1. No category

Västerbotten •
1 381 meter
- Historien om Obbolabron -
1*90
I detta numm er
ägnar vi största utrym m et åt bygget av bron mellan
Holmsund och Obbola. Anne Grönlund och Lena
Sondell har med anteckningsblock och kamera följt
arbetet på bron. Under perioder mellan Annes och
Lenas arbetspass har museets fotograf Stellan Wengelin bevakat bygget. Resultatet har blivit en lättläst
och intressant dokum entärskildring av det sena 80talets största brobygge i Norden. Häftet avslutas med
”Människor i arbete” där vi spinner vidare på tråden
med dokumentärfotografier från arbetsplatser.
Tidskriftens ordinarie redaktör Bo Sundin är
tjänstledig så det här året får varje häfte olika redak­
törer. Den nuvarande redaktionen överlämnar 90talets första nummer av VÄSTERBOTTEN och hop­
pas att häftet blir lika roligt och stimulerande att läsa
som det har varit att fram ställa.
Vi sänder att varm t tack till UMEÅ KOMMUNS
GATUKONTOR som har bekostat dokumentationen
av brobygget, SELMER-FURUHOMEN ANLEGG
a / s och HALLSTRÖM & N ISSES ANLÄGGNING
AB som har understött utgivningen av häftet genom
att förhandsbeställa en del av upplagan. HALL­
STRÖM & N ISSE S har dessutom bekostat tryck­
ningen av färgfotografierna på om slaget. STIG
HOLLSTAM, M ÄRT SAARM och GÖSTA SEBBFOLK har välvilligt ställt bilder sam t TEKNISK
ILLU STRATION AB illustrationer till vårt för­
fogande.
Redaktionen vill sam tidigt passa på att utnyttja
våra läsares kunskaper och fråga vad detta träföre­
m ål är för något och hur det används? Vi vore tack­
samma om den som känner igen föremålet kontaktar
Lars Holstein eller Kenneth Åström, tel. 090 -118635.
Innehåll
EN BRO BLIR TILL
Spelet om en bro
Kalkyler och b ru n a k uvert
Så byggs bron
A tt kontrollera kaos
Byggstart och bakslag
Tolvtusen slag för Haldo
En röst u r djupet
Mot toppen!
På väg över fjärden
E tt konstverk i jä rn
A tt lan sera en bro
Med ham m are och spik
2
4
8
11
13
16
18
22
26
30
32
38
44
B råttom , bråttom !
M änniskor krin g en bro
Alltid redo!
Interm ezzo på älven
G ubbarna gör upp räkningen
Den definitiva föreningen
Konsten a tt leva i n u e t
S ista kvällen i baracken
Sjöm ännen som inte ville gå iland
Och så äntligen...
Holmen - förlorad idyll?
48
50
54
60
62
66
70
74
82
87
MÄNNISKOR I ARBETE
94
57
Obbolabron på museet?
Många höjer nog på ögonbrynen inför att museet har
intresserat sig for bygget av Obbolabron. Vad ■har
museet m ed Obbolabron att göra? Den blev ju färdig
alldeles nyss och byggdes med toppmodern teknik. Vi
är kanske vana vid att museet sysslar mest med
gam la tider och sam lar gam la föremål.
Museerna och hembygdsrörelsen växte fram i slutet
av 1800-talet i en tid då industrierna fick sitt genom­
brott i bondelandet Sverige. Ien tid då livet och miljön
bytte ansikte i allt raskare takt i de byar där våra
förfäder bodde och verkade. I en tid då det gam la
hantverket och den traditionella slöjden mötte en
m ördande konkurrens från fabrikernas sta n ­
dardiserade varor. E ldsjälar på museer, hembygds­
gårdar och i hemslöjdsföreningar började bygga upp
sam lingar för a tt rädda den svenska allmogekulturen.
M useisam lingar som skulle vara en kunskapsbank.
Genom att studera föremål, fotografier, ritningar och
beskrivningar skulle intresserade få inspiration till
att blåsa nytt liv i utdöende traditioner. I utställning­
ar gestaltades en bild av livet under slutet av 1800talet i bondehem och i viss mån högreståndshem.
Dessa pionjärers stora insats har under långa tider
gett eko i förväntningarna på vad museer ska samla
och ställa ut.
Men museerna har inte stannat upp vid att vara
monument över 1800-talets svenska bondekultur.
Tanken på museet som kunskapsbank har under
1900-talet utvecklats till att museet betraktas som
”sam hällets minne”. Det är vårt ansvar att våra
efterkommande får en fyllig bild av hur det var att
leva under 1900-talet, ett minne med nyanser som inte
finns i officiella cirkulär och röster från de människor
som aldrig får nyhetsvärde i m assmedia. Mycket
måste fångas i ögonblicket och kan aldrig rekonst­
rueras i efterhand. Därför dokumenterar vi inte bara
det förgångna utan även det som händer i nutiden.
Bygget av Obbolabron var Nordens ju s t då största
broprojekt. Bron har stor betydelse för utvecklingen i
Holmsund och Obbola och har om välvt vardagslivet
i skärgårdssamhällena, något vi kanske inte tänker
på i fram tiden när bron upplevs som en självklarhet.
Trots a tt bara några m ånader g ått sedan de första
bilarna rullade över älven och invigningsfyrverkerierna sprakade mot oktoberhimlen så är bygget
redan historia. Arbetsmomenten är fullbordade.
Barackbyn är riven. Arbetslagen är uppbrutna och
arbetarna skingrade över hela den skandinaviska
halvön. Tankar, skäm t och vardagsprat har för­
flyktigats. Museet var p å plats och följde brobygget.
Kulturgeografer från universitetet har titta t på för­
ändringarna i kustsam hällena i brons skugga som de
snart skriver om i en egen bok.
Å r 2490 har bron kanske tjänat ut och försvunnit
ur sinnevärlden. Men det är vår förhoppning och
m ålsättning a tt även den tidens västerbottning ska
kunna ta del av och fascineras av berättelsen om hur
den stora bron byggdes över Umeälvens mynning.
Lars Holstein
1
En bro
blir
Text: Anne G rönlund
Foto: Lena Sondell
U m eå k o m m u n s b e slu t om a tt b y g g a e n
bro m ella n H o lm su n d o c h O bbola k om ­
m er so m e n e fte r lä n g ta d n y h e t fö r de
b åd a sa m h ä lle n a v i U m eä lv en s m y n ­
n in g . F rå g a n om e n fa st fö rb in d else
ö v er ä lv en h a r d r iv its h å r t a v in d u str in
o ch de lo k a la p o litik er n a . K am pen h ar
p å g å tt i å rtio n d en .
N är b ro n b ö ij ar b y g g a s v id å r ssk ifte t
1987/88 g å r d e t d e sto sn ab b are. S v e n ­
sk a o ch n o rsk a a n lä g g a r e sa m la s för a tt
p å m in d re e n 22 m å n a d er fä rd ig stä lla
d en 1,4 k ilo m e te r lå n g a bron.
D et h ä r är h is to r ie n om O bbolabron
o ch om m ä n n isk o r n a som b y g g er den.
En arbetare lägger sista han den v id e tt a v brons spann. Den
d efin itiva föreningen m ellan H olm su n d och O bbola ä r nära.
2
#I4SÄ£<5
3
Spelet
om
- Nu ska du få höra! N u h a r Feldts pojken lovat a tt vi
ska få en bro!
Min far, tidigare kom m unalpolitikern H arald
Grönlund lå te r uppspelt denna lördag i m ars 1987,
den dag finansm inistern besökt barndom ens Holmsund och trä ffa t såväl s-förening, näringsliv och lokal
press som gubbarna p å ljugarbänken.
N är ja g drygt e tt å r senare v a n d ra r u t på gjut­
formen till Obbolabrons första etapp m inns ja g pap­
pas belåtenhet. För a rb e tarn a som sliter m ed betong­
en ä r det bygge som bygge - för an d ra e tt h e tt efter­
län g ta t sådant. F rågan om en bro m ellan Holm sund
och O bbolahar d isk u terats åtm instone sedan början
av 50-talet. Efter decenniers kam p m åste Feldts löfte
den där vårdagen h a kom m it som en ganska över­
raskande seger.
Någon kilom eter n ed åt älvsm ynningen glider den
v ita bilfärjan över fjärden, tu r och re tu r för k u stsam ­
hällenas 8 300 invånare. På den östra stranden ser
m an H olm sundssågens tim m erupplag och backen
m ed röda arbetarlängor, på a n d ra sidan ry k er kraftlinerfabrikens höga skorstenar.
Det v ar SCA, ägare till såg och fabrik, som från
första början kom a tt dom inera spelet om bron.
Obbolafabrikens behov av tra n sp o rte r över älven av råvaror, färdigprodukter och a rb etsk raft - var ett
Ä ntligen! N ä r O bbolabron börjar byggas ä r d et efter n ästan fy ra decenniers disku ssion om en bro m ellan ku stsam h ällen a.
4
O b b o la L in e r b o a r d h a r
m ycket a tt vin n a p å en bro­
förbindelse. Varje d a g ska
om krin g 1 000 ton kraftlin er
fra k ta s till ham nen i H olm su n d för export och färjans
k apacitet räcker inte längre
till för transporterna.
Foto: S tella n Wengelin.
tu n g t argum ent. M en i ta k t m ed a tt sam hällena
expanderade, växte också in v ån arn as krav på b ä ttre
förbindelser.
- Så som den saken ä r ordnad nu, m ed en liten
skraltig m otorbåt, k an det inte få fo rtsätta länge till,
fastslå r O skar K riström 1957 i boken Holm sunds
köping.
Vid den tidpunkten ä r det n ä rm sta m ålet en
bilfärja, redan det e tt sto rstilat projekt för den lilla
köpingen. M en det h in d ra r inte a tt SCA 1957 lägger
fram förslag p å såväl tu n n el som bro - ja m an fu n ­
derar t.o.m. på en linbana över älven. N är kom ­
m unikationsm inister Gösta Skoglund uppvaktas om
en färja p a ssa r holm su n d am a på a tt också visa upp
en farsk b roritning - e tt altern ativ som snabbt avfär­
das. R iktigt h u r visionära H olm sundspolitikerna
m åste h a verk at, v isar en anekdot som b e rä tta s av
David Johansson, 93-årig f.d. kom m unalpolitiker:
- Vi hade u p p v a k ta t länsstyrelsen om en bro och
de skickade n er en m an for a tt undersöka tra fik ­
underlaget. D et v ar v inter och h a n ställde sig och
prickade av dem som gick över isen. H a n h a d e v ä lin te
s tå tt särskilt länge innan h an sa a tt n ä nä, det h ä r
m ed en bro, det få r ni a llt glömma.
Men holm sundsbom a ger sig inte. 1961 får kö­
pingen sin bilfärja, m en red an vid den högtidliga
invigningen förkunnar m an a tt färjan inte ä r m er än
e tt provisorium , e tt led i utvecklingen. U nder 60ta le t fo rtsätter brofrågan a tt dyka upp p å dagord­
ningen, oftast på in itiativ av SCA. 1965 beräk n as en
bro kosta 13 m iljoner kronor.
- Så fort vi hade e tt ärende till Stockholm eller
någon m inister besökte län e t tog vi upp brofrågan,
m inns en nu v ithårig Emil L undström m ed e tt leen­
de. U nder sina tio å r i kom m unalnäm nden v ar han
m ed om a tt up p v ak ta fyra m ini stra r, alla lika ovilliga
a tt öppna skattkistan.
Fredagen den 10 decem ber 1971 ta r spelet en
dram atisk vändning. 35 rep re sen ta n te r för vägverk,
länsstyrelse, kom m un och näringsliv ä r sam lade på
resta u ra n g M äster E rik i H olm sund n ä r SCA-koncernens VD Eije M ossberg p rese n tera r sin nyhet:
5
Långt gångna planer p å a tt bygga om sulfatfabriken
till pappersbruk m ed dubbel kapacitet, en gigantisk
satsning på den hotade Obbolafabriken. D irektörens
utspel h a r en extra poäng:
- Om vi fördubblar produktionen kom m er våra
tran sp o rter a tt öka kraftigt, till över en och en halv
miljon ton per år. F ärjan kom m er inte a tt k lara av de
stora pappersbalarna. För a tt tra n sp o rte rn a ska
fungera k räv s en bro m ellan Holm sund och Obbola.
En sådan skulle bespara SCA tv å m iljoner kronor om
året.
Det ä r e tt budskap som går hem hos de försam ­
lade. Som V ästerbottens-K uriren k o n sta te ra r m or­
gonen därpå:
- SCA:s tillkännagivande h a r stä llt brofrågan i en
h elt ny dager.
N u ta r spelet om bron fa rt på allvar. L änsstyrel­
sen tills ä tte r en utred n in g och bildar, tillsam m ans
med övriga in tressenter, en arbetsgrupp. I sk är­
gården b ö ijar hoppet om en bro a tt växa sig stark t.
Men n ä r utredningen presenteras i december 1972
ä r besvikelsen e tt faktum . L änsstyrelsen förordar en
bro vid S torsandskär, halvvägs upp till Umeå. Storsandskärsbron skulle kosta 13,5 m iljoner och k u n n a
bli en pusselbit i en fram tida ny E4. D et andra
alternativet, en bro vid Holm sund, skulle bli nio
m iljoner dyrare.
I e tt sista försök a tt plädera för sin sak uppsöker
H olm sundspolitikem a den 30 ja n u a ri 1973 inrikes­
m inister E rik Holmqvist. Brofrågan m åste ses i e tt
större, sam hälleligt, perspektiv, hävdar delegationen.
- En bro vid S to rsan d sk är skulle sp littra de båda
sam hällsdelam a och h o ta serviceunderlaget, efter­
som obbolaborna då skulle få n ärm are till U m eå än
till Holm sund. En bro vid k u sten därem ot skulle ge
m öjlighet till expansion och göra om rådet till en
livskraftig enhet.
Men ingen vädjan hjälper. I april 1973 avslår
vägverket länsstyrelsens begäran om pengar och
påpekar a tt in dustrin borde k u n n a bekosta fo rtsatt
projektering för en bro. Också holm sundsborna rä k ­
n a r med stöd av in d ustrin, m en n u backar SCA från
frontlinjen. På senhösten sam m a å r deklarerar m an
a tt en bro inte ä r e tt absolut villkor för fabrikens
6
utbyggnad; transportproblem en kan lösas på a n n a t
sätt. Ake Sixtensson, planeringsingenjör vid Holmsunds kom m unkontor, m inns beskedet som ”en döds­
stöt”:
- 1 och m ed det var slaget förlorat!
N är Holm sund vid årssk iftet 73/74 inlem m as i
U m eå kom m un stuvas projektet in i p lan erarn as
arkiv. D är blir det liggande 70-talet u t, ty inte b a ra
drömm en om en bro u ta n också den om en stark
tillväxt i rikets ekonomi h a r få tt sig en törn. Men som
det ska visa sig blir dessa å r inte a n n a t än en paus
inför an d ra halvlek.
Vid 80-talets ingång d ra r spelet om bron igång
igen. Först försiktigt, m ed passningar från Holmsund-O bbolakom m undelsnäm nd, sedan a llt snabba­
re, tills det kom m unala planeringsm askineriet ä r
uppe i fullvarv.
Trafiken h a r ökat. Kom m unen h a r tvingats köpa
en ny, större fäija, m en inte heller den v ä n ta s duga
i längden. Och färjans driftskostnad b ö ijar bli en
källa till oro. N är kom m unen våren 1982 gör en
analys av den sam hällsekonom iska n y tta n av tio
olika trafikleder visar det sig v ara m ycket lönsam t
a tt e rsä tta färjan m ed en bro. A tt bygga Obbolabron
skulle, i 1980 års prisnivå, kosta 60 m iljoner kronor
—m en investeringen skulle b etala sig på fem-sex år.
Allteftersom a n ta r nu broprojektet m er konkreta
former. 1983 lå te r kom m unen göra en geoteknisk
undersökning av älven och tillsä tte r en utred n in g av
tän k b a ra brolägen. Sju alte rn a tiv gran sk as innan
politikerna i oktober 1984 bestäm m er sig för e tt
åttonde, som innebär a tt bron ska läggas strax norr
om SCA:s industriom råden på ömse sidor älven, över
ön Holmens sydspets. E tt drygt h a lv å r senare fast­
ställs brons konstruktion, n ä r B rokonsult vinner
förslagstävlan m ed en s.k. lådbalksbro i betong.
U nder tiden h a r alla k a n a le r u tn y ttja ts för a tt
argum entera för bron. Kommun, industri, statliga
länsm yndigheter, fack —alla engageras i kam pen.
Den 20 ja n u a ri 1987 sam las m an till en stor uppvaktninghoskom m unikationsm inisterSven H ulterström .
Kostnaden för bro med anslutningsvägar ä r n u uppe
i 120 m iljoner kronor, m en delegationen sa k n ar inte
argum ent:
L ördagen den 21 m a rs 1987 b lir en
d a g skärgårdsborn a kom m er a tt
m in n as länge. F in a n sm in ister K jellO lo fF e ld t besöker H olm su n d och ta r
sig bl.a. en p ra tstu n d m ed E dm u n d
A ndersson och N a ta liu s Söderlun d
p å den beröm da ljugarbänken. N i
ska få er bro till O bbola, lo va r Feldt.
Och han lju ger inte. T vå m ånader
senare a n slå r regeringen pen gar till
brobygget.
Foto: V ästerbottens-K uriren.
- En bro m edför a tt fäljan k an dras in. Den
innebär a tt 5 000 um ebor slipper störas av Obbolafabrikens tim m erbilar, a tt restiden m ellan Holmsund och Obbola förkortas och a tt outnyttjad indu strim ark b lir in tre ssa n t tack vare de b ä ttre
transportm öjligheterna. S am m antaget betyder det
a tt bron skulle ge sam hälle och näringsliv en ekonom isk vin st på nio m iljoner kronor per år.
Vid det h ä r laget finns Obbolabron visserligen
inskriven i vägverkets tioåriga fordelningsplan, men
på sjätte året, dvs. som e tt högst osäkert och fram flyttningsbart projekt. U m eå kom m un h a r bråttom .
F ä ija n s tid ä r u tm ä tt. S tatsbidraget till trafikleder
kom m er vid årssk iftet a tt sänkas kraftigt. Broplan ern a ä r så lån g t fram skridna a tt bygget k an
s ta rta inom e tt halvår. K anske ä r det n u eller aldrig.
U ppvaktningen blir e tt v ältajm at m ålskott.
U nder våren a n slå r regeringen sex m iljarder till
a tt under en tioårsperiod höja standarden på vägn ä te t.N ä rd e ts .k .b ä rig h e ts p a k e te tö p p n a s fm n s d ä r
pengar m ärk ta Obbolabron.
- V a d det h a n d la r om ä r a tt v a ra i r ä t t tid på rä tt
plats m ed r ä t t u tru stn in g , k o n sta te ra r Ivar Brandelius, gatukontorets projektledare för brobygget från
1981 till 1987.
För en åskådare k an det v a ra sv årt a tt urskilja
spelets avgörande ögonblick, m en m ånga holm sundsbor tycks m innas en särskild händelse. Som kom ­
m undelsnäm ndens ordförande Sam W enngren säger,
h a lv t p å allvar:
- N är Feldt kom på besök, då löste vi brofrågan!
Den 12 ju n i kom m er beskedet om s ta tsb id ra g - 7 0
procent av brokostnaden, som n u beräk n as till 133
m iljoner kronor —och saken ä r form ellt klar. Då h a r
ry k te t redan sluppit lös och byggföretag ru n t om i
Norden gör sig redo för n ä s ta kam p.
7
Kalkyler
och
De stora byggföretagen, m ed känselspröten ständigt
svepande över m arknaden, hade i m ånader k ä n t till
a tt en bro skulle byggas över Um eälven. N är så
gatukontoret den 30 ju n i 1987 utlyste anbudstävlan
blev gensvaret enorm t. F öretag srep resen tan ter
ringde, kom på besök, begärde entreprenadhandling­
ar. Så gällde det också e tt brobygge som vid denna
tid p u n k t v ar det stö rsta i hela Norden.
Möjligen också det tuffaste. G atukontoret hade
begärt in anbud för flera a ltern ativ a broar —i stål
eller betong, färdigbyggda 1989 eller 1990. Men i
första h an d hoppades m an på a tt få en betongbro
byggd till oktober 1989. E xperter på företag och
m yndigheter skakade p å huvudet.
- D et går inte a tt bygga så snabbt, särsk ilt inte i
betong. Tre års byggtid vore lagom, m en 22 m ånader
- nej, det ä r orimligt.
Men med över 100 m iljoner kronor i potten var det
en utm an in g som frestade byggföretagen.
H allström & N isses A nläggning AB hade bildats
sam m a år, som e tt dotterbolag i HN-koncernen.
H allström & N isses hade fram till 60-talet byggt 200
broar i N orrland, m ed sedan dess blivit e tt renodlat
husbyggnadsföretag. N u ville m an å te r sa tsa på tu n g
anläggningsverksam het som broar, kajer, flygfält
och vägar. Obbolabron kunde bli e tt avstam p.
- E t t sto rt och tek n isk t in tre ssa n t projekt. Och e tt
fint referensjobb. Med Obbolabron skulle vi k u n n a
etablera oss som brobyggare i V ästerbotten, resone­
rade VD för HN A nläggning Olle Olsson.
Men projektet krävde stora resurser; det unga
företaget skulle inte k la ra det på egen hand.
R yktet om Obbolabron hade också n å tt g ran n ­
landet och Selm er-Furuholm en Anlegg a/s. E fter 20
års brobyggande, som an svarigt för m er än hälften av
Norges stora broar och som del i landets största
byggkoncem ägde företaget det kunnande som k räv ­
des. M an hade tekniken - en mobil och flexibel balk
läm plig för brons långa spännvidder. Och m an hade
intresset. I Norge v ar byggboomen i sam band med
oljeutbyggnaden över och anläggningsaktiviteten
väntades sjunka d ra stisk t de n ä rm sta åren. Men
m arknadsundersökarna siade om goda tid er i g ran n ­
landet Sverige. Selm er-Furuholm en hade tidigare
byggt Skeebron vid S tröm stad och s å g n u chansen a tt
på allvar slå sig på en ny m arknad.
Vad Selm er-Furuholm en saknade - kon tak ter
med svenska m yndigheter, m ed facket och m ed lok­
ala entreprenörer - fann m an hos HN. Så ingicks vad
båda p a rte r betecknar som e tt lyckligt äktenskap:
Konsortiet Brobyggarna.
N u ä r m an redo a tt ta upp konkurrensen. V art och
e tt för sig rä k n a r företagen fram anbud på bron.
H allström & Nisses avdelar tv å personer. E fter a tt h a
stu d e ra t gatukontorets rik tlin jer görs en inspektion
på plats, en s.k. okulärbesiktning. Allt ska beräknas
i kronor och ören, a llt ifrån k ostnader för under­
entreprenörer och m aterial till a rb e ta rn a s löner och
arb etstak t. Hela operationen ta r en m ånad.
Men det ä r inte b a ra på m atem atiken det kom m er
a n ; a tt lägga anbud ä r också en fråga om strategi. Vad
gör konkurrenterna? Vilka h a r fullt upp, vilka kan
tän k as vara intresserade av Obbolabron? Också dessa
överväganden påverkar slutsum m an.
- D et är ren gambling, k o n sta te ra r ingenjör Kjell
Eggen som var m ed om a tt ta fram Selm er-Furuholm ens anbud.
Och som i alla spel ä r spänningen stor. F rån det
a tt anbuden läm n ats stiger den m ot e tt klimax:
Tisdagen den 29 septem ber.
Klockan 15.05 denna höstefterm iddag sam las sex
m än från gatukontor och vägverk för a tt sp rä tta
anbudskuverten. In n eh ållet avslöjar en knivskarp
konkurrens. Sex svenska företag, e tt n o rsk t och e tt
finskt - så gott som alla stora brobyggare i Norden h a r läm n at anbud. T otalt finns e tt tjugotal olika
förslag på broar i stål och betong sam t en tunnel.
Drygt 60 m iljoner kronor skiljer m ellan högsta och
lägsta anbud.
Billigast tycks H allström & N isses v ara, m ed e tt
K onkurrensen om a tt få bygga O bbolabron ä r stenhård. T isdagen den 2 9 septem ber 1987 avgörs vilket företag som ta r hem jobbet. Från
vänster: C arl Olsson, projektledare, C urt Granberg, gatuchef, Iv a r B ran delius, projekteringschef, A n d e rs B ergstrom , projektledare och
Bo Svan h olm , bitr. g a tu c h e f sa m la s fö r a tt öppna kuverten och syn a de å tta anbuden. S a k n a s p å bilden g ö r KG Forsén, chefskontrollan .
(B ilden ä r arran gerad)
9
anbud på 110 m iljoner for en betongbro, m en bygg­
tiden ä r inte preciserad. G atukontoret k o n tak ta r
företaget som inom k o rt p rese n tera r en ny summ a:
Om bron ska stå k la r 1989 k o star det 114,8 miljoner.
D ärm ed slår m an n ä rm sta kon k u rren t med en h å rs ­
.N y d a la s jö n
In n e rta v le
R öbäck
H OLM EN
H östen 1987 d ra s a lla blickar m ot H olm su n d och O bbola v id
U m eälvens m yn n in g i K varken. B yggföretagen tä v la r om a tt få
bygga O bbolabron, som v id denna tid p u n k t ä r N orden s största
brobygge. Illu stration : E rla n d Larsson.
10
m ån. BPA h a r beg ärt 115,9 m iljoner for sam m a bro.
- Det ä r ju ingenting, k o n sta te ra r Olle Olsson
belåtet. I företagsledarens ögon ä r det en seger med
m axim al utdelning, ty det gäller a tt h am n a lägst
bland anbuden - m en än d å så högt som möjligt.
Med den ko rtare byggtiden skulle gatukontoret
spara in e tt å rs färjdrift, m otsvarande fem m iljoner
kronor. Men u n d er inflytande av experternas k ritik
u n d rar m an oroligt om konsortiet verkligen k la ra r
tidsplanen. Företagen bedyrar detta.
—Vad kunde vi göra? Vi fick en ren accept på v å rt
huvudalternativ, en betongbro på tv å år. Den visade
sig t.o.m. v a ra billigare än anbuden på stålbroar. Vi
hade inget val, förklarar gatukontorets arbetsingenjör
A nders Bergström och slår d ram a tisk t u t arm arna,
m en u tan a tt dölja sin tillfredsställelse.
Den 3 novem ber faller klubban i kom m un­
styrelsens arb etsu tsk o tt och b e k rä fta r a tt konsortiet
B robyggam a u tse tts till entreprenör för bygget.
V äntan ä r över. P å de b åd a företagens kontor kan
cham pagnen korkas upp.
Med k o n tra k tet i sin ägo ta r konsortiet om alla
räkneoperationer från böijan. N u h a n d la r det inte
längre om gambling. N u h a n d la r det om a tt göra en
faktisk budget, a tt ta upp nya förhandlingar med
underentreprenörer, a tt effektivisera planerna, se
sig om efter besparingar, jag a vinster. I genom snitt
rä k n a r m an i branschen med en nettovinst på två-tre
procent av entreprenadsum m an.
Men det ä r osäkra pengar. M ånga olika om stän­
digheter k an kärv a till p lan ern a för e tt bygge. Bygg­
tiden ä r snäv och den m åste hållas - t i l l nä sta n vaije
pris. Varje vecka över tiden k o sta r 300 000 i böter.
Och den prestige som ligger i a tt h å lla tiden ä r m er
värd ändå, m en ar Kjell Eggen:
-T ro lig e n var det tidsplanen som avgjorde n ä r vi
fick jobbet. A tt bygga snabbt ä r en konkurrensfaktor
och vi visste a tt vi hade extra resu rser a tt s ä tta in om
det skulle knipa. F a st nog v ar vi lite optim istiska.
Två års byggtid - det ä r tuffa villkor.
K alkylerna ä r k lara, k o n tra k te t signerat och bron
h a r läm n at m anusstadiet. D et ä r dags för Kjell Eggen
a tt läm na hem orten Valdres i norska fjällvärlden för
a tt resa till Sverige och iscen sätta pjäsen.
Så byggs bron
1 381 m eter lång b lir Obbolabron landets tredje
län g sta bro efter Ö landsbron (6 072 m eter) och Stallbackabron i T ro llhättan (1 392 m eter). Bron blir
ungefär fyra gånger så lång som Tegsbron och Kyrkbron i Um eå.
I vägverkets sta tistik kom m er den em ellertid a tt
räk n a s som tv å skilda broar: En 979 m eter lång bro
m ellan Obbola och Holmen och en 402 m eters bro
m ellan Holmen och Holm sund. M an skulle alltså
k u n n a ta la om både Obbolabron och Holm sundsbron.
Vid byggstarten b eräk n as anläggningskostnaden
till 161 m iljoner kronor. S ett till sum m an ä r det
Sveriges ditintills stö rsta broentreprenad. Bygget
finansieras till 70 procent av statsbidrag, resten
b e ta lar beställaren U m eå kom m un. I ja n u a ri 1991
ska bron övertas av vägverket.
För a tt forena ku stsam h ällen a kom m er det a tt
krävas bland a n n a t 18 700 kubikm eter betong, 1500
ton arm ering och 12 kilom eter betongpålar. Sam t
164 500 arbetstim m ar.
Så h ä r går bygget till steg för steg.
G ru n d lä g g n in g en
1 Bron vilar på 24 stycken betongfundam ent, varav
fyra ä r landsfästen. G rundläggningen börjar m ed
pålning. B etongpålarna slås m ed stor noggrann­
h e t genom älvsbotten ned till urberget. Den läng­
sta pålen ä r 45 m eter. Sex av stöden s tå r inte på
p ålar, istä lle t h a r m an av läg sn at de lösa jord­
m assorna och g jutit stödet d irekt p å berget.
2 En gjutform sänks ned p å b o tte n över pålgruppen.
I formen arm eras och gjuts en låg bärp latta.
O vanpå den form sätts, arm eras och gjuts den
stora bottenplattan. Hela detta arbete utförs under
v atten av dykare.
3 P å bo tten p lattan placeras e n h ö g lå d a -e n k a s s u n
- som länspum pas. I det to rra rum som skapas
form sätts och gjuts en m indre p la tta , plinten.
D ärefter byggs själva pelaren. P å pelarens topp
läggs lager som bron k an glida p å n ä r värm en får
betongen a tt utvidgas. D är bron ä r som högst
finns en fri seglingshöjd p å tio m eter.
Illu stration : Teknisk Illu stra tio n AB.
11
1 Brons överbyggnad byggs med s.k. lanseringsteknik. V aije brospann arm eras och gjuts i en
gjutform som h än g er i lanseringsbalken. N är e tt
spann ä r färdigt skjuts balken fram och förbi
n ä sta pelare. Gjutform en lyfts över och ju ste ra s in
för n ä sta brospann. E tt norm alspann ä r på Holmsundssidan 59 m eter långt, på Obbolasidan 66
m eter.
2 I genom skärning ser Obbolabron u t som en ihålig
låda, m ed snedställda väggar och e tt lock som ä r
betydligt bredare än botten. Inuti väggarna ligger
12
spännarm eringen, k ab lar som efter det a tt de
spänts h å rt ska b ä ra upp den färdiga k onstruktio­
nen. I varje spann ligger också om kring 40 ton
arm eringsjäm .
3 Gjutningen av överbyggnaden sker i olika etap­
per. Först gjuts botten, d ärefter väggarna och sist
lådans tak , dvs. själva körbanan. K örbanan ä r
tolv m eter bred, m ed två filer sam t en gång- ocb
cykelbana.
Illu stration : Teknisk Illu stra tio n AB.
A tt kontrollera kaos
Torsdag den 3 decem ber 1987 ta s de första sym­
boliska spadtagen. Landshövding, fullm äktigeordförande, näring sliv srep resen tan ter och vägdirektör
p risa r brobygget i alla to n arter - som N orrlands
största p å tio år, som en välsignelse för industri och
k u stsam hällen m edan lokalpressen förevigar ögon­
blicket.
Kjell Eggen sä tte r spaden i m arken inför k am e­
rorna. O m rådet ä r än n u öde och tom t, m en e tt tiotal
m an h a r b örjat röja för bostadsbaracker och h u s­
vagnar, verk stad stält, m atsal och kontor. H är slår
m an läger för två å r fram åt. A rbetsstyrkan ska komma
a tt sjudubblas, anläggare från hela Sverige och Norge
ska sam las och e tt fungerande företag byggas upp.
Kjell Eggen sa k n ar inte skinn p å näsan: H an står
inför s itt tjugonde å r i branschen, sitt tionde som
platschef för större brobyggen och sin a n d ra bro i
Sverige. Men h a n vet också a tt vaije jobb sä tte r h ans
kom petens på nya prov.
A nläggningsarbete ä r en k raftm ä tn in g m ed natu-
- Om m an inte kan behålla kontrollen i de flesta situ ation er blir m an inte g a m m a l p å den h är posten, säger K jell Eggen som u tsetts till
p la tsc h e f fö r brobygget. För a tt arbetet sk a fly ta k rä vs både e tt noggrant p lan erin gsarbete och en förm åga till im provisation och akut
problem lösn in g. Foto: S tella n Wengelin.
I decem ber 1987 a n lä n d er d e första arbetarn a till Obbolabron.
S tra x nedanför S to rg a ta n s vackra trä h u s växer så an läggarbyn
upp m ed kontor, b ostäder och verkstad. Foto: S tellan Wengelin.
ren, d är m änniskan - trots allt b ä ttre teknik - inte
sällan ä r den som få r böja sig. M edan um ebom a
n juter av en mild vinter, börjar brobyggam a förtviv­
la. Den nordiska kylan ingår i kalkylerna. A tt h a isen
som underlag förenklar arb e tet betydligt och m an
h a r rä k n a t m ed a tt bygga alla brostöd m ellan Holmsund och Holmen på d e tta vis. Men n ä r pålkranförare
Jörgen S tjem sten infinner sig efter nyår få r han
vända hem igen: T rots a tt isen spolats ä r den alldeles
för svag. D agarna går, term om eterns kvicksilver lig­
ger stilla k rin g m inus fem, b a ra brobyggam as hum ör
sjunker. I den snåla byggtiden finns inga m arginaler.
—Till sist kom m er m an till den p u n k t där m an som
platschef m åste h an d la - och h an d la snabbt. Sedan
ä r det b a ra a tt hoppas a tt m an också h an d lar rä tt,
säger Kjell Eggen. H an sitter lugnt tillbakalutad,
skäggig och i b a ra skjortärm arna, och blickar u t över
anläggningsplatsen; inte olik sheriffen i e tt västerns
nybyggar sam hälle.
A lm anackan visar fredag den 29 ja n u a ri och isen
ä r fortfarande inte a tt lita på, n ä r Kjell Eggen kom ­
m er a tt tä n k a på de stora id ro ttsh allarn a m ed is å re t
om. Skulle det inte gå a tt konstfrysa en älv på sam m a
sätt? S nabbt siar h a n n u m re t till e tt Osloföretag som
14
äger e tt frysaggregat, sedan ringer h a n flyget. Efter
e tt sam m anträde på Fornebu flygplats ä r saken
avgjord: N ästa dag lastas aggregatet p å en tra ile r till
Holm sund. 200 000 kronor satsas på Kjell Eggens
idé, en idé som aldrig tidigare provats i Skandinavien.
E tt typiskt skott från höften - som trä ffa r rä tt. En
vecka senare breder e tt halvm etertjockt, 250 kva­
d ratm eters istäcke u t sig över älven och pålkranen
kan köras ut.
N är m askinerna ta s iland för sista gången h a r
isen bö ijat riva, m an ä r inne i maj och n ä sta n en
m ånad efter schem at. M en brostöden stå r klara.
Varje anläggning ä r en tek n isk t se tt unik företeel­
se. F ö ru tsättn in g arn a v a rie ra r från en plats till en
annan och oberäkneligheten ä r stor. Om väd ret ä r
den ena jokern för brobyggarna ä r älven den andra.
- De geotekniska undersökningarna ger aldrig
m er än stickprov på bottens beskaffenhet. Underv atten sarb eten a bjuder på ständiga överraskningar,
säger Kjell Eggen och e rin rar sig den dag m an riggat
upp för pålslagning vid stöd 13, b a ra för a tt upptäcka
a tt botten lu ta r alltför kraftigt. T usenlapparna tickar
iväg och p åk allar e tt ra s k t agerande. B eställaren
ko n tak tas och redan sam m a dag fa tta s beslut om a tt
avbryta pålningen och istället gjuta stödet d irekt på
botten —till e tt pris av fem m iljoner kronor.
Den som besöker anläggningsplatsen vid Obbola­
bron får e tt intryck av kaos. Folk springer u t och in i
d et provisoriska platskontoret. Telefoner ringer,
kom m unikationsradior k n a stra r. D iskussioner och
order s u rra r i luften, planer k a sta s om från en dag till
en annan. M en det finns ordning i oredan. Bakom all
im provisation ligger e tt p etigt planeringsarbete.
P ä rm a r m ed ritningar, p lan er och kalkyler fyller
en vägg i Kjell Eggens kontorsrum . Dagligen får h an
grubbla över h u r m an ligger till i förhållande till den
totala planen för bygget.
- Det stora bekym ret ä r a tt koordinera a llt arbete.
För a tt bem anningen ska k u n n a hållas någorlunda
jäm n m åste de olika a k tiv itetern a ofta flyttas om. Det
k rävs god fram förhållning om det hela ska flyta,
förklarar Kjell Eggen m edan h a n stu d e ra r re su rs­
planen, d är k u rvorna för bem anning och m askiner
svänger upp och ned, upp och ned över tidsaxeln.
F ram på efterm iddagen sam las hela staben till
driftsm öte. Driftschef, kvalitetsingenjör, m ätningschef och sex arbetsledare slår sig ned med kaffekopp
och papper i barackens m ötesrum . De rik tig t stora
frågorna ta r Kjell Eggen upp i konsortierådet, där
vardera foretag rep resen teras av en VD och en a r ­
betschef. A ndra frågor dryftas vid regelbundna träffar
m ed kom m unen. Men det ä r på driftsm ötena som den
röda tråden i a rb e tet spinns. En gång i veckan sam las
m an för a tt u tv ärd e ra och planera: H u r m ånga a r­
b etstim m ar h a r förbrukats, vilka inköp m åste göras,
vilka skyddsåtgärder vidtas?
Kjell Eggen går igenom driftsplanen, som sträck­
er sig en m ånad fram åt m en revideras vid så gott som
varje möte:
- Den stora gjutningen på stöd 12 flyttas till
tisdag, pålningen fo rtsätter på stöd 2 och 3, veckan
efter ä r det dags a tt lan sera balken till n ä sta bro­
spann. ..
Planen lik n a r e tt p a rtitu r m ed m ånga stäm m or;
arbete pågår på upp till å tta ställen parallellt. Det
gäller a tt få sam spelet a tt fungera så a tt stycket
klingar väl i ekonom ichefernas öron, u tan a tt vara
om änskligt a tt spela. N är dessa intressen kolliderar
ä r det Kjell Eggen som sitte r emellan. In te m inst
därför h a r h an n y tta av åren som snickare och som
lagbas.
- P rak tisk erfaren h et ä r h e lt nödvändig för en
platschef, m en lika viktigt ä r det a tt så a tt säga h a
s u ttit på an d ra sidan förhandlingsbordet. E tt stort
fel begås n ä r civilingenjörer m ed e n b a rt teoretiska
ku n sk ap er placeras direkt p å såd an a h ä r poster. A tt
veta h u r m an b ehandlar m änniskor ä r A och O i
jobbet.
Ofta syns h a n själv springa ru n t u te på bygget.
Inne på kontoret ä r h a n s politik den öppna dörrens.
- De allra flesta besluten m ognar fram i e tt virrv a rr av röster. F örst som sist ä r det h ä r e tt lagarbete,
betonar Kjell Eggen.
A nsvaret vilar än d å y tte rs t på honom. En tung
börda, som stjäl en efter en av platschefens schemalagda friveckor. Men Kjell Eggen ger e tt lu g n t och
avspänt intryck.
- D et h ä r blir en livsstil. Om m an ska k u n n a sova
på n ä tte rn a får m an inte lå ta problem en trä n g a för
djupt in. Den som inte k an behålla fattningen i de
allra flesta situationer blir inte gam m al på den h ä r
posten.
A nläggn in gsarbete ä r en k a m p m ed naturen. D et m ild a v ä d ret vid
byggstarten g ö r d e t sv å rt a tt få isen tillrä c k lig t tjock. D et b lir också
m ycket jo b b m ed a tt h å lla u n dan snön från arbetsplatsen .
Foto: S tella n Wengelin.
Den första vin tern ä g n a r sig b ro b yg g a m a å t a tt bygga stöden
m ellan H olm su n d och H olm en. A rm eringskorgen till pelarn a
svetsa s ihop p å la n d fö r a tt sedan fra k ta s u t till stödet.
Foto: S tellan Wengelin.
15
Byggstart och bakslag
På g rund av den m ilda v intern får brobygget en
trög start. Inte förrän i februari ä r isen så sta rk a tt
pålningen för stöden på den lilla bron - m ellan
Holm sund och ön Holmen - k an börja. N ärm ast
H olm sund visar sig botten lu ta k raftig t och det
första brostödet t a r tre m ånader a tt färdigställa.
U nder tiden a rb e ta r m an m ed de övriga bro­
stöden. Bem anningen h a r tra p p a ts upp från 15 till
e tt 30-tal m an. Isen ger e tt stab ilt underlag för
arbete och tra n sp o rte r och som b ä st byggs e tt stöd
på tre veckor.
V ädret fo rtsätter a tt utgöra e tt störande
m om ent i arbetet. Ä nda fram till påsk snöar det
rikligt. T raktorförare Rolf Lundbergs ord - n ä r
h a n under e tt p a r m ånader a rb e ta t n a tte tid med
a tt röja snö i Um eå och dagtid m ed a tt h å lla isen
fri för brobyggam a - tycks sam m anfatta den
allm änna stäm ningen:
- He’ va’ en dryg vinter!
Vid påsk stå r två stöd k lara, fem ä r i sto rt sett
färdigbyggda och det sista stödet h a r påbörjats.
U te på Holmen h a r en väg röjts och sprängningen
för landfästet på öns v ä stra sida inletts. N u börjar
anläggarna m ontera ihop lanseringsbalk och gjut­
form ar till den form vagn som ska användas till
brons överbyggnad.
O van från vänster:
Tom as A lm bin der en a rm erin gsm atta i den stora gjutform som
ska a n v ä n d a s till brostödens botten platta.
N ä r våren kom m er kan traktorförare R o lf L u n dberg äntligen
p u s ta ut. H ela vin tern h ar han s litit h å rt för a tt h å lla snön borta
frå n isen. Foto: S tella n Wengelin.
K la rt för start. T orsdagen den 3 decem ber 1987 ta s d e t första
sp a d ta g e t v id bron. Den egen tliga byggstarten sker först v id nyår.
Foto: V ästerbottens F olkblad.
Sn ickaren A rne F ollsta d ä r en a v de fö rsta som a n stä lls vid
brobygget. T ill han s jo b b hör a tt sn ickra g ju tfo rm a r i lösvirke.
Foto: S tellan Wengelin.
V ädret v id älvm ynningen kan vara bistert, m en d e t ska m ycket till
innan arbetet stä lls in. D et ä r bara a tt b ylta p å sig och bita ihop.
Foto: S tellan Wengelin.
A lla stö d p å den lilla bron byggs frå n isen. D et ger ett sta d ig t
u n derlag å t pålkran en och Jörgen Stjern sten kan lä tt slå ned pålen
p å r ä tt p la ts genom d e h ål som ta g its u pp i isen. A tt p å la från en
flotte p å öppet vatten ä r betyd lig t svårare. Foto: S tella n Wengelin.
16
00 00
VINTER/VÅR
- D et g å r inte a tt bara du n ka ner
p å la rn a . M an m åste ha en viss blick
och k ä n sla fo r a rbetet, säger H aldo
H ansson som kört p å lk ra n i 2 5 år.
Tolvtusen slag för Haldo
500 slag. 700. 1 000. M askinförare Haldo H ansson
lyfter p ålk ran en s tu n g a hejare, lyfter och släpper.
Dunk. Dunk. Slagen ek ar m etalliskt u t över v attn et,
betongpålen trä n g e r a llt djupare ned i älvbottens
jordlager.
Bron kom m er a tt b ä ra s upp av e tt tu sen tal pålar.
U m eälvens lösa leriga botten h a r b estäm t grundläggningsm etod: Bron skulle sjunka ihop om inte
stöden vilade på p å la r som slagits ned till fast m ark.
Förutom tyngden av bron ska p å la rn a k la ra tra fi­
kens vikt, vind, påsegling och a n d ra krafter.
Pålningen ä r således e tt viktigt och y tte rst nog­
g ran t m oment. A rbetet h a r börjat på konstruktörens
ritbord. E tt brostöd k räv er m ellan 50 och 100 p ålar
och inget stöd ä r det a n d ra likt; läge och lutning
m åste bestäm m as för varje enskild påle. N är b eräk ­
n in g arn a ä r k lara, rita s uppgifterna in på en pålplan.
Planen h a r stu d e ra ts noga a v u ts ä tta re och pålarb etare innan pontonen riggats upp vid platsen för
stöd 3a, e tt h u n d ra ta l m eter från Obbolas strand.
P ålkran och e tt lass långa, fyrkantiga betongpålar
finns m ed ombord, m en m ånga förberedelser å te r­
s tå r innan pålningen k an börja.
U ts ä tta rn a på pontonen dirigeras av kollegan vid
m ätin stru m e n te t på land, den s.k. totalstationen.
U tsä tta rn a s uppgift ä r a tt överföra konstruktörens
ritn in g på verkligheten. U tifrån rik ets koordinat­
system h a r e tt finm askigt siffem ät dragits över hela
byggplatsen. P å så vis k an m an - på bron, på m arken
eller ute på v a ttn e t - h itta de p u n k ter i n atu ren som
m otsvarar ritningens.
Med e tt prism a ger u tsä tta re n på pontonen sig­
n aler till totalstationen, som är kopplad till en dator.
M ånga och långakedjor av m atem atiska beräkningar
k räv s för a tt h itta de exakta lägena.
-T id ig a re fick vi springa in och rä k n a själva efter
varje m ätn in g m en de senaste åren h a r datom på
allvar kom m it in i arbetet. D eth ar u n d erlättat oerhört.
N u får vi snabba och säk ra besked, säger m ätnings-
chef M ats Olsson som ta g it fram det u n ik a d a ta ­
program som levererar alla uppgifter d irekt till
u ts ä tta rn a u te på fältet.
Ändå ä r m ätn in g sarb etet på bron krävande. Det
ä r e tt precisionsjobb; u ts ä tta rn a s in stru m e n t m äter
tiondels m illim etrar. Felm arginalerna ä r sm å; pålens
lu tning innebär a tt en m inim al avvikelse vid y tan gör
en decim eterstor skillnad nere p å botten.
- D et ä r viktigt a tt dubbelkolla m ätningarna. Om
vi gör fel blir allting fel. Och d et ä r inga sm å summ or
det gäller om m an skulle tvingas riva och bygga om
e tt brostöd.
Till sist kan pålkranen köras fram och det långa
rör som ska styra pålen ned i v a ttn e t rik ta s in för den
första pålen. För vaije ny påle m åste u ts ä tta rn a
upprepa sin procedur.
- Vi ska v a ra m ed överallt, på varje m om ent i
bygget. D et ä r m ycket jobb, säger M ats Olsson innan
h a n åte rg år till arbetet.
Pålning ä r en urgam m al grundläggningsteknik,
m ed anor från rom artiden. M ånga av lan d ets äldre
broar vilar på trä p å la r, m en de senaste 50 åren h a r
m an a n v än t p å la r av betong och därm ed k u n n a t
flerdubbla b roarnas bärighet. D et finns flera olika
m etoder för pålning och tekniken h a r naturligtvis
förfinats avsevärt m ed åren. P å senare tid h a r m an
t.ex. bö ljat använda sig av te stp å la r för a tt göra
arb e tet effektivare.
N är provpålen ska slås ta r Torbjörn W emm ing
plats vid sina instrum ent. Ö verst på pålskallen sitter
tv å givare som ska m ä ta den stötvåg som vid vaije
slag går ned till pålens spets och tillb ak a upp. Giv­
a rn a ä r kopplade till en analysator som gör a tt
Torbjörn W emm ing k a n se stötvågen som gröna
kurvor på oscilloskopets skärm .
Varje påle ska b ä ra 60 ton m en slås för säkerhets
skull tills den k la ra r 150. Men m an få r in te slå för
mycket: Efter 5 000 slag försäm ras betongens kvalitet
d rastisk t och pålen k an gå av. Torbjörn W emmings
19
M ed h jälp a v en testpåle och avan cerade m ä tin stru m en t kan
Torbjörn W em m ing ta reda p å v a d m arken v id e tt v isst brostöd tå l
och exakt h u r m ycket pålen ska slå s ned for a tt få rä tt bärkraft.
H aldo H ansson och R o lf Jakopsson titta r på.
uppgift ä r a tt ta reda på h u r m ycket m arken vid varje
stöd tål och avgöra h u r pålen ska slås för a tt uppnå
r ä tt b ärkraft. N är alla m ätn in g ar på provpålen ä r
k lara bearbetas siffrorna i e tt dataprogram . Först
därefter kan den egentliga pålningen böija.
Men en b a rt siffror räcker inte för Haldo H ansson
där h an sitte r i p ålkranens hytt. E fter 25 å r h a r h an
skaffat sig k än sla och blick för arbetet. A tt b ara
banka på g år inte an; pålen m åste lirkas ned för­
siktigt. Och föraren m åste hela tiden v ara vaken.
M askinen ä r en tu n g koloss och m ed påle och hejare
-v ä g a n d e 8,5 t o n - i m astens topp ä r tipprisken alltid
närvarande.
- D e t ä r e tt jäv la ansvar, säger Haldo som för b ara
e tt å r sedan var med om en skakande upplevelse n ä r
h ans k ran välte och en dykare förolyckades.
20
—Efter det ä r m an väl lite harig, m edger Haldo.
Med n ä tta handgrepp på sp ak arn a styr h an de
m onstruösa k rafterna. H ejaren k a sta s upp, ru sa r
utför m asten och d u n d rar ned p å pålen m ed 150 tons
kraft. Med regelbundna slag driver h a n pålen ned i
botten, genom de översta lösa jordlagren av gyttjig
silt. U nder d e tta finns friktionsjord - sand, grus,
m orän - som blir fastare n ärm are urberget. B äst är
om pålens spets kan m ejslas in i berg, m en det räcker
a tt slå den 8-15 m eter ned till det fasta m oränlagret,
där pålen sugs fast av friktionen. Haldo m ärk er a tt
pålen m öter m otstånd; hejaren stu d sa r och slagen får
en annan klang.
Nere på pontonen v ä n ta r Pelle W esterlund pålapa kallad, eftersom det till h a n s uppgifter hör a tt
k lä ttra upp och sm örja pålkranens 18 m eter höga
Slagen från p å lk ra n a rn a ekar u t över vattn et. Bron kom m er a tt
bä ra s upp a v e tt tu sen tal beton gpålar som slå s genom botten ned
till urberget. O m inte p å la rn a fan n s sku lle bron säcka ihop p å de
lösa, leriga jo rdm assorn a.
m ast. N är det ä r dags för stoppslagen rycker Pelle in.
Haldo slår tio taljor från en halvm eters fallhöjd. För
vaije talja - v a rt tionde slag - får pålen sjunka högst
25 m illim eter. Pelle rita r streck på pålen och m äter.
N ä sta påle sn aras och lyfts upp. 1500,2 000,3 000
rä k n a r m askinens slagm ätare, det m onotona arbetet
fortsätter.
Plötsligt sk e n a rh e ja re n iv ä g -sn a b b tm å ste Haldo
brom sa m askinen. En påle h a r knäckts. Hela arb ets­
laget sam las for a tt spekulera i h u r det g ått till. En
dålig påle, e tt stenblock på botten, alltför m ånga slag
- orsaken ä r svår a tt fastställa. D et h a r h ä n t på
varten d a stöd.
- D et k ä n n s r ä tt m eningslöst n ä r m an jobbat en
halv dag förgäves, suckar Haldo.
P å e tt tolvtim m arsskift kan h a n dunka i kanske
fem pålar, kanske b a ra en. Beroende på stödets
storlek och vilka svårigheter m an m öter k an pålningen ta alltifrån tv å veckor till fem. N är arb e tet ä r k la rt
kom m er p å la rn a a tt kapas av dykare en b it ovanför
botten. D ärefter ska u ts ä tta rn a m ä ta in v ar varje
påle till sist h am nade och re su lta te t godkännas av
konstruktören. Först därefter kom m er cirkeln a tt
v ara sluten.
—M askinen slam rar och skakar. Rygg och höfter
ta r stryk och hörseln med. D et m an gillar ä r väl a tt
jobbet ä r fritt och ganska lä ttsa m t, fu n d erar Haldo
n ä r h a n packat ihop for dagen, som ofta trö tt i
huvudet efter e tt lån g t skift. E fter 12 000 slag.
H em m a i husvagnen p å O bbolastranden k a n h an
h ö ra Jörgen S tjem sten du n k a vidare vid stöd 10a.
21
D et v a r en ren slu m p a tt ja g
h am n ade i d e t h ä r yrk et, m en ja g
h a r a ld rig å n g ra t m ig, säger E d ­
v a rd N e rg å rd som arbetade som
arm erare innan h an fö r fjorton å r
sedan bestäm de sig för a tt bli anläggn in gsdykare.
-
22
En röst ur djupet
En glad svensktoppstrall k n a s tra r fram u r kom ­
m unikationsradion och n å r oss på pråm en vid den
plats som prickats u t for brostöd 12a. Sex m eter ner
i djupet dinglar dykaren E dvard N ergård på en
trap ets, gnolande. Av leda; uppstigningen kräver en
halvtim m e och tv å etappstopp om kroppen ska k lara
tryckförändringen. Och av belåtenhet, över a tt h a
slutfört en n ä sta n ogörlig uppgift.
N är pålningen ä r k la r ta r dykarna över. En stor
del av den viktiga grundläggningen utförs under
vattenytan. Den stora b o tten p lattan - den som blir
pelarens fot - ska gjutas. Men drygt tusen ton blöt
betong k an inte placeras direkt på den lösa botten.
U n d erst m åste därför en låg s.k. b ä rp la tta byggas.
- B ara någon m in u t kv ar nu, klockar K nut uppe
på pråm en och en oformlig figur häver sig u r vattnet.
Kollegerna Knut-Are Nilsen och Bjarne Jen sen
hjälps å t m ed avklädningscerem onin. Den tunga,
klotrunda hjälm en e rsä tts av en rödlätt kalufs och e tt
sm ilande fräknigt ansikte. M u ttra rn a till jäm k rag e n
lossas, de jä tte lik a kängorna lyfts av och Edvard
befrias u r to ta lt 70 kilos rustning. Otym pligheten
h a r sin förklaring. U trustningen b ä r m ärk et SiebeGorm an, e tt företag g ru n d at av A ugust Siebe som vid
1800-talets böijan konstruerade den första dykar­
dräkten. Som den tyske verktygsm akaren ritade sin
dräkt, så ser den u t än idag. D et norska dykargänget
tycker a tt den s tå r sig b ra mot m odernare d räk ter och
plasthjälm ar.
E tt bord och e tt p a r sm ala b ritsar, en tryckluftskom pressor och en tu b nödluft utgör inredningen i
dykarnas barack. V äggarna dekoreras av dyktid­
tabeller och brandgula d räk te r på tork. E dvard slår
sig ned m ed en trav e ostm ackor —under v a ttn e t h a r
h a n förbränt m ycket energi.
- A rm eringen ä r det v ä rsta jobbet, p u sta r han.
I nittiofem m in u ter h a r h an v a n d ra t r u n t på
botten på 15 m eters djup, d är gjutform en till b ä r­
p la tta n placerats på en y ta som rengjorts från slam
och jä m n a ts till m ed grus. I form en ska en arm erings-
B ja m e Jensen och K nu t-A re N ilsen lossar m u ttra rn a till jä r n ­
kragen och k lä r a v E d v a rd N e rg å rd den 70 kilo tu n ga dykaru tru stningen. De h ar jo b b a t ihop i sju år. Ingen a v dem h a r fa m ilj
- som an läggn in gsdykare kan de bara tillb rin g a 12-15 veckor om
å ret p å hem orten.
23
- N ä r m an b e rä tta r a tt m an ä r dykare b lir folk ofta im ponerade,
yrk e t h ar ett ä v en ty rlig t skim m er över sig. Men den som väljer
jo b b et av den anledningen b lir sn abbt besviken. D et ä r som vilket
jobb som helst, säger K nu t-A re N ilsen som få r h jälp m ed nedstigningen a v E d v a rd N ergård.
m a tta bindas. E tt efter e ttfira s jä m e n ned, 11 och 13
m eter långa. E dvards uppgift ä r a tt lirka in dem
m ellan e tt 40-tal p å la r som, lutande å t alla håll,
bildar en t ä t snårskog.
M örkret ä r kom pakt som i en tjä rtu n n a . Älvmyn­
ningens botten m ed m ellan två och nio m eter mycket
lös jo rd - le r ig s i l t - ä r e tt elände för dykarna. Edvard
får treva sig fram . E fter n åg ra dykningar kan han
24
orientera sig via bottens kurvor och stenar, m en
sjunker till k n ä n a i slam och ser inte h anden fram for
sig i det grum liga v attnet. Jobbet d ra r u t på tiden,
forst efter fyra-fem tim m ars slit b ildar de 62 järn e n
e tt färdigt rutm önster. E dvard ä r nöjd, m en tän k e r
m ed viss län g tan tillbaka på jobbet i Lofoten där
v a ttn e t v ar k la rt som i e tt akvarium - fu llt av torsk.
- M örkret ä r e tt re n t helsike. Som a tt v a ra blind,
säger E dvard och tän d e r en hem rullad cigarett.
I baracken på pråm en tillbringar dykarna större
delen av sin arbetsdag, m ed a tt assistera den som
dyker, diskutera jobbet och förbereda sig för n ä sta
dykpass. Edvard, Bjarne och Knut-Are kom m er från
sam m a tra k t, från Sprreisa och F innsnes i nord­
ligaste Norge, och h a r jobbat ihop i sju år. Bjarne är
veteranen i gänget. H an ä r tu n n och gråhårig, m en
verk ar seg och stark. Sin första dykning gjorde h an
den fjärde m ars 1954.
- N ä r ja g började dyka å t m arinen hade vi varken
radiokom m unikation eller tryckluftskom pressor.
Sedan dess h a r det kom m it in m ycket hydraulik som
u n d e rlä tta r arbetet. Men stressen på anläggningar­
na h a r blivit värre på senare år, tycker Bjarne som
under sina 55 å r också provat yrken som pilot och
ubåtskapten och nu p lan e rar a tt dyka fram till
pensionen vid 67.
Jobbet som anläggningsdykare h a r de lä rt sig
genom praktik. U tbildningen vid S taten s dykarskola
i Bergen v ar på Edvards och K nuts tid rela tiv t kort
och studierna koncentrerades krin g äm nen som
medicin och dykfysik.
A tt arb eta i e tt främ m ande elem ent h a r sina
risker. Det gäller a tt förstå vad som h än d er i kroppen
n ä r vatten try ck et stiger m ed ökande djup. H ur syre,
kväve och an d ra gaser som n orm alt finns i luften kan
bli giftiga vid övertryck och orsaka syreförgiftning,
koloxidförgiftning, kvävenarkos. H u ren alltför hastig
uppstigning kan få gaserna a tt frigöras som luft­
bubblor i blod och vävnader —ungefär som n ä r en kol­
syrad läsk öppnas - och ge upphov till den livsfarliga
dykarsjukan. D et gäller a tt k ä n n a igen sjukdom s­
symptom en och k u n n a h an d la snabbt.
Men också själva arb etsplatsen erbjuder faror.
Det blev K nut varse på e tt bygge i Norge för fyra år
sedan. V a ttn e t v ar grum ligt, sikten dålig. H an såg
inte slam sugens 14 tum breda m un förrän den sluka­
de först h a n s han d sk ar, sedan K nut själv.
- Vi räddade honom in i tryckkam m aren i precis
sista sekunden. H uvudet v a r dubbelt så stort, fyr­
k a n tig t och biåsvart, b e rä tta r E dvard m edan K nut
visar de groteska färgbilder han h a r k v ar som m inne.
K nut ä r allvarlig n ä r h a n b e rä tta r om olyckan, om
sprängda lungor och bihålor och en årslång sjuk­
skrivning. Men h an vill inte d ram atisera dykaryrket.
— Reportage där dykaren fram ställs som stål­
m annen och y rk et som en evig kam p för livet h a r
inget m ed verkligheten a tt göra. D et ä r e tt helt
vanligt jobb och risk ern a ä r sm å om m an följer regler,
tabeller och sitt sunda förnuft, säger K nut som själv
ger e tt m jukt och stillsam t intryck.
M örkret h a r fallit, arbetsdagen på bygget ä r slut
sedan länge, m en på pråm en vid stöd 12a råd e r full
aktivitet. E tt tiotal m an jobbar i strålkastarskenet.
En b å tla st betong anländer, skopas över till pum p­
bilen på pråm en och kräm as ned i vattnet. Allt regis­
seras av rösten från djupet:
-S to p p , slu ta pumpa! F ly tta västerut! Japp, sänk!
S kapandet av b o ttenplattan innebär en av bro­
byggets stö rsta gjutningar, formen svälj er 425 kubik­
m eter betong. A rbetet h a r g å tt i e tt sträck sedan
klockan tv å p å efterm iddagen. S ta n n a r det upp kan
betongen stelna. Och dykarnas tid ä r dyrbar, tvåtim m arspass ä r m axim um vid d e tta djup.
Nere på botten fly tta r Bjarne betongpum pens
snabel i e tt zigzagm önster över formen. Långsam t.
Form en ä r n ä ra fem m eter djup och ska fyllas till
bredden. H an få r lyfta pum pen upp och n er m ellan
arm eringsjäm en och använda vibratorstaven för a tt
packa betongen .D en betong som an vän ds un der ytan
ä r av en m er lättflytande sort, ändå m åste han gräva
m ed a rm a rn a för a tt breda u t den. S ist ska y tte r­
k a n te rn a strykas jäm n a för a tt ge e tt stadigt under­
lag till n ä s ta gjutform. Det ä r tungt. Bjarne arb e tar
sig svettig.
Sex dykare jobbar skift under 18 tim m ar. N är
K nut kom m er upp som siste m an n ä s ta morgon h a r
h a n värk i a rm a rn a m en k än n er sig belåten över a tt
v ara färdig. I efterhand kom m er dykarnas arbete a tt
inspekteras av en kontrollant, m en det ä r y tterlig t
viktigt a tt jobbet blir rik tig t gjort från början. Det
k räv er stor noggrannhet och e tt visst m å tt av själv­
förtroende, m enar Knut.
- Eftersom m an inte h a r någon chef som ser på
gäller det a tt k u n n a avgöra n ä r m an ä r k la r och veta
a tt m an h a r gjort e tt b ra jobb. Men det ä r väl ju s t det
som gör jobbet roligt. Självständigheten.
E tt efter e tt lyfter kranförare Sverre Moe a rm erin g sjä m en från
pråm en n ed i vattn et, d ä r d yk a rn a a rbetar m ed a tt b in d a en m atta
a v j ä m till bärplattan . M ed om krin g 3 0 OOO kronor i m ånaden
tillh ä r dyk a rn a brobyggets m est h ögavlönade person al - men
jo b b et ä r tu n gt och riskfyllt.
25
M ot toppen!
S akta a rb e tar m an sig uppåt. Den m ödosamma vägen
dryga 23 m eter från botten till topp kom m er a tt ta en
m ånad.
N är dykarna gjutit bottenplattan ta r sjölaget över;
resten av brostödet ska byggas i torrhet. Men fort­
farande befinner m an sig långt u n d er vattenytan.
E tt p a r neonrosa plastballonger på y tan ä r allt
som syns av stöd 12a, n ä r Baltic Lift kom m er stäv­
ande m ed en stålkassun. Riggert Engberg styr den
stora kranen. I trettio å r h a r h a n k ö rt bogserbåtar,
m en deras epok ä r över.
- D et h ä r ä r fram tiden, säger h a n om sin efter­
frågade lyftkran, m edan han in v än ta r order från
dykarna.
B allongerna ä r kopplade till botten p lattan med
långa vajrar. Längs dessa guidar dykarna ned den
första kassunen. Y tterligare tre k a ssu n e r följer och
en m er än tio m eter djup låda bildas.
A tt tä ta kassunen blir e tt om ständligt projekt.
Packningen släpper och hela schabraket få r lyftas
upp igen. Så t a r vinden i, k assunen v a ja r i k ranens
krok och arbetspråm en kränger. D y k a m a k an inte ta
risken a tt gå ned och än n u en dag förlöper.
N ästa morgon faller duggregnet. A rm erare Tom­
my M arklund titta r på klockan och suckar.
- N u h a r vi inte jobbat på länge. D et ä r påfres­
tande med alla väntetider, klag ar h a n m en får ge sig
till tåls i flera tim m ar till innan k assunen pum pats
Ä n tligen lunch. M ännen i sjölaget lä m n a r sin ödsliga a rb e tsp la ts m itt m ellan H olm en och Obbola. U n der n ågra veckor fra m å t ska de
arbeta i kassunen m ed a tt bygga brostöd 12a. I båten T om as A lm , Jakob A ntonsen, A n d ers Bergstö, T om m y M a rk lu n d och P er E ide. K v a r
p å pråm en v id kassunen s tå r J a n O lov M oström och R oger Eriksson.
26
D jupt därnere avlöser jobbarna v a ra n d ra som på
en scen, övriga b lir det oum bärliga gänget bakom
kulisserna. F örst a tt göra en tré ä r snickarna, för a tt
i lösvirke bygga en gjutform till plinten. Den ä r av
rejäl dimension m en betydligt m indre än bo tten p lat­
ta n eftersom p åfrestn in g arn a på brostödet ä r som
stö rst längst ned.
Snickaren P er Eide viftar m ed fin g rarn a i luften,
K assun en ä r p la cera d ovan på botten plattan , som g ju tits a v d y k a r­
na. Sjölaget börjar m ed a tt bygga den s.k. plin ten . J a n Olov
M oström och P er E ide sn ick ra r gju tform en till plin ten , som ska
rym m a 125 kubik betong. D et g ä lle r a tt inte ha cellskräck nere i
den trån ga kassunen, e tt tio ta l m eter u n der vatten ytan .
J akob A ntonsen och A n d e rs B ergst0 fira r n ed brädor till sn ickar­
na p å kassun en s botten. För a tt arbetet ska bli så effektivt som
m öjligt befinner sig bara e tt p a r m an å t gången nere i kassunen.
Ö vriga håller sig uppe p å kanten och serv a r jo b b a rn a m ed m ate­
rial.
p å 650 000 lite r vatten och en torrlagd arbetsplats
s tå r klar.
I ensam t m ajestät reser sig den rostbruna
kassunen u r v a ttn e t m ellan Holmen och Obbola. H är
ska sex m an under någ ra veckors tid tillbringa tio
tim m ar om dagen. A rbetslaget bygger en halvm eterbred plattform uppe på k assu n en s k an t. U tanför
böljar älven, innanför gapar en tom avgrund. Det är
trångt; a rb etet i kassunen m åste organiseras smidigt.
A rbetarn a i kassunen behöver m er m aterial. A n d e rs B ergstö
a gerar springpojke.
27
en signal till assistenterna.
- T v å stycken två-tum -fyra, tyder de och fira r ned
plankorna.
H ä rn ä st ä r det a rm e ra m a s tur. Djupa h ål borras
i b o ttenplattan och långa fortagningsjäm sticks ned,
på sam m a s ä tt kom m er också p lint och pelare a tt
fogas sam m an av jä rn . P linten toppas m ed fyra lager
arm eringsm attor. D ärefter ä r det dags för A rne Follstad a tt ta sig ned i form en för a tt gjuta.
Arne Follstad ä r utbildad snickare sedan 13 år,
men på bron får h a n både arm era och gjuta.
- Y rkesgränserna ä r m er utsuddade på anlägg-
D et g å r inte a tt h å lla p å sn ä va yrkesgrän ser. A tt bygga brons stöd
ä r e tt lagarbete som kräver a tt m an h jälps å t m ed a lla a rb e ts­
uppgifter. Fr.v. A n ders Bergstö, P er F ide, Tom m y M arklu nd,
M a tti N orm an och J a n O lov M oström . Förutom påln in gsarbetarna ä r to ta lt om krin g 2 5 person er engagerade i a tt bygga stödet.
D rygt 60 ku bikm eter betong g å r å t till a tt fy lla d e n 12 m eter höga
pelaren. P er E ide övervakar a rbetet frå n p elaren s topp. En m an
a rb eta r i vardera pela rh a lva n m ed a tt vibrera betongen som
p u m p a s ned genom slangen.
G jutn in gsarbetet m åste g å i lagom ta k t - m ax en och en h alv m eter
p e r tim m e - fö r a tt betongen ska hin na sjun ka ihop. A n n a rs kan
luftfickor b ild a s k rin g arm eringsjärnen. D et ta r en d a g innan
A rne F o llsta d n å r d a g slju set efter den m ödosam m a klättrin gen
genom pelaren s tä ta arm ering.
D igger t E ngberg från R osvik, Piteå, sö rp la r p å kaffet i vän tan p å
a tt d y k a rn a ska ge order om a tt pelarform en sk a lyftas. R iggert ä r
nöjd m ed den in vesterin g som han och de tre a n d ra bogserbåtsfö ra m a gjorde n är d e gick sam m an om B a ltic Lift. Den stora
flytkran en lyfter 75 ton och ä r m ycket eftertra k ta d p å byggena.
28
n in g am a ä r på husbyggen. H är på bron finns få
egentliga snickaijobb, b a ra enkel m ontering. Men
det ä r om växlande a tt få hjälpa till m ed alla olika
m om ent, tycker Arne som i likhet m ed de flesta
an ställd a svenskar ä r på s itt första brobygge.
Plåtform en till pelaren lyfts på plats i sektioner,
tills den m äte r tolv m eters höjd. S ett uppifrån h a r
pelaren form en av en åtta: H är h a r estetik segrat
över enkelhet.
Pelaren k räv e r en gedigen arm ering. En fardigbunden arm eringskorg sänks ned i formen. Inuti
korgen a rm e ra r m an på tvären, ju högre upp desto
tä ta re lager. N är m an n å r toppen ä r brostödet fyllt av
13,5 ton arm ering.
- E n jä k la m a ssa jä rn . M an ser ju k n a p p t igenom,
k o n sta te ra r A rne Follstad.
E tt hål ta s upp i arm eringen, två m an k rån g la r sig
ned i pelaren och betongpum pens slang följer efter. I
den ena pelarhalvan a rb e tar Arne Follstad. F rån
botten k lä ttr a r h an sak ta uppåt: Betongen m åste
hin n a s ä tta sigm ellan varven. M er än 60kubikm eter
betong ska packas i pelaren och m ånga tim m ar h a r
g å tt n ä r Arne n ä rm a r sig dagsljuset vid pelarens
topp. H an ligger fram åttip p ad m ot arm eringen för
a tt orka lyfta vibratorstaven; t ä t t om sluten av jä rn
påm inner h a n om utb ry tark u n g en Houdini.
Ö verst på pelaren görs u tsp a rn in g a r för de båda
lagren - stål p lattor m ed specialgum m i em ellan - mot
vilka bron ska vila. P å så vis k an den glida i längdled
n ä r betongen utvidgas vid värm e.
E fter n å g ra dagar h a r betongen u p p n å tt tillräck­
lighållfasthet. Arbe tam ak län gerutanpåpelarform en
och lossar den. E tt färdigt brostöd avtäcks. Arne
Follstad synar betongytan for a tt leta efter gjutsår,
luftfickor där ro st k an bildas krin g järnen.
- Inte k ä n n e r m an sig som en k o n stn ä r precis,
säger h an eftertänksam t. In te som n ä r m an byggt e tt
h u sta k m ed vinklar och kupor.
-M e n vi h a r få tt höra a tt vi gjort snygga stöd. Det
ä r k la rt a tt det k ä n n s bra.
T.v. N ä r betongen h ä rd a ts kan
pelarform en lyfta s av. S e d d u p p ­
ifrån h ar pelaren form en av en
å tta, vilket gör den m er kom p­
licerad a tt bygga än en rak pelare.
Men a tt konstruera en bro ä r inte
bara en fråga om tekn iska lö s­
n in gar - bron ska också få ett till­
talan de utseende.
T.h. H a lv a rd B ergquist lossar
stagen som håller sam m an den
sista sektionen a v pelarform en och
undersöker sa m tid ig t betongytan
för a tt kontrollera a tt d e t inte finns
några g ju tså r. B rostöd 12a ä r fä r­
digt.
29
På
väg
över
Lagom till islossningen i maj stå r de sex brostöd­
en och de tv å landfästena till den lilla bron klara.
N u k an grundläggningsarbetet för den stora bron
- m ellan Holmen och Obbola - börja. E tt n y tt
läger av h u sv ag n ar och baracker slås upp på
Obbol asidan.
Sam tidigt lan seras form vagnen for första
gången från Holm sund. N attsk ift sätts in för a tt
det första brospannet ska hin n a bli k la rt före sem ­
estern. D et an d ra spännet byggs av e tt extrain sa tt n orskt lag u n d er sem estern.
Efter vinterns m otgångar ä r bygget en m ånad
försenat. Vid pålningen för den stora bron stöter
m an på nya problem och förlorar m er tid. För a tt
forcera a rb e te t b e slu ta r Brobyggarna, efter sam ­
råd m ed beställaren, a tt sä tta in en an d ra form
vagn och bygga bron från två håll. B eslutet kostar
en miljon.
O van frå n vänster:
1 septem ber börjar la n d fä stet i O bbola byggas. N ä r påln in gen är
k la r byggs la n d fä ste ts botten platta.
Trafiken p å fjärden ä r liv lig ; tre båtförare a n stä lls för a tt frakta
m än n iskor och m a teria l m ellan arbetsställen a. A rbetsledare J a n
V idar L ie och snickaren J a n Olov M oström jo b b a r p å stöden
m ellan O bbola och H olm en och få r göra m ånga turer varje dag.
K ontrollanterna p ila r om krin g i sin egen lilla m otorbåt.
V id la n d fä ste t byggs rin g m u ra r p å sidorn a och lä n g st fram en
frontm ur, vars uppgift ä r a tt h ålla tillb a k a jo rdm assorn a. P å
b otten plattan byggs den s.k. lagerpallen, som b lir d e t egentliga
brostödet.
B it för b it växer bron m ellan H olm su nd och H olm en fram . På
a n dra sid a n ön p å g å r gru n dläggn in gsarbetet för den stora bron.
Ove F redriksson och J a n O lov M oström ta r båten ut till sin
a rb e tsp la ts ute p å fjärden.
30
- Vi v ar nog lite överoptim istiska i v å r tid s­
plan, erk än n er platschef Kjell Eggen.
I augusti utökas arb etssty rk an till e tt 60-tal
m an. U nder hösten pågår a rb e tet p å sju -åtta stäl­
len sam tidigt. P å Holmen byggs e tt brospann på
fast ställning över land, u te på älven jobbar pålarbetare, dykare, arm erare och betongarbetare
på olika brostöd och på Obbolas stran d m onteras
den nya form vagnen.
U nder tiden n ä rm a r sig bron frå n Holm sund
ön Holmen. Efter en inkörningsperiod h a r a rb etet
g å tt in i den planerade rytm en, fyra veckor per
brospann.
B låsten ä r h å rd ute vid älvsm ynningen, upp
till dryga 30 m eter/sekund. Men under hela bygg­
tiden ställs arb e tet b a ra in e tt p a r dag ar p.g.a.
vädret. Tid ä r pengar och det ä r bråttom .
I m a j börjar a rbetet m ed brodelen H olm en-O bbola. En n y anläggarby etableras p å O bbolasidan.
—D et ä r h ä rlig t a tt få jo b b a ute i frisk a luften, tycker arm erare
K riste r L indholm . I oktober 1988 kom m er han till bron. D et ä r
han s första an läggn in gsjobb - tid ig a re h ar han m est a rb e ta t i
fabriker. Foto: S tella n Wengelin.
A rbetet m ed överbyggnaden till den lilla bron h a r p å g å tt sedan
försom m aren. T ill j u l kom m er bron a tt nå fra m till la n d fä ste t p å
H olm en. Foto: S tella n Wengelin.
D et ä r n ö d v ä n d ig t a tt h jä lp a s å t m ed arm eringen. S tå le K arlsen från Seloy v id Mosjöen och Stefan Forsberg från B redbyn utanför
Ö rnsköldsvik h a r u pptäckt a tt d e jo b b a r bra ihop och b ild a t ett p a r. De a n sva ra r för o m rådet v id brostöden, d ä r u trym m et ä r trå n g t och
arm eringen knepig.
32
Ett
konstverk
J ä rn efter jä rn efter järn .
- D et ä r tu n g t och jävligt, m an sticker och kläm ­
m er sig, m en än d å tycker m an jobbet ä r roligt. M an
m åste väl v a ra en tok.
Stefan Forsberg s k ra tta r. E fter byggutbildningen
h a r h an jobbat å tta å r som arm erare. Den som vill bli
en duktig arm erare m åste h a intresse för arbetet,
m enar han.
- Och så en stor portion tålam od.
A rm eringsjäm et kom m er glidande u t pa bron,
hängande i traversen högt över deras huvuden. Stefan
Forsberg och Ståle K arlsen stå r på botten av gjut­
form en och hjälps å t a tt ta ned det långa järn et. De
m äter v ar jä rn e t ska ligga och m ark e ra r m ed en
penna på gjutform en. Ståle haller järn e t, Stefan
k n y ter fast det m ed stå ltrå d och k n ip sa r av tråden
m ed najtång. D et ä r nödvändigt a tt vara två om
jobbet och Stefan och Ståle h a r bild at e tt par.
För effektivitetens skull h a r arm e ra rn a special­
ise ra t sig på olika om råden. Stefan och Ståle a n ­
svarar för arm eringen ovanför brostödet.
- Det ä r en kom plicerad arm ering och trå n g t och
- J a g skulle a ld rig i liv e t v ilja stä lla m ig i en fabrik. D et h ä r jobbet
ä r fritt. Och d e t ligger en speciell kän sla i a tt vara m ed om a tt
bygga u pp någonting, säger Stefan F orsberg som a rb e ta t som
arm erare i å tta år.
besvärligt för den som jobbar, tycker Stefan.
H an v irar fa st den sista n ajtråd en och e tt n y tt
jä rn firas ned. A rm eringen fo rtsätter tills botten i
gjutform en täcks av e tt finm askigt ru tn ä t i järn . Så
småningom ska form ens väggar och sist dess tak,
dvs. själva brobanan, arm eras. O m kring40 ton arm eringsjäm kom m er a tt läggas in i d e tta brospann.
J ä rn efter jä rn efter järn .
Proceduren kom m er sedan a tt upprepas i v a rt och
e tt av brons spann. A rbetet m ed a tt knyppla ihop
arm eringsj ära är i sto rt se tt sam m a h a n tv e rk nu som
n ä r arm eringstekniken foddes vid sekelskiftet. Det
verkar slitsam t och enahanda. M en Stefan gillar sitt
jobb, gillar kän slan av a tt v a ra m ed och bygga upp
någonting.
- A tt läsa arm erin g sritn in g ar ä r bland det svår­
aste m an kan göra. En del b ry r sig aldrig om a tt lä ra
sig ordentligt, m en ja g tycker om a tt b eh ärsk a det.
M an m åste k u n n a tyda en ibland ganska kluddig
ritn in g och for sin inre syn se en bild av h u r det ska
bli. D et ä r n ä sta n som a tt skapa e tt konstverk.
Arm eringen varvas m ed gjutning. N är spännets
M ycket a v lyften och bäran det p å e tt bygge h a r id a g övertagits av
m askiner. Men fortfaran de h än der d e t a tt m an få r hugga i. Stein
Vik slä p a r ut n ågra a v de lån ga jä r n som sk a lä g g a s in i brons
överbyggnad.
33
Arm em ng ä r än id a g m ycket a v e tt hantverk. P recis som förr
arb eta r arm eraren m ed n a jtrå d och tån g fo r a tt kn ipa fa st jä rn en
d ä r de ska sitta .
botten gjutits och väggarna arm erats, placeras en
m indre gjutform inuti den stora, eftersom brons
överbyggnad ska byggas som en ihålig låda. Så ä r det
dags a tt g juta de långa, snedställda väggarna.
F yra m an a rb e ta r m ed vaije vägg. F rån tombolabilen pum pas betongen via e tt lån g t rör u t till brons
y tte rsta kant. D ärifrån a rb e ta r m an sig in å t mot
land. Kai Tillers grova kängor är, liksom h a n d sk arn a
och den orangefärgade overallen, nedsm etade av grå
betong. H an lyfter vibratorstaven upp och ned m el­
lan arm eringsjärnen.
- D et ä r sv å rt a tt få ned betongen än d a län g st ned
i väggarna. Det blir a tt vibrera en hel del, p u sta r Kai.
Med den eldrivna vibratorn slipper Kai a tt som
forna tiders betongarbetare tra m p a betongen eller
n n r k n H on m oH k i ö l n o
. .. •
,,
,
packa den med hjalp av en träpinne. Men det ar
fortfarande e tt tu n g t arbete.
A rm eringen ä r tä t, decim etrar och centim etrar
skiljer järn en åt. Kai a rb e ta r dubbelvikt. En yngre
m an, röd i a n sik te t av ansträngning, lägger sig på
O m krin g 4 0 ton jä r n - m ot­
sva ra n d e två lå n g tra d a rla ss
- g å r å t till d e t h är spännet.
S e d a n kom m er a rm e ra m a s
arbete a tt upprepas, m ed
sm å variationer, i v a rt och
e tt a v brons spann.
34
G jutningsfeber! A rbetet få r inte sta n n a upp någon längre stu n d d å kan betongen steln a och sk a rva r bildas. Först g ju ts brons
botten. B etongen kom m er i den stora basken och breds ut till ett
cirka 15 cm tjockt täcke över hela botten. I n ästa etapp ska
väggarna g ju ta s och till s is t taket, dvs. körbanan. H ä r p å den lilla
bron behövs o m krin g 400 kubikm eter betong till ett brospann.
k n ä för a tt n å ned m ed staven i väggen. Plötsligt
sta n n a r a llt arbete upp.
- Stopp! S lu ta pum pa, vi h in n er inte med, hojtar
h ela laget och viftar å t betongbilen.
A nnars a rb e ta r m an under tystnad. Betongen
trycks u t u r rö re t som en tjock klum pig gröt och
vibreras ned till en tjockflytande jäm n sm et i formen.
D et ilande ljudet från v ib rato rem a ökar och av tar
Betongen m åste pa ck a s ä n d a lä n g st ned i brons väggar. K arle
Frohm och S tein a rÅ seg g stöter m ed de klu m piga v ibratorstavarn a
för a tt få u t luft ur betongen. V arje vägg ska fy lla s m ed cirka 110
ku bikm eter betong.
n ä r de lyfts upp och n er i den bubblande betongen.
Syftet m ed vibreringen ä r a tt få u t luftfickor, så a tt
betongen blir t ä t och inte sprängs vid frost.
- Hå, hå, hå!
Kai r ä ta r på ryggen och tän d e r en cigarett. Laget
vid den a n d ra väggen h a r redan s a tt sig ned. D et blir
en lång paus. E fter någon halvtim m e titta r Kai på
klockan. A rbetet får in te sta n n a upp m er än en
35
Stopp, slu ta p u m p a ! N o rva ld B a k k en , K arleF roh m , K a i T iller och
S tein a r Å segg v ifta r å t föraren i betongbilen v id brospannets
a n d ra än de a tt han sk a ta d et lugnt.
tim me, a n n a rs ste ln a r betongen och skarvar kan
bildas. Betongbilen dröjer för länge, m u ttra r Kai.
N är arb e tet kom m it igång igen stå r kontrollanten
K nut Reinkjöp vid sidan av. De fyra kontrollanterna
ä r beställarens förlängda arm u te på bygget och
övervakar alla m om ent i brobygget. Betongen i bron
m åste uppfylla strän g a krav. Vid varje gjutningstillfälle ta r K nut flera prover för a tt fastställa betongens
tryckhållfasthet, konsistens och lufthalt. Alla resu l­
ta t, från betongproverna som från övriga byggm oment, protokollförs noggrant. Inför slutbesikt­
36
ningen av bron kom m er det a tt ta chefskontrollanten
en hel m ånad a tt gå igenom alla papper.
En äldre betongarbetare sträcker på arm arna.
M ånga års arbete med vibratorstaven h a r sa tt spår i
form av värk i a rm a rn a och s.k. vita fingrar - nerv­
störningar som ger dom ningar och dålig finmotorik.
- M an får väl jobba till pensionen, sedan b lir det
långvården direkt, säger h a n dy stert till Kai.
Kai lyssnar och nickar.
- Tio tim m ar ä r jäk lig t långa arbetspass egent­
ligen. Det går väl an så länge m an ä r ung, m en m an
lär få k ä n n a av det på äldre dar.
N är väggarna ä r k lara å te rs tå r brobanan a tt
arm era och gjuta. En anledning till a tt gjutningen
sker i etapper ä r a tt betongen m åste brinna, dvs.
stelna i formen. Processen ta r m ellan e tt p a r dagar
och en vecka beroende på tem peraturen. E fter den
första härdningen kom m er betongens h å llfasth et a tt
fo rtsätta tillväxa under något år.
M ellan varje gjutetapp ska bron spännas. Spännarm eringstekniken utvecklades i 30-talets F ra n k ­
rike och introducerades i Sverige på 50-talet. Tack
vare spännarm eringen kunde betongbroarnas spänn­
vidder, dvs. avståndet m ellan två stöd, ökas v äsent­
ligt. Betongen blev därm ed en sta rk k o n k u rren t till
stålet.
D et ä r spännarm eringen som ska b ä ra upp den
färdiga bron. Längs brons väggar ligger 16 långa
stålkablar i e tt bestäm t m önster: i vågor m ed toppar
ovanför stöden och d alar därem ellan, enligt sam m a
princip som k ab la rn a till en hängbro. I varje spann
ska tio av k ab larn a spännas. D et ä r en uppgift för
experter. Niels Viking A ndersen och m edhjälparen
J a n Hardö h a r k a lla ts in från e tt d a n sk t special­
företag.
U r kabelns ände sp retar e tt knippe m ed tolv
vajrar, i dessa fäster Niels den specialbyggda och
noggrant kalibrerade dom kraften. D et k n a k a r och
sk ak ar n ä r dom kraften d rar m ed 225 tons k raft och
får hela brospannet a tt lyfta sig n å g ra centim eter.
G rundtanken m ed spännarm ering ä r a tt öka brons
draghållfasthet, eftersom betongen i sig tål sta rk t
tryck m en inte stora dragkrafter. För a tt få sam m a
h ållfasth et m ed vanlig slakarm ering skulle tre-fyra
S pän n arm erin gen ligger i
lån ga k a b la r längs brons
v ä g g a r. S p ä n n a rm e rin g stekniken utvecklades p å 30taletoch m edförde a tt betong broarnas sp ä n n v id d e r ku n ­
de ökas vä sen tligt. Idag a n ­
vä n d s spän narm eringen i så
g o tt som a lla broar.
gånger så m ycket jä rn behöva läggas in i bron.
K ablarna spänns i en bestäm d ordning och precis
lagom m ycket. Niels kollar checklistan: i denna 120m eterskabel ska v a jra rn a d ras u t m ellan 535 och 602
m illim eter. D om kraften drar, J a n m äter och Niels
protokollför: 547 m illim eter. E fter den sista upp­
spänningen ska k ab la rn a fyllas med injekteringsbruk, som låser fast v ajrarn a i r ä t t läge. Den sam ­
m anlagda spännkraften i brospannet kom m er då a tt
v ara om kring 3 500 ton.
F ram på efterm iddagen, efter å tta tim m ar u tan
paus, k an N iels äntligen slå sig ned m ed kaffe och
m acka. Tidigare var h a n själv anläggare, nu h a r h an
i 13 å r a rb e ta t e n b art m ed spännarm ering. Specia­
listuppdraget innebär e tt ständigt cirkulerande m el­
lan arb etsp latser runtom Norden.
- J a g h a r nog v a rit på flera h u n d ra brobyggen i
m itt liv, k o n sta te ra r Niels m ellan tuggorna.
N är den sista kabeln spänts b ä r brospannet sig
självt. D ärm ed kan lanseringsbalken, som b u rit bron
u n d er arbetet, flyttas fram till n ä sta brospann.
K ablarn a spän n s a v experter m ed h jä lp a v en specialbyggd d o m ­
kraft. Varje kabel ska d ra s ut o m krin g 6 0 centim eter. J a n H ardö
g ö r ett m ärke p å v a jrarn a i kabeln for a tt kunna kontrollera att
m an spän ner precis lagom m ycket. N ä r a lla k a b la rn a h ar sp ä n ts
bä r brospannet sig självt.
37
A tt lansera en bro
- J a g vill h a två m an vid främ re konsolen, två vid den
bakre och e tt p ar m an på n ä sta brostöd. E r uppgift ä r
a tt passa på så a tt a llt går lugnt och fin t till. Om inte,
ä r det b ä ttre a tt skrika en gång for m ycket än en gång
för lite.
Kjell Eggens uppm aning av slu tar m ötet och anläggarna läm n ar baracken. D enna m åndag i början
av septem ber 1988 ä r brons väg m ellan Holm sund
och Holmen u tsta k a d av sex brostöd och överbygg­
naden sträck er sig u t till an d ra stödet. En lång,
kraftig järn b a lk vilar ovanfor det brospann som ju s t
blivit färdigt. U nder balken, lik t en jä tte sto r vagga,
hänger den form i vilken spännet arm erats och gjutits.
Det ä r dags a tt lan sera balken till n ä sta stöd.
M edan de sista spännarm eringskablam a dras åt,
börj a r an läggarna forbereda fram köm ingen. SelmerFuruholm ens konstruktör Arne Lien h a r flugit in
från Oslo for a tt övervaka arbetet.
- J a g h a r aldrig v a rit med om a tt det h ä n t en
olycka n ä r balken körts fram , m en det ä r u tan tvekan
det m est k ritisk a m om entet i e tt brobygge. Gör vi
något fel kan vi köra balken över än d a eller förstöra
den färdiga brokonstruktionen, säger Arne Lien.
Arne Lien ingick i det norska team som 1974
konstruerade form vagnen, dvs. balk och gjutform.
Det nya m ed D ram m ensvagnen - som den fick h eta
efter bron där den forst användes - var a tt den kunde
m onteras ned i sektioner, tra n sp o rte ra s per bil och
lagras på e tt enkelt sätt. Själva tekniken m ed skjut­
bara, m ekaniska ställningar var dock gam m al och
beprövad.
L ansering ä r en av tre huvudsakliga tekniker som
sedan a n d ra världskriget an v än ts for a tt bygga
betongbroar i Sverige. Före Obbolabron h a r bl.a.
Johanneshovsbron i Stockholm liksom större delen
av Ölandsbron byggts m ed lanseringsteknik. För
rik tig t stora bro ar ä r m etoden det s.k. frisvävande
m ontaget, som innebär a tt m an utifrån varje pelare
bygger å t två håll sam tidigt, h elt u ta n ställningar.
Metoden k räv e r em ellertid goda grundförhållanden
38
och spännvidder på om kring 100 m eter. Den nyaste
tekniken ä r den d är bron gjuts på land och b it för bit
skjuts u t över pelarna, en teknik som fö ru tsätter
korta brospann och som h ittills b a ra provats på tre
svenska broar.
Lanseringen ä r en k ort m en viktig ceremoni, där
allt och alla m åste följa e tt i detalj u ta rb e ta t m önster.
Efter uppspänningen bärs brospannets tyngd upp av
spännarm eringen. N u k an balken, som b u rit bron
u n d e ra rb e te t, kopplas loss från gjutform en. D ärefter
ska balken sänkas ned i position på konsolerna för a tt
sedan skjutas fram m ot n ä s ta stöd.
Ceremonin k räv e r långa och om ständliga för­
beredelser. Med sp ett och rå sty rk a sliter e tt tiotal anläggare med a tt placera u t rälssektioner längs bro­
banan. För a tt gjutform en ska h än g a kvar n ä r stagen
till lanseringsbalken lossas fö ran k rar m an den vid
brobanans k a n te r med nya stag. A rbetet ta r hela den
regnvåta efterm iddagen.
S edan sp ä n n a rm erin g sk a b la m a d ra g its å t b ä r brospann et sig
sjä lv t och lanseringsbalken, som bu rit bron u n der arbetet, har
fu llg jo rt sin uppgift. M en inn an balken kan fly tta s till n ä sta span n
m åste stagen till gjutform en lossas. D e t b lir e tt d ry g t arbete.
S tagen ä r m ånga och tun ga och o rd en tlig t fa stsa tta . Ib la n d krävs
en sa m o rd n a d och h å rd h ä n t attack.
N ä r e tt brospann ä r fä rd ig t ska lanserin gsbalken sk ju ta s fram till n ä sta stöd. D et ä r ett v ik tig t m om ent som k rä ver noggranna
förberedelser och engagerar hela arbetslaget p å brons överbyggnad. Från vänster: Geir R össvold, O d d v a r D ovoy, R oger S a n d sta d , E inar
From rede, V illy N ilsen och A rne Lien.
39
A llt kan inte föutses - större
och m in dre problem dyker
a lltid upp. Innan balken kan
sk ju ta s fra m sk a den sän kas
n ed i po sitio n p å konsoler­
nas rulluagnar. M en hydrau liken till d o m k ra ftem a
strejkar. A n läggarn a ta r till
sp e tt och rå sty rk a och efter
n ågra tim m a r h a r dom kraf­
te m a sju n k it ned den deci­
m eter som krävs.
Klockan sju n ä s ta morgon ä r fjädern inbäddad i
dimma. Balken ligger fortfarande orubbad. F ram och
bak vilar den på dom krafter, någon decim eter ovan­
för konsolernas rullvagnar. Till denna den sjätte bro
där D ram m ensvagnen används h a r Arne Lien få tt
göra förändringar både i konstruktionen och i framköm ingsproceduren. P å grund av brons sm äckerhet
h a r en hjälpkonsol få tt m onteras upp, för a tt tillföra
extra vikt vid brospannets y tte rsta ände. Det ä r
viktigt a tt belastningen fördelas rä tt, a n n a rs kan
bron säcka ihop på m itten.
En krånglande dom kraft k räv er några tim m ars
uppm ärksam het och klockan h in n er bli nio innan
balken k an böija sänkas. D om krafterna under balkens främ re ände sänks tills balken vilar på hjälpkonsolens rullvagn. D ärm ed frigörs den främ re kon­
solen.
Fyra m an baxar u t konsolen m ot k an ten av bron,
där den h ä m ta s av kranen. A ndra böijar lossa sta ­
gen, e tt h u n d rata l långa jä rn som förbinder balk och
gjutform. Vid lunchtid sänks balken baktill. N u vilar
40
En sn abb kopp kaffe i baracken. T röttheten kom m er. A rbetet m ed
lanseringen p å g å r från tid ig m orgon till sena kvällen.
den på ru llv ag n ar fram och bak, h e lt avlastad och
k la r a tt skjutas fram . M en a rb etet m ed a tt lossa stag
och lägga räls fo rtsätter m edan skym ningen faller.
Först efter m iddagen k an J a rl Andersen ta plats
vid köroket u n d er balkens bakre ände. D et ä r första
gången som J a rl bygger en bro m ed hjälp av lanseringsbalken. U nder våren arbetade h an med a tt m ed flera tusen b u lta r - foga sam m an sektionerna
till en 70 m eter lång balk och m ontera den 30 m eter
långa nosen av fackverk, e tt projekt som tog m ån a­
der. N u h a r h a n få tt an sv aret för fram körningen.
Den första lanseringen var besvärlig och J a rl fick
jobba flerdubbla skift, m en n u - inför tredje gången
- h a r h a n och de an d ra blivit varm a i kläderna.
- F a st det går inte an a tt stå och sova precis. M an
m åste koncentrera sig och följa m ed h e la tiden, säger
Jarl.
M ännen h a r in ta g it sina vaktpositioner längs
balken. Två av dem sitte r uppk ru p n a på brostödet
längre u t i v a ttn e t, d ä r en konsol m onterats för a tt ta
emot balken. J a rl s ta rta r m otorn och greppar svängskivan som ska sty ra balken rä tt.
Det blir tyst. Stäm ningen ä r sam m anbiten. Allt
som hörs ä r kn ak och gnek n ä r den över 200 ton tunga
F örberedelserna fortsätter. N io m eter lån ga rälssektioner fra k ta s u t m ed traversen och läggs p å p la ts och sk ru va s sa m m a n a v anläggarna.
R älsen behövs n ä r köroket så sm ånin gom ska köras fram till brons spets - d etta för a tt vikten hela tiden ska va ra ra tt fördelad p å
brospannet.
41
B alken h ar sä n k ts n ed p å konsolernas ru llva g n a r och ä r k la r a tt köras fram . B a k till fin n s tuå h ydrau liska spel - e tt som sk a d r a balken
fram åt, e tt som h å ller em ot. J a r l A ndersson h ar ta g it p la ts bakom köroket och ä r redo a tt sta rta m otorn. Varje m eter a v balken väger två
ton och fö r a tt in te tyn gdpu n kten ska h am n a fel m åste den 59 m eter långa sträckan köras i tuå om gångar.
balken b ö ljar rö ra sig och, då och då, e tt k o rt kom ­
m ando från arbetsledaren Villy Nilsen. Villy h a r 25
å r som anläggare bakom sig m en ä r färsk som arb e ts­
ledare och en nybörjare i lansering.
D et hydrauliska spelet a rb e tar m ed a tt d ra bal­
ken fram åt. L ångsam t, långsam t. Balkens nos häver
sig svagt u p p å t - ju s t h ä r h a r bron e tt krön - och
sjunker sedan för a tt, till sist, glida in på n ä s ta stöd
i en m juk landning. E fter precis 35 m eters körning
sta n n a r J a r l m otorn. I sam m a ögonblick släpper
koncentrationen bland m ännen på bron.
- Det h ä r gick ju fint, h ojtar Villy till de andra.
42
N u flyttas köroket längs rälsen än d a fram till
hjälpkonsolen, som släpas undan. F örst d ärefter kan
balken köras fram den sista biten. H östm örkret h a r
redan lagt sig n ä r balken till slut kom m er i r ä tt läge,
e tt tiotal m eter förbi n ä s ta stöd, och a rb e ta rn a kan
v andra hem till hu sv ag n ar och baracker.
N ästa morgon v ä n ta r arb e tet m ed a tt plocka ned
gjutform en i fyram eterssektioner, som ska frak tas
till n ä sta brospann, hän g as upp u n d er balken och
ju ste ra s in i r ä tt position. En hel arbetsvecka kom­
m er a tt h a g å tt å t innan flytten ä r avklarad och
arm eringen kan påböijas i n ä s ta spann.
_____
Lanseringen ä r avk la ra d . B alken h ar sk ju tits fram till en p u n k t bortanför n ä sta brostöd: S karven m ellan brospannen kan in te ligga precis
ovanför stödet. N u ska gju tform en fly tta s över och hän gas upp un der balken. S edan kan a rbetet m ed a rm erin g och g ju tn in g börja om i
e tt n y tt span n. In fä lld bild: L anseringen ä r e tt k ritis k t m o m e n t- g ö r m an fel kan balken g å överstyr eller brokonstruktionen förstöras.
E in a r From rede och de a n d ra i laget m åste a lla ha ögonen m ed sig och se till så a tt ingentin g händer. Foto: S tella n Wengelin.
43
M ed hammare och spik
På slaget sju, h u ttra n d e i m orgonkylan, kliver de å tta
snickarna u r m otorbåten på Holmens v ä stra strand.
En bred väg h a r röjts genom granskogen tv ärs över
ön och m an k an se lanseringsbalkens stålnos närm a
sig från H olm sundssidan. Om b a ra e tt p a r m ånader
kom m er den a tt n å fast m ark.
Innan dess ska a rbetslaget h a byggt e tt brospann
på a n d ra sidan ön. Den 69 m eter långa etappen ska
sträcka sig från öns m ittkrön, över sluttande m ark
och böljande h ä lla r u t m ot Obbola. H är går inte
lanseringsbalken a tt köra, brons höjd över m arken
blir for liten for a tt rym m a gjutform en. Istället få r
m an använda sig av traditionell form sättning, h elt
enkelt snickra en fast ställning m ed gjutform.
Jäm fö rt m ed lansering ä r det en tidsödande tek ­
nik. U nder den h å rd a tidspressen ser konsortiet
B robyggam a därför på H olm enetappen m ed viss oro
och lägger på e tt tidigt stadium fram e tt altern ativ t
förslag:
H är, tvärsöver som m arstu geön H olm en, kom m er om d ry g t e tt å r
la stb ila rn a a tt su sa forbi i 70 kilom eter i tim m en. Men som m aren
1988 har a rbetet m ed a tt bygga la n d fä ste t p å öns vä stra sid a precis
börjat. Från la n d fä ste t ska sedan en broetapp byggas p å fa st
stä lln in g över lan d. Den öde stu g a n v id stra n d en kom m er a tt riv a s
fö r a tt lä m n a p la ts å t bron.
44
N ä r m an bygger en fa st stä lln in g m åste a llt bli rik tig t g jo rt från
början. T om m y Z etterlu n d g å r igenom ritningen m ed arbetsledare
Ja n M olstad. N ågon g å n g om dagen åker J a n M o lsta d u t till
sn ickarn a p å H olm en, men han s p o licy ä r a tt la g et sk a få arbeta
så sjä lvstä n d ig t som m öjligt.
- L åt oss istället fylla upp m ed schaktm assa och
bygga brospannet på en bank, m ed en gångtunnel
under.
E ntreprenören lovar a tt ytterligare k u n n a korta
byggtiden. M an erbjuder kom m unen en miljon kro­
nor tillbaka.
- E tt dåligt bud. En bagatellsum m a m ed tanke på
vilka värden som skulle gå förlorade, p ro testerar
sta tsp la n e ark ite k t G unnar F ärjare och ta la r inte om
pengar u tan om skönhet.
Bakom brons utseende ligger e tt om sorgsfullt
arbete av en grupp experter. Både överbyggnad och
pelare h a r utform ats så a tt bron ska ge e tt sm äckert
och elegant intryck. På Holm ens v ä stra stran d ska
bron landa m jukt, glida in u ta n a tt störa öns n a tu r­
liga profil. P å farden m ellan Holm sund och Obbola
ska trafikanten, genom brons välvningar och sväng­
ar, få en k än sla av a tt färd as genom tre avgränsade
rum av naturen.
-Ä ven om den vanlige lekm annen inte m edvetet
En sc h ysst arbetsledare, bra stä m n in g i la g et och ett ao de roligaste jobben p å bron tycker sig g ä n g e t ute p å H olm en ha få tt. L a rs B yström ,
J a n M olstad, Sven N äslu n d, N ils-G u n n ar (Nicke) H olm ström , T om m y Z etterlu nd, Å ke Forsén, S taffan Isaksson och P a trik Jonsson
sn ick ra r trä stä lln in g och gju tform till e tt a v brons spann.
tän k e r i dessa banor tro r jag än d å a tt de flesta
spontant u p p sk a tta r och inspireras av effekterna,
säger G unnar F ä ija re som glädjer sig över a tt esteti­
ken un d er 80-talet b ä ttre bö ijat hävda sig mot funktionalism och ekonomi i byggandet.
B robyggam as forslag avslås bestäm t.
D enna oktoberdag sträcker sig ställningen redan
från lan d fästet och n ä sta n ända u t till klipporna.
M ycket svett h a r h u n n it rin n a innan m an n å tt hit.
N är de första snickarna anlände påforsom m aren fick
m an böija m ed a tt jäm n a u t och kom prim era m ar­
ken. D ärefter byggdes en plankbotten, på vilken m an
reste en stor m ängd lodräta stäm p. O vanpå detta
lades bockryggar och strö — plank på längden och
tvären. N är ställningen v ar k la r kunde m an börja
bygga själva gjutform en.
45
S tälln in gen ä r fä rd ig och sn ickarn a h ar börjat m ed sjä lva g ju tfo r­
men. L ars B yström frå n K öpm anholm en sa d e u pp sig från ett fa st
jo b b hos S k a n sk a fö r a tt å k a till Obbolabron. E fter fem å r p å
husbyggen ä r d e tta han s fö rsta anläggningsjobb.
I decem ber g ju ts brobanan. D et ä r den sista g ju tn in gen p å H ol­
m enetappen. H ärifrån ska sedan balken lan seras och bygget
fo rtsä tta u t m ot Obbola, sa m tid ig t som en ny balk sta rta s från
a n d ra sidan . A rbetet m åste sk y n d a s p å så m ycket som m ö jlig t—om
m in dre än å tta m ån ader ska bron stå klar. Foto: S te lla n Wengelin.
Uppe på form en g år ham m arslagen i jäm n tak t.
N ågra u r laget släpar upp n y tt virke som an lä n t med
b å te n . Scen en kun de lika väl h a u tsp elat sig femtio å r
tidigare.
U nder 1900-talets första h älft v ar trä a rb e ten a en
väsentlig del av e tt bygge. Tillverkningen av gjutfor­
m ar v ar e tt re n t h a n tv erk och efter gjutningen skulle
formen rivas och virket återanvändas. A tt bygga de
ställningar som skulle b ä ra upp form arna var också
det e tt om fattande m oment.
Så småningom kom nya m aterial och tekniker a tt
m inska behovet a tt träkonstruktioner. M ekanisera­
de, sk jutbara v ag n ar e rsa tte ställningsbyggandet.
Form sättningen förenklades med form luckorna, fär­
diga elem ent som b a ra v a r a tt skruva sam m an. Idag
ä r det sällan ekonom iskt a tt bygga m ed fasta ställ­
ningar.
- Men det ä r inte ovanligt a tt traditionell form­
sättn in g används d är terrän g en ä r oländig, till m in­
dre broar eller delar av en bro, säger lagets arbetsle­
dare J a n M olstad som hem m a i Norge byggt en 123
m eter lång bro på d e tta sätt. T rots a tt m an fick fylla
u t älven för a tt k u n n a bygga ställningen blev det
billigast så.
Gjutform ens botten ä r n ä sta n k la r och väggarna
h a r påböijats. S nickarna spikar snedställda plank,
e tt trä sk e le tt som senare ska k läs m ed plywood.
- Är det r ä tt nu? Törs m an göra så här?
Tommy Z etterlund m u ttra r skeptiskt n ä r arbetsledaren räcker honom ritningen. En fa st ställning
m åste ham n a exakt r ä tt redan från början. D et k r ä ­
ver stor noggrannhet - av arb etarn a, av u ts ä tta m a
och avkonstruktören. H olm enlagethade redan hu n n it
en bit på sin ställning n ä r konstruktören gjorde nya
beräkningar av belastningen - och snickarna fick
riva upp sitt verk.
- D et blev en m assa extra jobb. Bygget h a r tag it
onödigt lång tid, också for a tt vi ä r isolerade och alltid
m åste v ä n ta på virkesleveranser, säger Sven N äs­
lund och ger en förklaring till lagets skäm tsam m a
öknam n på sin arbetsplats: A lcatraz, fängelseön.
- Äh, gubbarna överdriver. A rbetet h a r g å tt fint,
sm åler J a n Molstad.
En b ra arbetsledare ska h a sådan fram förhåll­
ning a tt a rb etet flyter, m en h a n ska inte lägga sig i
och ge order. Sådan ä r lagets sam stäm m iga åsik t och
J a n M olstad tycks p assa b ra in i definitionen. E fter
fem å r som arbetsledare säger h an sig m ycket väl
46
Brobygget ä r u tsp r itt över hela den en och en halv kilom eter breda
älven och en liv lig trafik p å g å r m ellan de o lika arbetställena. T ill
H olm en m åste a llt m aterial och a lla m askiner fra k ta s per b åt eller
kran. Foto: S te lla n Wengelin.
B ro b yg g a m a hade h elst velat slip p a d e t tid sö d a n d e a rbetet m ed
a tt bygga ett brospann p å fa st stä lln in g . M en sta d sa rk itek ten såg
en estetisk p oän g i a tt brospannet sku lle g lid a in m ju kt över land
och han fick sin v ilja igenom. E fter 6 OOO a rb e tstim m a r stå r
brospannet färdigt. N u ska ställn in gen u n der spän n et rivas.
Foto: S tella n Wengelin.
kom m a ihåg vad h a n själv u n d er tjugo å r som snick­
are och a rm erare ansåg om chefer.
- Som arbetsledare m åste m an v a ra smidig och
öppen, m an ska tå la a tt få k ä ft från både a rb etarn a
och platsledningen. J a g fungerar m est som spring­
pojke å t laget, ja g lägger mig inte i. A tt få a rb eta fritt
ä r b ra för självförtroendet och därm ed för resu ltatet.
B öijar det slå gnistor i laget går det genast u t över
jobbet.
Dagen blir solig. Uppe på gjutform en skvalar P3
på hög volym. U tsikten ger e tt g littrande panoram a
över älven. S nickarna på Holmen h a r då och då få tt
avundsjuka kom m entarer från an d ra på bygget.
- D e t h ä r ä r det roligaste jobbet på hela bron. H är
får m an använda ham m are och spik, det ä r hantverk.
A tt fly tta form vagnens k a sse tte r från e tt spann till
e tt a n n a t ä r re n a monteringsjobbet. Till det behöver
m an b a ra en skiftnyckel, förklarar L ars Byström.
Båten lägger till vid den provisoriska bryggan och
Nicke H olm ström stegar upp till gänget på formen.
H an h a r fö rhandlat fram e tt ackord för laget: 20
kronor ex tra i tim m en om formen s tå r k la r inom två
och en halv vecka.
- N u lägger vi in fem m an, peppar Nicke.
Det gör m an. Ackordet b lir en god förtjänst: En
vecka före u ts a tt datum s tå r form en klar. Byggd av
1750 kvad ratm eter plywood och m er än 12 000 m eter
virke.
I m itten av decem ber h a r b rospannet arm erats
och gjutits. Sam tidigt h a r bron från Holm sund n å tt
landfästet på Holmen. D ärifrån ska lanseringsbalken fra k tas på landbacken över ön för a tt sta rta s på
n y tt från den a n d ra sidan
Med en 100 m eter lång och över 200 ton tu n g balk
blir det e tt om ständligt projekt. Och inte h e lt risk ­
fritt: På kvällen 16 ja n u a ri s ä tte r sig m arken under
en av de konsoler som balken ru llas p å och den
jä tte lik a stålarm en får slagsida. Bärgningsbil och
k ran tillkallas - om balken tip p a r betyder det en
veckas byggstopp. M en krisen blir kort, balken kan
rä ta s upp och överfarten fo rtsätta.
Vid det h ä r laget syns inte e tt sp år av snickarnas
arbete. H olm enlaget h a r riv it den ställning och form
de så m ödosam t byggt upp. A rbetsledaren h a r rä k n a t
u t tidsåtgången: 6 000 tim m ar, dubbelt så mycket
som på övriga brospann. Holmen h a r grenslats av en
stor trafikled och ä r inte längre den ensliga ö den
varit.
47
Bråttom, bråttom!
S ista gjutningen p å den lilla bron görs dagarna
före jul. N ågra som m arstugeägare får tillåtelse
a tt använda bron för a tt k u n n a fira jul på Holmen.
Ute p å ön stå r det brospann som byggts på fast
ställning färdigt. Sam tidigt h a r den nya form vag­
nen lan se rats från Obbolasidan.
Efter n y år å te ru p p ta s arb e tet och i slu tet av
ja n u a ri h a r lanseringsbalken forslats över Hol­
m en och det första brospannet påbörjats. Fem
brostöd s tå r k la ra p å Holm ensidan, e tt på Obbola­
sidan. D ärem ellan pågår a rb etet på fyra av de
återståen d e å tta stöden.
Också denna v inter blir mild. Brobyggarna be­
döm er det som omöjligt a tt få e tt stadigt isu n d er­
lag. Istället sa tsa r m an på a tt h å lla v a ttn e t öppet.
Vid påsk packar p å la rb eta rn a ihop. Fyra stöd
vid Obbola, sex vid Holmen, ä r färdiggjutna. B ara
O van frå n vänster:
För a tt forcera arbetet förstärker m an a rb etsstyrkan och inför
tvåskift. Från n yår och fram till hopslagningen p å g å r arbetet från
klockan sex p å m orgonen till m idn att, sex d a g a r i veckan. H är
arbetar m an m ed a tt blå sa ren brobanan från snö före gjutning.
B robyggam a bedöm er d e t som alltför b esvärligt a tt få tillräckligt
tjock is p å den breda älvsarm en m ellan H olm en och Obbola.
Istä llet sa tsa r m an p å a tt h ålla va ttn et öppet och arb eta r från
prå m a r.
För a tt gju tn in g a sa rb etet ska g å i ett sträck m åste betongleveranserna fungera perfekt. T ill brospann et p å H olm en få r betongen
fra k ta s p e r båt. Från stran den lyfts betongbasken via två kran ar
upp p å brobanan.
Stefan F orsberg un der en g ju tn in g p å bron m ellan H olm en och
Obbola. H ä r ä r span nen 66 m eter lån ga och kräver o m krin g 440
kubik betong.
48
fyra brostöd å te rs tå r a tt bygga. F rån Holmen h a r
tv å spann gjutits på överbyggnaden, från Obbola
ett.
Sedan jul h a r an läggarna jobbat på ackord. För
a tt ytterligare skynda på arb e tet sä tts nu tvåskift
in. A rbetslaget förstärks från 16 till 24 m an på
vardera form vagnen.
U nder våren h a r bygget få tt en ny platschef,
Odd Lindahl. A rbetsplatsen h a r också blivit allt
m er norsk: Av om kring 70 m an ä r b a ra tio sven­
skar.
P å den lilla bron b ö ljar m an i slu tet av april
m ed efterarbetena. B robanan ska göras ren och
slä t för a tt beläggas m ed isoleringsm atta och
asfalt, g ju tsår ska lagas och belysning och räcken
sä tta s upp.
O förutsedda h än delser in träffar så g o tt som dagligen. En bogserbåt m åste lagas. A rbetspråm en m åste knackas fri frå n is efter en
snöstorm (n ästa bild).
I ja n u a ri stå r brostöden n ä rm a st väster om H olm en klara, redo a tt
ta em ot lanseringsbalken.
Den 100 m eter långa lanserin gsbalken ligger u p p a lla d p å H ol­
men. N ä r den lilla bron ä r k la r fra k ta s balken över ön för a tt i slutet
av ja n u a ri lan seras från den vä stra stra n d en ut m ot Obbola.
K om m u n ikation sradion ä r ett v ik tig t verktyg i brobygget. D rifts­
ch ef Johan nes B yrkjen es tillb rin g a r m ycket tid i pla tsk o n to ret p å
H olm su n dssidan , m en m åste ku n n a h å lla k on takt m ed a lla de
olika arbetsställena.
Foto p å d e tta uppslag: S tella n Wengelin.
VINTER/VÅR
1
49
M änniskor kring en bro
- Brobyggam a, Ulrika! J a , e tt ögonblick!
Hon suckar lite n ä r hon lägger på luren. S äk ert
det tjugofem te sam talet den h ä r dagen. Ibland tycker
hon inte a tt hon får något arbete gjort för a llt rin g a n ­
de.
U lrika Söderlund ä r den första m an stöter på n ä r
m an kliver in i platskontoret. D et ä r k n a p p a st av en
slum p som hennes skrivbordshörna placerats m itt i
baracken; U lrika ä r en central person i brobygget.
Hon tillhör den personal som spelar en m er un d an ­
skymd roll ä n byggnadsarbetare och ingenjörer, m en
u tan vilken arb etsplatsen och m inisam hället kring
Obbolabron inte skulle fungera.
U lrika hade a rb e ta t e tt p ar å r som kontorist på
HN:s avdelningskontor i Um eå, n ä r det blev dags för
personalnedskärningar. Företaget erbjöd en halvtid
som växeltelefonist, m en det lockade henne inte. Så,
vid precis r ä tt tidpunkt, dök brobyggets platschef
Kjell Eggen upp på kontoret. Som en av de allra först
anställda kom U lrika på Obbolabron.
U lrika S ö d e rlu n d ä r byggets kontorist och a lltiallo. T ill hennes
skrivbordsh örn a m itt i p latsk o n to rets barack g å r en tä t trafik av
besökare som v ill ha ett u p p d ra g utfört, e tt problem löst, eller som
bara h ar lu st a tt sm åprata.
50
- D et v ar som a tt få e tt h e lt n y tt jobb. P å HNkontoret visste m an precis vad m an skulle göra under
dagen, h ä r dyker det hela tiden upp nya saker. Och
m an ä r m ycket friare än på e tt vanligt kontor. M åste
ja g fixa någonting i Um eå ä r det b a ra a tt sticka iväg.
På H N -kontoret fanns fem kvinnliga kontorister,
på brobygget ska U lrika ensam an sv ara för alla
kontorsgörom ål. Och det tycks v ara e tt ganska v itt
begrepp. Förutom a tt sköta fakturering, kassaredo­
visning och allehanda skrivjobb ska U lrika beställa
arbetskläder, boka flygresor å t de anställda, ordna
sophäm tning och stä d a kontoret. B land annat. Den
kanske b ä sta beskrivningen av hennes arbete gör en
av cheferna på kontoret: U lrika fixar allt!
En av byggjobbarna kom m er in och fråg ar efter e tt
bensinkort.
- Glöm inte a tt ta kvitto. Och skriv d itt nam n på
kortet. Tydligt, förm anar Ulrika.
I sin prydliga arbetsvrå ger U lrika intryck av a tt
v ara lugn och bestäm d, välorganiserad m itt i den
stressiga och stökiga miljön.
—Folk springer u t och in och alla kom m er fram och
p ratar. Ibland b lir ja g irriterad , m en det g år över.
M an får räk n a m ed v irrv a rrr på e tt så n t h ä r ställe.
- F a st det ä r lä tt a tt k ä n n a a tt m an inte gör någon
nytta. M an h in n er inte avsluta en sak förrän något
n y tt dyker upp och till slu t sitte r m an d är m ed fem
uppgifter halvgjorda. Och telefonen ringer i ett.
Hon får göra skäl för sina 9 000 kronor i m ånaden.
- N ä r ja g kom m er till jobbet klockan sju på m or­
gonen kan skrivbordet v a ra ta p e ts e ra t m ed lappar
om saker som ska göras. N är ja g ä r sjuk eller ledig
kan de ringa hem två-tre gånger om dagen. Så nog
tro r jag a tt m itt arbete u p p sk attas, säger U lrika med
e tt leende.
N är brobygget n ä rm a r sig sitt slut och U lrika går
in på sin sjuttonde arbetsm ånad h a r hon så sm ått
bö ijat längta efter något lugnare. Och, inte m inst,
efter kvinnliga kollegor, för bron ä r en så gott som
h e lt m anlig arbetsplats.
- R en t elektriskt ä r d e t e tt skitjobb,
men ja g tycker d e t ä r in tressan t a tt
vara m ed och se h u r m an bygger en
bro, säger elektrikern T hom as L å n g ­
ström m edan han fix a r sladden till
en d yk a rla m p a .
51
- D et ä r tu r a tt ja g h a r T urid och de an d ra i köket,
säger U lrika.
I köket råd e r b råd a dagar. U nder den sista våren
h a r arb etssty rk an u tökats och b e stå r n u n ä sta n
en b art av norrm än. Fri kost ingår i norrm ännens lön;
fyra anställd a ska h å lla köket igång m ellan fyra på
m orgonen och tio på kvällen. Ä nda sedan T urid
Jacobsen gick på sitt skift klockan å tta h a r hon h ållit
på med m iddagsm aten. N u n ä rm a r sig klockan ett.
Det ä r dags för den första av tre m iddagsutspisningar. I de rykande grytorna finns potatis, grönsa­
k er och korv.
- Det ä r norsk husm anskost som bjuds, förklarar
Turid m edan hon m äte r upp kaffet i tioliterspannan.
Hon fnissar till.
- Ibland kan det forstås v ara lite sv årt a tt få tag
på råvarorna. N är ja g å k t hem h a r ja g ofta få tt
sm uggla med m ig fisk tillbaka. En gång hade ja g 25
kilo sill med på bussen.
Som självlärd kock arbetade T urid inom hotelloch restau ran g b ran sch en innan hon för fyra å r sedan
fick an ställn in g hos Selm er-Furuholm en hem m a i
Mo sjöen.
- J a g triv s m ycket b ättre som kock p å anläggn in gsarbetsplatser än
p å restaurang. D et ä r m in d re stressig t och m an träffar m ånga
trevliga m änniskor, säger T u rid Jacobsen som lä m n a t fam iljen
hem m a i M osjpen fö r a tt arbeta v id O bbolabron.
52
J a g gillar jobbet på anläggningarna. D et ä r
m indre stressigt än på resta u ra n g e r och m an träffar
m ånga trevliga m änniskor.
- F a st det finns inte m ycket a tt göra på fritiden.
Det ä r skönt a tt m an jobbar så långa dagar, säger
T urid och sp a n ar genom fönstret u t mot bron efter
m atgästerna.
P å planen utanför baracken sitter en ensam figur,
inringlad i sladdar. Thom as Långström slutade sitt
fasta jobb på elfirm an n ä r h a n fick chansen a tt arbeta
som elektriker på brobygget.
- E lektriskt se tt ä r det kanske e tt skitjobb, men
det ä r in tre ssa n t a tt se h u r e tt brobygge går till,
förklarar han.
Brobygget ä r sp ritt över en stor yta, tonvis med
kabel och viss uppfinningsrikedom m åste till för a tt
få elen a tt fungera. På brons överbyggnad, på stöden,
på ön Holmen - överallt krävs rejäla och noggranna
installationer.
- Det är e tt fritt och b ra jobb, m en ganska mycket
för en person. M an blir aldrig k v itt det i tan k a rn a,
inte ens på helger och sem ester.
En m an p asserar i rask a kliv och h e ja r m ed en
nick.
- Göran ä r byggets m est efterfrågade m an, flinar
Thomas.
V idkajen nedanför brofästetfyller Göran M agnus
son tan k en till den alum inium glänsande katam aranen. Varje dag g år m ellan 100 och 150 lite r bensin
å t till Görans kryssande m ellan brobyggets olika
arbetsställen.
- På morgonen ä r det stressigt. Alla ska u t till sina
jobb och alla glömm er de någonting på stranden. Och
m ånga blir förbannade n ä r de m åste v ä n ta på skjuts.
Så fort Göran hörde tala s om brobygget sade han
upp sig från fabriken hem m a i Sorsele. Som rarna
m ed tu ris ttu re r på Vindelälven hade g ett honom
både sjövana och servicekänsla. P å bron h a r han
n y tta av bådadera.
- M an träffar m ycket folk i det h ä r jobbet. Ofta
kom m er delegationer som ska guidas ru n t. Höjdare
från HN-kontoret, AMU-elever, skolklasser, jo u rn a ­
lister, alla möjliga m änniskor.
Ropen sp ra k a r u r kom m unikationsradion. Från
-
G öran M agnusson få r sno och fara. B åtföraren ä r en v ik tig person
i brobygget, ropen i kom m u n ikation sradion tystn a r aldrig.
- N o g b lir m an less iblan d, säger Göran.
- I b la n d bru kar j a g stä d a lite extra i barackerna. E fter en gju tn in g
ä r d e t så sk itig t a tt m an tycker sy n d om dem som ska vara där,
säger E rika R ågfeldt som jo b b a r h a lv tid som stä d e rsk a å t B robyg­
garn a. M en arbetet ä r slits a m t och efter e tt h a lv å r säger ryggen
ifrån.
morgon till kväll snor h an ru n t m ed m änniskor och
m aterial. D et ä r svårt a tt uppfylla allas önskemål.
—En gång glömde ja g h e lt enkelt bort a tt h ä m ta
städerskan u te p å Holmen. Hon blev stående d är i
flera tim m ar, säger Göran och s k ra tta r lite å t m in­
net.
S täderskan, E rik a Rågfeldt, m inns också. Hon
m inns h u r hon blev k v ar ensam på ön - u tan kom m u­
nikationsradio. Och a tt det inte v ar enda gången hon
blev stra n d satt. M en så h ä r efteråt sk ra tta r hon å t
m innet.
För e tt p a r m ånader sedan slutade E rika på bron
och går n u hem m a i H olm sundsvillan m ed putande
mage. D et v a r n ä r hon blev gravid och ville gå ned i
arbetstid som hon läm nade sin plats som florist för en
deltid på brobygget. Tidigare hade hon extraknäckt
som kontorsstäderska.
- P å bygget v a r det n aturligtvis m ycket skitigare,
m en sam tidigt inte såpetnoga. P å e tt kontor får m an
ju klagom ål for m in sta fläck, på bron var de nöjda
m ed vad ja g gjorde.
Med drygt en fem tiolapp i tim m en v a r Erika
byggets m est lågavlönade. Som m est hade hon 27
fikabaracker sam t y tterligare n å g ra byggnader a tt
städa.
—Ibland kändes jobbet tröstlöst. M an städade en
dag och n ä s ta morgon såg det lika h em sk t u t igen,
m ed betong över hela golvet.
U te på pråm arn a, på Holmen och på själva bron
saknades vattenledningar, E rik a fick släpa m ed sig
v a ttn e t i hinkar. Det v ar e tt tu n g t arbete och till slut
sade ryggen ifrån. Då var E rik a gravid i fem te m ån a­
den.
—På vårdcentralen ville de forst inte ta mig på
allvar. De trodde väl a tt städning innebar a tt gå med
rullvagn och golvmopp, säger E rika som n u g ått
sjukskriven i flera m ånader.
T rots a tt det v ar slitigt trivdes E rika m ed tiden på
brobygget.
- J a g m åste d it och h ä lsa p å någon dag, säger hon
i en plötslig ingivelse.
53
N ä r v a ttn e t p u m p a ts u t u r den stora
stålkassu n en skickas M a tti N orm an
ned fö r a tt svetsa en stege upp till
kanten a v kassunen. M a tti kom m er
från DEM -Verk M ekan iska A B som
levererat de flesta stå lk o n stru k ­
tionerna till brobygget.
54
A lltid redo!
D et ä r inte b a ra de stora byggentreprenörerna som
ly stra r n ä r en ny bro fors på tal. Brobyggam a be­
höver hjälp m ed både varor och tjä n ste r och m ånga
foretag vill v a ra m ed och täv la om uppdragen.
- Så fort konsortiet hade få tt k o n tra k t på bron tog
vi kontakt. Vi v a r de första som hörde av oss, säger
Rolf Nordlund, ägare till DEM-Verk M ekaniska AB.
DEM-Verk M ekaniska ä r den enda in dustrin i
jordbruksbyn D egem äs strax söder om Umeå. I verk­
staden a rb e ta r om kring 35 an ställd a m ed a tt tillver­
k a stålkonstruktioner till byggnads- och process­
industrin.
Det blir DEM-Verk M ekaniska som får leverera
så gott som alla de stålkonstruktioner som brobygget
kräver. Dels de tv å stora k assu n er, på 80 respektive
90 ton, som ska användas till a tt bygga brons stöd.
Dels de drygt 30 jä m k a s s e tte r som ska fogas sam ­
m an till en gjutform för brons överbyggnad.
- F rån det a tt vi fick jobbet hade vi b a ra några
m ån ad er på oss a tt leverera k a ssu n e m a . Vi fick sätta
in alla resu rser vi hade, säger Rolf Nordlund.
Brobygget innebär snabba ryck och det gäller för
underleverantören a tt hän g a med.
—M an m åste k u n n a ställa upp p å nolltid, h e lst ska
Å h e j - d ä r s a tt den! Förutom
de egna a n s tä lld a h a r B ro­
byggarna k n u tit till sig en
m ä n g d underentreprenörer.
D EM -Verk M ekan iska A B
h ar skickat M a tti N orm an
till bygget fö r a tt serva de
stå lk a ssu n e r som företaget
levererat.
55
- A t t leverera en bro ä r in te som vilket jo b b som helst. D et kräver
sn abba leveran ser och ofta im proviserade lösningar, säger R o lf
N ordlu n d, ägare till D EM -Verk M ekan iska A B d ä r sex personer
sy sselsä tts m ed a tt tillve rk a stålkon stru ktion er till O bbolabron.
L a rs N o rd feld t från V ästerbottens B yggbetong A B d e lta r i bro­
byggarnas driftsm öte fö r a tt h å lla koll p å h u r a rbetet fortskrider.
B yggets tid sp la n ä r sn äv och sch em at fö rä n d ra s stä n d ig t. B etong­
leverantören m åste va ra redo a tt stä lla upp p å k o rt varsel.
m an h a levererat ig år det som beställs idag. Ibland
h a r vi v a rit tvungna a tt avbryta a n d ra jobb för a tt
h in n a m ed bron.
Men arb e tet ger utdelning. Broordern blir större
än v än tat; Rolf N ordlund b erä k n a r dess värde till
m ellan 3,5 och 4 m iljoner kronor. Inte företagets
största order någonsin, m en en viktig sådan.
- En bro ä r inte vilket jobb som helst. Saker
in träffar som k räv e r im provisation och snabba lös­
ningar. A tt som underleverantör k la ra av det ger en
god renom m é, säger Rolf Nordlund.
En flitig besökare vid brobygget ä r Lars Nordfeldth från V ästerbottens Byggbetong AB. Med stora
uppdrag som regionsjukhuset och Kyrkbron bakom
sig tvekade inte företaget inför uppgiften a tt leverera
19 000 k ubikm eter betong till Obbolabron.
Ä ndå ä r det ingen lä tt m atch för e tt företag som
a n n a rs huvudsakligen levererar betong till h u s­
byggen.
- Betongen i en bro m åste uppfylla stränga krav
på hållfasthet, v a tte n tä th e t och frostbeständighet.
Det ä r en h e lt an n an sak än husbetong, säger L ars
Nordfelth, driftsledare vid företagets betongfabriker
i Umeå.
O rdern innebär a tt om kring 10 000 kubik betong
per å r ska tillverkas - utöver den norm ala produk­
tionen på ca 70 000 kubik. De sju an ställd a vid de
båda betongfabrikem a i U m eå får ställa upp m ed en
hel del övertid.
- D et ä r ingen tvekan om a tt vi b a r u tn y ttja t p er­
sonalen m axim alt, kanske m er än så. Så nog h a r det
k o stat på, säger Lars N ordfelth om ordern som beräk­
n a s inbringa 10-11 m iljoner kronor.
T otalt k n y ter brobyggam a till sig om kring 120
företag som levererar varor och tjä n ste r av olika slag.
Drygt 90 av företagen finns i U m etrakten. Resten är
spridda över hela landet eller baserade i D anm ark
eller Norge - en stak a b eställningar g år till Ö sterrike,
Tyskland, E ngland och Frankrike. Till under­
leverantörerna hör företag av v itt skilda slag, a llt­
ifrån specialföretag som Skandinavisk Spännbetong
AB och AB Pålarbeten - till Konsum och Café H atten
i Holmsund.
56
Intermezzo på älven
D et ä r söndag den 26 ju n i 1988. A rbetslaget h a r
jobbat helgen lång m ed a tt få gjutform en till brons
överbyggnad på plats. En efter en h a r formsektione m a h ä n g ts upp u n d e r balken, nu fattas b a ra den
sista. Klockan ä r 17.30. Stig S tra n d fäste r k ättingarn a i hörnen på den fyra gånger tolv m eter stora och
flera ton tu n g a jäm k a sse tte n . L åset till den ena
k ättin g en krån g lar. Stig ä r otålig, h a n vill bli k la r för
dagen. H an hoppar upp p å k a sse tte n för a tt åka
snålskjuts upp p å bron.
Två k ra n a r lyfter försiktigt k a sse tte n frå n v a tt­
net. Plötsligt, u ta n forvarning, släpper en kätting.
Stig faller, k a sse tte n b ra k a r efter och n u d d a r h ans
ben n ä r han dyker och sim m ar for livet.
Men de an d ra k ä ttin g a m a h å lle r och k assetten
hejd ar sig, hängande på trek v art.
R isken fo r olyckor ä r stä n d ig t n ärvaran de p å e tt brobygge. En g å n g i veckan g å r sk yd d so m b u d et Björn A n dresen sk y d d sro n d for a tt se
till a tt bygget fy ller kraven p å en säker arbetsm iljö. Varje å r in träffar om krin g 1 1 0 0 0 olyckor i byggbranschen. A n ta let dödsolyckor h ar
dock m in sk a t kra ftig t de senaste tjugo åren, från e tt 70-tal till m in dre än 2 0 dö d sfa ll p e r år.
57
- J a g h ade tur, säger S tig S tr a n d från R om sdalen p å Vestlandet.
Dagen innan v a r han m ed om s itt liv s fö rsta arbetsolycka n ä r han,
tillsa m m a n s m ed en b it a v den tunga gjutform en, ra sa d e ner i
va ttn et från bron.
58
- Om k assetten slitit sig hade det v a rit ute med
mig, säger Stig n ä r h an dagen efter å te rh ä m ta r sig i
solen utanför baracken.
Anläggningsarbete h a r alltid v a rit förenat med
risker. Det utförs på höga höjder, vid ström m ande
v atten eller underjord. M an a rb e ta r m ed farliga m a­
terial och tunga m askiner. Seklets allvarligaste olycka
inträffade 1939, n ä r ställn in g arn a u n d er Sandöbron
rasade och 18 m änniskor m iste livet. M en m ånga av
de stora anläggningsarbetena h a r k rä v t något eller
någ ra m änniskoliv.
De flesta anläggarna på Obbolabron tycks h a sin
egen dram atiska historia a tt b e rä tta . Somliga h a r
upplevt a tt en a rb e tsk am ra t omkommit, a n d ra h a r
själva v a rit m ed om tillbud som k u n n a t bli ödesdigra.
- Vi var två m an som stod och gjöt en husvägg.
Plötsligt kom betongbasken farande och sm ällde i
m itt knä. J a g titta d e upp —och fick se hela byggkranen kom m a rasande em ot oss. S nabbt slet ja g tag
i kom pisen. Vi hoppade från en vånings höjd och k la­
rade oss oskadda, b e rä tta r Björn A ndresen, bro­
byggets skyddsombud.
Och ändå: F råg ar m an om risk e r och räd sla svarar
de flesta med en axelryckning. K anske for a tt m än­
niskor m ed farliga yrken - som etnolog Barbro Bursell förklarar i studien A nläggarna - ä r tvungna a tt
kontrollera sin räd sla sam tidigt som de behåller en
viss respekt och undviker onödigt risktagande. Men
farorna i arb e tet h a r också bidragit till a tt ge anläggaryrket status:
- Fram tonade en bild av anläggaren som stark
och orädd. Dessa traditionellt m anliga egenskaper
tillskrevs förr yrken som fordrade kroppsstyrka och
oräddhet. M anligheten var, tillsam m ans m ed yrkes­
skickligheten, viktig för självrespekt och yrkesstolt­
het, skriver Barbro Bursell.
De senaste tjugo åren h a r a n ta le t dödsfall och
allvarligare olyckor i byggbranschen m inskat, men
fortfarande ä r arbetsolyckor m er än dubbelt så v an ­
liga i byggbranschen som i näringslivet i stort och
m ellan 1981 och 1985 krävdes drygt 150 dödsoffer.
U nder 80-talet ä r det em ellertid forslitningsskador
och an d ra arbetssjukdom ar som kom m it i centrum .
Bland byggnadsarbetarna ä r skador i nacke, axlar
och rygg vanligast. D ä rn ä st kom m er buller- och vibrationsskador.
- Byggjobb ä r e tt extrem t tu n g t och ensidigt
arbete. P å en fabrik ä r d et lä tta re a tt anpassa a rb e ts­
miljön till m änniskan - en bro k an inte på sam m a
s ä tt k o n stru eras utifrån arb e tarn a s behov. En annan
skillnad ä r a tt tillverkningsindustrin ä r högt auto­
m atiserad m edan byggjobb fortfarande i stor u t­
sträckning ä r e tt han tv erk , säger Åke Ahlgren,
skyddschef vid Bygghälsan i V ästerbotten.
N är byggkranen togs i b ru k på 50-talet befriades
a rb e tarn a från m ycket av det tu n g a lyftandet och
bärandet. Sedan dess h a r ingenting lika rad ik a lt
h ä n t m ed arbetsm iljön, k o n sta te ra r Åke Ahlgren.
- Byggbranschen h a r länge k ännetecknats av en
låg innovationsbenägenhet. Men u n d er det senaste
decenniet h a r foretagen v isa t en ny, positiv attityd
till a tt utveckla produktionen och fö rb ättra arb ets­
miljön, säger Åke Ahlgren.
Som skyddsom bud på brobygget ska Björn A ndre­
sen övervaka a tt företaget fyller kraven på en god
arbetsm iljö. D et in n eb är a tt h a n m åste h å lla reda på
e tt n ä rm a st obegränsat a n ta l regler, förutom arb ets­
m iljölag och arbetsm iljöavtal också e tt h u n d rata l
särskilda föreskrifter för byggverksam het.
- Det ä r m ycket a tt tä n k a på. M an ska v a ra med
n ä r byggplatsen planeras, m an ska se till a tt städ­
ningen fungerar, a tt det finns skyddsräcken och a tt
inga m askiner ä r trasiga, m an ska h å lla koll på
övertiden och m an ska gå skyddsrond varje vecka,
rabblar Björn Andresen.
I sju å r h a r h an , utöver s itt arbete som arm erare,
skött uppdraget som skyddsom bud p å olika byggen.
- Det finns arb etsp latser d är ingenting fungerar.
Då ä r det tufft a tt v ara skyddsombud. Men h ä r tycker
jag a tt det h a r g å tt bra, säger Björn A ndresen n ä r
brobygget går m ot sitt slu t u ta n a tt n å g ra allvarliga
olyckor inträffat.
M ed a n tillv e rk n in g sin d u ­
strin n å tt en hög nivå av
au to m a tiserin g har bygg­
n adsarbete fö rb livit m ycket
a v ett hantverk. D et innebär
e tt tu n g t och e n sid ig t arbete
i obekväm a stä lln in g a r som
slite r h å rt p å kroppen. B e­
la stn in g ssk a d o r ä r v a n lig a ,
också b la n d yn gre byggn ads­
arbetare.
59
Gubbarna gör upp räkningen
- N u n ä r arbetsm arknaden ä r så god behöver vi inte
krusa!
Sven N äslund, snickare m ed 39 å r i branschen och
facklig förtroendem an vid brobygget, lå te r bestäm d.
Sedan i ju n i h a r de om kring 25 svenska arb e tarn a
v ä g ra t jobba övertid. F ör varje övertidstim m e kräver
a n läg g am a a tt få ta u t ledighet m otsvarande två
tim m ars lön.
H ögkonjunkturen och konkurrensen om a rb e ts­
k raft h a r f å tt byggföretagen a tt överbjuda varan d ra
med löner och ersättn in g ar. V ästerbottens byggm ästarforening h a r m ed oro följt utvecklingen och
slår nu till brom sarna. M an k räv er a tt Brobyggarna
h åller sig till anläggningsavtalet. En övertidstim m e
ska betalas m ed 28:25 kronor över lön, varken m er
eller m indre.
Men arb e tarn a s forhandlingsposition ä r god.
U nder som m aren tra p p a s tem pot upp på bron. Bygg­
tiden ä r k ort och m an h a r en försening a tt a rb eta in;
övertid ä r e tt m åste. En efterm iddag i septem ber
1988, efter tre m ånaders övertidsvägran, sam lar
M ats Lundgren, om budsm an från Byggnads avd. 37,
de svenska brobyggam a till möte. En överenskom ­
m else sluts, som ger a rb e tarn a större delen av den
ersättn in g m an krävt.
B yggnadsarbetarna h a r i m assm edia beskrivits
som det sena 80-talets guldgossar. Löneläget ä r det
högsta bland LO-förbunden. 1988 tjänade den ge­
nom snittlige byggnadsarbetaren 31 procent m er än
en arbetare i tillverkningsindustrin. Inom Byggnads­
arbetareförbundet finns em ellertid stora löneskill­
nader - m ellan arbetsplatser, m ellan regioner och
E n en ad front. P å försom m aren 1988 b eslu ta r sig de svenska arbetarn a för a tt vägra jo b b a över om inte varje ö v ertid stim m e e rsä tts m ed
m otsvaran de tv å tim m a rs lön. Fr.y. B jörn A ndresen , Um eå, Jan n e B åt, N yla n d , W olfgang K in tzelt, B rattsbacka, T om m y Z etterlund,
S u n d sva ll J a n O lov M oström , Ö rnsköldsvik, P au l A rn q vist, Robertsfors, Tom as A lm , Skellefteå, n am n et okänt, Staffan Isacsson,
Offerdal, Å ke Forsén, E dsele, P a trik Jonsson, S jälevad, N ils-G u n n a r H olm ström , B jästa, Thom as L ångström , Umeå, L a rs B yström , K ö p ­
m anholm en, R o la n d E riksson, K ram fors, T om m y M arklu n d, Skellefteå.
60
%
T iderna ä r g o d a och konkurrensen om arbetskraften hård. S v e n ­
sk a rn a få r ut m erparten a v de pen gar d e krävt. P å ett m öte i
septem ber redogör fackom bu dsm ann en för uppgörelsen m ed före­
taget. T om m y M arklu n d, T hom as L ångström , Björn A ndresen,
G öran M agnusson och T om as A lm lyssa r och godkänner.
I N orge n år arbetslösheten nya rekordn ivåer. B ygg- och an lägg­
ningsbranschen ä r h årt d ra b b a d . V id O bbolabron växer norrm än­
nens baracker tills a rbetsplatsen b lir n ä sta n helt norsk.
m ellan olika yrkesgrupper. En anläggare tjä n a r t.ex.
i allm änhet m indre än den som a rb e tar m ed husbygg­
nad, d är ackordsvolymen ä r större. S ett över en
längre tid h a r också det relativ a löneläget försäm ­
rats: I m itten av 60-talet tjänade byggnadsarbetaren
46 procent m er än industriarbetaren.
Sedan 1983, å re t då n ä sta n v ar tionde byggnads­
arb etare gick u ta n jobb, h a r arbetsm arknaden s ta ­
digt fö rb ättrats. N ågra å r senare ä r byggnadsar­
b etare en b ristvara, främ st i storstadsom rådena.
Ledningen för brobygget h a r sv å rt a tt rek ry tera
kvalificerad a rb e tsk ra ft i Sverige. I Norge ä r situ a­
tionen en annan. I ja n u a ri 1989 n å r arbetslösheten
sin högsta nivå sedan kriget. H å rd a st drabbas byggoch anläggningsbranschen, där drygt 11 000 pers o n e r- n ä ra 13 procent av b y g g jo b b arn a-g år arb ets­
lösa. Allt eftersom bygget fortskrider blir därför a r­
betsplatsen vid Obbolabron m er och m er norsk. N orr­
m ännens baracklängor växer på bredden och höjden
tills de rym m er e tt 60-tal man.
På bygget tilläm pas svenska regler och avtal m ed vissa undantag. N orrm ännen får behålla sitt
eget lönesystem , vilket innebär a tt de utöver lönen på
100 kronor få r g ratis ko st och logi. Svenskarna får en
tim lön på 85 kronor, plus trak tam en te.
I både Sverige och Norge stiftades på 70-talet
lag ar om anställningstrygghet, m en i Sverige h a r
byggnadsarbetarna kom m it a tt utgöra e tt u n d an tag
från regeln. M edan de norska anläggarna ä r fast
an ställd a av Selm er-Furuholm en h a r de flesta av
svenskarna jobb en d ast u n d er den tid brobygget
varar. V åren 1988 sluts em ellertid e tt avtal om a tt
alla svenska byggnadsarbetare ska tillsvidare­
anställas. Det ä r en m ilstolpe i den fackliga kam pen,
m en åsik tern a om av talet går isä r bland svenskarna
på bron: Somliga välkom nar det, a n d ra ä r skeptiska.
A rm erare Stefan Forsberg vill inte bli fast an­
ställd. U nder sina å tta å r i branschen h a r h a n som
m est s ta n n a t i nio m ån ad er p å en arbetsplats. A tt
byta jobb ä r e tt s ä tt a tt få upp lönen och Stefan ä r en
ru tin e ra d jobbjägare.
- D et ä r olyckligt a tt bli arbetslös i oktober­
november, då h a r de flesta byggen redan kom m it
igång. Därför får m an lägga u t sina kro k ar i tid. Ja g
h a r en bok d är ja g skriver upp de verkare ja g jobbat
för och n ä r det b ö ijar dra ihop sig sä tte r ja g mig och
ringer ru n t. J u s t n u ä r det inga problem a tt få jobb om
m an b a ra ä r villig a tt resa ru n t.
V åren 1989 ger h a n sig, liksom m ånga andra
svenskar, iväg från brobygget.
- D et ä r pengarna som styr, säger Stefan.
61
Den
definitiva
I slu te t av maj gjuts d et sista stödet och därm ed ä r
a llt grundläggningsarbete färdigt. Det ä r en av de
tv å stora händelser i e tt brobygge som av tradition
ger anledning a tt fira - den a n d ra ä r brons hop­
slagning. D enna m ajkväll ställer brobyggam a till
m ed grillfest p å pråm en ute p å älven.
A rbetet m ed överbyggnaden h a r g å tt allt sn abbare. F lera brospann h a r k u n n a t färdigställas på
19 dagar och vid m idsom m ar sä tts rekordet 17
dagar för e tt spann. D et innebär en besparing på
500 arb etstim m ar p er spann jäm fört m ed p lan er­
n a och en extra tim förtjänst på 20-25 kronor för
jobbarna.
E fter en varm och vacker som m ar m öts så de
b åda brohalvom a. F rån Holmen h a r å tta spann
byggts, från Obbola sex. M åndag den 4 septem ber
klockan 15 g juter laget på Holm envagnen den
sista, 36 m eter långa, sträckan. M assm edia be­
vakar det högtidliga hopslagningsögonblicket och
brobyggam a skålar i Pommac.
Brobyggam a h a r en extra anledning a tt fira:
Den försening m an dragits m ed sedan den första
O van frå n vänster:
M ånga m om ent k rä ver e tt perfek t sam spel för a tt arbetet ska flyta
säkert och sm id ig t. Foto: S te lla n Wengelin.
Om några veckor ska de b å d a broarm arna m ötas, m ellan stö d 6
och 7. Från H olm en h a r å tta span n byggts, frå n Obbola sex. Den
sista, 3 6 m eter långa, brosektionen ska g ö ra s a v laget p å H olm en­
vagnen. Foto: S tella n Wengelin.
D ags fö r den sista lanseringen. N ä r en sektion m onterats n ed kan
balken köras fra m och fogas sam m an m ed form vagnen från
O bbolasidan.
62
vin tem h a r äntligen a rb e tats in.
-A ld rig h a r ja g v a rit m ed om a tt en bro byggts
så snabbt som den m ellan Obbola och Holmen
säger Olav M egrund som på slu tsp u rten övertagit
jobbet som biträdande platschef och ju s t a v slu tat
sin tionde bro.
I m itten av septem ber halveras arb etssty rk an
till cirka 35 m an. Trots a tt efterarbetena p å stora
bron tju v startad e m edan bygget än n u pågick ä r
det fortfarande m ycket k v ar a tt göra. In i det sista
ä r tiden knapp: En enda regnig dag k an k u llk asta
invigningsplanem a. Men vädrets m ak te r ä r väl­
villiga.
Bron ä r nu slutbesiktigad, vilket innebär a tt
den godkänts som trafik erb ar och a tt an sv aret
övertagits av beställaren. M en b ilarn a får v ä n ta
till invigningen den 10 oktober.
N är ban det klippts och de tu se n ta ls åsk åd arn a
g å tt hem efter invigningen, b lir 16 an läg g arek v ar
i ytterligare någon m ånad för a tt fm putsa bygget
och packa ihop anläggarbyn.
E fter hopslagningen börjar lan serin gsbalkarn a m onteras ned.
B em anningen m in skas d ra stisk t, m en en hel del jo b b å terstå r m ed
a tt fin p u tsa bygget och packa ihop arbetsplatsen .
Foto: S tella n Wengelin.
N u g å r d e t undan. Innan m an hu nn it p locka ned den sista biten
a v gjutform en ä r a rbetet m ed a tt p u tsa brons u tsid a i fu ll gång.
B alkarn a ä r så n ära v a ra n d ra a tt A n d rea s L auvos kan p ra ta m ed
arbetslaget p å den a n d ra balken.
r—
iO
N 00 On
S O M M A R /HOST
O van frå n vänster:
I både H olm su n d och O bbola m åste nya vågsträckor byggas som
an slu ter till bron. Foto: S tella n Wengelin.
För a tt sk y d d a de g a m la trähusen lä n g s S to rg a ta n i H olm su n d
ska g a ta n stän gas av och trafiken d ra s p å en ny p a ra lle ll vägsträcka.
S edan brobanan g jo rts ren och slä t har den belagts m ed en
isolerin gsm atta som ska h in d ra fu kten från a tt tränga in i bron
och a n gripa arm eringen. D ärefter a sfa ltera r m an i tre lager.
Foto: S tellan Wengelin.
E fterarbetena p å g å r inu ti bron, p å pelarn a, p å brons u tsid a och
uppe p å brobanan. G ju tså r ska lagas, ojäm n heter slip a s till och
a lla sp å r efter arbetet stä d a s undan. Bron ska få räcken, belys­
ning, avlopp, kan tsten och vägm arkeringar.
N ä s ta sida:
S k å l fö r bron! Inge M olden och M a rtin Vekken fira r m ed alkohol­
f r itt sedan de g ju tit den sista sträckan a v brobanan.
Foto: V ästerbottens F olkblad.
S lu tspu rten i arbetet b lir hetsig, men O bbolabron s tå r fä rd ig p å
u tsa tt datum .
H opslagningen av en bro ä r en h än delse som a lltid firas. H är
u n der h ögtidliga form er p å restau ran g i Umeå.
A lla skolbarn i H olm su n d och O bbola p a ss a r p å a tt p ro vg å bron
un der invigningsdagen.
Jörgen N ordin , H olm sund, lä m n a r som sista p assagerare färjan
efter den sista turen över älven. Foto: S te lla n Wengelin.
Invigningen den 10 oktober 1989 k u lm in era r i e tt färgsprakan de
fyrverkeri över bron. Foto: V ästerbottens F olkblad.
64
t-*On
CO O n
- Vi ä r nog en a v d e sista anläggarfa m iljern a som f ly tta r ru n t tillsa m ­
m ans. K vin n or id a g v ill inte g ö ra de
u ppoffrin gar som d e t fa k tis k t inne­
bär a tt f ly tta m ed sin m an från p la ts
till p la ts, säger E llen PedersenM egru nd som u n der tiden i H olm su n d fö tt sonen M arcus.
Konsten att leva i nuet
- D e th ä n d e r a tt jag v a k n a r på m orgonen och inte vet
v ar ja g befinner mig!
M arcus, sju m ånader, gap ar otåligt efter m er puré
m edan pappa Olav p ra ta r. D et ljusa vardagsrum m et
- m e d skinnsoffa och gröna växter, m ed lekhagen full
av M arcus m jukdjur och golvet täc k t av treårige
Em ils legobilar - ser inbott och hem trevligt ut. Men
u ppbrottet ligger i luften denna septem berlördag
1989. N är Obbolabron s tå r färdig ska fam iljen
M egrund läm na ä n n u e tt hem bakom sig.
- N är m an vet a tt det ä r dags får m an liksom en
oro i kroppen. M an blir rastlös, orkar inte göra upp
planer eller k n y ta k o n takter. Allt m an vill ä r a tt
kom m a iväg for a tt så snabbt som möjligt k u n n a slå
sig till ro på en ny plats, säger Ellen som kom m er in
m ed nybakt tå rta .
Nio å r h a r g å tt sedan den där novem berkvällen på
K leppstads m edborgarhus i Lofoten då de m öttes och
förälskade sig. Olav v ar 26 å r och arbetade som
arbetsledare på G im söystraum enbron och Ellen, 19årig fiskardotter från byn Sydalen, gick fortfarande i
gym nasiet. E tt å r senare, n ä r brobygget stod k la rt
och Olav skulle dra vidare till n ästa, flyttade Ellen
med till Gjövik på O stlandet.
- N ågot a n n a t alte rn a tiv diskuterade vi aldrig.
D et föll sig h e lt naturligt. Vi ville v a ra tillsam m ans,
säger Olav.
A nläggarbranschen hade inte v a rit e tt självklart
val för bondesonen Olav från fjällbyn Espedalen,
m en h an prövade sig fram som snickare och vågade
till slut sa tsa på en teoretisk utbildning. Som nybakad ingenjör anställdes han 1979 av byggföretaget
Furuholm en. Tio å r senare h a r h an avancerat till
driftsledare och platschef och ån g ra r inte sitt yrkes­
val.
- Det som gör a tt m an trivs ä r fram förallt den
sociala miljön, alla trevliga m änniskor. Dessutom
finns det inte två lik adana arbetsdagar. Även om
m ycket vid det h ä r laget blivit ru tin , så händer det
alltid nya saker på en anläggning.
U nder de senaste trettio åren h a r anläggarlivet
förändrats. F örbättrade kom m unikationer och a r­
betstid er h a r gjort det m öjligt a tt oftare resa hem till
fam iljen.
—A nläggarkåren h a r v a rit e tt sä rsk ilt släkte av
ogifta och frånskilda m än, m en en förändring ä r på
gång. M ånga av dagens anläggare vill inte offra
- Jobbet som p la tsc h e f kräver a tt m an fin n s till h a n d s hela tiden
och p å slu tta m p en au bygget h a r d e t v a rit oerhört stressigt. M en
ja g försöker u m gås m ed barnen n ågra tim m a r varje dag, säger
O lav M egru nd m edan han bu sar m ed treåringen E m il.
67
fam iljen for jobbet och företagen ä r angelägna om a tt
an ställa familjefolk, som ä r stabilare arbetskraft.
R esu ltatet h a r blivit arb etstid er som går a tt leva
med. Inom Selm er-Furuholm en infors n u schem an
med två veckors arbete, en vecka ledigt. N är ja g
böijade i branschen handlade det om a tt åka hem var
tredje helg, säger Olav.
Sam tidigt h a r em ellertid de fam iljevisa flyttning­
a rn a - något som tidigare var vanligt bland tjä n ste ­
m ännen på anläggningarna - n ä sta n helt forsvunnit
i såväl Sverige som Norge.
—Vi ä r nog en av de sista fam iljerna som fly ttar
tillsam m ans, tro r Olav.
Efter tv å å r vid M jösabron i Gjövik väntade Skeebron vid Ström stad. D ärifrån flyttade m an till ön
Vigra och Giskebron, så följde e tt och e tt halv t å r i
M anger u n d er bygget av Fosenstraum enbron. Hösten
1988 kom fam iljen M egrund till Holmsund.
- D et ä r spännande m ed nya miljöer, ku ltu rer,
dialekter och m änniskor. Ingen p lats ä r den andra
lik. N är m an fly tta r ru n t få r m an också e tt a n n a t
perspektiv. M an upptäcker a tt alla p latse r h a r sina
goda och dåliga sidor, säger Ellen m edan Emil kläng­
er i hennes knä.
Men a tt kom m a ny till e tt sam hälle ä r också svårt.
Det ta r tre till fyra m ånader - m inst - innan Ellen
k ä n n e r sig någorlunda hem m astadd.
- H ur m an blir m ottagen v a rie ra r väldigt mycket.
I S tröm stad fick vi k n a p p t n å g ra v än n er alls, på
Vigra därem ot kom folk innan flyttbilen h u n n it åka
och erbjöd sig a tt hjälpa till. I böijan b ru k ar jag
avvakta och hoppas a tt folk ska ta kontakt, m en till
slu t ä r det oftast ja g som får knacka dörr och presen­
te ra mig. Folk som ä r fast bo satta h a r förstås inte
sam m a enorm a behov av kontakt, säger Ellen.
I n ä sta n e tt å r h a r de bott i den nyrenoverade vita
villan. Emil h a r börjat i öppen forskola och Ellen h a r
få tt v än n er och bekanta. N u n ä rm a r sig det oundvik­
liga avskedet.
- Det ä r jobbigt m ed dessa ständiga uppbrott.
- D e t ä r ena jä tte fin a g r a n ­
n ar ja g få tt, m yser H enry
L in dgren . Och u p p s k a tt­
ningen ä r öm sesidig: För­
utom a tt leka m ed barnen
b ru k a r f.d . yrkesfiskaren
H enry förse fa m iljen M e­
g ru n d m ed fä rsk fisk.
68
M an d ra r sig för a tt skaffa alltför m ånga vänner n ä r
m an vet a tt m an inte kom m er a tt k u n n a hålla kon­
ta k t, säger Ellen.
K o n tak tn ätet m otsvarar vid det h ä r laget e tt 70tal ju lk o rt per år, m en Ellen och Olav koncentrerar
sig på en liten k ä rn a av vänner och släk tin g ar, som de
lägger ned tid och pengar på a tt ringa och besöka.
— De m änniskorna blir desto viktigare for oss,
säger Olav.
E n viktig anledning till a tt fam iljeflyttningarna
m inskat ä r kvinnornas u ttå g på arbetsm arknaden.
Ellen h a r h a ft diverse arbeten - dagis, skola, för­
säkringskassa, k o n to r-m e n a tt skaffa fast jobb eller
böija stu d era h a r inte v a rit möjligt. Sedan Emil
föddes 1986 ä r hon hem m afru på heltid.
- Kvinnor idag vill inte göra de uppoffringar som
det fak tisk t innebär a tt flytta m ed sin m an från plats
till plats. De vill h a sin egen k a rriä r, kom pisar och
fritidsliv. Inte heller jag vill offra allt det d är i
längden, säger hon bestäm t.
A tt Olav ä r villig a tt röra på sig ger honom löne­
tillägg och extra förm åner. H an tjä n a r m ellan
270 000-280 000 norska kronor, vilket ä r 50 000
kronor m er än om h an v a lt a tt bo fast och dagpendla
till jobbet.
—M ånga som vill v a ra hem m a n ä r barnen ä r små
h a r ingen m öjlighet till det. Vi ä r priviligierade som
k a n leva p å en lön, k o n sta te ra r Olav.
Ellen h å lle r m ed honom.
—F a st ibland b lir ja g oerhört less på a tt gå hem m a.
J a g k an k ä n n a m ig apatisk på e tt s ä tt som jag aldrig
gjorde n ä r ja g förvärvsarbetade. Och eftersom jag
inte h a r b ek an ta i n ärh eten som kan passa barnen får
jag ta dem m ed mig överallt.
Emil h a r övergått till a tt se tecknad film på
videon. H an ä r en u tå trik ta d unge som k la ra r det
kringflackande livet b ra, tycker föräldrarna. Men i
längden går det inte, h a n m åste få ro ta sig och skaffa
kom pisar in n an skolan börjar. Också Ellen och Olav
län g tar efter fa st bosättning.
- Med åren blir m an rotlös, det k än n s inte som om
m an hör hem m a någonstans. Och det ä r omöjligt a tt
plan era fram åt. Vi vet aldrig n ä r vi k an ta jul eller
sem ester, a llt beror på h u r brobygget går. J u s t n u är
- P å s ä tt och vis h a r vi d et bättre än an lä g g a rfa m iljer d ä r m annen
reser ivä g for a tt jo b b a . Vi ses varje d a g och få r uppleva m ycket
tillsa m m a n s. M en i längden g å r d et inte a tt flacka ru n t så här. N u
lä n g ta r vi efter a tt skaffa fa st bostad p å en p la ts d ä r v ik a n rota oss.
det o klart om vi b lir k v ar i Holm sund tv å veckor, en
m ånad, eller m er. D et ä r påfrestande, tycker Ellen.
De hade sik ta t på a tt skaffa en fast bostad n är
Emil kom upp i fem årsåldem , m en lågkonjunkturen
i Norge ingrep och påskyndade beslutet. E fter Obbolabron h a r företaget inte k u n n a t erbjuda e tt till­
räckligt långvarigt jobb för a tt hela fam iljen ska
k u n n a flytta. Därför h a r M egrunds b e slu ta t sig för
a tt slå n er bopålarna på ön V igra på V estlandet, där
de bodde m edan Giskebron byggdes.
—J a g ska pröva a tt pendla till jobben u n d er en
period. F ungerar det inte ä r det m öjligt a tt ja g på sikt
byter till e tt jobb som ja g k a n dagpendla till. M an
län g ta r efter e tt norm alt socialt liv och det ä r inte
m öjligt om m an fly ttar ru n t eller långpendlar, säger
Olav.
Ellen vi sar fotoalbumet och b e rä tta r om den vackra
bergön Vigra, om den plats d är de triv ts a llra bäst.
- N är vi få r en fa st bostad k a n ja g vidareutbilda
mig. F a st först ska vi nog h a fler b a rn ...
Ellen s k ra tta r till.
- V i får se. Vi p lan e rar inte så m ycket fram åt. Som
anläggarfam ilj lä r m an sig a tt leva i nuet.
69
Sista kvällen i baracken
- Det k än n s a llt lite vemodigt ikväll, säger E in ar
Bostadlokken n ä r h an slagit sig ned i soffan i barack­
ens uppehållsrum .
TV.n ä r avstängd och stäm ningen bland de norska
an läg g am a verk ar m er däm pad än vanligt. U tanför
fönstret syns bron som e tt gult pärlband över den
m örka älven; brobelysningen h a r tä n ts för första
gången. D et ä r sista kvällen i baracken.
Ivan Hellesö, nyduschad och om klädd efter a r ­
betsdagen, dyker upp i dörren med en flaska:
—H är kom m er avskedsgroggen!
A nläggam a k allas ibland för v å r tids rallare.
D eras liv präglas av tidsbegränsade anställningar,
av ständiga fly ttar och e tt provisoriskt boende ute på
arb etsp latsern a lån g t b o rt ifrån hem ort och familj.
I e tt h a lv å r h a r m ännen delat arbete och fritid.
M ånga ä r de kv ällar som tillbringats h ä r m ellan
uppehållsrum m ets n ä sta n kala väggar.
- E fter arbetsdagen orkar m an inte m ycket m er
T idsbegränsade a n ställn in gar, stä n d ig a fly tta r och e tt p ro v i­
so risk t boende p å a rb e tsp la tser lån gtifrån hem orten h a r få tt fo r­
skare a tt k a lla an lä g g a rn a s liv ett liv i "perm anent tillfällighet".
70
än a tt ä ta , se på TV och gå och lägga sig. H är i
Holm sund ä r det sv å rt a tt lä ra k ä n n a lokalbefolk­
ningen, det finns ingen n a tu rlig träffpunkt. Men e tt
p ar gånger i veckan h a r vi å k t in till U m eå för a tt gå
p å pub eller restau ran g , säger Ivan.
Ivan Hellesö, 35 å r och bosatt i Rörvik i Nordtröndelag, h a r jobbat i tio å r i branschen. M est h a r
h an a rb e ta t på husbyggen, m en n u vill Ivan sa tsa på
anläggningsarbete. Som husbyggare tjä n a r h a n m el­
lan 200 000 och 250 000 norska kronor på e tt år. Det
ä r m ycket jäm fört med en norsk snittlön - m en som
anläggare kan h an kom m a upp i 300 000 - 350 000
kronor.
- D et ä r pengarna som gör a tt m an h å lle r på med
d et h är, fastslå r Ivan bestäm t.
A rbetskom pisarna i soffan håller med.
-M e n det h a n d la r inte en b a rt om lönen. H a rm a n
väl börjat resa r u n t k la ra r m an inte a tt sta n n a på en
och sam m a plats. Ibland trö ttn a r m an forstås och
- D et ä r inte bara p en garn a som lockar. H a r m an v ä l börjat resa
ru n t som anläggare kan m an inte slu ta, säger de n orska a n lä g g a rna som i e tt h a lv å r d e la t arbete och fr itid p å brobygget.
- D e t n orska system et m ed g ra tis m a t och hu srum for an läggarn a ä r u tom ordentligt, tycker hyggets kock, G u n n ar Torrisen från Lofoten,
som också få r ru m m et s tä d a t och sän gklädern a hytta genom företagets försorg. I sju å r a rb e ta t som kock å t Selm er-F uruholm en.
71
tän k e r a tt m an ska sluta, m ed det b lir aldrig av. M an
h a r få tt loppor i kroppen, k o n sta te ra r E in ar Bostad l 0kken som kom m erfrån S teinkjeriN ordtr0ndelag och h a r a rb e ta t 38 å r i branschen.
M agne S kretting, från Bryne vid Stavanger, nick­
a r instäm m ande.
—D et ä r fin t a tt kom m a u t. Livet på anläggning­
a rn a ä r så fritt. M an h a r ingen som övervakar en,
arbetsledaren lita r p å a tt jobbet blir gjort. A rbetet ä r
inte alls lika sty rt som på husbyggen. Och fabriksjobb
g år det inte ens a tt jäm föra med, säger Magne,
anläggare sedan 15 å r tillbaka.
A nläggam a lever i en u tpräglad m ansvärld. F o rt­
farande a rb e ta r m ycket få kvinnor i branschen och
även om m ånga vid brobygget ä r gifta så finns kvin­
norna lån g t borta.
E fter a tt tidigare h a r a rb e ta t i h e m trak te rn a h a r
Ivan de senaste åren b ö ija t resa till m er avlägsna
arbetsplatser. D et betyder a tt h a n ä r borta från
h u stru n U nni och sönerna Erik och Amun, 13 och 9 å r
gam la, u n d er m in st tv å tredjedelar av året. U nder
tiden på brobygget h a r h a n a rb e ta t två veckor i sträck
och d ärefter re s t hem på frivecka, for a tt ägna sig å t
fam iljen och å t hobbyn körsång.
T illsam m an s igen. M ona M årvik h a r rest frå n jo rd b ru k et i Osen,
T r 0 ndelag, fo r a tt h ä lsa p å sam bon S tein Vik som jo b b a t d ry g t ett
å r p å O bbolabron.
72
B irger S m evik från T r0ndelag frä sch a r upp sig efter ännu en lån g
a rbetsdag. B irger ä r van v id liv e t i baracker. S om m aren 1989 fick
h an sin första sem ester p å tio år. V art han åkte? T ill Sverige!
- Med e tt så d an t schem a ä r det inga problem med
fam iljelivet, tycker Ivan.
Den som lider for m ycket av hem längtan kan inte
fungera som anläggare, k o n sta te ra r Sten Christoffersson från F arsund i Sydnorge. Själv h a r han a r­
b e ta t 24 å r i branschen, ä r gift och fa r till tre barn.
- Men det ä r k lart, jag g år och gläder m ig en hel
vecka innan ja g ska hem . N är m an b a ra ses v ar tredje
vecka k än n s det som a tt v ara nyförälskad. Så skulle
det väl k n ap p ast v ara om ja g bodde hem m a jäm t.
U nder tiden på anläggningarna k re ts a r det m esta
k ring arbetet. A rbetsdagarna ä r långa och p åfritiden
ä r jobbet det n atu rlig a sam talsäm net. Inte sällan
h an d lar det om gam la m innen, for m ånga h a r träffats
på tidigare arbetsplatser. E fter Obbolabron ska E in ar
Bostad]pkken a rb eta m ed husbyggen på hem orten.
M agne S kretting d rar vidare till e tt brobygge vid
M arstrand.
- D et var väl tretton å r sedan m an såg dig si st. Nu
dröjer det kanske lika länge till n ä s ta gång, säger
E in ar till Magne.
De ständiga uppbrotten ä r en v an a och en själv­
k la r del av arbetet. Men tonen bland m ännen i
baracken ä r inte h e lt u tan nostalgi n ä r de sk ålar till
avsked i norskt hem bränt.
D et ä r jo b b ig t a tt köra de 70 m ilen hem v a r tredje vecka, tycker Ivan
H elles0. Den h a r gången p a c k a r han for a tt resa hem till R örvik i
Tröndelag for gott.
P å a n d ra sidan bron, i svenskarnas husvagnsby
på Obbolasidan, h a r Tommy M arklund och Tomas
Alm från Skellefteå slagit sig ned hos K rister Lind­
holm från Sundsvall. Till skillnad från norrm ännen
s tå r svenskarna själva for m a t och logi. I gengäld får
de trak tam en te.
- J a g skulle aldrig byta m ed norrm ännen. I en
barack b lir du alltid störd av andra, i husvagnen får
du v ara för dig själv. Sam tidigt kan d e tfo rstå sb li lite
ensam t, säger Tommy.
Men n å g ra fritidsproblem h a r de inte haft. På
helgerna h a r de re s t hem och u n d er veckorna h a r
jobbet k rä v t m ycket tid och energi. U nder brobyggets
m est intensiva skede arbetade de sex veckor i sträck
m ed 50 ordinarie arbetstim m ar per vecka plus en hel
del övertid.
- Å a n d ra sidan h a r vi ocksåhaft rejäla ledigheter.
J a g h a r v a rit både i fjällen och i USA. D et ä r därför
jag jobbar m ed det h ä r, för a tt få möjlighet a tt resa,
säger Tommy och får m edhåll av Tom as som under
byggtiden h u n n it m ed såväl en tågluff som resor till
USA och Israel.
F riheten ä r en drivkraft i arb etet —pengar den
andra. Tommy rä k n a r m ed a tt tjä n a 200 000 kronor
under e tt å r på bron. Då tillkom m er om kring 60 000
kronor i sk a tte fritt trak tam en te.
-M e n v issth a ra n läg g a rliv e tsin ab a k sid o r. Skils­
m ässor ä r inte ovanliga och ja g h a r h a ft m ånga
arbetskom pisar som blivit alkoholister, säger Tom­
my, själv gift och fa r till en sjuårig pojke.
- D et ä r e tt högt pris a tt betala. Men h a r m an väl
bö ijat k an m an inte byta b ort det h ä r livet. M an h a r
det i blodet.
A rm erarna Tommy och Tom as arbetade tidigare
tillsam m ans på husbyggen. D et var, m en ar de, e tt
re n t rutinjobb i jäm förelse m ed brobygget d är de få tt
arb eta både m ed stöden och överbyggnaden och där
de förutom a tt arm era få tt hjälp a till m ed m ånga
an d ra uppgifter. D et finns också a n d ra skillnader
m ellan jobben:
- En kom pis till m ig v a r m ed om a tt bygga en bro
en gång och än idag ta la r vi om den som N isses bro.
A tt bygga vanliga h u s i Skellefteå ä r en sak, Obbolabron ä r en h elt an n an , säger Tommy.
Tom as håller med.
- S äk ert ä r det m ånga som lockats av a tt det ä r
N ordens stö rsta brobygge. J a g m enar, tä n k de som
fick v ara med om a tt bygga K aknästom et!
Tom m y M a rklu n d frå n Skellefteå och K riste r L in dh olm från
S u n d sva ll h a r a rb e ta t 15 respektive 24 å r i branschen m en träffats
fö r första gången p å Obbolabron. P å fritid e n åker d e d å och d å in
till Um eå tillsa m m a n s för a tt g å p å café, bio eller pub.
73
H ä r kan de kom binera liv e t till sjöss m ed livet som lan dkrabba. Dagen lång få r m a sk in ist Stefan Ö h m an och skeppare E rik A lbertsson
tram pa däck och från D öbelns sty rh y tt kan de iak tta la stb å ta rn a i ham nen. M en n ä r å tta tim m a rssk ifte t ä r slu t få r d e åka hem och ägna
sig å t fa m ilj och fritidsin stressen . Foto: S te lla n Wengelin.
74
Sjömännen som inte ville gå iland
- J a g hade jobbat elva å r till sjöss och ville gå iland.
Men det h ä r v a r det närm aste jag kunde komma.
E rik A lbertsson flinar b re tt m edan h an med van
h a n d backar u t den stora bilfäijan från Obbola. T rött
p å a tt flacka ru n t världen m önstrade den 27-årige
m atrosen av 1983. M en h e lt ville E rik inte släppa
h av et u r sikte; h a n skaffade sig skepparexam en och
blev befälhavare ombord p å fäijan Döbeln.
E riks h isto ria ä r typisk: alla de nio i färjepersonalen h a r a rb e ta t till sjöss. M askinist Stefan Ohm an
- djupt försjunken i en kvällstidning på det andra
fö rarsätet - läm nade 15 000-tonsfartygen för Döbeln
for tio å r sedan.
- D et v a r som a tt ta han d om en sym askin, säger
h a n om färjan s 500 h ä stk ra fte r sta rk a motor.
Sedan klockan 5.40 h a r E rik su ttit bakom in st­
rum entpanelen. Med 6,5 knops fa rt styr h an den vita
färjan över fjärden för a tt efter sju m in u ter lägga till
i Holm sund. Bilar, cyklister och fotgängare utry m ­
m er färjan och en ny kö av tra fik a n te r ringlar om­
bord. N är skiftet slu tar klockan 14.20 kom m er E rik
a tt h a k ö rt fem ton varv över fjärden. Visst blir det
enform igt ibland, m edger han.
- Somliga dagar ä r det n ä sta n så a tt m an rä k n a r
ner. Fjorton resor, elva, nio...
Det ä r lån g t från oceanerna till Ö sterfjärden.
A rbetet som kom m unalanställd sjöman på linjen
Holm sund-Obbola lä r inte in sp irera till någ ra visor
om frih et och äventyr. Men åttatim m arsdagen och
e tt schem a som v arv ar fjorton arbetsdagar m ed sju
lediga ger tid for familj och fritidsliv. Och E rik och
Stefan triv s m ed sina jobb.
- D et ä r fritt på s itt sätt, m an h a r ingen som
övervakar en. Och m an träffar m ycket folk, säger
Stefan.
K enneth G ranberg kom m er in i styrhytten och
serverar kaffe i plastm uggar. Fem gånger om dagen
kör h a n Obbola linerboards 64-tonslastbil med kraftliner från fabriken till ham nen i Holm sund och med
retu rp ap p er och flis tillbaka till Obbola. F örarna och
T ransporterna över älven h a r ö k a t kraftigt. Döbeln h a r p la ts för
två stora lin erb ila r och elva p erso n b ila r - men d e t räcker inte. I
ru sn in gstid kan både O bbolafabrikens fordon och privatperson er
bli läm n ade k v a r p å land.
färjepersonalen utgör e tt gäng, m ed sam m a arb ets­
tider och gem ensam fikakassa.
Kaffet dricks un d er tystnad. K enneth, Stefan och
E rik spanar u t över älven. I e tt och e tt h a lv t å r h a r de
k u n n a t ia k tta brobyggetnågonkilom eteruppström s,
nu kom m er det b a ra a tt dröja n å g ra m ån ad er innan
de b åd a b ro arm am a n å r v arandra.
- Du blir väl den första som stå r d är och gasar,
säger Erik.
- Jo, nog b lir det skönt n ä r m an slipper passa
färjtid em a, säger K enneth och beger signed till bilen
som h a n till n ä s tn ä s ta fa ije tu r ska h in n a lossa och
lasta.
M edan fäijan öm sar sin la st h än g er Stefan i
styrhyttens dörröppning. Tack vare Döbelns ljussig­
n a le r slipper fäijepersonalen n u m era dirigera om­
bord trafiken. Men alltsom oftastfår Stefan ge signed
på däck och stuva for a tt få m ed så m ånga som
möjligt.
- D e t ä r inte lä tt a tt få folk a tt köra m ellan filernas
streck. D et ä r re n a slalom åkningen n ä r de ska om­
75
bord. Och m ånga läm n ar m eterstora luckor till bilen
framför.
Nya linerbilar kör på och fyller två filer. I den
tredje rym s elva personbilar. P å sju m inuter fylls det
54 m eter långa däcket och Stefan ta r plats på förar­
sätet. Med k n a p p a r och reglage i styrhytten kan h an
s ta rta och styra m ask in ern a och få larm om något
h ä n d e r - det ä r inte så ofta han behöver k lä ttra ned
till sitt bullriga och oljiga arbetsrum under däck. För
a tt få omväxling b ru k a r han byta av E rik som skep­
pare.
N är bom m arna till faijeläget fälls och Döbeln
backar u t kom m er en Saab körande.
- Hrm , det ä r till a tt seka, m u ttra r Stefan men
vänder u ta n större irritatio n tillbaka.
K undorientering och servicetänkande ä r 80-talets slagord inom företagsvärlden. För fäijepersonalen ä r det gam la självklarheter.
- J o , tra fik a n te rn a b lir bortskäm da, sk ra tta r Erik.
Den kilom eterbreda älven m ed spridda isflak g litt­
r a r och blän k er i maj solen. N är seklet var u n g t såg
skärgårdsbom a älven som en god transportled. På
som m aren kunde m an ro, på vin tem vandra på den
isväg som bolaget stack u t m ed granruskor. V år och
höst v ar besvärliga, m en en iseka k larad e de allra
nödvändigaste tran sp o rtern a. O rganiserad trafik
förekom - SCA:s bogserbåt stod till tjä n s t for arb e ts­
resor och kyrkobesök och å n g b å ta r gick från Holmsund via Obbola till U m eå - m en i sto rt se tt var det
upp till v ar och en a tt ordna farden över älven.
P å 30-talet b ö ijar befolkningen, främ st i Obbola,
u ttry ck a önskem ål om en reguljär b åttrafik . Obbolasonen John Gissberg ser g enast m öjligheten till en ny
födkrok n ä r h a n 1937 förlorar s itt jobb som fyrvak ta re på Fjärdgrundet. Med e tt enkelt anslag m ark­
nadsför han sin idé: ”T ran sp o rt av folk ombesörjes
med roddbåt alla tid e r på dygnet. Avgift 50 öre. Ring
tel 76 Obbola”.
U nder någ ra å r fra m åt sköter så Gissberg, m ed
hjälp av två åror, trafiken över älven. Ofta i h ård
b låst och inte sällan m itt i n a tte n - h isto riern a om
friarfärder m ellan k ustsam hällena ä r m ånga.
1941 h a r de styrande i m unicipalet uppm ärksam ­
m at behovet och b eslu tar sig for a tt ta över trafiken.
Det ä r e tt stort steg for det lilla sam hället. N är John
G issberg köper m otorbåten Eos for 6 000 kronor
T vå legender i O bbolafärjans historia: Axel
M olin (t.v.) och John G issberg. N ä r den
första färjan kom 1941 blev John G issberg
skeppare. A xel M olin skötte m askinen,
servade p a ssa g era rn a och så g till a tt reno­
vera och bygga om båten. B å d a blev k v a r p å
färjan ä n d a fra m till pensionen 1966.
Fotografierna p å d e tta u p p sla g tillh ö r G östa
Sebbfolk, Obbola.
E os - M orgonrodnadens g u d in n a - ligger förtöjd v id skepparens
brygga i N yvik , Obbola. Å ret ä r 1958 och Eos h a r ju s t b liv it
om byggd. D et gengasaggregat som a n vä n ts u n der kriget h ar ta g its
bort och Eos h a r få tt en n y h y tt och ett fö rb ä ttra t skrov.
Eos II lä m n a r D ju pvik i H olm su nd. D en f.d. H olm öfärjan övertar
i slu tet a v 50-talet trafiken m ellan ku stsam h ällen a. M en kraven
p å en fä rja som k a n ta b ila r och som k la ra r vin tertrafiken växer sig
a llt starkare och Eos II b lir en kort p a re n te s i färjehistorien.
m u ttra r politikerna och n ä r båten sedan m åste rep a­
re ra s för 11 000 kronor för a tt bli sjöduglig blom m ar
en intensiv ocb känsloladdad debatt upp i fullm äk­
tige om G issberg som ”for till Stockholm och b a ra
köpte spant till en b å t”.
John a n stä lls som skeppare ocb h an s goda vän
Axel Molin, som trö ttn a t på jobbet som m urare vid
SCA, blir däckskarl och m askinist. Trafiken blir
regelbunden och sederm era gratis. Dagligen forslas
drygt e tth u n d ra ta l skärgårdsbor över älven; 13 m eter
lång och m ed 20 h ä stk ra fte rs m otor k la ra r Eos 20
personer å t gången. M en rullningar, fotogenlukt och
en krånglande m askin gör överfarten till allt a n n a t
än e tt nöje. Och med tiden b lir båten re n t riskabel:
- Befolkningen b e tra k ta r Eos m ed djupt m iss­
troende och d et h a r visat sig a tt p assag eraran talet
vid blåsigt väder och sjögång reduceras till e tt m ini­
m um , k o n sta te ra r befälhavare G issberg i e tt brev till
politikerna.
1952 tillsä tte r köpingen en kom m itté m ed upp­
drag a tt ordna en bilfärja till skärgården. Färjekomm itén, u n d er ledning av H arald Grönlund, gör upp­
repade besök hos statlig a förvaltningsorgan i både
Um eå och Stockholm - m en vaije uppvaktning resu l­
te ra r i nederlag. Till och m ed de styrande i Holmsund
ä r skeptiska till idén, för även med statsbidrag skul­
le en färja innebära stora utgifter.
Men verkligheten ta la r e tt a llt tydligare språk om
behoven. Obbolafabriken expanderar och vill börja
fra k ta m assan över älven för export från utham nen.
De längre skeppningssäsongerna m ed isbrytning
under vintern försvårar tra n sp o rte r över isen. Obbolaborna m åste a llt oftare ta den 36 kilom eter långa
vägen över Um eå for a tt n å tan d läk are, läkare,
kom m unkontor, k y rk a eller den nya enhetsskolan i
Holm sund. M otorbåten Eos döms u t och e rsä tts med
den gam la Holmöfärjan. Den nya båten, som döps till
Eos II, h a r plats för 40-50 p assagerare, m en den fyller
långtifrån behoven.
I utredningen om en färja, som presen teras för
sta tsm a k te rn a i slu tet av 50-talet, uttrycks saken
drastiskt:
—Frågan om en förbindelse över älven m ellan de
båda kom m undelarna m åste betecknas som en fråga
om den nuvarande sam hällsbildningens v a ra eller
icke vara.
Och n u ä r tiden mogen. Den 27 april 1960 sam lar
kom m unikationsm inister Gösta Skoglund represen­
ta n te r för köpingen och för SCA till m öte i k an sli­
h u se t i Stockholm. H olm sundsdelegationen önskar
sig i första h a n d en färja som ta r såväl b ilar som jä r n ­
vägsvagnar, m en under överläggningarna sänker
77
E fter nio å rs enveten ka m p h a r skärgårdsborn a få tt sin första
bilfärja. F ärjan in spekteras a v S eth E riksson, led a m o t i färjekom m ittén, k o m m u n ikation sm in ister G östa Skoglund, SC A -direktören L en nart G abrielsson, la n d sh ö vd in g F ilip K ristensson och
H a ra ld G rönlund, ordförande i färjekom m ittén.
Foto: S tig H ollstam .
Den 9 decem ber 1961 g ö r Eos III sin ju n g fru tu r m ellan H olm su nd
och Obbola. Den n ya färjan kan ta 18 b ila r och ska - till sk illn a d
från sin a föregångare - också kla ra vin tertrafiken över älven.
Foto: S tig H ollstam .
78
m an kraven till en bilfärja. S tat, köping och bolag
enas om a tt dela anläggningskostnaden på 2,2 m il­
joner och kostnaden for farjedriften, b eräknad till
250 000 kronor per år. F ärjan ska k u n n a ta om kring
200 passagerare eller 18 bilar.
Den 13 juli 1961 döps skrovet på varv et i Åmål till
Eos III. Den 9 decem ber k an skärgårdsborna —efter
nio års politisk k am p -h ö g tid lig en inviga sin bilfäija.
- Vi lever i bilism ens tidevarv och de olika kom ­
m unikationsm edlen m åste tid efter an n a n anpassas
till den tekniska utvecklingen. Den nya bilfäijan får
ses som e tt led i denna utveckling, säger H arald
G rönlund i invigningstalet, säkerligen m ed en bro i
ta n k a rn a som n ä s ta led. Bron var redan från början
uppe i faijekom m itténs diskussioner, m en idén fick
skjutas på fram tiden.
H istorien om faijan s lu ta r natu rlig tv is inte där.
Vid årsk iftet 1965/66 h a r färjekom m ittén n å tt sitt
slutm ål, n ä r fäijeleden inlem m as i det allm änna väg­
n ä te t och staten övertar driften. D atum et m ark erar
slu tet på en epok: ra d a rp a re t Axel Molin - John
G issb erg g år i pension och n am n et Eos, som följt tre
b å ta r i tjugofem år, försvinner. V ägverket döper
färjan till det m indre poetiska N r 276.
1974 få r U m eå kom m un an sv aret för färjedriften
och fäijan döps om till D uncker . I slu te t av 70-talet
räcker färjans k apacitet inte längre till. Den betyd­
ligt större f.d. S eskaröfaijan köps in för sex miljoner,
döps till Döbeln och får överta den dagliga trafiken.
Men tio å r senare ligger Duncker fortfarande k v a r i
färjeläget i Holm sund som reservfäija. Och på som­
ra rn a ä r det hon som får göra u tfä rd er för a tt fra k ta
m aterial till Holmön eller N orrbyskär.
—Döbeln ä r som en stor balja och k la ra r ingen
sjögång. D uncker ä r en riktig båt, säger skeppare
Birger N ilssen n ä r h an styr u t från Holmsund.
B irger N ilssen var m ed D uncker - eller Eos III redan på jung fru tu ren för 28 å r sedan. G anska sn a rt
kunde han k o n statera a tt behovet av en bilfärja inte
hade överskattats. D et första å re t fraktade Eos III
drygt 60 000 fordon över älven och tre å r senare var
a n ta le t uppe i 100 000. De sex fä rjk a rla m a fick slita
för a tt u p p rätth ålla trafiken m ed tu re r varje tim me;
v ar någon sjuk kunde arbetsdagen bli både 16 och 18
tim m ar lång. Till skillnad från sina föregångare
klarad e Eos III också vintertrafiken. B ara e tt par
gånger —som v intern 1965 m ed tem p e ra tu re r nedåt
m inus 36 - kunde isen h e lt stoppa färjan.
De m issöden som in trä ffat på linjen Obbola-Holmsund ä r in te fler än a tt B irger N ilssen kom m er ihåg
dem:
- J a g m inns en söndag e tt av de första åren m ed
Eos III. J a g skulle lägga till i Obbola n ä r plötsligt
ingenting fungerade. P ropellrarna gick inte a tt sty­
ra, vi gled in m ot ste n a rn a vid sidan av färjeläget.
Som tu r v ar landade vi m jukt i en gyttjebank och
bilarn a kunde köra av u ta n större problem.
D et dröjde inte länge innan besättningen h itta t
och lag a t felet, b e rä tta r Birger Nilssen.
- M en någon dag efte rå t blev ja g kallad in till
polisstationen i Um eå. En av passag erarn a hade
dragit sina egna slu tsa tse r av händelsen och an m ält
skepparen för fylleri.
M åndag morgon klockan 8.05 fylls fäijan till sista
tum . E fter tio å r ä r Döbeln, m ed 180 tons kapacitet,
redan för liten för topparna i trafiken -k lag o m ålen är
m ånga från både ind u stri och privatpersoner. D enna
morgon b lir inga bilar k v ar på stranden, m en på
däcket trä n g s bilpendlarna m ed de två gula skolbus­
sar som fra k ta r e tt h u n d ra ta l högstadieelever till
C entralskolan i Holmsund.
- D et ä r jobbigt a tt m å sta åk a fäija, det ta r sån tid.
Om m an s lu ta r skolan tidigt får m an gå flera kilom e­
te r ned till färjeläget och sitta och v ä n ta på färjan. På
fritiden ids m an aldrig åk a över till Holm sund, då far
m an hellre till stan, säger Lena L indm ark och Lena
Rönnqvist, klass 8a.
Klockan 8.12 lägger färjan till i Holm sund, töms
och fylls på nytt.
”Rökt sik” u tro p a r en handm ålad skylt vid m äs­
sen. D ärinne fixar skeppare Nils-Bertil Andersson
med kaffebryggaren, m edan m askinisten D ieter
Seedorf styr u t på älven. N ästan 100 kilo sik h a r g å tt
å t på n åg ra veckor, b a ra 20 kilo ä r kvar av NilsBertil s fångst.
- Ja g ta r e tt kilo!
Ronny Johansson dyker upp i dörröppningen. Två
gånger om dagen ta r h a n färjan till Obbola med
A tt fra k ta b ila r ä r inte fä rja n s en d a fun ktion , den ä r också en p la ts
för m öten m ellan m änniskor. R onn y Joh an sson som kör en au
K on su m s v a ru b ila r ä r en au sta m g ä stern a om bord och skepparen
N ils-B ertil A ndersson h a r a lltid tid för en kaffetår och lite sm å p ra t
i den m in im a la m ässen.
Konsum s varubil.
- Ska du h a en kopp? J a g hörde a tt du v a rit på
långköm ing till Ö-vik?
N ils-Bertil serv erar och sm åp ratar. Bill A nders­
son, förare vid O bbolafabriken sedan 13 å r tillbaka,
förenar sig m ed de a n d ra p å bänken u tanför m ässen.
D iskussionen kom m er a tt h a n d la om bron som sn a rt
ska stå klar.
För Ronny kom m er det a tt bli lä tta re a tt p assa
leveranstiderna.
- Men det ä r något m ysigt som försvinner, det är
det ju. M an kom m er a tt sak n a den dagliga kaffekop­
pen och glöggen på Lucia, säger h a n eftertänksam t.
Bill tro r a tt h a n s jobb blir stressigare. H an h a r
tyckt om de sm å avbrotten ombord på färjan.
- Vi h a r en b ra k a m ra ta n d a h ä r, säger Bill.
Nils-Bertil h a r u n d er sina 15 å r på Döbeln m ärk t
h u r trafiken stadigt ökat. H an ä r övertygad om a tt
bron behövs.
- Men det ä r k lart, vi kom m er a tt förlora en av de
b ä sta arb etsp latser som finns.
N är hösten kom m er h a r de b åd a bro d elam a mötts.
Holm sund och Obbola h a r län k a ts sam m an och fär­
jan h a r spelat u t sin roll. Kom m unen h a r så lt både
79
Döbeln och D uncker till Stockholm och b e slu ta t a tt
tills vidare bevara tre av de fyra fäijlägena. B ara för
färjepersonalen ä r fram tiden ä n n u oviss; kom m unen
h a r sv årt a tt om placera sjöm ännen som h elst inte vill
gå iland. N ågra av dem funderar över erbjudandet
från Döbelns nya ägare a tt följa med färjan till
Stockholm.
Men för B irger N ilssen ä r saken k la r n ä r han den
10 oktober 1989 går på s itt sista morgonskift. Han
h a r redan s ta n n a t e tt h alv år över pensionsdagen, nu
ser h an fram em ot a tt få segla en b art för nöjes skull
i sin nyinköpta båt. En b it u p p å t älven förbereds
broinvigning m ed pom pa och ståt. Ombord på fäijan
ä r allt som vanligt, forutom det a tt m ånga av pa ssa ­
gerarn a h a r kam eror i händerna.
Birger Nilssen s ä tte r k u rs m ot Holm sund for a tt
gå iland för gott. E fter 184 800 resor m ellan Holm­
sund och Obbola, efter m er än 20 000 mil på Ö ster­
fjärden. B irger h a r räk n at.
För sista gången k lä ttr a r forste skeppare B irger N ilssen nedfor
lejdaren från styrh ytten . E fter 2 8 å r p å fä rja n ska han nu g å ila n d
fö r gott.
För fä rja n s person al ä r fra m ­
tiden oviss. K om m u nen har
s v å r t a tt h itta lä m p lig a
o m p la c e r in g s tjä n s te r och
sjöm ännen sjä lva ä r ovilliga
a tt ta jo b b p å lan d. Från
vänster: S taffan Boström ,
S tefan Ö hm an, N ils-B ertil
A ndersson, D ieter Seedorf,
Torbjörn F lodin, E rik A lbertsson och B irger N ilssen
- sju a v de nio som skött
trafiken m ellan k u stsa m ­
h ällena.
80
S ju m in u ter i varje hamn.
F rån d en fö rsta turen klockan
5 .40 till den sista klockan
2 3 .3 5 gör D öbeln en van lig
v a rd a g 60 överfarter. M en
m ånga tycker d e t ä r besvär­
lig t a tt p a ss a färjetidern a och
ser fram em ot a tt få en bro.
Foto: S te lla n Wengelin.
N ågon kilom eter u p p å t älven
in v ig s O bbolabron m ed p o m ­
p a och stå t, men färjan slu ta r
sin a d a g a r i stillh et. 15.05
lägger D öbeln u t från Obbola
och några m in u ter senare
lä m n a r de sista passagerarn a
fä rja n i H olm sund.
Foto: S te lla n Wengelin.
81
H u r r a fo r bron! E va D illn er leder sin a fem teklassare frå n Storsjöskolan i en g la d m arsch över bron. E tt tu sen ta l elever frå n d e fem skolorna
i H olm su n d och O bbola p a s s a r p å a tt pro vg å bron un der invigningsdagen.
82
Och
så
än
Brofest! B rorabatt! Tisdagen den 10 oktober 1989
anländer som en vanlig grå vardag - b a ra affärernas
anslag v ittn a r om något an n at. Och lyssnar m an
noggrant till sam talen på H im m elska fridens torg i
Holm sund går d et inte a tt ta m iste: Det ä r en stor dag
i skärgården.
Redan på förm iddagen tå g a r de första skolklas­
serna över bron m ed flaggor och vim plar i händerna.
Folkm assan tä tn a r a llt m er, e tt 90-tal inbjudna dig­
n itä re r blandas m ed lediga brobyggare och in tresse­
rade holm sunds- och obbolabor och stäm ningen tra p ­
pas upp till festyra.
- Det b ä r ä r å rh u n d ra d e ts begivenhet i sk ä r­
gården, säger gatuchef C u rt G ranberg.
E n bro s tå r färdig, en av landets över 15 000 broar.
Men en viktig bro, tycker kom m unikationsm inister
Georg Andersson.
- J a g ser iver och längtan i blicken hos alla som
sam lats h ä r. D et ä r en stor dag, säger sta tsrå d e t
Andersson.
Med ena handen fa tta r h a n den sax som 40 år
tidigare an v än ts till a tt inviga Tegsbron, m ed den
a n d ra det blågula band som sp ä rra r brobanan strax
utanför Holmen.
Klockan ä r 14.26. M inistern klipper till, saluten
ljuder. T våtusen ballonger stiger m ot skyn och tu se n ­
tals åskådare jublar.
Obbolabron ä r invigd.
B land å sk åd arn a finns Lars Andersson, infor­
m ationschef vid Obbola Linerboard. N äringslivets och fram förallt O bbolafabrikens -b e h o v h a r v a rit e tt
tu n g t arg u m en t i kam pen for en bro.
- N u k a n b ilarn a m ed tim m er och flis ta vägen via
Holm sund över bron och slipper köra genom Umeå.
O ch fabrikensfärdigprodukterkan snabbt och enkelt
fra k tas till ham nen i Holmsund.
Obbolafabriken h a r p lan er på a tt expandera och
bron h a r spelat en väsentlig roll i diskussionerna.
- För den fram tid a utvecklingen av näringslivet i
ku stsam h ällen a ä r bron en fan ta stisk investering.
Få se, v i h a r väl inte m issa t någonting? M itt i fo lk vim le t stå r
höjdarn a från byggföretagen, ik lä d d a allvarliga, g ran skan de
m iner. M en sn a rt slä p p s g lä d je n lös och B robyggarn a g ra tu lera r
sig sjä lva till ett rekordsn abbt bygge. Fr. v. planeringsin gen jör
S tu re E riksson, H allström & N isses A n läggn in g A B (H N), brobyg­
g ets p la ts c h e f O d d L in dah l, Selm er-F uruholm en A nlegg a / s (SF),
direktör S tein a r N ilsen, SF, chefsingenjör A rn o ld Olsen, SF,
d irek tö r Trond H ansen, S F och O la v M egrund, SF, biträdan de
p la tsc h e f v id bygget.
- D et h ä r ä r en v ik tig bro. Den ä r v ik tig fö r tillgän ligh eten m ellan
orterna, för m iljön och för trafiksäkerheten . Och den betyder
m ycket för indu strin, säger kom m u n ikation sm in ister Georg A n d ers­
son och k lip p e r d e t blågu la bandet.
83
S k ä rgårdsborn a h ar vä n ta t
länge p å sin bro och in v ig ­
ningen den 10 oktober blir
en folkfest m ed tusen tals
besökare.
P å Obbolasidan h a r vi E4 och flyget, på Holm sundssidan E79, järn v äg en och ham nen. Med en bro som
förbinder dessa kom m unikationsleder får om rådet
e tt m ycket stra te g isk t läge, säger Lars Andersson.
För skärgårdsborna innebär bron a tt m an slipper
p assa färjetidem a. A vståndet från centrum till cen­
trum förlängs m ed 3,3 till 4,7 kilom eter, m en för
bilisterna kom m er restiden a tt k o rtas från 20 m in­
u te r till fem. För den som inte h a r bil kan det bli
värre. Vägen ä r blåsig och kall, och lokalbussen
kom mer, till skillnad från faijan , inte a tt gå på
kvällar och helger.
I Holm sund lan d ar bron strax intill de sekelskiftespräglade, kulturm innesm ärkta trähusen längs
Storgatan. Med bron b eräknas trafiken h ä r kom m a
a tt fördubblas. Men den forna parad g atan stängs för
genom fartstrafik, istä lle t får fordonen färdas på en
ny väg en bit nedanför husen.
—Vi få r m er trafik och därm ed m er avgaser, men
genom a tt trafiken kom m er längre bort blir det ändå
lugnare, tro r Eva D illner i h u set n ä rm a st brofästet.
84
Avfarten till v ä n ste r från bron g år längs Stor­
g atan s n orra del till E79. De boende i om rådet pro­
testerade på e tt tidigt stadium m ot den trafikökning
bron skulle m edföra och re s u lta te t blev a tt kommundelsnäm nden beslöt a tt dirigera all tu n g trafik till
den an d ra avfarten som också, efter en ex tra krok,
leder u t till E79 m ot Umeå.
M est oroade ä r de som bor i Lövöns villaom råde,
d är E79 går in i Holm sund. H är beräk n as trafiken
öka m ed 500 axelpar till 7 300 per dygn. Redan för
m ånga å r sedan skrev H enning och K erstin Eriksson
under nam nlistor för a tt E79-infarten skulle flyttas.
De ä r besvikna.
—Sedan vi kom h it 1961 h a r trafiken ökat kraftigt.
Idag h a r vi svårt a tt ta o ss över vägen för alla bilar och
om rådet ä r definitivt inte bam vänligt. Med bron kan
trafiken bli m ycket värre, alla längs vägen ä r rädda
för det. Vi kan b a ra hoppas a tt vi s n a rt får en ny
infart.
N är brons läge fastställdes i början av 80-talet
talade kommun en om trafikdragningen genom Holm-
sund som e tt provisorium ; en ny in fart skulle byggas
som en a n d ra etapp i broprojektet. En sådan skulle
m inska trafiken genom Lövön m ed 2 500 axelpar per
dygn och väsentligt m inska andelen tu n g trafik, men
den dag bron invigs ä r frågan om en ny in fart ännu
olöst. Inga pengar finns av satta för projektet. In ­
farten finns visserligen m ed p å U m eå kom m uns
önskelista över trafikleder, m en det ä r osäkert om
den kom m er m ed i den fördelningsplan som väg­
verket 1990 gör upp för tio å r fram åt. Infarten ä r lång
ocb dyr och trafiken ä r relativ t liten.
För vissa m edför bron en b ä ttre miljö. De som bor
i cen trala Um eå och på Teg kom m er a tt slippa störas
av tim m erbilarna till Obbolafabriken. D etsam m a
gäller de som bor i Obbola, eftersom b ila m a n u kan
köra ra k a vägen till fabriken på en ny anslutningsväg.
N ä rm a st brofästet i Obbola bor byålderm an Sten
Berglund. H ans in ställning till bron ä r kluven. A ena
sidan behövs b ä ttre förbindelser. Å a n d ra sidan oroar
h a n sig - som m ånga an d ra obbolabor - för a tt
serviceutbudet i Obbola ska utarm as.
- Vi h a r alltid v a rit e tt lydrike till Holm sund. Om
vi ska till läkaren, apoteket eller högstadiet m åste vi
__
' : "v*" ■ ■
M ånga vill ta en p re m iä rtu r p å bron. Trafiken slä p p s p å i om ­
g å n g a r och långa köer hin ner b ild a s bakom brofästena. E n ligt
kom m unens b eräkn in gar kom m er trafikm än gden p å bron a tt m ot­
sva ra 3 000 axelpar p e r dygn.
- U tan tvekan ä r bron nödvändig. M en d e t ä r s v å rt a tt säga vilka
konsekvenser den få r fö r sam h ällen a. D en ökade trafiken kan
m edföra säm re m iljö p å sin a håll. Och en bro till H olm su n d kan
innebära a tt bu tiker och a n d ra sevicein rättn in gar i O bbola slås ut,
säger S am Wenngren, ordförande i H olm su n ds s-förening och
kom m u nalnäm nd, m edan han b eu n drar den sk u lp tu r i form a v ett
sym boliskt brovalv som sk a p a ts a v ja p a n e n T akashi N a ra h a och
p la cera ts m itt p å H olm en.
åk a över till an d ra sidan. Risken finns a tt bron
kom m er a tt leda till a tt ä n n u m er av affärer och
annan service koncentreras till Holm sund.
Men vid invigningsfestlighetem a syns m est glada
m iner. Bron ä r bra, sk an d erar skolbarn i kör. Regnet
gör uppehåll dagen till ä ra och älven ligger lugn och
blank. Det kan tolkas symboliskt, för jäm fö rt m ed de
h å rd a p roteststorm ar som b låste k rin g kom m unens
förra brobygge - K yrkbron - h a r debatten om Obbolabron b a ra v arit k ru sn in g ar på ytan. P å d et hela taget
tycks det v ara en efterlängtad bro. D et intrycket h a r
i alla fall Ivar Brandelius, tidigare gatukontorets
projektledare för brobygget.
- Bron kom m er a tt ge en ökad fram tidstro hos
både skärgårdsbor och näringsliv och på så vis h a en
stim ulerande inverkan p å sam hällena. Holm sund
och Obbola hör n a tu rlig t ihop och genom bron knyts
de sam m an och kan stö tta v aran d ra, säger Ivar B ran­
delius.
B rokostnaden h a r stigit u n d e r byggets gång, vid
85
invigningen h a r beställare och entreprenör än n u inte
enats om sluträkningen. Men gatukontorets a rb e ts­
chef A nders B ergström ä r nöjd och glad.
-A n d a till for b a ra n å g ra m ån ad er sedan v ar alla
skeptiska till a tt bron skulle h in n a bli färdig och jag
m åste e rk än n a a tt ja g själv tvivlat ibland. Men idag
lyfter alla p å h a tte n for Brobyggama!
Vid lan d fästet i Obbola stå r Roland Svärd pos­
terad, m ed uppgift a tt h å lla bilarna borta från bron.
Född och uppvuxen i Obbola återvände han som färsk
civilingenjör för a tt bli arbetsledare under efterarb eten a på bron.
—D et h ä r m ed en bro till Holm sund var någonting
som då och då satte fan tasin i svängning n ä r m an var
liten. F a st inte kunde m an väl tro a tt m an tjugo å r
senare skulle v ara m ed om a tt bygga den.
Långa trafikköer h a r h u n n it bildats i båda än d ar
av bron. I den första bilen sitter H arald Grönlund, 83
å r och ende kvarlevande av de tidiga brokäm pam a.
- Redan n ä r ja g invigde bilfäijan 1961 sa ja g a tt
den b a ra v a r e tt provisorium . Och så blev det ju,
k o n sta te ra r H arald.
S trax efter klockan 15 släpps trafiken på. Tunga
lastbilar, vackra veteraner, vanliga personbilar och
en liten tra k to r ru lla r u t på bron i en lång karavan.
Det ä r en stor dag i skärgården.
I den fö rsta bilen som släpps
u t p å bron sitte r H arald
G r ö n lu n d . U n d e r s in a
m ånga å r som kom m u n al­
p o litik e r kä m p a d e han hårt
fö r en bro till Obbola. Denna
d a g få r han se sin vision bli
verklighet.
M ån ga fören in gar p a ss a r p å
a tt stä lla till m ed jip p o n i
sa m b a n d m ed invigningen.
H ä r sä ljs vykort och frim ä r­
ken m ed brom otiv som m an
sed a n kan förse m ed en sä r­
s k ild m in n e sstä m p e l och
skicka ivä g m ed hu ndspann.
86
Holmen
-fö rlo r
En gång för länge sedan var Holmen skräckens ö,
idag ta la r som m arfam iljem aom den som e tt paradis.
Vad som h ä n d e r i morgon ä r det ingen som vet, m en
en sak ä r stu g äg am a överens om: Med Obbolabron
kom m er livet på Holmen aldrig a tt bli sig rik tig t likt.
En m örk, t ä t g ran silh u ett ä r a llt som syns av ön
från H olm sunds strand. Som m aren 1989 ä r brobyg­
get inne i s itt slutskede, m en den 400 m eter långa
brosträckan från Holm sund till Holm en h a r s tå tt
k la r sedan i julas. Sedan dess h a r m ånga nyfikna
v a n d ra t över till ön.
Bron väcker en gam m al tradition till liv, n ä r
holm sundsbom a en som m arsöndag sam las till guds­
tjä n st på kyrkogården i öns n o rra ände. S ta k et och
grind h a r h u n n it förfalla sedan sist, m en m innes­
stenens inskription lå te r ingen glömma: ”P å denna
H olm en h ar v a rit en isolera d id y ll m itt ute i Ö sterfjärden, men m ed O bbolabron kom m er en n y tid. De flesta stu g ä g a m a p å ön ser både
p lu s och m in u s m ed brobygget.
87
kyrkogård vila offren för den svåra koleraepedem i
som h ä ija d e Holm sund åren 1865-1866”. S m ittan
kom med de u tlän d sk a segelfartygen och spred skräck
i skärgården: Offren roddes u t till Holmen och be­
gravdes snabbt och anonym t, b a ra i kyrkboken finns
nam nen p å de om kring 20 personerna nedtecknade.
Från kyrkogården ned till öns sydspets leder en
slingrande, b a rrtä c k t stig som delar Holmen i två
delar. Den östra sidan köptes i slu tet av 1800-talet av
H olm sundssågen, som anlade en brädgård på ön.
Den v ä stra sidan ägdes då av Lövö byam än och
användes som betesm ark. På 50-talet köptes även
denna del av H olm sundsbolaget och sedan 1974 ägs
hela den 43 h e k ta r stora ön av U m eå kommun.
O m susad av rykten om p estsm itta fick Holmen
länge förbli obebodd, m en i början av 20-talet kom de
första stugorna a tt uppforas. Idag finns h ä r e tt 30-tal
stugor, så gott som alla längs den v ä stra stranden. I
en av stugorna bor A rne Lindgren m ed h u stru n
Anne-M arie och barn en Linda, Sofia och H annes, en
av de få yngre fam iljerna på ön. Stugan byggdes 1946
av A m es föräldrar. P å 80-talet h a r sonen tag it över.
- D et ä r väl inget speciellt med stället egentligen.
Men det ä r n ä ra v a ttn e t och n aturen. Och det ä r h ä r
En som m arstu ga b lir a ld rig fä rd ig ; d e t stä n d ig a fix a n d et och för­
b ä ttra n d e t ä r en del a v nöjet fö r en stugägare. A nne-M arie L in d ­
gren m ed m aken A rne och tre barn tillh ö r de yn gre fam iljern a p å
ön. S tu gan h ar d e övertagit efter A rn es föräldrar.
- D e t ä r m ycket p o sitiv t a tt vi f å r en bro. B la n d an n at för a tt vi kan
u tn yttja stu gan bättre, säger In ga-L isa och L ars G rahnberg som
h aft stu ga p å ön sedan 1954.
88
ja g h a r m ina rötter, stugan ä r förknippad med en
m assa fina barndom sm innen, säger A rne som n u är
i full färd med a tt bygga om och ru s ta upp.
I viken en b it längre ned, i den rödm ålade stugan
m ed skylten Gladaborg, bor Thore och K arin Isacs­
son. Sam m a å r som de gifte sig - 1945 - böijade de
bygga sin stuga.
- J a g tro r inte dagens ungdom k an föreställa sig
h u r kn a p e rt vi hade det på den tiden. För 50 kronor
R edan i början a v seklet var
H olm en ett p o p u lä rt utflykts­
m ål. G län tan i viken p å v ä st­
ra stran den k a lla d e s G la d a ­
b o r g -o c h så blev nam n et p å
den stu g a Thore och K arin
Isacsson började bygga 1945.
köpte vi en råg ad p råm last virke som vi rodde u t hit.
Så byggde vi det som n u ä r köket och u tru stad e det
m ed en liten järn sp i s for 76 kronor. Med den sta n d a r­
den bodde vi h ä r hela som m aren och faktum ä r a tt det
n ä sta n v ar b ä ttre än v år trå n g a och iskalla lägenhet,
säger Thore.
A llteftersom h a r stugan byggts till - först v ar­
dagsrum , senare gäststuga —och m oderniserats med
vattenpum p, el och telefon. F.d. inredningssnickaren
Thore h a r ständigt nya projekt på gång, Karin ägnar
h e lst de la ta som m ardagarna å t a tt vandra i skogen,
lä sa och lösa korsord.
Med de n ä rm sta g ran n a rn a h a r de länge h a ft e tt
flitigt um gänge, a n d ra stugägare h a r Isacssons
k n ap p t m er än h ä ls a t på. Inte forrän denna somm ar
n ä r alla sam las till m öte vid Gladaborg, sam m an­
förda av brobygget. Vid m ötet bildas en stugförening
i syfte a tt bevaka gem ensam m a intressen. I första
h a n d h a n d la r det om a tt dra vatten till ön och a tt
ordna en parkeringsplats vid bron. F rågan om en
rik tig väg på ön tas upp, m en ä r alltför kontroversiell
bland stugägarna.
Från G ladaborg leder stigen vidare över den granklädda, bergiga ön. S om m artorpam a h a r m ånga skäl
a tt älska sin ö: Goda b ärm ark er, fina fiskevatten och
e tt r ik t djurliv. Och inte m in st den rofyllda tystnad
som vilar över ön.
- N är vi åker u t h it ä r det som a tt vän d a ryggen å t
civilisationen. M en m ed bron ta r det väl slu t på
friden, folkvandringen h a r redan börjat. D et ä r inte
roligt. Vi m ärk er h u r vi plötsligt ser m ed k ritisk a
ögon på stugan och tä n k e r a tt vi m åste ru sta upp h ä r
och snygga till där. D et h a r v a rit så skönt a tt slippa
bry sig om sånt.
B rasan sprakari stugan hos Eva och Sven Boström,
p å golvet d åsar golden retrie v e m Bam se. D et var
Svens far R agnar som i m itte n av 30-talet sa tte upp
det första lilla skjulet till stuga, m en redan som 1589
I sa m b a n d m ed brobygget träffas som m arbefolkningen för första gången. V id m ötet rö sta r m an för a tt b ild a H olm ens stugfören in g m ed
ä ppgift ä tt lä in itia tiv till trivselskapan de åtg ä rd er och bevaka gem en sam m a intressen".
åring tog Sven över och slet sedan h å rt m ed a tt
u nderhålla och bygga u t stugan.
N är de fick höra ta la s om brobygget började
Boströms se sigom efter en ny stuga, m en ändrade sig
i sista m inuten och beslutade a tt sta n n a kvar.
—N ä r d et skulle d ras el till ön var vi m otståndare
till det och n ä r telefonen kom sade vi först nej. En
stuga s-k-a v a ra obekväm resonerade vi. N u ser vi lite
annorlunda på saken. D et ä r p ra k tisk t med en bro
n ä r m an h a r u n g a r i tonåren och det blir b ra för oss
n ä r vi blir äldre. Och i vilket fall som h e lst g år det ju
90
inte a tt brom sa utvecklingen, säger Sven.
M er skeptisk ä r Gerd W ikm an som bor m ed m aken
Sven-Erik och sonen M attias e tt p a r stugor längre
bort. W ikm ans ä r den enda familj som skriftligen
p ro testerat m ot bron hos kom m unen. Så ligger deras
stuga också b a ra e tt h u n d rata l m eter från brofästet.
- V i funderade allvarligt på a tt sälja stugan, m en
nu vet vi inte. D et ä r ju så m ycket känslor inblan­
dade, säger Gerd.
Stugan ä r en av de äld sta på ön, ursprungligen
uppford 1923 av Gerd m orfars far, tim m erm an N iklas
- N ä r vi åker u t h it vä n d er vi sa m h ä llet ryggen. D et ä r skönt a tt inte behöva bry sig o m v a d gra n n a rn a ty c k e r, säger Sven och E va B oström
och in spekterar sin friväxan de stugtom t.
Lundberg. Så länge hon k an m innas h a r Gerd till­
b rin g at som rarna på Holmen. Hon m inns h u r F in­
lan d sb å tarn a stävade förbi på väg till Um eå och
tim re t som flottades nedfor älven. Hon m inns bogserb å ta rn a som spärrade infarten till stugan med tjocka
tim m erb u n tar och hon m inns de stora lastfartyg som
in på 60-talet brukade Förtöja vid Holmen.
- Med bron kom m er öns k a ra k tä r a tt gå förlorad.
Vi kom m er inte a tt k u n n a leva lika fritt och ogenerat
och risken for inbrott ökar. Och v ar sjätte m inut
kom m er lån g trad a rn a till Obbolafabriken a tt dun­
dra förbi, suckar Gerd.
S trax nedanför brofästet påm inner en brädhög
om den stuga som fick rivas för brobygget. Stugan
ägdes av kom m unen, m en tillhörde ursprungligen
Helge Rydahl, faktor vid SCA.
- N är ja g var ung gick vintervägen m ellan Holmsund och Obbola ungefär d är bron g år nu och jag
brukade ta faktor Rydahls stu g a som rik tm ärk e n ä r
jag skulle sparka över isen. Faktorn v ar en stor m an
och stugan v ar pam pig, m ed glasveranda och allt,
säger Klas Fällm an.
91
y'"'*
- F ö r s t v a r vi skeptiska, men nu tycker vi a tt d e t ska bli skönt a tt få en bro till ön, säger B irgit och K la s F ällm an som tillb rin g a r så mycket
tid de kan ute p å H olm en.
Nu bor Klas och h u stru n B irgit i stugan n ä rm a st
söder om bron. Stugan köpte de 1971.
- N ä r vi kom for a tt titta på stugan hade den s tå tt
tom länge. G ardinerna v ar av plast, överallt låg döda
flugor, det såg för ruggigt ut. Ä ndå tän k te vi genast
a tt vi ville h a den h ä r stugan eller ingen alls.
Dagen efter var affären klar. Och Fällm ans h a r
aldrig ån g ra t sig.
- V i älsk ar den h ä r stugan. Hela vintern längtar
vi h it och på våren k an vi sitta dag efter dag på
V ästerbacken i Holm sund, packade och k lara, och
92
ia k tta älven. Så fort isen lossar ä r vi i båten och iväg
och sedan sta n n a r vi h ela som m aren, ända tills de
första h ö ststorm arna gör det besvärligt a tt åka över
med båten.
Från a tt h a v arit k ritisk a h a r Klas och Birgit v an t
sig vid tanken på en bro och börjat se det p rak tisk a i
a tt k u n n a nå stugan med bil.
—Men fortfarande ä r Holmens fram tid e tt stort
frågetecken. Med bron ökar risken för a tt ön ska
exploateras på e tt eller a n n a t sätt, säger Birgit.
Då och då h a r hotfulla ryktesm oln d ragit över
- H olm en h a r en h ärlig n a tu r och ett rik t fågel- och dju rliv. Och v å r stu ga h a r ett fa n ta stisk t läge, tycker T yra och A n n a-G reta B äckm an
som bor p å öns sy d sp e ts m ed u tsik t m ot älvsm ynningen.
som m aridyllen - än h a r det ta la ts om kolkraftverk,
än om en ham n, än om bostadshus. I sam band med
beslutet a tt bygga bron såg kom m unen till a tt rese r­
vera m ark på ön för industriändam ål, m en några
konkreta planer finns inte.
T yra Bäckm an i stugan intill h a r em ellanåt oroats
av ryktena. M en hon börjar bli lu ttrad . Redan n ä r
fam iljen köpte stugan 1961 talades det om en bro.
—S tugans veranda var dålig och i behov av upp­
rustning, m en eftersom det v ar så besvärligt a tt ta u t
byggm aterialet med b å t tän k te vi a tt vi skulle v ä n ta
tills vi fick en bro och väg till stugan.
T yra sk ra tta r. Även om det dröjt 28 å r och v eran ­
dan stå r färdig sedan länge ä r hon glad över bron.
D ottern A nna-G reta Bäckm an ä r m indre förtjust.
- Vi h a r blivit bortskäm da m ed friden och friheten
h ä r ute, säger A nna-G reta.
De blickar u t genom köksfönstret, u t m ot bryggan
och b å th u se t och den fina sandstranden. D är utanför
öppnar sig älven m ot havet. E tt lastfarty g ligger
stilla ute på redden.
- Holmen ä r e tt p aradis på jorden, säger Tyra.
93
Människor i arbete
Ola Kellgren
U nder 1989 firades fotografiets 150-årsjubileum ru n t
om i världen, så också h ä r på m useet. Tillsam m ans
med B ildm useet arran g erad es i novem ber en sä r­
skild vecka k rin g fotografiet, fotografer och foto­
grafiska tekniker. G ensvaret blev sto rt på det rik a
och om växlande program som erbjöds med föreläs­
ningar, öppet hus, u tstä lln in g a r och visningar varje
dag och de b åd a m useerna på G am m lia v ar ovanligt
välbesökta u n d er denna vecka.
L änsm useet producerade en särskild fotout­
ställning inför jubileet med bilder h äm tade u r sam ­
lingarna. U tställningen h e te r M änniskor i arbete och
den kom m er n u a tt erbjudas län ets övriga m useer
och an d ra som ä r intresserade av a tt visa den e tt tag
framöver.
Sam tidigt m ed denna u tställn in g visades också de
belönade bidragen som inkom m it efter e tt upprop och
94
en uppm aning till fotodokum entärt arbete med
sam m a nam n.
Det v ar ABF i V ästerbotten som tillsam m ans m ed
fackliga organisationer och V ästerbottens Folkblad
under som m arhalvåret 1989 inbjöd icke yrkesfoto­
grafer a tt läm na in dokum entationer av m änniskor i
arbete. Avsikten var och ä r a tt stim ulera till en ökad
fotografisk dokum entation av dagens arbetsliv och
arbetsvillkor, a tt bevara till eftervärlden. E tt kn ap p t
fem tiotal fotografer hörsam m ade inbjudan och sände
in n ärm are e tt h u n d ra fotografier i svarU vitt och
färg. Ju ry n , som bland a n n a t bestod av in itiativ­
tagaren till projektet, f.d. LO-om budsm annen Sture
Forsén och m useets Sune Jonsson, valde u t femton
bidrag som belönades m ed e tt stipendium .
På följande sidor visas fyra av de inläm nade bi­
dragen.
O stm ästare P ersson förbereder ystn in gen av V ästerbottensost på m ejeriet i Burträsk.
Foto: Thom as N ilhzon, Skellefteå, 1979.
95
Skellefteå K rafts montörer, Sture Salom onsson och Sture N ilsson , skarvar
en 10 K v en-ledarkabel i det nya villaom rådet Bergsbyn.
Foto: John-Erik Söderberg, Sk ellefteå, 1979.
T im m erhuggning v in te m 1988 vid södra Sergberget, O lsbäckens bevakning. Kjell Öjerud,
Sandsjön, brosslar props, dvs. drar sam m an
virket som i det här fallet är av klenare slag.
Foto: Åke Johansson, Sorsele.
N y teknik på försäkringskassan i Vindeln.
Foto: Lennart Örnebro, Vindeln, 1989.
96
Gå på kurs i sommar
•TT*
^
m /
A /M ^
Vill du lära dig sm ida järn , tälja en sked, tillverka ett
kohorn eller en näverlur, mjölksyra höstens grön­
saker?
Veckokurser alt. helgkurser ges på Gammlia, Umeå i
augusti och september. Ring och tala med Britta
Lundgren, länsmuseet, 090 - 11 86 35.
VINDELNS
FOLKHOGSKOLA
K O N ST I VÄSTERBOTTEN
Kurs på Vindelns folkhögskola 25-27 maj.
Kursledare: Gull-Mari Rosén
Närmare upplysningar genom Vindelns folkhögskolas
expedition, 922 00 VINDELN, tel 0933-100 24.
PROGRAM I BYGGNADSVÅRD/RESTAURERING
1 Vi reparerar ett lusthus från sekelskiftet.
Plats: Nordanåparken, Skellefteå.
2 Vi lägger spån- och nävertak.
Plats: Rismyrliden, Skellefteå sn.
3 Simon Roslund tillverkar hängrännor i trä.
Plats: Nordanåparken, Skellefteå.
Information 1 - 3: M aria Löfgren, tel. 0910 - 588 76.
4 D et A R T ar sig - K O N S T iga, K O N S T fu lla
program dagar för barn med Gunilla Skyttla och
Raine Navin, K alm ar som handledare.
Plats: Nordanåparken, Skellefteå.
Tid: 18 - 1 9 /6 1990
Information 4: Siw Andersson, tel. 0910 - 588 53.
Omslagsbilderna
Framsidan: Invigningsfyrverkerier över Obbolabron den 1 0 /1 0 1989. Foto: Lena Sondell
Baksidan: Slutfasen av brobygget över Umeälvens mynning, m ånadsskiftet ju n i/ju li 1989. Foto: M ärt Saarm.
Publiceras med tillstånd från försvarsstaben 1990-02-06.
Västerbotten •
Redigeras av tjänstem än nen vid V ästerbottens m useum i
sam arbete med tjänstem än nen vid Sk ellefteå m useum .
A nsvarig utgivare: A nders H uggert.
Redaktör: Lars H olstein.
G rafisk form: K ristina Lundberg.
P renum eration och distribution: H jördis B om an och Gun-Amy
Zakrisson.
R ekvisitioner och prenum eration: V ästerbottens län s hem bygds­
förbund, postgiro 6 26 22 - 6.
Offsettryck: UTAB, U m eå 1990. IS SN 0346—4938.
Västerbotten •
T idskriften pro d u ce ra s av V ä ste rb o tte n s m useum fö r V ä sterbottens läns h e m byg dsfö rbu nd
Tidskriften utkommer med fyra nummer per år
Redaktionens adress:
Västerbottens museum, 902 34 Umeå.
Tel 090/11 86 35.
Prenumeration:
årets häften
häften i en bok
häften och bok
lösnummer
90:100:160:30:-