1. No category

FÅR VI LOV ATT HA SEX?
EN KVALITATIV STUDIE OM BARNMORSKORS OCH
SJUKSKÖTERSKORS ERFARENHETER AV ATT
BERÖRA SEXOLOGISKA FRÅGOR I SIN
PROFESSIONELLA PRAKTIK
EVA MOSSBERG
Examensarbete i sexologi
30 hp
Masterprogrammet Sexologi
Januari 2015
Malmö Högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
FÅR VI LOV ATT HA SEX?
EN KVALITATIV STUDIE OM BARNMORSKORS OCH
SJUKSKÖTERSKORS ERFARENHETER AV ATT
BERÖRA SEXOLOGISKA FRÅGOR I SIN
PROFESSIONELLA PRAKTIK
EVA MOSSBERG
Mossberg Eva ”Får vi lov att ha sex?” En kvalitativ studie med fokus på barnmorskors och
sjuksköterskors erfarenheter av att beröra sexologiska frågor i sin professionella praktik.
Examensarbete i Sexologi 30 hp. Malmö Högskola: Fakulteten för Hälsa och Samhälle;
Institutionen för socialt arbete, 2015.
Syftet med uppsatsen är att belysa barnmorskors och sjuksköterskors erfarenheter av och
förhållningssätt till att förmedla sexologisk information till kvinnor som drabbats av
gynekologisk cancer. Vårdpersonal överlag upplever en stor utmaning i att förmedla sexuell
information till människor som drabbats av cancer och tidigare forskningsresultat visar att
många patienter aldrig får någon sexologisk information överhuvudtaget (Sheppard & Ely,
2008, Hughes, 2009 och Rasmusson et al, 2012). En kvalitativ metod med explorativ ansats
valdes i form av semistrukturerade intervjuer för att den skapar en fördjupad förståelse för
vad barnmorskor och sjuksköterskor själva tycker och har för erfarenhet av att prata om
sexualitet med denna patientgrupp. Fem barnmorskor och fyra sjuksköterskor alla med minst
ett års erfarenhet av att vårda kvinnor som drabbats av gynekologisk cancer deltog i studien.
Under analysprocessen återkom ständigt betydelsen av kompetens och den gick att identifiera
på tre nivåer; den individuella nivån, den organisatoriska nivån samt på den normativa nivån.
När valda teoretiska perspektiv lades på de deskriptiva teman framträdde; individuell
kompetens som förutsättning, organisatoriskt utrymme – individuellt eller kollektivt ansvar,
patienters kön och ålder – betydelse för hur och av vem frågan tas upp och föreställningar om
sjukdomsdiagnos och sexualitet. I studien framkom att intervjupersonerna uppfattar att
sexualitet ska inkluderas i den holistiska omvårdnaden men möjligheten till sexologisk
information för de cancerdrabbade kvinnorna påverkas av vårdpersonalens eget
förhållningssätt till ämnet. En konsekvens av begränsat organisatoriska utrymmet är att den
individuella kompetensen får liten betydelse. Hög ålder i kombination med sjukdom
osynliggör sexualiteten. Vårdpersonal upplever svårigheter att prata om sexualitet i relation
till sjukdom. Genom att synliggöra svårigheter på olika nivåer ges möjlighet till förändringar i
att förmedla sexologisk information inom vården.
Nyckelord: barnmorska, gynekologisk cancer, kommunikations hinder, sexuell hälsa,
sjuksköterska
2
ARE WE ALLOWED TO HAVE SEX?
A QUALITATIVE STUDY OF MIDWIVES AND
NURSES´ EXPERIENCES IN DEALING WITH
SEXOLOGICAL ISSUES WITHIN THEIR
PROFESSIONAL PRACTICE
EVA MOSSBERG
Mossberg Eva “Are we allowed to have sex?” A qualitative study focusing on midwives and
nurses experiences in dealing with sexological issues within their professional practice.
Degree project in Sexology, 30 hp. Malmö University: Faculty of Health and society.
Departement social work, 2015.
The aim of this paper is to highlight midwives and nurses' experiences and attitudes to
discussing sexological information to women affected by gynecological cancer. In general,
healthcare professionals find it a great challenge to convey sexual information to people
affected by cancer. Previous research shows that many patients never receive
any information of a sexual nature at all (Sheppard & Ely, 2008; Hughes, 2009 and
Rasmusson et al, 2012). A qualitative method with an exploratory approach was chosen in the
form of semi-structured interviews to gain a deeper understanding of what midwives and
nurses themselves think and what they experience when talking about sexuality with their
patients. Five midwives and four nurses, all with at least one year of experience caring for
women affected by gynecological cancer participated in the study. During the analysis
process the importance of competences arose frequently and three levels were identified; the
individual level, the organisational level and the normative level. When the chosen theoretical
perspective was applied to the descriptive themes emerged; individuals competences and
knowledge, organisational environment - whether there is an individual or collective
responsibility, the patient’s sex and age, how and by whom the question of sexuality is raised
and beliefs about illness and sexuality. The study revealed that healthcare professionals see a
need for sexuality to be included as part of the holistic nursing care process, but the
possibility of sexological information for the affected women is affected by the nursing staff's
own attitude to the subject. One consequence of limited organisational environments is that
the individual competency may be of little importance. Both old age and illness can contribute
to making sexuality invisible. Health professionals find it problematic to consider sexuality in
relation to illness. By exposing these difficulties at various levels give us the opportunity to
changes in the process of conveying sexological information as part of a
comprehensive health care process.
Keywords: midwife, gynecological cancer, communication barriers, sexual health, nurse
3
TACK
Först av allt vill jag rikta ett varmt tack till mina nio informanter som bidragit med sina
tankar, reflektioner och erfarenheter och som ledde till intressanta diskussioner.
Ett särskilt stort tack till min handledare Charlotta Holmström som hållit mig på banan, stöttat
mig och gett mig konstruktiv kritik genom arbetets gång.
Avslutningsvis ett tack till alla mina fantastiska kursare som uppmuntrat och kommit med
positiv feedback.
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRORD ............................................................................................................................................................. 6 INLEDNING ........................................................................................................................................................ 7 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ...................................................................................................................................... 7 DISPOSITION ........................................................................................................................................................................ 8 BAKGRUND ....................................................................................................................................................... 8 SEXUALITETENS PLATS I VÅRDENS BEMÖTANDE AV CANCERPATIENTER ................................................................. 8 VÅRDPERSONALENS FÖRHÅLLNINGSSÄTT .................................................................................................................. 10 BARNMORSKORS OCH SJUKSKÖTERSKORS KOMPETENS OCH UPPDRAG ................................................................. 11 JÄMSTÄLLDHET INOM VÅRDEN OCH FÖRHÅLLNINGSSÄTT TILL KVINNLIG SEXUALITET ..................................... 12 TEORETISKA PERSPEKTIV ....................................................................................................................... 14 NORMER INOM VÅRDEN OCH SEXUELLA KUNSKAPSKARTOR ................................................................................... 14 NORMER KRING SEXUALITET OCH AVVIKELSER ......................................................................................................... 16 METOD ............................................................................................................................................................ 17 URVAL OCH AVGRÄNSNINGAR ........................................................................................................................................ 18 INFORMANTERNA ............................................................................................................................................................. 19 DATAINSAMLING .............................................................................................................................................................. 20 DATAANALYS .................................................................................................................................................................... 21 TROVÄRDIGHET ................................................................................................................................................................ 22 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGNINGAR ........................................................................................................................ 22 RESULTATREDOVISNING & ANALYS ..................................................................................................... 23 INDIVIDUELL KOMPETENS SOM FÖRUTSÄTTNING ...................................................................................................... 23 ORGANISATORISKT UTRYMME – INDIVIDUELLT ELLER KOLLEKTIVT ANSVAR? .................................................... 26 PATIENTERS KÖN OCH ÅLDER – BETYDELSE FÖR HUR OCH AV VEM FRÅGAN TAS UPP. ....................................... 30 FÖRESTÄLLNINGAR OM SJUKDOMSDIAGNOS OCH SEXUALITET ................................................................................ 33 DISKUSSION ................................................................................................................................................... 36 REFERENSER ................................................................................................................................................. 40 BILAGOR ......................................................................................................................................................... 46 BILAGA 1. INFORMATIONSBREV .................................................................................................................................... 46 BILAGA 2. FACEBOOK – BARNMORSKA – AKTUELLT OCH INTRESSANT. 141014 .............................................. 47 BILAGA 3. ANNONS I JORDEMODERN, NOVEMBERNUMRET 2014 ......................................................................... 48 BILAGA 4. INTERVJUGUIDE ............................................................................................................................................. 49 5
FÖRORD
Jag har arbetat som barnmorska sedan 1992 och har under åren hunnit skaffa mig erfarenhet
inom alla grenar inom barnmorskeprofessionen. År 2008 blev jag anställd på Gynekologisk
vårdavdelning 28, Gynekologisk mottagning- och akutmottagning på Helsingborgs Lasarett.
Hit vänder sig bland annat kvinnor som drabbats av gynekologisk cancer med olika
vårdbehov under sin sjukdoms- och behandlingstid. Våren 2012 började jag studera sexologi
vid Malmö Högskola och under en av kurserna föreläste onkologisjuksköterskan och
sexualrådgivaren Else-Marie Rasmusson om gynekologisk cancer kopplat till sexualitet.
Masteruppsatsen “Did they think I would understand all that on my own?” - A questionnaire
study about sexuality with Swedish cancer patients (Rasmusson, Plantin & Elmerstig, 2012),
belyser cancerpatienters upplevelser av hur sexuell information förmedlas inom vården.
Denna studie är således en spegling av Rasmusson et al (2012) studie, sett ur sjuksköterskors
och barnmorskors perspektiv.
6
INLEDNING
Årligen drabbas ca 2800 kvinnor av någon form av gynekologisk cancer (Cancerfonden,
2013) Så många som upp till 80 % av alla kvinnor som drabbats upplever sex- och
samlevnadsproblem någon gång under sjukdomsperioden (ibid). En cancerdiagnos innebär för
många en förändrad kroppsuppfattning (Olofsson & Olsson, 2010). En stark och frisk kropp
som plötsligt sviker, ibland utan symtom. Exempel på komplikationer som kan uppstå efter
behandling av gynekologisk cancer är vaginala förändringar som förkortad vagina, torra
slemhinnor och samlagssmärtor. Om inte rätt information och stöd ges till cancerdrabbade
patienter kan det utöver nämnda oönskade behandlingseffekter leda till försämrat
självförtroende, depressioner och relationsproblem för den drabbade (ibid).
Trots att tidigare forskning visat på behovet av sexologisk information till
cancerpatienter, så visar forskningsresultat att stödet och hjälpen från vården oftast uteblir
(Magnan, M. A., Raynolds, K. E., & Galvin, E. A. 2005, Stilos, K., Doyle, C. & Daines, P.
2007 och Jerelyn, O. Thom, B. & Kline, N.E., 2010). Denna studie är en spegling av
Rasmusson, Plantin & Elmerstigs (2012) forskning som visar att vårdpersonal är
inkonsekventa med att förmedla sexologisk information till både män och kvinnor som
drabbats av cancer (ibid).
Vad som framkommit vid sökningar i olika databaser är att det saknas kvalitativ
forskning som ger en fördjupad förståelse för varför det ser ut så här. Det är angeläget att
fråga vad barnmorskor och sjuksköterskor i Sverige själva tycker och har för erfarenhet av att
prata om sexualitet med denna patientgrupp. Ambitionen är att försöka belysa varför
sexologiska samtal är svåra att genomföra när kunskapen om dess betydelse för patienten
finns.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att belysa barnmorskors och sjuksköterskors erfarenheter och
förhållningssätt till att förmedla sexologisk information till kvinnor med någon form av
gynekologisk cancer i Sverige.
Detta undersöks genom följande frågeställningar:
- Vilka erfarenheter har barnmorskor och sjuksköterskor av att beröra ämnet sexualitet med
gynekologiskt cancerdrabbade patienter?
- Vilket organisatoriskt utrymme ges till sexologiska frågor med gynekologiskt
cancerdrabbade patienter i praktiken?
7
- Vilka svårigheter kontra möjligheter identifierar barnmorskor och sjuksköterskor i samtalet
kring sexualitet med gynekologiskt cancerdrabbade patienter?
Disposition
Uppsatsen börjar med en presentation av tidigare forskning som på olika sätt har undersökt
förutsättningar för sexologisk information inom vården. Vidare kopplas syftet med studien till
vilken betydelse frågor kring sexualiteten tillskrivs i vården och hur vårdpersonal förhåller sig
till cancerdrabbades sexualitet. Därefter följer en kort beskrivning av den svenska Hälso- och
sjukvårdslagen (SFS 1982:763) och Socialstyrelsens kompetensbeskrivningar (2005 och
2006) för att tydliggöra hur barnmorskors och sjuksköterskors uppdrag är formulerat enligt
lag. Sist i detta kapitel belyses jämlikhet inom vården samt förhållningssätt till kvinnlig
sexualitet. I teorikapitlet presenteras socialkonstruktivistiska perspektiv på sexualitet och
cancer. I uppsatsen tillämpas Simon och Gagnons teori om sexuella skript (1999), Rubins
(1984) resonemang kring den sexuella värdehierarkin samt Crip Theory utifrån McRuer
(2006). I metod delen beskrivs hur studien har genomförts, valet av kvalitativa
semistrukturerade intervjuer, datainsamling samt dataanalys. Därefter följer
resultatredovisning och analys av det empiriska materialet och avslutningsvis förs en
diskussion kring studiens resultat.
BAKGRUND
I en europeisk bok om sexualhandledning som skrevs av en inflytelserik läkare på 1800-talet
går det att läsa ” att majoriteten av kvinnor (som väl är för samhället) besväras inte av några
som helst sexuella känslor” (Heberlein, 2004:56). Tidigare forskning ger indikationer på att
cancerdrabbades sexualitet fortfarande inte har någon given plats i omvårdnaden och att
patienterna ofta är utelämnade åt sig själva med frågeställningar som rör deras sexualitet och
samliv. För att förstå hur barnmorskor och sjuksköterskor förhåller sig till samtal om
sexualitet med kvinnor som drabbats av gynekologisk cancer, är det viktigt att förstå
sexualitetens betydelse och professionernas ansvar i vården idag.
Sexualitetens plats i vårdens bemötande av cancerpatienter
För många människor är sexualiteten en viktig del av den egna identiteten (Almås & Pirelli
Benestad, 2006). Den följer oss genom livets alla faser och blir inte mindre viktig med åren
8
(ibid). Hulter (2010) som är en auktoriserad klinisk sexolog menar att en cancerdiagnos
påverkar en person högst individuellt och att upplevelsen av en förändrad kroppsbild är
generellt vanlig hos människor som drabbats av cancer (ibid). För många cancerdrabbade
leder det till en försämrad livskvalitet på grund av oönskade behandlingseffekter (Olofsson &
Olsson, 2010, Hulter, 2010 och Wilmoth, Hatmaker-Flanigan, LaLoggia & Nixon, 2011).
Bara tanken på att leva med en sjukdom som förknippas med lidande och död kan påverka
hälsan och sexualiteten negativt men det behöver inte nödvändigtvis leda till att den sexuella
lusten dämpas eller försvinner (Hulter, 2010). För vissa cancerdrabbade personer kan den
sexuella upplevelsen tvärtom bli starkare och intensivare på grund av dess existentiella värde
(ibid). Forskningsresultaten pekar på att det hos den cancerdrabbade både finns ett behov av
korrekt behandling av sjukdomen och ett behov av visad förståelse för deras livssituation
(Olofsson & Olsson, 2010, Wilmoth, Hatmaker-Flanigan, LaLoggia & Nixon, 2011).
Beklagligt för patienterna är att visad förståelse för hela deras livssituation inte tillskrivs
någon större betydelse i omvårdnaden, vilket resulterar i att patienternas välbefinnande
påverkas negativt (ibid).
Rasmusson et al (2012) undersökte vilken information om sexuell påverkan män
och kvinnor som drabbats av cancer önskade och fick. 48 % av de 106 män och kvinnor som
deltog i studien angav att de inte fått någon information rörande sexualitet i samband med
vård. Av den information som gavs stod läkarna för den största delen följt av
sjuksköterskorna. Studien visar på en inkonsekvens i att förmedla information om sexuella
förändringar kring fertilitet, lust och sexuell förmåga i samband med cancerdiagnos och
behandling. Rasmusson et al (2012) konkluderar utifrån sin studie att vården tenderar att
negligera cancerpatienters sexualitet och att detta i sin tur kan leda till att parrelationer kan
komma att påverkas negativt när sexualiteten förändras. Personer som lever utanför ett
partnerskap när de får sin diagnos kan uppleva svårigheter att gå in i en ny relation och det
kan orsaka en social isolering. Resultatet visade på att oavsett kön, ålder eller typ av
cancerdiagnos är informationsbehovet hos patienterna stort. Den fråga som deltagarna mest av
allt önskade svar på var om de fick lov att ha sex och det visade sig vara den informationen
som oftast uteblev. Rasmusson et al (2012) slutsats var att vårdpersonal måste bli mer
konsekvent i att förmedla sexologisk information till cancerdrabbade män och kvinnor (ibid).
Wilmoth et al (2011) genomförde en kvalitativ intervjustudie på 13 kvinnor i
USA som drabbats av äggstockscancer. Forskarna kom fram till att kvinnornas sexualitet
påverkades på flera olika plan, fysiologiskt, psykologisk och socialt. Deras resultat visade att
9
sexologisk information är av stor betydelse för att de cancerdrabbade kvinnorna ska vara
förberedda på sexuella förändringar som kan uppstå och ha kunskap om hur de ska tackla
dessa problem. Sjuksköterskor har en skyldighet menar forskarna att informera de drabbade
kvinnorna om oönskade behandlingseffekter så att de har möjlighet att behålla sin livskvalitet.
De cancerdrabbade kvinnorna i studien tillfrågades när under behandlingstiden de tyckte att
det var lämpligt att sexuella frågor togs upp. En av dem menade att sjuksköterskorna ofta
skulle informera patienterna, helst vid varje besök, eftersom det är ytterst individuellt när den
cancerdrabbade kvinnan är mottaglig att ta till sig sexologisk information (ibid). Samma sak
kom Olofsson & Olsson (2010) fram till i sin svenska kohortstudie. Syftet med deras studie
var att jämföra attraktion och sexuell lust hos 616 kvinnor som blivit strålbehandlade mot
gynekologisk cancer med 344 kvinnor som inte behandlats. Resultatet visar att återkommande
sexologisk information är viktigt just för att de cancerdrabbade kvinnorna ska kunna
förbereda sig och ha möjligheten till att förebygga komplikationer efter oönskade
behandlingseffekter (ibid).
Vårdpersonalens förhållningssätt
Ett flertal studier har på olika sätt undersökt relationen mellan gynekologisk cancer och
sexualitet, både ur vårdpersonal- och patientperspektiv (Sheppard & Ely, 2008, Rasmusson &
Thomé, 2008, Hughes, 2009, Alves Silva Lara, Moreira de Andrade, Donaire & Petersson,
2011, Wilmoth et al, 2011, Cleary, Hegarty & Mc Carthy, 2012, Rossen, Pedersen, Zachariae
& von der Maase, 2012, Rasmusson et al 2012, Goldfarb, Mulhall, Nelson, Kelvin, Dickler,
& Carter, 2013 och Ferrandina, Petrillo, Mantaegna, Fuoco, Terzano, Venditti, Marcellusi, De
Vincenzo & Scambia, 2014.
Sexualitet har visat sig vara en viktig del i upplevelsen av att ha en god hälsa i
fråga om vård och behandlingar av cancer (Wilmoth et al, 2011). Enligt Sarvimäki &
Stenbock-Hult (2008) har vårdpersonalens förhållningssätt till patienten stor betydelse för
patientens sexuella hälsa. Deras forskning gick ut på att studera maktrelationen mellan patient
och vårdpersonal. De kom fram till att denna maktrelation är ojämn redan från början och att
det är vårdpersonalens skyldighet att vara medveten om detta. Obalansen föreföll ligga i att
vårdpersonalen hade all kunskap om sjukdomen och dess behandlingar och patienten ingen.
Känslan hos de cancerdrabbade att inte veta hur framtiden kommer att te sig och upplevelsen
av att inte ha möjlighet att påverka utgången av diagnosen, kan bidra till att de känner sig i
underläge (ibid).
10
Huruvida vilken part som ska initiera samtal som berör sexualitet råder det
delade meningar om. Wilmoth et al (2011) studie visar att de cancerdrabbade kvinnorna ville
att vårdpersonalen skulle ta första steget att bjuda in till samtal om sexualitet. I Magnan et al
(2005) studie framkom det att det var sjuksköterskornas uppfattning att patienterna inte
förväntade sig att de skulle lyfta frågor kring sexualitet (ibid). Kanske är därför Saunamäki,
Andersson & Engströms (2010) resultat föga förvånande när de med sin svenska studie kunde
visa att endast fem av 88 deltagande sjuksköterskor samtalade om sexualitet med patienterna.
Detta trots att över 90 % av dem uppgav att de hade insikt om att sjukdom och behandling
kunde komma att påverka de drabbades sexuella hälsa (ibid). I Sharpes (2004) rapport
framkom det exempel på kommunikationshinder som identifierats hos vårdpersonal. Hindren
var okunskap, fördomar samt ovilja att inleda samtal som tangerade sexualitet. Sharpe (2004)
kunde också identifiera faktorer som bedömdes påverka vårdpersonalens bemötande av
patienterna. Det visade sig vara kulturella- och religiösa tabun samt olika generationsaspekter,
som hur man talar om och ser på sexualitet (ibid).
Hulter (2010) menar att sexuella problem kopplade till cancer kräver kunskap,
medvetenhet och acceptans hos den cancerdrabbade personen för att ett bra
behandlingsresultat skall nås. Den cancerdrabbade måste förstå vad som händer utifrån sin
värld och sina värderingar. Det är inte ovanligt att patienter ser cancern som straff för tidigare
försyndelser och även de sexuella svårigheterna som kan följa. För vårdpersonal är det viktigt
att lyssna in och försöka förstå hur patientens livsvärld ser ut för att kunna stötta. Sexuella
relationer berör flera parter och därför är det viktigt att även partners involveras i samtalen.
För att kunna låta patienterna behålla sin integritet i så hög grad som möjligt måste
vårdpersonal kunna förvalta den information de får på ett respektfullt sätt och ha förmågan att
kunna läsa av när patienten inte känner sig bekväm längre i samtalet (ibid).
Barnmorskors och sjuksköterskors kompetens och uppdrag
Sedan högskolereformen 1993 är sjuksköterskeutbildningen treårig och leder till en
kandidatexamen i omvårdnadsvetenskap och en yrkesexamen (Högskoleverket, 2000). Vid
genomgång av den kliniska utbildningsplanen noteras att sexologi inte står med som ett
explicit ämne. Barnmorskeutbildningen är en påbyggnadsutbildning inom gynekologi och
obstetrik efter sjuksköterskeexamen och omfattar 60 hp. Här går det att finna sexologi och
familjeplanering i samtliga utbildningsdokument och här har man lagt stort fokus på
familjeplanering, fertilitetskontroll eller antikonception. Intressant är att notera att ämnet
11
sexologi varierar i omfattning, från 1 till 5 hp, beroende på utbildningsorternas förutsättningar
och intresse för ämnet. Vid två utbildningsorter är kursen i sexologi dessutom valbar. Det är
bara vid en högskola som denna kurs är obligatorisk och omfattar 5 hp (ibid).
Gott et al (2004) som intervjuat 35 blivande sjuksköterskor i England menade
att de studerande redan under utbildningen fått intrycket av att sexualitet inte var något
viktigt. Deras resultat visade på att det biomedicinska perspektivet var högre prioriterat än
omvårdnad i utbildningen (ibid). Detta var även något som Nakopoulou, Papaharitou &
Hatzichristou (2009) noterade i sin grekiska studie och de kunde även härleda det perspektivet
upp på organisationsnivå (ibid). Informanternas uppfattning om att förmedla sexuell
information i Gott et al (2004) studie var att det är ett problematiskt område att gå in på när
det handlar om sjuka människor. Förklaringar som gavs var att det är ett känsligt och
komplext ämne som både kräver tid och kunskap. Deltagarnas åsikt var att deras utbildning
inte gett dem tillräckligt med sexologiska baskunskaper och förberett dem på att samtala med
patienternas om deras sexualitet (ibid).
Barnmorskors och sjuksköterskors uppdrag styrs av Hälso- och sjukvårdslagen
(SFS 1982:763) och Socialstyrelsens kompetensbeskrivningar (2005 och 2006). Enligt Hälsooch sjukvårdslagen (SFS 1982:763) ska vård ges på lika villkor och med lika rättigheter för
hela befolkningen (ibid). Socialstyrelsens kompetensbeskrivningar (2005 & 2006) ligger till
grund för hur barnmorskors och sjuksköterskors uppdrag i vården ser ut idag (ibid).
Gemensamt för de båda yrkeskategorierna är att arbetena ska präglas av ett etiskt och
holistiskt förhållningssätt och utföras i enlighet med gällande författningar (lagar,
förordningar, föreskrifter) och andra riktlinjer (SFS 1982:763). I kompetensbeskrivningen för
barnmorskor (2006) riktas av förståeliga skäl fokus till sexuell och reproduktiv hälsa. Sett till
denna studies syfte ska barnmorskor till exempel ha förmåga att tillämpa kunskaper om
faktorer som påverkar hälsa och sexualitet i ett genus- och livscykelperspektiv, tillämpa
kunskaper om gynekologiska sjukdomar, infertilitet mm (ibid).
Jämställdhet inom vården och förhållningssätt till kvinnlig sexualitet
Smirthwaite (2014) menar att det är något med kvinnlig sexualitet som gör det angeläget att
problematisera bemötandet i svensk sjukvård utifrån kön. Både Österberg (2006) och Helmius
(2002) belyser att sexualmoral i relation till kvinnor ofta uppfattas som hårdare än mot män
och att det avspeglar sig i hur vi generellt pratar om sexualitet (ibid).
Ur ett historiskt perspektiv så har kyrkan och även staten haft ett stort inflytande
12
på befolkningen med olika förbud kring sexuella beteenden, vilket Östergren (2006) menar
ännu i dag avspeglar sig i vår samhällskultur (ibid). Synen på kvinnokroppen och kvinnlig
sexualitet har svängt rejält under de senaste tre hundra åren (Lennerhed, 2002). På 1700-talet
uppfattades kvinnans och mannens kropp som lika. Visserligen var kvinnans kropp mindre
perfekt än mannens men inget av större betydelse gjorde dem olika. Vid 1800-talets början
antogs en ”normal” kvinna ha svag eller ingen sexualdrift alls. Den asexuella kvinnan var då
idealet och samtida kvinnor som hade stark sexuell drift klassades som sinnessjuka eller som
nymfomaner. I början av 1900-talet målas åter bilden upp av kvinnan som en sexuell varelse,
som både har förmåga till lust och njutning (ibid). Österbergs (2006) åsikt är att i större delen
av västvärlden, även Sverige inkluderat, uppfattas sex fortfarande som en negativ kraft som
behövs styras på olika sätt. Även om det idag heter att kvinnor har rätt att bestämma över sina
egna kroppar så menar hon att det är underförstått att de måste göra de rätta valen gällande sin
sexualitet (ibid).
I början på 2000-talet efterfrågade RFSU ett enhetligt ord för flickors könsorgan
eftersom de menade att avsaknaden av ett namn både lett till ett osynliggörande och
skambeläggande av det kvinnliga könet (Yllner 2010). Ordet snippa föddes och finns sedan
2006 med i Svenska Akademins Ordlista. Helmius (2002) som är docent i sociologi, menar att
redan tidigt i livet blir vi människor medvetna om hur vi ska förhålla sig till våra underliv.
Pojkar skaffar sig tidigt kännedom om sina underliv, som erektion och utlösning. Deras
nervsignaler mellan lustcentrat och genitalierna både aktiveras och bekräftas tidigt i livet.
Flickor däremot växer upp med i stort sett osynliga underliv. Utsöndringar som flytningar och
blödningar betraktas som ofräscht och obehagligt. Traditionen har varit att uppmärksamma
unga kvinnor på sexuella risker snarare än att uppmuntra dem till att lära känna sina egna
kroppar, med förmågan till sexuell upphetsning och orgasm (ibid).
Sett ur ett genusperspektiv så betyder jämlikhet att alla människor har samma
rättigheter, möjligheter och värde (Smirthwaite, 2014). I Sverige är det också en demokratisk
rättighet, oavsett kön, att utnyttja samhällets resurser efter individuella behov. Egenskaper
som sexuell läggning, religiös tillhörighet eller kön ska inte ha någon betydelse. Till skillnad
från jämlikhet så innefattar jämställdhet endast betydelsen kön. Jämställdhet inom sjukvården
innebär således att både män och kvinnor har lika rättigheter, möjligheter och värde. En
holistisk syn inom hälso- och sjukvården innebär en helhetssyn på patienten där biologiska,
psykologiska, sociala och kulturella aspekter vävs in. Förutsättningen för att patienter ska
kunna erhålla en god omvårdnad är att vårdpersonalen är kompetenta i att kunna bedöma
13
vårdbehov. Enligt Smirthwaite (2014) är det just denna kompetens om människors varierande
vårdbehov som krävs för att en mer jämställd vård ska kunna skapas. Hälsoparadoxen i
Sverige är att kvinnor oftare är sjuka än män och utnyttjar vården frekventare, samtidigt som
de lever 4,36 år längre. Enligt rapporten drabbas också kvinnor oftare av kvalitetsbrister och
problem inom hälso- och sjukvården. Smirthwaite (2014) menar att en förklaring kan vara att
vården i Sverige inte är lika bra anpassad till kvinnors behov och förutsättningar som till mäns
(ibid).
I Rasmusson et al (2012) studie visade det sig att av de 48 % som inte erhållit
någon sexuell information var övervägande delen kvinnor. Män efterfrågade generellt mer
information kring sin sexualitet än vad kvinnor gjorde och de fick också mer information
(ibid). Oavsett hur vårdpersonal handskas med patienternas förändrade kroppsuppfattning och
sexuella hälsa så menar Hughes (2009) att patienternas liv ändå kommer att rulla på. Den
stora skillnaden för patienterna menar hon, är att de blir medvetna om att de inte är ensamma
om sina problem och att det finns hjälp att få (ibid).
TEORETISKA PERSPEKTIV
Utgångspunkten för denna studie är det socialkonstruktivistiska perspektivet kopplat till
sexualitet och sjukdom. Detta perspektiv har valts för att det beskriver hur ett samhälle
konstrueras genom att människor interagerar med varandra (Giddens, 2007). Det är i detta
samspel som normer skapas och upprätthålls och även förändras över tid (ibid). Genom att
använda detta perspektiv kan en förståelse nås för hur frågor kring sexualiteten tillskrivs i
vården och hur vårdpersonal förhåller sig till cancerdrabbades sexualitet. Tre
socialkonstruktivistiska teorier och begrepp har tagits med i studien eftersom de bidrar till att
öka förståelsen för hur barnmorskor och sjuksköterskor förhåller sig till sexualitet och
kvinnor som drabbats av gynekologisk cancer. Nedan följer korta beskrivningar av Simon och
Gagnons teori om sexuella skript (1999), Rubins resonemang om den sexuella värdehierarkin
(1984) samt Crip Theory utifrån McRuer (2006).
Normer inom vården och sexuella kunskapskartor
Det är i konkreta handlingar som sjuksköterskor och barnmorskor visar på förmågan till
förståelse för andra människors livssituation (Edqvist & Forsberg, 2007). Hur vårdpersonal
14
bemöter patienter speglar både den etik och de värdegrunder som råder på arbetsplatsen.
Värdighet är bara ett centralt begrepp inom vården. Utifrån det samhälle och den kultur som
råder bestäms vad som utgör värdighet och vad som är ett värdigt handlande inom vården
(ibid).
Patienter är utelämnade till vårdpersonalens vilja och möjlighet att tillgodose
deras behov av information och omvårdnad (Edqvist & Forsberg, 2007). Enligt Hälso- och
sjukvårdslagen (SFS 1982:763) ska patientens integritet respekteras men det är ytterst
individuellt var varje människas integritetsgräns går. Sjukdomar kan ses som ett hot mot den
personliga integriteten och det gör människan sårbar. Faktorer som ålder, religiös och
kulturell bakgrund är bara exempel på komponenter som vårdpersonalen bör ta hänsyn till i
samtalet med patienten. Det är därför av vikt att barnmorskor och sjuksköterskor stannar upp
och reflekterar över den egna integriteten och sina egna personliga val och ageranden.
Därmed kan de utveckla ett professionellt etiskt förhållningssätt gentemot patienterna (ibid).
Simon och Gagnon (1999) är båda sociologer och de menar att sexualitet är ett
socialt fenomen som vi själva skapar. Sett ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv styrs vi av
normer och värderingar som florerar i vårt samhälle. Sexualitet måste förstås ur en nutida,
historisk och kulturell kontext och vi påverkas av vårt lands politik och lagar. Simon och
Gagnons (1999) åsikt är att det handlar om mer än den biologiska förmågan för att sex ska bli
till och därför utvecklade de teorin om det sexuella skriptet (ibid).
Det sexuella skriptet kan liknas vid kunskapskartor som hjälper oss att förstå hur
vi ska tolka sexualiteten i ett specifikt sammanhang (Månsson, 2012). Skriptet omfattar alla
förväntningar som finns kring sexualiteten i en kultur och i ett samhälle. Det finns med andra
ord många olika sexuella skript för hur sexualitet ska tolkas och förstås beroende på
sammanhang och var i världen man befinner sig. Dock konstrueras alltid det sexuella skriptet
på tre nivåer; det intrapsykiska, det interpersoniella och det kulturella. Det intrapsykiska
skriptet handlar om människors egna personliga sexuella fantasier och sexuella begär kopplat
till en viss social kontext. Det kan resultera i hur han eller hon lever ut sin sexualitet eller
drömmer om att få göra det. Det interpersoniella skriptet berör förväntningar på hur
människor ska bete sig i en specifik social och kulturell situation och förhandlas i relationer
mellan olika parter, till exempel i äktenskapet eller i vänkretsen. Det kulturella skriptet
handlar slutligen om sociala normer och värderingar kring sexualitet och hur olika roller på
samhällsnivå förväntas se ut, till exempel rollen som maka, älskare eller förförare (ibid).
Månsson (2012) beskriver skriptfenomenet som kulturellt och socialt ärvda
15
regler för hur människor bör bete sig i olika möten och med olika människor. Med hjälp av
det sexuella skriptet blir personerna medvetna om en situation är sexuell eller inte (ibid). Till
exempel så är en gynekologisk undersökning inte en sexuell handling i den bemärkelsen men
i en annan kontext och med andra personer hade den kunnat anses som det.
Normer kring sexualitet och avvikelser
Gayle Rubin (1984) är antropolog och även hon tillämpar ett socialkonstruktivistiskt
perspektiv på sexualitet. Hon menar att sexualitet som inte kan förstås av den egna personen
ofta upplevs som sämre och motbjudande. Hennes resonemang är att människor kategoriserar
in fenomenet sexualitet i en god och en dålig kategori. Den goda sexualiteten representeras av
heterosexualitet och det monogama förhållandet där också reproducerande individer värderas
högt. Som exempel representeras den dåliga sexualiteten av homosexualitet, ensamt
onanerande och icke-reproducerande individer (ibid). Gayle Rubin (1984) har konstruerat en
cirkel som förtydligar en osynlig värdehierarki baserad på sexuella beteenden. Hennes cirkel
är uppdelad i tolv bitar där alla delar innehåller ett motsatspar. I den inre cirkeln finns den
goda sexualiteten, den som är välsignad av samhället och i den yttre cirkeln den som är
föraktad (ibid).
Figur 1 – Den sexuella värdehierarkin enligt Gayle Rubin.
Samhällets normer är under ständig förändring för vad som betecknas som normalt eller
avvikande och enligt Elmerstig (2012) behöver inte en nedsatt sexuell förmåga eller
16
dysfunktion överensstämma med den cancerdrabbades personliga upplevelse (ibid). Dock är
sexuella svårigheter ofta förknippade med skuld och skam och en upplevelse av misslyckande
(Brattberg & Hulter, 2010). Även om inte sjukdomar och sexuella aktiviteter tas upp i Rubins
värdehierarkiska cirkel skulle man kunna förmoda att den hade hamnat i den yttre ringen.
Sjukdom och sexualitet är negativt laddat och i dagens samhälle förknippar vi oftare
sexualitet med hälsa, skönhet och ungdom. Svårare är det att koppla ihop bilden av sexualitet
med ålderdom, skröplighet och sjukdom.
Konsekvensen av en cancerdiagnos och upplevda sexuella känslor och
handlingar kan leda till att den cancerdrabbade kvinnan mot sin vilja upplever ett
funktionshinderskap så som McRuer (2006) beskriver det. Det kan dessutom leda till att hon
hamnar i Rubins (1984) yttre cirkel på grund av sin förändrade sexualitet. Allt som skapar ett
utanförskap för den enskilde individen kan leda till ett medvetet funktionshinderskap enligt
McRuer (2006). Funktionshinderskapet förmedlar en bild till alla funktionshindrade att de är
mindre värda och att de aldrig kommer att kunna bli ”normala”. Konsekvensen blir att
individen internaliserar förtrycket, mer eller mindre frivilligt och anpassar sig efter
förväntningar. De sociala rättigheterna som är reglerade i lag kräver att den som söker
ersättning eller hjälp gestaltar den funktionshindrade identiteten. Därmed påverkas den arena
där det sociala livet utspelar sig, till exempel på arbetsplatsen, i hemmet eller på sjukhuset. I
McRuers Crip Theory ges dock ordet crip (= krympling på svenska) en stolt innebörd. Enligt
McRuer (2006) bör individen ifrågasätta det medvetna funktionshinderskapet eftersom det
inte är samma sak som ett funktionshinder. Det handlar mer om en nytagen identitet och ett
oönskat och påtvingad utanförskap för individen i fråga. Genom att ifrågasätta det medvetna
funktionshinderskapet kan individen också ifrågasätta vad som är ”normalt” (ibid).
METOD
I följande avsnitt redovisas val av metod och ansats, hur informanter rekryterats samt hur
urval och avgränsningar, datainsamling och dataanalys genomförts. Här redogörs också
tillförlitlighet och forskningsetiska ställningstaganden. Emellanåt används benämningen
vårdpersonal i studien och då syftar det på barnmorskor och sjuksköterskor. I studien har
också litteratur som berört andra cancerformer inkluderats om de kunnat bidra med
information som belyser hur vårdpersonal samtalar kring sexualitet.
17
En kvalitativ metod med explorativ ansats har valts i form av semistrukturerade
intervjuer eftersom denna metod sammanfaller väl med studiens syfte (Kvale & Brinkmann,
2009). Metoden valdes för att undersöka och försöka förstå barnmorskors och sjuksköterskors
erfarenheter av möten med cancerdrabbade patienter i sexologiska frågor.
En intervjuguide utformades och en pilotstudie genomfördes på intervjuarens
klinik med hjälp av två barnmorskekollegor. Detta gjordes för att testa om frågorna var
relevanta och svarade på de frågeställningar som ville undersökas. Vissa ändringar gjordes
och några nya frågor tillkom. Resultatet av pilotstudien redovisas inte i studien.
För att ge en nyanserad bild av varje informants verklighet så fick de tid och
utrymme att beskriva sina tankar och erfarenheter. I kvalitativa studier är inte urvalets storlek
lika betydelsefullt för trovärdigheten som vid kvantitativa studie. En kvalitativ
innehållsanalys är ofta ett tyngre och svårare arbete att genomföra eftersom det kan vara ett
omfattande material som ska analyseras. Enligt Silverman (2010) är det vid en kvalitativ
forskningsansats viktigt att inte generalisera resultaten utanför den intervjuade gruppen.
Fokus ska ligga på det som är intressant i det insamlade datamaterialet något som intervjuaren
tagit fasta på (ibid).
Urval och avgränsningar
I sökandet efter tidigare internationell forskning med fokus på barnmorskors erfarenhet och
förhållningssätt till sexualitet och gynekologisk cancer gick det inte att finna många studier.
Det beror troligtvis på att professionen barnmorska i Sverige har en unik status och en
självständighet i sitt yrkesutövande som inte går att finna i övriga världen (Socialstyrelsen,
2006). Med tanke på att barnmorskor och sjuksköterskor i Sverige delar den holistiska
omvårdnadsideologin har därför även forskning som riktat sig till sjuksköterskor använts i
denna studie.
För att få en uppfattning om vad som studerats inom begreppen sexualitet och
gynekologisk cancer gjordes flera sökningar i Pubmed, CINAHL, PsykINFO, Social Services
Abstracts och Sociological Abstracts. Artiklar söktes med hjälp av sökord som svarade på
mitt syfte: barnmorska, gynekologisk cancer, kvalitativa studier, kommunikations hinder,
sexuell hälsa, sjuksköterska, Den booleska sökoperatorn AND har använts vilket har inneburit
att valda söktermer kombinerats, vilket enligt Willman, Stolz & Bahtsevani (2006) bidrar till
att ytterligare definiera det utvalda området (ibid). Mina avgränsningar i urvalet av tidigare
forskning är vetenskapligt granskade artiklar som är publicerade från 2004 och framåt.
18
Informanterna
För att kunna delta i denna studie förutsattes följande; legitimerad barnmorska eller
legitimerad sjuksköterska med minst ett års erfarenhet av att jobba med kvinnor som drabbats
av gynekologisk cancer på sin nuvarande arbetsplats. Detta för att de skulle kunna referera till
erfarenhet och det egna förhållningssättet i att förmedla sexologisk information till denna
patientgrupp. Både manliga och kvinnliga deltagare välkomnades men endast kvinnlig
vårdpersonal anmälde sitt intresse.
Informanter söktes genom målinriktad urvalsteknik sedan kom även
snöbollsteknik att inkluderas (Kvale & Brinkmann, 2009). Verksamhetschefer samt
enhetschefer på olika sjukhus kontaktades via brev med en beskrivning av studien och en
förfrågan om medverkan (se bilaga1). Enhetscheferna kontaktades även efter ett par dagar
med uppföljande samtal per telefon om de inte svarat på mailet. En förfrågan lades ut på
Facebooks hemsida: Barnmorskor - aktuellt och intressant (se bilaga 2). Flera tips kom in och
barnmorskornas facktidning Jordemodern hörde av sig. Detta resulterade i en annons i
novembernumret 2014 (se bilaga 3).
Initialt var det svårt att få barnmorskor till studien och anledningen visade sig
vara att det oftast är sjuksköterskor som är involverade i vården av kvinnor med gynekologisk
cancer. En ny stor datasökning fick därför genomföras för att se om studiens syfte riktat mot
sjuksköterskor i Sverige studerats. Då ingen sådan studie hittades, breddades syftet och
studien kom att inkludera även sjuksköterskor. Till slut kom fyra kliniker i Sverige att delta i
studien och fem kliniker fick senare tackas nej till.
Fem barnmorskor och fyra sjuksköterskor deltog i studien. Sex av informanterna
kom genom verksamhetschefer och enhetschefer och tre anmälde själva sitt intresse.
Informanterna var alla kvinnor och medelåldern låg på 51 år. De hade alla minst 1 års
arbetslivserfarenhet av gynekologisk onkologi på sin nuvarande arbetsplats, utom en
informant där det fattades ett par månader. Den informanten hade dock god erfarenhet från en
tidigare anställning av att vårda kvinnor med gynekologisk cancer, vilket gjorde att även hon
kom att inkluderas i studien. Genomsnittlig arbetslivserfarenhet inom gynekologisk onkologi
låg på 11 år. Fyra av informanterna arbetade på gynekologisk mottagning och fem på
gynekologisk vårdavdelning. Tre av informanterna intervjuades på sina arbetsplatser och de
övriga sex intervjuades via en högtalartelefon.
19
Datainsamling
Informanterna anmälde antingen själva sitt intresse eller kontaktade intervjuaren de personer
som anmält sitt intresse för att medverka i studien. Efter skriftligt godkännande via mail från
verksamhetschef och enhetschef kontaktades informanten via telefon eller mail. Ett brev
mailades i förväg ut till informanten där studiens syfte kort presenterades (se bilaga 1), hur
den var tänkt att genomföras samt om etiska förhållningssätt. Informanterna gav därefter sitt
samtycke skriftligt via mail. Intervjuerna erbjöds att ske på barnmorskornas eller
sjuksköterskornas arbetsplats i den mån det var möjligt. I annat fall skedde intervjuer via
telefon och en teknik som kallas bekvämlighetstekniken användes. Det innebär att tid inte
behöver läggas på resor till informanterna (Ekström & Larsson, 2010:63).
Bekvämlighetstekniken tros inte ha påverkat barnmorskornas och sjuksköterskornas svar
negativt. Möjligen kan vissa ha upplevt det mer avslappnat att svara på frågor som rör
sexualitet med någon som inte är fysiskt närvarande. Nackdelen skulle kunna vara att det inte
går för intervjuaren att tolka informantens ansiktsuttryck och kroppsspråk (Elmholdt 2006:41,
70ff).
En semistrukturerad intervjuguide utformades vilket innebär att förutbestämda
frågor ställs men att det ges utrymme för följdfrågor och reflektioner. Här kunde även
intervjuaren försäkra sig om att informanten uppfattat frågan på det sätt som avsågs och i och
med detta stärka validiteten (Bryman, 2011). Enligt Kvale & Brinkman (2009) bygger
semistrukturerade intervjuer på en intervjuguide där vissa teman ingår.
Tre intervjuteman valdes för denna studie:
- Vilka erfarenheter har barnmorskor och sjuksköterskor att beröra ämnet sexualitet med
gynekologiskt cancerdrabbade patienter?
- Vilket organisatoriskt utrymme ges till sexologiska frågor med gynekologiskt
cancerdrabbade patienter i praktiken?
- Vilka svårigheter kontra möjligheter identifierar barnmorskor och sjuksköterskor i samtalet
kring sexualitet med gynekologiskt cancerdrabbade patienter?
20
Intervjuerna skedde under oktober och november månad 2014. I början av
intervjun presenterades studien och dess syfte. Intervjuerna inleddes med en fråga om
informanternas ålder, hur länge de arbetat som barnmorska eller sjuksköterska samt hur länge
de arbetat med gynekologisk onkologi på sin nuvarande arbetsplats. Vid intervjuns start
informerades informanterna om att det inte är deras eget förhållningssätt till sexualitet som
står i fokus i studien utan hur de ser på sexualitet i vården och i sin profession.
Intervjuerna tog mellan 25 – 55 minuter och spelades in för att full fokus skulle
kunna ges åt informanterna. Transkriptionen skedde i direkt/nära anslutning till intervjun.
Egna spontana reflektioner skrevs också ner i nära anslutning till samtalet. Kvale &
Brinkmann (2009) betonar att det är svårt att skriva ut intervjuer. Det är deras uppfattning att
vid transkribering går delar av intervjun förlorad då det sagda ordet blir nerskrivet (ibid).
Samtliga intervjuer har transkriberats så noga och ordagrant som det gått. Pauser, harklingar
och stön mm som inte har styrkt informantens känslor eller uttryck har slopats. Likaså
intervjuarens uppmuntrande ljud har inte heller transkriberats. Däremot har alla nytillkomna
frågor med svar som uppstått under intervjuerna skrivits ner. Alla informanter har
avidentifierats i samband med transkribering och istället getts nummer i den följd de har
intervjuats.
Dataanalys
Intervjuerna har analyserats med en modifierad kvalitativ innehållsanalys så som Lundman &
Hällgren Graneheim (2008) beskriver den. De transkriberade texterna har lästs flera gånger
för att en djupare förståelse för vad informanten berättat skulle kunna erhållas. Därefter söktes
meningsbärande enheter i texterna. En meningsenhet kan beskrivas som en del av en text och
kan bestå av ord, meningar eller stycken. Efter att texterna vidare abstraherats erhölls
kondenserade enheter som sedan utkristalliserades till teman. (Lundman & Hällgren
Graneheim, 2008).
Två teman identifierades på individ nivå; individuellt förhållningssätt och
organisatoriskt utrymme. På den organisatoriska nivån identifierades kompetens som ett
övergripande tema. Nedan följer en beskrivning av modellen som använts och exempel ges på
hur materialet analyserats.
21
Meningsbärande enheter
Kondenserad enhet
Teman
… att få det till en vana … jag
Ovana och kunskapsbrist
Individuellt förhållningssätt
Det trängs undan av annat … det
Ingen eller liten tid för att samtala
Organisatoriskt utrymme
finns inte tid … men jag tycker det
om sexualitet
tycker själv att det kan vara genant.
… jag har inte kunskapen… det kan
ju komma frågor jag inte kan svara
på…
är viktigt.
Figur 2: Modell av dataanalys enligt Lundman & H. Graneheim (2008)
Trovärdighet
För att ett resultat ska ses som giltigt ska det framhålla det specifika som studien ämnar
belysa (Lundman & H. Graneheim, 2008). I studien har urvals- och analysarbetet noggrant
beskrivits för att öka möjligheten att bedöma giltigheten i det som tolkats in (ibid). Även
intervjuarens egna ställningstaganden har tagits med för att stärka tillförlitlighet i studien.
I studien behandlas även begreppet överförbarhet genom att redovisa urval och
avgränsningar, datainsamling, dataanalys och studiens hela kontext. Lundman & H.
Graneheim (2008) menar att begreppet överförbarhet är uppnått när ett fenomen förstås av
andra och kan appliceras på liknande kontexter (ibid).
Forskningsetiska övervägningar
I samråd med handledare togs beslutet att det inte behövdes göras en etikprövning hos Etiska
nämnden eftersom studien har sitt fokus på barnmorskornas och sjuksköterskornas profession
och inte på deras privata liv. I informationen som skickades ut till verksamhetschefer och
klinikchefer preciserades vad det innebar för deltagaren att vara med, syftet förklarades och
varför studien skulle kunna vara till nytta för det framtida kliniska omvårdnadsarbetet.
Studien har genomförts med en god forskningsetik enligt SOU (1999:4) och
Vetenskapsrådets (2002) fyra forskningsetiska principer; informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Dessa regler och krav har
intervjuaren förhållit sig till genom hela forskningsprocessen och strikt följt. Intervjuerna
genomfördes efter att deltagarna gett sitt samtycke. Datamaterial som framkom har behandlats
konfidentiellt och endast varit tillgängligt för intervjuaren och handledaren. Inte heller har
22
insamlat material använts i annat syfte. Barnmorskor och sjuksköterskor som deltog i studien
gjorde det frivilligt. I informationsbrevet stod vad intervjuaren ämnade undersöka. Eftersom
frågor av sexuell karaktär kan vara känsligare att ställa till personer över lag fanns det därför
större anonymitets behov kring studien. Informanternas identiteter är skyddade och samtliga
erbjöds att läsa och godkänna transkriberad text före publicering. Informanterna informerades
om rätten att avbryta sitt deltagande under och efter intervjun eller att ta bort delar av
intervjun om de så önskade. Efter resultatredovisning och analys har allt material förstörts
(ibid).
RESULTATREDOVISNING & ANALYS
I följande stycke presenteras studiens empiriska material tillsammans med analytiska
resonemang och en diskussion kring tidigare studier. Informanterna beskriver olika
förhållningssätt och erfarenheter av att lyfta frågor kring sexualitet i mötet med
cancerdrabbade patienter och de hinder och möjligheter de möter inom detta område. De
beskriver också hur de uppfattar utrymmet för sexologisk information, i deras specifika
vårdkontext.
Dessa beskrivningar har strukturerats utifrån följande analytiska teman:
Individuell kompetens som förutsättning, Organisatoriskt utrymme – individuellt eller
kollektivt ansvar, Patienters kön och ålder – betydelse för hur och av vem frågan tas upp och
Föreställningar om sjukdomsdiagnoser och sexualitet.
Individuell kompetens som förutsättning
I intervjumaterialet framkommer det att intervjupersonernas uppfattningar om sin kompetens
eller brist på kompetens inom området har betydelse för om de förmedlar sexologisk
information eller inte. Samtliga intervjupersoner upplever att de inte har tillräcklig kunskap
för att förmedla sexologisk information, även de som hade gått flera kurser och fortbildningar.
Några informanter beskriver emellertid hur de trots upplevelser av att inte ha tillräcklig
kunskap känner sig trygga med att lyfta sexuella frågor med patienter. De menar att de inte
kan allt men har möjlighet att remittera patienten vidare om det skulle behövas. Andra
intervjupersoner framhåller dock att de är rädda för att inte kunna svara och därför undviker
att ta upp frågan, oavsett möjligheten att hänvisa patienten vidare.
23
Så gott som samtliga informanter var undrande till om de överhuvudtaget läst
sexologi under sjuksköterskeutbildningen. I vissa fall kan det förklaras med att det är flera
decennier sedan informanterna tog sin sjuksköterskeexamen men det bör framhållas att även
relativt nyutbildade informanter var frågande. Kompetens framhölls som en viktig faktor och
en förutsättning för att de skulle inleda samtal kring sexualitet. De var eniga om att deras
grundutbildningar inte gett dem tillräckligt med sexologisk kunskap eller förberett dem på att
prata om sexualitet med sjuka människor. Precis som Gott et al (2004) och Nakopoulou,
Papaharitou & Hatzichristou (2009) kunde visa med sina studier påtalade informanterna
svårigheterna med att lyfta sexuella frågor och kopplar samman detta med bristande
kompetens (ibid). I studien framkom det att informanterna upplevde det känsligt att ta upp
frågor kring sexualitet med patienterna. De beskriver även ämnet som komplext och det tycks
som att de förhandlar med sig själva, om, var, när och hur de bör inleda sexuella samtal med
cancerdrabbade patienter.
Här finns det jättemycket att jobba på och vi gör olika, alla som jobbar med dessa patienter,
men själv tycker jag inte att det är något konstigt med det. Vi närmar oss det på olika sätt,
men just den här patientgruppen där faller det sig mer naturligt, tycker jag. Generellt, tycker
jag, speciellt när man pratar om olika biverkningar men långt ifrån alla tycker det. Man gör
nog en egen bedömning att i det här fallet är det nog inte lämpligt (nr 8).
Denna inre förhandling kan förstås genom Simon och Gagnons teori om sexuella skript
(1999). Interaktionen mellan patient och vårdpersonal präglas av tydligt vårdkontext där det
är specifika vårdnormer som gäller. Det interpersoniella skriptet talar om för barnmorskan
eller sjuksköterskan hur hon ska förhålla sig till den cancerdrabbade kvinnan. Möjligen
tillskrivs patienten egenskaper som gör att vårdpersonalen undviker att ställa sexuella frågor
till patienten. Så gott som samtliga informanter menade att det var enklare att prata om
sexualitet om patienten själv lyfte frågan. Det framgick av deras resonemang att om inte
patienten själv påtalade behovet av sexologisk information så tolkades det ofta som att de inte
fanns ett behov hos patienten. Ur patientens synvinkel skulle det kunna förstås som att hennes
intrapsykiska skript hindrar henne från att ta upp frågan. Tilliten till barnmorskan eller
sjuksköterskan kanske inte finns på grund av något som vederbörande sagt eller visat med sitt
kroppsspråk.
24
Jag hoppas inte det är för att vi inte är tillåtande men det kan faktiskt vara så. De kanske inte
vet om det är okej att prata om sexualitet med sin barnmorska eller sjuksköterska. Jag vill
inte att det ska vara så. Vart tror de annars att de ska få hjälp? (nr 5)
Informanter som påtalade att de har ett speciellt intresse i sexologi hade också gått fler kurser
och fortbildningar i ämnet. Under analysarbetet framträdde en bild av att ju större den
individuella kompetensen var hos informanten desto större var viljan till att lyfta sexuella
frågor. Det tycktes inte ha med åldern på informanten att göra eller antalet yrkesverksamma år
när svaren jämfördes med informantens data. Möjligen bör det förstås genom det personliga
intresset av sexologi som ämne. En informant uttryckte det så här;
Jag har ju flera utbildningar. Jag tror att det påverkar en del men även hur man är som
person, vad man själv har med sig i bagage, vad man tycker är jobbigt eller pinsamt, om det
är känsligt och man inte vill närma sig det. Det är klart att det också spelar in. Även om vi
har en professionell roll så kan vi inte helt stänga av den personen man är. Vissa har lättare
för det än andra. Det blir inte bra att tvinga någon heller, att prata om det ifall de inte är
bekväma med det. Det känner patienten med en gång men jag tänker att man kan öva upp sig.
Man ska signalera att det här är jag inte bekväm i. Kan någon annan ta detta samtal? Så gör
vi ju i andra fall när det gäller patienter som vi berörs väldigt mycket av. Kan man inte göra
ett bra jobb där, ber man någon annan träda in istället. Ska man tvinga någon kan man lika
gärna skippa den punkten, tycker jag. (nr 8).
Informantens svar indikerar att det både handlar om professionell kompetens men visar också
på tankar som att personligt intresse tycks spela roll. Det förefaller som att det finns en
föreställning om att sexualitetsfrågor är ett särintresse som inte delas av alla. Möjligen kan det
tolkas som att om inte intresset finns så kan man inte heller göra ett bra jobb, vilket skulle
kunna ursäkta att man undviker detta arbetsmoment.
En informant (nr 5) menade att kunskapen om den friska sexualiteten hade hon
till viss del från barnmorskeutbildningen men inte någon sexologisk kunskap kopplat till
sjukdom. Det tycks som att diagnosen i sig gör att den cancerdrabbade personen betraktas av
vårdpersonalen som någon annan än den som personen själv uppfattar sig som. Det
framkommer en bild av att vårdpersonalen har förväntningarna på den cancerdrabbade där
frågan kring sexualitet inte blir aktuell trots att den cancerdrabbade kanske själv fortfarande
25
tycker att den är det. Detta kan förstås utifrån Rubins resonemang om den sexuella
värdehierarkin (1984). Cirkeln inkluderar inte friska och sjuka individer men det går att
föreställa sig att den goda sexualiteten under sådana omständigheter skulle tillhöra de friska
individerna och den dåliga sexualiteten de sjuka. Det är därmed en möjlig förklaring till att
vårdpersonal väljer bort att prata om sexualitet. Även här går det att se en koppling till Simon
och Gagnons sexuella skript (1999). Det går att tolka deras skript som att det kulturella
scenariot förmedlar en bild av hur relationen mellan cancersjukdom och sexualitet kan förstås,
medan individuella och interpersonella script kan förbli oförändrade (ibid).
Organisatoriskt utrymme – individuellt eller kollektivt ansvar?
Precis som patienter påverkas barnmorskor och sjuksköterskor av diskurser och sexuella
skript som har företräde i vår tid och i vårt samhälle. Samtidigt åligger det vårdpersonalen att
förhålla sig till Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) och Socialstyrelsens
kompetensbeskrivningar (2005 och 2006). På organisatorisk nivå handlar det om vilket
utrymme sexualitet ges på arbetsplatsen.
Jag fick mycket positiv respons från verksamheten när jag ville fortbilda mig inom detta
ämne. När jag sen skulle praktisera det så fick jag ingen ytterligare tid till det utan fick ta av
den befintliga tiden. Jag fick jobba som vanligt om jag säger så och då blir det ju med en
gång mer. Då får man ju snabba på och man behöver ju ändå lite tid och få förbereda sig
inför detta samtalsämne. Så det där har jag fått göra på en höft. Det är dubbla budskap från
ledningen. (nr 4)
Som citatet visar så framgår det att hur man organiserar sitt arbete inte är frikopplat från våra
föreställningar om vilka frågor som är viktiga att jobba med inom de här båda yrkena.
Samtliga informanter vittnade om att de många gånger känner sig ensamma och
osäkra i situationer när patienternas sexualitet berörs. Det kan kopplas till en kollektiv
organisatorisk ansvarsnivå. Om inte tryggheten finns på arbetsplatsen så är man mindre
benägen att lyfta sexuella frågor själv. Genom att skaffa sig en individuell sexologisk
kompetens så har man laddat med att det här är ett viktigt ämne i omvårdnaden men det tycks
ändå vara svårt om det inte organisatoriskt bärs av ett sammanhang som är utanför individen
själv.
26
Utbildningar som jag har gått har tänjt mitt eget resårband om du förstår vad jag menar?
Jag var nervös i början och det är jag fortfarande. Jag har inte blivit personlighetsförändrad!
Jag har bara tänjt på mitt resårband när det kommer till att prata om sex och samlevnad. Jag
har lärt mig så mycket på alla kurser jag gått. De har varit så bra, liksom mersmak och
inspiration och det är ju det som måste till. Det är ju så viktigt. Om man så bara hjälper en
person så är det en mer än ingen, eller hur? (nr 3)
Detta citat kan tolkas som att informanten både har kompetens och vilja att förmedla
sexologisk information men samtidigt ursäktar hon sig – Jag har inte blivit
personlighetsförändrad! Å ena sidan, så menar informanten att det är viktigt att prata om sex
och samlevnad. Å den andra sidan, känner hon att en förklaring är på sin plats om hon väljer
ta upp sexualitet med en sjuk patient. Här beskrivs sexologisk kompetens med specifika
föreställningar och att det organisatoriska utrymmet på hennes klinik är begränsat.
En informant (nr 9) berättade att hennes erfarenhet var att kollegor, mer eller
mindre, var medvetna om sexualitetens betydelse för den cancerdrabbade kvinnan men att alla
hade sina egna åsikter kring dess lämplighet att prata om det. Hon menar att denna osäkerhet i
hur frågan skall hanteras leder till en handlingsförlamning. Flera av informanterna förklarade
att det egentligen inte skulle behöva vara så svårt att prata om sexualitet med patienterna;
Jag tror nog att om det funnits en större öppenhet kring detta så och det hade funnits någon
som var drivande på avdelningen så tror jag att vi lyft dessa frågor mer. Då tror jag att jag
lyft det mer. Det handlar ju inte om att gå in i några terapeutiska samtal. Vi ska ju kunna
hänvisa patienterna om vi inte reder ut frågorna. Det är vårt jobb. Vi har ju vår
barnmorskekompetens, eller hur? Vi behöver inte sitta på alla svaren, eller hur? Vi kan ju
alltid hänvisa. (nr 5)
Om en person har kompetens men inte ges ett organisatoriskt utrymme så blir det ett hinder i
att förmedla sexologisk information. Begränsat organisatoriskt utrymme kan möjligen både
förstås som att sexualitet inte är inlemmat på normativ nivå men det går inte heller att bortse
ifrån att det kan handla om en resursfråga på kliniken. En informant (nr 2) beskrev det som att
deras arbetsuppgifter på avdelningen gått från 0 till hundra på några år. Hon efterfrågade
strategier för hur de ska handskas med patienternas sexualitet. Viljan att lyfta sexuella frågor
med patienten skulle öka, menade hon, om det fanns organisatoriskt stöd och resurser bakom
27
henne. Å ena sidan antas normer och värderingar har betydelse på individuell nivå om
sexuella frågor lyfts, å andra sidan begränsas möjligheterna genom konkret organisation som
också påverkas av normer och ekonomi. Ett bra exempel på när det organisatoriska utrymmet
är stort och det finns ekonomiska resurser är när vårdpersonal ges möjlighet till att utveckla
sina arbetsuppgifter, till exempel starta upp utbildningsgrupper för patienterna och deras
anhöriga;
Jag håller i patientutbildningar för patienter och anhöriga och där kommer det upp, man är i
en utsatt situation och man känner sig väldigt sårbar, Närhet och sexualitet blir om möjligt
ännu viktigare just då. I vissa fall kan det ju bli att man slår det ifrån sig men att ha kvar
någonting som är friskt, att bejaka det, det kan bli väldigt viktigt för dem under den här
perioden. Närhetsperspektivet är viktig, att ha kroppskontakt, att man fortfarande har
varandra. (nr 8)
Möjligheten att remittera patienter handlar om ett organisatoriskt ansvar, en organisatorisk
kompetens och en medvetenhet som hänger ihop med individuell kompetens på kliniken. På
organisatorisk nivå behövs kunskap om att den här frågan är viktig och att man därmed skapar
förutsättningar för att inte endast enskilda individer går omkring och bär på den här
kunskapen utan att den finns implementerad i organisationen. Inte alla informanter visade sig
ha tillgång till sexolog på sin klinik. Vissa sa att de inte heller hade tillgång till gynekologer
som var bekväma att prata om sexualitet. Några nämnde kuratorer som hade gått kurser i
sexologi och hänvisade patienterna dit. Det blir tydligt att om man på organisatorisk nivå
uttrycker att det inte finns tid eller det här pratar vi inte om, så tycks sexualitet bli osynligare.
Jag tänker på en tjej som kom hit här. Hon sa att det kändes som att hon blivit våldtagen och
fråntagen sin kropp. Vi slängde oss över henne, tog överallt på henne och tatuerade in
prickar där hon skulle få strålbehandling Vi bara tog över den biten (red: informanten visar
med händerna från brösten och ner på låren) på henne Där kan man ju bara känna – Fy vad
hemskt att hon upplevde oss på det sättet och det pratade vi mycket kring. Det är olika i
sköterskegruppen hur vi pratar om det. Vissa är mer bekväma i det än andra men vi jobbar
på att alla ska beröra det på sitt eget sätt. Vi är med alla läkarna, de vet ju inte hur de gör
sinsemellan men vi ser det eftersom vi är med på deras olika mottagningar. Vi har
28
framförallt en läkare som alltid tar upp det. Alltid! De andra gör det aldrig. Vi känner att det
ligger på oss. (nr 8).
Resonemang gällande kompetens i fråga om sexualitet och sexologisk information visar sig
vara ett genomgående tema i intervjuerna. Frågan om kompetens beskrivs såväl på individuell
nivå som på organisatorisk nivå. En del lägger tonvikt vid bristande individuell kompetens,
medan andra tolkar frågan i förhållande till bristande organisatorisk kompetens.
De informanter som hade erfarenhet av att vårda inneliggande kvinnor med
gynekologisk cancer vittnade om problemet att hitta tid i rutinarbetet på vårdavdelningen för
sexologiska samtal. När möjligheten till sexologiska samtal är avhängt på om det finns avsatt
tid för patienten, till exempel vid inskrivning och inte till inneliggande patienter, handlar det
om organisatoriskt utrymme och inte om kompetens. En möjlig slutsats man kan dra av detta
är att oavsett om man vidareutbildar en hel avdelning så hade det inte varit tillräckligt om inte
det organisatoriska utrymmet finns. Vidareutbildning inom sexologi var samtliga informanter
överens om är inte ett ämne som prioriteras på klinikerna.
Det är väldigt mycket upp till dig själv, visst någon föreläsning har vi haft. Jag kan inte säga,
några stycken sexologiföreläsningar det har jag varit på men inte fortbildning. Nä det har jag
inte, mer intern utbildningar, nää (nr 5)
På något sätt känns det förklarligt om vårdpersonal inte ser patienterna som sexuella individer
när sexualitet inte prioriteras från högre nivå. Har man fått kunskap om vikten av sexologisk
information till cancerdrabbade så kan man tänka att ett visst motstånd först kommer att råda
på arbetsplatsen men som i bästa fall leder till ett normskifte i förlängningen. En informant
(nr 4) berättade om sina erfarenheter då hon var med om att implementera sexualitet på
agendan på sin klinik. Detta är ett bra exempel på när det organisatoriska utrymmet är snävt;
Ja, det jag har sett sedan vi började med det här ”projektet” det är att det i början var lite,
ja, det var ju inte mobbing men vi blev retade för att vi bara ville prata om sex och det hette
”- här kommer sextanterna” Det var ju lite på skoj naturligtvis, men det stod ju för
någonting. En del läkare tyckte att vi var inne och trampade på deras ansvarsområde. Vi
försökte fånga upp det på agendan och på våra APT:er och då blev det ofta lite fniss och så
men det är ju borta nu. Det har liksom tonats ner och de här bilderna på underliven, de har vi
29
ju överallt. Läkarna använder sig av dem. (nr 4)
Det organisatoriska utrymmet är således mycket avgörande för om sexualitet i högre grad ska
komma att inkluderas i den holistiska omvårdnaden. I detta fall möttes vårdpersonalen till en
början av osäkerhet och ett förlöjligande bland kollegor och läkare. Kommunikation kan som
synes kopplas till det organisatoriska utrymmet, när man som i detta fall bemöts av
oförståelse eller ifrågasättande. Det kan förefalla nödvändigt att driva vissa kamper, vilket
citatet ovan så väl beskriver.
När det brister i det organisatoriska så finns det väldigt lite utrymme för
sexualitet inom vården och stora hinder att överbrygga till att förmedla sexologisk
information - dessa två saker verkar hänga ihop. Normsystem som är överens om det
organisatoriska utrymmet speglar en normativ hållning på arbetsplatsen; tycker man att
sexualitet är viktig eller inte, prioriterar man det eller inte? Normdimensionen visar sig både i
bemötandet av patienten, benägenheten i att lyfta frågan eller inte men också i den generella
diskussionen om hur man upplever sexualitet i vården.
Det var en stor fråga men jag tycker att det är ett eftersatt ämne och jag tror att vi är mer
rädda än vi behöver vara. Det är min erfarenhet, vi har gjort det till ett tabubelagt ämne,
kanske för att skydda oss själva. Det känns som om när det gäller sexualitet då måste man
hela tiden ha ett svar. Det gör det att man hellre väljer bort det. När det gäller frågor om
drän så kan man alltid svara – det vet jag inte men jag ska ta reda på det, men det är precis
som att när det gäller sexualitet så kan man inte göra det. Då måste man ha ett svar! (nr 4)
Det som framkommit i analysen är att om man ska börja tänka i andra banor så bör den
processen börja redan under utbildningen, annars socialiseras man in i ett gammalt sätt att
tänka. Risken blir när nyutbildade ska börja arbeta att de väljer att förhålla sig till sexualitet
som alla andra på arbetsplatsen, trots att de både har kunskapen om sexualitetens betydelse
för patienten och intresset att förmedla den.
Patienters kön och ålder – betydelse för hur och av vem frågan tas upp.
Studien visar att ålder och kön har betydelse för hur och av vem frågan tas upp. Beroende på
om patienten är man, kvinna, ung eller gammal bekräftar informanterna att de bemöts olika
när det kom till att få sexologisk information. Informanterna betonade sexuell hälsa för unga,
30
den reproduktiva hälsan när det kommer till kvinnor som kan förväntas skaffa barn och sen
förefaller det som att sexualiteten mer eller mindre är borta. Å ena sida vet barnmorskor och
sjuksköterskor att de ska ha ett holistiskt tänkande men det går att ana en närvarande
tveksamhet när det kommer till äldre kvinnor. Är kvinnorna dessutom sjuka verkar det inte
finnas någon given koppling alls till sexualitet. Det framkom under intervjuerna att vissa av
informanterna upplevde det som en mindre dramatisk, tabubelagd och farlig väg in i sexuella
samtal om framtida graviditeter var i fokus.
Du ska ju inte få cancer i underlivet när du är 27 år gammal och bli av hela din livmoder och
din förmåga till att skaffa barn. Allt bara försvinner ju för dig, det handlar ju om så ofantligt
mycket, eller hur? Att behöva prata om cancer överhuvudtaget i unga åldrar känns fel (nr 9)
Rasmusson et al (2012) kunde med sin studie visa att män efterfrågade mer sexologisk
information än vad kvinnorna gjorde och fick det (ibid). Flera av informanterna hade
erfarenhet av att vårda både män och kvinnor som drabbats av cancer. En av dem (nr 1)
berättade att då hon arbetade på Urologen pratade de oftare med männen om sexualitet än vad
hon hade erfarenhet av att de gjorde med kvinnorna på hennes gynekologiska vårdavdelning.
Hon menade att männen har en annan inställning och attityd till sitt kön och sin sexualitet, till
exempel att det är deras allra heligaste och känsligaste område. På min fråga hur hon tänker
när kvinnor drabbas av gynekologisk cancer svarade hon;
Nä, jag tänker egentligen inte annorlunda men samtalen kommer ju aldrig in, de leder inte åt
det håller om jag säger så. De leder åt andra saker när man pratar med kvinnor och tanter,
det känns inte naturligt att göra det. (nr 1)
Detta kan tolkas i relation till Simon och Gagnons teori om det sexuella skriptet (1999) och
Rubins resonemang om den sexuella värdehierarkin (1984) – om vilka föreställningar som har
företräde i vår tid och vårt samhälle. När man har sex och när man inte har det i förhållande
till ålder och kön. I materialet framkommer det att informanterna snabbare associerar till sex
och sexualitet i fråga om yngre cancerdrabbade kvinnor och manliga cancerpatienter.
Jag tycker inte att läk uppmuntrar oss till att prata om sexualitet med patienterna, det skulle i
så fall vara vår sexolog. Vi pratar mer med våra urologpatienter men det beror nog på att de
inte har fått någon information tidigare men vi borde tänka till och bli bättre med de
31
kvinnliga patienterna också. (nr 7)
I kompetensbeskrivningen för barnmorskor (2006) står det bland annat att kunskaper om
sexualitet och samlevnad i ett genus- och livscykels perspektiv ska kunna tillämpas men det
tycks som när inte reproduktionen längre är en fråga så blir inte heller sexualiteten det. Citatet
nedan belyser detta då det inte tycks som de äldre kvinnorna ens känns påtänkta i
resonemanget.
Jag tycker inte att vi bjuder in till det tillräckligt. Det är säkert ett stort behov som aldrig
kommer fram, så tror vi att de inte vill prata om det men, jag tänker att medelålders kvinnor
och yngre de har små barn och är mitt i livet. Jag tänker att de nog skulle våga fråga men de
gör inte det Jag känner att jag, om de inte frågar mig som barnmorska vem ska de då fråga?
(nr 4)
Saunamäki et al (2010) studie visade att sjuksköterskornas uppfattning var att äldre patienter
inte är sexuellt aktiva, inte har något sexuellt intresse och att ämnet därför inte tas upp (ibid).
Några av informanterna förefaller mer eller mindre omedvetet ha samma uppfattning. Detta
resonemang tycks tyda på en inställning om att det bara är unga människor som har rätt till sin
sexualitet. En informant (nr 3) menade dock att åldern på patienten inte behövde hänga ihop
med svårigheterna att lyfta sexuella frågor utan att det mycket väl kunde bero på andra
faktorer som till exempel patientens personlighet;
Denna kvinna nådde jag inte ända fram med och jag tror inte att mina andra kollegor heller
gjorde det för det finns inget dokumenterat Jag vet inte varför det inte gick, dels tror jag det
handlade om att hon var svår att nå, om du förstår vad jag menar, inte att hon var vresig utan
svår att nå. (nr 5)
Enligt Gayle Rubins sexuella värdehierarkiska modell (1984) är den reproduktiva sexualiteten
den goda sexualiteten. Här kan man även tänka sig att den goda sexualiteten tillhör de yngre
och inte de äldre. Flera av informanterna påtalade att det var sällan som äldre kvinnor aktivt
efterfrågade information. Det kan även tolkas i relation till McRuers Crip Theory (2006)
eftersom han menar att individen internaliserar förtrycket, mer eller mindre frivilligt och
anpassar sig efter givna förväntningar (ibid). Den äldre cancerdrabbade kvinnan agerar
32
möjligen efter de givna förväntningar som finns i vården. Hon har med andra ord ofrivilligt
iklätt sig rollen som den gamla asexuella sjuka kvinnan.
Föreställningar om sjukdomsdiagnos och sexualitet
Under analysarbetet blev det synligt med problematiken att koppla ihop sjukdom och
sexualitet. Frågan hur sexualitet går att förstå i relation till cancer kommer upp på olika sätt i
samtliga intervjuer. Sexualiteten tycks inte ha en given plats inom kvinnosjukvården och det
finns i stort sett ingen given koppling, förutom via reproduktionen som tidigare nämnts. Å ena
sidan visar informanterna en medvetenhet om att sexualitet kan ha en fortsatt stor betydelse
för den cancerdrabbade kvinnan, trots diagnosen. Å andra sidan förhåller sig informanterna
till frågan som att det är något alldeles speciellt och komplicerat, relationen sexualitet och
sjukdom. Hur barnmorskor och sjuksköterskor förhåller sig till patientens diagnos kan förstås
på både individuell och på organisatorisk nivå. En informant (nr 5) beskriver problematiken
på individuell nivå så här;
Jag önskar jag hade fler strategier. Jag tycker inte det är obekvämt att prata om det, för det
gör jag inte men att det känns lite så där imagen man frågar sig om det är okej? Samtidigt
som jag tycker att det är en viktig del av att vara kvinna, oavsett ålder. Har du de här
diagnoserna så påverkar det dig både fysiskt och psykiskt. Samtidigt har du rätt till ett samliv
på något sätt (nr 5)
Ambivalensen hos informanten är tydlig. Här kan det både handla om individuell bristande
kompetens och att det organisatoriska utrymmet är snävt. Samtidigt kan man förstå detta
utifrån McRuers Crip Theory (2006) och Rubins resonemang om den sexuella värdehierarkin
(1984) - cancerdiagnos och sexualitet hör inte riktigt ihop. Detta synsätt skapar en osäkerhet
hos vårdpersonalen; ska man lyfta frågan eller inte? Citatet nedan är från samma deltagare (nr
5) och belyser svårigheter på den organisatoriska nivån;
Ja det är ju svårt på det viset att de här kvinnorna har sina fysiska delar som påverkats av
deras diagnoser och operationer. Men sen har de ju också sitt psykiska, kvinnor har ju rätt
till att ha sitt samliv. Jag tror det är just svårare på grund av att det är gynekologisk cancer
än om det hade suttit någon annanstans. Ja på ett vis tror jag det med tanke på reproduktion
och det här. Vill en kvinna ha samliv så kan det vara väldigt vackert men mitt i en
33
cancerdiagnos? Om de är uppe i en massa jobbiga behandlingar? Ja, det kan finnas ett behov
av ömhet, du känner, hmm det är svårt. (nr 5)
Parallellt med livet som cancersjuk pågår också det “vanliga” livet, eventuellt som singel eller
i en parrelation, med eller utan sexuell lust och samliv men det förefaller som att det inte ryms
i samma kontext när individen kommer innanför sjukhusets väggar. Å ena sidan noteras att
det finns en medvetenhet hos alla informanter om att sexualitet är viktigt att prata om men det
är något normativt som ”skaver”. Detta kan delvis hänga ihop med kompetens. Om man inte
har så mycket kompetens så faller man gärna tillbaka på sina egna normer och det kan leda till
att man inte går in på området.
Det här är så nya frågor för mig. Jag har inte tänkt i dem banorna med en cancer patient
framför mig. Inte i det skedet då de kommer till oss. Utan oftast så kommer patienterna första
gången då hon ska opereras och då är det ganska nyligen som hon fått sin diagnos. Så det
där med sexualitet inte jag i alla fall tänker på det då, det gör jag inte. Sen kommer de ju i
olika faser så klart till oss. När de senare återkommer med recidiv, kanske eller under
behandling. Men jag måste vara ärlig och säga det att inte är tankar som jag haft. Jag har
inte tänkt på det. (nr 1)
På grund av dödsstigmat som omger cancerdiagnosen förändras den drabbade personens
vardag och livet intar kanske en annan dimension där döden kan upplevas som oundviklig för
vissa. Av förståeliga skäl går det att tänka att patienternas sexualitet kan komma att påverkas
negativt av diagnosen men reaktionerna kan faktiskt vara lika individuella som deras
personliga sexualitet. Enligt Elmerstig (2012) behöver inte en sexuell dysfunktion korrelera
med vad den cancerdrabbade kvinnan själv upplever (ibid).
Först är man så mån om att bara överleva. Samtidigt som det håller på att verka så börjar
tankar komma som hur kommer min sexualitet att påverkas eller förändras. Det spelar liksom
ingen roll vilken diagnos man fått, utan de här två tankarna arbetar parallellt bredvid
varandra. Men det var någon läkare som sa; att nu har du fått cancer och då får du vara nöjd
med att överleva och så och nu får du strunta i sexualiteten! Det finns så många klumpiga
svar när det gäller detta. Därför tycker de (red: patienterna) att det är lite genant att prata
34
om sitt sexliv, för jag ska bara vara glad om jag överlever. (nr 4)
Olofsson och Olsson (2010) menar att sämre självförtroende, skuld och skamkänslor och
relationsproblem hos patienten gör att hon kanske avstår från att prata om sin sexualitet (ibid).
Mötet med sjukvården är ingen naturlig situation där patienten känner tillåtelse till att berätta
om sina sexuella svårigheter. Enligt Simon och Gagnons skriptteori (1999) följer vi
omedvetet givna manus. Interaktionen mellan patient och vårdpersonal präglas som tidigare
nämnts av tydligt vårdkontext där specifika vårdnormer gäller. Patientens interpersoniella
skript talar om för henne hur hon ska bete sig i en speciell situation och i relation till
vårdpersonalen. Hennes intrapsykiska skript kanske hindrar henne från dela med sig av sina
sexuella frågor till den som sitter framför henne och som skulle kunna hjälpa henne. Om
vårdpersonal genom ord eller kroppsspråk visar att hon inte är bekväm med att prata om
sexualitet så signalerar det till patienten att detta inte är något vi pratar om.
Jag kan tänka mig att sexualiteten inte är så viktig då men jag vet ju inte. Det är svårt att
jämföra hur jag tänker och hur patienten tänker för jag har ingen aning om hur det känns.
Jag kan tänka mig att sexualiteten tar ett steg tillbaka till en början. Så är det kanske andra
saker som är viktigare, kanske men det är säkert jätteindividuellt. (nr 7)
Österbergs (2006) uppfattning är att synen på kvinnans kropp och sexualitet än idag styrs av
en hård sexualmoral. Med tanke på identifierade faktorer som mer eller mindre bidrar till
uppkomsten av flera olika typer av gynekologisk cancer, till exempel tidig sexuell debut,
många sexuella partners, gynekologiska infektioner, låg social status, rökning och högt BMI
(Janson & Landgren, 2011) kan man tänka att detta inte är en diagnos som är lätt att prata om
för patienterna (ibid). Självförebråelser gör kanske att många väljer att inte ta upp det. Samtal
kring sexualitet initierat av dem själva skulle möjligen kunna späda på känslan av att vara
avvikande på grund av föreställningen att cancerdrabbade kvinnor inte är sexuella individer.
Som en deltagare (nr 5) påpekade så hade kanske inte varit så svårt att prata sexualitet om
sjukdomen suttit någon annanstans.
De lätta fallen är dem som kommer och säger hur ska vi göra nu? Då kan man vara konkret
och säga, här är förslag som du kan använda på din väg. Sen går hon hem och pratar med sin
35
man. Många kvinnor har den föreställningen om att mannen alltid vill ha penetrerande
samlag, att det är normen men så är det inte. Inte för alla i alla fall! Jag tror att det är vi
kvinnor som själva hittat på det. De kvinnor som aktivt söker hjälp det är kvinnor som skulle
rett ut detta i alla fall på något sätt. (nr 9)
Många av kvinnorna i Olofsson & Olssons (2010) studien vittnade om att deras livskvalitet
försämrats efter diagnos och behandling. Bland annat kände de sig mindre attraktiva och
längtade mindre efter sex. Mycket av kvinnligheten visade sig vara kopplat till slidan,
livmodern och äggstockarna (ibid). I dagens samhälle tycks normen för sexualitet mycket
handla om penetrerande samlag. För kvinnor med svåra oönskade behandlingseffekter kan
detta leda till en känsla av att inte vara komplett som kvinna eftersom hon inte kan leva upp
till normen för vad som tycks förväntas av henne. I relation till Rubins sexuella värdehierarki
(1984) hamnar kvinnan och paret i den yttre cirkeln om inte vaginala samlag går att
genomföra. Behovet av eventuella sexuella hjälpmedel leder möjligen till en ännu större
känsla av misslyckande för patienten och paret.
DISKUSSION
Sexualitet är en del av vår natur och en förutsättning för vår överlevnad och ändå uppfattas
det som något onaturligt och besvärande i vårdsammanhang. För att bringa klarhet i vad det är
som gör att vi tolkar sexualitet så olika beroende på i vilken kontext den uppenbarar sig i har
socialkonstruktivistiska glasögon använts. Problemen med att förmedla sexologisk
information till cancerdrabbade personer måste förstås utifrån en historisk och kulturell
kontext. Vår syn i Sverige på det speglade fenomenet är bland annat resultatet av de normer
och värderingar som formats utefter våra kulturella föreställningar om hur sexualitet ska se ut.
Som individer handlar vi inte helt utifrån vårt eget tyckande eller egna viljor utan vårt
agerande och våra beteenden formas av osynliga verklighetskonstruktioner. De individer som
inte förhåller sig till det och de värderingar och normer som styr vårt samhälle idag kommer
att uppfattas som avvikande.
Sexologisk kunskap är en kompetens som uppskattas både av patienter och
vårdpersonal. Det som framkommer i analysen är att diskrepansen mellan förväntad
kompetens i sexologi efter sjuksköterske- och barnmorskeexamen och professionernas
36
uppdrag i vården är påtaglig. Här finns ett tomrum som barnmorskor och sjuksköterskor ändå
förväntas fylla.
Frågan är vem i vården som äger frågan om patienternas sexualitet. Är det den
enskilda barnmorskan eller sjuksköterskan eller ägs den kollektivt? Det som framträder i
analysen är att när det är en enskild barnmorska eller sjuksköterska som tagit på sig uppgiften
att prata sexualitet med patienterna, upplevs detta som otryggt för vederbörande.
Informanterna vittnade om att otrygghet och kunskapsbrist gjorde dem tveksamma till att
lyfta ämnet med de gynekologiskt cancersjuka kvinnorna. Även de fyra barnmorskor som gått
extra kurser och vidareutbildningar i sexologi påtalade en viss försiktighet i dessa samtal men
visade sig vara mer aktiva till att lyfta sexuella frågorna med patienterna. Resultatet av
studien visar att möjligheten till sexologisk information för de cancerdrabbade kvinnorna i
stor utsträckning påverkas av barnmorskans och sjuksköterskans eget förhållningssätt till
ämnet.
I analysen visade det sig att när den reproduktiva hälsan inte längre är en fråga
så blir inte heller den sexuella hälsan en fråga. I intervjuerna noterades det att de äldre
kvinnornas sexualitet var osynliggjord och att informanterna påtalade större svårigheter med
att inleda samtal som tangerar sexualitet med denna patientgrupp. Detta kan tänkas hänga
ihop med de föreställningar vi har i vårt samhälle idag om att sexualitet förknippas med unga
friska individer och att äldre sjuka kvinnor skulle uppleva sexuella frågor som mer känsliga
och stötande.
Så gott som alla informanter belyste svårigheter att prata om sexualitet i
samband med sjukdom. Huruvida sexologisk information ska förmedlas till sjuka patienter
grundar sig många gånger på eget tyckande och det kan som tidigare sagts, tolkas som brist på
kompetens. I frågan om cancerpatienter och deras sexualitet tycks emellertid en biologiskpsykologisk diskurs råda inom vården. Människor med cancer antas inte tänka på sex – ”de”
har bara siktet inställt på att bli friska. Effekten blir en avsexualiserad syn på människor när
de blir sjuka. Ovanan att lyfta sexuella frågor gör detta till en ”icke fråga” inom vården. En
tänkbar konsekvens som det har på de cancerdrabbade kvinnorna är att de internaliserar denna
diskurs genom att omedvetet upprepa den för sig själva. På så sätt har de anpassat sin
livshistoria så den passar vårdens.
Klart är att det finns förväntningarna på den cancerdrabbade personen och på
olika nivåer. I och med diagnosen betraktas patienten som någon annan än den som de
uppfattar sig själv som. Det krockar med det ”vanliga”, det som de vill ha och känner lust till.
37
När det kulturella scenariot inte längre korrelerar med det som de bär blir de helt plötsligt en
annan person på normativ nivå.
Kvinnor som drabbats av gynekologisk cancer kan komma att behöva
omformulera sin egen sexualitet på grund av diagnosen och dess oönskade
behandlingseffekter. Risken är annars att den cancerdrabbade kvinnan inte kommer att kunna
uppfatta sig som en “hel” person med förmåga till att ge och ta emot sexuell njutning.
Vårdpersonalens stöd och förhållningssätt i denna process kan spela en viktig roll för att
patienten ska hitta nya meningsfulla sätt att leva sitt liv.
Studien visar också på en större förutsättning för kvinnor som drabbats av
gynekologisk cancer att få sexologisk information om kompetensen bärs i hela organisationen
och inte om bara en person går omkring med kunskapen och får remisser. En konsekvens av
att sexualitet inte prioriteras på organisatorisk nivå leder till en osäkerhet hos vårdpersonalen
– ska man prata om sexualitet eller inte? En slutsats som går att dra är att om det
organisatoriska utrymmet är begränsat har den individuella kompetens liten betydelse. Det
leder till att sexualitet exkluderas i det holistiska omvårdnadsarbetet och de drabbade
kvinnorna fråntas sin rätt till helhetsvård.
Genom att synliggöra svårigheter på olika nivåer ges möjlighet till förändringar
i att förmedla sexologisk information inom vården. På individuell nivå handlar det mycket om
att själv skaffa sig fördjupade kunskaper i sexologi för att det ska finns en professionell
hållning till frågan. Högskoleverket behöver se över både sjuksköterske- och
barnmorskeutbildningen och ge sexologi som explicit ämne en större betydelse och utrymme i
kursplanen. Om nyutbildade barnmorskor och sjuksköterskor börjar arbeta med insikten om
hur viktigt sexologisk information är i omvårdnaden, kan det på sikt leda till ett normskifte
ute på klinikerna. För vårdpersonal som redan idag arbetar kan det innebära en stor skillnad
om de ges möjligheten till att gå kurser eller vidareutbildningar i sexologi.
På organisatorisk nivå behöver det också finnas kunskap om att sexualitet är
viktigt för den cancerdrabbades välbefinnande. Att man skapar förutsättningar för att inte
endast enskilda individer går omkring på kliniken med kunskapen utan att den finns
implementerad i organisationen. God kommunikation och ett bra arbetsklimat är viktiga
faktorer på en arbetsplats. Om vårdpersonal är rädda för att bli ifrågasatta av kollegor, läkare
eller chefer, kan det leda att patienternas sexualitet förblir osynlig. Det organisatoriska
utrymmet präglas av i vilken utsträckning man tycker att det här är viktigt på normativ nivå.
Hur man organiserar sitt arbete är som tidigare nämnts inte frikopplat från våra tankar om vad
38
som ska prioriteras inom de här yrkena. Därför behövs det tillsättas ekonomiska resurser så att
vårdpersonal kan erbjudas möjlighet till vidareutbildning och att det finns
remitteringsmöjligheter till sexologer. Underbemanning på vårdavdelningar och mottagningar
påverkar det organisatoriska utrymmet genom att vårdpersonal inte upplever sig att ha tid att
avsätta till att lyfta sexuella frågor med patienterna.
Så gott som samtliga informanter efterfrågade strategier för att de på ett naturligt
sätt ska kunna lyfta sexuella frågor med kvinnor som drabbats av gynekologisk cancer. Det
skulle därför vara till glädje för både cancerdrabbade kvinnor och vårdpersonal på
gynekologiska kliniker i Sverige, om olika metoder utarbetades och testades för detta syfte.
39
REFERENSER
Almås, E. & Pirelli Benestad, E. (2006). Sexologi i praksis. Oslo: Universitetsforlaget.
Alves Silva Lara, L., Moreira de Andrade, J., Donaire Consolo, F. & Petersson Mariano
Salata Romao, A. (2011). Women´s Poorere Satisfaction With Their Sex Lives Following
Gynecological Cancer Treatment. Clinical Journal of Oncology Nursing. Vol 16 No 3.
September 2011.
Brattberg, A & Hulter, B. (2010). I: Lundberg, P-O. & Löfgren-Mårtensson, L. (red).
Sexologi. Falköping: Liber förlag. Kap 32.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.
Cancerfonden (2013)[Elektronisk] Hämtad 30 december 2014,
http://www.cancerfonden.se/sv/cancer/Cancersjukdomar/Livmoderkroppscancer/
Cleary, V., Hegarty, J., & McCarthy, G. (2012). How a diagnosis og gynecological cancer
affects women´s sexuality. Cancer Nursing Practice, Vol 12 No 1, February 2013.
Ekström, M & Larsson, L-Å. (Red.) (2010). Metoder i kommunikationsvetenskap. Lund:
Studentlitteratur.
Edqvist, M & Forsberg, A (2007). Vårdetik. Lärandemål för grundnivå och avancerad nivå.
[Elektronisk] Hämtad den 25 januari 2015,
http://www.ipd.gu.se/digitalAssets/1271/1271899_V__rdetik.pdf
Elmholdt, C. (2006). Cyberspace alternativer til ansigt-til-ansigt interviewet. Tidsskrift for
kvalitativ metodeudvikling.
Elmerstig, E. (2012). Kropp och psyke i den sexuella upplevelsen. I Plantin, L. & Månsson SA. (2012). Sexualitets studier. Malmö: Liber AB.
40
Ferrandina, G, Petrillo, M., Mantaegna, G., Fuoco, G., Terzano, S., Venditti, L., Marcellusi,
A, De Vincenzo, R., Scambia, G. (2014). Evaluation of quality of life and emotional distress
in endometrial cancer patients: a 2-year prospective, longitudinal study. Gynecologic
Oncology. Vol 133, Issue 3. June 2014 p 518-525.
Giddens, A. (2007): Sociologi. Lund: Studentlitteratur.
Goldfarb, S., Mulhall, J., Nelson C., Kelvin, J., Dickler, M., Carter, J. (2013). Sexual and
Reproductive Health in Cancer Survivors. Seminars in Oncology. Vol 40. Issue 6, December
2013. Pages 726-744.
Gott, M., Galena, E., Hinchliff, S., Elford, H. (2004). ”Opening a can of worms”: GP and
practice nurse barriers to talking about sexual health in primary care. Family Practice
21(5)528-536.
Heberlein, A. (2004) Den sexuella människan – etiska perspektiv: Lund: Studentlitteratur.
Helmius, G. (2002) Psykosexuell utveckling i barna- och ungdomsåren. I: P O Lundberg
(red.), Sexologi (s. 85-94). Falköping: Liber.
Hughes, M.K. (2009). Sexuality and Cancer: The final Frontier for Nurses. Oncology Nursing
Forum. Vol.36, No.5, September 2009.
Hulter, B. (2010). Onkosexologi – maligna sjukdomar och sexuella problem. I: Lundberg, PO. & Löfgren-Mårtensson, L. (red). Sexologi. Falköping: Liber förlag. Kap 14.
Högskoleverket. (2000). Högskolornas tillämpning av EG-direktiv i
sjuksköterskeutbildningen och barnmorske- utbildningen. Juridiskaavdelningen. DocuSys,
Göteborg. [Elektroniskt] Hämtat den 16 december, 2014;
http://www.hsv.se/download/18.539a949110f3d5914ec800086359/0016R.pdf
Janson, P-O & Landgren, B-M. (2011) Gynekologi. Lund: Studentlitteratur AB.
41
Jerelyn, O. Thom, B. & Kline,N.E. (2010). Identification of barriers to Sexual Health
Assessment in Oncology Nursing Practice. Oncology Nursing Forum. Vol 37, No.3, May
2010.
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur.
Lennerhed, L. (2002). Sex i det svenska folkhemmet – RFSU:s tidiga historia. Stockholm:
Gidlunds Förlag
Lundman, B. & Hällgren Graneheim, U. (2008). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Granskär &
B. Höglund – Nielsen (Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård (ss.
159-172). Lund: Studentlitteratur.
Magnan, M. A., Raynolds, K. E., & Galvin, E. A. (2005). Barriers to Adressing Patient
Sexuality in Nursing Practice. MEDSURG Nursing, 14(5), 282-289.
McRuer, R (2006) Crip Theory. Cultural Signs of Queerness and disability. New York
University Press. New York och London.
Månsson, S-A (2012). Sexualitet som meningsbärande handling. I Plantin, L. & Månsson SA. (2012) Sexualitets studier. Malmö: Liber AB.
Nakopoulou, E., Papaharitou, S., Hatzichristou, D. (2009). Patients’ Sexual Health: A
Qualitative Research Approach on Greek Nurses’ Perceptions. The Journal of Sexual
Medicine 6(8) 2124-2132.
Olofsson, U. & Olsson, L. (2010). Kvinnors sexualitet och kroppsuppfattning efter
gynekologisk cancer. Högskolan Dalarna.
Rasmunsson, E-M. & Thomé, B. (2008). Women´s wishes and need for knowledges
concerning sexuality and relationship in connection with gynecological cancer disease.
Sexuality & Disability (2008) 26:207-218. DOI 10.1007/s11195-008-9097-5.
42
Rasmusson, E-M., Plantin, L. & Elmerstig, E. (2012). “Did they think I would understand all
that on my own?” -A questionnaire study about sexuality with Swedish cancer patients.
European Journal of Cancer Care.22, 361-369.
Riksdagen. Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763). [Elektronisk] Hämtad 11 december,
2014, från Riksdagen, http://www.riksdagen.se/sv/DokumentLagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Halso--och- sjukvardslag-1982_sfs-1982-763/
Rossen, P., Pedersen, A.F., Zachariae, R., & von der Maase, H. (2012). Sexuality and
bodyimage in long-term survivors of testicular cancer. European Journal of Cancer, 48, 571578.
Rubin, G (1984) Thinking sex – Notes for a radical theory of the politics of sexuality I Parker,
Richard & Aggleton, Peter (2006) Culture, society and sexuality London: Routledge and New
York.
Sarvimäki, A. & Stenbock-Hult, B. (2008). Omvårdnadens etik: sjuksköterskan och det
moraliska rummet. Stockholm: Liber.
Saunamäki,N., Andersson, M. & Engström,M. (2010) Discussing sexuality with patients:
nurses’ attitudes and beliefs. Journal of Advanced Nursing 66(6), 1308–1316. doi:
10.1111/j.1365-2648.2010.05260.x
Sharpe, T. H. (2004). Introduction to sexuality in later life. The Family Journal: Counselling
and Therapy for Couples and Families, 12(2), 199-205.
Sheppard, L.A., & Ely, S. (2008). Breast Cancer and Sexuality. The Breast Journal, 14(2),
176-181.
Silverman, David. (2010): Doing qualitative research: a practical handbook. 3. ed. London:
SAGE.
43
Simon, W. & Gagnon, J.H. (1999). Sexual scripts. In: Culture, Society and Sexuality (eds
Parker. I.R & Aggleton. P.). UCL PRESS, Philadelphia, PA, USA.
Smirthwaite, G. (2014). (O)jämställdhet i hälsa och vård - en genusmedicinsk
kunskapsöversikt. Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting [Elektronisk]. Hämtad den
21 december 2014: http://jamda.ub.gu.se/bitstream/1/357/1/genusmed.pdf.
Socialdepartementet (SOU), 1999:4; God sed i forskningen; Stockholm 1999.
Socialstyrelsen. (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. [Elektronisk].
Hämtad den 19 oktober 2014.
http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog//attachments/9879/2005-1051_20051052.pdf.
Socialstyrelsen. (2006). Kompetensbeskrivning för legitimerad barnmorska. [Elektronisk]
Hämtad den 9 februari, 2014, från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9431/2006-1051_20061051.pdf.
Stilos, K., Doyle, C. & Daines, P. (2007). Addressing the Sexual Health Needs of Patients
With Gynecological Cancers. Clinical Journal of Oncology Nursing. Vol 12, No 3. Sexual
Health Needs of Patients With Gynecological Cancers.
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk –
samhällsvetenskapligforskning. Vetenskapsrådet: Elanders Gotab.
Willman, A., Stolz, P., & Bahtsevani, C. (2006). Evidensbaserad omvårdnad. Lund:
Studentlitteratur.
Wilmoth, M. Hatmaker-Flanigan, E., LaLoggia, V. & Nixon, T. (2011). Ovarian Cancer
Survivors: Qualitative Analysis of the Symtom of Sexuality. Oncology Nursing Forum, 38(6).
44
Yllner, N. (2010) Ordet snippa en succé [Elektroniskt] Hämtad den 21 oktober 2014:
http://www.rfsu.se/sv/Sex-och- politik/Ottar/Ottar-rapport/Alla-nummer-2006/12-2006/Ordetsnippa-en-succe/
Östergren, P. (2006) Porr, horor och feminister Stockholm: Natur & Kultur.
45
BILAGOR
Bilaga 1. Informationsbrev till verksamhetschefer, enhetschefer, barnmorskor
och sjuksköterskor.
Hej!
Jag heter Eva Mossberg, är leg barnmorska och arbetar på Helsingborgs Kvinnoklinik. Jag
läser sista terminen på Master programmet Sexologi på Malmö Högskola och arbetar med
min masteruppsats.
Uppsatsens syfte är att med fokus på barnmorskor och sjuksköterskor som möter kvinnor som
drabbats av gynekologisk cancer undersöka erfarenheter av och förhållningssätt till att
förmedla sexologisk information till denna patientgrupp. För att kunna genomföra denna
kvalitativa studie skulle jag vilja komma i kontakt med barnmorskor och sjuksköterskor som
är engagerade i vården av kvinnor med gynekologisk cancer för att intervjua dem.
Den mänskliga sexualiteten är komplex och en integrerad del av oss alla. Kvinnor som
drabbats av gynekologisk cancer genomgår både fysisk och psykisk förändring av sin
sexualitet. Detta gör att både de och deras partners har ett stort behov av löpande sexologisk
information. Det är därför av intresse att studera barnmorskors och sjuksköterskors syn på och
erfarenhet av att förmedla sexologisk information till denna patientgrupp.
Intervjuerna kommer att spelas in och transkriberas. Intervjumaterialet kommer att behandlas
konfidentiellt och efter att materialet analyserats kommer det att förstöras. Deltagandet i
studien är helt frivilligt och kan när som helst avbrytas.
Jag skulle därför vilja ha Ditt godkännande att intervjua en eller två barnmorskor eller
sjuksköterskor på er klinik. Ditt besked går bra att maila till: evamossberg68@gmail.com
Jag kommer gärna till er och intervjun tar max en timme. Jag skulle vara tacksam för ditt svar
före den …
För mer information om studien vänligen kontakta:
Handledare Charlotta Holmström tel: 040-665 74 39
eller mig på tel: 0701 42 82 10
Stort tack på förhand
Eva Mossberg
46
Bilaga 2. Facebook – Barnmorska – aktuellt och intressant. 141014
Barnmorskor som arbetar med kvinnor som drabbats av gynekologisk cancer sökes! Jag
arbetar som barnmorska i Helsingborg och håller på att skriva en masteruppsats i Sexologi.
Detta är en kvalitativ studie som belyser barnmorskors erfarenhet och förhållningssätt till att
förmedla sexologisk information till kvinnor som drabbats av gynekologisk cancer.
Sexualitet och cancer är ämnen som väcker mycket känslor i oss och tidigare forskning visar
på att vårdpersonal över lag upplever en stor utmaning i att möta dessa patienters behov av
adekvat information. En stor genomsökning av tidigare studier, både svenska och utländska,
visar på att cancer patienter efterfrågar sexologisk information men tyvärr sällan får det.
Fokus kommer att ligga på barnmorskornas tankar kring sexualitet i mötena med dessa
kvinnor, vilket utrymme sexologiska frågor får ta, både på det personliga planet men också på
arbetsplatsen samt vilka hinder och möjligheter man som barnmorska upplever. Intervjuerna
kommer att spelas in och transkriberas. Intervjumaterialet kommer att behandlas
konfidentiellt och efter att uppsatsen analyserats kommer det att förstöras. Deltagandet i
studien är helt frivilligt och kan när som helst avbrytas. Godkännande från verksamhetschef
kommer att sökas. Så kollega, var du än verkar i Sverige, om du har erfarenhet av att vårda
kvinnor med gynekologisk cancer, se det som ett tillfälle att göra vården ännu bättre.
Intresserade, vänligen maila mig på: evamossberg68@gmail.com
47
Bilaga 3. Annons i Jordemodern, novembernumret 2014
48
Bilaga 4. Intervjuguide
I. Den egna professionen
- Hur tänker du som barnmorska/sjuksköterskan kring sexualitet i vården rent generellt?
- Hur tänker du som barnmorskan/sjuksköterskan kring sexualitet i mötet med en
gynekologiskt cancerdrabbade patienter? Är sexualitet och cancer kompatibla?
- Tycker du att du har tillräcklig med kompetens genom din utbildning för att samtala kring
sexualitet med cancerdrabbade kvinnor? (eller handlar det om andra saker som tid, bristande
avskildhet mm)
- Tycker du att det ingår i dina arbetsuppgifter att bjuda in till sexologiska frågor?
II. Professionell erfarenhet i praktiken
- Hur stor plats ges sexologiska frågor i mötet med cancerpatienten?
- Vilken är din erfarenhet…Hur uppfattar du behovet av sexologisk information hos de
cancerdrabbade kvinnorna under sjukdoms- och behandlingstiden?
- Vilka utmaningar har du upplevt i att samtala kring patienternas sexualitet?
- Kan du minnas någon situation då du upplevde att det var en utmaning att samtala om
sexualitet?
- Kan du minnas någon situation då du upplevde det föll sig naturligt att samtala om kvinnans
sexualitet?
- Har du någon strategi för att komma in på frågor som rör sexualitet med gynekologiska
cancerdrabbade patienter?
III. Barnmorskan och sjuksköterskans arbetsklimat
- Hur ser det ut på din arbetsplats – kulturen - är sexualitet något som ges utrymme när ni
samtalar om patienternas välbefinnande?
- Hur tänker du att din arbetsplats påverkar din inställning och attityd till att lyfta frågor som
rör sexualitet?
- Hur ser fortbildning i sexologi ut på din klinik, är det något som prioriteras.
49