementbryggan utanför ”Bodegan”.
Ingen vind – och regn...
I dag gick det inte lika fort, runt 2,5 knop.
”Tråkig” segling, inte så många andra båtar och inga vågor eller stränder att titta
på. Då kommer regnet – suck – jag har
fortfarande kortbyxor på mig. Min fina
jacka håller mig torr inombords. Ganska
blöta glider vi in i den fina naturhamnen, en liten blind tarm. En glad dansk
vinkar febrilt att här är det. Vi sicksackar
oss fram mellan stenar och lägger till. In
i bodegan efter den vanliga traditionella
bryggsången. Vi sätter oss och tar en öl
inne i den varma bodegan – väldigt gemytligt.
Ner i båten och middagsförhandling.
Det blir Bittans currykyckling. Ååå, va
god efter dagens lunch som bestod av
kokta ägg och burk makrill. Alla är lite
trötta och vi kryper ner och mojsar under
täcket. Det tar inte lång stund innan det är
tyst i båten – snarkningarna räknas inte.
Vaknar upp, tittar ut, det är grått men
Texten fortsätter på nästa uppslag
Handicat
Stiftelsen Handicat är en ideell
stiftelse. Handicat bedriver seglingsverksamhet för personer med
funktionsnedsättning (rörelse-, syn-,
hörsel- eller utvecklingsstörning).
Här kan du läsa mer om Handicat:
http://handicat.se/
Handicat är en TRT 1200 som är ombyggd för att passa funktionshindrade. Ombord på denna båt tillbringade de
fyra deltagarna i lägret en vecka i somras. De seglade från Stockholm till Åland och tillbaka igen.
21
lugnt. I dag ska vi sikta på att komma tillbaka till Sverige. Hoppas det inte regnar.
Undrar om mina skor är torra. Styrbords
sidas besättning har gjort ett bra jobb med
alla blöta grejor. Såg ut som en tvättstuga
men allt var torrt. Vi vandrar försiktigt
och vingligt upp mot duschen. Myyysigt
med gottluktande besättning. Olle och
BM tar en promenad för att kolla hur det
ser ut med tjockan och för att få sträcka
på benen lite.
När dom återkommer så får vi beslutet. Vi testar att åka över till Sverige igen.
Lite dimmigt men det verkar klarna. Vi
vinkar hej då till den trevliga gästhamnen.
Tuffar ut och sätter segel. Lugnt och fint
tuffar vi nu ut på Ålands hav. Halvvind
var inte otippat. Men det blir tjockare och
tjockare. Nu blir det spännande igen. Efter ett tag ser vi ingenting cirka 25 meter
från båten. När vi gick ut från Åland nära
Eckerö hamn såg vi ingen Ålandsfärja.
Detta borde betyda att vi skulle möta
den under vår färd mot hemlandet. Vi ser
inget, plottern i båten markerar ut en grön
boj på svenska sidan som vi ska kunna
gå rakt på utan att klättra upp på någon
kobbe. Efter ett tag så hör vi några mistlurar. En riktigt stark från en större båt och
en lite mer avlägsen på väg tvärs avgör
vi. Vi använder vår mistlur för att visa vår
närvaro på sjön med jämna mellanrum. Vi
ser aldrig den stora båten. Troligen färjan.
Vi hör bogsvallet och mistluren från den.
Efter någon timme i spännande
”mjölk” så dyker den gröna bojen upp mitt
framför oss – kändes skönt. Vi ställer om
kursen och siktar mot Grisslehamn där vi
ringt och kollat om vi kunde komma och
ligga bredsida. Opps – där dök helt plötsligt den stora piren upp bredvid oss och vi
tuffar in i hamnen. Vi lägger oss längst in
vid gästhamnen. Förankrar och tar en promenad 15 meter till några marknadsstånd.
Jag köper mig några fina brallor.
Tillbaka vid båten förbereder vi dagens middag – det ska bli grillat.
När grillen är monterad och startad så
grillas det karré, majs, champinjoner med
Olle Hansen, skeppare ombord.
Mot slutet av seglingen mönstrade även Malin, 12 år, på Handicat.
baconost i, paprikabitar, lök och ett foliepaket med chili, paprika, vitlök och lök.
Det mumsas i kajutan. Vi får många som
går förbi och beundrar vår båt då färjorna
kommer in.
Vi seglar neråt, söderut, i halvvind och
stannar lite senare till vid Olles föräldrars
lantställe för att hälsa lite. Där i närheten
går vi upp i en vik vi legat i nästan varje
segling vi gjort. Mysigt väder! Vi sitter
ute och käkar middagen i dag.
Malin, 12 år, kommer med ombord
På morgonen börjar vi planera på hur vi
eventuellt ska kunna hämta min dotter Malin 12 år. Vi går till Svinninge, vår hemmahamn. Där blir det enkelt att fånga upp
Malin. Vi hinner precis lägga till och fylla
på vatten när Jeanette och Elin kommer med
Malin som stolt tar på sig flytvästen.
Malin tar rodret och vi seglar halvvind, vi siktar på Albanos gästhamn även
den en given vinnare vid varje segling. Vi
lägger till där och ringer till Anders, som
ligger tvärs över. Han kommer till oss och
smakar lite på vår mat. Han hade redan
käkat – men smaka måste man. Vi snackar
och skojar. Sent blir det, men kul med nytt
folk att snacka med.
Vaknar, snackar med Albanofolk, äter
frukost och diskuterar dagens rutt. Vi
bestämmer oss för att testa Svinninges
klubbholme. Vi sätter segel. Trot eller ej
– men det blir inte halvvind hela dagen,
utan nu får vi kryssa lite. Malin strålar
när hon får något riktigt att göra. Här ska
det dras och släppas tampar. Solen skiner
och det är mysigt. Äntligen lite varmt och
skönt och man njuter.
Mycket fina båtar är det ute och rör på
sig, även ett stort segelskepp.
Vi kommer fram och hittar en liten
22
flytbrygga i början av gästhamnen. Vi
väljer den så vi slipper krångla med att
röra oss inne i hamnen där dom tyckte att
vi skulle kunna lägga till. Malin går iväg
med Janne för att rekognosera land. Efter en kort stund så kommer dom tillbaka:
Ajajaj, en broms eller geting har ”stuckit
eller bitit” Malin. Tappert visar hon upp
de svullna områdena. De behandlas med
sprit för att lugna ner sig. I och för sig
whisky – men det funkar.
Jag monterar nu upp myggnätet. Ett
sånt som man släpper över en parasoll. Det
ska bli kräftskiva på båten. Det låter inifrån
hamnen och där verkar dom ha fest, grillat
luktar det. Men vi mumsar på kräftor och
sjunger några snapsvisor som sig bör. Det
är ju sista natten så det blir ännu senare. Vi
diskuterar hur det varit och vad som skulle
kunnas ändras på och så.
På morgonen lägger vi ut från bryggan och käkar frukosten på väg mot Svinninge. Det kanske ska bli regn igen. På
Trälhavet hamnar vi i en svärm av snabba
båtar (Roslagsloppet). Det börjar med
jetskies och blir bara större och större –
spännande. En del av dom båtar som ligger för att kolla tävlingen bryter koncentrationen för att ta foton på oss.
Framme i hamn så packar vi, städar ur
båten och vinkar av Janne som åker med
en taxi hem till Färjelanda. Olle skjutsar
oss andra till porten. Hemma så kastar jag
mig ner i ett efterlängtat badkar. Konstigt
det gungar inte och är varmt och mysigt i
skummet. Ännu en riktigt givande seglats.
Jag vill på detta sätt tacka för den
enorma upplevelsen ni givit mig denna
vecka. Det är helt otroligt mysigt gäng ni
är – Olle, Britt-Marie, Janne och Malin.
Så här kommer mitt tack. Walk it off!
”Internt skämt”.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
10
12
13
14
14
14
14
18
19
19
21
22
23
24
24
26
26
26
29
30
30
32
32
34
34
34
37
37
37
40
41
41
43
43
45
46
46
48
48
48
51
51
Placering
Båttyp
Corsair 31 1-D
Corsair F-27
Dragonfly 28 Sport
Corsair 36
Dragonfly 920 R
Dragonfly 920 R
Seaon 96 CRB
Corsair F-27
Dragonfly 800
Dragonfly 26
Corsair Dash 750
Seaon 96
Corsair Sprint 750
Dragonfly 800 Racing
Corsair Sprint 750
Corsair Sprint 750
Corsair Sprint 750
Corsair 28 RS
Gepard XL
Corsair 28R
TRT 1200 GT
Dragonfly 800
Seaon 96
SeaCart 30
Dragonfly 25
Maram
Dragonfly 920 Extreme
Dragonfly 920 Extreme
Pinta
Gepard
Dragonfly 920
Dragonfly 35 Ultimate
Corsair Dash 750
Dragonfly 800 SW
Dragonfly 26
Dragonfly 26
Dragonfly 25
Corsair Sprint 750
Dragonfly 26
Corsair Sprint 750
Pinta
Dragonfly 920 Extreme
Dragonfly 920 Extreme
Dragonfly 26
Dragonfly 800
SeaCart 30
Multi 23
Weta
BS-25
Dragonfly 28
HP 1050
Catri 26
Segelnummer
15
207
4
7
16
40 M
4
384 M
147
139
4
1
54
183 M
93
58
73
241
11 M
189
1200 M
148
3
4
21
9
144
333 M
19 M
2
64
35
22
184
98
109
101
74
150
90
111 M
162
140
138 M
214
5
12
247
137
14
1
10712
Båtnamn
Jena
Märta
Gill
Falcon Crest
Thura
Flyt
Aranéa
Gina
Ester Williams
Guldfisken
Hoppetossa
Habanero
Triquetrum
Gunpowder II
Katyusha
Maran
Adrenaline
Spigg
Acinonyx
Corisco
Handicat
Hägring
Hummingbird
True Look
Alexandra
Maram Ess
Lieb-Elle
Draken
Gäck
Lilltrim
Inga Grund
Vitaya
Sense
Tripp
Sus
Silver
Breda Beda
Yokuzuna
Veloz
Tarantel 2
Tuna
Gråan
Vitt & Brett
Caballito del Diablo
Visit YSB
Wicked
Tre båtar i en
Huai Huai
Frantic
Gotcha
Rorsman
Wallmark/Seweling
Jonas Davidson-Vitell
Gustaf Winqvist
Jörgen Lannerstedt
Mats Johansson
Magnus Johansson
Jan-Erik Palmquist
Gustaf Dillner
Anders Andermo
Christer Canow
Gunnar Ekedahl
Niklas Bergelv
Tomas Ericson
Christer Rygaard
Ulrich Lindberg
Christel Nyqvist
Joacim Torkelsson
Fredrik Monfrino
Gabriel von Euler
Örjan Frid
Olle Hansen
Björn Hägerman
Johan Grim
Henrik Dillman
David Andersson
Karl-Bertil Wirenstål
Rolf Karlsson
Jan Törnqvist
Björn Runhall
Nils Gawell
Johan Björklund
Kaj Lith
Sven Rygaard
Robert Gerling
Gunnar Hansson
Stefan Eliasson
Fredrik Edgren
Peter Westerdahl
Johan Hedborg
Per Kürcman
Kristoffer Eklund
Gunnar Byröd
Fredrik Karlsson
Greger Nilsson
Jonny Vesterberg
Nyman Daniel
Niklas Sjölin
Bengt/Niklas Waller
Björn Sagerman
Anders Roth
Håkan Pettersson
Gunnar Svensson
23
3
2
4
9
5
1
4
8
13
18
17
11
6
3
7
2
19
12
5
10
7
8
6
15
21
20
14
2
1
6
4
7
10
5
9
8
1
2
1
1
9
1
6
1
1
10
12
11
15
16
14
8
7
13
5
4
2
2
6
8
9
11
10
12
13
14
16
3
1
2
10
8
4
7
9
6
5
2
6
1
11
17
14
10
5
15
13
4
20
22
19
8
9
3
26
12
16
18
7
25
24
21
23
2
3
6
1
2
5
9
7
4
8
11
10
1
2
3
5
7
4
6
92
67
63
54
39
38
35
34
33
32
32
30
28
23
23
23
23
22
21
21
20
19
18
17
17
16
16
16
15
13
13
12
12
11
11
11
9
9
9
8
6
6
5
5
4
3
3
2
2
2
1
1
LR GV OR W2 A2 BOR VR TR IR SR GP UPS KR ER Tot
Resultat SCTS-mästerskapen 2010
Årets tävlingar, med förkortningar inom parentes: Lidingö Runt (LR), Gullviverallyt (GV), Ornö Runt (OR),Watski
2Star (W2), Archipelago Twostar (A2), Bohusracet (BOR), Ven Runt (VR), , Tjörn Runt (TR), TBK Kräftkör/Ingmarsö
race (IR), Saltholm Runt (SR), GranPrix (GP), Utpirsseglingen (UPS), Kålö Höstkappsegling (KR), Eldracet (ER).
Resultatet finns också på SCTS hemsida, www.multihulls.org
Föreningsbrev B
Avsändare:
Tomas Eriksson
John Lundbergs väg 1
810 64 Karlsholmsbruk
Återsändes till
avsändaren
vid definitiv
avflyttning!