Utbildningens betydelse för ungas möjligheter på arbetsmarknaden Hur går det på arbetsmarknaden för 20-åringar som inte har slutbetyg från gymnasiet? För att få reda på det har Tor Hatlevoll följt årskullen som föddes 1981, från tonåren fram till 29 års ålder. Hatlevoll är utredare på Sveriges kommuner och landsting (SKL) och han inledde sitt föredrag med en glimt av vardagen på arbetsmarknaden: – En god vän som är förskolechef berättade om hur hon stod inför att ännu en gång rekrytera nya förskollärare och barnskötare, efter sådana som bytt arbetsplats för att få upp lönen. ”Du som sysslar med arbetsmarknadsfrågor och känner folk i kommuner och på Arbetsförmedlingen, kan inte du hjälpa mig att rekrytera folk? Men de måste ha gått ut gymnasiet, de måste kunna prata hyfsat bra svenska och eftersom vi redan har problem med att hitta vikarier så måste de vara friska.” Jag svarade att hon precis definierat bort minst 70 procent av alla som är inskrivna på Arbetsförmedlingen, och där någonstans där har vi problemet på arbetsmarknaden i dag. För samtidigt som det finns människor som inte hittar jobb, finns det jobb som inte hittar människor. Från 2009 fram till 2014 har antalet lediga jobb (vakansgraden) fördubblats i Sverige, medan arbetslösheten samtidigt endast sjunkit med några tiondelar. En bild av vad de unga gjorde mellan 16 och 29 år! Tor Hatlevolls översikt visar vad årskullen 1981 sysslade med när de var mellan 16 och 29 år (se bilden härintill). I början gick nästan alla i gymnasiet, det röda fältet (95 procent). Det stora blå fältet i botten är de som har förvärvsarbete som sin huvudsysselsättning: 40 procent efter gymnasiet, och sedan en växande andel mellan 20 och 29. Mellan 20 och 29 år finns det tre fält i mitten – ljusblå, lila och grönt – som visar hur många som studerar (Komvux, eftergymnasial utbildning, folkhögskola eller arbetsmarknadsutbildning). I början är andelen i dessa fält ungefär lika stor som andelen som arbetar. Som mest studerar 35 procent av alla unga på högskolan. Men efterhand minskar studiefälten, och arbetsfältet ökar. en eftergymnasial utbildning. Men fortfarande hade cirka 35 procent bara grundskolebetyg och några procent hade inte ens det. Därutöver fanns några procent som forskarna inte hade uppgift om (så var det även i de andra undersökta grupperna). I det översta, brandgula fältet ser vi andelen som inte arbetar och som inte heller studerar. De unga utanför. Den gruppen är som störst när årskullen är 19–20 år. I slutet av 1990-talet fanns fortfarande värnplikten kvar och det kan delvis förklara att den gruppen är något större i den åldern. Men den ligger sedan kvar på en nivå som är något lägre, men oroväckande hög. Tor Hatlevoll förklarade det fanns stora skillnader mellan de unga som gick ut gymnasieskolan med betyg, beroende på hur höga betygen var. Av dem som hade de lägsta betygen hade åtta av tio vid 29 års ålder fortfarande enbart gymnasieutbildning. Knappt två av tio hade en eftergymnasial utbildning. 20 år och utan slutbetyg Andelen 20-åringar i den här årskullen som inte fullföljt gymnasiet var över 20 procent. De flesta hoppade av tidigt, bara sju procent av dem hade varit inskrivna i tredje årskursen, berättade Tor Hatlevoll. Men det hade hänt en hel del med dem under åren fram tills de var 29 och många hade faktiskt skaffat sig slutbetyg. Nära 20 procent hade slutbetyg från tvåårig gymnasielinje, och drygt 20 procent från treårig. 15 procent hade till och med Siffrorna är nästan omvända för de unga med de högsta betygen från gymnasieskolan. Mer än åtta av tio hade eftergymnasial utbildning, och i mellangruppen vägde det jämnt mellan enbart gymnasieutbildning respektive eftergymnasial utbildning. temaunga.se T E M AG RU P P E N U N G A I A R B E T S L I V E T Fler arbetslösa bland de som inte hade slutbetyg Det var en större andel av tjugoåringarna utan slutbetyg som nio år senare var arbetslösa, bidragsberoende eller låginkomsttagare. De med dåliga betyg hade 20 procents större chans att ha ett arbete vid 29 års ålder jämfört med de som inte hade slutbetyg. De som hade bättre betyg hade 50 respektive 59 procent större chans till jobb jämfört med de utan slutbetyg. procent – och den andelen blev oförändrad fram till 29 års ålder. Omvänt var risken för arbetslöshet större för de utan slutbetyg: 43 procent större vid 20 år, 60 procent vid 25 och 86 procent vid 29 år. Männen utan slutbetyg klarade sig bättre än kvinnorna. De hade högre genomsnittsinkomst vid 29, även om spridningen var betydligt större än bland kvinnorna. Lönen utvecklades också mer för männen men de löpte också större risk att bli långtidsarbetslösa. Det kan bero på att män och kvinnor är anställda i olika sektorer, men också på att kvinnorna oftare jobbar deltid. Andelen utan jobb i årskullen ligger för de utan slutbetyg på mellan 30 och 40 procent de första åren (fram till 2005.), därefter mestadels mellan 20 och 25 procent. Bland årskamraterna med slutbetyg var andelen arbetslösa först 15 procent några år (med undantag för en topp på 25 procent när it-bubblan sprack). Sedan ligger den på mellan sju och nio procent. De som jobbade extra och feriejobbade under gymnasiet hade större chans att få ett första jobb efter utbildningen. Då blir det också lättare att få nya jobb, konstaterade Tor Hatlevoll. När de utan slutbetyg inte fort fick ett första jobb, blev det svårare ju längre tiden gick. Ekonomiskt bistånd vanligare bland de utan slutbetyg Bilden är densamma vad gäller ekonomiskt bistånd (socialhjälp). – De som inte har något slutbetyg har i större utsträckning ekonomiskt bistånd, sade Tor Hatlevoll. Orsaken kan vara att man inte har haft tillräckligt långa anställningar för att få a-kassa. Vi kan också se att om en av föräldrarna har haft socialhjälp under ens grundskoletid, ökar risken för att den unge också blir socialbidragsmottagare. I årskullen var det väldigt få med fullständiga betyg som under ett år fått ekonomiskt bistånd. De första åren efter gymnasiet var det lite mer än fem procent som fick socialbidrag. Men de flesta år låg andelen med socialbidrag på under fem procent, de sista åren bara två–tre procent. Det kan vi jämföra med att bland de utan slutbetyg hade mer än 25 procent socialbidrag. Under några år senare i de äldre åldrarna minskade den andelen, ner till omkring tolv tretton – Det fanns en större rörlighet mellan jobb bland de unga som hade slutbetyg. De som saknade slutbetyg blev oftare kvar i samma yrke och bransch. Det var då ofta ingångsjobb inom områden som handel och omsorg med låga löner som de utan slutbetyg hade. Tre utmaningar Tor Hatlevoll avslutade med att lyfta fram tre utmaningar: • Öka andelen som fullföljer gymnasiet Det är för stor andel ungdomar som lämnar gymnasieskolan utan slutbetyg eller som hoppar av. Här behöver vi göra mycket. Ett bra exempel är nu det ESFfinansierade projektet Plug in som SKL arbetar med för att stötta ungdomarna, förändra strukturer och arbetssätt i skolan, fånga upp de elever som är i riskzonen och lappa och laga ett ganska trasigt system. • Förändra utbildningssystemet så att fler män når längre Fler män än kvinnor saknar slutbetyg från gymnasiet och det är fler kvinnor än män som vidareutbildar sig. Särskilt stor är skillnaden mellan utlandsfödda kvinnor och svenskfödda män. Tidigare har män haft det lättare att komma ut i arbetslivet för att sedan få allt bättre villkor. Det har funnits fler jobb utan krav på högre utbildning som varit relativt välbetalda, vilket medfört att män inte behövt vidareutbilda sig för att få en hygglig inkomst. De har inte behövt anstränga sig så mycket. Den bilden håller kanske på att förändras, med de krav som alla unga möter. • Koppla ihop arbetsmarknad och utbildning Arbetslivserfarenheten är viktig och det är därför viktigt att öka samarbetet mellan skolan och arbetslivet och ge ungdomarna i skolan möjlighet till jobbkontakter. Kommunerna arbetar ganska mycket på att ge unga feriejobb så att så många som möjligt ska få prova på att jobba. Det går att utveckla vidare och koppla ihop med program för en närmare kontakt mellan skolan och arbetsplatserna. Arbetsmarknaden förändras och här måste skolan hänga med. Hur det ska gå till är den verkligt stora frågan som forskarna, arbetsmarknadens parter, kommuner, skolor, myndigheter och andra nyckelaktörer måste vara med och diskutera. Sammanfattning Tor Hatlevoll har undersökt vilken betydelse utbildningen har för ungas möjligheter att få jobb, och för att få reda på det har han följt årgången födda 1981 från tonåren fram till 29 års ålder. När de var 20 år var det cirka 20 procent som inte hade slutbetyg från gymnasiet, men fram till 29 är det cirka två tredjedelar av dem som faktiskt skaffar sig ett betyg. I gruppen som var arbetslösa när de var 29 var det en stor andel som inte hade fått slutbetyg från gymnasiet. Risken att bli arbetslös var 86 procent större för 29-åringarna utan slutbetyg. Det är fler män som inte går igenom gymnasiet, tidigare kunde ändå få jobb som gick att försörja sig på men de möjligheterna har minskat. De ungdomar som jobbade extra under gymnasiet hade större chans att få ett första jobb efter utbildningen och de har lättare att få nytt jobb om det förlorar ett. När de som saknar slutbetyg inte snabbt får ett första jobb blir det svårare ju längre tiden går. Tre förändringar som skulle underlätta för ungdomar att få jobb och för den som vill anställa att hitta rätt personal: • Öka andelen som fullföljer gymnasiet • Förändra utbildningssystemet så att fler män når längre • Koppla ihop arbetsmarknad och utbildning EUROPEISKA UNIONEN Europeiska socialfonden
© Copyright 2024