1. No category

LÄRA
#3/2015
STOCKHOLM
Nelly Bonner:
Vårt yrke är vackert!
Här vässas eleverna för framtiden | ”Hjälp eleven över alla hinder”
Alla har rätt att nå målen | Fritidshem på nytt sätt | Hej då, Håkan!
Frånvaroappen
– så funkar det:
1. Anmäl heldag
eller del av dag.
2. Klart.
Tipsa vårdnadshavarna om det enkla
sättet att anmäla frånvaro. Som ­lärare
ser du sedan anmälningarna direkt
i ­Skolwebben.
Appen finns att ladda ner från App store,
Google Play och Windows market.
FOTO: BJÖRN TESCH
I N SP I RATION OCH I N FO RMATI O N F RÅ N U T B IL D NINGSFÖ RVA LT NINGE N I STO CK H O L M S STAD
STOCKHOLM #3/2015
Vinnare av Svenska Publishingpriset 2009, 2011 och 2013.
LÄRA Stockholm ges ut av
utbildnings­förvaltningen i Stockholms stad och utkommer med
sex nummer per år.
Adress: LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049,
104 22 Stockholm. Besöksadress:
Hantverkargatan 2F.
Chefredaktör: Agnetha
Styrwoldt-Alfheim, 08-508 33 826,
agnetha.styrwoldt-alfheim@
stockholm.se.
Redaktör, projektledare:
Tomas Bannerhed, 08-508 33 899,
tomas.bannerhed@stockholm.se.
Medverkande skribenter:
Katarina Bjärvall, Annelie Drewsen,
Agneta Berghamre Heins, Malin
Larsson, Mikael Lindberg, Helene
Lumholdt, Marianne Hühne von
Seth, Monika Sidén, Ann Turlock,
Annebritt Ullén och Ingela Ösgård.
19
Ansvarig utgivare:
Ann Hellenius.
Upplaga: 15 900 exemplar.
För kostnadsfri prenumeration,
kontakta utbildningsförvaltningen
på info.utbildning@stockholm.se.
9
Samarbete med mersmak. Beckombergaskolan stod nyligen värd
för den fjärde workshoppen inom
EU-projektet Learners for life.
11
Stadsarkivet på Kungsholmen
är en guldgruva för Stockholms
skolor. Vi följde med Ross Tensta
gymnasium under deras besök.
FOTO: ROBERT BLOMBÄCK
ISSN 1654-7330.
FOTO: ROBERT BLOMBÄCK
Tryck: Edita, Falun, 2015.
ILLUSTRATION: MIA NILSSON
Grafisk form: b-e-r-g.se
”Uppdraget som grundskoledirektör i Stockholm är det mest spännande skoljobb jag haft.” Håkan Edman har
vigt sitt yrkesliv åt skolan och haft olika chefsposter under de senaste 36 åren. Nu går han i pension och ser fram
emot mer tid för barnbarn och krabbfiske.
29
Fritidshemmet ska ge eleverna
andra erfarenheter och kunskaper än de får i skolan. Det har
Olovslundsskolan tagit fasta på.
DESSUTOM ...
Omslag: Förstelärare Nelly Bonner
fotograferad av Ulrica Zwenger.
Inkludering: alla har rätt att nå målen 4
Maria Bang, 11, gillar Eiraskolan 22
Gymnasisterna vässas med CDIO 8
Succé för årets Settmässa 23
”Förstelärarna är mycket viktiga” 9
Teknikfreak i labbrock 25
Malin Larsson om att utmana sig själv 12
Hallå där, Ann Hellenius 31
Lång intervju med Mats Myrberg 13
Programmering lockar även tjejer 32
Hon älskar sina elever 18
Nämnd & Nytt 33
INKLUDERING
Alla har
rätt att nå
målen
TEXT: INGELA ÖSGÅRD
FOTO: ROBERT BLOMBÄCK
Skolan ska ge plats för alla elever. De som behöver
särskilt stöd — eller särskilda utmaningar — ska i första
hand få det inom den ordinarie elevgruppen. Det är
tanken med inkluderande lärmiljöer.
Vi har besökt Johan Skytteskolan och Skarpnäcksskolan som båda deltar i ett stort forskningsprojekt.
4
LÄRA #3/2015
”Utvecklingsarbetet med att skapa
goda lärmiljöer och ge alla elever
det de har rätt till får aldrig stanna
av”, säger SO-läraren Camilla
Hagberg på Skarpnäcksskolan.
Här tillsammans med Kristina
Milosavljevic och Cornelia Sjögren
i årskurs 8.
INKLUDERING
Ӏven om man har tre klasser i
svenska i samma årskurs går det
inte att undervisa på samma sätt”,
säger Johanna Lindau, lärare på
Johan Skytteskolan. Här i samtal
med Linnea Nyholm under en
lektion om barndomens villkor
utifrån Oliver Twist.
P
å Johan Skytteskolan började det
för fem sex år sedan med värde­
grundssamtalen.
– Värdegrunden handlar om
alla människors lika värde. Men
när vi frågade elever på högsta­
diet visade det sig att flera av dem upplevde
kränkningar, inte bara elever emellan utan
också från lärare, berättar Monika Strand­
berg, biträdande rektor.
Trots insikten om att detta borde få konse­
kvenser för undervisningen lyckades skolan
5
LÄRA #3/2015
inte lyfta in värdegrundsdiskussionen i klass­
rummen. Det var erbjudandet om att delta i
forskningsinstitutet Ifous’ program Inklude­
rande lärmiljöer som gjorde att de gick från
ord till handling.
Ungefär samtidigt som Ifousprogrammet
startade besökte Monika Strandberg och
hennes skolledarkolleger Harvard Graduate
School of Education i Cambridge, USA, och
lyssnade där till professor Lee Teitel som före­
språkar läranderonder som ett sätt att arbeta
med inkludering. >>
INKLUDERING
Det visade
sig att flera av
dem upplevde
kränkningar,
inte bara elever
emellan utan
också från lärare.
>> Johan Skytteskolan har genomfört flera
lärande­ronder där lärarkolleger eller skol­
ledare från andra skolor gjort observationer i
klassrum, identifierat ett nuläge och beskrivit
vad skolan behöver utveckla vidare.
– Vid ett tillfälle lösgjordes alla arbetslag i
årskurs 6–9 för att göra ronder i vår egen skola
utifrån frågeställningen vad det beror på att
passiva elever inte kommer i gång med skol­
arbetet.
All planering och alla aktiviteter kring Ifous­
programmet på Johans Skytteskolan sker i
inkluderingsgruppen. Med Monika Strand­
berg som sammanhållande består den av en
representant från varje arbetslag i årskurs 6–9
och sedan nyligen också en specialpedagog
från lågstadiet.
Gruppen träffas en gång i veckan och har
dessutom regelbundna regionala träffar med
andra skolor som deltar i programmet.
– Det är när vi speglar oss i någon annan
som det blir lättare att ta steget vidare. Dess­
utom tvingas vi dokumentera vad vi gör, be­
rättar Johanna Lindau, lärare i svenska och
engelska och arbetslagsledare i årskurs 8.
Inkluderingsgruppen har bland annat tagit
initiativ till arbete med checklistor i olika äm­
nen; ett planeringsverktyg som ska underlätta
ett inkluderande arbetssätt. Det handlar till
exempel om att ge eleverna en tydlig struk­
tur för hur lektionen kommer att se ut och
att kolla om det finns behov av att ge kortare
muntliga instruktioner till vissa elever.
– Om man har tre klasser i svenska i samma
årskurs går det ändå inte att undervisa på
samma sätt, konstaterar Johanna Lindau och
ger exempel på hur hon försöker jobba inklu­
derande i språkämnen.
– Att använda olika lässtrategier är bra för
alla och särskilt för elever med neuropsy­
kiatriska hinder. Om vi ska läsa en roman i
helklass kanske jag börjar med att läsa högt
själv i sexan, i de högre årskurserna går det att
blanda så att vissa läser själva. Sedan finns det
individuella behov. Någon elev kanske måste
få ett delmål att läsa ett visst antal sidor. Det
gäller att hålla i gång motivationen.
stället frågar sig lärarna: Hur ska vi jobba med
inaktiva elever? Hur har uppgiften presente­
rats för den här eleven?
Också intresset för att arbeta med pedago­
giskt utvecklingsarbete är betydligt större i
dag än tidigare, anser hon.
– Över 30 lärare har anmält sitt intresse till
Skolverkets kurs i bedömning och betyg. Det
visar att lärarna tror på ett inkluderande och
kollegialt lärande.
Samtidigt understryker Monika Strandberg
att arbetet aldrig blir färdigt; kunskapssyn och
elevsyn måste återkommande hämtas hem
och diskussionen om värdegrunden hela tiden
hållas levande.
– De läranderonder vi hittills genomfört vi­
sar, tillsammans med de egna analyserna, att
vi är på väg. Men resultaten visar också på en
stor variation vad gäller medvetenhet och för­
ändrade arbetssätt i olika klassrum. Vi är ett
exempel på det som John Hattie skriver om:
att skillnaden inom en skola kan vara större
än skillnaderna mellan två olika skolor.
Skarpnäcksskolan har arbetat lite annorlunda
för att åstadkomma inkluderande lärmiljöer.
Bland annat finns i varje arbetslag i årskurs
4–9 numera en anställd inkluderingsansva­
rig. Arbetslagen blir på så sätt förstärkta med >>
Och visst har arbetet med inkluderande lär­
miljöer gett resultat. Chansen att se en grupp
där alla elever befinner sig i arbete är större i
dag, bekräftar Monika Strandberg.
– Samhällsklimatet runt elevers olikheter
har också förändrats. Du hör inte längre nå­
gon som anser att lösningen är att försöka bli
av med en elev som kanske är utagerande. I
6
LÄRA #3/2015
”Inkluderingsarbete går inte bara att checka av i
olika punkter, vi måste hämta hem hela tiden”, säger
Monika Strandberg, biträdande rektor på Johan
­Skytteskolan i Älvsjö.
INKLUDERING
>> ytterligare en lärare som ska kunna gå in i de
olika klasserna och stötta där det behövs.
– Genom att förstärka med ytterligare en lä­
rare blir vi fler vuxna i undervisningen och får
en större flexibilitet att jobba i mindre grupper
med de elever som behöver det, berättar SOläraren Camilla Hagberg.
Hon är inkluderingsansvarig i årskurs 9 och le­
der också den inkluderingsgrupp som träffas
två till tre gånger per månad. Gruppen består
av de inkluderingsansvariga, biträdande rek­
tor och skolans specialpedagoger.
– Med ytterligare en professionell i arbets­
laget kan vi förebygga och behöver inte hela
tiden släcka bränder och kanske anställa
en resursperson som varken har utbildning
eller kunskap. Det behöver inte alltid vara
den inkluderingsansvariga som ansvarar för
de elever som behöver extra stöd. I stället
kanske den läraren går in och har helklass,
medan matteläraren eller engelskläraren går
INKLUDERANDE
­LÄRMILJÖER
■■Ett nationellt forskningsoch utvecklingsprogram
som leds av Ifous — innovation, forskning och utveckling i skola och förskola.
■■ Från Stockholms stad
deltar Johan Skytteskolan
och Skarpnäcksskolan.
■■ Forskningen visar bland
annat att positiva förväntningar, från både lärare och
elever, har stor betydelse
för elevernas utveckling.
■■Programmet startade
2012 och i september i år
hålls ett avslutande seminarium i Malmö.
i väg med några få elever som behöver stöd
i ämnet.
Men det finns också svårigheter med de
nyinrättade tjänsterna.
– Uppdraget är inte så tydligt formulerat
och flera inkluderingsansvariga hittar inte
riktigt sin roll. Samtidigt är det svårt att
hugga i sten vad personen ska göra, allt be­
ror ju på gruppens behov.
En annan sak som bekymrar Camilla Hag­
berg är det växande elevantalet i Skarp­
näcksskolan som skapar lokalbrist. Skolan
är byggd på 50-talet och det finns ingen
flexibilitet med rum där elever och lärare
kan sitta ostört och prata och inte heller nå­
got film- och medierum.
– Utvecklingsarbete går ju inte från punkt
A till punkt B, utan snarare i ett slags cykler.
Det här arbetssättet gynnar alla elever, så
jag tror att vi måste acceptera att hela tiden
ta nya tag, summerar hon. n
Lektion i årskurs 8 på Skarpnäcksskolan. Läraren Camilla Hagberg med Khaled Al-Mashahdi, Cornelia Sjögren och Kristina Milosavljevic (vid tavlan).
7
LÄRA #3/2015
PEDAGOGISK UTVECKLING
Det räcker inte med bra betyg för att
klara högskolestudier och arbetsliv.
Självständighet, kritiskt tänkande och
förmåga att lösa problem är minst
lika viktigt. På Bromma gymnasium
arbetar därför eleverna på naturvetenskaps- och teknikprogrammen på ett
nytt sätt.
Försteläraren Amanda Hurst hade fun­
derat mycket på hur skolan skulle kunna
vässa eleverna för verkligheten efter
gymnasiet. Hon har varit drivande i
den nya modellen och har delvis utgått
från rapporten ”Förkunskaper och krav
i högre utbildning” där Högskoleverket
konstaterar att dagens studenter ofta
är osjälvständiga och att de kräver för
mycket hjälp och service. Också moti­
vation och ambitioner brister, liksom
­kommunikationsförmågan.
Den metod som Bromma gymnasium
har introducerat kallas CDIO (conceive,
design, implement, operate), har sitt
ursprung i USA och tillämpas på uni­
versitet över hela världen. Syftet är att
ge färdigheter som är anpassade efter
samhällets krav, parallellt med de rena
ämneskunskaperna.
– Kraven för högskolestudier finns ju
redan preciserade i läroplanen, exempel­
vis ansvarstagande, källkritik och pro­
blemlösning, säger Amanda Hurst.
På Bromma gymnasium innebär det att
eleverna gör sitt gymnasiearbete på ett
nytt sätt och skolan har samarbetat med
Kungliga Tekniska högskolan (KTH)
som tillämpar CDIO på civilingenjörs­
utbildningarna.
Nu får gymnasisterna genomföra sitt
projekt i grupp, där de arbetar med pro­
blemformulering och problemlösning
och dokumenterar sitt arbete fortlöpan­
de. Praktiska och organisatoriska pro­
blem ska gruppen lösa själv.
Temat för gymnasiearbetet 2015 är
Energi och samhälle. Eleverna har delats
8
LÄRA #3/2015
in slumpvis i grupper med sju eller åtta
deltagare. De ska själva formulera en
frågeställning och lärarna uppmuntrar
dem att vara väldigt konkreta.
– Gruppen kan fråga sig hur ett vind­
kraftverk på skolans tak skulle kunna
fungera. För att ta reda på det bygger de
ett litet vindkraftverk.
Målet är inte det viktigaste, utan vä­
gen dit. Misslyckanden är inte bara til­
låtna utan rentav önskvärda ibland. Ett
misslyckande ger lärdomar att dra nytta
av nästa gång.
Men när en grupp får så fria händer
uppstår konflikter, och det finns ingen
lärare som pekar med hela handen. I
stället får gruppen frågan: vad ska ni
göra nu?
Någon förutbestämd ledare finns inte
heller. Antingen utser gruppen en ledare
eller så utkristalliseras en informell le­
dare. Eller så löser gruppen uppgiften
utan att det finns någon samordnare
alls.
Gymnasiearbetet pågår under knappt
två terminer med halvtidsutvärdering
och slutexamination. Gruppen har då
dokumenterat arbetet löpande, både de
individuella uppgifterna som varje elev
gör och det gemensamma arbetet. Exa­
minationen sker utifrån en slutrapport
som gruppen lämnar in, godkänd av alla
deltagarna.
– Men fortfarande bedömer vi och
betygsätter den enskilda elevens presta­
tion.
Mottagandet bland eleverna har
v­ arierat. De hade utgått från att
gymnasie­arbetet skulle vara individu­
ellt, och några hade redan börjat för­
bereda sig med research när beskedet
om CDIO kom. En del menar också att
grupperna är för stora, medan andra
tycker att det nya är utvecklande och
spännande.
Amanda Hurst säger att just så måste
det få vara, det ligger i arbetssättet att
FOTO: LARS NYMAN
Här vässas eleverna
för framtiden
Förstelärare Amanda Hurst, Bromma gymnasium, tillsammans med eleverna Jakob Westling
och Felicia Hjerpe (närmast).
tänka kritiskt och sedan försöka tackla
en svårighet utifrån de förutsättningar
som gäller. Hon påpekar att det gamla
sättet att genomföra gymnasiearbetet
kunde vara spretigt och lite för mycket
”roliga timmen”, medan CDIO hjälper
eleverna att få verklighetsnära erfaren­
heter.
Hon har hela tiden haft stort stöd från
sin rektor Christel Mjörnheim, som var
den som såg möjligheterna när hon kom
i kontakt med CDIO på en teknikkonfe­
rens.
– Jag tror att CDIO går att applicera
även på samhällsvetenskaps- och eko­
nomiprogrammen, och arbetssättet har
kommit för att stanna. Vi stärker elever­
nas möjligheter på arbetsmarknaden och
i framtida studier. Man måste våga gå
utanför undervisningen och se på utbild­
ning som en helhet där många kompo­
nenter ingår, säger Christel Mjörnheim. n
MARIANNE HÜHNE VON SETH
ILLUSTRATION: MIA NILSSON
VI VAR DÄR
Europeisk utblick för
­livslångt lärande
Beckombergaskolan stod nyligen
värd för den fjärde workshoppen
inom EU-projektet Learners for life.
Representanter från sex grundskolor
i Frankrike, Holland, Storbritannien,
Sverige och Tyskland möttes under två
dagar för att utbyta erfarenheter om
läs- och skrivinlärning.
– Vi är väldigt stolta över att vi kom
med i Learners for life. Det krävdes
mycket pappersarbete, men det
var det värt. Vi har redan fått
ut mycket av projektet – nya
kunskaper som vi är snabba
med att omsätta i praktiken,
säger Ann-Christin
Johannisson, biträdande
rektor på Beckombergaskolan.
Learners for life vänder sig till
lärare på låg- och mellanstadiet och har
–fokus på grundläggande färdigheter
när det gäller läs- och skrivinlärning,
matematik och digital kompetens.
Genom erfarenhetsutbyte vill man öka
kompetensen och sprida lärmetoder
mellan partnerskolorna.
– Vi måste redovisa oerhört grundligt
vad vi gör till projektägaren Erasmus,
bland annat hur vi använder lärmetoder
som vi får tips på från partnerskolorna –
vilket är ett krav för att delta, säger AnnChristin Johannisson och fortsätter:
— Jag har valt ut fyra nyckelpersoner
på vår skola som deltar i projektet. De
är i sin tur ansvariga för den k
­ ollegiala
kunskapsöverföringen. Vi skickar två
av dem varje gång, säger Ann-Christin
Johannisson och berättar att den förra
workshoppen ägde rum i Holland och
handlade om tidig läsinlärning,
medan nästa hålls nu i maj
i Tyskland, där temat är
matematik.
Årskurs 2-pedagogen
Marit Pettersson är en av
9
LÄRA #3/2015
Beckombergaskolans deltagare. Hon är
entusiastisk över projektet och
tycker att det är en fantastisk
chans till vidareutbildning
som pedagog.
– Workshoppen här hos
oss har temat Att skriva sig
till läsning. Vi visar bland
annat upp olika exempel
från vår praktiska undervisning,
vilket är väldigt uppskattat bland
deltagarna.
Elske van Bochove kommer
från Dordrecht i Holland och
tycker att det är spännande
att få blicka in i den svenska
skolan.
– För mig betyder det
mycket att få vara med i
klassrummen och rent fysiskt
se hur man organiserar
undervisningen. Jag är väldigt
intresserad av digital teknik.
Där har vi mycket att lära i
Holland, konstaterar hon och
sätter sig bredvid några elever
i förskoleklassen för att se hur de
jobbar med bokstaven D.
Marit Pettersson värdesätter
också att hon får inblick i andra
skolors undervisningsmetoder och
förhållningssätt.
– Jag har fått med mig många
bra m
­ etoder från skolbesöken
i partnerskolorna som
jag överfört i mitt eget
pedagogiska arbete i
klassrummen. Ett exempel
är från en workshop om
koncentration och hur man
fångar elevernas uppmärksamhet
på bästa sätt, säger Marit
Pettersson.
Bland annat lärde hon sig att
de yngre eleverna bara orkar
hålla koncentrationen korta
stunder och att det därför är viktigt
att lägga in minipauser ofta i
undervisningen.
Ann-Christin Johannisson
anser att även skolledarrollen
blivit tydligare för henne.
Genom att få råd och tips,
men också på plats se hur
andra arbetar, har hon fått nya
insikter.
– Vår koordinator i Learners for life,
Bernadette Dolan från England, har
­inspirerat mig mycket. Från henne fick
jag tipset att ”betygsätta” pedagogerna
i klassrummet, och jag har nu ställt upp
tydliga kriterier för vad jag vill bedöma.
– På kort tid kan jag ”känna av”
olika lär­situationer i klassrummet.
Betygsättningen handlar i första hand
om att identifiera brister och
behov för att kunna höja
kvaliteten i klassrummet.
Det i sin tur kräver att
vi kan erbjuda lärarna
kompetenshöjande insatser
inom de områden där jag
märker att det behövs.
– Dessutom är Learners for life
ett f­ antastiskt sätt att möta kolleger
runt om i Europa, säger Ann-Christin
­Johannisson. n
AGNETA BERGHAMRE HEINS
Learners for life, som startade i fjol, är ett
Erasmusprogram för vidareutbildning
inom grundskolan. Projektet pågår till och
med augusti 2016.
VI VAR DÄR
”Förstelärarna är mycket viktiga”
I skolorna pratas det om
­Hattie, Dylan Wiliam och
Timperley. Men är det egentligen forskning vi har läst
och tagit del av — eller någon
annans tolkning och sammanfattning av forskning?
Den frågan ställde Glenn
Hultman vid utbildningsför­
valtningens forsknings- och
utvecklingsseminarium i
slutet av mars. Han är profes­
sor emeritus i pedagogiskt
arbete vid Linköpings uni­
versitet och har på uppdrag
av Vetenskapsrådet stude­
rat framgångsrika strate­
gier för skolutveckling och
överförings­mekanismer vid
spridning av forskning.
Glenn Hultman vill väcka
frågan om hur man undviker
förskjutning av forskningens
egentliga innebörd när den
når skolan. Förskjutningen
är svår att upptäcka, men på
vägen från evidensanalys till
populärversion går en del för­
lorat, konstaterar han.
– En lärare läser forsk­
ningsrapporten och sam­
manfattar för kollegerna.
Problematiseringar skalas
bort, analyser och slutsatser
10
LÄRA #3/2015
begränsas av förenklingar
och det man väljer att lyfta
fram, säger Glenn Hultman,
som visserligen tycker att det
är viktigt att forskning görs
tillgänglig, men att man bör
vara observant på vad som
förloras i transformationen
längs vägen.
– Lärare som inte har ut­
gått från kompilat utan som
läst forskningens ursprungs­
rapport har visat sig lyckas
bättre i sin undervisning.
Även om ett material ska vara
lättläst behöver man få en
bild av begränsningarna. Det
kan till exempel vara bra att
veta under vilka förutsätt­
ningar en metod fungerar. Då
vet man att felet inte l­ igger
hos en själv utan i kring­
liggande faktorer.
Lärarna behöver få tid
och möjlighet att sätta in
forskningsresultat i sin egen
kunskapsbild och få chans
till fördjupad förståelse för
sin egen praktik. Det handlar
enligt Glenn Hultman inte
om att alla i skolan ska skriva
artiklar eller ”lica”.
– Man måste intressera
sig för och stödja lärares
kunskapsbildning och man
behöver tänka igenom hur
det kan ske. Det är inte
rimligt att lärare på några
timmar ska läsa in det som
forskare har lagt år på att
komma fram till.
Glenn Hultman efterlyser
även forskning på den inre
dynamiken i klassrummet –
ett kulturperspektiv.
– Vi måste beakta lärares
personliga insikter. Lärare
har en mängd drivkrafter i
sitt jobb som vi behöver veta
mer om.
I skolan kan det också
vara svårt att se vad som
är ett resultat av att man
implementerat forskning
då olika metoder cirkulerar
samtidigt.
– Skolor integrerar olika
satsningar för att minska
störningar i arbetet och
satsningar sker ofta i kaskad.
Glenn Hultman påminner
om att forskning kan
användas till annat än
som stöd för utveckling av
verksamheten. Den kan
användas för att sätta ord på
det man gör, för att bekräfta
det man vet, till ökad insikt,
nya grepp eller alternativa
sätt att förstå sin praktik.
— Det kan vara lätt att infoga
forskningen i en teori man
redan har. Men det är bra
om något också rubbar den
föreställning läraren har –
även om det är svårt då dessa
föreställningar är osynliga.
– Förutom rektorn
har förste­lärarna och
lektorerna stor betydelse
för överföringen av
forskningsinnehåll i skolan
och bör betraktas som
mycket viktiga i kommunens
organisation, säger Glenn
Hultman. n
ANNEBRITT ULLÉN
FOTO: ROBERT BLOMBÄCK
STOCKHOLMS HISTORIA
När Ross Tensta-eleverna Mariam Musa (till vänster) och Yasmin Abouhachem tolkar gamla handskrifter på Stadsarkivet, måste de bära bomullsvantar för att skydda de sköra dokumenten.
Guldgruva för vetgiriga
Visste du att Stadsarkivet på Kungsholmen är en riktig guldgruva för Stockholms skolor? Arkivpedagog Kettil Mannerheim ger elever och lärare möjlighet
att få med sig lite av både sin egen och
stadens historia in i skolarbetet.
Som en borg tronar den eleganta tegel­
byggnaden högst uppe på Kungsklippan.
Här ryms sju och en halv hyllmil (!) för­
teckningar, protokoll och handlingar om
Stockholms utveckling och invånarna i
Stockholms län. När eleverna i årskurs 3
från Ross Tensta gymnasium kliver in ge­
nom portarna på Stadsarkivet, är de inte
helt okunniga om vad besöket går ut på.
– Jag har förberett dem under två
veckor. Vi har jobbat med demokratise­
ringen av Sverige i ett vidare perspektiv
än rösträtt, framför allt med kvinno­
kamp och yttrandefrihet, berättar klas­
sens lärare i historia Björn Dahlman.
Kettil Mannerheim är arkivpedagog
och den som tar emot eleverna. Demo­
kratibegreppet står i fokus för det här
besöket som startar i läsesalen. I rasande
tempo går han igenom vad ett arkiv är
11
LÄRA #3/2015
för något och ger livfulla exempel på hur
man genom dokumenten kan följa de­
mokratiutvecklingen i Sverige.
Han visar en så kallad orlovssedel
från 1842 – arbetsintyget som pigan
Brita Maria Ericson gått till rätten med.
Där kallar husbonden skomakare Lång­
berg henne både stursk och opålitlig.
Men trots att skomakaren kallat vittnen
som bekräftar hans omdömen, dömer
rätten till pigans fördel! Något som inte
hade varit tänkbart några årtionden
tidigare.
Det finns hur mycket material som helst,
både nutida och historiskt, att hämta
ur de mellan fyra- och femtusen olika
arkiven.
– Men under demokratitemat fokuse­
rar vi på källor som berättar om yttran­
defrihetsbrottslingar, hädare och kränk­
ta pigor, berättar Kettil Mannerheim.
Stadsarkivet har andra visningar där
högstadie- och gymnasieelever själva
får söka, beställa fram och använda his­
toriskt material. Men i dag är det Kettil
Mannerheim som har plockat fram hand­
lingar som på olika sätt berör sekretessbe­
greppet och offentlighetsprincipen.
– Samtal om tryckfrihet och yttrande­
frihet ingår som en viktig del i demokra­
titemat, säger han.
När han tar med sig eleverna ner till
Magasin 2, som bland annat omfattar
polisens fotografier på tjuvar runt förra
sekelskiftet, konkretiseras begreppen.
Här finns kartor med foton på ficktjuvar,
på velocipedtjuvar, på dem som tjuvar
från män och en för ”tjuv i tambur”. Ka­
talogiseringen väcker först en viss mun­
terhet men också tankar kring rasbiologi
och den registrering och uppdelning av
människor som under en mörk period i
Sveriges historia kallades vetenskap och
som i dag fått förnyad aktualitet genom
avslöjandet av flera olagliga register
inom polis och andra myndigheter.
På samma vis som det är skolans uppdrag
att värna demokratin, är det Stadsarki­
vets uppdrag att värna vår demokratiska
rätt till insyn. Då gäller det att medbor­
garna vet att arkiven finns, var de finns
och hur man kommer åt dokumenten. >>
KRÖNIKA
Granskningar och tolkningar av his­
toriskt källmaterial ingår som en del i
arbetsområdet och kursen Historia 2a,
och på Stadsarkivet ges eleverna möjlig­
het att bredda och fördjupa sin historie­
medvetenhet, se hur skeenden länkar i
varandra och hur samhällsutvecklingen
påverkar och låter sig påverkas av män­
niskors vardag, precis såsom det stipule­
ras i läro- och kursplaner.
– I skolan blir historia så mycket läro­
böcker. Här levandegörs historien. Elev­
erna får smaka på historien genom olika
levnadsöden, säger Ulf Beck, också lä­
rare vid Ross Tensta gymnasium.
>>
SIGNERAT: MALIN LARSSON
Våga fejla, Mallan!
M
Uttolkningen av små, tunna, ofta flera
hundra år gamla dokument avslutar be­
söket. Med obligatoriska bomullsvantar
på händerna tar eleverna sig an några
gamla handskrifter som berättar om
kvinnan som blivit anklagad för prosti­
tution, om mannen som sålt nakenbilder
på Hötorget, om kampen för kvinnlig
rösträtt och om dem som vill avskaffa
kristendomen.
Tillbaka på skolan väntar utvärdering
av besöket. Övning i att söka, granska
och tolka källmaterial återstår för att
eleverna ska uppnå kunskapskraven för
E i historia. Kanske kommer klasserna
att använda sig av Stockholmskällan i
det arbetet. Där finns mycket av Stads­
arkivets material tillgängligt.
– Eller så återkommer vi till Stadsarki­
vet senare i vår, säger Björn Dahlman. n
FOTO: ROBERT BLOMBÄCK
HELENE LUMHOLDT
Susanna Hasselrot (till vänster) visste hur ett
arkiv fungerar och vad det innehåller, men hon
hade aldrig besökt något tidigare. Första gången gillt var det också för Marina Ovanesjan.
12
LÄRA #3/2015
ed skräckblandad
förtjusning läser
jag ett mejl med en
förfrågan om att
skriva en krönika
i tidningen LÄRA.
Ett uppdrag och en utmaning som jag så
klart spontant vill tacka ja till, men med
rädslan för att misslyckas och tanken på
att ”det är nu alla kommer att genom­
skåda mig” klickar jag snabbt bort allt
vad digitala brev heter för att i stället
hasta iväg till lektion.
Eleverna står redo utanför lektions­
salen och säger sig vara ”pepp” inför att
finslipa sina tal som de snart ska hålla.
De säger sig ha lärt mycket under skriv­
processens gång, främst av den kon­
struktiva kritik de fått från såväl mig
som kamrater. De säger sig ha utvecklat
ett språk men framför allt ett mod. De
säger sig vara redo att visa upp sina fär­
diga arbeten för hela världen. De säger:
vi kan, vi vill och vi vågar!
”Vi har kommit långt, Malin” tänker
en elev högt efter att ha lyssnat till sina
kamraters tal och själv ha hållit sitt inför
klassen. ”Det där med att vi alltid pratar
om att våga ’fejla’ gör att vi vågar mer.
Det där med att tänka tanken ’vad spelar
det för roll om hundra år?’ och att följa
Carol Dwecks tips om hur man utveck­
las som bäst funkar verkligen för vårt
lärande!” fortsätter eleven.
Jag nickar nöjt och sneglar över klass­
rummet mot de förhållningsregler som
sitter på ena väggen. Jag läser på de
färgglada affischerna:
”Att misslyckas är inte farligt men ofta
nödvändigt för att lyckas.”
”Jämför dig inte med andra men lär av
andra.”
Den lockande men samtidigt skräm­
mande förfrågan från LÄRA om att
skriva en text som kommer att nå oer­
hört många mottagare gör sig påmind
igen och börjar skava. Jag blickar ut över
mina elever som numera relativt bekym­
mersfritt och med stort kurage antar
mina utmaningar och som enbart ser på
oerhört många mottagare som något po­
sitivt. Det slår mig att jag är försatt i en
situation jag försätter mina elever i dag­
ligdags. Lära nytt! Våga pröva! Misslyck­
as! Pröva igen! Situationer som mycket
väl kan skapa tvivel, oro och en känsla
av ensamhet. Situationer som förmodli­
gen ofta uppfattas som och kan likstäl­
las med att bestiga ett väldigt, väldigt,
väldigt högt berg. Situationer som kan
få vem som helst att vilja ge upp trots att
man är omgiven av stöttande lärare som
står bredvid och påminner en om att
”hinder är av godo, ha ett öppet sätt att
tänka och fortsätt trots att du stöter på
motgångar”. Jag borde se saker och ting
från elevernas horisont lite oftare, kon­
staterar jag när jag avslutar lektionen
och återvänder till min inkorg.
Jag klickar fram mejlet som påminner
mig om att jag är på väg att ge upp utan
att ens ha stött på minsta svårighet. Jag
har kapitulerat utan att ens ha försökt!
Vad skulle mina elever ha gjort i min si­
tuation? frågar jag mig själv och så tack­
ar jag till slut ja till uppdraget. För det är
väl ändå så att man ska leva som man lär
och föregå med gott exempel?
När jag börjar skriva på min krönika
säger jag högt till mig själv: snegla inte
på någon annan, du kan, du vill – och så
hör jag mina elever ropa i bakgrunden:
– Våga fejla, Mallan!
MALIN LARSSON, ALVIKSSKOLAN, TILLDELADES
SVENSKA AKADEMIENS SVENSKLÄRARPRIS 2014
SAMTALET
Hjälp eleven
över alla hinder!
Läslust i all ära, men Mats Myrberg
vill ingjuta läsmod i alla dem som
skyggar för bokstäver.
— Det viktigaste är att du får
mod att läsa texter som du inte
alls tycker är roliga, säger professorn i specialpedagogik.
M
ats Myrberg visar vägen
till prefektens kontor som
han har fått låna för in­
tervjun. Det var när han
fyllde 67 och var tvungen
att sluta på Stockholms
universitet som han fick en projekttjänst på
Kungliga Tekniska högskolans institution för
lärarutbildning. Kärnan i hans forskargärning
är läsutveckling, från små barns fascination
för bokstävernas ljud till vuxnas förhållande
till text. Just nu arbetar han med två studier:
en om hur förskolebarns språkutveckling på­
verkas av förskolans kvalitet och en annan om
hur valet av gymnasieutbildning påverkar den
kognitiva utvecklingen under en människas
hela arbetsliv.
Om vi börjar med de yngsta barnen, är det
svårare för dem att lära sig läsa nu än för 30 år
sedan?
– Jag skulle önska att vi hade ett bättre fak­
taunderlag än vi har, men det finns undersök­
ningar som kan ge vägledning. Tittar man till
exempel på läsförståelse så har vi en långsam
nedgång. Den är inte dramatisk, som i Pisa,
men det är en nedgång.
13
LÄRA #3/2015
Och vad beror den på?
– Grundtipset där – och nu kanske jag sät­
ter mig själv i skottgluggen – är att det hand­
lar om lärarkompetensen. Att lära barn att
läsa och skriva är en av de mest kvalifice­
rande uppgifter skolan har. Och den vikti­
gaste personen för läsinlärningen är läraren
som möter sex–sjuåringen i förskoleklassen
och årskurs 1. Hon – i de flesta fall är det en
hon – kommer att sätta kursen för läsintresse
och läsförmåga. Ett problem är ämneslärar­
principen som varit förhärskande sedan 90talet och fram till nyligen, samtidigt som sys­
temet med en klasslärare för de yngsta barnen
har behållits. Det är inte lätt för en lärare med
matte- och idrottsinriktning att lista ut hur
läs- och skrivinlärning fungerar. Och även för
ämneslärare i svenska har kompetensen för­
sämrats. Före 1988 hette ämnet i lärarexamen
för yngre åldrar ”svenska med läs- och skrivin­
lärning”, nu heter det ”svenska”. Utbildningen
har blivit en miniversion av svensklärarutbild­
ningarna för högstadiet och gymnasiet.
– Dessutom har undervisningstiden inom
lärarutbildningen halverats. Den studieplan
som gällde för alla klasslärarutbildningar
fram till 1988 gav lärarstudenter drygt 2 000
undervisningstimmar inklusive praktik. I dag
får motsvarande lärarkategorier cirka 1 000
timmar. Det har betydelse.
Så det är huvudorsaken till nedgången?
– Åtminstone på skolans planhalva. Sedan
finns det finns en annan planhalva också
som handlar om samhälle, hemmiljö, teknik­
utveckling och sådana saker.
Vad ser du för möjliga förklaringar där?
– Där ser man det som är välkänt för alla i
Sverige, nämligen ökad spridning i levnads­ >>
TEXT: KATARINA BJÄRVALL
FOTO: ULRICA ZWENGER
SAMTALET
14
LÄRA #3/2015
SAMTALET
>> standard, ökade inkomstklyftor, bostadssegre­
gation. Sådant sätter spår i barns läsutveck­
lingsmiljö hemma.
– En annan faktor är tidspress. Tittar man
på Statistiska centralbyråns tidsanvändnings­
studier som de har gjort sedan 1991 så ser
man att den dagliga tiden för läsning – gene­
rellt för vuxna – har reduceras med nästan 50
procent. Tiden framför teven och datorn har
ökat med nästan lika mycket.
Varför är det så viktigt att läsa?
– En poäng med att läsa mycket är att vana
läsare förstår när de inte förstår. De andra sä­
ger att ”jag förstår inte den här skittexten”, men
vana läsare har sina monitorfunktioner på­
kopplade – ordavkodning, ordigenkänning, läs­
förståelse, värdering. Vem har skrivit det här?
Varför vill de att jag ska läsa det här? Vad finns
det för budskap i den här texten? Det finns ing­
en ände på hur skicklig man kan bli på sådant.
– Den där förmågan kan man sedan app­
licera på alla möjliga sorters texter, kanske
till och med på främmande språk. Det är en
upplevelsearena som öppnas, men också en
mer instrumentell möjlighet. Jag kan lista ut
vad den negativa räntan betyder, inte för att
jag är ekonom, utan för att jag vet vilka källor
jag ska leta i. Och sannolikt är det enklare att
hitta texter än att leta reda på föreläsningar av
ekonomiprofessorer.
Det kanske är en generationsfråga? Många
yngre tittar ju på webbföreläsningar och på så
kallade tutorials där de ser hur man gör något i
stället för att läsa om det i en handbok.
– Jo, men jag tror att läsning har en medbor­
gerlig och demokratisk aspekt som kommer
att bli viktigare framöver.
Vad har du för skäl att tro det?
– Internationaliseringen kommer att ställa
krav på att du kan läsa på flera språk. Engel­
ska, svenska, matematik och IT-kunskaper är
viktiga för att du ska kunna utveckla förmågor
på andra områden.
– Och sen, om jag utgår från mig själv, så är
läsning en njutning och upplevelse. Böckernas
styrka är att de ger dig möjlighet att tränga in i
människors liv och känslor på ett sätt som film
och andra medier inte kan.
– En viktig del av läsförståelsen är det som
kallas imagery, föreställningsförmåga. Man
kan titta på en bild av Rikard III, med puckel­
rygg och allt, men att läsa Shakespeares text
om honom både kräver mer och ger mer. Och
föreställningsförmågan används inte bara
när man läser litterära texter utan också om
man till exempel läser en b
­ ruksanvisning.
Det handlar om det som läsforskare och
15
LÄRA #3/2015
Det är inte lätt
för en lärare
med matte- och
idrottsinriktning
att lista ut hur läsoch skrivinlärning
fungerar.
kognitions­psykologer kallar processdjup. Som
den kanadensiske forskaren David Olson sa:
”The text doesn’t bring meaning to you, you
have to bring meaning to the text”.
Det är väl bland annat det som tar emot för en
del barn och ungdomar, att det är mer av en ansträngning. Hur kan lärare få fler elever att göra
den ansträngningen?
– Amerikansk forskning – jag får citera
den för det finns ingen bra svensk – visar att
i en vanlig årskurs 1 så stämmer närmare tio
procent av eleverna in på dyslexikriterierna.
Men om du ger dem bästa kända pedagogik
så kan du reducera andelen till en och en halv
procent.
Och vad är då ”bästa kända pedagogik”?
– Det finländska systemet ligger väldigt
nära det. Lärarna är skickligare på läs- och
skrivinlärning än i den svenska skolan och
du har en mycket gynnsam situation när det >>
SAMTALET
>>
gäller intresse för lärarutbildning – moders­
målslärarutbildningen är mer eftersökt än
läkarutbildningen. Du har ofta lärare med
magisternivå i sin grundutbildning, alltså en
femårig grundutbildning där forskningen
­aldrig varit långt borta. Sen har du en special­
lärarutbildning i Finland som håller mycket
hög klass.
– Och ute på skolorna identifieras e­ lever
som inte hänger med redan under höst­
terminen i ettan. De får i första hand mer
intensivtid, och funkar inte det så finns det
special­lärarinsatser en-till-en för dem. Tidiga
insatser är avgörande. Redan i tvåan är vägen
mot aktivt läsundvikande påbörjad för många.
– Men man ska komma ihåg en sak, och
det är att det finska språket är till stöd när det
gäller läs- och skrivinlärning. I princip är det
så att finskan behöver 24 bokstäver för att be­
teckna 24 språkljud. De har en en-till-en-över­
ensstämmelse, medan svenska elever får lära
sig 400–500 kombinationer av bokstäver för
att beteckna olika ljud.
Men finskan har ju så långa ord…
– Ja, men det har ett värde i sig, för det inne­
bär att finska elever som läser tvingas ner i det
där processdjupet. Eftersom orden är så långa
kan de inte läsa dem i enheter utan måste ana­
lysera dem i deras beståndsdelar. Så det finska
språket har en stor poäng.
Finns det något vi kan lära av det?
– Vi kan lära eleverna att utnyttja det
svenska språkets fördelar. Till exempel mor­
femprincipen, alltså att vi behåller språkets
minsta betydelsebärande enheter, morfemen,
intakta i skriftspråket. De flesta elever vet nog
att högt stavas med g trots att man att döma av
ljudet skulle tro att det är ck. Och det gynnar
läsförståelsen, för då kan du som rutinerad
läsare alltid identifiera betydelsebasen i ordet.
Då får du lättare att hitta in i krångliga ord
som du kanske inte förstår rakt av.
Vad mer kan lärare göra?
– Du har ju ordförrådet och där är läsningen
viktig. Den kanadensiske forskaren Keith Sta­
novich menar att den allra största delen av ord­
förrådstillväxten i skolan kommer från skrift­
språk. Den som inte läser mycket kommer att
få ett begränsat ordförråd och landar kanske
på hälften av de 50 000 ord som man kan ange
som mål för gymnasieskolan i Sverige.
– I dag har vi en mycket stabil forsknings­
bas när det gäller specialpedagogik på läs- och
skrivområdet, men den resursen är nästan
utraderad på skolorna. Den sätts bara in när
rektorn drabbas av panik när många elever i
nian inte klarar godkänt i svenska, matte och
16
LÄRA #3/2015
Du behöver
aktiv läs- och
skrivpedagogik
även i tonåren och
det får du inte.
engelska. Då har många redan formats i sin
självuppfattning till sådana som inte ska gå
mer i skolan.
– Sedan behöver du aktiv läs- och skriv­
pedagogik även i tonåren och det får du inte.
Det är inte de berättande texterna som är den
stora svagheten hos svenska elever, utan det
är faktatexterna. Man kan göra mycket under
SO- och NO-lektionerna. Det är också där du
hittar det kvalificerade ordförrådet. Jag skulle
gärna se att konsten att skriva faktatexter upp­
märksammas och premieras i skolan.
– Det finns en uppfattning om att man ska
satsa på att uppmuntra läslusten hos eleverna.
Det är ju jättebra med läslust, men det vikti­
gaste är läsmodet. Alltså modet att läsa texter
som du inte alls tycker är roliga.
Hur ser du på datorn, surfplattan och mobilen
som läsinlärningsverktyg?
– Det finns skäl att problematisera. Enligt en
kunskapsöversikt som görs på uppdrag av Skol­
forskningsinstitutet, och det är den bästa kun­
skap vi har i Sverige i dag, så finns det måttliga
positiva effekter av datorbaserad läs- och skriv­
inlärning för barn upp till nio–tioårsåldern.
När det gäller läsning så är effekterna mindre
och när det gäller skrivning så är de större.
– Men det viktiga är att effekten av struktu­
rerad undervisning är mycket starkare. Så om
läraren kan använda datorerna för att struktu­
rera sin undervisning så kan de spela en viktig
roll. Men tyvärr blir datorbaserad undervis­
ning alltför ofta en form av ensamlärande och
det blir en fälla.
Kan den digitala tekniken vara ett hot mot
­läsningen?
– Sitter man och zappar på sin dator så
är risken stor att man hamnar i det läget
som den amerikanska matematikdidakti­
kern Zandra Keath beskrev som att ”most
often, when people think they understand
something, they only recognize it”. För att
verkligen förstå något på djupet måste du
egentligen skriva det.
Det är därför jag skriver nu samtidigt som jag
spelar in vad du säger — då förstår jag bättre.
– Pennan är en följeslagare till process­
djupet. Och den ger mer precision än tangent­
bordet eftersom du själv formar bokstäverna.
Samtidigt är tangentbordet viktigt för elever
som har stora läs- och skrivsvårigheter – un­
der förutsättning att läraren har en struktu­
rerad pedagogik. Det finns både pedagogiska
program och kompensatoriska, alltså program
som hjälper till med exempelvis rättstavning
och textplanering. Skolforskningsinstitutet
har som en av sina uppgifter att tala om för >>
SAMTALET
>> landets skolor vilka program som är dokumen­
terat effektiva, det publiceras nu under våren.
Att läsa e-böcker, är det lika bra som att läsa
pappersböcker?
– E-böckernas styrka är att de är lättåtkom­
liga.
Och ljudböcker?
– Ljudböckerna kräver ju inget läsflyt, så
där går något förlorat. Men både e-böcker och
ljudböcker ställer krav på ett rikt ordförråd, så
på det viset är de bra.
Hur viktig är läsförståelsen för andra skol­
ämnen än de språkinriktade?
Pennan är en
följeslagare till
processdjupet.
Och den ger mer
precision än
tangentbordet
eftersom du själv
formar bokstäverna.
– Viktig. Läsförståelsen har till exempel en
mycket tydlig koppling till matematikutveck­
lingen.
Vad beror det på?
– Förmodligen på att matematiken får krav
på sig att vara alltmer verklighetsanknuten.
Det blir mer text i matematikuppgifterna.
Men sedan finns det en annan förenande länk
mellan matematik och läsning och det är kra­
ven på arbetsminnet. De som är välutrustade
när det gäller arbetsminne har ofta lätt både
för matematik och läsförståelse.
Och man kan träna arbetsminnet genom att
läsa — är det så du menar?
– Jag vet att det finns olika meningar bland
forskare om det där, men högst sannolikt är
det så.
Vad har du för konkreta tips till lärare som vill få
elever att läsa? Funkar tvångsläsning?
– Nej, eleven måste ha ett personligt in­
tresse. Mitt budskap är att hjälpa eleverna
över alla läshinder, både hinder inom dem
själva och hinder som skapas omkring dem.
Det handlar mycket om John Hatties recept
att göra lärandet synligt för både läraren och
eleven.
– Parläsning är ett positivt exempel. Du tar
en text som du har skrivit och så samspelar du
med din lärare eller med en kamrat. Du läser
mening ett och din lärare eller kamraten läser
mening två. Då blir du uppmärksam på om
läraren eller kamraten kanske inte kan läsa
vad du skrivit eller om du uttryckt någonting
oklart.
– Sedan finns det en särskild metodskola
inom läsforskning som kallas för think-aloud
protocols som innebär att du tänker högt in­
bäddat i din egen läsning. När du läser att ”nu
såg han ingen annan möjlighet ...”, då stannar
du upp läsningen och frågar dig: Vem är han?
Och varför såg han ingen annan möjlighet?
Vad hade hänt tidigare? På så vis kan läraren
som erfaren läsare avtäcka sin egen lässtrategi
för eleverna.
17
LÄRA #3/2015
– Jag menar också att man som lärare måste
ha en en-till-en-situation på 30 minuter med
varje elev minst en gång i månaden. Repete­
rad läsning ska ingå, alltså att man återvän­
der till den text man läste förra gången. När
eleven läser högt så hörs ordavkodningsstra­
tegin från ljudning till helordsläsning, från
gissning till precisionsläsning. Då kan eleven
se sina egna framsteg på väg mot läsflyt – den
här halvtimmen i oktober så gick det så där,
men nu är det november och nu går det så här.
Då kan en erfaren lärare månad för månad av­
göra hur många ord som har lagts till i läsord­
förrådet. Och riktmärket bör vara att eleven
åtminstone ska ha lärt sig 20–30 nya ord varje
månad för att nå målsnöret 50 000 ord i sena
tonåren.
Vad tror du då om läsning i framtiden? Någon
skrev att romanläsning riskerar att bli en lika
­exklusiv sysselsättning som att gå på opera.
– Här är man ute i spekulationernas träsk­
marker. Men om man ser den långsiktiga
uppgången i läsförmåga och läsintresse i ett
historiskt perspektiv så hade ju arbetarför­
fattarna stor betydelse. De skrev om vanliga
människors erfarenheter, berättelser som an­
gick väldigt många. Då kan man ju fundera:
vad är det för gemensam berättelse som finns
framöver? Nu har de berättelserna, i den mån
de finns, flyttat in i teven och ut på Youtube.
Och då kanske det inte är givet att det dyker
upp nya författare som tilltalar många män­
niskor. Så det kanske blir så att romanläsarna
blir en exklusiv skara.
Men det kanske inte spelar så stor roll om folk
ändå läser annat? Du vill ju uppvärdera fackböcker — allt måste inte vara skönlitteratur.
– Ja, jag ska ta ett exempel. I ett forsknings­
projekt för 20 år sedan hade vi en kille som
gick i fyran och vägrade läsa. Men han var
väldigt intresserad av fiske, så skolbiblioteka­
rien hittade ett uppslagsverk om sportfiske, en
vuxenbok. Om man ville fiska harr så letade
man på h och då var det en bild på en harr och
så stod det vad man skulle använda för bete
och hur man skulle göra. Den lille killen blev
fascinerad. Han kom överens med sin pappa
om att om han läste ut boken och visade sko­
lan att han kunde läsa så skulle han få ett eget
flugfiskespö. Så man måste hitta det som ger
personlig relevans. Det handlar egentligen om
samma sak som när arbetarförfattarna skrev
sina stora berättelser: att läsaren känner att
det här angår mig. n
DÄRFÖR ÄR JAG LÄRARE
”Vi lyckas med så mycket!”
— Som lärare hjälper jag eleverna
att bli kompetenta och sociala
medmänniskor som fungerar i
samhället och har förståelse för
vår omvärld och kunskaper om
vilka rättigheter, skyldigheter och
möjligheter de har. Ett vackert yrke
när man tänker på det, säger Nelly
Bonner.
Flera i Nelly Bonners familj är lärare
så hon visste vad hon gav sig in på
när hon valde yrke. Men avgörande
var ändå intresset för människor.
– Jag visste att jag ville jobba med
något som kändes värdefullt. I va­
let mellan att bli barnmorska eller
lärare fastnade jag för läraryrket
eftersom det ju är ett lite längre pro­
jekt att ta sig an.
Relationen till eleverna är grun­
den för Nelly Bonners undervisning.
Med hjälp av tillämpad beteende­
analys (TBA) stärker hon önskade
beteenden hos eleverna.
– När det sociala fungerar är det
lätt att hjälpa dem att lyckas med
kunskapsinlärningen. Alla ska kän­
na sig trygga. Gör de något tokigt
blir jag inte arg utan vägleder dem
genom att bekräfta positiva bete­
enden. Till exempel att räcka upp
handen i stället för att prata direkt.
Och som häromdagen, när en elev
äntligen tog av sig ytterskorna vid
skogränsen – då blir jag stolt över
eleven och känner att jag lyckats.
FOTO: ULRICA ZWENGER
Att möta och skiljas från elever ger
Nelly Bonner är Aretemeriterad förste­
lärare i årskurs 2 på Katarina Södra skola.
18
LÄRA #3/2015
bestående minnen.
– Man ska få vara med dem i tre
år minst. Man känner dem inte men
ska lära känna dem, säger Nelly
Bonner och ser lycklig ut när hon
tänker på det.
– Jag har hittills bara hunnit läm­
na över en grupp – men så mycket
kärlek jag fick! De hade skrivit en låt
till mig. Jag älskar de elever jag har
och dem jag har haft!
Förutom den bekräftelse som
eleverna ger, är återkopplingen från
skolledning och vårdnadshavare
viktig för känslan av att utvecklas
i yrkesrollen. Och samspelet med
kollegerna är en nödvändighet för
att utveckla undervisningen och ett
sätt att själv utvecklas, menar Nelly
Bonner.
– Om vi samarbetar blir det lätt­
are för eleverna att lyckas. Kollegialt
lärande gör att vi kan skära ned på
arbetsuppgifter, man behöver inte
göra allting själv.
På Katarina Södra arbetar lärarna
med nyckellektioner mot lärande­
mål. Man studerar varandras bete­
ende under lektionen och ger feed­
back. Skolan samarbetar även med
andra skolor inom staden när det
gäller bedömning och utveckling för
att inspirera och inspireras.
Nelly Bonner tycker att skolan
fungerar väl på många sätt och hon
försöker att inte bli alltför påverkad
av det som skrivs i medierna.
– Sedan kan jag känna mig led­
sen över att eleverna inte får mer
resurser. Med mer resurser skulle vi
kunna ha två lärare per klass eller
mindre grupper, köpa mer materiel,
göra fler studiebesök och ta del av
mer kultur.
– Men vi har en fantastisk skola i
Sverige. På vår skola tycker elev­
erna om att gå i skolan och vi har
mycket bra resultat. Vi lyckas med så
mycket! n
ANNEBRITT ULLÉN
PROFILEN
”Glöm inte
vilka vi är
till för!”
TEXT: HELENE LUMHOLDT
FOTO: BJÖRN TESCH
Efter 40 år i skolans
tjänst, alltid med en
likvärdig skola högst
på agendan, lämnar
Håkan Edman jobbet
som Stockholms stads
grundskoledirektör.
Nu väntar barnbarn
och krabbfiske.
19
LÄRA #3/2015
B
runbränd, i jeans och blå pullover
hälsar Håkan Edman välkommen
med ett fast handslag och omiss­
kännligt värmländsk dialekt. Den
har han inte gjort sig av med trots
att han lämnade hemstaden Arvika
redan som 19-åring.
Han tuggar nikotintuggummi efter ett kor­
tare återfall i rökningen. Några andra laster
har han inte. Ja, det skulle vara rastlösheten
då, fast den kan ju lika gärna ses som en till­
gång. Hade han några andra laster skulle han
förresten inte berätta om dem. Han har ett an­
svar, säger han, och som ambassadör för Sve­
riges i särklass största skolförvaltning gäller
det att vara noggrann med den bild han ger av
sig själv och därmed av verksamheten.
– Vad jag gör och säger har betydelse. Det är
inget man kan slarva med.
Sedan 2007 har Håkan Edman varit högste
chef för grundskolan i Stockholm, men nu är
det snart slut med det. I augusti i år fyller han
65 och även om han kunde ha stannat både ett
och två år till, så är det inget han har övervägt.
– Nej, det finns annat att göra. Jag har sett
dem som jobbat så länge att när de väl lämnat
yrkeslivet så har de inte längre haft hälsan och
orken att göra allt det där de skulle göra se­
dan. Det vill jag inte riskera.
Men några punktinsatser efter 65-årsdagen
kan han nog ändå tänka sig.
– Ja, om jag är behövd och om det känns
­intressant, så visst!
Håkan Edman gick direkt från gymnasiet i
Arvika till universitetet i Göteborg och sedan
Lärarhögskolan där.
Det var i mitten av 70-talet. Vänstervå­
gen drog fram över landet. Samhällsengage­ >>
PROFILEN
>> manget var stort. Också hos Håkan Edman
som engagerat sig politiskt på vänsterkanten
redan under gymnasieåren.
Sitt vänsterengagemang är inget han vill
tala om i dag. Det tar för lång tid att förklara
allting, säger han och kliar sig i huvudet.
– Med det var väldigt lärorikt och det har
påverkat mig mycket när det gäller värde­
grund och min människosyn.
Att han blev lärare var inte så välplanerat, utan
mest en vilja att skaffa sig ett yrke.
Första jobbet efter examen var som resurs­
lärare.
– Jag gick bredvid och hjälpte till i klasser
med stökiga elever.
Skolan han jobbade på var störst i områ­
det, men rektorn satt på en annan skola. Och
när tillsynsläraren, rektorns ställföreträdare
på plats, slutade blev Håkan Edman erbjuden
jobbet.
– Det var väl ingen annan som ville ha det,
tror han.
Han tackade ja och det gav honom den
erfarenhet han behövde för att sedan söka
jobbet som studierektor i Göteborgsföror­
ten Angered. Områdesvalet var ingen slump.
Hans ambition var att påverka. Att leda och
organisera skolans arbete för att ge förut­
sättningar för ett bra liv också för eleverna i
förorten.
Han stannade i Angered i 20 år. Blev rek­
tor och så småningom verksamhetschef med
ansvar för områdena förskola och skola. Och
kultur. Och den utåtriktade socialtjänsten som
riktade sig till unga.
Det var många områden att hålla reda på. Men
det var å andra sidan det han var anställd för
och hade lockats av.
– Att leda och utveckla organisationer är väl
vad jag är bäst på. Som chef under 36 av mina
40 yrkesverksamma år har jag hunnit lära mig
ett och annat. Som att inte göra mig märk­
värdig och att förstå att allt arbete är ett lag­
arbete. Utan organisationen är man ingenting.
Man måste jobba tillsammans.
När han lämnade Angered var det för att bli
förvaltningschef i Botkyrka, som arbetade un­
der devisen ”Öppen, orädd och energisk”, en
20
LÄRA #3/2015
Utan orga­
nisationen är
man ingenting.
Man måste jobba
tillsammans.
ganska bra illustration av hur Håkan Edman
själv verkar fungera.
Hans uppdrag var att hitta en fungerande
organisation för en just sammanslagen för­
valtning för förskola och skola med 3 000 an­
ställda.
– Att hitta en bra organisation var lockan­
de. Botkyrka var en underdog, med kaxig och
modig politik. Arbetet gick bra. Vi vann en rad
kvalitetspriser. Sådant behöver inte etablerade
skolor ägna sig åt, men för oss var det viktigt
för självbilden, säger han.
Vid 57 års ålder hade han börjat fundera:
– Jag hade varit chef i Botkyrka i nio år
och funderade på om jag skulle vara kvar där
arbetslivet ut. Det var i och för sig ingen främ­
mande tanke. Men det skulle bli väldigt länge.
Då kom erbjudandet som inte gick att tacka nej
till. Åtminstone inte för en sådan som H
­ åkan
Edman. Efter valet 2006 samman­fördes alla >>
PROFILEN
Sista våren i skolsvängen för
grundskoledirektör Håkan
Edman. Här med elever på
Södermalmsskolan.
Hur har det då gått, har skolan blivit mer
likvärdig under de här åren?
– Både och. Segregationen har inte minskat.
Det fria skolvalet och införandet av friskolor
har lett till en ökad homogenisering. I dag tar
vi emot 1 000 nyanlända elever om året. De
hamnar ofta i samma områden som andra
invandrare. Hur vi ska hantera det är en fråga
vi naturligtvis brottas med. Samtidigt klarar
sig faktiskt eleverna bättre nu än för några år
sedan.
– Vi har sett en resultatförbättring. Två
tredje­delar av Stockholms grundskolor visar
bra och stabila resultat. Och de skolor som har
de allra svåraste förutsättningarna har också
förbättrat sina resultat.
Varje år får Stockholms grundskolor sju miljar­
>> Stockholms kommunala grundskolor i en
enda jättelik utbildningsförvaltning (efter att
tidigare ha sorterat under stadsdelsförvalt­
ningarna).
– Att bygga en fungerande skolorganisation
av detta kändes både oroande och utmanande.
Det är det mest spännande skoljobb jag har haft!
I uppdraget ingick att skapa strukturer och
att väva samman alla de olika sätten att jobba,
alla varianter, traditioner och vanor som ut­
vecklats i de olika stadsdelarna. Att arbeta
fram en likhet men utan att skapa uniformitet.
– Man måste tillåtas att göra lite olika, an­
nars tar man död på kreativiteten, säger han.
Men det viktigaste för Håkan Edman var
arbetet för en likvärdig skola. Att ge elever
chans till en god utbildning och ett bra liv var
de än bor och under vilka förhållanden de än
lever.
– Det var vad Alliansen sa att de ville göra
och det var skälet till att jag tog jobbet.
21
LÄRA #3/2015
der kronor och de skolor som har sämst förut­
sättningar får mest.
– När man får mer pengar gör man traditio­
nellt mer av samma. Det är inte alltid det bäs­
ta. Till exempel är inte lösningen alltid att an­
ställa fler i skolan. Kanske finns det bättre sätt
att stötta skolorna, till exempel genom att lösa
dem från de administrativa bojor som ofta
tynger dem. I dag tvingas rektorer ägna sig åt
lokal-, personal- och ekonomifrågor i stället
för åt att utveckla det pedagogiska arbetet.
Han betonar att den centrala förvaltningens
uppgift är att underlätta arbetet i skolorna.
– Vi får aldrig glömma vem vi är till för!
Han vill också se att pengarna används till
att styra de mest kompetenta lärarna till de
skolor som allra bäst behöver dem.
– Där är förstås lönen ett skarpt verktyg.
Men också saker som handledning, kompe­
tensutveckling och en attraktiv arbetsmiljö är
viktiga delar.
Hur det ser ut om några år, med likvärdig­
heten, digitaliseringen, det fria skolvalet,
rektorernas uppgifter och resultaten vet ingen
än så länge. Det står skrivet i stjärnorna. I
de stjärnor som lyser också över den lilla ön
­Hyppeln, i Göteborgs norra skärgård, där
­Håkan Edman har sitt sommarhus och plane­
rar att tillbringa mycket tid, umgås med familj
och barnbarn. Och så ska han ägna sig åt det
han så länge velat lära sig – nämligen att fiska
krabba. n
HÅKAN EDMAN
Aktuell: Går i pension
efter 40 år i skolans värld.
Gör: Har de senaste åtta
åren varit Stockholms
stads grundskoledirektör.
Bor: I lägenhet på Söder,
sommarhus på ön Hyppeln
på västkusten.
Gillar: Rödvin, promenera
i staden, fiska krabba fast
han inte kan det — än.
Ogillar: Floskler.
På lediga stunder: Umgås
med barnbarnet, fotograferar.
Läser: Deckare som reselitteratur men just nu Kjell
Westös ”Hägring 38”.
Lyssnar på: Bob Dylan,
The Beatles, Coldplay och
Kent.
Bästa skolminne: ”Jag
har många minnen, men
det första rektorsinternatet med Stockholms alla
rektorer på en gång är
svårslaget.”
FOTO: MARC FEMENIA
MIN SKOLA
”Lärarna ska vara
ganska stränga”
MARIA BANG, 11
EIRASKOLAN
”Jag flyttade till Sverige från Norge
2011. Vi har lantställe på Åland så jag
kunde lite svenska innan jag kom hit.
Min skola är jättebra, det är väldigt
fina miljöer och trevliga lärare. Alla klas­
ser är som en enda stor kompisröra, alla
är kompisar med alla och leker tillsam­
mans. Alla är snälla och kan hjälpa var­
andra, alla får vara med.
Det bästa är att man lär sig saker.
Alla lärare kan så mycket så man får bra
hjälp. Jag gillar alla ämnen. Men mest
matte, och slöjd har ju lite med det att
göra, att man måste fixa ifall något blir
fel.
En bra lärare ska vara snäll men gan­
ska sträng också, annars blir det rörigt i
klassen. Läraren ska också säga att det
här har du gjort väldigt bra, då känner
man sig stolt och fokuserar bättre.
Vi jobbar ganska mycket med datorer­
na i datorsalen, skriver texter, letar bil­
der och fakta. Det är kul. Det är lättare
än att skriva för hand. Men det är också
viktigt att lära sig skriva för hand så att
alla ser vad du skriver.
Vi i femman tycker att skolmaten inte
är så god, men det är viktigare med nyt­
tig mat än med god mat. God mat, som
oxfilé, pizza och hamburgare, är inte så
nyttig. Vi behöver mat med kalorier, kol­
hydrater och vitaminer. Jag skulle vilja
ha godare mat, men vi måste ju ha nyttig
mat så vi får äta den som finns.
Skolgården är nyrenoverad, förut var
det bara grus och tråkigt. Nu är det mer
färgglatt så man kan leka ute och känner
sig piggare.” n
BERÄTTAT FÖR ANN TURLOCK
22
LÄRA #3/2015
FOTO: SHILA FORSMAN
DIGITALT LÄRANDE
Malin Larsson, svensklärare på Alviksskolan,
och hennes elever berättade hur och v
­ arför de
arbetar med flippat klassrum.
Rekordintresse för Settmässan
Under tre aprildagar fylldes Kistamässan av drygt 10 000 besökare som tog
del av föreläsningar, provade ny digital
teknik och lärde av och med ­varandra,
när Settmässan arrangerades för
­fjärde året.
— Det är en möjlighet att lära känna
olika verktyg och resurser som vi inte
har på utbildningen, sa lärarstudenten
Renata Björling.
Sett står för Scandinavian Educatio­
nal Technology Transformation och är
en konferens om det digitala lärandet
för lärare, förskollärare, skolledare och
andra inom utbildningssektorn. Utbild­
ningsförvaltningen fanns på plats med
en monter och arrangerade även en gui­
dad visning för lärarstudenter från olika
läro­säten. Studenterna fick se de resur­
ser skolor i Stockholms stad har tillgång
till via Medioteket, såsom ne.se, Land­
guiden och Mediearkivet. Dessutom fick
de lära sig mer om bland annat 3D-tek­
nik, interaktiva skrivtavlor och program­
mering med lego i olika montrar.
– Rundvandringen var lärorik och jag
fick många idéer att ta med till mina kol­
leger, sa Nathalie Backholm, som läser
23
LÄRA #3/2015
till lärare i samhällskunskap och religion
vid Halmstads högskola.
Många pedagoger från Stockholms
skolor var på mässan som besökare
men en hel del även som föreläsare. I
montern hölls varje dag tolv miniföre­
läsningar och cirka 25 av de större se­
minarierna hölls av Stockholmslärare.
Två av dem var Alexandra Ljungkvist
Sjölin och Karin Rehman, som under­
visar nyanlända ungdomar på Sprint­
gymnasiet i Liljeholmen. Precis som på
övriga gymnasieskolor har deras elever
en egen dator eller surfplatta, även de
som inte har gått i skola tidigare och är
illitterata.
– Jag måste träna eleverna i att klippa
med sax, limma och hålla i en penna.
Då kan det kännas att det räcker, vi hål­
ler inte på med en massa digitala saker
också. Men det står i läroplanen att vårt
uppdrag är att ge dem digital teknik. Det
är lika bra att starta på en gång, sa Alex­
andra Ljungkvist Sjölin.
En rutin i hennes klass är att skriva dag­
bok med appen Skolstil 2, som även har
talsyntes. Det gör att eleverna kan höra
om de skriver rätt.
– Appen ger dem stöttning och de
tycker om att använda den. Texten kan
man sedan kopiera och klistra in i andra
arbeten.
En annan funktion i surfplattan som
används flitigt är kameran.
– Filmen ger upprepning och stöd,
även för dem som inte kan läsa. Det är
också ett sätt att synliggöra elevernas ut­
veckling, sa Alexandra Ljungkvist Sjölin.
Filmer av eleverna som läser eller lä­
raren som förklarar något läggs upp i en
egen kanal på Youtube och kan sedan
enkelt delas i klassens Facebookgrupp.
Även Karin Rehman använder Face­
book tillsammans med eleverna. Hon
påpekade att det är viktigt att läraren
sätter sig in i funktioner och inställ­
ningar.
– Om man ska vara på Facebook måste
man ta ställning till hur offentlig man
vill vara, vilka som ska se vad och vilka
bilder man lägger upp. Jag tar diskus­
sionen direkt om eleverna delar något
utanför gruppen, då kommer frågor om
upphovsrätt och integritet in naturligt.
Hur man kan förhålla sig till unga
människors integritet i relation till In­
ternettjänster tog även Kristina Alex­ >>
ENKÄT
DIGITALT LÄRANDE
>>
anderson, chef för Internet i skolan på
Stiftelsen för internetinfrastruktur, upp i
sin föreläsning om den digitala vardagen
i skolan. Elever på mellanstadiet är på
Internet 24 timmar i veckan och använd­
ningen stiger med åldern. Kristina Alex­
anderson uppmanade lärare att fundera
på vilka tjänster de använder i skolarbe­
tet. Det går inte att förutse hur material
som publiceras på nätet kommer att spri­
das och tolkas i framtiden.
– Vad kan vi begära av eleverna att de
ska dela med sig av? Vilket skolarbete
ska följa dem från att de är sju tills de är
63 år och deras barnbarn kan se det?
För att illustrera att även barn har rätt till
integritet berättade hon om sin egen son,
som fick en lapp av en lärare att fylla i.
Där fanns frågor om honom, som hans
syskons namn och hans gosedjur. ”Det
vill inte jag berätta för henne för det har
inte hon med att göra”, sa han upprört.
Med sin mammas stöd skrev han unge­
fär så på lappen, lämnade in den och
möttes av en förstående lärare. Samti­
digt tyckte han att det var helt okej att
hans mamma berättade anekdoten på en
föreläsning för hundratals lärare.
– Det illustrerar det svåra med integri­
tetsproblemen. Det som är känsligt att
dela med fröken är okej att berätta för
hundra främlingar. Integritet är rätten
att få ha hemligheter, att få bestämma
vem som vet vad om mig, sa Kristina
Alexanderson.
Med Internet blir integritet mer kom­
plicerat än tidigare och det kan vara
svårt att förutse vem som kan ta del av
den information vi delar.
– Tjänsterna ger oss en illusion av att
vi kan styra. På Facebook finns inställ­
ningen ”endast för dig”, men det finns
inget endast för mig. Det är alltid för
mig, Facebook och alla deras nuvarande
och kommande samarbetspartners, sa
Kristina Alexanderson.
Alla lärare i Stockholms stad kommer
inom ett par år att ha tillgång till en
rad nya digitala verktyg via Skolplatt­
form Stockholm, vilket P-M Andersson
och Mattias Olsson från IKT-enheten
på utbildningsförvaltningen berättade
om på ett fullsatt seminarium. Den nya
skolplattformen kommer att användas
av drygt 1 400 förskolor och skolor och
ha 300 000 potentiella användare, bland
andra elever, pedagoger och vårdnads­
havare.
Upphandlingen är klar och just nu ar­
betar fem olika leverantörer med att ta
fram de olika tekniska systemen som ska
hantera allt från elevregister och schema­
hantering till pedagogisk dokumentation.
– Det ska kännas som en helhet och
även fungera över skolformsgränser till
exempel vid övergångar, förklarade Mat­
tias Olsson.
Införandet kommer att ske i etapper
fram till 2018 och inleds med ett fåtal
­pilotskolor. Vid terminsstarten 2016 ska
de flesta skolor vara i gång med hante­
ring av närvaro och frånvaro i den nya
skolplattformen. Systemet testas fort­
löpande och 140 personer ska se till att
det lever upp till kraven från pedagoger
och andra användare. n
ANNELIE DREWSEN
Sett 2015 arrangerades av bland andra
Rektorsakademien Utveckling och Stockholms stad. Läs mer om utbildningsförvaltningens digitala satsningar på sidan 34.
Vad var bäst
på årets Sett?
Camilla Brorson, lärare,
Slättgårdsskolan
— Föreläsningarna. Plus
att Sett är en bra plats för
att skanna av vad som
finns på marknaden. Vi
söker mjukvaror till vår
1:1-undervisning och kommer också att bjuda
in företag till skolan.
Cilla Dalén,
bibliotekarie, Hjulsta
grundskola
— Jag var på Jenny
Edvardssons föreläsning
om lässtrategier
och läsförståelse på
gymnasiet som gav en bekräftelse på att
vi är på rätt väg. Den handlade om hur
hon integrerar olika delar inom området
läsförståelse både med och utan ny teknik.
Tänket passade även för grundskolan. Sett är
också ett bra ställe att träffa människor.
Johan Edvardsson,
gruppchef, ESSgymnasiet
— Att kunskaper delas
och att jag kan nätverka
med kolleger från hela
landet. Jag har varit både på Bett i London
och en stor mässa i USA, men det här är mer
på riktigt. Eftersom jag själv föreläste (om
hur hemmasittare hittar tillbaka till skolan via
datorer) har jag fått många nya kontakter.
Helena Iversen,
biträdande rektor,
Farsta grundskolor
— Jag gillade Stockholms
stads färgstarka
monter där det hände
mycket. Hans-Åke
Scherps föreläsning om kollegialt lärande på
skolutvecklingsspåret var också mycket bra.
Claes Johannesson,
IKT-samordnare,
avdelningen för
utveckling och
samordning
— Alla intressanta
föreläsningar men
också nätverkandet. De många korta
föreläsningarna i Stockholms stads monter
visade ett spektrum av allt som händer i våra
skolor och på utbildnings­förvaltningen som
helhet.
TEXT OCH FOTO: MONIKA SIDÉN
24
LÄRA #3/2015
EN DAG PÅ JOBBET
Teknikfreak
i labbrock
TEXT: ANNELIE DREWSEN
FOTO: HANS ALM
En robothund, ett
paket potatismjöl och
sju surfplattor. Plus
en knytkonferens
för 80 lärare. Det är
några av bestånds­
delarna i en arbetsdag för Camilla
Askebäck Diaz, lärare
i matematik och NO
och förstelärare i
digitala verktyg på
Södermalmsskolan.
K
lockan är halv nio och Camilla
­A skebäck Diaz ställer ifrån sig
en robothund på skrivbordet i
arbetsrummet på Södermalms­
skolan, hennes arbetsplats sedan
i höstas. Förutom att undervisa
i matematik och NO är hon förstelärare i
­digitala verktyg och leder den digitala ut­
vecklingsgruppen, som har funnits på skolan
i några år. En del av uppdraget är att testa
nya saker, som hunden.
IT är hennes passion och hon ägnar hellre
kvällen åt att bygga en robot än att se på teve.
– Det är lite nördigt, men så får det vara.
Nörd är det nya svarta.
Hon ler stort och poängterar att det inte är
tekniken i sig som är det viktiga.
– Lärandet är det viktigaste uppdraget vi
har i skolan, men jag tror att vi genom att höja
elevernas digitala kompetens också kan öka
deras kunskapsinhämtning.
Under våren genomför hennes arbetslag ett
ämnesintegrerat arbete om framtidens Söder­
malm, där eleverna får designa smycken eller
mobilskal som de skriver ut på en 3D-skrivare.
– Den skriver ut med en tunn plaststråle,
så det gäller att tänka till. Man ska heller inte
utesluta rolighetsteorin som motivations­
höjare, säger Camilla Askebäck Diaz.
Det verkar gälla även för henne själv. Hon
gör det mesta med ett leende. Eleverna flockas
kring henne i ljushallen där hon är rastvakt.
Några flickor beundrar hennes naglar.
– Du får göra sådana på mig också!
Det är dags för dagens första lektion.
­Camilla Askebäck Diaz håller upp dörren
medan eleverna tågar in. Några pojkar sät­
ter sig i soffan längst bak och börjar kasta en
kudde på varandra.
– Killar! ropar Camilla Askebäck Diaz från
sin position vid dörren.
Kudden faller ner på golvet och blir l­ iggande. >>
11.23
10.38
Som rastvakt hinner Camilla Askebäck Diaz prata
med några av sina mentorselever.
25
LÄRA #3/2015
Strax ska Camilla Askebäck Diaz köra i gång frågesport med Kahoot. Matilda Claesson och Hanako
Inger gör sig redo.
EN DAG PÅ JOBBET
Hent omnisci digenimpore eum faciaspe sincit,
istincit, te occuptati con exceper umquati aeribus,
sim aut qui idiorit.
26
LÄRA #3/2015
Första laborationen är det
mycket att hålla reda på.
Proportionerna måste bli
de rätta för att potatismjölet och vattnet ska bilda en
icke-newtonsk vätska.
EN DAG PÅ JOBBET
12.28
11.45
Med en kaffe i handen hinner Camilla Askebäck Diaz
förbi arbetsrummet för att hämta matematikproven.
Michelle Philshinn och Jennifer Jacobson stannar kvar efter lektionen för att beundra
robothundens konster.
CAMILLA
ASKEBÄCK DIAZ
Gör: Förstelärare i digitala
verktyg, undervisar i matematik och NO på Södermalmsskolan. Arbetar även
som utbildningskonsult.
Bor: Hägerstensåsen med
man och tre barn.
På fritiden: Umgås med
familjen och skriver på
en bok om surfplattan i
undervisningen.
Bästa lärarminne: ”Några
av de hemliga hälsningar
som jag låter niorna skriva
deras sista lektion med
mig och som jag öppnar
efter skolavslutningen. Det
kan vara ett ’Tack och hej’
men de kan också vara
klumpen-i-halsen-vackra.
En av dessa sitter långt
in i hjärtat. När man vet
att man gjort skillnad i
stort och smått — alla de
ögonblicken gör att allt är
värt det.”
27
LÄRA #3/2015
>> Soffan, kuddarna och mattan i hörnet är ett
försök att återskapa något av miljön från Vitt­
ra Telefonplan, den skola hon senast arbetade
på. Där var miljön en del i den pedagogiska
idén, som även byggde på ämnesövergripande
arbete och en dator till varje elev. Att arbeta
på en skola med en datorvagn per årskurs har
inneburit en omställning. Men i dag är vagnen
med och en önskelektion väntar, efter avklarat
matematikprov.
– Några ville jobba med Kahoot, andra med
Mangahigh eller programmering. Vi börjar
med Kahoot!
Mer instruktioner behövs inte. Eleverna häm­
tar datorerna och Camilla Askebäck Diaz star­
tar frågesporten om geometri. Fråga 1: ”Ett
varv är 380 grader. Sant eller falskt?”. Musik
drar i gång och eleverna svarar. När 30 sekun­
der har gått dyker två staplar upp på duken.
15 rätt, två fel.
– Hur många grader är ett varv då?
– 360!
Av de 15 frågorna om parallellogram, räta
vinklar, trianglar och grader svarar eleverna
rätt på det mesta. Men en fråga om enhets­
omvandling får bara tre rätta svar.
– Här har vi en sak som jag behöver snappa
upp till nästa lektion, säger Camilla Askebäck
Diaz.
Eleverna får sedan arbeta på sajterna Man­
gahigh eller Code.org en stund innan hon tar
fram robothunden.
– Jag har byggt en hund av lego och huvudet
är en dator som jag kan programmera, säger
hon och startar hunden.
Den reser sig. En klapp på ryggen och den ger
ett nöjt ljud ifrån sig. Ett sus går genom salen.
– Åh, vad gullig!
Lektionen är slut men några elever dröjer
sig kvar vid robothunden som snarkar högt.
– Kan man ladda den så att den blir piggare?
– Min pappa har programmerat en arm!
Camilla Askebäck Diaz fångar upp deras frå­
gor samtidigt som hon flyttar bänkarna inför
provet efter lunchen. När miniräknare, rutiga
papper och pennor är framme går hon till
matsalen. 15 minuter matvärd står på sche­
mat. Hon hinner ta ett varv bland eleverna
och plocka bort några kvarglömda muggar.
Därefter en portion korvgryta med ris. Mo­
bilen plingar till. En tweet lockar fram ett
skratt. Dagen före skrev bland andra Stock­
holms finansborgarråd en debattartikel om att
Stockholms stad ska satsa på programmering
i några pilotskolor, men ingenstans nämndes
att flera lärare redan är i gång. Nu kallar sig
ett gäng kvinnliga lärare som programmerar,
däribland Camilla Askebäck Diaz, för ”Stock­
holm Codebabes”. Bakom den skämtsamma
tonen finns ett allvar.
– Ingen av oss kände till det här. Varför tar
man inte tillvara den kompetens som finns i
organisationen? säger Camilla Askebäck Diaz
och lämnar sin tallrik i disken. >>
EN DAG PÅ JOBBET
14.10
Moa Anglebjer och Tora Elfström skriver om laborationen på surfplattan. Eleverna får själva välja
redovisningssätt, så länge de följer strukturen för en
labbrapport.
En vända upp till arbetsrummet för att
hämta proven i geometri, sedan tillbaka till
klassrummet. Efter en snabb genomgång är
eleverna i gång. Genom snörhålen i de ned­
dragna persiennerna tränger sig solen in och
bildar geometriska figurer på väggen. Ljudet
av blyertspennor och gradskivor mot papper
bryts av enstaka fniss och en målbrottsröst
som förkunnar att Camilla inte har förklarat
vad en stråle är.
>>
När lektionen är över samlar hon in de sista
proven och tar tygväskan med surfplattor på
axeln. Tre trappor senare är hon i NO-salen
där sjuorna ska ha laboration. Det är halvklass
och flera elever är sjuka. En liten och uppspelt
grupp tar plats i salen.
– Ska vi experimentera i dag?
– Får vi spränga saker? Jag vill det!
– I dag ska vi laborera för första gången
tillsammans och vi ska skriva en labbrapport.
Här är ett papper med det som ska finnas med
och vilka kvaliteter jag bedömer, säger Camil­
la Askebäck Diaz och förklarar vad hypotes,
resultat och slutsats är.
Sedan tar eleverna var sin surfplatta och på­
börjar labbrapporterna i appen Pages. Några
väljer att skriva på papper och en elev vill göra
en animerad film i appen Explain everything.
Allt är okej, så länge man följer strukturen för
en labbrapport.
Efter en stunds koncentrerat skrivande blir
det dags att laborera. Mätglas, bägare och
28
LÄRA #3/2015
­ otatismjöl kommer fram. En pojke stoppar in
p
fingrarna i mätglas och drar loss dem med ett
plopp. Kompisen tar efter.
Till sist hamnar vatten och potatismjöl i rätt
proportioner i bägarna och eleverna h
­ äller
ut blandningen i sina händer. Det är då det
­magiska inträffar.
– Det är som glasyr först men sedan…
– Det stelnar, men det rinner!
– Det är som slajm! Soppa! Lera!
Den märkliga blandningen av vatten och
potatismjöl är både flytande och fast, bero­
ende på hur man behandlar den. Snart är den
vita sörjan överallt – på bänkar, i händer och
på golvet. En pojke formar ett litet vitt berg,
men så fort han tar händerna från det rinner
det ut i en pöl.
– Varför beter sig vatten och potatismjöl så
här? frågar Camilla Askebäck Diaz.
Svaret får eleverna googla fram.
– Har ni testat att googla på potatismjöl plus
vatten i stället, föreslår hon när sökresultaten
inte ger svaret.
På så vis kommer sökteknik på nätet in na­
turligt och eleverna får så småningom reda på
att de just har skapat en icke-newtonsk vätska.
Direkt efter lektionen börjar veckans möte
med den digitala utvecklingsgruppen. Under
en timme diskuteras bland annat fortbildning
för kolleger, föreläsningar om sociala medier
för elever och medverkan på Settmässan i Kis­
ta, alltmedan solen sjunker bortom hustaken
och kastar ett rött sken mot fönsterrutorna på
andra sidan gatan.
Camilla Askebäck Diaz hinner växla några
ord med rektor Nina Jonsson efter mötet,
innan hon beger sig ner till ljushallen igen.
Där börjar de första deltagarna till kvällens
Edcamp dyka upp. Hon hälsar dem välkomna
och får hjälp med de sista förberedelserna.
Mackor och fika dukas fram, tekniken kollas
och på elevskåpen skapas ett rutnät där lä­
rarna fyller på vad de vill prata om under de
kommande tre timmarna.
Exakt klockan 17.30 går Camilla Askebäck
Diaz upp på scenen och hälsar ett 80-tal lärare
välkomna till kvällens knytkonferens. För 48
av dem är det första gången. När de två pas­
sen med erfarenhetsutbyte sätter i gång hin­
ner Camilla Askebäck Diaz inte delta som hon
hade tänkt.
– Men det är väl så när man är kvällens vär­
dinna, ler hon.
En bit bort står ett gäng lärare kring ett
bord. I mitten står robothunden och trollbin­
der dem med sina bedårande konster. n
15.53
Möte i den digitala utvecklingsgruppen under ledning av Camilla
Askebäck Diaz, förstelärare i digitala verktyg på Södermalmsskolan.
Man ska inte
­heller utesluta
­rolighetsteorin
som motivations­
höjare.
FRITIDSHEM OCH SKOLA
Nya grepp på fritis
En gång per termin träffas också en
representant från var och en av Stock­
holms stads 147 grundskolor för ett stor­
möte där deltagarna får ta del av före­
läsningar om och goda exempel på hur
andra fritidshem arbetar.
I Olovslundsskolans årskurs 1–2 har
eleverna halvklass på skoltid, då tar
personalen på fritis hand om den ena
halvan och skolan den andra. Varje
elev har rätt till tre timmar i halvklass
i veckan.
Fritidshemmet ska ge eleverna ­andra
och fördjupade erfarenheter och kunskaper än de får i skolan. På Olovs­
lundsskolan i Bromma har både skolledning och personal på fritidshemmet
tagit den uppmaningen på allvar.
– Vi såg en tendens till att det blev för
mycket skola på fritis och att personalen
mer blev assistenter åt lärarna, säger Ann
Lindvall, biträdande rektor, och tillstår
att skolledningen för några år sedan fick
kritik från Stockholms stad för att inte
känna till styrdokumenten för fritids­
hemmet.
Men utbildningsförvaltningens sats­
ning på att utveckla fritidshemmens
kvalitet och personal har fått skolled­
ningen att arbeta medvetet och mål­
inriktat med detta. I projektet är Stock­
holm indelat i sju nätverksgrupper, där
Bromma, som Olovslunds- och Nockeby­
hovsskolan tillhör, nätverkar med sko­
lorna i Skärholmen.
Några gånger per termin träffas nät­
verksledarna och utbyter erfarenheter.
FOTO: ROBERT BLOMBÄCK
— Ofta kan vi ha något temaarbete som
Tillsammans med skolan har fritidshemmet
tekniktema där eleverna får skruva isär olika
saker och se hur de fungerar.
29
LÄRA #3/2015
skolan bestämmer, men vi väljer själva
vad vi ska göra som hör till temat, berät­
tar Kenneth Halvarsson, förskollärare
som arbetar på en av skolans tre fritis­
avdelningar.
– När skolan till exempel hade temat
”hösten” valde vi att jobba med äpplet.
Vi gjorde allt man kan tänka sig med
äpplen: äppelmos, äppelsånger, äppel­
saft, äppelsagor, äppelchips…
Personalen har dessutom på eget ini­
tiativ startat en utvecklingsgrupp som
kommit med flera förslag på hur skola
och fritis kan jobba ihop.
– I dag är var och en i personalen på
fritis låst till en speciell klass. Men det
finns tillfällen då en lärare skulle kunna
jobba ensam i sin klass samtidigt som
vi behöver vara fler vuxna i en annan
klass. Det här skulle vi kunna organisera
vid varje morgonmöte tillsammans med
­lärarna, säger Kenneth Halvarsson.
Också när det gäller halvklasserna har
gruppen flera förslag:
– Där borde vi kunna utnyttja våra
kompetenser på ett bättre sätt. Jag är
bra på musik och skulle kunna gå in och
­ rbeta hos alla halvklasser i musik, med­
a
an andra som till exempel är bra på bild
kan jobba med det i alla halvklasser.
Ann Lindvall berättar att skolledningen
redan har hörsammat förslagen.
– Vi har fattat beslut om att vi ska ar­
beta på det sättet till hösten. Dessutom
ska vi prata vidare om vad vi gör på fritis
på eftermiddagarna från klockan två
och fram till att skoldagen är slut. Vad
finns det för behov?
En stor del i utvecklingsarbetet på
Olovslundsskolan har forskaren Ann
Pihlgren. Skolan själv har tagit initiativ
till ett samarbete med henne. Hon har
bland annat arbetat med fritidshems­
frågor på Stockholms universitet och sit­
ter som extern sakkunnig när Skolverket
i år skriver ett nytt avsnitt i läroplanen
som ska förtydliga fritidshemmets syfte
och innehåll.
Några gånger per termin är Ann Pihl­
gren på Olovslundsskolan och håller
föreläsningar och arbetar med fritids­
hemmets personal. Mellan besöken får
personalen uppgifter att utföra. De får
pröva på nya sätt att göra observationer
och skriva pedagogiska planeringar i
något ämne. De får också texter att läsa
med anknytning till ämnet och uppgif­
terna.
– När jag kommer tillbaka får de re­
dovisa vad de gjort både för varandra
och för mig och skolledningen. Ofta blir
det väldigt bra diskussioner, berättar
Ann Pihlgren som tycker att arbetet blir
betydligt mer effektivt när hon själv kan
arbeta under en längre tid med persona­
len på ett fritidshem i stället för att göra
enstaka nedslag med föreläsningar. >>
FOTO: ROBERT BLOMBÄCK
FRITIDSHEM OCH SKOLA
Hur blev det här då? En av
eleverna prövar höljet till en
gammal kassettbandspelare
på förskollärare Kenneth
Halvarsson.
Under våren arbetar fritidshemmets
personal med bedömning tillsammans
med Ann Pihlgren. Ett område som fritids­
hemmet riskerar att tappa bort, anser hon.
>>
— Precis som skolan har fritidshemmet
i uppdrag, både genom läroplanen och
genom de allmänna råden, att svara på
frågan: lyckas vi lära eleverna det vi har
tänkt att de ska lära sig?
Men till skillnad från i skolan är det
inte fritidshemmets uppgift att bedöma
30
LÄRA #3/2015
den enskilda eleven utan snarare hur
verksamheten har lyckats, betonar Ann
Pihlgren.
– Det innebär att utbildningen för fri­
tidshemmets personal mer handlar om hur
man ger eleverna en meningsfull fritid.
Hon konstaterar att utbildningsnivån
hos personalen på fritidshem är lägre i
dag än tidigare.
– Självklart skulle man önska att fler
hade högskoleutbildning som lärare
med inriktning mot fritidshem. Men vi
kan inte lämna den personal som finns
på skolan i sticket. De behöver utbild­
ning i vad fritispedagogik innebär och
inte bara använda sig av erfarenheterna
från sin egen skolgång eller sin egen
uppfostran.
Ett annat sätt att stärka yrkesrollen
är ett årligt evenemang för hela Stock­
holms fritidshemspersonal, cirka 2 000
personer, med föreläsningar och utbyte
av goda exempel. n
INGELA ÖSGÅRD
DIGITALT LÄRANDE
HALLÅ DÄR …
FOTO: BJÖRN TESCH
Så satsar vi
digitalt
Skolplattform
Stockholm Ska
innehålla barn- och
elevregister, schema,
närvarohantering,
elevdokumentation,
pedagogiskt material och pedagogisk
planering. Ersätter Skolwebben,
Fronter, Bosko och Hanna. En stor del av
plattformen kommer att finnas tillgänglig
läsåret 2016/17.


Verktyg för
självskattning Skolorna
skattar sin digitala
mognad och tar fram
handlingsplaner för användningen av
digitala verktyg. Arbetet följs upp efter
fyra till sex månader.

Förstudie om
molntjänster En
förstudie har påbörjats
om så kallade
molntjänster som efterfrågas av skolorna,
till exempel Google apps for education
(Gafe) och O
­ ffice 365.
1:1 2016 Inspirations­
lärare, stöd till skolledare
och utbildning i digital
teknik ska ge alla
gymnasielärare en chans
att integrera digitala
verktyg i sin undervisning. Fortsättning
på 1:1-projektet då alla gymnasieelever
fick var sin dator.

Utbildningsförvaltningens IT-service En
egen IT-service för datorer,
surfplattor, skrivare
och support. Befintliga
tjänster avvecklas senast i
december 2018.

31
Stöd för surfplattor Ska
göra det lättare att lagra och skriva ut
LÄRAde
#3/2015
med
22 000 surfplattor som används i
förvaltningens verksamheter. n
... Ann Hellenius, som slutar som
­avdelningschef och ansvarig utgivare för LÄRA Stockholm nu i maj.
Du lämnar tjänsten som chef för avdelningen för utveckling och samordning och tar över som ny IT-direktör i
Stockholms stad. Hur känns det?
– Spännande och utmanande. Det
är ett uppdrag jag ser fram emot.
Vad står överst på agendan?
– Att visa på möjligheterna med
digitalisering i Stockholms stad och
driva en verksamhetsnära IT-utveck­
ling. Vi ska ge stockholmarna till­
gång till ännu bättre digitala verktyg
och ännu bättre digital service.
Vilka är utmaningarna?
– En stor utmaning är att skapa
bättre förutsättningar av nästa ge­
nerations gemensamma IT-service
i Stockholms stad, GSIT 2.0. Det är
ett oerhört viktigt område. Vi har
väldigt bra grundförutsättningar att
bygga vidare på genom det standar­
diseringsarbete som gjorts, men vi
ska vara tydliga med att det finns oli­
ka verksamhetsbehov och att det är
viktigt att dessa verkligen kommer
fram i den nya upphandlingen.
Hur känns det att lämna utbildningsförvaltningen?
– Det känns dubbelt, jag har verk­
ligen trivts i rollen som avdelnings­
chef och tidigare som IT-chef. Det
har gett mig möjlighet att arbeta
med områden som jag brinner för.
Samtidigt är rollen som stadens ITdirektör en utmaning som jag kän­
ner att jag har rätt förutsättningar
för att lyckas med.
Du har drivit arbetet med Skolplattform Stockholm. Kommer du att vara
delaktig i det arbetet i din nya roll?
– Jag kommer att medverka till att
effektivisera våra interna p
­ rocesser
genom digitalisering, och i det ar­
betet vill jag jobba mycket nära sta­
dens verksamheter. Skolplattform
Stockholm berör flera förvaltningars
medarbetare och brukare, inte minst
stadens skolor, och är en mycket vik­
tig del i stadens digitala processer.
Du har infört walk and talk som mötes­
form. Kommer vi att kunna se dig i
engagerade samtal längs Norr Mälarstrand även i fortsättningen?
– Ja, absolut! n
MONIKA SIDÉN
VI VAR DÄR
Programmering
lockar även tjejer
Programmering kan vara både kreativt
och spännande. Det fick drygt 60 tjejer
från några av Stockholms gymnasieskolor erfara under en workshop på
KTH tidigare i vår.
I ett samarbete mellan utbildningsför­
valtningen och KTH fick ungdomarna
och några av deras lärare och studie- och
yrkesvägledare lyssna på två korta före­
läsningar. Sedan blev det workshop med
möjlighet att prova på att programmera
tillsammans med studenter från KTH
samt test av interaktiva hjälpmedel som
ögonstyrning i KTH:s moderna visualise­
ringsstudio.
– Jag vet inte så mycket om program­
mering, men det här var roligt, tyckte
Ingrid Wendin från årskurs 3 på Södra
Latins naturvetenskapsprogram.
Hon valde att göra ett program som
kunde visa vad som lönar sig beroende
på hur mycket man reser: sms-biljett eller
reskassa.
– Det var lite enklare än C++ som vi
programmerar i på skolan. För mig var
det något nytt, sa Sumaya Abdulkair som
går första året på Stockholm Science and
Innovation School (SSIS) i Kista.
Härifrån kom alla tjejer som går på den
ganska nystartade gymnasieskolan som
än så länge bara har elever i årskurs 1
och 2. Eleverna läser teknikprogrammet
med informations- och medieteknik som
inriktning.
– Ett väldigt bra initiativ. Det behövs
verkligen när man ser hur rekryteringen
ser ut till den här typen av högre studier,
tyckte Patrick Vestberg, rektor på SSISskolan.
– Ofta är det inte riktigt gjort för att
tjejer ska attraheras; det kan både handla
om språket och huruvida man bjuder in
till att experimentera.
Förutom ett fortsatt samarbete med
KTH efterlyste Patrick Vestberg en sam­
verkan på bred front inom Stockholm där
tjejer från gymnasieskolan kan inspirera
grundskolans tjejer att söka teknikutbild­
ningar.
– Det blir en fortsättning på samarbetet
och då får ni själva komma med förslag
på hur det ska se ut, sa Helene Derkert
från utbildningsförvaltningen och utlo­
vade en enkät till alla deltagare. n
Följ satsningen på datorer till alla
­gymnasieelever.
Dina inspirerande kolleger delar med
sig av det senaste på 1:1-bloggen:
pedagogstockholmblogg.se/1till1/
32
LÄRA #3/2015
VINN BIOBILJETTER
INGELA ÖSGÅRD
Läs tidningen och var med och
tävla. Bland alla som svarar rätt
drar vi tre vinnare som får ett
presentkort på två biobiljetter
vardera.
Lycka till!
1. Hur många besökte årets Settmässa om digitalt lärande?
1. Drygt 5 000.
X.Drygt 10 000.
2. Drygt 15 000.
2. Vad ägnar sig Camilla Askebäck
Diaz gärna åt på kvällarna?
1. Läsa lyrik.
X.Bygga en robot.
2. Baka kringlor.
3. Varför ville Nelly Bonner bli
lärare?
1. Hon älskar matematik.
X.Hon har ett stort intresse för
människor.
2.Hon ville ha lång sommar­
ledighet.
4. Vad kallas den metod som
Bromma gymnasium har
introducerat?
1.Ifous.
X.CDIO.
2.IKT.
5. Varför slutar Håkan Edman som
grundskoledirektör?
1. Han ska bli konsult på heltid.
X.Han går i pension och ska lära
sig fiska krabba.
2.Han blir ny förvaltningschef i
Botkyrka.
Skicka din tipsrad senast den 18 juni till
­tomas.bannerhed@stockholm.se
eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsför­
valtningen, Box 22049, 104 22 Stockholm.
Ange var du arbetar och din postadress
så att vi kan skicka biobiljetterna om du
vinner.
Vinnare i förra numret blev Lilian
Bentrell, Norra Ängby skola, Igge Kabaca,
Eiraskolan, och Sven-Anders Sturesson,
Spånga gymnasium. Rätt rad var 2, 1, 1, 1, 2.
Start Järva är nu
Start Stockholm
Start Stockholm har arbetat
fram en metod för hur Stock­
holms stad ska ta emot nyan­
lända grundskoleelever. Start
Stockholm började som ett
pilot­projekt under namnet Start
­Järva och har nu permanentats.
Start Stockholm träffar de
nyanlända och deras vårdnads­
havare. En lärare som talar
elevens modersmål skannar
elevens skolkunskaper i ämne­
na matematik, SO, NO, engelska
och modersmål för att mottagan­
de skola ska kunna möta eleven
där hen befinner sig kunskaps­
mässigt. Vid ett föräldrasamtal
får vårdnadshavarna informa­
tion om hur skolan fungerar och
hur de kan stötta sina barn.
Start Stockholm utvidgar nu
med att utöver Järva, SpångaTensta också inkludera Häs­
selby-Vällingby, Bromma och
Kungsholmen. Under hösten
kommer även Start Stockholm
Söder att etableras. Då har hela
staden tillgång till en Startmot­
tagning.
Kom med
­klassen till Barn
och böcker
Den 26—28 maj slår Skansen upp
portarna för alla elever i Stockholms skolor från förskoleklass till
årskurs 6. Under programdagarna
Barn och böcker kan eleverna lyssna till engagerande berättelser, gå
spännande vandringar, skapa sagor och delta i lekar från förr. Alla
aktiviteter går ut på att stimulera
elevernas läslust och språkutveckling. Det handlar också om att
locka elever att läsa barnboksförfattare från andra delar av världen
än den västerländska.
Barn och böcker är ett samarbete mellan Stockholms stads utbildningsförvaltning, Stockholms
stadsbibliotek, Skansen och Litteraturpriset till Astrid Lindgrens
minne (Alma).
33
LÄRA #3/2015
Nämnd & Nytt
Redaktör: Annebritt Ullén, 08-508 33 835, annebritt.ullen@stockholm.se
Arbetsplatsbesök
i stället för prao
Bredängsakademien
låter elever från förskoleklass till årskurs 9 uppleva olika arbetsplatser.
Från och med höstterminen är det en del av
skolans ordinarie verksamhet.
— Målet är att eleverna
ska möta inspiration till
sitt yrkesval tidigt, helst
före högstadiet, säger
projektledare Elisabeth
Sörhuus.
– Det handlar om att förhindra fel­
val till gymnasiet. Arbetsplatsbesö­
ken gör det lättare för eleverna att få
en uppfattning om vad de vill göra
i framtiden. Genom att bekanta sig
med olika arbetsplatser får elever­
na ett bättre underlag för att välja
studieväg och dessutom ökad stu­
diemotivation, säger Elisabeth Sör­
huus.
Eleverna i årskurs 8 är ute på
­arbetsplatsbesök en dag varje må­
nad. I april besökte en grupp Unga
berättar inom Kulturskolan. Glo­
ben, Stadshuset och medborgar­
kontoret i Skärholmen är några av
arbetsplatserna som gruppen be­
sökt tidigare.
– I början tänkte jag att det är trå­
kigt att det inte blir någon prao, men
det tycker jag inte längre. För det är
kul med olika ställen varje gång och
man får kontakter på flera platser,
säger Tareq Budair vid besöket på
Unga berättar.
Kontakterna som eleverna knyter
under arbetsplatsbesöken har lett
till sommarjobb vid flera tillfällen,
bland annat på Nobelmuseet och
Stena fastigheter.
– Vi öppnar dörrarna och tar in
verkligheten som omger oss, för lä­
rande sker överallt, säger Elisabeth
Sörhuus.
Nu testar Bredängsakademien
en app som ska göra det enkelt att
hantera den administration som
följer med besöken. I den kan man
uppdatera information och slippa
långa mejlkedjor.
Vid besöket på
Unga berättar
agerade eleverna
framför en greenscreen och sedan
placerades de mot
en spännande
bakgrund.
FOTO: ANNEBRITT ULLÉN
Nämnd & Nytt
Hej då Ata …
… och hej Sofia!
I januari 2016 går utbildnings­
förvaltningens kommunika­
tionschef Agnetha StyrwoldtAlfheim i pension. Hon har valt
att redan nu lämna den rollen
för att på heltid arbeta med kom­
munikation kring Skolplattform
Stockholm och upphandlingen
av IT-service.
Sofia Oliv heter utbildningsför­
valtningens nya kommunika­
tionschef som tillträder den 25
maj. Hon kommer närmast från
tjänsten som tillförordnad kom­
munikationsdirektör vid Riks­
polisstyrelsen.
Nämnd & Nytt
Årets lärare är utsedda
Webbstöd
mot rasism
Utmärkelserna Årets lärare och Årets lärarlag inom grundskola respek­
tive gymnasium är ett sätt för staden att uppmärksamma lärare som
utmärkt sig för särskilt goda undervisningsinsatser under året.
– Jag ser mig som en representant för alla som jobbar hårt i skolor i
våra utsatta områden. Lärarpriset är en boost för hela skolan, sa BrittMarie Öhman efter att ha utsetts till Årets lärare i grundskolan.
Årets lärare, grundskola
 Vinnare:
Britt-Marie Öhman, ­Askeby­skolan.
Nominerade: Adam Jönsson, Sjöängsskolan och Johan Meckbach,
Sturebyskolan.
Årets lärarlag, grundskola
 Vinnare:
Mälarhöjdens skola: Åsa Colliander Celik, Helena Dalivin, Per
Karlström, Jannike Kohinoor,
Hans-Christian Olander och Rasmus Wersäll.
Nominerade:
• S medshagsskolan: Lisa Ahrén,
­Agniezska Bedlinska, Maria Hallström-Linder, Maria Näsström,
­Jessica Olsson och Anna Sandsjö.
• Aspuddens skola: Helen Casad
och Anna Fahlin.
Årets lärare, gymnasieskola
 Vinnare:
Maria Aspfors, Södra Latins
­gymnasium.
35 805 kr
medellön för gymnasielärare
34 164 kr
medellön för grundskolelärare
Nominerade:
• Bernadottegymnasiet: Lars Andersson, Anneli Blomberg, Per
Ekstrand, Mårten Frendelius,
­M alin Gasslander, Johan Grill,
Ninna Gyllenberg Frösell, Magnus ­Jacobsson, Michele Jones
Winlund, ­Michael von Horn, Regina Karlberg, Peter Moberg, Caroline Moroney, Mårten Odhner,
Camilla Rogala, Helena Sandell,
Helena Timdahl-Franke, Linus Aldenström, Peter Westholm och
Ryan Wines.
• E nskede Gårds gymnasium,
Team 1A: Viktor Karlsson, Maria Lundgren, Erland Rynell, Frida Scott Nordmeyer och Ellen
Wahrby.
Annons för att
locka lärare
Kanske såg du Stockholms
stads annons i Dagens Nyheters A-del söndagen den
26 april, då flera av reportagen handlade om offentlig
sektor som arbetsgivare.
Utbildningsförvaltningen
ville med annonsen locka
fler lärare att söka sig till
Stockholms stads skolor
genom att ge en glimt av
de möjligheter och utmaningar som då väntar.
FOTO: FREDRIK PERSSON
Nominerade: Kennet Gonzalez,
Enskede Gårds gymnasium och
Susanne Langkjaer, Östra Reals
gymnasium.
Årets lärarlag, gymnasieskola
 Vinnare:
Stockholms hotell- och restaurang skola , hotell - och
turismarbets­laget: Marie Bielk,
Ellinor Blanco, Anders Didoff,
Arashtat Fahgri Jahromi, Joakim
Grauers, Marieh Ingelmo, Inkeri
Itälahti, Cecilia Nilarp, Christopher
Spångmark, ­Lillemor Waern och
Elisabet Örtenberg Lönn.
Stolta och glada vinnare efter prisutdelningen på mässan för goda exempel
den 5 maj. Prissumman, 10 000 kronor till årets lärare och 50 000 kronor till
lärarlagen, är tänkt att användas till kompetensutveckling.
34
LÄRA #3/2015
”Jag har använt
mina prispengar
till att gå en
kurs i betyg och
bedömning.
Priset har
även gett mig
uppskattning från
föräldrar, elever
och nya och
gamla kolleger.”
Kenneth Bergman, förste­lärare på Enbacksskolan
och Årets lärare i grundskolan
2014
Skolverket har tagit fram ett webbmaterial om hur man kan motverka främlingsfientlighet och rasism.
Materialet är tänkt som stöd för lärare och rektorer i främst grundskolans senare årskurser och gymnasieskolan. Här beskrivs olika
scenarion som kan uppstå i skolan och kan fungera som underlag
till samtal om hur man kan hantera främlingsfientlighet och rasism
i klassrummet. Stödmaterialet har
även samlat aktuell forskning,
styrdokument på området och
förklaringar av centrala begrepp
som används i diskussioner och
debatter.
Drottningbesök på
Kista grundskola
Drottning Silvia gästade Kista
grundskola i april. Hon är en av
initiativtagarna till organisatio­
nen Mentor Sverige, en ideell
organisation som arbetar med
mentorskap för unga mellan 13
och 17 år. Syftet är att ge ungdo­
mar stöd och kraft att växa. Kista
grundskola har sedan många år
ett väl utvecklat samarbete med
Mentor Sverige. Skolan har gått
från att ha mentorer för ett fåtal
elever till att alla elever i årskur­
serna 8 och 9 får ta del av förde­
larna med ett mentorskap.
Förutom drottningen var fle­
ra näringslivstoppar på plats
på Kista grundskola för Mentor
Sveriges styrelsemöte och års­
stämma.
Mer om den ideella organisa­
tionen Mentor hittar du på www.
mentor.se.
Här leker vi!
Samtliga skolor har fått en webb­
enkät där du kan berätta vilka
platser ni använder för lek, naturupplevelser, undervisning eller
idrott. Webbplatsen är framtagen
av Stockholms stad och ska bli ett
underlag för planeringen av stadens parker och lekområden. Och
en hjälp för skolor och förskolor att
planera sin utevistelse.
Här lägger du till en plats:
http://dialog.spacescape.se/
stockholmlek/
Nämnd & Nytt
HALLÅ DÄR …
ningar och bolag, kommer att få
ett gemensamt ekonomisystem.
använder pengarna inom utbild­
ningsförvaltningen. Tydligheten
gör att skolorna kan få bättre och
färre underlag för uppföljning
och budgetering. Bättre koll på
ekonomin är en förutsättning för
att vi ska kunna använda skatte­
betalarnas pengar på ett effek­
tivt sätt.
Hur påverkas vi på utbild­
ningsförvaltningen?
– Vi får en uppdaterad version
av ekonomisystemet Agresso
med några mindre förändring­
ar av dagens version. Det stora
arbetet för oss är att vi renodlar
ekonomimodellen.
Låna Klimat­
vågen till skolan
Kränkningar
­vanliga inom
­spelvärlden
Var tredje ung människa har utsatts för nätkränkningar. Sex procent har utsatts för nätmobbning,
vilket motsvarar 1—2 elever per
klass. Endast 0,5 procent av dem
som blivit utsatta gjorde en polisanmälan.
Bland killar kränks de flesta i
spelvärlden, inom till exempel
Minecraft, World of Warcraft och
Counterstrike. Jargongen är ofta
grov, de unga kan få höra att de
spelar dåligt och borde ta sitt liv.
När det gäller tjejer är det på chattappen Kik som flest blir utsatta.
Tidigare år har Facebook varit den
digitala plattform där flest unga
blivit kränkta. Uppgifterna publiceras i Nätrapporten 2015, som tas
fram av organisationen Friends.
Från organisationens sida efterlyser man nationella, kunskapshöjande insatser i skolan och att
vuxna skaffar sig mer kunskap
om spelvärlden. Men Friends anser också att spelutvecklarna bör
ta ett större ansvar och bli tydligare med vilka regler och vilken ton
som gäller i deras forum.
35
LÄRA #3/2015
… Cecilia Lebri-Gerenstein,
projekt­ledare för Sune på
utbildningsförvaltningen.
Vem är Sune?
– Sune är en förkortning för
Stockholms stads Upphandling
av Nytt Ekonomisystem.
Vad innebär det?
– Att alla verksamheter inom
Stockholms stad, både förvalt­

Hur går det till?
Hur påverkas vi som med­
arbetare?
– Det innebär att vi har rensat
ut de kostnadsställen som inte
används på rätt sätt. Syftet är
att förtydliga vad som gjorts av
vem, i vilket syfte och med vil­
ken motpart. Kostnadsställe är
den term som vi från och med
nu använder i stället för IKB (in­
täkts- och kostnadsbärare).
– Framför allt innebär det att
vissa kostnadsställen som tidiga­
re kunde användas har stängts.
Därför är det viktigt att den som
använder kostnadsställen, ex­
empelvis vid beställningar, tit­
tar i den nya kodplanen som man
hittar under ekonomistöd på in­
tranätet. n
Varför är det viktigt?
MIKAEL LINDBERG
– Med en renodlad ekonomi­
modell blir det tydligare hur vi
Mejla dina tips till
info.utbildning@stockholm.se
IDÉTÄVLING OM PARKERI NG S RUTOR D et
finns över 100 000 parkeringsplatser i staden, men
frågan är om alla behövs?
Trafikkontoret arrangerar
tävlingen ”Vad ryms i en
parkeringsruta?” för elever
i årskurs 4—6. Det gäller att
komma på den smartaste
idén om alternativa sätt att
använda utrymmena. Klassen som har det bästa förslaget vinner 15 000 kronor. Senast den 5 juni ska
bidraget vara inskickat till
Trafikkontoret.
2078
gånger har Koll­
guiden visats
Kollguiden finns på supportguider.
stockholm.se och är ett stöd för att
kartlägga sin kompetens.
Vad jobbar du med?
FOTO: ANNEBRITT ULLÉN
Klimatvågen är en interaktiv ut­
ställning där man väger sin kon­
sumtion för att få veta hur stor
klimatpåverkan den har. Du läg­
ger de varor som du vanligtvis
konsumerar under en dag i en
shoppingkorg. Klimatvågen vi­
sar vad varorna kostar för klima­
tet och vilka delar av konsumtio­
nen som väger tyngst. Därefter
får du tips på hur du på ett smart
sätt kan minska din klimatpå­
verkan. Klimatvågen kan lånas
kostnadsfritt, skolan betalar en­
dast transporten.
Läs mer på www.stockholm.
se/klimatvagen.
Martin Abramson arbetar
som handläggare på
grundskoleavdelningens
stab.
Vad gör du på jobbet?
— Jag förvaltar Stockholms
skolwebb och supportguider.
Arbetar även med den gemensamma webbplattformen för
skolornas webbplatser.
Hur ser din arbetsdag ut?
— Den varierar väldigt mycket, och det är det som är så ro-
ligt. Just nu är det fokus på Skolplattform Stockholm, där jag
ingår i projektet som arbetar
med införandet av plattformen
i skolorna. Införandet kommer
att pågå under en längre tid,
och det ska bli spännande att
se hur det kommer att fungera ute i skolorna. När det gäller
supportguider har vi ett projekt på gång med personalavdelningen som handlar om att
vi kommer att kunna skicka introduktionsguider till nyanställda på utbildningsförvaltningen,
något som vi tror mycket på.
Vad är det bästa med ditt
jobb?
— Det händer saker hela tiden och det sker snabbt. Att få
träffa människor och samtala
för att hitta lösningar är både
inspirerande och utmanande.
Vad gör du helst på fritiden?
— Jag är ledare och tränare i
Hässelby fotboll, herrjuniorer.
Det är en stor trupp så mycket
Nämnd & Nytt
FOTO: ULRICA ZWENGER

Skolor testar
Skolplattformen
Mariehällsskolan och Vällingbyskolan är i höst först ut med att
testa de pedagogiska delarna av
Skolplattformen som ska införas i
Stockholms stads samtliga skolor.
Plattformen ska göra det enklare
för stadens pedagoger att planera,
genomföra och följa upp undervisningen.
— De nya digitala verktygen i
Skolplattform Stockholm gör att
lärare kan skapa eget undervisningsmaterial och dela det med
elever och andra lärare, säger Erika Isaksson, projektledare för införandet på grundskolorna.
— Även återkoppling blir enklare. Eleverna kan följa sin egen
kunskapsutveckling och lärare
kan till exempel ta reda på hur det
gick för en elev eller grupp på ett
visst område.
Införandet som planeras tillsammans med två pedagoger på de
båda pilotskolorna, pågår under
läsåret 2015—2016. Då ska ett arbetssätt med stödmaterial och utbildningar tas fram som förenklar
införandet av Skolplattform Stockholm på övriga grundskolor med
start hösten 2016.
Stockholm.se
— bäst alla
­kategorier
Stockholm.se är Sveriges bästa
webbplats. Tidningen Internet­
world utser varje år Sveriges 100
bästa webbplatser. Först vann
stockholm.se Internetworlds
utmärkelse för bästa kommun­
webb. Tidningen tyckte sedan
att webbplatsen utmärker sig
även i jämförelse med andra
typer av webbplatser och utsåg
stockholm.se även till årets bäs­
ta svenska sajt.
Internetworld imponeras sär­
skilt av hur bra stockholm.se han­
terar den stora mängden ingång­
ar, avdelningar och ämnen, och
det med en väl genomtänkt struk­
tur och ett tydligt gränssnitt.
Stadens webbplats är stock­
holmarnas vanligaste kontakt
med kommunen och antalet be­
sök ökar. Förra året hade webb­
platsen totalt cirka 17 miljoner
besök. Under det senaste året
har staden satsat på mobilan­
passning av webbplatsen efter­
som nästan hälften av besöken
kommer från mobiltelefoner och
surfplattor. Det arbetet kommer
att fortsätta, med fokus på fler
och mer tillgängliga e-tjänster.
— Men man blir sugen på att vara med i den stora vårsalongen, säger Sanja
Boman Lindelöf intill sin första oljemålning, en uppgift i ämnet bild.
Solbelyst porträtt
på Ung vårsalong
Samtidigt som Vårsalongen på Lil­
jevalchs pågick under den tidiga
våren visade Liljevalchs Ung vår­
salong 51 verk av 16–18-åringar
i Stockholms län. Ett av dem var
oljemålningen ”Eima” av Sanja
Boman Lindelöf på Södra Latins
gymnasium.
– Jag har varit här några gånger
med klassen, familjen och vänner
och det är kul att lyssna i bakgrun­
den på kommentarer från besö­
karna. På Ung vårsalong fanns
verk gjorda av elever på Globala
gymnasiet, Kärrtorps gymna­
sium, Södra Latins gymnasium,
Östra Reals gymnasium samt ett
tiotal andra skolor i länet.
Trycksaker
på nätet
På adressen publika­
tioner.stockholm.se
hittar du b
­ roschyrer,
foldrar och rapporter
från Stockholms stad
samtliga verksamhets­
områden. Sök och lad­
da ned som pdf-filer.
36
LÄRA #3/2015
I bör ja n av maj sa m lade s
närmare 1 200 grundskole- och
gymnasieelever från 18 av stadens
skolor för evenemanget Sime Next
på Cirkus. Sime (Scandinavian
Interactive Media Event) är ett
årligt evenemang för digitalt
ent reprenörsk ap. Med Si me
Next hade arrangörerna bakom
Sime för första gången skapat Audition i Disneys programledarett motsvarande evenemang för tävling i pausen.
Stockholmselever i grundskolans
årskurs 8 och årskurs 2 i gymnasieskolan.
Förutom välkända namn som Disney, Google, Nasdaq, Samsung och
Spotify fanns modebloggare, Youtubefenomen och musikentreprenörer
på plats för att visa hur långt kombinationen digital teknik, kreativitet
och drömmar kan leda. Från scenen fick eleverna se prov på att
framtidens teknik med superintelligenta mobiler och självstyrande
FOTO: ANNEBRITT ULLÉN
Sime Next väckte lusten
att bli entreprenör
I nästa nummer
av LÄRA
• Reportage om lärteamets
undervisning på skyddade
boenden.
• Möt Kennet Gonzalez, lärare
i finsnickeri på Enskede gårds
gymnasium.
• Start Stockholm tar emot nyanlända elever i grundskolan.
• Intervju med Tony Mufic, ny
utbildningsdirektör i Stockholms stad.
… och naturligtvis mycket
mer. Ute hos dig 25 september.
Grattis!
Årets lärare och årets lärarlag!