I 180 DOMARE BOKEN. CAP.1. 29. Och det bc~f sig, nar detta skedt rans gerningar, som han med Israel gjort var, att J{)sua,Nuns son, Herranstjenare, bade. blef doo, då h.'tIl huadrade och tio år gam~ 32. Och Josephs ben, som Israels barn mal var. hode f"ort utur E~pten, begrofvo de i 30. Och de begrofvo honom i hans ar!- Sichem, i det D.krastyctl:et,som Jacob vedelsgranso i 'fhimnathSerah, som ligger kopte al Hemors barnom, Sichems faders p~ Ephraims berg, pD.narra sidooe vid det for hundrado penningar; och vardt Jo: berget GaDS. sephsbarnas arfvedel. 31. Och Israel tjente Herranom s§,lange 33. Blef ock Eleazar,Aarons son,dM och Josua lofde, och de iiJdste,hvilke i l!i.n!,"an de begrofvo honom i GibeathPinehasb!11ls tid lefde efter Josua.,ooh visste alla Her- sons,dethonompå Ephraims berggifvetvar. _.~ DOMARE BOKEN. 1. CAPITLET. JudaochSimeom.ege1"emDtOanaa... Athll;eløgifte. Keniter.lott. Sl<igternaof vårclBlii8het. E FTER Josua dod fr~e ISl-aelsbarn Herran, och sade: Ho skall ibland 12. Och Caleb sade: Den som Sepher slD.r och vinner, honom ~:I Kiriatbvill jag ossf"oraorliget emot de Cananeer? gifva mina dotter Achsa till hustru. 13. D~ vann det Athniel, Kenas son,Calebs yngsta broders; och han gat honom sina dotter Achsa till hustru. bodde i Hebron; den KiriathArba; de Jebuseer bodde når BenJamins Jerusalem, allt intill denna dag. 2. Herren sade: J uda skall fora det; si, jag harver gifvit landet i hans hand. 3. DD. sade Juda till sin broder Simeon: D~ med mig upp i min lott, och 1M oss strida emot de Cananeer, s~ vill jug åter drllgt!- med dig i din lott. S~ drog Simeon med honom. ~. D~ nu Juda drog ditupp, ga! Herren honom de Cananeer och Phereseer i deras bander; och de slogo i Besek tiotusend man. 5. Och de funno Adoni Besek i Besek ; och stridde emot honom. oeh slogo de CanåIleer och Phereseer. 6. Men AdoniBesok flydde, och de jagade efter honom, fingo honom, och h()g~ al honom tummal"na, både al hans bander och f"otter. 7. D§, S!tdeAdoniBesek: Sjutio Konungar, med afhuggna tummar al deras hander och fotter, hemtade upp under mitt bord ~ s§Bom j~ nu gjort harver, s1l.11afver GUll vedergullit mig. Och de f"OlUOhonom till Jerusalem, der blefhan dod. 8. MenJudabarnstriddeemotJerusnlem, och vunno det, och slo~o det med svårdsegg, och brande staden upp. 9. Sedan drogo J uda barn neder, till att ~trida emot de Cananeer, som bodde p!!. bergen, och sMerut, och i dalarna. 10. Och Juda drog emot de Cananecr, som men Hebron het i fort ioch slag Sesai, och Ahi- man, och Thalmai ; 11. Och drog dådan emot Debirs in byg~re; men Debir het i fortiden Kiriath~cpher. 14. Och det begaf sig, dI!. han indrog, vardt henne rMet, att han skulle bedtUt en §Okeraf sin fader; och hon gat sig ifrån Mnanom. DD.sade Caleb till henne: H vad år digJ 15. Hon sade: Gir mig en vålsignelse; ty du harver gifvit mig ett sOderland; gir mig ock ett, som vatten harver. D~ gitt han henne ett, som vatten bade ofvan och nedan. 16. Och de Keniters barn, Mose sv~ers, drogo upp uro Palma staden med J uda barn uti J uda oken, som ligger sunnan for den staden Arad; och gingo till, och bodde ibland folket. 17. OchJuda drogistad med-hans broder Simeon, och slogo de Cananeer i Zephat, och Jl:åfvohonom tillspillo, och kallade stil.den Rorma. 18. Dertill vann Jada Gaza med dess tillhoring, och Askelon med dess tillhoring. och Ekron med dess tillhoring. 19. Och Herren var med J uda, ~ att hall intog be~t; fort y han kunde icke in~ dem som l dalarna bodde, dertore, att de bade jemvagnar. 20. Och de dfvo Caleb Hebron, sAsom Mose sa."oot bade; och han f"ordrer derut de tre Enaks sOner. 21. Men BenJamins barn f"ordrefvo icke de Jebuseer, som bodde i Jerusalem; utall barn i 22. Sammalunda drogo ock J osephs barn upp till BethEl; och Herren var med dem. 23. Och Josephs hus bespejade BethEl, det tillforene het Lua. r CAP.2. c 24. Och hlUlarena fingo se en man ~ utu intet lydt mine rost. Hvi harven I det staden, och Badetill honom: Visa oss huru gjort P vi skole komma. in i staden, s~ vilje vi gora 3. Sade .iag ock med: Jag vill icke f"orbarmhertighet med dig. drifva dem for eder; att de skola vara DOMARE BOKEN. 25. Och na.r han bade vist dem hvar de skulle komma in, slogo de staden med eder nato svardsegg; men den mannen och all hans slågt lato de g~. 26. D§. drog den samme mannen in uti 4. Och di Herrans Angel dessa orden sagt bade till all Israels barn, hof folket sina rost upp, och ~t ; de Hetheers land, och byggde en stad, och kallade honom Lus. Den heter alillu i 5. Och kallade det rummet offrade der Herranom. dag s§.. 27. Och Manasse fordref 6. Ty d6. J osua bade slappt folket itrl sig, och Israel var dragen hvar till sin icke BethSean till snaro, 181 och deras gudar eder Bochim, till och med dess dottrar; icke heller Thaanach arfvedel, till att intag~ landet, med dess dottrar, och icke heller do inbyggare i Dor med dess dottrar, ei heller de inbyggare i Jibleam med dess dottrar, ej heller de inbyggare i Megiddo med dess dottrar; och de Cananeer begynte till att 7. Tjente folket Herranom, s~ lauge Josua leide, och de aldste, som lange leide efter Josua, och sett bade alla Herrarls stora gerningar, som hall Israel gjort bade. bo i de sammalandena.. 8. Men då Josua, Nuns son, Herrans 28. Men di Israel kom till mogt, gjorde tjenare, dod var, hundrade och tio år han de Ca.na.neer skattpligtiga., och fordref gammal, dem icke. 9. B~fvo de honom i hans arfvedels 29. Sammalunda f"6rdref icke heller E- grii,nso i ThimnathHeres, p6. Ephraims phraim de Cananeer, !!Om bodde i Gaser j berg, på norm sidone vid Gaas be!;'g. utan de Cananeer bodde ibland dem l 10. D6. ock alle do, som på den tiden lefde, Gaser. voro samkade till siDa råder, kom ett annat 30. Sebulon fOrdref icke heller dem som slågte upp etter dem, som intet kande bodde i Kitron och Nahalol; utan de Herran, eller de gerningar, som han med Cananeer bodde ibland dem, och voro skattIsrael $jort bade. pligtige. 31. A!Jser f"6rdref icke dem som bodde i Acco; icke beIler dem som bodde i Zidon, i Ablab, i Achsib, i Helbah, i Aphik och i Rehob; 32. Utan de Asseriter bodde ibland de Cananeer, som i landena bodde; ty de foI-drefvo dem icke. 33. Napthali i BethSemes, fordreficke dem som bodde ej heller i BetlIAnath; utall 11. g§. gjorde Israels barn det ondt var for Herranom, ocb tjente U!l!uim; 12. Och ofverg-åfvo IIorr:l11 doras fådors Gud, som dem utur Egypti land fort bade, oeh foljde andra gudar efter, och de folks ~dar, som o!nkring dem bodde, och tillbådo dem, och fortornade Herran. i 13. Ty Herran, de ofvergåfvo ju mer och mer och tjente Baal.och AstnIooth. bodde ibland de Cananeer, som i landena bodde; men de i BethSemes och i BethAnath vordo skattpligtige. 34. Men de Amoreer trangde Dans banl in p§.bergenn, och stndde dem icke till, att de kommo neder i dalarna. 35. Och de Amoreer begynte bo p~ de bergena Heres i Ajalon och SMlbim; dock vurdt Josephs hus hand dem for svår, så att de vordo skattpligtige. 36. Och de Amoreers gr'.i.nsuvar der maII \lpp~§.r till Akrabbim, och ifrå klippone, oeh irr§. hojdene. 14. Så forgrymmade då Herr.1ns vrede sig ofver Israel, och.l;'af dem i deras hand, som dem rOfvade, att de dem beI-ofva skulle, och s§'ldc dem ideras fiendars bander allt omkring; och de kurlde icke mer stå deras fiendar emot; 15. Utan, ehvart de vånde sig, var Hermns hand emot dem till deras ofård, s§.~om Herren dem sagt, oeh Herren dem svorit hade; och de vordo hå.rdeliga plågade. 16. NarnuHerrenuppvacktedomare,som dem htupo utu rofvarenas haud, 17. g§. lydde de icke heller domarena., 2. CAPITLET. utan bedrefvo hor med aIldm gudar, och IwaelAtriighet,affaU,8tra![.eltlndø. tillb§'do dem, och veko snarligu af den O CR kom en Herrans Angel upp ifrå vågen, der deras fader p!i. gångit bade, till Gilgal till Bochim, och Bade: J~ att tyda Herrans bud och gjorde intet torde eder utur Egypten, och lat eder såsom de. komma in uti det land, som jag edra 18. Då nu Herren uppva.ckte dem domare, fii.der svorit bade, oeh Bade: Jag skall icke så var Herren med domarenO1I1,och halp gor~ mitt forbund med eder ogildt i evig dem utu deras fiendars hund, så lange dotid; maren lefde; ty Herren forbarmade sig 2. Att I icke skullen gom nilgot forbund ofver deras suckan, ofver dem som dem med detta lands inbyggare, utall skullen tvin~e, och trangde. bryta derasaltare omkull; men I hafven 19."Men når domaren blef di5d,sl vinde 182 DOMARE BOKEN. CAP.-' de sig, och forderfvade det mer an deras ondt for Herranom. Dl starkte HelTen råder, så att de foljde andra ~dar, till att Eglon, de Moabiters Konung, emot IsraeJ, tjena. dem, och tillbedja dem. de &,ingqicke derfore att de gjorde det ondt var for ifrl sina p!l.funder, ener ~ styfva våsende. 20. Derfore forgrymmade sma hals- Herranom; 13. Och f"orsamlade och de Amalekiter; sig sl Herrans till sig Ammons barn och han drop; åstad, och vrede ofver Israel, att han sade: Efter slag Israel, och tog in Falma staden. detta folket hafver g1l.ttifrå mitt forbund, 14. Och IsraeJs barn tjente Eglon, de somj!lg' deras tåder budit harver, och icke Moabiters Konung, i aderton år. velat hora min rost; 15. g§. ropade de till Herran, och Her21. Så skall jag- nu baretter ingen fordrifren uppvackte dem en fråIsare, Ehud, va arde Hednmgar, som Josuaåterlefde, Gera son, Jemini sans; han var ofårdig d§, han bIer dod .i sin hogra hand. Och Israels barn sande 22. Att jag p§. dem m§. forsoka Israel, om med honom skanker till Eglon, de Moabi- de vilia blifva p1l.Herrans viig'd.r,och van- ters Konun~. dra pa dem, såsom deras råder vandrat harva, eller ei. 16. Och Ehud gjorde sig ett tv~dt svård, en aln långt, och band det under- 23. Så lat då Herren blifva dessa Hedningar, att han icke med hast fordref dem, hvilka han i Josua hand icke F:;ifvit bade. sin klåder pli.hogra låret; 17. Och bar frnm skanken till Eglon, de Moabiters Konung; och Eglon var en ganska fet man. 3. CAPITLET. .A.tkniel,ET.ud,Samga,.. 18. Och nar han bade Bu ifrå sig skanken. ofvergar han folket, som bade burit skan- D ESSE åra de Hednin~r, som Herren ken; -}at blifva, på det. han s~ulle med dem forsoka Israel, som rutet VIsste uta! Canaans orl~; 2. Och att Israels barnas aft'oda m1l.tte veta och lara stri~ 19. OC;h ~nde tillbaka _~n ifrå de ar~ gudar l GlIgal; och lat bada: Jag hafver, o Konung, nkot hemligit tala vid dig. Han bad gifva 1.iud; och de gingo alle ut, de somtillforene intet somstodo omkrinK honom. visste deraf; 20. Och Ehud kom till honom in, och han 3. Namliga de fem Philisteers Forstar, satt uti en sommarsal allena; och Ehud och alla Cananeer och Zidonier, och de sade: Jag harver Guds ord till dig; då Heveer, som bodde p§.Libanons berg, allt stod han upp af sinom stol. ifrå det b.ergetBaalHermon, tilldess man 21. Men Ehud råckte ut sina venstra kommer till Hamath. hand, och tog svårdetaf sitt hOgralår, och 4. De sammeblefvo till att forsoka Israel stotte det in uti hansbuk; med dem, att man måtte forfara, om de 22. S!I.att ock skaftet foljde in med bladet, lyd~e Herrans bud, som han deras råder och fetman innelyckte skaftet; ty han drog budlt bade genom Mose. intet svardet ut ar hans buk, och tråcken 5. Då nu Israels barn bodde ibland de gick af honom. Cananeer, Hetheer, Amoreer, Phereseer, Heveer och J ebuseer, 23. Men Ehud gick utgenom bakdorrena, och lat ~en dorrena. efter sig, och slag ~fvo sina dottrar deras soner, och tjente aeras gudar; 7. Och gjord~ rna for Herranom, och forgåta Herran deras Gud, och tjente Baalim .24. Då pan nu utkommen var, gingo hans tjenare ru; och som de s§gO, att dorren p!\ sommarsalen igenlyckt var, sade de: Han ar tillafventyrs gångenpåstol i kammaren 8. D§, forgrymmade sig Herrans vrede ofver Israel.och s1l.lde dem i CusanRisathaims hand, Konungens i Mesopotamien; och sl tjente Israels barn CusanRisathaim 25. Når de nu s§. lange bidt bade, att de skamdes, ty ingen lat dem dorrena upp af salen, togo de nyckelen, och laste upp; si, d§. låg deras herre der dOd på 6. TOg'O de deras dottrar till hustrur, och belme i las. ochlundom. till sommarsalen. i II.tta.Ar. 9. Då ropade Israels ham till Herran, och Herren uppviickte dem en fråIsare, som dem frå1ste, Athniel, Kenas son, Calebs jol-dene. .26. Och Ehud undftydde, medan de for-drojde, och gick fram om afgudarna.,och undkom BIlt intill Seirath. yngste broders. 10. Och Herrans Ande var i honom, och ~ vardt dom are i Israel, och drog 27. Och d1l. han kom derin, bl~te han i basuner p§.Ephraims berg, och Israels barn droKO med honom ar bergena, och han ut till strid; och Herren gaf CusanRi- framfor dem; satb8.im, Konungen i Syrien, i hans band, 28. Och sade till dem: Foljer mig efter, så att hans harid vardt honom ofvermiig- ty Herren harver gifvit edra. fiendar, de tig. Moabiter, i edra 1iander; och- de foljde 11. S~ bleflandet stilla i fyratio år; och honom efter, och vunno Jordansfårjostild, Athniel, Kenas son, bIet dod. den som drager åt Moab, och lito ingen 12. Mcn Isro.els barIl gjorde annu mer komma derofver. f C.\P.4, 5. DOMAREBOKEN. 29. Och slogo de Moabiter al p§. den tiden vid tiotusena man, alltsammans adla och stridsamma. man, ~ att icke en undslapp. 30. Allt~ vordo de Moabiter pi den tiden nederlagde, under Israels barnu ha.,d; och landet var stilla i 6.ttatio §.r. 183 14. Men Debom sade till B8.rI1k: Upp, detta. ar den dagen, i hvilkom HerrenI harver IZ;i!vit Sisera.i dina. hand; ty Hcuen: skall ~ ut for dig. .S1 ~ Baraki neder a.f berget Thabor. och de tlotusend man med honom. 31. Efter honom var Samgar, Anaths son; 15. Och Herren forskr!l.ckte Sisera. med han ølog sexhundrade Philisteer med en alla hans v~ar, och all hans har, for herdMtaf, och fråJste ock han Israel. Bara.ks svardSegg, s§.att Sisera. sprang ifd 4. CAPITLET. sin v~ och flYc;idetill fot. DMO1"IZ, BIZNA:, JIZel.Suer/Z, M EN 'Israels barn gjorde ytterlignre i11a. for Herranom. d3 Ehud var dOd. 16. Men Barak J~e efter vagnarna och haren, allt intill Haroseth Hedningarna.~, och all Sisera har foll for svard.'!egg. ~ at' icke en blef ofver.I 2. Och Herren slIde dem uti Jabins, de Cananeers Konungs, hander, som satt i Hazor, och hans harhofvitsman var Sisera, och han bodde i Haroseth Hedningamas. 3. Och Israels barn ropade till Herran; ty han bade niohundrade iernv~ar, och tvingade Israels barn med v6.ld i tjugu 17. Men Sisera. flydde till fot in uti Jaels t j all, Hebers den Kenitens hustrus; fort.y Konung Jabin i Hazor, och Hebers den Kenitens hus stodo i frid med hvarannan. 18. Och Jael~ck ut emot Sisem, och sado till honom: Kom, min herre, kom in till mig, och frukta dig intet; och han gaf sigI år. in 4. p~ den samma tiden var domarinna i Israel, den Prophetissan Debora, Lappidoths hustru. 6. Och bon bodde under Deboras palmtri, emellan Rama och BethEl, p~ Ephraims berg; och Israels barn kornmo ditupp till henne for ratta. 6. Hon sande 6.stad, och kallade Barak, AbiNoams son, ar Kedes Naphthali, och till henne ofver uti honom hennes en tjaIl, och bon holjda mantel. 19. Och han sade till henne: Kii.ra, gif mig litet vatten tillatt dricka., ty mig rorster. Då tog bon en bytto mjolk, och gat honom dricka, och holjde p6. honom. 20. Och han sade till henne: Gack fram i dorrena p6. tjallet, och om nligor kommer och fragar. om ~or ar har, sA sii.g: Ingen. lat ~ honom: Hafver icke Herren Israels 21. S~ tog J ael, Hebers hustru, en nagla Gud budit dig: Gack §.stad, och drog upp af tjallet, och en hammar i sina hand, och p6. be~et Thabor, och tag tiotusend man gick sakta in till honom, och slog honom med mg, utal Naphthali och Sebulons naglan genom tinningen, ~ att han sank bam? neder till jordena; ty han var somnig och 7. Ty jag vill fora. till dig Sisera, J abins vanm~ig, och blef dod. hårhofvitsman, vid den backen Kison, med hans vagnar, och med all hans hop; och villll;ifva honom i dina hander. 8. Bara.k Bade till henne: Om du far med mig, s6. drager jag §.stad; meu far du icke med, så dra~er icke heller jag. 22. D§; Barak jagade efter Sisera, gick Jael ut emot honom, och Bade till honom: Kom hit, jag vill visa di~ den man, som du soker efter. Och da han kom in till henne, l§'~ Sisera. dod, och naglen fast i hans tinning. 9. Hon sade: Jag vill d~ med dig; men segren blifver icke din i denna resone, som du gi>r; utan Herren skall gif'la. Sisera. uti en qvinnos hand. g§. gjorde Debora. redo. och for med Barak till Kedes. 23. Allts~ nederlade Gud, p~ den tiden, Jabin, de Cananeers Konung for Israels barn. 24. Och Israels barnas hand fullfoljde, ooh vardt stark emot Jabin, de Cananeers Konung, tilldess de utrotade honom. 10. D6.ka,lladeBalak Sebulon oeh Naph- thali till tiotusend Kedes, och drog till man; Debora foljde fot med ock med honom. 6 CAPITLET Debora;oe" BIZrlZk&lepe"r,iJng. D l songo N oams Il. Men Heber den Keniten var drsgen och sade: Deborah son, på ooh Barak, den samma. Abitiden, ifr6. de Keluter, ifrå Hobabs barn, Mose 2. Lofver Herran, att Israel år [ter fri sv§.gers, och bade uppsl~it sin tjall vid vorden, och folket harver varit der viljogt den eken Zaanaim invid Kedes. till. 12. D§, vardt Sisera b§'dadt, att AbiNoams son. var dr~en upp l1erget Thabor. 13. S~ samkade han alla sina Barak, på det vagnar 3. Horer till, I Konun~8,-r, och akt~r upp~, I Forstar: jag vill, H~rranom vill jag sjunga, Herranom Israels Gudi vill jag spela. tillhopa, niohundrade jernvagnari... och 4. Herre, d§, du utdrogst jfr§. Beir, och allt det folk med honom val', jfr§. l1aro- gick fram ifrnn Edoms mark, då skalf seth Hedninga.rnas, alIt intill den bii.cken jorden, binlmelen drop, och skyarna. drijpo Kison. vatten. 184 DOMARE BOKEN. C.\r. 6. 5. Bcrgen smulto mr Herranom, Sina.i r Hebers den Kenitens hustru; viil"i~uad ror HelTanOmIsraels Gud. vare bon i hyddomen ibland qvinnor. 6. I Samgars, Anaths sans, tid, i Jaels tid, voro v~a forgå.ngne; och de som p1\ stiganlIl ~ sku;lle, de vlI.Ddradekrokota. vii.gar. 7. Dct fattades, bOnder fattades i Israel, tilldess jag Debora uppkom, tilldess jiJ,g uppkom en moder i Israel. 8. Ett nytt harver Gud utvalt, porlarn& harver han bestridt; ingen skald eller spets vardt sedd ib1a.nd fyratiotusend i Israel. 25. Mjolk gat bon, d§, han vatten beddes, och bar smor in uti en harlig sk!\;l. 26. Hon tog naglan med lIin hand, ooh smedshammaren i sina hogra hand, o(~h slag Sisera F;enom hans hufvud; sonderkrossade, och genomstack hans tinnin. f,,"Itr. 27. Till hennes rotter krokte han sig, foll neder, och lad~ siF;; han krokte si~, och foll neder till hennes fotter; sAsow han krokte sig, så låg han forderfvad. 9. Mitt hjerla hvilke frivili~ge 28. Sisera moder s1g genom fenstret ut, och ~t igeJlom gallren: Hvi forlof\"ar hans faDer till Israels regenter, aro ibland folket. 10. lJOfver Herran, I som riden,p§. skona. vagn s!\ lange, att'han icke kommer? ftsnmnor, I som sitten for ratta; och SjWl- f'ordrOja baRs v~s hjul? Hvi ger, I som~ån p§.viigomen. 29. De visesta ibland hennes qviRnGr 11. Der skyttarna. ropa. ibland dem som svarade,~hon s§.jammerliga.qvidde: vatten hemta., der sage man om HelTanS r'.i.ttfår<lighet, om hans bonders rattfårdighet i Israel; dl drog Herrans folk neder till portanla. 12. Upp, upp, Debora, upp, upp, och 30. Skulle de icke tinDa. och brla ror, hvarjom mmme en ung pi/?o erler två tilloyte; och Sisera brokot stlckad klii.der till byte, stiekad brokot klader om halsen till b~'te? sjung ena.viso; upp, Barak, och fånga. dilla 31. AlltS§, Herre, fOrg-6.ngealle dine tien11ingare,du AbiN oanls son. der; men de som honom kar halva., de vare 13. D!i. vordo de forlåtne ndande ofver de s!\som upp~ngande solen i sine magt. lUiigti~; Herren vardt ~J.dandes genom Och landet bade frid i fyratio §.r. mig arver de hjel.tar. 6. CAPITLET. 14. Utaf Ama.Iek; Ephraun och efter var dems rot emot diK BenJamin i ditt ,'l1h af Sebulon ara regerare vordne 1genom skrifpennan. 15. lsaschars Forstar vara med Debora, och Isaschar var s§.som Barak i dalen om, utsander med sitt fotfolk. Ruben hall rnycket ar sig, och skiljde sig ifr§.n oss. 16. Hvi blefst du i dinom ffirahyddom, till att hora hjordarnas brakande; och r".ae~pldgaA. Gideondomare. Baaløa~tare. ~ økin""t. O CR d6. Isrnels barn gjorde det ondt var for Herranom, ga! Herren dem under de Midianiters han:d i sju år. 2. Och då de Midianiters hand vardt for start arver Israel, gjorde Israels barn sig klyrter i bergen, och kulor och fåste. 3. Och når Israel något S.\dde, s1\ kornmo de Midianiter upp, och de Amalekiter, och de af osterlanden; 11011mycket ar dig, och skiljde dig ifrå.n (j~s1> 4. Och l~e sig emot delJ!, c:>chf(,rderfvade vaxten p§. landet, allt mtlll Gasa, 17. Gilead bIet hinsidon Jordan. hvi bor Dan ibland skeppen? Asser och lata ingen boskap blifva hvarken få.r, få eller ~snar. f()lk. Af Machir aro komne ~enter; Och satt i hafsens hamn, och bIet i sina. forfallna Ilyar. 18. Men Sebulons folk v§gade sina sjal i doden; Naphtllali desslikes p§. hojdene a! n1arkene. 19. Konungarna kornmo och stridde. D§, stridde deCananeers Konungari Thaana('h, vid det vattnet Megiddo; men de hade qvar i Israel, 5. Forty de kornmo ditupp med sinom boskap och tjalI, s6.som ett storl tal gr'.i.shoppor, s6. att hvarken de eller derns ('umeler stodo till att rakna; och de folIo in i landet, på det de skulle forderfva det. 6. Så vardt Israel mycket forsvagad får de Midianiter. Då ropade Israels barn till Herran. ingen vinning demf. 7. Som de nu ropade till Herran, for de 20. Af llimmelen var stridt emot dem; Midianiters skull, stjernorna. ideras lopp stridde emot Sisera. 21. Den b1i.cken Kison val trade dem, den biickcn Kedumim, den b:i.cken Kison. ~'rii.d, min sjal, p§.de starka. 22. D§, darrade hastarnas fotter, for dems starka !i.sittares forfarelses stull. 23. Forb~nner den staden Meros, sade 8. Sande Herren till dem en Prophet; han Bade till dem: Detta siiger Herren Israels Gud: Jag harver fort eder utur Egypten, och utu traldomens hus; 9. Och hafver fra1st eder utu de Egyptiers hand, och utur alla. dems hand, som eder tvingade, och harver drifvit dem ut for eder, och ~fvit eder deras land; llerrans Angel; forbanuer hans borgare, att de icke kornmo Herranom till hjelp; till hjelp Hcn-nnom, till de hjeltar. 24. VaIsignad vare ibland qvinnor J ael, 10. Och silde till eder: Jag Ar Herren edar Gud; frukter intet de Amoreers gudat-, i hvilkas land I bon. Och I lydden mine rost intet. Qu. 6. DOMARE BOKEN. 185 ]1. Och en Herrans An~l kom, och 8atte mg under ena ek i Ophra., hvilken Joas till. horde, de Esriters fader; och hans son Gideon troskade hvete i pressen, p~ det han skulle fly for de Midianiter. 12. D§. syntes honom Herrans An~l, och Badetill honom: Herren vare med dig, du stridsamme hjelte. 13. Gideon sade till honottl : Min Herre, ar Herren med oss, hvi vederfars oss d§. allt detta P Och hvar ~ro all hans under, som v~re f"åder harva fOrtaljt oss, och sagt: Herren harver fort oss utur Egypten P Herren hafverllu ofve~fvit oss. och gifvit oss i de Midianiters hander. 14. D~ vinde He~l\ sig till honom, och sade: Gack §.stad i d~nna dine kraft; du 26. Och bygg Herranom dinom Gud ett altare ofverst t>ILdesso hallebergena. och red det till; ocn t!Jg den andra stuten, och offra ett branneoffeF, med veden af lundenom, som du borthu~git harver. 27. D§. tog Gideon tio ln8.n utaf sina tjenare, och gjorde s§Som Herren honom sagt hade; men han frnktade sig gom det om dagen, for sins faders hus skull, och f"or folkens skull i stadenom; utan om nattena gjorde han det. 28. D~ nu folket i staden stodo upp bittida om morgonen, si, d~ var Baals altare sonderslaget, och lunden der nitr afhuggen; och den andre stuten for ett brnnneoffer lagd p~ det altaret. som uppbygd; var. skall fria Israel utu de Midianitershander ; Bi, j~ harver sandt dig. 15. Han sade till honom: Min Herre, hvar. med skall jag 'fria Isr8.el? Si. min, slii,gt år 29. Och den ene Bade till den andra: Ho harver detta gjort? Och da de sokte, och frågade deretter, vardt sagdt: Gideon. J 038 son. harver det gjort. den minsta i Manasse, och jag år den sva- 30. D~ talade folket i staden till J oas: F~ ~te i mins faders hus. oss hittit din son; han m§..'Itedo, derfore. 16. Herren sade till 'honom: JIig vill vara att 'han harver qmkullslagit Baals øJtare., med diK, si att du skall slå de Midianiter, och afhuggit lunden der nar. &§.somen man. 17. Men han sade till'hon,om: Kåre, har. ver jag funnit n§'d 'for dig, s§. gir mig ett tecken. att det år du. som tatar med mig. 18. ~k ickehadan. tilldess jaK kommer till dig, och bar mitt s~isoffer, och liig~r det f"or dig. Han sade: Jag vill blifva, tilldess du kommer igen. 31. Men J oas sade till alla dem som niir honom stodo: Viljen I lagga eder ut for BaalP Viljen Ifria hpnomP Den som lagger sig ut for honom. han skall do i denna morgon. Ar han gud, s§.hamne sig sjelf. at; hans altare omkullslaget ar. 32. Ifr§. den dagen kallade man honom J ernbBaal. och sade: Baal hamne sig sjelt. att hans altare omkullslaget ar. 19. Och Gideon glck, och sla~adeett kid, 83. D§, for~de sig tjllhapa de Midianioch to~ ett epha osyradt mJol; och lade terochAm~lekiter,ochdeosterlandningar, kott UtI en korg, och lat s§'det uti ena krn- och drogo orvet", och lii,grade sig i den dalen ko, ocll bar ut till honom under ekena. och Jisreel. gick fram. 20. Men .Guds Angel sade ti~l h,onom: TIig 34. S§.ikladde Herrans Ande Gideon, och han lat bl§,sa i basuner, och kallade Abi- hitlleberget, som hår ar. och gjut sadet ut. Och han gjorde s§... 21. Då rackt.e Herrans Angel ki~p~ ut, Bom han nade l handene, ochkom VId kottet och det os~a mjOlet med kåppsandanom; 35. Och sande b§.dskap i hela Man38se, och kallade dem, att de skulle ock 'folja hononl.; han sandeockb!ds~aptill Asser. och Sebulon, och N aphthali; de kommo upp emo; honom. kottet. och det osYrada,och liigK- det p!\ Eser, att de skulle f"oljahonom. och elden kom utu hallebergena, och for36. Och Gideon sade till Gud: Vill du fraltarde kot~.et och det oSyrada mjolet. Och sa Israel igenom mina band. s§Som du Herrans Angel forsvann utu hans ogon. sagt harver. 22. D~ nu Gideon såg, att det var en Her37. Så vill jag lå!gga ett sItinn med ullone rans ~gel. sa4e han:: O I "f!:.erre,He~e. ut p§'.logan; om daggelllag~er sig allenast harver J~ nu sett en Herrans Angel anslgte p§.skmnet. och all marken ar torr. s§.kan mot ansi&eP J~ marka, att du vill fraisa Israel igenom 23. Men HelTensade till honom : Frid vare mm~ hand, s§.somdu sagt hafver. med do. dig; frukta dig intet. du skall icke 38. Och det skedde sl!.. Och d~ han den andra morgonen bittida uppstod, tryckte 24. Di byggde Gideon der$amInMtads han dal!:ll;enautu skinnet. och uppryllde ena Herranom ett altare, och kallade det 'rrid- skål med det vattnet. sens Herre. Det st§.r der annu p§. denna 39. Och Gideol\ sade till Gud: Din vrede dag. i Ophra, de Esriters faders. fø~e sig icke ofver mig, om .iag an en 25. Ocli i den samma nattene saGe Herren till honom: Tag en stut ibland oXarlla. som dinom fader tillhora., och en annan stut tid talar; jag vill an en tid forsokat med skinnet; vare nu allena torrt p~ skinnena. och daggen p§. allo markene. som sju §.raKammal ar, och sl~ sonder Baals 40. Gud gjorde ock s§. i gamma natt, att altare, som ar dins faders. och hugg bort den allena var torrt på skinnet. och dagg uppå lunden. som der når står. allo markene. 186 DOMARE BOKEN. Alidian D 'T. CAPl'fLET. slagen aJ trek"'ldraåø tn.lfl. Å stod JerubBaal, det ar Gideon, bittida upp, och allt folket, som med ho- CAP.7, 8. stade det neder, thy, s~ att tjallet och vande l!ig. upp ned uppå M. D§, svarade den andre: Det ar ickeannat an Gideons svard, Joas sons,den Israeli- l10m var, och lagrade sig vid den brunnen Harod, s§. att han bade de Midianiters hår norrut, bakfore det berget More idalenom. 2. Och Herren Bade till Gideon: Folket, som med dig ar, ar allt for mycket. Om jag g§.fve Midian ideras hander, mitte Israels b;arn beromma sil?: emo~ mig, och sii.ga: Mm hand harver friilst mIg. 3. Så lfi.t nu utropa for folkets oron, och saga: Den som radder ~r och f"årfal"ad.' han vande om, och skynde SIg ar berget Gllead. tens; Gud hafver gifvit de Midianiter i hans hiiJlder med hela haren. 15. D~ Gideon nu horde f"årtiiljas sMana drom, och hans utliiggnmg, tillbad han, och kom igen i Isrools har, och sMe: Upp, ty Herren harver gifvit de Midianiters har uti edra bander.; ... 1&. Och han SkIfte de treh.ndrade man l tre delar, och ficlt. hvarjom och enom en basun i sina hl!-Dd, och romma krukor, och lampor derutl; Då vande folket tillbaka, tu och tjugu tusend,såatt icke utall tiotusend blefvo qvara. 4. Och Herren Badetill Gideon: Detta fol- 17. Och saAle till dem: Ser p§. mig, och gorer ock så i si, nar jag kommer intiIl baren, såsom Jag gor, så gorer ock med. ket ar annu får mycket; hat dem neder till vattnet, der vill jag profva dig dem; och omhvilkenj~sagerdig,atthanskalldraga med dig, han skall draga med dig; och om hvilken jl}-g sager, att han icke skall draga med ctig, han skall icke 4raga. 5. Och han llade folket neder till vattnet. Och Herren Bade till Gideon : Hvilken som lappjar vattnet med gine tungo, SåsOlIl en hund Iappjar, honom stall afsides; desslikes dem som p§. sin kna. nederfallatill att dricka. 6. Då \'arderas ml, som med munnen lappjat bade utu bandene, trehundrade man; allt det andra folket bade fallit p§, kna och druckit. 7. Och Herren Bade till Gideon: Med de 18. S§.som jag blås i basunen, och alle d~ som med ml~ aro, s~ skolen ock I b1iÆ!a l basunen omkring hela haren, o~h, saga: Herren och Gideon. 19. S~ kom Gideon, och hundl-ade man med honom, till det yttersta på haren, till rorsta vaktarena, som der skickade voro och viickte dem upp, och blåste med bll.SU. nerna, och slogo sonder krukorna i siDa hander. 20. Och så bl§.ste d~ alle tre hoparna med basunerna, och slogo sonder krukorna; men lamporna hoHo de ideras venstra hand, och basunen i deras ho~ hand, och bl~sto och ropade: Herrans och Gideons svård. 21. Och hvar och en stod p~ sitt rum, omkring haren. D§, begynte hela haren att trehundrade man, som lappjat harva, vill lupa,ropa och fly. jag fr-als:!. eder, och gifva .e Midianiter i 22. Och som de trehundrade man blåste i dilla hander; men det andra folket l§.t aIlt- basunerna, gjorde Herren S1, att hvars och sammans gli. hem till sitt. ens svard l hela harenom var emot den 8. Och de togo spisning f"årfolket med sig, andra; ooh båren flydde allt intill Beth- och sina basunel'; men de andra Israeliter lat lmn alla gå lLvar och en i sina hyddo; SittaZereratha, slattene MehoIa men ban starkte sig med man; och de l\1idiailiters honom i dalenom. 9. Och HelTen sade till r,a~t: Statt uPJ:J,o.ch gac~ ty Jag llafver glfVlt dem l honom i samma n.eden ~llliigret; dlna]1ji.nder. 23. Och, de Israels man af Naphthali, ar Asser, och at hela Manasse, skriade, ochjagade efter; de Midianiter. 24. Och Gideon sande bådskap~JieIaberget Ephnl.im, oc!I .lat. s~ dem: KO~fbr neder emot de MIdmrnter, och kommerforr skall du med mugt draga neder till lagret. Så gick Gideon med sin dran~ Fura neder till det rummet på lagret, der vakten var. 12. Men de Midianiter och de Amalekiter, och alle osterlanclningarna, bade lagrat sig i dalenom, sll.som en hop grashoppor; och 25. Och de fingo fatt p§. ty§, de Midianiters Forstar, aret och S009; ocb dr§.~ Oreb p~ det halleberget Oreb. 000 Seeb l Seebs press; och jagade de Midiil;nite~; och b§'ro Ørebs och Seebs hufvud tiIl GIdeon ofverJordan. for dem andra. en drom, och sade: Mig tyckte, att ett bju~~brod, p§. ~lod bakadt. valte sig intill de Midianiters li!.gre, och då det kom tiIl tjiillet, slog det det, och ka- nom: Hvi gjorde du oss detta, att du icke kallade oss, al du drog till strids emot de MidianiterP Och kifvade svårli~ p§. honom. de trehundrade har låg nedanfor allt vid intill griinsona. Tabbath. ~t den lO. Om du fruktar ~ att gflo,ditneder,s§. an de till vattnet, intill Beth Baraoe.lI.Jorl§.t din drang Fura gå ned med dig till Ia- dan. S~ropade alle de somaf Ephraim TOgl-et; ro,oeh kommo forr an de tm vattnet, intill Il. Att du må få hora hvad de tala; sedan BethBara och Jordan. deras camelerstodo icke till att rakna, sil. 8. CAPITJ.lET. n-.§.ngevoro de, såsom sandenp~ har-Bens EphNimstillas. Sebak drapes.GiIløonsIWortel. strand. OU1'n, dQd, otack. . 1.3.DI\.nu Gideon kom, si, då fortaljde en CH de mfuI af Ephraim saAletIlI b<>- O CAP.8. 'DOMARE BOKEN. 2. Men lum sade till dem: "Hvod harver j~ nu gjort, det edro .p:crning liknas kml? Ar icb en vingvist Ephraims battre. an hela. AbiEsers vmbe~~? 3. Gud harver gifvlt i edra bander de Midianiters Forstar Oreb och Seeb. Hurn 187 i ThaborP De sade: De voro sMana som du, och dii,.,c-elige s!1som ens Konungs barn. 19. Han sade: De voro mine brOder, mine moders sOner; s~ sant !lom Hen-en lefver, OlU I haden l§.tit dem lefva, skulle jag icke atlifva eder; skulle jag kunnat det gjort, som I ~ort 20. Och sade till sin f'6rstf'Odda son Jether: 11.'tfven?D§.han detta sade, stillodes deras Statt upp, och dr'J,p dem. Men dmngen vrede emot honom. drog sitt svard icke ut; ty han fruktade sig, 4. D§. nu Gideon kom till Jordan, gick han efter han var annu en ung dmng. derofver med trehundrode man, som med honom voro; och de voro trotte, och jagade efter. 5. Och han slIde till det folket i Succoth: Kare, gir detta folket, som under mig ar, n~ot brOd, fOrt y de aro trotte; att jag 21. D1 sade Sebah och Zalmunna: Statt du upp, och sl§. oss; ty efter som mannen ar, s§. at' ock hans m~. S~ stod Gideon upp, och slog ihjal Seb:ih och Zalmurnla, och t~ de spii.liger, som -voro pi de~ camelers halsar. måtte jaga eft~r de Midianiters Konungar, 22. D§, slIde till Gideon n§.gre nf I~l: Seb.'thoch Zalmunna. Var hen-e ofver oss, du och din son, och 6. Men de ofverste i Succoth 83de: Aro dins sons son, efter du harver fmlst oss Sebahs och Zalmunna hander allaredo i ifrn de Midianiters hand. dilla 11ii.nder,att vi ju skole gifva dinom har 23. Men Gideon sade till dem: Jag vill brod? in!ten herre vara ofver eder, ooh min son I 7. Gideon sade: N u val, nar Hen-en gifver sl,all icke heller vara hen-e ofver eder; Sebah och Zalmunna i mina hand, skall jag utan Hen-en skall vara herre ofver eder. sondertroska edart kott med torne utur 'oknene, och med tistlar. 8. Och han drog dadan upp till Pnuel, ooh talade sammalur,da till dem. Och det folket i Pnuel svarade honom lika. som de i Succoth. 9. Och han sa.de ock till det folket i Pnuel : 24. Och Gideon sade till dem: Ett begii,rar j~ ar eder, hvar och en gifve mig de ornaringar, !lOnl han rofvat harver; fort y, efter de voro Ismaeliter, bade de gyldene ornaringar. 25. De sa.de: Dem vilje vi gif'la; och bredde ett kliide ut, och hvar och en kastadc orna- Kommerjag igen i frid. s~skall jag br~"ta ringa,rnadernpp!i.,som han rMvat bade. I detta tornet neder. .10. Men Sebah och Zalmunna voro i Karkor, och deras har nar dem, vid femtontusend, hvilke alle voro undsluppne af hela de osterlandningars 11ii.r; ty tjugu och hundrade tusend voro fI1llne, som svard utdrnga kunde. Il. Och Gideon drog up~t p§. den v~n, der nlan i tjall bor, ()sternt in mot N obah och Jogbeha, och slog haren; ty hii.ren VIW" trygg. 12. Och Sebah och Zalmunna flydde; men han jagade efter dem, och grep de tv§. Midianiters Konungar, Sebah och Zalmunna, och forskriickte hela haren. 13. D6. nu Gideon, Joas son, kom igen ar stridene, forr an solen uppg-lngen var, 14. Fick han fatt p§. en dmng utal det folket i Succoth, och frjtgade honom; han skref honom upp de ofversta i Succoth, och deras aldsta, sju och sjutio man. 15. Och han Kom till det folket i Succoth, och sade: Si, har aro Sebah och Zalmunna., fJ.mhvilka I bespottaden mi~, och saden: Ar d§, allaredo Sebahs och Zalmunna hand I 26. Och de gyldene ornaringarna, som han hode ~rat. gjorde till vigt tusende sjuhundrsde siklar guld;, f6rntan de spiLn r, kedjor och skarlakansklader, som de ~idianiters KonlUlgar pl~e tara, och forntan del'8S camelers halsband. 27. Och Gideon sjorde der en lifkjortel at, och satte honom l sin stod Ophra; och hela Israel bedrer der hor u~p~; och det vardt GMeon och hans huse till fol'J.rgelse. 28. Allts§. vordo de Midianiter f6rnedrade f6r Israels barn, och hofvo sitt hufvud icke mer upp; och landet var stilla i fyratio år, s~ lange Gideon lefde. 29. Och JenlbBaal, kas son. gick bort, och bodde i sitt hus. 30. Och Gideon hade sjutio soner, som utal hans lander komne voro; ty llan bade många hustrnr. 31. Och hans frilla, den han bade i Sichem, f6dde honom rek en son; hans namn kallade han AbiMelech. 32. Oeh Gideon, J oas son, bleI dod i godom 6.lder, och. vardt begrafVen i sins faders Joas ~f, lOphra, de Esriters faders. uti dilla hander, att vi ju skole gifva dino 33. D~ Gideon var dod, vii-ode Israels barn folke, som trott ar, brod? om, och bedrefvo hor efter Baalim, och 16. Och han tog de aldsta af staden, och gjorde BaalBerith sig till en gud. torne utal oknene och tistlar, och lat med sonderslita det folket i Succoth. der- 34. Och Israels deras Gud ihig, barn kommo intet Herran den dem frii.lsat hade ifdn 17. Och tornet i Pnuel brot han neder,och alIas del'8Sfiendarshand allt omkl'in~. slog ihiiil folket i stadenom. 18. OChtill Sebahoch Zalmunnasade han: Hurudana voro de man, som I slogen ihjiil 35. Och de gjorde ingen barmhertighet med JernbBaaIs Gideons huse, efter allt det goda.,som han emot Israel gjort hOOe. I 188 DOMARE BOKEN. 9. CAPITLET. .AbiNølecA drap" Ijutio briJdør, blir Eonung, M Illt,. Bic/.øm,drapøl. EN AbiMelech, JerubBaals son, gick CAP.9. hans hus ;..oc~harven s6.gjort emot honom som han fortjent hafver; 17, Att min fader for edra skull stridde, och vltgade sin sjal, derfore att han sktille bort till Sichem till sina moders bro- fralsl\ eder irr§.de Midianiters hand; der, och talade med dem, och med hela s~tene ar hans moderfaders hus. och saae: 2. Kare, taler for alla mans oron i Sichem: li vilket ar eder battre, att sjutio man, alle J erubBaals banl, blifva herrar ofver 18. Och harven uppsatt eder i denna dag emot mins faders hus; och slagit hans soner ihjal, sjutio man p!l. en sten, och gjort eder till Konung AbiMelech, hans tjensteqvinnos son, ofver de man i Sichem. efter han edar broder ar; eder, eller en man blif~r herre ofvcr eder? Kommer ock dertillmed ihli.g, att jag ar edart ben och kOtt. 3. D§. talade hans modIWs broder all dessa 19. Hafven I nu gjort ratt och redeliga emot J erubBaal och hans hus på demI:} dag, så varer glade ofver AbiMelech, och han vare glad ofver eder. orden om honom, for alla mans oron i Si- 20. Hvar ock icke, s~ g-:inge en eld uta! chem; och deras hjerta bevektes efter Abi- AbiMelech, och fortiire de man af Sichem, Mele(~h; ty de tankte: Han ar vår broder; och nf Millo hus; och gli.nge desslikes ut 4. Och gJifvo honom sjutio silfpenningnr en eld ar de man i Sichem, och ar Millo hus. utm" BanlBcriths huse; och AbiMelech och fortare AbiMelcch. Iejlle sig dermed losaktiga och lattfarclig-J. m:i.n, som honom foljde efter. 5. Och han kom i sins faders hus i Ophra, 21. Och J otham flydde, och undvek, och gick til! Ber, och bodde der, for hans broders AbiMelechs skull. och slog sina brOder, JerubBMls soner, sjutio nJån, ihjal p~ enom sten; men Jotham, den yngste sonen JerubBaals, biet igen; ty han vardt undstungen. 6. Och sig forsamiade alle man af Sichem, och hela Millo hus; och gingo till, och gjorde AbiMelech till Konung vid den h<>gaekena, som stod i Sichem. 7. D~ detta var sagdt J otham, gick han bort, och stod ofverst på Grisims berg, och hof sin rost upp, ropade, och sade till dem: Horer mig, I man ar Sichem, att Gud ock horer eder. ~. Tran gingo till och skulle smorja ofver B~ en Konung, och Bade till oljotrat: Var 22. D~ nu AbiMelech hade riclit ofver Is. rael i tre §.r, 23. Sande Gud en ondan vilja emellan AbiMelech och de man nf Sichem; fort Y de man af Sichem fortalade AbiMelech, M. Och kastade honom fore den ~rning, som han bedref p~ de sjutio JerubBaaTs soner, och lade deras blod p~ AbiMelech deras broder, den dem ihjalslog; och pJ!.de man i Sichem, som honom hans hand der. till st~Tkt bade, att han sina broder drap. 25. Och de man i Sichem bestallde ett bak. håll ofverst p~ bergen, och rofvade p§.vagenomalladesomforoderfra.m;ochdetvard* bådadt AbiMelech. v~ Konun~. 9. Men oljotrat svarade dem: l>fvergifva min fetma, hvilken 26. Så kom Gaal, Ebeds son, och hans broder, och gingo in i Sichem I och de man i Sichem forlato 8ig upp~ honom ; Skulle jag både Gud och menniskor prisa i mig, och gå bort, och uppsattas ofver tran? 10. D~ Bade tran till fikontrat: Kom du, och var Konung ofver oss. Il. Men fikontrat sade till dem: Skulle 27. Och drogo ut pli. markena, och bergde sina vingli.rdar, och tl-ampade der, och gjorde en dans, och gingo uti deras gtld~ hus, 000 ti.to och drucko, och bannade AbiMelech. jag ofve~va min sotma och mina goda frukt, ocn g~ bort, och uppsattas ofver tran? 12. DB. sade tran till vintrat: Kom du, och var VM Konung. 13. Men vintrat snde till dem: Skulle 28. Och Ganl, Ebeds son, Bade: Hvad ar AbiMele<:h? Och hva!;l a.r Sichem, att vi honom tjena skole? Ar leke han JerubBanls son, och harver satt sin tjenare Sebul hit ofver Hemors folk, Sichems faders? H vi skulle vi tjena honom ? jag ofvergifva min must, den Gud och menniskor glada gor, och ~ bort, och uppsattas ofver tran? 29. Gud gifve, att detta folket vore under mine hand,att jag måtte fOlinga AbiMelech. Och det vardt sagdt AbiMelech: Foroka 14. D~ sade aJI tran till romebuskan: clin har, ochdrag ut. Kom du, och var Konung ofver oss. .30. Fort Y Sebul, ofversten i stadenom, då 15. Och romebusken s3.de till tran: År han horde Gaals, Ebeds sons ord, vardt det sant, att I viljen smorja mig till Ko- han illa vred; nung ofver eder, sti. kommer, och betror 131. Och sande bMskap till AbiMelech eder under min skugga; hvar I icke viljen, hemliga, och lat saga honom: Si, Gaal. ø§.g§.nge en eld utu tornebttskan, och for- Ebeds son, och llans broder, aro konme till tare cedretran i Libanon. Sichem, och gora dig staden genstOrtigan ; 16. Rafven I nu gjort ratt och redeliga, att I harven gjort AbiMelech till Konung; och harven I gjort vii.! emot JerubBMl och 32. Så statt nu upp om natten, du o(~h clitt folk, som nar dig 8.1',och var i bakhåll for dem i markene.~ CA!'. 10. I DOMARE BOKEN. 33. Och i mo~onstundene, når solen uppgltr, s§.var bittida uppe, och fall till staden; och nar han och det folk, som med honom ar, ~ ut till dig, s~ gor med dem såsom din hand finna kan. 189 50. Och AbiMelech drog till Thebez, och belade det, och vaJm det. 51. Men der var ett starkt torn midt i stadenom, p~ hvilket flydde alle, bMe mau och qvimlor, och alle stadsens inby~ i ( I 34. AbiMelech stod upp om nattena, och och låste igen efter sig, och stego upp Pi allt folket, som med hOnom var, och satte taket af tornet. bnkllåll infor Sichem med fyra skarar. 52. D~ kom AbiMelecn intill tornet, och 35. Och Gaal, Ebeds son, drog ut for stridde deremot, och kom sig intill porten i ! stadsJ?orten; men AbiMelech reste upp utaf bakh§'llet, med det folk som med af tornet, uppå; ~ det han skulle tanda der eld honom var. 53. Men en qvinna. kastade ett stycke at 36. D§, nu Gaal s§g folket, sade han till en qvarnsten ned l'~ AbiMelechs hufvud, Sebul: Si, der kommer en hop folk neder och slag honom hufVl.ldsk§.lena sonder. \ , r I i T at bergshojdene. Sebul sade~ Du ser skuggall afbergen, likasom detvoremenniskor. 37. Gaal taJade an en tid, ocb sade: Si, der kommer en hop folk neder midt utaf 54. D§, kallade AbiMelech drii.ngen, som hans varja drog, basteliga, och Bade till bonom: Drag ut ditt svard, ocb drap mig, att man icke skall saga: En qvinna slog l~ndet i .ocb en tlll tro lareekena. honom igenom, bar kommer p~ den viigen ibjal. S!I. stack hans och han blef dod, drang honom 38. D§. sade Sebul till bonom: H var ar nu din mun, som sade: Ho ij.r AbiMelech, att vi honom tjena skole? Ar leke nu detta 55. D~ nu de Israeliter, som med honom voro, s~o att AbiMelech var dOd, gick hvar och en bem till sinort. det folk, som du foraktat harver? ut, och strid med honom. 56. Alltså betalade Gud AbiMelecb det onda, som han emot sin fader gjort bade, Drag nu 39: Gaal dro~ .ut med Sichems folk, och d~ han dr~p sina sjutio broder; stndde med AblMelech. 40. Men AbiMelech jagade bonom, s§. att ban flydde for honom; och m§.nge folIo slagne ant intill stadsporten. 41. Och AbiMelech bIet i Aroma; men Sebul drei Gaal och hans broder de icke m§.tte blifva i Sichem. 42. Om morgonen ~ck tolket ut, ~7. Desshkes allt det onda, som de man at Sichem gjorde, betalade dem Gud p!!. deras hufvud; och ofver dem kom J othams forbanneise, JerubBaals sons. 10 CAPITLET s!l. att Thola. E ut p~ mar- okir. israel ~r. hota.t, &eftdda.t. FTER AbiMelech kom upp en annan fraIsare i Israel, Thola, en man ar kena; och det vardt sagdt AbiMelech. 4.'3.Och han tog folket, och skifte det i tre delar, och bestalIde h§'ll p§, dem i markene. Som han nu s~, att folket ~ick utu stadeIIom. foll han till dem, ocb slog dem. 44. Men AbiMelech med den hopen, som med honom var, folIo till, och tl'ådde intill ~padsporten; de andre tv§. hoparna folIo 1]11alla dem som p~ markene voro, och slaga dem. 45. D~ stridde AbiMelech emot staden den bela. dagen, och vann bon om; och drap det folk, som derinne var, och slog Isaschar, Puahs son, Dodo sans; och han, bodde i Samir p§.Ephraims berg. 2. Och ban di)mde Israel i tre och tjugu §.r, och bIet dod, och vardt begl'afven i Samir. 3. Efter bonom kom upp Jair, en Gileadit, och han domde Israel i.tu och tjugu år. 4. Och han bade tretio soner, ridande p~ tretio åsnatalar, och bade tretio stiid('r, de kallades HavothJair allt intill denna dag, och ligga i Gilead. 5. Och J air bIet dod, och vardt begl'afven i Kamon. staden neder, och s§.dde salt deruppå. 46. Når de man, som i Sichems tom bodde, detta horde, gingo de in uti ett faste i den gudens Beriths hus. 47. D~ AbiMelech det horde, att alle de man at Sichems tom vara forsamlade, 48. ~ick han p§. det berget Zalmon med allt SItt folk, som med honom var; och tog ena yxa i sin hand, och hog~ en gren at ett tra, och lade p§. sin ax~l, och sade till allt folket, som med honom var: H vad I s~en att jag gjorde, det gorer ock I med hast såsom jag. 49. Då hogg allt folket bvar i sin stad en 6. Men Israels barn gjorde ~ter det ond~ var for Herranom; och tjente Baalim och Astaroth, och de glldar i Syria, och de glldar i Zidon, och Moabs gudar, och Ammons barnas guliar, och de Philisteers gudar, och ofverg6.fvo Herran, och tjente honom intet. 7. D~ torgrymmade sig Herrans vrede otver Israel, och sålde dem lmder de Philisteers och Ammons barnas hand. 8. Och de tviIlgadc och fortryckte 1SJ'aR,ls barn, ifr§. det året, i aderton år; alla Israels barn p§, hinsidon Jordan, uti de Amorærs lande, som i Gilead ligger. !;Ten at, och foljde AbiMelech efter, och 9. Dertill drO~OAmmons barn ofver Jorkastade .dem intill fastet, och tande der dan, och stridde emot Juda, BenJamin, eld upp§.; sB.att alle de man af Sichems och emot Ephraims hus, s§.att Israel vard~ to~ blefvo dOde, vid tusend man och ganska svårliga fortryckt. . qvmnor. 10. D§, ropade Israels barn till Herran, 190 DOMARE BOKEN. CAP.11. och sooe: Vihatve~"dntemotdig; ty vi hafve ofvergifvit v§.r' Gud, och tjent Baalim. 10. Deii.IdstentGileadsadetillJephthah: Herren vare tillhorare emellan oss, om vi icke gore som du ~ harver. 11. Men Herren Bade till Israels barn: Retvingade ock icke edcr de Egyptier, de Amoreer, Ammons bant, de Philisteer, 12. De Zidonier, de Amalekiter och MooniterP Ochjag ha.lp ederutu deras hii.ndcr, 11. AlltsA gick d1 d ephthah med de Aldsta at Gilead, och tolket satte honom for hofvitsman och ofversta ofver sig; och Jephthah talade ant detta infur Herranom i Mizpa. KUdar, och tjente Herranom; och honom Omkade del'CJtver, att Isroel s~ tvingad vardt. 17. Och Ammons barn slogo sig ibop, och 14. Jephthabsande§'terbMskaptillAmmons barnas Konung; 15. Och lat saga honom: B§, s~er Jephthab: Israel harver intet land oorttagit, lagrade sig i Gilcad; men Israels barn f'oræmlade sig, och lågrade sig i Mizpa. 18. Och folket, de ofverste i Gilead, sade emcllan sig: Hvilken som forst b~ner till att strida emot Ammons barn, han antingen iM de Moabiter, eller ifrln Ammons barn ; 16. Fort y når de drogo utur E~ten, vandrade Israel genom oknena allt llltill rOda harvet, och kom till Kades; skall vara hofvitsman ofver alla de som bo i Gilead. 11. CAPITLET. ~'1'hthah. kaI/eTle,~er, lUfte. 17. Och sande bMskap till de Edomeers Konung, och sade: L~t mig draga igenom ditt land; D;lell de Edomeers KonunF;_til}stødde dem rutet. Ocb sande ball bM tl1l dil ropaden till mig. 13. Sl harven I dock likavål ofvergitvit mig, och tjent andra gudar; derf6re vill jag intet mer hjelpa eder. 14. Gh och ~aller de gudar, som lutvalt hafven; l§.ter dcm hjelpa eder uti edor bedrtifvelses tid. 15. Mcn Israels ~arn sadc till Herran: yi ~ve Sy:l:ldat; gor du med oss hvad dig til{}kes, iI.llenast hjelp oss i denna tiden. 16. Och de knstade ifrå sig de frammande J EPHTJ:iAH, en (:;'ileaait,var en stridsam hjelte, dock likval enesskokosson; 12. D~ sande Jephtbab bldsknp till KoDungen ulver Ammons barn, och llit saga honom: Hvad bafver du med mig att skafTa, att du kommer emot mig, till att strida emot mitt land P 13. Konungen ofver .~mmons barn svarode J ephtbas b§'dskay: Dertore, att Isroel hafvel tagit bort ~ltt land, dii-,de,drOg<?utllr Egypten. allt lfr§.n Amon mtl1l Jabbok, och allt intill Jordan; så få mig nu det igen med frid. och Gilead bade fodt Jephthah. 2. Men d~ Gileads hustru rOdde honom barn, och de snmma barn volda stor, drefvo de J ephthah ut, ochsadetill honom: Du skall intet nrt taga i v~rs fadershuse; ty du ii.stens annors qvinnos son. 3. D~ flydde b.'ln for sina brOder, och Konungen ofver de Moabiter; han ville icke heller tillstadjat. Så .blet Israel i Kades; 18. Och vandrade i oknene,och drog omkring de Edomeers och Moabiters land, och kom ostan på de Moabiters land, och l~e sig p~ hinsidon Arnon; och kom intet in uti de Moabiters landsandar; ty Arnon år de Moabiters landamare. boddo i det landet Tob; och tiJl honom torsamlade sig losaktige man, och drogO 19. Och Israel sande bM till Amoreers Konung, i Hesbon, Sihol1, de och sade: ut med honom. 4. Och någon tid deretter stridde Ammons barn med Israel. 5. D~ nu Ammons barn ~ stridde med Israel, ginF;ode iildste ar Gilead bort, till att hemta Jephthah utu Tobs lande; 6. Och sade till honom: Kom, och var LfIotoss drII4;aigenom ditt land in till mitt rum. 20. Men Sihon betrodde icke Israel, att han skulle draga igenomhans landsandar; utall forsllr.1ladeallt sitt folk, och lagrade sig i Jahza, och stridde med Israel. 21. Men Herren Israels Gud ø Sihon, vår botvitsman, Ammons barn. med allt hnns folk, i Israels de slogo dem; allts~ tog att vi m§ge strida emot lilinaer, Israel s~ att in allt 7. Men Jephthah sade till de iildsta af de Amoreers land, som d~ i summa IWld Gilead: Aren icke I de sommig haten, och bodde; harven drifvit mig utu mins faders hus, 22. Och togo alla de Amorcerslandsandar och nu kommen I till mig, medan I alen i bedrofvelse P 8. De aldste i Gilead sade till Jephthah: Dertore komme vi nu i~en till dig, att du skall gi med oss.ochhjelpa ossstrida emot Ammons barn; oeh vam v~r hofvitsman ofver alla de sombo i Gilead. 9. Jephthah sflde till de aldsta i Gilead: Om I hemten mig ig-en till att strida emot Ammons barn, oeh Herren gifver dem for ~~... skall jag di vara edar=- in, ifrnn Arnon mIt intill Jabbok, och ifr'.in oknene intill Jordan. 23. S!i. harver nu Herren Israels Gud fordrifvit de Amoreer for sino folke Is~l; och du vill nu tnga dem in. 24. Hafvf\r din gud Chemos n!lgrs. fårdrifvit, dem m~ du intaga, och l!ita oss intaga. alla dem som Herren v~ Gud for oss fordrifvit harver. 25. Menar du, att du battle ratt bafver, an Balak, Zipors son, de Moabiters Ko- I r CAP.12, 13. DOMARE BOKEN. 191 uung? Tratte icke han och stridde emot Jephthahs den Gileaditens dotter,!yra da. Isr'JR.I? gar om §.rot. 26. S§.åndock Is~l nu i trehundrad §r 12. CAPITLET. \lott harver i Hesbon och dess dottrar, i J."hthah ,ld,. Ephraim,do,.. Ibzan,1!.lMI, AbdOfl. Aroer och dess dottrar, och i alla stader, O CR de at Ephraim skriade, och gingo som li~ vid Arnon; hvi !riaden l p§. den tiden? 27. J Bg hafver iItet brutit emot d,u gor s§. illa emot mig, att du emot mig. Herren dOnie i dag det icke dig, och strider emellan norrut, och sade till lephthah: Hvi drogst du i strid emot Ammons barn, och kallade icke oss, att vi bade m§.tt drngit med dig? Vi vilje uppbranna ditt hus med dig i elde. Isra6l och Ammons barn. 28. Men Ammons banl3S Konung skotte intet efter de JepbthaIls ord, som han bOd 110nomtill. 29. Di kom ReITans Ande oCver Jephthali. och han drog igenon1 Gilead och Manasse, och igenom Mizpe, som i Gilead ligKer, och i!r-1 Mizpe, som i Gilead ligger, inp§. Amlllons bam. 30. Och Jephthah loCvade Herranom ett 2. J ephthah sade till dem: J~ och mitt folk bade. en stor sak med Ammons barn; och jag kallade p§. eder, men I hulpen mig intet utu deras l1ander. 3. D§, jag nu s§g, att in~n fralsare p~ farde var, satte jag mina sjal i mirul. h:1nd, ooh drog åstad emot Arnmons barn, och Herren gRf dem i mina hand. Hvi kommen I nu hitupp till mig, till att strida emot mig? lotte, och sade: Gifv~r du Ammons barn i minR hand; 31. Hv3d som hel!Ci utu mins hus dorr kommer emot mig, nar jag med fl-id igenkommer ifrll.n Ammons barn, det skall hora Herranom till; och jag skall oifra det 4. Och Jephthah f'6rsamlade alla man i Gilead, och stridde emot Ephraim; och de man i Gil.e3d sl~o Ephralm, derfore, att de sade: Aren I dock, I Gileaditer, ibland Ephraim och Manasse, såsom de der at Ephraim beskyddas m§.ste? til l branneoffer. 32. S§.dr~ J ephthal1. in p§.Ammons bnrn till att stridD. pi!. 4em; och Herren gaf dem i hang hander. 33. Och han slog dem, allt ifr§n Aroer iiitilldess mRn kommer till Minnith, tjugu stader, och intill vin~årdaplatsen, en magtig stor slagtning. Och vordo s§.Ammons barn nedtrycktefor Israels barn. 34. D§, nu J ephtRah kom till Mizpa till sitt hus, si, d§, gick hans dotter ut emot honom, med pipande och dansande, och bon var enda barn, och han h3de eljest lllKen son eller dotter. 35. Och som han nck se henne, re! hnn 5. Och de Gileaditer togo in Jordans fårjostad f'6r Ephraim. Nar de nu s3de: Vi ire ock de beskyddade af Ephraim, l1lt mig tara ofv~r; s§. Bade de man af Gilead till honom: Ast du en Ephrait? Når han nu svarade nej, 6. S§.bådo Ile honom såga.Schibboleth; B§.sade han Sibboleth, och kunde leke ratt sjiga det ut. g§. togo de honon1 fatt, och drll.po honom vid faljostaden Jit J orili'ln; s§.att p§. den tiden folIo ar Ephraim tu och fyratio tusend. 7. Och l ephthah domde Israel i sex fir. Och lephthah den Gileaditen bIer dM, och varet b~ven i de ståder i Gilead. sin klåder, och Bade: Aj! min dotter, du gor mig en hjertans sorg, och bedrofvar 8, Erter dessom Lehem Israel. domde lbzan af Beth- mig; ty jag harver oppnat min mun inf'6r 9. Han bade tretio soner, och tretio dotHemmom, och kan icke kalla det tilltrar gifte han ut, och tretio dottmr tog bakI!.. han utanefter till sina soner; och domde 36. Men bon sade~ Min fader, harver du Israel i sju år; oppnat din mun infor Herranom, B§.gor 10, Och ble! dOd, och ble! begrarven i med mi~ s§.som uta! din nmn g§,nget i!.r, efter Herren harver båmnats pa dilla fiendar. Ammons barn. BethLehem. 11. Erter dessom domde Israel Elon, Sebulonit, och domde Israel i tio år; 37. Och bon sade till sin fadet": Allenast beder jag dig om ett, att du unner mig tv§. manader, att jag ~r neder på bergen, och begrilter min jungfrudom med mina' leksystrar. 38. Han sade: GMk; och lat henne g§. i två m§,nader. Så gick bon bo~ med aina leksystrar, och bergret sin jungfrndom p§. bergen. 39. Och efter tv~ m§.nader kom bon igen till sin fader, och han gjorde h~nne s§,som 12. Och ble! dM, och vardt bc/,'Tafven i Ajalon, uti Sebulons land. 13. Efter des!;om domde Israel Abdon, Hillels son, en Pirgathonit. 14. Han bade f,vmtio soner, oeh tretio sonasoner, som p§. s.iutio åsnafålar l'cdo. Han domde Israel i §,tta §.r; 15. Och bier dM, och vardt bc:!Tafven i Pirgathon uti Ephraims lande,~ på dd Amalekiters berg. 13. CAPITLET. han lo!vat h3de; och bon bade mtet skaff a hatt med n§.grqm man. . 40. Och en Sedvanja kom uJ?P i Israel, att Israels dottrar gingo årliga till, och begreto en r".ae~1YII44", Si1n1Of& fljlfl8,f6d~'. CR Israels barn gjorde åter det onclt var for Herranolli; och Herren ,tro! dem uti de Philisteers Winder i fJ'ratio iI.l'. O i : ~ 192 DOMARE BOKEN. CAP.14. 2. Men en man var i Zo~ utal Dans slii,gte, benamnd Mall0lJJ1, ocn hans hustru var ofruktsam, och f.i>dde intet. 17. Och Manoah sade till Herrans Angel: Huru heter du, att vi dig prisa m~e, nii.r du kommer s1som du sagt harver? :3. Och Herrans Angøl syntes hustrune, och sade till henne: Si, du ast ofruktsam, och rOder intet; me~ du skall val'da har- 18. Herrans Angel sade till honom: Hvi frliJl:ar du efter mitt Namn, det dock unuerligit år? vandes, och fada en son. 4. Så vakta dig n~ att du icke dricl{er vin, eller starka drycker, och att du intet orcnt ater; 5. Ty du skall varda hafvandes, och fada 19. D6: tog Man.oah spisoffer, och lad'e ranom; oC11.bal;! och Manoah med upp!i.. en son, hvilkom ittgen rakoknif skall komrna p!i. hufvudet; fart y den pilten skall vara en Guds N azir utaf moderlifvet t och han skall begynml. till att fraIsa Israel utu de Philisteerk hand. 6. Då kom qvinnaII, och talade med sin man och sade: En Guds man kom till mi~, och han var tiR seendes såsom en Guds 20. Och d6: lliJl:en uppg!.ck al altaret §.i himmelen, for Herrans Angel ock upp i altarens lågtt. D§,Manoah och hans hustru det s[go, folIo de neder till jordena p§. siti ans~e. 21. Och Rerrans A~el sYntes intet mer Manoah och hans hustru. S~.f()rnam Manoah, att det var enHerran~ A:;ilgel; Angel, ganska rorskr'Jæklig; sft att jag intet frngade honc.m hvadaU han var, eller hvart hall ville; och han sade mig intet bur han het. 7. Men han sade till mig; Si, du skall varda harvandes, och foda en son; så dricl{ !1u intet vin, el,ler sta;rka drycker, ocll at mtet orent; fort Y pIlten skall vara en 22. Och Bade till sin~ hustru: Vi m§.ste doden do, att vi harve sett Gud. 23. Men.hans hustru svarade hoJlom: Om Herren hade velat drapa oss, s6:hade han icke anammat branneoffret och spisoffrei ar v6:ra hii.nder, och bade icke tett 'oss cll~ detta, ej ~eller låtit oss detta hora, såsom nu skedt ar. Guds N azir, ifr! .moderlifvet hans dod. 8. D!I. bad 'M;anoah Herran, 24. Och qvinnan rodde en son, och kallade honom Simson' och pilten vaxte, och Herren valsi~de honom. allt intill och sade: Ack I Herre, låt den Guds mannen 6:ter komma till oss, den du utsandt harver, att han m6: lii.ra oss, hvad vi skole gora med piltenom, somfodas skall. 25. Och Herrans vara med honom, ZOI'ga och Esthaol. ett kid ar getterna och det p!i. e~ sten Hergjordø' det w1derliga; hans hustru s[go der- Ande begynte till ati uti DanB liigre, emellan 14. CAPITLET. 9. Och Gud horde Manoahs rost; och 8i~ bisva.-m,~~Il!'P. gd,!&. Guds Angel kom igen t~ll qvinnona; och S IMSON gick ned till Thimnath, och s§g han satt p§. markene, och hennes maIl ' ens qvinno i Thimnath, uta! de PhiManoah var icke når henne. listeers dottrar. 10. D~ lapp han hasteliga, och underviste 2. Och d§. han uppkom, underviste han det sinom man, och sade till honom: Si, det sinom fade;r ochsine moder, och sade: den mannen harver s;}:nts mig, som i dag Jag harver sett ena qvinno i T~th, kom till mig. utaf de Phili~teers dattrar; kåre, gifver 11. Manoah stod upp, och foljde qvinno~a mig henne till hustru. efter, och.. kom till mannen, och sade till ..3. Hans fader O!Jh mo.der sade ~ill ho~om : honom: Ast du den mannen, som talade Ar nu mgen qVlnna Ibland dilla broders medqvinnone? Hansade:Ja. dpttrar, och i allt mitt folk, att du går 12. Och Manoah sade: Nar nu sker s6:som bOl-t, och tager dig hustru nii.rde Philisteer, du sagt harver, hurudana skola piltens som oomskorne aro? Simson sade till sin seder och gerJ:t.ing vara? fader: Gif mig denna; ty hon behagar min 13. Herrans Angel sade till Manoah: Han ()gon. skall vakta sig for allt det som jag qvinnone ~ harver. 4. Me~ hans fllder och moder visste icke, att det var af Hen-anom; ty han sokte till- 14. Han skall icke iita hvad utaf vintra komnwt ar, och skall intet Vin dricka, eller tålle emot de Philisteer; rådde p6: den tidenofver starka drycker, och åta intet orent; allt det jag henne budit harver, skall han hålla. 15. Manoah sade till Herrans Angel: Kare, l!l.t oss bellålla dig hål', vi vilje tillreda dig ett kid af getterua. 16. Men Herrans Angel svarade Manoah: Om du an behåller mig, s§. ater jag dock intet utaf ditt brod; men vill du gora Herranom ett branneoffer, g§.m! du det offm; ty Manoah visste icke, att det var 5. S6:gick Simson neder med sinom fader och~ine moder till Thi~ath; och som de komIUo till ving!l.rdarna vid Thimnath, si, d6: kom ett nngt lejon l'ytandes emot honom. 6. Och Herrans Ande foll ofver honom, och han ref det sonder i stycker, s6:som man hade sonde;rrifvit ett kid, och ~de dock platt intet l handene; och Bade Icke sinom fader eller sine moder, hvad han gjort hade. en Herrans Angel. och de Philisteer Israel. 7. D6:han nu kom ditneder, taiade han CA-P.15. DOMARE BOKEN. med qvinnone, och bon behagade Simson i hans ogon. 8. Och n§,gra dagar deretter kom han igen till att taga henne, och gick ar vii,genom till att bese aset ar lejonet; si, d§. var en bisvarm i aset ar lejonet, och hannog. 9. Och han tog det i sina hand, och §,t demf i vii,genom, och gick till sin fader och till sina moder, och gaf dem, s~ att de ock !l.to; men han Badedem intet demf, att han hade tagit hannogen utaf lejonets as. 10. Och d!J.hans fader kom ditneder till 193 hustru med ett kid af~tterna.; och som han tankte: Jag vill g~till mtna hustru i kammaren, ville hennes fader icke lAta honom in; 2. Och sade: Jag mente att du bade vant henne vred vorden, ty harver jag gifvi~ henne dinom stallbroder; men han harver ena yngre Byster, bon ar dii,geligare an bon, tag henne for desso. 3. Då Bade Simson till honom: Jag harver en g§,ng en r'J,ttfårdig sak emot de Phi- listeer; j~ skall gora ederskada. Q.vinnona,gjorde Simson der brollop, s!J.som 4. Och Simson gIck bort, och fick trehununga man plaga .sora. drade rafvar, och t~ brandar, och vande Il. Och d~ de s1igohonom, fingo de honom ju en stjert emot den andra. och satte ju tretio stallbr<>d.er, som skulle vara nar en brand emellan tv!J.stjertar; honom. 5. Och tande eld p!J.dem, och slappte dem 12. Men Simson Bade till dem: Jag vill uti de Philisteers sad, och brande upp satta eder ena g?lto fore; om I det utgiiten, karfvarna med den st!J.ndande sii,dene,och och råken ratt i dessa sju brollopsdagar, vin.ll:årdarna, och oljotran. s!J. vill jag .Q:ifva eder tretio skjortor, och tretio h~iaskliider. 13. Men kunnen I icke utråda henne, s!J. skolen I gifva. mig tretio skjortor och tretio hOgtidsklii.der. Och de Bade till honom: satt fram dina. K§.to, lAt oss hora henne. 14. Han Bade till dem: At fr!J.ssarenom tl~ck mat, och, sotme uta! dem starka. Ocn de kunde i tre dagar icke r6ka. upp~ 6. »!J. Bade de Philisteer: Ho hafverdetta gjort P D!J. Bades: Simson den Thimnitens m!i.g, derfore att han hafver tagit honom hans hustru irr!J., och gifvit henne hans stallbroder. D~ fora de Philisteer upp, och brande upp bMe henne och hennes fader i eld. 7. Men Simson Bade till dem: Ja« l~ter eder det gora; jag vill and§. hamna mig på eder, ochsedan vara tillfrids. gltona. 15. P§.sjunde~en talade de till Simsons hustru: Locka for dinom man, att han utsii,ger oss dtona, eller vi skole brii.nna. dig och dins faders hus upp i eld; harven I buditoss hit, till att,giJra oss fattigaP 16. D!I. ~t Simsons hustrn for honom, och Bade: Du ast mig vred, och harver mig icke kar; du hafver .~t miRS folks barnom ens. g!!.tofore, och h/l,fver icke utsa~ mig henne. Han Bade till henne: Si, jag hafvericke utsagt henne minom fader, eller mine moder; skulle jag nu ~t for dig p 8. Och han slag dem h§'rdeliga, bMe pD. skuldror och p!J.lander; och gick neder, och bodde uti en be17g'klyfioi Etbam. 9. D!J.droga de Philisteer upp, och.belade J uda; och g!J.fvosig neder till Lehi. 10. De ar Juda Bade: Hvi harven I dragit hitupp emot oss P De svarade: Vi are komne hitupp till att bind,a Simson, at~ vi ~ gOra honom, s!J.$Om han oss gjort hafver. Il. S!J.droga tretusend mån ar Juda neder i bergklyrtena i Etbam, och Badetill Simson: Vetst du icke, att de Philisteer ii.ro 17. Och bon ~t i de sju ~r for honom, medan Drollopet stod. p!!. sjunde dagen Bade han henne deta, ty honlk honoms!J. hårdt upp!J.; och bon sadeg !tona får sins folks baroom. 18. Då Bade de man at stadenom till honom p~ ~unde dagen, forra an 'solen gick neder: H vad ar sotare an hannogen; hvad ar starkare an lejonet P Han Bade till dem: Om I icke broen plojt med minom kalf, I haden icker§,kat p!J.minag!J.to. 19. Och Herrans Ande foll p~ honom, och rMandeofverossP Hvihafverdus!l.gjort emot oss P Han Bade till dem: S!J.som de harva gjort emot mig, så hafver j~ gjon emot dem i~n. 12. De Bade till honom: Vi are komne hitneder till att binda wJt" och f§. dig de Philisteer i bander. Simson Bade till dem: B§,svarjen,att I viljen. in,tet hindergora mig-. 13. De svarade honom: Vi vilje inte~ hi~der gOm dig; utall vi vilje alleD8B~ binda dig, och antvarda dig dem i bander, och vilje intet drii.~ dig; och de bundo hijl!;tidskliider dem som g!J.tona ~ r§'ka1; !Ia:de; och varet ganska vred, och gick upp l sin faders hus. 20. Men Simsons hustru varet gifven enomhansstallbroder,denhonomtillydde. 14. Och di Dan kom intill Lem, smade de Philisteer, och kornmo emot honom; men HerraD$ Ande fpll p!J. hollom och t!lgen p!J. hans armar vordo s!J.som blir, de at eld forbrande aro, s§. att banden pi han gick neder till Askelon, och slagtretio honoIJ1med tu ny t!i.g, och torde honom manar dem, och tog deras klader, och Il,af upp ifr!J.k!ippone. 15. CAPITLET. BiO CH hUItru-, r{j.f..ar,lang.la..a6, det begaf sig efter hans bander torsIJ1u1to. dmakindbdg6. n~ dagar, 15. Och han r!J.kade en ruttelI !J.snakilldbltga; han rackte ut siDa. hand och tog om hveteandene,att Siw30n sØktesiDa honom, och slag dermedtusendelIl&n.~ H 194 DOMARE BOKEN. CAP.16. 16. Och Simson sade: De:r ligga de ihop; med en isnakindbjlga harver jag slagit tusende mii.n. 17. Och ~ han det utsagfi bade, kMtade han kindb~ utu sine hand, och kallade det rommet RamatbLehi. mig dock nu, hVa1'med mazl dig bind... kan ? 11. Han svarade: Om jag vorde bunden med ny t~, der annu intet arbete med gjordt ar, s'å vorde jag svag, och sisom en annor menniska. 18. Och som han begynte sv!rliga tOrsta, §.kaJladehan Herran, och Bade: Du hafver en si stor saJighet ~t igenom dins tjenares hand, och nu m~te jag do i torst, och falla uti de oomskornss hånder. 19. D~ oppnade Gud ena oxlatatld i kindbiganom, och der gick ut vatten; och som han drack, kom hans ande igen, och vederqvicktes; derfore heter ock det rommet ti.kallarens kindbigabrunn, allt intill denna 12. S~ tog Delila ny t§.:r;,och band honom dermed, och Bade: De Philisteer ofver dig, Simson I Och de bade hån J)'å honom i kammaren; ooh han slet sonder dem uta! sina armar, sisom ett snore. 13. Delila Bade till honom: Du harver annu ~kat mig, och ljugit for mig. Kåre, ~ mig dock, hvarmed man kan dig binda P Han svarade henne: Om du flatade Sjli lockar ar mitt hufvud uti ett flåteband. dag. 20. Och han domde Israel listeers dagar i tjugu ~r. 14. Och bon råste dem in med en nagla, och Bade till honom: De Philisteer ofver dig, Simson I Och han vaknade upp at uti 16 CAPITLET e-.1'Of"la'" Deli~ lin. 8i~'loct;ar. O CR de Phi- sinom sOmn, och drog de tlåtade tråldom, med nagl!} och tlåteband ut. diJd. Simson gick till Gasa, och fick der lockar 15. D~ sOOe han till honom : Rurn kan du ~ att du harver mig kar efter ditt se ena skoko, och lade sig når henne. hjerta ar dock icke når mIg? I tre g!inger 2. D~ vardt sagdt de Gasiter: Simson ar harver du gackat mig, och icke sagt mig, kommen hårin; och de omhvårfde honom, hvarntinnan din storn starkhet år. och låto taga vara p~ honom i stads{l<!rtenom i hela nattene' och voro stilla l hela nattene, och Bade: i morgon, då ljust varder, vilje vi sl1 honom ihjal. 3. Men Simson l~ intill midnatt. D~ stod han upp om micInatt, och fattade b~da dorrnrna i stadsporten med b§.da dorrtrån, och skottbommen, och lade dem p~ siDa axlar, och bar dem upp p~ bergshojdena ror Hebron. ~ Deretter fick han kå.rlek till enaqvinno vid den ba.cken Sorek, hvilken het Delila. 0.. Upp till henne komma de Philisteers Forstar, ooh Bade till henne: TaJa si vid honom, att du kan ri se, hvarntilman han s§daru\ stor kraft harver, ooh hvarmed vi kunne varda honom ofverhandige, s~ att vi tinge bindan och tvingan; sJ\ vilje vi. gifva di~ hvar v!ra tusende och hundrade si~nmgar. 6. Och Delila sade till Simson: Kare, såg mig, hvaruti st!r din storn starkhet; ooh hvarmed man kunde binda dig, och tvinga dig p 7. Simson Bade tillhenne: Ommanbunde mig med sju ny ~, som annu intet rortorkad voro, s~ voroe jag svag, och sisom en annor menniska. 8. m rorde de Philisteers Forstar upp till henne sju ny tåg, som alUlu intet f"()rtorkad voro, och bon band honom dermed. 9. Och de bade h~ll p~ honom nar heune i kammaren; och bon Bade till honom: De Philisteer ofver dig, Simson I Och han slet sOnder t!igen, sisom ett vridet snore sOndergår, når det ar eld rorbrii.ndt år; och vardt icke.kunnigt, hvarutinnan hans 16. Och som bon alla dagar låg honom upp6. med sådana ordom, och låt honom jngen ro B, vardt hans sjå! uppgifven allt intill dOden. 17. Och Bade henne aJlt sjtt hjerta, och Bade till henne: p~ mitt hufvud hafver aJdrig n~on rnkoknit kommit, ty jag ar en Guds N azir ar moderlifvet; om man ~kar ~t at ~jg, s~ rir min ~tarkhet ifrå Inlg, så att Jag varder svag, lika som andra menniskor. 18. DIi nu Delila s~, att han bade uppenbarat henne allt SItt hjerta, sande bon bort, och låt kalla de Pliilisteers Forstar, och sade: Kommer an en g!ing hitupp; ty han harver uppenbarat mip; aJlt sitthjerta. D~ kornmo de Philisteers Forstar upp till henne, och bade penningarna med sig l siIIe hand. 19. Och hon lat honom sofva ~ sitt kna., och kallade en, som rokade honom bort de sju IOckar af hans hufvud; och bon begynte till att tvinga honom, och hans ma.gt var g!ingen ifrn hollDm. 20. Och bon sade till honom: De Philisteer ofver dig, Simson! Som han nu vaknade af sinom samD, tånkte han: Jag vill g-å ut, sisom jag i flern resor gjort harver, jag vill slita mjg los; och VIsste icke, att Herren var viken ifl~ honom. 21. Men de Philisteer grepo honom, och stungo honom ()gonen ut, och torde honom neder till Gasa, ooh bundo honom med två kopparfjettrar; och han m§Ste maJa i fåDgelset. 22. Ochhanshufvudh~rbegynte~tervax:1, der han rakad var. starkhet var. 23. D~ forsamla.de sig de Philisteers For-I 10. D~ salte Delila till Simson: Si, du star, till att gorn sinom gud Dagon ettl harver gå.Ckatmig, och ljugit ror mig; sag , stort offer, och gorn sig glada, och Bade: T - CA-P.17, 18. DOMABE BOKEN. 195 V~r gud hafver gifvit ossvu fienda Simson afgudar, och fyllde enom sinom son haIli vim hiinder. dena, att han vardt haIiSPrester. II I , i 24. Sammalunda llar folket s§.g honoml prisade de deras gud: ty de sade: V~r gnu hafver gifvit v~r fienda i våra bander, den v~rt land forderfvade, och slag månl;'a at oss ihjaL 25. D§, nu deras hjerta val gladt var, 6. På den tiden var ingen Konung i IsraeJ, oeh hvar och en gjorde s!lsom honom tyckte godt vara. 7. Men en ung man var lJå den tiden nI Bethlehem Juda,' ibland Juda sliigte, ocIl han var en Levit, oeh var derSamluastad:l sadede: L~t hemta Simson, att han m!1 spelafor oss. Så hemtade de Simson utu rån~lset, och han speladefor dem,och de stiillde honom emellan två pelare. !6. Men Simson Bade till dr'.i.ngen,som frammande. 8. Men han drog utu BethLehem, Juda stad, till att vandra hv~rt han ku:nde; .och då han kom pfi.Ephraims berg till MiCha hus, p~ det han skulle hålla sin vag fram, ledde honom vid handena: Låt mig taga p~ pelarena, på hvilka huset hanger. IlItt jag mD.stOdja mig derintill. 27. Och huset 'Var fullt med man och qvinnor; ooh de Philisteers Forstar voro der ock aUet och p~ taket vid tretusend man och qvmnor. do som Sllgo till huru Simson spelade. 9. F~de honom Micha: Hvadan kommer du-~ Han svarade honom: Jag ar en Levit af BethLehem Juda,. och vandrar hvart j~ kan. 10. Micha Badetill honom: Blif nar mig, du skall vara min fader, och min Prest; jaF; vill gifva dig årliga tio silfpenningar, och nligor forenii.mnd klader, och din fOdo. 28. Men Simson 6.kallade Hen'an, och Och Leviten gick med honom. , I i, sade: }~erre. H~rre, tank uppå mi,g, o,?? 11. Och Leviten tog:. till att blifva nar styrt mIg, Gud! 1 denna gån~~n, att Jag for mannenom; och han haU den unga mannen b~da min Ogonmå enareso namnas pil. de s6.somen son. Philisteer. 12. Och Micha tvllde Levitenom handenn, 29. Och han fattade de två medelpelareJ så att han vardt hans Prester. och bIer så i pi hvilka huset hangde,och Broddesig pa Micha huse. dem, och tog den ena i den hogra, andra i den venstra handena; och den 18. Och Micha sade: Nu vet jag, att Herren varder mig godt ~orandes. efter 80. Och Bade: Min sjal do med de Phi- jag harver en Levit till Prest. listeer l och han b~jde dem krafteli~. Så 18. CAPITLE1'. foll huset upp§. Forstama, och UlJpf\allt Da..be'J"'ja"landet,flire1' Mlchaafg1Ade" tfll La;... folket, som derinne var, sa att de dOde, P K den tiden var ingen KommF; i Israel; I som han drap i sin dod, voro tIere. lin de som han drap mednn han lefde. 81. Då kollimo hans broder ditneder, och och Dans sliigte sokte sig en arfvedel, der de m§.tte bo; ty intill den dagen var ii.nnu inF;en arflott fallen for dem ibland hela hans faders hus, och tob'"O honom upp, Israels sliigter. I' och b6.ro honom upp, och begrofvo bonom ioch hansEsthaol. faders Mnnoahs graf,domde emellan Israel ZOI~ i Men han 2. Och Dans barn sande uta! sitt sliig!e och sina man, landsandar fem hofvitsman, stridgamma ifrå Zorga ooh Esthaol. till tjugu år. att b~ja landet, ooh ransaka om det, och Badetill dem: Går listad, och bespejer t 17 CAPITLET. E N man Mi~ha affluda(iemt. var p~ Ephraims berg. be- namnd Micha. landet; berg till och de kornmo Micha hus. och upp~ blefvo Ephraim~ der ofver nattene. 2. Han sade till sina moder: De tusende 8. Och som de nu voro med Micha husoch hundrede silrpenningar. som ara tagne folk, kande ~e rOstena af d';Jm unga ma~ifrå dig, och som du svorit ofver, ooh sagt nenom LeV1tenom,. och glngo bort tlll for min oron, si, de samm.a pennin~r a.ro hon()m.' o~h ~e till ho~.om: H:.o harver nar mig. jag hafver tDglt dem till mig. kommit dig hItP Hvad gor du har? Och D~ Bade ~ns model': Vålsignad vare min hvad harver du har? son Herranom. 4. Han svarade dem: Så och sB. harver 3. Så fick han sine moder de tusende och Micha gjort emot mig, och harver lejt mig, hundrade silfpenningar igen; ooh hans att jag skall vara hans Prester. moder snde: Jag harver he~t de pennin5. De Bade till honom: Kare, frågs Gud garna Herranom ifrå mine nand, for min till, att vi måge få veta ()m vår våg, som son, till att man må gOra ett gjut~t belate.; vi vandrom, skall oss lyckosam varda. derfore så får jag dig dem nu igen. ~ :Men han fick sine moder penningarna igen. DB.tog hans moder tuhundrade silf. penningar, ooh fick dem till guldsmeden; hangjorde henne ett gjutet belate; det var sedani Micha huse. 6. Presten svarnde dem: Går åstad med frid; edarvåg ar ratt for Herranom. den I vnndren. 7. Så gingo de fem man Ilstad, och k°I!1mo till Lais, oohsågoatt det folk,.som,dennne var, bodde sakert, efter de Zidomers sed, 6. Och den mannen Micha bade s§ ett guds hus; och han gjonlc cn lifkjortel. och s1;illa och siikre; Ilågot bekymmer och ingen var, som dem gjorde i landena, eller n~ 196 D()MABE BOKEN. GAP.19. hade det under sig; och voro långt ifrå de Zidonier, och bade intet bestaIla med något tolk. 8. Och de kommo tiU siDa broder i Zo~ mina gudar, som jag gjort harver och Presten. och dragen OOr'.lfårde och 'hvad harver_jag nu mer? Och I sagen andå til! mig: H vad skadar dig ? och Esthaol; och d~ms broder sade till dem: Hu.ru gå~ det till med eder P 9. De sade: Upp, låt oss draI!:a. upp till dem; ty vi bafve besett landet, det ar 25. Men Dans barn Bade till honom: Låt dilla rost intet homs nar oss, att icke ofverfalla dig vrede man, och du låter dilla sjal tiM, och dins hus sjat. ganska godt; derf"6re skynder eder, och 26. S~ gingo Dans barn sin vag Och varer icke sene till att 4~, att I mågen Micha, du, han s/tg att de YOJ:Qhon"om for komma och taga landet m. starke, .vande om, och kom igen till sitt 10. Når I kommen, varden I finnande ett hus. sakert folk, och landet ar vidt och bredt; ty Gu,d harver det gifvit i edra hander, en s§.dana plats, der intet fattas som på. jordene år. 11. B§,drogo ut at Dans slii.gte, ifrå Zorga o.ch E~t~l, sexhundrad man, val vapnade tlll stndsj 12. Och droga ditupp, och lagrade sig i ]\;iriathJearim, i Juda; demi' kallas det rummetpans ~re,. a.llt intiil. denna dag; 27. Men de togo det Micha gjort badP., och den Presten, som han bade, och kommo till Lais, till ett stilla och saken folk, och slogo dem med svardsegg, och uppbrånde staden med eld. 28. Och ingen. var, som dem undsatte, ty han l~ l§.n~ Ifrå Zidon, och bade med ingom oostalm; och han l§.g i den dalen, som lig/;'er vid Beth~hob. S§. bYggde de staden, och bodd,e deruti; och ~t ar bakfor KiriathJ earlm. 13. Och dadan gingo de upp p§.Ephrairns berg, och kommo till Micha hus. 29. Och kallade honom Dan, efter Bing faders Dans namn, hvilken af Israel fOdd var; och staden bet tillf"6rene Lais. 14.. D§. svarade. de fem ma~, so~ bade vant ut~ngne tlll att bespe]a Lals land, och Bade tillllina brOder: Veten I ock, att i dessom husom at" en lifkjortel, afgudar och ~utet belii.teP l m§.gen tillse, hvad eder till gomndes ar. 15. De drogO dit, och kom~o i den unga. 30. Och Dan~ ba~n uppsatte sig belii.tet; och J onatban, Gersons son, Manasse sons, och hans soner voro Prester uti de Daniters slagte, allt intill den tiden, som de vordo forde f)i.ngne utu landena; 31. Och satte allts~ ibland sig det Micba belate, so~ han gjort bade, så lii.nge som stodo for dOnene. 17. Och de fem man, som bade ut dragne varit till att bespeja landet, gingo upp, och komma dit, och togo bela tet, lifkjor- Israel. framling vid bade tagit BethLehem telen, och de gjutna afgudarna; emedan stod Presten fOr portenom nar de sexhund1"ad vapnade ideras barnesko 18. Som nu hine voro komne in uti Micha hus, och togo belatet, lifkjortelen, och de gjutna afgudarna, sade Presten till dem: H vad goren I P 2. Och som bon bedref hor nar honom, lopp bon ifr~ honom till sins faders hus till BethLehem Juda, och bIer der i fyro-' m§.nader. 3. Och hennes man stod upp, och for efter henne, p§. det han skulle tala vanliga. med henne, och hemta henne igen till sig. Och 19. De svarade honom: Tig, och h§'ll munnen p§. dig, och kom med oss,.att du m§. blifva v§.r fader och Prester. Ar det dig battre, att du ast Prester uti ens mans huse, an uti en hel slii.g't och att i Israel P 20. Det be~e Prestenom val; och tog bMe lifkjortelen, afgudarna, och belii.tet, och g!J.fsig midt ibland folket. 21. Och il§. de vande om, oeh droga sin han bade en driing och ett par §,snar med sig. Och bon bade honom in uti sins faders hus; och d!i qvinnones fader såg honom, vardt han glad, och undfick. honom. 4. Och hans svar, qvinnones fader, holl honom uppe, s§. att han bier der i tre dagar nar honom; ~to och drucko, och blefvo der om nattene. v~, skickade de barnen, och boskapen. och allt det basta som de bade, framfor sig. 5. P~ fjerde dagen voro de bittida uppe, och han stod UpJl, och ville fårdas; d§, Bade 22. Som de nu voro fjerran komne ifrå Micha hus, ropade de man, som i busen voro vid Micha hus, och f6ljde efter Dans barn .6. 23. 6ch ropade till Dans barn. Och de vånde sitt ansi~ om, och sade till Micha: Hvad skadar dlg, att du s!i roparP qvinnones fader till sin m~: Styrk ditt hjerta med en beta brOd, sedan mm I fara. Och de satte sig, och lto hvar med annan, och drucko. S~ sade qvinnones fader till mannen: Kare, bli! ofver nattena, och ditt hjerta vare lustigt. mansensLevitens hus, uti Michl\ hus, ooh Guds hus var i Silo. helsadehonom vanliga. .19. CAPITLijT. 16. Men de sexhundrad va.pnade,med Levitem friUa. GibefYllJ horeri. dems barnesk,somvara utal Dans barnom, U TI den tiden var in~en Konung t 24. Han svarade: I harveu tagit bort Och en Levitlsk man var en sidone af Ephraims berg, och sig ena frillo till hustru uti Juda. 7. Men mannen stod upp, ochville f"årdas,l CA-P. 20. men hans ble! 8. DOMARE BOKEN. svar den noclgade nattena Om morgonen uppe. och fader: tOfva., och de hans svar, nom: år for Si, dagen handene, Belials 11t dagen; denna ditt I sade och st.§.n till dinahlddor. mannen VIlle bittida utan och infor J ebus, stod blir §.snar klefjade. vara upp, ar sin och hans vag, och frilla med Som de nu ~en, Kåre, kom och kom intill drii.ngen och Jebuseers mo stad. J ebus, Men "ilje hans .icke som sadetillsinherra: l§.t oss och blifva in aro !J'f båtter 13. in der uti ofver de nat- 14. Och de li""er 15. Och på si, ~k~§' Han han der kom derin, ty om sino vill J ud&., jag till Herrans ogon, s1g du P Vi nnno, Vi åre hva- komne farom intill dii.da'n jag J uda, och och ingen 2. folk vill harve halm och for ar; Den det blir s§. f fattas mannen han §,to bade roder; och och som oss ofver till mig, drangen, fattas, icke §.gnomen och roder for att ~le dig Och och vin 1snar, tjena- med sade: dinom når pli. honom tillfrids; mig; i SItt de 4. alle- ~atone. tvMde hus, och sina hans liennes Statt upp, honom §.sD&.. tog och intet. redda han sig en styckade allo, som i tolf knif. henne, stycker, och landsandar. det eller utur s!lgO, sedt, Egypti sade: sedan land, eder till. S1dant Israels intill år barn denna hiLrarver, och dag: rMena CAPITLET. BerSeba, .eger, nederiag. och ut, och forsamlade man. ifr§. DIm jfr§. Gileads land, Illlt intill i Mizpa. Och gingo af all tillhopa Israels utal slii.gte alla vr§.r, i Guds man all menighet, till fot, som utdrogo. Men BenJamins barn barn voro Israels D§. drapen i blifva der Då sade: till Sager, Leviten, var, BenJamin bofvo mig, hora, upp att Mizpa. huxu det år. svanide som fingo dragne banl tillg1ng()t Gibea 5. emot och sin fyrahundradetusend och och l!Ig sitt. x drogo Israels barn sig ihop, s1som en 3. d1 henne: Israels betiinker och sager onda Var du nattena de, Israels intet. fimler och drucko. v1ra dine och mor- huset, si, svarade hemkom, alla Herran nu hennes om ar huset, fri)lo, 20. år; der omkull. uppstod till med skedt iritin dagnin"en. der ar BenJamim S nat- sommorgon- for vag; till hau och l{ommo bade hus. på hero siDa Alle ho- henne. SUl bon henne for till 30. och hela den dorrena sade han aldrig upp men ben g1 foll dorrene tog bade troskelen. Som och med och de, mansens tara han och lyda litet herre lat g1; svii.rd och tjenare tog Nu, vid, mig. brOd Så till, I intet i de och att Och oss att hvad gorer var. till och Och ar han gatone, BethLehem hus, en rummet och berg, far och Idet p1 honom: Ephraims utaf och berg, sin H vart P till man aftonen; folket mannen BethLehem herberga 28. 11t 29. der i gammal upplyfte faren ~ totter, han Ephraims. svarade c.f en men var 21. blifva herberga arbete utal och 20. att i stadenom; ville kom sitt Bade till honom: dan komme1" du ifr§. och Gibea, sande friLmmande sidona till D1 dem der ifr§, O<?h då 18. in, gatone framlmg LGlbea; voro J emini barn. 17. reste; invid en frillo. eder, kande lii.to hennes p1 ånnu fri)lo. och var, for icke ena till henne qvinnan, och frilla nattena. Och den och hardt de som markene, v.ar nattena., den intillljust ut denn~ med dem mannen siDa med inne hander fram1t, neder nattena. sig ofver ~ till ut tilt mine gorer den ville dem; nu ar. ut galenskap. kom D1 den s§., hus; intillmorgonen; der få efter harver mannen don.ena herre oss leke dotter, komma uppgick, gick l ~mah. ena 16.ta till D1 gamla giCk i mitt mannerna rodnen kls.p- den kommen onda; denne tog ut 26. hus detta och skandeliga 27. upp1, till ~dana Så allt Låt ditt dem, och gi}ren men p1 denna. Men och till husvarden dem: harver jag en 25. l!lg vilJe Gack n~rstads drogo ofver han 16. VI i BenJamin. ingen, huse st!t~, utan drang: eller dem der i Gibea satte var sin drogo gick som allt vill icke i kommen galenskap. ar, gonen, till l Glbea solen Vi frammande~ barn; ~omma antmgen de honom: Glbea; Bade m~e uti till år huset. sade huset: icke Si, jag tene draga Bade Is!a.els tIlI 9ch Yl herre .~a lc~e fram nast 24. infor 12. 19. gorer vara stadenom. honom. mannen sade mannen en sMana sig tena. o.ch broder, nom. forled i som kanna Men och henne 11. att 23. dem, af belade vii:rden mlige begynte man och hitut, vi hjerta och fornedren eder tiickes; honom. fast ma.n:nen, dem ofver for Jemsalem, kommo dorrena., jungfru dragen blifva och det hår lustigt; och icke upp, ho- aftonen si, har ar d~en; hjertam1 nattena., till deras då barn. på mannen tara men som si, pade upp och ville sinom drang; i morgoa par han och uppå framliden, qvar i natt; i Och att edra 10. hans hjerta, fader, ar blir att kom 22. qvinnones lider stod och med annu ofvernatten, var sade ditt nligot qvinnones fårde Men han hvarannan. mannen friIlo, herberge att dagen då vederqvick lange med 9. Och med sine femte fardas; ~ åto ~ gladt, p§. ville Kåre, oss honom, der. 197 med ofver qvinnones Bade: mine man. Jag kom ,fri)lo, till till att nattena;i sig och och up~ bela.de bo~ena mIg i i huset, Giboo, om 198 DOMARE BOKEN. CAP.20. nattens., och ville sl§. mig ihjal, och skiimde , gade Herran, och sade: Skole vi mer falJa min friilo, si att bon biet dod. till och strids med BenJamins barn, v!ira 6. S& tog jag min frillo, ooh styckade brOder? Herren sade: Drager upp till henne, och sande det i alla Is~ls nrfs dem. mark; rorty de bade gjort en slem ting, 24. Och dB.Israels barn trådde den andra och ~enskap i Israel. dagen till att strids emot BenJ amins barn, 7. Si, nu aren I har alle Is~ls barn, 25. FolIo de BenJamiter utu Gibea emot rMens vid, hvad I skolen gom dert ill. dem p§. samma dagen, och slaga iinnu till 8. D& reste sig allt folket upp, såsom en markena adertontusend man af Israels man, ooh sade: Ingen gånge hem i sina barn, som alle sviird torde. hyddo eller i SItt hus; 26. D§. droga all Israels barn upp, och allt 9. UtaD det vilje vi nu gom emot Gibea; folket, och komma till Guds hus, och greto, låt oss kasta lott; och blefvo der ror Herranom, ooh fastade 10. Och taga tio miin ar hundrade, och den dagen intill altanen, ooh offrade briin- hundrade at tusend, och tusend af tio- neoffer och tackoffer for Herranom. tusend, at alla Is~ls sliigter, att de be27. Och Israels barn ~e Herran, ooh sorja spisning for folket, att de m§ga dersammaståds var Guds forbunds ark pi komma., ooh gom med Gibea BenJamins, den tiden. efter all deras galenskap, som de i Israel bedrifvit harva. 11. Såforsamladesigtillstadenallels~ls man, såsom en man, och forbundo sig. 28. Och Pinehas, Elea'l.ar8 son, Aarons sans, stod ror honom på den tiden, och sade: Skole vi mer draga ut till att strida emot BenJamins barn, v§.ra broder, eller 12. Och Is~ls sliigter sande några man skall jag viinda igen? Herren sade: Drager till alla BenJamins sliigt, och lato saga ditupp; i morgon skall jag I;"ifvadem i edra dem: H vad ar det for en ond ting, som niir hiinder. t.-der skedd iir? 13. S§. f§.r oss nu ut de mån, Belials barn i Gibea, att vi måge drapa dem, och låta det onda komma ifrån Israel. Men BenJamins barn ville icke lyda sina brOders Is~ls barnas rost; 29. Och Is~ls barn bestiillde ett bakhåll omkring staden Gibea; 80. Och droga så Is~ls barn upp p& tredje dagen till BenJamins barn; och skickade sig emot Gibea., s§.som i de tvi gånger tillforene. 14. Utan forsamlade sig utu staderna intill Gibea., till att draga ut till strids emot Israels banl. 15. Och vordo p§. den dagen talde BenJamins barn utu staderna, sex och tjugu tusend man, som sviird utdrogo; forutan de borgare i Gibea, de vordo talde sjuhun- 81. Då drogo BenJamins barn ut emot folket, och ~o sig ifrå staden, och begynte till att slå ooh s~ n~.t af folket, sMom forr i de tv& gånger, i markene på två vagar, den ene g!!i till BethEl, och den andre till Gibea, vid tretio man i Is~l drade utvalde man. 16. Och ibland allt detta folket voro sjuhundrade utvalde man, som vensterbiindte voro, och kunde med slungor drabba på 82. Di tankte BenJr.mins barn: De am slagne for oss såsom tillforene. Men Is~ls barn sade: I,åt oss fly, att vi mllge komma dem ifrå staden ut uppå viigarno.. ett hår, g§.att de intet felade. 83. Si reste upp alle man af Is~l, hvar 17. Men de man af Is~l, forotan de ar af sitt rom, och skickade sig i Baal1.'hamar, BenJamin, vordo talde f~hundradetuoch det bakh§.llet ar Is~l gat sig upp utu send man, som svard tOrde, och stridsamme sitt rom, irr§. Gaba kulo; man voro. 18. Israels barn stodoupp, och drogo upp till Guds hus, ooh frågade Gud, och sade: Ho skall draga ditupp for -oss till att ~na striden emot BenJamins barn? Herren Bade: J uda skall begynna. 19. Alltsi stodo Israels barn om morgonen upp, och lijgrade sig for Gibea; 20. Och hvar och en af Is~l gick ut till att strids med BenJamin, och slt.ickade sig till att strids emot Gibea. 21. Då folIo BenJamins barn ut af Gibea, och slogo på den dagen ar Israel tu och tju~ tusend man till markens. 22. Men folket Is~ls man roJ'lI1annade sig, och redde sig till att ytter~ strids pi1 samma platsen, der de sig l den forra wlgen redt hade ; 23. Och Is~ls barn droga upp, och greta f~r Herranom allt intill aftonen, och frå- M. Och komma in mot Gibea tiotusend man, utvalde afhela Israel, s§. att striden vardt skarp; men de visste icke, att dem ondt tillstundade. 85. Alltsr.slogHerrenBenJaminrnrls~ls barn, sr. att Is~ls barn p~ den ~en for. derfvade fem och tju~ tusend aen hundrade man i BenJamin, som alle svard torde. 86. Ty dB. Ben;ramins barn s~, att de s~e voro, g§.fvo Israels man nem mm; ty ae f"orlato stg pi bakh§.llet, som de bade bestalIt invid Gibea. . 87. Och bakhMlet skyndade 81gock, ~h drogo fram till Gibea, och stormade till, och slogo den hela staden med sviiordsegg. 88. Och de bade en lOsen sig.emell~n, de man at Israel och bakh§Jlet, till att ofverfalla dem med sviird, når roten ar stadenom uppslog. CAP.21. DOMARE BOKEN. 199 39. DA nu de mån af Is~l vaDde sig i stridene, och BenJamin begynte till att sl~ och forsarga i Israel vid tretio man; och tii.nkte: Ire iro slagne for oss s1som i den fona stridene; 4A).S~ ~te sl~ en rok al staden rattupp. Och'"":BenJamin vinde sig tillbaka; si, a§. ~ck roken al hela stad.enom upp i himmelen. 41. Och de min ar Israel vaDde ock om; då forskracktes de man af BenJamin; fort y de~, att dem tillstundade ondt. 42. Och de vande sig for de man al Israel på den vii.gen till oknena; men striden fulltoljde dem; dertill de som af stid.erna in. komne voro, de forderfvade dem derinne. 43. Och de kringhvirfde BenJamin, och fullfoljde dem allt intill Menuah, och fortrampooe dem infor Gibea osterut. 44. Och follo ar BenJamin adertontusend man, som alle stridsamme min vara. 45. Då vinde de sig, ocb flydde 6.toknena som icke ar kommen bitupp till Herran i Mizpa Il Och si, der bade ~n varit i men:!ghetenes lii.gre utaf Jabes 1 G-llead; 9. Ty de talde folket, ochsi, der var ingen bo~re ar Jabes i Gilead. 10. D~ 8ii.nde menigheten tolftusend min af stridsamma man, och bOdo dem, och sade; G§.r bort, och sl6.r med svardsegg de bo~ i Jabes i Gilead, med hustrur och barn. 11. Dock skolen I s! gora: allt det mankon ar, och alla de qvinnor, som nir manne legat hat\ra., skolen I tillspillogifva. 12. Och de funna nii.r de borgare i .Jabes i Gilead fyrahundrade pigor, som jungfrur ~ro, och nii.r ingen man legat hade; dem torde de i lagret til! Silo, som ligger i Canaa.nsland. 13. D~ sii.nde hela menigheten bort, och lat tala med Ben.Jamins barn, som lågo i bergklippone Rimmon, och kallade dem vauli~ till den bergklippon Rimmon; men p~den gamma vagen slogo de f~mpusen.d min, och foljde dem efter ant mtill Gideom, och sl~ dem af tutusend. .~ 14. Allts! komma Ben.Jamins barn igen p6. den tiden; oc1.1 dl? g6.fv<? ~em till hustrur de som de VId hf behilollit bade utal abes qvinnfolk i GilelJ.d; och fwmo sli fem och tj~ tusend man, som svard forde, och ane stridsamme man vara. 47. Allenast sexhundrad man vaDde sig, och flydde 6.t oknena till den bergkJippon R.immon; och blefvo i Rimmons bergklippo i fyra m§.nader. 48. Och de min af Israel komma igen till BenJamins bam, och slo~o med svardsegg dem i stadenom, b!l.de folk och få, och allt det man fann; och alla de stader, som de fwmo, uppbrande de i eld. 21 CAPITLET 15. Dliå.~esigf()lketofverBenJamin, att. Herren bade gjort ett splitter i Israels sJ~r. 16. Och de åldste i menighetene sade: Hvad vilje vi gora, att de som ofver åro m§.ga ock f§. hustrur Il Ty de qvinnor i BenJamin iro ffi~orda; 17. Och Bade: De m6.ste ju beh§.lla sitt arr, som igenblefne ara al BenJamin, att icke en sliigt nederlii.gges i Israel. 18. Och vi kunne icke gifva dem v6.ra dottrar till hustrur; ty' Israels barn ha.fva BenJamin/d': hlUtrur ifrd JabeøOC~Silo. C H de man af Israel bade svorit i Mizpa., och s~t: Ingen ar oss skall gifva siDa dotter de BenJ amiter till hustru. svorit och sagt: FOrbannad vare den, som de BenJamiter gifver hustru. 19. Och de sade: Si, det år en §.rlig Hermns hogtid i Silo, norrut ifr6. Guds 4(J,Ochs6.folla på den dagenaf Ben.Jamm mga flera. O 2. Och folket kom till Guds hus, och bier hus, osterut p6. den vagen, som d~et' der ffir Gudi allt intill aftonen; och de ifr6. BethEl intill Sichem, och gOder irr§. upphofto sina rost, och greta sv§.rliga, Lebona. 3. Och sade: O Herre Israels Gud, hvi ar detta skedt i Israel, att en slii.gt ar i dag nederlagd i Israel Il 4. Och andra da~en var folket bittida uppe och byggde der ett altare, och offrade branneoffer och tackoffer. 5. Och Israels bam sade: Hvilken ar den af Israels slii.gter, som icke hit uppkommen 20. Och de bodo BenJamins barnom, och sade: G6.r bort, och sit'ter i fors6.t i ving~dama. 21. Når I d6. sen, att Silo dottrar ~ ut i dans, så ~fver eder hasteliga .utu ving§.rdarna, och tager hvar och en SIg en hustru af Silo dottrar, och g6.r uti BenJamins land. år med meni"hetene info!" Herran? 'ryen stor ed var g!!,ngen, att den som icke uppkomme till Herran i Mizpa, han skulle dOdendo. G. Ocb Israel 6.nl!;radesig ofver sin broder BenJamin, och sade: I dag ar en sliigt i Israel nederJ~d. 7. Huru vilje vi gom, att de som qvare ara måga f§. hustrur? Ty vi harve svorit vid Herran, att"vi icke skole gifva dem hustrur 22. Nar nu deras fåder eller broder komrna till att beklaga sig for oss, vilje vi si!ga till dem: Varer dem barmherti~e for v6.m skull; fort y vi harve icke t~lt dem hustrurmed strid, utan I villen ickegifvadem dem; det i1r nu edor skull, 23. BenJarnins barn gjorde ock s§., och togo qvinnor efter sitt tal, hvilka de rOfvade utaf dansen; och foro bort, och bodde i sin a:rfvedel, och byggdeståder, och bodde ut:1f s. våra Ochsade: dottrar; derutl. Hvilken araf Israels sliigter, 24. 'I ] Israels bam fora ock diidan på den 200 RUTHS BOK. CAP.1, 2. I Israel; tiden, hvar och en till siDa sliigt, och till ' '25. P§. den tiden var in~n Konu~ sina att; och drogo ut dådan, hvar till sin arfvedel. och en utan ~yar och en gjorde nom tycktes ratt vara. hvad ho- i ,. RUTHS BOK. 1. CAPITLET. A'ZiJl6~ .andri-. IOner. øonahWt7'fw. dOd. P Naømil. Ruthl reia. tiden, då domare regerade, Å den vardt kunden inga manhafva. Ingalunda, mina dottrar; ~ det gor mig 6.ngestf"or edl'a skull; mig. ty nerrans hand ar utg§.ngen ofver en hård tid i landena; och en man at BethLehem Juda for bort, och var frammande uti de Moabiters land, med sine hu- 14. D§, hotvo de sina rost upp, och greto II.nnu mer; och Arpa kysste sina svaro; men Ruth bIer når henne. stru och två sOner. 2. Han het EliMelech, och hans hustru N aemi, och hans tv! sOner Mahlon och 1Jhilion, de voro Ephrateer af BethLehem Juda; och då de kornmo in i de Moabiters 15. Men bon sade': Si, din svftgfJrska harver vandt tillbaka till sitt folk, och till sin gud. Vand ock du om efter dina sYågersko. 16. Ruth svarade: Tala mig icke i det sinnet, att ~ag skall ofvergifva land, blefvo de der. 3. Och EliMelech, Naemis man, bIer dod; och hon tIer 4. De t~ qvar med Moabitiska sina två hustrer; soner. den ena ~ vanda tillbaka l n irr§.djg,; dit du .,och r,ditvilljag ock gå!.~r du blifver, der b itver jag ock. Ditt fo k ar mitt folk, och din Gud ar min Gud. het Aroa, den andra Ruth. 5. OcIi som de hade hatt der i tio år, bletvo de bMe dOde, Mahlon och Chilion, ss. att qvinnan var qvar efter båda sina sOner och sin man. 6. S~ gjorde hm redo ~ sina tv§. sona- 17. Der du dor, der dor j!!g' ock, der vill j!Jg ock begrafven varda. Herren gore mig det och det, om dOden icke skall skilja oss åt. 18. Som bon nu s:ag, att hon stod tast i det sinnet, att bon ville folja henne, vånde bon åter att tala mer derom med henne. hustrur, och for ut igen at de Moobiters land i ty bon bade f"ornummit i de Moabiters land, att Herren bade sokt sitt folk, och ~t dem brOd; 7. Och gick ut irr§. det rum, der bon vant bade, och båda hennes sonahustrur med henne. Och di bon i vågen var hem ~t Juda land igen, 8. Sade bon till båda sina sonahustrur: Går edra f"årde, och vander om iKen, hvar edra till sins moders hus. Herren gore barmhertighet med eder, såsom I med de 19. S§.gingodebådamedhvarandra,intilldess de kommo till BethLehem. Och då de kommo till BethLehem, rqrde sig hela staden ofver dem, och sade: Ar detta Naemi? 20. Men bon sade till dem: Kaller mig ickeNaemi, utan Mara; t y den Allsmiigtige harver svårliga bedrofvat mig. 21. Full ~jag' harut, ochtomman harver Herren 1!!.tit mi~ komma igen. Hvi kallen I mig di Naeml, efter Herren harver så tryckt mi~, och den Allsmiigtjge harver bedrofvat mIK? dOda och med mig gjort harven. 9. Herren gifve eder, att I m~en finna ro, hvar i sins mans hus. Och bon-kysste dem. Då hotvo de sina rost upp, ooh gret~J 22. Och det var p§. den tiden, då bjugganden var begynt, då N aemi och hennes sonahustru Ruth, den Moabitiskan, igenkommo ar de Moabiters land till BethLehem. ~O.9ch.sade till henne: Vi vilje g"4med dig till ditt folk. Il. Men Naemi dottrar; hvi viljen 2. CAPITLET. Ruth plocka7' = pd Bau Ilker. sade: I gå Vånder med om, mig? mina Huru O CR trande der var af en EliMelechs man, Naemis slågt, mans benamnd kan jag nu barefter harva barn i mitt lif, Boas; och var en arli" man. 30m edra man blifvllo m~tte ? 12. Vander om, mina dottrar, 2. Och Ruth, den ~oabitiskan, sade till N aemi: L~t mig ~~ ut på §'kren, och hemta och går edra f'årde: ty jag ar nu for gammal, till att gif- ax efter den somJag n!!.defor finner. Ron Ta mig manne i våld. Och om jJ!.gan sade: sadetill henne: Gack,min dotter. Det år forhoppandes, att jag i denna nattene m! taga. mi~ en man, och foda barn, 18. S~ kunnen I dock icke bida, intilldess de varda store; ty I foråldradens, så att I 3. Ron gick ~stad; kom och hemtade upp efter dem som sk§.ro p§. åkrenom; och det hande, att den ~kren var Boas arfvedel, som IIofEliMelechs slågt var.
© Copyright 2024