Ladda ner rapporten 18.pdf 619.5 KB
North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning Förutsättningar och framtidsutsikter Slutrapport Luleå 2011-10-27 Avfallshantering och återvinning Förutsättningar och framtidsutsikter Datum Uppdragsnummer Utgåva/Status Uppdragsledare Christian Maurice 2011-10-27 61871147769 Slutrapport Handläggare Christian Maurice Elin Andersson Hans Bergman Granskare Sofie Bengtsson Louise Larborn 1 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Innehållsförteckning 1. Sammanfattning ...........................................................................................4 Inledning .................................................................................................. 8 2. Miljöindustrin, restbearbetning och återvinning – nulägesbeskrivning .................. 9 2.1 Miljöindustrin och geografisk fördelning .......................................................... 9 2.2 Politisk styrning mot miljömål genom lagar och regelverk................................. 12 3. De främsta avfallsströmmar i Sverige ........................................................... 17 3.1 Hushållsavfallet ......................................................................................... 18 3.1.1 Materialåtervinning .................................................................................... 19 3.1.2 Biologisk återvinning .................................................................................. 20 3.1.3 Energiåtervinning ...................................................................................... 21 3.1.4 Deponering .............................................................................................. 22 3.1.5 Farligt avfall ............................................................................................. 22 3.2 Industri ................................................................................................... 23 3.3 Förorenade jordar...................................................................................... 25 4. Branschens utveckling och trender ............................................................... 26 4.1 Avfallshantering – mot minskad deponering och ökad återvinning ...................... 26 4.2 Avfallshantering mot ökad återvinning – hinder och hot ................................... 29 4.3 Avfallshantering mot ökad återvinning – behov och framtidsutsikt ..................... 32 4.4 Internationellt perspektiv ............................................................................ 34 5. Olika aktörers syn på branschen .................................................................. 38 5.1 Avfallsproducenten .................................................................................... 38 5.2 Förbränningsanläggningarna ....................................................................... 41 5.3 Den potentiella kunden............................................................................... 42 5.4 Entreprenören .......................................................................................... 45 5.5 Forskning och utveckling ............................................................................ 47 5.5.1 Forskningsinstitutioner ............................................................................... 47 5.5.2 Demoprojekt ............................................................................................ 48 6. Exempel på intressanta initiativ ................................................................... 50 6.1 Kretslopparken i Göteborg .......................................................................... 50 6.2 Förenkla användningen av alternativa material: WRAP, England ........................ 50 6.3 Valorisation, Maturation, Stockage av bottenaska Frankrike .............................. 50 6.4 Cementfabriken i Slite, Cementa .................................................................. 51 7. Framtidsutsikten ....................................................................................... 52 7.1 Kiruna, Gällivare och Pajala ......................................................................... 52 7.2 Sverige, Nordkalotten ................................................................................ 52 8. Möjligheter och utvecklingspotential - Vad bör NWI satsa på? ........................... 53 9. Referenser ............................................................................................... 54 Medverkande ..............................................................................................55 Frågorna som användes som diskussionsunderlag ............................................57 2 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 3 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Sammanfattning I Sverige genereras knappt 100 miljoner ton avfall årligen varav gruvindustrin står för ca 60 %. Hushållen står för ca 4,5 miljoner ton avfall vilket motsvarar ca 480 kg per capita; en mängd som har minskat två år i rad. Avfallshantering sysselsätter ungefär en fjärde del av de ca 40 000 anställda inom miljöteknikbranschen i Sverige. En ny avfallslagstiftning trädde i kraft under sommaren 2011 efter att EUparlamentet beslutat om ett nytt avfallsdirektiv år 2008. Av avfallsdirektivet framgår att lagstiftningen och det politiska arbetet i medlemsländerna skall styras av avfallshierarkin där återbruk och återvinning skall främjas på bekostnad av deponering. Målet med avfallshierarkin har varit att styra avfallsflödena bort från deponering, vilken idag ligger på ca 1 % när det gäller hushållsavfallet. I framtiden tros de nya styrmedlen utformas så att avfallsströmmarna styrs mot de högsta stegen i avfallshierarkin, d.v.s. återbruk, återvinning och biologisk återvinning, medan avfallsförbränning, som idag står för en betydande del av avfallsbehandlingen i form av så kallade energiåtervinning, kommer att göras mindre attraktivt. På kort sikt bedöms tillgången på avfall för förbränning vara god i norra Norrbotten p.g.a. underkapaciteten (gällande avfallsförbränning) som finns på Nordkalotten. Detta medan det redan finns en konkurrens om avfallet i södra Sverige. Konkurrensen är hårdast om de högvärdiga bränslena som kan användas utan restriktioner. På lång sikt kan en utbyggnad av förbränningskapaciteten i Nordnorge och norra Finland leda till ökad konkurrens om bränslet på Nordkalotten. Tillämpningen av EU:s vilja att leda avfallet bort från förbränning bedöms bli generös i Sverige då de svenska förbränningsanläggningarna är energieffektiva och fjärrvärmenätet väl utbyggt. De flesta tillfrågade är överens om att ekonomi är den största drivkraften som möjliggör återvinning av restprodukter. Branschen styrs av lagstiftningen och dess ekonomiska styrmedel, som gör behandling och återvinning ekonomisk fördelaktigt. Idag används stora mängder askor och förorenade jordmassor till sluttäckning av deponier, vilket anses av flera bedömare hindra utvecklingen av nya återvinningsalternativ. Sluttäckning av deponier är ett relativt enkelt och billigt sätt att nyttja restprodukter i både Sverige och Finland. På 10-årssikt kommer dock behovet av sluttäckningsmassor att minska och det är därför viktigt att redan idag hitta nya marknader för dessa restprodukter. Ett förslag är att utnyttja deponisluttäckning till demonstrationsprojekt för framtida applikationer utanför deponiområdena. Transportkostnaderna bedöms av flera tillfrågade vara för låga. Man anser att högre transportkostnader skulle kunna öka efterfrågan av lokal behandling och återvinning med hjälp av exempelvis flyttbara anläggningar. 4 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Både industrin och entreprenörer efterlyser ett långsiktigt och stabilt regelverk för att kunna utveckla restproduktåtervinning och våga investera. Flera påpekar även behovet av en tillämpning av regelverket som är lika över hela landet. Samtidigt efterlyser tillsynsmyndigheter bättre beslutsunderlag och bättre framförhållning från den som vill använda restprodukter (d.v.s. ofta bättre karakterisering). Nya stöddokument tas fram för att underlätta och förenkla tillståndarbetet för verksamhetsutövaren. Ofta önskas ny lagstiftning som skulle förenkla återanvändning och återvinning, men olika exempel från Sverige och andra EU-länder visar möjligheterna som finns med dagens regelverk, då alla lyder under samma direktiv. Finland har valt att sätta gränsvärde för hur mycket föroreningar askor får innehålla vid återanvändning i några reglerade användningar vilket anses förenkla återvinningen jämfört med Sverige där Naturvårdsverket endast har tagit fram gränsvärden för fri användning. Situationen anses jämförbar i de båda länderna när det gäller behov av forskning och att hitta nya avsättningsmöjligheter. Varierande kvalitet och dåligt utsorterade fraktioner är ett generellt problem när det gäller återvinning oavsett om den gäller rötning, kompostering, förbränning av returträ, flisning av rivningsavfall, användning av askor eller jord för anläggningsändamål. Jämfört med jungfruliga material blandas ofta avfall med olämpliga föremål och fraktioner som ställer till problem för entreprenören och kunden. Kvalitetssäkring anses därför vara mycket viktigt för en fungerande återvinningsmarknad. Det finns en motsättning mellan dagens storskaliga effektiva (ur en ekonomisk synvinkel) produktion, som är byggd kring leveranskanaler för olika produkter, och behovet av flexibla lösningar för återvinning, där tillgången på produkt/råvara varierar i kvalitet och kvantitet. Flera påpekar därför behovet av att belöna återvinning eller bestraffa användning av jungfruliga material och transport i form av t.ex. en koldioxidbaserad bonus eller skatt. Hållbart byggande med avseende på återanvändning av byggavfall i nya byggnader är idag beroende av engagemanget hos några entusiaster. Flexibilitet och lokala lösningar är ledorden för att kunna främja och öka återvinning. Även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kan ökad återvinning och bränsleframställning gynna det lokala näringslivet och göra små samhällen mer självförsörjande. Det finns dock en motsättning mellan dagens sätt att mäta ekonomisk tillväxt och strävan att öka återbruk och återvinning. 5 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 För de fyra specifika fokusområdena som NWI har idag framkom följande: Det finns en politisk vilja att öka återvinning av den organiska avfallsfraktionen i form av rötning och kompostering. Ansökningar för gårdsframställning av biogas samt större rötningsanläggningar ökar. Samtidigt utvecklas ny teknik för att framställa fordonsbränsle i småskaliga anläggningar, vilket skulle kunna minska samhällets oljeberoende. Även pappersbruken arbetar med idén att framställa biogas i anslutning till de befintliga bruken. Det finns delade meningar kring återföring av askor och slam till skog och mark. Det föreslås t.ex. at man bränner avloppsslam för att ta till var fosfor i askan. Medan vissa ser det som en möjlighet att återföra näringsämnena kväve och fosfor och spårämnen för att öka skogs- och biobränsleproduktion är andra skeptiska. Begräsningar för bärplockning, svårigheter att får ut gödseln utan att skada skogen och ifrågasättande av behovet att tillföra näring är några argument som både myndigheter och skogsägare lyfter fram. I Finland finns det ett förenklat regelverk som reglerar återföring av bioaska med avseende på askkvaliteten och marktyp. Skogsindustrin arbetar nu med att hitta lämpliga pelletiseringstekniker för att sprida askorna nu när en skatt införts. Nya avsättningsmöjligheter behövs för askor och förorenade jordar när sluttäckning av deponier börjar klinga av. FoU-insatserna bör satsas på att hitta andra användningsområden utanför deponierna. Ett förslag är att utnyttja deponierna som sluttäcks som testområde för att få fram nya applikationer. Restprodukterna måste uppfylla samma tekniska krav som de jungfruliga om de skall kunna konkurrera. Kraven ställs på materialet som används i konstruktionen och inte vice versa. Kraven på vilket avfall som får energiåtervinnas kommer troligen att skärpas i framtiden även om svenska anläggningar anses vara effektiva. Landfill mining för framställning av bränsle anses bli lönsamt. Bränsletillgången varierar i landet och den anses vara god i Norrbotten. Nya anläggningar skulle dock kunna ändra på detta. Bränslekvaliteten är redan idag ett problem för vissa anläggningar och förutspås bli ett ökande problem. 6 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Möjligheter och utvecklingspotential NWI kan med fördel arbeta med att ta fram olika vägledningar, provytor eller demoprojekt som kan användas i framtiden för att minska osäkerheten och kunden och övertyga myndigheterna. Osäkerheten kring restprodukten med avseende på dess innehåll, tekniska egenskaper och hållbarhet är några av de främsta hindren för dess användning. Det är därför viktigt att kvalitetssäkringen kring restprodukterna förbättras. NWI kan bli en länk mellan användare och producenten och axla en roll som syftar att göra det enklare för användaren att välja en restprodukt. NWI bör arbeta i första hand med de stora avfallsflödena. Slaggrus är ett avfall som nämns och som man skulle vilja ha prioriterat. En förutsättning för ökad användning är att de alternativa materialen är billigare än de traditionella produkterna. Genom att satsa på mer kvalificerad användningar där restproduktens egenskaper är bättre än de traditionella alternativen finns det möjlighet att skapa en marknad. En samordning och samarbete mellan kommunerna som finns i regionen behövs. Man bör undvika suboptimeringar så långt som möjligt. Befolkningsunderlaget och avstånden är som de är vilket tvingar fram småskaliga lokala lösningar. Det finns idag många projekt som har liknande och ibland överlappande mål med NWI. NWI bör därför förhålla sig till de andra aktörerna som redan finns idag (Processum, ETC, SGI, Waste Rafinery). 7 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 1. Inledning Projektet NWI (North Waste Infrastructure) startade 2011 med syfte att skapa en gemensam plattform för affärsutveckling inom miljöteknikområdet i regionen (huvudsakligen Norrbotten), och då med särskilt fokus på nyttiggörande av restprodukter. Projektet finansieras av EU och Bodens kommun. Projektet fokuserar idag på fem olika områden: Ökad utvinning av biogas Utveckling av näringstillskott för biomassaproduktion Sluttäckning av deponi med sekundära konstruktionsmaterial Utveckling av konstruktionsmaterial ur restprodukter Produktionsinriktad utveckling av förbränningsprocesser och bränslemixar Syftet med den här rapporten är att uppdatera en omvärldsanalys som gjordes för 10 år sedan, samt att försöka identifiera de krafter som kommer att styra avfallsbranschen och nyttiggörandet av restprodukter i framtiden. Rapporten sammanfattar samtal med ett trettiotal personer som arbetar inom branschen i regionen, landet och på EU-nivå. Personerna som intervjuats har fått svara på frågor som: Hur de ser på utvecklingen när det gäller nyttiggörande av restprodukter i framtiden Vilka krafter de anser hindrar eller främjar nyttiggörande av restprodukter Vad som behövs för att öka nyttiggörandet av restprodukter Om det är möjligt att upparbeta och förädla restprodukter på ett sådant sätt att deras tekniska egenskaper och ekonomiska värde ökar (kallas för valorisering i denna rapport). Vad de tycker NWI borde fokusera på i första hand. Utöver sammanfattningen av samtalen har en sammanställning gjorts av dagens avfallshantering, miljöteknikbranschen i Sverige samt det nya avfallsdirektivet. Information till denna sammanställning har hämtats främst från Avfall Sverige, Naturvårdsverket och SCB. 8 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 2. Miljöindustrin, restbearbetning och återvinning – nulägesbeskrivning 2.1 Miljöindustrin och geografisk fördelning Information och data till detta kapitel har hämtats (om inget annat anges) från SCBs databaser som är tillgängliga via deras hemsida. Ingen särskild statistik har beställts för denna studie. SCB sammanställer statistik över bland annat sysselsättning i olika sektorer i landet. Både miljö- och miljötekniksektorn undersöks. Ibland är det svårt att veta exakt vad som ingår i olika sammanställningar och därför har ingen jämförelse mellan olika statistiksammanställningar gjorts. Antalet sysselsatta inom miljösektorn i Sverige ökar. En undersökning gjord 2004 visar att avfallshantering (ca 16 000 personer), förnyelsebar energi och avloppshantering är de områden som sysselsätter flest (SCB 2007). I den sekundära miljösektorn är utsläppskontroll, resurshantering och kontroll av inomhusluft de områden som sysselsätter flest personer. Enligt SCB:s undersökning från 2004 sysselsatte miljösektorn sammanlagt ca 90 000 personer eller drygt 2 % av de som var sysselsatta i landet 2004. Endast 22 % av dessa var kvinnor. SCB presenterar på sin hemsida även statistik där antalet sysselsatta inom miljösektorn uppskattas till ca 70 000 personer (tabell 1). Skillnaden beror på olika sätt att definiera sektorn. 9 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Tabell 1 Sysselsättning och omsättning i miljösektorn. 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 11 959 11 967 12 880 13 148 13 816 14 219 14 599 Sverige Antal arbetsställen Omsättning (miljoner SEK) Export (miljoner SEK) Sysselsatta, totalt 144 572 152 332 172 039 192 224 205 518 239 935 213 330 21 740 23 601 27 919 29 713 34 262 36 155 37 896 60 851 63 921 66 262 66 766 69 632 70 543 68 972 varav kvinnor 13 979 14 656 15 536 16 009 16 820 17 545 17 112 varav män 46 872 49 265 50 726 50 756 52 812 52 998 51 859 Norrbotten Antal arbetsställen Omsättning (miljoner SEK) Export (miljoner SEK) Totalt sysselsatta 402 404 428 449 459 456 457 4 635 6 471 7 146 10 303 10 263 13 200 10 605 430 539 -- 917 961 1 286 1 344 1 695 1 894 1 955 1 989 1 993 2 138 2 010 varav kvinnor 334 395 395 414 465 515 474 varav män 1 360 1 499 1 560 1 575 1 528 1 623 1 536 I norra Sverige (Norr- och Västerbotten) var antalet sysselsatta i miljösektorn knappt 4 000 personer år 2009. Den totala omsättningen i norra Sverige var ca 18 miljarder kronor varav 1,8 innefattar export. Effekten av finanskrisen 2008 märks både i landet och i regionen, främst när det gäller omsättningen. I Norrbotten omsätter miljösektorn ca 10,6 miljard kronor årligen och sysselsätter ca 2 000 personer varav 25 % är kvinnor. Samma trend observeras när det gäller miljötekniksektorn (se figur 1). 160000 140000 120000 100000 Omsättning (mkr) Anställda (antal) 80000 Export (mkr) 60000 40000 20000 0 2002 Figur 1 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Omsättning och antalet anställda i miljötekniksektorn (SCB). 10 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Miljötekniksektorn omsatte 4,2 miljarder kronor 2006, varav 1,1 miljarder gick till export, och sysselsatte 2 344 personer i Norra Sverige. För hela Sverige var omsättningen ca 97 miljarder kronor och sysselsättningen 46 000 personer. Omsättningen steg till 135 miljarder kronor år 2008 för att minska igen till 119 miljarder år 2009. Antalet anställda i Norra Sverige, inom miljöteknikområdet, fördelade sig 2006 på följande sektorer (Swentec 2006, Svensk miljöteknik i siffror): Tabell 2 Antalet anställda inom miljöteknikområdet fördelat på sektorer (Swentec 2006). Sektor Antal anställda Vattenrening Luftrening Avfallshantering Byggande och boende Energi och klimat Marksanering Miljökonsulter Övriga Totalt: 342 84 749 737 637 99 799 134 3 581 De flesta företagen är små (Tabell 3). År 2009 räknade Swentec att det fanns drygt 6 500 företag inom miljöteknikområdet. Av dessa hade 84 % färre än 10 anställda. Tabell 3 Företag inom miljöteknikbranschen år 2009 (SWENTEC 2009) Antal anställda Antal företag 2009 Andel företag 1-10 11-49 50-249 250- 5512 749 197 72 84 % 12 % 3% 1% Figur 2 visar fördelningen mellan olika grenar utryckt som omsättning, anställda och export, år 2009. Avfallshantering har den största omsättning (ca 40 miljarder kronor) och står även för det största antalet anställda (knappt 14 000). Däremot är exportvärdet förhållandevis litet jämfört med branscher som hållbart byggande eller sol, vind och vattenkraft. 11 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Omsättning Antal anställda Vattenrenning Luftrening Avfallshantering och återvinning Bioenergi Export (omsättning) Sol, vind, vattenkraft Hållbart byggande och energieffektivisering Transporter Marksanering Buller Konsulttjänster, utbildningstjänster, FoU Figur 2 2.2 Fördelning av omsättning, anställda och export mellan olika grenar av miljöteknikbranschen år 2009 (SWENTEC) Politisk styrning mot miljömål genom lagar och regelverk Information och data till detta kapitel har hämtats (om inget annat anges) från Naturvårdsverkets hemsida. EU:s ramdirektiv Europaparlamentet och rådet beslutade under hösten 2008 om ett nytt avfallsdirektiv (2008/98/EG). Inom EU är arbetet med att minska mängden avfall och farliga ämnen i avfallet prioriterat. Reglerna infördes i svensk lagstiftning under sommaren 2011. Det nya avfallsdirektivet innebär flera viktiga förändringar som nu har införts i miljöbalken och den nya avfallsförordningen. Förenklat innehåller det nya avfallsdirektivet följande delar: - definitioner och omfattning av direktivet avfallshierarkin och bestämmelser som styr mot den hantering av avfall inklusive tillstånd planering av avfallshanteringen administrativa krav kring rapportering, inspektioner och översyn 12 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 De största förändringarna jämfört med det tidigare ramdirektivet om avfall finns i de två första delarna. I Avfallsdirektivet framgår att lagstiftning och politiskt arbete skall styras av en så kallad avfallshierarki: 1. 2. 3. 4. 5. Förebyggande Återanvändning Materialåtervinning Annan återvinning, till exempel energiåtervinning Bortskaffande Prioriteringsordningen innebär i praktiken att man helst ska förebygga avfall, i andra hand återanvända det, i tredje hand materialåtervinna det och så vidare. Ordningen gäller under förutsättning att det är miljömässigt motiverat och ekonomiskt rimligt. I avfallsdirektivet finns det även krav på medlemsstaterna att ta fram nationella program för förebyggande av avfall. I programmen ska mål för det förebyggande arbetet sättas upp. Medlemsstaterna ska också överväga en rad åtgärder som till exempel ekonomiska styrmedel, främjande av forskning och kampanjer för att öka medvetenheten hos företag och allmänhet. I det nya avfallsdirektivet finns uttryckliga krav på medlemsstaterna att främja återanvändning och materialåtervinning. Direktivet anger därmed ramarna för den svenska avfallshanteringen vilket återspeglas i de nationella målen för miljökvaliteten som riksdagen har antagit inom 16 områden. Inom miljökvalitetsmålet ”god bebyggd miljö” finns mål som berör avfallshantering. T.ex. står det att ”Den totala mängden genererat avfall skall inte öka och den resurs som avfall utgör skall tas till vara i så hög grad som möjligt samtidigt som påverkan på och risker för hälsa och miljö minimeras” Miljökvalitetsmålet stämmer väl överens med NWI:s vision ”fler ska tjäna pengar på sopor”. Miljökvalitetsmålet lyfter fram att ”den resurs som avfall utgör skall tas till vara i så hög grad som möjligt” vilket är den möjlighet och förutsättning som finns för olika aktörer att tjäna pengar, då det ekonomiska värdet som finns ligger i den resurs som avfallet utgör. Ju mer man kan ta till vara resurserna i avfallet desto bättre blir förutsättningarna för ekonomisks vinning för NWI:s parter. Följande konkreta delmål har även preciserats som rör avfallsområdet i Sverige: 1. deponerat avfall exklusive gruvavfall ska minska med minst 50 procent till år 2005 räknat från 1994 års nivå, 2. senast år 2010 ska minst 50 procent av hushållsavfallet återvinnas genom materialåtervinning, inklusive biologisk behandling, 3. senast år 2010 ska minst 35 procent av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat matavfall till såväl hemkompostering som central behandling, 13 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 4. senast år 2010 ska matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier m.m. återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser sådant avfall som förekommer utan att vara blandat med annat avfall och är av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföra till växtodling, 5. senast år 2015 ska minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark. Enligt Naturvårdsverket (2010), är endast det första delmålet uppfyllt medan de övriga bedöms svåra att nå. År 2008 återvanns t.ex. 20 % av matavfallet från hushåll, restauranger och butiker genom biologisk behandling. Avfall Sverige (2010) var mer optimistisk och ansåg att ”flera av dessa delmål är uppfyllda eller i det närmaste uppfyllda”. Exempelvis ligger återvinning av hushållsavfallet (delmål 3) på ca 49 % enligt Svensk Avfallshantering 2010. I avfallsdirektivet finns en artikel om när avfall upphör att vara avfall (end of waste). Den nya artikeln innebär att kommissionen tillsammans med medlemsstaterna ska ta fram kriterier utifrån ett antal uppräknade villkor i ramdirektivet. Dessa kriterier ska sedan användas för att bedöma om avfallet upphört att vara avfall. I det nya direktivet blir definitionen på bland annat återvinning mer allmän. Avfallsdefinitionen lämnas däremot oförändrad. Samtidigt förtydligas avfallsbegreppet genom en ny artikel om vad som krävs för att en restprodukt ska kunna anses vara en biprodukt och inte avfall. En skillnad med det nya avfallsdirektivet är att visa material undantas, som t.ex. icke-farligt jord- och skogsbruksavfall för vissa användningar och icke-farliga muddermassor som uppkommit vid vissa typer av arbeten. Det nya avfallsdirektivet tydliggör även skillnaden mellan återvinning av hushållsavfall och vad som kan anses vara bortskaffande vid förbränning genom att man inför ett tröskelvärde för energieffektiviteten. Det nya avfallsdirektivet innebär även utökade krav på de nationella avfallsplanerna, förtydliganden i fråga om klassificering av farligt avfall samt en möjlighet för medlemsstaterna att stoppa införsel av avfall till förbränningsanläggningar. 14 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Övrig lagstiftning i Sverige Avfallsförordningen (2011:927) trädde ikraft den 9 augusti 2011 som en följd av avfallsdirektivet. Även ett nytt 15 kapitel i miljöbalken trädde ikraft den 10 juli och de främsta nyheterna gäller: - Reglering av vad som är att betrakta som en biprodukt (§ 1) Möjlighet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att föreskriva när vissa avfall upphör att vara avfall (§ 1) Ett förtydligande av vad som är att betrakta som hantering av avfall (§ 3) Den kommunala skyldigheten att lämna uppgifter om innehåll i avfallsplaner (§ 9) Avfall eller biprodukt: Ett ämne eller föremål ska anses vara en biprodukt i stället för avfall, om ämnet eller föremålet: - har uppkommit i en tillverkningsprocess där huvudsyftet inte är att producera ämnet eller föremålet, - kan användas direkt utan någon annan bearbetning än den bearbetning som är normal i industriell praxis, och - kommer att fortsätta att användas på ett sätt som är hälso- och miljömässigt godtagbart och som inte strider mot lag eller annan författning. Oavsett om en restprodukt är en biprodukt eller avfall gäller dock de allmänna hänsynsreglerna i 2 kapitlet miljöbalken vid t.ex. lagring och användning. Enligt dessa regler ska en verksamhetsutövare vidta de skyddsåtgärder och begränsningar som behövs för att undvika skada eller olägenhet för människors hälsa och miljön, så länge det inte rör sig om orimliga åtgärder. Tillsynsmyndigheten kan också meddela förelägganden om detta. End of waste: Det finns en EU-förordning med kriterier som bestämmer när järn/stål- och aluminiumskrot får användas som råmaterial för återvinning. Förordningen reglerar även behandlingsmetoder samt kvaliteten på det färdigbehandlade (återvunna) skrotet. Förordningen gäller fr.o.m. oktober 2011 och reglerar bland annat att farligt avfall, med vissa undantag, inte ska användas som råmaterial all mekanisk behandling som krävs för att skrotet ska kunna användas direkt i stålverk och gjuterier ska ha slutförts halten främmande material i det återvunna skrotet inte ska överstiga 2 procent. 15 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Metallskrotet upphör att vara avfall när det överförs från innehavaren till mottagaren under förutsättningen att: kriterierna är uppfyllda, innehavaren har utfärdat en skriftlig försäkran om att kriterierna är uppfyllda, innehavaren har ett certifierat kvalitetsledningssystem för kontroll och övervakning av de förfaranden som kriterierna tar sikte på. Liknande kriterier håller på att tas fram för kopparskrot, glas och papper. Det betyder att det är avfallsinnehavaren som avgör om avfallet har upphört att vara avfall. Denne kan dock låta bli att utfärda någon försäkran och istället låta metallskrotet, precis som tidigare, omfattas av avfallslagstiftningen. Kraven i förordningen gäller alltså enbart om innehavaren önskar att klassificera om avfallet. När ”materialet” inte längre är avfall omfattas det istället av produktlagstiftningen, exempelvis kemikalieförordningen REACH. Den som återvinner ett ämne så att det upphör att vara avfall betraktas som tillverkare enligt REACH. Naturvårdsverket har tagit fram en handbok, Handbok 2010:1”Återvinning av avfall i anläggningsarbeten”, Utgåva 1, februari 2010, som är en vägledning för att underlätta återvinningen av avfall i anläggningsarbeten på ett miljö- och hälsomässigt säkert sätt. Handboken ger vägledning vid återvinning av avfall i anläggningsarbeten som t.ex. anläggningsarbete inom vägar och järnvägar, bullervallar, ytor såsom parkeringsytor eller ytor för annan verksamhet och deponitäckning ovan tätskikt. Avfallen som uppfyller kraven får användas utan restriktioner, dock inte inom t.ex. vattenskyddsområden eller Natura 2000områden. I Sverige arbetar Naturvårdsverket med en ny nationell avfallsplan med det övergripande syftet att miljöpåverkan från avfallshanteringen ska minska och på så sätt bidra till att uppfylla de nationella miljökvalitetsmålen. Planen kommer att innehålla förslag på åtgärder som olika aktörer kan vidta för att minska miljöpåverkan från avfallshanteringen och kommer att vara ett underlag för 1) den kommunala avfallsplaneringen, 2) Naturvårdsverket och andra statliga myndigheters arbete inom avfallsområdet och 3) övriga berörda aktörers arbete inom avfallsområdet. Det finns även förslag till några prioriterade områden: Avfall i bygg- och anläggningssektorn Hushållsavfall Resurshushållning i livsmedelskedjan Avfallsbehandling Illegal export av avfall till andra länder Avfallsplanen förväntas blir klar hösten 2011. 16 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 3. De främsta avfallsströmmar i Sverige Med avfall menas alla föremål, ämnen eller substanser som innehavaren vill göra sig av med eller är skyldig att göra sig av med. Avfallsdefinitionen är gemensam för EU (EG-direktiv 2006/12/EG om avfall). Definitionen är betydligt vidare än tidigare svensk praxis före EU-inträdet. Ekonomiskt värde, användning eller återanvändning spelar inte någon självständig roll för om något definieras som avfall eller inte. Numera finns det även en vägledning för att kunna bestämma huruvida en restprodukt ska anses vara avfall eller biprodukt. Sverige ligger på en 6:e plats inom EU när det gäller avfallsproduktion per capita. Gruvindustrin och gruvavfallet är orsaken till den förhållandevis höga placeringen. Inom EU genereras årligen ca 3 miljarder ton avfall. År 2010 gav Naturvårdsverket ut en rapport som beskriver all avfallshantering i Sverige år 2008 (Naturvårdsverket, 2010). Under 2008 genererades 95,6 miljoner ton icke-farligt avfall i Sverige. Mineralavfall står för 62 miljoner ton, varav 59 miljoner ton kommer från gruvindustrin och 2,2 miljoner ton från byggsektorn. Hushållen gav upphov till 4 miljoner ton icke-farligt avfall 2008. Tabell 4 Främsta avfallsproducenter i Sverige (Naturvårdsverkets hemsida) Farligt Avfall Hushåll Industri Varav gruvindustri Icke farligt avfall 2004 2006 2008 2004 2006 2008 373 981 489 2 288 349 1 715 4 459 113 482 4 643 116 093 4 044 80 061 58 400 61 800 58 699 Större delen av allt avfall tas om hand vid den anläggning där det uppkommit, totalt 64 miljoner ton avfall. Det är huvudsakligen stora industrier som tar hand om sitt eget avfall (Naturvårdsverket 2010) I Sverige fördelas avfallsansvaret enligt följande: kommunerna ansvarar för hushållsavfallet, producenterna ansvarar för sina respektive produktgrupper (genom det så kallat producentansvar) och verksamhetsutövare ansvarar själva för omhändertagandet av det avfall som inte är hushållsavfall. 17 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 3.1 Hushållsavfallet Information och data till detta kapitel har hämtats (om inget annat anges) från Avfall Sveriges hemsida. Avfall Sverige sammanställer varje år statistisk över avfallshanteringen i Sverige. Avfall Sverige började för drygt 10 år sedan ge ut årsskriften ”Svensk avfallshantering” (den senaste för 2009) som beskriver hur hushållsavfallet hanteras i Sverige. Statistiken för 2010 finns inte att tillgå än vilket är ovanligt då sammanställningarna brukar komma till halvårsskiftet efterföljande år. Enligt uppgift beror detta på en osäkerhet i materialet som visade på minskade avfallsmängder och som är svårt att förklara orsaken till. Detta resulterade i att man har valt att kontrollera materialet ytterligare. Enligt Avfall Sverige (2010) minskade mängden hushållsavfall med nära 5 % år 2009 jämfört med föregående år. Av detta hushållsavfall återvanns 98,6 % medan endast 1,4 % deponerades. Mängden avfall som gick direkt till deponering har halverats jämfört med 2008. År 2009 uppgick den behandlade mängden hushållsavfall till 4,5 miljoner ton, vilket motsvarar ca 480 kg avfall per capita och år. Motsvarande mängder för 2008 var 4,7 miljoner ton och 511 kg per capita. Trenden med minskande mängden hushållsavfall fortsätter enligt uppgift även 2010 Figur 3 och tabell 5 visar utvecklingen de senaste 5 åren. Figur 3 Trenden för behandling av hushållsavfallet i Sverige de senaste 5 åren. 18 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Tabell 5 Trenden för behandling av hushållsavfallet i Sverige de senaste 5 åren i procent. Farligt avfall Materialåtervinning Biologisk återvinning Energiåtervinning Deponering Totalt 3.1.1 2005 0,6 33,9 10,5 50,2 4,8 100 2006 0,9 36,8 10,4 46,8 5 100 2007 0,9 36,8 11,9 46,4 4 100 2008 0,9 35 12,6 48,5 3 100 2009 1 35,4 13,8 48,4 1,4 100 Materialåtervinning Sverige hade som mål att minst 50 procent av hushållsavfallet skulle återvinnas genom material- och biologisk återvinning till 2010. Under 2009 uppgick materialoch biologisk återvinning till ca 2,2 miljoner ton. Detta motsvarar 236,0 kg per capita och 49,2 % av den totala mängden hushållsavfall (tabell 6, figur 4) (Avfall Sverige, 2010). Till kommunernas bemannade återvinningscentraler lämnas den delen av materialåtervinningen som omfattar förpackningar, returpapper, el-avfall och det grovavfall som tas tillvara som metallfraktion. Under 2009 minskade denna mängd till 1,6 miljoner ton, 169,9 kg per person, vilket motsvarar 35,4 % av allt behandlat hushållsavfall. Andelen metall från hushåll, exempelvis cyklar och trädgårdsmöbler, ökade under 2009 med nästan 18 000 ton till ca 170 000 ton, vilket motsvarar 18,2 kg per capita (Avfall Sverige, 2010). Förpackningar och tidningar samlas in via de cirka 5 800 obemannade återvinningsstationerna som drivs av producenterna, men även via kommunernas återvinningscentraler. Fler och fler kommuner erbjuder även fastighetsnära insamling av tidningar och förpackningar. Tabell 6 Insamlade mängder och återvinningsgrad av respektive förpackningsfraktion och papper år 2009. År 2009 Metallförpackningar Glasförpackningar Plastförpackningar* Pappersförpackningar** Tidningspapper Kontorspapper Insamlad mängd (ton) 33 400 177 300 50 660 479 700 420 000 118 000 Återvinningsgrad (procent) 73 90 31 74 91 72 Uppsatt mål (procent) 70 70 70 65 75 50 (frivilligt) *Från och med 2009 inkluderas inte de plastförpackningar som energiåtervinns genom förbränning tillsammans med annat hushållsavfall. I denna tabell är dock de 44 430 ton plastförpackningar som materialutnyttjades sammanslagna med de 6 230 ton som energiutvanns. **Papper, kartong och well. 19 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Under 2010-2011 genomför Avfall Sverige i samarbete med landets kommuner en nationell kampanj med målet att öka kunskapen om materialåtervinning och om förtroendet för kommunernas arbete med denna återvinning. Figur 4 3.1.2 Materialåtervinning i Sverige de senaste 5 åren (Avfall Sverige, 2010). Biologisk återvinning Vid biologisk återvinning, tidigare kallad biologisk behandling, behandlas organiskt avfall med hjälp av rötning eller kompostering. Under 2009 gick 617 680 ton hushållsavfall till biologisk återvinning, vilket är en ökning med 3,4 % jämfört med 2008. Varje svensk ger upphov till nästan 100 kg matavfall per år, främst grönsaks- och fruktrester. Totalt behandlades 66,1 kg avfall (grönavfall och matavfall) biologiskt per person 2009. Den biologiska återvinningen utgör nu 13,8 % av den totala mängden behandlat hushållsavfall (Avfall Sverige, 2010). Enligt en undersökning som Avfall Sverige genomfört har 154 av landets kommuner mer eller mindre utbyggda system för insamling av matavfall. Av dessa har 22 endast insamling från storkök och restauranger medan resterande 132 kommuner även har system för hushållen. Undersökningen visar även att ytterligare 63 kommuner planerar att införa insamling av matavfall. Det vanligaste är att det källsorterade hushållsavfallet från villahushåll samlas in via två separata kärl, ett för matavfall och ett för brännbart avfall. Vissa kommuner använder flerfackskärl där flera fraktioner sorteras i separata behållare. Optisk sortering där olikfärgade plastpåsar läggs i samma kärl förekommer också. (Avfall Sverige, 2010). Vid rötning av biologiskt avfall bildas biogas. Biogasen som huvudsakligen består av metan och koldioxid kan sedan uppgraderas för att användas till fordonsbränsle och North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 20 av 58 uppvärmning. Under 2009 producerades 317 440 MWh biogas vilket motsvarar över 35 miljoner liter bensin. Vid rötning bildas även biogödsel med rikt näringsinnehåll. Under 2009 producerades 498 720 ton biogödsel varav 97 % återfördes till lantbruket (Avfall Sverige, 2010). Under 2009 komposterades 630 500 ton avfall, varav 85 620 ton var matavfall. Komposten används främst till jordförbättringsmedel och till diverse jordblandningar. (Avfall Sverige, 2010). 3.1.3 Energiåtervinning Energiåtervinning, tidigare kallad förbränning, innebär att energin tas om hand när avfall förbränns. Under 2009 gick 2,2 miljoner ton hushållsavfall till energiåtervinning, vilket är en minskning med nästan 120 tusen ton jämfört med 2008. Detta motsvarar 232,6 kg hushållsavfall per capita och utgör 48,4 % av den totala mängden behandlat hushållsavfall. Energiåtervinningen har byggts ut och effektiviserats under åren. Även import av avfall till energiåtervinning har ökat under åren och 2009 importerades 36 000 ton avfall till Sverige. En undersökning visar att Sverige är det europeiska land som utvinner mest energi ur avfall vid förbränning. Under 2009 utvanns totalt 13,9 TWh energi genom förbränning, fördelat på 12,3 TWh värme och 1,6 TWh el. Utöver hushållsavfall gick även ca 2,5 miljoner ton övrigt avfall, främst industriavfall, till energiåtervinning. Den totala mängden avfall till energiåtervinning var därmed 4,6 miljoner ton, vilket är en ökning med ungefär 100 000 ton sedan året innan. Räknar man in det avfall industrin förbränner blir det uppskattningsvis 20–25 TWh/år. Totalt används ca 8,6 miljoner ton avfall som bränsle. Efter energiåtervinning av avfall kvarstår rester i form av en slagg som måste deponeras (15-20 viktprocent av den tillförda mängden avfall, samt 3-5 viktprocent rökgasreningsrester). Under 2008 deponerades 102 000 ton flygaska och farligt avfall från rökgasrening. Även 433 000 ton icke-farlig aska och slagg från förbränning deponerades (Naturvårdsverket 2010). En del av slaggen kan användas vid konstruktioner av vägar och deponier (Avfall Sverige, 2010). Rökgasreningsresterna deponeras eller används som neutraliseringsmedel vid återfyllning av gruvor. Askorna som genereras i Sverige skickas idag till Norge där de deponeras i ett kalkbrott. Även i Finland återfylls ett gammalt kalkbrott med askor, vilket klassas som nyttjande av askorna. Enligt EU s ramdirektiv för avfall är avfallsförbränning med effektiv energiutvinning att betrakta som återvinning. Det är ett hygieniskt och miljömässigt bra sätt att behandla det avfall som inte kan eller bör behandlas med någon annan metod. 21 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 3.1.4 Deponering Det avfall som inte kan tas om hand på annat sätt, till exempel porslin och kakel, måste deponeras. Målet är att så lite avfall som möjligt ska deponeras. Det är numera förbjudet att deponera organiskt avfall. Under 2009 deponerades 63 000 ton hushållsavfall vilket är en minskning med 77 000 ton (55 %) jämfört med året innan. Det motsvarar 6,7 kg per person. Även andelen avfall som deponerades vid de kommunala deponierna minskade med 640 000 ton till totalt 1 030 000 ton under 2009. (Avfall Sverige, 2010). Den 31 december 2008 stängdes nära hälften av de kommunala deponierna till följd av strängare EU-bestämmelser. 85 deponier drevs vidare under 2009. 21 av dessa tar emot farligt avfall och endast 5 % av deponierna är avsedda för enbart inert avfall. Under 2009 samlades deponigas in vid 36 aktiva deponier och cirka 248 GWh, varav 11 GWh i form av el, kunde utvinnas. Utöver detta facklades 11 GWh bort utan energiutvinning. Minst hälften av de aktiva deponierna har lokal behandling av lakvatten. Detta för att minska utsläppen av näringsämnen till recipient . (Avfall Sverige, 2010). 3.1.5 Farligt avfall Under 2009 samlades 45 380 ton farligt avfall in från hushållen vilket är en ökning med 4,8% jämfört med året innan. Detta motsvarar 4,9 kg farligt avfall per capita. I denna mängd ingår impregnerat virke, vilken är en fraktion som har ökat stadigt de senaste åren och nu utgör 55 % av den totala mängden farligt avfallet från hushållen. 24 760 ton impregnerat virke samlades in 2009 vilket är en ökning med 16% jämfört med 2008. Det farliga avfallet utgör 1% av det totala hushållsavfallet. Det är viktigt att det farliga avfallet lämnas in på rätt sätt då det kan vara giftigt, cancerframkallande, frätande, fosterskadande, ekotoxiskt, smittförande eller brandfarligt. (Avfall Sverige, 2010). Ansvaret för insamling, transport och behandling av farligt avfall ligger på kommunerna. Detta regleras i miljöbalken, avfallsförordningen och den kommunala renhållningsordningen. Hushållen är skyldiga att sortera ut sitt farliga avfall från det övriga hushållsavfallet. Det vanligaste insamlingssystemet är inlämning på kommunernas bemannade återvinningscentraler. Cirka en tredjedel av landets kommuner har ersatt de obemannade miljöstationerna med någon form av fastighetsnära insamling, ofta i kombination med flera insamlingssystem. De ämnen som inte kan oskadliggöras eller återvinnas måste deponeras. Oftast separeras de farliga ämnena och återstoden återvinns. (Avfall Sverige, 2010). Impregnerat virke innehåller miljöfarliga ämnen som arsenik, kreosot och koppar. Det insamlade virket flisas och energiåtervinns i anläggningar med särskilt tillstånd för detta. Förorenade jordar kan ofta saneras genom biologisk nedbrytning. Läkemedel klassas inte som farligt avfall, med undantag av cytostatika, men ska av 22 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 miljöskäl lämnas in separat till närmsta apotek. Under 2009 samlades 1 100 ton läkemedel in. Avfall Sverige genomförde tillsammans med landets kommuner under 2009-2010 en nationell kampanj för att informera om farligt avfall. Detta för att öka motivationen att lämna in farligt avfall samt att minska användningen av kemiska produkter. (Avfall Sverige, 2010). Under 2009 samlades 1 450 ton batterier och 273 ton inbyggda batterier in av Elkretsen i samarbete med landets kommuner. Detta motsvarar 185 gram per person. Detta är en minskning med 6 procent jämfört med 2008. Bilbatterier lämnas till återförsäljare eller till kommunernas bemannade återvinningscentraler. Vid behandling av batterier separeras och återvinns materialen så mycket som möjligt beroende på vilken typ av batteri det handlar om. (www.batteriinsamlingen.se, 2010). Under 2010 samlades totalt 150 400 ton elektriska och elektroniska produkter samt batterier in av El-kretsen, vilket motsvarar 15,99 kg per capita Det är en ökning med 1,4% jämfört med året innan. (www.el-kretsen.se, 2010). 3.2 Industri Industrins olika grenar står för närmare tre fjärdedelar av det avfall som genereras i Sverige (tabell 7, figur 5). Industrin genererade 2008 mindre avfall än under föregående mätperiod, 2006. Det beror till största delen på att Aitik-gruvan utanför Gällivare minskade sin produktion från 2006 till 2008. Eftersom Aitik-gruvan är den största källan till avfall i Sverige får det stor effekt på den totala mängden för hela sektorn (Naturvårdsverket 2010). Andra sektorer som genererar stora avfallsmängder är massa- och pappersindustrin som står för 7,4 miljoner ton och metallindustrin som står för knappt 2,5 miljoner ton. Hälften av massa- och pappersindustrins avfall består av träavfall (barkavfall och skadat virke). Utöver det genereras ca 1,5 miljoner ton fiberslam och vedgårdsavfall och lika mycket bioslam, kemslam, aska, slagg samt avlopp- och grönlutsslam. Metallindustrin genererar ca 2 miljoner ton icke-farligt avfall i form av slagg och förbränningsrester. Inom utvinningssektorn har trenden mellan 2004 och 2008 pekat på en ökande förädlingsvärde (mer än det dubbla) medan mängden avfall har varit relativt stabil. Under perioden ökad omsättningen inom sektorn med 50 %. Inom Massa och papperssektorn ökade mängden avfall som genererats något mellan åren 2004 och 2006. Mellan 2006 och 2008 är trenden minskande. Omsättningen minskade något under perioden och förädlingsvärdet mer än halverades. Inom sektorn Kemi, petroleum, plats och gummi har förändringarna varit små. Omsättningen ökade med 20 % medan avfallsmängderna och förädlingsvärdet ligger på samma nivå. 23 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 När det gäller farligt avfall är industrin (exkl. mineralutvinning) tjänstesektorn och hushållen de största ”producenterna”. De stora minskningar som observeras mellan 2006 och 2008 för trä samt stål och metallindustri beror på att träspill, spån, bark och GROT samt stålskrot och masugnsslagg inte längre räknas som avfall. Dessutom började en lågkonjunktur under 2008 vilket påverkade industrin. Tabell 7 Avfallsproduktion i svensk industri 1993-2008, i tusen ton (Naturvårdsverket 2010) 1993 1998 2002 2004 2006 2008 Utvinning Livsmedel Textil Trä Massa, papper Kemi, gummi, plast Mineraliska produkter Stål, metall Verkstad Övrig industri 47 124 1 318 37 6 748 2 772 369 638 2 267 745 151 63 818 1 814 35 7 718 4 097 571 583 3 691 1 245 25 54 432 934 32 5 752 6 464 399 349 2 735 2 016 9 58 636 1 141 32 15 242 6 467 398 269 4 972 960 88 62 119 1 290 32 17 857 7 877 391 249 3 013 931 88 58 733 1 290 32 244 7 367 378 249 2 452 914 89 Summa 62 169 83 597 73 122 88 205 93 847 71 748 8 000 80 000 6 000 60 000 4 000 40 000 2 000 20 000 Avfallproduktion (tusen ton) Utvinning och trä Avfallproduktion (tusen ton) Livsmedel Textil M assa, papper Kemi, gummi, plast M ineraliska produkter Stål, metall Verkstad Övrig industri Utvinning Trä 0 0 1992 1995 1998 2001 2004 2007 Årtal Figur 5 Utveckling av avfallsmängderna generade av industrin i Sverige (Naturvårdsverket 2010). 24 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 3.3 Förorenade jordar Det finns omkring 80 000 potentiellt förorenade områden i Sverige. Arbetet med att undersöka och åtgärda områdena pågår genom bland annat länsstyrelsen, försvarsmakten, SPIMFAB, kommuner, entreprenör, markägare, osv. Naturvårdsverket har ansvar för hela bidragshanteringen, nationell prioritering, samverkan och vägledning. Sedan miljöbalken trädde i kraft 1999 har man åtgärdat och avslutat åtgärder vid 75 områden med stöd av bidragsmedel. I dagsläget utförs åtgärder vid 29 områden. Kostnaden för åtgärderna varierar. Ett fåtal områden har kostat i storleksordningen 100 miljoner kronor eller mer att efterbehandla, medan den genomsnittliga efterbehandlingskostnaden uppgår till omkring 40 miljoner kronor per område. Markexploatering och sanering av nedlagda bensinstationer har, parallellt med Naturvårdsverkets bidragsfinansierade saneringar, varit stora drivkrafter för marksanering. Generellt innebär marksanering att de förorenade massorna grävs bort och transporteras till en deponi. In situ-sanering och behandling på plats sker i en viss omfattning beroende på typ av förorening och markanvändning. Många röster i branschen anser dock att för mycket massor transporteras bort och deponeras alternativt används för sluttäckning av deponier och att för lite massor behandlas och återanvänds i samhället (SGI, 2011). Naturvårdsverket bedömer att de områden som utgör störst risk kan vara åtgärdade till 2050, men det kräver en betydligt högre åtgärdstakt än idag. I Norroch Västerbotten har bl.a. gamla sågverk i Luleå, Boden, Gällivare, Robertsfors och Burträsk efterbehandlats med hjälp av statliga medel. Kommande projekt gäller förorenade sediment i Kiruna och Luleå samt ett sågverk i Umeå. Efterbehandlingen har hittills handlat om schaktning och deponering av de förorenade massorna. Ibland har lokala lösningar använts och saneringsprojektet har varit katalysatorn för byggnation av en deponicell eller en hel anläggning. I andra fall har massorna transporterats till södra Sverige. Parallellt har sanering av bland annat gamla bensinstationer gjorts i regionen. Även där har saneringen handlat om schaktning och frakt till avfallsanläggningar. 25 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 4. Branschens utveckling och trender Detta kapitel är en övergripande sammanfattning av de synpunkter som kommit fram under intervjuer och den information som hittats på olika hemsidor och i rapporter. Kapitel 5 redovisar synpunkterna utifrån vilken bransch de medverkande representerar. 4.1 Avfallshantering – mot minskad deponering och ökad återvinning Deponering, som tidigare har varit den huvudsakliga metoden att göra sig av med avfall, har minskat regelbundet (undantaget mineral och gruvavfall) sedan mitten av 90-talet. Idag sker en omfattande återvinning av olika restprodukter (askor, slagg, förorenade jordar o.s.v.) genom sluttäckning av nedlagda deponier. Ekonomi och lagstiftning är de två viktigaste drivkrafterna som idag styr hur olika avfall omhändertas. Dessa två krafter nämns av de flesta intervjuade. Dessutom styrs ekonomin i avfallsbranschen i högsta grad av gällande lagstiftning. Som flera av de medverkande påpekar sätter samhället, genom lagstiftningen, ramarna för olika verksamheter i form av skatter och avgifter, utsläppsgränser och krav på behandling. I sin tur leder dessa styrmedel till att vissa metoder blir för dyra (olönsamma) för verksamhetsutövaren medan andra blir möjliga. I viss mån kan ”good will”, varumärken och trender göra att konsumenten är beredd att spendera mer (”än nödvändigt”) för att få en ”grön stämpel”. På individnivå kan t.ex. dagens trend att köpa andrahandskläder eller miljövänliga (och dyrare) produkter nämnas. På företagsnivå kan t.ex. klimatkompensering av resor eller annan resursförbrukning nämnas. När det gäller möjligheten att använda andrahands byggnadsmaterial vid projektering av t.ex. nya hus eller byggnader anses detta däremot vara svårt då tillgången på andrahandsvaror är ojämn. Det skall mycket till innan ett industriellt producerat hus skall byggas med återvunna fönster eller tegel, enligt några tillfrågade projektörer. Dagens produktionssystem bygger på standardisering snarare än flexibilitet. Miljövänliga flexibla lösningar är ofta dyrare än standardiserade produktionssystem. Arbete pågår i olika branscher med att kartlägga och främja återvinning (SMED 2009 och SMED 2011) Låga kostnader för transporter nämns ofta som ett problem som hindrar en lokal återvinning. De senaste åren har antalet deponier som tar emot schaktmassor, asfalt och förorenade jordar minskat vilket ofta innebär ökade transporter. Trots längre avstånd har det inte bidragit till ökat omhändertagande på lokal nivå. I t.ex. Stockholmregionen innebär detta att avsättningsmöjligheterna minskar. Transporten av olika massor in och ut från staden leder till onödig belastning på vägnätet, svårare trafiksituation och allmänt ökad miljöbelastning. Transporterna väntas öka med de stora infrastrukturprojekt som är på gång i området. Dessa transporter skulle dock kunna minskas och återvinningen öka om planeringen var bättre. 26 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 När det specifikt gäller förorenade jordar bedöms behovet av återvinning/återanvändning kunna minska i framtiden i takt med att förståelsen för (och tillämpningen av) riktvärden ökar. Sanering av oljeförorenade jordar har t.ex. ofta gått ut på att gräva bort och transportera all jord till en deponi. När det gäller klorerade lösningsmedel som bedöms bli en växande sektor är in situ sanering ofta det enda möjliga alternativet, vilket inte genererar några avfallsmassor. Möjligheten att utvinna metaller från metallförorenade jordar nämndes av en medverkande som en möjlighet i takt med ökande metallpriser. Landfill Mining, dvs. utvinning av deponerat avfall, är annars ett sätt att utvinna resurser (främst metallskrot och brännbart material) som nämns som en möjlig framtidskälla för restprodukter. Utvinning av den organiska fraktionen bedöms bli en växande bransch i framtiden då Naturvårdsverket i de nya miljömålen 2015 kommer att ställa krav på att minst 40 % av matavfallet skall återvinnas. Både kompostering och biogasframställning kommer om att vara möjliga då kravet ställs på återvinning av näringsämnen. Antalet ansökningar att driva biogasanläggningar ökar, speciellt när det gäller gårdsanläggningar inom jordbruket. Det finns nu små uppgraderingsanläggningar, som Biosling som gör det möjligt att producera fordongas i liten skala. När det gäller att öka värdet (valorisering) av olika restprodukter har Sverige inte kommit långt jämfört med andra länder. Stålindustrin har, tack var ett långsiktigt arbete, tagit fram några produkter baserade på hyttsten (merit som är ett alternativ till cement, merolit som är ett betongliknande material, kalk samt paddex som används för ridbanor). Mesa från pappersindustrin används som jordförbättringsmedel inom jordbruket. Trafikverket har tagit fram riktlinjer för användning av hyttsten, återvunnen asfalt och betongkross. Gemensamt för de material som varit framgångsrika är att de är relativt enkla och rena med avseende på sammansättning, de finns i relativt stora mängder och materialet är relativt homogent. För material som innehåller höga halter föroreningar eller klassas som farligt avfall bedöms marknadsutsikterna som dåliga. Samma resonemang gäller t.ex. för REACH-registreringen av restprodukter. Utifrån intervjuer genomförda i denna studie är tiotalet f.d. restprodukter registrerade i Sverige, främst produkter från stålindustrin, några askor för förbränningsbranschen och mesa från massaindustrin. Ofta är mängderna som produceras för små för att motivera den ekonomiska investering som REACH-registreringen innebär. Vattenfall har t.ex. produktifierat askor i Tyskland men inte i Sverige. Pappersbruken arbetar med REACH men detta gäller först och främst kemikalier som används i processen. Mesa lär vara det enda ”avfall” som har gått igenom REACH-registreringen. I en sammanställning som gjordes på uppdrag av SGF (2008) av olika nationella strategier inom EU för användning av restprodukter identifierades en del mer eller mindre gemensamma drag för användning av olika materialslag. Författarna 27 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 fokuserade i första hand på avfall som kan användas i konstruktioner men deras synpunkter går ofta att tillämpa även på andra typer av användning. Generellt kan konstateras att försök görs för att förenkla den administrativa proceduren kring användning av utvalda material eller tillämpningar. Som exempel kan nämnas: - Inert avfall för konstruktionsändamål är tillåtet i flera länder utan tillståndsansökan eller motsvarande. Definitionen av inert avfall är i flera länder vidare än den i Sverige. - Krossprodukter från återvunnet byggavfall får i många av länderna användas enligt särskilda regler, men utan sedvanlig tillståndsplikt. - I några länder sker en indelning efter ursprung, så att t.ex. sten, jord, vissa flygaskor och bottenaskor, krossad betong, återanvändning av asfalt m.m. inte kräver tillståndsplikt, utan endast en administrativt enklare rapportering eller anmälan. - Material för konstruktionsändamål kan delas in i olika kategorier (med olika användningsområden) beroende på föroreningsinnehåll. - Skyddsåtgärder anpassas efter föroreningsinnehållet och var materialet används. - Askor kan användas för vägbyggnad och liknande, ofta med krav på hur konstruktionen skall skyddas mot inträngande vatten, genomexempelvis asfaltering. Den typen av förenklade procedurer (som även är gemensamma för hela landet) önskades av flera tillfrågade. Samtidigt kan det nämnas att de kriterier som tagits fram av Naturvårdsverket upplevs ha motsatt effekt. Man kan även konstatera att andra länder ofta väljer att ställa krav på utformningen av de konstruktioner där restprodukter används för att långsiktigt minimera risken för spridning av störande ämnen. Detta genom att: - Använda rätt material på rätt plats i rätt konstruktion och t.ex. kräva åtgärder för skydd mot inträngning av vatten. Kvalitetskontroll av det återvunna materialet sker. - Kunskap finns om hur man går tillväga och erfarenhetsåterföring från genomförda projekt sker. Avfall Sveriges kommunmedlemmar har en långsiktig vision för 2020 och ”Det finns inget avfall” presenterades som ett resultat av detta arbete som inleddes 2010. De långsiktiga målen för 2020 är dels att sambandet mellan avfallsmängder och tillväxt har brutits, dels att det ska ha skett en stark och tydlig rörelse uppåt i avfallshierarkin. Den här visionen stämmer väl överens med den uppfattning som finns idag hos EU-kommissionen. Det finns ett starkt önskemål att på olika sätt främja återbruk (t.ex. andrahand, återvinningsmarknader, klädbibliotek, o.s.v.) av olika varor. Hushållsavfallsmängderna tros minska i framtiden genom industrins arbete med t.ex. mindre förpackningar och genom initiativ som gör att varorna som säljas inte blir till avfall. Vidare vill kommunmedlemmarna främja återvinning av olika material och därmed styra bort materialen från förbränning; finns det 28 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 möjlighet att återvinna plast skall man i första hand göra det. Förtydliganden som görs i den nya avfallsförordningen med ett tröskelvärde för energieffektiviteten är exempel på att särskilja återvinning från vad som anses vara bortskaffande vid förbränning av hushållsavfall. Även om återanvändning har blivit mer populär med andrahandsbutiker och försäljningsplatser som ”Blocket” kan noteras att elektronik och byggavfall är de två avfallsfraktioner som ökar idag. Båda kan ses som konsekvensen av en ökad levnadsstandard och konsumtion. Samtidigt kan påpekas att dagens sätt att mäta tillväxt inte främjar återvinning/återanvändning, vilket anses vara ett problem enligt några tillfrågade. Samhället strävar efter ökad tillväxt medan ökad återvinning minskar denna. 4.2 Avfallshantering mot ökad återvinning – hinder och hot År 2008 svarade sluttäckning av deponier för återvinningen av över 4 miljoner ton avfall från förbränning, mineralavfall och slam (Naturvårdsverket 2010). Mottagningskapaciteten är för tillfället mer eller mindre obegränsad vilket flertal av de tillfrågade anser hindra diversifieringen och utvecklingen i branschen. Utvecklingen av återvinning av restprodukter som askor eller förorenade jordar hämmas idag av det låga priset för att deponera förorenade massor samt av den sluttäckningsboom som sker i landet. Det är enligt flera av de intervjuade för billigt att transportera och bli kvitt material som avfall eller konstruktionsmaterial i deponisluttäckning. Det finns ingen drivkraft idag att hitta andra lösningar då stora materialflöden slukas av sluttäckningen av deponierna runt om i landet. En roll för NWI borde vara att redan nu hitta nya lösningar för framtiden då sluttäckningen av gamla deponier inte kommer att fortsätta i samma takt i all framtid. Exempelvis skulle deponierna kunna användas som testområden för nya lösningar som, om de visar sig fungera, skulle kunna användas i samhället i framtiden. Vid sidan av ”bortskaffningskostnader” anses transporten vara ”för billig” enligt flera intervjuade. Högre transportkostnader skulle göra det ekonomiskt attraktivt att försöka behålla så mycket massor som möjligt på plats, t.ex. med lokalbehandling. Samtidigt borde dagens låga transporterkostnader gynna återvinning då producenten och kunden inte behöver vara nära varandra. En av de Intervjuade ansåg att transportbidrag var nödvändig för att öka användningen av restprodukter. Eventuellt behov av transportbidrag beror främst på vilken funktion restprodukten kommer att ha och kostanden för det traditionella omhändertagandet. Om återvinning handlar om ersättning av fyllnadsmassor kommer det ekonomiska marginalen att vara begränsad. En fråga som återkommer från flera håll är att miljökostnaden som transporterna innebär inte värdesätts. Dagens system premierar snarare bortforsling än den inciterar till lokal återvinning. Ofta anses fokus vara för smalt och bedömningarna görs inte från ett systemperspektiv. Riskvärderingen vid sanering av ett förorenat område premierar att föroreningarna tas bort från området. Däremot finns det ingen bedömningsnedsättning för att massorna transporterats x antal kilometer och deponerats i ett avfallsupplag. Ett förslag för NWI:s verksamhet är att ta fram en modell där man värdesätter miljöpåverkan (t.ex. i form av koldioxidutsläpp eller 29 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 kostnad för slitage på vägnätet) som skulle kunna användas vid värderingen av olika lösningar. Ett hinder för återanvändning är t.ex. förekomsten av tungmetaller i ett alternativt material vilket skapar osäkerhet för användaren. Även om materialet har bättre egenskaper än motsvarande naturliga material (t.ex. dräneringsförmåga, bärighet, isolering) blir innehållet av förorenande ämnen ett stort hinder för valoriseringen. Ett annat hinder ligger hos avfallsproducenten som inte ”orkar” engagera sig i kvalitetssäkring av sitt avfall utan helst vill bli kvitt det. Avfallsflöden anses ofta vara små i Sverige vilket gör det olönsamt att idag utveckla en alternativ användning. Om inte avfallsproducenten, som kanske genererar för små mängder för att kunna motivera utvecklingskostnader, kan sätta upp en egen organisation som arbetar med produkten måste någon annan ta hand om den. Att samordna ansträngningarna för ett visst material skulle kunna vara en roll för NWI. Ansvaret att kunna visa fördelarna med produkten för den potentiella kunden ligger trots allt hos den som har materialet. Lagstiftning bedöms inte vara ett hinder för återvinning av olika restprodukter. Det gäller för producenten att visa att materialet klarar kraven. Dock uppfattas t.ex. nivåerna som används i Naturvårdsverket handbok 2010:1 ”återvinning av avfall i anläggningsarbeten” snarare som ett hinder än en hjälp för återvinning då nivåerna som anges tolkas som riktvärden. Några bedömare anser att det finns ett behov av stöd i form av kunskapstjänster och expertis för att kunna få fram nya produkter. Ett dåligt genomfört projekt kan förstöra möjligheten för en produkt under lång tid framöver. Därför är det viktigt med utvärdering och öppenhet när nya lösningar testas. En helhetssyn som visar både på fördelar och begräsningarna, återföring av erfarenheter i alla led, en förståelse för behovet av att återvinna mer för både miljön och ekonomin samt en gemensam syn på att återvinning är bra, är några förutsättningar för att branschen skall utvecklas. En slutsats som författarna till jämförelsen mellan olika EU-länder kunde dra var att EUs avfallsdirektiv och definitioner av när avfall upphör att vara avfall kan stödja en miljömässig och resurshushållande återanvändning av avfall som konstruktionsmaterial och behöver inte vara ett formellt hinder för detta. Enligt författarna kan enskilda länder stödja och stimulera återanvändning av avfall och biprodukter genom ett tydligt regelverk, speciellt utformad för denna typ av avfall och material, som skydd för hälsa och miljö (SGF 2008). Det finns ingen enkel lösning för alla material. Förmodligen kommer lösningar som bygger på en kombination av tekniker att behöva utvecklas. Geografin i regionen gör att avstånden blir långa till en centraliserad anläggning. Småskaliga anläggningar, mobila enheter och förbehandling kommer att behövas för att kunna minska onödig transport av t.ex. vatten. Värme finns i överskott t.ex. vid pappersbruken eller stålverken, men är svår att transportera till andra områden. 30 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Sammanfattningsvis är kanske det allra största hindret för återanvändning av askor, avloppsslam, slagg eller andra material osäkerheten som råder kring: 1-Materialens egenskaper 2-Eventuella risker för föroreningsspridning 3-Tillämpning av den gällande lagstiftningen 4-Vad kommande lagstiftning kan innebära Författarna till SGF (2008) sammanfattade drivkrafterna som såväl hindrar som gynnar en god återanvändning av restprodukter för konstruktionsändamål. Några exempel på hinder är följande: - Dålig källsortering av bygg- och anläggningsavfall ger låg teknisk och miljömässig kvalitet på använda restprodukter och lägre förtroende hos användare. (Bristande kvalitet är ett gemensamt problem för många avfallsåtervinningsflöden. Dålig sortering av fraktionen som går till rötning eller kompostering, returträ som innehåller impregnerat virke, bränsle till förbränning som är dåligt sorterat o.s.v. är några exempel som visar problem som materialåtervinningen måste hantera). - Misstag och dålig kontroll av kvalitet eller använda restprodukter har gett bakslag i form miljöpåverkan eller risk för miljöpåverkan och sänkt förtroende. (Några intervjuade nämnde risken med dålig utförda försök kan leda till en generell utdömande av restprodukten även om felet berodde på utföraren). - Misstro till material och metoder från allmänhet, byggare och myndigheter. (Misstron tycks vara generell för material som blivit ”avfall”). - Dåligt utnyttjande av befintlig kunskap och vunna erfarenheter. - Oklarheter och osäkerhet hos användare om vad som gäller beträffande krav, utförande och användningsområden, osäker eller varierande tolkning av kravnivå.(Många önskar samma bedömning oavsett var man är i landet). - Tidsödande system för godkännandeprocesser för anläggningsprojekt ger högre kostnader. (En konsekvens av den långa godkännandeprocessen är att få produkter finns idag på marknaden. Bara de större industrierna med större volymer har tagit steget). - Lågt intresse och stöd från myndigheter eller branschorganisationer för ökad återvinning inom sektorn ger större hinder för att använda restprodukter. - Bristande information till användare. - Lagstiftning som upplevs hindra återanvändning. Författarna sammanfattade samtidigt vilka förutsättningar och krafter som leder till ökad användning av restprodukter. Dessa kan sammanfattas med politisk vilja, rätt kvalitet på materialet, klara och enkla regler och ekonomiska styrmedel. Detta överensstämmer mycket väl med synpunkterna från personerna intervjuade i 31 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 denna studie. Förutsättningar och drivkrafter som leder till ökad användning av restprodukter är enligt författarna: - EU-direktiv som stöder återanvändning, nationella miljömål och avfallsstrategier med konkreta mål för ökad återvinning och resurshushållning. God nationell statistik som ger tydlig kunskap om helheten och möjliggör uppföljning av uppsatta mål. - Rätt tekniska egenskaper och kvalitet hos restprodukter; god kontroll av återvunnet material. Användning av kvalitetssäkrade restprodukter, och eventuell certifiering av dem, gör det administrativt enkelt att använda restprodukterna i byggande och anläggning. - God information och stöd från myndigheter och andra sektorsorgan med användarvänlig information för brukare underlättar återanvändning av restprodukter. Tydliga regler för vad som får användas, i vilka sammanhang, och med vilka förutsättningar, gör det administrativt enklare för företag och myndigheter att använda restprodukter. Klara och administrativt enkla och snabba system för godkännande av anläggnings- och byggnadsprojekt med restprodukter. Tydliga och relevanta regler för materialegenskaper, utförandekrav och kontroll. - Ekonomiska incitament som förbrännings- och deponeringsavgift eller skatt på naturgrus som gynnar användning av restprodukter. Finansiellt stöd till forskning och utveckling. 4.3 Avfallshantering mot ökad återvinning – behov och framtidsutsikt Lika spelregler och långsiktighet är viktigt för alla aktörer i branschen. Många upplever att tillståndsbedömningen varierar för mycket inom landet och beror på vilken länsstyrelse, kommun eller handläggare användaren har att gör med. Långa handläggningstider och brist på kontinuitet p.g.a. att handläggare hos myndigheterna byts ut är ett annat problem. Samtidigt är framförhållning hos verksamhetsutövaren och kvaliteten på underlaget som lämnas för bedömning ibland bristfällig vilket i sin tur orsakar förseningar. Ett arbete pågår att ta fram stöddokument för att förbättra och förenkla tillståndarbetet vid användning av slagg. På samma sätt är osäkerheten kring kommande regler svår att hantera då investeringar är långsiktiga och deras lönsamhet styrs av det gällande regelverket. För att kunna lyckas med återvinning av restprodukter måste användaren skaffa sig en helhetssyn där både de miljömässiga och de tekniska egenskaperna hos materialet beaktas. Samtidigt måste producenten hitta en marknad för produkten i samarbete med kunden för att hitta en bra lösning. På något sätt bör de miljövinster som återanvändning av restprodukter genererar värdesättas. En fördel skulle vara om miljövinsterna (eco efficiency) kunde värdesättas i ekonomiska termer i form av t.ex. en koldioxidskatt, en kilometerskatt på transport av förorenad jord, en kostnad för att fosfor går förlorat. Uttag av naturgrus minskar inte i Sverige trots miljömålen. Flera av de tillfrågade, som i vanliga fall inte 32 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 förespråkar skatter, anser att någon form av ekonomisk avgift som styr bort från transport och deponering till lokal behandling och återvinning behövs för att täcka den kommande miljöskulden. REACH registreringen leder inte till en bra produkt men blir däremot en av de förutsättningar som krävs för att kunna lyckas. Att få fram en REACH-registrerad produkt innebär inte per automatik att kunderna slåss för att köpa den. Flera i både Sverige och Finland påpekar att REACH i sig inte löser de tekniska problemen kring användning av en produkt. Säljaren måste återigen visa fördelarna med produkten jämfört med de konkurrerande traditionella produkterna. Några avfall blir klassade som biprodukter m.h.a. den nya lagstiftningen men troligtvis kommer de flesta att förbli avfall. REACH-registrering är en kostsam process och det kan vara klokt att först utveckla en produkt och hitta en marknad för den, innan producenten påbörjar arbetet med REACHregistreringen för att komma ur ”avfallsstämpeln”. ”End of Waste” är en långsam process och kommer inte att lösa restproduktproblematiken på kort sikt. För visa produkter kommer ”End of Waste” på sikt att inkluderas i industrins tillstånd för att få bedriva verksamhet. Ändringen i avfallsförordningen angående biproduktsdefinitionen tros kunna gynna utvecklingen och påverka återvinningsmöjligheterna. Det tar lång tid från en idé till att produkten eller tjänsten når marknaden. Glommers Miljöenergi har arbetat länge med att utveckla en metod för att tillverka pellets för eldning av torkad rörflen. Att pelletera material som avloppsslam, rörflen eller askor kan vara ett sätt att göra dem hanterbara samt hitta en marknad för dem. Även torkning av olika slam är ett ämnesområde som nämns av flera medverkande. Pappersindustrin har olika typer av slammer som idag är problematiska att använda. Pelletering skulle även kunna användas som förbehandling av rötningsrester inför en återanvändning. Flexibilitet, småskalighet och flyttbara anläggningar är begrepp som återkommer i olika branscher och nämns av olika aktörer. Samhället och ekonomin idag bygger ofta på gemensamma lösningar som anses vara samhällsekonomiskt lönsamma. Energipriserna är en konkret drivkraft att öka återvinning. I takt med att energipriserna ökar och att krav ställ på avfallsåtervinning öppnar sig nya möjligheter för näringslivet. Om energiförsörjning kan basera sig på lokala råvaror (biogas, fordongas, biobränsle, lokal avfallshantering, o.s.v.) minskas beroende från omvärlden och den lokala ekonomin gynnas. Olja- och gasberoende är tydliga exempel på hur varor köps utan att det gynnar det lokala samhället. Biosling är ett exempel på hur en småskalig bränsleproduktion är möjlig. Eftersom avfallskvaliteten varierar är det viktigt att arbeta med källsortering, att ha robusta metoder som kan hantera oönskade fraktioner i avfallet. Det finns nyetablerade företag, t.ex. Sortify, som arbetar med lösningar som ska förenkla källsorteringen som. Många poängterar vikten av att ha välsorterade 33 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 avfallsfraktioner oavsett återvinningslösningen och att lönsamheten ofta hänger på hur väl avfallet är sorterat. Flexibilitet kräver också kunskap och utbildad arbetskraft som kan hantera olika situationer. Den typen av utbildningar inte är dock särskilt populära idag och en kunskapsbrist kan befaras. Det finns idag, tack vara internet, möjlighet att sälja varor som tidigare skulle ha blivit avfall. I Tyskland har ett avfallsbolag en internettjänst motsvarande Blocket i Sverige där privatpersoner kan sälja varor. Återvinningsmarknader liknande Kronan i Luleå är ett annat sätt att undvika att avfall bildas. Återvinningsmarknader riktar sig till privatpersoner. I näringslivet är t.ex. hållbart byggande mycket begränsat när det gäller återbruk av föremål. Det är enbart entusiaster som står för detta återbruk vid nyproduktion. Likväl som en kund är beredd att betala inredningsarkitekt som ska ta fram designade inredningsdetaljer i byggnader skulle återbruksarkitekter som letar fram begagnade prylar till de nya kontorslokalerna kunna anlitas. Den typen av tjänster finns inte hos en traditionell byggkonsult idag. När väl avfall har bildats finns det kvalitetssystem, som t.ex. certifieringen av slam och kompost, som syftar till att öka marknadsvärdet för de behandlade fraktionerna. Certifieringen är kopplad till en kostnad och en marknad som är beredd att betala för produkten behövs. För att kunna bli konkurrenskraftiga behöver restprodukten få en AMA-kod om de skall användas för konstruktionsändamål. Utveckla återvinningsindustrin i Norra Europa där det finns plats och infrastruktur! I ett framtidsscenario på några decenniers sikt ställs krav på ökad återanvändning och återvinning. Även om ekonomiska styrmedel används för att finansiera denna återvinning finns det risk att kostnaden för återvinning blir för hög i glesbefolkade områden. Samhället blir därmed tvingat att sponsra återvinningen samtidigt som det finns en arbetsmarknad kopplad till återvinningen. I de mer tätbefolkade delarna av Europa kommer platsbristen att leda till konflikt mellan en ökad återvinning och närboende i tättbefolkade områden. Kan återvinningsindustrin etablera sig i Norrbotten och återvinna Europas avfall? Som tidigare nämnt finns idag ett överskott av spillvärme, hamnar och järnväg som skulle kunna utnyttjas för det ändamålet. 4.4 Internationellt perspektiv Situationen i Finland upplevs av många (i Sverige) som enklare. Flera medverkande pekar på exempel i Finland där restprodukter används rutinmässigt medan vi i Sverige fortfarande är på pilotförsöksstadiet. Sett från Sverige verkar de svenska gränsvärdena vara strängare än de finska. Från finskt håll upplevs miljöprövningen för långsam vilket innebär högra kostnader. Gränsvärdena upplevs som strikta och kompetens- och erfarenhetsbristen hos t.ex. entreprenörer gör att visa restprodukter inte återvinns. Det bedrivs liknande forskning i Finland och Sverige. Ett stort arbete görs av bland andra VTT med kartläggning av olika avfallsströmmar, från t.ex. byggsektorn, industrin och livsmedelsindustrin, med syfte att beskriva läget idag och identifiera 34 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 vad som ska satsas på i framtiden. Biogasutvinning är en fråga som tas upp. Rapporten förväntas komma ut i slutet av 2011. Avfallsströmmarna tros öka i framtiden i Finland p.g.a. av att industrin växer samtidigt som t.ex. förbränning av biobränsle, kol och avfall kommer att öka och generera mer askor. När det gäller askor och slagg är situationen annorlunda i Finland då avfallsförbränning inte har varit lika utbrett som i Sverige. När det gäller torvaska finns det idag en finsk förordning som beskriver vilka kvalitetskrav aska skall ha för att kunna återföras. Det finns även en förordning som kontrollerar gödsling av skog med aska. Problemet med blandningar av bränsle med dålig kvalitet (främst impregnerat virke) som leder till höga metallhalter i aska förekommer även i Finland. En förutsättning för ökad återanvändning och nyttiggörande av restprodukter är en bättre kvalitetssäkring av materialen. Med bättre kvalitetsuppföljning kan även en upparbetning (eller förädling) av materialen ske så att dess tekniska egenskaper och värde ökar. Askor används idag i efterbehandlingen av en kalkgruva i Södra Finland, vilket betraktas som nyttiggörande av askan. Liksom i Sverige kommer lagstiftning och skatter att utformas för att uppmuntra till återvinning av materialen enligt avfallshierarkin. Intresset att återanvända askor tros komma att öka när deponiskatt läggs på dessa. De ekonomiska styrmedlen tillsammans med nya användningsområden för restprodukterna tros leda till en ökad återvinning, energieffektiviseringar med minskade transporter, mer in situ-behandling och minskade koldioxidutsläpp. Miljövinster och ekoeffektivitet är inget som värderas idag i upphandlingsförfarandet eftersom detta inte värdesätts i ekonomiska termer. Gruvverksamheten förväntas expandera i Finland och därmed gruvavfallproduktionen. Det finns ett stort behov av att på något sätt återanvända icke sulfidhaltigt gruvavfallavfall. Metallindustrin, som t.ex. Outokumpu, arbetar sedan länge med att göra produkter av sina slaggar. Hyttsand klassas inte som avfall. Sluttäckning av deponier förbrukar en del massor även i Finland. Betongkross är ett annat material som används mycket i Finland. Entreprenörerna försöker upparbeta betongen till ett högvärdigt material så att det kan användas i bärlagret i väggar. Materialmängderna varierar dock från år till år. I Finland har miljömyndigheterna slagit fast de högsta tillåtna halterna av metaller och andra föroreningar för återanvändning av askor från stenkol-, torv- och träförbränning för skogsgödsling samt täckta och belagda markbyggnationer (tabell 8). Halterna baserar sig på totala halter (Markonen 2008 och Avfallsplanering i södra Finland 2009). Utöver dessa finns kvalitetskriterier som baserar sig på laktester. I tabellen nedan visas nivåerna för några utvalda ämnen. I Sverige har man inte definierat någon specifik återanvändning (utöver deponitäckning) eller definierat kriterier för fri användning. 35 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Tabell 8 Högsta tillåtna halterna av olika ämnen för återvinning i olika applikationer i Finland och Sverige. Halterna utrycks i mg/kg torrsubstans. I Finland gäller dessa halter för askor från stenkol, torv och träförbränning för skogsgödsling (JSM förordning 12/07) och för markbyggnad (förordning 591/2006). I Sverige gäller nivåerna ”fri användning”, d.v.s. mindre än ringa risk och för deponitäckning. Finland, askor för skogsgödsling mg/kg Arsenik (As) Kvicksilver (Hg) Kadmium (Cd) Krom (Cr) Kopppar (Cu) Bly (Pb) Nickel (Ni) Zink (Zn) Sverige, nivåer för markbyggnad mg/kg 30 1,0 17,5 300 700 150 150 4 500 50 15 400 400 300 2000 mindre än ringa risk mg/kg 10 0,1 0,2 40 40 20 35 120 Deponitäckning mg/kg 10 1,8 1,5 80 80 200 70 250 England I samband med ett seminarium i England på temat ”21st century changes, the future challenges to sustainable development” talade Jonathan Atkinson, Ansvarig för grundvatten och förorenad mark vid den brittiska Environment Agency och Nick Balmer, Business Manager, Renewables and waste vid Bovis Lend Lease. Jonathan Atkinson arbetar sedan länge med förorenade områden och specifikt med gamla deponier. Hittills i England har äldre deponier grävts bort, främst i samband med att annan konkurrerande markexploatering har ställt krav på att avfallet måste flyttas. Återvinning av olika fraktioner genom ”landfill mining” har skett i samband med dessa åtgärder. Atkinson tror att landfill mining kommer att öka i framtiden i takt med att metaller och brännbart avfall blir mer åtråvärda. En annan fraktion som ansågs vara värdefull är all jord som används i den dagliga täckningen. Enligt Atkinsons beräkningar består deponierna av mer än 50 % jord som skulle kunna gå att återanvända för anläggningsändamål. Atkinsons bedömning var att lanfill mining börjar bli lönsamt även om det inte finns några andra drivkrafter att flytta avfallet. Nick Balmer beskrev hur det brittiska samhället skulle kunna bli mycket mer effektiv och självförsörjande när det gäller bland annat energiförsörjning. Idag i England genereras el till hushållen vid stora kraftverk som drivs av bland annat importerad gas. Ur Balmers perspektiv är dessa anläggningar ineffektiva då det inte finns möjlighet att ta hand om all spillvärme som genereras. Bortsett från Englands elförsörjningsspecificiteter menade han att samhället borde satsa på lokala ”mindre” anläggningar. Fördelen med dessa är att t.ex. spillvärmen skulle kunna 36 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 tas omhand på ett bättre sätt,. Samtidigt skulle det finnas möjlighet för mindre samhällen att bli självförsörjande vid ett skifte till lokala biobränslen och till och med kunna sälja överskottsenergi. Han visade exempel på byar i Österrike och Tyskland där samhället tjänade pengar på sin energiförsörjning istället för att som tidigare betala en utländsk gasleverantör. Generellt innebar Balmers vision att mindre samhällen på landsbygden skulle kunna ta kontroll över sina utgifter för till exempel energi och avfall och omvandla dessa till inkomster, vilket skulle kunna vara tillämpbart även i Sverige. Ett problem som uttrycktes var dock oviljan hos bankerna att finansiera ”små” projekt. EU:s lagstiftning styr i högsta grad den Svenska avfallslagstiftningen och sättet avfall kommer att hanteras på i Norrbotten de kommande decennierna diskuteras idag i Bryssel. Återanvändning och återbruk av olika föremål och material är det som kommer att prioriteras. Kommissionen vill prioritera de övre stegen i avfallshierarkin. Kommissionen vill på olika sätt undvika att avfall uppkommer. Initiativ som återvinningsmarknaden i Luleå där privat personer kan lämna sina funktionsdugliga föremål utan att de blir avfall är ett exempel på hur avfallsbildandet kan förhindras. Kläddbibliotek eller uthyrning är andra typer av liknande initiativ. På samma sätt vill kommissionen att avfallet som väl bildats återvinns så högt som möjligt i hierarkin. Kommissionen önskar styra avfallsflöden mot ökad återvinning. Konkreta exempel är att papper, kartong och plast skall materialåtervinnas snarare än energiåtervinnas, vilket på sikt skulle innebära minskande mängder. Redan i dagens direktiv understryks att förbränning inte skall vara bortskaffande av avfall. På längre sikt (30-40 år) förutspås utveckling av specifika återanvändnings/återvinningsvägar för många av dagens avfallsströmmar. På sätt och viss skulle systemet kunna likna dagens system med producentansvar. I tätbefolkade områden kommer en marknad att kunna etablera sig kring hanteringen. I glesbefolkade områden finns det däremot risk för att samhället måste bekosta återvinningen. 37 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 5. Olika aktörers syn på branschen I kapitel 5 sammanställs synpunkterna från de intervjuade utifrån branschen eller gruppen de tillhör. Därför kan vissa synpunkter upprepas. 5.1 Avfallsproducenten Energisektorn Ekonomin tillsammans med regelverket styr energiproducentens val när det gäller val av bränsle samt restprodukthantering. Flera medverkande bedömer att mängden askor kommer att öka i framtiden. Samtidigt bedöms möjligheten att återföra askor som begränsade. Sluttäckning av deponier gör det idag enkelt att avsätta vissa askor och minska intresset för alternativa avsättningar. Detta blir i själva verket ett hinder för annan förädling av materialet. Stabilisering av muddermassor och igenfyllning av gruvgångar är dock två nya avsättningsmöjligheter på den svenska marknaden där torvaska används. Flygaska från avfallsförbränning skickas idag i stor utsträckning till Norge för återfyllning av ett kalkbrott. En fråga som väckts är hur länge detta kan fortsätta när det gäller mottagningskapacitet men även när det gäller dilemmat att Sverige inte förmår ta hand om sitt eget avfall. En medverkande önskade mer FoU kring metoder för förädling av askor, t.ex. hur metallhalten i askor skulle kunna minska. Metallhalterna utgör idag ett hinder för återanvändning. REACH upplevs som krångligt och mer eller mindre hopplöst då t.ex. avfallen varierar i kvalitet. Samtidigt är avfallsmängderna relativt små i de svenska anläggningarna, vilket även det minskar chansen att få igen investeringen som REACh-registrering och kvalitetssäkring innebär. Den framtida avsättningen av askorna anses kunna bli problematisk. Idag går mycket av askorna till deponitäckning. Dock finns det redan ett överskott av flygaska. Ett problem som uppstår när restprodukter (returträ) används som bränsle är att impregnerat virke blandas med det övriga bränslet och därmed förorenar askorna. Anläggningarna arbetar med leverantörerna för att få en bättre kvalitetskontroll av råvaran samt bortsortering av de icke önskvärda fraktionerna. Som exempel använder SCA i Munksund ca 30 % returträ i sitt bränsle. Problemet med kvalitetsbristen i råvaran påpekades av andra medverkande både vid energiframställning från biobränsle men också vid framställning av jord vid kompostering av organiskt avfall. Generellt är kvalitetsvariation hos restprodukterna en utmaning för återvinning. Även energiproducenten anser att avsättning för askorna blir problematisk på 5-10 års sikt. De medverkande bedömer även att mer information om pågående projekt, 38 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 t.ex. demoprojekt, behöver spridas för att informera och övertyga användare att askor kan användas och ersätta andra material. En nyligen inför skatt på 40 Euro/ton askor har fått efterfrågan på nya användningsområden att blomma vilket visar kraften som finns i de ekonomiska styrmedlen. Skogsindustrin är inte är riktigt intresserad av t.ex. askåterföring till skogen. Det finns kväve i askorna. Samtidigt finns det risk för att ammoniak bildas vid det höga pH-värdet som finns i askan. Idén att laborera med olika bränslemixer för att öka askans egenskaper upplevdes som intressant. Ingen av de tillfrågade hade dock någon konkret erfarenhet av det. Bränslemix hade vissa anläggningar arbetat med, med begränsad framgång. När det gäller förbränning av avfall som innehåller mycket snö och is görs det försökt att få en jämnare bränslekvalitet. En roll för NWI skulle kunna vara att hitta (visa på) nya användningsområden för askor både för askproducenten och för den potentiella användaren. Värmeforskning har genom åren finansierat många studier om återanvändning av askor. Muddringen i Gävlehamn är ett exempel som visar hur askor kan användas för stabilisering av massorna. Det finns även försök i Uppsala att utvinna gips från förbränningsanläggningen och använda det vid tillverkning av gipsskivor. Ett problem är dock att gipset är missfärgat. Generellt bottnar skepsisen att återanvända askor i en osäkerhet angående deras miljö- och tekniska egenskaper. Sammanfattningsvis går utvecklingen framåt men för långsamt. Massa- och pappersindustrin Papper- och massabruk genererar olika avfall. Slammer som grönlutslam och fiberslam är avfall som bedöms vara de svåraste att återvinna och är en kostnad idag för bruken i form av deponeringskostnad. Ett normalt bruk genererar i storleksordning: Grönlutsslam Fiberslam, bioslam Barkslam Flygaska Bottenaska Mesa Fällningsslam 8 - 10 ca 15 2–3 3-4 2 -3 3-8 6 000 000 000 000 000 000 000 ton/år ton/år ton/år ton/år ton/år ton/år ton/år Alla dessa restprodukter genereras inte vid varje bruk då tillverkningen skiljer sig åt. Vidare bränner visa bruk fiberslam och andra bruk behöver inte något reningssteg som leder till att bioslam genereras. Mängden mesa beror mycket på hur massatillverkningen går och om vissa ämnen behöver tas ut ur processen. 39 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Pappersbruken som intervjuats bedömer att avfallsflödena förblir liknande även i framtiden. Idag finns det externavsättning för mesa som t.ex. säljs som jordförbättringsmedel av Lakkappää i norra Sverige och Finland. Det finns även en intern avsättning av t.ex. askor och grönlutslam för sluttäckning av egna deponier. Avsättningsmöjligheten kommer dock att försvinna i takt med att deponierna är sluttäckta, vilket bedöms ta ca 10 år till. Den viktigaste drivkraften för bruken för att hitta en avsättning för sina avfall är ekonomin. Även om avfallen är undantagna deponiskatt är deponering av avfallen förknippad med kostnad. Stigande kostnader för avfallshantering, bland annat slam från olika reningsprocesser, deponiernas begränsade kapacitet, kostnader för utbyggnad eller nyetablering av deponier (lokalisering, tillståndsansökningar o.s.v.) och kostnader för att anlita externa entreprenörer påverkar i slutändan brukens ekonomiska resultat. Nya krav och utvidgad deponiskatt kan även påverka kostnaderna drastiskt. Bortsett från mesa har det varit svårt att hitta extern avsättning. Generellt bedöms återvinning och valorisering av restprodukterna kunna öka (för att inte säga måste öka). Flera tillfrågade påpekar att samhället se till att teknik utvecklas för att minska mängden avfall som deponeras. Ofta handlar det om känd teknik som behöver anpassas eller utvecklas vidare för att få fram bra produkter. Kalk skulle t.ex. kunna brännas om. Det finns även ett bränsleunderskott hos pappersbruken, vilka istället behöver köpa in biobränsle. Dock har bruken specifika krav på vilket bränsle som får användas. Massabruk däremot skulle kunna bli energiproducenter. Det finns även tankar på att biogas skulle tillverkas i anslutning till bruken då råvara, infrastruktur och kunskap om t.ex. hantering av lukt finns där. När det gäller externavsättning bedöms transportkostnaden vara ett stort hinder. Mycket av avfallen består av vatten och teknik för att torka restprodukten m.h.a. spillvärme nämns av flera medverkande som ett intressant område. Avfallen har även dåliga mekaniska egenskaper som kan bli en begränsning vid anläggningsändamål. Även halterna tungmetaller som ”anrikas” i processen kan ibland betraktas som ett problem vid återanvändning av restprodukterna. Avfallens varierande kvalitet är ett problem som måste hanteras när det påverkar produktens kvalitet. Avfallsfrågan är, trots att den är en betydande ekonomisk post i budgeten, ofta inte prioriterad då den inte tillhör kärnverksamheten, d.v.s. avfall ger inga inkomster. Samtidigt kan en lönsam avfallshantering bli skillnaden som gör att ett bruk är lönsamt. Processindustrin har ofta tänkt en-dimensionellt (med en produkt). Avfallsbranschen styrs mycket av regelverk och det pris som avfallsproducenten tvingas betala av samhället för att bli kvitt sitt avfall. Deponiskatt, kostnader förknippade med miljötillstånd och kontroll samt krav på avfallshantering bestämmer vilka lösningar som blir lönsamma. Flera medverkande håller med om att ekonomiska styrmedel behövs som på något sätt tar hänsyn till den långsiktiga kostnaden för att t.ex. näringsämnen går förlorade eller deponier byggs. Viktigt är även att spelreglerna är stabila på lång sikt så att industrin vågar investera i ny teknik eftersom lönsamheten bland annat styrs av miljöskatter och energipriser. 40 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Processum i Örnsköldsvik bildades med syfte att arbeta med brukens avfall och utveckla nya produkter. Processum finansieras av medlemsföretag som t.ex. bruk och entreprenörer. Processum arbetar bland annat med bioraffinaderikonceptet där man försöker utvinna olika kemikalier ur avfallsströmmen som t.ex. etanol, lignosulfat eller koldioxid. Processum tittar först och främst på de tekniska lösningarna och lämnar sedan över ansvaret för kommersialisering till sina medlemmar. Pappersbruken arbetar med REACH men detta gäller först och främst för kemikalier som används i processen. Mesa är det enda ”avfall” som har gått genom REACHregistreringen. En viktig roll för NWI är att hjälpa till att övertyga miljömyndigheterna att föreslagna lösningar, produkter o.s.v. fungerar även om de baseras på material som har klassats som avfall. Att få fram referensobjekt är därför avgörande. Det finns en marknad för restprodukter om de är konkurrenskraftiga, d.v.s. har lika bra egenskaper och även är billigare. Att optimera t.ex. förbränningsprocessen för att få ”bättre” askor bedöms som svårt då förbränningen är utformad ur brukets behov. Att försöka styra processen för att få bättre kvalitet i avfallet får inte göras på bekostnad av huvudprodukten, d.v.s. pappret. Bruken bedöms generellt som skeptiska till att ändra själva processen. 5.2 Förbränningsanläggningarna En långsiktig utmaning för förbränningsanläggningarna blir bränsleförsörjningen. En tydlig trend från EU-nivå är att förbränning av material som går att återvinna på annat (bättre) sätt inte kommer att godtas till förbränning. Idag utgör t.ex. plast en betydande del av den ”brännbara fraktionen” och kommisionen menar att plast i framtiden borde återvinnas istället för att förbrännas. Detta skulle kunna leda till bränslebrist för förbränningsanläggningarna. Redan idag finns det en förbränningsöverkapacitet i Sverige. Anläggningarna i Norra Sverige känner av konkurrensen. T.ex. har Umeå varit tvungen att använda mer biobränsle. I Kiruna är situationen annorlunda. De långa transportavstånden ger Kiruna en fördel jämfört med anläggningarna i södra Sverige. Idag är förbränningskapaciteten i regionen cirka hälften av bränsletillgången. Kiruna kommun genomförde ett Interreg-projekt med syfte att undersöka avfallssamverkan på Nordkalotten. På kort sikt finns det ett överskott på bränsle. Det finns dock planer på att bygga förbränningsanläggningar i Bodö, Tromsö, Kirkenes och Rovaniemi. Även på andra håll i Finland vill man öka avfallsförbränningen. Skulle dessa planer bli verklighet kan bränslesituationen förändras. Biobränslen kommer bland annat från skogsindustrin men också från returträ. Vissa anläggningar har problem med kvalitén på returträ p.g.a. innehållet 41 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 av impregnerat virke medan andra inte upplever dessa problem. Tester görs t.ex. på Umeva med alternativa bränslen som rörflen. På 10-15 års sikt kommer avfallsproducenten att behöva motivera varför den väljer ett så lågt steg i avfallshierarkin som förbränning av avfall, istället för ett annat högre rankat återvinningsalternativ. Därför anses det viktigt att redan nu börja arbeta med dessa frågor för att kunna motivera de bränsleval som görs. Enligt de medverkande kommer avfallsproducenten att behöva kunna förklara för miljömyndigheten de behandlingsalternativ som valts för respektive avfallsströmmar. Samtidigt nyanseras konsekvenserna av detta påstående av att miljömyndigheterna i Sverige kommer att vara generösa när det gäller energiåtervinning då svenska förbränningsanläggningar anses vara effektiva och att många kommuner är beroende av avfallsförbränningen. Branschen förutspår en öka konkurrens om högvärdigt bränsle som enkelt kan användas utan restriktion. Vattenfall arbetar redan idag med olika möjligheter att blanda bränsle för att uppnå bättre resultat. 5.3 Den potentiella kunden Ansvaret för att får fram nya produkter ligger i första hand hos materialägaren. Utvecklingen får gärna ske i samarbete med den blivande kunden, men producenten kan inte förvänta sig att kunden tar ansvar för att skapa nya produkter. Producenten kan inte heller hoppas på att en produkt ska sälja för ”miljöns skull”. Den måste vara minst lika bra som de traditionella alternativen och inte kosta mer. Krav ställs på de alternativa materialen och inte på de alternativa konstruktionerna. Det betyder att produkten måste klara samma prövning som de konventionella materialen. Däremot skulle miljönyttan kunna värderas på något sätt i prövningen. Konstruktioner och anläggningsändamål Stora kunder, för vilka restprodukter är material som regelbundet kan komma ifråga, tar ibland initiativet till en kvalitetskontroll av det material som köps in. Trafikverket har tagit fram egna dokument som förklarar hur vissa restprodukter får användas och de har även tagit fram värden för dimensionering. Idag finns sådana för hyttsten, krossat betong och asfalt. Målet är att använda dessa material i applikationer som är så högvärdiga som möjligt (inte som lågvärdiga fyllnadsmassor). Det finns även hänvisningar på hur förorenade material som t.ex. tjärasfalt bör hanteras. När det gäller andra material har Trafikverket finansierat eller delfinansierat olika försök och verket håller på att ta fram en handbok som skall underlätta återanvändning av förbränningsaskor. Syftet är att underlätta för kunden att välja rätt användning för materialet. Olika kartläggningar görs för att identifiera material, t.ex. i SGI (2003). Naturvårdsverket handbok 2010:1 ”återvinning av avfall i anläggningsarbeten” gör det ofta svårare att använda avfallet eftersom handboken ofta misstolkas. I 42 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 traditionella vägbyggen kommer ofta restprodukten för sent. Egentligen borde användning av alternativa material vara en del av MKB:n men LOU gör det svårt att ställa krav på att en viss restprodukt används. När en entreprenör föreslår en restprodukt i sitt anbud är det för sent att göra om MKB:n. Gruvsektorn skulle kunna vara en potentiell mottagare av restprodukter för t.ex. sluttäckning av anrikningssanddammar och gråberg. Idag täcks gruvavfall företrädesvis med morän då materialet anses stabilt (förändras eller bryts inte ned) och finns att tillgå i de mängder som behövs. Kraven som ställs på gruvavfallsdeponier är att sluttäckningen skall hålla i ett 10 000 års perspektiv och att den hindrar syretransport. Dessutom krävs stora mängder material (100 000 tals ton) till dessa deponier och gruvorna ligger ofta långt bort från de potentiella restprodukterna. Det största hindret för användning av restprodukter anses vara kunskapsbristen om hur materialen åldras och hur funktionen ska kunna bevaras i flera århundraden. Materialtillgång är även ett problem då volymer som är stora för avfallsproducenten ofta är små för ett gruvbolag. Eftersom osäkerheten fortfarande är stor kring materialen i det långa perspektivet skulle valet av dessa innebära en risk som kunden då måste ta. Därför är det ofta enklare och säkrare att fortsätta med beprövade metoder. Näringsåterföring Synen på näringsåterföring till skogen i form av aska (och eventuellt slam) varierar brett. I Finland finns det krav på att återanvända aska från torvförbränning och det finns kriterier för vilka askor som får återföras till skogen samt vilken typ av skog som är lämplig för detta. I Sverige har konstgödsel (ammoniumnitrat) använts på ca 4 miljoner hektar skog sedan 70-talet. Idag finns det inget system liknande det i Finland även om återvinning/återföring av aska blir mer och mer aktuellt. I södra Sverige återförs aska vid uttag av GROT, men detta är inte lika vanligt i norra delen av landet. De kommande 10 åren förutspås en ökad användning av askor på torvmarker och på dikade marker. Det finns förslag på att tillföra askorna under vintern när marken är frusen, men detta är för närvarande inte godkänt av skogsstyrelsen p.g.a. risken att askorna kan komma att förorena vattendrag vid snösmältning. De tillfrågade anser att mer forskning och försök behövs som visar att det går att använda askor på torv- och dikade marker. Idag är myndigheternas bedömningar det största hindret, enligt flera tillfrågade. Skogsstyrelsen tillåter t.ex. inte att askor tillförs markerna vintertid och vill inte öka tillväxten på torv/dikade marker. Samtidigt finns det även skogsägare som är tveksamma och som inte vill ha askor på sina marker Askåterföring bedöms vara onödig i Norrbotten då det är kväve som begränsar skogstillväxten. I södra Sverige kan askor fungera på organogena marker medan behovet i Norrbotten är mer tveksamt. Några tillfrågade tror inte att rötningsrester eller avloppsslam kommer att användas inom skogsbruket. Alldeles för stora 43 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 mängder restprodukter skulle behöva spridas och det skulle göra skogsmarken otillgänglig för bär- och svampplockare några år framöver. Dessutom är det inte alls enkelt att sprida gödslet och det finns farhågor att själva gödselarbetet med transporter m.m. skulle skada skogsmarkerna. Generellt tror de intervjuade att gödsel baserat på återvunnet material kommer att öka i framtiden. Rötningsrester dubblerar t.ex. tillväxten jämfört med ingen gödsling. SLU och Sveaskog genomför försök på en 300 ha stor skog som visar sig fungerar bra. Men detta behöver inte betyda att värdet på avloppsslam och askor kommer att öka. Kompost, biogas, näring Rötningsrester tillförs marken i Finland och används idag som jordförbättringsmedel. I Sverige arbetar Svenskt Vatten med en rapport om avloppsslams användning och SP (Sveriges Tekniska Institut) arbetar med ett projekt för att ta fram kunskap för en mer hållbar avsättning av olika sorters slam med avseende på miljö, ekonomi och resursanvändning. Projektet ska mynna ut i en vägledning till slamproducenter, slamanvändare och myndigheter så att ett visst slam används på rätt plats med avseende på dess innehåll och utifrån vilka krav som ställs för respektive användningsområde. Med en återföringsmängd på 3 ton slam/ha under en tid av ca 15-20 år skulle det mesta av det Norrländska avloppsslammet kunna tas till vara. Vid sidan av skogen skulle även nedlagd åkermark kunna tas i bruk igen för energiproduktion t.ex. rörflen. Medan vissa aktörer ser möjlighet att återföra näring till marken och öka produktionen av både virke och energigrödor är andra tveksamma. Några ifrågasätter behovet av att återföra näring, andra pekar på svårigheterna att föra ut gödsel och konflikten som kan uppstå mellan olika intressen, som till exempel bärplockning. Det finns förslag att blanda askor och avloppsslam i pellets eller granuler som skulle innehålla både fosfor och kväve. Ett problem är dock det höga pH-värdet i askor och avloppsslam som leder till att ammoniak bildas. Som alternativ till att sprida avloppsslam finns det förslag att bränna slammet för att tillvarata kolet samtidigt som fosfor kan återvinnas i askan. Biogasutvinningen ökar i Sverige. Myndigheterna ser ett ökande antal ansökningar från bland annat gårdar som vill framställa biogas av egna grödor, jordburksavfall samt specifika fraktioner som slakterirester. Man ser även ett ökande intresse för användning av utsorterat hushållsavfall. Alviksgården använder gödsel och slakteriavfall för framställning av biogas till en gaspanna som startades 1994 för att utvinna el och värme. Allteftersom har metoden förbättrats och utvinningen ökat. Vid starten fanns det inte mycket expertis att tillgå i norra Sverige. Nu är situationen annorlunda och flera bedömare förutspår en ökad produktion av biogas på lokal nivå med mindre anläggningar. Det finns redan idag samarbete inom regionen kring återvinning av det organiska avfallet. Avfall från Luleå, Kalix och 44 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Älvsbyn komposteras i Sunderbyn, medan Boden tar emot avfall från Piteå. I Gällivare och Kiruna förbränns den organiska fraktionen. Haparanda samarbetar med Finland. Ett gemensamt problem för all avfallsåtervinning är råvarans skiftande kvalitet. Både komposterings- och biogasanläggningar har problem med dåligt utsorterat avfall. En fördel med att använda en avfallskvarn kopplat till avloppssystemet är att bristfälligt sorterat avfall upptäcks redan i hushållen istället för att drabba entreprenören. att hushållet då självt drabbas av problemet om sorteringen är dålig, till skillnad från att skicka iväg dåligt utsorterat avfall som då problem drabbar entreprenören. Problemet med dålig källsortering finns i alla delar av återvinningsbranschen och orsakar stora problem i den vidare hanteringen, som t.ex. krossar som går sönder p.g.a. metallskrot i returträ, plast som förorenar kompost eller orsakar driftstopp i rötningsanläggningen, impregnerat virke som blandas med returträ. Det finns förslag om att bygga biogasanläggningar i anslutning till pappersbruken där det ofta finns plats, råvara, värme, processkunskap och vana att hantera luktproblem. Forskning pågår med syfte att framställa biogas från lignocellulosarika avfallsfraktioner från pappersbruken. 5.4 Entreprenören Ekonomi och lagstiftningen är de två drivkrafter som styr hur man väljer att omhänderta restprodukter eller förorenade jordar. Utvecklingen de senaste åren har även drivits av energipriset samt av företagen själva genom olika miljöprojekt. Ofta värdesätts inte miljöhänsyn, så som återvinning av resurser, minskade transporter, förbrukning av jungfruliga massor eller koldioxidutsläpp, vid val av material eller efterbehandling. Några tillfrågade tror dock att återvinningen kommer att öka och att nya restprodukter kommer till användning på grund av ett större miljömedvetande i samhället och bland beställare. Restprodukter måste dock vidareförädlas och kunderna måste informeras. Beställare fortsätter ofta använda sina invanda material och produkter. Vissa entreprenörer arbetar med forskning och utveckling. Olika typer av certifiering finns, t.ex. produkter som ”green asphalt” eller utveckling av Ecoballast, en halkstopp från en krossprodukt som kan användas på mindre vägar, på cykelvägar och inom staden samt inblandning av polymerer i asfalt och andra produkter. Tester görs även att lägga asfalt vid en lägre temperatur vilket minskar utsläppen och energiåtgången. Produktifiering anses vara nödvändig för att kunna nå fram. Nyttiggörandet av behandlade massor är svårt. Även om det görs försök är det svårt att hitta avsättning för ”renade” massor utanför deponiområdena då deponisluttäckning blir en enkel lösning. Flera medverkande pekar på att mycket massor som skulle gå att återanvända deponeras idag. Skatt på deponering, krav 45 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 på att utreda miljökonsekvenser i sin helhet och t.ex. värdesätta miljökostnaden för transport bedöms vara möjliga vägar att gå. Som exempel kan nämnas sanering av ett förorenat område där riskvärderingen görs utifrån det aktuella området. Det faktum att en förorening flyttas från området anses positivt (även om den skulle hamna på grantomten). Ur en entreprenörs synvinkel är intresset att valorisera schaktmassor lågt då deponierna tar emot det mesta till låga priser (både för deponering och sluttäckning). Regelverket är stelbent och underlättar inte användningen av restprodukterna. Prövning är utformad utifrån jungfruliga material och restprodukten måste få AMA-koder om det skall kunna bli enklare att använda dem. Dessutom bedöms alternativa lösningar olika av de lokala och regionala myndigheterna som ansvarar för tillsynen. En gemensam syn på användning av olika restprodukter eller renade jordar efterlyses av flera, t.ex. i form av en nationell vägledning. Signalerna från Naturvårdsverket uppfattas idag som att det kommer bli svårare att använda restprodukter. För att öka återanvändning borde Naturvårdsverket ge tydligare riktlinjer. Det vore bra om man kunde ha en gemensam syn på vad som är bra för miljön både lokalt och globalt, t.ex. genom att ta hänsyn till koldioxidutsläppen. Det behövs ett system där hög kvalitativa massor som kan behandlas bevakas parallellt med lämpliga projekt där de kan återanvändas. Större organisationer har möjlighet att upprätta den typen av system. Samtidigt är avsättning alltid beroende av den kommun där massorna kommer att användas. Det är även viktigt att undvika att avfall uppkommer genom t.ex. tvätt på plats med mobila anläggningar där de renade massorna återförs och mängden massor som blir avfall minskas. Ju fler exempel som kan visa desto lättare blir det att få tillstånd för nya applikationer. Entreprenörerna behöver en trygghet att ett material, med dess sammansättning, är godkänd att använda. En harmonisering av myndighetsbedömningen behövs. Eftersom köparen tar över ansvaret för produkten den köper, behöver denne känna sig lika trygg att köpa en restproduktbaserad produkt som ett jungfruligt material. Det borde även vara möjligt att öka spårbarhet av materialen genom att registrera i fastighetsboken vilka material som används. En risk som förutspås är dock att fastighetsvärdet minskar p.g.a. en eventuell miljöskuld, på samma sätt som en förorening minskar en fastighets värde. Generellt behöver kunskapsnivån ökas hos de inblandade parterna för att skapa en förståelse för vad det hela handlar om och samtidigt lära sig hur misstagen och dålig reklam undviks. 46 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 5.5 Forskning och utveckling 5.5.1 Forskningsinstitutioner I Sverige finns det många forskningsorganisationer och aktörer som arbetar med att främja återvinning av restprodukter. Forskningsgrupper finns bland annat vid universitet och högskolor i Luleå, Umeå, Örebro, Stockholm, Kalmar, Göteborg och Lund. Forskning och utveckling kring avfallsåtervinning i konstruktioner har även skett under senare år, dels av myndigheter med anknytning till vägsektorn, som Vägverket och Statens väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) dels av SGI. Som exempel har SGI deltagit i planering och uppföljning av provytor och provsträckor med olika restprodukter. VTI har bidragit i flertalet projekt inom ramen för branschorganisationen, bl.a. i Värmeforsks askprogram både som projektdeltagare och referensgruppsdeltagare. Ett utvecklingsarbete har också gjorts inom deponisektorn med syfte att utveckla material för sluttäckning av deponier, men även för andra konstruktionsändamål. Avfall Sverige bedriver utvecklingsverksamhet inom hela avfallsområdet, bland annat utveckling av tätskikt med FSA (FlygaskaStabiliserat Avloppslam) och användning av slaggrus från avfallsförbränning. FoU Arbetet bedrivs såväl av enskilda deponiägare som av entreprenörer och tekniska konsulter. Det är oklart om det finns någon nationell prioritering av återanvändning som ett viktigt område för ökad resurshushållning och minskat uttag av jungfruliga resurser. Enligt Sveriges Miljöteknikråd Swentec saknas en aktör i Sverige som har ett tydligt ansvar och en helhetssyn på FoU inom avfallsområdet. Det skulle stärka området om det skapades ett nav för forskning och utveckling samt en erfarenhetsbank kring återanvändning av avfall. Det finns många olika aktörer som bedriver kvalificerad forskning inom sina respektive områden och inom nationsgränserna. Det finns exempel från Finland genom EU-projekt som EU Life. Sverige deltar via VTI i olika EU projekt, bl.a: SAMARIS – Sustainable and advanced materials for Road InfraStructure ALT-MAT – The use of alternative materials in road construction SPENS - Sustainable Pavements for European New Member States Waste Refinery är ett nationellt kunskapscentrum inrättat vid SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Waste Refinery driver olika projekt som är relevanta för NWI:s verksamhet. Som exempelvis ”Additiv för att minska driftproblem vid rostförbränning av avfall” och ”Samförbränning av avfall och slam på roster”. Nya projekt handlar om biogasutvinning från andra avfall än matavfall, som t.ex. ”Biogas från lignocellulosarika avfallsfraktioner – optimering och teknisk ekonomisk utvärdering av en novell förbehandlingsteknik” och ett projekt om ”Perspektiv på hållbar avfallsbehandling”. 47 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 EU-projektet DIRECT-MAT, ”Dismantling and Recycling Techniques for road Materials – Sharing knowledge and practices”, kommer att slutredovisas i år (http://cordis.europa.eu/fp7/home_en.html projekt nr 218656). En del av projektet har varit att sammanställa kunskap avseende olika återvinningstekniker för vägmaterial och genomfördes för Sveriges räkning av VTI och SGI. Projektet består av 20 partners uppdelade på 15 länder. Syftet med projektet är att sprida kunskap och erfarenheter om återvinning av vägmaterial. Resultaten kommer att presenteras i en webbbaserad databas där handböcker, vägledningar, nationella dokument, referenser och litteraturstudier kommer att vara enkelt åtkomliga. Även fallstudier som exemplifierar praktiskt användande av metoderna från de deltagande länderna kommer att finnas tillgängliga. Projektet är indelat i fyra delområden som studerar återvinning av olika typer av vägmaterial. Dessa delar är: obundna vägmaterial hydrauliskt bundna vägmaterial asfaltbaserade material övriga material (t.ex. askor, slagg, gummidäck, förorenade sediment och vegetation från diken). Logistik kring avfallshantering inom nordkallotten Kiruna kommun bedrev ett interreg-projekt med syfta att undersöka förbränningskapacitet och -behov kring Nordkalotten. Projektet gick ut på att skapa en bild över behandlingsbehovet som finns i regionen med avseende på brännbart avfall samt logistikproblematiken som finns. Enligt studien som kommer att redovisas under hösten 2011 finns det idag ett stort behandlingsbehov (bränsletillgången är stor). Samtidigt finns planer på att bygga nya förbränningsanläggningar i Norge och Finland, vilket kan ändra den här bilden på längre sikt. Avfallsströmmar i Finland - översikt En nationell sammanställning kring avfallsströmmarna i Finland pågår och väntas bli klar till årsskiftet 2011/2012. Syftet är att beskriva situationen idag och identifiera möjligheterna att öka återvinning av restprodukter i framtiden. 5.5.2 Demoprojekt Det finns många studier där olika materialkombinationer har testats för sluttäckning av deponier. Som exempel har ett tiotal deponier täckts med FSA (flygaskastabiliserade avloppsslam), askor, och slammer. Flera vägsträckor har stabiliserats med exempelvis askor, slagg, kalk, merit, grönlutsslam samt även gummiklipp. Askor används även för stabilisering av muddermassor och gruvavfall. Andra försök går ut på att t.ex. utvinna etanol från t.ex. fiberslam och andra avfall samt använda fiberslam som stallströ. Materialupparbetning, och främst då torkning, är av intresse hos bland annat pappersbruken där försök med torkning av slam pågår. 48 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Ramböll i Finland har arbetat de senaste 20 åren med användning av olika typer av restprodukter i vägar, för stabilisering av sediment och torv, cement ersättning, återfyllning av gruvor med gruvavfall. De har arbetat med hyttsten, askor, anrikningssand, slag o.s.v. Ett projekt pågår i Sverige med syfte att stabilisera muddermassorna från Gävlehamn med askor. 49 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 6. Exempel på intressanta initiativ 6.1 Kretslopparken i Göteborg Kretsloppsparken är en ny typ av återvinningscentral i Göteborg där inlämnade produkter repareras, förädlas och säljer olika återanvändbara produkter i butiker inom parkområdet. I Kretsloppsparken finns förutom en återvinningscentral tre olika försäljningsställen som drivs av Återbruket, Stadsmissionen och Returhuset. Dessa affärer erbjuder ett brett utbud av second hand-varor. Kretslopparken påminner mycket om återvinningsmarknaden som finns på Kronan i Luleå. Alla besökande fordon passerar utbildad personal som hjälper till att sortera ut olika typer av material. Det kan vara sådant som går att återanvända och sälja, men även farliga material som är viktiga att ta hand om. Allt som går att sälja transporteras till någon av butikerna inom Kretsloppsparken. 6.2 Förenkla användningen av alternativa material: WRAP, England Ett generellt problem vid återanvändning av restprodukter är osäkerheten som råder kring vad som är tillåtet att göra eller inte och hur myndigheter ser på möjlig användning. I England pågår ett arbete att ta fram kriterier för användning av avfall. För att få större säkerhet och öka återvinningen av avfall som resurs samt minska onödig deponering startades projektet ”Waste protocol projects” på initiativ av Waste and Resources Action Program (WRAP) tillsammans med den engelska miljömyndigheten. Syftet med projektet är att producera ett kvalitetsprotokoll som definierar när ett avfall blir en produkt eller ett material som går att användas eller nyttjas utan att behöva hanteras i enlighet med avfallslagstiftningen. Dessutom syftar projektet till att producera ett uttalande som bekräftar för företagen vilka legala regler de måste följa för att kunna använda det behandlade avfallet. Det material som finns beskrivet är kompost och man arbetar med protokoll för trä, glas, plast, däck, bränsleaska, masugnsslagg och tvättade och stabiliserade jordar, aska från förbränning av pappersslam, bottenaska, anaerobt behandlat material o.s.v. 6.3 Valorisation, Maturation, Stockage av bottenaska Frankrike Sedan 1994 definieras kriterier för användning av bottenaskor från avfallsförbränning i anläggningsbyggen i Frankrike i så kallade cirkulär om kvittblivning av slagg från förbränning av hushållsavfall. Enligt denna bör återanvändning av slagg uppmuntras, men det måste ske under kontrollerade former då de kan innehålla tungmetaller som kan leda till förorening av mark eller grundvatten om inte försiktighetsåtgärder vidtas. 50 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Användningen sker ofta för vägbyggnadsändamål då materialet byggs in i en skyddad konstruktion. I cirkuläret definieras 3 klasser av slagg beroende på hur mycket föroreningar som lakas ut och dessa uppmäts i perkolatet. De tre klasserna är: - V (valorisation, återanvändning) Slagg med litet föroreningsinnehåll i perkolat, den kan användas för anläggningsändamål - M (maturation, mognad) Slagg med medelstort innehåll i perkolat, som måste lagras innan eventuell användning - S (stockage, deponering) Slagg med högt föroreningsinnehåll i perkolat, som måste deponeras Slagg med en utlakning som överstiger de halter som innefattar Valorisering kan genom lagring mogna för att sedan efter förnyad kontroll eventuellt kunna användas. Enligt Värmeforskrapporten Q4-207 verkar inte EUs avfallsdefinition skapa problem för användning av bottenaskor. 6.4 Cementfabriken i Slite, Cementa Cementa har börjat använda masugnsslagg och andra restprodukter som råmaterial för cementfabriken i Slite som är en av norra Europas största cementfabriker. Detta har tillsammans med åtgärder för att spara energi sänkt koldioxidutsläppen med 50 000–100 000 ton/år och minskat användningen av fossila bränslen med 10 000 ton/år. Cementa genomförde 1999–2001 ett projekt där företaget ersatte kalksten, gips och natursand i cementproduktionen i fabriken i Slite på Gotland med masugnsslagg och andra industriella restprodukter. Målet var att minska uttaget av naturmaterial. Som en följd av detta minskade även utsläppen av koldioxid per ton cement. 51 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 7. Framtidsutsikten 7.1 Kiruna, Gällivare och Pajala Stadsflytten i Kiruna och Malmberget kommer att påverka stadsbilden i dessa Samhällen de kommande åren. Trots rivandet av många hus bedöms detta inte påverka bränsleförsörjningen nämnvärt. Den brännbara andelen i rivningsavfallet från de byggnader som kommer att påverkas av stadsomvandlingen bedöms bli relativt försumbar jämfört med den totala bränsleförbrukningen. Krossad betong och dylikt kommer att generas. Det finns dock redan idag ett överskott av anläggningsmassor från gruvnäringen i dessa städer. Återanvändbara föremål som dörrar, fönster och vitvaror kommer däremot att finnas i överskott under många år. Tekniska Verken i Kiruna AB har tecknat ett samarbetsavtal med SAKAB när det gäller omhändertagande av förorenade massor och farligt avfall. Syftet är att utveckla Kiruna Avfallsanläggning till en anläggning som kan möta de behov som uppstår då förorenade jordar som upptäcks under stadsomvandlingsprocesserna i Kiruna och Malmberget, men även förorenade massor från andra delar av regionen ska kunna tas emot. Genom etablering av en behandlingsanläggning i regionen kommer långväga transporter att kunna undvikas. I Pajala förutspås en ökad population som kommer att leda till ett ökat behov av behandlingskapacitet i takt med att avfallsmängderna ökar. 7.2 Sverige, Nordkalotten Fortsatt ökade miljökrav och stärkt lagstiftning på miljöområdet kommer att leda till ökade kostnader för avfallshantering vilket öppnar upp möjligheter för affärsverksamheter som bygger på återvinning av restprodukter. Idag finns det redan en överkapacitet när det gäller förbränningskapaciteten i Sverige. Anläggningarna konkurrerar om bränsle. I Norra Sverige och på Nordkalotten är situation fortfarande den omvända med bränsleöverskott. Detta beror på geografin och de långa avstånden. Samtidigt finns det planer på nya anläggningar i Norge och Finland som tillsammans med ökad återvinning skulle kunna ändra förutsättningarna på lång sikt. När det gäller Nordkalotten är transportlogistiken den kanske enskilt största utmaning att lösa för att få ekonomi och miljövinst kring avfallsåtervinningen. På lång sikt kan ökade krav på återvinning från lagstiftningen bli en ekonomisk börda i de glesbefolkade områdena där marknaden är för liten för att återvinning ska bära sig ekonomiskt. 52 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 8. Möjligheter och utvecklingspotential - Vad bör NWI satsa på? Flera medverkande önskar att NWI kunde ta fram olika vägledningar, provytor eller demoprojekt som kan användas i framtiden för att övertyga myndigheterna om att dessa lösningar fungerar. Osäkerheten kring restprodukter med avseende på innehåll, tekniska egenskaper och hållbarhet är några av de främsta hindren för deras användning. Både miljömyndigheten och den potentiella kunden känner sig osäkra när det gäller prestanda och de eventuella miljörisker som användning av dessa restprodukter innebär. Det är därför viktigt att kvalitetssäkringen kring restprodukterna förbättras. NWI kan bli en länk mellan användare och producenten och axla en roll som syftar till att göra det enklare för användaren att välja en restprodukt. Detta innebär bland annat stöd i tillståndsarbetet, framtagning av rutiner för karakterisering och kvalitetssäkring. Ett önskemål är att NWI börjar arbeta med de stora avfallsflödena som fortfarandet deponeras och där det kan vara enklare att hitta en lösning. Slaggrus är ett avfall som nämns och som bör prioriteras. Lagstiftningen skärps allteftersom och det finns en politisk vilja att öka återvinningen. Långsiktiga och stabila regler är viktiga men avfallsproducenten bör även se möjligheterna som redan idag finns inom den befintliga lagstiftningen. Framförhållning och bra underlag efterlyses av myndigheterna om de skall kunna ta ställning till förslagen. En förutsättning för ökad användning är att de alternativa materialen är billigare än de traditionella produkterna. Genom att satsa på mer kvalificerad användning där restproduktens egenskaper är bättre än de traditionella alternativen finns det möjlighet att skapa en marknad. En samordning och samarbete mellan kommunerna som finns i Norrbotten behövs för att undvika suboptimeringar så långt som möjligt. Befolkningsunderlaget och avstånden tvingar fram småskaliga lokala lösningar. Det finns också möjlighet att dra nytta av de stora ytorna som finns här. NWI bör på något sätt förhålla sig till de andra aktörerna som redan finns idag (Processum, ETC, universiteten, SGI, Waste Rafinery, osv.). Det finns idag många projekt som har liknande och ibland överlappande mål med NWI. 53 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 9. Referenser Avfallsplaneringen i södra och västra Finland aska och slagg (2009). Lounaissuomen ympäristökeskuksen raportteja 09 / 2009. Avfall Sverige (2010). Avfallsstatistik 2009. Makkonen (2008). GÖDSLING MED ASKA. Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio. Naturvårdsverket (2010). Återvinning av avfall i anläggningsarbeten. handbok 2010:1 UTGÅVA 1. Naturvårdsverket (2010). Avfall i Sverige 2008. Rapport 6362. SCB, Miljösektorns omfattning 2007. www.scb.se/MI1301. SGF (2008). Användning av restprodukter inom EU. Rapport 1:2008. SGI (2003). Inventering av restprodukter som kan utgöra ersättningsmaterial för naturgrus och bergkross i anläggningsbyggande. Varia 531. SGI (2011). Förorenade områden - Inventering av effektivitetshinder och kunskapsbehov, 2010. Varia 620. SMED (2009). Utvecklingsprojekt för byggavfall. SMED Rapport Nr 23 2009. SMED (2011). Kartläggning av mängder och flöden av textilavfall. SMED Rapport Nr 46 2011. Swentec/SCB (2009) Svensk miljöteknik i siffor. 54 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 55 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Medverkande Följande personer har tillfrågats eller intervjuats Agneta Aronsson Agneta Milton Bo Lundmark Gunilla Jansson Gunnar Fredriksson Gunnel Klingberg, Gudrun Magnusson Hans Vinsa Holger Ecke Jan Erik Lindström Johan Söderberg Jonas Pettersson Jonathan Atkinson Joonas Hakkonen Josef Macsik Jörg Brucher Katarina Kylefors Kenneth Sahlén Klas Engström Krister Fjällstedt Kurt Johansson Kyösti Vuollet Lena Alakangas Lisa Dahlen Margareta Wahlström Mats Nilsson Merja Autiola Mikael Larsson Mikael Lång Nathan Gaasenbeek Nick Balmer Pelle Gemmel Per Hallgren Åke Lindhammar Åsa Lindgren Umeå Energi Svevia Glommers Miljöenergi Ramböll Sverige Tyrens Municipal waste Europe Länsstyrelsen i Västra Götaland Sveaskog Vattenfall Miljö och Teknik Umeå Energi Ramböll Sverige Brittiska Environment Agency Ramböll Finland Ecoloop Holmen SSAB SLU Processum Lappland Goldminers Norrlandsjord och Miljö NCC LTU LTU VTT Tekniska verken, Kiruna Ramböll Finland Billerud Alvikgården Ramböll Finland Bovis Lend Lease SCA Skogsstyrelsen Vattenfall Trafikverket 56 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 57 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769 Frågorna som användes som diskussionsunderlag Temat: Utveckling i avfalls- återvinningsbranschen de senaste 10 åren 1. Vad är de största drivkrafterna bakom utvecklingen i avfallsåtervinningsbranschen de senaste åren (ekonomi, lagstiftning, nya anläggningar, brist på plats…) Har nya regler/lagar påverkat e särskilt? 2. Hur ser ni på utvecklingen den kommande 10 åren? Temat: Hur skall man främja valoriseringen av olika restprodukter 1. Hur skulle ni vilja ha det för att främja valorisering alt. användning av dessa restprodukter? 2. Vilka anser du är de största hinder mot en öka återvinning, upparbetning, valorisering av olika restprodukter? Temat: Framtiden 1. Finns det en marknad för nya produkter baserade på återvunna avfall? End of waste? 2. Känner du till några initiativ, försök osv som har gjorts för att nyttja bättre avfall? Exempel, demoprojekt, försök, pilotanläggningar (vilka problem har man stött på?). 3. Finns det något särskild tjänst, produkt material, användning som du skulle vilja lyfta fram i detta sammanhang? Något för NWI att jobba med. 58 av 58 North Waste Infrastructure Avfallshantering och återvinning – Förutsättningar och framtidsutsikter Unr: 61871147769 Unr 61871147769
© Copyright 2024