1. No category

Krutbrännaren
Nr 1 ∙ 2010 ∙ Årg 19
ÖLANDS
BOTANISKA FÖRENING
Krutbrännaren
Årgång 19, 2010 nr. 1
ISSN 1103-2839
Tidskriften utges av Ölands Botaniska Förening och
utkommer med fyra nummer per år.
Medlemsavgiften för 2010 är 100:- och för familjemedlemmar 10:- (för i utlandet
bosatta dock 130:-). För medlemmar yngre än 25 år är avgiften 50:-. Beloppet sättes in
på föreningens postgironummer 636 59 31-2. Medlemmar erhåller tidskriften Krutbrännaren. För endast prenumeration är avgiften 110:-. Äldre nummer av tidskriften kan
beställas från Thomas Gunnarsson till ett pris av 25:- per nummer.
Redaktionen består av Thomas Gunnarsson (red.) och Håkan Lundkvist (ansv. utg.).
Manuskript och synpunkter skickas till Thomas Gunnarsson (adress se nedan).
Adressändringar och frågor om distribution tillskrives Thomas Gunnarsson.
Föreningsärenden och frågor därom kan tillskrivas någon ur styrelsen:
Ulla-Britt Andersson (ordf.)
Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden.
Tel. 0485 / 332 24
E-post: ulla-britt_andersson@telia.com
Tommy Knutsson (v.ordf.)
Ned. Västerstad 111, 380 62 Mörbylånga.
Tel. 0485 / 420 14
E-post: tommy.knutsson@telia.com
Thomas Gunnarsson (sekr.)
Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden.
Tel. 0485 / 332 24
E-post: thomas.gunnarsson@live.se
Elna Hultqvist (kassör)
Slottsgatan 23, 387 32 Borgholm.
Tel. 0485 / 106 24
E-post: elna.hultqvist@swipnet.se
“Ölands svampflora”
Ett pågående projekt där vi försöker
kartlägga svampfloran på Öland. Avsikten är att få fram så kompletta sockenfloror som möjligt för att därigenom
få en bild över arternas utbredning och
frekvens. Är du intresserad så skriv eller
ring till Tommy Knutsson.
Tomas Burén
Adelgatan 11 C, 393 50 Kalmar.
Tel. 0480 / 251 89.
E-post: tomas.buren@netatonce.net
Kenneth Erlandsson
Fatabursvägen 11 A, 393 53 Kalmar.
Tel. 0480 / 198 46.
E-post: kenneth-erlandsson@telia.com
Helena Lager
Sandgårdsborg 105, 386 92 Färjestaden.
Tel. 0485/450 55
E-post: lager.helena@telia.com
Håkan Lundkvist
Frösslunda 312, 380 62 Mörbylånga.
Tel. 0485 / 440 83
E-post: hakan.lundkvist@telia.com
Projekt Ölands hotade växter
Hjälp oss inventera sällsynta och hotade
växter på Öland. Vill du ha en aktuell
rödlista, eller äldre fynduppgifter som
behöver kontrolleras skriv eller ring till
Thomas Gunnarsson.
Omslagsbild: Backsippa Pulsatilla vulgaris, nerfarten till Haga Park 2010, ny art på rödlistan
Omslagets baksida: Desmeknopp Adoxa moschatellina, ny art på rödlistan
Samtliga foton detta nummer: Thomas Gunnarsson
Krutbrännaren 1 (19) 2010
Floraväkteri 2009
av Ulla-Britt Andersson (text) & Thomas Gunnarsson (foto)
Årets floraväktarrapport koncentrerar sig på de växter som påträffas i sandiga marker,
både torra och fuktiga. Vi har exkluderat arter som enbart växer på sandiga havsstränder. Olika sandiga miljöer hyser många rödlistade arter bland växter, svampar
och insekter. De flesta av arterna som redovisas är konkurrenssvaga och är beroende
av att öppen sand kontinuerligt exponeras. Många av dem gynnas också av den höga
temperatur som uppnås i ytskiktet av solexponerad sand. Den besökslokal som vi valt
ut presenteras i de flesta fall med en tabell över antalet plantor/strån o dyl. genom
åren även om den ej blivit besökt 2009. Därunder listas eventuellt andra lokaler som
besökts under 2009 och där en serie med flera fyndår finns att presentera.
Vittåtel Aira caryophyllea VU
Vittåtel känns igen på den silverglänsande vippan. Gräset är ettårigt och strået kan bli
25 cm högt. Skärmfjällen är längre än de borstförsedda ytteragnarna. Bladen är hoprullade och smala, endast 0,3 mm breda. Arten är konkurrenssvag och växer på torr,
näringsfattig och sandig mark med sur-neutral reaktion. I Sverige växer den främst i
Skåne, Blekinge, Småland, Halland samt på Öland och Gotland. Arten har gått tillbaka i senare tid beroende på minskad störning av sandiga marker samt konstgödning
som lett till igenväxning. Även trädplantering har lett till minskade habitat för arten.
Primärfynd av arten på Öland gjorde Oskar Sternvall 16 juni 1903 mellan Lilla och
Stora Frö, Vickleby socken, belägget finns i Lund. Arten finns ännu idag i området
mellan de två byarna på sandig, hästbetad mark. På Öland uppträder arten i sandiga
ödeåkrar, grustag, f.d. banvall och på annan sandig glesbevuxen mark. Den är också
funnen ute på Stora alvaret där den uppträtt i brännfläckar men också på tuvig mark
med ljung Calluna vulgaris. Vid den pågående inventeringen av Öland har flera nya
lokaler för arten blivit funna. Under 2009 inkom nio rapporter om vittåtel varav fyra
var nyfynd. Vi har 56 floraväktarlokaler för arten.
Besökslokaler: En lämplig lokal på södra Öland är gamla järnvägsvallen mellan Kastlösa-Skärlöv. Man kan köra bil och parkera vid Penåsadungen, Kastlösa
socken. Fortsätter man att vandra/cykla på banvallen har man vittåtel spridd längs 1-2
kilometer, det största beståndet börjar ungefär där banvallen går över Penåsabäcken
ca 1,5 km OSO om parkeringen. Gräset växer där växttäcket på banvallen är som
glesast. Koordinater: 6256625/1542180. Gör du ditt besök första halvan av juni månad har du också rikligt av blommande bestånd med stor sandlilja Anthericum liliago
nära banvallen.
3
Krutbrännaren 1 (19) 2010
Hö-Mör-1592
Antal Enhet
50000 plantor
35000 plantor
35000 plantor
35000 plantor
1000
plantor
Penåsa öster bron, Kastlösa f:g
6256627 - 1542181
Datum
Observatörer (Rapportör)
2008-06-05
Crister Albinsson
2007-05-15
Tommy Knutsson
2005-07-26
Crister Albinsson, Tommy Knutsson
2002-05-21
Ulla-Britt Andersson
1994-06-08
Tommy Knutsson
Hö-Bor-0051
Antal Enhet
560
strån
50
plantor
30
plantor
Grankulla kyrkväg 1, Böda f:g
6354448 - 1577541
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-08-28
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson m.fl.
2003-07-21
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2003-07-21
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Vittåtel Aira caryophyllea
4
Grådådra Alyssum alyssoides
Krutbrännaren 1 (19) 2010
Grådådra Alyssum alyssoides VU
Grådådra är en korsblommig växt som kan bli 1-3 dm hög. Blommorna är blekt gula
och blir med tiden vita. Den rundade och platta skidan mäter 2-4 mm. Stjälken är
ofta grenad från basen. Bladen är smala och helbräddade. Hela växten är stjärnhårig
vilket ger den ett grått utseende. Arten är inkommen med gräsfrö på 1800-talet. Den
har tidigare funnits i södra Sverige upp till Norrlandsgränsen men är numera försvunnen från flera landskap. I dagsläget är arten fortfarande relativt spridd i Skåne
samt på Öland och Gotland. Arten är konkurrenssvag och växer på sandiga marker
främst i kalkrika trakter. Grådådra är ett- eller tvåårig, ofta gror plantorna på hösten
och blommar tidigt på våren/försommaren innan torkan sätter in. Viss markstörning
behövs för att arten ska kunna fortleva på en lokal. Igenväxning och kvävegödning
missgynnar arten.
Primärfynd av arten på Öland gjordes av Magnus Gustaf Sjöstrand 1841 på en
trädesåker mellan Mörbylånga kyrka och västra Landborgen. Fyndet finns publicerat i ”Calmar läns och Ölands flora” utgiven 1863 av nämnde Sjöstrand. På Öland
är grådådra tämligen allmän och spridd över hela ön. Den växer på sandig, kalkrik
mark i grustag, sandstäpp och sandiga torrängar med gles vegetation. Den kan också
uppträda i ödeåkrar, på f.d. banvallar och lokaler av mer ruderatkaraktär. Under 2009
inkom 33 rapporter om grådådra varav 16 var nyfynd. Vi har 153 floraväktarlokaler
för arten.
Besökslokaler: En lättillgänglig lokal ligger i Runsten socken, söder om Åkerby.
Väster om landsvägen finns ett större f.d. sandtag som numera betas. Grådådra finns
spridd i sandtaget, koordinater 6283305/1553920. Andra spännande arter finns också
på den sandiga marken såsom trubbstarr Carex obtusata, sandtimotej Phleum arenarium och fågelarv Holosteum umbellatum. Väster om Algutsrums kyrka finns ett
enormt stort gammalt sandtag. Där kan man också finna rikligt med grådådra koordinater 6283845/1544205. Lokalen hyser också andra spännande arter speciellt tidigt
på säsongen såsom ullranunkel Ranunculus illyricus, fågelarv och en del förvildade
lökväxter.
Hö-Bor-0035
Antal Enhet
159 plantor
100 plantor
1000 plantor
1000 plantor
Åkerby S. 1, Runsten f:g
Datum
2009-05-03
2008-11-09
2007-05-29
2005-05-07
Hö-Bor-0024
Antal Enhet
550 plantor
20
plantor
Greby stenbrott, Räpplinge f:g
6298885 - 1548941 (10 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-05-12
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2006-10-01
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
6283304 - 1553921 (25 m)
Observatörer (Rapportör)
Jan-Olof Petersson
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Jan-Olof Petersson
Ulla-Britt Andersson
5
Krutbrännaren 1 (19) 2010
Hö-Mör-0004
Antal Enhet
5
plantor
200 plantor
50
plantor
100 plantor
Gårdby sandhed 1, Gårdby f:g
6276898 - 1551606 (25 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-05-31
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2007-04-29
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2006-05-25
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2002-06-23
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Hö-Mör-0014
Antal Enhet
535 plantor
50
plantor
50
plantor
Bettorpsavtaget 1, Norra Möckleby f:g 6281691 - 1553703 (10 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-05-24
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2007-05-29
Jan-Olof Petersson
2005-06-11
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Hö-Mör-0023
Antal Enhet
200 plantor
50
plantor
100 plantor
100 plantor
100 plantor
Gårdby S., Sandby f:g
Datum
2009-06-19
2008-11-16
2007-07-05
2005-06-03
2005-04-17
Knutört Anagallis minima VU
6274004 - 1550589 (25 m)
Observatörer (Rapportör)
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Tommy Knutsson
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Ulla-Britt Andersson
Knutört är en av de minsta kärlväxterna i Sverige. Den är ettårig, plantan mäter 0,5-5
cm, bladen är äggrunda och de fyrtaliga blommorna är oskaftade. Kronbladen är vita,
mycket oansenliga och frukten är en lockkapsel. Färgen på växten drar ofta åt rött.
Vid massförekomst av knutört färgas marken i brunrött. Arten växer främst längs
våra kuster i södra delen av Sverige. Den är relativt spridd på västkusten från Bohuslän till nordvästra Skåne, blir mer ovanlig på ostkusten men finns i Blekinge, sydöstra
Småland samt på Öland och Gotland. Knutört växer på havsstrandängar med blottad,
fuktig sand. Även grustag, fuktiga stigar och dikeskanter kan hysa arten. Den förefaller vara indifferent för kalk men tål en viss salthalt. På strandängarna är den beroende
av fortsatt bete. På andra lokaler är den ofta tillfällig och kan dyka upp exempelvis
vid dikesskärningar. Återställande av sand/grustag utgör ett reellt hot mot arten.
Primärfynd av arten på Öland gjordes av Manfred Mustafa Floderus 1853 vid Grankullavik, Böda socken. Fyndet finns publicerat i Botaniska Notiser 1854, ”Botaniska
anteckningar under en resa på Öland och Örö-skären, sommaren 1853”. Det finns
ett 30-tal äldre fynduppgifter av knutört på Öland varav många gjordes under det
fantastiska året 1985. Då hittades arten i flera diken och även i sandiga åkrar. I senare
tid finns endast fem fynd av arten i socknarna Böda, Högby, Sandby och Kastlösa.
Fyra av lokalerna ligger mycket nära havet där arten växer på fuktig sand i välbetade
strandängar. I Kastlösa socken växer arten i kanten av Stora alvaret i fuktiga svackor
6
Krutbrännaren 1 (19) 2010
på välbetad mark. Arten varierar mycket i antal mellan åren, den förefaller vara
beroende av tillräcklig fuktighet under våren när den gror. Under 2009 inkom fyra
rapporter av knutört där arten endast noterades på två av de besökta lokalerna.
Besökslokal: En fantastisk, betad havsstrandäng finns öster om Alvara, Böda socken.
Kör österut från väg 136 ner mot Alvara och havet, parkera på sjömarken precis vid
grinden. Gå söderut drygt 600 m och njut av den rika floran. SV om några sjöbodar i
fuktiga traktorspår genom betesmarken växer vissa år riktligt med knutört, koordinater 6343740/1576655.
Hö-Bor-0073
Antal Enhet
400
plantor
30
plantor
2
plantor
100
plantor
100
plantor
1000 plantor
Alvara O. 2, Böda f:g
Datum
2009-08-14
2007-08-19
2006-08-06
2005-08-03
2004-07-30
2003-08-10
6343741 - 1576656 (25 m)
Observatörer (Rapportör)
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Tommy Knutsson
Spädnarv Arenaria leptoclados CR
Spädnarv tillhör familjen nejlikväxter. Den har en stjälk som är mycket tunn och rikt
grenig, höjden varierar mellan 5-30 cm. Den liknar mycket sandnarv A. serpyllifolia
ssp. serpyllifolia men är ljusgrön. Kapseln hos spädnarv är tunnväggig och lätt att
trycka ihop, sidorna är ganska raka. Hos sandnarv är kapseln mer päronformad och
går sönder om den trycks ihop. Spädnarv är funnen i Skåne, Blekinge och på Öland
men status för arten är dåligt känd då den är lätt att förbise. Den växer på öppen, sandig mark såsom åkrar, körvägar och sandtag. Arten är konkurrenssvag och försvinner
vid ogräsbekämpning av åkrar och igenväxning.
På Öland gjordes primärfynd av arten 1883 av Otto Nordstedt på havsstranden vid
Borgholm, belägg finns i Lund. Vid Köping hittades spädnarv 1910 av Gustaf Einar
Du Rietz, belägg på Fytoteket i Uppsala. Gunnar Samuelsson fann arten 1942 i en
åker vid Folkeslunda i Runsten socken, belägg i Lund. Det var en stor överraskning när Torbjörn Tyler 2008 fann arten vid den pågående kärlväxtinventeringen.
Spädnarv växte i ett nygrävt åkerdike nära Dyestad, Runstens socken. Belägg finns i
Lund samt på Riksmuseet.
Dvärglåsbräken Botrychium simplex EN
Dvärglåsbräken har en typisk gulgrön färg på sina ovanjordiska delar. Den sterila
bladskivan utgår precis ovan marknivå och är sparsamt flikad. Växtens sporbärande
del är ganska gles. Som namnet antyder är den liten, den totala höjden på plantan ligger mellan 0,5-10 cm. Arten uppträder vanligen på betesmark nära havet. Den är funnen från Skåne till Dalarna, i dagsläget på drygt tio lokaler. Dvärglåsbräken växer på
havsstrandängar eller annan strandnära betesmark, i klippsprickor som översilas av
7
Krutbrännaren 1 (19) 2010
vatten samt i vägkanter. Underlaget är ofta kalkhaltigt, sandigt och fuktigt. Arten tål
en viss salthalt i marken. Den bildar svampmykorrhiza. Hot mot arten på dess lokaler
är för svag hävd genom upphört eller minskande bete. Arten sprider sina sporer redan
innan midsommar och missgynnas av torka under maj-juni månad. Ett åtgärdsprogram har tagits fram för att gynna dvärglåsbräken, det gäller under tiden 2006-2010.
Primärfynd av arten på Öland gjordes av Ernst Lindh 1900 på sandstranden väster
om Köpings kyrka. Arten har sammanlagt hittats på fyra lokaler på ön. Dvärglåsbräken återfanns på Munketorps strand, Högby socken 2003 där den senast sågs 1939.
Som mest har tre dellokaler noterats i området nära varandra. Notabelt är att på
samtliga växer arten tillsammans med fjällig jordtunga Geoglossum fallax. Arten har
varit årsviss på primärlokalen och varierat mellan 11-322 exemplar. Det är i dagsläget den enda kända lokalen för arten på Öland. Växtplatsen ligger nära havet i ett f.d.
sandtag. Lokalen har ett bra betestryck och är fuktig långt in på försommaren. Med
tanke på att arten växer på ett så begränsat område och är lätt att trampa ner lämnar vi
inte ut koordinater för fyndet. Våren 2009 var mycket torr speciellt april månad vilket
troligen missgynnat arten. Årets siffra på 49 plantor får därför anses acceptabel med
tanke på de yttre förutsättningarna. Floraväktare bör eftersöka arten på andra lämpliga ställen exempelvis Grankullavik där den hittades 1966.
Antal
49
255
322
212
67
11
22
Enhet
plantor
plantor
plantor
plantor
plantor
plantor
plantor
Datum
2009-06-25
2008-06-14
2007-06-10
2006-06-17
2005-06-18
2004-06-29
2003-06-25
Observatörer (Rapportör)
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Sanddådra Camelina microcarpa VU
Sanddådra är korsblommig växt som kan bli 60 cm hög. Blommorna är gula och
frukten är en päronlik, hård skida med en smal kant. Bladen är pillika och stjälkomfattande. Växten är grågrön med enkla och greniga hår. Arten inkom under 1800-talet
med gräsfrö. I Sverige förekommer endast underarten ssp. microcarpa. Den har varit
spridd över stora delar av Sverige men är i dagsläget ofta tillfällig på sina lokaler.
Fynd finns från Skåne-Uppland samt på Öland och Gotland. Arten är en stäppväxt
och är således värmekrävande. Den växer i sandiga åkrar, grusgropar samt på marker
av ruderatkaraktär. För att trivas kräver den öppen, varm sand. Hot mot arten är användning av ogräsmedel, ökad kvävegödsling och igenläggning av sandtag.
På Öland har sanddådra funnits sedan länge i sandiga åkrar, trädgårdsland och skräpmark. I dagsläget växer den i en sandig rasbrant vid havet, i sandiga åkrar, sandtag,
vägkanter och på mark av mer ruderatkaraktär. Under 2009 inkom tre rapporter av
sanddådra. Vi har 41 floraväktarlokaler för arten, främst på SV Öland.
8
Krutbrännaren 1 (19) 2010
Besökslokal: I Norra Möckleby socken alldeles norr om vägen som går västerut mot
Bettorp finns ett sandtag med omgivande mark av ruderatkaraktär som numera betas.
Där växer sanddådra koordinater 6281705/1553700 tillsammans med bl.a. sandglim
Silene conica och klibbveronika Veronica triphyllos.
Hö-Mör-0367
Antal Enhet
220
plantor
25
plantor
50
plantor
1
plantor
10
plantor
Bettorpsavtaget, Norra Möckleby f:g 6281706 - 1553698 (25 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-05-21
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2007-06-02
Ulla-Britt Andersson
2005-06-06
Ulla-Britt Andersson
2003-12-21
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2001-06-15
Helena Lager
Ölandsstarr Carex ligerica NT
Ölandsstarr är mycket lik sandstarr C. arenaria. Den har 4-6 ax som sinsemellan är
lika med både han- och honblommor. Axen har honblommor överst, sandstarr har
hanblommor överst. De sitter i toppen av det 10-25 cm höga strået. Stråna kommer
från en krypande jordstam som är 1,5-2 mm tjock med 1-2 cm långa ledstycken.
Sandstarr har en tjockare jordstam (2-3 mm) och avståndet mellan ledstyckena är 2-3
cm. Ölandsstarr har smalare blad (1-2 mm) jämfört med sandstarr som har blad som
är 1,5-3,5 mm breda. I Sverige förekommer ölandsstarr främst på Öland med enstaka
lokaler i Skåne, Blekinge och på Gotland. Den växer på näringsfattig sandmark som
dock kan vara kalkrik. Hot mot arten kan vara upphörd hävd men också exploatering
av sandiga marker.
Primärfynd på Öland gjordes av Abraham Ahlqvist 1832 i N. Möckleby, belägget
finns på Riksmuseet. Arten finns idag främst på östra delen av ön längs den så kallade
östra Landborgen, från Sandby socken i söder till Bredsättra i norr. Spridda förekomster finns även på södra och norra delen av Öland. Arten förekommer i sandstäpp,
vägkanter, sandtag, på sandiga åkerrenar, f.d. banvallar och i sandiga betesmarker.
Under 2009 inkom nio rapporter av ölandsstarr. Det finns drygt 35 lokaler för arten
inlagda på Artportalen från 1992 och framåt.
Besökslokal: I Sandby socken knappt 500 m söder avtaget till Ekelunda växer
ölandsstarr rikligt längs vägkanten, koordinater 6271975/1549935. Den finns både på
östra och västra sidan av landsvägen. Starren växer också ut en bit ut på tokfuktängen
som ligger väster om landsvägen.
Trubbstarr Carex obtusata EN
Trubbstarr är en art som är svår att upptäcka. Strået är 5-15 cm högt och bildar mattor från en krypande jordstam. I toppen av strået sitter ett enda ax med hanblommor
överst och honblommor nedtill. Fruktgömmena blir vid mognaden glänsande och
rundade. Lättast är arten att få syn på i början av maj när den blommar och de gula
ståndarknapparna lyser. I Sverige växer trubbstarr spritt på Öland samt sparsamt i
9
Krutbrännaren 1 (19) 2010
nordöstra Skåne. Arten växer på gamla sandiga strandvallar som är hävdade genom
bete eller slåtter. Eftersom arten är konkurrenssvag behöver den kontinuerlig hävd för
att fortleva. Kvävegödning är ogynnsamt för arten.
Öländskt och svenskt primärfynd av arten gjorde Samuel Liljeblad 1789 på stranden
mellan Borgholm och Köping. Fyndet finns publicerat 1792 i ”Utkast til en svensk
flora”. På Öland har arten noterats på västra och östra Landborgen samt på sandiga
marker nära havet på främst norra Öland. I dagsläget förefaller arten ha blivit mer
sällsynt framför allt på södra delen av ön. Trubbstarr växer på sandiga havsstränder, i
vägkanter, f.d. sandtag, sandstäpp och andra torra välhävdade sandiga marker. Under
2009 inkom tolv fynduppgifter för trubbstarr varav nio rörde nyfynd. Vi har 70 floraväktarlokaler för arten.
Besökslokal: Lopperstads gravfält i Runsten socken hyser en rik lokal för trubbstarr.
Parkera alldeles norr om kvarnen vid gravfältet och gå väster om vägen. I kanten
av den stenmur som löper i nord-syd riktning växer trubbstarr rikligt, koordinat
6284810/1554285. Andra arter på lokalen värda att nämnas är tofsäxing Koeleria
glauca, sandsvingel Festuca polesica och grådådra Alyssum alyssoides. De sistnämnda växer nära och i det f.d. sandtaget.
Hö-Bor-0365
Antal Enhet
10
m2
500
plantor
1000 plantor
1000 plantor
100
plantor
Lopperstad gravfält, Runsten f:g
6284810 - 1554286 (25 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-05-22
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2008-05-19
Ulla-Britt Andersson
2005-05-08
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1999-05-15
Ulla-Britt Andersson
1997-05-07
Ulla-Britt Andersson
Hö-Bor-0366
Antal Enhet
50
strån
500
plantor
100
plantor
Runsten N., Runsten f:g
Datum
2009-05-01
2005-05-08
1999-05-09
Rysstarr Carex praecox
6287859 - 1555221 (25 m)
Observatörer (Rapportör)
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Ulla-Britt Andersson
Rysstarr kommer med på rödlistan 2010 varför vi tar med arten i vår sammanställning. Arten står nära ölandsstarr C. ligerica. Liksom denna har den sinsemellan lika
axsamlingar med honblommor överst. Den har strån som kommer upp från en jordstam. I allt är den klenare än ölandsstarr. Som namnet antyder finns arten på andra
sidan Östersjön i Ryssland, Baltikum och Finland. Den växer på torr, sandig mark
såsom banvallar, vägrenar och andra glesbevuxna sandiga marker.
Primärfynd av arten för Öland och Sverige gjordes på vägen ner till Stenåsabadet 4
juni 2005 av artikelförfattarna. Arten växer i en betad, tuvig strandäng som periodvis
10
Krutbrännaren 1 (19) 2010
är fuktig. Mellan tuvorna är bitvis rysstarr helt dominerande som en gräsmatta. Du
ser arten lättast under maj månad när den blommar. Senare försvinner det spensliga
strået i den omgivande vegetationen. Hur länge arten funnits på lokalen är svårt att
säga men med tanke på beståndets storlek torde den ha funnits under avsevärd tid.
Arten är inte hotad på lokalen men fortsatt hävd är nödvändigt för att den ska fortleva
på sin växtplats. Rysstarr växer endast norr om vägen ner till Stenåsabadet koordinater 6264510/1549215
Östersjömålla Chenopodium striatiforme EN
Östersjömålla kan vara lätt att förbise då den vid en hastig blick liknar svinmålla
C. album. Den blir 15-40 cm hög, på kvävepåverkade platser något större. Arten är
rikt grenad från basen, grenarna är bågformade och rödstrimmiga. Bladen är smala
och färgen på dem går åt blågrönt. Fröna är ca 1 mm med slät yta, svagt kölade och
något ovala. Arten finns främst på Öland med endast spridda fynd för övrigt i södramellersta Sverige. Den växer i sandiga miljöer med glest växttäcke såsom sandtag,
åkrar och lokaler av mer ruderatkaraktär. Hot mot arten är ökad ogräsbekämpning,
igenväxning, igenläggande av sandtag och bortschaktning av jord/sandhögar.
Östersjömålla är sedan länge känd på Öland och anges som spridd i Sterner 1986.
Den har idag sina huvudsakliga förekomster i socknarna Sandby, Gårdby och N.
Möckleby. På Öland uppträder den främst i kanten av sandiga åkrar, som spontant
ogräs i trädgårdar, på sandig ruderatmark och f.d. banvallar. Under 2009 inkom fem
fynduppgifter varav tre rörde sig om nyfynd. Vi har sammanlagt 25 floraväktarlokaler
för arten.
Besökslokal: I Sandby socken vid avtaget mot N. Sandby går en traktorväg västerut. På ruderatmark nära traktorvägen brukar östersjömålla växa, koordinater
6273365/1550190. Då marken är kväverik blir exemplaren ovanligt välväxta.
Hö-Mör-1894
Antal Enhet
10
plantor
N. Sandby vägskäl, Sandby f:g
6273367 - 1550188 (10 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2006-07-21
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Sandsvingel Festuca polesica NT
Sandsvingel är ett tätt tuvat, flerårigt gräs med en vippa. Bladen är gröna, hoprullade
och styva. Stråna blir 20-60 cm höga och har basalt tvärt avskurna, pergamentartade
slidor som är halmgula till färgen. Arten kan förväxlas med hårdsvingel F. brevipila
men denna har blad som är sträva mot spetsen medan sandsvingel har blad med helt
släta kanter. I Sverige finns arten i Skåne, Blekinge samt på Öland och Gotland. Den
växer på sanddyner, glesbevuxen sandmark och gles tallskog. Arten hotas av igenväxning pga. minskande hävd eller kvävegödning. Skogsplantering och exploatering
genom bebyggelse kan också ödelägga lokaler för sandsvingel.
11
Krutbrännaren 1 (19) 2010
På Öland är sandsvingel spridd främst längs östra Landborgen samt på sandiga
stränder på norra ön. Arten växer även i sandstäpp, sandtag, sandig betad torräng och
sanddyner. På flera lokaler växer sandsvingel tillsammans med borsttåtel Corynephorus canescens. Under 2009 inkom sju rapporter av sandsvingel. Artportalen har 81
fynduppgifter inlagda från 2003 och framåt.
Besökslokal: I Bredsättra socken vid Gåtebo finns flera rika lokaler för sandsvingel.
Öster om Allmogegården och öster landsvägen finns ett fragment med sandstäpp som
hyser en hel del sandsvingel koordinater 6301480/1559470. Även tofsäxing Koeleria
glauca växer på lokalen.
Klotullört Filago vulgaris EN
Klotullört tillhör familjen korgblommiga växter. Hela växten är gråvitt hårig och
stjälken är ofta gaffelgrenad. De 20-40 korgarna sitter tillsammans i klotrunda huvuden, blommorna är gula till färgen. Arten har i senare tid främst blivit funnen i Skåne
där den ofta är tillfällig på sina lokaler. I Halland hittades den 2008. Klotullört växer
på torr, sandig mark där växttäcket inte är slutet. Vägkanter, grusgropar, trädesåkrar,
banvallar och områden av mer ruderatkaraktär är miljöer där klotullört hittats. Arten
är konkurrenssvag och uppträder främst på lokaler där en kraftig markstörning skett.
Fröna lär behålla sin grobarhet under lång tid.
På Öland hittades klotullört 22 juni 2009 av artikelförfattarna. Den växte på en nyanlagd, grusig parkeringsplats öster Vickleby kyrka. Detta var första fyndet på Öland.
Huruvida arten kommer att finnas kvar får vi återkomma till, markägaren är informerade om arten och dess sällsynthet.
Besökslokal: Öster Vickleby kyrka, på den grusiga parkeringsplatsen nära de uppställda sopcontainrarna koordinater 6272385/1540305.
Fågelarv Holosteum umbellatum VU
Fågelarv tillhör familjen nejlikväxter. Den är ettårig och höstgroende. Färgen är
typiskt blågrön liksom hos flera andra arter som växer på sandig mark. Blommorna
sitter som i en flock flera tillsammans. De är vita med en dragning åt rosa och kronbladen är tandade. Vid fruktmognaden antar växten en halmgul färg och fruktskaften
riktas uppåt. Arten växer i södra Sverige upp till Mälarlandskapen men är överallt
sällsynt, vanligast förefaller arten vara på Öland. Växtplatserna är torra, öppna och
sandiga. Viss markstörning med omrörning av de översta sandlagren gynnar arten.
Igenväxning, kvävegödning och skogsplantering utgör hot mot arten.
Primärfynd på Öland gjordes av Abraham Ahlqvist 1814 i trädesåkrar, Runsten
socken. Fyndet finns publicerat i hans ”Flora runsteniensis” 1815-17, belägg finns på
Fytoteket i Uppsala. På Stora alvaret växer fågelarv på kalkstenshällarnas mosskuddar. Den påträffas också främst på östra delen av Öland i mer eller mindre kalkrik
sand såsom sandstäpp, sandtag, vägkanter samt på sandiga och glesbevuxna havsstränder. Sällsynt uppträder arten idag i åkerkanter, något som verkar ha varit betyd-
12
Krutbrännaren 1 (19) 2010
ligt vanligare under Rikard Sterners tid. Under 2009 inkom tretton rapporter varav
fem rörde nyfynd. Vi har 185 floraväktarlokaler för arten.
Besökslokal: Gårdby sandfält norr om Gårdby samhälle hyser årligen mer eller
mindre stora bestånd av fågelarv. Vissa år har vi uppskattat det till minst 100.000 exemplar. Parkera i norra delen av sandfältet och gå över landsvägen och söderut längs
gamla järnvägsvallen. Arten växer ofta nära banvallen tillsammans med tofsäxing
Koeleria glauca, sandsvingel Festuca polesica, ölandsstarr Carex ligerica, sandtimotej Phleum arenarium och hylsnejlika Petrorhagia prolifera. Gå över stättan belägen ungefär mitt på sandfältet och gå ute på sandfältet tillbaka norrut. Ofta finns de
största bestånden av fågelarv där. Titta efter arten där marken är sliten, ofta växer den
längs staketet där betesdjuren trampat upp stigar. Koordinater 6277390/ 1551620.
Hö-Mör-1683
Antal
Enhet
22
plantor
500
plantor
1000
plantor
1000
plantor
300000 plantor
10000
plantor
10000
plantor
1000
plantor
1000
plantor
300
plantor
10000
plantor
350
plantor
Gårdby sandhed 1, Gårdby f:g
6277390 - 1551620 (50 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-04-12
Jan-Olof Petersson
2006-05-25
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2005-05-29
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2004-04-25
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2002-04-28
Thomas Gunnarsson
2001-05-07
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2000-04-24
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1999-05-15
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1998-04-28
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1996-05-23
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1995-05-03
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1993-05-08
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Hö-Mör-1574
Antal
Enhet
22
plantor
8
plantor
3
plantor
17
plantor
50
plantor
800
plantor
200
plantor
200
plantor
200
plantor
100
plantor
50
plantor
Kyrkan, gropen, Algutsrum f:g
6283812 - 1544145 (25 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-03-21
Jan-Olof Petersson
2008-04-21
Jan-Olof Petersson
2007-04-07
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2005-04-24
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2004-04-24
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2002-03-31
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2001-04-16
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2000-04-08
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1999-04-03
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1998-04-18
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1997-04-23
Karl-Göran Bringer
13
Krutbrännaren 1 (19) 2010
2
100
50
plantor
plantor
plantor
Hö-Mör-2006
Antal
Enhet
200
plantor
45
plantor
20
plantor
Hö-Bor-0707
Antal Enhet
10
plantor
10
plantor
40
plantor
50
plantor
40
plantor
50
plantor
200
plantor
1996-05-20
1995-04-22
1993-05-03
Karl-Göran Bringer, Lissbeth Bringer
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Tvetavägen S. 1, Torslunda f:g
6280791 - 1544400 (10 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-04-13
Jan-Olof Petersson
2008-04-21
Jan-Olof Petersson
2007-05-09
Jan-Olof Petersson
NV. Udden, Böda f:g
Datum
2009-04-18
2007-05-02
2005-05-22
2004-05-23
2002-05-06
2000-05-21
1998-05-10
6360732 - 1577369 (25 m)
Observatörer (Rapportör)
Crister Albinsson, Stina Eriksson
Lissbeth Bringer, Karl-göran Bringer
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Karl-Göran Bringer
Karl-Göran Bringer
Karl-Göran Bringer
Dvärgjohannesört Hypericum humifusum EN
Dvärgjohannesört är en flerårig ört vars plantor mäter 5-20 cm. Stjälken är trådsmal
och ofta nedliggande. Bladen har svarta glandler längs kanten. De ljusgula blommorna har också svarta glandler längs foder- och kronbladens kanter. Arten växer i södra
Sverige med flest lokaler i Skåne och Blekinge. Eftersom den är så liten är den svår
att få syn på. Lättast att hitta är arten i solsken när de gula blommorna är utslagna
och lyser. Den växer på kalkfattig grus/sandmark med glest växttäcke. Växtplatserna
utgörs av diken, vägkanter, grustag, åkerkanter eller betesmark. Arten är beroende av
fortsatt hävd för att överleva på sina lokaler. Ogräsbekämpning, kvävegödning och
igenväxning utgör hot mot arten.
Primärfynd på Öland gjorde Jens Corneliusson, Crister Albinsson och Allan Fredriksson 1989. Arten växte då i norra kanten av Ottenbylund SSO vandrarhemmet,
Ås socken. Ett 10-tal individer hittades i ett djupt dikes nordvända skärning. Belägg
finns i Göteborg. Även 1990 och -91 kunde en individ hittas i diket. Lokalen har
besökts senare utan fynd, diket verkar idag alltför igenväxt för att arten skulle kunna
trivas.
Huvudtåg Juncus capitatus EN
Huvudtåg är ettårig och blir 1-15 cm hög. Strået är tunt (1 mm) och växer ensamt
eller några tillsammans i en tuva. De basala bladen är tunna, ofta är plantan rödaktig
till färgen. Blommorna sitter i små huvuden ca 10 tillsammans. Varje strå har oftast
14
Krutbrännaren 1 (19) 2010
ett huvud men ibland kan kraftiga exemplar ha 2-4 huvuden på olika nivåer. Fröna
kan ligga i marken och vänta på lämpliga betingelser för att gro. Huvudtåg växer
sällsynt längs våra kuster från Halland, Skåne, Blekinge, Småland samt på Öland och
Gotland. Ofta är den tillfällig på sina lokaler och varierar också mycket mellan åren
beroende på väderleken. Den växer på öppen, fuktig sand utan konkurrerande växtlighet exempelvis dyngropar, sandtag, dikeskanter och åkrar. Arten är beroende av att
fuktig, bar sand hela tiden exponeras.
Primärfynd på Öland gjorde Göran Wahlenberg 20 juli 1821 vid Grankulla, Böda
socken. Arten växte där på ett sandfält tillsammans med dvärglin Radiola linoides.
Belägget finns på Fytoteket i Uppsala. På Öland finns flest fynd från den nordliga
tredjedelen av ön. Även denna art hade liksom knutört Anagallis minima ett exceptionellt år 1985 med många fynd. Den växer i f.d. sandtag, diken, åkerkanter och
dynsvackor. När grävarbeten sker på norra Öland och bar, fuktig sand exponeras kan
med tur huvudtåg hittas under ett par år innan växttäcket åter sluter sig. Under 2009
inkom två rapporter om huvudtåg, båda fynd på tidigare kända lokaler. Vi har 29
floraväktarlokaler för arten.
Besökslokal: På norra Öland finns en trevlig lokal i ett sandtag på gamla Grankulla
kyrkoväg, Böda socken. Där har huvudtåg funnits under flera år i växlande antal. Kör
in vägen som leder mot badplatsen vid Fagerör, tag åt höger direkt och kör denna
skogsväg ca 1 km söderut. Du kommer då fram till ett fortfarande aktivt sandtag som
på flera ställen hyser huvudtåg. Koordinater: 6354495/ 1577820. Andra trevliga arter
i sandtaget är pysslingtåg Juncus minutulus och vittåtel Aira caryophyllea.
Hö-Bor-0739
Antal Enhet
3000
plantor
75
plantor
1
plantor
Grankulla kyrkväg, Böda f:g
6354500 - 1577745 (25 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-08-28
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson m.fl.
2003-07-21
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1991-08-01
(Öland- Floraväktarna)
Hö-Bor-0745
Antal Enhet
100
plantor
0
100
plantor
22
plantor
Vässbylund, Föra f:g
6322736 - 1564387 (25 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-06-25
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2006-08-12
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2004-08-06
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2003-08-09
Tommy Knutsson
Tofsäxing Koleria glauca VU
Tofsäxing är ett tuvat gräs med blågröna blad. Det mesta av gräset är finludet såsom
vippa, strån och blad. Vippan är utspärrad vid blomningen men hopdragen för övrigt.
Strået har en längd av 15-60 cm. Tofsäxing har aktuella fynd från Skåne (flest lokaler), Blekinge, Öland och Gotland. Den växer på sanddyner, sandfält och i sandiga
glesa tallskogar. Gräset är karaktärsväxt för den så kallades sandstäppen. Sandstäpp
15
Krutbrännaren 1 (19) 2010
uppstår i områden med låg nederbörd och hög solinstrålning där kalkrik sand kontinuerligt exponeras. När växttäcket har slutit sig helt har sandstäppen degenererat. De
speciella växter, svampar och insekter som har den som hemmiljö får då finna nya
områden med kalkrik, bar sand. Minskad hävd, kvävegödning, skogsplantering och
exploatering hotar sandstäppen och växtplatserna för tofsäxing.
Primärfynd på Öland gjorde Abraham Ahlqvist någon gång mellan åren 1810-15.
Belägg finns på Fytoteket i Uppsala, fyndet gjordes mellan Runsten och N. Möckleby. Arten finns kvar med flera lokaler inom området. Tofsäxing finns idag främst
längs östra Landborgen med huvudsaklig utbredning i Sandby, Gårdby, N. Möckleby,
Runsten och Bredsättra socknar. På Öland växer arten i sandstäpp, gles tallskog, f.d.
sandtag och på gammal banvall. Sex fynd rapporterades under 2009 varav ett från en
ny lokal. Vi har sammanlagt 41 floraväktarlokaler.
Besökslokal: En mycket rik lokal för tofsäxing finns rakt väster om bygdegården
Sandgårdsborg, sydligaste delen av Gårdby socken. Parkera bilen vid bygdegården
och gå västerut till en gammalt sandtag. I botten av detta finns en ”gräsmatta” av tofsäxing. Koordinater 6274735/ 1550925. Andra arter på lokalen är fågelarv Holosteum
umbellatum och grådådra Alyssum alyssoides.
Hö-Mör-0945
Antal Enhet
10000 plantor
10000 plantor
1000
plantor
1000
plantor
Gårdby bygdegård V. 1, Gårdby f:g 6274733 - 1550925 (25 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2006-07-23
Ulla-Britt Andersson
2005-04-17
Ulla-Britt Andersson
2000-09-21
Thomas Johansson
1999-05-15
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Hö-Mör-0951
Antal Enhet
100
tuvor
100
plantor
1000
plantor
100
plantor
Gårdby-Dörby tallskog, Norra Möckleby f:g 6277930 - 1551880
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-10-04
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2007-07-21
Ulla-Britt Andersson
2004-07-27
Ulla-Britt Andersson
2000-02-19
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Hö-Bor-1056
Antal Enhet
100
tuvor
500
plantor
1000
plantor
1000
plantor
100
plantor
Lopperstad gravfält, Runsten f:g
6284793 - 1554287 (25 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-05-22
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2008-05-19
Ulla-Britt Andersson
2005-05-07
Ulla-Britt Andersson
1999-05-15
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1995-05-11
Ulla-Britt Andersson
16
Krutbrännaren 1 (19) 2010
Blå sminkrot Lithospemum arvense ssp. coerulescens EN
Blå sminkrot tillhör familjen strävbladiga växter. Den är ettårig och blommar i maj
med blå, trattlika blommor. Blommorna är från början rosa men blir med tiden allt
blåare som hos förgätmigej Myosotis sp. Underarten vit sminkrot L. arvense ssp. arvense kan ibland ha blommor med svag antydan till blå färg. Vit sminkrot är normalt
mer högväxt (max 50 cm) än blå sminkrot (max 20 cm). Blå sminkrot växer på sandig, kalkrik mark i mer naturliga miljöer. Arten finns idag i Skåne (Kåsebergaåsen),
på Öland och Gotland (Stora & Lilla Karlsö). Arten kan på sikt hotas av igenväxning.
Primärfynd på Öland gjordes enligt Sterner 1986 av August Edvard Goldkuhl & Carl
Agardh Westerlund 1851 i Föra, belägg finns både i Lund, Uppsala och Göteborg.
Men på Fytoteket i Uppsala finns också ett belägg från 1832 av Abraham Ahlqvist
tagit på Öland (inte närmare specificerat) av blå sminkrot som därför torde vara det
tidigaste fyndet från ön. Blå sminkrot har ett handfull gamla lokaler på Öland. Efter
1990 är den sedd på två varav endast den ena hyser arten i dagsläget.
Besökslokal: Gettlinge gravfält, S. Möckleby socken. I västra delen av den nordligare delen av gravfältet växer arten mycket begränsat i en rasbrant. Det brukar
finnas mellan 15-30 exemplar av arten så om du besöker lokalen så rör dig försiktigt.
Gå helst inte ner i själva branten eftersom det är stor risk att du drar med dig några
individer när du rutschar ner. Man kan se arten uppe vid fårstängslet och behöver inte
gymnastisera ner i branten. Koordinater: 6251300/1538795. Årets resultat med 85
exemplar är det högsta antal som noterats sedan 1990-talet.
Hö-Mör-1503
Antal Enhet
85
plantor
19
plantor
23
plantor
22
plantor
0
24
plantor
26
plantor
32
plantor
30
plantor
7
plantor
30
plantor
Gettlinge gravfält, Södra Möckleby f:g 6251268 - 1538778 (10 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-04-24
Jan-Olof Petersson
2008-04-26
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2007-04-21
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2006-05-14
Ulla-Britt Andersson
2005-05-27
Ulla-Britt Andersson
2004-05-09
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2003-05-04
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2001-05-05
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2000-05-01
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1999-04-25
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1993-05-12
Tommy Knutsson
Sandlusern Medicago minima EN
Sandlusern är en ettårig art som blommar i maj-juni med gula blommor som sitter
i små huvuden. Växten blir 5-20 cm hög. Den spiralvridna baljan är tätt kroktaggig. Arten är svår att upptäcka bland andra gulblommiga ärtväxter som blommar
samtidigt såsom humlelusern M. lupulina och jordklöver Trifolium campestre. Men
sandlusern har en annan färg på blommor och blad som man med lite träning lär sig
17
Krutbrännaren 1 (19) 2010
skilja ut. Skåne, Öland och Gotland utgör huvudutbredningen för arten i Sverige. Den
växer på kalkrik sandmark med gles vegetation men också på lokaler av mer ruderatkaraktär. Hot mor arten är igenväxning men också exploatering.
Primärfynd av sandlusern på Öland gjordes av Ernst Adlerz 1873 söder om Borgholms slottsruin. Arten finns ännu idag kvar på lokalen. Den varierar påtagligt i antal
mellan åren, vissa år är den nästan omöjlig att hitta. Andra år kan den vara marktäckande över flera kvadratmeter stora områden. Vi har under de senaste 20 åren endast
haft två kända lokaler för arten med några dellokaler. Den finns kvar i Räpplinge
socken på alvartorräng söder Slottsruinen samt i Smedby socken där den växer nära
ett sandtag och på en sandig ödeåker. I juni 2009 hittade Charlotte Wigermo, Bengt
Nilsson och Åke Svensson två nya lokaler för arten vid den pågående inventeringen
på Öland. Den växte ca 2 km VSV respektive NNV om Gösslunda gård på torrängsryggar på alvarmark.
Besökslokal: Räpplinge socken, alvarmark söder Slottsruinen. Gå på höjdryggen
norrut från drottning Victorias byst. På den lilla slänten åt öster brukar man kunna
hitta sandlusern men bemärk att den vissa år är fåtalig och svår att hitta. Koordinater:
6304900/1550870.
Hö-Bor-1433
Antal Enhet
0
plantor
10
plantor
300
plantor
10
plantor
10
plantor
50
plantor
1000 plantor
0
1000 plantor
3
plantor
Borgholms alvar 1, Räpplinge f:g
6304902 - 1550872 (10 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2008-06-03
Crister Albinsson
2007-06-02
Ulla-Britt Andersson
2004-05-31
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2003-06-14
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2001-06-30
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2000-06-25
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1998-06-27
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1997-06-17
Karl-Göran Bringer
1996-08-10
Karl-Göran Bringer
1995-06-27
(Öland- Floraväktarna)
1994-06-11
Sven Johansson
Hö-Mör-1016
Antal Enhet
50
m2
150
plantor
3000 plantor
300
plantor
St. Smedby ödeåker, Smedby f:g
6252924 - 1537827 (10 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-05-31
Jan-Olof Petersson
2008-09-13
Crister Albinsson
2007-06-03
Tommy Knutsson
2005-06-12
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Klådris Myricaria germanica EN
Klådris är en flerårig buske som kan bli 1-2 meter hög. Den tillhör familjen tamariskväxter. Blommorna utbildas i grenspetsarna och är ljusrosa. Blomningen är ganska
18
Krutbrännaren 1 (19) 2010
utdragen då en del av blommor kommer på fjolårsskotten medan andra på årsskotten.
Bladen är grågröna och något barrlika. Frukterna är försedda med hårtussar och kan
spridas med vinden. Arten förekommer mycket sparsamt och tillfälligt i södra Sverige. Huvudutbredningen av arten finns i landskapen Medelpad, Ångermanland och
Jämtland. Klådris växer på grusiga/sandiga älv- och sjöstränder. Den är beroende av
att vatten och is ger upphov till ny, sandig och bar mark där fröna kan gro. Den omfattande regleringen av älvarna i Norrland har lett till att de naturliga fluktuationerna
i vattenståndet upphört. Detta har missgynnat klådris som försvunnit från många
tidigare lokaler. I södra Sverige är det oftast tillfällig på sina lokaler som vanligen är
belägna i grus/sandtag.
Primärfynd på Öland gjorde Rikard Sterner 1916 vid Hornsjön, Högby socken.
Gammal sandbotten torrlades när nivån i Hornsjön sänktes och där etablerade sig
klådriset och fanns kvar ända in på 1980-talet. Arten är därefter funnen på ett 15-tal
lokaler, de flesta tillfälliga i samband med utdikningar. I dagsläget finns klådris på två
lokaler med 6 dellokaler dels i Böda socken (söder Byxelkrok) och Gärdslösa socken
(Lindby grustag).
Besökslokal: Söder Byxelkrok och strax väster om cykel/gångvägen drygt 150 meter
norr avtaget mot Enerum växer klådris på grusig, bar mark. Här har den funnits sedan
1946. Koordinater: 6355330/1571700.
Hö-Bor-1476
Antal Enhet
10
plantor
16
plantor
28
plantor
100
plantor
100
plantor
Byxelkrok S. 2, Böda f:g
6355330 - 1571700 (25 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-06-23
Jan-Olof Petersson
2008-07-14
Vera Wendt
2007-06-25
Jan-Olof Petersson
2004-06-29
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2003-07-07
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2000-07-19
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1993-06-23
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Dvärgserradella Ornithopus perpusillus EN
Dvärgserradella är en ettårig ört som tillhör familjen ärtväxter. Den är ofta nedliggande och mäter 5-30 cm. Blommorna är mycket små, färgen på kölen är gul och seglet
är vitt med röd ådring. Bladen har många par småblad samt uddblad. Baljan är böjd,
ledad och har som en fågelklo längst ut (därav det latinska namnet). Arten är inkommen till Sverige med gräsfrö. Den finns främst i Skåne och Blekinge samt mer sparsamt i övriga Sydsverige inklusive Öland. Dvärgserradella växer på sandiga marker
såsom trädesåkrar, vägkanter, ruderatmark. Den hotas av igenväxning, exploatering
(vägbygge) och trädplantering.
Primärfynd på Öland gjordes av Kurt-Anders Johansson och Rolf-Göran Carlsson 1
19
Krutbrännaren 1 (19) 2010
juni 1995 väster Lilla Frö, Resmo socken. Arten växte i en sandig trädesåker tillsammans med bl.a. vittåtel Aira caryophyllea. Den finns fortfarande kvar på platsen men
varierar en hel del i antal mellan åren. På sikt hotas arten av igenväxning av växtplatsen. Intressant är att hårdsvingel Festuca brevipila också växer på lokalen. Dvärgserradella lär ha inkommit med gräsfrö när åkrar blivit insådda med hårdsvingel.
Tidigare finns en obekräftad uppgift om arten från Smedby socken, NNO Hammarby
där den skulle ha växt i en grusgrop. Uppgiften anses osäker och är omnämnd under
”Floristiskt tillägg” i Sterner 1986.
Besökslokal: Väster Lilla Frö, Resmo socken ett par hundra meter från havet. Koordinater 6270130/1536420. Den växer också på nästa åker norrut i kanten mot tallskogen 6270205/1536510.
Hö-Mör-1579
Antal Enhet
100
plantor
20
plantor
200
plantor
500
plantor
Lilla Frö V. 1, Resmo f:g
6270131 - 1536420 (25 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-05-21
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2008-05-19
Ulla-Britt Andersson
2007-06-06
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2005-05-27
Ulla-Britt Andersson
2004-05-20
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Hylsnejlika Petrorhagia prolifera EN
Hylsnejlika är en ettårig nejlikväxt som blir mellan 10-40 cm hög. Bladen är smala
och spetsiga, blommorna har rosa kronblad och är omgivna av ljusbruna hölsterblad.
Oftast är endast en blomma utslagen åt gången men en enskild planta kan under juniaugusti ge upphov till ett stort antal blommor som avlöser varandra. Arten finns framför allt i Skåne samt på Öland och Gotland, i övriga Sverige är den tillfällig på sina
lokaler. Den växer på torr, kalkrik sand, ibland på mer grusig hällmark. Sandstäpp,
grustag, gamla strandvallar och alvarmark är några ställen där man kan finna hylsnejlika. Hot mot arten är igenväxning pga. minskad hävd genom bete. Kvävegödsling är
också negativt för arten.
Primärfynd på Öland gjordes av Th. C. Fornander troligen på 1820-talet. I Sterner
1986 finns fynd från främst västra Landborgen i Räpplinge och Högsrum socknar.
I dagsläget har ett stort antal lokaler för arten hittats på främst Stora alvaret där den
knappast tidigare har varit sedd. Den växer också i sandstäpp på östra Öland. Det
är en av få rödlistade arter där vi har ökat på antalet kända lokaler under de senaste
20 åren. Vi har 103 floraväktarlokaler för arten. Under 2009 inkom 35 rapporter om
arten varav sex var från nya lokaler.
Besökslokal: Karums alvar, Högsrum socken har rika lokaler för hylsnejlika. Man
kan lämpligen parkera i södra delen av gravfältet, nära Noaks ark. Gå över stättan
så brukar beståndet med hylsnejlika börja direkt och fortsätter norrut. Koordinater:
6294475-900/1550000
20
Krutbrännaren 1 (19) 2010
Hö-Bor-0432
Antal Enhet
100
plantor
93
plantor
300
plantor
100
plantor
15
plantor
100
plantor
10000 plantor
Karums alvar 2, Högsrum f:g
6294476 - 1549998 (50 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2008-08-29
Jan-Olof Petersson
2003-07-30
Elna Hultqvist
2000-07-09
Helena Lager
1998-07-04
Per Ålind
1995-07-03
Karl-Göran Bringer, Lissbeth Bringer
1993-08-05
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1993-07-01
Helena Lager, Honor Prentice
Hö-Mör-1242
Antal Enhet
10
plantor
2000
plantor
1000
plantor
1000
plantor
Tornrör 9, Sandby f:g
Datum
2009-08-09
2007-07-06
2002-06-24
1995-06-26
6272806 - 1547339 (100 m)
Observatörer (Rapportör)
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Thomas Gunnarsson
Thomas Gunnarsson
Sandtimotej Phleum arenarium VU
Sandtimotej är ett kortvuxet, ettårigt gräs. Strået blir 3-15 cm högt och har en axlik
vippa som smalnar av i båda ändarna. Färgen på plantan är först blekgrön, bladslidorna är ofta något violetta. Ganska snabbt gulnar hela växten allt mer men står kvar
under lång tid. I Sverige finns arten i Skåne, på Öland och Gotland samt mer sparsamt i Halland, Bohuslän och tillfälligt i Småland. Sandtimotej växer på öppen sand
på stränder, sandfält, banvallar, i sandtag, vägkanter och på annan störd mark med
exponerad, bar sand. Växtplatserna är soliga och sanden värms snabbt upp och torkar
upp tidigt på säsongen. Den hotas av igenväxning pga. minskad hävd eller gödsling
med kväve. Ofta ser man arten växa på sandiga stigar där betesdjuren gått.
Arten omnämns på Öland första gången av komministern i Gårdby Isaac Hulteen
1810 i hans Compendium botanicum. På Öland växer ofta arten på helt blottad
sandmark i sandstäpp, täkter, på stränder och dylikt. Den verkar vara ganska stationär
på sina lokaler som är i stort sett oförändrade jämfört med Sterner 1986. Vi har 27
floraväktarlokaler för arten. Under 2009 inkom sex rapporter av arten varav en gällde
en ny lokal.
Besökslokal: På sandstranden i Sandviks hamn, Persnäs socken växer arten på den
lilla stranden alldeles söder om själva båthamnen. På den bara sanden brukar det årligen finnas några hundratal plantor av sandtimotej. Koordinater : 6327490/1563675.
Några fåtaliga plantor av martorn Eryngium maritimum delar på växtplatsen.
Hö-Bor-1414
Antal Enhet
finns
100
plantor
Sandvik 1, Persnäs f:g
6327488 - 1563673 (25 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2008-06-03
Crister Albinsson
2003-05-29
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
21
Krutbrännaren 1 (19) 2010
10
1000
plantor
plantor
2000-07-22
1993-06-22
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Hö-Bor-0425
Antal Enhet
50
strån
10
plantor
100
plantor
Skedås 1, Bredsätra f:g
6301320 - 1558280 (10 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-01-25
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2001-06-10
Elna Hultqvist
2000-11-11
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Hö-Mör-1641
Antal Enhet
100
strån
100
plantor
300
plantor
300
plantor
75
plantor
Gårdby sandhed 1, Gårdby f:g
6277233 - 1551658 (25 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-06-25
Crister Albinsson
2005-05-29
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2003-07-05
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2002-06-23
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1993-06-13
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Dvärglin Radiola linoides VU
Dvärglin är en mycket liten växt med en tunn stjälk, plantan blir 1-8 cm hög. Blomställningen delar sig upprepat gaffelgrenigt. De små, vita blommorna är 4-taliga
med tretandade foderblad. Kapseln är rund och innehåller 8 små, ljusbruna frön.
Tillsammans med knutört är det en av våra minsta kärlväxter och således svårupptäckt. Arten blommar i juni-september. Den växer främst i västra Sverige med flest
fynd från Bohuslän. Den är också noterad i Skåne, Halland, Västergötland, Dalsland,
Närke, Värmland, Småland, Blekinge samt på Öland och Gotland. Dvärglin växer
på fuktig sand som ofta är mer kalkfattig. Många av växtplatserna är kulturskapade
såsom sandtag, stigar och betesmarker. Den förekommer också på havsstränder där
isskavning exponerat lämpliga miljöer. Sina växtplatser delar arten ofta med huvudtåg Juncus capitatus och knutört Anagallis minima. Igenväxning pga. minskad hävd
missgynnar arten.
Primärfynd av dvärglin på Öland gjorde Abraham Ahlqvist på Grankullavikens
stränder, Böda socken. Det publicerades 1821 i Anmärkningar om Ölands fysiska
beskaffenhet och vegetation. Arten har minskat starkt under det senaste seklet och är
efter 1990 endast funnen på två lokaler (Högby respektive Böda socknar) varav den
ena inte längre hyser arten. På Öland växer den i dyngropar, fuktig traktorväg på sand
eller stigar. Eftersom den är så ovanlig och svårfunnen på Öland ger vi inte någon
besökslokal utan du får i stället åka närmast till Blekinge/södra Småland om du vill
bekanta dig med dvärglin.
Fältnarv Sagina apetala EN
Fätnarv är en ettårig nejlikväxt som blir 2-15 cm hög. Stjälken är kal och ofta grenad
från den rödtonade basen. Blad är försedda med en uddspets. Blommorna är fyrtaliga
22
Krutbrännaren 1 (19) 2010
och saknar ofta kronblad. Kapseln har upprätta foderblad där de två yttre är något
spetsiga. Den närstående arten hårnarv S. micropetala har fyra trubbiga foderblad
som är utstående i frukt. Arten är sällsynt funnen i Skåne och nyligen också på
Öland. Den växer på öppen, sandig mark såsom stigar, banvallar eller i sandtag. Lokalerna är något fuktiga på våren men torkar ut under sommaren. Fältnarv är mycket
konkurrenssvag och hotas när växttäcket sluter sig något.
Primärfynd på Öland gjorde Tommy Knutsson 17 juni 2007 vid Sandviks camping,
S. Möckleby socken. Arten växte sparsamt på parkeringsplatsen vid campingen. Marken består av grus med viss sandinblandning och saknar i stort sett annan vegetation.
Även 2008 och 2009 fanns fältnarv kvar på lokalen. Arten kan vara svårfunnen då
också krypnarv S. procumbens växer på parkeringen. Koordinater: 6250090/1537090.
Skevmaskros Taraxacum ruberulum EN
Skevmaskros tillhör sektionen sandmaskrosor T. Sect. Erythrosperma. Arten har pollen och korgen är ganska stor, 3-5 cm i diameter. Bladens flikar är något förskjutna
i förhållande till varandra vilket gör att de ser speciella ut. Ändfliken är ganska stor.
De yttre holkfjällen har en bred hinnkant och endast svagt utvecklade knölar. Arten är
svår att bestämma utan expertkunskaper. I Sverige är den funnen i Göteborgstrakten
samt på Öland och Gotland. Efter 1968 finns endast ett fynd av arten i Sverige nämligen från Öland där den hittades 19 maj 2006 av Hans Öllgaard och Håkan Witzell.
Den växte i en hästbetesmark NNV bygdegården i Norra Möckleby socken. På lokalen finns ett stort antal jordstjärnor Geastrum sp. Underlaget består av kalkrik sand
och är till stora delar bart utan någon sammanhängande vegetation. Av andra arter
som är funna på lokalen kan nämnas sandglim Silene conica, grådådra Alyssum alyssoides samt klibbveronika Veronica triphyllos. Inga fynd finns efter 2006 för arten.
Klibbveronika Veronica triphyllos VU
Klibbveronika är en ettårig växt som blir 5-15 cm hög. Stjälken är både hårig och
glandelhårig. Bladen är handflikade med 3-7 flikar. Blommorna sitter i en gles klase
och är intensivt blå. Kapseln är njurlik, glandelhårig och antar med tiden en blågrön
färg. Arten blommar tidigt, redan i april, och torkar snabbt bort. Den är främst funnen
i södra delen av Sverige: Skåne, Småland samt på Öland och Gotland. Klibbveronika
växer på öppen gärna kalkrik sand och verkar vara beroende av hög värmeinstrålning
på sina växtplatser. Den kan hittas i åkerkanter, sandiga betesmarker, grusgropar och
på banvallar. Arten hotas av ökad ogräsbekämpning samt igenväxning.
På Öland är arten känd sedan länge främst som åkerogräs i sandiga trakter. Den kan
också växa i sandiga betesmarker där den uppträder på markblottor som kreaturen
sparkat upp. Även sandtag, trädgårdsland, traktorvägar samt torrängar med gles
vegetation kan hysa arten. De soliga växtplatserna torkar snabbt upp på våren och
blomningen går snabbt över. Vi har 91 floraväktarlokaler för arten.
Besökslokal: Söder Algutsrums kyrka finns en betesmark med bara fläckar av sand
23
Krutbrännaren 1 (19) 2010
där kreaturen trampat. Där brukar årligen ett 1000-tal plantor med klibbveronika
kunna räknas in. Koordinater: 6283595/1544285
Hö-Mör-1826
Antal Enhet
1000
plantor
1000
plantor
1000
plantor
Kyrkan S., Algutsrum f:g
6283593 - 1544283 (50 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2008-04-07
Jan-Olof Petersson
2007-04-07
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2003-04-20
Ulla-Britt Andersson
Hö-Mör-1834
Antal Enhet
3
m2
5
plantor
10
plantor
100
plantor
100
plantor
Bettorpsavtaget, Norra Möckleby f:g
6281672 - 1553677
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-05-03
Jan-Olof Petersson
2007-03-17
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2005-05-08
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
1999-04-16
Ulla-Britt Andersson
1995-05-09
Thomas Gunnarsson
Hö-Mör-1847
Antal Enhet
10
plantor
50
plantor
2
plantor
30
plantor
N. Sandby vägskäl 4, Sandby f:g
6273290 - 1550570 (50 m)
Datum
Observatörer (Rapportör)
2009-04-24
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2008-04-26
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
2005-04-17
Ulla-Britt Andersson
1999-05-21
Ulla-Britt Andersson, Thomas Gunnarsson
Klittviol Viola tricolor ssp. curtisii VU
Klittviol är en underart till styvmorsviol V. tricolor ssp. tricolor. Till skillnad från
styvmorsviol är klittviol flerårig med en väl utvecklad och förgrenad jordstam. Vanligen har den också något mindre blommor. Bladen kan vara något köttiga. Den växer
längs våra kuster i södra delen av landet, från Bohuslän till Uppland samt på Öland
och Gotland. Utbredningen av arten är dåligt känd då den först under senare tid tagits
med i floror. Arten växer på sandig mark nära kusten såsom sanddyner och sandfält.
Den kan hotas av igenväxning eller exploatering av strandnära mark.
På Öland är underarten mycket dåligt känd. I Sterner 1986 nämns Viola tricolor som
ojämnt spridd. Prickkartan visar en del förekomster på havsstränder på östra Öland i
bland annat socknarna N. Möckleby, Runsten, Långlöt, Föra och Högby där klittviol
bör eftersökas. Vi har endast ett fynd av klittviol från sandstranden söder Bläsinge
hamn, N. Möckleby socken. Tommy Knutsson, Ulla-Britt Andersson och Mikael
Jeppson fann arten 21 juli 2006 på sanddynerna där den fortfarande finns kvar. Koordinater: 6277085/1554765.
24
Krutbrännaren 1 (19) 2010
Nya rödlistan för kärlväxter 2010 –
från en öländsk horisont
av Ulla-Britt Andersson
Den nya rödlistan presenterades av
ArtDatabanken 28 april 2010 och gäller
5 år framåt. Förändringar jämfört med
rödlistan 2005 är relativt små vad gäller kärlväxter. I floravårdskommitté för
kärlväxter har följande personer deltagit:
Ulla-Britt Andersson, Mora Aronsson
(ordf. och organismgruppsansvarig vid
ArtDatabanken), Anders Bertilsson, Margareta Edqvist, Stefan Ericsson, Göran
Mattiasson och Peter Ståhl (sekr.) De
lokala botaniska föreningarna har lämnat
värdefulla uppgifter för att rödlistan ska bli
så bra som möjligt. Några kritiska grupper
har bedömts extra: Hans Rydberg Taraxacum och Tomas Burén Rubus.
Rödlistade arter kan placeras i någon av
följande kategorier:
Försvunnen RE (finns ej längre i Sverige
men på andra ställen i världen)
Akut hotad CR
Starkt hotad EN
Sårbar VU
Nära hotad NT
Kunskapsbrist DD
Hotade arter hör hemma i kategorierna
CR, EN eller VU.
Antalet rödlistade taxa har ökat något med
9 % till 403. Ökningen har skett främst i
kategorin Nära hotad (NT, tidigare benämning Missgynnad). De floraprojekt
som nyligen avslutats har visat att många
fortfarande vanliga arter har minskat och
därmed uppfyller kriterierna för rödlistning. Detta gäller exempelvis arter som
desmeknopp Adoxa moschatellina, mjukdån Galeopsis ladanum och backklöver
Trifolium montanum. Ny programvara har
tagits i bruk vilket gjort att beräkningar
av utbredningsområde och förekomstarea
numera kan göras med större noggrannhet.
Almsjukan som kraftigt minskat bestånden
av främst alm Ulmus glabra har gjort att
detta fortfarande vanliga träd hamnat i
hotkategorin VU. Från Gotland rapporteras att lundalm U. minor också angripits
av almsjuka. Huruvida vår ”egen” vresalm
U. laevis kan drabbas råder delade meningar om. Den relativt nya sjukdomen
askskottsjuka har gjort att ask Fraxinus
excelsior hamnat i kategori VU. Inte minst
på mellersta Öland har ett stort antal askar
angripits och dött.
Tallskog är en hotad biotop speciellt i
södra Sverige. Tyvärr betas unga tallplantor begärligt av älg vilket gjort att
skogsägare i stället satsar på gran. Arter
som främst är knutna till tallskog kommer därför att bedömas ha en stor risk att
minska och kunna dö ut framöver. Detta
gäller exempelvis knärot Goodyera repens
som därför rödlistas. Ryl Chimaphila umbellata som ofta växer tillsammans med
knärot i samma biotop har flyttats upp en
hotkategori från VU till EN.
25
Krutbrännaren 1 (19) 2010
Alla varieteter har först till kategorin Ej
tillämplig (NA). Införda arter måste vara
naturaliserade före 1800 för att kunna
rödlistas. Detta gör att många ”ovanliga”
arter hamnar i kategorin NA. Det gäller
exempelvis svartnonnea Nonnea pulla
som har sin enda kända svenska förekomst
på Öland. Första fyndet är från 1906 vilket
gör att arten inte kan rödlistas trots att
totala antalet individer växlar mellan 5-15.
Följande listor tar enbart upp arter som
är kända från Öland. De behöver inte
ha några aktuella fynd för att hamna på
listorna.
Goodyera repens knärot (NT) 2009
Hyoscyamus niger bolmört (NT) 2009
Hypericum montanum bergjohannesört
(NT) 1985
Leontodon hispidus sommarfibbla (NT)
1934
Pulsatilla vulgaris ssp. vulgaris backsippa
(VU) 2009
Serratula tinctoria ängsskära (NT) 2009
Spergula arvensis ssp. arvensis sydspärgel
(DD) 2009
Taraxacum isthmicola karelsk maskros
(CR) ?
Nya arter på rödlistan – årtalet efter
syftar på när arten senast sågs på Öland
Thalictrum simplex ssp. simplex vanlig
backruta (NT) ?
Adoxa moschatellina desmeknopp (NT)
2009
Trifolium montanum backklöver (NT)
2009
Arnica montana slåttergubbe (NT) 1946
Ulmus glabra alm (VU) 2009
Atriplex rosea silvermålla (RE) 1880
Ulmus minor lundalm (NT) 2009
Blysmus compressus plattsäv (NT) 2009
Viola persicifolia strandviol (NT) 2009
Blysmus rufus rödsäv (NT) 2008
Viola rupestris ssp. rupestris sandviol
(NT) 2009
Botrychium lunaria låsbräken (NT) 2009
Botrychium multifidum höstlåsbräken
(NT) 2009
Livskraftiga LC, ej längre på rödlistan
Brassica rapa ssp. campestris åkerkål
(NT) 2008
Artemisia rupestris stenmalört
Carex hostiana ängsstarr (NT) 2009
Carex praecox rysstarr (VU) 2009
Chenopodium bonus-henricus lungrot
(NT) 2009
Corydalis cava hålnunneört (NT) 2009
Crepis praemorsa klasefibbla (NT) 2009
Fraxinus excelsior ask (VU) 2009
Gagea pomeranica (NT) 2009
Galeopsis ladanum mjukdån (NT) 2009
26
Aphanes australis småfruktig jungfrukam
Festuca polesica sandsvingel
Helianthemum oelandicum ölandssolvända
Juncus inflexus blåtåg
Ranunculus illyricus ullranunkel
Rubus glauciformis daggbjörnbär
Silene uniflora ssp. petraea alvarglim
Sparganium erectum ssp. neglectum
glansigelknopp
Taxus baccata idegran
Krutbrännaren 1 (19) 2010
Följande arter har ändrat kategori till högre, tidigare kategori efteråt inom parentes
Euphrasia stricta ssp. suecica svensk
ögontröst EN (CR)
Allium lineare klipplök CR (EN)
Filago vulgaris klotullört VU (EN)
Apera interrupta alvarkösa VU (NT)
Hypochoeris glabra åkerfibbla VU (EN)
Botrychium matricariifolium rutlåsbräken
EN (VU)
Milium vernale sandbrodd EN (CR)
Montia minor vårkällört NT (VU)
Chimaphila umbellata ryl EN (VU)
Petrorhagia prolifera hylsnejlika VU (EN)
Epipactis phyllanthes kal knipprot VU
(NT)
Plantago tenuiflora dvärgkämpar VU
(EN)
Galium rotundifolium gotlandsmåra VU
(NT)
Verbascum lychnitis grenigt kungsljus
VU (EN)
Gentianella campestris fältgentiana EN
(VU)
Viola uliginosa sumpviol NT (VU)
Koeleria glauca tofsäxing EN (VU)
Leonurus cardiaca hjärtstilla VU (NT)
Liparis loeselii gulyxne VU (NT)
Luzula divulgata backfryle NT (DD)
Neslia paniculata korndådra EN (VU)
Phleum arenarium sandtimotej EN (VU)
Pseudognaphalium luteo-album vitnoppa
CR (VU)
Pulsatilla vernalis mosippa EN (VU)
Rhinanthus serotinus ssp. apterus åkerskallra CR (EN)
Sherardia arvensis åkermadd EN (VU)
Vicia dumetorum buskvicker VU (NT)
Vicia villosa luddvicker VU (NT)
Följande arter har ändrat kategori till
lägre, tidigare kategori efteråt inom parentes
Anthemis cotula kamomillkulla EN (CR)
Bromopsis benekenii strävlosta NT (VU)
Bromus arvensis renlosta VU (EN)
Carduus acanthoides piggtistel NT (VU)
Cerastium subtetrandrum östkustarv NT
(VU)
Fyndförteckning för en del nya hotarter. Uppgifter hämtade från Artportalen,
ÖBF:s hotregister, Sterners liggare, Lundquist liggare samt Sterner 1986. De olika
lokalerna i samma socken är åtskiljda
med ;
Backsippa Pulsatilla vulgaris ssp. vulgaris VU
”Gräshedar, mest på sand men även på
alvarmark och lerskiffergrus. Täml. sälls.”
(Sterner 1986).
Backsippa har alltid varit en sällsynt art
på Öland. Vid något tillfälle kan arten
bilda hybrider med fältsippa P. pratensis.
Sådana hybrider har vi sett väster om Lilla
Frö stugby där den är känd sedan 1917.
Några lokaler för arten förefaller vara
utgångna men nya har också hittats under
det senaste decenniet. Den s.k. Skebacken
vid nerfarten till Haga Park är ett populärt
besöksmål på våren i april-maj då backsipporna blommar. En grupp av sippor med
smala kronblad (f. schizantha) finns på
torrbacken, något som redan noterades
1915. De enskilda plantorna av backsippor
kan bli mycket långlivade men vid dålig
27
Krutbrännaren 1 (19) 2010
hävd kan arten inte föröka sig. Bränning
tidigt på våren innan plantorna utvecklas
kan vara ett sätt att gynna nyetablering.
Den endemiska underarten gotlandssippa
P. vulgaris ssp. gotlandicus är endast känd
från en liten del av Gotland. Den skiljs
genom att de basala bladen har något bredare flikar och kronbladen är något kortare
och bredare.
Lokalförteckning: Persnäs: NO om
Knisa mosse (utan årtal). Föra: Lofta (utan
årtal). Köping: Hörninge NO norra mossen 2008. Borgholm: (utan lokal) 1883.
Räpplinge: NO avtaget till Borgehage
1967; 400 m söder avfarten Borgehage
alvarets västra del 1979. Högsrum: mellan norra änden Noaks ark och landsvägen
1982. Glömminge: övre Strandskogen (utan årtal). Runsten: 1815-17. N.
Möckleby: Dörby skog 1977; 1 km SO
Dörby tallskogens östra sida 1979-2007.
Torslunda: vägrenar 1838; Lenstad
1945; 500 m ONO Smedsgärde 1967; 4
och 5 km söder Färjestaden strandvall
1968; Tingstadsbackarna i söder 1985.
Gårdby: 500 m ost Rosek 1976; 500 m
NV Ullevi 1976; Gårdby sandfält 19962007. Vickleby: alvaret 500 m ost kyrkan
1979-2009; Skebacken vid nerfarten
till Hagapark 1915-2009; Beijershamn
1915-2009; Sandbergen i NV 2008; Lilla
Vickleby 2007. Sandby: hasselkarsten
SO 1969. Resmo: väster om Lilla Frö
1971; V-VNV Gynge tre förekomster
1966. Mörbylånga: Bårbyborg 2007. S.
Möckleby: mellan lerskifferbrottet och
Sandviks badplats 1975.
Alvarkösa Apera interrupta VU
”I allra grundaste jord på kalkhällmark,
tills. m. Poa bulbosa och alpina, Cerastia,
Bromus hordeuceus, Sedum album och
28
acre, Sagina nodosa, Hornungia petraea,
Schistidium apocarpum, Thuidium abietinum, Tortella inclinata, Fulgensia fulgens
och bracteata, Squamarina lentigera,
Cladonia symphycarpia o a. På kulturmark endast sedda i Källa: NV om kyrkan
gamla banvallen över alvaret, i sand ett
smärre bestånd 1983! … Som ettåring i
vansklig miljö från år till år mycket ojämnt
framkommande. Trots snäva ekologiska
förutsättningar täml. allm.” (Sterner 1986).
Kan växtplatsen för alvarkösa beskrivas
bättre? Arten har i senare tid mest blivit
funnen på Stora alvaret. Den är svår att
få ögonen på varför den kan vara förbigången. Inget direkt hot föreligger mot
arten i nuläget.
Lokalförteckning: Böda: Lindreservatet
Råsbergs alvar 1979. Högby: Vedby alvar
V-ut 1979-81. Källa: S om Eskilslund
på alvaret 1937; NV om kyrkan 1983.
Persnäs: Stenninge alvar 1927. Föra: SV
om Grönslunda 1983; Uggletorp 2009.
Alböke: alvaren 1904-1922. Köping: alvaret nära kyrkan 1925-1983. Räpplinge:
Greby alvar 1935-2003; SO om Karås
hällmark 1935. Högsrum: alvaret vid
Nyttorp 1933; alvaret mellan Vedby och
Karum 1933; alvarmark mellan kyrkan
och Nyttorp 1935; alvarmark strax N om
Vedby 1945; Karums alvar 1933; OSO
Odins flisor 1983. Glömminge: alvaret
Ö om Gillsättra 1937. Runsten: Alversrör
1983-2006. Algutsrum: Övetorp hällmarken på N byn 1937; Lindsmossen väster
om Dammen 2006; 500 m S Kvarnbacken
vid Jordtorp 1995. Torslunda: Kalkstad
1907; Skogsby och Eriksöre alvar 1924;
Eriksöre alvar nära Fårgatan 2007; Eriksöre alvar Hässelkärret söderut 2008; Blåsås
ost på Eriksöre alvar ca 200 m öster om
landsvägen 1995-2002. Gårdby: alvaret
Krutbrännaren 1 (19) 2010
Alvarkösa Apera interrupta kan vara svårupptäckt på sina växtplatser
1924. Vickleby: Karlevi och Vickleby
alvar 1924; Stora Vickleby alvar 2008;
Lilla Vickleby alvar ca 300 m norr gränsen
till Resmo 2002; på hällmark något 100
m norr om muren till Stora Vickleby och
ca 3,8 km från landsvägen 2001; Lilla
Vickleby alvar väster om Alvershorvan
2000; Storkarsten S 2000; Karlevi alvar
nära Sandby gränsen 1924; vid Storkarsten 1925; flerstädes mellan Trindkärr och
Övre och Nedre Lindskärr 1996. Sandby:
V Ekelunda 1924-2008; Ekelunda ca 2
km SV 2009; Sjukällorna N 2007; Norra
Vället alvaret ca 300 m söder om vägen
till Ekelunda 2005; Ekelunda NO 2001;
VSV om skjutbanan i Sandby 1996.
Resmo: (utan lokal) 1903; Mysinge hög
1905; nära Vicklebygränsen flrst 1925;
V Möckelmossen flrst 1926-2009; norr
Möckelmossen 2006; Ö om Mysinge
1935. Stenåsa: SV Frösslunda 1925;
vid Möckelmossen 1950. Mörbylånga:
Borgbyborg 1850; Möckelmossen syd
2008; Bårby borg-parkeringen 600 m OSO
2007; Bårby alvar 1000 m SV om Södra
baspunkten 2002; Södra baspunkten 1,1
km SV 2009; Hulterstad: väst om Skärlöv
1924; Gösslunda 1924; Gösslunda gård
600 m NV 2007; Skärlöv 150 m NV gamla
järnvägsstationen 2003; Gösslunda, utanför själva reservatet på hällmark ganska
nära skogsranden 2002; alvaret c:a 2,5 km
S Gösslunda 1926; i kanten av alvaret V
kyrkan 1927; Triberga borg ca 700 m SV
borgen 1998. Kastlösa: alvaret utanför
station. 1924; ml. St. Dalby o Bredinge
1924; Ö om Lunda 1924; flerstädes på
Bjärby o Kastlösa alvar 1926; på båda
sidor om gamla järnvägsvallen mellan
Kastlösa och Penåsa 1996; Penåsa söder
om dungen med p-platsen 1998; Parteby
alvar i öster 3,5 km öster väg 136 2004.
29
Krutbrännaren 1 (19) 2010
Smedby: alvaret Ö Alvlösa 1926; Storåsen
väster om den uppodlade marken 2004;
Storåsen 1,4-1,6 km väster om Storåsen
2004; Klinta alvar 2009. Segerstad: alvaret utanför station 1926. S. Möckleby:
alvaret Ö om Albrunna 1934. Gräsgård:
alvaret V om Kvinsgröta 1933. Ventlinge:
1 km NV Seberneby 1927; alvaret mellan
Lunda och Seberneby 1932.
Gotlandsmåra Galium rotundifolium VU
”Företrädesvis i ängstallskog men ofta nog
även i blandskog, hässlen och rentav bland
al; gärna vid skogsgator och stigar. I stort
sett föga spridningsbenägen men säkert
rikligare nu än förr; sälls.” (Sterner 1986).
Gotlandsmåra växer idag i Böda och Högby socknar. Modernt skogsbruk kan utgöra
ett hot mot arten på en del av lokalerna.
sjöbotten som i tallplantage. Med undantag för de sju S-ligaste socknarna jämnt
spridd.” (Sterner 1986).
I Botaniska notiser 142:4 (2009) finns en
sammanställning över släktet knipprötter
Epipactis gjord av Sven Birkedal och
Karel Kreutz. Kal knipprot delas i artikeln upp i tre underarter: ssp. arenaria
sandknipprot (ined.), ssp. pendula engelsk
knipprot och ssp. confusa dansk knipprot.
Sandknipprot växer på sand i soliga lägen,
växten är gulgrön och blommorna öppnar
sig helt. Arten uppträder gärna på havsstränder med kalkrik sand och blommar
mitten juli-början augusti, ungefär två
veckor tidigare än de andra underarterna.
Lokalförteckning: Böda: Hälludden
1949; Rörstensudden 1932; från Hagudden till Rörstensudden flerstädes 19392008; storbjörkens O-sida 1970; Ramsnäs
och även O därom 1891; Jungfrukullen
1897; Byrum, Bränsle och Byrums Sandvik på många ställen ex. Myskekärrs
S-sida 1892-2009; Stora Mossen 1999;
Byrums Sandvik-kanalens S-sida O om
landsvägen 1939; SV om Stensborgskärret 1982-1997; Ölanda flygplats SSV
1994. Högby: området Vedborms träskHornsjön flerstädes bl.a. vid gårdarna
Borg och Bäck 1818-1934; Vedby skog
1849; Hornsjöns O-sida flerstädes bl.a.
VNV Bäckalund och S sjögatan 19612009; restaurangen lammet & Grisen 50
m S 2008. Torslunda: Färjestaden 1894.
Kal knipprot Epipactis phyllanthes VU
”Bördig löv- eller barrskogsmark, helst på
sand; spridningsbenägen, såsom befunnen
relativt snabbt etablerad såväl på frilagd
30
Kal knipprot Epipactis phyllanthes - vilken
underart?
Krutbrännaren 1 (19) 2010
Då växtplatserna är torra vissnar arten
snabbt. Engelsk knipprot växer i mer
fuktig, mullrik skog. Växten är grön,
blommorna är hängande och öppnar sig
ofta inte alls. Fruktämnet sväller redan i
knoppstadiet och de hängande blommorna
bildar en vinkel på mindre än 45 grader
mot stjälken. Den blommar juli-augusti
och växer i Skåne ofta i bokskogar men
också i vägkantsdiken. Dansk knipprot
växer i mullrika skogar nära bäckar. Växten är grön, blommorna ej så hängande
som hos ssp. pendula, vinkeln mot stjälken
överstiger 45 grader. Fruktämnet sväller
inte upp i knoppstadiet och blommorna
öppnar sig helt. Vilka underarter som finns
på Öland återstår att undersöka men vi har
sett kala knipprötter både på sandiga havsstränder, i lövskogsbryn och vägkanter.
Lokalförteckning, där det framgår av rapporten vilken biotop arten växer i noteras
detta också: Böda: Byrum Bränslevägen
2009 (vägkant); Böda kronopark strax
SV om Venlinjens västra ände 1994-2008
(tallskog med visst kalkinslag); östra sidan
av kustvägen 300 m norr om Byrum Sandvik 2005; 425 m SV avtaget Skäftekärr
längs Byerumsvägen 1994-2001 (sandig
vägren genom tallskog); 400 m S om Nabbelund 1977 (vägkant); Plantskolelinjen
mellan Ö och V basen 1975 (skogskant);
Grankulla ytterligare 1 km S-ut 1974- 77;
300 m S om Hälluddsviken 1965 (fuktig
blandskog); S om nya vägen vid Hälluddsviken 1966; 400 m SSO Hälluddsviken
1968 (skogsdike); NNV Rosendal L. Ottelinjen 1984; Kolmilelinjen ost Ö. basen
1984; gamla banvallen strax N Kolmilelinjen 1980; NO kanten av Byrums gärde
1965 (sumpblandskog); Grankulla 550
m S om avtaget till NO udden, 1964-68
(dikesren); nära Grankullavik 1947 (gräs-
bevuxen skogsväg i diket); Byerum SV om
byn 1916 (sandig barrskogsmark). Högby:
NO Jakobstorp 1979; 800 m S Bäckalund
2008 (gles tallskog); öster Vedbormsträsk
300 m S längs stigen norr ifrån 1993
(lövskog); Hornsjön O landvinningen
1966-69; OSO om öarna ned till ladan
S om Vedby 1966-69 (al- och tallskog);
Hornsjön på västra sidan från Klosterholmens N kant till N sidan av Horns båtstad
1966; sjöns västra del på de tre största
holmarna från ögruppen till Horns båtstad
1966. Källa: Eskilsmossen 1500m NV
Nyby 1964-1993 (ek /hassellund). Föra:
Lunderna 1998-2007 (naturtomt); Marsjö
längst i väst 1966 (skog); S. Greda SOdelen 1966 (ängsmark). Löt: 1 km väst
om Torparehorva 1971 (tallplantering).
Köping: Kolstad 1 km NO 1993 (hassellund); 1 km väst om prästgården (lokal 1)
1963 ( hassellund); ca 600 m ONO om
föregående lokal 1 1965 (al-hassellund);
250 m SSV lokal 1 1965 (hassellund).
Egby: Egby 300 m O östra gården i Öj
2001 (lövskog); 1400 m SV kyrkan östra
sidan markvägen 1981(lövdunge). Räpplinge: Greby stenbrott söder Sjöströms
stenförsäljning 2004 (f.d. stenbrott med
buskvegetation); Borgehage NV ca 200
m norr om vägen mot havet 2001 (lövskogskant); Äpplerum 1 km SO 50 m väst
milstenen 1996 (lövskog); Äpplerum 400
m NO om milstenen vid P- platsen 1996
(lövskog). Gärdslösa: 800 m väst om
Jordsläta 1970 (vägkant); Störlinge Gran
i mittpartiet och vid infarten från söder
1966 (granlund). Högsrum: Äpplerum
ost 2009 (lövskog); Rönnerums fornby ost
2009 (lövskog); norr Vitlerskärret 1979;
Halltorp Norrhagen 1967; 500 m ost Gladvattnet 1979; mellan Halltorp och Ekerum
1849-1883; nedanför branten ca 150 m S
31
Krutbrännaren 1 (19) 2010
om Stugbyns trappor 1968-1993 (fuktig
granskog); Stugbyns trappor några hundra
m N-ut 1968 (al-hassel lund); nedanför
Halltorp i norra avenboksbeståndet 1967
(avenboksskog); 1 km ost om Mossberga
1969 (hassellund); Alversdal 1995 (naturtomt). Långlöt: 500 m norr Kvistorp 1991
(gräsbeväxt buskmark). Glömminge: vid
vägen mot Österskog ca 1300 m N om
landsvägen 1995 (skog); S Linsänkan 200
m väst om landborgen 1967. Runsten:
nordöstra vinkeln GlömmingevägenBjörkerumsavtaget 1979 (tät barrskog);
Norra Bäck 500 m NO om ”Dammen”
1996 (hasselskog); Norra Bäck 900 m väst
bygatan1996 (hässle med gles björk); N.
Bäck 1973 (naturtomt); 1,5 km VNV Vanserum 1968 (hassellund); Bjärbybadet norr
om bron över bäcken 2005-2009 (sandig
havsstrand). Algutsrum: ost Jordtorpslund 1975; nordöstra sockenhörnet 1984;
1,5 km ost Törnbotten (blandskog); 600 m
OSO St. Hult 1969 (dikad lövblandskog).
N. Möckleby: väst Skogslund 1985; NO
Gråborg 300 m norr Bettorpsmossen
1972-1993(hasselskog). Torslunda: Tveta
fritidsområde 2008 (ängsmark vid bäck);
Igelmossen norr 2000-2009 (mosskant);
Lenstad NO 2004 (lövskog); Torslunda i
Tors lund 2000 (gles ädellövskog); Tveta
stugby SO 1996 (tät lövskog vid stenmur);
Tveta 700 m ost vattenverket 1995 (örtrik
hassellund); Tveta S om landsvägen strax
väst nya pumpstationen 1970 (skuggig
lund); Styrmanshagen 1968 (hassellund);
400 m väst kyrkan 1968 (hassellund).
Sandby: Sandbymålet Hålnäsdungen i
södra delen (sandig havsstrand) 19932009; Sandbymålets skjutfält 1995 (fuktig
sandgrop vid havet). Stenåsa: norra sidan
norra avtaget till Frösslunda väst tallplantering 1971-1993 ( hassellundsrest).
32
Kastlösa: knappt 1 km N kyrkan 1968
(dikesren i lundrest); Västerstad strax norr
almskogen 1968 (hassellund).
Hjärtstilla Leonurus cardiaca VU
”Vid gårdar, särskilt i kväverik jord (gärna
hönsgårdar!), för övrigt i varjehanda
skräpmark. En gång allmän, så ej längre,
men ännu jämnt spridd” (Sterner 1986).
Primärfynd på Öland gjordes av självaste Carl von Linné 1741. Denna gamla
gårdsväxt har också på Öland minskat i
förekomst de senaste decennierna. Den
delas idag upp i två underarter: äkta hjärtstilla ssp. cardiaca och ullig hjärtstilla ssp.
villosus. Den sistnämnda är mer östlig
i sin utbredning och är vid två tillfällen
funnen på Öland. Den har en stjälk som är
tätt, utstående hårig. Även bladen är hårig
speciellt dess undersida.
Lokalförteckning: Böda: kyrkbyn 1919;
Grankulla 1919; Sjöstorp 1916; Dykärr
1919; Torp 1934; Stora Mossen 800-900
m väst 2009. Högby: Högby 1889; Horn
(utan årtal); Vedby 1926-1976; Gaxa
1922; Gudesjö 1977. Källa: Hagelstad
1924-1976; Långerum 1932; ödekyrkan
1932; Nyby 1935-1978; Högenäs 19932008; Möckelhorvan 1977; Vipåsa 1977;
Wij 1976. Persnäs: kyrkbyn 1918; Sandviken (utan årtal); Södvik 1918; Frönäs
1935; Gillberga Sörbyn 1978; Högenäs
SO 1998; Gamleby norr om N-kanten av
Frönäs mosse 1995-2001; Rörbacken SO
Persnäs kyrka 2008. Föra: Lofta 1924;
Djupvik 1932; Marsjö 2007. Alböke:
kyrkbyn 1932; Äleklinta 1946; Ormöga
1977. Löt: Arbelunda 1924-1977; Mörby
1932; Valsnäs 1934; Torparehorva 1978.
Köping: Köpings tall 1883; Lundegård
1919; Hörninge 1926; Kolstad 1933-1978;
Kalleguta 1993; Stora Solberga 2001;
Krutbrännaren 1 (19) 2010
Ramsättra vägkant vid avtaget till Amerika
1997; Köpinge väster om fotbollsplanen
1995. Egby: Sandby 1934; Ytterby 1935.
Bredsättra: kyrkbyn 1924; Haglerum
1925; Övra Sandby 1934-2008; Skedstad
1934; Mellösa 1934-1994; Långöre 1978.
.Räpplinge: Borgholms slott (utan år);
Tryggestad 1935; Äpplerums gård 1993;
Karås gård 1996. Gärdslösa: S Gärdslösa 1922; Tjusby 1934; Gräshaget 2008.
Högsrum: St. Rör 1892; Västra Sörby
1922; Karum S om byn 1924; Karum by
1993; 1 km ost kyrkan1978; Halltorps
gård 1925-1977; Vipetorp 1934. Långlöt:
Folkeslunda 1933. Glömminge: kyrkbyn
1924; Isgärde byns södra ände 1922; Ryd
1933; Brostorp i NO 1978. Runsten:
kyrkbyn 1885; Lerkaka 1933; Norra Bäck
1933; Lopperstad 2004; 800 m ONO
Aspelunda 2009. Algutsrum: Stora Hult
1918; Lilla Hult 1937; Törnbotten 19262009. N. Möckleby: Dörby 1918; Bostorp
1924; Norra Möckleby bygdegården NNV
2008; Hagby 1978. Torslunda: Björnhovda 1741-1918; Skogsby 1911-1978;
Eriksöre 1933-1978; Tävelsrum västerut
i byn 1974; Skogsby Kalkstadgatan 2007;
Skogsby öster byn 2007; Färjestadens
industriområde 2004; Kalkstad hönsgård
1978; Kalkstad ca 1300 m öster om
vägkors i Kalkstad på väg mot Lenstad
1996. Gårdby: kyrkbyn 1918-2007; Övra
Ålebäck 1932-2003; Smedsgärde 1998.
Vickleby: prästgården 1921; Stora Frö
1925-2008; St. Vickleby bygata (utan
årtal); Fröbygårda St. Frö 1916. Sandby:
Nedre Ålebäck 1918; Skarpa Alby 19252009; Gårdby söderut väster landsvägen
2000-2008; Åby, ”Kvarnbacken” 2008;
på alvarmark väst Skarpa Alby 2006;
Ekelunda by 1976; Södra Sandby 1974;
Södra Vället 1974; Ekelunda by syd 2005;
Norra Näsby öster byn 1993; Södra Näsby
1976. Resmo: kyrkbyn 1919; Gynge
1932. Stenåsa: Slagerstad 1922-1978;
Norra Kvinneby 1932-2000; Frösslunda
1932-1992; Lilla Brunneby 1932; Södra
Kvinneby vägkant 2001. Mörbylånga:
kyrkbyn 1924; Risinge 1924-1992; Norra
Bårby 1933. Hulterstad: Alby 1918;
Skärlöv by och strand 1922-2006; Triberga ångkvarn 1978; Triberga sjöbodar
1933; söder kyrkan 1977; Hulterstad söder
byn 2009. Kastlösa: kyrkbyn 1903; St.
Dalby 1904; Lunda 2008; Övre Västerstad
2005; Rösslösa 2008. Smedby: Hammarby 1918-2002; Nedre Västerstad 1922;
Klinta 1934; Stora Smedby 750 m VSV
kyrkan 2007; Smedby väst 2007; Gåssten Hammarby 2007. Segerstad: Mellby
1922; Övre och Nedre Segerstad 1922;
Träby 1931-2008; Seby 1931; Segerstads
alvar 2009. S. Möckleby: Gårdstorp 19181932; Albrunna 1924. Gräsgård: kyrkbyn
1924; Össby 1931-2009; Gräsgård 1 km
söder byn 2008; Solberga 1992-2004.
Ventlinge: kykrbyn 1924; Grönhögen
1998. Ås: kyrkan 1992-2008; Näsby 19211974; Enetri 1931.
Lokalförteckning för ullig hjärtstilla:
Vickleby: Vickleby 1929 (primärfynd av
T. Nordström, Det. Thomas Karlsson).
Gräsgård: Gammalsby norra kanten av
byn östra landsvägsrenen 1992-1998.
Luddvicker Vicia villosa ssp. villosa VU
”Gammal medlöpare i åkrar, mest bland
råg, och därjämte ibland förefintlig i
skräpmark. Förr allest., nu uttunnad men
fortfarande vanlig.” (Sterner 1986).
Vicia villosa har två underarter: ssp villosa
luddvicker samt ssp. varia kvarnvicker,
den sistnämnda är aldrig noterade från
Öland. Luddvicker påträffas mer sällan
33
Krutbrännaren 1 (19) 2010
idag men kan växa i sandiga åkrar och
på mark av mer ruderatkaraktär. En orsak
till tillbakagången är att rågåkrar i dagsläget blivit sällsynta, förr en viktig biotop
för arten. Luddvicker har blommor där
seglets skaft är dubbelt så långt som dess
skiva. Hos de snarlika arterna kråkvicker
V. cracca är seglets skaft och skiva lika
långa medan hos luktvicker V. tenuifolia är
skivan nästan dubbelt så långt som skaftet.
Lokalförteckning: Böda: Grankulla
1916; Byerum 1922; Enerum 1922; Kyrketorp 1922; Melböda 1922; Byxelkrok
Mellby i norr 1991-2008; Böda samhälle
vid väg 136 1995; Byrum 2008; Norrböda
ost 2008; viltåker norr om Svartvikskärret
2006; Byxelkrok Häglevägen 2009; Stora
Mossen 800 m väst 2009; Norrböda 2009;
Böda fd sågverk 2009. Högby: Löttorp
1918; Gudesjö 1918; Dödevi 1922; Gaxa
1922; väst Horn och Vedby 1924; 900 m
SV Torp 2008; Löttorp strax norr Åkerbybadet 1995; Bläsinge väst 1990-1995.
Källa: kyrkbyn 1924; Kvarnstad 1924;
900 m SV Torp 2008. Persnäs: Stenninge
1917-1997; Hallnäs 1922; Sandvik ost byn
1995; Lilla Horn 1977; Knisa 850 m OSO
om väderkvarn 2009. Föra: kyrkbyn 1917;
Föra järnvägsstation 1915; Östra Greda
1918; Näsby 550 m VNV 2008; Vässbylund 2009; Lofta stenbrott 2007; Lunderna
vägkant ca 450 m SO kvarnen 1994; SSO
Djurstad halvvägs till Karse 1993; 100 m
SV Lunderna 2009; Näsby 550 m VNV
2008. Alböke: Haglunda 1922; Askelunda
1922. Löt: Arbelunda 1924; Valsnäs 1924;
Lundby 2008; 500 m norr avtaget mot Kårehamn 1990. Köping: Södra Äsa 1922;
Pinnekulla 1922; mellan Övra och Nedra
Vannborga 1923; Köpings tall 550 m VSV
Ramsättra kvarn 2000; 300 m SO Ramsättra kvarn 2008; Ramsättra ”Treudden”
34
600 m SV Kullen 1998; Ramsättra vägkant
mitt emot byns sydligaste gård 1992; 400
m ost Övra Vannborga 1991; Amerika
2007. Borgholm: Borgholm 1902; Rosenfors industriområde 2009. Bredsättra:
Kapelludden 1916; SV om Övra Sandby
1924; Kläppinge 1924; Ormöga 1924;
mellan kyrkan och Kläppinge by 1996;
800 m öster om avtaget mot Kapelludden
1993; mellan Övre och Nedra Sandby
2005. Räpplinge: Borgholms fyr (utan
årtal); Bergdala 1892. Gärdslösa: kyrkbyn
1918; Nedra Bägby 1918; Galltorp 1918;
Hagby 1918; Runsberga 1922; Jämjö väst
2009; Sättra SO väg mot Runsberga 2008;
Granhorvan 2008; Lindby Tall grustaget
1992; 750 m syd Gärdslösa kyrka 1992.
Högsrum: Högsrum 1856; Ekerum 18601925; nedanför Ekerum 1925; Stora Rör
1907; Rönnerum 1924; söder Karum 1924;
Karum by 1999-2009; Ekerum NV delen
av golfbanan 1998; Lindtorp NO Rönnerum 1996; norra kanten av golfbanan längs
vägen mot Ekerumsbadet 1990-1995;
mellan Karum och Åketorp 1992-2009.
Långlöt: Ismanstorp 1918; Björkerum
1918; Folkeslunda 1993-2008; 500 m
norr Långlöt Norrgård 1992; 250 m väst
Gjusgrundet 1994. Glömminge: Isgärde
1877; norr Isgärde 1998-2002; Ryd 1924;
Ispeudde söderut 2007; Strandskogen, 250
m syd vägen Röhälla-Glömminge 2009;
Ryd SO vid Fridhem 2009; Brostorp syd
Rylandergården 2009; Djurtorp mot Österskog 2009; Hjältäng väg västerut mot
väg 136 2009. Runsten: Dyestad 1918;
ost kyrkbyn 1918; Åkerby 1918-1966;
Södra Bäck 1922; ost östra landsvägen
nära gränsen mot Norra Möckleby 1998;
Lopperstad 1992; Dyestad. 200 m norr
1996. Algutsrum: Hässleby 1920; Ulricedal 1920; Borg 1922; Saxnäs golfbana
Krutbrännaren 1 (19) 2010
syd 2007; Fägatan 2007; Aledal 2007;
500 m NO Björkelid 1996; trafikplats
Algutsrum 1990-2009; rastplats Idehultet
1998; korsningen Möllstorpsgatan och
vägen mot Röhälla 1996; Saxnäs 500 m
NV Björkelid 1995; sandhed SO bilskroten i Algutsrum 1995; norr om Algutsrum
1993; NV Hult nedanför landborgen 1992;
Saxnäs norr 2009. N. Möckleby: Långrälla 1923; norr Bettorpsavtaget 2008;
syd vägen mot Bostorp 1997; Bostorp
ost 1990-2009; väg mot Bläsinge hamn
1990; 300 m SO Strandtorp 1993; Dörby
”Södra Sand” 1999-2007; Dörby norr
vägen till Bostorp 2007; Bläsinge syd
1997-2007; ost landsvägen nära avtaget
mot Bäck 1997; längs vägen till Strandtorp 1999. Torslunda: Eriksöre 1884;
Kalkstad 1917; Färjestaden 1938; Tveta
1924; väst Skogsby 1924; norr Runsbäck
1924; Torslunda kyrka ost gula boden
2008; Färjestaden Paradisverkstaden väst
2008; Skogsby, 500 m väst 2007; Färjestaden söderut 2007; Eriksöre cykelleden
2007; Eriksöre 400 m väst Fridhem 2007;
Skogsby, Baldersgatan 2007; Färjestadens
industriområde 1990-2004; Järnvägsgatans skräpmark 2004; Järnvägsgatan
200-300 m väst Lundtorpsgatan 1996; syd
om Norra Arontorpsgatan 1998; Busshållplats syd Ekologiska stationen 1998; syd
Kråketorpsavtaget 1997; 200 m syd norra
avtaget mot Arontorp 1993; SV Ekologiska stationen 1991; Kråketorp 400-650
m syd 2009; Färjestaden Spinkhorvan
2009. Gårdby: Övra Ålebäck 1922; Övre
Ålebäck ost byn 1996; Gårdby 300 m väst
bygdegården 1994; norr Övre Ålebäck
1993-2006; gamla banvallen förbi Gårdby
sandfält; 800 m NV Övre Ålebäck 1991;
Gårdby öster Snevägen 1993-2008; norr
vägen till Gårdby hamn 1996. Vickleby:
nedanför Karlevi 1916; Stora Frö 1928;
Vickleby 1919. Sandby: Ekelunda och
Nedra Ålebäck 1922. 1916; 400 m norr
Södra Sandby 1991; 50 m SV om Gårdby
skola 1995-2000; Nedre Ålebäck 600
m väst byn 1993; Norra Vället öster om
vägen 2000; Södra Sandby norrut 1999;
Norra Sandby väst landsvägen 1999.
Resmo: ? 1857-1885; på ancylusvallen
nedanför byn 1916; Kleva grustag 2000;
NV Lilla Frö 2004; Kleva 300 m NNV om
grustaget 1995-2004; Kleva grustag 19952000; Kulltorp 2000; väster om nedre
landsvägen, nära gränsen mot Mörbylånga
1999; norr kyrkan och väst landsvägen
1998; Gynge syd 1998; Lilla Frö väst
1997; 1 km väst Kleva by 1995. Stenåsa:
Ebbelunda 1917; Norra Kvinneby 1918;
Norra Kvinneby ost 2000; Frösslundaavtaget ost 1984-1998. Mörbylånga:
Bengtstorp 1918; Bårbyborg 250 m SV
2007; Mörbylånga samhälle 1997; Bårby
borg nedanför landborgen 2000. Hulterstad: Skärlöv 1922; Skärlöv 1 km NV om
gamla järnvägsstationen 2003; Gösslunda
väst 1999; Gösslunda 1972; Triberga öster
p-platsen vid mossen 2007. Kastlösa:
Rösslösa (utan årtal); Stora Dalby 1885;
kyrkbyn 1903; Lilla Dalby 1903; Lunda
1903; Bredinge 1903; Västerstad 1904;
Bjärby 1917; Rosengård 1930; Kvarnstad
1924. Smedby: Hammarby 1922; nedanför Alvlösa 1922; Stora Smedby 2005.
Segerstad: Seby 1922; söder Segerstads
järnvägsstation 1931. S. Möckleby:
Albrunna 1918; Stora Smedby 1000 m
SV kyrkan 2007; Smedby SV 900m SV
kyrkan 2007. Gräsgård: kyrkbyn 1924.
Ventlinge: Parboäng 1931. Ås: Näsby
1918.
35
Krutbrännaren 1 (19) 2010
Klotstarr Carex globularis funnen
på Öland
av Tommy Knutsson
Under den pågående inventeringen av
Ölands kärlväxtflora fortsätter upptäckter
av nya arter för landskapet komma fram
i strid ström. Det är många kunniga och
nyfikna ögon som nu riktas mot tidigare
förbisedda småbiotoper och lokaler vilka
allt som ofta visar sig hysa mer eller mindre spännande, tidigare dåligt dokumenterade arter. De flesta utgörs naturligtvis
av sentida trädgårdsflyktingar och andra
former av kulturspridda taxa, men ibland
rör det sig om arter som under mycket lång
tid funnits närvarande (ofta kallade ”indigena” eller ”ursprungliga”) men som hittills förbisetts av en eller annan anledning.
Under helger spridda över året besöker
medlemmar av ÖBF föreningens egna
inventeringsrutor och särskilt våra ”långexkursioner” till norra delarna av ön
brukar bli mycket givande. Speciellt lockande med dessa delar av Öland är de för
oss ovanliga men på fastlandet vanligare
arterna och biotoperna. Rikard Sterner
och Åke Lundqvist kallade denna saknade
grupp växtarter ”Floristiska minusposter”
och gav många exempel och gjorde en del
växtgeografiska analyser (Sterner 1986).
De nämner bland annat att det finns ca.
250 kärlväxtarter på sydsvenska fastlandet som saknas på Öland och Gotland.
Klotstarr nämns inte som en av de mera
anmärkningsvärda av de saknade arterna
och har nog ansetts alltför osannolik för att
vara aktuell vid en växtgeografisk analys
36
av Ölands kärlväxtflora.
Vid årets inventeringshelg i Böda i början
av juni 2009 hade vi fantastiska dagar med
långa artlistor och något av ”toppen på
isberget” var den sällsynta hybriden mellan Johannesnycklar och St. Pers nycklar
(Orchis mascula x militaris) i kanten av
alvarmarken NV. om Lindreservatet.
Ytterligare ett mycket fint fynd skulle visa
sig ligga i pressen efter helgens vedermödor. Belägget bestod av en märklig starr
som undertecknad samlade i en spännande
miljö i Böda Kronoparks västra delar. I
fält noterades den som ”förmodlig pillerstarr men… den avvek, kändes inte
riktigt rätt och satt i en spännande miljö!”
Växtplatsen är kanten på en av de finare
bestånden av skvattramtallskog som Böda
kan uppvisa. Visserligen klart påverkad av
dikning men fortfarande med intakta delar.
Då Crister Albinsson gick igenom mina
beläggsbuntar fick jag snart ett upphetsat
sms angående ”en ny indigen kärlväxt för
Öland…” varefter historien rullade på.
Något om arten klotstarr Carex globularis
Klotstarr skiljer sig från de närstående genom sitt annorlunda ekologi samt på bland
annat följande morfologiska karaktärer:
• röda bladslidor
• spensligt strå
• smala, upprätta blad
Krutbrännaren 1 (19) 2010
• 1 hanax samt 2-3 honax där det
översta är rundat medan det nedersta
något långsträckt
• håriga frukter som är jämnt tillspetsade.
Det är kanske dags att granska belägg av
pillerstarr från Böda?
Tack Crister Albinsson för bestämningshjälp och till den entusiastiska skaran
medexkuranter i Bödaskogarna!!
Ekologi och utbredning
Klotstarren uppvisar en starkt östlig, boreal utbredningsbild. De svenska och norska
förekomsterna bildar västgräns för arten
som i ett brett bälte förekommer genom
hela den barrskogsdominerade delen av
Sibirien hela vägen till Ryssland och norra
Kinas östligaste delar vid Stilla havet.
Fynd:
Böda: Böda kronopark, 1.300m ONO
Haget. Tall/skvattramskog med Sphagnum
etc. I närheten även tuvull 5/6 2009 (leg.
Tommy Knutsson; det. Crister Albinsson).
6349730-1570710
Utbredningen är i Sverige nordlig och den
tycks inte vara speciellt ovanlig i Norrland
med en sammanhängande förekomst ner
till Närke och norra Uppland. Vidare söderut avtar dock klotstarren snabbt i frekvens
och får en fragmenterad utbredningsbild.
De sydligaste fynden finns i Småland där
den är tämligen allmän i nordvästra delen
av landskapet men mycket ovanligare
längre söder och österut.
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands
flora. SBF-förlaget, Uppsala.
Hultén, E. & Fries, M. 1986. Atlas of North European Vascular Plants. Koeltz, Königstein.
Sterner, R. 1986. Ölands kärlväxtflora. Andra rev.
uppl. av Åke Lundqvist. SBT, Lund.
Litteratur:
Klotstarr växer i olika typer av fuktiga
och näringsfattiga barrskogar där den
ibland kan bilda stora bestånd. I Småland
beskrivs den föredragna biotopen som ”där
tuvig och risrik barrskog övergår i vitmosskärr” vilket mycket väl överensstämmer
med den öländska växtplatsen (Edqvist
& Karlsson 2007). Bestånd av klotstarr
är uppenbarligen också ofta sterila och är
då mycket svåra att upptäcka.
Att klotstarr nu är funnen på Öland var
mycket oväntat med tanke på den hittills
kända utbredningsbilden och inspirerar till
vidare eftersök på norra Öland (och kanske
också i östra delarna av Småland?) för att
klargöra om dessa tuvor är de enda eller
om den i själva verket finns mera spridd.
Klotstarr Carex globularis - scannat belägg
37
Krutbrännaren 1 (19) 2010
Upprop om floraväkteri
Floraväkteriet utgör en viktig del av föreningens verksamhet. Genom
att besöka lokaler för rödlistade arter med jämna mellanrum kan vi
upptäcka negativa tendenser för en art. Vid floraväktarbesöket kan också olika hot, aktuella eller framtida, upptäckas. Du behöver inte besitta
en stor botanisk kunskap för att kunna övervaka en art, det finns många
arter som är lätta att känna igen. Framöver kommer du att kunna lägga
in dina uppgifter direkt på Artportalen vilket sparar mycket arbete för
föreningens floraväktaransvarige. Våra rapporter kan olika myndigheter ta del av vid sin planering. Du behöver inte åta dig många lokaler,
det räcker med en. Så tveka inte att göra en insats för floran och kombinera nytta med nöje. Din skogspromenad/alvarpromenad blir än mer
meningsfull när du har ett mål. Om du är intresserad kan du kontakta
Thomas Gunnarsson för att diskutera lämplig art/lokal och få inloggningsuppgifter till Artportalens floraväkteridel.
Thomas Gunnarsson
thomas.gunnarsson@live.se
0485-33224
ÖBF:s bibliotek
ÖBF äger en del böcker med inriktning på floran. Böckerna finns hos
Thomas Gunnarsson (kärlväxter) och Tommy Knutsson (lavar och
svampar). Några böcker finns långtidsutlånade hos våra medlemmar.
En förteckning över vilka böcker vi har i vårt bibliotek finns på vår
hemsida www.botanist.se Vill du nå sidorna med speciell medlemsinformation är lösenordet ”floradisk”. Vill du låna någon bok kan du
kontakta Thomas Gunnarsson thomas.gunnarsson@live.se Sista tiden
har några böcker inköpts:
E.J. Clement & M.C. Foster: Alien Plants of the British Isles
E.J. Clement m.fl.: Illustrations of Alien Plants of the British Isles
Tom Cope & Alan Gray: Grasses of the British Isles
John Pland & Eric Clement: The Vegetative Key to the British Flora
38
Ölands Botaniska Förening
Program maj-september 2010
Lördag 22/5
Helgen 4-6
juni
Söndag 20/6
Söndag 25/7
Helgen 27-29
augusti
Lördag 4/9
Internationella dagen för biologisk mångfald
Biodiversitetsdag i Ottenby med guidade turer. Samling vid södra
lundparkeringen 10.00 och vid norra lundparkeringen 14.00.
Ledare: Ulla-Britt Andersson, Håkan Lundkvist & Tommy Knutsson
Inventeringsläger på norra Öland del 1
Vi åker till norra delen av Öland och gör två övernattningar vid
Grankullavik. Anmäl ditt intresse senast 15 maj till Ulla-Britt
Andersson 0485-33224 eller ulla-britt_andersson@telia.com
OBS! Begränsat antal platser.
De vilda blommornas dag
Vi exkurerar vid Rälla Tall. Samling vid begravningsplatsen i
rällaskogen kl. 9.30. Kör västerut vid ”lågprisaffären” 1,3 km norr
avtaget till Stora Rör (om du kommer söderifrån) eller 1,2 km
söder ICA-affären i Rälla (om du kommer norrifrån).
Ledare: Ulla-Britt Andersson
Brandfältsexkursion
Exkursion till brandfälten i Påryd tillsammans med entomologerna. Samling vid Preem-nacken i Påryd kl. 9.00.
Ledare och kontaktperson: Håkan Lundkvist
Inventeringsläger på norra Öland del 2
Vi åker till norra delen av Öland och gör två övernattningar vid
Grankullavik. Anmäl ditt intresse senast 1 augusti till Ulla-Britt
Andersson 0485-33224 eller ulla-britt_andersson@telia.com
OBS! Begränsat antal platser
Exkursion och inventering
Exkursion och inventering av Ottenbyrutan och sandreveln SO om
schäferiängen. Samling vid fyrparkeringen 9.30. Lång promenad,
ta med matsäck och stövlar!
Ledare Håkan Lundkvist
Vill du delta i ”spontana” exkursioner eller få reda på vad som händer
i naturen? Anmäl dig till vår mail-lista genom att skicka
e-post till: thomas.gunnarsson@live.se
Krutbrännaren nr. 1 / 2010
Floraväkteri 2009 av Ulla-Britt Andersson............................sid 3
Nya rödlistan för kärlväxter 2010 - från en
öländsk horisont av Ulla-Britt Andersson............................sid 25
Klotstarr Carex globularis funnen på Öland
av Tommy Knutsson.............................................................sid 36
Program.................................................................................sid 39