Resningsansökan - Centrum för rättvisa
Stockholm den 9 mars 2015 Högsta domstolen Box 2066 103 12 Stockholm Ansökan om resning Dom som ansökan Svea hovrätts, Mark- och miljööverdomstolen, dom i avser: mål nr P 11104-13, meddelad den 10 september 2014, bilaga 1 Klagande: Bill Persson Ekdungen 14 433 51 Öjersjö Ombud: Jur.kand. Sebastian Scheiman Jur.kand. Kristina Erlandsson Centrum för rättvisa, Box 2215, 103 15 Stockholm Genom fullmakt, se bilaga 2 Motpart: Partille kommun 433 82 Partille Saken: Centrum för rättvisa Skeppsbron 20 Box 2215 103 15 Stockholm Tel. 08-693 03 80 Fax 08-693 03 89 info@centrumforrattvisa.se www.centrumforrattvisa.se Org.nr. 802412-1215 Bankgiro 900-1538 Plusgiro 90 01 53-8 Upphävande av detaljplan för bostäder i Hultet södra delen i Partille kommun, beslutad den 16 oktober 2012 ____________________________________ 1 Yrkanden 1. Bill Persson yrkar att Högsta domstolen (HD) beviljar resning av Svea hovrätts, Mark- och miljööverdomstolen (MÖD), dom i mål nr P 11104-13, meddelad den 10 september 2014. 2. För det fall resning beviljas yrkar Bill Persson i första hand att HD undanröjer MÖD:s dom och upphäver kommunfullmäktige i Partille kommuns beslut av den 16 oktober 2012 att anta detaljplan för bostäder i Hultet södra delen och i andra hand att HD undanröjer MÖD:s dom och förordnar att målet åter ska tas upp till prövning i MÖD. 3. Bill Persson yrkar vidare att HD jämlikt 58 kap. 6 § 3 st. rättegångsbalken (RB) förordnar att, till dess annat föreskrivs, vidare åtgärder för verkställighet av nämnda dom inte ska äga rum. Här bör särskilt observeras att Bill Persson, efter att Partille kommun ansökt om att genomföra lagakraftvunnen detaljplan, har kallats till lantmäterisammanträde den 26 mars 2015 som en del av förrättning (se bilaga 3). Enligt kallelsen har kommunen även yrkat förtida tillträde till marken vilket också kommer att behandlas på sammanträdet. 2 Skäl för resning 4. Bill Persson gör i första hand gällande att resning ska beviljas på den grunden att rättstillämpning som ligger till grund för MÖD:s dom uppenbart strider mot lag enligt 58 kap. 1 § p. 4 RB. Skälen till det är dels att detaljplanen kränker Bill Perssons äganderätt, dels att MÖD har gjort en felaktig bedömning av frågan om hemfridszon och därmed en felaktig bedömning av om de olägenheter som detaljplanen orsakar Bill Persson överväger de fördelar som kan vinnas med planen, jfr 5 kap. 2 § 2 st. plan- och bygglagen (1987:10). Eftersom ärendet har påbörjats före den 2 maj 2011 ska den äldre plan- och bygglagen (ÄPBL) tillämpas i målet. 5. Bill Persson gör i andra hand gällande att resning ska beviljas på den grunden att det föreligger synnerliga skäl för resning enligt 42 § lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen) läst tillsammans med 5 kap. 1 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar. 2 3 Bakgrund 6. Bill Perssons fastighet Hultet 1:6 är belägen vid Lilla Hålsjön i Partille kommun och omfattas av den detaljplan för bostäder i Hultet södra delen som kommunen beslutade att anta den 16 oktober 2012. Boende i området, däribland Bill Persson, överklagade beslutet till länsstyrelsen som avslog överklagandet. Bill Persson och hans grannar överklagade då länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt som genom dom den 11 november 2013 beslutade att upphäva beslutet att anta detaljplanen (se bilaga 4). Kommunen överklagade domen till MÖD som genom dom den 10 september 2014, med ändring av mark- och miljödomstolens (MMD) dom, fastställde kommunens beslut att anta detaljplanen. Eftersom MÖD inte utnyttjade möjligheten att i enlighet med 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar tillåta överklagande av sitt avgörande till HD vann därmed kommunens beslut att anta detaljplanen laga kraft. 7. På Bill Perssons fastighet finns två bostadsbyggnader och några komplementbyggnader. En del av fastigheten utgörs av vatten i Lilla Hålsjön. Vid stranden har Bill Persson en brygga. När strandskydd en gång lades ut kring Lilla Hålsjön var fastigheten det enda markområdet runt sjön som undantogs från strandskydd (se MMD:s dom, s. 6). 8. De två bostadsbyggnaderna är av olika storlek och avståndet mellan dem är ca 45 meter (se Plankarta, bilaga 5). Den mindre bostadsbyggnaden (den nedre) med uteplats är belägen ca 15-20 meter från strandlinjen och den större bostadsbyggnaden (den övre) är belägen ca 60-70 meter från strandlinjen. I den nedre bostadsbyggnaden, som ursprungligen var en tvättstuga men som sedan länge är omrustad för permanentboende, har Bill Perssons dotter bott stadigvarande sedan 1994 och i den övre bostadsbyggnaden bor Bill Persson själv. 9. Genom detaljplanen tas bl.a. 746 m2 av Bill Perssons fastighet i anspråk genom att i planen läggas ut som allmän plats, natur (se Plankarta, bilaga 5). Denna mark bildar en 50-60 meter lång markremsa som löper längs med sjön. På s. 4 i genomförandebeskrivningen till detaljplanen daterad den 28 augusti 2012 anges att detta område kommer att skiljas från fastigheten genom fastighetsreglering av allmän platsmark till kommunen, se bilaga 6. På markremsan avser kommunen att anlägga en gångstig för allmänheten. 3 10. Parallellt med detaljplanearbetet har kommunen upprättat ett förslag som innebär att gatukostnader ska tas ut av de boende i området. För Bill Perssons del kommer dessa att uppgå till drygt 800 000 kr. 4 Utveckling av skälen för resning 4.1 Rättstillämpning som ligger till grund för MÖD:s dom strider uppenbart mot lag 4.1.1 Detaljplanen innebär ett olagligt intrång i Bill Perssons äganderätt 11. Tillämpning av plan- och bygglagstiftningen är exempel på åtgärder från det allmännas sida som måste vidtas i förenlighet med 2 kap. 15 § regeringsformen (RF) och artikel 1 i tilläggsprotokoll 1 till Europakonventionen (TP 1-1) (jfr prop. 2009/10:80 s. 163 f.). Vid samtliga slag av äganderättsintrång gäller en proportionalitetsprincip som innebär att nödvändigheten av ett intrång i det allmännas intresse måste balanseras mot det men den enskilde lider av intrånget (se a. prop. s. 165). 12. För ingrepp i egendomsskyddet enligt TP 1-1 har Europadomstolen slagit fast att proportionalitetsprincipen måste beaktas genom en avvägning mellan statens allmänna intresse av att inskränka den enskildes egendomsskydd och den enskilda individens intresse av att ha egendomen i behåll. För legitima ingrepp i enskildas egendomsskydd krävs att det finns en rimlig balans mellan nyttan av ett beslut, som genomförandet av en detaljplan, och de konsekvenser som beslutet får för den enskildes motstående intressen (se t.ex. Europadomstolens dom i målet SporrongLönnroth mot Sverige, dom den 23 september 1982). 13. Vidare har den som tvingas avstå sin egendom enligt 2 kap. 15 § andra stycket RF rätt till full ersättning för förlusten. En rätt till ersättning följer också av TP 1-1 genom proportionalitetsprincipen. Det är endast i exceptionella fall som ersättning inte måste tilldelas enskild vid begränsningar av äganderätten eftersom egendomsskyddet annars skulle bli illusoriskt (se t.ex. Europadomstolens dom i målet James m.fl. mot Förenade konungariket, dom den 21 februari 1986). 14. Vid bedömningen av om Bill Perssons rätt till sin egendom har kränkts måste det göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. Den aktuella detaljplanen 4 medför inte bara en rätt för kommunen att tvångsinlösa dels 746 m 2 i form av Bill Perssons privata strand för att där anlägga en gångväg, dels 81 m2 av Bill Perssons fastighet i övrigt. Den utgör även grund för kommunen att ta ut gatukostnader av Bill Persson och hans grannar. Gatukostnaderna kommer för Bill Perssons del att uppgå till drygt 800 000 kr. Dessutom var det inte vid detaljplanens antagande – och är fortfarande inte – fastställt vilken ekonomisk kompensation Bill Persson kommer att få med anledning av att kommunen avser att tvångsinlösa hans privata strand. 15. De angivna konsekvenserna av detaljplanen utgör en inskränkning av Bill Perssons äganderätt. Bill Persson gör gällande att inskränkningen efter en sammantagen bedömning av samtliga omständigheter uppenbart strider mot lag, både 2 kap. 15 § RF och TP 1-1. 16. Syftet med detaljplanen är bl.a. att förbättra allmänhetens tillgänglighet till Lilla Hålsjön. För att uppnå detta syfte avser kommunen att anlägga en sammanhängande gångväg längs med sjön. För att genomföra detta avser kommunen att tvångsinlösa en ca 50 meter lång markremsa av Bill Perssons privata strand. I stället för att ha en privat strand som i dagsläget inte används av någon annan än Bill Persson och hans familj kommer det alltså på Bill Perssons mark att gå en gångväg som är avsedd att användas av allmänheten. Detta innebär i sig en inskränkning av Bill Perssons äganderätt. 17. Situationen liknar den i avgörandet RÅ 2009 not. 78. Även i det fallet avsåg kommunen att anlägga en sammanhängande strandpromenad. Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) ansåg att den antagna detaljplanen inte kunde genomföras utan att enskilda intressen åsidosattes på ett sätt som inte motsvarade en rimlig avvägning enligt plan- och bygglagstiftningen och upphävde därför beslutet att anta detaljplanen. 18. I avgörandet upphävdes den antagna detaljplanen med hänsyn till enskilda intressen, alltså enskildas rätt till sin privata egendom. Avgörandet ger således stöd för varför även den av Partille kommun antagna detaljplanen ska upphävas på grund av att den åsidosätter Bill Perssons äganderätt på ett olagligt sätt. 19. Finansiering av anläggandet av de nya vägarna inom planområdet, bl.a. den tilltänkta gångvägen på Bill Perssons strand, ska ske genom det uttag av gatukostnader som kommunen har planerat för (se förslag till fördelning av gatukostnader för bostäder i Hultet södra daterat den 28 augusti 2012, s. 2 där det 5 framgår att samtliga anläggningar som tillgodoser områdets behov av gator och annan allmän plats ska ingå i kostnadsunderlaget och fördelas mellan fastighetsägarna, bilaga 7). 20. Kommunens uttag av gatukostnader är avgörande för genomförandet av detaljplanen och måste därför tillmätas betydelse vid bedömningen av lagligheten av den äganderättsinskränkning som Bill Persson drabbas av. Av bilaga 3 till förslaget till fördelning av gatukostnader framgår att uttaget av gatukostnader dessutom ska finansiera intrångsersättningar för mark, tomtanläggningar och fastighetsbildningskostnader, se bilaga 7. Bill Persson kommer således i praktiken att stå för – om än inte hela – så i vart fall en del av sin egen intrångsersättning. En sådan konsekvens av en detaljplan kan aldrig anses vara en rimlig och proportionerlig åtgärd. Vad gäller den intrångsersättning som Bill Persson har rätt till är det dessutom i dagsläget inte klart hur stor ersättningen kommer att vara eller vad han kommer att ersättas för. 21. Detaljplanen utgör således grund för kommunen att fatta flera efterföljande beslut som inskränker Bill Perssons äganderätt. De beslut som detaljplanen möjliggör rör uttag av gatukostnader, överföring av en del av Bill Perssons fastighet till kommunen genom fastighetsreglering samt vilken ersättning Bill Persson ska få av kommunen på grund av att han tvingas avstå mark. Dessutom har kommunen nu, enligt kallelsen till lantmäterisammanträdet (bilaga 3), ansökt om att få tillträde i förtid till Bill Perssons mark. Även detta utgör en inskränkning av Bill Perssons äganderätt. Gatukostnaderna överklagas i en separat ordning. Inte heller de övriga besluten prövas inom ramen för detaljplaneärendet. Konsekvenserna av besluten och hur de i slutändan kommer att inskränka Bill Perssons äganderätt eller om den ersättning som Bill Persson slutligen får är proportionerlig i förhållande till den äganderättsinskränkning som Bill Persson drabbas av kan alltså varken överblickas eller överprövas i detta skede. Detta innebär sammantaget att Bill Persson förnekas en fullständig rättslig prövning av sina rättigheter vilket står i strid med rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen (jfr Europadomstolens dom i målet Andersson m.fl. mot Sverige, dom den 25 september 2014). 22. Förutom det nu anförda gör Bill Persson gällande att det finns mindre ingripande åtgärder för att uppnå ändamålet med detaljplanen än att tvångsinlösa hans privata strand och att detaljplanen med hänsyn härtill innebär en oproportionerlig inskränkning av hans äganderätt. Av MMD:s dom framgår uttryckligen att det finns 6 mindre ingripande åtgärder. MMD konstaterar på s. 6 i domen att ”det finns alternativa sätt att tillskapa sammanhängande gångstråk kring Lilla Hålsjön”. Enligt MÖD är det inte möjligt att vidta mindre ingripande åtgärder, ett ställningstagande som alltså står i direkt motsats till MMD:s konstaterande. MÖD:s ställningstagande är dessutom inte motiverat utförligare än att det med hänsyn till syftet med planen inte är möjligt att vidta mindre ingripande åtgärder. Med hänsyn härtill går det inte att förstå hur MÖD har kommit till denna slutsats. 23. Med anledning av MÖD:s bedömning avseende frågan om mindre ingripande åtgärder vill Bill Persson framhålla följande två omständigheter. För det första är en stor del av sjön i dagsläget redan tillgänglig för allmänheten eftersom den södra delen av stranden utmed sjön inom planområdet ägs av kommunen (se s. 10 i planbeskrivningen daterad den 28 augusti 2012, bilaga 8). För det andra kommer tillgängligheten till sjön att förbättras genom detaljplanen även utan inlösen av Bill Perssons strand. Dessa omständigheter måste tillmätas betydelse vid bedömningen av om tvångsinlösen av Bill Perssons mark är en proportionerlig åtgärd för att uppnå ändamålet att öka tillgängligheten till Lilla Hålsjön. 24. Den delen av gångvägen som enligt kommunens avsikter ska dras på Bill Perssons privata strand är endast ca 50 meter lång. Den marginella fördel som allmänheten vinner genom att gångvägen dras över Bill Perssons privata mark i förhållande till om vägen skulle dras runt Bill Perssons fastighet överväger inte den olägenhet en sådan lösning samtidigt innebär för Bill Persson. Oavsett sträckning kommer gångvägen, i enlighet med kommunens syfte, att vara sammanhängande och öka tillgängligheten till sjön. MÖD:s slutsats att mindre ingripande åtgärder inte är möjliga är således felaktig. Med hänsyn härtill är inskränkningen av Bill Perssons äganderätt inte proportionerlig och därmed olaglig. 25. Mot bakgrund av det anförda innebär detaljplanen att Bill Perssons äganderätt inskränks på ett sätt som uppenbart står i strid med lag. Resning ska därför beviljas. 4.1.2 MÖD:s felaktiga bedömning av frågan om hemfridszon har lett till en felaktig bedömning av om de fördelar som kan vinnas med detaljplanen överväger de olägenheter som planen orsakar Bill Persson 26. MÖD:s underlåtenhet att pröva om viss byggnad ska betraktas som bostadsbyggnad, alternativt domstolens felbedömning av hemfridszonens utbredning kring samma byggnad, utgör rättstillämpning som uppenbart strider mot 7 lag. En korrekt bedömning av dessa frågor skulle dessutom medföra att de olägenheter som Bill Persson orsakas av detaljplanen överväger de fördelar som kan vinnas med planen. 27. De olägenheter som Bill Persson orsakas genom detaljplanen är både ekonomiska och icke-ekonomiska. Genom att kommunen har för avsikt att lösa in Bill Perssons hela strandremsa kommer hans fastighet att minska i värde. Det är i dagsläget inte klart hur stor ersättningen för detta intrång kommer att vara eller vad han kommer att ersättas för. De icke- ekonomiska olägenheterna utgörs av att Bill Perssons tomtmark, i och med detaljplanen, kommer att beträdas av allmänheten. 28. I HFD 2012 ref. 66 upphävdes ett regeringsbeslut i ett detaljplaneärende efter rättsprövning. Frågan i målet var hur stor del av ett visst markområde på en fastighet, beläget mellan ett boningshus och en strand, som skulle betraktas som tomtmark där fastighetsägaren hade rätt att hävda sin hemfridszon. HFD bedömde att området mellan boningshuset och stranden utgjorde sådan tomtmark. Att uppfylla detaljplanens syfte, till den del det innefattade att göra stranden på fastigheten tillgänglig för allmänheten, skulle därmed åsidosätta enskilda intressen på ett sätt som uppenbart inte motsvarade en rimlig avvägning enligt ÄPBL. 29. Av HFD 2012 ref. 66 framgår det alltså tydligt att sådan del av en fastighet som är att betrakta som tomtmark inte kan tas i anspråk med hänvisning till den typ av allmänna intressen som kommunen gjort gällande till stöd för att tvångsinlösa Bill Perssons privata strand. 30. På s. 8 i MÖD:s dom konstaterar domstolen bl.a. följande: ”I målet har utförligt argumenterats kring frågan hur byggnaden närmast stranden för närvarande ska bedömas, dvs. som bostadsbyggnad eller tvättstuga. Oavsett utfallet av en sådan bedömning är fastighetens huvudbyggnad belägen ca 60-70 meter från den planerade strandpromenaden. Markoch miljööverdomstolen konstaterar vidare att den nivåskillnad mellan området närmast stranden och den mark som omgärdar den nedre byggnaden utgör en naturlig avgränsning gentemot det område på fastigheten som i detaljplanen har lagts ut som allmän plats, natur. Enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning innebär redan denna höjdskillnad att risken är begränsad för att tomtmark inom hemfridszon kommer att beträdas. Förhållandena skiljer sig därmed från dem som gällde i rättsfallen RÅ 2009 not. 78 och HFD 2012 ref. 66, vari enskilda intressen bedömdes åsidosatta eftersom ett genomförande av planen innebar en risk för att tomtmark skulle beträdas.” 8 31. Denna centrala del av domskälen är oklar och det finns två möjliga tolkningar av MÖD:s konstaterande. Oavsett vilket tolkningsalternativ man väljer innebär det att en rättstillämpning som uppenbart strider mot gällande rätt har legat till grund för MÖD:s dom. 32. Det första tolkningsalternativet är att MÖD menar att det vid bedömningen av hemfridszonens utbredning saknar betydelse om den nedre byggnaden är att betrakta som ett bostadshus eller inte eftersom en hemfridszon endast utgår från fastighetens huvudbyggnad. 33. En sådan bedömning innebär enligt Bill Persson en rättstillämpning som uppenbart strider mot gällande rätt (jfr Ds 2005:23 s.82 f., MÖD 2006:35, MÖD 2009:35 och Bengtsson, B, Speciell fastighetsrätt – Miljöbalken, s. 148 f., 10:e upplagan, Iustus Förlag 2010). Det förhållandet att en nytillkommen byggnad på en fastighet med en redan befintlig bostadsbyggnad i viss mån kan komma att utöka den hemfridszon som gäller inom fastigheten, under förutsättning att den nya byggnaden inte placeras i omedelbar närhet till bostadsbyggnaden, torde stå klart (jfr Didon m.fl., kommentaren till 8 kap. 4 § 1 st. 3 p. ÄPBL respektive 9 kap. 4 § 1 st. 3 p. PBL, Zeteo mars 2015, avseende betydelsen av att komplementbyggnad placeras i omedelbar närhet av det ursprungliga bostadshuset). Om denna nya byggnad dessutom är en bostadsbyggnad råder det inget tvivel om att den hemfridszon som gäller på fastigheten ökar betydligt i omfattning (MÖD 2006:35 och MÖD 2009:35). En ”egen” hemfridszon har då uppkommit för den nytillkomna bostadsbyggnaden (jfr MÖD 2006:35 och MÖD 2009:35). Beroende på avståndet mellan byggnaderna och terrängförhållandena kan det då ofta vara så att de båda bostadsbyggnadernas hemfridszoner överlappar och tillsammans bildar en sammanhängande hemfridszon och/eller att hemfridszon har olika sträckning i olika riktningar. 34. Den nedre bostadsbyggnaden på Bill Perssons fastighet uppfördes 1956 och är belägen ca 45 meter från den övre bostadsbyggnaden. Den var ursprungligen en tvättstuga men så tidigt som på 1970-talet inleddes en omrustning av byggnaden till bostad vilket kommunen var medveten om (se utdrag ur sammanträdesprotokoll från Hälsovårdsnämnden i Partille kommun, daterat den 19 februari 1979, bilaga 9). Denna byggnad måste i alla här relevanta avseenden betraktas som en bostadsbyggnad (se i detta avseende även RÅ80 2:51 och MÖD 2006:35). Det bör 9 även noteras att kommunen i de plankartor som följer med den antagna detaljplanen själv har markerat denna byggnad som just bostadshus (se Plankarta, bilaga 5). 35. Det andra tolkningsalternativet är att MÖD menar att det för bedömningen av hemfridszonens utbredning inte saknar betydelse om den nedre byggnaden ska betraktas som en bostadsbyggnad men att den mark som ska tvångsinlösas, oaktat den nedre byggnadens karaktär, med hänsyn till en nivåskillnad ändå ligger utanför hemfridszon. 36. Även en sådan bedömning innebär enligt Bill Persson att rättstillämpning som uppenbart strider mot lag har legat till grund för MÖD:s dom. Den nedre bostadsbyggnaden ligger endast ca 15-20 meter från strandlinjen med fri sikt mot den planerade gångstigen. Med tanke på det varierande vattenståndet måste dessutom gångstigen rimligen anläggas med marginal till vattenbrynet med följden att gångstigen och den allmänhet som brukar den skulle komma än närmare det nedre bostadshuset (jfr RÅ 2009 not. 78 och Hovrätten för västra Sveriges dom i mål nr B 1542-10, meddelad den 21 oktober 2010). Det är vidare ostridigt att allmänheten i dag inte använder den aktuella delen av Bill Perssons fastighet, varken för passage eller på annat vis (jfr RÅ 1991 ref. 54 och HFD 2012 ref. 66). 37. Den långsida av det nedre bostadshuset som vetter mot vattnet har en rad höga fönster som sträcker sig nästan till marknivå samt en dörr med infattat fönster (se bild, bilaga 10). Direkt utanför huset finns en uteplats utan något som skulle kunna skymma sikten mot vattnet. Efter uteplatsen, i riktning mot vattnet, sluttar marken en bit innan man når den något lägre nivå där gångstigen ska anläggas. Utifrån detta kan följande konstateras: Sikten mot det område där den planerade gångstigen ska passera kommer att vara helt fri för den som befinner sig inne i huset och tittar i riktning mot vattnet, för den som står precis utanför huset eller den som sitter på husets uteplats. Dessutom är nivåskillnaden mellan huset och det område där gångstigen kommer att passera är inte tillräcklig för att hindra insyn från stranden (se bild, bilaga 11 och jfr Hovrätten för västra Sveriges dom i mål nr B 1542-10, meddelad den 21 oktober 2010 gällande betydelsen av detta). 38. Vid fri sikt sträcker sig hemfridszon runt permanent bostadsbyggnad normalt 5060 meter (jfr med avståndet mellan befintlig bostadsbyggnad och planerad byggnad i MÖD 2009:35, avståndet mellan boningshuset och stranden i HFD 2012 ref. 66 och Håstad, T, Behövs reformer av allemansrätten?, s. 95. I: Allemansrätten i förändring: 10 Symposium 2012, Karin Åhman (red.), Norstedts Juridik 2013). Det finns dock exempel på att hemfridszonen ansetts sträcka sig så långt som omkring 130 meter (RÅ 1991 ref. 54) och det är endast i sällsynta fall som relevanta förhållanden, t.ex. att omgivande terräng helt hindrar insyn, kan leda till att hemfridszon kring permanent bostadsbyggnad understiger 15 meter i någon riktning (jfr Hovrätten för västra Sveriges dom i mål nr B 1542-10, meddelad den 21 oktober 2010 och Bengtsson, B, Allemansrätten – Vad säger lagen? Naturvårdsverket, 2004, s. 17 f.) 39. Mot bakgrund av det anförda är det otänkbart att förhållandena kring det nedre bostadshuset på Bill Perssons fastighet ska anses vara så pass särpräglade att hemfridszonens sträckning i riktning mot stranden understiger det ca 15-20 meter långa avståndet till strandlinjen. 40. Till detta kommer att stora delar av marken på fastigheten i vilket fall som helst måste ses som sammanhängande tomtmark som omfattas av hemfridszon. Detta blir tydligt när man beaktar den enhet som skapas av de båda bostadshusen, den till stor del öppna terrängen, bryggan, fastighetens vattendel och det faktum att man undantog fastigheten från strandskydd när det lades ut runt resten av sjön. 41. Till skillnad från vad MÖD har kommit fram till måste området mellan bostadshusen och stranden utgöra tomtmark (jfr RÅ 2012 ref. 66 där omständigheterna i hög grad liknade de i förevarande mål och en sådan bedömning gjordes). Detaljplanen innebär således att allmänheten kommer att beträda Bill Perssons tomtmark. Detaljplanen kan därmed inte genomföras utan att Bill Perssons intressen åsidosätts på ett sätt som uppenbart inte motsvarar en rimlig avvägning enligt ÄPBL (jfr RÅ 2012 ref. 66). MÖD:s beslut att fastställa detaljplanen strider således uppenbart mot lag. 42. Sammanfattningsvis kan alltså sägas att: Genom HFD 2012 ref. 66 har det slagits fast att sådan del av en fastighet som är att betrakta som tomtmark där markägaren har rätt att hävda sin hemfridszon inte kan tas i anspråk med hänvisning till den typ av allmänna intressen som kommunen har gjort gällande till stöd för att överföra Bill Perssons privata mark till kommunen. Hemfridszon utgår från varje bostadsbyggnad på Bill Perssons fastighet. 11 Hemfridszon som utgår från det nedre bostadshuset – eller de båda bostadshusen, bryggan och början av vattenområdet som sammanhängande tomtenhet – omfattar hela eller stora delar av det markområde som kommunen tagit i anspråk för anläggande av gångstig. MÖD:s bedömning att skäl saknades för att pröva om en viss byggnad på fastigheten skulle betraktas som bostadsbyggnad, alternativt domstolens felbedömning av hemfridszonens utbredning kring samma byggnad, har legat till grund för dess dom och strider uppenbart mot gällande rätt. Denna uppenbart felaktiga rättstillämpning har dessutom lett till att domstolens intresseavvägning enligt 5 kap. 2 § andra stycket ÄPBL fått ett felaktigt utfall eftersom de olägenheter som Bill Persson genom detaljplanen orsakas överväger de fördelar som kan vinnas med planen. 4.2 Det föreligger synnerliga skäl för resning 43. För det fall Högsta domstolen finner att resning inte kan beviljas på den grunden att rättstillämpningen uppenbart strider mot lag gör Bill Persson gällande att resning ska beviljas med stöd av 42 § ärendelagen på grund av att det föreligger synnerliga skäl för resning. 44. Det aktuella fallet rör ett rättsförhållande mellan en enskild person och det allmänna. Vid sådant förhållande är det av yttersta vikt att rättstillämpningen är korrekt och att enskildas rättigheter samtidigt värnas. I detta fall har oriktig rättstillämpning lett till att Bill Perssons rätt till sin egendom har kränkts. Enligt Bill Persson utgör detta förhållande synnerliga skäl för resning. 45. Resningsgrunden synnerliga skäl ger enligt förarbetena till ärendelagen (se prop. 1995/96:115 s. 177) en möjlighet för domstolarna att bevilja resning inte endast i de fall som anges i rättegångsbalken utan även när det i annat fall föreligger synnerliga skäl. Detta innebär att man kan avvika från såväl balkens bestämmelser när det gäller tidsfrister för påkallandet av den extraordinära åtgärden som när det gäller övriga i balken angivna förutsättningar för en sådan åtgärd (a. prop. s. 125). Resningsgrunden synnerliga skäl finns även i 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Ledning torde därför kunna hämtas ur praxis från HFD. 12 46. I avgörandet RÅ 2006 ref. 24 beviljades resning eftersom Migrationsverkets beslut enligt HFD inte gav någon klar bild av hur Migrationsverket värderat de olika omständigheter som bör vara av betydelse. Därtill kunde det inte uteslutas att felaktiga uppgifter påverkat utgången i ärendet. 47. Av MÖD:s avgörande i det aktuella fallet framgår det inte hur domstolen har gjort intresseavvägningen mellan allmänna och enskilda intressen och vad domstolen har lagt till grund för sin bedömning. MÖD har inte tagit ställning till om byggnaden närmast stranden är att anse som en bostad eller en tvättstuga. Eftersom frågan om den mark som kommunen avser att lösa in är tomtmark eller inte har avgörande betydelse för bedömningen av om fördelarna med detaljplanen överväger de olägenheter som planen orsakar Bill Persson är det av yttersta vikt att ett sådant ställningstagande görs och att det tydligt motiveras i domskälen. 48. Dessutom har MÖD inte närmare motiverat varför mindre ingripande åtgärder inte är möjliga annat än genom att hänvisa till syftet med planen. Lilla Hålsjön är redan tillgänglig för allmänheten genom att kommunen äger en stor del av stranden runt sjön och kommer att bli än mer tillgänglig genom detaljplanen även utan de förändringar som medför olägenheter för Bill Persson. Dessutom innebär detaljplanen betydande inskränkningar av Bill Perssons äganderätt. Mot denna bakgrund är en så pass knapphändig och intetsägande motivering till varför mindre ingripande åtgärder inte är möjliga, som framgår av MÖD:s dom, inte tillräcklig. 49. Enligt Bill Persson är MÖD:s dom oklar avseende skälen för avgörandet. Dessutom går det inte att utesluta att en felaktig bedömning avseende karaktären av bostadshuset närmast stranden har gjorts. Av dessa skäl bör resning beviljas på den grunden att det föreligger synnerliga skäl för resning (jfr RÅ 2006 ref. 24). 50. För det fall resning på grund av synnerliga skäl inte kan beviljas med hänsyn till de nu redovisade omständigheterna bör en sammantagen bedömning av samtliga omständigheter som ligger till grund för den äganderättskränkning som Bill Persson har drabbats av medföra att resning på grund av synnerliga skäl kan beviljas. Bill Persson vill framhålla att han har drabbats av en kränkning av sina grundläggande fri- och rättigheter och att det därför är av största vikt att målet tas upp på nytt för att på så sätt förhindra kränkningen. Det förhållandet att han har drabbats av en kränkning av grundläggande fri- och rättigheter måste anses utgöra synnerliga skäl för resning. 13 51. Slutligen vill Bill Persson framhålla att MÖD:s dom inte var överklagbar till Högsta domstolen. Detta förhållande borde tillmätas betydelse i frågan om resning kan beviljas med hänsyn till synnerliga skäl. 5 Bevisning 5.1 Inledande utgångspunkter 52. Sakomständigheterna i målet torde i stort sett vara ostridiga. Det är den rättsliga bedömningen som är stridig i fråga om hemfridszonen samt om det finns mindre ingripande åtgärder för ingreppet i Bill Perssons äganderätt. Väl medveten om att man vid resning enligt 58 kap. 1 § p. 4 som huvudregel inte omprövar bevisvärdering, vill Bill Persson framhålla följande. 53. MÖD:s underlåtenhet att pröva om viss byggnad ska betraktas som bostadsbyggnad, alternativt domstolens felbedömning av hemfridszonens utbredning kring samma byggnad, utgör rättstillämpning som uppenbart strider mot lag – inte en bevisvärdering i sig. Snarare har MÖD, åtminstone till viss del, underlåtit att göra en bevisvärdering vilket enligt Bill Persson i sig utgör felaktig rättstillämpning. 54. I det aktuella fallet så står det enligt Bill Perssons mening helt klart att MÖD:s felbedömning i olika rättsfrågor är det centrala i de skäl för resning som angivits. Men om dessa skäl skulle anses innefatta ett visst mått av bevisvärdering så menar Bill Persson att det i just detta fall finns skäl att tillåta en sådan komponent i tillämpningen av 58 kap. 1 § p. 4 RB. Skulle en sådan tillämpning av RB inte anses vara möjlig så menar Bill Persson att resningsskälet synnerliga skäl i 42 § ärendelagen bl.a. är tänkt att avhjälpa just sådana orimliga situationer som kan uppkomma då uppenbart lagstridiga fel som ligger till grund för lagakraftvunna avgöranden till viss del bottnar i oriktig bevisvärdering och resning genom tillämpning av 58 kap. 1 § p. 4 RB därmed är uteslutet. 5.2 Bill Persson åberopar följande bevisning 55. Mot bakgrund av vad som anförts i ovanstående avsnitt vill Bill Persson åberopa följande bevisning: 14 i) Bild av det nedre bostadshusets långsida mot vattnet (bilaga 10) och bild av det nedre bostadshuset tagen från stranden (bilaga 11) utvisande att fri sikt råder mellan stranden och det nedre bostadshuset till styrkande av att området omfattas av hemfridszon. ii) Utdrag ur sammanträdesprotokoll, Hälsovårdsnämnden, Partille kommun, daterat den 19 februari 1979 (bilaga 9) till styrkande av att Partille kommun har haft kännedom om Bill Perssons avsikt att ändra användningssättet för den dåvarande tvättstugan till bostadsändamål. iii) Syn på Bill Perssons fastighet Hultet 1:6 i Partille kommun till styrkande av a) att förhållandena är sådana att hemfridszon måste anses omfatta hela eller delar av den mark som Partille kommun tar i anspråk genom detaljplanen samt b) att det, med hänsyn till Bill Perssons äganderätt, finns mindre ingripande åtgärder att vidta för att uppnå syftet med detaljplanen. Som ovan Sebastian Scheiman Kristina Erlandsson 15 Bilagor Bilaga 1: Svea hovrätts, Mark- och miljööverdomstolen, dom i mål nr P11104-13, meddelad den 10 september 2014 Bilaga 2: Fullmakt Bilaga 3: Kallelse till lantmäterisammanträde, daterad den 26 februari 2015 Bilaga 4: Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom i mål nr P 138513, meddelad den 11 november 2013 Bilaga 5: Plankarta (antagandehandling), ”Detaljplan. Plankarta med bestämmelser”, upprättad den 28 augusti 2012 Bilaga 6: Genomförandebeskrivning, ”ANTAGANDEHANDLING Detaljplan för Bostäder i Hultet Södra ÖJERSJÖ Partille Kommun, Västra Götalands Län GENOMFÖRANDEBESKRIVNING”, Diarienummer KS 2008:239, daterad den 28 augusti 2012 Bilaga 7: Förslag till fördelning av gatukostnader, ”ANTAGANDEHANDLING Förslag till fördelning av gatukostnader för bostäder i Hultet Södra, Diarienummer KS/2010:222, daterad 28 augusti 2012 Bilaga 8: Planbeskrivning (antagandehandling), ”Detaljplan för bostäder i Hultet, södra delen, Öjersjö Partille kommun, Västra Götalands län”, daterad 28 augusti 2012 Bilaga 9: Utdrag ur sammanträdesprotokoll, Hälsovårdsnämnden, Partille kommun, daterat den 19 februari 1979 Bilaga 10: Bild av det nedre bostadshusets långsida mot vattnet Bilaga 11: Bild av det nedre bostadshuset tagen från stranden 16
© Copyright 2024