Bosättning vid älven
Bosättning vid älven Boplatser och kokgropar i Göta älvdalen Arkeologiska slutundersökningar S:t Peder 66 och 67, Tunge 49, Lilla Edets kommun Skepplanda 70 och 237, Ale kommun Red. Pia Claesson Bohusläns museum Rapport 2012:15 Bosättning vid älven Boplatser och kokgropar i Göta älvdalen Arkeologiska slutundersökningar S:t Peder 66 och 67, Tunge 49, Lilla Edets kommun Skepplanda 70 och 237, Ale kommun Bohusläns museum Rapport 2012:15 ISSN 1650-3368 Red Pia Claesson Grafisk form, layout och teknisk redigering Lisa K Larsson Omslagsbild Foto taget av Pia Claesson. Fotot visar arbetsbild från S:t Peder 66 Tryck Cela Grafiska AB, Vänersborg 2012 Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket medgivande 90.8012 Kartor godkända från sekretessynpunkt för spridning Lantmäteriet 2011-09-13. Dnr 601-2011/2405 Bohusläns museum Museigatan 1 Box 403 451 19 Uddevalla tel 0522-65 65 00, fax 0522-126 73 www.vastarvet.se, www.bohuslansmuseum.se Innehåll Inledning............................................................................................................................................................... 9 Bakgrund.............................................................................................................................................................. 9 Referenser........................................................................................................................................................... 9 Del 1 Resultat från undersökningarna Tunge 49 10 ..................... . ................................................................................................................................................... 11 Sammanfattning. ................................................................................................................................13 Landskapsbild...........................................................................................................................................13 Fornlämningsmiljö............................................................................................................................14 Metod.....................................................................................................................................................................14 Resultat.................................................................................................................................................................16 Tolkning...............................................................................................................................................................16 Resultat gentemot undersökningsplanen.............................................18 Referenser........................................................................................................................................................18 Tekniska och administrativa uppgifter........................................................19 S:t Peder 66 och 67 . ....................................................................................................... 21 Sammanfattning. ............................................................................................................................... 23 Landskapsbild.......................................................................................................................................... 23 Tidigare undersökningar..................................................................................................... 24 Metod S:t Peder 66....................................................................................................................... 24 Källkritisk aspekt. ............................................................................................................................... 25 Resultat S:t Peder 66.................................................................................................................. 29 Anläggningsbeskrivningar...................................................................................................... 29 Stolphål/rännor/pinnhål.................................................................................................................. 29 Kokgropar................................................................................................................................................... 32 Härdar. ........................................................................................................................................................... 32 Gropar............................................................................................................................................................ 33 Kulturlager/nedgrävningar........................................................................................................... 33 Ugn/brunn.................................................................................................................................................. 33 Fynd S:t Peder 66.............................................................................................................................. 36 Keramik............................................................................................................................................................ 36 Bränd lera...................................................................................................................................................... 38 Stenmaterial............................................................................................................................................... 38 Järn. ....................................................................................................................................................................... 39 Analyser S:t Peder 66................................................................................................................ 43 Provtagningsstrategi....................................................................................................................... 43 Vedart-/14C-analys.............................................................................................................................. 43 Makrofossilanalys............................................................................................................................... 44 Kemisk analys.......................................................................................................................................... 47 Osteologi........................................................................................................................................................ 47 Metod S:t Peder 67....................................................................................................................... 47 Resultat S:t Peder 67.................................................................................................................. 49 Anläggningsbeskrivningar...................................................................................................... 49 Härdar. ........................................................................................................................................................... 50 Kokgropar................................................................................................................................................... 50 Stolphål.......................................................................................................................................................... 51 Gropar............................................................................................................................................................. 51 Nedgrävningar......................................................................................................................................... 51 Fynd S:t Peder 67.............................................................................................................................. 52 Analyser S:t Peder 67................................................................................................................ 56 Tolkning – S:t Peder 66/67 i tid och rum............................................... 58 Den övre platån (norra delen av S:t Peder 66). ......................................... 59 Den mellersta platån (södra delen av S:t Peder 66)............................ 63 Den nedre platån (S:t Peder 67).................................................................................... 67 En gård – en tid..................................................................................................................................... 68 Referenser........................................................................................................................................................71 Opublicerade källor. ........................................................................................................................ 72 Tekniska och administrativa uppgifter....................................................... 73 Skepplanda 237 och 70 . .................................................................................... 75 Sammanfattning. ............................................................................................................................... 77 Landskapsbild.......................................................................................................................................... 77 Fornlämningsmiljö........................................................................................................................... 79 Metod.................................................................................................................................................................... 80 Resultat – Berget (Skepplanda 237).............................................................. 81 Beskrivning av gravarna. ........................................................................................................... 86 Resultat – Platån (Skepplanda 70).................................................................... 86 Fynd........................................................................................................................................................................... 93 Flinta..................................................................................................................................................................... 93 Keramik............................................................................................................................................................ 93 Kvarts och kvartsit............................................................................................................................. 94 Prover...................................................................................................................................................................... 96 Tolkning.............................................................................................................................................................. 98 Vegetationsutveckling och markutnyttjande................................. 99 Referenser................................................................................................................................................... 100 Bosättning vid älven Tekniska och administrativa uppgifter.................................................... 101 Del 2 Vetenskaplig bearbetning En boplats bland andra vid sidan av älven ............................................ 102 .......................................................................................................... 103 Göta älvdalens tidiga historia................................................................................. 104 Resande och bofasta.............................................................................................................. 104 Vid sidan av älven.........................................................................................................................105 Referenser....................................................................................................................................................109 Del 3 Publika insatser Västarvets publika aktiviteter vid E45 .......................................................................................... 110 ..................... 111 Historien Runt Husknuten..............................................................................................112 Allmän visning......................................................................................................................................113 Mediebevakning...............................................................................................................................113 Temadag på Lödöse: Hantverk och mat............................................. 114 Del 4 Bilagor ................................................................................................................................ 116 Bilagor till: Bosättning vid älven..........................................................................117 5 Bosättning vid älven Figur 1. Utsnitt ur Sverigekartan med de undersökta platserna markerade. 7 8 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 2. GSD-Röda kartan/Fastighetskartan med de undersökta platserna markerade. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2011-09-13. Dnr 601-2011/2405. Bosättning vid älven Inledning Föreliggande publikation omfattar resultatet av de arkeologiska undersökningar som utförts i samband med nybyggnation av europaväg 45, delsträckorna Alvhem–Kärra och Älvängen–Alvhem. De forn lämningar som berördes var Tunge 49 i norr, S:t Peder 66 och 67, och Skepplanda 70 och 237 i den södra delen (fig. 1 och 2). Skepplanda 70 och 237 ingick i delsträckan/projek tet Älvängen–Alvhem och anledningen till att dessa två lämningar medtagits i denna rapport har sin förklaring i att de utifrån ett kronologiskt perspektiv bättre över ensstämmer med lämningarna inom sträckan/projek tet Alvhem–Kärra. Genom denna omflyttning blev det alltså möjligt att sammanföra lämningar av liknande kronologiska kontext till en samlad volym. Rapporten som följer är indelad i fyra delar: Del 1 omfattar resultaten från de arkeologiska undersökningarna av lämningarna Tunge 49, S:t Peder 66/67 och Skepplanda 70/237. Del 2 utgör en fördjupning och vidare veten skaplig bearbetning under rubriken ”En bo plats bland andra vid sidan av älven”. Del 3 den avslutande delen, är en avrapporte ring av de insatser som riktats mot en publik förmedling av de arkeologiska resultaten. Del 4 utgörs av bilagorna till rapporterna i del 1. Bakgrund Under hösten 2008 genomförde Västarvet genom Bo husläns museum och Riksantikvarieämbetet UV-Väst ett antal arkeologiska undersökningar. De fornläm ningar som då undersöktes var Tunge 49, S:t Peder 66, S:t Peder 67 i Lilla Edets kommun samt Skepplanda 70 och Skepplanda 237 inom Ale kommun samtliga i Västra Götalands län. De arkeologiska undersökningarna genomfördes med anledning av Vägverkets planerade ombyggnation av Riksväg 45. De aktuella lämningarna upptäcktes i samband med en arkeologisk utredning sommaren 2006 (Johansson 2007a). Året därpå genomfördes en förundersökning av dessa (Johansson 2007b). Den na resulterade i att sammanlagt fem fornlämningar 9 kom att omfattas av länsstyrelsens beslut om särskild arkeologisk undersökning (Tunge 49, S:t Peder 66/67 dnr. 431-14299-2007 och Skepplanda 70/237 dnr. 431-14292-2007). Uppdragsgivare och kostnadsansvarig är Vägver ket Region Väst, projektledare för vägverket är Jan Alfredsson. Ansvarig projektledare för det arkeologiska arbetet är för Västarvets vidkommande Pia Claesson och för Riksantikvarieämbetet UV-Väst, Betty-Ann Munkenberg och Marianne Lönn. För redaktionellt arbete och layout ansvarar Lisa K Larsson, Västarvet. Övriga arkeologer som förutom projektledarna del tog i fältarbetet var för Västarvet; Ingela Lundin, Oscar Ortman, Mats Hellgren, Johanna Lega, Robert Hernek, Joakim Åberg och Pernilla Morner. Linnea Nordell, Christina Toreld och Jenny Englin Ekberg som ansva rade för de publika aktiviteterna. Grävmaskinist och allmänt behjälplig var Magnus Andersson från Stene Entreprenad AB. Från Riksantikvarieämbetet UV-Väst deltog även Ewa Ryberg och Hanna Gudmundsdottir. Referenser Johansson, L. 2007a. Arkeologisk utredning inför ombyggnad av väg E45 till fyrfältsväg, etappen Alvhem– Kärra. Lilla Edets och Ale kommuner, Sankt Peder, Ale–Skövde socken Västergötland. Lödöse Museum Rapport 2007:02. Johansson, L. 2007b. Arkeologisk förundersökning och utredning. Inför ombyggnation av europaväg 45, etappen Alvhem – Kärra. Lilla Edets och Ale kommuner. Väster götland. Lödöse Museum Rapport 2007:28. Del 1 Resultat från undersökningarna Del 1 Resultat från undersökningarna Tunge 49 Kokgrop och härdar Arkeologisk slutundersökning RAÄ 49, Garn 1:11 och Småberg 2:1 Tunge socken, Lilla Edets kommun, Västra Götalands län Betty-Ann Munkenberg 12 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 3. Utsnitt ur Fastighetskartan, GGD - ekoblad 7B. Fasta fornlämningar är rödmarkerade och övriga kulturlämningar brandgula. Skala 1:10 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2011-09-13. Dnr 6012011/2405. Del 1 Resultat från undersökningarna Tunge 49 13 Figur 4. Översikt från väster. Bakom lövträden i bildens mitt låg härdarna och kokgropen. Foto: B-A. Munkenberg. Sammanfattning Under tre dagar i oktober 2008 slutundersöktes fornläm ning Tunge 49 på fastigheterna Garn 11:1 och Småberg 2:1 i Lilla Edets kommun. Arbetet utfördes av BettyAnn Munkenberg och Marianne Lönn från Riksanti kvarieämbetet UV Väst. Lokalen var en av fyra fornläm ningar som undersöktes i samband med utbyggnaden av Europaväg 45, delsträckan Alvhem–Kärra (fig. 3). Tunge 49 upptäcktes vid en arkeologisk utredning 2006 av Leif Johansson på Lödöse Museum (Johansson 2007a, FU 5). I maj 2007 förundersöktes fornlämning en av Mikael Eboskog och Johanna Lega (Johansson 2007b). Vid den särskilda undersökningen 2008 framkom en kokgrop, cirka 3×2,5 meter stor och minst 0,5 me ter djup. Kokgropen låg inom samma område som de vid utredningen och förundersökningen påträffade an läggningarna. Mellan kokgropen och ett mindre berg, låg större och mindre stenblock som tillsammans bildade en rumslig struktur med två små stenfria ytor avdelade genom en rad stenblock. Vid rensningen runt blocken påträffades två slagna flintor. Vid undersökningen gick inte att av göra huruvida stenstrukturen var samtida med boplat sen eller sentida. De tre härdarna och stolphålet som undersöktes vid förundersökningen tolkas som en replipunkt i ett troli gen välorganiserat betessystem, byggt på utegångsdrift. Kokgropen uppfattas dock som spåren efter en separat händelse, troligen en festmåltid för traktens folk möj ligen förbunden med eller som en del av fruktbarhets ritualer. Landskapsbild Tunge 49 ligger på södra ändan av en liten bergsrygg i en nord–sydgående dalgång, omgiven av ett högre skogs bevuxet bergsområde. Dalgången är belägen strax öster om Göta älvdalen. Runt den flacka bergsryggens udde, där fornlämningen ligger, är marken sank. Den tidigare 14 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 5. Andra baningen av fornlämningsytan skall påbörjas. Foto: B-A. Munkenberg. öppna betesmarken håller på att växa igen. Området be nämns som Kvarnemaden, vilket inte bara antyder om rådets sanka karaktär utan också att det funnits en kvarn i närheten. Ingen sådan har dock gått att identifiera i 1900-talets kartmaterial. Sydöst om fornlämningen rin ner en bäck och i väster angränsar en liten bergsknalle. Fornlämningsmiljö Förutom Tunge 49 finns i närområdet inga fler kända fornlämningar som är daterade till förromersk järnål der. Orsaken är sannolikt det låga exploateringstrycket. I och med att det generellt påträffas få fynd på järn åldersboplatser lokaliseras dessa sällan genom lösfynd utan det är först när matjorden skalas av som lämning arna kommer fram. De närmaste gravarna, två stensätt ningar som genom sitt läge kan dateras till yngre bronsål dern eller äldre järnåldern ligger på ”Adolfs kulle”, drygt 1 km västerut (Tunge 45:1 och 45:2). Metod Efter det att träden som växte på fornlämningen av verkats och röjts undan banades matjorden skiktvis av med maskin. Nedanför bergsknallen i väster låg flera block som rensades fram för hand. Det anläggningstäta centrala området, som vid för undersökningen tolkades som översandat, banades ner ytterligare. Drygt 0,1 meter ner i alven klargjordes att den förmodade översandningen var igenfyllningen av en stor kokgrop. Anläggningarna, kokgropen och stenkonstruktionen, handrensades. Kokgropen profil grävdes och ett jordprov samlades in. Därefter fotogra ferades anläggningarna och mättes in. Avslutningsvis rensades de röjda områdena i stenkonstruktionen ner ytterligare ca 0,1 meter, innan stenblocken grävdes bort med hjälp av maskin. Del 1 Resultat från undersökningarna Tunge 49 Figur 6. Tunge 49, schaktplan. 15 16 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 7. Kokgropen har snittats och rensats fram. Foto: B-A. Munkenberg. Figur 8. Den kraftiga vinden under fälttiden medförde att undersökningsytan snabbt blev överlövad. Bilden visar stenkonstruktionen vid berget från NNO. Foto: B-A. Munkenberg. Resultat blocken var markfasta. Vid rensningen framkom en dast två flintor. Tolkningen av stenkonstruktionen är svår, speciellt då ingen datering har varit möjlig. De förslag som framkommit är någon form av djurfålla, grund till ett uthus eller en enklare boning, typ tomt ning eller backstuga. Tunge 49 är registrerad som en boplats, ca 10×20 me ter. Vid förundersökningen 2007 daterades vad som tolkades som tre härdar genom 14C-analys till för romersk järnålder. Slutundersökningen 2008 visade att den största, A4 i förundersökningen, av de datera de härdarna var en betydligt större kokgrop som mätte 3 × 2,5 meter i plan och som var minst 0,5 meter djup. I övrigt kunde inga andra nedgrävda anläggningar ob serveras, förutom de som redan undersökts vid förun dersökningen. Vid den särskilda undersökningen samlades ett jord prov in från bottenlagret av kokgropen. Provet innehöll inga fröer men en hel del träkol. Vedartbestämning en visade att det var björk, ek, hassel och lind, alltså plockved från ek-hasselskog, som brunnit. Skogstypen var dominerande i stora delar av Västsverige och är så än idag, d.v.s. där inte människan genom uthuggning och granplantering påverkat miljön. Kol, artbestämt till hassel, från provet har 14C-daterats till 2105±40 BP (Ua-28987). Vid avbaningen noterades att det låg en mängd sten block nedanför berget som avgränsade undersöknings ytan i nordväst. Några av blocken låg upp mot berget och uppfattades först som en rest av en gärdesgård. Men då ingen fortsättning syntes i omgivningen avskrevs tolkningen. Efter handrensning blev det tydligare att blocken var lagda i en rumslig struktur. Snett ut från bergsklippan löpte en rad, ställvis dubbel, med block och sten i storlek mellan 0,2×0,3 meter och 0,6×0,8 meter. Från denna och upp mot bergsväggen låg ste nar så att två mindre rum bildades. Några av de större Tolkning Tunge 49 innehöll en kokgrop, tre härdar och ett stolphål. Träkol från två av härdarna och från kok gropens övre del 14C-daterades i förundersökningen till 2280±40 BP, 2220±40BP och 2300±40 BP (Ua34641, Ua-34642 och Ua-34643). Vid den särskilda undersökningen 14C-daterades bottenkol från kokgro pen till 2105±40 BP (Ua-28987). Dateringarna inne bär att anläggningarna kan vara samtida eller nära var andra i tid. Det kan även ha gått generationer mellan det att en härd brann och det att en ny anlades. Men eftersom fornlämningen var liten och anläggningarna väl avgränsade kan man förutsätta att platsen funnits i folks minne under tiden den brukades, d. v. s. troligen har verksamhet förekommit vid upprepade tillfällen under en relativt kort period. I förundersökningsrap porten finns inget angivit om ett eventuellt återbruk av härdarna. Hypotetiskt sett kan alltså varje härd ha använts fler än en gång. Att dateringarna från kokgropens övre och nedre del skiljer några hundra år kan inte bero på att den använts vid flera tillfällen, då den yngsta dateringen kommer från anläggningens botten. Vid undersökningen av kok gropen påträffades heller ingenting som pekade på att Tunge 49 Del 1 Resultat från undersökningarna den återanvänts. Lagren och de skörbrända stenarna var intakta. De senare föll sönder och skärvades först vid undersökningen. Efter användandet har gropen inte legat öppen utan man har varit noga med att fylla igen den med sand, möjligen för att jämna ut marken. Vid en kalibrering av de två värdena tangerar datering arna varandra (se bilaga 2). Detta, tillsammans med att träslaget (och dess egenålder) från förundersökningens datering är okänd, innebär att tidsavståndet kan ha va rit obefintligt och inte som BP-värdet antyder. Vedarts bestämningen (bilaga 1) visade att den sammanlagda mängden av ek och björk (arter med hög egenålder) var större än inslaget av hassel som gav den yngre da teringen. Rimligen är det stor chans att man i förun dersökningen daterat kol från något av dessa trädslag. Frågan är hur skall vi tolka platsen? Är kokgropen och härdarna lämningar efter samma typ av verksam het eller representerar de olika företeelser? Marianne Lönn har i sin artikel Bohuslänska kokgropar gått igenom 34 av landskapets undersökta fornläm ningar med kokgropar. En av hennes slutsatser var att kokgroparna ligger nära berg och vatten. Fornlämning arnas innehåll, antalet anläggningar etc., tycks variera något i landskapselementens olika former. Vid lodräta bergväggar ligger t.ex. platser med bara en eller ett fåtal kokgropar och invid högre berg vettande mot ett större vattendrag ligger de något större lokalerna med flera kokgropar. Hon menar att de ensamliggande kokgro parna både kan ha haft en profan och en kultisk inne börd, tolkningen är beroende av kontexten, och före slår den ensamma kokgropen som bastu för enskilda reningsbad (Lönn 2007 s.56, s.66). Maria Petersson har i sin avhandling en mer profan tolkning på liknande fornlämningar i Östergötland. Hon diskuterar bl. a. ensamliggande härdar/kokgro par och härdgrupper utan någon uppenbar gemensam kontext och tolkar dem som replipunkter i ett välorga niserat betessystem, där huvudstrategin varit utegångs drift. Dessa herdeplatser varierar i storlek och innehåll. Gemensamt för dem är att de innehåller minst en an läggning som förknippas med matlagning, värme, ljus och rök. I övrigt beror innehållet på hur ofta platsen besökts och i någon mån vad man haft för sig. Hon understyrker närheten till sötvatten och pekar på att flera av hennes undersökta lokaler är topografiskt place rade vindskyddat invid ett berg (Petersson 2006 s.185). Både Lönn och Petersson framhåller vatten och berg som viktiga för sin tolkning. Skillnaden ligger i att Lönn ser ett mönster medan Petersson pekar på från varon av gemensam kontext. Möjligen beror de olika slutsatserna på att Lönn utgår från enbart kokgropar 17 medan Petersson tittar på främst härdlokaler där det ibland även finns kokgropar. Eftersom mycket få kok gropslokaler är undersökta i gamla Älvsborgs län går det varken att bekräfta eller förkasta ett eventuellt mönster här. Däremot finns det flera mindre lokaler med här dar som väl stämmer överens med Peterssons kriterier för betesdriftens replipunkter (Petersson 2006 s.185). Anläggningarna på Tunge 49 låg i lä för västanvin den, öster om en liten bergsklippa på södra udden av en flack höjdrygg som omges till stor del av gräsbevuxen, ganska sank mark. Längs uddens östra kant rinner en bäck och öster därom reser sig ett större bergsområde. Trots att vattennivån generellt var några meter högre var omgivningen under förromersk järnålder troligen ganska snarlik dagens, frånsett att lövträd, inte gran, dominerade skogen i det omgivande bergsområdet. Området torde generellt ha varit utmärkt för bete, spe ciellt under torra somrar då gräset höll sig grönt läng re på de sankare delarna. Vätan innebar att mygg och andra insekter kunde bli besvärliga och då var röken från härdarna ett skydd. I norsk folktradition vet vi att vissa växter spelat en viktig roll inom djurmedicinen. Förutom olika dekokter av barken och bären, både för utvärtes och invärtes bruk, behandlades kreaturen med röken. Från Hemsedal finns t. ex. nedtecknat; ”I gammel tid lager man kvaster av tybast og viervang og røkte dyrene før å verne dem for de underjordiske” (Høeg 1974). I djurläkekonsten finns även belagt att fläder (hyll) användes för att hålla skadedjur, mygg och ohyra på avstånd. Tyvärr vet vi inte vilka trädslag som användes som ved eller när på året eldarna brann, då det inte gjordes några vedartbestämningar vid förunder sökningen när härdarna undersöktes. Men om härdarna brann under sommarhalvåret bidrog säkert röken från eldarna att hålla myggen på avstånd oavsett trädslag. Kokgropen, som antagligen är något yngre än här darna, torde dock ha sitt ursprung i en något mer kom plex verksamhet. De träslag som användes var de löv träd som växte i närmiljön, vilket visar på ett praktiskt nyttjande. Man valde inte träslag utifrån ett rituellt be teende utan tog den ved som fanns närmast. Anlägg ningens storlek, 3 × 2,5 meter, bör kunna ge ledtråd för tolkningen. Till exempel kan idén om den ensamma kokgropen för enskilda reningsbad kan inte rakt av appliceras på Tunge 49. Anläggningens storlek talar för att bastubadet i så fall har inberäknat flera människor. Tältet runt gropen måste ha varit ganska stort för att rymma både värmekällan/kokgropen och människorna. Möjligen kan tältteorin förklara de stenblock som låg i en halvcirkel väster om gropen. Godtar vi den tradi tionella tolkningen att man lagat mat i groparna skall 18 Bohusläns museum Rapport 2012:15 gropens storlek ses i relation till hur mycket föda som skulle tillagas, d.v.s. hur många personer som skulle äta. Kokgropen på Tunge torde i så fall vara anlagd för en måltid för många personer, rimligen en festmåltid för folk från flera gårdar. Frågan som då infinner sig är varför man förlade en stor måltid mitt ute i betesmar ken? Svaret är höljt i dunkel men en logisk förklaring är att det handlat om en rituell måltid, kanske ett vår blot för att försäkra sig om god fruktbarhet. Resultat gentemot undersökningsplanen Trots att lokalen inte helt motsvarade den bild som förundersökningsresultatet angav har undersöknings planen till stor del kunnat besvaras. Bevisföringen gäl lande de mer kvantitativt inriktade frågeställningarna har dock fått stå tillbaka på grund av det begränsade materialet. Frågorna som ställdes inför undersökningen gällde läget i landskapet, omfång, datering och anlägg ningarnas form och innehåll. Svaren har som undersök ningsplanen antog lett till en hypotes om varför här darna (och kokgropen) anlades och vad de brukades till. Referenser Høeg, O. A. 1974. Planter og tradisjon. Floraen i leven de tale og trdisjon i Norge 1925–1973. Oslo, Bergen, Tromsø. Johansson, L. 2007a. Arkeologisk utredning inför ombyggnad av väg E45 till fyrfältsväg, etappen Alvhem– Kärra. Lilla Edets och Ale kommuner, Sankt Peder, Ale– Skövde socken Västergötland. Lödöse Museum Rapport 2007:02. Johansson, L. 2007b. Arkeologisk förundersökning och utredning. Inför ombyggnation av europaväg 45, etappen Alvhem–Kärra. Lilla Edets och Ale kommuner. Väster götland. Lödöse Museum Rapport 2007:28. Claesson, M. 2007. Vistelser vid vatten –två artiklar om kokgropar och fyra om gropkeramiska fyndplater. I: Lönn & Claesson (red), Vistelser vid vatten. Gropke ramiska boplatser och kokgropar från bronsålder och järnålder. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska under sökningar skrifter 69. Petersson, M. 2006. Djurhållning och betesdrift. Djur, människor och landskap i västra Östergötland under yngre bronsålder och äldre järnålder. Riksantikvarie ämbetet och Uppsala Universitet. Del 1 Resultat från undersökningarna Tunge 49 Tekniska och administrativa uppgifter Lst dnr: RAÄ dnr: Intrasisprojekt: Fornlämningsnr: 431-14299-2007 423-4737-2007 V2008:030 Tunge 49 Län: Kommun: Socken: Fastighet: Västra Götalands län Lilla Edet Tunge Garn 11:1 och Småberg 2:1 Ek. karta: Läge: Meter över havet: Koordinatsystem: Höjdsystem: 7B 8h NV X 6443373, Y 1285156 30-35 Regionalt system 7,5 gonV, transformerat till rikets nät 2,5 gonV RH70 Uppdragsgivare: Ansvarig institution: Projektledare: Vägverket RAÄ UV Väst Betty-Ann Munkenberg och Marianne Lönn Fältarbetstid: Arkeologtimmar: Undersökt yta: 2008-10-08 till 2008-10-22 48 200 m2 Arkiv: Fynd: Förvaras hos RAÄ UV Väst och Bohusläns Museum Förvaras på Lödöse museum 19 S:t Peder 66 och 67 På Hönsekullens sluttningar Arkeologiska slutundersökningar RAÄ 66 och 67, Hede 1:5, 7:1 m.fl. S:t Peders socken, Lilla Edets kommun, Västra Götalands län Pia Claesson & Ingela Lundin 22 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 9. Utsnitt ur Fastighetskartan, GGD - ekoblad 7B7h. Fasta fornlämningar är rödmarkerade och övriga kulturlämningar brandgula. Skala 1:10 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 201109-13. Dnr 601-2011/2405. S:t Peder 66 och 67 Sammanfattning Hösten 2008 undersöktes fornlämningarna 67 och 66 i S:t Peder socken. Dessa boplatslämningar låg på terrasser i en brant sydöstsluttning med berget Hön sekullen i väst. Resultaten från undersökningen av S:t Peder 66/67 visar att platsen har varit attraktiv för människor över en mycket lång tidsrymd. Från sporadiska spår efter en kortvarig vistelse under mellanneolitikum till en mer fast bosättning som inte upphör förrän någon gång på 1100-talet i äldre medeltid. Antal anläggningar och fynd från slutet av bronsålder och till och med förromersk järnålder visar att platsen vid denna tid nyttjades mycket intensivt. Bebyggelsen som låg på de två övre terrasserna representerades av bostadshus med flera ekonomibyggnader och tillhö rande hägnadssystem. Här fanns flera aktivitetsytor för matlagning, tröskning och rensning av spannmål, be arbetning av skinn och redskapstillverkning. Resultatet från undersökningen på den längst ner liggande terrassen gav en helt annan bild. Här fanns varken byggnader eller andra tecken av boplatskaraktär. De aktiviteter som materialet pekade mot kan snarare förknippas kött- och skinnhantering, tillverkning av vapen och eventuellt rituella göromål. Man kan tänka sig att platsen användes vid specifika tillfällen till exem pel i samband med jakt eller vid speciella tider på året. Vilka som hade tillträde till platsen kan vi inte heller uttala oss om. Kanske brukades platsen av alla vid be hov eller så var det personer med vissa färdigheter eller viss position i gruppen som hade tillträde hit. Den bild som framtonar mot bakgrund av resulta ten från undersökningen är bilden av en ordinär gård från järnålderns äldsta fas. Landskapsbild Götaälvdalen med omgivande berg- och dalgångar vi sar på ett brett spektra av fornlämningar från stenål derns äldsta del till medeltidens lämningar. Här finns flera olika typer representerade; allt från förhistoriens boplatser och gravar, områden med eldstäder och od lingsrösen till spåren efter den medeltida staden Lödöses framväxt. Det omgivande landskapet karaktäriseras av trädklädda större bergsområden som omges av öppna böljande ängs- och jordbruksmarker. Söder om forn lämningslokalerna S:t Peder 67/66 slingrar sig Gårdaån i öst-västlig riktning för att så småningom mynna ut i Göta älv vid Lödöse. Bebyggelsen ligger samlad intill 23 bergssidorna och består av spridda gårdsanläggningar som på vissa platser är uppblandad med en mer mo dern bebyggelse. 1,5 kilometer västerut från S:t Peder 66/67, intill Göta älv, ligger det moderna samhället Lödöse som till stora delar vilar på det gamla medeltida statslagret som är fast formlämning (S:t Peder 23). Mer ålderdomliga spår efter mänsklig aktivitet i trakten vittnar de fynd från stenåldern som finns i form av fyndplatser för skafthålsyxor och flintavslag (S:t Peder 17, 18 och 63). Drygt hundra meter sydväst om S:t Peder 66/67 finns även sentida spår av bosättning i form av en torpläm ning (S:t Peder 27). Boplatserna, S:t Peder 66/67, var anlagda på terrasser i en brant sydöstsluttning av ett berg vid namn Hönse kullen. Berget ligger centralt i en bidalgång till Göta älv dalen. Flera fornlämningar från brons- och järnåldern finns i närområdet. På bergets krön, knappt tvåhundra meter öster om boplatserna, ligger stensättningen S:t Peder 8. Förutom denna finns ytterligare stensättningar i form av två gravgrupper, innehållande tre respektive två stycken stensättningar. Den ena gruppen (S:t Peder 15, 43 och 33) ligger drygt femhundra meter nordöst om S:t Peder 66/67 och den andra (S:t Peder 29: 1-2) finns på ett liknade avstånd åt sydöst. Något längre bort, drygt en kilometer söderut, finns flera gravfält regist rerade, bland andra Skepplanda 5, 61, 62, 80 och 114. I området förekommer flera samtida boplatser och fyndplatser. S:t Peder 61, är en boplats som ligger drygt en kilometer i nordöstlig riktning från S:t Peder 66/67 räknat. Intill låg boplatserna, S:t Peder 56, 59 och 61. Dessa är nu borttagna och resultaten från de föregåen de undersökningarna visade att de bland annat inne höll spår efter bosättningar från perioden bronsålder/ äldre järnålder. På den västra sidan av dalgången, mitt emot S:t Peder 66/67, finns en boplats (S:t Peder 57) vars material pekar mot bronsålder men som även har spår av mer neolitisk karaktär. Även upphittade fynd, så kallade lösfynd, vittnar även dessa om en närvaro i området vid tiden för de aktuella lämningarnas bruk. Exempel på lösfynd i området finns i form av pilspet sar, sländtrissor, spjutspets i järn och en gjutform för en bronsyxa i täljsten (S:t Peder 16, 17 och 63). På dalgångens västsida har även påträffats två skålgrops lokaler (S:t Peder 34 och 58) och ett stenblock med skålgropar (S:t Peder 36). Fornlämningsbilden visar på närvaro i området men såväl boplatser som gravar är relativt få till antalet vil ket tyder på att området vid denna tid var relativt glest befolkat. 24 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Tidigare undersökningar Götaälvdalen har hittills i mycket liten utsträckning varit föremål för några mer omfattande arkeologiska undersökningar. Detta förklaras med att det sentida exploateringstrycket främst ägt rum i de lägre liggande strandängspartierna nära älven vilka under förhistorisk tid till stor del legat under vatten. Under senare år har detta förhållande ändrats något. Flera undersökningar har genomförts, dels i samband med banverkets omläggning av järnvägssträckningen i området och dels på grund av nybyggnationen av E45 som dessa undersökningar är en del av. Samman taget har senare tids undersökningar kommit att för ändra bilden av hur detta område, öster om älvdalen, använts under förhistorien. Ett flertal nya och hittills okända fornlämningar har påträffats i de mer kupe rade och höglänta terrängavsnitten. Av dessa har ett antal boplatser med liknade karaktär som de nu aktu ella S:t Peder 66 och 67 blivit föremål för arkeologiska undersökningar (Johansson 2007a). Här kan nämnas, S:t Peder 57, en boplats med ett blandat material från främst bronsålder men där även flintfynd av mer neo litisk karaktär påträffats (Munkedal 2001). I samband med förundersökningen 1999 hittades bland annat två små runda avslagsskrapor (Munkedal 2001). Ytterligare fyra boplatser, S:t Peder 56, 59, 60 och 61, har undersökts. I samband med undersökning en av fornlämning S:t Peder 56 påträffades bland annat ett treskeppigt hus, över 100 stolphål, 16 härdar och en keramikugn. Boplatsen daterades till äldre järnålder. Även fornlämning 61 var relativt välbevarad med stolp hålsrester efter flera hus och en flatmarksgrav placerad på ett åskrön. Graven daterades till förromersk järnålder medan fynden i övrigt pekar på en lång brukningstid från neolitisk tid till järnålder. På boplatserna S:t Peder 59 och 60 framkom boplatsrester från brons-/järnål der i form av härdar och gropar samt fynd av keramik, flinta och bränd lera (Kadefors & Ängeby 2001). Sam mantaget visade undersökningarna att det i S:t Peder 66/67:s närområde fanns flera samtida bosättningar vid tiden för bronsålder till övergången äldre järnålder och det verkar även som om flera av dessa har haft en äldre neolitisk bosättningsfas. De nu aktuella fornlämningarna S:t Peder 66 och 67 är belägna inom fastigheterna Hede 1:5 och 7:1. Vid utredningen våren 2006 påträffades ett flertal bo platslämningar av olika slag och på olika nivåer i den mot sydöst sluttande sandmarken. Lödöse museum föreslogs att området (FU 10) skulle gå vidare till en förundersökning (Johansson 2007b). De platser som ingick i förundersökningsområdet 10, hade en interimistisk benämning som Hede 1, 2 och 3. Vid förundersökningen av S:t Peder 66 (Hede 1 och 2) påträffades på den översta terrassen (Hede 1) ett 70-tal anläggningar i form av ett flertal stolp hål, härdar och gropar. I ett av schakten fanns en del av en ränna, eventuellt en husränna, med ett rundat gavelparti. Bland fynden förekom förutom flinta även keramik, bränd lera och brända ben. Fem av dessa an läggningar daterades. Resultatet från tre av dessa visade sig hamna i yngre bronsåldern till förromersk järnålder medan två gav en datering till järnålderns mitt. Genom en omläggning av vägområdet kom endast en mindre del i öst att ingå i slutundersökningen av S:t Peder 66. På den 2–3 meter lägre och öster om liggande terrassen (Hede 2) uppvisades ett jämförelsevis mindre antal an läggningar. Trots att den schaktade ytan här var större så påträffades endast 25 anläggningar främst gropar, härdar och ett mindre antal stolphål. Två av härdarna gav en datering till förromersk järnålder. Längst i syd på den nedersta liggande terrassen hittades vid förun dersökningen av S:t Peder 67 (Hede 3) ett begränsat antal lämningar och fynd. Anläggningarna utgjordes av ett antal gropar, härdar, stolphål samt en eventuell ugnslämning. Fynden av keramik och flinta pekade mot två bosättningsperioder, en trolig stenålder och en metalltida fas. Både S:t Peder 66 och 67 ansågs mot bakgrund av förundersökningens resultat kunna ge betydande ny kunskap men även komplettera den kunskap som finns om det förhistoriska skedet som föregick den medel tida staden Lödöses framväxt. Vid en fortsatt särskild arkeologisk undersökning föreslogs en fokusering på de metalltida boplatsspåren. Metod S:t Peder 66 Efter en inledande fotografering av platsen schakta des det översta 0,2–0,4 meter tjocka humösa lagret bort med maskin. Detta gjordes i etapper med början i sydväst. De anläggningar och fynd som påträffades i det framrensade området mättes in med totalstation och överfördes till fältdokumentationssystemet Intra sis. Parallellt med att nya ytor avbanades grävdes varje enskild anläggning ut, vanligen till hälften. De iaktta gelser som gjordes dokumenterades i text och anlägg ningarnas profiler tecknades i skala 1:20. I regel foto graferades deras profil, ibland även i plan. Från ett ur val av anläggningarna insamlades jord- och kolprover för vidare analys som makrofossil- och vedartsanalys. S:t Peder 66 och 67 25 Figur 10. Bilden visar utsikten mot öst och dalgången med del av S:t Peder 66 i förgrunden. Foto: P. Claesson. På basis av de svar som dessa analyser gav skickades prover vidare för datering. Allt keramik- och benmate rial togs tillvara för vidare analys. Samtliga prover och fynd från anläggningarna mättes in och registrerades med totalstation. Centralt i området fanns flera kulturpåverkade lager som delvis överlagrade varandra. I detta område gräv des meterrutor där en blandning av en stratigrafisktoch en kontextuell metod praktiserades. Längsgående profiler i området sparades och tecknades i skala 1:20. Slutligen schaktades detta området av ännu en gång för att se om ytterligare anläggningar fanns dolda i och under de olika lagren. På en mindre yta i norra utkanten av undersöknings område schaktades endast grässvålen bort. Den under liggande matjorden, som innehöll en del slagen flinta, grävdes stratigrafiskt i meterrutor. Detta arbete utför des av skolbarn i tio till tolvårsåldern under ledning av två arkeologer. Aktiviteten var en del av Västarvets publika satsning i arkeologiska projekt. De iakttagelser som gjordes av barnen tillsammans med vuxna doku menterades på sedvanligt sätt. Källkritisk aspekt En aspekt av undersökningens resultat är hur upp fattningen av platsen, och därmed tolkningen av den samma, har påverkats av att området till stora delar var vattendränkt vid undersökningstillfället. Hösten 2008 var mycket blöt och de vädermässiga omständig heterna medförde bland annat akuta och omfattande dräneringsinsatser. Kravet på att området skulle vara helt återställt vid fältarbetets slut var också ett faktum som har påver kat resultatet. Då det rörde sig om stora jordmassor så innebar detta att endast mindre ytor undersöktes för att därefter återställdas. Detta skedde parallellt med att nya områden avbanades. Problemet med ett sådan förfa rande är att det förhindrade en återkoppling till tidigare undersökta ytor och försvårade överblicken av platsen. Det relativt stora antalet anläggningar på S:t Peder 66 medförde också att det var svårt att finna tydliga strukturer bland denna mångfald. En annan aspekt som är nog så vanlig i sammanhanget är att platsen har bru kats under en avsevärd lång tidsrymd och att det där med var svårt att särskilja vilka aktiviteter, funktioner 26 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 11. Planritning över de tre platåer som hör till undersökningsområdet S:t Peder 66/67. Skala 1:1 000. S:t Peder 66 och 67 Figur 12. Planritning över den övre platåns lämningar, lämningarna presenteras i skala 1:500. 27 28 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 13. Planritning över den mellersta platåns lämningar, lämningarna presenteras i skala 1:500. S:t Peder 66 och 67 och strukturer som var samtidiga. Det är därför mycket troligt att det i skogen av stolphål döljer sig ytterligare konstruktioner. Slutligen ska det så vanliga källpro blemet när det gäller datering av rännor och stolphål påtalas. Problemet som ju innebär att man aldrig med säkerhet kan veta om fyllningen är primär, som i detta sammanhang menas att det insamlade kolet har tillhört den ursprungliga husstolpen, eller om detta har föro renats av tidigare eller senare verksamheter på platsen. Resultat S:t Peder 66 Anläggningsbeskrivningar Den del av S:t Peder 66 som kom att bli föremål för un dersökning kan utifrån topografin indelas i två områ den; en övre platån i norr och den något lägre söder ut liggande mellersta platån (fig. 11). Den nedersta platån omfattar fornlämningen S:t Peder 67 och kommer att presenteras längre fram. Den övre platån ingick i 2008 års slutundersöknings område och bestod av en 600 m2 stor hylla där det i fin sanden påträffades flera typer av anläggningar, bland an nat rännor och stolphål. Förmodligen har här stått en eller flera förhistoriska byggnader. Förutom stolphål och rännor fanns här ett antal avfallsgropar, en härd och två kokgropar. Sammantaget fanns ett drygt 60-tal anlägg ningar på ytan (fig. 12). Det andra området, den mellersta och lägre liggande platån, omfattade ett närmare 4 000 m2 stort område. Här fanns närmare 300 anläggningar av olika slag. Till stora delar utgjordes alven även här av sand och finsand. I ett centralt, 25×15 meter (N–S) stort område, överlagrades finsanden av ett mörkfärgat humöst sandigt lager. Vid un dersökningstillfället var detta område mycket vattensjukt. Efter dränering och ytterligare avbaning av det översta 0,1-0,3 meter tjocka mörkfärgade humösa lagret avteck nades ytterligare anläggningar nedgrävda i alven. Liksom på hyllan i norr så fanns här ett stort antal stolphål som utgör resterna efter de byggnader som funnit på platsen. Antalet kokgropar, härdar och avfallsgropar bekräftar att här varit en bosättning av ett mer stationärt slag. Totalt observerades 370 stycken anläggningar av olika slag (tabell 1). Av anläggningstyperna dominerade stolp hålen. Från ett urval av anläggningar togs kol för datering och vedartsbestämning samt jordprover för makrofossil analys. Resultaten från dessa och andra analyser finns redovisade längre fram under rubriken analyser. Nedan följer en presentation av de olika typer av anläggningar som påträffades. Resultatet redovisas i plan i figurerna 14–19 samt i bilagorna 3–7. Anläggningstyp 29 Antal Brunn 1 Ugn 1 Kokgrop 9 Ränna 15 Kulturlager 16 Härd 24 Pinnhål 31 Nedgrävningar 44 Grop 71 Stolphål 157 Tabell 1. Antal anläggningstyper. Stolphål/rännor/pinnhål Spridda över större delen av den undersökta ytan fanns stolphål, med undantag för ett begränsat och vatten sjukt område som låg centralt på den södra ytan. Sam mantaget påträffades och undersöktes 157 stycken stolphål. Av dessa visade det sig att drygt 45 stycken var stenskodda. Huvuddelen av stolphålen var mellan 0,1 och 0,4 meter djupa medan 44 stycken var mer än 0,2 meter djupa. Den analys som gjordes på kol i sex stycken stolphål (A2526, A2965, A6543, AA7294, A7632 och A4156) visar att ek verkar ha varit det trä slag som använts i flera konstruktioner (bilaga 5). Vilka dimensioner som använts är mer oklart då flertalet av profilerna endast visar gropen det vill säga själva hålet för stolpen. Endast ett fåtal av stolparna visar spår efter att ha eldhärjats. Från den övre platån gav ett av stolp hålen en datering till yngre bronsåldern medan fyra stolpar på den mellersta platån visade äldre medeltid. Trots att flertalet stolphål i området inte har kunnat sammanbindas till tydliga sammanhängande byggna der så vittnar dessa om rester efter flera olika konstruk tioner på platsen. Förutom att de kan ha ingått i hus konstruktioner kan man tänka sig att de även är spår efter andra typer av byggnadsanordningar, det kan till exempel röra sig om torkställningar, inhägnader, vind skydd och liknande. På den i norr liggande hyllan fanns resterna efter flera rännor (A4089, A4177, A9179, A9309, A9319, A9542 och 10291). Vissa av rännorna (A9179, A9319, 4177 och 9309) låter ana en närmast oval konstruktion med en rundad kortsida på cirka sex meter bred och med en långsida som gick att följa, som längst, bortåt tretton meter. Längden på konstruktionen var något oklar då den norra delen saknades. I samma område fanns fle ra rännor. En av dessa var halvcirkelformad (A9309). 30 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 14. Planen visar det undersökta området och hur andelen stolphål/rännor och pinnhål fördelar sig över på ytan samt vilka stolphål som var stenskodda och mer än 0,20 m djupa från alven räknat. Skala 1:500. S:t Peder 66 och 67 Figur 15. Visar hur andelen kokgropar, härdar och gropar fördelar sig över ytan. Skala 1:500. 31 32 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 16. Bilden visar ett stenskott stolphål (A4156). Foto: I. Lundin. Det är svårt att säga något närmare om vilken funk tion denna haft. Rännan är daterad till 200–400 f.Kr. Vedarten i det prov som togs i rännan visar att björk och hassel har använts till byggnadsmaterial. Det fanns även rännor på den nedre ytan men här ingick de inte i någon tydlig konstruktion. Stolphålen och rännorna är spåren efter flera olika typer av byggnader och även en del av flera åtskilda byggnadsfaser. En koncentration av pinnhål påträffades centralt på den södra platån. Dessa har med all sannolikhet varit en del av en specifik konstruktion. Pinnhålen var mellan 0,08–0,18 meter i diameter och 0,05–0,27 meter dju pa. Fyllningen utgörs av brungrå–svartgrå humös sand. Förutom de pinnhål som ingick i konstruktionen fanns ett mindre antal spridda förekomster av pinnhål över ytan. En mer utförlig analys av bebyggelseutvecklingen på platsen kommer att redovisas nedan under rubriken Tolkning – S:t Peder 66/67 i tid och rum. Kokgropar Totalt fanns elva kokgropar relativ väl spridda över ytan. I plan varierade bredden mellan 0,7 till 1,7 meter. Flerta let var omkring en meter i diameter och närmare en halv meter djupa från alven räknat. Kokgroparna skilde sig något åt sinsemellan vad beträffarde form och innehåll. De flesta tillhörde typ A, det vill säga att de hade en ko nisk form med svagt sluttande sidor och ett skålformat bottenplan (Claesson 2007:76f ). Två stycken (A243 och A4305) var av typ B med intill raka sidor med en plan botten. Fyllningen bestod i de flesta fall av brun grå till svart sotig humös sand med ett underliggande gulbrunt till gråsvart lager där skörbränd sten blandad med kol/sot som ökade markant mot gropens botten. Figur 17. Bilderna visar två typer av kokgropar; typ A och B (A7552 och A4305). Foto: I. Lundin. I en av kokgroparna (A7552) påträffades djurben (F.nr 7) tillhörande okänt däggdjur. Det rörde sig om ben av extremiteter vilket antyder matavfall. Härdar De härdar och härdgropar som påträffades fanns över hela den undersökta ytan med en viss koncentration till ett område i sydöst. I detta område fanns ett 10tal härdar som låg som ett band i nordöstlig–sydväst lig riktning. Merparten av de 24 påträffade härdarna var vanligen runda eller närmast runda. De varierade storleksmässigt mellan 0,2 till drygt 2 meter i diameter. Härdgropen, från alven räknat, varierade mellan några fåtal centime ter ner till 0,2 meters djup. Huvuddelen av härdarna var mellan 0,5 till 1 meter i diameter och drygt 0,1 meter djupa. Fyllningen bestod av eldpåverkad sten uppblan dad med sotig svart humös sand och finsand. Veden som analyserats från två av härdarna (A6936 och A8637) gav ett något disparat resultat. I den förstnämnda har yngre stammar av hassel, björk, lind och ask använts, veden kunde dateras till förromersk S:t Peder 66 och 67 järnålder vilket även bekräftades av den keramik (F.nr 54) som fanns i fyllningen. Den andra härden, A8637, daterades till vendeltid på veden från äldre ekstam mar med en maxålder av 100 år vilket kan innebära att brukstiden eventuellt kan förläggas till tidigast slutet av folkvandringstid. Två härdar (FU A65 och A66) i norra delen av den mellersta platån har från förundersökningen fått en da tering till förromersk järnålder (Johansson 2007b:71– 72). Gropar Över hela undersökningsytan fanns en stor mängd gro par av olika slag, sammanlagt ett 70-tal. Formen på gro parna varierade, från små runda till stora rännliknande. Fyllningen bestod i de flesta fall av brungrå humös sand. I enstaka fall överlagrades den brungrå sanden av ett un derliggande mer gulbrunt sandigt lager och i vissa av groparna fanns enstaka större ibland skörbrända stenar. En av groparna som fanns centralt på den mellersta platån, A7069, hade en i ytan tydligt fyrkantig form 1,7×1,7 (N–S). Gropens bottenplan var skålformad och dess djupaste del (0,25 m) var något förskjuten åt sydväst. I gropen fanns två små fragment av brända ben tillhörande däggdjur av okänd art. I samma grop hitta des även frön från emmer alternativt speltvete som var vanliga under mellersta järnåldern (bilaga 6). Samman sättningen av avfallet i gropen antyder en brukningstid kring järnålderns mitt. Från samma yta fanns ytterligare två avfallsgropar (A2500 och A8227), dessa 14C-daterades till yngre bronsålder/förromersk järnålder respektive övergången äldre bronsålder/yngre bronsålder. Indirekt via kerami kanalysen (bilaga 5) kan ytterligare två gropar (A2912 och 2504) grovt inpassas till bronsålder/järnålder. Fynd av spannmål som hirs, skalkorn och brödvete fanns i fyllningen till en större avfallsgrop (A4277) i den nor ra delen av den översta platån. Sammansättningen av spannmål tyder på att gropen bör ha varit i bruk någon gång under äldre järnåldern (bilaga 6). Kulturlager/nedgrävningar Över ytan fanns flera fragmentariska kulturlager och ett 50-tal nedgrävningar, skillnaden mellan de kulturlager och flacka nedgrävningar som fanns var många gånger så hårfin att de här presenteras tillsammans. Det var speciellt i det centrala och vattensjuka om rådet på den lägre liggande ytan som flera stratigrafiskt åtskiljbara kulturlager fanns koncentrerade. A8798 33 var ett cirka 25×10 meter, i nord-sydlig riktning, stort kulturlager med ett djup ner till 0,2 meter räknat från avbanad yta. Fyllningen var av gråaktig sand med flera sotlinser och enstaka skörbränd sten. Nedgrävd till ett djup av 0,25 meter genom detta lager fanns ytterligare ett lager (A9227) cirka 16 me ter långt och 4 meter brett. Fyllningen här utgjordes av sotig svart humös sand med en relativt riklig förekomst av skörbränd sten. I anläggningen fanns huvudparten av den neolitiska keramik som hittades inom S:t Peder 66. Keramiken bestod av stora krukskärvor tillhörande grova förrådskärl (Fnr 72, 80, 86 och 146). Här fanns även en större mängd brända ben från får/get och nöt. Dessa var rester efter såväl slakt- som matavfall (bilaga 7 och 8). Lagerrester och flacka nedgrävningar fanns över i stort sett över hela ytan. De hade vanligen en oregelbun den rundad form och var mindre än 0,1 meter djupa. Fyllningen bestod av brungrå till svartbrun sand. En nedgrävning (A9153) ska nämnas särskilt. Den låg på den södra kanten av den övre platån och hade en något oregelbunden form intill en mindre sten. I den svart grå sandfyllningen som även innehöll enstaka mindre skörbrända stenar låg resterna efter en kopp (Fnr 169) tillsammans med en relativt stor mängd fragmenterade spannmålskorn. Det rörde sig bland annat om brödve te, emmer alternativt speltvete. I fyllningen fanns även en stor mängd sprutslagg och enstaka brända ben av däggdjur (bilaga 6, 7 och 8). Ugn/brunn På den mellersta platån fanns en igenfylld brunn (A7509), 5,5 meter i diameter och ett uppskattat djup av drygt två meter. Brunnen var fylld med brungrå san dig silt och en stor mängd block och sten. Det stod re lativt tidigt klart att den var medvetet igenfylld vilket även de jordprov som analyserats kunde bekräfta. När brunnen var i bruk är svårt att veta säkert. Brunnen låg på ytans lägsta punkt och centralt i förhållande till det område som sedermera har tolkats som gårdsplan vil ket gör det troligt att denna var samtidiga med bebyg gelsen på denna plats. På samma yta men tjugo meter österut fanns A3744, som tolkats som resterna efter en lågtemperaturugn. På den 1,05–1,55 meter stora ytan fanns ett flak av 0,04 m tjockt bränd lera. En motsvarande ugn (A6936) som syntes som en åttaformad anläggning i ytan blev registrerad som en härd med vidhängande grop. Ana lysen visade dock att det i fyllningen fanns rester efter lerpackning och/eller ugnsväggar. Leran hade utsatts 34 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 18. Kartan visar hur andelen kulturlager och nedgrävningar fördelar sig över ytan. Skala 1:500. S:t Peder 66 och 67 Figur 19. Kartan visar ugnens och brunnens placering på ytan. Skala 1:500. 35 36 Bohusläns museum Rapport 2012:15 för temperaturer på upp till 1000°C. Anläggningen är troligen resterna efter en keramikugn alternativt mat lagningsugn, liknande ugnar har bland annat påträffats i Svarteborg 593 (Flagmeier, 2003:106). Ugnen kan ha varit en kupolugn och den intilliggande gropen kan möjligen ha fungerat som en anläggning där man raka de ut askan. Ytterligare en anläggning som bör nämnas i detta sammanhang är en grop, A8505, i vars fyllning det fanns lerklining med intryck av organiskt material som gräs och halm. Här fanns även skärvor av förhisto risk keramik (Fnr 126). Leran har här sannolikt utsatts för temperaturer på maximalt 700 till 800°C (bilaga 5). Figur 20. Visar tidig-/mellanneolitisk keramik (A; F80. B; F137). Foto: T. Brorsson. Figur 21. Exempel på keramik från senneolitikum och äldre bronsålder (A F72, B F86-87). Foto: T. Brorsson. Figur 22. Ett av kokkärlen från förromerskt kärl (F169). Foto: T. Brorsson. Fynd S:t Peder 66 Keramik Sammantaget påträffades i undersökningsområdet drygt 16 kilo förhistorisk keramik fördelade på om kring 1500 skärvor. I den sammanställning som gjorts av Torbjörn Brorsson (Kontoret för Keramiska Studier), redovisas flera olika typer av kärl tillhörande tre olika tidsperioder. Nedan följer en sammanfattning av ke ramikanalysen, för en mer detaljerad sammanställning se Torbjörn Brorssons rapport, bilaga 7. Den äldsta keramiken är ett kärl från ett tidigt- el ler mellanneolitiskt kärl tillhörande trattbägarkulturen. Kärlet uppvisar det för kärltypen typiska bukstrecksde koren och med intryck under mynningskanten. Dessa kärl kan ha haft olika funktioner, förvaring, kokning och kanske som mjölkbehållare. Den största mängden, till vikt räknat, utgörs av stora tjockväggiga så kallade förrådskärl. Magringen är myck et grov och kärlen har en svag S-formad profil. Myn ningen är något utåtböjd och kanten rundad. Det rör sig om stora kärl med en höjd runt 40 centimeter och en mynningsdiameter på drygt 30 centimeter vilket da terar dessa till senneolitikum och/eller äldre bronsålder. Från samma period finns även skärvor med taggtråds dekor och vulster. Den yngsta keramiken på S:t Peder 66 är från äld re järnålder, troligen förromersk järnålder. Kärlen är glättade och polerade och saknar helt dekor. Från denna period finns endast ett fåtal kärl. De som finns är mellanstora kärl med utåtsvängd mynning och en S-formad profil. Mynningsdiametern varierade mel lan 14–18 centimeter och kärltjockleken är 5–10 mil limeter. Dessa mått antyder att kärlen främst haft en funktion som kokkärl men att de även kan ha använts som förvaringskärl. Ett av kärlen från perioden var en kopp med hank. S:t Peder 66 och 67 Figur 23. Bilden visar utbredningen av keramiken i plan. Skala 1:500. 37 38 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Den tunnslipsanalys som gjorts på skärvor från de olika perioderna visar att den äldsta trattbägar keramiken var framställd av bergartsmagrade leror. Magringsfraktionen var förhållandevis grov mellan 5,0–5,5 millimeter och utgjordes av krossad granitisk bergart. Från perioden senneolitikum/äldre bronsål der är godsen magrade med riktigt stora bergartskorn, mellan 2,0–12,5 millimeter. Magringsmaterialet var troligen gabbro eller diabas. Godsen från den yngsta perioden av äldre järnåldern var magrade med berg artskorn upp till 2,0 millimeter vilket tyder på att de främst har använts vid matlagningen som kokkärl. Keramiken på S:t Peder 66 är i första hand avfall. För de stora förrådskärlen från senneolitikum/äldre bronsålder är förhållandena något annorlunda. De påträffades samlade på en liten yta på områdets läg sta punkt som vid undersökningstillfället var mer el ler mindre vattendränkt. Här kan man inte utesluta att de utgjort någon typ av offernedläggelse (förfat tarens kommentar). Bränd lera Den brända leran var också ganska väl representerad, sammanlagt drygt 1 kilo. Även leran har analyserats av Torbjörn Brorsson (Kontoret för Keramiska Stu dier). Den brända leran bildade fyndkategorierna; lerkulor, vävtyngder, lerklining samt lerpackning (bilaga 7, fig 40). Lerkulorna, fyra till antalet, påträffades tillsam mans med keramik från äldre järnålder (Fnr 50, Fnr 71, Fnr 148 och Fnr 152) . Kulorna var mellan 7,8– 10,5 millimeter i diameter och anses i allmänhet re ferera till någon form av rituellt bruk. Här finns flera förslag bland annat har Ragnesten (2005) framfört teorin om att de använts i rituellt bruk för en öns kad graviditet alternativt en komplikationsfri förloss ning. På senare år har lerkulor påträffats på flera håll i Västsverige, bland annat hittades stora kvantiteter i Kallebäck i södra Göteborg (Brorsson 2005) och ett antal lerkulor har också påträffades i Tanum socken på gravfältet Tanum 539 (Brorsson i manus). Flera vävtyngder (Fnr 76, Fnr 115, Fnr 123, Fnr 129, Fnr 132, Fnr 138, Fnr 145 och Fnr 158), fanns relativt väl samlade på den övre platåns östra sida. Flertalet påträffades i fragmenterat skick. Analysen visade att de var brända i en oxiderad miljö i en tem peratur runt 800–900 grader. Vilken eller vilka för historiska perioder som dessa ska kopplas till är inte möjligt att säga förutom att de med all sannolikhet var samtida med någon av bebyggelsefaserna på platsen. Lerklining, ytterligare en fyndkategori av bränd lera där det finns avtryck av bland annat gräs och halm. Lerklining fanns i rikligt mängd i framförallt en av groparna (A8505). Enligt Brorsson har leran varit upphettad till som mest 700–800 grader (bilaga 7). I samma grop fanns en del odefinierbar förhisto risk keramik som gränsar till bränd lera (Fnr 126). I en härd (A6936) med en intilliggande grop på träffades en liten kvantitet med bränd lera. Denna ler packning kan ha ingått i någon form ugnskonstruk tion. I den brända leran förekom ett fint organiskt ma terial som enligt Brorsson är vanligt förekommande i just ugnsväggar. Det skulle då kunna ha rört sig om en kupolugn för matlagning eller keramikbränning. Den intilliggande gropen kan i detta fall ha funge rat som avskrädesplatsen för det utrakade materialet från ugnen (bilaga 7). Drygt tio meter nordöst om den förmodade ugnen låg den ovan beskrivna ugnen (A3744). Kvalitén på leran här antyder att den lik som den föregående varit en lågtemperaturugn vilket innebär temperaturer som högst upp till 1000 grader. Stenmaterial Sammantaget hittades 263 flintor relativt jämt för delade på de båda platåerna. Flest antal påträffades på den mellersta platåns sydöstra del. Det var även här som de fåtal redskap i form av fyra skrapor (Fnr 200, 208, 232, 246 och 247), en flathuggen pilspets med urnupen bas (Fnr 177) och den slipade tjock nackiga yxan (Fnr 255) påträffades (tabell 2, fig. 2425 och 28-29). Det begränsade flintmaterialet visar att flinta knap past varit ett betydande redskapsmaterial, ett antagan de som förstärks av de fåtal fynd av splitter som hittats och som i sin tur antyder att någon flinttillverkning inte förekommit i någon större skala. Den flintan som fanns i området visar inte på något bestämt mönster vad gäller spridningsbilden. Om man ser till antal flintor så är det speciellt ett lager (A8798) som med sina 97 stycken avslag som skiljde ut sig något. Lagret täckte en närmare 62 m² stor yta. Ett annat område där det påträffades rikligt med flinta var i norra de len på samma platå, ett område där matjorden delvis grävdes i meterrutor. Centralt på ytan påträffades två stycken slipstenar av granit (Fnr 242, Fnr 187) dels i fyllningen i ett lager (A10164), dels i en intillig gande härd (A6972). På den mellersta platån fanns även fyra knackstenar (Fnr 78, Fnr 223, Fnr 186 och Fnr 233) av granit och gnejs, en av dessa (Fnr 223) kan eventuellt ha fungerat som löpare. S:t Peder 66 och 67 39 Järn Det enda järnföremålet som hittades var en rakkniv av järn, närmare 60 × 12 millimeter stor med av avbruten spets (Fnr 262). Rakknivens formspråk visar tydliga pa ralleller till de rakknivar av brons som tillskrivs bronsål dern period IV. Den låg i ett diffust kulturlager, A6973, endast några centimeter tjockt. I vilken kronologisk kontext som kniven ska placeras i är i dagsläget oklart. Den är troligen inte förhistorisk snarare medeltida tror Eva Hjäthner-Holdar (muntligen). Intressant då det i närheten fanns en medeltida husbyggnad. Framtida stu dier kommer förhoppningsvis att kasta ljus över detta spektakulära fynd (fig. 26). Figur 24. Visar fragment av yxan (Fnr 255). Foto: P. Claesson. Figur 25. Visar pilspetsen (Fnr 177). Foto: P. Claesson. Material Flinta Typ Figur 26. Rakkniv av järn (Fnr 262). Foto: I. Lundin. Antal Kommentar Pilspets 1 Flinta Knacksten 1 Flinta Yxa 1 Flinta Spån 6 Flinta Kärna 2 Flinta Splitter 3 Flinta Skrapa 4 Flinta Övrig slagen Flinta Avslag Flathuggen med urnupen bas Tjocknackig slipad och ett slipat eggfragment En med plattformsavslag och en knuta Avslag-, spånskrapor och ensidig skrapa 14 231 1 med retusch Tabell 2. Visar antal på ytan funna föremålstyper av sten- och flintmaterial. 40 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 27. Bilden visar utbredningen av bränd lera i form av lerkulor, vävtyngder och lerklining. Skala 1:500. S:t Peder 66 och 67 Figur 28. Plan över flint- respektive stenmaterial. Skala 1:500. 41 42 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 29. Spridningsbild över antal flintor. Skala 1:500. S:t Peder 66 och 67 Analyser S:t Peder 66 Provtagningsstrategi De naturvetenskapliga analysmetoder som användes i undersökningen var; vedartsanalys, 14C-analys, växt makrofossilanalys, osteologi samt keramisk analys. Vedartsanlysen utfördes av Tomas Bartholin (Wentorf bei Hamburg). Analysen syftade dels till att bestämma vilken typ av träslag som nyttjats i olika sam manhang men även att ge en fingervisning om vilken tidsperiod som provet kan knytas till. Dessutom kom mer analysen att identifiera vilket provmaterial som bäst lämpar sig för vidare 14C-analys. Tillsammans med stu dier av makrofossil kan vedart även berätta något om växtligheten i närmiljön. I det urval som gjordes inför provtagningen var det önskvärt med en så stor sprid ning som möjligt. Det var viktigt att provresultaten vi sade en rumslig såväl som en kontextuell spridningsbild. Det var också en strävan att proverna skulle represen tera olika typer av anläggningar (bilaga 5). 14 C-analysens gjordes av Ångströmslaboratoriet (Uppsala Universitet). Den bakomliggande tanken här var främst att få bekräftat platsens användningstid. Proven valdes utifrån tanken att det på platsen fanns flera bebyggelsefaser varför ved från stolphålens fyll ning prioriterades. I tillägg valdes prover från ett antal anläggningar ut för att komplettera och öka förståel sen för platsens olika funktioner under olika tidspe rioder (bilaga 4). För växtmakrofossilanalys av jordprover ansvarade Mats Regnell (Stockholms Universitet). Förhoppning en här var att analysen skulle ge ett stöd för de enskil da lämningarnas och platsens rumsliga funktioner. Yt terligare ett syfte var en önskan om att kunna placera dessa i tid. Det första urvalet gjordes utifrån möjlig heten att finna bevarat växtmaterial. Därefter valdes prover från olika platser inom undersökningsområdet och från de olika sammanhang som var möjliga att uppfatta (bilaga 6). Keramisk analys utfördes av Torbjörn Brorsson (Kontoret för Keramiska Studier). Keramiken har i första hand studerats för att belysa platsen kronologi. I tillägg har syftet varit att besvara frågor kring kärl funktioner samt social och kulturell tillhörighet. Här gjordes inget urval utan hela det keramiska materialet skickades för analys (bilaga 7). Den osteologiska analysen utfördes av Emma Sjölin (SAU). Förutom syftet att definiera vilka djurarter som fanns i materialet var det även intressant att få veta huruvida benen härrör från slakt- eller matavfall. 43 I likhet med det keramiska materialet har inget urval gjorts utan hela det osteologiska materialet har analy serats (bilaga 8). Nedan följer en redogörelse av de resultat som fram kommit vid de olika naturvetenskapliga analyserna, för en mer detaljerad sammanställning se respektive bilaga. Vedart-/14C-analys Sammanlagt valdes elva prover ut för vedartsbestäm ning av dessa var fem stycken från stolphål, tre från olika typer av gropar, två från härdar och en från en ränna (bilaga 4 och 5). Det visade sig att samtliga stolphåls fyllningar innehöll träslaget ek. Övriga anläggningar hade ett mer blandat innehåll av lövfällande träd som björk, hassel och lind. Analysen visar att man varit kon sekvent i sitt val av träslag vid husbyggnation medan man som ved nyttjade de träd som troligen växte i om rådets närhet. Sammantaget analyserades elva stycken kolprover efter vedartsbestämning med 14C-analys. Av dessa elva var det fyra prov från stolphål som fick en datering till äldre medeltid (A2526, A7294, 6543 och 7632). Tre av dessa ingick i en huskonstruktion i områdets syd östra del på den mellersta platån medan det fjärde till hörde en strax norrut liggande byggnad som utifrån makrofossilanalysens resultat troligen varit ett förråd. Går vi ett par hundra år bakåt i tiden så har vi en vendeltida härd (A8637) belägen i den södra delen av samma platå. Flera dateringar hamnade i tidsperioden yngre bronsålder/förromersk järnålder. Bland annat har en husränna (A10291) på den övre platån i under sökningsområdets norra del kunnat placeras till denna hit. Analysen visar att en härd (A6936) och en grop (A2500) från den nedre platån har varit samtida med den ovan nämnda rännan. Från mellersta bronsåldern fanns en grop (A8227) och ett stolphål (A4156). Dessa fanns i den norra de len av undersökningsområdet. En något överraskande datering, 5000 BC, kom från ett stolphål i den södra delen av området. Resultatet var baserat på kvistar av ek. Liksom fallet med de medel tida dateringarna så hade detta resultat ingen resonans i det övriga materialet från undersökningen. Ua-37770 40 1200-1020 BC 68,2% 1260-980 BC 95,4% 2910 Ua-37767 Ua-37768 650-780 AD 95,4% 660-770 AD 68,2% 35 35 1040-1190 AD 68,2% 1030-1220 AD 95,4% 900 1310 Ua-37765 Ua-37766 380-160 BC 95,4% 360-190 BC 68,2% 35 35 1140-1210 AD 68,2% 1030-1220 AD 95,4% 890 2190 Ua-37764 Ua-37763 5725- 5620 BC 95,4% 5725-5620 BC 68,2% 70 35 1040-1170 AD 68,2% 1030-1210 AD 95,4% 910 6760 Ua-37761 Ua-37762 540-360 BC 95,4% 510-380 BC 68,2% 35 35 1020-1160 AD 68,2% 1010-1160 AD 95,4% 955 2350 Ua-34654 Ua-34653 360-40 BC 95,4% 750-390 BC 95,4% 540-400 BC 68,2% 340-90 BC 68,2% 35 2130 A65 Härd 35 2410 A66 Härd Ua-37769 Ua-37771 390-200 BC 95,4% 900-670 BC 95,4% 830-780 BC 68,2% 370-200 BC 68,2% 35 2225 8840 2625 10324 A10291 Ränna A4156 Stolphål 40 Ua-64650 Ua-34647 260-540 AD 95,4% 420-570 AD 95,4% 430-540 AD 68,2% 350-540 AD 68,2% 40 1635 1565 A4 Härd A40 Härd 30 Ua-34652 Lab. nr. Ua-34651 360-50 BC 95,4% 1000-830 BC 95,4% 980-840 BC 68,2% 35 2765 30 2150 A24 Grop A49 Härd 350-110 BC 68,2% 800-540 BC 95,4% Kal (2 sigma) Kal (1 sigma) 800-590 BC 68,2% 45 2545 A11 Ränna Std avvikelse Bohusläns museum Rapport 2012:15 Lind 9860 A8227 Grop Ek Al, ek 8274 8649 A7632 Stolphål A8637 Härd Lind, ask, björk, hassel Ek, björk, hassel 7489 7980 A7294 Stolphål A6936 Härd S:t Peder 66 UN (södra området) 6971 A6543 Stolphål Ek 6094 A2965 Stolphål Ek 5332 Björk 2784 A 2526 Stolphål A 2500 Grop Ek S:t Peder 66 FU (södra området) Björk, hassel S:t Peder 66 FU (norra området) S:t Peder 66 UN (norra området) Prov Id Fyndomständighet Ek, björk, pil/sälg/vide Typ av prov * 14 C ålder BP Ua-34649 44 Tabell 3. Visar analyserade kolprov i form av vedartsbestämning och 14C. Vedartsbestämningen är gjord av Thomas Bartholin och 14 C-analysen av Ångströmslaboratoriet, Uppsala Universitet. Makrofossilanalys Analysen av makrofossil visade att en stor andel av proven innehöll olika spannmålsrester men även an dra typer av växtslag. Tillsammans visar dessa att de närliggande markerna har använts både som odlingsoch som betesmark. Utifrån växtslagen förstår man att jordarna då varit både torra och sandiga. Den mest in tensiva odlingsperioden bör, enligt Regnell, förläggas från äldsta till mellersta järnåldern (bilaga 6, fig 30). I ett prov från en större avfallsgrop (A4277) på den övre platån fanns resterna efter fyra typer av sädesslag bland annat korn, hirs, skalkorn och brödvete, en sam mansättning som normalt pekar mot äldre järnåldern. Provet innehöll mycket lite åkerogräs. Avsaknad av ogräs brukar allmänt tala för att dessa spannmålsres ter representerar avfall i samband med bakning och/ eller matlagning. Vid tröskning är ogräsfrön en van lig biprodukt. I samma område, från en något diffus anläggning (A9153), fanns förutom en stor mängd sprutslagg, frön från olika kulturmarksväxter som till exempel starr. Dessa avspeglar, enligt Regnell, en torr och skuggig växtplats. En plats som mycket väl skulle kunna ha varit ett gårdstun (Regnell, bilaga 6). Jordproven från den nedre platån innehöll olika ty per av sädeskorn som speltvete, skalkorn, naket korn, emmer och havre men även en stor mängd frön från olika typer av åkerogräs. Ett av proven som kom från ett stolphål (A7632) visade sig vara synnerligen in formativt. Här fanns, förutom spannmål och en stor mängd åkerogräs, rikliga mängder av fröer från insam lade örter av olika slag samt hasselnötskal. Samman sättning visar att man på platsen både har rensat säden från ogräs och tröskat, dessutom har man samlats in olika örter. Dessa har troligen använts för medicinskt bruk men man kan även tänka sig att de kan ha ingått som ingrediens och/eller smaksättning i matlagningen. Detta stolphål bör ha varit en del i en konstruktion av något slag, troligen en lada eller som en del i ett bo ningshus. I och med att provet bland annat innehöll havrekorn så talar detta för att prover bör vara äldre järnålder eller yngre än så, då det endast finns ett få tal fynd av havre rapporterade från bronsåldern (Reg nell, bilaga 6). Sist ska nämnas att flera av anläggningarna inne höll sprutslagg i varierande mängd. Sprutslagg kan allmänt vittna om att en viss smidesverksamhet före kommit på platsen. S:t Peder 66 och 67 Figur 30. Visar resultatet av 14C, miljöprov och keramiken i sin kronologiska kontext. Skala 1:500. 45 46 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 31. Kartan visar resultatet av det analyserade benmaterialet i sin kontext. De mellanstora gräsätarna är bestämda till får/ get och de stora gräsätande däggdjuren är bestämda till nötkreatur. Kartan visar mat- respektive slaktavfall i plan. Skala 1:500. S:t Peder 66 och 67 Keramisk analys Den keramiska studien utfördes av Torbjörn Brorsson med en inriktning på platsens kronologi och funktion. Analysen har påvisat flera bosättningar på platsen; un der övergången tidigneolitikum/mellanneolitikum, sen neolitikum/äldre bronsålder och under äldre järnålder. Keramiken från neolitikum var av den typ av hushålls kärl som är vanligt förekommande på ordinära boplat ser vid denna tid. Det var först i keramikmaterialet från äldre järnålder som en differentiering av kärlfunktio ner kunde utläsas. Detta material visade på ett tydligt sätt att olika kärl använts för olika ändamål, främst rör det sig om kokkärl men även förvaringskärl och kop par förekommer. Undantaget från det vardagliga sam manhanget kan möjligen de brända lerkulorna stå för då dessa vanligen kopplats till ett rituellt sammanhang där dessa har haft en stark symbolisk funktion. Kera miken visar sammanfattningsvis att det här har funnits permanenta bosättningar under flera olika tidsperioder. Det har rört sig om helt ordinära bosättningar utan spår av något högre skiktat samhället (fig. 30). Osteologi Sammantaget har analyserats 84 gram brända ben be stående av 320 fragment. Benen var mycket fragmen terade och hade enligt analysen utsatts för höga temp eraturer. Huvuddelen av benmaterialet påträffades i ett centralt kulturlager på den nedre platån. I benmaterialet fanns endast gräsätande mellanstora och stora däggdjur representerade. Även om det inte gick att bestämma benen till art så är det sannolikt att får och/eller get ingår i kategorin de mellanstora gräsä tarna och att nöt är vanligast bland de stora gräsätarna. Om vi ser till antal fyndposter så dominerade ben från får/get något över nötkreatur. Analysen har utförts av Emma Sjölin. Hon har gjort en indelning av benmaterialet i slakt- och matavfall, där ben från bål och extremiteter tolkas som matavfall. Utfallet här blev, kanske inte helt oväntat, att benma terialet inom kategorin matavfall är det som domine rar bilden (fig. 31). Av detta resultat kan vi förstå att betesdjuren stod för en betydande del av ekonomin. Förutom kött, som troligen inte tillhörde vardagskosten, så betydde san nolikt tillgång till mjölk mycket för proteinintaget. Ull och skinn kunde vidareförädlas och eventuellt överskott saluföras. De påträffade vävtyngderna pekade på att här fanns en viss tygproduktion. Vid vävningen av tyger kom säkert ullen från fåren till användning. Noterbart 47 är att andra djurslag som fjäderfän och gris helt saknas i materialet. Vidare saknas även vilt- och fiskben, det senare kan möjligen bero på dåliga bevaringsförhållan den och/eller otillräcklig grävmetodik. Metod S:t Peder 67 Undersökningen av S:t Peder 67 inleddes med att om rådet efter fotodokumentation avbanades med maskin. Detta fick ske i omgångar eftersom markytorna skulle återställas efter undersökningen och området utanför fornlämningens avgränsning inte fick påverkas. Under sökningsområdet var ungefär 3 500 m2 stort och be växt med gles lövskog. Ytan sluttade svagt åt öster och delades i två delar av en äldre stengärdsgård som löpte i nordvästlig-sydöstlig riktning (fig. 32-33). Alla anläggningar, undersökningsområde, topogra fiska objekt, fynd och prover mättes in med hjälp av totalstation och registrerades i Intrasis. Undersöknings område, arbetsbilder samt anläggningar fotograferades digitalt. De flesta anläggningar undersöktes genom handgrävning, snittades, profilritades i skala 1:20 och ur relevanta anläggningar togs kolprov för 14C-datering och vedart samt jordprov för bestämning av makrofos sil. För att få en uppfattning om hur delar av ytan an vänts och utnyttjats under förhistorisk tid insamlades 120 stycken jordprover för fosfatanalys in i områdets nordöstra hälft. Ökad förekomst av slagen flinta i fornlämningens östra del föranledde att ett större antal (60 st.) kvarts meterrutor grävdes. De placerades med två till fyra meters mellanrum över ytan för att få en uppfattning om den bearbetade flintans rumsliga spridning över undersökningsytan. Tecken fanns på att det kunde finnas ett underliggande fyndförande lager med beva rade anläggningar. Fynd som framkom vid avbaningen och som inte kunde kopplas till en bestämd anläggning eller lager mättes in som egna fyndenheter. Fynd tillhörande an läggningar, rutor eller lager mättes in som tillhörande dessa. Metalldetektor användes på den avbanade ytan vid ett par tillfällen för att försöka identifiera metallföre mål eller rester av metallhantering inom fornlämningen men inga metallföremål påträffades. På grund av att markytan vid undersökningstillfället ställvis var mycket fuktig och vatten rann till underi från så fick några av de större anläggningarna under sökas mycket grovt och snittas med hjälp av maskin och spade. Annars hade risken varit att de vattenfyllts 48 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 32. Bilden visar en översikt över undersökningsområdet och gärdesgården som fanns i dess mitt, mot sydöst. Foto: I. Lundin. Figur 33. Bild mot den södra undersökningsytan. Foto: I. Lundin. S:t Peder 66 och 67 49 Figur 34. Planritning över undersökningsområdet där lämningarna presenteras i skala 1:500. i snabbare takt än man hunnit gräva dem. Ett par av de mer intressanta anläggningarna grävdes ut i sin helhet för att inte viktig information skulle förloras i den kvar varande delen av anläggningen. Delar av den södra delen av undersökningsområdet undersöktes mer extensivt på grund av markens beskaffenhet, det vill säga det var blött, sumpigt och stenbemängt. Endast enstaka fynd och i princip inga anläggningar påträffades inom detta område. Resultat S:t Peder 67 Anläggningsbeskrivningar Inom den 1 200 kvadratmeter stora avbanade ytan på S:t Peder 67 påträffades endast 35 förhistoriska anlägg ningar (tabell 4). Dessa förekom främst inom områdets mer centrala och nordöstra delar där marken var relativt torr och väldränerad. Jordarten bestod av sand/finsand med inslag av mer eller mindre grusiga eller siltiga/leri ga partier. I undersökningsområdets södra/sydvästra del blev däremot marken mycket blötare och sumpigare med mer finkorniga jordarter blandade med stenig blockig morän. Schakt och provgropar vattenfylldes snabbt och gjorde undersökningsförhållandena svåra. Delar av ytan lämnades därmed eftersom fynd och anläggningar här lyste med sin frånvaro. Från ett urval av anläggningarna samlades kol in för datering och vedartsbestämning samt jordprov för be stämning av makrofossil. Resultaten redovisas i ett sär skilt kapitel, i anläggningsbeskrivningen nedan samt i bilagorna 13–15. Efter maskinavbaning av den övre nordöstra och pla na delen av undersökningsområdet visade det sig att det inom en yta av ungefär 20×8 meter var princip fritt från större stenar. Ytan verkade ha blivit rensad från större stenar vid något tillfälle. Vid den yttersta nordöstra kan ten av undersökningsområdet fanns en större samling stenar som inte tycktes naturligt ansamlade utan med vetet ditforslade och lagda. Stenarna låg tillsynes enbart i matjords-/förnaskiktet. Kanske utgjorde detta så kallad odlingssten som ditforslats i samband med röjning av en mindre yta tänkt för odling, främst under historisk tid. Kanske finns det ett samband mellan den rensande ytan och stensamlingen. 50 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Anläggningstyp Antal Härd 3 Kokgrop 7 Stolphål 3 Grop 9 Nedgrävning 10 Lagerrest 3 Summa 35 Tabell 4. Alla anläggningstyper inom S:t Peder 67. Härdar Totalt fanns det tre härdar på undersökningsytan (A100, A264 och A317). Storleken var mellan 1,7 och 2 meter i diameter och djupet mellan 0,15 till 0,24 meter. Alla innehöll rikligt med sot, kol och skörbränd sten (fig 35–37). Två utav anläggningarna blev daterade vid för undersökningen år 2007 till perioden förromersk järn ålder, 530+35 BC (A100) och 445+35 BC (A317). De två härdarna låg på den övre delen av terrassen ungefär sex meter ifrån varandra (Johansson 2007:40). Anlägg ning A100 som vid förundersökningen tolkats som en trolig ugnslämning bedömdes vid slutundersökningen som en ordinär härd. Den innehöll förutom skörbrän da stenar också ett par större kantiga och obrända stenar (ca 0,4×0,2×0,1m) i anläggningens västra kant. Eventu ellt hade dessa medvetet formats då spår av tillhuggning kunde anas längs kanterna. Enligt analys av makroprov taget ur A100 fanns det inga bevarade frörester i härden utan endast träkol. Kokgropar Figur 35. Härd A100 i plan. Foto: P. Claesson. Figur 36. Härd A317 i profil. Foto: I. Lundin. Figur 37. Kokgrop A472 i profil. Foto: O. Ortman. Sammanlagt fanns det sju anläggningar inom undersök ningsområdet som bedömdes vara kokgropar i olika for mer. De låg relativt väl samlade inom områdets centrala del, under och intill den sentida stengärdsgård som löpte centralt över ytan i nordvästlig–sydöstlig riktning. Två helt skilda kokgropstyper fanns representerade, de runda kokgroparna med skålad botten och de rektangulära med plan botten. Tre stycken var av den rektangulära sorten (A472, A679 och A1507) och fyra av den mer runda ty pen med skålad botten (A225, A1551, A1583, A1827). Ur en rektangulär kokgrop (A472) insamlades jordprov för analys av makrofossil. Tyvärr innehöll provet inget annat än träkol, men ett relativt homogent sådant som vid vedartsanalysen visade att man här uteslutande valt att elda med lind. Fyra utav de andra kokgroparna (A679, A1507, A1551 och A1827) innehöll alla al i kombination med antingen lind, björk eller hassel. Dessa träslag anses brinna lugnt och speciellt al och björk bildar dessutom rikligt med träkol vilket är viktigt för just kokgropar (bi laga 15). Tre av kokgroparna daterades; A472, A679 och A1551. De två förstnämnda har en rektangulär botten (typ B, fig. 37) och den sistnämnda är mindre och har en mer rundad form (typ A, fig.38) (Claesson 2007:77). Samtliga kokgropar daterades med 14C-analys till mel lan 2835–2860BP med en standardavvikning på mellan 30–35 år. Det sannolika är att kokgroparna i området användes under en relativt kort period vid övergången äldre-/yngre bronsålder (bilaga 13). S:t Peder 66 och 67 Stolphål Det fanns endast tre anläggningar som med säkerhet kunde definieras som stolphål på hela undersöknings området (A373, A393 och A1760). Av dessa var det endast stolphål A1760 som har varit stenskott. Stol parnas storlek varierade mellan 0,4 till 0,6 meter i dia meter och 0,17 till 0,24 meters djup (fig. 39). Det är möjligt att ett mindre stolphål finns i den östra delen av anläggning A1689, en kulturlagerrest, och i så fall har detta varit 0,2 meter brett och 0,18 meter djupt. Generellt sett fanns det annars väldigt lite rester efter stolpkonstruktioner på området. Vi kunde inte se spår efter några huskroppar på ytan där de bärande elemen ten i konstruktionen utgjorts av stolpar. Inga stolphål har daterats. Gropar Nio anläggningar bedömdes vara gropar (A162, A185, A279, A303, A332, A361, A452, A461 och A1872). Storleken varierade mellan 0,5 och 1,6 meter i diame ter och djupet mellan 0,10 till 0,42 meter. En av dessa avfallsgropar var belägen på den norra delen av ytan (A332, fig. 40). Den var 1,6 × 1,4 meter i diameter och ca 0,4 meter djup. Fyllningen bestod av gråbrun till brunsvart humös finsand med kol, sot och enstaka mindre skörbrända stenar. Mot botten fanns en tyd lig kol/sotbemängd horisont som iakttogs i den östra delen av anläggningen. De fynd som påträffades var brända ben, en bit keramik och enstaka bearbetade flintor (F13+158). Gropen daterades till: 2 855 BP (bilaga 3). En annan utav groparna som gav ett intres sant fynd var grop A162, 1,3×1,0 meter stor och 0,42 meter djup, i dess fyllning påträffades en flathuggen pilspets med urnupen bas (F164). Denna typ av spets brukar vanligtvis dateras till äldre bronsålder. Vedarts bestämningen av träkol från gropen visade på att man eldat med ved från al och lind. Figur 38. Kokgrop A1551 i profil. Foto: I. Lundin. Figur 39. Stolphål A373 i profil. Foto: I. Lundin. Nedgrävningar På området fanns sammanlagt tio anläggningar vilka bedömdes som nedgrävningar (A174, A251, A350, A407, A423, A540, A643, A745, A1846, A1883). Dessa skulle kunna definieras som resultat av mänskliga aktiviteter (inte naturliga processer), men med oklart syfte och egentligen inte innehållande något speciellt, mer än kulturpåverkad jord. Djup och storlek variera de, allt från 0,4 till 1,2 meter i diameter, och 0,08 till 0,18 meters djup. Figur 40. Avfallsgrop A332 i profil. Foto: I. Lundin. 51 52 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Fynd S:t Peder 67 Sammanlagt påträffades 790 fynd fördelat på 70 fynd poster (bilaga 12). De flesta fynd påträffades vid ma skinavbaningen. Metoden som användes här var att de fynd som påträffades inom en yta av 2 × 2 meter mättes in som enskilda fyndenheter. Tolv av de 35 anläggningarna innehöll fynd. Den klart domine rande fyndkategorin på området var den bearbetade flintan som uppgick till 761 fyndposter, därnäst kom keramik som endast fanns i fem fyndposter, kvarts i tre, bergart i två, bränd lera och skiffer i varsin fynd post. Fynden påträffades framförallt i undersöknings områdets något sluttande östra och nedre del. I den nordvästra, övre och planare delen av området fanns i princip inga fynd alls. Vid närmare undersökning, med hjälp av jämnt fördelade kvartsmeterrutor, vi sade det sig att flintan framförallt fanns ner till ca 0,2–0,3 meter under den avbanade ytan. Flintmate rialet var till största delen av god kvalitet och det var inte många bitar som var svallade. Några var däre mot delvis brända och/eller frostsprängda. Det fanns enstaka avslag som hade en rest av en slipad yta kvar, några avslag var flathuggna och enstaka avslag har för modligen tillkommit med hjälp av ett metallredskap. Den redskapskategori som helt dominerar fyndma terialet är skraporna (fig 41–42). Sammanlagt har 17 skrapor identifierats. Här finns både klart identifier bara, mycket fint retuscherade rundskrapor, ordinära avslagsskrapor, samt otydligare och lite mer grovt till verkade skrapor/skrapämnen. Många fynd inom ka tegorin avslag med retusch (elva stycken) kan också ha använts som skrapredskap men är inte definierade som sådana enligt gängse fyndsorteringsnormer. Här finns förmodligen ett stort mörkertal och antagligen skulle en slitspårsanalys kunna avslöja om dessa be arbetade flintor använts som skrap-, skär- eller stick verktyg. Den näst vanligaste redskapskategorin efter skra pan var borren som det fanns fyra stycken av (F16, F100b, F102a, 166). Kniven förekom i två fall, en avslagskniv och en spånkniv (F125b, F136a). Det fanns även en osäker avslagskniv, som verkar vara ett kärnuppfriskningsavslag (F138a). Kanske har den även kunnat fungera som skrapverktyg. Därnäst kommer pilspetsar, av vilka det finns två, en mycket tydlig och fin flathuggen pilspets och ett förmodat förarbete till tvärpil (F145). Det kanske mest spe ciella fyndet som påträffades inom S:t Peder 67 var den mycket välbevarade pilspetsen (F164), en flat huggen spets med urnupen bas, vilka brukar räknas Figur 41. Visar de skrapor som påträffades vid undersökningen. till de ledartefakter som hör till äldre bronsålder. Den fanns i fyllningen i en grop (A162) som i övrigt inte innehöll några andra fynd. Det fanns även två redskap i bergart, en knacksten och en glättsten. Endast fem keramikskärvor hittades på hela området (F67, F73, F106c, F130, F163). De påträffades jämnt spridda över den norra delen av ytan (tre som lösfynd, en från grävenhet, G1772 och en i avfallsgropen A332). Alla skärvor var av yngre bronsål der–äldre järnålders karaktär och verkade tillhöra kärl av enkel, relativt grovt till medelmagrat gods, brunt till rödbrunt i färgen. En av skärvorna hade en rabbad utsida (F67) (bilaga 7). Bränd lera förekom mycket sparsamt på den under sökta ytan. Endast från en grävenhet (G1549) var det meningsfullt att samla in delar av materialet. I övrigt var den mycket dåligt bränt och förekom utspritt här och där i området. Den brända lera som insamlades (F82) innehöll 13 bitar av ljusröd lera vilka verkar vara rester av lerklining (enstaka vaga spår av gräs och pinn intryck). De hittades tillsammans med några få brända benbitar från ett större däggdjur. De brända benen inom undersökningsområdet var inte heller många i antal och de var relativt hårt frag menterade (F92c, F158c, F170). De påträffades fram förallt i anläggningar A332 (F158c) och A1689 (F92c) samt i grävenhet G1549 (F170) . En bit hittades som lösfynd vid avbaning (A1791/171). De flesta ben har genomgått en osteologisk analys och resultatet presen teras nedan (bilaga 8, fig. 43). S:t Peder 66 och 67 Figur 42. Plan som visar fyndspridningen av flinta och keramik. Skala 1:400. 53 54 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 43. Plan som visar fyndspridningen av brända ben. Skala 1:400. S:t Peder 66 och 67 Figur 44. Kartan visar resultat av 14C-analysen (2 sigma). Skala 1:400. 55 Ua-37441 Ua-37440 1130-910 (95,4%) 1120-910 (95,4%) 1025-925 (68,2%) 1110-930 (68,2%) 35 30 2835 2855 Ua-37439 1130-910 (95,4%) 1120-940 (68,2%) 35 2860 Lab. nr. Kal (2 sigma) 1130-920 (95.4%) 1060-930 (68,2%) Kal (1 sigma) Std avvikelse 30 2855 Kol Kol 3 4 Kol 2 Kol 1601 A679 Kokgrop 1486 A1551 Kokgrop 1091 A472 Kokgrop 581, 2100 A332 Grop Anläggnings nr Prov Id Prov nr 1 Typ av prov * 14 C ålder BP Ua-37438 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Typ av anläggning 56 Tabell 5. Resultaten av 14C-analys. Analyser S:t Peder 67 Analysen av vedarten i träkolet från S:t Peder 67 gav ett ganska intressant resultat. I sju av åtta analyserade kolprov fanns det ved av al. I två av anläggningarna var det dessutom det enda träslaget (A332-avfallsgrop och A1689-kulturlagerrest). I övrigt förekom det i olika kombinationer tillsammans med lind, björk och has sel. Av fem analyserade kokgropar fanns det al i fyra. I kokgrop A472 fanns endast kol från lind. Enligt ana lysrapporten är en av alens egenskap att den brinner lugnt. Detta gäller även för björk, lind och hassel, fast de två sistnämnda arterna har ett lägre energiinnehåll. Både al och björk bildar rikligt med kol vilket kan vara betydelsefullt i sammanhanget (bilaga 15, fig. 44). För närmare datering av aktiviteterna på området skickades prov från tre kokgropar och en avfallsgrop för 14C-analys. Resultatet gav en mycket samstämmig datering till övergången äldre-/yngre bronsålder (bi laga 13, tabell 5). Makroproverna gav tyvärr inga direkt uttömman de svar. De typer av anläggningar från vilka det togs jordprover från var; kokgropar, härdar, stolphål, och avfallsgropar. Vissa av kokgroparna innehöll dessut om extremt mycket vittrad glimmer sten/mineral och svavelkis vilket tyder på att stenarna utsatts för mycket hög värme (bilaga 14). Den fosfatanalys som utfördes i den norra delen av ytan gav ett ganska lågt och jämnt intryck, med un dantag för ett relativt begränsat område i nordöst. Här fanns de högsta fosfatvärderna men inga anläggningar eller fynd. Kring härdar och kokgropar fanns inte spe ciellt höga fosfatvärden, tvärtom relativt låga, endast runt härden A317 fanns en liten förhöjning (fig. 45). Vad detta visar är svårt att säga. Kanske att man haft en speciell del i utkanten av området dit man forslade sitt avfall. Det som utsöndrat fosfater verkar varken ha varit jämnt utspritt över ytan eller ha lagts i närheten av kokgropar och/eller härdar. I så fall kan man ju undra vad man egentligen använt kokgroparna till? Vad har beretts eller tillagats i dem? Eller är det den värme, rök och/eller den ånga som bildades man eftersträvade? Den osteologiska analysen av benmaterialet från S:t Peder 67 visade att de brända benen var kraftigt påver kade, de var hårt brända och kritiga. Ytstrukturen var i många fall helt förstörd och materialet gav intryck av att vara svallat. Detta gjorde att vissa benbitar var helt omöjliga att identifiera. Tyvärr kunde därför inga när mare artbestämningar göras, och inte heller bedömning av spår från slakt eller annan bearbetning. Det enda som kunde klargöras var att det rörde sig om rester från S:t Peder 66 och 67 Figur 45. Plan som visar resultatet av fosfatanalysen. Skala 1:400. 57 58 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 46. Illustrerar de tre platåerna och undersökningsområdet i profil (att jämföra med figur 3 där motsvarande platåer finns att se i plan). däggdjur. Inga människoben kunde ses i materialet. Av de sammanlagt 77 gram ben som analyserades kom hela 75 gram från en och samma anläggning, A332, avfallsgropen (bilaga 12 och 17). De brända benen domineras av rester från matavfall, skelettdelar från bål och extremiteter, men här fanns också rester från slakt. En stor del av benen härrör från någon typ av större däggdjursart, och i ett fall från ett mellanst ort landlevande däggdjur. Detta resultat pekar på att man på S:t Peder 67 på något sätt berett eller i alla fall hanterat slaktavfall från däggdjur och tillagat mat, troligen under bronsålderns mitt, runt 1 000 f. Kr. Tolkning – S:t Peder 66/67 i tid och rum I den arkeologiska undersökningen av S:t Peder 66/67 kom fokus att riktas mot den tid som omfattar de båda metalltida perioderna brons- och järnålder. Undersök ningsområdet kan delas in i tre topografiskt åtskilda områden som utgörs av terrasser på östra sidan av bergs höjden Hönsekullen (fig. 46). Denna, den östra sidan av Hönsekullen, är vänd mot en dalgång som i syd öst ansluter till Göta älvdalen. Skillnaden mellan den översta och den nedersta platån är närmare 20 meter. Under vissa perioder har dessa platåer nyttjats samtidigt för olika typer av aktiviteter. Den mellersta och den till ytan största platån är den som använts mest intensivt. I texten nedan undersöks i vilka kulturhistoriska sammanhang som resultaten från undersökningen kan förstås. Vad de materiella spåren avspeglar och vad dessa S:t Peder 66 och 67 59 Figur 47. Figuren visar den övre platån och de anläggningar som här framkom vid för- och slutundersökningen samt de konstruktioner som tolkats som huslämningar alternativt hägnader. Skala 1:600. kan berättar om hur platsen nyttjats i såväl tid som i rum. Vidare om hur platsen förhåller sig till det större geografiska rummet som Götaälvdalen utgör kommer att behandlas i den tredje delen i denna volym under rubriken: ”En boplats bland andra vid sidan av älven”. Den övre platån (norra delen av S:t Peder 66) Den övre platån och den norra delen av S:t Peder 66:s undersökningsområde (figur 11 och 46) är en mot norr svagt sluttande åkermark som ligger mel lan 42–45 m. ö.h. Det var endast den västra delen av denna platå som ingick i det aktuella undersöknings området, den östra delen är alltså endast förundersökt (Johansson 2007b). På denna övre platå finns flera spår efter möjliga huskonstruktioner (fig. 47). Vid förundersökningen påträffades rester efter rännor (FU A46, A37, A31). Dessa kan tolkas som spår efter en husvägg. Det even tuella huset (hus nr 1) ligger i öst-västlig riktning och avståndet mellan rännornas ytterkanter var 6,60 meter. I väst är rännan rundad och påminner om ett gavelparti. Konstruktionen gick inte att följa till sin fulla längd då området endast är undersökt med ett antal sökschakt vid förundersökningen. Därmed kan vi endast anta att detta eventuella hus bör ha varit mer än 14 meter långt. Någon datering av rännorna finns inte att tillgå men en centralt anlagd härd (FU A40) i dess västra del, angav folkvandringstid varför vi med viss försiktighet vågar antar att konstruktionen då var i bruk. Från samma period finns indikationer på ytterli gare ett hus (hus nr 2) som ligger strax nordöst om det förstnämnda. Denna eventuella byggnad syntes vid förundersökningen som en lång rad av stolphål i nordvästlig-sydöstlig riktning (FU A1, A3, A5, A6, A7, A8 och A10). Då förundersökningens schakt bara fung erar som ”tittskåp” så kan vi endast konstatera att här 60 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 48. Bilden visar hyllan när en del av denna är avbanad och rensningsarbetet pågår. Centralt i bilden kan en av rännorna anas. Foto: P. Claesson. finns ett större antal stolphål i rad som möjligen kan ha ingått i en byggnad eller annan konstruktion. Denna eventuella byggnads bredd är det inte möjligt att ut tala sig om med längden bör ha varit mer än 15 meter. En alternativ tolkning av ovanstående konstruktio ner skulle kunna vara att det istället för byggnader kan röra sig om hägnader av något slag. Mot detta talar stolphålens storlek (endast undersökta i plan) som ty der på en mer solid byggnad. Att avgöra detta är emel lertid svårt då stolphålen inte är närmare undersökta. I de schakten som drogs i området påträffades även flera andra mörkfärgningar som utifrån ytans utseende har uppfattades som gropar alternativt härdar. Förflyttar vi oss något åt öster på samma platå kom mer vi till en liten hylla mellan två mindre berghällar. På denna hylla fanns ett stort antal anläggningar. Bland an nat påträffades även här konstruktionsdetaljer i form av rännor samt ett stort antal stolphål (vissa stenskodda). En av konstruktionerna (hus nr 3), vars rännor (A4177, A9179, A9309 och A9319) låg parallellt intill och sö der om en mindre bergsknalle, liknade till stora delar den som finns på den östra delen av samma platå (nr 1). Även denna hade ett rundat gavelparti men här var avståndet mellan rännorna drygt en meter mindre det vill säga 5,20 meter från ytterkanterna räknat. Långsi dorna som löpte i nordöstlig-sydvästlig riktning gick att följa till en längd av drygt 14 meter. Till sin storlek och form passar konstruktionen in i den gängse bilden av en huslämning men här saknas bland annat spår ef ter takbärande stolpar. Inom konstruktionen fanns vis serligen tre stolphål (A9255, A9323 och A9116) men dessa var mycket grunda och var heller inte synkront placerade i förhållande till en tänkt vägglinje. Dessvärre fanns i rännorna inget daterbart material varför dessa inte gick att tidfästa. Ytterligare en halvcirkelformad ränna (A10291) låg i nära anslutning till den föregående konstruktionen. I rännan fanns relativt centralt placerat två stolphål (A9576 och A10325) båda stenskodda och med en så dan dimension att de skulle kunna gälla som takbäran de. I den tänkta vägglinjen kan från förundersökningen läggas ytterligare två stolphål (FU A55 och A53) och det kan inte helt uteslutas att det funnits fler stolphål i anslutning till dessa då området närmaste bergsknal len i sydöst var både vattensjukt och till stora delar blev sönderkört av grävmaskin vid fältarbetet. Möjligheten S:t Peder 66 och 67 61 Figur 49. En tolkning av förekommande aktiviteter. Skala 1:500. finns alltså att här kan har stått en mindre byggnad (hus nr 4) där den motsatta gaveln kan ha stött sig på den flacka bergsryggen i sydöst. Den cirkelformade rännan (A10291) är med 14C-analys daterad till förromersk järnålder, baserad på ved från björk och hassel, träslag som för övrigt är väl lämpat för flätverk. I rännan fanns delar av ett keramikkärl (F177). Kärlet är av ett fint glättat gods grovt daterad till äld re järnåldern. I en nedgrävning vid insidan av ”husets” sydvästra långvägg påträffades ytterligare ett antal ke ramikskärvor med en glättad yta (F169). Bland dessa skärvor fanns några som tillhört en kopp, en kärltyp som förekommer under såväl brons- som järnåldern. Från samma anläggning fanns bland keramikskärvorna frö från olika kulturväxter, bland andra grusstarr, en starrväxt som trivs på torra, skuggiga kväverika marker. Brända ben från däggdjur kunde också identifieras i fyllningen tillsammans med keramiken. Blandningen i fyllningen avspeglar en ordinär gårds hushållsavfall. Då anläggningen ifråga var grund och diffus till sin form så kan man tänka sig att avfallet bör ha funnits inuti en kruka som kanske råkade tappas på vägen till går dens avfallsgrop. En större sådan grop (A4277) fanns i områdets nordöstra utkant. I fyllningen till denna grop hittades flera fröer av spannmål som är samtida med de ovan nämnda keramikkärlen. Dessa sädeskorn var både tröskade och brända vilket indikerar att bröd bakats i närheten, alternativ att spannmål ingått som en av ingredienserna i någon maträtt som tillagats här. I området fanns som tidigare nämnts ett stort antal stolphål. Dimensioner på dessa och det faktum att flera av dessa var stenskodda indikerar att de troligen ingått 62 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 50. En talande arbetsbild. Foto: O. Ortman. i en eller flera takbärande konstruktioner. Några tydliga strukturer utöver de som har nämns ovan och som en kelt kunnat tolkas som husbyggnader, har inte kunnat utläsas. Detta kan betyda att här aldrig funnit byggnader i meningen regelrätta bostadshus. Dessa kraftiga stolpar kan istället ha ingått i andra typer av konstruktioner som mindre byggnader av typen fyrstolpshus, vindskydd av olika slag, hägnader, torkställningar eller liknade anord ningar. Sådana typer av konstruktioner har säkert fun nits på en gård men kan vara svåra att rekonstruera i ef terhand. Ett av de stenskodda stolphålen (A4156) har daterats till mitten av bronsåldern. Detta stolphål var nedgrävt genom och i sydvästra änden av en mindre ränna (A4087). Den övre platån är ett område som inte är enkelt att tolka, å ena sidan fanns här klara spår som pekar i rikt ning mot att detta är platsen för en mindre gård. Här fanns matavfall i form av ben- och spannmålsrester men även kulturväxter som till exempel grusstarr. Grusstarr återfinns vanligen på gårdstun och liknande platser då de trivs i kulturpåverkad jord i torra miljöer. Anläggningar som kokgropar, härdar och som tidigare nämnts spår ef ter takbärande stolpar är sedvanliga anläggningar i gårds sammanhang. Anläggningar, fynd analysresultat pekar samstämmigt mot aktiviteter som matlagning och avfalls hantering, göromål som vanligen utförs nära bostaden. Å andra sidan saknas just tydligt spår efter en husbyggnad. De dateringar som finns att tillgå visar att här före kommit aktiviteter som sträcker sig från yngre bronsål der till äldre järnålder. Om platsen varit bebodd under hela denna tid så rör det sig om åtskilliga hundratals år. Med tiden har detta begränsade område modulerats av sin samtid ett flertal gånger. Detta kan vara en av för klaringarna till varför det är svårt att omvandla de olika delarna till några klara strukturer. Området var som tidigare nämnts tämligen vatten sjukt vid tiden för fältarbetet, med inströmmande vat ten både ovan- och underifrån. Detta innebar bland an nat att anläggningarna snabbt vattenfylldes och att delar av området fick upplåtas för dränering. Det är sannolikt att dessa omständigheter bidrog till att dokumentatio nen inte blev optimal. S:t Peder 66 och 67 63 Figur 51. Profilteckningar av: A: Tidig-/mellanneolitiskt kärl (F80), B: Kärl från senneolitikum och äldre bronsålder (F86-87 och F81), C: Förromerskt kärl (A169). Skala 1:3. Teckning: T. Brorsson. Den mellersta platån (södra delen av S:t Peder 66) Den mellersta och till ytan största platån var svagt skål formad och omfattade den södra delen av S:t Peder 66 (fig. 46). I nordväst gränsade denna till en markerad bergssida medan det på motsatta sida sluttade brant ned åt. Materialet från ytan var disparat och det fanns tecken på aktiviteter som i tid sträcker sig över minst 4 000 år. Det äldsta belägget vi har på att människor vistats på platsen är ett antal keramikskärvor tillhörande tratt bägarkulturen (fig. 51). Denna för kulturen så karaktä ristiska kärl dateras normalt till övergången tidig-/mel lanneolitikum. Från denna period finns två flatbott nade kärl (F80, F137). Kärlen var mycket små med en mynningsdiameter på omkring tio centimeter. Det är svårt att säga något bestämt om vilken funktion dessa kärl har haft. Ett vanligt förekommande förslag är att de fungerat som kok- alternativt förvaringskärl. Ett användningsområde som föreslås av Birgitta Hultén är att de kan ha fungerat som uppsamlingskärl vid mjölk ning (Hultén 1998:30). Nästa nedslag som befäster en viss etablering på plat sen infaller under perioden senneolitikum/äldre brons ålder. Från denna period härrör, om man ser till vikten, större delen av keramikmaterialet. Det rör sig om tjock väggiga, grovmagrade stora kärl omkring fyrtio centi meter höga och med en svagt s-formad kärlväggsprofil. Kärlen är så kallade förrådskärl och deras användnings område är förvaring av främst torra ingredienser. Dessa förrådskärl var helt odekorerade men på några av skär vorna fanns en så kallad taggtrådsdekor och ett fåtal hade vulster på utsidan av kärlväggen. Storleken på kärlen gör det troligt att det trots den ansenliga vikten inte rörde sig om särskilt många kärl. Krukskärvorna fanns väl samlade i kulturlagret (A8798) på platåns centrala och skålfor made yta. I anslutning till keramiken fanns enstaka sä deskorn. Det är svårt att dra något bestämd slutsats om 64 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 52. Figuren visar här de anläggningar som framkom vid undersökningen samt de konstruktioner som tolkats som hägnader alternativt huslämningar. Skala 1:600. vilken typ av aktivitet dessa sädeskorn kan förknippas med då de var så få. Ytterligare fynd som ansluter till pe rioden var en tjocknackig slipad flintyxa (F255) och en flathuggen pilspets med urnupen bas (F177). Några tyd liga anläggningar daterade till perioden fanns inte men fyndmaterialet antyder att det med all sannolikhet bör ha funnits sådana för oss dolda strukturer. Nästa fas spänner från yngre bronsålder till äldre järnåldern med tyngdpunkten i förromersk järnålder. Om antalet keramiktyper och anläggningar står i pari tet med intensiteten i bosättningen så är det vid denna tid som bosättningen eskalerar på samtliga tre platåer. Det är flera indicier som stöder detta antagande, bland annat finns från denna period rikligt med frön tillhö rande olika örter och åkerogräs. Komponenterna pekar allmänt mot kulturmark men även på ängs- och betes bruk. I de insamlade prover från perioden har dessut om hittats fragmenterade sädeskorn tillsammans med åkerogräs som visar att man på platsen både tröskat och rensat spannmål. Ett sådant prov som innehöll rikligt med spann mål, ört- och åkerogräs var från ett stolphål (A7632) tillhörande en byggnad som låg på den norra delen av platån. Kol från anläggning har daterats till äldre med eltid. Dateringen av stolphålet behöver inte överens stämma med fröerna/kornens ålder då fyllning i stolp hålet kan härröra från ett äldre kulturlager på platsen. Mycket talar för att så är fallet då det intill stolphålet fanns två härdar (FU A65 och A66) som är daterade till övergången bronsålder/förromersk järnålder. I när heten har även påträffats ett förromerskt keramikkärl i en nedgrävning (A7425). Det ovan nämnda stolphålet var ett av de drygt hund ra stolphål som undersöktes på denna mellersta platå. Flera av stolphålen var dimensionerade för att kunna ingå i en takbärande konstruktion. Knappt hälften av alla stolphål var tjugo centimeter djupa eller mer och cir ka en tredjedel var stenskodda (figur 14). Trots den stora mängden stolphål på ytan är det bara ett mindre antal som kunnat inpassas i någon form av huskonstruktion. S:t Peder 66 och 67 65 Figur 53. Ett exempel på ett stolphäbre. Stolphäbre kallas en bod som har ett underrede av stolpar och där golvet ligger en bra bit ovanför markplan. Foto: H. Carlsson Det rör sig om sammantaget tre olika husbyggnader. Det till ytan största huset var ett treskeppigt drygt 100 m² stort boningshus vars långsida uppskattades till 15,5 meter och kortsidan till 6,5 meter (figur 52, hus nr 5). Huset var placerad i sydvästlig-nordöstlig riktning och taket bars upp av fyra parställda stolpar. Avståndet mellan parstolparna var 4,2 meter. I husets nordöstliga del fanns spår efter ett 30-tal tätt ställda pinnar eller mindre stolpar som var omkring 0,1 m diameter och som varit nedstuckna mellan 0,1–0,2 meter ner i den sterila sanden. Pinnarna/stolparna bildade en rundad form som delvis följde husets sidor varför konstruk tionen tolkats som samtida med huset. Vilken funk tion som indelningen av rummet haft har inte gått att fastställa. Konstruktionen som har varit relativt klen kan ha haft en funktion som boskapsfålla men i så fall så bör det ha rört sig om ett tillfälligt mindre bås som kanske kom till användning i samband med kalvning eller lammning. I husets motsvarande sida fanns en grund kokgrop (A3271), cirka 1,5 meter i diameter och drygt 0,2 meter djup. Förutom några avfallsgropar strax utanför huset fanns flera stolphål som här har tol kats som rester efter hägnader. Kanske ville man med hjälp av dessa hägnader förhindra att djuren förirrade sig in på gårdsplanen. Man kan även tänka sig motsat sen att detta var ett sätt att leda in djuren till gården till exempel i samband med mjölkning. Förutom de stolpar som ingått i huskonstruktioner så fanns ytterligare ett 90-tal stolphål på ytan. Vilka konstruktioner som de varit en del av är svårtolkat men här kan man tänka sig olika typer av ställning ar, hänganordningar, vindskydd och liknande. I den norra delen av platån fanns en intressant struktur av delvis parallella rader av stolphål (figur 52, hus nr 6). Huvuddelen av dessa var relativt grunda, runt 10–15 centimeter. De formerade sig i en 90 graders vinkel i nordöstlig-sydvästlig och nordvästlig-sydöstlig riktning en. Strukturen gick att följa cirka 25 meter åt vardera hållet. Första tanken var att det rörde sig om ett eller flera långhus men olika omständigheter talar emot en sådan förklaring, dels hade stolpgroparna inte den di mension som krävs för att fungera som takbärande och 66 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 54. Översikt över den nedre platån, mot O. Foto: I. Lundin. dels var strukturen och symmetrin svår att omsätta till en husbyggnad. En alternativ tolkning skulle kunna vara att det rör sig om flera olika generationer av häg nadsstrukturer. Dessa kan ha haft flera funktioner men här verkade de främst fungerat som en avskärmning av gården mot nordväst. I övrigt bildar berg och branter en naturlig ingärdning av gårdsområdet, undantaget området mot sydväst där marken gradvis sluttar ner mot den nedre platån (S:t Peder 67). Här kan ha fun nits en motsvarade hägnad som den mot nordväst men i så fall var denna placerad utanför den yta som under sökningen omfattande. Från nästa period finns en 14C-datering (1310 BP) som anger folkvandringstid. Provet som baserades på ekved kommer ifrån en härd (A8637) i områdets södra utkant. Från samma period, d.v.s. järnålderns mitt, finns även fröer av olika slag det rör sig främst om emmer och speltvete. Fröerna indikerar odling men även bearbetning och tillagning av födoämnen. Dessa vanliga brödvetesorterna påträffades i områ dets centrala delar, i en större fyrkantig avfallsgrop (A7069) men även i kulturlagret (A8798). I den se nare anläggningen var sädeskornen starkt fragmente rade vilket talar för matlagning vilket även fynden av de brända däggdjursben från samma prov kan bekräfta. Fyndmaterial från yngre perioder har inte iakttagits på området varför provsvaren från fyra 14C-analyser blev, minst sagt, en överraskning. Samtliga dessa prover baserades på urval av ekved från fyra stolphål (A2426, A7294, A6543 och A7632). Resultatet av analysen pe kade samstämmigt mot äldre medeltid, runt 1100 AD. Stolphålen ingick i två av de konstruktioner som tolkats som husbyggnader. Det rör sig om två hus vars tak har burits upp av tre parstolpar vilket ger byggnaderna en storlek av 66 respektive 18 m² (figur 52, hus nr 7 resp. 8). Det finns inga fynd eller anläggningar som tydligt kan berätta om husens funktion. Inom golvytan på hus nummer 7 fanns fler härdar och gropar men liknade anläggningar fanns även på utsidan av huset. Av dessa var det flera som fått en betydligt äldre datering vilket innebär att anläggningarna i husen mycket väl kan ha tillhört denna äldre byggnadsfas. Även om det är svårt att uttala sig om husens ändamål och funktion så ger spåren efter de kraftiga ekstolparna en bild av stabila och beständiga byggnader. En förklaring till stolparnas kraftiga dimensioner skulle kunna vara att det rört sig S:t Peder 66 och 67 67 Figur 55. En tolkning av förekommande aktiviteter. Skala 1:500. om stolpbodar, så kallade stolphäbren (se exempel på ett sådant i figur 53). Från Sverige finns ett fåtal stolpbo dar bevarade, de äldsta med en medeltida datering. Det vanligaste användningsområdet för dessa stolpbodar har varit förvaring av spannmål (Carlsson 2004:192). Den nedre platån (S:t Peder 67) På den nedre platån fanns en mindre svagt mot öst sluttande yta, knappt 1 200 m² stor (fig. 46 och 54). Sammantaget påträffades på den sandiga och något steniga yta 35 stycken anläggningar. Bland dessa var det kokgroparna som genom sin storlek var de mest iögonfallande. Kokgroparna låg väl samlade centralt inom området. Som vanligt är gav provsvaren från makrofossilanalysen inget användbart resultat var be träffande kokgroparnas funktion. Dateringarna visade samstämmigt att dessa varit i bruk runt 1000-talet f.Kr. På ytan fanns även ett antal avfallsgropar. Dessa innehöll slakt- och matavfall från större landlevande däggdjur. Analysen av benen visade att dessa hade ut satts för mycket hög värmepåverkan. Resultatet av den fosfatanalys som gjordes angav inte några förhöjda vär den i området kring kokgroparna, däremot visade ett mindre område i den nordöstra delen av undersök ningsytan något högre värden vad gäller fosfatgrader. Inom detta område fanns enstaka gropar, nedgrävningar och stolphål samt ett mindre kulturlager. Att detta var platsen för slakt och styckning är naturligtvis en möj lig tolkning (fig. 55). Om vi ser till fyndmaterialet i området så bestod det ta nästan uteslutande av flinta. I detta material fanns en stor mängd mindre avslag och splitter som tydligt visar att detta varit en plats för redskapstillverkning. Det var på den lilla men markerade bergsryggen som avgränsar platån mot öst som flintsmederna suttit och tillverkat sina redskap. Utifrån fynden av redskap på platsen så verkade detta hantverk främst varit inriktat på tillverk ning av jaktpilar och skrapor av olika slag. Ser man till ytan som helhet, tillsammans med de analysresultat som föreligger, så skiljer sig denna plats från S:t Peder 66 på flera punkter. Här saknas spår efter 68 Bohusläns museum Rapport 2012:15 vilket även dateringarna av kokgroparna bekräftade. Benmaterialet tillsammans med flintredskapen pekar snarare mot att detta varit en plats där jaktbytet, såväl köttet som skinnet, bearbetades och togs tillvara. Det var även här som redskapen för ändamålet tillverkades. Även om det i nuläget inte går att belägga så är det tro ligt att detta skedde under bestämda tider på året. Förutom arbetet i samband med slakten så var detta troligen platsen där man utförde de olika riter och ri tualer som var förknippade med jakten. Kanske ritua ler för att försäkra sig om en lyckosam jakt och andra typer av ritualer som användes efter jakten som ett sätt att tacka för de liv man tagit. Det är möjligt att kokgro parna och härdarna haft en speciell funktion här men hur dessa ritualer gått till i praktiken är det svårt att utifrån de materiella spåren att säga något bestämt om. En gård – en tid Figur 56. En schematisk bild över gårdens brukningstid. en mer permanent bosättning, inga byggnadskonstruk tioner eller tydliga boplatsmaterial som till exempel hushållskeramik hittades. De påträffade flintföremå len, som pilar och skrapor, avspeglar snarare aktivite ter och företeelser som närmast kan förknippas med jakt och hantverk snarare än med en boplats i vanlig bemärkelse. Det ringa antalet anläggningar talar även för att platsen använts under en relativt begränsad tid Resultaten från undersökningen av S:t Peder 66/67 på fastigheten Hede visar att platsen har varit attraktiv för människor över en mycket lång tidsrymd. Från spora diska spår efter en kortvarig vistelse under mellanneoli tikum till en mer fast bosättning som inte upphör för rän någon gång på 1100-talet i äldre medeltid (fig. 56). Från skiftliga källor kan vi läsa att gården Hede omnämns första gången i medeltida diplom år 1381 (Johansson 2007a:14). Gården finns med på laga skif teskartan från 1828 och det aktuella arbetsområdet för nya E45 tangerar inägorna och den dåvarande bebyg gelsen. Det är inte helt otänkbart att de medeltida hus lämningarna på S:t Peder 66 är samtida med den gård som omnämns i diplomen från slutet av 1300-talet. Om platsen varit bebodd kontinuerligt under hela den långa period som redogjorts för är naturligtvis svårt att helt säkert belägga. En undersökning ger, som vanligt är, endast ett antal begränsade nedslag i en plats historia. Nedanstående text referera till den tid och den gård som fanns på platsen några århundraden före vår tid räkning. Antal anläggningar och fynd från slutet av bronsålder och till och med förromersk järnålder visar att platsen vid denna tid nyttjades mycket intensivt. Be byggelsen som låg på de två övre platåerna represente rades av bostadshus med flera ekonomibyggnader och tillhörande hägnadssystem. Här fanns flera aktivitets ytor för matlagning, tröskning, rensning av spannmål, bearbetning av skinn och redskapstillverkning. Någon tydlig funktionsindelning av byggnaderna har inte kunnat spåras. Mycket tyder på att gårdens djur inte var stallade. Det mest troliga är att djuren gick ute året om, omskötta och vaktade av herdar. S:t Peder 66 och 67 I Peterssons avhandling som behandlar östgötska går dar under förromersk järnålder så har hon lyckats visa att lösdrift tillämpades på de flesta gårdar vid denna tid och det finns ingen anledning att tro att förhål landena var annorlunda längre västerut (Petersson 2006:60, 93ff). Även om det inte förekommit någon regelrätt stallning av djur så kan man mycket väl tänka sig att djuren till exempel nattetid hållits inhägnade i specifika fållor inom gårdens hägn. En av anledning arna som Petersson nämner som en tänkbar förklaring är att man härigenom velat ta tillvara gödseln (Peters son 2006:252–257). En annan orsak kan ha varit att djuren mjölkades och att själva mjölkningsproceduren underlättades om detta skedde hemma på gården. Yt terligare ett skäl som nämns till att djuren under vissa tider på året behölls på gården var att detta förfarande underlättade utfodringen (Viklund 2009:71). Utanför denna till synes väl fungerande och kringgär dade gård fanns spår efter ytterligare aktiviteter. Vissa av dessa var förlagda till den övre platån. Dessa spår är något mer vanskliga att tolka. Även här fanns spår efter flera hägnader och byggnader och den keramik som hittades på platsen liksom köksavfallet, eldstäder na och avfallsgroparna pekade mot en viss bosättning på platsen. Hur förhöll sig i så fall dessa bosättningar till varandra? Var det en överetablering på den mel lersta platån, fordrade gården mer utrymme, eller var den övre platån reserverad för någon specifik aktivitet/ bosättning? En annan tanke som man även kan spe kulera kring är om denna uppdelning på två ytor kan vara ett uttryck för en social skiktning. På denna pla tå, som till ytan är betydligt mindre än den mellersta platån, finns ett stort antal stolphål. Flera av dessa har säkerligen utgjort en del i en byggnad medan flertalet, tillsammans med de rännkonstruktioner som fanns på platsen, mer tyder på att de varit en del av ett häg nadssystem. Dessa hägnader kan ha varit djurfållor som användes i samband med slakt, lamning/kalvning vid mjölkning och andra liknande göromål. Om platsen ska förknippas med djurhållning så var det kanske här som de som ansvarade för skötseln av djuren, det vill säga herdarna/djurskötarna bodde och arbetade med an de åkerbrukande böndernas bostäder fanns nere på den större gården. Resultatet från undersökningen på den längst ner liggande platån gav en helt annan bild. Här fanns var ken byggnader eller andra tecken av boplatskaraktär. De aktiviteter som materialet pekade mot kan snarare förknippas kött- och skinnhantering, tillverkning av va pen och eventuellt rituella göromål. Man kan tänka sig att platsen användes vid specifika tillfällen till exempel i 69 samband med jakt eller vid speciella tider på året. Vilka som hade tillträde till platsen kan vi inte heller uttala oss om. Kanske brukades platsen av alla vid behov el ler så var det personer med vissa färdigheter eller viss position i gruppen som hade tillträde hit. Den bild som framtonar mot bakgrund av de resul taten från undersökningen är bilden av en ordinär gård från tidig äldre järnålder. Vid denna tid, århundradena före Kr. f., sker en rad genomgripande förändringar på flera områden. Man bruka säga att förromersk järnål der är den period som inleder en mer stadigvarande bosättning. Att det var nu man på allvar börjar inves tera i sitt boende. Detta märks på flera sätt. Förutom att gårdens livslängd ökade fick gårdarna nu en mer bestämd struktur med en tydligare funktionsindelning. Strukturerade gårdstun, inhägnade gårdar och senare hägnade byar var ett nytt fenomen som slog igenom i stora delar av sydskandinavium under förromersk järn ålder. Behov av olika rum för olika aktiviteter gör att flera byggnadskonstruktioner utöver boningshuset till kommer tillsammans med hägnader och ställningar av olika slag (Wranning 2005:150ff, Petersson 2006:251). Denna synliga investering i boendet brukar ofta kopplas samman med gödselbrukets införsel (Viklund 2009:68ff). I den miljöarkeologiska analysen som gjorts på S:t Peder 66 bekräftas att gödsling av jordarna börjat tillämpas. Till skillnad från det äldre bruket av jorden innebar gödslingen att andelen åkerogräs ökade mar kant. I flera av de analyserade makrofossilprover från S:t Peder 66 där spannmål förekommer visar på just detta förhållande. Inblandning av ogräs medför att sä deskornen måste rensas innan de kan tröskas. I samband med införandet av gödselbruk genomgår jordbruket förändringar på flera avgörande punkter. Bland annat sker ett byte av stråsäd, det är nu som skal kornet slår ut skalvetet och det nakna kornet. Skalkor net är visserligen mer svårskalat men ger vid gödsling en större avkastning (Viklund 2009:69). Även djurhåll ningen ökar vid denna tid med ett ökat betestryck och ett öppnare skogsfattigare landskap som följd (Påsse 2005:63–68, 2006:190). Eventuellt gav djurhållning en ett litet överskott av mjök- och ullprodukter. Pro dukter som kan ha utgjort en presumtiv handelsvara. Ett mer troligt scenario för mer ordinära gårdar, som i fallet S:t Peder 66/67, var säkerligen att det mer var fråga om produktion för husbehov. Tydligt strukturerade gårdar med ekonomibygg nader, fägator och hägn uppträder nu som ett nytt fenomen, även detta som en följd av omläggningen från svedjebruk till gödselbruk. Gödslade jordar gav en större avkastning men krävde samtidigt en större 70 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 57. Visar ett av de fåtal järnföremål som fanns i området. Föremålet liknar i form de rakknivar från bronsåldern period IV men kan eventuellt vara yngre (Id 6690). Foto: I. Lundin. arbetsinvestering. Denna ökade insats som krävdes öka de säkert benägenheten att lägga ner större omsorg på att skydda de odlade åkerytorna mot oönskat intrång från såväl tama som vilda djur. Att inhägna gården och därmed utestänga djuren blev nu nödvändigt. Vi vet inte exakt var de odlade åkerlotterna låg på S:t Peder 66/67 men vad man säkert kände till var att gammal kulturmark, det vill säga en intensivt använd aktivitetsoch/eller boplatsyta, var en bra och näringsrik jord att odla på (Viklund 2009:64, 69). Det enda föremål av järn som hittades på S:t Pe der 66/67 var en troligen tappad rakkniv (fig. 57). Flera prover innehöll mer eller mindre frekventa spår av sprutslagg som avslöjar att någon form av metall handverk förekommit på platsen. Spridningsbilden kopplat till sprutslagg visar att denna var koncentre rad till det centralt belägna kulturlagret på den meller sta platån. Sprutslagg eller kulformade slagger är små, sfäriska slaggskal som bildas flygande i luften under primärsmidets slutfas, när smältan välls upp (Gradin, Willim 2006). Dessa anses indikera bearbetning av råjärn det vill säga någon form av smide (Regnell 2001:14). Ett utmärkande drag för sprutslagger från primär- respektive sekundärsmide är att de är magne tiska. Kulformade sprutslagg kan också förekomma som restmaterial från reduktionsprocessen och är då vanligtvis inte magnetisk. Denna sprutslagg härrör då inte från själva smidesprocessen (Gradin, Andersson, Willim 2006). Enligt uppgift var sprutslaggen på S:t Peder 66/67 inte magnetisk vilket bör innebära att denna slagg kommer från reduktionsprocessen. Kvalitén på leran i två av de lågtempertursugnar som undersökts visar att dessa varit utsatta för minst 1000 grader vilket är den temperatur som krävs för utvinning av järn ur malm (Hjärtner 1993:18). Fynd av ett antal vävtyngder avslöjar att tygproduk tion var ytterligare ett av de hantverk som utfördes på gården. Vävtyngderna låg samlade över en mindre yta nära och i de stolphål som var en del av det till äldre S:t Peder 66 och 67 71 Figur 58. En av de sex vävtyngderna, i bakgrunden ligger ett bryne. medeltid daterade huset (fig. 24, 58). När och var väv stolen/vävstolarna var i bruk är inte enkelt att säga nå got bestämt om då fyllnaden i stolphålen inte behöver vara samtida med detta. Däremot är det troligt att det var ylletyger som vävdes med ull från gårdens egna får och att färga tyget med olika typer av växter, svampar och lava var en teknik som man säkert kände till. Trots det stora antalet anläggningar som undersökts och trots att boplatsytan var så väl avgränsad, så är det bara en del av gårdens historia som kan lyftas fram i ljuset. Vi kanske kan föreställa oss det dagliga livet på gården men vi vet till exempel väldig lite om hur man roade sig, vad man tyckte om sina grannar och hur man uppfattade sin närmaste omgivning. Att undersöka hur denna gård ingick som en del i ett större geografiskt rum kommer behandlas under rubriken ”En boplats bland andra vid sidan av älven” del 3 i denna volym. Referenser Carlsson, H. 2004. Syneprotokoll och den agrara medeltidsbebyggelsen i Bohuslän. I: Lindman, G. Gårdar från förr. Nordbohuslänsk bebyggelsehistoria utifrån arkeologiska undersökningar av tre medeltida gårdar. Riksantikvarie ämbetet, Stockholm. Claesson, P. 2007. Två anläggningar – ett sammanhang? Spår av ritual sett utifrån ett kokgropssystem och en cir kulär konstruktion i norra Bohuslän. I: Lönn & Claesson (red), Vistelser vid vatten. Gropkeramiska boplatser och kokgropar från bronsålder och järnålder. Riksantikvarie ämbetet Arkeologiska undersökningar skrifter 69. Flagmeier, M-L. 2003. Rom – Gårdbebyggelse under äldre järnålder, Raä 593, Svarteborg sn. I: Claesson och Mun kenberg (red). Arkeologiska undersökningar längs E6 i Bohuslän, Projektet Gläborg–Rabbalshede 1. 72 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Grandin. L., Andersson, D.,Willim. A. 2006. Analysrapport nummer 4-2006. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. UV GAL. Hjärthner-Holdar, E. 1993. Järnets och järnmetallurgins introduktion i Sverige. Societas Archaeologica Up saliensis. Uppsala. Hulthén, B. 1998. Alvastra hög bostad keramik. Statens Historiska museum, Stockholm, 5. Johansson, L. 2007a. Arkeologisk utredning inför ombyggnad av väg E45 till fyrfältsväg, etappen Alvhem – Kärra. Lilla Edets och Ale kommuner, Sankt Peder, Ale – Skövde socken Västergötland. Lödöse Museum Rapport 2007:02. Johansson, L. 2007b. Arkeologisk förundersökning och utredning. Inför ombyggnation av europaväg 45, etap pen Alvhem – Kärra. Lilla Edets och Ale kommuner. Västergötland. Lödöse Museum Rapport 2007:28. Kadefors, O. & Ängeby, G. 2001. Hältorp Bosättning och gravplats från bronsålder och äldre järnålder. Västergötland, S:t Peder socken, Hältorp 1:14, 1:26, 1:45, Raä 54. UV Väst DAFF 2001:1. Munkenberg, B-A. 2001. I kanten av en boplats. Västergötland, S:t Peder socken, Hede 1:5, RAÄ 57. UV Väst DAFF 2001:2. Petersson, M. 2006. Djurhållning och betesdrift. Djur, människor och landskap i västra Östergötland under yngre bronsålder och äldre järnålder. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, Upp sala 2006. Påsse, T. 2005. Pollenanalytisk undersökning av Kroksjön vid Skultorp. Arkeologiska möten utmed väg 26 Borgunda – Skövde. Skrifter från Västergötlands mu seum nr 33:63-68. Påsse, T. 2006. Landskapet och vegetationens förändringar. I: Ytterberg, N.(red), Flyktiga förbindelser. Bohus läns museum, Kulturhistoriska dokumentationer nr 21. Uddevalla. Ragnesten, U. 2005. Lerkulornas gåta. I: Andersson, Stina & Ulf Ragnesten (red). Fångsfolk och bönder. Om forntiden i Göteborg. Göteborgs Stadsmuseum. s. 229-232. Regnell, M. 2001. Gård, åker och äng – den centrala platsens triviala bas. I: L. Larsson (red). Uppåkra – Centrum i analys och rapport. Acta Archaeologica Lun densia. Uppåkra studies 4. Lund. S 113–122. Viklund, K. 2009. Hållbart järnåldersjordbruk vid Kallerstad? I: E. Räf (red). Kallerstad en gård bland många andra. Östergötlands museum. Östergötland fakta 9. Willim, A. & Grandin, L. 2006. Analysrapport nummer 19-2006. Avdelningen för arkeologiska undersök ningar. UV GAL Wranning, P. 2005. Järnframställarnas stora gård. I: P. Wranning & C. Toreld (red). Förromersk järnålder i fokus. Arkeologiska rapporter från Hallands Länsmu seer 2005:2. Opublicerade källor Brorsson, T. Keramiken från Tanum 539. I: Öbrink, M. Tanum 539. Arkeologisk rapport i manus. S:t Peder 66 och 67 Tekniska och administrativa uppgifter Lst dnr: Västarvet dnr: Västarvet pnr: Intrasisprojekt: Fornlämningsnr: 431-14299-2007 NOK 617-2008 C248 (S:t Peder 67) C249 (S:t Peder 66) BM08C248001(S:t Peder 67) BM08C249001(S:t Peder 66) 67 och 66 Län: Kommun: Socken: Fastighet: Västra Götalands län Lilla Edet S:t Peder Hede 1:5, 7:1 m. fl. Ek. karta: Läge: Meter över havet: Koordinatsystem: Höjdsystem: 7B7h X 6439.18, Y 1285.65 (S:t Peder 67) X 6439.27, Y 1285,65 (S:t Peder 66) 25–30 (S:t Peder 67) 38–42 (S:t Peder 66) Regionalt system 7,5 gonV, transformerat till rikets nät 2,5 gonV RH70 Uppdragsgivare: Ansvarig institution: Projektledare: Fältpersonal: Konsulter: Vägverket, Region Väst Bohusläns museum Pia Claesson Ingela Lundin, Oscar Ortman (S:t Peder 67), Ingela Lundin, Oscar Ortman, Mats Hellgren, Johanna Lega, Robert Hernek, Joakim Åberg och Pernilla Månsson (S:t Peder 66) Torbjörn Brorsson (Kontoret för keramiska studier) Fältarbetstid: Arkeologtimmar: Undersökt yta: 15/9-2/10 2008 (S:t Peder 67) 6/10-7/11 2008 (S:t Peder 66) 360 (S:t Peder 67), 728 (S:t Peder 66) 1198 m2 (S:t Peder 67) 4677 m2 (S:t Peder 66) Arkiv: Fynd: Bohusläns museums arkiv Förvaras på Lödöse museum 73 Skepplanda 237 och 70 Ett stenklätt berg och några boplatslämningar Arkeologisk slutundersökning RAÄ 70 och 237, Grönnäs 4:6 Skepplanda socken, Ale kommun, Västra Götalands län Betty-Ann Munkenberg & Ewa Ryberg 76 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 59. Utsnitt ur Fastighetskartan, blad 7B 7g, med undersökningsområdet markerat. Skala 1:10 000. Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2011-09-13. Dnr 601-2011/2405. Skepplanda 237 och 70 77 Figur 60. Skepplanda 237 och 70 i juli 2008. Stenpackningen ligger till höger i bilden, inne bland träden och boplatslämningarna på ängen i förgrunden. Foto: B. Nordqvist. Sammanfattning I Skepplanda socken, väster om Motell Göta älv, un dersöktes hösten 2008 fornlämningarna Skepplanda 237 och 70, ett mindre grav- och boplatsområde. Grav monumenten, Skepplanda 237, låg på ett litet berg och bestod av två stensättningar. Den äldsta, daterad till senneolitikum/äldre bronsålder, utgjordes av sten packningar som fyllde bergskrevorna. Ursprungligen bör överbyggnaden ha varit mer omfattande. Troligen har en stor del av stenblocken blivit byggnadsmaterial till den andra stensättningen daterad till yngre förro mersk järnålder. I stensättningarna påträffades lite ke ramik och ett antal konformade stycken i kvarts, dock inga kremeringar. I direkt anslutning till berget framkom ett fynd förande kulturlager. En bit nordväst därom på en plan yta låg ett fåtal boplatslämningar, bland annat en liten kokgrop daterad till mitten av bronsålder (Skepplanda 70). Brandspår, även dessa från bronsål derns mitt, påträffades i och under stensättningarna på berget, vilket kan indikera att det förekommit ri tuell verksamhet. Landskapsbild Fornlämningarna var belägna på ett höjdparti omedel bart väster om nuvarande E45, mellan Båstorps- och Grönnäsbergen i Ale kommun. Skepplanda 70 låg på en flack, terrasserad yta cirka 35 meter över havet och Skepplanda 237 på en, som mest, 2,5 meter högre bergsklack. Under bronsåldern och förromersk järnålder, när vattnet stod mellan 10 och 5 meter högre än idag, låg lokalen relativt centralt belägen på en halvö (figur 61). Skogsmarken på bergen dominerades då av lövträd. 78 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 61. Kartan visar strandlinjen under början (ljusblå) och slutet (mörkblå) av bronsåldern. Skepplanda 237 och 70 79 Figur 62. Det avbanade området. I förgrunden syns boplatsytan och i bakgrunden ser man den lilla bergsklacken. Foto taget mot öster. Foto: E. Ryberg. Fornlämningsmiljö Av de fornlämningar som finns registrerade i närområ det kan få direkt dateras till bronsålder. Merparten av de hällristningar som är kända tillhör kategorin skål gropar, vilka inte låter sig dateras till enbart bronsålder. Traktens figurrikaste ristning, Skepplanda 56, ligger två kilometer norr om Skepplanda 237 och 70. På hällen finns bilder av skepp, djur, fotsulor, cirklar, en män niskofigur, ett svärd/dolk och ett stort antal skålgropar. På bergshöjderna i området ligger en del gravar, rö sen och stensättningar, som generellt brukar dateras till bronsåldern. Vid besiktning av ett par av rösena och en genomgång av beskrivningarna i FMIS av de övriga, kan man dock konstatera att av nio registrera de rösen är det endast en tredjedel som idag kan kal� las rösen. De övriga är så fragmentariska att vissa av dem, om de upptäcktes idag, knappt skulle benämnas som stensättning. Det är framför allt de som är regist rerade i Göteborgsinventeringen som kan ifrågasättas (Skepplanda 2, 3, 4 och 31). Redan 1919 beskrevs de som rester av rösen. Närmaste arkeologiskt undersökta fornlämning som har daterats till bronsåldern ligger i Hede, ös ter om Lödöse, drygt fyra kilometer nordnordöst om Skepplanda 237 och 70 (S:t. Peder 57). Det som un dersöktes var ett kulturlager med flint- och keramik fynd som tolkades som utkanten av en mindre boplats. På lokalen hittades också ett par degelfragment som tyder på att bronsgjutning har förekommit på plat sen (Munkenberg 2001). Från samma område i Sankt Peder socken kommer även ett lösfynd av en gjutform i sten. Gjutformen var avsedd för massproduktion av den nordiska, inhemska typen av holkyxa utan öra från bronsålderns period V (avbildad hos Ekre m.fl. 1994:5, figur 66, där dock beskriven som gjutform för ”pålyxa”). Det närmaste fyndet av en färdig holkyxa av nordisk typ är från Lindås i Väne Åsaka socken (GAM 22897). I Skepplanda socken finns det två lösfynd av holkyxor, en funnen vid Alvhem (Vänersborg M 3423) och en vid Långemosse (GAM 20378). Båda är av så kallad Mälartyp med förlängd hals, en typ som inte tillverka des i Skandinavien utan på andra sidan Östersjön. En tredje holkyxa av ungefär samma typ är funnen vid Torp i Gärdhem (Skara M 4454) (Weiler 1995). 80 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Stolphål Stora stenblock Kulturlager Härd Brunn? Stenpackning, gles A200002, tätare koncentrationer A200, A337 och A3054 Undersökningsområde Berg Störning Profil Trädgårdsskjul Figur 63. Plan över undersökningsområdet med inmätta anläggningar. Skala 1:250. Metod Efter att undersökningsområdet röjts från träd och bus kar banades matjorden av med hjälp av maskin. På ber get i områdets östra del kunde endast det översta, löst liggande, humösa och rotbemängda materialet skrapas bort med maskin. Därefter rensades de ytligt liggande stenblocken för hand och en rund, drygt 4×4 meter, och en flikig stenpackning, drygt 3×3 meter, framkom. Mellan dessa låg stenblocken mer eller mindre glest. Tvärs över berget och de båda stenpackningarna lades en profil för att få en uppfattning om stenpackningar nas form och bergets välvning (figur 65). Alldeles väster om stenpackningen låg ett jordlager som uppfattades som kulturpåverkat. En del av lag ret schaktades ner för att kontrollera om det fanns en eventuell fortsättning på stenpackningen eller andra anläggningar i anslutning till gravarna. I övrigt under söktes lagret för hand genom successiv nedgrävning med grävsked och hacka. På den västra delen av den terrassliknande, plana delen av undersökningsområdet schaktades matjorden Skepplanda 237 och 70 81 Figur 64. Det avskalade berget med delar av stenpackningen synlig. Observera uthuset på sydöstra delen av berget. Fotot är taget mot öster. Foto: E. Ryberg. skiktvis bort, ner till ett lager med siltig lera i vilket boplatslämningarna framträdde. Några av de stora an läggningarna halverades med maskin medan de övriga profilgrävdes för hand. Efter avbaningen avsöktes stensättningarna på berget och kulturlagret med metalldetektor. Inga förhistoriska metallföremål hittades. Anläggningar, utvalda stenblock, fynd och prover mättes in med totalstation och registrerades i Intrasis. En anläggning, härd A200003, digitaliserades i efter hand baserad på en planritning gjord i fält. Resultat – Berget (Skepplanda 237) Efter det att matjorden grävts bort framträdde två olika typer av fornlämningar, i öster ett litet berg delvis klätt med stenblock och i väster en plan terrassliknande yta med ett fåtal boplatsanläggningar. Totalt mätte områ det med lämningar ungefär 50×25 meter (NNV–SSO). Efter framrensning av stenpackningen på berget var det svårt att avgöra om det rörde sig om en eller två stensättningar. Initialt uppfattades det som en rund, något mer vällagd, konvex stensättning mellan berg i dagen (A337) och på bergets högsta punkt en lite spretig stenpackning som fyllde upp skrevorna i berget (A200). Efter hand som allt mer av området rensades knöts anläggningarna samman, speciellt i den södra kanten där en stenblocksrad, som ställvis vidgades, tycktes binda ihop stensättningen och stenpackning en. Dessvärre låg schaktmassor i vägen för en nog grannare rensning. Därför avslutades fältarbetet med ytterligare en avbaning inom den södra delen varvid det kunde konstateras att stenmängden tunnades ut och ställvis saknades. Tyvärr stördes området också av en relativt modern avfallsgrop med odefinierbart material i direkt anslutning till en murad källare. På bergets sydöstra sida stod också ett uthus, vilket inne bar att det inte gick att få någon uppfattning om hu ruvida det funnits några konstruktioner på den delen av berget. Sammantaget var stensättningarna, fram för allt A200, så skadade att det inte gick att avgöra deras ursprungliga utbredning och avgränsning. To talt omfattade stensättningarna cirka 12 × 8,7 meter (A200002, figur 67). 82 Bohusläns museum Rapport 2012:15 A200 s + 37,0 m ö.h. 1 0 s s 1 s s s 2 2 1 2 3 4 5 6 Figur 65 (ovan). Profilritning över berget och de förmodade gravöverbyggnaderna. Skala 1:20. Teckenförklaring: 1. Mörk humöst material; 2. Berg i dagen; 3. Grågul sandig lera. S = Sten. 7 Skepplanda 237 och 70 83 A337 s 1 s 1 s s 3 2 8 9 10 11 Kulturlager 12 13 14 14,4 m Figur 66 (nedan). Vy från NV–NO över berget. I förgrunden syns stensättningen och upp till höger den flikiga stenpackningen i bergskrevorna. Observera att södra kanten, till höger i bilden ännu inte är helt rensad. Foto: E. Ryberg. 84 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Stora stenblock Kulturlager Härd Stenpackning, gles A200002, tätare koncentrationer A200, A337 och A3054 Undersökningsområde Berg Störning Profil Trädgårdsskjul A3167 A3110 A3025 A200003 A3039 A337 A200 A3054 A200002 Figur 67. Plan över de inmätta anläggningarna och lagren på berget. Observera att endast en del av stenblocken är inmätta. Skala 1:100 Skepplanda 237 och 70 85 Figur 68a. Stenpackning A200, mot N. Foto: E. Ryberg. Figur 68b. Stenpackning A200, mot V. Foto: E. Ryberg. Figur 68c. A200 tömd på sten, mot V. Foto: E. Ryberg. Figur 68d. A3039, det mörka lagret, centralt i botten på A200. Foto: E. Ryberg. 86 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Beskrivning av gravarna Stensättningen, A337, och den flikiga stenpackningen i bergsskrevan, A200, hade kontakt med varandra ge nom en rad av stenblock som ställvis vidgades till en bredare stenpackning på södra kanten av berget. Sten blocken låg främst i sprickor och skrevor i det under liggande berget. A200, en flikig, oregelbunden stenpackning som fyllde upp och låg i skrevorna på bergets högsta punkt. Storleken mätte 3,5×3,1 meter. Stenblocken, som va rierade i storlek, fyllde upp skrevor i berget inom en diameter av cirka 3,5 meter. Som djupast var fyllning en, sten och jord, cirka 0,4–0,5 meter, vilket också var bergskrevans djup. Stenpackningen låg i ett eller flera lager beroende på hur djupa skrevorna var. I höjd följde stenpackningen bergets välvning. Längst ner, i en av de djupaste skrevorna fanns ett cirka 0,4 meter i diameter stort och som mest 0,2 meter djupt sotigt lager med en del kolfragment (A3039, figur 67 och 68d). Det första intrycket var att det rörde sig om en medveten deponering från en del av ett brandlager. Inga brända ben påträffades dock. Ett keramikfragment (F89) hit tades i övre delen av lagret och ett konformat kvarts stycke (F44) låg i botten av skrevan. Keramikskärvan dateras till senneolitikum/äldre bronsålder. Stenpack ningen tolkas som resterna av en skadad stensättning som troligen täckte hela berghällen när den anlades. På bergets västsida låg A337, stensättningen. Den hade en koncentration av tätare lagda stenar och min dre stenblock med några lite större block i en närmast rund form, cirka 4,0×4,3 meter. Stenarna varierade från knytnävstora till 0,15×0,2 meter stora. Stenblocken mätte upp till 0,5×0,7 meter. På två ställen, båda cirka 2 × 2 meter, hade större rotsystem trasat sönder sten packningen. Områdena uppfattades som kraftigt stör da (figur 67). Fyllningen bestod av, förutom sten och block, ett humöst och till stora delar rotblandat jord material. Närmast bergets yta var jorden något kompak tare och ställvis iakttogs sot och enstaka kolfragment. Bränd lera låg spritt i så gott som hela anläggningen, dock något mer i den sydvästra delen. Den brända le ran framträdde som fläckar i varierande storlek. I bot ten av stensättningen var sten och block lagda både i bergsskrevor och på hälleberget. Anläggningen varie rade i tjocklek, från ett till flera lager sten beroende på bergets form, fler i sprickorna och färre på hällen. Som djupast var skrevorna cirka 0,2 meter. Över berghällen höjde sig stenpackningen i en välvd form, cirka 0,25 meter (figur 65). I västra delen av anläggningen, un der stenpackningen, låg en härd, A200003. Den mätte 1 meter i diameter och innehöll humös, kraftigt sotoch kolblandat silt (figur 67). Under stenpackningen låg också två mindre områden med sotig jord, A3025 och A3167. En flat sten (inmätt) täckte A3025. A3167 låg nivåmässigt lägst och var till ytan något större, men med samma sotiga material som A3025. Ursprungligen kan de ha tillhört samma struktur. Inom norra halvan av stensättningen fanns ett min dre område med keramik (F93-F95). Skärvorna som tillhörde samma kärl dateras till yngre förromersk järn ålder (bilaga 20). I stensättningen påträffades även tre kvartskoner, ingen av dem låg dock tillsammans med keramiken. I sydväst, vid foten av berget, fanns ett ca 0,3 meter tjockt kulturpåverkat lager som innehöll fragment av bränd lera, slagen kvarts och flinta samt en keramik skärva. Lagret var ursprungligen något större än vad planen visar, då en del av det schaktades bort vid av baningen (figur 63 och 67). Resultat – Platån (Skepplanda 70) Boplatsområdet utgjordes av en flack yta med anlägg ningar en bit NV om berget (figur 63 och 70). Efter bortgrävningen av matjorden framkom tolv anlägg ningar. Det myckna regnandet omöjliggjorde någon handrensning. Detta innebar att flera av de vid förun dersökningen markerade mörkfärgningarna inte kunde identifieras. Undersökningen och dokumentationen av anläggningarna var också problematisk eftersom alla gropar blev helt vattenfyllda (figur 71). En av de största anläggningarna som kom fram var en kokgrop, A436. I plan mätte den 1,1 meter i dia meter och i djup cirka 0,5 meter (figur 72). Fyllningen bestod av mycket skörbränd sten blandat med ljus och mörk lera. I ytan var leran humusblandad och i bot ten fanns ett kraftigt sotlager med kol. Kol från bot ten av anläggningen har 14C-daterats till 2785±35 BP (Ua-29049). Vid förundersökningen tolkades anlägg ningen som en härd (A224). Det kolprov som insam lades då, vedartbestämdes till asp och 14C-daterades till 2935±30 PB. En annan av de större anläggningarna tolkades som en brunn. Tolkningen är dock osäker på grund av an läggningens storlek, 0,85 m i diameter och 0,65 m djup. Tveksamt är också om vattentillströmningen har va rit tillräcklig. I övrigt var gropen mycket lik en brunn med sin trattlika form, stenfordrad med rundade stenar. Skepplanda 237 och 70 87 Figur 69a. Efter maskinavbaningen och den första handrensningen syntes endast en mindre del av A337. Foto mot SV. Foto: E. Ryberg. Figur 69b. A337, vilken syns i hela sin utssträckning, under pågående rensning. Foto mot V. Foto: E. Ryberg. Figur 69c. Den norra halvan av graven är bortagen. Foto mot SV. Foto: E. Ryberg. Figur 69d. Inom den södra halvan av A337 såg man tydligt hur väl packat stenen låg i skrevorna. Foto: E. Ryberg. Intill anläggningens östra kant låg stora flata stenar på ett cirka 1,7 meter stort område. Hällarna, varav de största mätte upp till 0,4×0,25 meter, uppfattades i plan tillhöra en separat anläggning, A542. Vid under sökningen visade det sig att hällarna låg på ytterligare sten direkt på leran. Hällarna hörde ihop med, alterna tivt överlagrade östra kanten av, A374. I profilen syntes ingen tydlig gräns. I så fall har hällarna tillhört ”brun� nens” konstruktion. I plan fick man dock intrycket att det rörde sig om två anläggningar (figur 73). I den tredje större anläggningen, en grop 1,6 × 1,3 meter stor, låg ett 1,3×0,6×0,25 meter stort stenblock (A507). Blockets form antydde att det har varit rest. I gropens södra del fanns också några större stenar, ca 0,3 × 0,25 meter. Dessa kan ha utgjort ett fundament till stenen vilket i så fall skulle betyda att den varit upprättstående. Förutom de ovan beskrivna anläggningarna doku menterades även åtta stolphål, varav två var stenskodda och tre så grunda att de inte med säkerhet kan tolkas som stolphål. Vid förundersökningen daterades träkol av hassel från ett av stolphålen, A400 (i FU A395), till 2520±30 BP. 88 Bohusläns museum Rapport 2012:15 A492 A374 A542 A386 A468 A1983 A507 A482 A400 A410 A455 A436 Stolphål Kokgrop Grop Brunn? Stora stenblock Undersökningsområde Figur 70. Plan över inmätta anläggningar på ytan med boplatslämningar. Skepplanda 237 och 70 Figur 71. Efter ihållande regn under några dagar var ytan med boplatslämningar i stort sett helt vattendränkt. Foto: E. Ryberg. A436 SV N0 1 s s s 4 s s 2 3 5 Kolprov 0 Figur 72a. Kokgropen A436 visad i profil. Foto: E. Ryberg. 1 1,30 m Figur 72b. Profilritning av kokgropen A436. Skala 1:20. 89 90 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 73a. Brunnen A374 och gropen med hällarna A542 visad i profil. Markeringarna på fotot visar dels brunnens trattlika profil, dels gropens utbredning i plan samt svårigheten att särskilja de båda anläggningarna. Foto: E. Ryberg. A374 A542 NNV SSO S S 1 S S S 2 S S S S S S 0 S S 3 S S S S S 1 2 A542 VSV s s s 1 s NNO 2 0 1 Figur 73b och c. Profilritning av brunnen A374 och gropen A542. Skala 1:20. 1,50 m 2,20 m Skepplanda 237 och 70 91 Figur 74a. Den stora stenen i gropen A 507. Till höger syns de eventuella fundamentstenarna. Foto mot Ö. Foto: E. Ryberg. Figur 74b. Stenen fotograferad efter att den lyfts upp ur gropen med hjälp av schaktmaskinens skopa. Foto mot Ö. Foto: E. Ryberg. 92 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Kvarts Keramik Stora stenblock Kulturlager Härd Stenpackning, gles med tätare koncentrationer Berg Störning Undersökningsområde F2 F20 F90 F87 F29 F7 F35 F93-95 F17 F31 F92 F36 A337 F24 F39 F26 F44 F89 A200 F1 F55 F61 Figur 75. Spridningsbild av kvarts och keramik inom kulturlagret och stenpackningen. Skala 1:50. Skepplanda 237 och 70 Fynd Fynden utgjordes till största del av flintor som låg spridda över hela undersökningsområdet. Avslag var mest frekvent. I annan bergart än flinta påträffades ett slipstensfragment, slagen kvarts och kvartsit. 13 kera mikskärvor hittades i de båda gravarna, 1 skärva låg i kulturlagret invid stensättning A337 och i boplatsläm ningarna påträffades två skärvor. 93 ett kok-/förrådskärl hittades i det mörka lagret i A200. Godset är magrat med en typ av bergartsmagring som daterar kärlet till senneolitikum–äldre bronsålder. I boplatslämningarna framkom tre skärvor. Alla kom mer från olika kärl men med en trolig samtida date ring till yngre delen av förromersk järnålder. En mer detaljerad beskrivning av keramiken finns i bilaga 20, där Torbjörn Brorsson på Kontoret för Keramiska Stu dier redovisar sitt resultat från den keramiska analysen. Flinta Sammantaget påträffades 78 flintor spridda över områ det. Fyra av dem kastades vid registreringen då de inte var bearbetade. Enligt Kalle Thorsberg, som har gått igenom materialet, kan merparten av flintorna tekno logiskt dateras till metalltid. Den tydligaste indikatio nen är att fem av avslagen är slagna med metallverk tyg. Enstaka flintor i materialet kan dateras till sten ålder. Bland annat finns en del av en lancettmikrolit med skjutskada och ett spån från mellanmesolitikum, samt en skrapa som troligen är mellanneolitisk. Ett av de metallslagna avslagen är från en rundkärna vil ket tyder på att stenåldersflintorna använts sekundärt under metalltid. Med tanke på att det finns boplatser från mellanmesolitikum och neolitikum i närområdet skall troligen de äldre flintorna betraktas som sekundärt transporterade till undersökningsområdet. Sakord Antal Avslag 38 Avslag med inhak 1 Kärna med en plattform 1 Mikrolit, lancett 1 Skrapa 1 Spånfragment 1 Stycke med tillhuggning 1 Övrigt slagen 30 Summa 74 Figur 76a och b. F95 (till vänster). Mynningsfragment från koncentrationen i A337. F94 (till höger). Bukfragment från koncentrationen i A337. Skala 1:1. Figur 77. Hanna rensar fram keramikkoncentrationen. Foto: E. Ryberg. Tabell 6. Sammanfattande tabell av insamlade flintor på Skepplanda 237 och 70. Keramik Sammantaget tillvaratogs 16 keramikskärvor till en vikt av 66 gram. Den största mängden, nio skärvor, påträf fades i en koncentration i A337. Skärvorna har tillhört en kopp av en typ som är vanlig i gravar från yngre förromersk järnålder fram till och med folkvandrings tid. En keramikskärva och några mindre fragment av Figur 78. Keramikkoncentrationen in situ. Foto: E. Ryberg. 94 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Kvarts och kvartsit Sammantaget insamlades 18 kvartsstycken/bitar och ett kvartsitavslag. I kvartsmaterialet finns fem natur ligt konformade eller nästintill konformade kvarts stycken. Fyra av dem samlades in då de låg i stensätt ningarna och den femte för att den återfanns i kul turlagret intill gravarna. Mest kvarts låg i stensättningarna på berget och då framför allt i A337. Kvartskonerna tolkas som medvetet nedlagda i anläggningarna. I A200 hitta des konen i botten av det sotiga lagret, A3039, under stenpackningen. Sakord Antal Avslag 1 Kärna, bipolär 1 Övrigt slagen 7 Konformat stycke 5 Ej bearbetad 4 Summa 18 Tabell 7. Sammanfattande tabell av insamlade kvarts på Skepplanda 237 och 70. Figur 79. Botten på det mörka lagret i A200. F44, Kvartskonen synlig vid pilen. Foto: E. Ryberg. Skepplanda 237 och 70 95 Figur 80a. Kvartskon från A200 – F44. Skala 1:1. Foto: E. Crafoord. Figur 80b. Kvartskon från A337 – F1. Skala 1:1. Foto: E. Crafoord. Figur 80c. Kvartskon från A337 – F35. Skala 1:1. Foto: E. Crafoord. Figur 80e. Kvartskon från kulturlagret – F2. Foto: E. Crafoord. Figur 80d. Kvartskon från A337 – F39. Skala 1:1. Foto: E. Crafoord. 96 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Prover C-dateringarna från förundersökningen visade att verksamhet förekommit både under senare delen av äldre bronsålder och under yngre bronsålder. De fem kolprover, som analyserades efter den särskilda under sökningen, breddar närvaron på platsen ytterligare. Kolet som gav den äldsta dateringen, senneolitikum/ äldre bronsålder, låg tillsammans med keramikskärvor från ett hushållskärl från samma tid. Kol från en härd under stensättning A337 har daterats till äldre delen av förromersk järnålder. Övriga koldateringar tyder på aktiviteter under mitten av bronsåldern. 14 Alla insamlade prover, både kol- och miljöprover, har analyserats. Ulf Strucke har gjort vedartsbestämningar na och Håkan Ranheden makrofossilanalysen. Utifrån resultaten har lämpligt dateringsmaterial valts ut. Miljöproverna gav generellt ett mycket magert resultat. Av bränt material framkom endast en handfull makrofos sil från ett jordlager i A200. Det var några skalfragment av hasselnöt samt ett frö av ospecificerat gräs. Tillsam mans antyder arterna att marken varit kulturpåverkad men så mycket mer har inte gått att uttolka (se bilaga 21). Vedartsanalysen visade på ett ganska förväntat resul tat med arter från bronsålderns lövskogar (se tabell 8 och bilaga 22). Id nr Prov 840 Kolprov A nr 200002 A typ Analysresultat Anmärkning Härd Hassel, lind Under A337 841 Kolprov 200002 3008 Kolprov 200 3037 Miljöprov 3161 Kolprov 3039 Lager i A200 Hassel (även nötfragm), ek Från toppen av lagret 3162 Miljöprov 3039 Lager i A200 Hasselnötsfragm 3 Från nedre delen av lagret 3039 3164 Miljöprov 200 3165 Miljöprov 3025 3181 Miljöprov 3167 3316 Kolprov Härd Ask, hassel, lind Under A337 Grav? Ek, ask I botten Lager i A200 Ospec gräs 1 Hasselnötsfragment 1 Från övre del av lagret Grav? - Lager i A337 - Lager i A337 - 337 Grav 3317 Miljöprov 337 Grav 200103 Kolprov 20003 Härd 200104 Kolprov 200 Grav? 2030 Kolprov 436 Kokgrop Insamlat i anslutning till F44 Al, hassel, lind - Insamlat under flat inmätt sten Al (hassel) Överlagrad av A337. Ek, ask Under inmätt sten i profil. - Tabell 8. Samtliga insamlade prover från Skepplanda 237 och 70. Fornl.nr Id.nr 70 70 Analysmaterial A436 (FU A224) Asp 2935±30 1270–1030 FU ? 2785±35 1020–830 SU FU 2030 70 Datering, BP Kalibrerat 2 sigma f. Kr. Anläggning A400 (FU A395) Hassel 2520±30 800–530 237 3161 A200 Hassel 3510±35 1930–1740 237 200104 A200 Ek 2850±35 1130–910 237 3316 A337 237 200103 A200003 Hassel 2785±35 1020–83 Al 2345±35 540–360 Tabell 9. 14C-resultat från Skepplanda 237 och 70. Anmärkning Lab. nr Ua-29049 Ua-29045 Under stenblock Ua-29046 Under A337 Ua-29048 Ua-29047 Skepplanda 237 och 70 A337 A200 Miljöprov Kolprov Stora stenblock Kulturlager Härd Stenpackning, gles med tätare koncentrationer Berg Störning Undersökningsområde Figur 81. Planen visar var proverna samlades in i stenpackningen. Kolprover är angivna med id-nummer. Skala 1:50. 97 98 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Tolkning En av de primära frågeställningarna i undersökningspla nen var att klarlägga huruvida stenpackningen på berget var en grav, ett röjningsröse eller något annat. Efter un dersökningen kan vi konstatera att det med största san nolikhet rörde sig om två stensättningar varav den ena var kraftigt skadad. Dateringen av keramiken och ett kolprov tyder på att man anlagt en ganska stor stensätt ning under äldsta bronsålder (A200). Överbyggnaden, som troligen täckte en stor del av berget, vette mot sö der med sikt över vattnet. Nästan 2000 år senare byggde man ytterligare en stensättning på platsen (A337). Man använde då stenblock ifrån det äldre monumentet som byggnadsmaterial. Den nya anläggningen lades något lägre ned på berget vänd mot öster (mot den plana ytan med boplatslämningarna). Stensättningen dateras till för romersk järnålder genom skärvorna av en kopp, typolo giskt daterad till yngre delen av perioden, och en under liggande härd (A200003). Inte i någon av stensättningarna påträffades några spår efter gravläggningar. Den äldst daterade anläggningen har blivit omrörd och kraftigt skadad genom åren. Alla spår efter eventuella kvarlevor är borta. Generellt vet vi gan ska lite om periodens begravningsskick. Senneolitikum förknippas vanligen med hällkistor och äldre bronsåldern med rösen och oregelbundna stensättningar på höga höj der. Det är först de sista decenniernas som lägre belägna stensättningarna från den äldre bronsåldern har under sökts. Traditionellt har också kremeringar under senneo litkum/äldsta bronsålder ansetts som ytterst ovanliga och eventuella fynd av brända ben har förklarats som offer. Senare års undersökningar och studier håller dock på att förändra synen (Svensson 2006, Munkenberg 2004 s.41). Inte heller i stensättningen från yngre romersk järnål der påträffades någon kremering. Anläggningen var bättre bevarad än den äldre stensättningen på berget och kera mikskärvorna som hittades kom från en kopp i så kallad finkeramik, en sort som vanligtvis återfinns i gravsam manhang. Kopparna har dock inte brukats som gravurnor (se Brorsson, bilaga 20). Sannolikt tillhör A337 kategorin stensättningar utan gravgömmor. Hur dessa anläggningar skall tolkas har diskuterats till och från genom åren. Länge förklarades de som kenotafer eller jordbegravningar där kvarlevorna helt försvunnit. De senaste decennierna har forskningen ändrat riktning och företeelsen har proble matiserats. Tolkningarna har breddats och fokuserat allt mer på symboler, rituellt beteende och vad graven för medlar om det samhälle den byggdes i. Gemensamt för de arkeologer som berört ämnet stensättningar med få eller inga ben, är att anläggningarna har haft en bredare eller annan betydelse än som enbart förvaringsplats för de dö das kvarlevor (bl.a. Ericsson & Runcis 1995, Kaliff 1997, Artelius 1996, 2000 och Munkenberg 2004). Frånvaron av ben kan bero på hur dessa behandlades och deponerades. Om t.ex. benen efter kremeringen mals till benmjöl och sprids i graven är sannolikheten liten att detta skall upptäckas med traditionella grävningsmetoder. Oavsett om några kvarlevor har funnits där eller inte bör stensättningen i första hand betraktas som lämningarna efter rituellt beteende, en helig plats laddat med symboler. Sådana symboler kan vara keramiken och de kvarts koner och kvartsbitar som påträffades vid undersök ningen (figur 75 och 80). Krossad eller slagen kvarts och kvartsstycken förekommer i gravar och på andra heliga platser under brons- och järnålder (Artelius 2000 s.174 och där anförd litteratur). På Sannagård, ett halländskt, yngre järnåldersgravfält påträffades ett till tre kvartsstyck en i 30 % av gravarna. I flera fanns också kvartsavslag vilket Tore Artelius tolkar som att styckena bearbetats i graven. Han ser formen, den vita färgen och själva hand lingen som betydelsebärande (Artelius 2000 s.174–176). På Skepplanda 237 påträffades, med ett undantag, kvartsen i lämningarna daterade till förromersk järnålder. En av de naturligt formade konerna återfanns i botten av den till senneolitikum/äldre bronsålder daterade sten packningen (F44). Oklart är om stycket hamnat där av en slump eller om all kvartsen ursprungligen deponerats i den äldsta anläggningen och återanvänts i den yngre. Sett utifrån att kvartsstycken/vita stenar är generellt sett vanli gare i gravar från äldre järnåldern kan vi i alla fall med stor säkerthet betrakta kvartsen i A337 som meningsbärande. Finkeramik och kvarts påträffades även i kulturlagret väs ter om stensättning A337, vilket tyder på att lagret kan ha avsatts i samband med ceremonier vid stensättningen. Även i ett av stolphålen, A436, på Skepplanda 70 låg ett par skärvor finkeramik (från två olika kärl). Vid förundersökningen iakttogs betydligt fler spår efter anläggningar än vad som gjordes i den särskilda under sökningen. Till viss del berodde detta på väderförhållan dena, men också på att flera av de vid förundersökning en markerade fläckarna var så tunna att det inte gick att avgöra om de var spår efter bebyggelse eller enbart na turliga svackor i marken. De dåliga undersökningsför hållandena till trots, har det dock förmodligen aldrig le gat något traditionellt boningshus på platsen. Av de åtta anläggningar som har registrerats som stolphål var tre så grunda att tolkningen måste bedömas som osäker då de inte ingick i någon synlig struktur. En av frågeställning arna i undersökningsplanen var att klarlägga huruvida Skepplanda 70 är spår efter boende eller efter andra fö reteelser. Eftersom inga tydliga husstrukturer påträffats Skepplanda 237 och 70 skall sannolikt föreställningen om en gårdsbebyggelse på platsen överges. Som tidigare nämnts tyder keramikfyn den i ett av de grunda stolphålen på en samtidighet med den yngre stensättningen på berget. Trots att Skepplanda 70 anläggningsmässigt i första hand har associerats med boplatslämningar skall en del av ytan troligen kopplas till gravkontexten. Möjliga hypoteser är då att anläggning arna var spår efter aktiviteter i samband med byggandet av eller från utövandet av ritualer vid stensättningen. Ett par av anläggningarna var dock av sådan art att de inte självklart låter sig inlemmas i en bronsålders eller för romersk gravmiljö. Den troligen resta stenen är tänkbar i ett liknande men något yngre sammanhang. Men den förmodade brunnen är främmande i kombination med gravar. Möjligen skall den tolkas som en stensatt källar grop. Det som talar mot var anläggningens trattlika form. På boplatsytan fanns också en kokgrop, A436. Kokgropar förknippas både med religiös och med profan verksamhet. 14 C-dateringen från kol insamlat i kokgropens bottenlager anger att den använts under mitten av bronsålder, d.v.s. flera århundraden efter respektive före stensättningarna anlades. Kokgropen daterades även vid förundersök ningen, då uppfattades den som en härd. Den dateringen tydde på en att gropen var något äldre (se tabell 9), trots att provet samlades in i övre delen av anläggningen. Den eventuella diskrepansen kan tolkas som att kokgropen bli vit omrörd och återanvänd. Även om stenarnas skärvighet och ostrukturerade läge i gropen stöder att så varit fallet, bör nyttjandet av gropen ha skett under ganska kort tid. Den mest troliga dateringen av kokgropen bör i så fall vara drygt 1000 f.Kr., då dateringsintervallen (2 sigma) från de båda dateringarna sammanfaller. Ett par 14C-analyser från kol insamlat under sten packningen i A200 och A337 angav också dateringar till bronsålderns mitt (tabell 9). Detta kan indikera att kok gropen skall tolkas som en del i ett rituellt utövande vid och på den äldsta stensättningen. Eftersom inga andra anläggningar eller fynd har kunnat dateras till samma tid får dock hypotesen ses som osäker. Vegetationsutveckling och markutnyttjande Inför undersökningen av Skepplanda 70 fanns inten tionen att studera markutnyttjande och vegetationsut veckling i närmiljön. Detta då resultatet från förunder sökningen tydde på en bebyggelselämning av huskarak tär (Nordqvist 2007 s.30). Frågor kring markutnytt jande tedde sig i det sammanhanget som viktiga. Efter 99 fältundersökningen när stensättningarna, Skepplanda 237, visade sig ha mest substans blir kopplingen till mar kutnyttjande ur näringsekonomisk synvinkel inte lika självklar. Nedan görs dock en övergripande samman ställning av vegetationsutveckling och markutnyttjande som en bakgrund till livet runt Göta älv under bronsål der och äldre järnålder. Vår kunskap om landskapets utveckling i Götaälvdalen är relativt välkänd genom de geologiska undersökningar som utförts i älvdalen (t.ex. Hillefors 1979/80). Vege tationsförändringarna har studerats inom projekt kring Lödöses framväxt och i Det nordiska ödegårdsprojektet (Hillefors 1979/80, Påsse 1979). På 1980-talet gjorde Kvartärgeologiska institutionen vid Uppsala universitet analyser av sedimenterade pollen från Bodasjön, Barsjön och Grosjön. Resultaten sammanställdes av Åke Hillefors (1989/90 s.139–171). Pollen från Hajs sjö, som ligger närmast Skepplanda 237 och 70, analyserades av Tore Påsse på 1970-talet. Tyvärr omfattade den provkärnan endast pollen från 900-talet och framåt, vilket innebär att analysen inte är relevant för Skepplanda 70 och 237. Från 70-talet finns också en pollenanalys från Hullsjön, öster om Trollhättan (Digerfeldt & Welinder 1978). Re sultatet från denna beräknas vara mest tillämplig för älv dalens norra del, området söder om Trollhättan. Dock kan analysen underbygga den övergripande vegetations utvecklingshistoriken. Hur stor räckvidd analyserna har beror bland annat på hur öppet det har varit runt sjön. Hillefors anger till exempel att ridåer av al kan ha hindrat pollenspridningen av lågvuxen vegetation runt Barsjön och Grosjön vilket resulterar i en mer lokal pollenflora (Hillefors 1989/90 s.164). Möjligen sprids då inte de ofta lågväxande kulturindikerande arterna på samma sätt. En grov sammanfattning av pollenanalyserna visar att mot slutet av neolitikum och under bronsåldern domi neras skogarna av lövträd. Björk ek, al, asp, alm, lind, ask och hassel återfinns runt alla sjöarna om än i varierande mängd. I analysdiagrammen kan vi se att tallen minskar. Under perioden finns också de första indikationerna på en viss skogsröjning i området. Det sker en svag ökning av gräs och halvgräs och av växter som svartkämpe, gråbo, målla och en del säd. Artsammansättningen speglar ett landskap med mycket liten mänsklig påverkan. Närvaron av säd och åkerogräs i pollendiagrammen visar dock att man hade börjat odla på några enstaka små åkerlappar. Att boskapsskötseln var viktigare åskådliggörs i tillväx ten av betesmarksindikerande växter, såsom gräs, halv gräs och ljung samt i expansionen av ene under mitten av bronsåldern. Sammantaget märks dock knappt män niskans inverkan på landskapet. Under förromersk järn ålder tyder vegetationsutvecklingen på ett något kyligare 100 Bohusläns museum Rapport 2012:15 klimat med ökad nederbörd. Vitmossa och ormbunkar ökar och boken har etablerat sig i skogarna. Mot slutet av perioden kan vi se en konsekvent ökning av de kul turmarksindikerande växterna. Detta betyder att under romersk järnålder blir åkrarna något fler och djurens be tesmarker större. En mer explosionsartad förändring av skogslandskapet till följd av en kraftig jordbruksexpansion tar sin början först på 500- och 600-talen. De mänskliga aktiviteterna i samband med odling och boskapsskötsel förändrar landskapet allt snabbare. Under senare delen av järnåldern formeras det öppna jordbrukslandskapet i dalgången. En och ljung ökar, men framför allt spannmål är ett allt mer dominerande inslag i pollendiagrammen. Det öppnare landskapet var troligen en förutsättning för att granen började spridas i området under romersk järn ålder (Digerfeldt och Welinder 1978, Hillefors 1989/90). Referenser Artelius, T. 1996. Långfärd och Återkomst – skeppet i bronsålderns gravar. Skrifter No 17. Riksantikvarieäm betet Arkeologiska Undersökningar. Artelius, T. 2000. Bortglömda föreställningar. Begrav ningsritual och begravningsplats i hallänsk yngre järn ålder. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska Skrifter 36 Gotarc. Series B Gothenburg Arcaeological Theses 15. Digerfeldt, G. & Welinder, S. 1978. Settlement development and human impact in Hullsjön area, Västergötland, W Sweden. Dep. Quaternary Geology. Lund Report 15. Digerfeldt, G. & Welinder, S. 1985. An Example of the Establishment of the Bronze Age Cultural Landscape in SW Scandinavia. Norwegian Archaeological Review. Vol. 18, Nos 1–2:106–114. Ekre, R., Hylander, C. & Syndberg, R. 1994. Lödösefynd. Ting från en medeltidsstad. Uddevalla. Eriksson, A. & Runcis, J. 1995. Gravar utan begravningar. Teoretisk diskussion påkallad av en arkeologisk undersökning inom RAÄ 40 vid Skalunda i Sköldinge socken, Södermanland. Teoretiskt perspektiv på grav undersökningar i Södermanland. RAÄ, Arkeologiska undersökningar, Skrifter nr 8. Stockholm. Hillefors, Å. 1979/80. Göta älvs mynningsområde – en gynnsam livsmiljö för forntidens människa. Särtryck ur: Vid älven. Fångst och odling. Göteborgs arkeologiska museum. Årstryck 1979–80. Hillefors, Å. 1989/90. Vegetation och landskap i förhistorisk tid kring Gamla Lödöse. Resultat av en pollenana lytisk undersökning. Västgöta–Dal 1989/90, Skärvor och Fragment. Kaliff, A. 1997. Grav och kultplats. Aun 24. Uppsala. Munkenberg, B-A., Rudh, S. & Nordqvist, B. 2007. Väg 45, ombyggnad mellan Älvängen och Alvhem. Arkeologisk utredning. UV Väst Rapport 2007:4. Munkenberg, B-A., 2001. I kanten av en boplats. Väster götland, ST. Peder socken, Hede 1:5, RAÄ 57. UV Väst DAFF 2001:2. Munkenberg, B-A., 2004. Monumentet i Svarteborg. I: Arkeologiska undersökningar längs E6 i Bohuslän. Projekt Gläborg – Rabbalshede, nr 3 Bygden innan för fjordarna. Gravar och ritualer. Red. Claesson & Munkenberg. Nordqvist, B. 2007. Förundersökningar längs planerad vägsträcka av E45 mellan Älvängen och Alvhem. Västra Götaland, Skepplanda socken, E45, Älvängen–Alvhem. Ar keologisk förundersökning. UV Väst Rapport 2007:20. Påsse, T., Olsson, B. & Skarin O. 1979. Ett tvärvetenskapligt bidrag till odlingshistorien i trakten kring Gamla Lödöse. I: Skarin, O. Gränsgårdar i centrum 2. Det nordiska ödegårdsprojektet. Publikation nr. 8b, 10–42. Svensson, M. 2006. Neolitiskt gravskick med exempel från Halland. I: Utskrift 8 Stiftelsen Hallands länsmu seer. Kulturmiljö Halland. Red. E. Rosengren. Weiler E. 1995. Programförslag för kulturmiljövårdens åtgärder för Nordlänken, delen Trollhättan–Alvhem. B-A Munkenberg och E. Schaller Åhrberg. I tryck. RAÄ UV Väst Skepplanda 237 och 70 Tekniska och administrativa uppgifter Lst dnr: RAÄ dnr: Intrasisprojekt: Fornlämningsnr: 431-14299-2007 423-4745-2007 V2008:025 Skepplanda 237 och Skepplanda 70 Län: Kommun: Socken: Fastighet: Västra Götalands län Ale Skepplanda Grönnäs 4:6 Ek. karta: Läge: Koordinatsystem: Höjdsystem: 7B 7g X 6435100, Y 1284500. Regionalt system 7,5 gonV, transformerat till rikets nät 2,5 gonV RH70 Uppdragsgivare: Ansvarig institution: Projektledare: Fältpersonal: Vägverket RAÄ UV Väst Betty-Ann Munkenberg Ewa Ryberg, Hanna Gudmundsdottir och Marianne Lönn Fältarbetstid: Arkeologtimmar: Undersökt yta: 2008-10-23 till 2008-12-03 296 ca 1000 m2 Arkiv: Fynd: På Bohusläns Museum förvaras 7 scannade profilritningar i skala 1:20, samt 27 digitala foton. Övrig digital dokumentation förvaras hos RAÄ UV Väst Förvaras på Lödöse museum 101 Del 2 Vetenskaplig bearbetning En boplats bland andra vid sidan av älven Pia Claesson 104 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Göta älvdalens tidiga historia Göta älv har sedan isavsmältningen varit en viktig trans port- och kommunikationsled som haft stor betydelse för samhällsutvecklingen från stenåldern och fram i modern tid. För omkring 11 000 år sedan var denna vattenväg ett sund som förband innanhavet Värnen med öppet hav. Varefter inlandsisen smälte och klima tet blev varmare förvandlades Värnen till en insjö. Vid kulminationen av den efteristida stigningen av havsy tan för omkring 7 000 år sedan började sundet övergå i en älv. Göta älv rinner i en utpräglad sprickdal som avgränsas av karga berg som reser sig omkring 200– 250 meter upp från botten räknat. Mellan Trollhättan och Lilla Edet är stränderna branta och nipliknande medan vidsträckta lerslätter breder ut sig på ömse sidor om älvfåran söder om Lilla Edet. Isavlagringar i form av glacial lera har avsatts nära den forna iskanten och utgör idag den helt dominerande jordarten i området (Hillefors 1992:44 ff, 1993:12ff). På älven har varor av olika slag transporterats un der tusentals år. Människor har färdats i olika typer av farkoster, från stockbåtar till containerfartyg. Inte bara varor och människor men även tankar och idéer har färdats längsmed älven, bytt ägare och omvandlats på sin väg mellan olika destinationer. Att fysiskt ta sig fram på detta vatten har inte varit utan problem. Fall höjden mellan Vänern och Kattegatt är hela 44 meter, ett trappstegsliknande förhållande som idag regleras via tre slusstationer; Vargön i Vänersborg, Trollhättan och Sveriges äldsta vid Lilla Edet. Högsta trappsteget på hela 32 meter är vid Trollhättan (Lönnroth 1963). Vid tiden innan 1800-talets början så fick båtarna dras förbi dessa fall på landbacken, vilket bör ha varit ett hårt och tidskrävande arbete. Eva Weiler har i sin studie av forntida transportle der i Västra Götaland definierat tre större vattenstråk. Ett av dessa var Göta älv med sin förbindelse till Vär nen. Andra viktiga vattenvägar var älvarna Viskan och Ätran, vattenvägar som gjorde att man båtledes kunde ta sig långt in i landet (Weiler 1994:97f ). Resande och bofasta Vilket förhållningssätt hade de människor som var bosatta utmed älven under förhistorien till detta vat tendrag, var det en livlina eller kunde denna vattenväg även ha uppfattats som ett reellt hot? Älvens dalsidor Figur 82. Bronsstatyetten är knappt sex centimeter hög och hittades 2009 i Klockarelunden i Hjärtum socken (Fl. nr. 332). Upphittare och foto: F. Leverin. ser olika ut och på många ställen mellan Värnen och havet är dessa mycket branta med få möjligheter att gå iland. I flera smala sund där vattnet pressas igenom är strömmarna strida och det finns flera forsar där stora vattenmassor kastas utför meterhöga stup, dessa för hållanden gjorde det lätt att förlora kontrollen över en farkost. Var det kanske med livet som insats man valde att färdas på älven? Tillflödet från Värnen och västliga stormar med en förändrad vattennivå som följd kunde också snabbt förändra förutsättningarna. En av flera negativa konsekvenser av dessa fluktuationer i vatten nivån kan ha varit att de tilläggningsplatser som van ligen användes i vissa lägen inte längre var tillgängliga. Vattenleden kan också ha upplevts som skrämman de på grund av de som färdades på farleden. Kunde en gård vid sidan om älven när som helst förvänta sig att få objudna gäster? Gäster som krävde att bli trakterade och som kanske ansågs sig ha rätt att beslagta varhelst de fick ögonen på? Följdfrågor som infinner sig är; vilka var älvens resenärer, vilka syften hade resorna och vilken po sition/status hade de som reste på detta vattendrag i det forntida samhället. Frågor av detta slag skulle En boplats bland andra vid sidan av älven naturligtvis vara mycket intressanta att utveckla mer men ryms tyvärr inte inom innevarande text. De ma teriella spår som påträffats i senare tid visar utan tvekan på att älven har nyttjats av människor som hade ett vitt kontaktnät med världen i övrigt. Om detta vittnar flera importföremål som hittats som lös- och depåfynd. Här kan nämnas den nyligen funna lilla kvinnofiguren av brons som är ett exempel på ett vackert romerskt pro vincialarbete (figur 82). Den metalltida boplatsen S:t Peder 66/67 som un dersökts i detta projekt är ett exempel på en helt or dinär gård där älvens påverkan verkar ha varit ytterst marginell, där antalet och storleken på byggnaderna varit ytterst beskedliga och där importföremål saknats. Om vi bygger vidare på denna tankebana och antar att gården till sin karaktär var en bland ett större antal snarliknande gårdar så antyder detta att de handelsmän som färdades på älven tillhört ett speciellt skrå med sitt specifika kontaktnät och där samröre med den bofasta älvdalsbon har varit mycket begränsad. Problemet med att belägga denna tes är att det i dagsläget finns alltför få undersökta lokaler i området. Vid sidan av älven Problemet med att studera spridningsbilden av den me talltida bosättningen i Göta älvsområdet är flera. Den fornlämningsbild som finns tillgänglig via fmis, (Riks antikvarieämbetets fornsökningsregister) är främst ba serad på de inventeringsinsatser som gjorts i samband med framtagandet av den ekonomiska kartan mellan åren 1980-90. Att använda dessa uppgifter för att ve rifierar det ovanstående påståendet stöter vanligen på en rad källkritiska problem. Ett ofta påtalat sådant är om fornlämningsregistret avspeglar den verkliga bilden av det forntida boplatsmönstret. Att stenålderslokaler skulle vara klart överrepresenterade, då dessa flintrika boplatser är relativt enkla att identifiera, är sannolikt. På motsvarande vis och som en följd av att flintan som råämne till redskap blir mer sällsynt från järnåldern och framåt, så blir även boplatserna avsevärt mycket svårare att upptäcka utan en arkeologisk grävningsinsats. Även dagen markanvändning och det varierande exploate ringstrycket kan bidra till att ge en missvisande bild. Ett annat specifikt problem här är att flera av de äldsta boplatserna idag ligger under dagens vattennivå i älven. Detta har sin orsak i att Värnen är en så kallad tippningssjö. Efter att isen gav vika reste sig norra delen av Värnområde mycket snabbare i norr än i söder. Det ta fick bland annat den effekten att de fornlämningar 105 som fanns utmed Värnens södra strand och längsmed Göta älvs norra stränder, idag befinner sig under dagens vattennivå (Hernek 2005:67). Vi får alltså ha i minnet att det är flera faktorer som påverkar den tillgängliga spridningsbild av boplatser. Genom att undersökningsverksamheten i älvdalen (med älvdalen menas här förutom Göta älvdalen även intilliggande dalgångar och biflöden med förbindelser till Göta älvdalen) har varit blygsam är även vår kun skap om älvdalens forntida bebyggelser begränsad. Den möjlighet som finns att tillgå i studien av den metall tida bebyggelsens lokalisering är att utifrån tillgängligt material välja ut de bo- och fyndplatser där det finns ett känt signifikant fyndmaterial. Utgångspunkten här är att dessa fyndkategorier av speglar spåren efter de metalltida gårdar som inte längre finns bevarade eller är synliga. Som ett komplement till denna bild, som är baserad på bestämda fyndkategorier, har även inkorporerats vissa gravtyper som gravfält och solitära gravhögar. Detta utifrån den generella föreställ ningen att dessa har legat i nära anslutning till gården eller till den brukade marken (figur 83). Studerar man bilden av den förmodade bosättningen i Göta älvdalen, utifrån ovan angivna parametrar fram träder ett visst mönster. Överlag verkar man ha före dragit att bosätta sig på ett visst avstånd från Göta älv. Vanligen i de dalgångar som ansluter till Göta älvdalen. En annan struktur som tydliggörs är att vissa plat ser blir mer framträdande framför andra. Det är speci ellt tre områden där det finns anledning att förmoda att den metalltida bebyggelsen centrerat sig (fig. 84). Ett sådant centralområde, som ligger i Göta älvdalens norra del, är Tunhemsslätten. Här finns bland annat en klar förtätning av antal gravfält som ligger framförallt på höjdplatåer väster om Hunneberg. Liknande förhål lande finns på höjdlägen invid biflödena till Göta älv inom socknarna Hjärtum-Åsbräcka-Fors och i Skepp landa dalgång längst i söder. I samtliga tre områden finns, förutom en koncentration av gravfält och grav högar, en klar förtätning av boplatser/fyndplatser inne hållande fyndkategorierna keramik, slagg och metaller. Trots att så få gravar och boplatser undersökts så kan man med fog anta att dessa områden är en återspegling av de bebyggelsecentra som var i bruk under ett antal århundraden förre och efter vår tidräknings början. Frågan som återigen inställer sig är varför man har undvikit att bosätta sig intill älven och istället valt att sätta ner bopålarna i en närliggande dalgång eller i invid ett biflöde till älven. Var de tankar som antyds ovan – att älven inte var den tillgång som man vanli gen tillskriver den utan snarare upplevdes som, om inte 106 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 83. Bilden visar de boplatser och de fyndplatser som innehåller fynd av keramik, slagg eller metaller. Figuren visar även utbredningen av gravfält och högar. Skala 1:150 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2011-09-13. Dnr 601-2011/2405. En boplats bland andra vid sidan av älven 107 Figur 84. Visar förslag på metalltida centralområden. Skala 1:200 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2011-09-13. Dnr 601-2011/2405. 108 Bohusläns museum Rapport 2012:15 hotfull, så i alla fall något man undvek i den mån man kunde – eller var det helt andra faktorer som påverkat bosättningsmönstret? Den klimatförändringen som ledde till isavsmält ningen fick tillsammans med den snabba landhöjningen drastiska följder för älvlandskapet. De branta älvdals sidorna blev allt brantare genom den snabba landhöj ningen med raviner och ökad erosionen som följd. Vat tenmassorna som forsade fram under ett enormt tryck tog med sig enorma mängder av de isavsatta glaciala lerorna. I biflöderna till Göta älv var trycket däremot inte lika stort och slätterna i dessa dalgångar fick där med en mindre lutning än älvens vilket innebar att de finkorniga sedimenten här, liksom på de högre partierna i älvdalen, låg kvar i högre grad (Hillefors 1992:45 ff). Vi vet att även människan så småningom kom att på verkade erosionen och landskapets omdaning genom sina röjningar av vegetationen och utnyttjande av älv dalens sluttningar till betesmarker. Denna mänskliga inverkan ökade i takt med att djurhållningen och od lingsverksamheten ökade i betydelse (Påsse 2006:190). Det är möjligt att älven var betydligt lättare att fär das på innan ravinerna, de nipbildande stränderna, och forsarna bildades. Detta kan i så fall vara en möjligen förklaringen till varför stenålderslokalerna verka ligga helt nära den samtida stranden, ett förhållande som inte verka gälla för de metalltida boplatserna i samma utsträckning (figur 83). Troligen var det erosionen, som intensifierades i takt med den ökande djurhållningen och därmed ökande betestrycket, som tvingade människor att söka sig från älvdalen till de mer livgivande jordarna på högre höj der, till de biflöden och dalgångar som låg i anslutning till Göta älvdalen. Ovan har tecknats en bild av den metalltida bosätt ningen i området där flera tecken pekar mot att den bofasta befolkningen av olika anledningar föredrog att bosätta sig i de dalgångar och biflöden som fanns i an slutning till älven. 2007 genomfördes en undersökning av en boplats vid Alafors (Starrkärr 205, se figur 84) som på flera punkter skilde sig från den ovan tecknade bilden av en ordinär gård vid denna tid (Johansson 2007b). Fram förallt var det spåren efter den byggnad som var central placerad i området som väckte uppmärksamhet. Det rörde sig om en 40×9 meter stor treskeppig byggnad vars takbärande stolpar har varit av sådana dimensio ner att de bör ha tillhört en mäktig byggnad. Troligen hade det varit en mycket hög byggnad, kanske var den till och med byggd i två våningar. Inne i den hallik nande byggnaden fanns inga spår efter någon eldstad eller andra konstruktionsdetaljer som vanligen påträf fas i bostadshus. Istället hittade man i stolphålens fyll ningar ett stort antal lerpärlor som avsiktligt depone rats och/eller offrats här på plats. Denna storslagna och säkert spektakulära byggnad har legat helt nära och väl synlig från älven. En preliminär tolkning utifrån un dersökningens resultat är att platsen nyttjats för någon form av handelsverksamhet. Upptäckten av Starrkärr 205 indikerar att det utmed älven bör ha funnits flera liknade samlingsplatser där handel och annat av vikt har kunnat avhandlas. Nu är handelsplatsen vid Nol troligen från äldre romersk järnålder (Hellgren 2007:9) och vi vet idag inte var de äldre handels- och omlast ningsplatser/marknader det vill säga föregångare till Starrkärr 205 kan ha legat. Starrkärr 205 är ett exempel på att älven var den väg som brukats av resenärer med specifika behov och för speciella uppdrag. Vilka var de och vilka var deras syfte? Motsvarade de den tidens entreprenörer med en europeisk marknad som bas eller var deras motsvarighet mer att söka i religionens och/eller politikens tjänst? Kunde de tala/handla i egen sak eller var de endast sän debud/ställföreträdande en distanserad maktelit? Även om vi idag endast känner till denna samlingsplats så var den säkert inte den enda i sitt slag. Med all sanno likhet fanns det liknande platser i anslutning till älven och de övriga centralplatserna på Tunhemsslätten och området kring Hjärtum-Åsbräcka-Fors. I detta sammanhang ska även nämnas en fyndplats vid Grönån (Skepplanda 226) som undersöktes 2008. Här fanns förutom båtrännor flera olika typer av trä föremål som möjligen kan återspegla en närliggande mötesplats för land- och sjötransporter från Kristi fö delse och framåt (Nordqvist i manus). Även Eva Weiler har i sin avhandling framhållit Skepplanda dalgång som ett potentiellt centralområde för distibution och utbyte av varor. Koncentrationer av hällristningslokaler här och annorstädes menar hon in dikera forntida centralorter där platserna som sådana har en lång tradition bakåt i tiden som viktiga knut punkter i ett ännu äldre transportnät. Utmärkande för dessa platser/centra är att de ligger i närheten av spek takulära terränglägen som har fungerat som oriente ringspunkter i landskapet för de som kom vattenvägen (Weiler 1994:98–99). Detta förhållande gäller i högsta grad för de tre ovan föreslagna centralorterna. Ser man till Skepplanda så ligger området vid sista biflödet hitom första vattenfallet i älven. Hjärtum-Åsbräcka-Fors ligger bortom forsen där älven viker av mot nordöst för dem som färdades norrut. Nästa orienteringspunkt Hun neberg, är nog så tydlig och synlig även på långt håll. En boplats bland andra vid sidan av älven De arkeologiska insatser som genomförts i samband med omläggning av riksväg 45 och järnvägsbyggnatio nen av Norge/Vänerbanan, har medfört en ökad kun skap som på flera väsentliga punkter bidragit till att ge en betydligt fylligare bild av den forntida bebyggelsen i Götaälvdalen och samtidigt öppnar dörren för flera framtida forskningsfält. 109 Referenser Hellgren, M. 2007. Arkeologisk utredning och förundersökning. Inför ombyggnation av europaväg 45 och järn väg längs sträckan Angeredsbron–Älvängen, Göteborg och Ale kommun, Västergötland. Lödöse museum, Rapport 2007:01. Hernek, R. 2005. Nytt ljus på Sandarnakulturen, om en boplats från äldre stenåldern i Bohuslän. Gotarc Series B. Gothenburg archaeological Theses No. 38. Coast to Coast-Book No. 14. Göteborgs Universitet. Hillefors, Å. 1992. Götaälvs mynningsområde – en gynnsam livsmiljö för forntidens människa. I: Andesson och Kaelas (red). Vid älven fångst och odling. Göteborgs arkeologiska museum, Årstryck 1979–1980. Hillefors, Å. 1993. Göta älvdalens uppkomst och utveckling. I: Lorentzon, Lööf, Nilson, Pilborg, Rex Svennson (red). Kring Göta Älv – Studier i en dalgång. Tre böck ers förlag AB, Göteborg. Lönnroth, E. 1963. Bohusläns medeltid. I: Lönnroth (red). Bohusläns historia, Göteborgs och Bohus läns landsting. 1963. Påsse, T. 2006. Landskapet och vegetationens förändringar. I: Ytterberg, N.(red), Flyktiga förbindelser. Bohus läns museum, Kulturhistoriska dokumentationer nr 21. Uddevalla. Weiler, E. 1994. Innovationsmiljöer i bronsålderns samhälle och idévärld. Arkeologiska institutionen Umeå Universitet. Umeå. Del 3 Publika insatser Västarvets publika aktiviteter vid E45 Christina Toreld 112 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 85a. Linnea Nordell från Bohusläns museum berättar för barn från Tingbergsskolan klass 5 i Lödöse om hur vi arkeologer arbetar. Foto: O. Ortman. Historien Runt Husknuten I samband med de arkeologiska undersökningarna för väg E45 genomfördes tre HRH-tillfällen tillsammans med tre klasser 5 från Tingbergsskolan, Lödöse och deras lärare. Det var 17 elever i varje klass och två arkeologer/pe dagoger från Västarvet (Bohusläns museum och Lödöse museum) höll i aktiviteten. Vi talade om arkeologens arbete, orsaken till varför vi gräver just dessa fornlämningar (S:t Peder 66 & 67), och hur man hittar fornlämningar som inte syns ovan mark. Med fokus på brons- och järnåldern diskutera de vi landskapets förändring, Gårdaåns betydelse som naturresurs och kommunikationslänk, fyndplatser och andra fornlämningar i närområdet. Efter en fika gick vi runt på ytan och pratade om hur svarta fläckar i marken har stor betydelse för arkeologen, varför det ligger påsar med stenar på marken och vad de gula siffermärkta pinnarna är bra för. Barnens frågor styrde diskussionerna som kom att handla om allt från det stora som maktutövning, död och livsbetingelser, till det lilla som vilken färg man hade på kläderna på bronsåldern. Det stora flertalet elever var väl förberedda och intresserade, de öste ur sin egen kunskapsbank och refererade till dokumentärer om arkeologi på TV, till farfars fynd av flinta och till fornlämningar i sin egen närmiljö. Alla hade dessutom varit på besök i Ekehagens forntidsby vilket underlättade det tankesprång man får göra för att visualisera det faktiska långhuset utifrån de abstrakta mörka fläckarna, stolphålen. Aktiviteten avslutades med att eleverna fick under söka ett kulturpåverkat lager i utkanten av boplatsom rådet där fynd av flinta och keramik påträffats. Två grupper grävde på förhand utmärkta meterrutor och den tredje gruppen fick gräva fritt i lagret på grund av den stora vatten mängden. Innan eleverna fick sätta skärsleven i marken visa de vi fynd som hittats tidigare på ytan så att de skulle veta vad de skulle titta efter. Fynden skickades runt så att alla fick känna på de olika materialen. Med fynd förevisningen följde en diskussion om varför vissa sa ker bevaras och andra inte, vad man kan ha använt de olika fynden och materialen till, och hur man utifrån fyndmaterialet kan få en bra bild av hur man levde på platsen. Västarvets publika aktiviteter vid E45 113 Figur 85b. Femteklassare från Tingbergsskolan i Lödöse lär sig om arkeologi. Foto: O. Ortman. Trots att påsarna kanske inte svämmade över av fynd uppskattade eleverna att de fick gräva i skarpt läge, att vi arkeologer inte hade planterat fynd i marken för dem att hitta. Trots några regnstänk, leriga stövlar och smutsiga händer var de glada åt att få vara arkeolog för en stund. Allmän visning Visningen utfördes kl. 16.00 den 16/10 och besöktes av 25 personer varav två barn i tio- tolvårsåldern, kvinnor och män i åldrarna 40-80 år, samt en hund. En journa list från TTEla (Tidningen Trollhättan Elfsborgs läns annonsblad) följde också med på guidningen. Vi talade om anledningen till varför arkeologerna gräver på platsen och hur man lokaliserar en fornläm ning som inte syns ovan mark. Med fokus på bronsoch järnåldern diskuterade vi landskapets förändring, Gårdaåns betydelse som naturresurs och kommunika tionslänk, fyndplatser och andra fornlämningar i när området. Deltagarna kände sin trakt och diskussioner kring den närliggande hällristningen i Alvhem kom på tapeten. Grävledare Pia Claesson förevisade fynd från utgräv ningen. Från vår utsiktsplats där gruppen samlats kunde vi blicka ner över undersökningsytan och betrakta det med vita käppar det utmärkta långhuset. Innan mörk ret föll gick vi ned på undersökningsytan och berätta de om arkeologens arbete i fält, hur vi undersöker an läggningarna och vad som händer med materialet och fornlämningen efter vi lämnat platsen. Mediebevakning • Undersökningarna av S:t Peder 66 & 67 har presenterats på Utgångspunktens och Västarvets hemsidor. • Radio Väst sände en morgonintervju med grävledare Pia Claesson den 16/10 • TV4 Väst gjorde ett nyhetsinslag om plat sen som sändes den 17/10. • TTEla publicerade en artikel om under sökningen den 18/10. 114 Bohusläns museum Rapport 2012:15 Figur 86. TV4 på besök. Foto: I. Lundin. Temadag på Lödöse: Hantverk och mat Vanligtvis så begränsas det publika arkeologiska arbe tet vid en utgrävning till aktiviteter vid själva fältar betsfasen. Sedan följer det digra arbetet med att regist rera fynd, analysera prover och färdigställa rapporter; ett arbete som oftast är osynligt för den intresserade allmänheten. Några vanliga frågor vid visningar och skolaktiviteter på utgrävningsplatsen är: ”Vad händer med materialet sen?” och ”När får vi möjlighet att se fynden och ta del av resultaten?”. Svaret brukar vara att rapporten kommer att vara färdig inom några år och fynden kommer att magasineras. För att råda bot på det vakuum som uppstår i tiden mellan utgrävning och rapportutgivning anordnade vi en temadag för familjer på Lödöse museum ungefär ett halvår efter avslutad utgrävning. Då hade vissa re sultat hunnit bli klara, fynden var i presentabelt skick och vi kunde ge en fylligare bild av de förhistoriska händelserna. Tre arkeologer och en pedagog varvade under en heldag fyndförevisning och föreläsningar om utgräv ningarna av S:t Peder 66 och 67 med hantverksak tiviteter och visningar i Lödöse museums utställning. Då resultat och fynd från framförallt S:t Peder 66 an tydde att keramik och tygproduktion varit viktiga på boplatsen ordnade vi stationer där man kunde arbeta med lera och tova ull. Det fanns även möjlighet för de besökande att grilla korv. De spontana reaktionerna på temadagen var att den var mycket uppskattad av såväl gammal som ung. Bland besökarna fanns både de som hade besökt visningarna i fält och som nu ville ha en uppföljning av resultaten såväl som förstagångsbesökare till museet som hade letat efter en lämplig söndagsaktivitet för sig och sina barn och hittat information om temadagen på Internet. Västarvets publika aktiviteter vid E45 115 Figur 87a–c. Visar hur barnen fick pröva på att tova ull och pröva olika tekniker att forma lera på. Jenny Englin från Lödöse museum gör även en allmän visning och berättar om förhistorien i området runt Lödöse med grävningarna i S:t Peder som exempel. I en monter förevisades förhistorisk keramik. Foto: P. Claesson. Del 4 Bilagor Bilagor till: Bosättning vid älven Bilaga 1. Tunge 46: Vedartsanalys Bilaga 2. Tunge 46: 14C-analys Bilaga 3. S:t Peder 66: Anläggningslista Bilaga 4. S:t Peder 66: 14C-analys Bilaga 5. S:t Peder 66: Vedartsanalys Bilaga 6. S:t Peder 66: Makrofossilanalys Bilaga 7. S:t Peder 66-67: Keramik och bränd lera Bilaga 8. S:t Peder 66: Osteologisk analys (SAU Rapport 2009:6 O) Bilaga 9. S:t Peder 66: Fyndlista Bilaga 10. S:t Peder 66: Konserveringsrapport Hede 1-2 Bilaga 11. S:t Peder 67: Anläggningslista Bilaga 12. S:t Peder 67: Fyndlista Bilaga 13. S:t Peder 67: 14C-analys Bilaga 14. S:t Peder 67: Makrofossilanalys Bilaga 15. S:t Peder 67: Vedartsanalys (Vedlab rapport 0865) Bilaga 16. S:t Peder 67: Fosfatanalys Bilaga 17. S:t Peder 67: Osteologisk analys (SAU Rapport 2008:16 O) Bilaga 18. Skepplanda 237/70: Anläggningslista Bilaga 19. Skepplanda 237/70: Fyndlista Bilaga 20. Skepplanda 237/70: Keramiken från Skepplanda 237 och 70 Bilaga 21. Skepplanda 237/70: Makrofossilanalys Bilaga 22. Skepplanda 237/70: Vedartsanalys Bilaga 23. Skepplanda 237/70: 14C-analys Bilaga 1. Tunge 46: Vedartsanalys Analysprotokoll Landskap: Västergötland Socken: Tunge Fastighet: Johannesberg RAÄ nr: 49 Kategori: Boplats AnalysId: 7697 Kokgrop Anläggning: Vikt (g): Fragment: 0,5 38 Art: Bark Material: Förkolnad Provnr: Analyserad vikt (g): 0,5 Analyserat antal: 38 Antal: 1 Antal: 2 Antal: 11 Antal: 16 Antal: 7 Antal: 1 Kommentar: Art: Björk Material: Trä Kommentar: Art: Björk Material: Träkol Kommentar: Art: Ek Material: Träkol Kommentar: Art: Hassel Material: Träkol Kommentar: Art: Lind Material: Träkol Kommentar: Bilaga 2. Tunge 46: 14C-analys 2926 2944 2955 2965 2974 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 2887 2912 S:t Peder 66 S:t Peder 66 Utgår Stolphål Utgår Utgår Lager Grop Ränna Grop 2851 Grop Härd Nedgrävning Utgår Utgår Grop Nedgrävning Grop Stolphål Nedgrävning Ränna Stolphål Grop Härd Nedgrävning Nedgrävning Nedgrävning Härd Nedgrävning Nedgrävning Nedgrävning Nedgrävning Grop 2879 2835 S:t Peder 66 Grop Stolphål S:t Peder 66 2824 S:t Peder 66 Typ Grop S:t Peder 66 2801 2785 S:t Peder 66 2813 2775 S:t Peder 66 S:t Peder 66 2764 S:t Peder 66 S:t Peder 66 2750 S:t Peder 66 2651 S:t Peder 66 2737 2636 S:t Peder 66 2720 2622 S:t Peder 66 S:t Peder 66 2608 S:t Peder 66 S:t Peder 66 2591 S:t Peder 66 2669 2577 S:t Peder 66 2710 2569 S:t Peder 66 S:t Peder 66 2559 S:t Peder 66 S:t Peder 66 2537 2550 S:t Peder 66 2526 S:t Peder 66 S:t Peder 66 2504 S:t Peder 66 Anl nr 2500 RAÄ S:t Peder 66 Stenskott Stenskott Stenskott Anmärkning 0,05 0,09 0,6 × 0,42 0,88 × 0,46 0,28 1,16 × 0,72 1,4 × 0,9 2,1 × 0,4 0,24 0,74 × 0,64 0,85 0,54 × 0,5 1,0 × 0,9 0,3 0,38 0,5 × 0,4 0,9 × 0,7 0,9 ×0,65 0,25 0,9 ×0,65 0,94× 0,92 0,55 × 0,44 0,5 × 0,4 0,9 0,7 0,96× 0,56 0 0,25 0 0 0,04 0,2 0,1 0,06 0,14 0,1 0,06 0 0 0,2 0,08 0,1 0,12 0,15 0,16 0,18 0,16 0,08 0,04 0,1 0,1 0,23 0,05 0,04 0,14 1,18 × 0,54 0,24 0,32 0,26 0,37 2× 1,2 Djup 0,56 × 0,52 1,9 × 1,35 Storlek Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svart sotig humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svart sotig humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Fyllning 1 Gråbrun sand Gråbrun sand Fyllning 2 Fyllning 3 Lite bränd lera Skörbränd sten Enstaka sten Äldre än 2651 Äldre än nedgr 2608 Yngre än 2622 Rikligt med skörbränd sten Större sten och enstaka skörbränd Kommentar fyllning Bilaga 3. S:t Peder 66: Anläggningslista Utgår 3175 S:t Peder 66 3328 3343 3372 3383 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 3285 S:t Peder 66 3297 3271 S:t Peder 66 3316 3265 S:t Peder 66 S:t Peder 66 3255 S:t Peder 66 S:t Peder 66 3232 3246 S:t Peder 66 3209 3220 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 3197 3203 S:t Peder 66 3181 3166 S:t Peder 66 3189 3157 Stolphål S:t Peder 66 S:t Peder 66 3147 S:t Peder 66 3124 S:t Peder 66 S:t Peder 66 Utgår Utgår Utgår Utgår Utgår Utgår Stolphål Kokgrop Pinnhål Utgår Stolphål Ränna Utgår Stolphål Pinnhål Utgår Utgår Utgår Utgår Utgår Grop Lager Utgår Stolphål Stolphål 3102 S:t Peder 66 3113 3092 S:t Peder 66 Stolphål Nedgrävning Lager S:t Peder 66 3079 S:t Peder 66 Typ Stolphål S:t Peder 66 3055 3066 S:t Peder 66 3014 S:t Peder 66 Anl nr 3005 RAÄ S:t Peder 66 Anmärkning 0,4 0,38 0,42 0,5 × 0,4 0,6× 0,5 1,65 × 1,55 0,08 0,28 2,06× 0,26 0,26 0,09 0,32 0,68 1,66× 1,13 Storlek Djup 0 0 0 0 0 0 0 0,23 0,24 0 0,1 0,12 0 0,18 0,18 0 0 0 0 0 0,2 0,26 0,1 0 0,06 0,1 0 0,34 0,13 0,04 0,35 Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svart sotig humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Rödbränd lera Brungrå humös sand Fyllning 1 Gulbrun grusig sand Gråbrun sand Gulbrun grusig sand Gråbrun sand Gulgrå sand Fyllning 2 Grå silt Fyllning 3 Fyllning 1; rikl med sten till stor del skörbränd Fyllning 1; enstaka sten Enstaka sten. Äldre än grop 4616 Kommentar fyllning Typ 3517 Stolphål 3527 S:t Peder 66 S:t Peder 66 3711 3744 3958 3968 3975 3983 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 3689 3700 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 3672 3680 S:t Peder 66 3655 3664 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 3633 3640 S:t Peder 66 Stolphål Stolphål Utgår Ränna Ugn Ränna Stolphål Grop Stolphål Utgår Stolphål Stolphål Utgår Utgår Stolphål 3617 Stolphål Grop Stolphål 3625 3607 S:t Peder 66 S:t Peder 66 3600 S:t Peder 66 Stolphål Stolphål Utgår S:t Peder 66 3585 3593 S:t Peder 66 S:t Peder 66 3577 Stolphål S:t Peder 66 S:t Peder 66 3559 S:t Peder 66 Stolphål 3537 Stolphål 3548 S:t Peder 66 Nedgrävning Utgår Pinnhål 3455 3483 S:t Peder 66 Utgår Utgår Nedgrävning Stolphål Utgår S:t Peder 66 3434 3448 S:t Peder 66 3415 S:t Peder 66 S:t Peder 66 3405 S:t Peder 66 Anl nr 3392 RAÄ S:t Peder 66 Stenskott Stenskott Stenskott Anmärkning 0,28 0,65 × 0,58 0,3 0,6 × 0,25 1,55 × 1,05 1,2 × 0,3 0,3 0,7× 0,64 0,24 0,25 0,3× 0,25 0,35 1,2 0,25 0,22 0,42 0,45 × 0,2 0,33 0,23 0,34× 0,30 0,34 0,38× 0,24 0,66 ×0,42 Storlek Djup Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Fyllning 1 Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand 0,3 0,08 0 0,3 0,18 0,08 0,18 0,34 0,1 0 Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brunröd bränd lera Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand 0,1 Svartgrå humös sand 0,12 0 0 0,1 0 0,16 0,1 Svartgrå humös sand 0,08 0,14 0,2 0 0,27 Svartgrå grusig sand 0,15 0,04 0,2 0 0,1 0 0 0,1 0,24 0 Grå sandig silt Gulgrå sand Grå sandig silt Fyllning 2 Grå silt Fyllning 3 Koncentrationer av bränd lera Enstaka stenar mot botten Enstaka sten Kommentar fyllning 4238 4247 Stolphål 4259 4269 4277 4305 4319 4333 4342 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 Utgår Stolphål Nedgrävning Kokgrop Grop Stolphål Grop Utgår Utgår Utgår Utgår Stolphål 4212 4202 S:t Peder 66 4226 4193 S:t Peder 66 Ränna S:t Peder 66 4177 S:t Peder 66 Stolphål Stolphål Härd Stolphål Ränna Stolphål Stolphål Utgår Stolphål Grop Nedgrävning Nedgrävning S:t Peder 66 4156 4168 4141 S:t Peder 66 S:t Peder 66 4125 S:t Peder 66 S:t Peder 66 4087 4061 S:t Peder 66 S:t Peder 66 4053 S:t Peder 66 4069 4043 S:t Peder 66 4080 4034 S:t Peder 66 S:t Peder 66 4023 S:t Peder 66 S:t Peder 66 4014 S:t Peder 66 Stolphål 4001 Grop Utgår 3991 Typ S:t Peder 66 Anl nr S:t Peder 66 RAÄ Stenskott Stenskott Stenskott Stenskott Anmärkning 0,26 0,5 × 0,6 1,35 5 × 3,2 0,15 1,12× 0,66 0,4 0,25 5,25× 0,72 0,4 0,45 0,36 × 0,16 0,8 × 0,7 0,66 br 0,36 × 0,32 0,51 ×0,48 0,24 0,62 × 0,48 1,4× 0,62 1,4 × 0,62 0,34 0,72 × 0,52 Storlek Djup 0 Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svart sotig humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand 0 0,1 Svartgrå humös sand 0,12 0,4 0,34 0,09 0,06 0,13 0 0 0 0 0,18 0,24 0,32 0,45 0,13 0,17 0,22 0,22 0,24 0 0,18 0,14 0,08 0,08 0,23 0,13 Fyllning 1 Sotig gråsvart sand Sotig gråsvart sand Gulgrå silt Gulbrun grusig sand Sotig gråsvart sand Gulgrå sand Fyllning 2 Sotig svart sand Fyllning 3 Någon sten Kollager med skörbränd sten i botten Bränd lera Fyllning 1 ngt lera Fyllning 2; skörbränd sten i N Rännan skär härden, rännan yngre än 4141 Kommentar fyllning Anl nr Typ 4734 4747 4757 4764 4776 4795 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 4821 4835 4844 4852 4860 4869 4973 4987 4998 5009 5180 5232 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 4802 4719 S:t Peder 66 4810 4691 S:t Peder 66 S:t Peder 66 4682 S:t Peder 66 S:t Peder 66 4667 S:t Peder 66 4675 4658 S:t Peder 66 S:t Peder 66 4648 S:t Peder 66 S:t Peder 66 4605 4616 S:t Peder 66 Utgår Lager Utgår Nedgrävning Nedgrävning Stolphål Pinnhål Pinnhål Pinnhål Pinnhål Pinnhål Utgår Utgår Pinnhål Pinnhål Grop Stolphål Pinnhål Utgår Utgår Utgår Utgår Utgår Pinnhål Pinnhål Utgår Stolphål Grop Stolphål Stolphål 4521 Stolphål 4593 S:t Peder 66 Grop S:t Peder 66 4353 RAÄ S:t Peder 66 Stenskott Stenskott Anmärkning 0,08 0,13 0,13 0,25 0,44 0,26 0,26 0,39 0,5 0,6 × 0,55 0,65× 0,55 0,8 × 05 0,14 × 0,10 0,12 × 0,16 0,08 0,1 0,1 0,08 0,12 0,5 0,5 0,2× 0,22 Storlek Djup Fyllning 1 Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand 0 0,4 0 0,09 Brungrå humös sand Svartgrå humös sand 0,1 Svartgrå humös sand 0,38 0,14 0,16 0,1 0,1 0,11 0 0 0,1 0,08 0,15 0,1 Svartgrå grusig sand 0,08 0 0 0 0 0 0,19 0,19 0 0,3 0,11 Svartgrå humös sand 0,27 0,24 0,18 0,4 Gråbrun sand Fyllning 2 Fyllning 3 Enstaka sten Intill yngre än lager 3124 Kommentar fyllning 5573 5582 5587 5593 5613 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 5766 5794 5803 S:t Peder 66 S:t Peder 66 5755 S:t Peder 66 5778 5748 S:t Peder 66 S:t Peder 66 5731 Grop S:t Peder 66 5718 S:t Peder 66 S:t Peder 66 Nedgrävning Stolphål Grop Pinnhål Utgår Pinnhål Stolphål Utgår Stolphål 5695 5706 S:t Peder 66 Stolphål Stolphål Pinnhål S:t Peder 66 5672 5684 S:t Peder 66 5657 Stolphål S:t Peder 66 S:t Peder 66 5650 S:t Peder 66 Pinnhål Pinnhål 5637 5644 S:t Peder 66 Stolphål Pinnhål Pinnhål Pinnhål Pinnhål Pinnhål Stolphål Härd Utgår Härd Utgår Utgår Pinnhål Pinnhål Pinnhål Kokgrop Typ S:t Peder 66 5620 5558 S:t Peder 66 5628 5555 S:t Peder 66 S:t Peder 66 5545 S:t Peder 66 S:t Peder 66 5431 5267 S:t Peder 66 5439 5260 S:t Peder 66 S:t Peder 66 5253 S:t Peder 66 S:t Peder 66 5243 Anl nr S:t Peder 66 RAÄ Stenskott Stenskott Stenskott Anmärkning 0,9 × 0,7 0,95 0,38 × 0,3 0,5 1× 1,1 0,09 0,11 0,74 × 0,6 0,38 0,21 0,2,0,1 0,22 0,66 0,1 0,09 0,08 0,18 0,08 0,09 0,05 0,09 0,1 0,4 0,7 ×0,58 Storlek Djup Brungrå humös sand Svart sotig humös sand Brungrå humös sand Svart sotig humös sand 0,09 0,18 0,3 0,2 0 0,07 0,14 0,27 0 0,25 0,2 0,3 0,15 0,1 0,16 0,2 0,09 0,09 0,14 0,12 0,19 Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå grusig sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand 0,1 Svartgrå humös sand 0,17 0,03 0 0,1 0 0 0 0 0 0,44 Fyllning 1 Gulgrå silt Fyllning 2 Grå silt Grå silt Fyllning 3 I kulturlager Sotlins Skörbr sten Rikligt med skörbränd sten som ökar mot botten Kommentar fyllning Anl nr Utgår 6249 6255 Nedgrävning Stolphål Utgår S:t Peder 66 Grop Stolphål S:t Peder 66 6228 S:t Peder 66 6237 Stolphål 6218 S:t Peder 66 Utgår Grop 6244 6207 S:t Peder 66 S:t Peder 66 6194 S:t Peder 66 Utgår Grop S:t Peder 66 6167 6183 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 Stolphål 6141 Grop 6156 S:t Peder 66 Utgår 6121 Stolphål 6132 Nedgrävning Grop S:t Peder 66 S:t Peder 66 Stolphål Nedgrävning Utgår Pinnhål Härd Härd Härd Grop Grop Utgår Nedgrävning S:t Peder 66 6095 6109 S:t Peder 66 6072 6084 S:t Peder 66 6061 S:t Peder 66 6053 S:t Peder 66 5934 S:t Peder 66 S:t Peder 66 5920 S:t Peder 66 5945 5910 S:t Peder 66 5953 5900 S:t Peder 66 S:t Peder 66 5891 S:t Peder 66 S:t Peder 66 5881 Stolphål S:t Peder 66 Utgår Grop 5842 5855 Grop S:t Peder 66 S:t Peder 66 Typ Utgår S:t Peder 66 5825 5833 S:t Peder 66 5812 RAÄ S:t Peder 66 Stenskott Anmärkning 0,32× 0,28 0,32 0,46× 0,34 0,39 × 0,35 0,42 0,54 0,5 0,5 × 0,4 0,48 0,65 × 0,5 0,72 ×0,58 1 × 0,8 0,8× 0,66 0,53 × 0,4 0,18 0,8 0,6 × 0,5 0,7 × 0,6 0,6 × 0,8 0,3 0,3 0,31 0,63× 0,48 0,45 × 0,32 Storlek Djup Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Fyllning 1 Brungrå humös sand 0,09 0,19 0 0,16 0,19 0,34 0 0,26 0 0,2 0,32 0,2 0 0,2 0,08 0,2 0,24 0,09 0 Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand 0,27 Svartgrå humös sand 0,19 0,11 Svart sotig humös sand 0,1 0,11 0,11 0 0,09 0,28 0 0,11 0,13 0 0 Grå sandig silt Fyllning 2 Fyllning 3 Bränd lera Enstaka skörbränd sten Sotlins i botten Överlagrar 6053 pinnhål Kommentar fyllning Anl nr Typ 6418 6427 Stolphål 6449 6454 6468 6487 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 6553 6563 6585 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 6622 6636 6652 6691 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 6594 6543 S:t Peder 66 6610 6534 S:t Peder 66 S:t Peder 66 6525 S:t Peder 66 S:t Peder 66 6516 S:t Peder 66 Nedgrävning Stolphål Stolphål Härd Härd Stolphål Utgår Härd Stolphål Stolphål Utgår Utgår Stolphål Pinnhål 6497 Stolphål 6508 S:t Peder 66 S:t Peder 66 Nedgrävning Grop Nedgrävning Stolphål Utgår Grop Grop 6407 6410 S:t Peder 66 Stolphål Ränna Utgår Utgår Lager Utgår Grop Grop Grop S:t Peder 66 6382 S:t Peder 66 6396 6373 S:t Peder 66 S:t Peder 66 6359 S:t Peder 66 S:t Peder 66 6297 6330 S:t Peder 66 6272 6284 S:t Peder 66 S:t Peder 66 6262 RAÄ S:t Peder 66 Stenskott Stenskott Stenskott Stenskott Stenskott Stenskott Stenskott Anmärkning 0,5 0,5× 0,4 0,44 0,62× 0,44 0,7 × 0,6 0,8 × 0,7 1 × 0,6 0,26 ×0,20 0,34 0,42 0,4 0,14 0,48 0,2 0,75× 0,40 0,4 0,4 × 0,36 0,4× 0,3 0,75 × 0,45 0,33 0,26 br 2,4× 1,1 0,73 × 0,5 0,96 ×0,84 Storlek Djup Fyllning 1 Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand 0,13 0,37 0,2 0,15 0,06 0,3 0 0,16 0,12 Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Svart sotig humös sand Svart sotig humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand 0,27 Svartgrå humös sand 0 0 0,15 0,2 0,4 0,2 0,11 0,1 Svartgrå humös sand 0,25 0,1 0 0,16 0,2 0,21 Svartgrå humös sand 0,11 0 0 0,04 0 0,22 0,26 0,17 Gulgrå silt Fyllning 2 Sotig svart sand Fyllning 3 Mkt humös Överlagras av nedgrävning 0,62 i diam Enstaka skörbränd sten I botten en sotlins samt rikligt med skörbr sten Mellan stenblock Enstaka skörbränd sten Kommentar fyllning 6834 6853 S:t Peder 66 S:t Peder 66 7087 7096 7105 7119 7132 7141 Stolphål S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 Stolphål Härd Grop Grop Utgår Grop Stolphål 7055 7069 S:t Peder 66 Stolphål Utgår Utgår Grop Utgår Lager Härd Utgår Utgår Stolphål Nedgrävning Utgår Nedgrävning Stolphål Utgår Utgår Grop Stolphål Stolphål S:t Peder 66 7032 7044 S:t Peder 66 7023 S:t Peder 66 S:t Peder 66 7010 S:t Peder 66 S:t Peder 66 6973 6936 S:t Peder 66 6990 6926 S:t Peder 66 S:t Peder 66 6914 S:t Peder 66 S:t Peder 66 6886 6898 S:t Peder 66 6866 6826 S:t Peder 66 6878 6813 S:t Peder 66 S:t Peder 66 6802 S:t Peder 66 S:t Peder 66 6793 S:t Peder 66 Utgår 6777 Stolphål 6786 Utgår Stolphål S:t Peder 66 6763 S:t Peder 66 Typ Utgår S:t Peder 66 6754 S:t Peder 66 Anl nr 6710 RAÄ S:t Peder 66 Stenskott Stenskott Anmärkning 0,3 0,48 0,28 0,8 0,38 0,19 0,28 0,17 0,57 0,22 0,8 × 0,6 1,38× 0,9 0,31 1,7 × 1,7 0,75 0,35 0,3 0,8 2,1 × 0,8 0,55 × 0,44 Storlek Djup Brungrå humös sand Fyllning 1 Svart sotig humös sand Grå lera Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå grusig sand Svartgrå grusig sand Svartgrå humös sand 0 0,17 0,08 0,12 0,18 0 0,25 0,15 0,22 0 0 Brungrå humös sand Svart sotig humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand 0,21 Svartgrå grusig sand 0 0,07 Svartgrå grusig sand 0,2 0 0 0,17 0,1 0 0,08 0,13 0 0 0,16 0,23 0,13 0 0,1 Svartgrå humös sand 0 0,12 0 Gulgrå silt Gråbrun sand Gråbrun sand Fyllning 2 Fyllning 3 Bottenplanet var inte symetriskt till ytplanet Stenfylld Skörbränd sten Litet bränd lera, rikligt m skörbr sten Bottensten Kommentar fyllning 7242 7251 Stolphål 7261 7271 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 7348 7359 S:t Peder 66 S:t Peder 66 7417 7425 7444 7454 7463 7473 7490 7499 7509 7523 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 7373 7337 Stolphål S:t Peder 66 7389 7326 S:t Peder 66 S:t Peder 66 7316 S:t Peder 66 S:t Peder 66 7304 S:t Peder 66 Grop S:t Peder 66 Stolphål Brunn Stolphål Utgår Utgår Utgår Utgår Stolphål Nedgrävning Utgår Utgår Härd Stolphål Stolphål Utgår Stolphål Nedgrävning Stolphål 7283 7294 S:t Peder 66 Utgår Utgår Stolphål Utgår Utgår Stolphål Stolphål S:t Peder 66 7210 S:t Peder 66 7221 7198 S:t Peder 66 Utgår Stolphål 7233 7189 S:t Peder 66 S:t Peder 66 7178 S:t Peder 66 Utgår Stolphål Typ S:t Peder 66 7155 7166 S:t Peder 66 Anl nr S:t Peder 66 RAÄ Stenskott Stenskott Stenskott Stenskott Stenskott Stenskott Stenskott Anmärkning 0,35 0,26 0,31 6,82 0,24 0,31 0,3 0,3 0,43 0,48 0,6 × 0,4 0,24 0,36 0,68 × 0,54 0,38 0,2 0,35× 0,25 Storlek Djup Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand 0,2 1,6 0,33 0 0 0 0 0,15 0,1 0 0 0 0,11 0,35 0,28 0 0,34 Brungrå humös sand Brungrå sandig silt Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand 0,07 Svartgrå humös sand 0,27 0,15 0 0 0,23 0,07 0 0 0,2 0,34 0,47 0 0 0,18 Fyllning 1 Gråbrun sand Gulbrun grusig sand Fyllning 2 Fyllning 3 Rikligt med stora rundade stenar Enstaka skörbränd sten Intill nedgrävning 7304 Stänk av bränd lera, intill sth 7316 Bränd lera, enstaka sten Bitar av bränd lera Kommentar fyllning Nedgrävning Nedgrävning 7662 7672 S:t Peder 66 S:t Peder 66 7864 7874 S:t Peder 66 S:t Peder 66 7915 7857 Stolphål S:t Peder 66 S:t Peder 66 7838 S:t Peder 66 7889 7817 Stolphål S:t Peder 66 7900 7807 S:t Peder 66 S:t Peder 66 7782 S:t Peder 66 S:t Peder 66 7776 S:t Peder 66 Stolphål Kokgrop Stolphål Stolphål Stolphål Härd Utgår Utgår Pinnhål Nedgrävning Stolphål 7750 7768 Härd Härd Stolphål Stolphål Stolphål Utgår Stolphål Utgår Stolphål S:t Peder 66 S:t Peder 66 Grop Stolphål S:t Peder 66 7720 7738 S:t Peder 66 7684 7652 S:t Peder 66 7708 7643 S:t Peder 66 S:t Peder 66 7632 S:t Peder 66 S:t Peder 66 7612 7623 S:t Peder 66 S:t Peder 66 Stolphål 7591 Grop S:t Peder 66 7603 7581 S:t Peder 66 Stolphål Kokgrop Utgår S:t Peder 66 7572 S:t Peder 66 Typ Härd S:t Peder 66 7552 7563 S:t Peder 66 7545 S:t Peder 66 Anl nr 7532 RAÄ S:t Peder 66 Stenskott Anmärkning 0,83 0,25 0,7 0,4 0,64 0,44 0,32 1,10 0,36 0,08 0,13 0,4 0,4 × 0,3 0,85 0,66 0,3 0,32 0,32 0,4 0,2 0,6 0,4 0,7 × 0,6 0,4 0,24 0,21 1,23× 1,10 Storlek Djup Fyllning 1 Svartgrå humös sand Svart sotig humös sand Svart sotig humös sand Brungrå humös sand Grå lera Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svart sotig humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand 0,14 0,18 0,14 0,28 0,32 0,17 Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand 1,11 Svart sotig humös sand 0,3 0 0 0,05 0,1 Svartgrå humös sand 0,3 0,1 Svart sotig humös sand 0,16 0,4 0,1 Svartgrå humös sand 0,12 0 0,18 0 0,22 0,17 0,18 0,2 0,16 0,12 0,05 0,15 0,36 0 0,23 Fyllning 2 Grå sandig silt Gråbrun sand Grå sandig silt Grå sandig silt Gulgrå silt Gråbrun sand Gulbrun sand Gråbrun sand Sotig gråsvart sand Sotig svart sand Fyllning 3 Kommentar fyllning Rikligt med skärbr sten Fyllning 2; enstaka sten Bränd lera Rikliigt med sten Skörbr sten Enstaka skörbränd sten, ev pinnhål i kanten Fyllning 2 och 3; skörbr sten Fyllning 2; skörbr sten 7967 S:t Peder 66 Utgår Grop 8152 8160 8168 8175 8184 8191 8216 8227 8242 8254 8263 8279 8289 8296 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 8125 S:t Peder 66 8133 8115 S:t Peder 66 S:t Peder 66 8100 S:t Peder 66 S:t Peder 66 8066 8079 S:t Peder 66 8045 8058 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 7996 8028 S:t Peder 66 Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål Grop Grop Stolphål Lager Stolphål Nedgrävning Utgår Nedgrävning Nedgrävning Härd Stolphål Utgår Stolphål Grop Utgår Grop Utgår Utgår Grop Stolphål 7981 Stolphål 7954 S:t Peder 66 Nedgrävning Utgår 7988 7946 S:t Peder 66 Pinnhål S:t Peder 66 7939 S:t Peder 66 Typ Utgår S:t Peder 66 7930 S:t Peder 66 Anl nr 7924 RAÄ S:t Peder 66 Stenskott Stenskott Anmärkning 0,8 0,3 0,08 0,35 0,31 0,35 0,32 0,5 ×0,39 0,65 × 0,47 1,1 0,28 1,21 × 0,42 0,23 0,31 0,37 1,64 ×1,04 0,28 0,36× 0,32 1,2 0.59× 0,40 0,4 0,36 0,4 × 0,35 Storlek Djup Fyllning 1 0,3 0,08 0,35 0,12 0,32 0,25 0,32 0,14 0,11 0,08 0,02 0 0,02 0,01 0,06 0,12 0 0,25 0,46 0,13 0 0 0,14 0,2 0,35 0 0,32 0,08 0 Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svart sotig humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svart sotig humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand 0,1 Svartgrå humös sand 0 Grå sandig silt Gråbrun sand Grå sandig silt Fyllning 2 Fyllning 3 Sten i ytan I ytan en flat sten, äldre än sth 8254 Bränd lera Enstaka sten Enstaka sten till en del skörbränd Fyllning 1 enstaka skörbr sten Kommentar fyllning Anl nr 8366 S:t Peder 66 S:t Peder 66 Nedgrävning 8595 8603 8613 8623 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 8581 S:t Peder 66 S:t Peder 66 8556 8568 S:t Peder 66 8547 Stolphål S:t Peder 66 8537 S:t Peder 66 Kokgrop Stolphål Utgår Utgår Ränna Kokgrop Stolphål Utgår Stolphål Grop Grop S:t Peder 66 8505 S:t Peder 66 8516 8498 S:t Peder 66 Stolphål Stolphål 8524 8489 S:t Peder 66 Stolphål Stolphål Utgår Lager Utgår Stolphål Utgår Stolphål Grop Grop Utgår Stolphål Stolphål Stolphål Stolphål S:t Peder 66 8480 S:t Peder 66 Typ Utgår S:t Peder 66 8459 8468 8452 S:t Peder 66 S:t Peder 66 8439 S:t Peder 66 S:t Peder 66 8422 8430 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 8405 8414 S:t Peder 66 8375 8356 S:t Peder 66 8396 8346 S:t Peder 66 S:t Peder 66 8329 S:t Peder 66 S:t Peder 66 8312 8320 S:t Peder 66 8305 RAÄ S:t Peder 66 Stenskott Stenskott Stenskott Anmärkning 1,05 0,4× 0,3 0,3 0,34 0,38 0,85 × 0,63 0,33 1,24 × 0,32 1,4 0,39 0,35 × 0,25 0,25 × 0,16 0,5 0,71 × 0,5 0,3 × 0,26 0,3 0,36 × 0,32 0,5 0,2 0,3 0,3 0,3 0,75 × 0,6 Storlek Djup Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Fyllning 1 0,15 0,13 0 0 0,11 0,4 0,16 0,09 0 0,15 0,14 0,18 0,09 0,28 0,34 0,51 0,14 0 0,1 0 0,3 0 0,2 0,11 Svart sotig humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Svart sotig humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand 0,17 Svartgrå humös sand 0 0 0,25 0,4 0,4 0,18 0 Gråbrun sand Gråbrun sand Fyllning 2 Fyllning 3 Något skörbränd sten I bottenplan rikligt med sk bränd sten och kol Kommentar fyllning 8848 8861 Stolphål 8874 8886 8910 8931 Stolphål S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 9227 9153 S:t Peder 66 S:t Peder 66 9133 S:t Peder 66 9167 9123 S:t Peder 66 9179 9116 S:t Peder 66 S:t Peder 66 9091 Stolphål S:t Peder 66 S:t Peder 66 8979 S:t Peder 66 Lager Ränna Utgår Nedgrävning Nedgrävning Stolphål Stolphål Härd Lager S:t Peder 66 Stolphål 8944 8959 S:t Peder 66 Utgår Stolphål Nedgrävning Stolphål Lager S:t Peder 66 Lager 8783 8798 S:t Peder 66 Grop 8757 Stolphål 8769 Utgår Utgår S:t Peder 66 S:t Peder 66 Nedgrävning Grop Stolphål Stolphål Grop Grop Utgår Lager Utgår Härd Typ S:t Peder 66 8739 8748 S:t Peder 66 8717 8728 8709 S:t Peder 66 S:t Peder 66 8700 S:t Peder 66 S:t Peder 66 8676 8688 8666 S:t Peder 66 S:t Peder 66 8659 S:t Peder 66 S:t Peder 66 8637 8650 S:t Peder 66 Anl nr S:t Peder 66 RAÄ Stenskott Stenskott Stenskott Stenskott Stenskott Stenskott Anmärkning 0,32 0,3 0,52 0,54 1,2 × 0,9 16,03× 3,8 0,21 br 0,45 0,26 0,21 0,61 1,25× 0,8 0,47 0,7 × 0,6 0,3 0,72 × 0,66 0,35 × 0,32 0,43 24,6× 10,7 1,1x0,68 0,46 0,34 0,68 ×0,624 Storlek Djup Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Svart sotig humös sand Svartgrå grusig sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand 0,25 0,14 0 0,4 0 Svart sotig humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand 0,17 Svartgrå humös sand 0,12 0,32 1,13 0,09 0,26 0,27 0 0,23 0,13 0,17 0,22 0,2 0 0,1 0,22 0 0 0,1 0,18 0,14 0,12 0,2 0,12 0 0 0 0,1 Svart sotig humös sand Fyllning 1 Gulgrå silt Gråbrun sand Gråbrun sand Gråbrun sand Grå sandig silt Fyllning 2 Fyllning 3 Rikligt med skörbränd sten, yngre än 8798 Enst. skörbränd sten Rikligt med sten Överlagras av A4141 Överlagras av 4141 Enstaka skörbränd sten, sotlinser Enstaka sten Skörbränd sten Kommentar fyllning 9448 9456 S:t Peder 66 S:t Peder 66 Typ 9945 9954 9964 9985 S:t Peder 66 S:t Peder 66 9937 S:t Peder 66 S:t Peder 66 9926 S:t Peder 66 S:t Peder 66 9907 9897 S:t Peder 66 9916 9879 S:t Peder 66 S:t Peder 66 9863 S:t Peder 66 S:t Peder 66 9822 9811 Stolphål S:t Peder 66 9844 9770 S:t Peder 66 S:t Peder 66 9646 S:t Peder 66 S:t Peder 66 9576 S:t Peder 66 Lager Utgår Utgår Grop Nedgrävning Grop Utgår Fyndområde Pinnhål Lager Grop Kokgrop Stolphål Kokgrop Fyndområde Stolphål Nedgrävning Ränna 9542 9554 S:t Peder 66 Stolphål Utgår Stolphål Kokgrop Stolphål Grop Stolphål Utgår Ränna Ränna Ränna Utgår Stolphål S:t Peder 66 9519 9530 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 9492 9506 S:t Peder 66 9465 9319 S:t Peder 66 9480 9309 S:t Peder 66 S:t Peder 66 9286 S:t Peder 66 S:t Peder 66 9276 S:t Peder 66 Anl nr 9255 RAÄ S:t Peder 66 Stenskott Anmärkning 0,33 2,9× 0,5 2,9 × 0,5 0,25 0,46 × 0,26 0,38 0,7 0,15 1,6 1,62 × 1,5 0,24 0,19 0,85× 0,8 0,44 0,42× 0,38 0,42× 0,24 2,25 × 0,6 0,4 × 0,36 0,47× 0,34 0,98 0,6 ×0,44 0,78 × 0,5 Storlek Djup Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Fyllning 1 0 0 0 0,09 0,07 0,2 0 0 0,12 0,4 0,2 0,44 0,11 0,13 0,25 0 0,16 Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå sandig silt Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand 0,11 Svartgrå humös sand 0,08 0,14 0 0,19 0,32 0,25 0,16 0,17 0 0 0 0,03 0 0,08 Sotig gråsvart sand Gråbrun sand Fyllning 2 Fyllning 3 Större rundade stenar Linser av sot Fyllning 2 skörbränd sten, botten sotlins Skörbränd sten i botten Kommentar fyllning 10113 10126 10180 10189 10217 10231 Grop S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 10271 Stolphål 10291 10325 10337 10355 10390 10413 10432 10451 10461 Grop S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 Grop S:t Peder 66 Härd Härd Lager Kokgrop Grop Lager Stolphål Ränna Stolphål 10245 10260 S:t Peder 66 Grop Utgår Utgår Grop Fyndområde Grop 10035 Typ S:t Peder 66 Anl nr 10021 Stolphål RAÄ S:t Peder 66 Anmärkning 0,28 1,4 1,8× 0,85 1,64 1,33× 1,02 2,82 × 1 0,34 6,22 × 0,52 0,33× 0,3 0,32 0,6 × 0,47 0,45 × 0,4 0,8× 0,64 Storlek Djup 0,15 0,2 0,12 0,12 0,4 1,22 0,15 0 0,24 0,15 0,2 0,13 0,11 0,18 0 0 0 0 0 0,1 Fyllning 1 Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Svart sotig humös sand Brungrå humös sand Svart sotig humös sand Brungrå humös sand Svartgrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Brungrå humös sand Gråbrun sand Svartbrun siltig sand Fyllning 2 Grå silt Fyllning 3 Tunn svart lins i botten, enstaka sten Kol i ytan och i botten, enstaka sten Skörbränd sten Fyllning 1 sotlins i botten, Rikligt m skörbr sten Sten 0,1×0,7 st Underlagrar gropen 8375 Rikligt med sten Kommentar fyllning Bilaga 4. S:t Peder 66: 14C-analys Bilaga 5.S:t Peder 66: Vedartsanalys Wentorf, den 9. februar 2009 Pia Claesson Bohusläns museum Box 403 451 19 Uddevalla Vedanatomisk analyse af 11 träkulsprover fra S:t Peder 66, Bohuslän. Alle prover er befriet for det meste jord og grus. ID2784, PK2526: Ca. 2 ml ej rent kol. 5 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat: 5 stk. Quercus sp., ek, fra äldre stamme. C-14-prov: 1 stk. Quercus sp., ek, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 75 år. ID5332, A2500: Ca. 20 ml ej rent kol. 10 stk. = stickprov, analyseret med fölgende resultat: 10 stk. Betula sp., björk, fra yngre stamme? C-14-prov: 1 stk. Betula sp., björk, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 40 år. ID6094, IP2365: Ca. 10 ml ej rent kol. 8 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat: 8 stk. Quercus sp., ek, fra yngre stamme? C-14-prov: 1 stk. Quercus sp., ek, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 50 år. ID6971, A6543: Ca. 5 ml ej rent kol. 5 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat: 5 stk. Quercus sp., ek, fra äldre stamme. C-14-prov: 1 stk. Quercus sp., ek, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 100 år. ID7489, PK7294: Ca. 20 ml ej rent kol. 6 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat: 1 stk. Corylus avellana, hassel. 1 stk. Betula sp., björk, fra yngre stamme. 4 stk. Quercus sp., ek, fra äldre stamme. C-14-prov: 1 stk. Corylus avellana, hassel, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 10 år. ID7980, PK6936: Ca. 10 ml ej rent kol. 10 stk. = stickprov, analyseret med fölgende resultat: 1 stk. Corylus avellana, hassel. 1 stk. Betula sp., björk, fra yngre stamme. 5 stk. Tilia sp., lind, fra yngre stamme. 3 stk. Fraxinus excelsior, ask, fra grene og yngre stamme. C-14-prov: 1 stk. Corylus avellana, hassel, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 10 år. ID8274, PK7632: Ca. 10 ml ej rent kol. 10 stk. = stickprov, analyseret med fölgende resultat: 6 stk. Alnus sp., al, fra yngre stamme. 4 stk. Quercus sp., ek, fra äldre stamme. C-14-prov: 1 stk. Alnus sp., al, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 35 år. ID8649, A8637: Ca. 20 ml ej rent kol. 3 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat: 3 stk. Quercus sp., ek, fra äldre stamme? C-14-prov: 3 stk. Quercus sp., ek, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 100 år. ID8840, PK41561: Ca. 8 ml ej rent kol. 7 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat: 1 stk. Salix sp., pil/sälg/vide. 3 stk. Betula sp., björk, fra yngre stamme. 3 stk. Quercus sp., ek, fra yngre stamme? C-14-prov: 3 stk. Betula sp., björk, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 30 år. IDPK9860, A8227: Ca. 10 ml ej rent kol. 2 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat: 2 stk. Tilia sp., lind, fra yngre stamme. C-14-prov: 1 stk. Tilia sp., lind, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 50 år. ID10324, PK10291: Ca. 30 ml ej rent kol. 6 stk. = alla, analyseret med fölgende resultat: 1 stk. Corylus avellana, hassel. 5 stk. Betula sp., björk, fra yngre stamme. C-14-prov: 1 stk. Corylus avellana, hassel, med egenalder, som bedömmes til at väre max. 10 år. C-14-pröverne fremsendes med posten nu. Resten, når du mailer mig, at de er modtaget. Jeg takker for uppdraget og modtager gerne fremover pröver. Faktura fremsendes også. Med venlig hilsen Thomas Bartholin, Am Haidberg 18 D 21 465 Wentorf bei Hamburg. 0049 40 720 1821 thomas.bartholin@gmx.de Bilaga 6. S:t Peder 66: Makrofossilanalys Bohusläns museum att/ Pia Claesson Box 403 451 19 Uddevalla ANALYSRAPPORT Växtmakrofossilanalyser av jordprover från S:t Peders 66, Västra Götaland. Metod De tillsända proverna volymbestämdes genom att den lufttorkade jorden hälldes i en graderad bägare och en känd volym vatten tillsattes. Provvolymen utgjorde alltså jordpartiklar minus luftvolymen mellan partiklarna. Proverna preparerades därefter med en kombination av slamnings- och flotationsteknik. Ingen särskild flotationsapparatur utnyttjades. Sikt med 0,25 mm:s maskvidd användes. Proverna lufttorkades efter preparering och studerades under mikroskop i 6,7-40 gångers förstoring. Sedvanlig bestämningslitteratur och fröreferenser har utnyttjats. Proverna innehöll rikliga mängder färska rötter samt enstaka färska frön, daggmaskkokkonger och insekter. Dessa betraktades som recenta och noterades inte som fynd. Samtliga växtrester som redovisas var förkolnade. De preparerade proverna och fynd förvaras på Institutionen för Naturgeografi och Kvartärgeologi, men kan med kort varsel tillsändas uppdragsgivaren om så önskas. Resultat och diskussion Sammantaget har 18 prover analyserats, den sammanlagda jordvolymen som har analyserats är 22,4liter. Jordproverna härrör från en boplats med ett stort antal anläggningar, dock kunde inga tydliga huslämningar urskiljas. Resultaten av makrofossilanalysen redovisas i sin helhet i bifogad tabell. Proverna diskuteras i samma ordning (stigande anläggningsnummer) som tabellen återger. A3744, ugn. Anläggningen var placerad något perifert i förhållande till övriga anläggningar i den östra delen av den undersökta ytan. I provet återfanns en kärna av speltvete tillsammans med en mindre mängd träkol. Andelen träkol är förvånansvärt liten med tanke på den förmodade funktionen. Det förekom inga fragment av bränd lera i provet. Spelt är en vetesort som under förhistorien uppträder vanligast under stenåldern och äldre bronsålder. Det finns emellertid i Sydskandinavien ett antal fynd även från romersk järnålder och vendeltid (Regnell & Sjögren 2006). Det sparsamma fyndmaterialet gör det svårt att åldersbestämma anläggningen. A4177, ränna. Anläggning i den nordligaste delen av den undersökta ytan. Endast ett litet antal träkolsfragment återfanns i provet. A4277, grop. Anläggningen var belägen i den nordligaste delen av ytan. Provet innehöll mycket riklig med träkol, 10% av jorden utgjordes av träkolspartiklar >0,25 mm. Utöver ett frö av småsnärjmåra, ett åkerogräs, återfanns sex obestämbara sädeskorn, tre kärnor av korn i allmänhet, tre av hirs samt vardera en av skalkorn och brödvete. Sammansättningen pekar mot järnålder, snarast efter Kristi födelse. Den ringa andelen åkergräs pekar mot att växtresterna representerar tröskat spannmål och avfall från matlagning. A4605, stolphål. Placerat 10-15 meter väster om den tätaste ansamlingen av stolphål. Utöver en liten mängd träkol hittades ett frö av åkerpilört – ett vanligt åkerogräs. Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi Postadress: Stockholms universitet Inst. för naturgeografi och kvartärgeologi 106 91 Stockholm Besöksadress: Geovetenskapens hus Svante Arrhenius väg 8C Frescati www.geo.su.se Telefax: 08-16 48 18 Telefon (Vx): 08-16 20 00 A4973, stolphål. Anläggningen var placerad i en koncentration av stolphål. I provet fanns det små mängder träkol, men rikliga mängder sprutslagg, vilket vittnar om smidesverksamhet. I hänseende till växtrester hittades ett obestämbart sädeskorn samt en kärna av korn, som inte kunde typbestämmas till endera skalkorn eller naket korn. Andelen åkerogräs var hög, nämligen nio frön av snärjmåra, två av åkerpilört samt ett vardera av målla och åkerbinda. Båda sädeskornen har ursprungligen varit små, vilket leder till tolkningen att fröerna i sin helhet återspeglar en tröskrest. A5695, stolphål. Detta stolphål fanns i likhet med A4605 något väster om de övriga stolphålen. I provet fanns, tillsammans med små mängder träkolsfragment, ett förkolnat alfrö och två frön av kråkvicker. Al växer på fuktig undergrund, kråkvicker förekommer i soliga miljöer som skogsbryn, backar, åkrar och annan kulturmark. Fynden pekar sålunda inte specifikt ut någon marktyp. A6652, stolphål. Anläggningen fanns den sydvästra delen av stolphålskoncentrationen. Ett litet antal träkolsfragment och sprutslagg fanns i provet. Dessutom hittades ett frö av grusstarr (bestämningen något osäker) och två frön av snärjmåra. I fyndbeskrivningar nedan nämns grusstarr i ytterliggare anläggningar. Där är bestämningarna säkrare än i A6652 eftersom fröet här var fragmenterat. Grusstarr är en av få starrarter som växer i torra, sandiga eller grusiga jordar. Fynden indikerar torr åkermark. A6936, härd. Placeringen var något öster om stolphålskoncentrationen. Utöver måttliga mängder träkol, cirka 50 ml, fanns en kärna av korn i allmänhet. Utöver spannmålsodling låter sig fyndet inte tolkas vidare. A7069, grop. Gropen återfanns 20-25 meter nordväst om stolphålsansamlingen. I provet hittades enstaka träkolsfragment och ett litet antal sprutslagg. En kärna av emmer eller speltvete återfanns tillsammans med ett frö av vanlig pilört. Förutom under stenåldern var emmer/spelt i Skåne relativt vanliga under 300-600 A.D. Sannolikt var har grödornas sammansättning varierat över tid på likartat vis i hela Sydsverige, varför fynden försiktigt kan dateras till övergången mellan äldre och yngre järnålder. A7632, stolphål. Detta stolphål fanns en bra bit nordväst om de övriga stolphålen. Denna anläggning uppvisar undersökningens i särklass mest intressanta växtfynd. Träkolsfragmenten representerade ungefär 75 ml, mångfalt mer än i någon av de andra stolphålsfyllningarna. Där fanns även en relativt stor andel sprutslagg – ett tjugotal. Av spannmåls fynd återfanns tre obestämbara kärnor tillsammans med två havrekärnor. Havre hör främst järnåldern till, även om det finns ett fåtal rapporterade fynd även från bronsåldern. Utöver odling vittnar två fragment av förkolnade hasselnötskal om insamling. Det som är anmärkningsvärt med fynden från A7632 är de rikliga mängderna av örtfrön. Fynd av åkerogräs dominerar; målla, nattskatta, vanlig pilört, åkerpilört och åkerspergel. Men det förekommer även ett antal arter som främst hör hemma i betesmark, nämligen fingerört, gräs, starr, viol, våtarv och ängssyra. Fingerört förekommer generellt i kulturmarker. Jag ser flera komponenter. En som representerar rester efter rensat spannmål (åkerogräsen) och en som pekar mot ängs- eller betesbruk. Detta enskilda prov uppvisar indikationer på odling, insamling, tröskning/rensning av spannmål samt betesmark. Om det hade kunnat knytas till en byggnad hade tolkningen varit att provet representerade en del av huset som användes för rensning av säd och/eller lada. A8910 (PM8925), brunn. Anläggningen återfanns i anslutning till merparten av stolphålen. Med tanke på den mycket låga organiska halten i provet är det osannolikt att jorden skulle representera ett sediment som avsatts i vatten, dvs i en egentlig brunnsfyllning,. Det handlar snarare om sekundär ifyllning av brunnen efter dess egentliga användningstid. Här hittades ungefär 50 ml träkol och enstaka sprutslagg. Växtrester förekom även i form av ett obestämbart sädeskorn och ett frö av åkerpilört. Det går inte att uttala sig ytterligare om provet. Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi Postadress: Stockholms universitet Inst. för naturgeografi och kvartärgeologi 106 91 Stockholm Besöksadress: Geovetenskapens hus Svante Arrhenius väg 8C Frescati www.geo.su.se Telefax: 08-16 48 18 Telefon (Vx): 08-16 20 00 A8910 (PM8925), brunn. Detta prov representerar en annan nivå än det föregående men utgör även ett sannolikt igenfyllningskontext. De båda proverna var lika. Jämfört med det tidigare provet i samma brunn fanns det även träkol och sprutslagg men i relativt mindre andelar. Likheten fanns även i det enstaka fyndet av ett obestämbart sädeskorn samt ett ogräsfrö – i detta prov av snärjmåra. Svårtolkat. A9179, ränna. I anslutning till den tidigare A4177. Även i detta rännprov fanns endast ett litet antal träkolsfragment. A9615, jord i anslutning till neolitisk keramik. I jorden återfanns mycket riktigt kermikfragment, men även några få träkolsfragment samt en kärna av brödvete. Det är mycket möjligt att vetekärnan är neolitisk, brödvete förekommer i varierande mängder från neolitikum till nyare tid. Det enstaka sädeskornet lämnare inga uppgifter om aktiviteter i övrigt. A9153, nedgrävning. Anläggning i den norra delen, invid de analyserade rännorna. I provet fanns frön av kulturmarksväxterna fingerört och snärjmåra samt dessutom tre frön av grusstarr. I detta prov är bestämningen säkrare. Starrsläktet är stort och de olika arterna är svåra att separera i hänseende till frönas storlek och form. Om vi antar att växtfynden kan knytas till samma miljö så indikeras en torr, skuggig kulturmark – möjligen själva gårdstunet. I provet fanns dessutom rikliga mängder med sprutslagg, fler än 50 partiklar och enstaka fragment av brända däggdjursben. A9646, fyndområde i anslutning till stolphålskoncentrationen. I provet fanns endast några få träkolsfragment. A9907, fyndområde i anslutning till stolphålskoncentrationen. Detta prov var mer innehållsrikt, det största antalet sädeskorn återfanns här. Av 23 sädeskorn kunde fem bestämmas till brödvete, två till emmer eller speltvete samt sex till korn i allmänhet, övriga tio kunde inte typbestämmas. Den relativt låga bestämningsnivån är orsakad av att sädeskornen var starkt fragmenterade. Av övriga växtfynd fanns bara ett gräsfrö. Fynden, som präglas av fragmenterade sädeskorn, talar för matlagning. Provet bör ha haft sitt ursprung nära en matlagningsplats. Dessutom fanns enstaka sprutslagg och ett fåtal fragment av brända däggdjursben i provet. A10113, fyndområde i anslutning till stolphålskoncentrationen. Fyndsammansättningen, om än i lägre koncentration, påminner mycket om det förra provet. I jorden fanns något högre andelar träkolsfragment i jämförelse med det tidigare provet. Men, utöver enstaka sprutslagg, fanns sju fragmenterade sädeskorn varav två kunde bestämmas till brödvete, övriga fem kunde inte typbestämmas. Tillika fanns en småaxbas av brödvete. Även genom detta prov känns köket nära. Sammantaget visar fynden på - stark närvaro av smide - odling och i viss mån bete - odling eller bete på torra jordar (finns det sand i omgivningen?) - övergången mellan äldre och yngre järnålder är representerad Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi Postadress: Stockholms universitet Inst. för naturgeografi och kvartärgeologi 106 91 Stockholm Besöksadress: Geovetenskapens hus Svante Arrhenius väg 8C Frescati www.geo.su.se Telefax: 08-16 48 18 Telefon (Vx): 08-16 20 00 Referens Regnell, Mats & Karl-Göran Sjögren (2006). Introduction and development of agriculture. I: K.-G. Sjögren (red.) Ecology and Economy in Stone Age and Bronze Age Scania. Skånska spar – arkeologi längs Västkustbanan. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska undersökningar. s. 106-169. 2009-05-22 Mats Regnell 08-16 48 09 — 0705-43 45 86 — mats.regnell@geo.su.se Anl. Nr. Provnr. Anl.-typ A3744 PM4633 Ugn 1200 1 A4177 PM20268 Ränna 1100 A4277 PM9308 Grop 1100 6 3 1 1 3 A4605 PM20266 Stolphål 1200 A4973 PM8836 Stolphål 1200 1 1 A5695 PM20269 Stolphål 1100 A6652 PM8830 Stolphål 1100 A6936 PM8278 Härd 1200 1 A7069 PM7484 Grop 1200 1 A7632 PM8355 Stolphål 1200 3 2 A8910 PM8925 Brunn 1200 1 A8910 PM8927 Brunn 1200 1 A9179 PM20265 Ränna 1200 A9615 PM20263 Fyndområde 300 1 A9153 PM9839 Nedgrävning 1200 A9646 PM9662 Fyndområde 600 A9907 PM20261 Fyndområde 2400 10 6 5 2 A10113 PM20262 Fyndområde 2700 5 2 1 *T = 10mg-5ml (tillräckligt för AMS-datering), TT = 5-100ml, TTT = >100ml Grusstarr [?] (Carex cf. hirta ) Gräs i allm.h. (Poaceae ind.) Kråkvicker (Vicia cracca ) Målla (Chenopodium sp.) Nattskatta (Solanum nigrum ) Småsnärjmåra (Galium spurium ) Snärjmåra (Galium aparine ) Starr (Carex sp.) Vanlig pilört (Persicaria lapathifolium ) Viol (Viola sp.) Våtarv (Stellaria media ) Åkerbinda (Fallopia convolvolus ) Åkerpilört (Persicaria maculosa ) Åkerspergel (Spergula arvensis ) Ängssyra (Rumex acetosa ) Fingerört (Potentilla sp.) Al (Alnus sp.) Hasselnötskal, ant. fr. (Corylus avellana ) Korn i allmänhet (Hordeum vulgare coll.) Skalkorn (Hordeum vulgare var. vulgare ) Brödvete (Triticum aestivocompactum ) Brödvete, småaxbas (Triticum aestivocompactum ) Speltvete (Triticum spelta ) Emmer/spelt (Triticum dicoccum/T. spelta ) Havre (Avena sativa ) Hirs (Panicum milleaceum) Provvol. (ml.) Obest sädeskorn (Cerealea indet.) S:t Peders 66, makrofossilanalys 1 2 1 1 Träkol* T T 1 TTT 1 T 1 9 1 2 T 2 T 1 2 T TT 1 T 7 2 3 1 3 8 1 2 1 2 1 TT 1 TT 1 T T T 3 1 T T 1 T TT Övrigt 1,1 dl träkol Rikl. m. sprutslagg Enst. sprutslagg Enst. sprutslagg Måttl. m. sprutslagg Enst. sprutslagg Enst. sprutslagg Enst. keramikfragm. Rikl. m. sprutslagg; enst. br. lera Enst. sprutslagg; enst. br. lera 1 sprutslagg Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi Postadress: Stockholms universitet Inst. för naturgeografi och kvartärgeologi 106 91 Stockholm Besöksadress: Geovetenskapens hus Svante Arrhenius väg 8C Frescati www.geo.su.se Telefax: 08-16 48 18 Telefon (Vx): 08-16 20 00 Bilaga 7. S:t Peder 66-67: Keramik och bränd lera Keramik och bränd lera från S:t Peder 66 och 67 Torbjörn Brorsson Inledning Vid undersökningen som utfördes i S:t Peder påträffades drygt 16 kg förhistorisk keramik. Det totala antalet skärvor uppgår till mer än 2400 stycken, och det skall poängteras att bevaringsförhållanden skiftade kraftigt över undersökningsområdet. I vissa kontexter framkom mycket stora skärvor medan det i andra områden fanns en betydande mängd fragment, dvs. skärvor med en vikt som understiger 1 g och som saknar in- och/eller utsida. I några fall har fragmenten endast vägts och den totala vikten fragment uppgår till 998 g, vilket betyder att antalet bör vara omkring 1500 fragment. I vissa fall utgörs fragmenten mer eller mindre enbart av magringskorn. Keramiken har i första hand använts för att belysa när platsen beboddes. Dateringar av keramiken baseras på gängse kronologier och typologier där kärlform, dekor, ytbehandling och gods varit de mest betydelsefulla variablerna. Keramiken har också studerats för att besvara frågor kring kärlfunktioner samt social och kulturell tillhörighet. Med det menas att keramiken ska studeras för att belysa vilken roll S:t Peder haft i sitt samhälle när platsen var i bruk. Vidare ska materialet studeras för att påvisa dess kulturella tillhörighet, dvs. om materialet är typiskt för regionen eller ej. Keramiken har registrerats i Intrasis och ett mindre urval skärvor har även varit föremål för godsanalys i form av tunnslip. Registrering och bearbetning Huvuddelen av keramiken har punktinmätts och därmed har den exakta positionen av enstaka skärvor eller kärl angivits. Endast ett fåtal skärvor har direkt relaterats till anläggningar och därmed kan man studera närmre hur keramiken har deponerats, och det kan exempelvis vara mynningens förhållande till kärlets bottenparti. Skärvor från samma kärl, fast från olika kärldelar har fått samma fyndnummer, vilket medfört att tiden för registreringen begränsats. Utifrån detta har de 2427 skärvorna från S:t Peder 66 fördelats på 92 fyndnummer (fragment ej medräknade), vilket innebär att i snitt innehåller varje fyndnummer 26 skärvor, vilket är relativt högt. Dessutom tillhör flera fynd, från olika fyndenheter, samma kärl, och därmed kan antalet kärl inte ha varit så högt. Keramiken från S:t Peder 67 består endast av fyra skärvor, och dessa har fördelats på fyra fyndnummer. Samtliga mynningsskärvor har ritats av och där det har varit möjligt har kärlformen och kärlstorleken bestämts. I några få fall har även hela kärlprofilen varit möjlig att rekonstruera. Registreringen av keramikskärvorna innehåller uppgifter om vikt, antal skärvor, kärldel, form, ytbehandling, dekor, skärvtjocklek, största korn samt magringstyp och magringsandel. Godsets karaktär kan bland annat berätta om kärlfunktion och hantverkstradition. Datering För att kunna placera in materialet i rätt social kontext är dateringen av skärvorna central. Dock är dateringen en tolkning av keramikens olika beståndsdelar, dvs. form, dekor och gods, som diskuteras nedan i rapporten. Den äldsta keramiken i S:t Peder 66 är ett tidig- eller mellanneolitiskt kärl, som tillhör trattbägarkulturen. Kärlet har tidstypiska bukstreck och intryck under mynningskanten. Kärlformen är den klassiska trattbägaren. Denna typ av keramik dateras till normalt till senare delen av tidigneolitikum och till tidig mellanneolitikum. Det finns ett flertal undersökningar i västra Sverige som uppvisar trattbägarkeramik med bukstrecksdekor, men det finns emellertid vissa indikationer på att bukstrecksornerad keramik kan vara något äldre och tillhöra tidigneolitikums tidigaste faser (Petersson 2007, s. 63). Det största inslaget i keramiken, om man ser till vikten, utgörs av keramik från senneolitikum och/eller äldre bronsålder. Denna keramik karakteriseras av mycket tjockväggiga kärl som innehåller stora magringskorn. Vidare kan man notera att det förekommer taggtrådsdekor och vulster, vilka normalt relateras till denna period. Det yngsta inslaget bland keramikmaterialet från S:t Peder 66 utgörs av keramik från äldre järnålder, och troligtvis från förromersk järnålder. Keramiken från denna period består av glättade, rabbade samt ett polerat kärl, men samtliga är oornerade. Förutom ytbehandlingen har mynningsformerna och kärlgodset använts som stöd för en datering till förromersk järnålder. Några yngre perioder har därmed inte belagts i keramikmaterialet. Keramiken från S:t Peder 67 förefaller uteslutande vara från äldre järnålder. För detta talar främst ytbehandlingen och godskvaliteten. Datering SP 66, TN/MN SP 66, SN/ÄBÅ SP 66, FRJÅ SP 67, ÄJÅ SP 66, Förhistorisk Vikt (g) 360 13523 941 28 1233 Antal 47 2155 37 4 88 Total 16085 2331 Tabell 1. Fördelning av keramiken från S:t Peder 66 och 67. Materialet domineras kraftigt av keramik från övergången mellan senneolitikum och äldre bronsålder. Kärlformer och kärltyper Tidig-/mellanneolitikum: Skärvor från endast två kärl har tolkats vara från slutet av tidigneolitikum eller från den yngre delen av mellanneolitikum. Ett av kärlen (F80) har rekonstruerats i sin helhet och kärlformen är en mycket typisk trattbägare, med utåtböjd mynning, lång hals samt markerad skuldra (Fig. 1A). Kärlets botten har varit flat. De mellanneolitiska skärvorna påträffades i olika områden av undersökningen (F80, F137) på S:t Peder 66. Trattbägare har sannolikt haft flera olika funktioner, och det har bland annat föreslagits att små trattbägare var lämpliga som kar vid mjölkning av getter och får (Hulthén 1998, s. 30). Det är emellertid viktigt att notera att kärl i olika storlekar normalt förekommer, från små kärl med mynningsdiametrar på omkring 10 cm till riktigt stora, på mellan 45 och 50 cm i mynningsdiameter. De stora kärlen har knappast använts som behållare vid mjölkning. Kärlet från S:t Peder 66 har en mynningsdiameter på 9 cm och en höjd på cirka 12 cm, och det kan ha haft olika typer av funktioner, för både förvaring, kokning och till och med som mjölkningsbehållare. 2 C Figur 1. Tidig-/mellanneolitisk keramik från S:t Peder 66. A) F80. B) F137. C) Profilteckning av kärl F80. Teckning, skala 1:3. Senneolitikum/äldre bronsålder: Den största mängden keramik har daterats till övergången mellan senneolitikum och äldre bronsålder. Från denna tid finns flera kärl representerade, men det skall noteras att stora delar av kärlen bevarats, och därmed är det troligt att den stora vikten keramik tillhör ett fåtal kärl. Kärlen från denna tid verkar vara större kärl med en svagt S-formad kärlprofil (Fig. 2; 3). Mynningen har varit något utåtböjd och själva mynningskanten har varit rundad. Kärlen skulle kunna definieras som stora förrådskärl med en höjd på cirka 40 cm, och mynningsdiametern har varit omkring 30-32 cm. Några mindre kärl eller finkeramik har inte påträffats på S:t Peder 66. Figur 2. Keramiken från senneolitikum och äldre bronsålder var mycket grov och tjockväggig. A) F72. B) F86-87. 3 A B Figur 3. Profilteckningar av kärl från senneolitikum och äldre bronsålder. A) F86-87. B) F81. Skala 1:3. Förromersk järnålder: Även från förromersk järnålder finns ett fåtal kärl representerade på S:t Peder 66 (Fig. 4). Dessa består främst av mellanstora kärl med utåtsvängd mynning och med något S-formad kärlprofil. Kärlen kan liksom den senneolitiska keramiken liknas som förrådskärl, men de kan likväl ha använts som kokkärl. Formerna liknar den västsvenska keramiken från perioden. I en nedgrävning (A9153) påträffades delar av en hank eller snarast ett öra (F169). Detta kärl kan ha varit en kopp, och koppen tillhörde normalt keramikinventariet under slutet av bronsåldern och under äldre järnålder. Kärlformerna liknar därmed ordinär boplatskeramik från perioden. Kärlformen på keramiken från S:t Peder 67 kan med hänsyn till fragmenteringen inte bestämmas. Figur 4. Exempel på ett förromerskt kärl (F169) från S:t Peder 66. Profilteckning i skala 1:3. 4 Figur 5. Profilteckningar av förromerska kärl från S:t Peder 66. A) F175. B) F172. Skala 1:3. Ytbehandling Tidig-/mellanneolitikum: Keramiken under denna period var glättad. Senneolitikum/äldre bronsålder: Keramiken som tolkats ha tillhört denna period var normalt glättad. Samtliga skärvor från S:t Peder 66 var också glättade. Förromersk järnålder: Under slutet av bronsålder och under äldre järnåldern förekom olika typer av ytbehandlingar. Dessa var sannolikt kopplade till kärlfunktionen, där ett polerat kärl användes som ett finkärl medan ett rabbat kärl kunde vara mera lämpligt som förvaringskärl. Keramiken från S:t Peder 66 som daterats till denna period domineras av glättade kärl, vilket är normalt för perioden. Antalet kärl som rabbats var litet och endast 24 g av de 900 g keramik relaterats till förromersk järnålder var rabbade. Dessa framkom i grop A2912 samt i ett område utanför gropen. Avståndet mellan fynden var drygt 2 m. I en härd framkom en skärva (F54) som kan ha varit polerad. Skärvan var liten (2 g) och det är vanskligt att dra att för långtgående slutsatser kring denna, men antingen har den varit omsorgsfullt glättad eller så var den polerad. Den bör därmed ha daterats till äldre järnålder och i samma grop påträffades även glättad keramik med samma datering. Slutligen kan det noteras att det även framkom en lerkula (F50) (Fig. 9) i härden, och lerkulor förekommer normalt under äldre järnålder. På S:t Peder 67 påträffades endast fyra skärvor, och på tre av dessa har ytbehandlingen kunnat bestämmas. En skärva är rabbad medan en annan har en glättad kärlutsida. Den tredje skäran har en ytbehandling som kan liknas vid en fin glättning eller vid en polering. Variationen är med hänsyn till det ringa materialet betydande. Dekor Tidig-/mellanneolitikum: På den mellanneolitiska keramiken på S:t Peder 66 förekommer vertikala bukstreck (F80) samt en annan typ av vertikala streck (F137) (Fig. 1). Med hänsyn till den begränsade mängden keramik från perioden är det svårt att dra några långtgående slutsatser av detta, men keramikdekoren är vanligt förekommande under slutet av tidigneolitikum och första delen av mellanneolitikum. I bland annat Skåne är bukstreck också vanligt och man har bland annat kallat perioden för ”Bukstrecksperioden”, som daterats till 3500-3100 f.Kr. (Lagergren 2003, s. 198 ff) Senneolitikum/äldre bronsålder: På S:t Peder 66 påträffades två skärvor (F119, F146) med taggtrådsdekor (Fig. 6). Denna dekortyp är mycket vanlig under övergången mellan neolitikum och äldre bronsålder och den har bland annat påträffats i Tanum 539 vid undersökningarna för E6:an (Brorsson, manus) samt i Norum 285 (Brorsson 2006a, Fig. 3). Skärvorna från S:t Peder 5 66 påträffades endast 0,8 m ifrån varandra, och de kan ha tillhört samma kärl. Dock kan det noteras att det framkom betydande mängder keramik från perioden i detta område. Ett kärl från denna period har även varit ornerat med en vulst under mynningen (F72) (Fig. 2). Denna typ av vulst var mycket vanligt under senneolitikum. På samma mynning fanns det även mindre intryck (streck) på själva mynningskanten. Detta är också vanligt under senneolitikum. Figur 6. Taggtrådsdekor på en senneolitisk skärva (F119) från S:t Peder 66. Förromersk järnålder: Keramiken från S:t Peder 66 och 67 som daterats till äldre järnålder var helt oornerad. Detta är vanligt, då dekorer under äldre järnålder tillhör ovanligheterna. Kärlstorlek och skärvtjocklek En av frågeställningarna till keramiken är att tolka vad den använts till och kärlstorleken utgör en indikation på detta. Dessutom är skärvtjockleken i viss mån daterande, eftersom mycket tjockväggiga kärl normalt förekommer under senneolitikum. Materialet tolkas utifrån hypotesen att tjockväggiga kärl var lämpliga som förrådskärl eller som kokkärl, medan tunnväggiga kärl i första hand användes som finkeramik. Skärvtjockleken har uppmätts på ett urval av skärvor, och dessa har fått representera resterande material. Orsaken är att ett kärl består av en mycket stor mängd skärvor, och målsättningen har varit att göra en uppmätning per kärl. Antal Tidig-/mellanneolitikum: Endast två uppmätningar har gjorts på den tidig- eller mellanneolitiska keramiken. Kärlen har varit normaltjocka och kan därmed ha haft olika typer av funktioner (Fig. 7). 8 7 6 5 4 3 2 1 0 TN/MN SN/ÄBÅ BÅ/ÄJÅ 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 mm 6 Figur 7. Skärvtjockleksfördelning av keramik från S:t Peder 66. Det senneolitiska och äldre bronsåldersmaterialet avviker markant från de övriga perioderna. Samtliga material är, utifrån sin period, relativt vanliga. Senneolitikum/äldre bronsålder: Keramiken avviker markant från den övriga keramiken på S:t Peder (Fig. 7). Skärvtjocklekar på mer än 15 mm är mycket ovanligt och tillhör i princip enbart senneolitikum, och därmed kan man även anta att keramiken delvis haft andra funktioner. Det kan likväl ha varit som förvaringskärl, men det är möjligt att man under bronsåldern ersatte denna typ av tjockväggiga kärl med annan typ av keramik eller med behållare av andra material. Det är inte bara skärvtjockleken som uppvisar att kärlen haft stor rymd, utan även mynningsdiametrarna visar samma resultat. Diametrarna varierar mellan 26 och 32 cm, vilket är mycket stort. Kärlen kan utöver som förvaringskärl också ha använts som kokkärl, men kärlstorleken gör detta mindre troligt. Förromersk järnålder: Från förromersk järnålder förekommer kärl med skärvtjocklekar på mellan 5 och 10 mm (Fig. 7). Detta är ett vanligt intervall för framför allt kokkärl, och exempelvis har endast något enstaka finkärl påträffats. Andelen finkärl förefaller ha varit låg, och om man till exempel jämför med det samtida gravfältet Tanum 539, som uppvisade skärvtjocklekar på mellan 4 och 11 mm, framträder vissa skillnader. På Tanum 539 var omkring 20 % av kärlen antingen 4 eller 5 mm tjocka, medan endast 1 av 17 var det på S:t Peder 66. Detta kan i och för sig tolkas som skillnader mellan en boplats och ett gravfält, men under alla omständigheter var medeltjocka kärl mycket vanliga på S:t Peder 66. De mynningsdiametrar som uppmätts styrker bilden om att det var mellanstora kärl som deponerades på platsen. Diametrarna varierar mellan 14 och 18 cm, vilket är betydligt mindre än de senneolitiska kärlen. På S:t Peder 67 var däremot antalet finkärl förhållandevis hög. Av de fyra uppmätta skärvorna var två 5 mm tjocka och de andra två 9 mm. Det är vanskligt att göra några alltför långtgående tolkningar av detta, men det finns en tendens till att finkeramik var vanligt på S:t Peder 67. Det var möjligtvis en plats för någon form av rituell karaktär eller för någon annan form av plats där man samlades. Kärlgods Som nämndes i inledningen är även kärlgodset en viktig indikation på kärlfunktionen, men även på hantverkstraditioner och förändring. Vidare kan man delvis studera var kärlen framställts. En okulär bedömning har skett av samtliga skärvor, och dessutom har sex stycken varit föremål för analys i form av tunnslip. Tidig-/mellanneolitikum: Kärlen från perioder har varit framställda av bergartsmagrade leror, där största korn har uppmätts till mellan 5,0 och 5,5 mm, vilket är förhållandevis grovt. Båda kärlen har sannolikt varit framställda av en mycket kvartsrik bergart och bland annat är stora och kantiga kvartskorn synliga. Hantverket verkar vara mycket normalt för sin period. Analyser som utförts på en skärva (F80) från trattbägarkärlet visade att kärlet framställts av en lera som magrats med krossad granitisk bergart. Senneolitikum/äldre bronsålder: Den senneolitiska och äldre bronsålderskeramiken på S:t Peder 66 uppvisade ett betydligt grövre gods än övriga perioder. Man hade varit mån om att enbart magra med riktigt stora bergartskorn, eftersom magringen sannolikt siktats. Största korn som uppmätts i godsen varierar i storlek mellan 2,0 och 12,5 mm, men 29 skärvor av 32 hade 7 korn som översteg 4,0 mm, och ungefär en tredjedel översteg även 7,0 mm. Godset var därmed mycket grovt. Som magring hade man använt sig av mörka mineral som troligtvis var gabbro eller diabas. Mineralerna var mycket vanliga i keramik från denna tid och har bland annat påträffats i Ytterby i Jörlanda sn (Brorsson 2006b) samt i Tanum 539 (Brorsson, manus). Analyser som utförts på kärlet med vulsten (F72), på en skärva med taggtrådsdekor (F146) samt en mynningsskärva till ett stort senneolitiskt kärl (F86) visade att kärlen framställts på likartade sätt, dvs. av leror som magrats med krossad och siktad diabas eller gabbro. Förromersk järnålder: Från S:t Peder 66 förekommer kärlgods med största korn på mellan 0,5 och 6,3 mm, vilket vittnar om olika kärlfunktioner. Ett grovmagrat gods var lämpligt för upprepade bränningar, medan ett fint magrat eller naturligt magrat gods användes som finkeramik. De flesta kärlen uppvisar dock största korn på omkring 2,0 mm, vilket snarast tyder på kokkärl. Därmed är också keramiken från perioden likartad med samtida keramik i regionen. Majoriteten av kärlen på lokalen var sannolikt framställda av granitmagrade leror, och endast ett litet antal förefaller ha varit naturligt magrade, dvs. av leror som inte krävde någon magring. Denna typ av keramik förknippas främst med finkeramik från äldre järnålder. På S:t Peder 67 uppmättes största korn till mellan 1,0 och 6,0 mm, och därmed förekommer sannolikt olika typer av kärl. Dessutom var tre av kärlen sannolikt bergartsmagrade medan ett bestod av en lera som var naturligt magrad. Analyser som utförts på ett ordinärt hushållskärl med rak mynning (F127) och ett mindre kärl som sannolikt varit en kopp (F172) visade att koppen framställts av en grov lera som inte magrats medan hushållskärlet bestod av en lera som magrats med granitisk bergart. Största korn (mm) Avslutningsvis kan man notera att både skärvtjockleken och det största kornet i godset var en produkt av sin tid (Fig. 8). Som framgår av figur 6 är det en betydande skillnad mellan keramik från äldre järnålder och senneolitikum, och ett helt identiskt resultat uppvisade keramiken från Naturgasprojektet i södra Bohuslän (Brorsson 2006a, Fig. 10). Därmed kan man påvisa att det inte bara är en lokal variation och förändring, utan skillnaderna sträckte sig över ett större område. 8 7 6 5 4 3 2 1 0 SN ÄJÅ 0 2 4 6 8 10 12 14 Skärvtjocklek (mm) Figur 8. Förhållandet mellan genomsnittliga största kornet och skärvtjockleken på keramik från äldre järnålder respektive senneolitikum. Det är en betydande skillnad, vilket tidigare belagts vid undersökningar för Naturgasen (Brorsson 2006a, Fig. 10). Kärlfunktion 8 För att bestämma vad som ägt rum på platsen och platsens betydelse i sin region utgör kärlens funktion ett viktigt bidrag. Till exempel kan en hög andel finkeramik indikera någon form av samlingslokal medan grövre keramik påvisar en boplats. Dessutom kan studier av keramikens olika funktioner eventuellt ge information om boplatsens inre struktur. Tidig-/mellanneolitikum: Som redan har nämnts var kärlen från perioden normala till sin karaktär, och de har sannolikt haft ett normalt användningsområde. Problemet är bara att vi inte vet vad detta är, utan det har föreslagits allt från mjölkningsbehållare till förvaringskärl och kokkärl. Godset är relativt grovt, vilket gör kärlen lämpliga som kokkärl, men å andra sidan var kärlgodset vid denna tid oftast grovt. Senneolitikum/äldre bronsålder: Keramiken har antingen använts som stora förrådskärl eller som kokkärl. De stora magringskornen i godset gjorde att kärlen stod emot hetta bra, men det krävdes även stora bergartskorn för att hålla ihop leran och kärlväggen på ett förrådskärl. Detta kärl måste också brännas för att bli keramik, och någon form av magring bör ha varit nödvändigt. Keramiken från S:t Peder 66 uppvisar ett normalt material för sin tid. Förromersk järnålder: Vid denna tid bestod keramiken på S:t Peder 66 nästan uteslutande av kokkärl. Det var kärl som var framställda av bergartsmagrade leror och som hade skärvtjocklekar på mellan 6 och 10 mm. Därmed tyder det också på att den delen av området som undersökts var ordinärt till sin karaktär. Endast ett kärl har använts som ett finkärl, och detta påträffades i en härd. Däremot tyder det på att keramiken från S:t Peder 67 kan ha haft en större mängd finkeramik. Keramik som var avsedd för servering, enklare förvaring eller för rituella ändamål. Det fanns även kärl som sannolikt använts som kokkärl på platsen. Deponering Huvuddelen av keramiken har sannolikt deponerats som avfall, men man skall dock uppmärksamma några viktiga detaljer i keramikmaterialet. Det förekommer mer eller mindre hela kärl från olika perioder, och det är inte ovanligt att hela keramikkärl deponerats som olika typer av offer. Det kan exempelvis ha varit som stängningsoffer i samband med att man lämnade en boplats. Från S:t Peder 66 kan det tidig/mellanneolitiska kärlet i A10113, de senneolitiska/äldre bronsålderskärlen i A9646 samt det förromerska kärlet i nedgrävning A9153 ha utgjort medvetna offernedläggelser. Man bör dessutom inte bortse från att den keramik som påträffats tillsammans med lerkulorna kan ha varit offrad (se nedan). Bränd lera från S:t Peder 66 En förhållandevis stor mängd bränd lera påträffades på S:t Peder 66, och den sammanlagda vikten uppgick till drygt 1 kg. Leran har fördelats på lerkulor, vävtyngder, lerklining, ugnsvägg samt lerpackning. Typ Vikt (g) Vävtyngder 848 Lerklining 93 Lerpackning/ugnsvägg 47 Lerkulor 4 Odefinierat 89 Totalt 1081 9 Tabell 2. Bränd lera som påträffades vid S:t Peder 66. Lerkulor I samma område som keramiken från äldre järnålder påträffades fyra lerkulor som mätte mellan 7,8 mm och 10,5 mm i diameter (Fig. 9). Lerkulor är en relativt vanlig fyndkategori för denna period och de har sannolikt haft någon form av rituell innebörd. Det har bland annat förts fram att lerkulorna använts i ritualen för att man ville bli med barn eller att man önskade komplikationsfria förlossningar (Ragnesten 2005). Lerkulor har bland annat påträffats i Kallebäck i Göteborg, i Jörlanda (Brorsson 2006a, s. 172), i Ullstorp i Karaby sn. samt på gravfältet Tanum 539 (Brorsson, manus a; Brorsson, manus). Platserna har haft tydliga inslag av någon form av rituell karaktär. Figur 9. Fyra lerkulor som sannolikt haft en symbolisk betydelse påträffades på S:t Peder 66. A) F50. B) F71. C) F148. D) F152. Vävtyngder Från samma tidsperiod som lerkulorna finns även flera fragment från brända vävtyngder. Mer än 80 % av den brända leran från S:t Peder 66 utgörs av vävtyngder. Tyngderna förefaller ha varit brända till maximalt 800-900°C. Det finns exempel på att vävtyngder istället använts som blästerskydd, men det finns inte belägg för den funktionen på S:t Peder. Lerklining Bränd lera med intryck av större organiskt material, som exempelvis gräs och halm, har tolkats som lerklining. Denna lera har sannolikt utsatts för temperaturer på maximalt 700 till 800°C, och den kan ha använts till husbyggnation. En större mängd lerklining påträffades bland annat i grop A8505. I gropen framkom även keramik av förhistorisk karaktär. Ugnsvägg och lerpackning I härd A6936 påträffades 47 g bränd lera som tolkats ha ingått i någon form av lerpackning och/eller ugnsvägg. I fragmenten som tolkats som ugnsvägg förekommer fint organiskt material, vilket det ofta kan göra i ugnsväggar. Bitarna som tolkats som lerpackning saknar det organiska materialet och samtidigt är lerorna grövre. Under alla omständigheter verkar den upphettade anläggningen ha varit utsatt för värme på upp emot 1000°C. Intill härden fanns en grop och det är möjligt att gropen fungerat som en anläggning där man rakade ut aska och annat överblivet material från ugnen (Fig. 10). Ugnen kan ha haft en mindre kupol och den kan ha använts som någon form av lågtemperaturugn för matlagning eller keramikbränning, och i samband med en eller flera bränningar kan man ha fått förhöjda temperaturer intill elden. I en vanlig brasa på mark kommer man utan problem upp till omkring 750°C, och att man då skulle nå 1000°C i en ugn är inte förvånande. 10 Figur 10. Anläggning A6936 som kan ha fungerat ugn. Sammanfattning Keramiken uppvisar att S:t Peder 66 bebotts under övergången mellan tidig- och mellanneolitikum, under övergången mellan senneolitikum och äldre bronsålder samt under äldre järnålder. Under den yngsta fasen finns det även ett mindre nedslag på S:t Peder 67 i form av fyra keramikskärvor. Under de två neolitiska faserna uppvisar keramiken att det var ordinära boplatser med ett keramiskt inslag som får anses normalt. Det var kärl som användes som hushållskärl, och man kan inte påvisa några andra funktioner. Däremot visar keramiken från äldre järnålder att man blivit mera medveten om olika typer av kärl och hur dessa skulle användas. På S:t Peder 66 förekommer nästan uteslutande kokkärl, vilket bör betyda att platsen varit en ordinär boplats utan spår av något högre skikt i samhället. Däremot antyder keramiken på S:t Peder 67 att det funnits mer finkeramik, vilket kan betyda att platsen haft en annan funktion. Man får dock inte bortse från fyndet av fyra lerkulor på S:t Peder 66, och dessa lerkulor har sannolikt haft stark symbolisk betydelse. Godsanalys av keramik från S:t Peder 66 Inledning och material Sammanlagt har sex keramikskärvor från S:t Peder 66 analyserats i mikroskop. Keramiken har daterats från tidigneolitikum fram till förromersk järnålder (Tab. 3). Materialet representerar förhoppningsvis varje period tillfredställande. Från förromersk järnålder har två skärvor valts ut, och dessa har olika kärlformer och de kan ha haft olika funktioner. Keramiken från senneolitkum/äldre bronsålder består av tre analyserade skärvor. Skärvor från det större kärlet i A9646, skärvan med vulst samt en skärva med taggtrådsdekor har analyserat. Slutligen har trattbägaren från tidig- eller mellanneolitkum studerats. 11 Syftet har varit att besvara hur keramiken framställts, var den producerats samt att studera variationen i kärlgodset. Utifrån analysresultatet kan man därmed få en viss inblick i keramikhantverket under olika perioder och det finns en möjlighet att jämföra olika perioder och studera hur hantverket förändrats. Analysen har utförts av Torbjörn Brorsson, Kontoret för Keramiska Studier. Tunnslip 1 2 3 4 5 6 Datering FRJÅ FRJÅ SN SN SN TN/MN Fyndnr. 172 127 86-87 72 146 80 Figur 5B Anmärkning 2B, 3A 2A 6 1 Vulst Taggtråd Trattbägare Tabell 3. Det analyserade materialet från Tanum S:t Peder 66. Metoder Keramikskärvorna har studerats med hjälp av mikroskopering av keramiska tunnslip. Mikroskoperingen syftar till att studera godsets sammansättning, de keramiska råmaterialen och övriga tillverkningstekniska parametrar. Metoden ger information om kärlens funktion och om lokalt såväl som om främmande hantverk. Tunnslipet skall vara 0,03 mm tjockt och analysen utförs i polarisationsmikroskop vid förstoringar mellan 25X och 1000X i korsat och parallellt ljus. Lerans grovlek, magringens art, andel och största korn fastställes. De leror som använts till kärlframställning klassificeras som fina, mellangrova eller grova leror. Det innebär att mängden silt är låg eller saknas i finlerorna, att sandfraktionen är förekommer men är låg i mellanlerorna medan mängden sand är hög i grovlerorna. Det noteras även om en lera är sorterad eller osorterad. I en osorterad lera saknas vissa fraktioner. Vidare noteras den mineralogiska sammansättningen och närvaron av organiskt material och förekomsten av diatomeer (kiselalger). största kornstorlek [mm] + e.o. FRJÅ 127 x + e.o. SN 86 s f * x e.o. x 19 5,0 72 s f x * x + e.o. x 15 4,0 SN 146 s f x + x + e.o. TN/MN 80 s f x + x - e.o. 3 4 SN 5 6 natur e.o + krossad diabas/gabbro e.o. x krossad granit glimmer x x växtmaterial järnoxihydroxid x f diatoméer järnoxid g s FRJÅ 2 kalciumkarbonat sand o datering silt 3,5 grov / mellan / fin 16 sort. / osort. magringsandel [%] MAGRING 172 slipnr. 1 LERA fyndnummer SKÄRVIDENTIFIERING x x x x NOTERINGAR* 2,0 e.o. 0,3 Siktad magring e.o. 0,3 Siktad magring Tabell 4. Resultat av mikroskopering av keramiska tunnslip från S:t Peder 66, Bohuslän. Förkortningar: * = normal andel, - = sparsam andel, + = hög andel, ++ = mycket hög andel, x = förekomst. e.o. = ej observerad. Resultat Mikroskoperingen av keramikskärvorna visar att kärlen kan indelas fem olika grupper (Tab. 4). Indelningen är baserad på val av lera och magringsmedel. 12 Godsgrupp 1 (slip 3): Godset består av en sorterad tät finlera, utan silt- eller sandinnehåll. Leran är därmed tät, och den har magrats med 19 % krossad mörk bergart, som sannolikt är en diabas eller en gabbro. Största korn i godset har uppmätts till 5,0 mm och magringen har siktats. Godest har därmed varit mycket grovkornigt. Halten av glimmer är normal. Godsgrupp 2 (slip 4, 5): Detta gods består av en något grövre lera en föregående, vilket är en siltig finlera. Som magringsmedel har krossad mörk bergart använts, och denna har sannolikt varit en diabas eller en grovkornigare gabbro. Magringsandelen har beräknats till 15 % i slip 4. Andelen i slip 5 kan inte beräknas i tunnslipet eftersom magringskorn mer eller mindre saknas, däremot visar en okulär bedömning av skärvan att andelen varit cirka 20 %. Största korn i slip 4 har uppmätts till 4,0 mm, medan slip 5 uppvisar korn på omkring 6,0 mm. Båda godset är därmed mycket grovkorniga, och magringen i båda skärvorna har siktats innan den blandades i leran. Glimmerhalten är hög i både slip 4 och 5. Godsgrupp 3 (slip 6): Trattbägaren har framställts av en snarlik lera som föregående grupp, en finlera med inslag av silt. Magringen avviker dock, eftersom att denna lera magrats med en krossad granitisk bergart. Magringsandelen har beräknats till endast 3 %. Största korn i godset har uppmätts till 3,0 mm, och magringen har varit siktad. Glimmerhalten är mycket låg. Godsgrupp 4 (slip 2): Även denna lera är en finlera, men i denna lera finns både silt och sand. Den skulle eventuellt kunna ha bedömts som en mellanlera, men den har inte ansett tillräckligt grov för detta. Magringen består av en krossad granit och andelen har beräknats till 16 %. Största korn i godset har uppmätts till 3,5 mm, och magringen har inte varit siktad. Glimmerhalten är hög. Godsgrupp 5 (slip 1): Kärlet har varit framställt av en osorterad grov lera som saknar tillsatt magring. Leran har varit tillräckligt grov för att användas utan att man behövde blanda extra magring i den. Största korn i godset har uppmätts till 2,0 mm. Glimmerhalten har varit hög. Kärlet har varit utsatt för en bränning i reducerande atmosfär. Slip 1 Slip 2 Slip 3 Slip 4 13 Slip 5 Figur 11. Mikroskopfoto av keramik från S:t Peder 66. Slip 6 Tolkning Analysen av keramik från tre olika perioder som påträffats i S:t Peder 66 har visat på både kontinuitet och förändring. Det äldsta kärlet, trattbägaren, har framställts av ett förhållandevis vanligt gods som består av en krossad granitisk bergart som blandats med en finlera. Magringen har dock siktats vilket inte är vanligt under tidig- och mellanneolitikum, vilket kan vittna om ett välutvecklat keramikhantverk. Den siktade magringen har likheter med den senneolitiska keramiken, där detta ofta förekommer. Ett exempel är Ytterby utanför Kungälv (Brorsson 2006b). Samtliga tre analyserade senneolitiska skärvor från S:t Peder består av en magring som har siktats, och bergartskornen i de skärvorna har varit mycket stora. Detta bör indikera att kärlen använt som kokkärl. Lerorna har varit fina, med viss variation i andelen silt, men trots detta bör alla kärlen ha tillverkats lokalt, och variationen i siltinnehåll kan bero på att man hämtat lera från olika djup. Det föreligger inte heller någon skillnad i gods mellan det vulstornerade kärlet och de övriga samtida kärlen från S:t Peder. Den förromerska keramiken avviker markant från den övriga keramiken från S:t Peder. Det förekommer två olika typer av gods och dessa representerar sannolikt olika kärlfunktionen. Slip 1 (kopp) valdes ut för att den sannolikt var naturligt magrad. Analysen visade att leran är en grovlera utan tillsatts av magringsmedel. Denna typ av gods förekommer ofta på kokkärl, men i detta fall har kärlet sannolikt använts som ett finkärl. Det andra godset tolkades vara magrat med krossad bergart och analysen visade att det bestod av en siltig och sandig finlera som magrats med krossad granit. Det är ett normalt förekommande keramikhantverk under äldre järnålder, och detta kärl kan ha använts som antingen kok- eller förvaringskärl. Keramiken från S:t Peder 66 är trots det begränsade urvalet relativt varierad. Utifrån kärlform och gods får man uppfattningen att den mest homogena perioden är senneolitikum, då man framställde kärl med liten variation i form och gods, och det är möjligt att kärlen under denna tid haft mer eller mindre endast en funktion. Inslaget av diabas/gabbro i magringen är speciell, och förekommer i stort sett inte under andra tidsperioder. Samma typ av magring har bland annat påträffats i Ytterby (Brorsson 2006b) och varför diabasmagring är så starkt förknippat till just övergången mellan neolitikum och bronsålder kan inte besvaras. Diabas och gabbro är svarta gångbergarter och det är möjligt att det var färgen på magringen som eftersöktes. Däremot har det även påträffats senneolitisk keramik som magrats med stora korn av glimmerskiffer (Brorsson, manus a). Denna keramik framkom vid undersökningar i Ullstorp i Kareby sn. Därmed visar analyserna att man under denna period experimenterade inom keramikhantverket. De två förromerska skärvorna uppvisar olika gods, vilket vittnar om varierade funktioner och om att hantverket blivit mera uppdelat till olika funktioner. Vid denna tid fanns det flera kärltyper, och dessa tillverkades för olika ändamål. Det var ingen mening att använda en lera och magring som inte tålde upprepade bränningar till ett kokkärl. Samtida keramik från Kareby strax norr om Kungälv bestod dock främst av finleror som magrats med krossad 14 granit (Brorsson, manus a). Möjligtvis uppvisar skillnaderna mellan S:t Peder och Kareby att S:t Peder innehåller ett keramikmaterial som var avsett för fler funktioner. Slutligen påvisar trattbägaren, med sin siktade magring, ett välutvecklat keramikhantverk. Fram till dags datum har godsanalyser av trattbägarkeramik i Bohuslän varit ovanliga, och det är möjligt att framtida studier av denna keramik kommer att bidraga till tolkningen av trattbägarkulturen i området. Det skall nämnas att trattbägarkeramik i både Skåne och östra Sverige var av annan kvalitet. Litteratur Brorsson, T. 2006a. Även små skärvor kan belysa förhistorien. I. Ytterberg, N. (red.). Flyktiga förbindelser. Arkeologiska undersökningar inför den nya gasledningen. GöteborgStenungsund. Bohusläns museum. Uddevalla, s. 154-179 Brorsson, T. 2006b. Godsanalys av keramik från sju lokaler inom Naturgasprojektet i Bohuslän, samt från Tega Prästgård i Ytterby sn. – en studie av framställningsteknik och kärlgods under senneolitikum, yngre bronsålder och äldre järnålder. Kontoret för Keramiska Studier. Rapport nr. 1. Landskrona Brorsson, T. manus. Keramiken från Tanum 539. I: Öbrink, M. Tanum 539. Rapport. Arkeologisk undersökning i samband med dragningen av E6:an. Bohusläns museum. Uddevalla Brorsson, T. manus a. Keramiken från Ullstorp, Kareby. I: Åberg, J. Rapport. Arkeologisk undersökning av Kareby 131, 136, 137. Bohusläns museum. Uddevalla Lagergren, A. 2003. En skånsk keramikhistoria. I: Svensson, M. (red.). I det neolitiska rummet. Skånska spår – arkeologi längs Västkustbanan. Riksantikvarieämbetet. Lund, s. 172-213 Petersson, H. 2007. Normalfördelade kulturlager i Bohuslän och behovet av en förändrad undersökningsstrategi. In Situ. Västsvensk Arkeologisk Tidskrift 2004-2005. Uddevalla, s. 5566 Ragnesten, Ulf. 2005. Lerkulornas gåta. I: Andersson, Stina & Ulf Ragnesten. (red.). Fångsfolk och bönder. Om forntiden i Göteborg. Göteborgs Stadsmuseum. s. 229-232 15 Bilaga 8. S:t Peder 66: Osteologisk analys (SAU Rapport 2009:6 O) OSTEOLOGISK ANALYS Djurbensmaterial St Peder RAÄ 66, Hede 1:5, 1:7, St Peder socken, Lilla Edet kommun, Västra Götalands län, Västergötland Av Emma Sjöling SAU Rapport 2009:6 O Osteologisk analys av djurbensmaterial från St Peder RAÄ 66, St Peder socken, Västergötland Emma Sjöling SAU (Societas Archaeologica Upsaliensis) Gamla Prefektbostaden, Villavägen 6 G, 752 36 Uppsala Tel. 018-566 142 emma.sjoling@sau.se Inledning På uppdrag av Bohusläns museum analyserades i februari 2009, ett bränt benmaterial från en boplats, RAÄ 67 i St Peder socken i Västergötland. Undersökningen genomfördes under september och oktober månad 2008 med anledning av den nya sträckningen av E45 mellan Alvhem och Kärra. Lämningarna som påträffades bestod av stolphål, kokgropar, avfallsgropar, härdar, rännor och en ugn. Förutom brända ben framkom bl.a. flintredskap (skrapor och pilspetsar), keramik och vävtyngder. Den preliminära dateringen av boplatsen är neolitikum och äldre järnålder. Information om den arkeologiska undersökningen kommer från Pia Claesson, Bohusläns museum, samt Bohusläns museum hemsida (www.utgangspunkten.se ). Resultat Sammanlagt har 320 fragment eller ca 84 gram brända ben analyserats. Det genomsnittliga fragmentet vägde 0,26 gram, vilket betyder att fragmenteringsgraden var hög. Flest ben framkom i A3517 och Grävenhet 9611 och 9217 (fig. 1). Majoriteten av benen var gråvita, gulvita eller vita till färgen. Enstaka ben var blågrå. Konsistensen på benstrukturen var i de flesta fall ”mjölig” och ”kritig”. Färgen tyder på att förbränningsgraden har varit hög, vilket motsvarar förbränningsgrad 3-4 enligt Wahl (1982). Av de benslagsbestämda fragmenten fanns en övervikt av matavfall, d.v.s. ben från bål och extremiteter. Ett kraniefragment har identifierats till får/get (i A8242) och två fragment från skenben respektive mellanhands-/mellanfotsben kommer troligtvis också från får/get (i G10355 och G9607) (se bilaga 1). Fig. 1. Antal fragment och vikt per anläggning, grävenhet eller lösfynd. Fynd ID Anl nr Grävenhet ID Antal Vikt (g) 20001 7550 7764 1 0,39 20002 6418 6446 3 0,84 20003 6427 6580 3 2,13 20004 lösfynd 6583 1 0,6 20005 6084 6305 2 0,37 20006 7425 8207 5 0,29 20007 7552 8114 1 0,37 20008 5718 5283 3 0,18 20009 lösfynd 5571 2 1,28 20011 lösfynd 3710 1 0,1 20012 lösfynd 8924 13 5,45 20013 3005 5336 1 0,14 20014 8227 9859 6 1,18 20015 8242 9861 8 2,06 20016 5573 5601 2 0,17 20017 lösfynd 5572 1 1,72 20018 lösfynd 5747 2 0,47 20019 6973 7765 4 0,32 20020 7198 7209 2 0,22 20021 7096 7976 1 0,27 20022 lösfynd 7974 1 0,07 20023 2912 3738 1 0,37 20024 2504 2524 1 0,02 8276 8 0,25 20025 7632 20026 3517 5599 24 7,42 20027 lösfynd 8930 2 1,61 20028 9222 9226 2 0,36 20029 7988 9843 1 0,21 20030 lösfynd 8826 3 1,43 20031 lösfynd 10289 1 3,46 20032 7069 7095 16 1,89 20033 2926 3741 1 0,22 20034 9217 9221 24 5,56 20035 9611 52 4,61 20036 9631 19 8,36 20037 10209 9962 4 0,58 20038 9603 11 2,94 20039 9607 11 4,94 20040 9623 13 3,56 20041 10137 10206 2 1,46 20042 10351 11 3,56 20043 9615 8 2,97 20044 9219 4 0,53 20045 10213 8 3,09 20046 8905 5 1,03 7 1 20047 9907 20048 10355 6 2,32 20049 9646 12 1,69 Totalt 320 84,06 Referenser Wahl, von J., 1982. Abhandlungen. Leichenbranduntersuchungen. Ein Überblick über die Bearbeitungs- und Aussagemöglichkeiten von Brandgräbern. Praehistorische Zeitschrift 57/1. Berlin, New York. s. 2-125. BILAGA 1. Benlista St Peder RAÄ 66, St Peder socken, Lilla Edet kommun, Västergötland Emma Sjöling, SAU, Uppsala Fynd A nr GrävID enhet 20001 7550 20002 6418 20002 6418 20003 6427 20003 6427 20003 6427 20004 20005 6084 20006 7425 20006 7425 20007 7552 20008 5718 20009 20011 20012 20012 20012 20013 3005 20014 8227 20014 8227 20015 8242 20015 20015 20015 20015 20016 20017 20018 20019 20019 20020 20021 20022 20023 20024 20025 20026 20026 20026 20026 20026 20027 20027 20028 20028 20029 20030 20030 8242 8242 8242 8242 5573 6973 6973 7198 7096 2912 2504 7632 3517 3517 3517 3517 3517 9222 9222 7988 ID Art 7764 Däggdjur 6446 Däggdjur 6446 Däggdjur 6580 Oidentifierat 6580 Stor gräsätare 6580 Stor gräsätare 6583 Däggdjur 6305 Oidentifierat 8207 Mellanstort däggdjur 8207 Oidentifierat 8114 Däggdjur 5283 Mellanstort däggdjur 5571 Stor gräsätare 3710 Däggdjur 8924 Däggdjur 8924 Oidentifierat 8924 Stor gräsätare 5336 Oidentifierat 9859 Däggdjur 9859 Oidentifierat 9861 Får/Get 9861 Mellanstort däggdjur 9861 Mellanstort däggdjur 9861 Oidentifierat 9861 Stor gräsätare 5601 Oidentifierat 5572 Stor gräsätare 5747 Däggdjur 7765 Mellanstort däggdjur 7765 Oidentifierat 7209 Oidentifierat 7976 Mellanstort däggdjur 7974 Oidentifierat 3738 Oidentifierat 2524 Oidentifierat 8276 Oidentifierat 5599 Däggdjur 5599 Däggdjur 5599 Mellanstort däggdjur 5599 Oidentifierat 5599 Stor gräsätare 8930 Oidentifierat 8930 Stor gräsätare 9226 Mellanstort däggdjur 9226 Oidentifierat 9843 Oidentifierat 8826 Mellanstort däggdjur 8826 Oidentifierat Kroppsdel Benslag/Tand/Bendel Kranium Cranium Obestämt benslag Costa Obestämt benslag Os longum Metapodium Cranium Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Os longum Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Os longum Obestämt benslag Metatarsale III & IV Obestämt benslag Os longum Obestämt benslag Temporale, os; fossa mandibularis; dxt Os longum/Metapodium Cranium Obestämt benslag Metapodium Obestämt benslag Os longum Obestämt benslag Cranium Obestämt benslag Obestämt benslag Cranium Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Scapula? Cranium Costa Obestämt benslag Os longum/Metapodium Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Cranium Obestämt benslag Bål Extremiteter Hand/Fot Kranium Extremiteter Extremiteter Hand/Fot Extremiteter Kranium Kranium Hand/Fot Extremiteter Kranium Kranium Extremiteter Kranium Bål Kranium Vikt (g) Antal M/S 1 2 1 1 1 1 1 2 1 4 1 3 2 1 1 11 1 1 2 4 1 0,39 S 0,35 0,49 M 0,03 0,92 M 1,18 S 0,6 S 0,37 0,15 0,14 0,37 M 0,18 1,28 0,1 0,9 M 0,69 3,86 S 0,14 0,93 M 0,25 0,42 S 2 2 2 1 2 1 2 1 3 2 1 1 1 1 8 1 1 3 15 4 1 1 1 1 1 1 1 0,49 0,22 S 0,18 0,75 S 0,17 1,72 M 0,47 0,23 S 0,09 0,22 0,27 S 0,07 0,37 0,02 0,25 1,02 M 0,98 S 0,57 M 1,7 3,15 0,01 1,6 0,24 0,12 0,21 0,2 S 0,07 20030 20031 20032 20032 20032 20033 20034 20034 20034 20034 20034 20035 20035 20035 20035 20035 20036 20036 20036 20036 20036 20036 20036 20037 20037 20037 20038 20038 20038 20038 20039 20039 20039 7069 7069 7069 2926 20039 20039 20040 20040 20040 20040 20041 10137 20041 10137 20042 20042 20042 20042 20042 20043 20043 20043 20044 20044 20044 20045 20045 20045 9217 9217 9217 9217 9217 9611 9611 9611 9611 9611 9631 9631 9631 9631 9631 9631 9631 10209 10209 10209 9603 9603 9603 9603 9607 9607 9607 9607 9607 9623 9623 9623 9623 10206 10206 10351 10351 10351 10351 10351 9615 9615 9615 9219 9219 9219 10213 10213 10213 8826 Stor gräsätare 10289 Stor gräsätare 7095 Däggdjur 7095 Däggdjur 7095 Oidentifierat 3741 Oidentifierat 9221 Däggdjur 9221 Mellanstort däggdjur 9221 Mellanstort däggdjur 9221 Oidentifierat 9221 Stor gräsätare Däggdjur Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Oidentifierat Däggdjur Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Oidentifierat Stor gräsätare 9962 Däggdjur 9962 Mellanstort däggdjur 9962 Oidentifierat Däggdjur Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Oidentifierat Däggdjur Däggdjur Liten gräsätare; ev. får/get Oidentifierat Stor gräsätare Däggdjur Däggdjur Däggdjur Oidentifierat Oidentifierat Stor gräsätare Däggdjur Däggdjur Mellanstort däggdjur Oidentifierat Stor gräsätare Däggdjur Däggdjur Oidentifierat Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Oidentifierat Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Oidentifierat Bål Bål Bål Bål Hand/Fot Bål Extremiteter Hand/Fot Kranium Extremiteter Bål Kranium Bål Extremiteter Extremiteter Hand/Fot Bål Extremiteter Kranium Kranium Hand/Fot Bål Hand/Fot Kranium Extremiteter Hand/Fot Os longum/Metapodium Vertebra lumbalis; spinafr. Os longum/Metapodium Costa Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Costa; revbensbrosk Obestämt benslag Os longum/Metapodium Obestämt benslag Os longum/Metapodium Costa Carpi/tarsi, os Obestämt benslag Obestämt benslag Costa Os longum Metapodium Cranium Obestämt benslag Os longum Costa Cranium Obestämt benslag Obestämt benslag Costa Os longum Obestämt benslag Obestämt benslag Os longum Metapodium; distal ledrullefr. Obestämt benslag Costa Obestämt benslag Os longum Cranium Obestämt benslag Obestämt benslag Maxilla/ Mandibula Obestämt benslag Carpi/tarsi, os Os longum/Metapodium Obestämt benslag Costa Obestämt benslag Carpi/tarsi, os Obestämt benslag Obestämt benslag Cranium Obestämt benslag Os longum Carpi/tarsi, os Obestämt benslag 1 1 2 1 13 1 2 1 2 15 4 3 2 5 2 40 3 1 5 3 1 4 2 1 2 1 1 1 1 8 3 2 1 1,16 3,46 M 1,2 0,39 M 0,3 0,22 0,86 0,14 0,68 M 1,6 2,28 0,77 0,55 0,89 M 0,47 S 1,93 0,73 0,21 M 1,94 M 0,35 S 0,15 S 0,76 4,22 M 0,26 M 0,24 S 0,08 1,22 0,39 M 0,72 M 0,61 1,43 1,7 M 0,21 S 4 1 2 1 1 9 1 1 1 1 3 5 1 1 1 6 1 1 2 1 1 5 0,88 0,72 M 1,02 0,53 M 0,35 S 1,66 0,13 1,33 S 0,22 0,49 S 1,7 0,4 0,75 M 0,8 1,32 S 0,85 0,22 0,2 S 0,11 1,34 M 0,55 S 0,45 20045 20046 20046 20047 20048 10355 20048 10355 20048 10355 20048 10355 20049 9646 20049 9646 20049 9646 20049 9646 20049 9646 10213 8905 8905 Stor gräsätare Däggdjur Oidentifierat 9907 Oidentifierat Däggdjur Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur; troligtvis får/get Oidentifierat Däggdjur Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Oidentifierat Bål Extremiteter Extremiteter Bål Hand/Fot Costa Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Os longum Obestämt benslag Tibia; proximal epifys (öppen) 1 2 3 7 2 2 1 0,75 M 0,71 0,32 1 0,99 M 0,44 0,85 M Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Costa Carpi/tarsi, os Obestämt benslag 1 1 2 3 1 5 0,04 0,64 0,43 0,42 M 0,1 S 0,1 81 82 83 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 79 80 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 77 78 S:t Peder 66 75 76 74 S:t Peder 66 S:t Peder 66 73 S:t Peder 66 S:t Peder 66 71 72 S:t Peder 66 S:t Peder 66 69 70 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 67 68 S:t Peder 66 65 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 63 64 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 61 62 S:t Peder 66 59 60 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 57 58 S:t Peder 66 55 56 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 53 54 S:t Peder 66 51 52 S:t Peder 66 Fynd nr S:t Peder 66 RAÄ Flinta och sten Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Sten Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Typ ID 20053 Skrapa Avslag Skrapa Avslag Splitter Övrig slagen Knacksten Spån Avslag Avslag Avslag Skrapa Skrapa Övrig slagen Avslag Övrig slagen Avslag Knacksten Avslag Avslag 20085 20084 20083 20082 Avslag Avslag Avslag Splitter 20081 Avslag 20080 20079 20078 20077 Avslag 20076 20075 20074 20073 20072 Avslag 20071 Avslag 20070 20069 20068 20067 Skrapa 20066 20065 20064 20063 20062 Avslag 20061 Avslag 20060 20059 20058 20057 Avslag 20056 20055 Yxa 20054 Sakord Granit Enkel avslagsskrapa Enkel avslagsskrapa Rundskrapa Avslagsskrapa/kniv? Egg med rak kant Enkel avslagsskrapa Undergrupp 6584 8211 0 8213 8215 7938 7372 7372 7371 8205 8214 5598 8112 8845 8899 9781 10029 10029 10029 10029 10029 0 8209 9862 9165 6723 0 0 0 0 0 0 6578 Fyndenhet 0 0 6610 0 0 7389 0 0 0 7425 0 3517 0 0 0 0 0 0 0 0 0 10355 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 6468 Rel Ark Obj 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 9611 9611 9611 9611 9611 9611 Grävenhet 1 2 1 1 2 1 3 3 1 2 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 3 7 1 1 1 1 4 2 9 1 1 0 97 Antal 7,8 8,7 12,6 0,1 38,2 61,3 7,9 7,9 3,8 4,5 3 0,3 7,4 4,9 10 13,6 9,8 14 22,4 0,2 17,1 32 427 1,8 3,8 42 0,6 3,6 72,2 5,4 6,4 16 462,7 Vikt g Bilaga 9. S:t Peder 66: Fyndlista Fynd nr 112 114 115 S:t Peder 66 S:t Peder 66 111 S:t Peder 66 113 110 S:t Peder 66 S:t Peder 66 109 S:t Peder 66 S:t Peder 66 107 108 S:t Peder 66 S:t Peder 66 105 106 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 103 104 S:t Peder 66 101 102 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 99 100 S:t Peder 66 97 98 S:t Peder 66 S:t Peder 66 95 96 94 S:t Peder 66 S:t Peder 66 93 S:t Peder 66 S:t Peder 66 91 92 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 89 90 S:t Peder 66 87 88 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 85 86 S:t Peder 66 84 RAÄ S:t Peder 66 Typ Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta ID Sakord Avslag Avslag Avslag Spån Avslag Avslag Avslag Avslag Avslag Avslag Avslag Avslag Avslag Avslag Avslag Avslag med retusch Avslag Övrig slagen Avslag Avslag Avslag Avslag 20117 Spån 20116 20115 20114 20113 20112 Avslag 20111 Avslag 20110 20109 20108 20107 Avslag 20106 20105 20104 20103 20102 Avslag 20101 Avslag 20100 20099 20098 20097 Avslag 20096 20095 20094 20093 20092 Avslag 20091 Splitter 20090 20089 20088 20087 Avslag 20086 Undergrupp 4794 2607 6306 3728 3732 4834 2150 3743 3743 2147 2147 5775 9226 8930 2143 5601 2152 2149 2938 2942 2939 5879 9859 2941 2940 2146 2145 2144 2142 2151 2151 7766 Fyndenhet 3271 2504 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 5573 0 0 0 0 0 0 8227 0 0 0 0 0 0 0 0 6973 Rel Ark Obj 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 9222 Grävenhet 1 1 2 1 1 1 1 4 2 1 4 1 1 1 2 2 3 2 1 1 2 1 1 1 2 1 3 1 1 2 1 3 Antal 1,4 8,8 14 13,7 10 2,3 4,6 6,5 3,6 3,1 8,6 11,1 2,5 30,7 5,9 2,6 0,8 2,1 3,5 11,2 44,1 2,2 6,2 7,5 17 5,5 0,01 1,6 6,1 8,2 6,8 12,4 Vikt g 120 121 S:t Peder 66 S:t Peder 66 142 143 144 145 146 147 148 151 152 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 141 S:t Peder 66 140 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 137 138 S:t Peder 66 S:t Peder 66 135 S:t Peder 66 136 134 S:t Peder 66 S:t Peder 66 133 S:t Peder 66 S:t Peder 66 131 132 S:t Peder 66 129 130 S:t Peder 66 S:t Peder 66 127 128 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 125 126 S:t Peder 66 122 119 S:t Peder 66 124 118 S:t Peder 66 S:t Peder 66 117 S:t Peder 66 116 S:t Peder 66 Fynd nr S:t Peder 66 RAÄ Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Typ ID Spån Avslag Avslag Övrig slagen Avslag Avslag Avslag Övrig slagen Avslag Övrig slagen Avslag Avslag Avslag Spån Övrig slagen Avslag Övrig slagen Avslag Övrig slagen Avslag Övrig slagen Avslag 20154 20153 20150 20149 20148 Övrig slagen Avslag Avslag Kärna Splitter 20147 Avslag 20146 20145 20144 20143 20142 20140 20139 20138 20137 Avslag 20136 20135 20134 20133 20132 Avslag 20131 20130 20129 20128 20127 Avslag 20126 20124 20123 20122 20121 Avslag 20120 20119 20118 Sakord Knuta Undergrupp 0 0 10034 5774 0 0 0 0 0 0 0 8991 9857 4155 9332 9840 8827 9837 9837 9837 0 0 9780 9780 9575 9574 8872 8841 8873 10033 5880 3688 3727 Fyndenhet 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 8874 9770 4141 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 9519 0 0 0 3585 Rel Ark Obj 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 9627 9627 0 0 9631 9631 9619 9619 9619 9619 9615 0 0 0 0 0 0 0 0 0 10386 10386 Grävenhet 1 5 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 3 7 1 1 1 4 4 Antal 12,7 30,1 9,5 53,4 0,1 48,2 13,3 23,7 1,2 5,4 18 13,6 1,4 12 1,5 1,7 6,1 1,9 2 18,9 11,1 1,6 15,5 30,8 3 9,3 20,8 2,8 2 1,5 0,9 3 2,9 Vikt g 181 182 183 184 185 186 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 179 177 180 176 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 175 S:t Peder 66 174 171 S:t Peder 66 S:t Peder 66 170 S:t Peder 66 S:t Peder 66 169 S:t Peder 66 172 168 S:t Peder 66 173 167 S:t Peder 66 166 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 165 161 S:t Peder 66 164 160 S:t Peder 66 S:t Peder 66 159 S:t Peder 66 158 S:t Peder 66 S:t Peder 66 162 157 163 156 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 155 S:t Peder 66 S:t Peder 66 154 S:t Peder 66 Fynd nr 153 RAÄ S:t Peder 66 Typ Sten Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Sten Flinta ID Sakord Slipsten Skrapa Avslag Övrig slagen Avslag Skrapa Spån Kärna Övrig slagen Övrig slagen Övrig slagen Splitter Avslag Avslag Borr Avslag Avslag Pilspets Avslag Splitter Avslag Splitter Spån 20188 Knacksten 20187 Avslag 20186 20185 20184 20183 20182 Avslag 20181 Avslag 20179 20178 20177 Avslag 20176 20175 20174 20173 20172 Avslag 20171 20170 20169 20168 20167 Avslag 20166 20165 20164 20163 20162 Avslag 20161 Avslag 20160 20159 20158 20157 Avslag 20156 20155 Undergrupp Urnupen bas Avslag Övrig Avslagsskrapa? 0 0 3729 8838 8833 8833 8843 8843 8843 8841 5774 8842 8835 8782 0 0 0 0 8929 8929 8929 0 0 0 0 0 0 0 10350 8821 8837 8837 7937 Fyndenhet 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 9646 9646 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 10337 8637 0 0 7864 10113 Rel Ark Obj 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 9615 9623 0 0 0 9603 9603 9607 9607 9607 9607 9607 0 0 0 0 0 0 9627 Grävenhet 2 1 1 1 1 1 1 1 2 2 3 1 1 1 1 1 1 1 1 1 5 3 5 2 1 4 1 10 1 1 1 2 11 Antal 352,7 9,2 0,1 10,1 0,1 0,2 0,6 14,8 2,6 4,7 5,3 16,6 5,8 24,4 28 41,1 9,5 0,1 36,3 2,4 89,6 8 0,9 98,5 23,8 49,1 8,8 13,6 0,9 5,4 2,3 1093,8 7,7 Vikt g 211 212 213 214 215 216 217 218 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 209 210 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 207 208 S:t Peder 66 205 206 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 203 204 S:t Peder 66 201 202 S:t Peder 66 S:t Peder 66 199 200 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 197 198 S:t Peder 66 195 196 194 S:t Peder 66 S:t Peder 66 193 S:t Peder 66 S:t Peder 66 191 192 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 189 190 S:t Peder 66 Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta 187 Sten 188 Typ S:t Peder 66 Fynd nr S:t Peder 66 RAÄ ID 20189 Slipsten Övrig slagen Avslag Övrig slagen Avslag Övrig slagen Avslag Övrig slagen Spån Avslag Avslag Avslag Avslag Skrapa Skrapa Avslag Avslag Spån Kärna Avslag 20220 20219 20218 Avslag Avslag Skrapa 20217 Avslag med retusch 20216 20215 20214 20213 20212 Avslag 20211 Avslag 20210 20209 20208 20207 Avslag 20206 20205 20204 20203 20202 20201 Avslag 20200 20199 20198 20197 Avslag 20196 20195 20194 20193 20192 Avslag 20191 20190 Sakord Rundskrapa Övrig Avslagsskrapa Ensidig Undergrupp 0 3687 6014 6014 6014 6014 6014 6014 5581 6577 6304 6154 6576 5358 6181 7416 8003 8003 7975 5086 3735 6329 6071 6071 5568 5568 6155 5776 6014 5878 6180 6972 Fyndenhet 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 6072 0 0 0 6167 0 0 0 6754 0 0 0 0 0 0 0 5803 0 5180 5778 6141 6610 Rel Ark Obj 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 10213 Grävenhet 1 1 2 2 1 1 1 1 11 7 0 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 1 3 Antal 10,1 2,4 32,8 13,1 5,9 381,3 659,5 499,5 21,2 7,4 6,2 1,6 3,6 12,2 0,8 4,4 11,7 11,7 8,8 6,3 1 0,1 17,8 33,6 2,4 1,8 7,4 8,7 8,1 74,2 1,9 286,3 Vikt g 244 245 246 247 248 249 250 251 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 241 S:t Peder 66 S:t Peder 66 240 S:t Peder 66 242 239 S:t Peder 66 243 238 S:t Peder 66 S:t Peder 66 237 S:t Peder 66 236 S:t Peder 66 S:t Peder 66 231 S:t Peder 66 235 230 S:t Peder 66 234 229 S:t Peder 66 228 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 227 232 226 S:t Peder 66 S:t Peder 66 233 225 S:t Peder 66 S:t Peder 66 224 S:t Peder 66 S:t Peder 66 222 223 S:t Peder 66 221 S:t Peder 66 220 S:t Peder 66 S:t Peder 66 Fynd nr 219 RAÄ S:t Peder 66 Typ Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Sten Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Sten Flinta Flinta Sten Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Sten Sten Flinta Flinta Flinta ID Sakord Avslag Knacksten Övrig slagen Avslag Splitter Avslag Avslag Knacksten Skrapa Avslag Avslag Kärna Avslag Avslag Skrapa Skrapa Övrig slagen Avslag Knacksten Slipsten Avslag 20253 20252 Splitter Kärna 20251 Avslag 20250 20249 20248 20247 20246 20245 20244 20243 20242 Avslag 20241 Avslag 20240 20239 20238 20237 Avslag 20236 20235 20234 20233 20232 20231 Avslag 20230 20229 20228 20227 Avslag 20226 20225 20224 20223 20222 Avslag 20221 Skrapa Undergrupp Plattformsavslag Spånskrapa Granit Plattformsavslag Avslagsskrapa Fossil, Sjöborre Avslagsskrapa 0 5336 0 0 5023 2943 9664 0 0 0 10164 4530 9090 10284 10283 3736 3736 9727 8007 3733 3733 6446 6446 4332 3730 3731 3731 3742 5309 7762 7979 7979 5242 Fyndenhet 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 8430 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2851 5243 7105 0 0 0 9907 Rel Ark Obj 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 10351 10351 0 0 0 10206 10206 10206 Grävenhet 1 1 1 7 2 1 1 2 3 1 1 3 1 1 1 1 2 2 1 1 1 1 1 1 2 1 5 2 1 1 1 1 3 Antal 0,1 20 44,5 5,8 4,2 12,6 20,1 9,8 88 268 22,1 4,8 5,5 1 10 23,1 3,5 21 171,1 5,2 1 33,4 21,2 26,5 0,1 31,6 17,3 8,3 589,9 10,2 83,2 27,4 22,5 Vikt g 255 256 257 258 259 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 276 277 278 279 280 281 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 271 S:t Peder 66 275 270 S:t Peder 66 274 269 S:t Peder 66 S:t Peder 66 268 S:t Peder 66 S:t Peder 66 267 S:t Peder 66 272 266 S:t Peder 66 273 265 S:t Peder 66 264 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 262 263 S:t Peder 66 261 S:t Peder 66 S:t Peder 66 260 RAÄ S:t Peder 66 Fyndnr 254 S:t Peder 66 Keramik 253 S:t Peder 66 Fynd nr 252 RAÄ S:t Peder 66 Typ ID 20084 20083 20082 20080 20079 20077 20076 20075 20074 20071 20070 20068 20067 20066 20065 20061 20060 20059 20058 20057 20056 20055 Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Flinta Vikt g ID Sakord Övrig slagen Avslag Övrig slagen 303 680 330 9 36 2 11 101 55 6 7 10 8 16 7 1 5 4 4 3 2 17 20260 20259 20258 Antal Skrapa Kärna Splitter Övrig slagen 20257 Yxa 20256 20255 20254 95 35 46 1 2 2 3 30 2 1 1 1 1 2 1 1 1 5 1 1 1 13 Mynning Mynning Mynning Buk Botten Buk Mynning Buk Mynning Buk Buk Buk Buk Buk Del Kärna sidstycke Tjocknackig slipad yxa Undergrupp Ytbehandling Glättning Glättning Glättning Slammad Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning 0 Bukstreck 9357 0 0 0 2537 0 9985 9907 Rel Ark Obj Dekor 6578 6578 6578 4832 7765 10031 Fyndenhet SN SN MN SN-ÄBÅ SN-YBÅ SN-ÄBÅ ÄJÅ ÄJÅ Datering Grävenhet 0 0 0 0 0 0 0 1 1 1 1 10213 10213 10206 19,1 0,1 236,8 104,7 0,4 2,6 3,4 Vikt g Grävenhet 1 1 3 25 Antal 20101 311 312 313 314 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 309 310 S:t Peder 66 307 308 S:t Peder 66 S:t Peder 66 305 306 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 303 304 S:t Peder 66 301 302 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 299 300 S:t Peder 66 297 298 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 20100 295 296 S:t Peder 66 20097 20118 20117 20116 20115 20114 20113 20112 20111 20110 20109 20108 20107 20106 20105 20104 20103 20102 20099 20098 293 294 S:t Peder 66 20096 20095 20094 20093 20091 20090 S:t Peder 66 291 292 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 289 290 S:t Peder 66 287 288 S:t Peder 66 S:t Peder 66 20089 20088 285 286 S:t Peder 66 20087 S:t Peder 66 20086 283 284 S:t Peder 66 S:t Peder 66 ID 20085 Fyndnr 282 RAÄ S:t Peder 66 Vikt g 426 16 87 8 35 6 20 4 5 3 30 238 39 185 76 459 399 308 49 295 77 1119 83 297 4 533 5 200 6072 785 210 392 62 Antal 203 9 25 2 6 1 8 1 1 1 12 97 0 35 0 152 103 110 0 85 0 151 >50 74 1 67 3 >100 352 11 >100 187 >50 Buk Buk Buk Buk Buk Botten Buk Mynning Mynning Buk Botten Botten Mynning Mynning Mynning Mynning Buk Mynning Buk Mynning Mynning Mynning Mynning Buk Del Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Ytbehandling Dekor SN SN SN-ÄBÅ SN SN SN SN SN SN SN SN SN SN SN SN SN Datering 9611 9603 9623 9631 9619 9619 9619 10209 10209 10386 10351 Grävenhet 20119 20153 20163 345 346 347 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 343 344 S:t Peder 66 S:t Peder 66 341 342 S:t Peder 66 20161 20162 339 340 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 20159 337 338 S:t Peder 66 S:t Peder 66 20169 20168 20167 20166 20165 20164 20158 20157 20156 335 336 S:t Peder 66 20155 20149 S:t Peder 66 333 334 S:t Peder 66 S:t Peder 66 20151 331 332 S:t Peder 66 S:t Peder 66 20146 20148 329 330 20145 20144 20141 20139 20135 20133 20132 20129 20128 20126 20122 20121 20120 S:t Peder 66 ID S:t Peder 66 327 328 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 325 326 S:t Peder 66 323 324 S:t Peder 66 S:t Peder 66 321 322 S:t Peder 66 S:t Peder 66 319 320 S:t Peder 66 S:t Peder 66 317 318 S:t Peder 66 S:t Peder 66 315 316 S:t Peder 66 Fyndnr S:t Peder 66 RAÄ Vikt g 7 47 2 1 34 13 2 16 12 11 8 3 10 8 4 2 24 132 238 2 7 22 5 30 9 4 1 117 5 6 38 10 2 Antal Buk Buk Buk Buk Buk Buk Mynning Buk Buk Buk Mynning 36 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 4 0 164 1 Buk Buk Mynning Buk Buk Buk Buk Botten Buk Mynning Buk Botten Buk Buk Buk Buk Buk Buk 1 Skuldra 1 5 1 1 1 1 19 4 1 0 7 1 2 Del Glättning Glättning Rabbning Glättning Glättning Glättning Rabbning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Ytbehandling Taggtr dekt Vertikala streck ö Dekor BÅ-JÅ BÅ-JÅ SN BÅ-JÅ FRJÅ BÅ-JÅ BÅ-JÅ BÅ-JÅ SN ÄJÅ? MN SN FRJÅ SN? SN SN Datering Grävenhet Fyndnr Fyndnr S:t Peder 66 S:t Peder 66 376 377 S:t Peder 66 S:t Peder 66 371 S:t Peder 66 375 370 S:t Peder 66 374 369 S:t Peder 66 S:t Peder 66 368 S:t Peder 66 S:t Peder 66 367 S:t Peder 66 372 366 S:t Peder 66 373 365 S:t Peder 66 S:t Peder 66 364 S:t Peder 66 S:t Peder 66 363 RAÄ S:t Peder 66 Br lera Br lera Br lera Br lera Br lera Br lera Br lera Br lera Br lera Br lera Br lera Br lera Br lera Br lera Br lera Material 361 362 S:t Peder 66 Bränd lera 359 360 S:t Peder 66 357 358 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 355 356 S:t Peder 66 353 354 S:t Peder 66 S:t Peder 66 351 352 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 349 350 S:t Peder 66 348 RAÄ S:t Peder 66 7979 10286 6448 8275 6328 6579 7487 Vikt Vikt g 7973 20123 20174 20184 20183 20182 20181 20178 20177 20176 20175 20173 20172 20171 20170 ID ID 27 15 18 20 6 19 216 5 1 43 248 358 13 Antal Antal 1 1 23 1 6 1 1 7 1 2 7 1 4 5 3 Buk Mynning ö Del Buk Mynning Buk Botten Buk Botten Mynning Lerkula Lerklining Vävtygnd Del 8 6 1 1 11 1 0 85 1 Skuldra 1 9 28 45 0 Ytbehandling Dekor Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Glättning Ytbehandling Datering Dekor 8505 5242 8133 Ark Obj SN BÅ-ÄJÅ Ä JÄ SN SN SN BÅ-ÄJÅ BÅ-ÄJÅ BÅ-ÄJÅ 6936 6448 8275 8844 6396 10282 2500 3709 9725 8898 7294 6249 7132 Grävenhet Grävenhet Fyndenhet Datering 385 386 387 388 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 406 407 S:t Peder 66 S:t Peder 66 401 405 400 S:t Peder 66 S:t Peder 66 404 399 S:t Peder 66 S:t Peder 66 398 S:t Peder 66 S:t Peder 66 397 S:t Peder 66 402 396 S:t Peder 66 403 395 S:t Peder 66 394 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 392 393 391 S:t Peder 66 390 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 389 RAÄ S:t Peder 66 Fynd nr 384 S:t Peder 66 Brända ben 382 381 383 380 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 379 S:t Peder 66 378 S:t Peder 66 Fyndnr S:t Peder 66 RAÄ 20014 20013 20012 20012 20012 20011 20009 20008 20007 20006 20006 20005 20004 20003 20003 20003 20002 20002 20001 Fynd ID Br lera Br lera Br lera Br lera Br lera Br lera Br lera Br lera Br lera Br lera Br lera Material 8227 3005 5718 7552 7425 7425 6084 6427 6427 6427 6418 6418 7550 A nr ID Grävenhet 5023 2523 7764 6446 6582 7979 Vikt Lerklining Lerklining Lerkula Lerklining Vävtygnd Lerklining Lerklining Mellanstort däggdjur Däggdjur Oidentifierat Mellanstort däggdjur Oidentifierat Däggdjur Stor gräsätare Stor gräsätare Oidentifierat Däggdjur Däggdjur Däggdjur Art 2 6 2 4 1 1 16 6 23 7 9 Del 9859 5336 8924 8924 8924 3710 Däggdjur Oidentifierat Stor gräsätare Oidentifierat Däggdjur Däggdjur 5571 Stor gräsätare 5283 8114 8207 8207 6305 6583 6580 6580 6580 6446 6446 7764 Fyndenhet Antal Extremiteter Hand/Fot Extremiteter Extremiteter Kranium Hand/Fot Extremiteter Bål Kranium Kroppsdel Ytbehandling Datering Os longum Obestämt benslag Metatarsale III & IV Obestämt benslag Os longum Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Os longum Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Cranium Metapodium Os longum Obestämt benslag Costa Obestämt benslag Cranium Benslag/Tand/Bendel Dekor Antal 1 1 2 3 1 4 1 2 1 1 1 1 1 2 1 2 1 1 11 2504 7550 3744 Ark Obj 0,93 0,14 3,86 0,69 0,9 0,1 1,28 0,18 0,37 0,14 0,15 0,37 0,6 1,18 0,92 0,03 0,49 0,35 0,39 Vikt g 8272 7508 2504 5777 6446 4634 6454 6936 Fyndenhet M S M M S S M M S M/S Grävenhet 434 435 436 437 438 439 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 431 S:t Peder 66 S:t Peder 66 430 S:t Peder 66 432 429 S:t Peder 66 433 428 S:t Peder 66 S:t Peder 66 427 S:t Peder 66 S:t Peder 66 426 S:t Peder 66 421 425 420 S:t Peder 66 S:t Peder 66 424 419 S:t Peder 66 418 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 417 422 416 S:t Peder 66 S:t Peder 66 423 415 S:t Peder 66 414 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 412 413 411 S:t Peder 66 410 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 409 S:t Peder 66 Fynd nr 408 RAÄ S:t Peder 66 20032 20031 20030 20030 20030 20029 20028 20028 20027 20027 20026 20026 20026 20026 20026 20025 20024 20023 20022 20021 20020 20019 20019 20018 20017 20016 20015 20015 20015 20015 20015 20014 Fynd ID 7069 7988 9222 9222 3517 3517 3517 3517 3517 7632 2504 2912 7096 7198 6973 6973 5573 8242 8242 8242 8242 8242 8227 A nr Grävenhet Art Oidentifierat Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Får/Get Oidentifierat 7095 10289 8826 8826 8826 9843 9226 9226 8930 8930 5599 5599 5599 5599 5599 8276 2524 3738 7974 7976 7209 7765 7765 5747 5572 5601 Däggdjur Stor gräsätare Stor gräsätare Oidentifierat Mellanstort däggdjur Oidentifierat Oidentifierat Mellanstort däggdjur Stor gräsätare Oidentifierat Stor gräsätare Oidentifierat Mellanstort däggdjur Däggdjur Däggdjur Oidentifierat Oidentifierat Oidentifierat Oidentifierat Mellanstort däggdjur Oidentifierat Oidentifierat Mellanstort däggdjur Däggdjur Stor gräsätare Oidentifierat 9861 Stor gräsätare 9861 9861 9861 9861 9859 Fyndenhet Bål Kranium Bål Kranium Extremiteter Kranium Kranium Extremiteter Hand/Fot Kranium Kranium Kroppsdel Benslag/Tand/Bendel Os longum/Metapodium Vertebra lumbalis; spinafr. Os longum/Metapodium Obestämt benslag Cranium Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Os longum/Metapodium Obestämt benslag Costa Cranium Scapula? Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Cranium Obestämt benslag Obestämt benslag Cranium Obestämt benslag Os longum Obestämt benslag Metapodium Obestämt benslag Cranium Os longum/Metapodium Temporale, os; fossa mandibularis; dxt Obestämt benslag Antal 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 4 15 3 1 1 8 1 1 1 1 2 3 1 2 1 2 1 2 2 2 1 4 0,42 0,25 S M S S S M/S 1,2 3,46 1,16 0,07 0,2 0,21 0,12 0,24 1,6 0,01 3,15 1,7 0,57 0,98 1,02 0,25 0,02 0,37 0,07 M S M S M 0,27 S 0,22 0,09 0,23 0,47 1,72 0,17 0,75 0,18 0,22 0,49 Vikt g 20034 466 467 468 469 470 471 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 461 S:t Peder 66 465 460 S:t Peder 66 464 459 S:t Peder 66 458 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 457 462 456 S:t Peder 66 S:t Peder 66 463 455 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 454 S:t Peder 66 S:t Peder 66 452 453 S:t Peder 66 451 S:t Peder 66 20039 20039 20039 20039 20039 20038 20038 20038 20038 20037 20037 20037 20036 20036 20036 20036 20036 20036 20036 20035 20035 20035 450 S:t Peder 66 20034 20035 447 S:t Peder 66 20035 446 S:t Peder 66 20034 20034 449 445 S:t Peder 66 S:t Peder 66 20033 20034 S:t Peder 66 444 S:t Peder 66 20032 20032 Fynd ID S:t Peder 66 442 443 S:t Peder 66 441 S:t Peder 66 Fynd nr 440 RAÄ S:t Peder 66 2926 7069 7069 A nr 9607 9607 9607 9607 9607 9603 9603 9603 9603 10209 10209 10209 9631 9631 9631 9631 9631 9631 9631 9611 9611 9611 9611 9611 9217 9217 9217 9217 9217 Grävenhet Art Oidentifierat Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Däggdjur Oidentifierat Oidentifierat Däggdjur 9962 9962 9962 Stor gräsätare Oidentifierat Liten gräsätare; ev. får/ get Däggdjur Däggdjur Oidentifierat Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Däggdjur Oidentifierat Mellanstort däggdjur Däggdjur Stor gräsätare Oidentifierat Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Däggdjur Oidentifierat Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Däggdjur 9221 Stor gräsätare 9221 9221 9221 9221 3741 7095 7095 Fyndenhet Kroppsdel Bål Hand/Fot Extremiteter Extremiteter Bål Kranium Bål Extremiteter Kranium Hand/Fot Extremiteter Bål Hand/Fot Bål Bål Bål Benslag/Tand/Bendel Costa Obestämt benslag Metapodium; distal ledrullefr. Os longum Obestämt benslag Obestämt benslag Os longum Costa Obestämt benslag Obestämt benslag Cranium Costa Os longum Obestämt benslag Cranium Metapodium Os longum Costa Obestämt benslag Obestämt benslag Carpi/tarsi, os Costa Os longum/Metapodium Obestämt benslag Os longum/Metapodium Obestämt benslag Costa; revbensbrosk Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Costa Antal 1 4 1 2 3 8 1 1 1 1 2 1 2 4 1 3 5 1 3 40 2 5 2 3 4 15 2 1 2 1 13 1 M/S M M M M M M S M M S S M M 0,72 0,88 M 0,21 S 1,7 1,43 0,61 0,72 0,39 1,22 0,08 0,24 0,26 4,22 0,76 0,15 0,35 1,94 0,21 0,73 1,93 0,47 S 0,89 0,55 0,77 2,28 1,6 0,68 0,14 0,86 0,22 0,3 0,39 Vikt g Fynd nr 497 498 499 500 501 502 503 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 495 496 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 493 494 S:t Peder 66 491 492 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 489 490 S:t Peder 66 487 488 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 485 486 S:t Peder 66 483 484 S:t Peder 66 S:t Peder 66 481 482 S:t Peder 66 S:t Peder 66 479 480 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 477 478 S:t Peder 66 475 476 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 473 474 S:t Peder 66 472 RAÄ S:t Peder 66 20049 20049 20049 20049 20048 20048 20048 20048 20047 20046 20046 20045 20045 20045 20045 20044 20044 20044 20043 20043 20043 20042 20042 20042 20042 20042 20041 20041 20040 20040 20040 20040 Fynd ID 9646 9646 9646 9646 10355 10355 10355 10355 10137 10137 A nr 8905 8905 10213 10213 10213 10213 9219 9219 9219 9615 9615 9615 10351 10351 10351 10351 10351 10206 10206 9623 9623 9623 9623 Grävenhet 9907 Fyndenhet Art Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Däggdjur Oidentifierat Mellanstort däggdjur; troligtvis får/get Mellanstort däggdjur Däggdjur Oidentifierat Oidentifierat Däggdjur Stor gräsätare Oidentifierat Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Oidentifierat Mellanstort däggdjur Mellanstort däggdjur Oidentifierat Däggdjur Däggdjur Stor gräsätare Oidentifierat Mellanstort däggdjur Däggdjur Däggdjur Stor gräsätare Oidentifierat Oidentifierat Däggdjur Däggdjur Däggdjur Hand/Fot Bål Extremiteter Extremiteter Bål Hand/Fot Extremiteter Kranium Hand/Fot Bål Hand/Fot Kranium Kranium Extremiteter Kroppsdel Benslag/Tand/Bendel Carpi/tarsi, os Costa Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Tibia; proximal epifys (öppen) Obestämt benslag Os longum Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag Costa Obestämt benslag Carpi/tarsi, os Os longum Obestämt benslag Cranium Obestämt benslag Obestämt benslag Carpi/tarsi, os Obestämt benslag Costa Obestämt benslag Os longum/Metapodium Carpi/tarsi, os Obestämt benslag Maxilla/ Mandibula Obestämt benslag Obestämt benslag Cranium Os longum Obestämt benslag Antal 1 3 2 1 1 1 2 2 7 3 2 1 5 1 1 2 1 1 6 1 1 1 5 3 1 1 1 1 9 1 1 2 1,02 M M M M S M S S M S S S M M/S 0,1 S 0,42 0,43 0,64 0,04 0,85 0,44 0,99 1 0,32 0,71 0,75 0,45 0,55 1,34 0,11 0,2 0,22 0,85 1,32 0,8 0,75 0,4 1,7 0,49 0,22 1,33 0,13 1,66 0,35 0,53 Vikt g Fynd nr 507 S:t Peder 66 S:t Peder 66 S:t Peder 66 RAÄ Brända ben 505 506 S:t Peder 66 504 RAÄ S:t Peder 66 128 20180 20151 20049 Fynd ID Fynd nr 9646 A nr 508 20130 9627 Grävenhet ID 8841 Fyndenhet Art 6690 Vikt Oidentifierat Oidentifierat Oidentifierat Oidentifierat 630 Kroppsdel Antal Obestämt benslag Obestämt benslag Obestämt benslag 1 Benslag/Tand/Bendel Obestämt benslag 8 2 10 5 Kulturlager A6973 Ark Obj Antal 0,1 3,5 0,1 1,03 Vikt g M/S Bilaga 10. S:t Peder 66: Konserveringsrapport Hede 1-2 Konserveringsrapport Hede 1-2 Carin Pettersson 2009-09-04 Dnr. 01135-2008 j Konservator Datum Diarienummer Carin Pettersson 2009-09-04 Ärendenamn Beställare Hede 1-2 Bohusläns museum Landskap Bohuslän Telefon 070-623 34 55 e-post pia.claesson@vgregion.se Socken St Peders socken Länsstyrelsens diarienummer 2008 NOK 01135-2008 Pia Claesson Box 403 451 19 Uddevalla Fastighet Hede 1:5 RAÄ-nummer RAÄ 66 Konserveringsrapport Hede 1-2 POSTADRESS/ BESÖKSADRESS LEVERANSADRESS TELEFON TELEFAX E-POST Gamlestadsvägen 2-4, B2 415 02 Göteborg Gamlestadsvägen 2-4, Hus B2, "Inlastning", BV 415 02 Göteborg Växeln 031-63 70 00 031-707 03 26 svk@vgregion.se j Introduktion Från grävningen av Hede 1-2, RAÄ 66år 2008 inkom till Studio Västsvensk Konservering en rakkniv av järn (ID 6690). Tillstånd/kondition Rakkniven uppvisade ett fåtal korrosionskrustor och sprickor samt var korroderad, i övrigt var den av god kondition. Konservering Föremålet röntgades och undersöktes under mikroskop som en första åtgärd. Rakkniven rengjordes därefter genom blästring med aluminiumoxidpulver i mikrobläster. Urlakning från skadliga salter i bad med 0,1 M natriumhydroxid under 24 veckor. Kloridmätningar utfördes varje vecka för att övervaka urlakningen. Urlakningen avslutades då halten klorider understeg 5 mg/l. Dehydrering i ren etanol under två veckor med ett byte. Torkning i ugn 50◦ C under en vecka. Lätt mikroblästring med glaspulver för att avlägsna de korrosionsprodukter som tillkommit under urlakningsprocessen. Ytbehandling med en korrossionsinhibitor (Dinitrol). Torkning av föremålet under ett dygn i rumstemperatur. Föremålen lades därefter i ett vaxbad med mikrokristallint vax under vakuum för att få ett tunt och tätt ytskikt och därigenom skyddas mot framtida luftburen fukt. Packning i syrafritt material lämpligt för transport samt magasinering. Råd och anvisningar om förvaring och hantering Arkeologiska metaller, främst järnföremål bör enligt Tidens Tand 1 förvaras i stabilt, torrt klimat ,om möjligt helst under 18 % relativ luftfuktighet. Hantering av föremål bör ske med handskar för att undvika att handsvett och smuts hamnar på föremålen och påskyndar nedbrytningen. Var aktsam så att bomullshandskar inte fastnar i utstickande delar. Bilagor Konserveringsrapport – tabell Bildbilaga Röntgenrapport CD-skiva med rapport och bilder 1 Tidens Tand. (red) Fjaestad, M. Riksantikvarieämbetet: 1999 3 Benämning ID 6690 Rakkniv 1 Fe F Smidd 4,7 Skadebild Västergötland Landskap x Konserveringsrapport EK Material och fynddata Föremål Fyndnummer RAÄ 66 Carin Pettersson Bohusläns Museum RAÄ-nummer 2009-01-28 01135-2008 Beställare Konservator Datum SVK-Diarienummer Antal delar Materialslag: Au, Ag, Cu, Pb, Al, Fe, Cu leg, trä, läder, rep, annat VD=vattendränkt/ F=fuktig/ T=torr K = komplett EK = ej komplett Teknik Korrosion: 1=grön, 2=grön (aktiv), 3=röd, 4=brun, 5=svart, 6=vit, 7=orange (aktiv), 8=grå Magnetisk Genomkorroderad x Pulvrig korrosionsprodukt Gropkorrosion Ädelpatina (Cu) Glödpatina (Fe) x x St Peders sn 2008 Socken x Hede 1-2 Undersökningsår Magnetitskikt (Fe) Krustor Sprickor Flagor Skiktad Eroderad yta Deformation x Jord och grus Kolrester x Deformation i form av krustor Övrigt Hede 1:5 Fastighet Lst. Diarienummer Hänvisning till löpande text ID 6690 Fyndnummer Rakkniv Benämning Analys x RAÄ 66 Carin Pettersson x x Komplexb./ Inhibitorer Västergötland 24 14 7 Torkning Hede 1:5 0 Fastighet Lst. Diarienummer Hede 1-2 Urlakning / Förvaring Impreg Dehydr. St Peders sn Socken 2008 Undersökningsår Konserveringsrapport Landskap Preparering Bohusläns Museum Beställare RAÄ-nummer 2009-01-28 01135-2008 Konservator Datum SVK-Diarienummer Röntgen Spottest SEM Annat Dentalverktyg, skalpell, trästicka, borste mm Roterande borstar / trissor Bläster Aluminiumoxid Bläster Glaskulor Ultraljud EDTA Triammoniumcitrat Hostacor IT Biocid NaOH 0,1 M (veckor) Avjoniserat vatten (dygn) Alkalisk sulfitlösning Natriumsesqvikarbonat PEG-4000 PEG-400 Annat Isopropanol (dygn) Aceton (dygn) Etanol (dygn) Annat Ugn 50 grader (dygn) Rumstemp (dygn) Kylskåp (dygn) Vakuumfrystorkning (dygn) Lim Paraloid B72 Cyanoakrylat PVA Annat x x Ytskydd Mikrokristallint vax,vakuum Mikrokristallint vax, pensel Dinitrolpasta Paraloid B-72 Annat Sida 2 Nedgrävning Grop 174 185 225 251 264 303 317 332 Avfallsgrop 350 361 Grop? 373 393 407 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 Nedgrävning Stolphål Stolphål Nedgrävning Härd m grop Grop Härd Mörkfärgning/Nedgrävning Kokgrop Grop 162 Typ Härd S:t Peder 67 Anl Nr 100 RAÄ S:t Peder 67 0.8 x 0.5 0,5 × 0,35 0,6× 0,5 1,25 diam 0,95 diam 1,6× 1,4 1,7× 0,9 1,2× 0,7 2,0 diam 0,5 diam 1,25 diam 0,8 diam 0,8 diam 1,3 × 1,0 1,8 × 1,7 Storlek m Lager 0.08 1. Gråsvart humös finsand, 2. Gulbrun finsand 0,24 1. Gråbrun ngt humös finsand m enst stenar, 2. Brun flammig finsand, 3. Gulbrun grusig finsand 0,2 1. Svartbrun humös finsand m enst små skörbr stenar, 2. Gulbrun grusig finsand 0,2 1. Svartbrun humös finsand, 2. Svartbrun finsand, 3. Gulbrun ngt grusig finsand 0,15 1. Svartbrun humös finsand, 2.Gulbrun ngt grusig finsand 0,4 1. Gråbrun humös finsand ngt grusig m kol o enstaka små skörbr stenar, 2. Svartbrun sotig finsand m kolbitar o små skörbr stenar, 3. Gulbrun siltig finsand, hård o kompakt 0,2 1. Svart si sa m kol + skörbr. sten, 2. Gråbrun si sa, 3. Ljusbrun si sa, 4. Gulbrun finsand. 0,22 1. Humös mörkt brungrå finsand m mkt rötter, 2. Gråbrun si sa + enst sten, 3. Gulbrun finsand. 0,24 1. Svart sotig finsand rikl m skörbr sten, 2. Svartbrun finsand m enst skörbr stenar, 3. Rödgul finsand 0,1 1. Svart grusig sand m enst sten, 2. Gulröd grusig sand 0,43 1. Svart sotig humös sand rikligt m kol o sten, 2. Brunsvart humös finsand m enst skörbr stenar o sot/kolstänk, 3. Ljusgul siltig? finsand, 4. Rödgul finsand 0,12 1. Gråsvart humös finsand, 2. Gulgrå finsand 0,14 1. Gråbrun si sa m enstaka kol, 2. Gulbrun finsand. 0,42 1. Grå humös finsand, 2. Gulgrå finsand, 3. Gråsvart sotigt humös sand m mkt kol o skörbr. sten, 4. Mörk gråbrun humös finsand m enst kol o skörbr stenar. 0,15 1. Gråbrun si sa m skörbr sten + enstaka kol, 2. Svart si sa m skörbr sten + kol, 3. Gulbrun finsand. Djup m Ett splitter av flinta (F71) Flintavslag (F41) Flintavslag, övr. slagen, en bit keramik, brända ben (F13, F158 a-c, F163) Flintavslag (F38) Makro (PM1093) Kol (PK581, 642, 2100) Makro (PM 626) Smetig fyllning Stolphålet placerat intill o öster om större sten (0.45×0.4 m). Makroanalys = endast träkol Större stenblock i botten av anl. Makroanalys = endast träkol. Vedart = Al Otydlig bottenprofil Vedart = al + lind Kol (PK641) Kommentar Makroanalys = endast träkol. Prov Makro (PM1094) Glättsten? Kol (PK1089) (F70a) + övr. ej skickat slagen flinta (F70b) Flathuggen pilspets med urnupen bas (F164) Fynd Bilaga 11. S:t Peder 67: Anläggningslista 461 Grop 472 540 643 679 745 1507 1551 1583 1689 1760 1827 1846 1872 1883 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 Nedgrävning Grop Nedgrävning Kokgrop Stolphål? Kulturlagerrest Kokgrop Kokgrop Kokgrop Nedgrävning/Sotfläck? Kokgrop Nedgrävning Nedgrävning Kokgrop Grop 452 Typ Nedgrävning S:t Peder 67 Anl Nr 423 RAÄ S:t Peder 67 0,6 ×0,3 0,8 × 0,9 0,4 diam 0,9 diam 0,4 × 0,3 1,3 × ? 0,93 diam 1,5 diam 2,6 × 2,0 0,3 diam 2,2× 1,45 0,8 × 0,55 1,2× 0,6 3 × 1,6 0,8 × 0,25 0,52 diam 0,8 diam Storlek m Lager 0,15 1. Grå humös finsand, 2. Grågul sand 0,3 1. Svartgrå kompakt humös finsand m spridda kolbitar, 2. Rödgul sand 0,12 1. Gråsvart humös finsand m ngt sot o enst skörbr stenar, 2. Grågul sand, 3. Grå humös finsand 0,36 1. Gråsvart humös sotig finsand m spridda kolkonc o tätt m skörbr sten, 2. Grågul sand, 3. Kolkoncentrationer mot botten 0,17 1. Svartgrå humös fnsand m mkt rötter, 2. Grågul finsand, 3. Gråsvart humös ngt sotig finsand 0,18 1. Gråsvart humös finsand m inslag av sot, 2. Svart humös mkt sotig finsand, 3. Gulbrun finsand 0,32 1. Brunsvart sotig humös sand m rikligt av skörbr sten o kol/ sotkoncentrationer mot botten o i V kant av anl, 2. Gul finsand 0,72 1. Gråbrun humös grusig sand, 2. Svartbrun humös sand m mkt skörbr sten o enst kolbitar, 3. Gulbrun findsand m enst stenar o mindre kolbitar, 4. Gul finsand 0,4 1. Gråbrun humös finsand m enst skörbr o obrända stenar, 2. Skörbr sten tätt packad m enst förekomst av sotig svart finsand, 3. Brungul finsand, 4. Kolkonc. 0,05 1. Svart sotig sand m kol, 2. Gul grusig sand 0,6 1. Brungrå humös finsand m enst skörbr stenar, 2. Skörbr sten tätt packad däremellan svart sotig humös finsand, 3. Brungul finsand, 4. Kollinser mot botten av anl. 0,18 1. Svartgrå humös finsand, 2. Grågul finsand 0,16 1. Svartbrun humös finsand m enst små skörbr stenar, 2. Gulbrun ngt grusig finsand 0,4 1. Gråbrun humös finsand m enst skörbr sten + större obrända stenar, 2. Rödgul finsand, 3. Skörbr sten tätt packad däremellan lite sotig ngt humös sand, 4. Gulgrå finsand 0,1 1. Gråbrun ngt humös finsand, 2. Gulbrun grusig finsand 0,2 1. Svart humös sand, 2. Svartbrun melerad sand m skärvig sten, 3. Gulröd grusig sand 0,2 1. Gråsvart humös finsand m enst stenar, 2. Gulbrun finsand Djup m Kol (PK 1737) Kol (PK1601) Kol (PK 1602, 1603, 1604) Kol (PK 1485, 1486, 1489, 1490, 1570) Kol (PK 1091) Makro (PM1941) Prov Flintavslag (F127) Flintavslag + Kol (PK 1898, 1899, övrig slagen 1900) (F150 a+b) Flintavslag + övrig slagen (F103 a+b) Flintavslag, splitter och bränt ben (F 92 a-c) Flintavslag (F83) Flintavslag (F80) Fynd Kommentar Vedart = Hassel, al Ev. ett mindre stolphål (0,2 m diam + 0,18 m djup?) i kanten av anl? Vedart = Al Vedart = Björk, al Vedart = Lind, al Oregelbunden form Vedar t= Al, björk, hassel Ev. ett störhål/käpphål i anl. östra kant? Makroanalys = endast träkol. Vedart = Lind Ligger intill, 0.6 m N om A317 (härd) Smetig fyllning Bilaga 12. S:t Peder 67: Fyndlista RAÄ S:t Peder 67 Fyndnr 1 Sakord Undertyp Övrig Bryne? Antal Material 1 Skiffer Vikt g Anl nr Objekt id 23,6 451 Enhet S:t Peder 67 2 Avslag 1 Flinta 3,5 444 Lösfynd S:t Peder 67 3 1 Flinta 21,5 531 Lösfynd S:t Peder 67 4 Avslag 1 Flinta 11,6 515 Lösfynd S:t Peder 67 5 Avslag 1 Flinta 7,9 537 Lösfynd Avslag S:t Peder 67 6 Avslag 2 Flinta 15,2 512 Lösfynd S:t Peder 67 7a Övrig kärna 1 Flinta 27 530 Lösfynd S:t Peder 67 7b Splitter 1 Flinta 0,3 530 Lösfynd S:t Peder 67 8 Övrig kärna 1 Flinta 26 527 Lösfynd S:t Peder 67 9 Avslag 1 Flinta 13,8 538 Lösfynd S:t Peder 67 10 Avslag 1 Flinta 2,8 617 G 616 S:t Peder 67 11 Splitter 1 Flinta 1 611 G 612 S:t Peder 67 12 Avslag 1 Flinta 2,7 601 G 600 S:t Peder 67 13a Avslag 3 Flinta 5,8 332 578 S:t Peder 67 13b Splitter 2 Flinta 0,5 332 578 S:t Peder 67 14 Avslag 1 Flinta 24 447 Lösfynd S:t Peder 67 15 Avslag 1 Flinta 3,8 523 Lösfynd S:t Peder 67 16 Avslag m retusch 1 Flinta 8,5 536 Lösfynd S:t Peder 67 17 Avslag 1 Flinta 7 513 Lösfynd S:t Peder 67 18 Avslag 1 Flinta 2,8 535 Lösfynd S:t Peder 67 19 Splitter 1 Flinta 1 511 Lösfynd S:t Peder 67 20 Övrig slagen 2 Flinta 92,5 509 Lösfynd S:t Peder 67 21a Avslag 7 Flinta 20 610 G 609 S:t Peder 67 21b Övrig slagen 2 Flinta 3,5 610 G 609 S:t Peder 67 22a Avslag 1 Flinta 0,7 525 Lösfynd S:t Peder 67 22b Splitter 1 Flinta 525 Lösfynd S:t Peder 67 23a Avslag 1 Flinta 17,9 539 Lösfynd S:t Peder 67 23b Splitter 1 Flinta 539 Lösfynd S:t Peder 67 24 Avslag 1 Flinta 8,9 448 Lösfynd S:t Peder 67 25 Övrig slagen 3 Flinta 12,9 514 Lösfynd S:t Peder 67 26 Övrig slagen 1 Flinta 7,3 529 Lösfynd Borr? Anmärkning Lösfynd S:t Peder 67 27 Splitter 1 Flinta 533 Lösfynd S:t Peder 67 28 Övrig slagen 1 Flinta 2 510 Lösfynd S:t Peder 67 29 Övrig slagen 1 Flinta 1,8 517 Lösfynd S:t Peder 67 30 Avslag 1 Flinta 1 450 Lösfynd S:t Peder 67 31a Avslag 1 Flinta 2 516 Lösfynd S:t Peder 67 31b Övrig slagen 1 Flinta 19,8 516 Lösfynd S:t Peder 67 32a Övrig slagen 4 Flinta 12,5 518 Lösfynd S:t Peder 67 32b Spån 1 Flinta 1,8 518 Lösfynd Bränd Metallslaget? Avbruten spets Bränd En svallad Bränd Bränd RAÄ Fyndnr Sakord Undertyp Antal Material Vikt g Anl nr Objekt id Enhet S:t Peder 67 33 Övrig slagen 2 Flinta 4,5 520 Lösfynd S:t Peder 67 34 Övrig slagen 1 Flinta 1 519 Lösfynd S:t Peder 67 35 Övrig slagen 2 Flinta 2,5 521 Lösfynd S:t Peder 67 36 Övrig slagen 1 Flinta 2,1 522 Lösfynd 524 Lösfynd S:t Peder 67 37 Avslag 1 Flinta 1,3 S:t Peder 67 38 1 Flinta 1,2 Avslag 303 532 S:t Peder 67 39 Avslag 1 Flinta 4,2 528 Lösfynd S:t Peder 67 40a Avslag 1 Flinta 11,5 534 Lösfynd S:t Peder 67 40b Splitter 1 Flinta 1 534 Lösfynd 41 Avslag 1 Flinta 4,6 3 Flinta 38,2 S:t Peder 67 S:t Peder 67 42a Övrig slagen S:t Peder 67 42b Avslag 1 Flinta S:t Peder 67 43 Avslag 3 Flinta S:t Peder 67 44 Avslag 1 S:t Peder 67 45 Övrig slagen 1 S:t Peder 67 46 Övrig slagen S:t Peder 67 47 Avslag 350 G 596 0,5 597 G 596 6 854 G 853 Flinta 1 855 G 854 Flinta 9,6 857 G 856 2 Flinta 1,5 858 G 859 3 Flinta 12,9 1384 Lösfynd S:t Peder 67 48a Splitter 5 Flinta 0,6 1387 Lösfynd S:t Peder 67 48b Avslag 1 Flinta 0,5 1387 Lösfynd S:t Peder 67 49 Avslag 2 Flinta 5 1386 Lösfynd S:t Peder 67 50 Avslag 2 Flinta 2,8 1389 Lösfynd S:t Peder 67 51 Avslag 1 Flinta 6,3 1391 Lösfynd S:t Peder 67 52 Avslag 2 Flinta 16,9 1394 Lösfynd 0,5 53 Avslag 1 Flinta S:t Peder 67 54 Splitter 2 Flinta S:t Peder 67 55 Övrig slagen 1 Flinta S:t Peder 67 56a Övrig slagen 1 Flinta S:t Peder 67 56b Övrig 1 S:t Peder 67 57a Avslag S:t Peder 67 57b Övrig slagen S:t Peder 67 57c Splitter Bränd 577 597 S:t Peder 67 Anmärkning 1395 Lösfynd 1550 G1549 4 1660 Lösfynd 5,7 1673 Lösfynd Kvarts 86,3 1673 Lösfynd 5 Flinta 28,8 1742 Lösfynd 3 Flinta 22,6 1742 Lösfynd 2 Flinta 0,4 1742 Lösfynd Bränd Brända S:t Peder 67 58a Avslag 2 Flinta 10,6 1931 Lösfynd S:t Peder 67 58b Övrig slagen 1 Flinta 11,1 1931 Lösfynd Ett bränt S:t Peder 67 59a Skrapa 1 Flinta 3,3 1759 Lösfynd 25 mm i diam S:t Peder 67 59b Avslag 2 Flinta 3,8 1759 Lösfynd Ett bränt S:t Peder 67 60a Avslag 4 Flinta 37,3 1932 Lösfynd S:t Peder 67 60b Övrig slagen 3 Flinta 21,6 1932 Lösfynd Ett bränt S:t Peder 67 61a Knacksten 1 Bergart 175,9 1933 Lösfynd En sida slipad? RAÄ Fyndnr Sakord Undertyp Antal Material Vikt g Anl nr Objekt id Enhet S:t Peder 67 61b Avslag 11 Flinta 35,5 1933 Lösfynd S:t Peder 67 61c Övrig slagen 5 Flinta 32,6 1933 Lösfynd S:t Peder 67 61d Splitter 2 Flinta 0,5 1933 Lösfynd S:t Peder 67 62 Avslag 4 Flinta 36,2 1935 Lösfynd S:t Peder 67 63 Övrig slagen 1 Flinta 7,5 1936 Lösfynd Anmärkning S:t Peder 67 64 Avslag 2 Flinta 2 1937 Lösfynd S:t Peder 67 65a Övrig kärna 1 Flinta 13,8 1738 Lösfynd Ett bränt S:t Peder 67 65b Avslag 9 Flinta 50,9 1738 Lösfynd S:t Peder 67 65c Övrig slagen 6 Flinta 27,6 1738 Lösfynd S:t Peder 67 65d Splitter 1 Flinta 1738 Lösfynd S:t Peder 67 66a Avslag 13 Flinta 70 1938 Lösfynd Ett m nötning? S:t Peder 67 66b Övrig slagen 5 Flinta 36,6 1938 Lösfynd Tre brända S:t Peder 67 66c Spån 1 Flinta 0,5 1938 Lösfynd Två brända S:t Peder 67 67 Kärl Buk? 1 Keramik 13,3 850 Lösfynd Rabbad utsida S:t Peder 67 68a Kärna kärna m en plattform 1 Flinta 55,7 849 Lösfynd Cortex kvar S:t Peder 67 68b Avslag 3 Flinta 13,5 849 Lösfynd S:t Peder 67 68c Övrig slagen 2 Flinta 2,9 849 Lösfynd S:t Peder 67 68d Splitter 1 Flinta 849 Lösfynd S:t Peder 67 69a Avslag 4 Flinta 851 Lösfynd S:t Peder 67 69b Splitter 1 Flinta 851 Lösfynd S:t Peder 67 70a Glättsten? 1 Flinta 68,9 225 1090 S:t Peder 67 70b Övrig slagen 1 Flinta 5 225 1090 361 1092 S:t Peder 67 71 Splitter 1 Flinta S:t Peder 67 72 Avslag 1 Flinta S:t Peder 67 73 Kärl 1 Keramik S:t Peder 67 74 Övrig slagen 1 Kvarts S:t Peder 67 75 Avslag 1 Flinta 13 1 Varav ett spån liknande Bränd 1461 Lösfynd 1,4 1462 Lösfynd 31,3 1464 Lösfynd 1,5 1479 G 1478 Ev. flathugget? Slipad yta S:t Peder 67 76 Avslag 3 Flinta 2,8 1480 Lösfynd S:t Peder 67 77a Avslag 1 Flinta 11,2 1481 Lösfynd S:t Peder 67 77b Övrig slagen 2 Flinta 36 1481 Lösfynd S:t Peder 67 78a Avslag 4 Flinta 11,6 1482 Lösfynd Varav ett tvärpilsliknande och ett bränt S:t Peder 67 78b Splitter 1 Flinta 1482 Lösfynd Bränt S:t Peder 67 79 Avslag 1 Flinta 1,8 1483 Lösfynd S:t Peder 67 80 Avslag 1 Flinta 4,1 S:t Peder 67 81 Övrig slagen 1 Flinta 1 1506 Lösfynd S:t Peder 67 82 Bränd lera 25,7 1550 G 1549 Ler klining? 13 Lera 452 1484 Bränt RAÄ Fyndnr Sakord S:t Peder 67 83 S:t Peder 67 84a Avslag m retusch S:t Peder 67 84b S:t Peder 67 S:t Peder 67 S:t Peder 67 86 Undertyp Avslag Antal Material Vikt g Anl nr Enhet Flinta 3,2 1 Flinta 10,4 1633 G 1632 Övrig slagen 1 Flinta 9,7 1633 G 1632 85a Avslag 2 Flinta 22,8 1659 G 1658 85b Övrig slagen 1 Flinta 24,6 1659 G 1658 Avslag 2 Flinta 34,4 1672 Lösfynd Skrapa? 1551 Objekt id 1 S:t Peder 67 87 Avslag 1 Flinta 10,3 1674 Lösfynd S:t Peder 67 88 1 Flinta 0,8 1675 Lösfynd Avslag Anmärkning 1605 S:t Peder 67 89 Avslag 1 Flinta 1,6 1677 Lösfynd S:t Peder 67 90 Avslag 2 Flinta 6,6 1680 Lösfynd S:t Peder 67 91 Övrig slagen 1 Flinta 60,5 1686 Lösfynd S:t Peder 67 92a Avslag 2 Flinta 4,1 1689 1689 Lösfynd S:t Peder 67 92b Splitter 1 Flinta 1689 1689 Lösfynd 1689 1689 Varav ett med retusch? S:t Peder 67 92c Bränt ben 4 Ben 1,1 S:t Peder 67 93a Avslag 1 Flinta 3,4 1687 Lösfynd Från samma ämne som 93b S:t Peder 67 93b Övrig slagen 1 Flinta 19,8 1687 Lösfynd Från samma ämne som 93a S:t Peder 67 94 Avslag 1 Flinta 1,6 1688 Lösfynd 1730 Lösfynd S:t Peder 67 95 Avslag 1 Flinta 22 S:t Peder 67 96 Övrig slagen 2 Flinta 2,8 S:t Peder 67 97 Skrapa 1 Flinta 14,2 Rund skrapa 1731 G 1732 1738 Lösfynd S:t Peder 67 98 Avslag 1 Flinta 7,8 1739 Lösfynd S:t Peder 67 99a Avslag m retusch 1 Flinta 3,5 1740 Lösfynd S:t Peder 67 99b Övrig slagen 1 Flinta 11,5 1740 Lösfynd S:t Peder 67 100a Avslag 6 Flinta 46,5 1741 Lösfynd S:t Peder 67 100b Avslag m retusch 1 Flinta 9,8 1741 Lösfynd S:t Peder 67 100c Övrig slagen 3 Flinta 6,6 1741 Lösfynd S:t Peder 67 100d Splitter 1 Flinta 1741 Lösfynd 101 Avslag 4 Flinta 20,4 1753 Lösfynd 1 Flinta 5,5 1756 Lösfynd 1756 Lösfynd S:t Peder 67 S:t Peder 67 102a Avslag m retusch Borr? Borr? 35 mm i diam Ett ev. med slipad yta S:t Peder 67 102b Avslag 3 Flinta 8,3 S:t Peder 67 103a Avslag 3 Flinta 15,9 1760 S:t Peder 67 103b Övrig slagen 3 Flinta 9,2 1760 S:t Peder 67 104 Avslag 4 Flinta 2,7 1776 G 1773 S:t Peder 67 105 Avslag 5 Flinta 4,2 1775 G 1774 Ett bränt S:t Peder 67 106a Avslag 2 Flinta 6 1777(?) G 1772 Ev. skrapa? Varav ett m retusch Sakord Undertyp S:t Peder 67 RAÄ Fyndnr 106b Skrapa Avslagsskrapa S:t Peder 67 106c Kärl S:t Peder 67 107a Skrapa S:t Peder 67 107b Avslag m retusch S:t Peder 67 107c Avslag Avslagsskrapa Antal Material Objekt id Enhet 13,6 1777 (?) G 1772 Keramik 6,7 1777 (?) G 1772 1 Flinta 6,4 1778 Lösfynd 1 Flinta 2,3 1778 Lösfynd 1 Flinta 1 Vikt g Anl nr 3 Flinta 4,5 1778 Lösfynd S:t Peder 67 108 Övrig slagen 1 Flinta 5,3 1779 Lösfynd S:t Peder 67 109 Avslag 5 Flinta 15,7 1780 Lösfynd S:t Peder 67 110 Avslag 1 Flinta 1,1 1781 Lösfynd S:t Peder 67 111 Avslag 2 Flinta 5,1 1782 Lösfynd S:t Peder 67 112 Avslag 3 Flinta 4,3 1783 Lösfynd S:t Peder 67 113 Avslag m retusch 1 Flinta 2,6 1784 Lösfynd S:t Peder 67 114 Avslag 3 Flinta 7,3 1785 Lösfynd S:t Peder 67 115a Övrig kärna 1 Flinta 33,7 1786 Lösfynd S:t Peder 67 115b Övrig slagen 4 Flinta 50,8 1786 Lösfynd S:t Peder 67 115c Avslag 1 Flinta 1,7 1786 Lösfynd S:t Peder 67 116a Avslag 7 Flinta 34,6 1787 Lösfynd S:t Peder 67 116b Övrig slagen 3 Flinta 6 1787 Lösfynd 117 Avslag 1 Flinta 1 1788 Lösfynd S:t Peder 67 S:t Peder 67 118a Avslag 4 Flinta 13,6 1789 Lösfynd S:t Peder 67 118b Övrig slagen 5 Flinta 25,3 1789 Lösfynd S:t Peder 67 118c Splitter 6 Flinta 1,4 1789 Lösfynd S:t Peder 67 119a Avslag 3 Flinta 1,4 1790 Lösfynd S:t Peder 67 119b Övrig slagen 4 Flinta 2 1790 Lösfynd S:t Peder 67 119c Splitter 2 Flinta 1790 Lösfynd S:t Peder 67 120a Avslag 5 Flinta 8,9 1792 Lösfynd S:t Peder 67 120b Splitter 2 Flinta 0,5 1792 Lösfynd S:t Peder 67 121a Skrapa 1 Flinta 8,6 1794 Lösfynd S:t Peder 67 121b avslag 1 Flinta 8,2 1794 Lösfynd S:t Peder 67 121c Övrig slagen 1 Flinta 3,5 1794 Lösfynd S:t Peder 67 122a Övrig slagen 1 Flinta 15,3 1795 Lösfynd S:t Peder 67 122b Avslag 2 Flinta 4,8 1795 Lösfynd S:t Peder 67 123 Övrig slagen 1 Flinta 2,2 1796 Lösfynd S:t Peder 67 124a Skrapa 1 Flinta 11,7 1797 Lösfynd S:t Peder 67 124b Avslag m retusch 1 Flinta 2,2 1797 Lösfynd S:t Peder 67 124c Avslag 2 Flinta 3,3 1797 Lösfynd Avslagsskrapa Avslagsskrapa Anmärkning Grovt magrat, rödton Varav ett bränt Ett bränt Ett bränt + m retusch? RAÄ Fyndnr Sakord S:t Peder 67 124d Övrig slagen S:t Peder 67 125a Skrapa S:t Peder 67 125b Avslag m retusch Undertyp Antal Material Vikt g Anl nr Objekt id Enhet 2 Flinta 2,8 1797 Lösfynd Avslagsskrapa 1 Flinta 20,9 1798 Lösfynd Kniv? 1 Flinta 6,2 1798 Lösfynd S:t Peder 67 125c Avslag 7 Flinta 49,8 1798 Lösfynd S:t Peder 67 125d Övrig slagen 3 Flinta 2,3 1798 Lösfynd S:t Peder 67 126a Avslag 1 Flinta 9,2 1799 Lösfynd S:t Peder 67 126b Övrig slagen 1 Flinta 5,1 1799 Lösfynd 1 Flinta 1,5 1 Flinta 272 1800 Lösfynd Flinta S:t Peder 67 127 Avslag S:t Peder 67 128a Stycke m tillhuggning Eldslagningssten? S:t Peder 67 128b Avslag 1 S:t Peder 67 129 Slipsten 1 Sandsten S:t Peder 67 130 Kärl 1 S:t Peder 67 131a Avslag S:t Peder 67 131b S:t Peder 67 S:t Peder 67 1838 Anmärkning 1793 3,1 1800 Lösfynd 402,9 1801 Lösfynd 120 × 65 ×30 m. m, båda sidor slipade Keramik 5,5 1803 Lösfynd S-profil, övergång buk/hals, 5 m. m tjl, finmagrat 4 Flinta 6,3 1804 Lösfynd Övrig slagen 4 Flinta 8,2 1804 Lösfynd 131c Splitter 2 Flinta 0,5 1804 Lösfynd 1 Flinta 5,3 1805 Lösfynd S:t Peder 67 133a 132 Avslag Avslag 5 Flinta 92,4 1807 Lösfynd S:t Peder 67 133b Övrig slagen 1 Flinta 11,1 1807 Lösfynd S:t Peder 67 134a Avslag 4 Flinta 43,6 1808 Lösfynd S:t Peder 67 134b Övrig slagen 4 Flinta 28,5 1808 Lösfynd S:t Peder 67 134c Splitter 1 Flinta 1808 Lösfynd Ett m nötning? S:t Peder 67 135a Avslag 6 Flinta 50,9 1810 Lösfynd S:t Peder 67 135b Övrig slagen 5 Flinta 26,8 1810 Lösfynd Ett bränt S:t Peder 67 135c Sten Rundoval 1 Bergart 7,5 1810 Lösfynd Naturlig välslipad sten, 33 ×28 mm S:t Peder 67 136a Spån m retusch Spånkniv? 1 Flinta 4,1 1812 Lösfynd Nötningskador på ena långsidan S:t Peder 67 136b Avslag 7 Flinta 20,2 1812 Lösfynd Varav ett med retusch? S:t Peder 67 136c Övrig slagen 7 Flinta 20,6 1812 Lösfynd S:t Peder 67 137a Skrapa 2 Flinta 24,7 1814 Lösfynd S:t Peder 67 137b Avslag 5 Flinta 19 1814 Lösfynd S:t Peder 67 137c Övrig slagen 7 Flinta 72,1 1814 Lösfynd S:t Peder 67 138a Kniv? 1 Flinta 32,5 1815 Lösfynd Avslagsskrapa Avslagskniv? Alt. Kufa RAÄ Fyndnr Sakord Undertyp Antal Material Vikt g Anl nr Objekt id Enhet S:t Peder 67 138b Avslag 15 Flinta 112 1815 Lösfynd S:t Peder 67 138c Övrig slagen 14 Flinta 21,3 1815 Lösfynd S:t Peder 67 139a Skrapa 1 Flinta 18,5 1802 Lösfynd S:t Peder 67 139b Avslag m retusch 1 Flinta 10,7 1802 Lösfynd S:t Peder 67 139c Avslag m slipad yta 1 Flinta 2,5 1802 Lösfynd S:t Peder 67 139d Avslag 13 Flinta 71,2 1802 Lösfynd S:t Peder 67 139e Övrig slagen 7 Flinta 11,5 1802 Lösfynd Avslagsskrapa S:t Peder 67 139f Splitter 2 Flinta 0,2 1802 Lösfynd S:t Peder 67 139g Avslag 1 Kvarts 18 1802 Lösfynd S:t Peder 67 140a Avslag 2 Flinta 23,3 1806 Lösfynd S:t Peder 67 140b Övrig slagen 2 Flinta 9,8 1806 Lösfynd 141 Avslag 4 Flinta 15 1809 Lösfynd S:t Peder 67 S:t Peder 67 142a Avslag 5 Flinta 43 1811 Lösfynd S:t Peder 67 142b Övrig kärna 1 Flinta 21,2 1811 Lösfynd S:t Peder 67 142c Övrig slagen 5 Flinta 23,9 1811 Lösfynd S:t Peder 67 143 Avslag 2 Flinta 4 S:t Peder 67 144a Avslag 2 Flinta 22 1816 Lösfynd Skrapa? 1818 1813 S:t Peder 67 144b Avslag 23 Flinta 137,1 1816 Lösfynd 144c Övrig slagen 22 Flinta 191 1816 Lösfynd S:t Peder 67 144d Splitter 6 Flinta 0,9 1816 Lösfynd S:t Peder 67 145a Pilspets 1 Flinta 1,1 1817 Lösfynd S:t Peder 67 145b Avslag 40 Flinta 208,2 1817 Lösfynd S:t Peder 67 145c Övrig slagen 24 Flinta 95,5 1817 Lösfynd S:t Peder 67 145d Splitter 5 Flinta 1,3 1817 Lösfynd S:t Peder 67 146 Avslag 1 Flinta 14,1 1882 Lösfynd S:t Peder 67 147 Avslag 1 Flinta 4,6 1892 Lösfynd 1 Flinta 5,5 1895 Lösfynd Nötningsskador Två brända Ett bränt En bränd/frostskadad? S:t Peder 67 148a Skrapa S:t Peder 67 148b Avslag 16 Flinta 104,6 1895 Lösfynd S:t Peder 67 148c Övrig slagen 4 Flinta 15,1 1895 Lösfynd S:t Peder 67 148d Övrig kärna 2 Flinta 116 1895 Lösfynd S:t Peder 67 148e Splitter 1 Flinta 1895 Lösfynd S:t Peder 67 149a Avslag 2 Flinta 47,4 1896 Lösfynd Ev. anv som skrapor? S:t Peder 67 149b Avslag m retusch 1 Flinta 2,8 1896 Lösfynd Slipad yta S:t Peder 67 149c Skrapa 1 Flinta 14 1896 Lösfynd S:t Peder 67 149d 9 Flinta 44,9 1896 Lösfynd Avslag Avslagsskrapa De flesta brända Ett bränt S:t Peder 67 Tvärpil? Anmärkning Avslagsskrapa Ett bränt RAÄ Fyndnr Sakord Undertyp Antal Material S:t Peder 67 149e Övrig slagen 7 Flinta S:t Peder 67 149f Splitter 1 Flinta Vikt g Anl nr 37,6 Objekt id Enhet 1896 Lösfynd 1896 Lösfynd S:t Peder 67 150a Avslag 3 Flinta 19,1 1827 1897 S:t Peder 67 150b Övrig slagen 1 Flinta 1,5 1827 1897 S:t Peder 67 151a Övrig slagen 2 Flinta 23 1927 Lösfynd S:t Peder 67 151b Splitter 2 Flinta 0,3 1927 Lösfynd 4 Flinta 7,3 1928 Lösfynd 1 Flinta 3,7 1929 Lösfynd S:t Peder 67 152 Avslag S:t Peder 67 153a Avslag Metall slaget? S:t Peder 67 153b Avslag 2 Flinta 47,5 1929 Lösfynd S:t Peder 67 153c Övrig slagen 3 Flinta 11,7 1929 Lösfynd S:t Peder 67 154a Avslag m retusch 1 Flinta 12,3 1930 Lösfynd S:t Peder 67 154b Övrig kärna 2 Flinta 72,7 1930 Lösfynd S:t Peder 67 154c Avslag 8 Flinta 38,6 1930 Lösfynd S:t Peder 67 154d Övrig slagen 4 Flinta 33,6 1930 Lösfynd S:t Peder 67 155 Övrig kärna 1 Flinta 82,7 1931 Lösfynd S:t Peder 67 156a Avslag m retusch? 1 Flinta 8,1 1934 Lösfynd S:t Peder 67 156b Avslag 6 Flinta 12,3 1934 Lösfynd S:t Peder 67 156c Övrig slagen 1 Flinta 5,2 1934 Lösfynd S:t Peder 67 156d Splitter 1 Flinta 1934 Lösfynd S:t Peder 67 157a Avslag 3 Flinta 63,6 1939 Lösfynd S:t Peder 67 157b Övrig slagen 1 Flinta 6,6 1939 Lösfynd S:t Peder 67 158a Avslag 4 Flinta 6,2 332 2099 S:t Peder 67 158b Övrig slagen 2 Flinta 4,9 332 2099 S:t Peder 67 158c Bränt ben 1 Ben 0,3 332 2099 Oid. däggdjur + större däggdjur S:t Peder 67 159 Skrapa 1 Flinta 3,6 445 Lösfynd S:t Peder 67 160a Avslag 1 Flinta 6,8 446 Lösfynd S:t Peder 67 160b Splitter S:t Peder 67 161 Avslag Metall slaget? 1 Flinta 1 446 Lösfynd 1 Flinta 6,2 449 Lösfynd Flinta 17,2 526 Lösfynd 526 Lösfynd S:t Peder 67 162a Skrapa 1 S:t Peder 67 162b Avslag 6 Flinta 10,6 S:t Peder 67 163 Kärl 1 Keramik 27,4 332 578 S:t Peder 67 164 Pilspets 1 Flinta 1,5 162 582 Flat huggen med ur nupen bas Anmärkning Ett bränt Två brända Mörkbrunt medelgrovt gods, 10 m. m. tjl RAÄ Fyndnr Sakord Undertyp Antal Material Vikt g Anl nr Objekt id Enhet S:t Peder 67 165a Skrapa 1 Flinta 8,2 604 G603 S:t Peder 67 165b Övrig slagen 1 Flinta 1,4 604 G603 S:t Peder 67 166 1 Flinta 6,1 607 G606 Avslag m retusch Borr? S:t Peder 67 167 Avslag 1 Flinta 7,3 625 S:t Peder 67 168 Skrapa 1 Flinta 8,9 1380 S:t Peder 67 169 Avslag 1 Flinta S:t Peder 67 170 Bränt ben 6 Ben 1,54 1,4 1550 1398 G1549 S:t Peder 67 171 Bränt ben Oidentifierat däggdjur 1 Ben 0,15 1791 Lösfynd S:t Peder 67 172 Bränt ben Land levande mellanst. däggdjur 1 Ben 1838 1793 Anmärkning Svallad Bilaga 13. S:t Peder 67: 14C-analys Uppsala 2009-03-06 Ingela Lundin/Pia Claesson Bohusläns Museum Box 403 451 19 UDDEVALLA Ångströmlaboratoriet Tandemlaboratoriet Göran Possnert Besöksadress: Ångströmlaboratoriet Lägerhyddsvägen 1 Rum 4143 Postadress: Box 529 751 20 Uppsala Telefon: 018 – 471 30 59 Telefax: 018 – 55 57 36 Hemsida: http://www.angstrom.uu.se E-post: Goran.Possnert@Angstrom.uu.se Resultat av 14C datering av träkol från västra Götaland. Förbehandling av träkol och liknande material: 1. Synliga rottrådar borttages. 2. 1 % HCl tillsätts (8-10 timmar, under kokpunkten) (karbonat bort). 3. 1 % NaOH tillsätts (8-10 timmar, under kokpunkten). Löslig fraktion fälls genom tillsättning av konc. HCl. Fällningen som till största delen består av humusmaterial, tvättas, torkas och benämns fraktion SOL. Olöslig del, som benämns INS, består främst av det ursprungliga organiska materialet. Denna fraktion ger därför den mest relevanta åldern. Fraktionen SOL däremot ger information om eventuella föroreningars inverkan. 14 Före acceleratorbestämningen av C-innehållet förbränns, det tvättade och intorkade materialet surgjort till pH 4, till CO2-gas, som i sin tur konverteras till fast grafit genom en Fe-katalytiskreaktion. I den aktuella undersökningen har fraktionen INS daterats. RESULTAT Labnummer Prov 13C ‰ PDB 14C ålder BP _______________________________________________________________ Ua-37438 St Peder 67, prov 1 -28,6 2 855 30 Ua-37439 St Peder 67, prov 2 -25,6 2 860 35 Ua-37440 St Peder 67, prov 3 -26,8 2 855 35 Ua-37441 St Peder 67, prov 4 -26,5 2 835 30 _______________________________________________________________ Med vänlig hälsning Göran Possnert/Maud Söderman Bilaga 14. S:t Peder 67: Makrofossilanalys Bohusläns museum att/ Ingela Lundin Box 403 451 19 Uddevalla ANALYSRAPPORT Växtmakrofossilanalyser av jordprover från St. Peders sn., RAÄ 67, Västra Götaland. Metod De tillsända proverna volymbestämdes genom att den lufttorkade jorden hälldes i en graderad bägare och en känd volym vatten tillsattes. Provvolymen utgjorde alltså jordpartiklar minus luftvolymen mellan partiklarna. Härigenom uppmättes 1,2 liter jord ur vardera prov. Proverna preparerades därefter med en kombination av slamnings- och flotationsteknik. Ingen särskild flotationsapparatur utnyttjades. Sikt med 0,25 mm:s maskvidd användes. Proverna lufttorkades efter preparering och studerades under mikroskop i 6,7-40 gångers förstoring. Sedvanlig bestämningslitteratur och fröreferenser har utnyttjats. Proverna innehöll rikliga mängder färska rötter samt enstaka färska frön, daggmaskkokkonger och insekter. Dessa betraktades som recenta och noterades inte som fynd. De preparerade proverna och fynd förvaras på Institutionen för Naturgeografi och Kvartärgeologi, men kan med kort varsel tillsändas uppdragsgivaren om så önskas. Fyra prover har analyserats. De innehöll utöver varierande mängder träkol inga bestämbara växtrester. Träkolsinnehållet kvantifieras enligt följande: A100 (Härd), cirka 30 mg. A332 (Grop), cirka 15 mg. A373 (Stolphål), cirka 0,9 dl. A472 (Kokgrop), cirka 1,8 dl. Träkolsmaterialet ter sig i de olika proverna, utöver mängderna, tämligen likartat i hänseende till fragmentering och vedartstyper. 2008-11-07 Mats Regnell 08-16 48 09 — 0705-43 45 86 — mats.regnell@geo.su.se Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi Postadress: Stockholms universitet Inst. för naturgeografi och kvartärgeologi 106 91 Stockholm Besöksadress: Geovetenskapens hus Svante Arrhenius väg 8C Frescati www.geo.su.se Telefax: 08-16 48 18 Telefon (Vx): 08-16 20 00 Bilaga 15. S:t Peder 67: Vedartsanalys (Vedlab rapport 0865) VEDLAB Vedanatomilabbet Vedlab rapport 0865 Vedartsanalyser på material från Västergötland, St Peder sn. Raä 67. _________________________________________________________________________________________ Adress: Kattås 670 20 GLAVA Telefon: 0570/420 29 E-post: vedlab@telia.com Bankgiro: 5713-0460 Organisationsnr: 650613-6255 VEDLAB Vedanatomilabbet Vedlab rapport 0865 2008-12-05 Vedartsanalyser på material från Västergötland, St Peder sn. Raä 67. Uppdragsgivare: Ingela Lundin/Mikael Eboskog/Bohusläns museum Arbetet omfattar åtta kolprover från en mindre boplats/aktivitetsyta som preliminärt dateras till yngre bronsålder – äldre järnålder. I proverna som kommer från kokgropar, gropar och ett lager förekommer kol från al, björk, hassel och lind. Alen dominerar genom att vara med i sju av åtta prover. Till alens bränsleegenskaper räknas att den brinner lugnt. Det gäller även för de tre andra även om lind och hassel har lägre energiinnehåll. Både al och björk bildar rikligt med glödande kol vilket är viktigt i kokgropar. Al är ett trädslag som är starkt knutet till vattendrag. Anskaffningen och insamlandet av bränsle måste ha skett i närheten av ett sådant. Materialet i stort kommer att ge säkra dateringar. Två prover som kan ge högre egenålder är det från A 472 med lind och det från A 1689 där kolets ursprung är något osäkert. Det kommer troligen från en eldstad i närheten. Analysresultat Raä 67 St Peder sn. Anl. 162 ID Anläggningstyp Provmängd Analyserad mängd Grop 55.7g 23.1g 23 bitar 332 472 679 Grop Kokgrop Kokgrop 91.5g 2.3g 9.7g 37.9g 30 bitar 1.0g 3 bitar 2.9g 12 bitar 1507 Kokgrop 3.0g 7.3g 15 bitar 1551 Kokgrop 0.9g 0.7g 7 bitar 1689 1827 Lager Kokgrop <0.1g 38.8g <0.1g bit 0.1g 12 bitar Trädslag 18 bitar al 6 bitar lind 30 bitar al 3 bitar lind 7 bitar al 4 bitar björk 1 bit hassel 6 bitar al 9 bitar lind 3 bitar al 4 bitar björk 1 bit al 4 bitar al 8 bitar hassel Hoppas ni är nöjda med arbetet! Erik Danielsson/VEDLAB Kattås 670 20 GLAVA Tfn: 0570/420 29 E-post: vedlab@telia.com Utplockat för 14C-dat. Al 405mg Al 0.9g Lind 29mg Hassel 38mg Al 36mg Al 60mg Al 18mg Hassel 33mg Övrigt De här trädslagen förekom i materialet Art Latin Al Gråal Klibbal Alnus sp. Alnus incana Alnus glutinosa 300 år Betula sp. Betula pubescens Betula pendula Björk Glasbjörk Vårtbjörk Max ålder 120 år Hassel Corylus avellana Lind Tilia cordata 800 år 60 år Växtmiljö Egenskaper och användning Övrigt Klibbalen är starkt knuten till vattendrag. Gråalen är mer anpassningsbar Motståndskraftigt mot fukt. Brinner lugnt och ger mycket glöd. Klibbalen kom söderifrån ca 5000 f.Kr. Gråalen vandrar in norrifrån ett par tusen år senare Glasbjörken är knuten till fuktig mark gärna i närhet till vattendrag. Vårtbjörken är anspråkslös och trivs på torr näringsfattig mark. Båda arterna är ljuskrävande. Ganska krävande på jordmån. Vill gärna ha ljus men tål beskuggning tex i ekskog Näringsrika, väl dränerade, gärna steniga marker Skuggtålig. Stark och seg ved. Redskap, asklut, träkol. Ger mycket glöd. Glasbjörk bildar även underarten Fjällbjörk. Förutom veden har nävern haft stor betydelse som råmaterial till slöjd. Bildar lätt långa raka sega spön som använts till korgar och tunnband Lätt och mjuk ved. Vanligt träd på lövängar Innerbarken eller bastet användes till korgar och rep Uppgifter om maximal ålder, växtmiljö, användning mm är hämtade ur: Holmåsen, Ingmar Träd och buskar. Lund 1993. Gunnarsson, Allan Träden och människan. Kristianstad 1988. Mossberg, Bo m.fl. Den nordiska floran. Brepol, Turnhout 1992. Vedartsanalysen görs genom att studera snitt- eller brottytor genom mikroskop. Jag har använt stereolupp Carl Zeiss Jena, Technival 2 och stereomikroskop Leitz Metalux II med upp till 625 gångers förstoring. Mikroskopfoton är tagna med Nikon Coolpix 4500. Referenslitteratur för vedartsbestämningen har i huvudsak varit Schweingruber F.H. Microscopic Wood Anatomy 3rd edition och Anatomy of European woods 1990 samt Mork E. Vedanatomi 1946. Dessutom har jag använt min egen referenssamling av förkolnade och färska vedprover. Bilaga 16. S:t Peder 67: Fosfatanalys LabNr ProvNr P° Anm LabNr 994 56 48 2 995 59 3 996 55 1 ProvNr P° Anm 1042 48 49 1043 48 50 1044 66 4 997 61 51 1045 40 5 998 70 52 1046 62 6 999 66 53 1047 52 7 1000 70 54 1048 54 8 1001 59 55 1049 48 9 1002 67 56 1050 55 10 1003 74 57 1051 63 11 1004 62 58 1052 125 12 1005 56 59 1053 65 13 1006 68 60 1054 132 14 1007 59 61 1055 56 15 1008 65 62 1056 48 16 1009 63 63 1057 49 17 1010 84 64 1058 48 18 1011 62 65 1059 52 19 1013 64 66 1060 33 Nr: 1012 saknas 20 1014 84 67 1061 41 21 1015 62 68 1062 37 22 1016 58 69 1063 38 23 1017 48 70 1064 48 24 1018 47 71 1065 46 25 1019 41 72 1066 79 26 1020 45 73 1067 37 27 1021 44 74 1068 51 28 1022 53 75 1069 54 29 1023 41 76 1070 65 30 1024 38 77 1071 105 31 1025 50 78 1072 88 32 1026 65 79 1073 59 33 1027 52 80 1074 98 34 1028 72 81 1075 87 35 1029 66 82 1076 64 36 1030 73 83 1077 54 37 1031 70 84 1078 54 38 1032 91 85 1079 59 39 1033 73 86 1080 34 40 1034 84 87 1081 71 41 1035 60 88 1082 54 42 1036 73 89 1083 75 43 1037 52 90 1084 20 44 1038 63 91 1086 32 45 1039 80 92 1087 43 46 1040 41 93 1228 58 47 1041 43 94 1229 78 Nr: 1085 saknas LabNr 95 ProvNr P° Anm 1901 66 96 1902 65 97 1903 71 98 1904 110 99 1905 76 100 1906 70 101 1907 82 102 1908 127 103 1909 78 104 1910 92 105 1911 78 106 1912 102 107 1913 105 108 1914 140 109 1915 67 110 1916 104 111 1917 84 112 1918 85 113 1919 44 114 1920 72 115 1921 40 116 1922 59 117 1923 42 118 1924 36 119 1925 49 120 1927 63 Nr: 1926 saknas Bilaga 17. S:t Peder 67: Osteologisk analys (SAU Rapport 2008:16 O) OSTEOLOGISK ANALYS Djurbensmaterial St Peder 67, Hönebäck 1:33, Lilla Edet sn, Västergötland (Bohusläns museum projektnr. C247) Av Ylva Bäckström SAU Rapport 2008:16 O Osteologisk analys Ylva Bäckström SAU Gamla Prefektbostaden, Villavägen 6 G SE-752 36 Uppsala Tel. 018-566 142, 070-544 51 74. E-post: ylva.backstrom@sau.se. På uppdrag av Bohusläns museum har under november månad 2008 ett bränt benmaterial från en bronsåldersboplats, St Peder 67, Lilla Edet socken, i Västergötland analyserats. Resultat Det analyserade benmaterialet består sammanlagt av drygt 77 gram ben (362 benfragment). I genomsnitt väger benen 0,2 gram/fragment. Merparten av benen, ca 75 gram, kommer från en och samma anläggning, A332. Benfragmenten är genomgående mycket hårt brända och kritiga. Ytstrukturen på flertalet ben är dessutom helt förstörd, ibland ger de t o m ett svallat intryck, vilket gör dem omöjliga att identifiera. Inga artbestämningar har därför kunnat göras, och inte heller någon bedömning av t ex slaktmärken eller spår efter bearbetning. Bland det analyserade benmaterialet dominerar matavfallet (d v s skelettdelar från bålen och extremiteterna). Tabell 1. Sammanställning av analyserat material. Antal fragment, vikt (g) och fördelningen av mat- och slaktavfall. A nr/Fnr A332 A332 A332 A332 A332 A332 A332 ”Art” Oidentifierad däggdjursart Oidentifierad däggdjursart Oidentifierad däggdjursart Större däggdjur Större däggdjursart Större däggdjursart Oidentifierad däggdjursart Mat-/slaktavfall (M/S) Slaktavfall Slaktavfall? Matavfall Slaktavfall Matavfall - A1838 Landlevande mellanstort däggdjur Matavfall F1550 F1550 Oidentifierad däggdjursart Större däggdjursart Matavfall F1791 Oidentifierad däggdjursart - Summa Antal fragm. 2 1 60 6 2 8 276 354 1 1 5 1 6 1 1 Vikt (g) 1,3 0,1 29,6 3,8 2,1 6,3 31,65 75,75 0,3 0,3 0,55 1,4 1,95 0,15 0,15 362 77,15 BILAGA 1. BENKATALOG Övrigt Art Benslag Costa (revben) Cranium (skalle) MP (mellanhand/mellanfotsben)? Oident. Os longum (långa rörben) Vertebra (kotor)? Humerus (överarmsben) Mandibula (käkben) Oident. Oident. Os longum (långa rörben) Oident. Costa (revben) 580 580 580 332 332 332 IF2099 IF2099 IF2099 Oidentifierad däggdjursart Oidentifierad däggdjursart Oidentifierad däggdjursart 580 580 580 580 580 580 1550 1550 1791 1793 332 332 332 332 332 332 IF2099 IF2099 IF2099 IF2099 IF2099 IF2099 IG1549 IG1549 Oidentifierad däggdjursart Oidentifierad däggdjursart Större däggdjursart Större däggdjursart Större däggdjursart Större däggdjursart Oidentifierad däggdjursart Större däggdjursart Oidentifierad däggdjursart Landlevande mellanstort däggdjur 1838 Vikt (g) Anr Antal Fnr Mat-/slaktavfall St Peder 67, Hönebäck 1:33, Lilla Edet sn, Västergötland 9 2 1 1,2 1,3 0,1 272 51 3 2 6 8 5 1 1 1 30,55 28,4 1 2,1 3,8 6,3 0,55 1,4 0,15 0,3 Matavfall Slaktavfall Matavfall Matavfall Slaktavfall Matavfall Matavfall Bilaga 18. Skepplanda 237/70: Anläggningslista Typ Storlek Djup Beskrivning Metod Skepplanda 237 RAÄ Anl Nr 200 Grav? 3,5 × 3,5 m i diam 0,5 m Stenpackning, oregelbunden ca 3,5 × 3,1 m. Fyllningen, sten och jord, ligger i ett eller flera lager beroende på skrevornas djup. Valda stenblock inmätta. Profil i Ö–V (A200 + A337). Anläggningen följer bergets välvning. Hacka / skärslev Skepplanda 237 337 Grav 4,3 m i diam 0,15-0,2 m Stensättning, rund, ca 4,0 × 4,3 m stor. Ca 0,2–0,25 m h. Fyllningen, sten och jord i ett till flera lager beroende på bergets form. Valda stenar inmätta. Stenstorlek mellan 0,05 × 0,07 m och 0,15 × 0,2 m. Block upp mot 0,5 × 0,7 m. Två störningar av större rotsystem ca 2 × 2 m. Spridda kolfragment och br. lera. Ställvis sotiga inslag. Två mörka områden med lite sotigare/fetare jord (A3025 och A3167) i den norra halvan. Hacka / skärslev Skepplanda 237 200003 Härd 1 m i diam 0,2 m Överlagrad av A337, tangerar profilen 3C3023. Ej inmätt utan digitaliserad i efterhand. Humöst och kraftigt sot- och kolblandat material. Hacka / skärslev Skepplanda 237 3054 Sten‑ packning 7,2 × 1,8 m Partiell gles stenpackning i bergskrevor som sammanbinder A337 och A200. Hacka / skärslev Skepplanda 237 200002 Sten‑ packning 12,3 × 8,7 m Utbredningen av hela stenpackningen, innefattar A337, A200 och A3054. Utbredningen plockades fram till största del med hjälp av maskin och på de centrala delarna med handrensning. Maskin Skepplanda 237 3025 Lager 0,2 m i diam Sotig silt. Hacka / skärslev Skepplanda 237 3167 Lager 0,5 m i diam Sotig silt. Hacka / skärslev Skepplanda 237 3039 Lager 0,5 × 0,4 m 0,2 Sotig silt, kol. Formen följer bergsskrevan. Hacka / skärslev Skepplanda 70 374 Brunn? 0,85 m i diam 0,65 m Tolkning osäker. A542 överlagrade alt. hör ihop med A374. Anläggningarna var svåra att avgränsa från varandra, framför allt i profil. Maskin Skepplanda 70 507 Grop/stenfundament 1,62 × 0,74 m 0,24 m Grop med större block 1,3 × 0,6 × 0,25 m (omkullfallen och nedgrävd?). Mindre block, ca 0,3 × 0,25 m i gropens s:a del. Hacka / skärslev /maskin Skepplanda 70 542 Grop 1,7 m 0,45 m Ytligt liggande hällar ca 0,4 × 0,25 m stora, därunder ytterligare sten direkt på leran. Konstruktionen kan ha hört ihop med alt. överlagrat A374. Hacka / skärslev Skepplanda 70 386 Stolphål? 0,4 m 0,12 m Mörkbrun lerig humus, sten. Fynd: flinta, keramik. Hacka / skärslev Skepplanda 70 400 Stolphål 0,54 m 0,3 m Mörkbrun lerig humus, sten. Fynd: flinta. Hacka / skärslev Skepplanda 70 410 Stolphål 0,7 m 0,4 m Mörkbrun lerig humus, sten. Fynd: flinta. Ev. har stolphålet varit stenskott. Maskin Skepplanda 70 455 Stolphål 0,3 m 0,4 m Brun lerig humus, skörbränd sten. Hacka / skärslev Skepplanda 70 468 Stolphål? 0,35 m 0,1 m Mörkbrun lerig humus. Hacka / skärslev Skepplanda 70 482 Stolphål 0,25 m 0,16 m Mörkbrun lerig humus. Hacka / skärslev Skepplanda 70 492 Stolphål? 0,3 m 0,08 m Mörkbrun lerig humus. Hacka / skärslev Skepplanda 70 1983 Stolphål 0,35 m 0,25 m Brun lerig humus, sten. Stenskott? Hacka / skärslev Skepplanda 70 436 Kokgrop 1,1 m i diam 0,48 m Närmast rund. Mycket skörbränd sten, ljus och mörk lera, kollager i botten. Maskin Skepplanda 70 3110 Kulturlager 5 × <5 m 0,3 m Humös sandig silt. Små koncentrationer av bränd lera. Hacka / skärslev 0,05 m Bilaga 19. Skepplanda 237/70: Fyndlista RAÄ Fynd‑ nummer Material Sakord Vikt g Antal Anmärkning Skepplanda 237/70 1 Kvarts Konformat stycke 790 1 Naturligt formad Skepplanda 237/70 2 Kvarts Konformat stycke 104 1 Naturligt formad Utgår (kastad) Skepplanda 237/70 3 Flinta Ej bearbetad - 1 Skepplanda 237/70 4 Flinta Stycke med tillhuggning - 1 Skepplanda 237/70 5 Flinta Övrigt slagen - 1 Skepplanda 237/70 6 Flinta Övrigt slagen - 1 Skepplanda 237/70 7 Kvarts Ej bearbetad 30 1 Skepplanda 237/70 8 Flinta Övrigt slagen - 1 Skepplanda 237/70 9 Flinta Avslag - 1 Skepplanda 237/70 10 Flinta Spånfragment - 1 Skepplanda 237/70 11 Flinta Övrigt slagen - 1 Utgår (kastad) Mellanmesolitiskt Skepplanda 237/70 12 Flinta Övrigt slagen - 1 Rensfynd Skepplanda 237/70 13 Flinta Avslag - 1 Metallslaget? Skepplanda 237/70 14 Flinta Övrigt slagen - 1 Skepplanda 237/70 15 Flinta Övrigt slagen - 4 Bitar m passning, kubisk kärnrest (TRB) Skepplanda 237/70 16 Flinta Ej bearbetad - 1 Utgår (kastad) Skepplanda 237/70 17 Kvarts Ej bearbetad 47 1 Utgår (kastad) Skepplanda 237/70 18 Flinta Avslag - 1 Skepplanda 237/70 19 Flinta Avslag - 1 Skepplanda 237/70 20 Kvarts Avslag/avfall - 1 Skepplanda 237/70 21 Flinta Övrigt slagen - 1 Ingen slagbula Skepplanda 237/70 22 Flinta Avslag - 1 Skepplanda 237/70 23 Flinta Ej bearbetad - 1 Skepplanda 237/70 24 Kvarts Avslag/avfall - 1 Splitter Skepplanda 237/70 25 Flinta Övrigt slagen - 1 Slagen? Skepplanda 237/70 26 Kvarts Avslag/avfall Skepplanda 237/70 27 Flinta Avslag 9 1 - 2 Utgår (kastad) Övrigt slagen Skepplanda 237/70 28 Flinta Övrigt slagen - 1 Skepplanda 237/70 29 Kvarts Ej bearbetad 8 1 Skepplanda 237/70 30 Flinta Avslag - 1 Metallslaget? Skepplanda 237/70 31 Kvarts Avslag/avfall - 1 Övrigt slagen Utgår (kastad) Skepplanda 237/70 32 Flinta Ej bearbetad - 1 Utgår (kastad) Skepplanda 237/70 33 Bergart Ej bearbetad 305 1 Utgår (kastad) Skepplanda 237/70 34 Bergart Slipsten 180 1 Rensfynd Skepplanda 237/70 35 Kvarts Konformat stycke 320 1 Naturligt format Skepplanda 237/70 36 Kvarts Ej bearbetad 430 1 Utgår (kastad) Skepplanda 237/70 37 Bergart Ej bearbetad 104 1 Utgår (kastad) Skepplanda 237/70 38 Bergart Ej bearbetad 105 1 Utgår (kastad) Skepplanda 237/70 39 Kvarts Konformat stycke 95 1 Naturligt format Skepplanda 237/70 40 Kvarts Ej bearbetad 65 1 Utgår (kastad) Skepplanda 237/70 41 Flinta Avslag 1 Skepplanda 237/70 42 Flinta Avslag - 1 Skepplanda 237/70 43 Flinta Övrigt slagen - 1 Skepplanda 237/70 44 Kvarts Konformat stycke 330 1 Naturligt formad nästan kon Skepplanda 237/70 45 Flinta Ej bearbetad - 1 Utgår (kastad) RAÄ Fynd‑ nummer Material Sakord Vikt g Antal Anmärkning Skepplanda 237/70 46 Bergart Ej bearbetad 100 1 Skepplanda 237/70 47 Flinta Övrigt slagen - 3 Skepplanda 237/70 48 Flinta Övrigt slagen - 1 Skepplanda 237/70 49 Flinta Skrapa - 1 Skepplanda 237/70 50 Flinta Övrigt slagen - 1 Skepplanda 237/70 51 Flinta Övrigt slagen - 1 Utgår, skärvsten (kastad) Neolitisk Skepplanda 237/70 52 Flinta Ej bearbetad 28 1 Skepplanda 237/70 53 Flinta Avslag - 1 Skepplanda 237/70 54 Flinta Avslag med inhak - 1 Notch Skepplanda 237/70 55 Kvarts Kärna - 1 Bipolär Skepplanda 237/70 56 Flinta Avslag - 1 Skepplanda 237/70 57 Flinta Avslag - 1 Skepplanda 237/70 58 Flinta Övrigt slagen - 1 Skepplanda 237/70 59 Flinta Avslag - 1 Skepplanda 237/70 60 Flinta Avslag - 1 Skepplanda 237/70 61 Kvarts Övrigt slagen? - 1 Skepplanda 237/70 62 Flinta Avslag - 1 Skepplanda 237/70 63 Flinta Avslag - 2 Skepplanda 237/70 64 Flinta Avslag - 1 Skepplanda 237/70 65 Flinta Övrigt slagen - 1 Skepplanda 237/70 66 Flinta Avfall - 2 Skepplanda 237/70 67 Flinta Övrigt slagen - 1 Skepplanda 237/70 68 Flinta Övrigt slagen - 1 Skepplanda 237/70 69 Flinta Avslag - 1 Skepplanda 237/70 70 Flinta Avslag - 1 Skepplanda 237/70 71 Flinta Avslag - 1 Skepplanda 237/70 72 Flinta Avslag - 7 Skepplanda 237/70 73 Flinta Avslag - 1 Utgår (kastad) Metallslaget Metallslaget - återanvänd konisk kärna? Skepplanda 237/70 74 Flinta Avslag - 1 Skepplanda 237/70 75 Flinta Mikrolit - 1 Skjutskadad lancett Skepplanda 237/70 76 Flinta Övrigt slagen - 1 Skepplanda 237/70 77 Kvartsit Avslag - 1 Skepplanda 237/70 78 Flinta Avslag - 1 Skepplanda 237/70 79 Flinta Avslag - 1 Skepplanda 237/70 80 Flinta Övrigt slagen Skepplanda 237/70 81 Harts Harts - 1 2 1 Skepplanda 237/70 82 Flinta Övrigt slagen - 1 Skepplanda 237/70 83 Flinta Övrigt slagen - 1 - 1 78 1 Skepplanda 237/70 84 Flinta Övrigt slagen Skepplanda 237/70 85 Flinta Kärna Skepplanda 237/70 86 Flinta Avslag Skepplanda 237/70 87 Kvarts Avslag/avfall Skepplanda 237/70 88 Flinta Övrig slagen Skepplanda 237/70 89 Keramik Kärl Skepplanda 237/70 90 Keramik Skepplanda 237/70 91 Keramik - 1 93 2 - 3 Bifacial slagteknik? Övrig med en plattform Slagen? 13 1 Se bilaga 3 Kärl 1 1 Se bilaga 3 Kär 2 1 Se bilaga 3 RAÄ Fynd‑ nummer Material Sakord Vikt g Antal Anmärkning Skepplanda 237/70 92 Keramik Kärl 4 1 Se bilaga 3 Skepplanda 237/70 93 Keramik Kärl 26 1 Se bilaga 3 Skepplanda 237/70 94 Keramik Kärl 16 1 Se bilaga 3 Skepplanda 237/70 95 Keramik Kärl 6 1 Se bilaga 3 Skepplanda 237/70 96 Kvartsit Övrigt slagen 2 2 Skepplanda 237/70 97 Bränt ben 1 1 Schakt 5012, FU Schakt 5012 FU Bilaga 20. Skepplanda 237/70: Keramiken från Skepplanda 237 och 70 Bilaga 20 Keramiken från Skepplanda 237 och 70 Torbjörn Brorsson Inledning Vid undersökningen i Skepplanda 237 och 70 framkom ett begränsat keramiskt material. Keramiken har fördelats på sju fyndposter och totalt påträffades 16 skärvor, med en vikt av 66 g. Keramiken har studerats för att främst belysa relationerna mellan de olika kontexterna. Syftet är därmed inte bara att datera keramiken och i förlängningen kontexterna, utan även att studera vilken typ av kärl som deponerats i de olika anläggningarna. Registreringen av keramiken innehåller uppgifter om vikt, antal skärvor, kärldel, ytbehandling, eventuell dekor, skärvtjocklek, största magringskorn, magringstyp samt notis om eventuella skärvlänkar. Keramikmaterialet från Skepplanda 237 och 70 A200 I stenpackning A200 fanns en större skärva samt ett antal mindre fragment bevarade (F89). Samtliga skärvor har tillhört samma kärl. Kärlet var framställt av en lera som magrats med stora (6 mm) bergartskorn, och magringen var siktad. Någon exakt skärvtjocklek var inte möjligt att fastställa, men kärlet har varit tjockväggigt, och det var troligtvis 10-12 mm tjockt. Ytan var glättad och någon dekor har inte identifierats. Kärlet var lämpligt att användas som kokkärl, men kärlstorleken antyder att det även kan ha använts som förrådskärl. Det var därmed ett ordinärt hushållskärl. Siktad bergartsmagring med stora korn är mycket typiskt för keramik från senneolitikum och äldre bronsålder. Dessutom har mörka mineral, som förmodligen är gabbro, identifierats och dessa är mycket vanliga i keramik från denna tid. Även skärvtjockleken stödjer en datering till övergången mellan senneolitikum och äldre bronsålder. Liknande gods har påträffats i keramik med taggtrådsdekor från både Fors 125 och S:t Peder 66. Dessa lokaler undersöktes i samband med dragningen av den nya E45:an och keramiken har för övrigt daterats till senneolitikum. A337 Från grav A337 påträffades nio keramikskärvor och de bevarade delarna var mynning, skuldra samt buk. Samtliga skärvor i graven har tillhört samma kärl (F93, 94, 95). Keramikkärlet var sannolikt framställt av en naturligt magrad lera som innehöll en viss andel sand. Man kan emellertid inte utesluta att kärlet istället består av en lera som magrats med tillsatt sand. Största korn i godset har uppmätts till 1,3 mm och skärvtjockleken var 8 mm. Ytbehandlingen utgörs av en glättning och någon dekor har inte identifierats. Med hänsyn till att både mynning och skuldra är bevarade har det varit möjligt att rekonstruera övre delen av kärlet (Fig. 1). Kärlet har varit en kopp, och denna kärltyp är vanlig i gravar från yngre förromersk järnålder till och med till folkvandringstid. Mynningsformen visar emellertid att kärlet typologiskt kan dateras till yngre förromersk järnålder. Godset var fint och koppen kan därmed klassificeras som finkeramik. Kärlet i graven har sannolikt använts som ett gravkärl. Det var ett kärl som inte var lämpligt att användas som kokkärl, utan var sannolikt framställt för att placeras i graven. Denna typ av kärl användes inte som benbehållare. Liknande kärl har påträffats på andra lokaler i Sverige och kärltypen är även vanlig i Danmark. Figur 1. Gravkärl från A337. Kärlet har typologiskt daterats till yngre förromersk järnålder. Skala 1:2. A386 I stolphål A386 påträffades två bukskärvor från två olika kärl. Det ena skärvan var bara 4,5 mm tjock och den var fint glättad (F91). Kärlet var sannolikt framställt av en naturligt magrad finlera och största korn har uppmätts till endast 0,4 mm. Någon dekor har inte identifierats på skärvan. Med hänsyn till det fina och tunnväggiga godset kan kärlet klassificeras som finkeramik och det har troligtvis varit en kopp. Den andra skärvan (F92) var något tjockare och skärvtjockleken har uppmätts till 7 mm. Det var glättat och godset bestod av en naturligt magrad lera med en viss andel sand. Sanden kan, liksom i gravkärlet från A337, istället ha varit tillsatt. Största korn i godset har uppmätts till 0,8 mm. Även detta kärl kan klassificeras som finkeramik. Därmed är de bägge skärvorna i stolphålet från två olika kärl, och båda kan klassificeras som finkeramik. F92 har likheter med gravkärlet, men skärvorna tillhör sannolikt inte samma kärl, fast de bör ha varit samtida. Även den finare skärvan, F91, är troligtvis från samma tid. Därmed kan även A386 dateras till yngre förromersk järnålder. A3110 I kulturlager A3110 påträffades en keramikskärva (F90). Även denna skärva bestod av ett fint gods och största korn har uppmätts till 1,0 mm. Godset består av en naturligt magrad lera, utan tillsatts av extra magring. Skärvtjockleken är nästan 6 mm och skärvan är glättad. Därmed är skärvan i kulturlagret finkeramik, och även detta kärl kan ha varit en kopp, som sannolikt har varit placerad i en grav. Det finns inget som motsäger, utan snarare bekräftar, en samtida datering med den övriga järnålderskeramiken i Skepplanda. Avslutning Huvuddelen av keramiken från Skepplanda och speciellt kärlet från graven A337 kan dateras till yngre förromersk järnålder. I graven samt i stolphål A386 och i kulturlager A3110 har finkeramik påträffats. Det var keramikkärl som inte i första hand användes som hushållskärl, utan de var avsedda för att antingen sättas ned i en grav eller i någon annan kontext med någon form av rituell innebörd eller så kunde kärlen ha använts på boplatsen för enklare förvaring. De kan även ha fungerat som dryckeskärl. Teknologiskt är keramiken i dessa tre kontexter mycket lika och kärlen var sannolikt samtida. Järnålderskeramiken i Skepplanda är sannolikt något yngre än den keramik som påträffats i S:t Peder 66. Det är bland annat ytbehandling och skärvtjocklek som indikerar att keramiken inte är samtida. Detsamma gäller keramikmaterialet från Fors 143, där det finns ett inslag av keramik från slutet av bronsålder och förromersk järnålder. Den avvikande skärvan i Skepplanda påträffades i stenpackning A200. Skärvan har daterats till övergången mellan senneolitikum och äldre bronsålder. Den har paralleller i både S:t Peder och Fors 125. Bilaga 21. Skepplanda 237/70: Makrofossilanalysvv Bilaga 21 Makrofossilanalyser av prov från Vg Skepplanda 237 Gramineae sp. (ospec. gräs) Corylus avellana (hassel, nötskal) Rubus idaeus (hallon) Ajuga pyramidalis (blåsuga) 1 1 fragm. x PM3162 A200 Corylus avellana (hassel, nötskal) 3 fragm. PM3164 A200 Inga brända frön/frukter PM3165 A337 Inga brända frön/frukter PM3181 A337 Inga brända frön/frukter PM3317 A337 Inga brända frön/frukter PM3037 A200 x Kommentar Proverna, vilka utgjorts av ca 1,5 liter i huvudsak siltig mineraljord och med i allmänhet ganska sparsamt inslag av organiskt material, har vattenflotterats i en vanlig plasthink varvid den kraftigt upprörda suspensionen dekanterats över siktar med minsta diameter av 0.5 mm. Det material som anrikats på detta sätt har därefter analyserats genom ett stereomikroskop i förstoringar mellan 8 och 50 gånger. Brända fynd är noterade med fetstil i listan ovan medan de enstaka förekomsterna av obrända frön angivits med x-tecken. Endast två av proverna innehöll bestämbara växtdelar medan fyra inte gjorde det. De enstaka noteringarna av hallonfrön och frön av blåsuga var inte brända och de är sannolikt inte gamla nog att relatera mot förhistoriska kontexter. Av bränt material fanns skalskärvor av hasselnöt samt ett frö av ospecificerat gräs. Tillsammans antyder dessa en kulturpåverkad mark men mycket mer går inte att uttolka på detta magra analysutfall. Bilaga 22. Skepplanda 237/70: Vedartsanalys Bilaga 22 Vedartsanalys Ulf Strucke Analysprotokoll Landskap: Västergötland Socken: Skepplanda Fastighet: Grönnäs 4:6 RAÄ nr: 237 Kategori: Gravar AnalysId: 7747 Anläggning: 200 Provnr: Vikt (g): 0,2 Analyserad vikt (g): 0,2 Analyserat antal: 10 Fragment: 10 Art: Ask Material: Träkol PK3008 Antal: 8 Antal: 2 Kommentar: Art: Ek Material: Träkol Kommentar: Ej tillvarataget AnalysId: 7744 Anläggning: 200 Provnr: Vikt (g): 0,6 Analyserad vikt (g): 0,6 Analyserat antal: 12 Fragment: 12 Art: Hassel Material: Träkol PK3161 Antal: 5 Antal: 6 Antal: 1 Kommentar: Art: Ek Material: Träkol Kommentar: Art: Växtdelar Material: Förkolnat Kommentar: Skalfragment av hassel AnalysId: 7746 Anläggning: 200 Provnr: Vikt (g): 1,4 Analyserad vikt (g): 1,4 Fragment: 25 Art: Ask Material: Träkol PK200104 Analyserat antal: 25 Antal: 15 Antal: 10 Kommentar: Art: Ek Material: Träkol Kommentar: AnalysId: Anläggning: 7745 337 Provnr: PK840 Vikt (g): 1,0 Fragment: 16 Art: Hassel Material: Träkol Analyserad vikt (g): Analyserat antal: 1 16 Antal: 4 Antal: 12 Kommentar: Art: Lind Material: Träkol Kommentar: AnalysId: 7748 Anläggning: 337 Provnr: Vikt (g): 0,4 Analyserad vikt (g): Fragment: 7 Art: Ask Material: Träkol PK841 0,4 Analyserat antal: 7 Antal: 3 Antal: 2 Antal: 2 Kommentar: Art: Hassel Material: Träkol Kommentar: Ej tillvarataget Art: Lind Material: Träkol Kommentar: AnalysId: 7743 Anläggning: 337 Provnr: Vikt (g): 0,1 Analyserad vikt (g): Fragment: 6 Art: Al Material: Träkol Kommentar: Ej tillvarataget Art: Hassel Material: Träkol P3316 0,1 Analyserat antal: 6 Antal: 3 Antal: 2 Antal: 1 Kommentar: Art: Lind Material: Träkol Kommentar: Ej tillvarataget AnalysId: 7741 Anläggning: Vikt (g): Fragment: 20003 3,0 över 500 Provnr: PK200103 Analyserad vikt (g): 1,9 Analyserat antal: 50 Antal: 50 Art: Al Material: Träkol Kommentar: Troligen även hassel bland det söndersmulade träkolet. Bilaga 23. Skepplanda 237/70: 14C-analys Bosättning vid älven Boplatser och kokgropar i Göta älvdalen Arkeologiska slutundersökningar S:t Peder 66 och 67, Tunge 49, Lilla Edets kommun Skepplanda 70 och 237, Ale kommun Red. Pia Claesson Bohusläns museum Rapport 2012:15
© Copyright 2024