1. No category

Fastigheten Gjuteriet 1, rötterna och nutiden
Fastigheten Gjuteriet 1 år 1982
Sid. 1
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning ................................................................................................................... 2
Inledning ..................................................................................................................................... 2
Kungsholmen .............................................................................................................................. 2
Kungsholmen från 1800-talet och framåt ................................................................................... 3
Stockholms sjukhem ................................................................................................................... 6
Rålambshov ................................................................................................................................ 7
Karlsviksområdet ........................................................................................................................ 8
Gjuteriet 1 ................................................................................................................................. 10
Hyresgäster ............................................................................................................................... 12
Butiken...................................................................................................................................... 14
Förvaltningen ............................................................................................................................ 14
Vicevärdar................................................................................................................................. 15
Krigsåren................................................................................................................................... 16
Tiden efter kriget. ..................................................................................................................... 18
Försäljningen till bostadsrättsföreningen .................................................................................. 23
Kalendariska stolpar ................................................................................................................. 24
Släktöversikt ............................................................................................................................. 27
Litteraturhänvisningar............................................................................................................... 28
Inledning
Denna redogörelse över fastigheten Gjuteriet 1 och dess historia, liksom omgivningens historia
har sammanställts av Claes-Herman Ygberg, född och uppvuxen i fastigheten.
C H Ygberg har sedan 1960 haft ansvaret för förvaltningen av fastigheten till den del det gällt
större reparationer, ombyggnader och moderniseringar.
Sammanställningen bygger på olika källor, vilka anges i slutet av redogörelsen, samt på
handlingar i släktarkivet och egna minnesbilder. Minnet kan dock vara ett dåligt stöd, i
synnerhet som många händelser ligger mer än sextio år tillbaka i tiden, varför jag ber om ursäkt
för ev. fel som kan ha insmugit sig i berättelsen. Eftersom fastigheten tillhört familjen Ygberg i
nära 65 år blir redogörelsen oundvikligen även något litet av en släktkrönika.
Kungsholmen
Kungsholmen är såsom stadsdel i Stockholm relativt ung. På 1500-och 1600-talet kallades ön
Munkliderna eftersom den sedan medeltiden ägts av Franciskaner- och Gråbrödra-munkarna,
men indragits till Kronan av Gustav Wasa i samband med reformationen. ”Liderna”, med
betydelsen backarna omtolkas så småningom till ”lägret” och Munklägret donerades 1644 till
staden av drottning Kristinas förmyndareregering.
Vid den tiden omdöptes ön till Kungsholmen. Namnet Munklägret lever dock kvar än i denna
dag, dock endast som ett kvartersnamn vid Hantverkaregatan mitt emot kyrkan.
Stockholms förste överståthållare Klas Fleming hade under sin ämbetstid något år före
donationen låtit upprätta en stadsplan för östra delen av ön.
År 1672 blev Kungsholmen en egen församling kallad Ulrika Eleonora efter drottningen med
en total befolkning av c:a 1000 personer. Befolkningen livnärde sig främst såsom hantverkare,
där fanns bl.a. garvare, repslagare, mjölnare och trädgårdsmästare.
Dessa yrkesgrupper var ända in till slutet av 1800 väl representerade i befolkningen.
Sid. 2
Kungsholmen från 1800-talet och framåt
Kungsholmens utveckling fram till 1803 framgår av nedanstående karta.
Karta över Kungsholmen från 1803.
Kungsholms tull låg ungefär där Fridhemsplan nu är. Nuvarande Fleminggatan hette då
Reparebansgatan på grund av repslagerierna där. Områdena runt omkring nuvarande Rådhuset
och Polishuset (det gamla) upptas så sent som 1805 av trädgårdsmästerier. Krysset på
nuvarande Kungsklippan utmärker en väderkvarn
Kungsholmens församling delades 1925 och den västra delen fick namnet S:t Görans
församling. Den kyrka som den nya församlingen fick som hemkyrka hade byggts 1910 på den
plats där nu S:t Görans kyrka ligger. Den kyrkan ersattes genom ett nybygge 1958 av den
nuvarande kyrkan.
Bebyggelsen av bostäder och industrier växte så småningom och hade 1867 nått den omfattning
som framgår av nedanstående karta. Kartan är upprättad av Kongl. Topografiska Corpsen
1862-1867. Den har därefter 1882 kompletterats med rött utvisande den fastställda stadsplanen,
den s.k. Lindhagenplanen, uppkallad efter Albert Lindhagen. Minnet av dennes storslagna
insatser för staden planläggning har hugfästs i namnen Lindhagensgatan och Lindhagensplan på
Kungsholmen. Lindhagenplanen blev den stadsplan som i stort styrde hela utbyggnaden av det
vi nu kallar ”stenstaden” innanför tullarna. Den berörde dock ej Gamla Stan och Norrmalm.
Kompletteringarna på kartan har gjorts av stadsingeniören Rudolf Brodin 1882. På kartan har
alla vid kartläggningen bef. byggnader inritats i svart.
Sid. 3
Del av ”Karta öfver Stockholm upprättad på stadens bekostnad af Kongl. Topografiska
Corpsen åren 1862-1867”
Norr Mälarstrand var planlagd men ej utbyggd. S:t Eriksgatan var i sin nuvarande sträckning ej
framdragen längre söderut än till Hantverkaregatan. Där Pontonjärparken och Kungsholmens
läroverk nu ligger och söder därom låg f.d. Kungl. Jaktvarvet med sina byggnader mellan åren
1684 - 1850 och där hade även Svea ingenjörskår sin förläggning mellan åren 1856 och 1922.
En minnessten i huggen granit har rests i Pontonjärparken över denna senare militärepok.
Sid. 4
Svea Ingenjörskårs utmarsch från området. Bilden är tagen i hörnan av Hantverkaregatan och
S:t Eriksgatan. I bakgrunden skymtar Kungsholmens läroverk.
Om varvet och ingenjörskårens verksamhet erinrar bl.a. gatunamnen Jaktvarvsplan och
Pontonjärgatan samt parknamnet Pontonjärparken (pontoniärer = ingenjörstrupper) liksom
kvartersnamnen Brobyggaren, Norr Mälarstrand 74-76, Jaktvarvet, Norr Mälarstrand 62-64,
Fortifikationen, Pontonjärgatan 14-20. Andra kvartersnamn inom samma område är Jaktvarvet
och Pontonjärkasernerna (skoltomten)
Väster härom låg ett stort industriområde som hyste Karlsviks fabriker. I dessa
fabriksbyggnader drev genom åren ett flertal olika företag sina verksamheter.
Sid. 5
Karlsviks fabriker senare delen av 1800 talet.
På den i stadsplanen inritade gatan, ännu ej byggd och då odöpt (stadens plats), som sedermera
blev Fridhemsgatan, synes en alle som följer vägen från Drottningholmsvägen ungefär där
Fridhemsplan nu ligger till Stora Rålambshov. Av denna alle finnes idag (1999) endast kvar
askarna på postens inkörningsplats samt kastanjerna utanför Fridhemsgatan 6 och postens
kundingång.
Stockholms sjukhem
Väster om Fridhemsgatan i en stor park uppfördes 1867 Stockholms sjukhem med
huvudbyggnaden vid Drottningholmsvägens södra sida ungefär mitt emot det s.k. Nya Hemmet
på Drottningholmsvägens norra sida.
På parkområdet mellan Sysslomansgatan, Fridhemsgatan och Norr Mälarstrand uppfördes först
”Posthuset” i kvarteret Posthornet och senare söder därom bostäder i kvarteret Systern.
Posthuset byggt i ren ”funkisstil” uppfördes 1937-1938. Bygget försenades kraftigt p.g.a.
arbetskonflikter.
Huset avsågs inrymma postkontor, postsorteringslokaler, brevbärarexpedition mm för posten
och skollokaler för Polisskolan. I de översta planen flyttade Statens Meteorologiska och
Hydrologiska Institut, SMHI in. Huset har sedermera påbyggts i 2 omgångar, en extra våning
samt utdrag av övervåningarna ända till sydgaveln för att beredda SMHI ökade utrymmen..
Sjukhemmet revs på 1960-talet och då uppfördes bostäder i den resterande delen av parken, i
kvarteret Hemmet. Om sjukhemmet minner gatunamnet Sysslomansgatan, syssloman var titeln
för sjukhemmets administrativa chef.
Sid. 6
Rålambshov
Stadens barnhus för föräldralösa barn ägde sedan 1647 den s.k. Barnhusängen och uppbar då
avkastningen från det tegelbruk som redan sedan mitten på 1400-talet låg där. Därefter var
ängen platsen för ett salpetersjuderi från mitten på 1700-talet. I detta sjuderi arbetade kvinnliga
tukthusfångar under så svåra förhållanden att många ej överlevde. Salpeter behövdes till
Kronans kruttillverkning och utgångsmaterialet var urin och spillning. De överlevande fångarna
överfördes 1779 till spinnhuset på Långholmen och verksamheten upphörde. Bellman har i
epistel nr 48 omnämnt förhållandena i sjuderiet.
Barnhusängen utarrenderades i början av 1700-talet till Åke Rålamb, som där uppförde en
större byggnad. Sedan dess kallades Barnhusängen Rålambshov. Resterna av byggnaden efter
en brand ombyggdes 1801 till sommarbostad åt landshövdingen. På 1930-talet bodde
borgmästaren Fant där varefter den användes som konstsalong och konstnärstillhåll.
Byggnaden har efter Västerbrons tillkomst fått ett undanskymt och mindre trevligt läge.
Själva ängen upptogs i övrigt till stor del av småverkstäder i skjul, ungefär på samma sätt som
de som tills nu funnits i Sickla industriområde.
På 1930-talet revs det mesta av dessa verkstäder.
I vikens innersta del uppfördes under kriget ett stort sågverk dit timmer transporterades i stora
timmersläp från Mälaren men även via slussning från Saltsjön.
Timret sågades upp till meterved och klövs till lämplig tjocklek. Veden lades upp till torkning i
första hand på Rålamshovsängen men även på många andra håll i staden såsom i alléerna på
Karlavägen, Narvavägen och på skolgårdar och kajer.
Vedstaplar av den typ som fanns under kriget.
Sid. 7
Karlsviksområdet
Kungsholmens AB anlade på området textilindustrin Karlsviks fabriker år 1857. Namnet
Karlsvik kan möjligen ha skapats med tanke på grundaren till industrin, Karl Heinemann. Inom
området uppfördes även tjänstebostäder för arbetsledande personal. I fabrikerna tillverkades
först tunna tyger men produktionen omlades senare till ylletyger.
Verksamheten var mycket omfattande och anläggningen ansågs som en av Stockholms största
industrier med 360 anställda 1870. Lönsamheten var dock svag och tillverkningen lades ned
1877.
År 1879 flyttade bl.a. ingenjör Palmcrantz in sin tillverkning av bl.a. den av honom uppfunna
kulsprutan med en eldhastighet om 500 skott i minuten. Den var då stor exportartikel.
Helge Palmcrantz var en även i övrigt
framgångsrik uppfinnare, som redan
1876 fick patent på en av honom
uppfunnen slåttermaskin, en typ som
sedan i nästan oförändrad form kom
att nyttjas i det svenska jordbruket
ända in på 1950-talet.
Om vapentillverkningen minner
kvartersnamnen Kulsprutan och
Lavetten, båda mellan Hantverkaregatan och Drottningholmsvägen och
Vapensmeden vid Fridhemsgatan
söder om Pontonjärgatan.
Den fredliga slåttermaskinen, med sin
avsevärt mycket större betydelse, har
dock ej lämnat några spår efter sig i
namngivningen.
Helge Palmcrantz med en modell av sin slåttermaskin.
Postverket har uppmärksammat Palmcrantz
och slåttermaskinen med ett frimärke som
utgavs år 1976.
Andra industrier på Karlsviksområdet var Karlsviks Industrier, ett gjuteriföretag för
formgjutning av mindre järngjutgodsdetaljer. År 1885 övergick gjuteriet till att använda en
nyuppfunnen metod, den s.k. mitisprocessen som framställer genom gjutning i degel ett relativt
sett mjukt järn. Mitisprocessen användes inte numera. Gjuteriet var i drift till 1912.
Sid. 8
Vidare fanns på området en förnicklingsfabrik och en fabrik för fotogenmotorer, båda ägda av
Petter Östberg. Östberg hade uppmärksammat de mycket svåra bostadsförhållanden som rådde
i slutet artonhundratalet, främst för arbetarna. Bostadsbristen och trångboddheten var enorm.
Han startade därför tillsammans med bl.a. sin bror ett bostadsbolag för att bereda arbetarna, i
första hand de som arbetade i hans industrier, goda bostäder. Detta bolag uppförde därför 1897
den s.k. Tegeltraven på den norra delen av fabrikstomten i det blivande kvarteret Slaggen.
Detta begränsas nu av Hantverkargatan, Karlsviksgatan, Mitisgatan och Fridhemsgatan.
Ett stort bostadssocialt problem var att ekonomi och bostadsbrist hade framtvingat ett
omfattande inneboendesystem, i vissa fall hyrdes köket ut på dagen till en familj, på natten till
en annan familj osv.
För att förhindra detta gjordes i det nya huset köken så små att de inte skulle kunna hyras ut i
andra hand. I övrigt gjordes det mycket för att förbättra bostadsmiljön, vatten, avlopp och gas
drogs in, inga gårdsfastigheter byggdes så lägenheterna blev relativt ljusa och inga dasslängor
fanns på gården. Det fanns ett dass i varje uppgång som kostnadsfritt fick begagnas och dessa
dass tillsågs av en gumma.
Andra då ovanliga finesser var att i lägenheten inreddes tambur, skafferi och garderob.
Huset inrymde ett stort antal lägenheter totalt 215, de flesta små, så t.ex. fanns det 24 s.k.
spisrum (lägenhet om ett rum med spis), 180 st om ett rum och kök, 11 st om 2 rum och kök
och 1 om 4 rum och kök.
Bygget av kv. Slaggen var ett stort steg för att förbättra bostadsförhållandena men
trångboddheten försvann emellertid inte. 1913 bodde det inte mindre än 1662 personer i
fastigheten. Denna trångboddhet ledde naturligtvis till otrivsel och osämja och huset kallades
därför utöver Tegeltraven även för Käringträtan.
Allteftersom fabrikerna lades ned planlades även resten av Karlsviksområdet för
bostadsbebyggelse.
Först drogs S:t Eriksgatan ned till Pontonjärgatan och bebyggdes på båda sidor under 1910talet. Därefter byggdes Karlsviksgatan ut såsom en ”privatgata” rakt igenom kvarteret Karlsvik
och Pontonjärgatan drogs fram till Fridhemsgatan. Fridhemsgatan byggdes ut och drogs ned till
Norr Mälarstrand. Därigenom uppstod 4 nya kvarter, Karlsvik och Gjutformen öster om
Karlsviksgatan, Gjuteriet och Vapensmeden väster om Karlsviksgatan.
Enligt stadsplanen skulle fastigheterna utmed denna nya delen av Fridhemsgatan förses med
planterade förgårdar, varför vid utläggandet av tomterna det från bebyggelse reserverades viss
del av tomterna för förgårdarna.
Dessa planterade förgårdar är fortfarande enligt stadsplanen strikt undantagna från bebyggelse.
Bebyggandet av Karlsviksområdet började under 1910-talet på den del av marken som sedan
blev kvarteret Karlsvik. Under 1920-talet bebyggdes resten av området, d.v.s. de blivande
kvarteren Gjutformen, Vapensmeden och Gjuteriet.
Vid byggandet inplanerades erforderliga butiker för de boende. Det fanns mjölk- och brödbodar
på Fridhemsgatan 4 och 12 och på Karlsviksgatan 7 (ev 9, jag är något osäker). Dubbelbutiker
(se nedan) fanns på Pontonjärgatan 38 och 45.
Slakteributik fanns på Pontonjärgatan 41 (hörnan Pontonjärgatan/S:t Eriksgatan) liksom i
motsatt gathörn en färghandel (taxikafe numera) med bl.a. ett skomakeri bredvid färgaffären.
I Fridhemsgatan 12 fanns rakstuga med frisör. I Tegeltraven fanns ölkafe, apotek, järnhandel
mm. I början på trettiotalet fick området även en systembolagsbutik i fastigheten
Pontonjärgatan 37, elegant inredd med i ädelträ i hyllor, diskar och på väggarna. Kvar finns
dock numera endast den vackra entrén.
Sid. 9
Nuvarande fastigheten Gjuteriet 1 uppfördes före den formella kvartersuppdelningen och
tomten hette då Karlsvik 29.
Fastän Karlsviksområdet utgjorde den dåvarande stenstadens yttersta gräns västerut var
kommunikationerna dit goda såsom framgår av följande ytterst kortfattade redogörelse, alla de
många olika linjeändringar som skett genom åren har ej berörts.
Fridhemsplan och dess närområde trafikerades bl.a. av ett flertal spårvagnslinjer och några
busslinjer..
Linje 1, den första s.k. ringlinjen kom från Norrmalm via Odengatan, S:t Eriksgatan till
Hantverkargatan där den fortsatte till Tegelbacken och Södermalm.
Linje 2 trafikerade sträckan från Fredhäll via Fridhemsplan, S:t Eriksgatan, Fleminggatan,
Kungsgatan, Sturegatan, Karlavägen, Narvavägen, Strandvägen, Tegelbacken, Hantverkargatan, Fridhemsplan åter till Fredhäll. Den förde således trafikanterna in till hela innerstaden.
I och med att Västerbron öppnades för trafik 1935 tillkom linje 4, en verklig, hela innerstaden
omfattande, ringlinje och den passerade även Fridhemsplan.
Spårvagn linje 12 trafikerade sträckan Tegelbacken, Hantverkargatan, Fridhemsplan ut till de
västra förorterna Alvik, Smedslätten, Ålsten och från 1929 även till Nockeby.
Den s.k. Ängbybanan, linje 11, öppnades 1944 och följde samma väg som 12:an till Alvik och
fortsatte därefter via Stora Mossen till Islandstorget. Under tiden 1932 till 1944 trafikerades
denna sträcka från Fridhemsplan och västerut av buss nr 71.
Linje 13 gick samma väg som nr 12 till Alvik och fortsatte sedan till Ulvsunda. Linjen nedlades
1950.
Trådbusslinjerna 32 och 42 som tillkom under kriget hade ändhållplats vid Fridhemsplan. Båda
linjerna passerade från olika utgångspunkter Stockholms centrum, Stureplan och Kungsgatan.
En busslinje, nr 80, tillkom i samband med utbyggnaden av Traneberg och den passerade
Fridhemsplan på sin väg från Norra Bantorget till Traneberg. Busslinjen till Essingeöarna
passerade också Fridhemsplan.
Buss nr 52, som har haft många olika sträckningar genom innerstaden, hade fram till
krigsutbrottet sin ändhållplats på Pontonjärgatan vid parken. Under kriget drogs den in p.g.a.
brist på drivmedel, oljor och däck. Trafiken återupptogs först långt efter kriget och relativt
nyligen har den trafikerade sträcken utökats med en runda runt Gjuteriet.
I samband med att den västra tunnelbanegrenen från Hötorget till Vällingby med station vid
Fridhemsplan öppnades för trafik 1952 upphörde trafiken på linjerna 11 och 12. Linje 12 blev
en matarlinje från Alvik till Nockeby. Den tunnelbanelinjen har sedan förlängts genom centrum
till de södra förorterna och kallas nu för den ”gröna linjen”. Tunnelbanetrafiken vid
Fridhemsplan har senare kompletterats med linjen från Kungsträdgården till Akalla.
I samband med högertrafikomläggningen 1967 upphörde all spårvagnstrafik i Stockholm med
undantag för den på Nockebybanan och Lidingöbanan. Spårvagnarna ersattes av nya busslinjer
med delvis samma sträckning, spårvagn nr 4 blev buss 54 osv.
Gjuteriet 1
Fastigheten uppfördes efter ritningar av arkitektfirman Bocander 1927-1928 för Fastighetsaktiebolaget Hufvudstaden.
För att få uppföra fastigheten i 6 plan d.v.s. 5 trappor högt måste av brandsäkerhetsskäl den
översta våning dras in en bit från fasadlivet och därigenom uppkom en altan. Våningsplanet
och altanen kallades kungsvåning resp kungsaltan, dispens krävdes nämligen av högre
Sid. 10
myndighet för att få uppföra så höga hus invid så smala gator med hänsyn till kravet på rimlig
lutning på brandstegarna.
Fastigheten byggdes med den för tiden gällande standarden, varmt och kallt vatten,
centralvärme, hissar och tvättstuga med tillhörande torkrum.
Uppvärmningen skedde med kokseldade pannor.
Köken hade gasspis, diskbänkarna var av ljus marmor och diskhoarna var av vitglaserat
lergods.
De som sovrum tänkta rummen och köken hade skurgolv, vardagsrum och hallar hade
ekparkett.
Ventilationen var s.k. självdragsventilation. Friskluftstillförseln skedde genom tilluftsventiler i
badrummen och skafferierna. I smålägenheterna med dusch och/eller kokvrå var det dock
sämre med tilluften, i flertalet fall saknades särskilda kanaler för tilluften. Detta var troligen en
följd av att flera av dessa smålägenheter tillkom under själva byggandet.
Under uppförandet frångicks nämligen ritningarna i flera avseenden beroende på att svårigheter
kunde förutses att hyra ut större lägenheter och alltså byggdes det fler smålägenheter i stället.
Hufvudstaden sålde med tillträde den 1 april 1929 fastigheten (då alltjämt benämnd Karlsvik
29) till fru Jenny Ygberg, änka efter stadsingenjör Herman Ygberg (betr. honom se
monografien 129 ”Ljus och luft” utgiven av Stockholms stad, ISBNR 91-7031-060-2). I denna
monografi finnes mycket om Stockholms utveckling under tiden 1870 - 1920 för den som är
intresserad av Stockholmshistoria. Där berörs öven den tidigare omnämnda svåra bostadsnöden
i Stockholm och genomförandet av Lindhagenplanen.
Fastigheten överläts för kr. 1.100.000, vilket betalades genom övertagande av lån kr. 950.000
och kontant 150.000. Räntenivån för lånen låg då mellan 5% och 6%. Fastigheten var då
”allframtidsförsäkrad” för 850.000. Denna försäkring gäller såsom namnet anger alltjämt och
överfördes till bostadsrättsföreningen vid dess övertagande av fastigheten.
Fastigheten har därefter ända till bostadsrättsföreningens köp den 8/11 1993 ägts av Jenny
Ygberg och hennes efterlevande, av vilka många bott i fastigheten eller på ett eller annat sätt
deltagit förvaltningen av fastigheten.
Eftersom redogörelsen om fastighetens historia nämner många av dessa eller de alltjämt bor i
fastigheten har en enkel släktöversikt bifogats denna redogörelse.
I fastigheten fanns då 54 lägenheter och en butik.
Lägenhetsfördelningen var följande:
Fridhemsgatan 8:
Nb
1 rum
hall
kök
dusch
1 rum
hall
kök
dusch
2 rum
hall
kök+alkov
bad
1 rum
kv
dusch
2 rum
hall
kök+alkov
bad
1 tr.
2 rum
hall
kök
bad
2 rum
kv
bad
2 rum
hall
kök
bad
2 rum
hall
kök
bad
1 rum
kv
dusch
2 tr.
2 rum
hall
kök
bad
balkong
2 rum
kv
bad
2 rum
kök
bad
2 rum
hall
kök+alkov
bad
balkong
1 rum
kv
dusch
3 tr.
2 rum
hall
kök+alkov
bad
balkong
Sid. 11
4 tr.
5 tr.
2 rum
2 rum
3 rum
3 rum
1 rum
1 rum
4 rum
2 rum
1 rum
1 rum
1 rum
2 rum
1 rum
2 rum
hall
hall
hall
hall
kv
kök
kök+alkov
kök+alkov
kv
kök
kök+alkov
kök+alkov
kv
kv
kv
kv
kv
kv
bad
bad
bad
bad
bad
bad
bad
bad
dusch
dusch
dusch
bad
dusch
dusch
balkong
balkong
balkong
Pontonjärgatan 38:
Nb
2 rum
hall
kök
bad
2 rum
hall
kök
bad
2 rum
hall
kök
bad
1 tr.
2 rum
hall
kök
bad
2 rum
hall
kök
bad
2 rum
hall
kök
bad
2 rum
hall
kök
bad
2 tr.
2 rum
hall
kök
bad
2 rum
hall
kök
bad
2 rum
hall
kök
bad
2 rum
hall
kök
bad
balkong
3 tr.
lika 2 tr.
4 tr.
lika 2 tr.
5 tr.
2 rum
hall
kök
bad
2 rum
hall
kök
bad
2 rum
hall
kök
bad
1 rum
kök
dusch
1 rum
kv
dusch
I samtliga lägenheter fanns WC i bad- eller duschutrymmet med undantag för i 3- och 4rumslägenheterna på Fridhemsgatan där WC:et hade fått ett separat utrymme.
I de lägenheter som hade alkov bestod denna av en något avskild del av köket utom i 3- och 4rumslägenheterna där alkoven var ett litet, helt avskilt rum. Alkoven var avsedd till sovplats till
jungfrun, senare omdöpt till hembiträde (införandet av den s.k. hembiträdeslagen utrotade
sedan i praktiken hembiträdena).
I samtliga 2-rums eller större lägenheter fanns i alla rum en intern ringledning med vilken
herrskapet kunde tillkalla jungfrun. Ringsignalen hördes i köket och på en siffertavla kunde
jungfrun se från vilket rum signalen kom.
I hörnlägenheterna på Fridhemsgatan nb, 1 tr, 2 tr, 3 tr och 4 tr fanns och finns än väl
fungerande öppna spisar.
Kylskåp fanns ej. von Platen hade visserligen redan 1922 uppfunnit tekniken som sedan
användes för kylskåp, men någon tillverkning av kylskåp till rimliga priser kom inte till stånd
förrän i slutet av trettiotalet.
Samtliga lägenheter på 5 tr. som vette mot gatan hade utgång till altan.
Hyresgäster
Vid köpet från Hufvudstaden var fastigheten fullt uthyrd.
Sid. 12
I fastigheten bodde då bl.a. Gustaf Adolf Svensson med makan Siri. Gustav Svensson arbetade
från 1929 och sedan i många år som portvakt. Han skötte portvaktssysslan på fritid vid sidan av
sitt skiftgångssarbete som eldare på Hornsbergs mälterier. Han blev därigenom under
världskriget mycket betungad av det slitsamma arbetet med vedeldningen men lyckades trots
alla svårigheter hålla en godtagbar inomhustemperatur. Siri Svensson bodde sedan kvar som
hyresgäst i fastigheten till sin död något år efter det fastigheten övergick i bostadsföreningens
ägo, föreningen återfick då lägenheten.
Den 1 april 1930 inflyttade Sven Ygberg med hustrun Astrid, född Kromnow i lägenheten
nr 24, 5 tr. Fridhemsgatan 8.
Under tiden fram till sin död 1994 bodde hon i olika lägenheter i fastigheten, den längsta tiden i
just nr 24, men flyttade på slutet in i den bredvidliggande lägenheten. Hon blev medlem i
bostadsföreningen. Hennes lägenhet ärvdes av barnen som sedan överlät den till hennes
barnbarn MariAnne Ygberg.
Astrid Ygberg hade en viss konstnärlig ådra och gjorde de ritningar och möbleringsförslag som
användes under trettiotalet för att underlätta uthyrningen av de tomma lägenheterna..
Lägenheten nr 24 innehas nu av Peter Ygberg (1999).
I slutet på trettiotalet inflyttade Müller-Welt i den lägenhet 5 tr. Pontonjärgatan 38, som hon
alltjämt bebor (1999)
Den 1 juli 1932 flyttade Nils Göransson in i 1-rumslägenheten med dusch och kokvrå 1 tr.,
Fridhemsgatan 8. Göranson bodde därefter i sin död år 1989 i olika lägenheter i fastigheten,
den sista var 2-rumslägenheten på nb, Fridhemsgatan 8.
Göranson var målarmästare och det torde inte finnas någon lägenhet i hela fastigheten som han
under sin verksamma tid inte har målat eller tapetserat en eller flera gånger. De vackra
lägenhetsdörrarna i Fridhemsgatsuppgången har han skapat. Tyvärr har av kostnadsskäl annan
av honom skapad konstnärlig dekoration ej kunnat vidmakthållas, utan den har undan för
undan blivit övermålad. Göransson drabbades tyvärr, som såsom många andra målare, av
lungproblem orsakade av dåtidens lösningsmedel, främst terpentin, och blev tidigt
sjukpensionerad. Han kunde därför beklagligtvis inte fortsätta med sina uppdrag i fastigheten.
I lägenheten nr 14, 2 tr. Fridhemsgatan 8 bodde under en längre tid professorn i meteorologi
Bergeron, något som dock inte hade något samband med att SMHI, innan det flyttade till
Norrköping, hade sina successivt utbyggda lokaler högst upp i posthuset Fridhemsgatan 9.
4-rumslägenheten på 4 tr. Fridhemsgatan 8 övertogs från Märtha Ygberg av riksarkivarien Åke
Kromnow som bodde där till sin död 1986. Hans maka Birgitta Lager-Kromnow, historiker,
bor alltjämt där.
De hyresgäster som hade utsikt västerut från de övre våningarna kunde tills sjukhusparken
bebyggdes se i stort sett ända till de nya stadsdelarna Fredhäll och Kristineberg.
Den soliga söndagen den 24 maj 1935 kunde den stora flyguppvisning beskådas, som ordnades
i anledning av Bromma flygfälts invigning på lördagen. Det var en stor händelse med tanke på
att till dess hade endast ett fåtal flygplan kunnas ses i Stockholm, och då var det sjöflygplan
som landade på Värtan vid Lindarängen.
Fyrverkerier var på 1930 och 1940-talet synnerligen ovanliga nöjen att uppleva men
hyresgästerna kunde ändå stundom glädjas åt något liknande, det gick bra att se
provskjutningarna av signalskott i olika färger från militärens ammunitionsfabrik i Marieberg,
belägen ungefär där ryska ambassaden nu ligger. Gatunamnet Fyrverkarbacken påminner än om
den verksamheten.
Sid. 13
Butiken
Butiken var en s.k. dubbelbutik, d.v.s. en butik med en gemensam ingång till ett vindfång med
dörrar till dels en bröd- och mejeriförsäljningsdel och dels en viktualiedel för torrvaror,
rotfrukter och något charkuterier.
Till butiken hörde en lagerlokal i källarplanet in mot gården mot grannfastigheten
Pontonjärgatan 36.
Butiken var även öppen på söndagar, men måste dock hålla stängt under gudstjänsttid. De
viktigaste varorna bröd och mjölk levererades dagligen med häst och vagn till butiken. Is
levererades också allt efter behov för att kyla mjölken som förvarades i 50-litersflaskor
nedsänkta i ett stort kar med vatten och isblock. Samtidigt kunde även de fåtaliga hyresgäster
som hade isskåp få isen uppburen till lägenheten. Isen levererades av företaget Mälaris som
sågade upp isblocken vintertid i viken på Lovö invid Lindö gård.
Under fyrtiotalet började mjölken i ökande omfattning levereras i glasflaskor, som även de
kyldes med tillhörande back i iskaret.
Små livsmedelsbutiker av denna typ blev med tiden ej lönsamma varför denna slog igen
omkring år 1960.
Därefter har lokalen använts i tur och ordning som kontor, butik med lager i bredvidliggande
källarutrymmen såväl under Pontonjärgatan som Fridhemsgatan, foto- och reproduktions-atelje
och sedan delats under bostadsrättsföreningens förvaltningstid i två delar, en utnyttjad av
Scoutförbundet, den andra av en sammanslutning av hantverkare som gör peruker, dockor och
teatereffekter.
I samband med att butiken gjordes om till kontor togs den väggfasta butiksinredningen bort och
entresolplanet byggdes.
Förvaltningen
Hyresintäkterna uppgick vid tillträdet vid full uthyrning till 99.150 kr per år. 1930 började dock
hyresgästerna i takt med den ekonomiska krisen få svårigheter med betalningen, vissa betalade
sin hyra med växlar, andra överlämnade vissa ägodelar, andra återigen flyttade utan att betala
hyresskulden.
Kostnaderna 1930 uppgick till 70.000 kronor. Större delposter var räntor 51.000, koks 4.350,
reparationer 3.600, vatten 1820, portvaktslön 1.500, hisselektricitet 520. Reparationerna avsåg
väsentligen, trots att huset var nästan nytt, kostnader för målning och tapetsering. Många
hyresgäster satte som ett villkor för att flytta in att omtapetsering skedde.
Under trettiotalets första år blev det allt svårare att hyra ut lägenheterna som en följd av
depressionen och den därmed sammanhängande arbetslösheten orsakad av den internationella
finanskrisen och Kreugerkraschen hemma i Sverige.
Det fanns gott om tomma lägenheter överallt i Stockholm och i massor av fönster fanns skylten
”ATT HYRA”.
För att underlätta uthyrningen gjordes för alla lediga lägenheter ritningar över lägenheten och i
dessa inritades olika möbleringsförslag.
Hyrorna sänktes också för många lägenheter, i synnerhet år 1933.
Detta ledde tillsammans med en omfattande målnings- och tapetseringsverksamhet att
förlusterna på outhyrda lägenheter trots allt kunde hållas på en relativt låg nivå. För att
underlätta uthyrningen fick också så småningom lägenheterna med skurgolv korkmattor
inlagda.
Sid. 14
Fastighetsförvaltningen var dock förlustbringande och underskotten fick täckas med lån från
släktingar och bekanta, bankerna vågade efter Kreugerkraschen ej låna ut mer pengar. Dessa
lån kunde icke återbetalas förrän under 1950- och 1960-talen.
För att inte den stora lägenheten nr 23, 4 tr. Fridhemsgatan 8, skulle stå tom, inflyttade där den
1 oktober 1933 ägaren, fru Jenny Ygberg med dottern Märtha, den beboddes därefter av Jenny
till hennes död 1943 och av Märtha till några år före hennes död 1981.
Vicevärdar
Sven Ygberg var vicevärd under de första åren på trettiotalet.
Under hans vicevärdstid planlades byggandet av Västerbron, en bro med tillhörande
tillfartsvägar som icke var förutsedd i Lindhagenplanen. Brons västra landfäste skulle bli
ungefär där stora Rålambshov synes på stadsplanekartan men fråga uppkom vart trafiken sedan
skulle ledas. Förslag framlades om en ändring av stadsplanen med innebörd att förgårdarna
utmed Fridhemsgatan skulle slopas.
Gatan skulle då bli så bred att den kunde rymma all den förväntade trafiken som även
omfattande spårvagnar. Dragningen var praktisk med hänsyn till att den förde trafiken direkt
till den redan befintliga trafikplatsen, Fridhemsplan.
Trafiken på Fridhemsgatan var då mycket obetydlig och några parkeringsproblem kunde man ej
ens föreställa sig, se fotot taget 1936 utanför Fridhemsgatan 4 upp mot Fridhemsplan
Personerna i förgrunden är Claes-Herman Ygberg med lillasystern Brita i sällskap med
mormor Emma Kromnow. Lägg märke till att den nu mycket stora vackra almen på
fastighetens förgård var nyplanterad då och knappast kunde kallas för träd. Man får hoppas
att den ej kommer att drabbas den nu grasserande almsjukan.
Sid. 15
Det kunde redan då vid stadsplanediskussionerna förutses att den föreslagna dragningen av
trafiken från Västerbron skulle orsaka mycket trafikbuller och minskad trivsel för de boende
utmed Fridhemsgatan. Sven Ygberg motarbetade förslaget med alla medel, varför det föll och
den nuvarande lösningen med tillfart till Fridhemsplan via viadukten över Rålambshov och
Mariebergsgatan kom att genomföras.
Motståndet underlättades av det förhållandet att marken till förgårdarna faktiskt utgjorde en del
av tomten för varje fastighet och icke enbart var en bestämmelse om planterade gårdar i
stadsplanen. Expropriationsinstitutet var då ej heller så utvecklat som det är numera.
De boende utmed Fridhemsgatan får i dag vara tacksamma för att Sven Ygberg då lyckades
med detta, i synnerhet om man betänker den enorma trafikökning som skett sedan dess.
Bron färdigställdes 1935 och bygget visas på nedanstående foto taget från Norr Mälarstrand
ungefär vid S:t Eriksgatans början.
En bild från byggnadstiden för Västerbron. Claes-Herman Ygberg på sparkstötting i centrum.
Märtha Ygberg övertog sedan vicevärdskapet från Sven Ygberg och skötte därefter sysslan till
år 1973 då Gunnar Ygberg tog vid. Då Gunnars Ygberg blev rektor så räckte inte tiden till utan
1982 övergick vicevärdsarbetet till en person som ej tillhörde släkten, B-A Åkerlind. Åkerlind
hade sysslan till dess föreningen övertog fastigheten.
De av dessa som tillhörde släkten bodde alla i stort sett under hela den tid de var vicevärdar i
fastigheten, något som naturligtvis underlättade kontakten med hyresgästerna, så mycket mer
som hyrorna betalades kontant till vicevärden och kvitterades på kontraktets baksida. Betalning
via postgiro blev allmänt tillämpad först i slutet på fyrtiotalet.
Krigsåren
Under andra världskriget påverkades fastighetsförvaltningen på många sätt.
Tillförseln av koks till uppvärmning och varmvatten upphörde och ersattes med en ransonerad
knapp vedtilldelning. Vedransonering var baserad på en tänkt lägenhetstemperatur om 18
grader på dagen och 16 på natten.
Varmvatten fick ej längre tillhandahållas och som en följd härav måste även tvättstugans
torkrum avstängas. Torkrummet uppvärmdes nämligen genom att i dess golv cirkulerade under
en gles trätrall hetvatten från varmvattenpannan.
Gas till tvättpannan tillhandahölls inte heller varför tvätt ej kunde ske i tvättstugan.
Sid. 16
Tvättstugan och torkrummet låg i källaren på Fridhemsgatan i de två rummen in mot gården.
Vid några tillfällen medgavs dock med hänsyn till hygien och folkhälsa att varmvatten skulle få
tillhandahållas några dagar, bl.a. strax före julen 1941.
Portvakten Svensson tog dessutom vara på alla de kartonger, tomlådor och annat träskräp från
sopor och vindsröjningar som han kunde hitta och kunde därför, utöver vid de medgivna
tillfällena, åstadkomma varmvatten några extra timmar då och då, en medmänsklig välgärning
som blev mycket uppskattad.
Arbetet för portvakten, eldaren, ökade mycket eftersom veden brann ut på bara några få timmar
och pannorna måste således fyllas på ofta. Det var svårt att hålla en jämn värme under sådana
förhållanden, så mycket mer som vintrarna 1939/40, 1940/41 och 1941/42 var extremt kalla,
temperaturen var under långa tider betydligt under -20 grader. Dygnsmedeltemperaturen var
t.ex. 25/1 1942 -28.6 grader. Trots portvaktens alla ansträngningar frös dock vid några tillfällen
vattenledningar inomhus.
Vedförsörjningen var ett problem eftersom stora kvantiteter erfordrades och ved kräver lång
torktid. Den ved som erhölls hade emellertid snabbt framtagits genom den statliga Bränslekommissionens insatser och var därför tämligen sur och lämnade lite värme om man inte hade
haft turen att få ved i form av rivningsvirke från gamla hölador, fäbodar o.dyl. Den sura veden
orsakade även att rökgaserna blev kalla så att tjära utfälldes i skorstenarna och därefter brann
som skorstenseld. (se den kvarsittande, men nu inaktuella skylten, om hur brandkåren skall
tillkallas, som finns i porten Fridhemsgatan 8!).
Många skorstenar blev allvarligt skadade vid dessa skorstenseldar, men piporna i Gjuteriet 1
klarade sig från detta.
För att få fram ved av godtagbar kvalitet lät Märtha Ygberg på sitt sommarställe avverka i stort
sett all avverkningsvärd skog som fanns där och som sedan fick torka tillräckligt länge. Det
blev c:a 80 kbm som kördes till staden och travades på planteringen utanför Fridhemsgatan 8.
Den på detta sätt framtagna kvantiteten avräknades från ransoneringstilldelningen men den var
ändå ett gott tillskott eftersom den var torr och av god kvalitet.
I butikens lagerlokal inreddes ett skyddsrum som genom källargångarna kunde nås dels från
gårdsnedgången till källaren från Fridhemsgatan, dels från porten på Pontonjärgatan. Gastäta
ståldörrar monterades, fönstren blockerades med trälådor fyllda med grovt grus.
Till alla lägenhetsfönster skaffades mörkläggningspapper som tillklipptes för att passa till de
olika fönsterstorlekarna. På vindarna ställdes upp stora vattenfat med hinkar och svabbar för
brandsläckning, sand fanns i säckar för släckning av fosforbrandbomber.
På grund av den brist på byggnadsmaterial som uppstod, dels genom försvarets kraftigt ökade
behov, dels genom den p.g.a. mobiliseringsinkallelserna minskade produktionen, dels genom
importbegränsningarna, så infördes tillståndstvång för alla fastighetsreparationer av någon
större omfattning. Tillstånd meddelades i praktiken ej.
Detta ledde i många äldre fastigheter till ett omfattande förfall, vilket när restriktionerna
försvann i slutet av 1950-talet bidrog till den omfattande rivningsvågen av äldre bebyggelse
som ödelade stora delar av de gamla stadskärnorna i Sverige.
Gjuteriet 1 hade dock under kriget icke nått den ålder då omfattande reparationer krävdes,
varför dessa svårigheter undgicks.
För att förhindra inflation infördes prisstopp på flertalet varor. Trots detta steg prisnivån icke
obetydligt varje år. Även hyrorna låstes till 1939 års nivå och fick sedan ej höjas, något som
ledde till en ohållbar situation. Kostnaderna för bränslet steg nämligen kraftigt.
Sid. 17
Som en följd därav framtvingades bestämmelser om särskilda bränsletillägg till hyran som
beroende på bränslets prisändringar och förbrukningsvolymer omräknades varje kvartal. Hyran
var således ej densamma mer än i högst 3 månader.
Tiden efter kriget
1948 uppgick hyrorna till 86.500, d.v.s. mindre än 20 år tidigare, trots den ganska påtagliga
inflationen, då under kriget kallad dyrtid. Därtill kom dock bränsletillägg med inte mindre än
10.100 kr, men eftersom bränsletillägget endast var avsett att täcka den merkostnad som
uppstått p.g.a. kostnadsökningar på bränslet så var tillägget ej något bidrag till de normala
förvaltningskostnaderna..
Lönsamheten i fastighetsförvaltningen sjönk därigenom kraftigt och några nämnvärda
reparationer fanns det ej utrymme för.
Emellertid infördes en bestämmelse om att s.k. standardhöjande åtgärder kunde leda till en viss
hyreshöjning, så medgavs att årshyran höjdes med 8% av den kostnad åtgärden, t.ex.
installation av ett kylskåp, uppgått till. Detta innebar med hänsyn till kostnaderna för
avskrivning, ränta och reparationer att ett kylskåp måste ha en livslängd på mer än 20 år för att
investeringen skulle gå jämnt upp. Detta ledde av naturliga skäl till att endast ett fåtal sådana
åtgärder kom till stånd och de som ändock gjordes hade en negativ inverkan på lönsamheten.
När kolimporten successivt kommit igång efter kriget och vedeldningen avvecklats försågs
fastighetens pannor för att underlätta eldningsarbetet med s.k. stoker-aggregat d.v.s. från ett
magasin föll kolet ned mot en matarskruv som förde in kolet i förbränningsläget i pannan.
Magasinet behövde endast fyllas två gånger om dygnet, en avsevärd lättnad. Nästa förenkling i
eldningsarbetet kom 1958 då oljeeldning infördes.
Sid. 18
På 1960-talet byttes den arkitektonisk vackert
utformade balustraden med s.k. dockor på altanen ut
mot det nuvarande järnräcket, eftersom balustraden
var så låg att var förenat med viss risk för en
fullvuxen person att luta sig över kanten.
Bild av Astrid Ygberg på altanen till lägenhet nr 24 år
1930. Lägg märke till den låga balustraden.
På 1970 talet infördes bestämmelser om att hyresnivån enligt vissa regler kunde höjas i sådana
lägenheter där mera genomgripande reparationer hade genomförts. Som större reparation
ansågs målning och tapetsering i mer än halva lägenheten i kombination med t.ex. golvslipning
och byte av elsystem. Även andra standardhöjande åtgärder skulle kunna beaktas vid
hyressättningen. Bestämmelserna var mer verklighetsanpassade än de tidigare varför ett
planerat upprustningsarbete kunde igångsättas.
De höjda hyrorna från 5 - 6 upprustade lägenheter räckte nästa år till att rusta ytterligare någon
lägenhet. Takten i upprustningen ökade därför alltefter det åren gick och allt fler upprustade
lägenheters höjda hyror bidrog till att täcka kostnaderna.
Med början 1970 rustades på detta sätt 2 lägenheter.
Centralantenn för TV installerades 1971. Denna har sedermera utbytts mot en kabeltvanläggning. Den senare installerades då av kabeltvbolaget med ett beklagligtvis ur
utseendesynpunkt mycket dåligt resultat, synliga kabeldragningar på de flesta ställena.
1972 rustades 2 lägenheter. Fasaden mot gården på det översta planet tilläggsisolerades och
plåtbeslogs eftersom väggarna hade dålig värmeisolering (tunna plattväggar). Motsvarande
åtgärd fick dock icke göras å gatufasaden enär detta skulle förändra fastighetens utseende och
det godkände inte byggnadsnämnden. De väggarna har istället isolerats på insidan i samband
med lägenhetsreparationerna.
1973 moderniserades 1 kök, d.v.s. nya snickerier med modern arbetshöjd insattes, rostfri
diskbänk monterades, kyl- och frys installerades, gasspisen utbyttes, ny linoleummatta inlades,
köket målades. I samband med en sådan köksreparation byttes vatten- och avloppsrör genom
trossbottnarna till ovan- och underliggande lägenheter.
1975 rustades en lägenhet.
Hyresreglering som infördes vid andra världskrigets början upphörde 1 oktober och ersattes då
med bestämmelser om hyressättning enligt det alltjämt gällande s.k. bruksvärdessystemet.
Sid. 19
Bruksvärde har inget med bruksvärdet att göra utan innebär att hyran icke får överstiga hyran
för jämförbara lägenheter i andra fastigheter ägda av ”samhällsnyttiga” fastighetsföretag. En
rationellt driven privatägd fastighet fick därigenom indirekt genom en effektivare förvaltning
en hyreshöjning.
1976 upprustades 3 lägenheter enligt de nya bestämmelserna.
Gasledning från huvudledningen ute i Fridhemsgatan byttes ut eftersom den rostat sönder och
läckte in gas genom grundmuren. Hissmaskinerna i fastigheten byttes och försågs med
växelströmsdrivna motorer, tidigare hade de haft likströmsmotorer sedan de installerades 1928.
I samband med att elverket slutade att leverera likström tillhandahöll och monterade elverket
stora omformare från växelström till likström för hissdriften. Omformarna kunde därför
plockas bort och den plats de upptog kunde senare användas som entré till den nuvarande
tvättstugan.
1977 försågs samtliga värmeelement med termostatventiler och l lägenhet rustades.
Källarlokalen på Pontonjärgatan 38 iordningsställdes och uthyrdes.
I samband med arbetet med i denna källarlokal undersöktes även om det var möjligt att utnyttja
det utrymme under butiken, som tidigare ej varit tillgängligt.
En öppning gjordes då under portens entrétrappa in under butiksgolvet och fyllningsmassorna
bortfraktades. Arbetet måste dock avbrytas då en mycket kraftig mur i grova stenblock
framträdde, uppenbarligen en grundmur till någon av de fabriksbyggnader som tidigare ingått i
Karlsviks industrier. Öppningen täcktes återigen provisoriskt.
Enrumslägenheten med dusch och kokvrå nb. på Fridhemsgatan sammanlades med
hörnlägenheten, kraven på bostadsstandarden hade nu ökat så att de smålägenheter som nöden
skapat 1929 ej längre var önskvärda.
1978 räckte pengarna till upprustning av 4 lägenheter, mycket beroende av att källarlokalen på
Pontonjärgatan lämnade nya hyresintäkter. Källarutrymmena på Fridhemsgatan 8
iordningställdes och hyrdes ut.
1979 rustades 2 lägenheter och ombyggdes 8 badrum. Vid badrumsombyggnaden byttes
avloppsrören genom golv och tak samt rören i golven. På samma sätt byttes varmvattenrören
till kopparledningar. Nytt sanitetsporslin monterades och badkaren i gjutjärn med ”lejontassar”
byttes till modernare kar. Emaljen i de gamla karen var i dåligt skick efter många års skurande
med lut, skursand, stålull o.s.v.
Under åren 1980 och fram till 1993 upprustades successivt allt fler lägenheter varje år och de
som tidigare endast rustats delvis kompletterades undan för undan.
1984/1985 installerades fjärrvärme i fastigheten. Värmecentralen inrymdes i det tidigare
pannrummet och pannorna revs ut liksom varmvattenberedaren. Denna hade tagit ett stort
utrymme i anspråk uppe under taket i kolförrådet.
1986 inreddes en maskintvättstuga i det tidigare utrymmet för kol/vedförråd och en del av
pannrummet. Vid bygget av tvättstugan reserverades en del av utrymmet utmed yttermuren för
att vid ev. senare behov kunna skapa en förbindelsegång mellan de två lokalerna i källaren i
fastigheten. För att nå detta resultat nu krävs endast en håltagning genom en tjock mur samt att
fjärrvärmecentralen avskiljs från gången.
Enligt nya bestämmelser detta år skulle sophämtningen göras mindre betungande för
sophämtningspersonalen, bl.a. skulle soptunnorna ej behöva bäras i trappor. Som en följd härav
byggdes det nuvarande soprummet och grovsoprummet med sep. hämtningsmöjlighet direkt
från gatan utan trappsteg. Sophuset på gården revs. För ändamålet ianspråktogs en lägenhet om
1 rum och kök på nb. på Fridhemsgatan. Den till lägenheten hörande tamburen och
Sid. 20
duschrummet disponeras nu av föreningen. Enligt byggnadslovet skall dessa utrymmen vid
behov användas som cykel- och barnvagnsrum, något som dock på intet sätt är tvingande.
I samband med ombyggnaden av lägenheten till soprum undantogs en mindre del för den trappa
som nu leder ner till källarlokalen. Källarlokalen iordningsställdes även och uthyrdes.
Denna lokal har ett utrymme under Fridhemsgatsporten där takhöjden tyvärr är låg. Detta
problem skulle kunna lösas om man sänkte golvet i det utrymmet, men det är beklagligtvis ej så
enkelt. Grundvattennivån ligger tidvis endast 30 - 40 cm under golvnivån i den delen av
lokalen. En sänkning av golvet skulle därför kräva att en grundvattenpump installeras.
1987 visade det sig tyvärr på två ställen i den nya lokalen i källaren att grundmuren vid
snörsmältningen då grundvattnet steg icke längre höll helt tätt. Då schaktades all fyllning
utmed Fridhemsgatsfasaden bort ner till grundsulan, grundmuren omisolerades och ny
grusfyllning påfylldes. Läckorna visade sig bero på att vid bygget av huset stora stenblock,
sannolikt från fabrikernas grundmurar, använts som fyllning tillsammans med ren lera. Blocken
hade faktisk slagit hål i den ursprungliga isoleringen.
1988 drogs nya elstigare upp till 5 tr. Ny elstigare drogs även till lägenheterna om 1 rum och
kv, dusch på Fridhemsgatan, 1 och 2 tr.
Altanerna mot gatan gjöts om med ny asfaltisolering, ny betongyta och nya droppbleck i
koppar. Byggnadsarbetena med att sammanlägga alla smålägenheterna på 5 tr. påbörjades i
enlighet med av C H Ygberg uppgjorda ritningar. Av 6 st lägenheter om 2 rum, kök, hall,
bad/dusch och 6 st. enrummare med kök/kv och dusch blev skapades 5 lägenheter om 2 rum,
kök, hall, bad samt 1 lägenhet om 3 rum, hall, kök, bad och 1 lägenhet om 4 rum, hall, kök, bad
+ sep. dusch med WC. Den del av förstugan som tidigare förband fastighetens båda
trappuppgångar och som lämnat tillträde till alla smålägenheterna inkorporerades i
lägenhetsytorna. Beroende på att två av lägenheterna endast hade fönster mot gården och
således ej kunde nås vid brand av brandkårens bärbara stegar, vilka ej räcker mer än 4 tr., och
att dessa två lägenheter efter borttagandet av förbindelsegången endast hade en utrymningsväg,
så avdelades viss del av trapplanet i uppgången Pontonjärgatan 38 med en skiljevägg i
brandhärdigt material, metallprofiler och brandhärdigt glas. Glasdörren i denna skiljevägg skall
följaktligen av brandsäkerhetsskäl alltid vara stängd. Dessa lägenheter kan således evakueras
från den avdelade delen av trapplanet genom de två övriga lägenheterna på planet, de som har
utgång mot altanen på gatusidan.
1990 putslagades och omfärgades fasaderna såväl mot gården som mot gatan.
De bärande järnbalkarna i balkongerna kontrollerades i vad avser hållfastigheten.
Några fönster i trappuppgångarna murades igen med glasbetongblock dels av säkerhetsskäl
eftersom dessa öppnades utåt och icke ledde ut till någon balkong eller altan och dels av
energibesparingsskäl. Fönster och dörrar målades utvändigt.
1991 inreddes en vindslägenhet på Pontonjärgatan efter ritningar av Gunnar Ygberg för hans
son Erik. De gamla träportarna till förstugorna utbyttes mot nya i eloxiderad aluminium och
försågs med kodlås.
Samtliga fönster erhöll tätlister efter målningen i samband med fasadrenoveringen. Nytt plåttak
lades ovanpå det befintliga plåttaket med en luftspalt om c:a 10 cm. Luften i luftspalten
ventileras f.n. genom några ventiler vid taknocken. Avsikten var att all luft från dessa ventiler
skulle sammanföras till en luftvärmepump på vinden, som sedan skulle kunna förse fastigheten
med en avsevärd mängd tillskottsvärme under varma och/eller soliga dagar. Största delen av
fastigheten tak är nämligen solbelyst och plåttak drar åt sig värmen. Värmepumpen skulle
placeras ungefär där expansionskärlet nu befinner sig på vinden och det uppvärmda vattnet
föras ned till värmecentralen genom den intilliggande nu ej använda pannskorstenspipan. En
Sid. 21
pannpipa användes nu för ventilation av tvättstugan, men den rymmer även rören. Varma rör i
pipan förbättrar även draget i den och därigenom ventilationen i tvättstugan, särskilt om fläkten
ej är igång.
Värmekablar monterades i takrännor och stuprör. Detta innebär att snöskottning av taket endast
i extremfall skall bli nödvändigt och skottning skall då göras endast på verkligt stora
ansamlingar av snö. Snöskottning leder nämligen i de flesta fall till att plåten skadas på ett
flertal ställen och åstadkommer vattenläckage. Någon större vattenskada uppstår ändock ej
eftersom den gamla plåttaket under ligger kvar såsom ett extra skydd, men det ej är helt tätt.
Trapphuset på Fridhemsgatan målades.
Sid. 22
1992 fuktisolerades grundmuren in mot
gården. För att utföra detta lyftes med
hjälp av en jättelik byggkran en
grävmaskin över taket in på gården.
Uppgrävd jord utmed grundmuren och
sedan fyllningsgrus lastades i containers
som lyftes över taket på samma sätt.
Avloppsrör för regnvattnet från stuprören
anslöts till avloppsnätet så att vattnet ej
sökte sig ner i marken utmed grundmuren.
Sedan arbetet med dräneringen och
isoleringen var klart försågs gården med
trädgårdsplattor och växter av olika slag.
Det halvstora sälgträdet och björken
lämnades kvar med tanke på svårigheten
att ersätta dem med något lika stort men
vackrare.
1993 slutfördes upprustningsarbetet i fastigheten. Det gamla huset från 1928 var då i allt i ett
avsevärt bättre skick än det var då det byggdes, dessutom med en helt modern standard. De
grova huvudavloppsrören under källargolven hade dock då ej bedömts som nödvändiga att byta
ut.
Försäljningen till bostadsrättsföreningen
Huset såldes till bostadsrättsföreningen Gjuteriet 1 med tillträde 1993-11-08 för ett pris som,
om hänsyn tas till penningvärdesförändringen, nästan exakt motsvarade det pris som Jenny
Ygberg en gång betalade för det år 1929.
Sid. 23
Att jämföra priser mellan olika år gör vi nog emellanåt litet till mans. För att underlätta sådana
jämförelser har Statistiska centralbyrån tagit fram en prislathund som bygger på
konsumentprisindex. För tid före 1955 är grunden levnadskostnadsindex utan direkta skatter
och sociala förmåner. Prislathunden läses på detta sätt:1 krona 1950 var lika mycket värd som
14:50 år 1997.
Index
Årtal
Index
Årtal
1,95
1983
32,70
1915
1,80
1984
14,00
1920
1,65
1985
21,25
1925
1,60
1986
23,05
1930
1,55
1987
24,25
1935
1,45
1988
19.80
1940
1,35
1989
16,15
1945
1,25
1990
14,50
1950
1,15
1991
11,10
1955
1,10
1992
9,25
1960
1,05
1993
7,75
1965
1,05
1994
6,20
1970
1,00
1995
4,25
1975
1,00
1996
2,55
1980
1,00
1997
2,30
1981
2,10
1982
Icke desto mindre betingade sig staten en icke oväsentlig summa i ”realisationsvinstskatt”.
Under åren har dessutom stat och kommun erhållit icke oväsentliga belopp i fastighetsskatt och
före dess skatt på s.k. garantibelopp, ett procentuellt beräknat belopp på taxeringsvärdet.
Fastighetsförvaltningen har genom åren ej varit någon god affär, utan många gånger gått med
förlust, däremot har stat och kommun haft stor ekonomisk fördel av den.
F.n. är det så att de statliga pålagorna som hyresgäster eller bostadsrättsinnehavare måste betala
är den största utgiften för dessa. Fastighetsförvaltningen belastas med fastighetsskatt,
energiskatt på el och fjärrvärme, reningsavgift på vatten, arbetsgivaravgift på arvoden och löner
samt ovanpå allt detta, skatterna inräknade, även moms.
I och med försäljningen av Gjuteriet 1 påbörjades en avveckling av en inom släkten Ygberg
med förfäder under nära 150 år bedriven fastighetsförvaltningsverksamhet. Den startade när
juveleraren C A Pousette år 1859 inköpte fastigheten Bastugatan 8 i kvarteret Lappskon på
Södermalm.
Den gick sedan i arv till hans barn. Barnbarnen Jenny och Herman Ygberg ärvde i sin tur
fastigheten till vissa delar och Jenny köpte successivt in från sina släktingar de övriga delarna.
När fastigheten senare försåldes 1918 var den skuldfri och Jenny använde bl.a. den
försäljningslikviden för inköp 1 april 1924 av en fastighet på Lutzengatan 6- 8 på Östermalm.
Medel från försäljningen av familjens villafastighet i Smedslätten togs även i anspråk.
Lutzengatsfastigheten var inte någon bra fastighet, varför Jenny Ygberg sålde den 1929 och
istället inköpte Karlsvik 29 = Gjuteriet 1.
Kalendariska stolpar
(källa: Almanack för alla, årskrönikor 1930-1957, tidningsartiklar)
Sid. 24
Följande uppgifter om händelser av betydelse för förvaltningen av fastigheter listas här i
kronologisk ordning. De speglar olika samhällsproblem och händelser som på ett eller annat
sätt inverkat därvidlag. Diskontoändringarna speglar den ekonomiska krisen under 1930-talet
på ett sätt som väl känns igen i vår nutid.
Uppgifterna utgöras av ett personligt urplock som på intet sätt utgör en komplett redogörelse av
skeendena. De täcker den tid då fastighetsförvaltningen var synnerligen besvärlig på grund av
ekonomiska kriser och krig. Tiden efter 1955 har varit mer normal, även om under 1980-talet
inflationen drev upp låneräntorna för fastighetslån till över 12 % och hyressättningen endast
beaktade den inflation som uppmätts under föregående år. Denna eftersläpning utgjorde en svår
belastning för fastighetsförvaltningen.
19300101 Riksbanken sänker diskontot till 4 ½ %
19300306 Riksbanken sänker diskontot till 4 %
19300402 Riksbanken sänker diskontot till 3 ½ %
19310725 Fyra deltagare i Ådalenoroligheterna (arbetardemonstrationer) döms till
fängelse
19310730 Riksbanken höjer diskontot till 4 %
19310828 De starka kursfall, som de senaste dagarna rått i Kreugerkoncernens papper,
föranleder ing. Ivar Kreuger att utsända en kommuniké, vari resultatet av
koncernens verksamhet betecknas som glänsande i betraktande av den rådande
ekonomiska situationen
19310922 Som en följd av guldmyntfotens slopande i England stängs Stockholms
fondbörs tillsvidare. Riksbanken höjer diskontot till 5 %
19310924 Riksbanken höjer diskonto till 6%
19310927 Sverige upphäver guldmyntfoten och exportförbud på införs. Åtgärden
medför ett kraftigt kursfall för den svenska kronan, nästan med 35 %.
Riksbanken höjer diskontot till 8%.
Efter några dagar stiger kronan avsevärt.
19320109 Konstaterades att börskurserna under 1931 hade sjunkit med 1.785 milj.
varav 1.052 milj. avsåg ”Kreugerpapper”
19320218 Riksbanken sänker återigen diskontot så att det blir 5 ½%
19320302 Riksbanken sänker diskontot till 5%
19320312 Ivar Kreuger begår självmord. I anledning härav stängs Stockholmsbörsen
och moratorium beviljas Kreugerkoncernens bolag.
19320331 Staten stöder Skandinaviska Kredit AB som kommit i svårigheter genom
Kreugerkrisen med lån på 125 milj. kr. Till stöd åt andra penninginstitut
beräknas 30 milj. kr. Åtgå
19320418 Arbetslöshetskommissionen meddelar att hjälpen till de arbetslösa under
nästa budgetår ej torde komma att understiga 25 milj. kr
19320512 Riksbanken sänker diskontot till 4 ½%
19320602 Riksbanken sänker diskontot till 4 %
19320901 Riksbanken sänker diskontot till 3 ½%
19300910 Ivar Kreugers konkursstat visar tillgångar på 98 milj. och skulder på 1.170
milj. I AB Kreuger & Tolls konkursstat fanns tillgångar för 508 milj. och
skulder på 781 milj. kr.
19330110 Budgeten för 1933/34 framlägges. I den anvisas 160 milj. kr. till bekämpande
av arbetslösheten. Tilläggsanslag beviljas för budgetåret 1932/33 med 46 milj.
kr. till samma ändamål
19330325 Regeringen meddelar att anslaget om 160 milj kr. skall kunna bereda 90.000
Sid. 25
19330812
19331201
19330831
19370403
19390903
19410301
19410101
19410112
19410301
19410526
19410910
19420612
19420619
19421013
19450208
19450326
19450416
19450507
19450710
19450820
19460327
19460505
19460829
19461001
19470214
19480401
19490218
19490708
19551018
arbetslösa sysselsättning
Stockholms Enskilda bank sänker inlåningsräntorna eftersom insättningarna
ökat så mycket att svårigheter uppstått vid medlens vidareinvestering.
Riksbanken sänker diskontot till 2 ½%
Den nya Tranebergsbron invigs.
Murarstrejk utbryter, senare nedlägga även snickare och timmermän arbetet
Världskriget utbryter
Riksbanken fastlägger diskontot till 3 %
En 5% omsättningsskatt införes.
Utebliven tillförsel av koks medför skärpta bestämmelser om bränsletilldelningen
Bränslekommissionen begär 69 milj i anslag för reglering av vedproduktionen
Det årliga vedbehovet uppskattas till 35 - 48 milj kbm
All slags ved läggs under beslag
Bränslekommissioner medgiver att varmvatten må tillhandahållas under
två korta perioder i oktober och december
Meddelas att bränslekommissionens plan för nästa bränsleår innebär en allmän
nedsättning av värmestandarden
Lag om hyresreglering antas av riksdagen
Regeringen meddelar att 1942 års rekryter komma att tagas i anspråk för
att fylla behovet av arbetskraft i skogarna under vintermånaderna
Riksbanken sänker diskontot till 2 %
Hyresregleringslagens giltighet förlängs till 30/9 1946
Gasransonering införes även för hushållen p.g.a. kolbrist
Fred i Europa
Meddelas att 1,2 milj ton kol och koks beräknas kunna importeras från
Polen under det närmaste året
Nytt handelsavtal träffas med Polen vilket kommer att ge Sverige ytterligare
4,8 milj. ton kol och koks fram till dec. 1946
Hyresregleringslagen förlängs ytterligare ett år
Handelsavtal träffas med England som ger Sverige brännoljor men inget kol.
Bränslekommissionen föreslår elransonering från den 15 oktober
Varmvattenberedning i hyreshusen åter tillåten
P.g.a. försämrat bränsleläge införs varmvattenförbud igen
Elransonering lättas
Den milda vintern gör det möjligt att slopa elrestriktionerna och
varmvattenförbudet
Regeringen tillsätter en utredning om möjligheterna att slopa
detaljregleringarna för byggnadsverksamheten
Hyresregleringskommittén föreslår fri hyressättning för lokaler och möblerade
rum. För övriga lägenheter föreslås en successiv avveckling
Sid. 26
Släktöversikt
Nedanstående släktöversikt upptar endast de personer inom släkten Ygberg som på ett eller
annat sätt har arbetat med fastighetsförvaltningen och /eller under en tid bott i fastigheten.
,
CAPousette
1792-1873
ThyragHennichs
1900-1987
MargaretagBergared
1930-
GabriellagBerg
1966-
DanielBergared
1968-
EuphrosyneAmalia
1822-1894
TrolovadH.CYgberg
1822-1857
AndrietteJosefine
1830-1910
HermanYgberg
1844-1917
Eugenia(Jenny)
1863-1943
Nils-HermanYgberg
1894-1972
MärthaYgberg
1892-1981
Per-AndersYgberg
1927-
RolfEkmark
1951-
KerstingEkmark
1923-
SvenYgberggmAstridKromnow
1902-1972
C-HYgberg
1932-
BritagSchwarz
1933-
NilsGustafEkmark
1954-
MonicaSchwarz
1963-
EvagThelin
1963-
Sid. 27
PeterYgberg
1965-
GunnarYgberg
1944-
ÅsaSchwarz
1973-
ErikYgberg
1974-
MariAnnYgberg
1978-
Litteraturhänvisningar
Det finns mycket skrivet om Stockholm och stadens historia men även något enbart om
Kungsholmen.
Här listas ett mindre antal bokförslag för den som vill gå djupare in historien.
Stockholms stads monografiserie, Stockholms Gatunamn,
ISBN 91-38-72610-6
Stockholms stads monografiserie, Ljus och Luft, Herman Ygberg,
av George Mörner, ISBN 91-7031-060-2
Stockholms stads monografiserie, Att vara Stockholmare på 1560-talet,
av Birgitta Lager-Kromnow, ISBN 91-7031-036-X
Stockholms Stadsmuseum, Kungsholmen västra, ISBN 91-85238-69-4
Vårt Kungsholmen, av Harald Norbelie, ISBN 91-88016-17-X
Mera gata upp och gata ned, (bl.a. kollektivhuset på John Ericssongatan,
privatbusstrafik till Ulvsunda, spårvagnslinje 2 ),
av Harald Norbelie, ISBN 91-29-61739-1
En bok om Kungsholmen, av Per Anders Fogelström, Bonniers förlag 1965
TV:s bildarkiv vid Sveriges television, Bilder från Stockholms malmar 1894-1912, foton av
Oscar Heimer, ISBN 91-522-1753-3
Norstedts förlag, Almanack för alla, årskrönikor åren 1930-1956
Sid. 28