Sykepleievitenskap . Omvårdnadsforskning . Nursing Science Handledningsstrategier i omvårdnad En kartläggande studie av handledningsmodeller och analys av handledarparadigm Per Enarsson, Magister i vårdvetenskap Per-Olof Sandman, Universitetslektor, Docent STRATEGIES OF CLINICAL NURSING SUPERVISION. A study of supervision models and analyses of clinical supervisors paradigms ABSTRACT The study aimed a) to describe existing models in clinical nursing supervision in Sweden and b) to obtain a deeper understanding of the paradigms governing different supervision models. All University Colleges of Nursing and Health Sciences in Sweden were mailed a questionnaire concerning different aspects of clinical nursing supervision. Of the one third (n=13) of the Colleges who had some kind of educational program in nursing supervision, five different models of supervision were identified. The Colleges educational programs in nursing supervision were used as a base to select at random four clinical nursing supervisors, who then were interviewed. The interviews were analysed using a paradigm interpreting method resulting in a chart of the paradigm components held by the clinical nursing supervisors. The results showed that although the supervision programmes of the 13 colleges were of different direction, length and content, there were some pervading components in all programmes. The Colleges showed poor knowledge about each others programs. Analysis of the interviews with the clinical nursing supervisors showed they had difficulties in articulating the theoretical frame of their supervision, whereas the practical aspects were easier to express. The rituals around the supervision sessions seemed more important than the theoretical frame. Another interpretation were that the supervisors personal paradigm also influenced the way the supervision was carried out. Bakgrund Handledning Handledning som begrepp är sammansatt av orden hand – ta hand om något, hjälpa någon men är också besläktat med lida, utstå något (1) och leda – från föra, vara främst (2). Handledning kan äga rum utifrån många teorier och modeller och kan aldrig vara en förutbestämd ritual eller process (3). Handledningsgruppens sammansättning är alltid unik utifrån deltagarna vid det tillfället. Det kan finnas flera syften med handledning, att öka sin professionella kompetens (1, 3), att få kontinuerlig feedback på arbetet (4) och att utvecklas som människa. Det är vanligt att man i Sverige skiljer på processrelaterad och målrelaterad handledning. I den förra blir processen mellan handledare och elev det centrala (5). I den senare syftar handledningen till att den handledde ska utveckla färdigheter i yrket, exempelvis bli god terapeut. Man brukar också skilja på patient/klient orienterad handledning kontra behandlar/ vårdar orienterad handledning (3). Enligt Severinsson & Lindström (6) skiljer många andra länder inte på processrelaterad och målrelaterad handledning, utan begreppet handledning används synonymt. Man skiljer normalt på handledning och konsultation. Medan handledning ges av en mera erfaren person från den egna professionen, som har samma eller liknande yrkesparadigm (7) så ges konsultation av en person med annat yrkesparadigm. Omvårdnadshandledning Flera författare på området menar att omvårdnadshandledning tar sin utgångspunkt i en humanistisk människosyn där humanismen bygger på en helhetsförståelse av människan och KEY WORDS: förutsätter att hon handlar ansvaclinical supervision, nursing rigt gentemot sig själv och andra supervision, paradigms (8, 9). Omvårdnadshandledning kan beroende på hur den definieras sägas vara en mycket gammal företeelse eller något som utvecklats de sista 20 åren. Det förra i form av handledning till elever och mindre erfaren omvårdnadspersonal. Det senare som en följd av omvårdnadsvetenskapliga paradigmets klarifiering och önskan från omvårdnadspersonalen om fördjupad kunskap och reflexion inom omvårdnadsvetenskapens territorium (8, 10). Omvårdnadshandledning syftar till att förbättra omvårdnaden till patienten. Metodmässigt har omvårdnadshandledning lånat från närliggande discipliner som de psykosociala och psykodynamiska fälten (11) och använder sig av samma tekniker vid handledningens genomförande. Det finns mycket litteratur som rör handledning inom humaniora (4, 12). När det gäller handledning i omvårdnad (eng. nursing supervision) blir publicerat material genast mindre. Butterworth & Faugier (13) menar att omvårdnadshandledning kan användas inom alla områden där sjuksköterskor är verksamma. Palmer, Burns & Bulmen (14) tar ur olika infallsvinklar upp vägar att utvecklas till den reflekterande, professionella omvårdaren. De har lagt sin tyngd på inlärning och reflexion och menar att detta är ett sätt att brygga över klyftan teori – praktik. Såväl Palmer et al (14) som Butterworth & Faugier (13) menar att omvårdnadshandledning är på stark frammarsch i den anglosaxiska världen och kommer att bli mycket betydelsefullt för utvecklingen av den professionella omvårdnaden. Inom norden intar Norge en särställning vad det gäller utvecklande av omvårdnads-handledning. NSF (Norsk Sykepleieforbund) tog redan 1988 ställning för «faglig veiledning i sykepleietjänst». och sätter även upp kriterier för att bli godkänd som omvårdnadshandledare (15). Paradigmets implikationer för omvårdnad Ontologi kommer från grekiskans on som betyder varande enligt Eriksson (16). Hon benämner ontologi som läran om tillvarons beskaffenhet, läran om tillvarons grundelement. Varje vetenskap har en ontologi. Ontologin inom vårdvetenskapen menar Eriksson (16) är grunden eller utgångsantaganden som bilden av människan, livet, döden, lidande, hälsa, vårdande och världen samt egen position och hållning inför detta. Den enskilde människans världsbild är också hennes ontologi (jämför Barbosa daSilva & Andersson, 17). Paradigmet menar Dahlberg (18) utgör ett mönster av antaganden och grundläggande frågor, så kallade grundvalsfrågor vilka inte kan lösas med metoder eller tekniker utan måste reflekteras över till ställningstagande. Då det inte finns något utomparadigmatiskt kriterium är det paradigmet som förser forskaren eller paradigmbäraren med världsbilden. Världsbilden styr vad man är beredd att tro på (18). Törnebohm (19, 20) tillskriver alla verksamhetsfält paradigm och ställer upp paradigm för varje yrke. Såväl Törnebohm som Lindström (7) menar att en person kan vara i flera paradigm samtidigt, så som livsparadigm, yrkesparadigm och eventuellt forskarparadigm. Exempelvis menar Lindström (7) att livsparadigmet och yrkesparadigmet korresponderar och berikar varandra. Intresset i föreliggande arbete är riktat mot yrkesparadigmet och eventuellt handledarparadigm. Yrkesparadigmet förändras under personens hela yrkeskarriär allt eftersom nya erfarenheter tillkommer. Då paradigm artikuleras och blir föremål för kritisk granskning uppstår ett antal temata. Dessa temata kan hänföras till någon eller några av de faktorer som ingår i paradigmet. De temata som rör världsbildsfrågor PER ENARSSON, PER-OLOF SANDMAN Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015 15 Sykepleievitenskap . Omvårdnadsforskning . Nursing Science benämner Törnebohm (21) ontologiska temata. Andra temata av intresse är paradigmbärarens vetenskapssyn, skolbildningar och traditioner inom eget yrkesområde, syn på egna yrkesområdets framtid, etiska aspekter och estetiska kvaliteter. Studiens betydelse Det verkar ej råda någon enighet om vad handledning i omvårdnad till yrkesverksamma ska kallas. Följande exempel har författarna stött på: handledning i omvårdnad, omvårdnadshandledning, vägledning, systematisk vägledning, systematisk handledning, veiledning, yrkesmässig handledning. För de benämningar som inte har omvårdnad i sig läggs ofta till «i omvårdnad». I detta arbete har «Omvårdnadshandledning«valts att användas som samlande begrepp. Denna studie har gjorts mot bakgrund av att det i dag inte finns konsensus och enhetlig terminologi rörande omvårdnadhandlednings innehåll och utförande. Syfte Syftet med denna studie har varit att kartlägga i Sverige förekommande modeller av omvårdnadshandledning till yrkesverksamma. Ytterligare ett syfte har varit att med utgångspunkt från denna kartläggning, med tyngdpunkt på ontologisk grund beskriva paradigm hos representanter för olika modeller i omvårdnadshandledning. Material och metod 16 Urval Undersökningens första del är en totalinventering av landets samtliga vårdhögskolor (n=34). Urvalet motiveras med att vårdhögskolorna rimligen är institutioner som på ett eller annat sätt kommer i kontakt med omvårdnadshandledning till yrkesverksamma och utbildning i detta. Ett semistrukturerat frågeformulär utsändes till alla vårdhögskolornas «studierektor/lektor» vid institution för omvårdnad/motsvarande. Vårdhögskolorna valde sedan själva vilken person som skulle besvara formuläret. I undersökningens andra del har ett urval skett utifrån de modeller som identifierats i undersökningens första del. De olika omvårdnadshandledningsmodeller som studerats behöver ej ha uppfattats eller benämnts som modeller av upphovsmännen. Huruvida de kan betraktas som modeller i vetenskaplig mening kommer detta arbete inte att gå in på. För att bli benämnt modell här krävs att man kan se spår av teoretiska antaganden samt att det finns klara avgränsningar av var, när och hur modellen används. Urvalet har baserats på att modellerna skall ha såväl olika fokus som sätt för att bedriva omvårdnadshandledning. Ett annat inklusionskriterium har varit att respektive modell skall innehålla praktiska handledningsövningar. Från samtliga modeller som uppfyllde inklusionskriterierna drogs sedan slumpmässigt fyra modeller. Nästa steg har varit att ta kontakt med förgrundsgestalt (i samtliga fall lärare som är ansvariga för utbildningen på sin ort och som identifierats via enkäten ovan) för varje utvald modell som i sin tur fått välja en «lärjunge» som av undersökaren (PE) tillfrågats om medverkan i studien. Att intervjua förgrundsgestalter har uteslutits då det skulle göra det svårt att garantera den intervjuades anonymitet. I alla fallen accepterade den person förgrundsgestalterna valt i första hand att medverka. Metod för datainsamling För kartläggning av förekommande omvårdnadshandledningsmodeller har ett semistrukturerat frågeformulär utarbetats. Frågeställningarna, som besvarats skriftligt berör omvårdnadshandledningsutbildningars längd och innehåll, planerade och genomförda utbildningar, eventuella samverkanspartners, yrkesgrupper som utbildningarna ges till, hur många personer som genomgått/genomgår utbildningarna, mellan vilka år utbildningarna givits, namn på utbildningsansvariga, anledning till att vårdhögskolan inte har utbildning i omvårdnadshandledning om detta saknas samt fria kommentarer. Dessutom ombads respektive vårdhögskola sända med eventuell kursplan och litteraturlista. För att kunna artikulera och jämföra paradigm hos de fyra utvalda omvårdnadshandledarna har en semistrukturerad intervjuplan utarbetats (jfr 22). Handledaren har intervjuats utifrån en ideografisk referensram (16, 22). Intervjuerna har bandinspelats och sedan transskriberats för analys. Intervjuplanen innehåller förutom bakgrundsdata för respektive intervjuperson frågor som kan knytas till de olika paradigmkomponenterna enligt nedan. Frågornas kontext har varit omvårdnad och handledning. Frågornas utformning har haft till avsikt att fånga intervjupersonens personliga uppfattningar om exempelvis människosyn, omvårdnad, personliga val, etiska principer etc. Analys I studiens första del har analysen gjorts som en deskriptiv, jämförande studie där detta projektarbetes bakgrund utgjort en särskild förståelseram. Den metod för analys som används för studiens andra del för att spåra och utläsa paradigm har utarbetats av Törnebohm (19, 20, 23, 24, 25). Utgångspunkterna har dels varit Kuhns (26) syn på uppkomsten av paradigm, dels ett antal av Törnebohm publicerade rapporter om paradigmforskning (19, 20, 21, 27). Metoden har sedan anpassats för undersökningsfältet, bland annat genom att paradigmkomponenterna knutits till ett vårdkontext (jämför Lindström, 7). Ett paradigm består enligt Törnebohm (19) av följande komponenter: VÅRD I NORDEN 4/1998. PUBL. NO. 50 VOL. 18 NO. 4 PP 15–21 Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015 – Intresse (I) som bestämmer vad personen vill göra. – Kompetens (K) som bestämmer vad personen kan göra. – Världsbild (VB) som utgör en generell uppfattning om den del av världen som personens verksamhet knyter an till. – Vetenskapssyn (VS) som utgör personens syn på det egna vetenskapsfältet. I detta fall det fält där personen är yrkesverksam. Varje paradigmkomponent består i sin tur av ett antal underfaktorer (19) som är viktiga att avtäcka och lyfta fram (se tabell 1). Intressekomponent (I) kan delas upp i: – Kulturvetenskaper som är ideografiska – intresse för unika företeelser inom yrkesfältet. – Naturvetenskaper som är nomeotetiska – intresse för generalitet inom yrkesfältet. Kompetenskomponenten (K) kan delas upp i: – Kulturell kompetens; bestående av hermeneutisk förmåga att tolka innebörder och kritisk förmåga att ta ställning till världen. – Språklig kompetens; där man förutsätter en fackspråklig kompetens som kan vara mer eller mindre utvecklad. Språket används som instrument för problemlösning och intern reglering av arbetsfältet. – Kommunikativ kompetens; genom att assimilera andras forskning och erfarenheter inom yrkesområdet samt offentliggöra egen forskning och erfarenheter inom yrkesområdet. – Social kompetens; genom att yrkesutövaren respekterar andras arbete och eventuell forskning, vilket också kräver en etisk kompetens. – Sociokulturell kompetens; Här skolas blivande yrkesutövare in i den rådande kulturen för området. – Projektkompetens; genom att kunna planera och genomföra ett projekt. – Normalvetenskaplig kompetens; visas då yrkesutövaren enbart har sociokulturell kompetens och projektkompetens samt därmed inte tagit aktiv ställning till sitt (och andras ) paradigm, jämför paradigmkompetens. – Paradigmkompetens; finns då yrkesutövaren kan artikulera sitt paradigm och därmed klara paradigmatiska krissituationer bättre än yrkesutövare med enbart normalvetenskaplig kompetens. Världsbildskomponenten (VB) kan delas upp i tre paradigm beroende på världsbild: – Naturalistiska paradigm; där objekt och territorier betraktas som värdeneutrala. – Hermeneutiska paradigm; vilka innehåller hermeneutiska strategier att tolka innebörder. – Hermeneutiskt/kritiskt paradigm; vilket förutom tolkning av innebörder även tar ställning till värden som är knutna till bäraren av innebörderna. VB innehåller paradigmbärarens ontologi och blir därigenom styrande för de andra paradigmkomponenternas innehåll (jämför Eriksson 16; Dahlberg 18; Brante 28; Törnebohm 21). Vetenskapssyn (VS) kan delas upp i tre grupper: – Yttre relationer till sitt territorium, exempelvis astronomi. – Inre relationer till sitt territorium, exempelvis litteraturvetenskaper som är en del av del litterära kulturen. – Interaktiva discipliner där forskare och praktiker samarbetar, exempelvis omvårdnadsforskning. Vidare innehåller VS uppfattningar om hur disciplinen som yrket tillhör utvecklats. Hur nuvarande till yrket knutna forskningsfält är beskaffat. Hur vetenskapen och yrket förhåller sig till andra vetenskaper och yrken. Vad yrkesutövare och forskare inom den egna vetenskapen sysslar med och hur de gör det. Vetenskapens och egna yrkets förhållande till dess territorium samt önskemål och frågeställningar om framtida utveckling. Paradigmet kan bäras av såväl individen som en grupp av individer (19). Vidare menar Törnebohm att paradigmet sätter spår i dennes arbete. Därmed går det till exempel att rekonstruera aktörsparadigm i olika projekt. Man bör då ha tillgång till «spårbildningsteorier». Enligt Törnebohm (19, 20) finns det flera vägar till att nå kunskap om paradigm, så kallade spårbildningsteorier. Intervjuvägen där man intervjuar enskilda personer och på så sätt skaffar sig kännedom om deras paradigm. Debattanalysvägen där man låter två eller flera personer debattera och argumentera för sina paradigm och har deltagande observatörer närvarande, vilka har till uppgift att artikulera paradigmen hos deltagarna. Spårvägen är av Törnebohm ansedd som den säkraste vägen att få information om ett paradigm. Här studeras exempelvis projekt och projektresultat i syfte att få spår av paradigmen som reglerar dem. Till vägarna att få kunskap om paradigm är ett antal forskningsstrategier och spårbildningsteorier knutna (19). Tillvägagångssättet för att avtäcka och artikulera yrkesoch handledarparadigm i de fyra intervjuerna som gjorts i detta arbete har varit följande. En kombination av intervjuvägen och «spårvägen» har använts. Intervjuvägen då intervjupersonerna fått redogöra för sina paradigm, spårvägen för att intervjuerna bandats och transskriberats i syfte att artikulera paradigmkomponenterna ur texten. Detta har gjort det möjligt att få information om den (vetenskapliga) tradition som intervjupersonerna (IP) tillhör (jfr 19). Det är således IP’s yrkesparadigm och omvårdnadshandledarparadigm som står i fokus. Då detta korresponderar med IP’s övriga paradigm blir även dessa intressanta. En persons yrkesparadigm grundar sig inte bara på utbildning, litteraturstudier, forskning och yrkeserfarenheter, utan personlighetsdrag spelar också in (20). Detta innebär att paradigmet blir unikt för bäraren. För att spåra och avtäcka paradigm har forskaren ställt frågor på en rad områden som berör paradigmkomponenterna och underfaktorer. Under tolkningsprocessen har intervjutexterna analyserats utifrån de områden som kan hänföras till omvårdnadshandledarparadigmet hos respektive IP. Här har en mönstersökande strategi främst använts. Exempelvis hur relaterar paradigmen hos de intervjuade omvårdnadshandledarna med varandra? Under analysprocessen med texterna har varje text lästs i sin helhet initialt för att få en känsla av respektive paradigm. Därefter har varje text bearbetats genom att textavsnitt bundits till respektive paradigmkomponenter. Processen har drag av innehållsanalys. Det innebär också att exempelvis ett Tabell 1. Exempel på tolkningsprocess paradigm PER ENARSSON, PER-OLOF SANDMAN Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015 17 Sykepleievitenskap . Omvårdnadsforskning . Nursing Science textavsnitt kan innehålla flera paradigmkomponenter medan ett annat inte kan föras till någon paradigmkomponent, och därmed «blir över". De fyra intervjuerna har analyserats var för sig. I resultatet presenters emellertid en sammanfattande kärnberättelse baserad på alla intervjuerna. medveten om. Ej heller redovisas på vilka orter intervjupersonerna är verksamma eller var de fått sin utbildning. Vissa bakgrundsdata har även förvrängts för att omöjliggöra identifikation. All medverkan i undersökningen har varit frivillig. omvårdnadshandledning har samtliga utbildningar startat under nittiotalet. Utbildningarnas längd varierar kraftigt. Några vårdhögskolor har flera kurser med olika utbildningslängd och omfattning. Av tabell 2 framgår att utbildningsfarten varierar från halvfart till mindre än kvartsfart. gruppen. Ett antal vårdhögskolor håller utbildningen öppen för de med medellång vårdutbildning. Två vårdhögskolor vänder sig också till en icke högskoleutbildad grupp och tar in mentalskötare som uppdragsutbildning. På en av vårdhögskolorna är det den enda utbildningen i omvårdnads- Tabell 2. Beskrivning av utbildningar i omvårdshandledning vid vårdhögskolor i Sverige En provintervju genomfördes för att pröva intervjuplanen (jfr 22), varefter justeringar gjorts. Den första intervjun har omkodats efter det att de tre övriga intervjuerna kodats. Kodningarna har sedan jämförts. Jämförelsen visar på mycket god samstämmighet. 18 Etiska aspekter Då paradigmspårande metoder exponerar paradigmbäraren bör denna vara anonym. Bland annat därför valdes att inte intervjua förgrundsgestalt utan lärjunge vars identitet är lättare att dölja. Intervjun kan avtäcka sådant som den enskilde inte varit fullt Resultat Enkätstudien Landets samtliga vårdhögskolor (n=34), svarat på det formulär som sändes ut. Av dessa har tolv vårdhögskolor utbildning i omvårdnadshandledning. En vårdhögskola har haft utbildning i omvårdnadshandledning. Tre planerar och fem vårdhögskolor säger sig skulle vilja ha utbildning i omvårdnadshandledning. Tretton vårdhögskolor uppger att utbildning i omvårdnadshandledning för närvarande inte är aktuellt. Vid de tolv vårdhögskolor som har och den som haft utbildning i En del utbildningar ges även på distans. Flera utbildningar innehåller moment där kursdeltagarna själva under kursens gång handleder grupper på arbetsplatser och själva får handledning/superhandledning på detta. De flesta vårdhögskolor har utexaminerat mindre än 50 studenter. Några har ännu ej utexaminerat några studenter då kurserna nyligen startat. En vårdhögskola har utbildat 300 studerande i omvårdnadshandledning. Sex av vårdhögskolorna anger att utbildningen bara ges till yrkesverksamma sjuksköterskor. Någon vårdhögskola inkluderar även vårdlärare (sjuksköterskor) i VÅRD I NORDEN 4/1998. PUBL. NO. 50 VOL. 18 NO. 4 PP 15–21 Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015 handledning. De kontexter som utbildningarna ges inom har ofta ett samband med samarbetspartners och uppdragsgivare. Ett försök att kategorisera respektive vårdhögskolas utbildning utifrån inriktning har gjorts. Som stöd för detta har det ifyllda frågeformuläret, kursplan, litteraturlista och vid några tillfällen telefonkontakter varit. Fem mer eller mindre tydliga inriktningar och modeller av utbildning i omvårdnadshandledning kan identifieras i materialet och fördelas på nio skolor enligt följande: En utbildning uppvisar en psykosocial profil med psykiatriskt kontext och sociologiska inslag i utbildningen. Tre utbildningar har en stark psykodynamisk profil. Två utbildningar har stora inslag av norsk veiledning. En utbildning har tonvikt på pedagogik. En utbildning har en tydlig vårdvetenskaplig förankring i kursplanen. Fyra skolor kan inte hänföras till någon särskild inriktning, de har fått benämningen eklektiska. OH försöker hålla sig á jour om vad som händer inom det egna yrkesområdet och den medicinska specialitén som OH arbetar i. OH menar att utbildningen i omvårdnadshandledning stärkt den egna kommunikativa kompetensen. OH har dock dålig kännedom om andra omvårdnadshandledningsmodeller än den egna. OH visar heller inget särskilt intresse av att få veta hur andra handleder. OH Intervjustudien visar social kompetens – etisk Sammanfattande bild av paradig- kompetens i respekten för andra men hos omvårdnadshandledarna människor. Att försöka förstå Omvårdnadshandledaren (OH) är andra människor och deras situasjuksköterska. Ofta med en baktion och en tro på andra männisgrund i psykiatrisk verksamhet. kors förmåga att utvecklas. SociDet är en i sjuksköterskeyrket okulturell kompetens visas i OH’s erfaren person som fått sin sjukarbetslivserfarenheter. OH har sköterskeutbildning för minst 15 som tidigare nämnts ofta arbetår sedan. OH är mellan 40 och 55 serfarenheter från det psykiaår. OH har läst andra poänguttriska/psykologiska området som bildningar och visat visst intresse OH integrerat hos sig. OH betoför egen fortbildning innan OH nar här vikten av att ha en helgått utbildning i omvårdnadshetssyn i vården och tar upp svåhandledning. OH har gått sin righeter med teoretisk förankring utbildning i omvårdnadshandled- i sitt arbete. Särskilt svårt är det ning under nittiotalet och har liten att förankra vårdvetenskaplig erfarenhet att handleda efter slut- teori. OH hänvisar också i huvudförd utbildning. sak till de praktiska och metodOH’s intresse riktar sig mot det mässiga avsnitten när han/hon ideografiska hållet även om OH ombeds att beskriva handledarutinte vill bortse från nomeotetiska bildningen och dess teoretiska delar som naturvetenskapens grunder. När det gäller projektbetydelse för vården. I huvudsak kompetens har OH viss projektär det dock mötet och relationer vana, ofta i assistentrollen. OH mellan människor som intressehar sällan eller aldrig själv rar. OH uttrycker en vilja att vara genomfört ett vetenskapligt inrikmed och påverka vården, bland tat projekt. OH bejakar att det är annat via omvårdnadshandledviktigt med omvårdnadsforskning ning. OH vill även fördjupa sin men ser brister i att göra forskegen kompetens. ningen tillgänglig för den klinisk OH visar kulturell kompetens verksamheten. OH visar antingen och hermeneutisk kritisk förmåga normalvetenskaplig kompetens genom att visa på en viss medve- eller paradigmkompetens. Här är tenhet om hur vårdkulturen bilden inte entydig, beroende på påverkar människor och OH’s hur väl OH kan artikulera sitt egna ställningstaganden. OH paradigm. Normalvetenskaplig visar språklig kompetens – fackkompetens då OH har svårt att språklig kompetens inom vårteoretisera runt sitt paradigm och dområdet i allmänhet. Men även paradigmkompetens då OH väl inom omvårdnadsområdet och kan teoretiskt förankra sitt parahandledningsområdet visas fack- digm och ställa det i relation till språklig kompetens. Inom det andras paradigm. vetenskapliga området har OH Den världsbild som OH visar svårare att använda språket. Kom- är i huvudsak hermenutisk/krimunikativ kompetens visas i att tisk, bland annat genom att OH presenterar sin syn på ohälsas uppkomst och hur denna syn korresponderar med OH’s människosyn, som är grundad på humanistiska värderingar. Även OHs personliga livsupplevelser lyfts fram i intervjuerna som viktiga för hur OHs världsbild formats. Vetenskapsynen hos OH tillhör gruppen interaktiva discipliner där forskning och klinisk verksamhet är nära förbundna. OH är influerad av psykologi och systemteoretiskt tänkande i sin vetenskapsyn. OH har svårt att förankra omvårdnad och omvårdnadshandledning vetenskapligt. OH menar att omvårdnadsforskning inte tillräckligt når ut i vården. De teoretiska grunderna för omvårdnadshandledning är oklara för OH som hellre relaterar till hur handledningen bedrivs praktiskt. Diskussion Utgångspunkten för detta arbete har varit att kartlägga de inriktningar och modeller av omvårdnadshandledning som finns i Sverige samt belysa paradigm för omvårdnadshandledare. Som stöd för själva undersökningen har en litteratursökning gjorts, vilken visar på att det är relativt lite skrivet om omvårdnadshandledning. Handledning med andra fokus och på annan vetenskaplig grund, så som psykoterapihandledning, finns betydligt mera material publicerat om (jfr Hallberg, 29; Severinsson & Lindström, 6). Man kan här fråga sig om det är sjuksköterskors vaknande medvetenhet om att utveckla karaktärsämnet omvårdnad som gör att man försöker assimilera och transformera andra yrkesgruppers sätt att arbeta med handledning in i det egna yrkesfältet. Intresset för handledning hos sjuksköterskor har också visat sig i att det nyligen bildats en facklig riksförening för Yrkesmässig handledning/systematisk vägledning (30) inom ramen för Vårdförbudet. Dubbelnamnet kan på sätt och vis få exemplifiera begreppsförvirringen inom området. Litteratur och undersökningar som behandlar effekter av omvårdnadshandledning är få i Sverige. HalIberg (29) och Severinsson (31); Severinsson & Lindström (6) berör bristen på empiriska studier inom området. I Sverige har inga studier gjorts beträffande effekter av omvårdnadshandledning för patienter. De interventionsstudier som genomförts har ofta inneburit att flera förändringar förutom omvårdnadshandledning införts vilket gör det svårt att med säkerhet uttala sig om handledningens specifika effekt (jfr 32, 33, 34, 35). Den minskade risken för utbrändhet hos personalen framhålls dock som ett resultat av omvårdnadshandledning. Det har varit en svårighet att tala om «modeller» i omvårdnadshandledning då ingen vårdhögskola kallat sitt sätt att lära ut och bedriva omvårdnadshandledning för modell. För de omvårdnadshandledare som publicerat sig ser det lite annorlunda ut, exempelvis Severinsson (31); Severinsson & Lindström (6) talar om den modell som man bedriver handledning efter och referera till andra modeller. Resultatet i denna studie tyder dock på att det finns olika modeller eller inriktningar i Sverige men att individens personliga paradigm och ontologi inverkar starkt på hur modellen uppfattas. Detta behandlas längre fram i diskussionen. Den metod som använts för analys har tidigare använts av flera omvårdnadsforskare. Nämnas kan Eriksson (36) och Lindström (7) som använt Törnebohms (19, 20) metod för att spåra och artikulera paradigm hos sjuksköterskestuderande respektive psykiatrisjuksköterskor. Metoden är dock inte oomstridd. Exempelvis går Cliffordson och Rydstedt (37) till hårt angrepp mot Törnebohms (19, 20) metod PER ENARSSON, PER-OLOF SANDMAN Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015 19 Sykepleievitenskap . Omvårdnadsforskning . Nursing Science 20 och dess användning i omvårdnadsforskning. De menar att Kuhns paradigmbegrepp går ut på att en samhällsvetenskaplig förklaringsmodell används på det naturvetenskapliga området som Kuhn själv tillhör. Kuhn tillskriver i motsats till Törnebohm endast forskare paradigm och att forskaren är knuten till en vetenskaplig tradition där individens egna upplevelser blir underordnade eller oviktiga. Vidare menar Ciffordson och Rydstedt att Törnebohms (19,20) sätt att använda paradigmbegreppet saknar empirisk grund. Det blir således en fråga om vetenskaplig ståndpunkt ifall man anser att Törnebohms paradigmbegrepp är relevant eller inte i omvårdnadsforskning. Det finns enligt Törnebohm uppenbara felkällor i intervjuer om paradigm. Exempelvis kan forskaren ha en felaktig uppfattning om eget paradigm. Paradigm är av «isbergskaraktär» och därför är IP bara medveten om en del av sitt paradigm. Intervjuaren kan helt enkelt ställa fel frågor. Den intervjuade kan missförstå frågorna eller vilja dölja sin inställning. Minimering av sådana risker sker genom att intervjun ges diskussionskaraktär. Intervjuresultatet kan sedan jämföras med eventuella andra studier av IP’s paradigm. Huruvida metoderna och resultaten är valida kan dels ha med vetenskaplig ståndpunkt att göra, dels med hur mycket författarens eget forskarparadigm influerar tolkningar. Törnebohm (19, 20) tar själv upp svårigheterna med att feltolka i metoder som innehåller kognitiva element. Att ha en medbedömare i analysfasen stärker bedömningen av validitet och reliabilitet. Intersubjektivitetskravet finns för såväl kvalitativ som kvantitativ forskning enligt Eriksson (16). Eriksson betonar att intersubjektivitetskravet får en speciell innebörd i kvalitativ forskning i och med att det kan ifrågasättas om framtagna data i en undersökning skall begränsas till det som är intersubjektivt, det vill säga objektivt. Här kan Kvale (38) möjligen vara till hjälp då det gäller att avgöra validitetsfrågan ska drivas i kvalitativ forskning. «One danger on focus on validity may be that it fosters an emphasis upon verification of existing knowledge rather than the generation of new knowledge» (38, s. 90). Huvudresultaten i undersökningen är att det finns minst fem olika inriktningar av omvårdnadshandledning i landet. Omvårdnadshandledare har en dålig teoretisk förankring utifrån sin handledarmodell. Personliga erfarenheter influerar starkt sättet att handleda. Resultaten från undersökningens första del visade på att det inte finns någon enhetlig syn på vad omvårdnadshandledning till yrkesverksamma är eller någon enhetlig terminologi runt detta hos vårdhögskolorna. Det hände flera gånger vid telefon och brevkontakter med vårdhögskolor att man trodde det var elevhandledning eller vetenskaplig metodhandledning som avsågs. Fyra omvårdnadshandledare har intervjuats. Intervjupersonerna arbetar inom olika kontexter och olika delar av landet samt har gått utbildning i omvårdnadshandledning vid skilda vårdhögskolor. Trots detta är det mycket som i studien förenar dessa omvårdnadshandledare. Alla intervjupersonerna var mer eller mindre kritiska till hur omvårdnadsforskning bedrivs och hur resultatet tillämpas i det praktiska omvårdnadsarbetet. Alla uttryckte osäkerhet i hur de skulle relatera sitt arbete till ämnet omvårdnad. Alla hade mycket svårt att teoretisera kring «sin» handledningsmodell och hänvisade till utbildningens praktiska moment som det man kom ihåg bättre. Exempelvis kunde man se att en av omvårdnadshandledningsmodellerna starkt ritualiserat handledningstillfällena där ritualerna antagligen ger säkerhet och känsla av samhörighet utan att det gör teoretiska innehållet tydligare. Det visade sig att Intervjupersonernas personliga paradigm påverkade deras sätt att handleda så starkt att man kan ifrågasätta huruvida det går att urskilja vad intervjupersonerna fått med sig från respektive omvårdnadshandledningsmodell och vad som är influens från personliga paradigm. Att det personliga paradigmet och yrkesparadigmet korresponderar har exempelvis Lindström (7) visat på. Flera omvårdnadshandledare som publicerat sig skriver om vikten av en tydlig teoretisk referensram för omvårdnadshandledaren för att få goda effekter i handledningsgrupperna, exempelvis Hallberg (29, 32, 39); Severinsson & Lindström (6) ; Severinsson (31). I denna studie finns det emellertid lite som tyder på att den teoretiska referensramen varit viktig för omvårdnadshandledarna. Det är i stället praktikavsnitten och ritualerna i dessa som Intervjupersonerna relaterar till. Slutsatsen utifrån denna studie är att den teoretiska förankringen som ges i vårdhögskolornas omvårdnadshandledarutbildningar får litet genomslag i praktiken. Detta skulle kunna vara en brist om det visar sig att tydlig teoretisk förankring ger bättre omvårdnadshandledning. För framtiden skulle en betydligt större studie behöva göras för att urskilja vad som påverkar omvårdnadshandledarens sätt att handleda. Vad utgår från den enskildes personliga paradigm, grundat i dennes ontologi, och vad utgår från den modell i omvårdnadshandledning som den enskilde får utbildning i? En sådan studie har i sig inget värde om den inte kopplas till studier av effekter av omvårdnadshandledning. Möjligen kan den enskilde blivande handledaren eller vårdverksamheten som önskar handledning få en viss vägledning av denna studie i hur modellen deklareras av respektive vårdhögskola eller omvårdnadshandledare för att jämföra det med grunderna för hur det egna arbetet bedrivs. VÅRD I NORDEN 4/1998. PUBL. NO. 50 VOL. 18 NO. 4 PP 15–21 Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015 Akseptert for publisering 04.05.1998 Per Enarsson, Magister i vårdvetenskap Socialförvaltningen Nyköpings kommun 61183 Nyköping PO Sandman, Docent Geriatriskt Centrum Norrlands Universitetssjukhus 90187 Umeå Sverige Referenser 1. Selander, U-B & Selander, S. (1989): Professionell handledning. Lund: Studentlitteratur. 2. Svenska Akademiens Ordlista över Svenska Språket. (1986): Stockholm: Nordstedts Förlag. 3. Olson, H. & Petitt, B. (1993): Några tankar om hur vi tänker på handledning. Socionomen nr. 7, del 2, s. 5-11. 4. Bernler, G. & Johnsson, L. (1985): Handledning i psykosocialt arbete. Lund: Natur & Kultur. 5. Athlin, E. (1988/89): Närhet och kontinuitet i vården kräver systematisk vägledning till personalen. Vårdläraren nr. 3-4, s. 3-5. 6. Severinsson, E. I. & Lindström, J. (1993): Handledning vårdarbete – I ljuset av tillämpad hermeneutik. Lund: Studentlitteratur. 7. Lindström, U. Å. (1992): De psykiatriska specialsjukskötarnas yrkesparadigm. Åbo: Åbo Akademis förlag. 8. Carlsen, L. B. Hermansen, M. V. & Vråle, G. B. (1986): Handledningsprocessen i omvårdnad – en introduktion. Lund: Studentlitteratur 9. Petersson, B-O. (1995): Den formulerade värdegrunden – Om hur värdegrunden influerar handledande sjuksköterskors arbete. Vårdhögskolan i Växjö, Institutionen för Samhälls- & Beteendevetenskap, FoU-rapport 95/5. 10. Petersson, B-O. & Vahlne, L. (1993/4): På väg mot en medveten handledarroll – Beskrivning och analys av studerandes inlärningsprocess i omvårdnadshandledning. Vårdhögskolan i Växjö. Samhälls- & Beteendevetenskapliga institutionen. 21. Törnebohm, H. (1975): Undersökande system, paradigm och tematiska diskussioner. Göteborgs Universitet, Avdelningen för vetenskapsteori, rapport nr. 76. 11. Clinical Supervision. (1995): Health visitor. vol 68. nr. 1, s.28-31. 23. Törnebohm, H. (1987): Program för studier av paradigm. Göteborgs Universitet, Institutionen för vetenskapsteori, rapport nr. 151. 12. Kadushin, A. (1985): Supervision in social work. New York: Colombia University press. 13. Butterworth, T. & Faugier, J. (red.) (1992): Clinical Supervision – and Mentorship in Nursing – The Growth of the Professional Practitioner. London: Chapman & Hall. 14. Palmer, A. M. Burns, S. & Bulman, C. (1994): Reflective Practice in Nursing. Oxford: Blackwell Science Ltd. 15. Beierholm, M. (1992): Yrkesmässig handledning för sjuksköterskor – en metod att försöka förebygga utveckling av burnout. Universitetet i Linköping, Samhällsvetenskapliga institutionen, HSU 3. 16. Eriksson, K. (1992): Broar. Vasa: Åbo Akademi. 17. Barbosa da Silva, A. & Andersson, M. (1993): Vetenskap och människosyn – En introduktion till vetenskapsfilosofi och vårdetik. Stockholm: SHSTF FoU-rapport 1993:40. 18. Dahlberg, K. (1988): Vårdvetenskapens vetenskapsteori. Vårdhögskolan Borås/Vänersborg. FoU-rapport nr. 2. 19. Törnebohm, H. (1982): Att forska över paradigm. Göteborgs Universitet, Institutionen för vetenskapsteori, rapport nr. 136. 20. Törnebohm, H. (1985): Vad betyder vetenskapsteori? Göteborgs Universitet, Institutionen för vetenskapsteori, rapport nr. 145. 22. Lanz, A. (1993): Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur. 24. Törnebohm, H. (1989): Livsparadigm och livsvärldar. Göteborgs Universitet, Institutionen för vetenskapsteori, rapport nr. 95. 25. Törnebohm, H. (1991): Sociokulturella situationer. Göteborgs Universitet, Institutionen för vetenskapsteori, rapport nr. 166. 26. Kuhn, T. S. (1979): De vetenskapliga revolutionernas struktur. Lund: Doxa. 27. Törnebohm, H. (1974): Paradigm i vetenskapens värld och i vetenskapsteorin. Göteborgs Universitet, Avdelningen för vetenskapsteori, rapport nr. 59. 28. Brante, T. (1981): Vetenskapens struktur och förändring. Karlshamn: Bokförlaget Doxa. 29. Hallberg, I. R. (1991): Handledning i psykiatrisk omvårdnad – en metodbeskrivning. I SHSTF FoU-rapport 36 (1991): Lära för livet – Psykiatrisk omvårdnad i praktiken, en antologi. Skellefteå: Artemis Bokförlag. 30. SHSTF’s riksförening för yrkesmässig handledning/systematisk vägledning (1996): Protokoll från konstituerande årsmöte 961023. Stockholm: opublicerad källa. 21 33. Berg, A. (1993): Intervention med handledd individualiserad omvårdnad och systematisk klinisk handledning – Betydelse för vårdarens upplevelse av leda och utbrändhet i vården av gravt dementa. Landstingets högskola i Kristianstad, Enheten för vårdforskning. Examensarbete i omvårdnadsvetenskap. 34. Hallberg, I. R. & Norberg, A. (1993): Strain among nurses and their emotional reactions during 1 year of systematic clinical supervision combinated with the implementation of individualized care in dementia nursing. Journal of Advanced Nursing 18, s. 1860-1875. 35. Berg, A. Wellander Hansson, U. & Hallberg, I. R. (1994): Nurses’ creativity, tedium and burnout during 1 year of clinical supervision and implementation of individual planned nursing care: comparisons between a ward for severly demented patients and similar control ward. Journal of Advanced Nursing 20, s. 742-749. 36. Eriksson, K. (1989): Caring paradigms. A study of the Origins and the development of Caring Paradigms among nursing Students. Scandinavian Journal of Nursing Science, vol. 3. no. 4. 37. Cliffordson, C. & Rystedt, H. (1996): Paradigmbegreppet som utgångspunkt för forskning – exempel på tillämpning inom omvårdnad. Vård i Norden. vol. 16. no. 3. PP 9-12. 38. Fog, J. & Kvale, S. (1992): Artikler om Interviews. Center for kvalitativ metodeutveckling, Psykologisk Institut, Aarhus Universitet. 39. Hallberg, I. R. (1994): Handledning i klinisk omvårdnad. Omvårdaren 1/94, s. 12-17. 31. Severinsson, E. I. (1995): Clinical Nursing Supervision in Health Care. Göteborg: Nordiska hälsovårdshögskolan. 32. Hallberg, I. R. (1995): Klinisk omvårdnadshandledning. Malmö: Liber förlag. PER ENARSSON, PER-OLOF SANDMAN Downloaded from njn.sagepub.com by guest on April 1, 2015
© Copyright 2024